NORRAN · onsdag 9 november 2011 kultur & nöje · 13 Rapace klar för Bondfilm Är Bieber pappan? ■■Ola Rapace har fått en roll i den kommande James ■■Justin Bieber har gått med på att göra ett faderskaps- Bondfilmen ”Skyfall”, det bekräftar hans agent Aleksan- test. Därefter planerar den kanadensiske flickidolen att dra Mandic. ”Han är på plats i och filmar nu”, sä- stämma den kvinna som lämnat in en stämningsansökan ger hans agent Aleksandra Mandic. Det är inte officiellt där hon hävdar att Bieber är far till hennes barn, skriver vilken roll som Rapace ska spela. (TT Spektra) Billboard. (TT Spektra) Ola Rapace. Justin Bieber.

POP COUNTRY COVERS Onödigt, men inte oävet Freddie Wadling låter precis som man före- With a license to kill ställer sig att det skulle låta ■■(EMI) om Freddie Wadling nå- HHH gonsin gjorde en dylik in- Jonathan Johansson Dolly Parton spelning. Rikligt med stråk- Klagomuren Better Day Säg vad man vill om James instrument som plockas, ■■(Hybris) ■■(Sony) Bond, men filmerna har varvat med någon enstaka HHH HHH för det mesta begåvats med trumpet, lite lounge-rytm snygga signaturmelodier. och Wadlings säregna röst. Syntpopens svar på 1999 gjorde Dolly Par- Inte sällan har de överträf- Det är alltså långt från Tomas Andersson Wij ton sitt i mitt tycke fat filmerna om du frågar originalens övermänskligt följer upp 2009 års ge- vackraste , ”The mig. svulstiga produktioner. Ex- nombrott ”En hand i Grass Is Blue”. Så nu Helst av allt borde man empelvis blir låtar som Du- himlen”. Det är ing- jämför jag allt med det bara låta dem vara i fred. ran Durans ”A View To Kill” en milsvid skillnad och hoppas att jag en Men Freddie Wadling är av och Paul McCartneys ”Live – fortfarande vimlar dag ska få höra henne en annan åsikt och har där- And Let Die” här till mycket det av religiösa antyd- lika fulländad igen. Of- för tagit sig an 13 av de mest spännande kontraster i jäm- ningar, fortfarande tast blir jag besviken klassiska Bond-låtarna för förelse. är Mauro Scoccos 80- då hon har en tendens att göra dem till sina. Bäst gör sig i mitt tycke tal högst närvarande, att gå på nidbilden av Det kan mycket väl vara ”You Only Twice” som ur- fortfarande lyckas han country. Delvis gör hon årets mest onödiga platta, sprungligen sjöngs av Nan- kombinera hjärta och det med ”Better Day” men det betyder inte att det cy Sinatra. kyla på ett förtjusande också, men här och där är dåligt. Faktum är att det Per Strömbro sätt – på riktigt, ingen glimtar fina bluegrass- svensk artist kan låta och gospelpärlor samt så sval och ändå värma tårdrypande Dolly-bal- så mycket. Precis som lader. Det ger mig åter KLASSISKT ROCK i fallet The Perishers hopp. Sedan är Dolly älskar jag låtarna var alltid Dolly och om du Orreteg, Karl-Erik We- Waagaard samlat en pubrocklegendarerna energi och ekon av E- för sig –”Stockholm”, inte älskar Dolly har du lin och Nils Lindberg, del av Gershwins mu- Billy Bremner (Rockpi- Street Band i sent 70- ”Blommorna”, ”Ho- något allvarligt fel. med andra ord nästan sik i originalversion le) och (Tyla tal, ”På andra sidan roskop” är alla goda Per Strömbro uteslutande samtida för piano: ”Rhapsody Gang, Ducks Deluxe) regnet” med en oemot- exempel – men vari- körmusik, men musik in Blue”, tre välkända turnérat i Sverige. Nu ståndlig Motown-re- ationen uteblir och som är väl förankrad och lika många mindre har de också bildat ett fräng och tillbakalu- som helhet blir det väl COVERS i en traditionell kör- kända preludier, några band med en namnkun- tade JJ Cale-doftande jämntjockt och något klang. Gustaf Sjökvists av alla de småstycken nig svensk trio, Micke ”När jag målar mäster- trist i längden. båda körer bjuder på han skrev för film och Finell, Tommy Casse- verket”. Carla har åter Per Strömbro en lätt, luftig och ele- teater och en lång rad mar och Ingemar Dun- fått plats med stunsi- Swedish Choral gant klang, därtill både av hans sånger. Sam- ker. Resultatet är utan ga ”Täby galopp”. Eld- ­Society, Volume 6: förstklassig intonation manlagt 31 spår. Det är tvekan trivsamt med kvarn firar 40 med vär- I vår tid och nyansering. omisskännligt George ett tryggt sväng i botten. digheten kvar. Gustaf Sjökvists