Sockenstrunt Men Resonemangen Var Bara Teoretiska

OCKENSTRUNT FRÖSUNDA HEMBYGDSFÖRENINGS KVARTALSTIDSKRIFT Årgång 12 Nr 11990

Tre kungar slogs i Frösunda! N är nu kung Olav och kung Anund sporde, att Knut kommit västanfrån och att han hade en fruktansvärd här• Historien styrka, så seglade de österut kring Skåne och böljade härja och bränna häradena där, och sedan sökte de sig vidare östpå mot sveakungens välde. om historien Men så snart landets folk hörde att kung Knut kommit östanpå, gick ingen där kungarna till handa. Därom talar Sighvat skald: Någon gång på 1950-talet läste professor Bo Gråslund berättelserna om slaget vid Helge å i Skåne och slogs av att de inte hängde ihop Dådmätta drottar geografiskt. Danmark vann ej Trettio år senare började han studera de här, fast härfärden gamla berättelserna igen. Han kom då till slutsatsen att slaget inte kan ha stått i Skåne, hurtigt gjordes; utan snarare i Uppland, i Frösunda närmare då höjde daners bestämt. Skålen till det framgår av hans arti dråpare rop och kel i detta nummer av Sockenstrunt Men resonemangen var bara teoretiska. härdån i Skåne. - Han visste var slaget borde ha ägt rum, men ... högst är bland förstar. hade inte hittat några direkta belägg på plat sen. Främst borde det finnas spår efter den Kungarna styrde österut längsmed landet och lade till där damm som spelar en viktig roll i berättelsen. det heter Helge å, och där uppehöll de sig en tid. Då Samtidigt hade traktens vanligaste dikes sporde de att kung Knut med sin här for österut efter dem. gråvare Gunnar Skoglöv hittat underliga sten De lade då råd och beslöt att Olav med en del av sitt fok mångder runt Holmbroån mellan Fågelsunda gick upp i land och över skogarna till den sjö ur vilken och Skarpsundby. Han tolkade det som något Helge å rinner, och iåmynningen där byggde de en for slag av damm- men vem skulle ha byggt en dämning av virke och torv och dämde på så vis upp vatt damm där? net, och så grävde de djupa diken och forde i dem flera Så hände sig att Bo Gräslund höll ett bäcklopp samman och det vart vida översvämningar, medan historiskt föredrag och nämnde/ bl a det stora de fällde en mängd stora träd ner över åloppet. slaget vid Helge å, nu överflyttat till Uppland. Han hade en historia men han saknade en De höll på med detta arbete i flera dagar och det var damm. kung Olav som hade ledningen av hela denna del av planen, l publiken satt Gunnar Skoglöv och hade medan kung Anund hade befålet över flottan. Konung Knut hittat en damm, men saknade historien! sporde om kungarnasfårdoch all den skada de gjort i hans Så slöts ytterligare en länk i indiciekedjan rike och styrde dem till mötes där de låg i Helge å. Han runt slaget vid Helge å - Frösundas kanske hade en väldig skeppsstyrka, dubbelt så stor som de båda märkligaste historiska händelse. andras tillsammans. Så säger Sighvat: Detta nummer av Sockenstrunt handlar helt om slaget ur olika perspektiv. Landstigen lät ej landsherrn av lutland lnnehlll: sida ut sig ätas; slikt alla älskat. Tre kungars slag vid den heliga ån 3 skölddaner skylde skärmarn, som ffärmat Slaget stod i Frösundal 5 hären från härrån. - Danska spår i Uppland 14 ... högst är bland förstar.

_Det var en dag på kvällen som kung Anunds spejare såg konung Knut komma seglande, och då hade han inte långt dit. Kung Anund lät då blåsa härblåst Männen rev tälten och iforde sig härkläder, rodde ut ur hamnen österut fram fOr kusten, lade samman skeppen, surrade dem stäv vid Omslagsbilden fr5restä/ler HolmbroAn mellan stäv och redde sig till strid. Kung Anund lät spejarna rappt FAge/sunda och Skarpsundby en dag pA ila i land. De lopp till kung O lavs möte och sade till honom sensommaren k 1026 dA kung Anund vad som hände. hade IAtit dAmma upp vattnet för att lAnga Då lät kung Olav bryta ner fördämningen och lät ån återta sin gamla kurs, och själv gav han sig om natten ner danske Knut i en fälla. till sina skepp. Kung Knut kom utanför hamnen och fick Teckning av Berndt-Rune då se kungarnas flotta ligga där klar till drabbning. Jiiverbrant.

2 i§IOCKENSTRUNT 1-90 Tre kungars slag vid den heliga ån När sommaren ändades år 1026 möttes de tre nordiska konungarna Knut, Olav och Anund till kamp. List stod mot styrka, skepp gick under och kämpars liv ändades l det forsande vattnet. Snorre Sturlausson satt på Island 200 år senare och skrev ned l sin Helmskringla vad som timat.

Av Snorre Sturlasson

Det syntes honom något sent på dagen att lägga till strid så att hela hans styrka kunde gripa in, ty hans flotta Bilden är hämtad ur Olaus Magnus Historia om tarvade stor plats på sjön att segla. Det var långt mellan de nordiska folken, som kom ut i Rom !Jr 1555. det först och det sista av hans skepp, likaså mellan det som Den illustrerar ett kapitel som handlar om slaget for ytterst och det som var närmast land. Vinden var ringa. vid Helge !J, men händelseförloppet awiker Men när kung Knut såg att svear och norrmän utrymt starkt fr!Jn Snorres berättelse. hamnen, lade lian själv in där med de skepp där fick rum, medan huvudparten av flottan låg ute på havet. På mor gonen när det var tämligen ljust, var en stor del av hans folk uppe i land, några i rådplägning, andra stadda i skäm• kring det. Men emedan skeppet hade bord så höga som en tan. De märket ingenting förrän vattnet började vräka emot - borg och en stark och synnerligen utvald elitbesättning, dem i stritt forsfall, och med vattnet följde stora stockar väpnad på yppersta sätt, så var det inte lätt att anfalla som drev mot deras skepp. detta skepp. Det dröjde heller inte länge förrän Ulv jarl Skeppen skadades för dem och vattnet översvämma• lade till med allt sitt folk, och då började striden. Snart de alla ängarna. Det folk drunknade som var i land och drog sig också kung Knuts här dit från alla håll. många av dem som var på skeppen, och alla som kunde Då såg kungarna Olav och Anund att de för gången det högg av sina trossar och löste ut sig, så att skeppen vunnit såpass stor seger som dem forunnat var, lät ro skeppen drev mycket vart för sig. Den stora drake som kungen baklänges, löste sig bort från kung Knuts härstyrka ·och själv förde drev redlöst utför strömmen. Det var inte lätt upplöste flottan. Men emedan detta angrepp inte gått den att få den vänd med årorna, så den kom rakt ut mot kung väg kung Knut tänkt sig, hade skeppen inte styrt fram som Anunds och hans bundsförvants flotta. meningen var, och det blev ingenting av med att ro efter När de kände igen skeppet, lade de sig på alla håll ~anh • l§jOCKENSTRUNT 1-90 3 Slaget stod ( l i Frösunda

... -= -:::·::: -:. ..-- - - -~- --

-- - - ~ - - - ~- -·· · ------=··-·:.._ --- ·-·

Slaget vid Helge å mellan de tre nordiska kungarna år 1026 är känt från flera mer eller mindre samtida källor. Utifrån dem har man ansett au slaget ägt rum l Skåne. 1 så fall stämmer dock berättelsernas Innehåll och konsekvens dåligt. Om slaget l stället skulle ägt rum l Frösunda blir allting mycket rimligare, menar professor Bo Gräslund l denna artikel.

