FÖRTECKNING ÖVER ÅRSBÖCKER UTGIVNA SEDAN 1972:

1972: 127. Elo.f Lindälv. Om fy nden på vinden i Majornas växelunderv isningsskola. 128. Två studier i den svenska fli r.kskolans historia: Gunhi/d Kyle, Svensk nickskola under 1800-taletGunnar Herrström Frågor rörande högre skolutbildning för niekor vid 1928 års riksdag 1973: 129. Wilhelm Sjös/rand, Freedom and Equality as fundamental Educational Principles in Western Democracy .From John Locke to Edmund Burke l JO. Thor Nordin, Växelundervisningens allmänna utveckling och dess utformning i Sverige till omkring 18JO 1974: l J l. Comenius ·självbiografi l J2. Yngwe Löwegren, Naturaliesamlingar och naturhistorisk undervisning vid läroverken 1975: l JJ. Henrik Elmgren, Trivialskolan i Jönköping 1649-1820 ' l J4. Elisabelir Dahr. lönköpings flickskolor 1976: l J5. Sven Askeberg, Pedagogisk reformverksamhet. Ett bidrag till den svenska skolpolitikens historia 1810-1825 l J6. Eynar Li(ia m .fl, Klasslärarutbildningen i Linköping 184J-1968 l J7. Sigurd Ås1rand, Reallinjens uppkomst och utveckling fram till 1878 1977: l J8. Högre allmänna läroverket för flickor i Göteborg 1929- 66. Kjellbergska gymnasiet 1966- 72 l J9. lngar Bra/l, Engelskul)dervisningens framväxt i Sverige. Tiden före 1850 140. Thor~iöm Lengborn, En studie i Ellen Keys pedagogiska tänkande främst med utgångspunkt från "Barnets århundrade" 1978: 141. Mall i A Sainio, Dissertationen und Orationen der U niversität Dorpat 1632-1656 142. Gusla/ Kaleen, Fackundervisningen vid våra folkskoleseminarier 1865-1914 1979: 14 J . Arvid G:son E/g, Härnösands gymnasiebibliotek 1790 144. Felix lnnergård, En skolkavalkad 1980: 145. Karl Larsson, Från C-skolan till Prästgymnasiet 146. Elisabelir Dahr, Sveriges högre nickskolors lärarförbund och dess föregångare 147. Johan Jacob Holmbergs Anteckningar af Händelser 1981 : 148. Elisabel Hanuna r, Franskundervisningen i Sverige fram till 1807. Undervisningssituationer och lärare 149. Ellen Key, Missbrukad Kvinnokraft Kvinnopsykologi. Med förord. kronologisk översikt och inledning om Ellen Key i kulturrevolutionen 150. Gunnar Wikmark, Carl Johan Blomberg. En språkforskares studieår och livsgärning 1982: l 51. Henrik Elmgren och Göran Åberg, Elementarläroverket i Jönköping 1821-1878. 152 Kur/ Törnva/1. Folkskolans utveckling i Marks oc h Bollebygds kontrakt 1842- 1862 153. Göran Slrömqvisi- Brilla S!römqvisl, Helena Larsdotter Westerlund, den första kvinnan som examinerades vid folkskoleseminariet i Göteborg

UPPSALA UNIVERSITE SBIBLIOTEK nsk undervisningshistoria 1750 02 Uppsala 'l !1 rS 1<>7Tk. UPPSALA UNJVERSJTET ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNJNGSHISTORIA PEDAGOGISKA INSTITUTIONEN BOKSERIE GRUNDAD AV B. RUD. HALL BIBLIOTEKET ÅRGÅNG LXIII 1983 VOLYM !54 UNDER REDAKTION AV BJÖRN SJÖVALL

HENRY PEDERBY DÅ SKOLRADION KOM

Personliga minnen och anteckningar 1929-1950

Under medverkan av Gösta Bergman Eric Bojs Rolf Lundgren Gunnar Ungegård Nils Annerud Bert Ramboldt Gösta Skoglund

