Den Svenska Modellen I Fara?
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Den svenska modellen i fara? fack, arbetsgivare och kollektivavtal på en föränderlig arbetsmarknad Statistik och analyser: facklig medlemsutveckling, organisationsgrad och kollektivavtalstäckning 2000-2023 anders kjellberg den svenska modellen i fara? Fack, arbetsgivare och kollektivavtal på en föränderlig arbetsmarknad © Arena Idé, Stockholm, 2019 Författare: Anders Kjellberg, Lunds universitet Redaktör: German Bender, Arena Idé ISBN 978-91-985542-1-2 Foto omslag: Pixabay Rapporten kan laddas ner från www.arenaide.se/rapporter anders kjellberg german bender är professor i sociologi vid Lunds är programchef på Arena Idé, med universitet. Han är en av Sveriges ansvar för arbetsmarknads- och ledande forskare om fackliga organ- utbildningspolitik. Han doktorerar isationer och partsrelationer ur ett även på Handelshögskolan i Stock- historiskt och internationellt pers- holm och är i grunden utbildad pektiv. Han är bland annat ledamot journalist och civilingenjör. Tidig- av TAM-Arkivs forskningsråd och are har han även varit utredare och tillhör International Advisory Pan- talskrivare på TCO och LO. el for European Journal of Industri- al Relations och redaktionsrådet för Arkiv Tidskrift för samhällsanalys. Innehåll Förord och disposition 6 Sammanfattning 7 1. Facklig organisationsgrad i Sverige och jämförbara länder 12 Tre unika förändringar av den fackliga anslutningen i Sverige 12 Medlemsutvecklingen i några LO-, TCO- och Saco-förbund 20 De 35 största fackförbunden i Sverige 26 Medlemsutvecklingen i LO, TCO och Saco 26 Sveriges organisationsgrad i internationell jämförelse 28 2. Orsaker till den sjunkande organisationsgraden 32 Kostnaden för medlemskapet vägs mot mot nyttan 32 Medlemsavgiftens storlek 34 Ekonomisk konjunktur och Gent-system 35 Det fortsatta fallet i arbetarnas fackanslutning även efter 2013 36 Fackliga inkomstförsäkringar ger en ny Gent-effekt 37 Strukturella drag hos arbetskraften som motverkar facklig organisering 38 Organisationsgraden i olika åldersgrupper 38 Organisationsgraden bland inrikes och utrikes födda 40 Organisationsgraden bland fast och tidsbegränsat anställda 42 Förändringar av arbetskraftens sammansättning 43 Långsiktiga och kortsiktiga faktorer 44 Fackens förmåga att tillfredsställa resultatinriktade medlemmar 46 Facklig-politisk samverkan eller partipolitiskt obundna fack? 49 3. Den svenska parts- och kollektivavtalsmodellen 52 Fack och arbetsgivare: olika utveckling av organisationsgraden 52 Andelen småföretag anslutna till en arbetsgivarorganisation 54 Kollektivavtalens täckningsgrad 55 Andelen småföretag med kollektivavtal 57 Det svenska kollektivavtalssystemets ”vita fläckar” 59 4. Avslutande diskussion och framtidsscenario 66 Organisationsgradens utveckling till 2023 69 Organisationsgradens betydelse för kollektivavtalen 70 Referenser 72 Tabellbilaga 78 Innehållsförteckning: tabeller och bilder 78 4 | | 5 Förord och disposition I denna skrift redovisas för första gången den fackliga organisations- gradens utveckling till och med år 2018. Arbetsgivarnas organisationsgrad och kollektivavtalens täckningsgrad redovisas till och med 2017. Till skill- nad från i min årliga översikt i Kollektivavtalens täckningsgrad samt organ- isationsgraden hos arbetsgivarförbund och fackförbund (som publiceras sam- tidigt som denna skrift) finns här också en analys av medlemsutvecklin- gen i några LO-, TCO- och Saco-förbund 2006-2018 samt jämförelser med förändringar av antalet anställda inom deras rekryteringsområden och av organisationsgraden för kategorier som ungefär motsvarar respektive för- bunds medlemsgrupper. Vidare redovisas de 35 största fackförbunden i Sverige och de fackliga centralorganisationernas ”marknadsandelar”. En viktig del av rapporten är en analys av vissa sentida trender när det gäller den svenska arbetsmarknadsmodellen, såsom varför tjänstemännens organisationsgrad utvecklats mer positivt än arbetarnas och utrikes föddas mer negativt än inrikes föddas. Av betydelse är här bland annat arbetsk- raftens strukturella egenskaper på arbetar- respektive tjänstemannasidan. I detta sammanhang diskuteras också de branscher som är särskilt svåra att organisera fackligt och där kollektivavtalens täckningsgrad är låg. Slutligen görs en prognos för den fackliga organisationsgradens ut- veckling mellan 2018 och 2023. Den bygger på att den nedgång av såväl arbetarnas som tjänstemännens fackliga anslutning som ägde rum 2017 och 2018 fortsätter i oförminskad takt de närmaste fem åren. Om den ekonomiska konjunkturen vänder nedåt kan förloppet bli ett annat och de fackliga inkomstförsäkringarna, som allt fler LO-förbund inför, komma att spela en positiv roll för medlemsrekryteringen. Samtliga tabeller i rapporten återfinns i tabellbilagan, men för