Av Bo Gräslund I klartext, vid namn, omnämns slaget endast i två källor av mer ursprunglig natur. Den ena är den isländske skalden Ottar svartes Knutsdrtipa, troligen från 1026. Händelserna kring det s k slaget vid Helgeå år 1026 hör Oriar var hirdskald hos sveakungen Olof Skötkonung åren till de mest omdebatterade i äldre nordisk historieforsk närmast före dennes död ca 1022, därefter under några år ning. Här tar vi upp den utifrån ett vidgat källperspektiv, hos Olav Haraidsson av Norge. Den andra källan är den där de litterära källoma vägs mot andra och oberoende anglosaxiska krönikan. källgrupper såsom mynt, ortnam och geografisk-topogra Indirekta anspelningar på slaget har man ansett sig fiska förhållanden. finna i ytterligare några samtida källor. Var slaget vid den ''heliga ån" stod är en fråga som faktiskt aldrig på allvar har ställts. Är det verkligen så Sliiktfejd självklart att slaget utspelades i Skåne? Huvudaktörerna i slaget var de tre nordiska konungarna, Knut den mäktige eller store av Danmark och England, skriftliga källor Olav Haraldsson, även kallad Olav den helige, av Norge Den isländska sagatraditionen har förmedlat uppgifter om och Anund Jacob av Sverige. De synes alla vara befryn slaget vid Helgeå i flera verk, och det nämns även i dansk dade. Knut ska ha varit halvfarbror till Anund och dennes och engelsk återberättande tradition. syster Astrid, som i sin tur var Olavs hustru. Olav och · Källor av denna art måste bedömas med stor försik• Anund var således svågrar. Anund kan vid denna tid ha tighet. Redan år 1910 konstaterade Lauritz Weibull i varit 17-18 år. Knut den stores skånska krig, att den prosaiska traditio De samtida källoma motsäger inte huvuddragen i nens skildring av slaget, inte minst Snorres litterärt mä• Snorres skildring av fientlighetemas upprinnelse och in sterliga berättelse, ur bl a lokaltopografisk synvinkel är så ledning. Efter sin farfar och far, Harald Gormsson och motsägelsefull och orimlig, att den måste bedömas som en Sven Tveskägg, gjorde Knut anspråk på Norge som sitt fri litterär produkt, oanvändbar för en vetenskaplig rekon arvland. Han lät, troligen 1025, framföra krav att Olav struktion av händelseförloppet. Sedan dess har all seriös skulle underkasta sig Knut såsom hans länderman. Olav diskussion i ämnet inriktats på de få samtida källorna. nekade. Knut startade då krigrustningar i England. Olav

4 l§loCKENSTRUNT 1-90 vände sig emellertid till svågern Anund menat att Knuts sigtunamynt inte är "äkta". Om man vid och föreslog vapenallians. sveakungensmyntverkstad som förebilder till Anunds mynt Om hösten for Knut med stort följe använde riktiga Knutsmynt, kunde till exeinpel stämpel~ till Danmark och satt där om vintern. skäraren av misstag ha skrivit Knuts namn i stället för Genom sändebud och gåvor ska Knut ha Anunds. En annan möjlighet vore att Knut lät prägla dessa försökt vinna Anunds vänskap, men utan mynt i sitt eget land som någon slags politisk markering. framgång. När våren kom for Knut tillba Det har även framförts att CNUT REX SV skulle betyda ka till England, överlämnande styret i "Knut, slavernas konung", under hänvisning till att Knut '-----__J Danmark till svågern Ulf och till sin unge också kan ha innehaft vissa slaviska områden. · som Hardek:nut. Under sommaren angrep Olav med sin flotta Själland samtidigt som Anund med sin flotta härja• Detta är enligt min mening ganska pressade tolkning de Skåne. Under tiden hade Knut hunnit samla en väldig ar, som har sin yttersta grund i en felaktig premiss och här och flotta i England. Han seglade över med sina lokaliseringen av slaget vid Helgeå. Det är svårt att före• styrkor till Limfjorden, där han förenade sig med Ulf och ställa sig att en militär seger för Knut över svearna i en Hardeknut. Inför detta hot fann Olav och Anund för gott drabbning inom Danmarks gränser automatiskt skulle ha att dra sig undan österut. givit honom makten i sveamas kärnland så långt bort 8om 500- 600 kilometer från valplatsen. Just denna motsägel• Vem vann slaget? se kan te sig som ett oöverstigligt hinder för accepteran det av tanken att Knuts seger vid den ''helga ån" gav Enligt sagatraditionen styrde kungarna därvid till den ''heliga honom politisk makt i sveariket Mer än någon annan ån" (åinn helga, å en helga). Den utpekas som belägen i torde uppfattningen om att slaget utspelades vid Helgeå i Skåne, antingen direkt som i Fagrskinna och den legenda Skåne ha bidragit till svårigheten att godtaga äktheten i riska Olavsagan, eller mer indirekt som hos Snorre. Att det Knuts sigtunamyntning och i hans titulatur i rombrevet, är den bekanta Helgeån i Skåne som avses står utom allt "konung över en del av svearna". tvivel, och Helgeå utpekas för övrigt också direkt av Saxo. Där stod ett stort slag i vilket Knut så småningom segrade och Anund och Olav förlorade. De samtida käl• Knuts sigtunamynt loma anger för övrigt klart att det i detta slag var svearna Då Weibull publicerade sitt arbete år 1910 var endast och inte Olav som var Knuts huvudmotståndare. några få sigtunamynt med Knuts namn kända. Endast ett Trots detta resultat har få forskare varit beredda att av dessa bar texten CNUT REX SV. Idag uppgår antalet medge att Knut efter slaget skulle ha fått ett politiskt kända mynt som hänförts till Knut till närmare trettio. Av inflytande i sveariket Ä ven om tanken efterhand vunnit dessa bär 11 på åtsidan inskriften CNUT REX SV. Åtsi stöd hos vissa numismatiker, myntforskare, kan den dan på dessa mynt har präglats med en och samma dominerande uppfattningen ändå sammanfattas på ~öljan stämpel, men för frånsidorna har inte mindre än fyra olika de vis: låt vara att Knut segrade vid Helgeå, men någon stämplar kommit till användning. Som myntmästare på politisk betydelse fick det knappast. samtliga CNUT REX SV-mynt figurerar Thormodh. Men den politiska betydelsen visas av ett silvermynt, Till detta kommer att ~ugotal mynt med Knuts namn, slaget i Sigtuna av Thormodh, sveakungens myntmästare, men med förvirrad titulatur där likväl texten på frånsidan med inskriptionen CNUT REX SV, Knut, sveamas ko anger Sigtuna som myntort. Där myntmästamamnet är nung. När Knut därför följande år skrev ett brev från Rom läsligt är det Thormodh. För hela denna myntning har till sina engelska undersåtar, titulerade han sig rexpartis minst 4 ålsidestämplar och 7 frånsidestämplar använts. suanorum, "konung över en del av svearna". Detta torde Därtill kommer ett mynt där Knut tituleras Englands ko återgå på en politisk verklighet, nämligen den att Knut nung, med myntmästarna Sewine respektive Wulf, och som en följd av slaget vid den "helga ån" under en tid med Sigtuna som präglingsort. innehade den politiska makten i sveariket Ett antal faktorer talar för att Knuts sigtunamynt Att många forskare ändå har haft svårt att acceptera skulle vara "äkta", d v s präglade i Sigtuna. Frånsidan på detta kan vara begripligt, eftersom de litterära källoma helt vissa CNUT REX SV -mynt avviker från alla kända danska tiger om ett sådant inflytande för Knut. Man har då pekat och engelska mynt, vilket talar mot tanken på en kopiering på en del besynnerligheter i den tidens myntslagning och av främmande mynt. Dessa mynt visar inte heller minsta

Mynt, slaget för Knut den store i Sigtuna. Åtsidans text (t v): CNUT REX SP (SV). Fr~nsidans text (t h): THORMOTH ON SIH. Fr~nsidan är gjord med samma stämpel som ett mynt slaget för Anund i Sigtuna.