FÖRENINGEN FÖR SVENSK UNDERVIS NJNGSHISTORIA Förord Innehåll Skolradio - ett nytt läromedel Till alla som medverkat i denna bok eller som med ekonomiska bidrag möjlig• i glesbygdens skolor . . . . 7 Friskvården främjas ...... 16 gjort dess tryckning uttalas ett varmt tack. skolradions skapare .. . 7 Agafyrens uppfinnare ...... 16 Utan Gunvor Larsson-Utas uppmuntran och positiva inställning till anslag berättar ...... 7 Industrier ...... 17 från stiftelsen Sveriges allmänna folkskollärarförening hade jag knappast full­ ...... 8 Ny skolradiochef ...... 18 följt tanken på att utge boken. Genom Rolf Lundgren har jag fått de kontakter 8. Svenska skolmuseet ...... 18 jag behövde med Sveriges radios bibliotek och bildarkiv, och jag tackar Rolf Ruben Wagnsson, bilen och skolradion . . . 19 Lundgren liksom bibliotekarien Rosita Busch och föreståndaren för bildarkivet 8 Radions möjligheter bör utnyttjas . . . . . 19 Marianne Gyllenstedt för all hjälp. ..nt ... rittP av Värner Ryden .. 8 Musikundervisning bör främjas ...... 20 Mitt tack går också till min son Bo och min hustru Karin för goda råd och på danska och norska ... 9 Historiska hörspel värdefulla ...... 20 Lektionerna mindre lyckade ...... 22 konkreta förslag vid det slutliga utformandet av manusskriptet. första skolradioföredrag . 10 JO Ett magert resultat ...... 23 Författaren skolorna om sändningarna? . skulle fortsätta ...... Il Levande samhällsundervisning ...... 23 ...... Il Flera program i samhällsundervisning . . 23 l l W alter Karlströms förslag till samhälls• Il program ...... 24 Denna volym i serien .Årsböcker i svensk undervisningshistoria skiljer sig ...... 12 Serien i Björkeby kommun ...... 24 i några avseenden från tidigare volymer. Formatet och layouten avviker J8ergnr1.an - skolradions främste . . . 12 Programmens uppläggning ...... 24 något från tidigare volymer, därför att en del illustrationer ur skolradions IPnri

4 5 Skolradio - ett nytt läromedel

händelse i glesbygdens Gösta Bergman, skolradions skapare Det var dåvarande lektorn Gösta Berg­ någon gång i början på 1929, man, som tog initiativet till säskilda radio­ några unga folkskollärare i Mister­ sändningar för skolorna. Han lyckades ''Tr~'---·--län, diskuterade något alldeles vinna gehör inte bara hos Radiotjänst utan i:UJnd~~rvJtsnJmgen: skolradion. Vi hade även hos Ecklesiastikdepartementet och programhäfte för vårterminen skolöverstyrelsen. Därför kunde de första det väckte vårt stora intresse. egentliga försökssändningarna genomföras tiden sov den stora skärgårdssock• våren l 92 9. Programhäftet för våren 192 9 .1\Ai"t"'''hnlt sin törnrosasömn. Det skulle omfattade 34 sidor. När jag nu 50 år efteråt innan det nu omdebatterade sitter och tittar i häftet blir jag imponerad av kärnkraftsverket, bygg- att Gösta Bergman, skolradions skapare och lilla byn Simpevarp i socknen. dess förste chef, redan då kunde komponera var en glesbygd med mycket be­ ett så radiomässist program. Vi ber honom ekonomiska resurser. Som i alla berätta intressanta ting om skolradions 1iknattde trakter ute på landsbygden första tid. dåligt utrustade med undervis­ '""'1'"'"''"'•. Det fanns en del läseböcker, provrör och fla.-;kor samt några plan­ kartor. En del skolor hade också och den där appa­ visade månens gång runt jorden. Gösta Bergman berättar nu kom radion som ett märkligt lä• Du ber mig berätta "intressanta ting" från Den kunde skapa kontakt med skolradions första tid. I första hand tänker och bygder här hemma och ute i även jag på vårterminen 1929, då de första Den nya radiostationen i Motala egentliga försökssändningarna ägde rum. 1 ganska goda mottagningsförhållan- Visserligen var den allra första försökspe• qessa trakter. Naturligtvis hade inte rioden 16-26 april 1928. Den gången var att inköpa radioapparater, men vi dock mottagningsförhållandena så ojämna, egna apparater visserligen av att den pedagogiska betydelsen var svår att kvalite men användbara. bedöma.