Kammar- Mikael Bengtsson Gershwin i gränslan- Här finns utan tvekan Lars Andersson kör, Storkyrkans kör. Gustaf det mellan konstmu- en hantverksskicklighet Sjökvist, dirigent sik och jazz. Ivar An- och det är ingen slump ■■Naxos (Naxos) ton Waagaard, till var- att Mats Olsson skrivit Brian Wilson HHHH dags docent vid Nor- liner-noten. Ni som vet In The Key Of Disney ges Musikhögskola i vad han brukar gilla hit- ■■(EMI) På sjätte cd:n i den på- Oslo, gör det bra. Det tar hem här. HH gående dokumenta- svänger, är jazzigt och Lars Andersson Monty tionen av svenska kö- virtuost samtidigt som 1000 år senare Det känns besynner- rer – det ska till slut bli det hela spelas med ■■(Hybris/Border) ligt. Förra veckan hyl- 50 skivor – porträtte- både känsla och inle- HH lade jag på den här si- ras Gustaf Sjökvist med velse. Bästa spår: ”Fas- dan Brian Wilson som två körer: Gustaf Sjök- George Gershwin: cinating Rhythm”, Brett Anderson Jag har gillat David Pag- ett av popvärldens vists Kammarkör och Gershwin at the ”The Man I Love” och Black Rainbow mar både som Montt verkligt stora (om inte Storkyrkans kör. Re- Keyboard ”S’ Wonderful”. ■■(Cosmos) Mardié och som Mon- största) geni. Då hand- pertoaren är blandad, Ivar Anton Waagaard, piano Mikael Bengtsson HH ty. Jag har sett honom lade det om The Beach från visa till motett, ■■Lawo Classics (Import) nu som en motsvarig- Boys ”The Smile Ses- från Gustav Mahler till HHHH Brett Andersons fjärde het till vad Mauro Scoc- sions” från 1967. Dess- Sven-David Sandström ROCK soloalbum sedan upp- co var för vit soulig pop värre har han inte gjort och Eric Whitacre, från Den amerikanske Eldkvarn brottet med det brit- för snart 30 år sedan. sådär överdrivet myck- kinesiska poeten Li Po kompositören och pia- De berömdas aveny tiska 90-talsfenome- Den här gången landar et för att förvalta denna till August Strindberg nisten George Gers- ■■(EMI) net Suede har en sak dock inte alla bitar på genialiska sida och här och Pär Lagerkvist. De hwin (1898–1937) HHHH gemensamt med nyss plats, utan jag tycker är det ultimata beviset: två avslutande spå- är väl mest känd för nämnda bands sista att det här är en säm- en skiva uteslutande ren är cd:n bästa: Arvo ”Rhapsody in Blue”, Det senaste året har platta – det saknas väl- re och mer elektronisk bestående av covers på Pärts ”Tribute to Cae- ”An American in Pa- Plura, 60 fyllda i höst, i behövlig inspiration upprepning av det han klassiska Disney-låtar. sar”, med text ur Matte- ris” samt operan ”Por- stort sett varit i ramp- och driv. Han försöker på Monty-debuten i Allt är inte förskräck- usevangeliet, och Gösta gy and Bess”. Därtill ljuset hela tiden, på och försöker, men det fjol våras. Det här albu- ligt, men med den fan- Nystroems ”Havet” ur skrev han tillsammans gott och ont. Därför känns bara trist. ”Black met saknar förstlings- tasilösa dansbandspro- hans ”Tre havsvisio- med sin bror Ira Gers- är det lite märkligt att Rainbow” är Andersons verkets finess och att duktionen är det san- ner”. Nystroem som hwin (text) en lång, Trouble Boys han både orkar reflek- mest rockorientera- han skulle ge sig på att nerligen inte vackert. hela tiden sökte sig till lång rad evergreens. Bad Trouble tera över det som hänt de skiva på länge, men göra svenska covers på Sorgligt nog har jag en havet och dess oändli- Otaliga är de sångare ■■(Ball & Chain/Border) i texterna och samti- det är inte det han gör ”Halo” och ”Umbrella” direkt känsla av att han ga skiftningar, både i och musiker som spe- HHH digt leverera en förvå- bäst och man känner en kan tyda på att han inte en gång i tiden hade sitt måleri och i sin mu- lat in hans musik. På nansvärt stark samling smärtsam saknad efter haft flyt i sitt eget flöde. kunnat göra det här rik- sik. Men här finns även ”Gershwin at the Key- Lite av en kulturgärning. sånger. Här finns både hans storhetstid som en Det låter i vart fall så. tigt, riktigt bra. en hel del annat att nju- board” har den norske Refreshments har via sitt titelspåret och ”En kyss av punkens förnyare. Lars Andersson Per Strömbro ta av: Anna Cederberg- pianisten Ivar Anton bokningsbolag sett till att av dig”, bägge med stor Per Strömbro