I§]OCKENSTRUNT 1-90 5 spår av den textförvanskning som brukar uppträda vid Skdne eUer Svealand? efterbildning. Vidare bär det övervägande antalet av Knuts Knuts herravälde i sveariket är knappast möjligt att förstå sigtunamynt myntmästamamnet Thonnodh. Denne är okänd som en direkt effekt av en militär drabbning i Sklne. Jag på danska och engelska mynt. Han uppträder oftast endast kan endast se en möjlig tolkning - eller snarare två på de omedelbart föregående Anundsmynten och måste varandra närliggande - för att komma till rätta med denna uppfattas som sveakungens egen myntmästare i Sigtuna. självmotsägelse. Den ena utgår från att ett slag verkligen Myntgruppen som helhet förekommer därtill i flera ägde rum vid Helgel i Sklne och följdes av ytterligare en typer och va- rianter. Till detta kommer drabbning kort därpå i Svealand. Den senare skulle i så fall flera exempel på typidentitet mellan helt ha förtigits av källorna. Men då är steget mycket kort Anunds och Knuts sigtunamynt. Av till den andra och långt sannolikare tolkningen, nämligen särskilt intresse är dessutom förekom- att slaget inte ägde rum i Sklne utan i Svealand. sten av stäm- petkoppling mellan ett Den fråga som då genast inställer sig är: varifrån Anundsmynt och ett CNUT REX SV- kommer uppgiften att slaget vid den "helga An" skulle ha mynt, som visar att de har slagits med ägt rum i Sklne? Ja, inte är det från de samtida källorna. samma från- sidestämpeL Visserligen har den anglosaxiska krönikan en fonnulering, Därmed bör slutsatsen bli att Knut som kunde tolkas som att slaget ägde rum i Danmark: Her den store någon gång under tiden från for Cnut cyng to Denmarco med scipan to fiam Holme, ret 1028 till början av 1030-talet lät slå mynt i Sigtuna. ea /Ja!re halgan. Om Sklne är dock inte tal. I själva verket är det fullt möjligt att denna fonnulering endast ger uttryck Knutmynt i norr för en kronologisk sekvens, nämligen den att Knut detta år Här vill jag fåsta uppmärksamheten på fyndbilden för for till Danmark och att han därefter var inblandad i ett Knuts sigtunamynt. Saken är att endast ett av de omkring slag vid den "helga ån". trettio mynten har säkert belagd fyndort i sydväst (Lii Mycket talar för att nedtecknaren inte visste var denna beck). Ett härrör från Öland. Alla övriga fynd har en heliga å var belägen. Man ska komma ihåg att krönikans markant nordostlig och nordlig utbredning ~ Trondheim, notiser om just Knut .och hans söners tid ingalunda är Ångennanland, Dalarna och Finland, vartill kommer mynt samtida i den meningen att de nedtecknades år för Ar, utan i samlingar i östra Svealand. Iögonfallande är de tre att de av allt att döma nedskrevs först långt efteråt. fyndplatserna i sydvästra Finland. Denna fyndspridning visar att Knuts sigtunamynt i första hand cirkulerat i den Utpekar svearnas land nordöstra och norra delen av det nordiska området, vilket Det finns här skäl att rikta uppmärksamheten på en notis i sin tur styrker antagandet att de verkligen är slagna i i William av Malmesburys krönika (ca 1125). William ger Sigtuna. den intressanta upplysningen att Knut mortem in swevos Knuts sigtunamynt måste betraktas som en samtida transulit, med andra ord, att han "förde över kriget till historisk källa av första rang. Myntningen är oberoende av svearna". de övriga skriftliga källorna. Dessa mynt måste ses som ett avgörande argument för att Knut en tid efter slaget vid den "helga An" ägde poli tiskt herravälde över det centrala sveaområdet. sigtunamyntingen bör • CNUT REX SV-mynt med känd fyndort därför ses som en bekräftelse på rik • Andra typer med känd fyndort tigbeten i de anspråk som Knut i an • Mynt i samlingar, utan känd fyndort dra sammanhang gjorde på att be traktas som härskare över en del av svearike t.

Som ovan nämnts titulerade sig Knut våren 1027 "konung över en del av svearna". I själva verket ingår ti teln "svearnas konung" (rex sweno rum, rege suenorum) även i hand skrifter av Knuts lagar från tiden efter 1026. Dessa Knuts anspråk förefaller ha motsvarats av en politisk realitet. Den sammanlagda infonnatio nen om Knut den stores sigtuna myntning ger således ett övertygan• de besked om att den verkligen ut förts i Sigtuna på Knuts uppdrag. Mot denna bakgrund synes det mer motiverat att ifrågasätta den traditio nella lokaliseringen av slaget till Sklne, än att låta denna fördunkla tolkning en av Knuts sigtunamynt. Spridningen av mynt som hänförts till Knut den stores sigtunamyntning.

6 I§}OCKENSTRUNT 1-90 "Dessa", säger han vidare om svearna, "är grannar till detta avsnitt av krönikan, där ett vanligt substantiv stavas danerna och genom ihärdiga stämplingar förtjänta av Knuts med stor begynnelsebokstav. vrede. Först råkade han i bakhåll och förlorade mänga av Den rimligaste tolkningen är därför, trots den bestäm• sina män. Men till slut ordnade han sina styrkor och drev da artikeln, att Holm stavats med stor bokstav därför att de påträngande på flykten. Hövdingarna Ulf och Eiglaf det i en ursprungligare handskrift uppfattats som ett ort tvang han kapitulera". namn. Men dåtidens inkonsekvens ifråga om sädana ting De senare är uppenbarligen samma Ulf och Eiglaf gör att tolkningen av ordet som ett ortnamn inte är uteslu som anglosaxiska krönikan anger som sveamas anförare i ten även om begynnelsebokstaven varit liten. slaget vid den ''helga än". Williams redogörelse för slagets förlopp och dess Heliga ån i Frösunda utgång överensstämmer i sina grunddrag med övriga käl• slutsatsen av den föregående utredningen måste bli, att vi lors information. Det är också en källa som står omkring bör söka efter en ''helga å", som bättre än Helgeä i Skåne ett sekel närmare händelsen än den nedtecknade isländska geografiskt harmonierar med slagets politiska effekter - traditionen. Det fmns därför skäl att beakta Williams gärna då med en plats med namnet Holm i sin omedelbara uppgift, att Knuts segerrika strid med svearna ägde närhet. Allt talar för att vi då bör rikta blicken mot rum, inte i Skäne utan just på sveamas sveakungens· kärnland, eller snarare mot dessa trakters område. kustområden. Den enda i egenlig m e n i n g Ett sådant sökande kunde synas fåfängt. Holm som samtida källan, Ottars Knuts- drapa, näm- natur- och ortnamn är visserligen inte sällsynt, men ett ner inte med ett ord var slaget skulle ha vattendrag med namnet Helgeä eller liknande söker man ägt rum. Uppgiften om Hel- geä i Skäne förgäves efter på kartor och i ortnamnsarkiv. I denna möter vi först i de prosaiska k ä 11 o r n a, situation detaljgranskade jag sädana områden av Svea vilka i sin bevarade form är nära två- lands kusttrakter där en invasionsflotta, som avsäg att hundra är yngre än hände!- sema ifråga. bringa sveakungen till underkastelse, i första hand kunde Man noterar slutligen, att namnfor- tänkas uppträda. Endast i ett fall gav denna granskning men Helgeä inte är belagd vare sig i de samtida källoma resultat. eller i den isländska traditionen. Ottar skriver 9 en helga, anglosaxiska krönikan ea pare halgan och den isländska sagatraditionen a en helga, ainn helga osv. Vi står inför paradoxen att en enig forskning har utdömt den prosaiska traditionens uppgifter om slaget som vetenskapligt obrukbara - allt utom uppgiften att slaget utspelades i Skäne. Denna uppgift har man t~ll yttermera visso godtagit utan skymten av diskussion eller motive ring. Hur kan nu detta komma sig? Varför har den eljest stränga källkritiska granskningen gjort detta anmärknings• värda undantag? Det kan synas gåtfullt, men förklaringen än antagligen mycket enkel: vi har gått i precis samma fålla som de isländska sagaskribenterna och Saxo. Ty vem känner till något annat vattendrag som skulle kunna mot svara källomas ''helga å" än Helgeä i Skåne? För en aldrig så bildad medeltida skribent på Island eller Danmark fanns det troligen endast ett tänkbart alternativ, den mäktiga Helgeän i Skåne, vid vars mynning den välkända köpsta• den Åhus var belägen. Vi sentida forskare har nog varit i precis samma predikament och utgått frän att det inte funnits någon annan tolkning.

Var ligger Holm? I samtida källor finns endast ytterligare ett troligt ortsnamn som skulle kunna knytas till slaget vid den "helga ån". Enligt anglosaxiska krönikan for Knut to /Jam Holme, ret ea /Jare halgan. En del forskare har uppfattat detta Holme som ett ortnamn Holm. I avsaknad av någon känd plats vid Helgeäs mynning med detta namn, har man ibland föreslagit att det kunde syfta på Bornholm, som ju även gick under detta enkla namn. Denna tolkning är emellertid geografiskt långsökt och har inte stöd i någon källas beskrivning av händelserna. Andra har därför föredragit tolkningen att Knut for "till Helg/A och nedre delen av L!Anghundraleden. holmen vid den heliga än". Den tidens skrivare var visser Upp till Helgö är vattenniv!An markerad efter 5- ligen inte så konsekventa ifråga om stavning eller i valet av stor eller liten begynnelsebokstav. Vore emellertid medersniv!An, medan Hedervikens (Hellwijkens) betydelsen "holme", skulle det vara det enda exemplet i utsträckning är den antagna under samma tid.

