Sigtunanamnets Arkeologi
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Sigtunanamnets arkeologi Rune Edberg The Archaeology of the place-name Sigtuna. The Iron Age site of Fornsigtuna (”Ancient Sigtuna”) in Håtuna parish, Uppland, was surveyed and mapped in the 1980s. A number of large houses, built on artificial terraces, were identified and subsequently partly excava- ted, interpreted as a royal manor. Other constructions on the site were also examined. A flat-topped barrow, c. 26 m i diameter and 3 m high, was initially thought to be a grave but was later interpreted as a thing-barrow. A nearby 9 x 9 m stone square was interpreted as a foundation for a house on sills, probably a store-house. In Snorri’s Heimskringla and Edda, Fornsigtuna is stated as the place where Odin settled after arriving in Sweden and where he set up a temple and sacrified according to the customs of the Æsir. In this paper it is suggested that the flat barrow and house-foundation on sills in fact may be this very spot,the manor’s sacred area. The house maybe interpreted as an Odin’s temple rather than a store-house. Sig- is a known by-name of Odin and tuna in the Mälaren area most probably originally denoted sacred enclosures (the place-name was shifted to the nearby new town Sigtuna, when it was founded c. AD 980). The proposed re-interpretation is tentative, mainly based on comparisons with recently identified cult sites elsewhere in Scandinavia. Åren 1984–1988 genomföres arkeo- partiellt utgrävda konstruktioner var logiska forskningsundersökningar på fornlämningarna Håtuna 39 och 50 det stora boplatsområdet från järn- och det är dessa som är anledningen åldern vid herrgården Signhildsberg till att detta inlägg skrivs.1 (Figur 1.) i Håtuna socken, Uppland. Namnet Det är en självklarhet att tolkning- Signhildsberg tillkom på 1670-talet, ar av fornlämningar, vilkas funktion tidigare hette platsen Fornsigtuna. inte utan vidare kan bestämmas, i Resultaten från undersökningarna större eller mindre grad påverkas av publicerades ett par år senare i boken undersökarens förförståelse och tids- ”Fornsigtuna – en kungsgårds histo- andan. Ändrade synsätt och ny forsk- ria” (red. Allerstav m.fl. 1991). Större ning kan ge idéer till ifrågasättanden eller mindre schakt togs upp i ett an- och andra frågeställningar. Syftet här tal olika anläggningar, men några to- är just detta. talundersökningar gjordes inte. Bland 143 Downloaded by 170.106.35.93 2021-09-28 13:44:24 META 2019 Figur 1. Schaktplan (beskuren) från 1980-talets undersökningar i Fornsigtuna. (ATA). Exponerad på lantmäteriets terrängkarta. ”Signhilds kulle” (fornlämning 39) och den kvadratiska stensätt- ningen (fornlämning 50) är här utmärkta med de fornlämningsnummer som gällde vid tiden (de är senare sammanförda till ett område, fornlämning 99). Den kvadratiska husgrunden tida tegel, glas och spik. På 0,2–0,4 meters djup påträffades en ”relativt Fornlämning Håtuna 50 beskrivs av tät” stenpackning som tycktes täcka David Damell i nyssnämnda publi- hela anläggningen. Under denna kation. Det är en framträdande an- vidtog mörkfärgad, grusig morän. läggning som ligger på krönet av en En C14-analys på kol därifrån gav torr, mager moränkulle på omkring datering till förromersk järnålder, 18 meters höjd över havet. Den är vilket förmodligen var spår av det kvadratisk, 9x9 meter stor och 0,8 tillfälle då människor för första meter hög. I hörnen har funnits gången röjde av platsen och utan di- upprätta stenar som numera är ut- rekt samband med den undersökta fallna eller sprängda. Mellan hörn- fornlämningen. Inga som helst fynd stenarna finns raka rader av 0,5–1 gjordes (Damell 1991a). (Figur 2.) meter stora stenar. Damell bedömde att det handla- Ett 15,7 m långt och 1 m brett de om grunden till en timmerbygg- schakt togs upp i SV–NO rikt- nad. Det fanns ingenting konkret ning genom fornlämningen. Mitt att gå på i frågan om vilken funk- i schaktet utvidgades detta med en tion denna haft, men efter en del meter åt vardera hållet på en tre me- resonerande föreslog han med hjälp ter lång sträcka. I ytan låg lite sen- av analogier från 1600-talet att det 144 Downloaded by 170.106.35.93 2021-09-28 13:44:24 RUNE EDBERG Figur 2. Den kvadratiska stensättningen, fornlämning 50, sedd från sidan före undersökningen. Foto David Damell 1988 (ATA). varit en visthusbod, en så kallad fat- antal schakt togs upp och det visade bur. sig att kullen bestod av ett omsorgs- Timmerbyggnader var sällsynta fullt byggt, upp till 1,2 meter tjockt i östra Mellansverige före omkring och plant kärnröse. Under detta år 1000, och att det varit frågan om fanns ett decimetertjockt, mörkfär- en sådan är möjligt men det kan gat, sotigt kulturlager som innehöll också ha varit en ramverksbyggnad, ett fåtal brända och obrända ben det vill säga ett hus med timmersyll samt bränd lera. I botten påträffa- men utfört, exempelvis i skiftesverk. des