att underlätta läsningen finns inte alla tabeller med i löpande text även om de nämns där. Hänvisningar anger då tabellernas nummer i den ordning de nämns, så att de enkelt kan hittas i tabellbilagan. Jag vill tacka skriftens redaktör German Bender (programchef, Arena Idé) för ett skickligt redigeringsarbete och utmärkta förslag samt Lena Lindgren (rättssociolog, Lund) för värdefulla synpunkter. anders kjellberg Lund i maj 2019 Kontaktuppgifter: 046-222 88 47 [email protected] www.soc.lu.se/anders-kjellberg 6 | Sammanfattning Den fackliga organisationsgraden i Sverige fortsatte att falla under 2018, det vill säga andelen löntagare som är medlemmar i ett fackförbund. Minskningen var något större i privat än i offentlig sektor och i likhet med året dessförinnan föll organisationsgraden bland både arbetare och tjän- stemän, men nedgången var störst bland arbetarna. Förändringarna kan te sig små om man ser till enskilda år, men de sen- aste dryga tio åren har flera dramatiska förändringar skett av den fackliga organisationsgraden i Sverige. Det övergripande mönstret är en kraftig till- bakagång för fackföreningsrörelsen när det gäller såväl antalet som andelen medlemmar, men utvecklingen rymmer stora variationer mellan förbund, sektorer och löntagargrupper. Denna rapport innehåller (1) en grundlig beskrivning av utvecklingen när det gäller organisationsgrad (på både fack- och arbetsgivarsidan), kollektivavtalstäckning och andra förändringar av partsmodellen[1]; (2) en analys av de tänkbara orsakerna; (3) en framtidsprognos av den fortsatta utvecklingen. Dessa tre delar redovisas kortfattat i denna sammanfattning. 1) Vad gäller utvecklingen 2006–2018 kan en rad strukturella skiften identifieras: • Den fackliga organisationsgraden har sjunkit totalt sett, från 77 pro- cent 2006 till dagens 67 procent. För arbetare (som organiseras av LO:s förbund) har organisationsgraden sjunkit oavbrutet under hela tids- perioden. Bland tjänstemännen (som organiseras av TCO- och Saco-för- bunden samt Ledarna) ökade den under en period, men har nu börjat sjunka igen, även om det är för tidigt att kalla det ett trendbr ott. • Skillnaden mellan arbetares och tjänstemäns organisationsgrad har ökat kraftigt, från att ha legat på samma nivå 2006 (77 procent) till att idag vara 59 procent för arbetare och 72 procent för tjänstemän. Med- an tjänstemännens organisationsgrad mellan 2006 och 2018 sjönk med fem enheter föll den med arton bland arbetarna, det vill säga nästan fyra gånger mer. Resultatet är en divergens på tretton procentenheter på drygt tio år, en klyfta som ser ut att fortsätta växa – trots att tjänstemännens organisationsgrad alltså kan vara på väg att sjunka. Att tjänstemän har en mycket hög organisationsgrad och dessutom högre än arbetare är unikt för Sverige. • Skillnaden i organisationsgrad har ökat kraftigt även mellan inrikes och utrikes födda arbetare, från att ha legat på samma nivå 2006 (77 procent) till att idag vara 63 procent för inrikes födda arbetare och 49 procent för utrikes födda. De senaste två åren har organisationsgraden sjunkit tre gånger mer för utrikes födda arbetare (från 55 procent 2016 till 49 procent 2018) än för inrikes födda (från 65 till 63 procent). Det är allvarligt av flera skäl. För det första eftersom många utrikes födda har svag anknytning till och jämförelsevis mindre kunskaper om svensk arbetsmarknad. För det 1 Parterna på arbetsmarknaden, som förhandlar om löner och kollektivavtal, är i detta sammanhang representerade av fackförbund och arbetsgivarorganisationer. | 7 andra eftersom många utrikes födda arbetar inom sektorer som redan idag har låg organisationsgrad och dåliga villkor. För det tredje eftersom nästan hela den framtida sysselsättningsökningen kommer ske bland utrikes föd- da. Redan 2019-2020 förväntas åtta av tio nya jobb gå till denna kategori. Om facken inte lyckas rekrytera dem kommer det bli mycket svårt att höja organisationsgraden. • Den negativa utvecklingen för facken saknar helt motsvarighet på arbetsgivarsidan; tvärtom kännetecknas arbetsgivarnas organisations- grad av stabilitet – och detsamma gäller kollektivavtalens täckningsgrad över tid. Arbetsgivarnas organisationsgrad har inte minskat alls och var 2017 hela 88 procent (mätt i andelen löntagare som arbetar hos arbets- givare anslutna till en arbetsgivarorganisation). Att arbetsgivarnas organ- isationsgrad är högre än löntagarnas är en viktig förklaring till att nio av tio löntagare täcks av ett kollektivavtal trots att avsevärt färre än så alltså är medlemmar i ett fackförbund. • Den sjunkande fackliga organisationsgraden är inte bara bekymmersam för facken, utan även för den svenska arbetsmarknadsmodellen som byg- ger på jämnstarka parter. Eftersom partsmodellen i sin tur är en så central del av den svenska modellen i vidare mening, kan konsekvenserna