[§)OCKENSTRUNT 1-90 7 Föga överraskande var det frågan om den yttre delen linje skulle denna å ha mynnat strax öster om Helgö~ av den s k Unghundraleden i sydöstra Uppland, en av de omkring l kilometer ostnordost om Helgö gård. mest självklara angreppsvägarna in mot centrala Sveljud, Två kilometer norr om den dåtida åmynningen har även om det inte rörde sig om en obruten vattenled. Den den nuvarande Holmbroån korsats av Holmbron. Strax nedre delen av denna led utgjordes av en smal havsarm väster därom flnner man namn som Holmbrobacken, som sträckte sig hela 20 kilometer in i landet mot nord Holmbrogärdena och Holmberga. Dessa namn ger en väst, till en punkt som låg föga mer än 40 kilometer från antydan om att det funnits en bebyggelse med namnet Uppsala och 20 kilometer från Sigtuna. Till saken hör att Holm i grannskapet. Detta kan också dokumentariskt under vikningatiden en förhållandevis öppen och rak far bestyrkas. I ett brev 1324 ålade drotsen Knut Jonsson led ledde in mot Unghundraledens mynning genom den invånarna i byarna mellan Närtuna och Helgö att ta bort eljest svårnavigerade skärgården. de "vattutäppor" som hindrade framkomligheten i ån. Där• Denna långa havsarms innersta del vidgade sig under vid uppräknas alla byarna mellan Närtuna och Helgö: vikningatiden till en sjö, vars nutida rester heter Helgö• Lingshammar, Billsta, Sundby, Fågelsunda, Rolsta, Salby, ~ön . Vid den dåtida, större sjöns norra strand ligger Holm och Torsholma. Endast Holm saknas i dag. Ord gården Helgö, belagd sedan 1200-talet, då den låg under ningsföljden visar att detta Holm har legat vid Helgås ärkebiskopsstolen i Uppsala. Namnet Helgö har av allt att nedre lopp. döma ursprungligen betecknat hela det drygt l x 2 kilo Som ovan nämnts har jag inte i ortnamnsarkivet kunnat meter stora, höga terrängområdet norr om den gamla finna något annat Helgå i östra Svealand. Att ytterligare Helgösjön. Av nivåforhållandena att döma var Helgö kring ett Helgå, därtill med ett Holm i sitt omedelbara grann flutet av vatten vid tiden kring Kristi födelse. En jämfö• skap, skulle ha funnits är mycket osannolikt. Mycket talar relse med andra Helgönamn ger också anledning till att därför för att vi står inför den ~ en helga som Ottar nämner tillmäta detta namn Helgö hög ålder. och den ea /Jare halgan och det Holm, om vilka den anglosaxiska krönikan talar. En anledning till att Ottar inte Centrala Helgö förklarar var denna ''helga å" var belägen kan ha varit att Helgö ligger vid gränsen mellan tre härader, detta var så självklart för honom. Seminghundra, Långhundra och Vallentu Ottar ska nämligen ha vistats vid sveakungen Olof na, och har haft ett ur samfärdselsynvinkel Skötkonungs hov under några år fram till dennes död ca strategiskt läge. Ortnamnsforskaren Carin 1022. Till yttermera visso var Ottar vid tiden för slaget vid Calissendorff tolkar Helgö som ett för ge den ''helga ån" hirdman hos Olav Haraldsson. Han kan mensamma religiösa eller profana syften således mycket väl ha varit personligen närvarande vid de "heligt" d v s fridlyst område av central aktuella händelserna. betydelse för en bygd, eventuellt en plats '------' där ledungsrättens bestämmelser trädde i kraft. Enklare tolkning I den dåvarande Helgösjön mynnade en å, som i dag sagatraditionens uppgifter om slaget har, i första hand på går under namnet Holmbroån, vilken bildar gräns mellan grund av sina topografiska orimligheter, kommit att upp Seminghundra och Långhundra härader och mellan Frö• fattas som fantasifulla, apokryfiska och opålitliga i största sunda och Kårsta socknar. Ån rinner från nuvarande vatt allmänhet. Att ingående analysera den prosaiska traditio endelaren mellan Husby-Långhundra och Gottröra under nens uppgifter ser jag här inte anledning att göra. Å andra namnet som Lindsbergsån, och viker sedan söderut mot sidan är det inte utan intresse att se hur dessa avtecknar sig Närtuna såsom Långripan. i ljuset av den här föreslagna omlokaliseringen av slaget Söder om Närtuna passeras i sydostlig riktning ett till det forna Helgå i Uppland. sankmarksområde som kallas Hederviken och som utgör Fagrskinna, den legendariska Olavsagan och Snorre restema av en under sen tid utdikad långsträckt sjö. Holm markerar tydligt som sin uppfattning att det var vid Helgeå broåns vattensystem var under medeltiden och nyare tid en i Skåne som slaget utspelades. Inte desto mindre rymmer betydelsefull transportled, en "kungsådra", som vars fram åtminstone Snorres text formuleringar som pekar i helt komlighet myndigheterna noga månade. Vid Ungripans annan riktning. Snorre berättar, att när Olav och Anund nedre del, mellan Skepptuna och Närtuna möter vi strax erfor att Knut anlänt till Danmark med stor övermakt, "så väster om ån bynamnet Helgeåby. Namnet är sedan 1420 seglade de österut längs Skånes kust". Men detta förslog belagt som Helghaby, Helgaby, helga aby och Mlgaaby. tydligen inte för att nå fram till Helgeå, ty därefter med N amntypen, liksom byns läge och fornlämningsbestån d, delar Snorre om konungarna, att "de sökte sig så österut ger dock en klar anvisning om att namnet har betydligt hän mot sveakungens rike". Ytterligare en gång till uppger högre ålder. Med utgångspunkt från detta Helgeåby har Snorre att "konungarna drogo österut längs kusten" innan Calissendorff dragit slutsatsen, att hela vattendraget ända de slutligen "lade till vid mynningen av den ''helga ån". ner till Helgö ursprungligen burit namnet Helga\. Tolkade i den ordning dessa färdangivelser står, anger de ingalunda att den "helga ån" skulle ligga i Skåne. Hederviken helig Noggrant läst pekar Snorres text på att den ''helga ån" vore Den ovan nämnda Hederviken kallas på två äldre kartor att finna långt bort i sveakungens rike. Heliwijken 1638 och Hellwijken 1671. Helgös påtagliga namngivningskraft gör det enligt min mening troligt att Äldre skildring även Hellwijken i sin förled gömmer adjektivet helig. Det förefaller som om Snorre till grund för sin skildring Det förefaller således som hela detta vattendrag ända haft tillgång till ett traditionsmaterial, en text, vars färdbe• från Gottröratrakten ned till Helgö i Frösunda socken skrivning till den ''helga ån" avsåg den svenska ostkusten ursprungligen gått under namnet den "heliga ån", Helgå. med det centrala sveariket som slutmål. En tolkning är att Låter man s-metersnivån representera vikingatidens strand- Snorre helt frankt utgick från att detta måste vara fel. Men