7 dag, Himladrottningens bild i Heda, Undret grammet gick den Il februari och hade ti­ Språkprogram och Drottning Kristinas julnatt. I den sista teln "När riksdagen öppnas". Visst var det intressant och spännande för dikten skulle man utesluta andra strofen, I min dagbok noterade jag: "Han hade oss på dåvarande Radiotjänst. Det första "som vid detta tillfälle inte är lämplig utan icke manuskript, men gjorde sin sak char­ programmet - den 21 januari 1929 gick får ersättas av ett par rader för meningens mant, icke minst på den grund." De övriga till läroverken och var ett föredrag av lektor skull", som Heidenstam skrev. fem programmen i Rydens serie handlade S. J. Charleston om London. Vi hade en I den uteslutna strofen står Kristina fram­ om riksdagen i arbete, en dag i statsutskot­ karta över London och 35 ordförklaringar i för den flammande julbrasan och "lyfter sin tet, hur våra skatter kommer till, de som re­ programhäftet. kjortel till höften från skon: /Diavolo! gerar oss och när konselj hålles. Programmet var betecknat som en A-lek­ Värme behöver/den del som satt på de Lektionen om våra skatter hörde jag i So­ tion, avsedd för ett stadium motsvarade 5 svenskes tron". fia folkskola tillsammans med överlärare och 6 klass och I ring. B-lektionerna riktade I dag - 50 år senare - skulle man väl Agvald, som efter avlyssningen förhörde sig till de högre gymnasieringarna. knappast behövt vara så finkänslig gent­ eleverna, flickor i klass 8. I dagboken an­ När detta första program sändes, hade 70 emot de ungdornliga lyssnarna. tecknade jag att som apparat hade använts läroverk rekvirerat programhäften och 7 3 "Hoffströms Unifon med inbyggd högtalare f~Jkskolor, inalles för 12 000 elever. Tid­ (pris för skolor 125:-). Den var riktigt bra Selma Lagerlöfläser ur Nils Holgersson ningarna dagen därpå var välvilliga och i och ändock var rummet icke litet. Det var rapporter från Växjö, Filipstad, Säffle och Sex dagar senare, den 28 januari, läste plats för 30 elever. Som den pedagog Ryden Katrineholm skrev rektorerna att sänd• Selma LagerlöP "Den gamla bondkvinnan" var bad han barnen anteckna vissa uppgifter ningen hade mottagits störningsfritt. Men ur Nils Holgerssons underbara resa. Me­ och talade direkt till dem." mim tyckte att Charlestons tempo hade varit ningen var också då från början att hon något hastigt. skulle ha talat från Mårbacka, men det gick inte att ordna, och sju dagar före skriver 5 Dikter av Verner von Heidenstam hon: Uppläsningar på danska och norska "Då det inte tycks vara möjligt att få göra Programmet den 22 januaril var en upp­ sändningen härifrån Mårbacka, skall jag Uppskattade var också uppläsningarna på läsning av dikter av Verner von Heiden­ resa till Falun lördagen den 26 och kommer de nordiska grannspråken, bl a Asbjörnsen Gösta Bergman, skolradions skapare. stam. Han hade förklarat att han helst hade att bo i Lagerlöfsgården, min egen villa. och Moes folkeeventyr och H. C. Andersens velat läsa dem från bostaden i övralid, där Ingenjör Mogensen vet mycket väl min eventyr med uppläsarna Bergliot Husberg han - som han skrev i sitt brev - skulle ha adress, vi äro gamla