också en härd med kol, sot och Också sådana kunde i Mälardalen skärvig sten. Ett par C14-prover gav grundläggas på sten (Rosberg 2009, dateringar till tiden kring Kristi fö- s. 112). delse. Stenpackningen var täckt av ett Kullen med kärnröset 0,5 m tjockt lerlager och därovan ett 1 m tjockt lager mjäla. Vidare Fornlämning Håtuna 39 är 26–27 fanns skalmurar nedgrävda genom m i diameter, 3 m hög och har en det täckande jordlagret. Dessa tol- avplanad yta. I öst finns en ramp. kades som spår efter ett lusthus ef- Den betecknas i rannsakningarna tersom en sådan byggnad återfinns 1672 som ”Signels bur”, alternativt på historiska kartor. I kullen fanns ”Kung Sigers hus” (Ståhle 1960, s. också flera sentida hundgravar. Inga 50). På en karta 1715 kallas kullen fynd gjordes. Ingenting tydde på att för ”Signills bur” (LMA 01-Håt-5). kullen varit en grav eller haft någon Signhilds kulle är den nutida vari- av de andra funktioner – kastal och anten. (Figur 3.) grund till ett försvarstorn (”motte”) Undersökningen beskrivs i Forn- – som lanserats under årens lopp. sigtunaboken av Lars Sjösvärd. Ett Efter jämförelser med bland andra 145 Downloaded by 170.106.35.93 2021-09-28 13:44:24 META 2019 Figur 3. ”Signhilds kulle”, fornlämning 39, före skogsröjning. Stenstolen något till vänster om bildens mitt. Foto Harald Faith-Ell 1926 (ATA). Tingshögen i Gamla Uppsala och område, eller byggnad, för kult. Här Tynwald Hill på Isle of Man stan- är några exempel. Vid Sanda i Fresta nade utgrävaren för att det handlade socken, Uppland (Åqvist 1996) om en tingshög (Sjösvärd 1991). och Borg i Borgs socken, Östergöt- (Figur 4.) land (Nielsen 1997) har snarlika Båda anläggningarna daterades byggnader, på syllar och ca 5,5 x 7 till yngre järnålder i analogi med meter stora, identifierats. Båda är husterrasserna vid Fornsigtuna som daterade till vikingatid. Vid Stora också undersöktes av samma forsk- Uppåkra i Uppåkra socken, Skåne, ningsprojekt. (Damell 1991a; Hed- finns spår efter ett 13,5 x 6 m stort man 1991; Sjösvärd 1991). tempel uppfört i en teknik som lik- nar stavkyrkornas. Det har blivit Spår av kultplatser kontinuerligt ombyggt under sin användningstid från romersk järnål- På senare år har arkeologers intresse der till vikingatid och har tentativt för spår i landskapet efter heden- tolkats som symboliserande Odens domens ritualer ökat. Kultplatser Valhall. (Larsson 2001, 2007). Vid och kulthus från järnåldern har Tissø på nordvästra Själland har en med god sannolikhet identifierats 9 x 9 m kultbyggnad, omgiven av på olika ställen. Det har uppenbar- en palissad, påträffats och daterats ligen kunnat finnas både mindre till ca 850–950 (Jörgensen 2014; jfr och större sådana, anpassade för Kalmring et al. 2017; Kaliff & Mat- olika slags förhållanden, gudomar thes 2017, s. 139–148; båda med och riter. De kan ha varit avsedda anförd litteratur). för privat, eller offentlig kult. I flera Att söka efter sådana platser och fall har det också gått att visa att byggnader arkeologiskt, också i äld- en stormannagård hyst ett speciellt re dokumentation, kan vara givande 146 Downloaded by 170.106.35.93 2021-09-28 13:44:24 RUNE EDBERG Figur 4.”Signhilds kulle” fornlämning 39, under utgrävning med den flata stenpackningen fram- rensad i schakten. I centrum en sentida hundgrav. Foto Lars Sjöswärd 1985 (ATA). nu när det går att föreställa sig att de Sigtuna till ett ord med betydelse faktiskt kan ha funnits. En gemen- av framsipprande vatten. Uppgiften sam nämnare är att de på något sätt avspeglar att dominerande kretsar varit fysiskt avgränsade från omgiv- inom ortnamnsforskningen under ningen (heligt – profant), men där- stora delar av 1900-talet var avgjort utöver kan stor variation väntas (jfr negativa till sakrala ortnamnstolk- Andrén 2002; Jörgensen 2014). ningar (om bakgrunden till detta, se t.ex. Hellberg 1986 och Vikstrand Ortnamns innebörd 2001). Men i tidigare forskning, t.ex. hos Otto von Friesen, note- Ett stort antal äldre ortnamn i Mä- rades att förleden Sig- i forntiden larområdet innehåller element som kunnat associeras med Oden, en syftar på platser där gudar dyrkats mångfacetterad gudom som ofta eller som varit heliga, så kallade åkallades under bi- eller noanamn. sakrala ortnamn. Om en gudoms Sig är ett sådant, ”den segrande” namn förekommer brukar namnen vanligt i personnamn av typ Sigurd, kallas teofora. Det är namn på Tor- Sigrid och så vidare. Ett samband Frö- med flera mer eller mindre be- mellan Oden och Sig- i ortnamn är varade, eller i under årens lopp änd- fullt möjligt (von Friesen 1922–23; rade namnformer, som kan härledas jfr även Strid 1989; Om Odens alla till kända gudomar. namn, se Price 2002, s. 100–104.) Är Sig- i Sigtuna en sådan teo- Även andra element, oftast efter- for förled? Det beror helt på vilken leder, i ortnamn kan ha haft sakral forskare man frågar, eller väljer att innebörd och ursprungligen syftat luta sig mot.