8 [§jOCKENSTRUNT 1-90 "Barvik" (Barvik, Barvic), där de en tid stan nade och avvaktade utvecklingen. Efter åtskillig bidan bröt Olav och hans män upp och begav sig landsvägen hem till Norge. Enligt bl a Snorre ska denna fård ha gått genom Småland och Västergötland till Borg G L i Viken (nuvarande Sarpsborg). Sina åter• o stående skepp ska Olav ha låtit några av sina M M män föra till Kalmar för vinteruppläggning. A Denna fård till lands från sydöstra Små• land till Viken ter sig från transportsyn punkt nog så opraktisk. Den står också ensam i den norröna litteraturens många uppgifter om fårder mellan Sverige och Norge. Vad gäller detta "Barvik" brukar textkommen tatorerna genomgående förlägga det till Blekinge eller Småland. Detta är uteslu tande en anpassning till sagatraditionens uppgift om att slaget skedde i Skåne och att Olav före hemfården drog upp sina skepp vid Kalmar. Någon plats i dessa trakter som skulle kunna motsvara detta "Barvik" har man inte kunnat utpeka. Uppgiften om att fården efter slaget vid den ''helga ån" ställdes österut ger oss föga vä• gledning. För det första är väderstrecksupp• gifterna inte sällan grumliga. För det andra kan färdriktningen av sagaskribenterna ha anpassats till föreställningen att slaget ut spelades i Skåne. För det tredje skulle den verkliga färdriktningen ha varit ganska li- NAgra ortnamn som är aktuella i samband med kartad, ostnordostlig från Helgeå i Skåne, slaget. Vattenvägen Ljusnan - Glamma är Olav inledningsvis nordostlig från Helgeå i Upp Haraidssons antagna färdväg frAn "Barvik" till Borg. land. En kombinerad landvattenväg över Hälsingland och Dalarna kan möjligen ocksA ha använts. Uppland i Knuts händer Antag att slaget i verkligheten ägde rum vid det naturliga hade då varit att han strukit något i texten för Helgeå i sydöstra Uppland. Eftersom Upp att anpassa innehållet till en lokalisering av slaget till land därvid torde ha fallit i Knuts händer, Helgeå i Skåne. Att han inte gjorde detta pekar snarare på kan man räkna med att slutmålet "Barvik" att han hade en så stark förhandsuppfattning att endast var beläget norr om Uppland. Upplys Helgeå i Skåne kunde komma ifråga, att han inte märkte ningen att Knut lät spejare "rida landsvägen dag och natt vart texten egentligen pekade. På detta tyder också inpla allt eftersom konungarnas här for sjövägen", varvid "några ceringen av Sigvats strof om härjningar i Skåne efter i kunskapare foro fram, när de andra foro tillbaka" skulle stället för före upplysningen att konungarna seglade ge en antydan om att sjöfården omfattade en inte obe österut mot sveakungens rike. tydlig sträcka. Det väsentliga är emellertid, att Snorres egen text I så fall är det sannolikt att även Gästrikland passera tycks innehålla en kärna av en äldre tradition som förläg• des och att Anund och Olav kan ha nått södra Hälsingland. ger slaget vid den ''helga ån" till sveakungens rike. Må• Färdas man norrut utmed kusten för att flnna en lämplig hända reflekteras samma tradition även i Flateyarb6k, som utgångspunkt för en fortsatt resa till Norge är det också inte med ett ord antyder att slaget skulle ha utspelats i helt naturligt att segla förbi Gästrikland. Ljusnans vatten Skåne. Tvärtom, först efter upplysningen att Olav och system är den första stora, naturliga transportleden som Anund sökte sig österut hän mot sveariket (austr, firir land man söderifrån når efter Dalälven. til motz vid Suiriki), följer informationen att konungarna anlände till den ''helga ån" (]Ja sottu konungar austr firir Under den yngre järnåldern och den äldre medelti landit ok logdu at /)ar ain helga). den fanns det i området kring nedre Ljusnan en väleta• Den isländska traditionen är således inte alls entydig blerad bondebygd, med förutsättningar att under en tid ifråga om slagets fOrläggande till Skåne. Den rymmer av underhålla de betydande styrkor som det här var frågan allt att döma även rester av en tradition som säger att den om. Det namn som den isländska traditionen bevarat i ''helga ån" var belägen i sveakungens rike. minne som den plats där Olav och Anund en tid låg med sina styrkor, bör rimligtvis inte vara ett helt obetydligt och okänt ortnamn. Just i denna trakt fanns det under Efter slaget medeltiden ett centralt ortnamn i form av fornsvenska Efter slaget ska enligt den isländska traditionen Anund och Beruvik. Skogs socken och kyrka syntes ursprungligen Olav ha styrt "österut". De nådde så småningom en plats ha burit detta namn Beruvik, senare Berwik. Min hy- l§jOCKENSTRUNT 1-90 9 potes är att skrivfonnen Berwik i västnordiska källor kan fältet var fritt och att det skulle vara möjligt att härbärgera ha spårat ur till ett "Barvik". skeppen i det skyddade Mälaren. På grund av forsarna innanför älvens utflöde blev På grund av att Knut lämnat ockupationsstyrkor i den naturliga infartsleden mot Beruvik-Berwik en under Mälarområdet misslyckades emellertid uppdraget, vilket vikningatiden mot Söderala djupt inskjutande vattenled. Olav och hans följeslagare inte fick veta före sin avfärd. På så sätt kan den ursprungliga intentionen ha kommit att Vägen till Borg fönnedlats till den isländska traditionen som en slutförd Under äldre tid var Ljusnans och Voxnans vattensystem handling. Nåväl, detta är naturligtvis osäkert. Snorres Kal en viktig förbindelseled mellan Uppsverige och Norge. mamir kan därför inte logiskt infogas i den bild av slaget Vid riksgränsens vattendelare praktiskt taget möts Ljus vid den ''helga ån" som här skisserats. nans och Glammas källflöden. Tillsammans bildade dessa stora floder i äldre tid en viktig föreningslänk mellan södra Stdngberga och Stdngby Bottenhavet och Skagerack, känd bl a som pilgrimsled. Saxo nämner i anslutning till slaget två ortnamn på Stång• Berovik i Hälsingland och Borg i Viken utgjorde änd• . Enligt Saxo besegrade Knut Anund i en landdrabbning punkema på denna färdled. Ligger det något i sagatradi apud Stangam montern. Till Knuts seger skulle vidare ha tionens uppgifter om att Olav Haraidssons hemfärd utgick bidragit att han i tid varnades för fiendens göranden av en från "Barvik" och att resan ställdes till Borg, är det rimligt vissHaquinus e uilla Stangby, d v s "Håkan från Stångby". att anta att detta "Barvik" är identiskt med Berovik i södra Denna plats har man sökt identifiera med ett Stångby i Hälsingland. Torne härad, medan apud Stangam montern tolkats som Snorres skildring av vistelsen vid "Barvik" innehåller "vid Stångeberg" (Stangebjer) i Vinslövs socken. Ingen av en uppgift, som ter sig främmande i en på Island fritt dessa platser ligger i nära anslutning till Helgeås myn skapad berättelse som gäller förhållanden i södra Öster• ningsområde. Stångby ligger i själva verket i västra Skåne. sjön. Olav krävde att man skulle fortsätta kampen och Stångeberg som är en obetydlig plats ligger omkring 30 ligga ute på havet även om vintern. Då, skriver Snorre, kilometer från Helgeås utflöde. ''började svearna att tala och sade att det inte var rådligt att vänta där på vintern och frosten - fastän namnännen Stångberga och Stångby är inte vanliga ortnamn. Det egga därtill. De ha icke reda på hur isen kan lägga sig här; är anmärkningsvärt att båda dessa sällsynta namn uppträ• ofta fryser hela havet om vintrarna". der tillsammans nära Helgeå i sydöstra Uppland, i nära Visst kan isen lägga sig även i södra Östersjön, men anslutning till nedre Långhundraleden, nännare bestämt i nog passar denna klimatskildring långt bättre förhållande• Össeby-Gams socken, 7 kilometer upp i den ådal som na vid södra Norrlands kustland. Här skymtar man ånyo i norrifrån avvattnas mot den havsann som ledde upp mot Snorres skildring reminiscenser av en äldre text som, utan Helgås mynning. Namnet är belagt som j stangaberghom att Snorre märkt det, reflekterar en tradition om att hän• 1384 och i Stangaberghum och oppa stangaberga 1437. delserna kring slaget vid den ''helga ån" i själva verket Stångberga ligger centralt i en sluten, med av ortnamn och utspelades i Uppsverige. gravfält att döma väl utvecklad jämåldersbygd. Stångby är endast känt dokumentariskt som en by Svdrhanterligt Kalmar i Gambo socken i Långhundra härad (Stanggaby 1411, Som nämnts uppger traditionen att Olav inför uppbrottet 1417, Stangaby 1447). En uppgift i Vadstena klosters till Norge avdelade folk som skulle föra de kvarvarande jordebok 1447 uppger att Stångby då sedan länge legat skeppen till Kalrnamir för uppläggning. Att Snorre avsåg öde. staden Kalmars föregångare framgår av sammanhanget. Ska man överhuvudtaget fästa anseende vid Saxos Detta är dock högst osannolikt om slaget ägde rum i uppgift om .---""::""7--;-7""0 en landstrid "apud stangam Uppland och kungarna därifrån flydde norrut. m o n t e m ' ' torde Stångberga i ässe- Kalmarnamnen är fåtaliga. I Uppsverige känner jag b y- G a r n socken i Uppland komma endast till ett som möjligen skulle kunna komma ifråga, n ä r m a s t ifråga. Att en landstrid verk- det Kalmar som är socken- och kyrkanamn i Håbo härad ligen ägde rum förutom flottdrabb- i södra Uppland. Det ligger vid norra Björkfjärden strax ningen, be- styrks av en uppgift i den norr om Adelsö. Som terrängnamnet Kalmarsand anger anglosaxiska krönikan. Där meddelas torde här ha funnits förutsättnigar för uppdragande av att svearna vid den ''helga ån" vände sig skepp av vikingatidstyp. mot Knut L---'-----' inte bara med sin flotta, utan Att identifiera det uppländska Kalmar med Snorres ävenmeden landhär - aeg er ge land- Kalrnamir stöter dock på svårigheter. En sådan är den here ge sciphere. språkliga skillnaden. Det småländska Kalmar är bildat Att svearna plötsligt skulle dyka upp så långt nere i med önamnselementet ama(r) som efterled medan det Skåne med en separat landhär helt vid sidan om härstyr-' uppländska troligen är sammansatt av Kalm och -mar. kan ombord på flottan rimmar inte väl med tidens krigfö• Skrivningen Kalrnamir hos Snorre kan dock bero på att ring. Allt lyder sannolikare om saken istället gällde försvar Snorre inte kunde tänka sig annat än att det var frågan om av sveamas eget territorium, med andra ord om striden staden Kalmar. utkämpades vid Stångberga nära Helgå i Uppland. Det är heller inte lätt att infoga det uppländska Kal Enligt anglosaxiska krönikan anfördes svearna i den mar i det geografiska sammanhang som här skisserats, na strid av Ulf och Eiglaf. Här avses uppenbarligen sam beläget som det är i ett område som enligt hypotesen ma högättade stonnän, regis gentes, Ulf och Eiglaf, som skulle ha behärskats av Knut efter slaget. En möjlig Knut enligt William av Malmesbury besegrade i detta tolkning är att Olav, när han nåddes av ryktet att Knut sammanhang. Detta står i sin tur i överensstämmelse med återvänt till Danmark, fick den felaktiga uppfattningen att Snorres uppgift, att konung Anund under striderna vid den

10 l§loCKENSTRUNT 1-90 pet vid Helgeås nedre lopp ha förhindrat varje översvämningseffekt av det beskrivna slaget oavsett var fördämningen anlades. Slutligen är Helgel inte vilken liten å som helst, utan en regelrätt flod som inte låter sig dämmas upp i en handvändning på det sätt som Snorre beskriver.

Beskedlig d I motsats till Helgel är och var den uppländ• ska HelgAn av beskedliga !dimensioner. Avståndet från åmynningen till närmaste ovanförliggande sjö, Hellwijken, var högst 5 l1 kilometer. Terrängen mellan Helg! och havet 20 kilometer längre ned är i mycket rikt mått :v täckt av skogar. I själva verket är det möjligt att den aktuella !sträckningen inte var mycket mer än 3 ki lometer. Av allt att döma utgjordes pass tröskeln till sjön av en numera till stor del bortsprängd bergklippa i den smala passagen mellan Fågelsunda och Skarpsundby. Där• med torde Hellwijkens yta vid normalvat tenstånd ha balanserats på en nivå av åt• minstone 8 - 9 meter över havet.

Vid denna plats är det helt klart att ån varit De tre landskapen runt Mmaren med sin hundareindelning förhållandevis lätt att dämma. Det korta kan eventuellt geografiskt motsvara Knuts maktomrAde efter avståndet till mynningen och en fallhöjd på 3 slaget och representera avgrtJnsningen i titeln •rex partis - 4 meter har givit ån en god strömning, och suanorum• (kung över en del av svearna) i Knuts rombrev. en tillfålligt uppdämd vattenmassa bör rim ligtvis ha kunnat orsaka en inte obetydlig störtflod vid åmynningen. Allt detta utgör inte något bevis för att den av Snorre "helga ån" förde befålet ombord på sin flotta. skildrade översvämningsmanövern verkligen ägde rum. Vad som står klart är dock, att medan en sådan uppdäm Uppdämt utlopp ningsaktion inte kan ha varit möjlig att utföra vid Helgel När Knut närmade sig den "heliga ån" ska Anund, enligt i Skåne, den har varit fullt utförbar vid Helgel i Upp Snorre, ha dragit sig med sin flotta "ur hamnen och österut land. längs kusten". Samtidigt lät han folket göra sig i ordning Man kan också uttrycka saken så, att om slaget för strid. Dessförinnan skulle Olav med en styrka ha gått istället förläggs till Helgel i Uppland, det mesta av. det "upp i land och genom skogama ända till det vatten ur som förefallit oss dunkelt och motsägelsefullt i Snorres to vilket Helgeån faller ut. De gjorde där vid Ans utlopp ur pografiska skildring försvinner. sjön en damm av timmer och torv och dämde så upp vattnet; vidare grävde de stora diken och förenade flera Knuts makt i Svealllnd vattendrag, så att vattnet svämmade över vitt och brett. I Som den föregående utredningen visat är det mycket som älvfåran fållde de stora träd. De voro sysselsatta med detta talar för att slaget vid den "helga ån" utspelades vid Helgel arbete i flera dagar." i sydöstra Uppland. Där- med ftnns det När Anund på sin flotta erfor att Knut lagt in i inte längre skäl att bet- vivla de hamnen vid den "helga ån" med en del av sin flotta, sände samtida källomas vittnes- börd om han bud till Olav om detta. Denne lät då bryta fördäm• Knut den stores politiska herravälde i ningarna och begav sig sedan skyndsamt ut till havet. Sveariket åren närmast efter slaget. Stora vattenmassor med timmerstockar ska då ha störtat Frågor som genast inställer sig mot Ans utlopp, åsamkande stor skada och oreda bland är, hur denna makt kan ha utövats, hur Knuts skepp och dränkte många av hans män som uppe stort område den kan ha omfattat och höll sig på stranden. hur länge den kan ha varat. Här tiger Denna berättelse hör till det av forskningen mest de samtida litterära källorna, och svar kan därför ges kritiserade i Snorres skildring såsom topograftskt orimlig, endast i form av vaga indikationer. och den brukar allmänt förpassas till sägnernas värld. Ty Får man tro Snorre återvände Knut kort tid efter slaget ska man nå den sjö ur vilken det skånska Helgel faller ur, vid den "helga ån" till Danmark. Man vet att Knut var i och dessutom göra det efter en fård "genom skogarna", Rom den 27 mars 1027 och att han dessförinnan var i hamnar man långt uppe i norra Skåne. England. Därmed skulle all effekt av en översvämning ha Men även bortsett från detta ftnns inte skäl att anta uteblivit. I vilket fall som helst skulle det flacka landska- annat än att Knut utövade sitt herravälde genom ombud.

I§JOCKENSTRUNT 1-90 11 Knut den mäktige åtnjöt vid denna tid en enorm prestige även i Sverige och Norge. För övrigt vittnar inte mindre än ett tjogotal runstenar om östsvenskarnas verksamhet i England under Knuts tid - i flera fall under tagande av gäld tillsammans med Knut eller genom tjänstgöring i hans hird. Det har därför säkert inte varit omöj• ligt att flnna en lojal styresman även i sveamas toppskikt vid denna tid. Men lika möjligt är att Knut · insatte någon storman av dansk eller engelsk härkomst.

Mynt i Sigtuna När det gäller myntslagningen i Sigtuna ska man vara medveten om att denna knappast kan ha krävt större insatser från Knuts sida. Endast några år tidigare hade nämligen svea kungenåterupptagit den myntning i Sigtu na, som då legat nere i omkring tjugo år. Det fanns med andra ord en fungeran de, modem myntverkstad i Sigtuna. Det enda Knut behövde göra för präglingen av sina CNUT REX SV -mynt var att beordra tillverkning av en ny åtsidestamp. Reversen kunde sedan slås bl a med redan befintliga stampar till Anundsmynt, vilka då kom att bära Anunds myntmästare Thormodhs namn.

j Detta förklarar också stämpelkoppling• Här är den förmodade platsen för Anunds dammbygge, en mellan reversen på att Anundsmynt och mellan F~gelsunda och Skarpsundby. Det finns fortfarande ett CNUT REX SV-mynt. Hittills gjorda stora stenmassor i den nuvarande ~kern där dammen kan fynd pekar på att endast en åsidesstamp ha legat. Läget är markerat med streck p~ bilden. kom att användas för CNUT REX SV Bilden är tagen fr~n ett radiostyrt modellflygplan av mynt. Det är rimligt att anta, bl a genom stämpelkopplingen, att CNUT REX SV Bosse G~rdstad, Vallentuna och visar Holmbro~n fr~n myntel} präglades som de första efter mak sydost med Hederviken i bakgrunden. Foto fr~n tövertagandet, då direkt order av Knut. Den modellflygplan är ofta lämpligt i arkeologiska sammanhang övriga, av antalet ålsidestämplar att döma eftersom man kan fotografera fr~n /~g höjd vid lämplig mer omfattande, men samtidigt mer dispa tidpunkt och att planet inte stör miljön. rata och förflackade knutsmyntningen i Sigtuna, skulle då ha utförts under den re- inlett vårvintern 1030, för att på våren segla vidare till sterande tiden av främlingsväldet Knuts myntning i Sigtuna ska väl i första hand ses Gotland. Sedan han där fått rykten bekräftat att Knuts man i Norge, Håkan Jarl, avlidit, ska han ha seglat som en politisk maktdemonstration. För ändamålet be hövdes emellertid silver. Knut var som bekant inte utan norrut, in i Mälaren och upp till Aros. Där togs han erfarenhet av ekonomisk uttaxering av besegrade mot emot av Anund. Därifrån begav han sig landsvägen över ståndare. Det måste ha legat mycket nära till hands för södra Norrland till T röndela g. Knut att pungslå de besegrade silverrika svearna genom en Om detta är riktigt, skulle Knuts makt i sveariket ha varit bruten i början av sommaren 1030. Det skulle i så fall uppbörd i både omyntat och myntat silver, en "danagäld" om man så vill. Man kan rent av fråga sig och inte en betyda, att Knuts kontroll över Mälarlandskapen som kortast sådan silveruppbörd var en förutsättning för att Knut varade från slaget vid den ''helga ån" sensommaren 1026 skulle kunna genomföra sin myntning i Sigtuna. till sommaren 1028, d v s knappt två år, och som längst från sensommaren 1026 till sommaren 1030, d v s knappt fyra år. På numismatiska grunder kan antas att Knuts Högst fyra danska dr myntning varade mellan ungefår 1028 och början av Vad gäller frågan hur länge Knuts maktposition i Mäla• 1030-talet. rområdet kan ha varat, har vi inte mycket annat att gå efter Det har alltid framhållits att Knut än Snorres uppgifter om Olavs resor till och från Novgo den store stod på höjden av sin makt rod via Sverige. Ä ven om resorna som sådana pestyrks av under slutet av 1020-talet då både i samtida källor, kan vi för mer preciserade uppgifter endast England, Danmark och Norge låg under komma med antaganden. hans spira. När vi nu har goda skäl att Enligt Snorres ganska noggranna tidsangivelser för fästa tilltro till hans eget påstående, att Olavs färd mot Novgorod, behärskade Knut Mälarområdet han härskade även över en del av sveamas ännu i 'början av sommaren 1028. Hemfården ska Olav ha land vid samma tid, framträder med ännu

12 l§jOCKENSTRUNT 1-90 någon besvärlig sak. Någon annan ''helig å" som skulle kunna vara aktuell, än Helgeå i Skåne, hade man knappast hört talas om. Troligen hade Snorre inte heller tillräckligt goda topografiska detaljkunskaper om Skåne fOr att all varligt störas av skildringens brist på topografisk logik. lt..\orr Den dramatiska fellokaliseringen av slaget medförde dock vissa uppenbara oklarheter, varfor man blev tvungen att göra smärre kompletteringar och justeringar av tradi- l l~"' tionsmaterialet fOr att få konsekvens i berättelsen. Dit hör säkert uppgiften att Olav och hans män gick landsvägen hem över sydsvenska höglandet. Förhållandet medförde också en viss misstolkning av skaldekvädena, men det är en annan historia. I övrigt är det förbluffande hur litet våld man utövade på stoffet för att anpassa det till en lokalisering av slaget till Skåne, såväl i stora geografiska som i mindre topografiska drag. Snorre tycks endast ha gjort de mest elementära än• dringar som behövdes för att berättelsen hjälpligt s~lle hänga samman. Huruvida detta berodde på respekt för källmaterialet eller på att Snorres kunskaper om den öst• skandinaviska topograflen var så små att han inte var medveten om skildringens motsägelser må vara osagt. En omlokalisering av slaget vid den ''helga ån" till Helgeå i sydöstra Uppland ger i ett slag den isländska traditionens uppgifter om drabbningen att drag av rimlig het. Även om detta inte får locka oss att utan vidare betrakta Snorres berättelse som någon historisk ögonvitt• nesskildring, tvingar det oss inte desto mindre att betrakta den i ett helt annat perspektiv än vi tidigare gjort. •

Artikeln är en något förkortad version av författarens Karta över omrAdet runt slaget. Dammbygget Knut den store och sveariket, Scandia, band 52:2, kan ha skett nAgra kilometer ovanför 1986. nuvarande He/gösjön. Mitt emot Helgö nuvarande gArd finns Sjöhagsberget med en fornborg samt rester av vad som kan vara en ledungshamn De delar av terrängen som ligger under 5-meternivAn i dag /Ag förmodligen under vatten i vid tiden för slaget. He/gösjön Samtida skriftliga källor där slaget nämns vid var alltsA betydligt mera vidträckt än i dag. namn: När dammen öppnades steg Otta r svartes Knutsdrapa, troligen från 1026 vattennivAn troligen upp emot 10-meternivAn Anglosaxiska krönikan. under en kort tid, och vattenet forsade alltsA Samtida källor med indirekta anspelningar på slaget: ned mot hamnen pA bAda sidor om He/gö. Slgvat Thordasans Knutsdrapa (ca 1038) Thord Särkessans R6dudråpa (troligen 1031) större tydlighet bilden av en av det dåtida Europas största Hirek Eyvindarssons L.ausavisur (ca 1027) politiska maktkoncentrationer. Knut den stores brev från Rom till hans engelska undersåtar (1 027). Snorre avslöjar sig l den isländska sagatraditionen: A v en så begåvad skribent som Snorre kunde man vänta Olats saga hlns helga (den "legendariska" sig att han skulle ge en fritt uppdiktad berättelse en viss Olavsagan, ca 121 O) inre logik. Sådan saknas dock i hög grad i hans skildring Fagrsklnna (ca 1220) av slaget vid den "helga ån", om detta, som Snorre tänkte Snorres Saga Olats Konungs hins helga sig, utspelades i Skåne. Just denna brist på topografisk Heimskringla (1230-talet) rimlighet är därför snarast en indikation på att skildring Flateyarb6k (1380-talet) en i sina huvuddrag inte är en fantasiprodukt. Snarast pekar omständigheten på att Snorre förfogade Övriga källor: över ett visst mått av äkta traditionsstoff, men att detta inte Saxos Gesta danarum (ca 1200) (dansk) gav någon upplysning om var den "helga ån" var belägen. Willlam av Malmesburys De gestis regis Snorre, liksom andra sagaskribenter, hade då att själva anglarum (ca 1125) (engelsk) bedöma denna sak. Detta uppfattade man säkert inte som

[§IOCKENSTRUNT 1-90 13 Danska spår • l Uppland

VIlka konsekvenser fick slaget vid Helge å? satte det några spår l historien? Det satte djupa spår som kanske märks än l dag, hävdar Jean Bokström som stude rat slaget ut Internatloneli synvinkel.

Av Jean Bokström

Ett av de intressantaste fynden vid de arkeologiska ut grävningarna på Granby sommaren 1989 var ett fjärdedels silvermynt, präglat av Ethelred Il, kung av Wessex i England från mars 978 till april 1016. Namnet Ethelred (eller JEthelred som det också skri vas) kan omskrivas på modem svenska till"Ädelr.~d", men denne man har stiarare gått till historien som "Adelråd• Oråd" på grund av hans totala rådlöshet inför vikingamas härjningar. [1,2] Dessa härjningar hade pågått sedan 200 år tillbaka, och i de norra delarna av England gällde redan dansk lag. Runsten utanför Orkesta kyrkan med inskriften: Detta till trots rådde det fred och enhet över hela landet Men Ulv har uppburit tre danagälder l under kvartsseklet innan Ethelred blev kung. Med · hans England. Den var den första som Toste fars entusiastiska stöd hade man då kunnat genomföra en djupgående förnyelse av klosterväsendet, för att göra det utskiftade. Den nästa utskiftade Torkel och ännu bättre skickat som kulturbärare i ett land med gamla den därpl Knut. fma traditioner för lärdom och forskning inom många stenen är ristad ungefär samtidigt med olika områden. slaget vid Helge A, eller nAgra Ar senare. Men Ethelred själv hade oturen att som 13-åring utnämnas till kung, efter att hans huskarlar mördat hans Efter slaget vid HelgeAns mynning i Frösunda, då något år äldre halvbror på ett sådant svekfullt sätt att hela Olof Haraidsson och Anund Jakob börjat återvända nedför folkets lojalitet och respekt för kungahuset snabbt bytes ut den långa havsviken tillbaka till Östersjön, och Knut mot nonchalans och förakt. skickat ut sina spejare att hålla reda på vart de tog vägen; De nordiska vikingarna såg sin chans, och endast ett då fortsatte han själv med sin st~ra flotta uppför ån och par år senare kom de första sju rövarskeppen för att råna inåt landet genom den då ännu farbara led som nu kallas och döda, och ta befolkingen till fånga i Southampton på Långhundraleden. Englands sydkust. Därefter kom allt större skaror år efter De fick dra sina skepp över vattendelaren samt här år. Ibland betalade enskilda städer stora summor för att få och var över en av de många bergklackar som idag är egen fred, men många gånger var det hela landet som fick bortsprängda; här och var passerade de en av den obrutna samla ihop till"Danagäld". rad av platser intill vattenleden där de första små kristn;i kyrkorna snart skulle byggas. Så till slut, i uppländska Tre danagälder Danmark(!) nådde de en vik av Mälaren och vände då Tre av dessa fmns nämnda på en av runstenarna som nu söderut mot Sigtuna. står utanför Orkesta kyrka, där man får veta att Ulv i Där skulle de ha kunnat bränna och döda och till Borresta tog tre danagälder i England. Den tredje gången fångataga på värsta vikingamaner. Men disciplinen i Knuts som avses var 1018 då engelsmännen hunnit samla in de flotta var sträng, och han själv hade helt andra ambitioner. 72 000 pund som Knut begärt för att skicka hem sin stora I stället, kan det tänkas, stannade de upp en halv mil invasionsflotta, efter att ha varit kung i England i snart två innan de nådde Sigtuna stad och slog läger i "Fomsigtu år. na" på andra sidan viken (där omfattande utgrävningar har Men tänk om Ulv i Borresta tog också en fjärde gäld, utförts åren 1984 - 1988 under David Damelis ledning). men i Sverige? Då Knut gäldade svearna? [3] Omöjligt? Var inte så säker! Låt oss leka med tanken Enligt nuvarande hypoteser (då resultaten från en del ett tag och se vad som händer! kol 14-dateringar ännu saknas) hade hela anläggningen

14 I§IOCKENSTRUNT 1-90 övergivits efter att Olof Sköt• konung ett par decennier tidigare övergått från asatro till kristendom. Kanske var nu Knuts flotta den sista som låg vid Fornsigrunas bryggor och i dess skyddade hamnbassäng! Kanske var det Knut som lät bygga om gavelpartiet på kungsgårdens "audienshall" och spika plankor på väggamas insida.?

Ofantlig stengrund Kanske var det också han som lät släpa ihop den ofantliga stengrunden på åskrönet i sydväst och resa den 40 x 10 m stora hallbyggnaden på dess krön? Det tycks på något sätt stämma in med Knuts rege ringsstil att slå ihop en så imponerande och strategiskt placerad byggnad. Genom att slå läger i Fornsigtuna hade han ju effektivt stängt av det nya Sigtuna från Uppsala och Vendel, och därmed skaffat sig kontroll över dess handel. Det kunde också demonstrera Knuts makt så tydligt att ingen fres tades att ifrågasätta den! Kanske var det också Knut som lät resa den märkliga tin~ SIGNHILDSBERG högen på toppen av "Sign- ,. ,. ~OG" hildskulle". Där kunde då han, o o l Knut den Mäktige, konung över engelsmännen, danskarna, Utgrävningar i Signhildsberg, •Fornsigtuna•, har visat en imponerande norrmännen och nu en del av anläggning. svearna- ta emot alla de trak Vid A finns bryggor, och och vid B en hamnbassäng. C var en tens stormän som kom för att stor huvudbyggnad, •audiensha/r och D en byggnad om 40 x 1o m med betyga sin underkastelse; och en ofantlig stengrund. om ryktena om Knut var san l toppen pA Signhilds kulle finns en mäktig tingshög , E, och vid F na få större makt än de förut en förrAdsbyggnad, fatbur. hade haft! Och bakom Knut satt i så fall de runristare som foljt med honom från Danmark och Knut den stores Mammenstil - och danska runor. Deras England, och antecknade vem som kom och vilka vän• verksamhet som runristare bör alltså infalla under åren skapsgåvor de bar med sig. närmast efter deras återkomst, med en avrundad bestäm• Och vem var då dessa runristare? Ja, en av dem var ning 1020-talet. .. Ulv i Borrestal Den s k Maromenstil som här nämns är den särprä• glade djurornamentik som finns bland annat på Orkesta Danska runor och Ryssbyle-stenama. Med hänsyn till såväl språk som Ulv i Borresta har ristat två runstenar i Täby socken ronformer står sådana stenar mycket nära Upplands tjugo (Ryssbyle-stenama). Otto von Friesen [4], som i likhet tal oornerade stenar av samma typ som Husby Långhun• med andra utgår ifrån att Ulv var en svensk viking som dra-stenen till minnet av Sven som "dog på lutland men

lämnat Borresta tre gånger och slutligen kommit hem efter ämnade fara till England" l Knuts Englandståg, konstaterar att: Von Friesen fortsätter: Ulv och hans samtida som den Gunner (Gunnar?) Det är av särskilt intresse att iaktta de oomerade och vilken utfört Bällstastenarnas ristningar torde alltså från i Mammenstil ornerade stenarnas utbredning: 13 i Sä• den danska omgivningen med vilken de blivit förtrogna i minghundra, 8 i Vallentuna och l - 2 i övriga härader i Danmark och England ha fört med sig kristen tro, dansk nuvarande Stockholms län från Närdinghundra i norr till runstensskick, dansk ormamentik - Sven Tveskäggs och Sollentuna i söder. Detta är just den trakt som till centrum l§jOCKENSTRUNT 1-90 15 hade det av Olov skötkonung i missionssyfte anlagda som i samhället i övrigt, att han kunde nöja sig med att Sigtuna .. teckna på stenarna och låta någon annan rista. Såväl han Men om det var med Knut som Ulv och Gunner kom som hans samtida ristare hade ju sina lärlingar; hur hade till Sverige för första gängen? Och om Sigtuna var Knuts Uppland annars fått sina 1000 danska runinskrifter under stad, just då de började sin verksamhet? en tidrymd av ca sjuttio år efter slaget vid Helge!? Ulv och Gunner frän Danmark var inte de enda Ja, vi vet inte. Men Knut visste! • runristare som Knut hade med sig, utan det fanns också en Asmun

Reste tiU Rom (2) The Anglo-Saxon Chronlcle, trans by Knut själv stannade inte länge i Sigtuna. Redan nästa vår G.N.Garmonsway 2nd ed. Everyman Classics. (om tidangivelserna stämmer) var han på väg söderut mot Dent ISBN O 460 11624 (1986) Rom, för att vid den nye kejsarens kröning träffa hela det kristna Europas ledande män i kyrka och stat, och där (3) Ledungen, artiklar av David Damen: 1984 nr accepteras som den förste vikingahövdingen i deras civil 4 sid 8, 1986 nr 4 sid 1O - 11 , 1987 nr 4 sid 6 iserade gemenskap. och 1988 nr 3 sid 6 - 7. Kvar i Fornsigtuna blev den danska flottan under Håkon Jarls befäl; och troligen nästa år seglade Knut till (4 ) Runorna: Nordisk Kultur VI, Otto v Friesen, Norge med sin engelska här och blev mottagen som kung Bonniers 1933. utan strid, medan Olof gömde sig i Oslofjorden. Och efter denna styckedemonstration kunde Knut förlika sig med Anund Jakob och kalla hem Håkon Jarl för att överta makten i Norge; i den fasta förvissningen att han nu deflnitivt satt stopp för vikingamas odisciplinerade terror dåd som bland annat hotat England under så lång tid. Så kunde Håkon Jarl betala besättningarna i den danska flottan och lämna Fomsigtuna, efter att "Knutgäl• den" samlats in i den stenförstärkta fyrkantiga byggnad som antagits varit kungsgårdens fatbur; och förvandlats till mynt av Anunds myntmästare som Knut låtit hämtas med all personal och utrustning (inklusive "städet" som hittats i en av husgrunderna?) frän det "nya" Sigtuna. Och även i samband med detta behövdes runmästare att föra böcker• na. Så gav Håkon order om uppbrott, och Fornsigtuna lämnades återigen tomt och öde. Och ingen skald flck kväda och ingen runristare flck rista om hur det togs Knutgäld i Anunds Sverige. Knuts mor var ju också Anunds farmor och det var säkert inte för intet hon flck heta Sigrid Storråda.

Mdnga danskar kvar Men mänga danskar stannade kvar i trakten, ty det var Knuts vana att donera mark och gods till sina egna män i de av honom invaderade länderna. Och bland dem fanns Ulv i Borresta och Gunner. Och Asmund från England STRUNT FRÖSUNDA HEMBYGDSFÖRENINGS KYARTALSTIDSKRIFT blev också kvar, men han for snart till Uppsala och gjorde långt senare - så har det sagts - till och med anspråk på Förra utgåvan av Sockenstrunt var nr 1 1989 att ha varit sveamas ärkebiskop. Man kan fråga sig om en runristare, vars främsta Adress: Björkås, Frösunda, 186 95 VALLENTUNA uppgift var att skriva kungens brev och sköta hans bokfö• Ansvarig utgivare: Bertil Hellsten, 0762-302 54 ring, för den skull behövde vara skicklig i att hugga i sten. När det gäller Asmund kan svaret mycket väl bli nej. Frösunda Hembygdsförening Han använde nämligen ofta verbet "marka" istället för Ordförande: Sven Billersjö, 0762-320 54 "rista". Och även om han var från England, så borde han Kassör: Lolita Jansson 300 25 ju dels ha känt till det danska ordet, dels borde det väl ha Postgiro: 80 58 98-4 funnits ett starkare ord i engelskan än "marka" för att - just det - hugga i sten! Medlemsavgift per år: 30 kr för vuxen, Kanske var hans ställning sådan, såväl som konstnär 5 kronor för barn mellan 12 och 15 år.

i6 !§JoCKENSTRUNT 1-90