bekanta." Mogensen och Ella Taube. Den 19 mars läste skåde• i vårt häfte. Han gav ett karakteristiskt svar. "suttit och talat med milsvid utsikt över var föreståndare för den privata radiostatio­ spelaren Elith Reumert scener ur Holbergs Jag hade adresserat brevet till "Författaren svenska skogar och vatten både i Närke, Ös• nen i Falun, som hade fått fri överförings• Jeppe paa Bjerget. Här kunde eleverna följa Knut Hamsun, Larvik". Han svarade: ter- och Västergötland, och jag hade tänkt ledning av Telegrafstyrelsen. med i programhäftet Danska och norska "Grimstad (ikke Larvik) 6/6 29. Hr. Dr. mig att begagna det som en utgångspunkt texter, som också innehöll kommentarer Bergman. Jeg har mottat Deres Brev. Det er för några enkla och förklarande ord som och ordförklaringar. intet i Veien for at De bruker av mine Saker Samhällsorientering av Vårner Ryden .muramning kring dikterna". Bland de norska texterna fanns ett stycke paa den Maaten De foreslaar. Deres 0rb0- Det var på den tiden inte så lätt att ordna En lyckad serie av inte mindre än sex lek­ av Knut Hamsun, "I torvgamman" (torvko­ dige Knut Hamsun". Därefter tillade han: sändningar utanför studion. Det blev därför tioner stod riksdagsmannen Värner Ryden jan) ur hans bok Den siste glede. För ord­ "Kald mig ikke Forfattaren, et Brev til mig i stället så att Signe Kolthoff läste de dikter för. Han hade kallat den "Konungamakt ningens skull skrev jag till Hamsun och frå• kommer frem uten Titel. Fomvrig er jeg som Heidenstam hade valt ut, nämligen En och folkmakt i Sverige". 4 Det första pro- gade, om vi fick hans tillstånd att ta med det J ordbruker." 9 8 Sten Bergmans forsta skolradioföredrag A v dessa hade 125 svarat ja på frågan: "Har Försöken skullefortsätta Och jag minns mycket väl så här långt ef­ terminens försök varit av värde för under­ teråt skalden Erik Axel Karlfeldts uppläs• Det första geografiska föredraget i skolra­ Såväl Radiotjänst som skolöverstyrelsen ning av tre av sina mest kända dikter. 1 Jag dion höll Sten Bergman, redan en uppskat­ visningen i Eder skola?" Två hade svarat och Ecklesiastikdepartementet, som var en­ skulle tro att tusentals elever som nu är tad reseskildrare i kvällsradion. Det hade ti­ nej, en inte besvarat frågan och 37 givit mer gagerade i skolradion, var emellertid eniga gamla minns hur Karlfeldt på sitt sjungande teln "Med en svensk ångare från Egypten eller mindre reserverade svar. De reserve­ om att försöken skulle fortsätta. Så blev dalamål läste: till ". 11 Därefter följde Carl Skottsberg rade svaren hade bl a pekat på att högta• larna inte hade fungerat till belåtenhet. Men också fallet. Från och med höstterminen som berättade om Argentina, Chile, Syd­ Här åker sankt Elia upp till himmelens flera skolor hade också menat att de anlitade 1929 var svensk skolradio definitivt etable­ amerikas yttersta ände och "En brittisk ö• rad. land 7 fackmännen i sin framställning hade hållit värld i Sydatlanten ". J. G. Andersson höll Så långt Gösta Bergmans berällelse. i en kärra så blänkande ny. tre lektioner om Kina och kinesiskt folkliv. x sig på en alltför hög nivå. En viss stelhet i Han bär gravölshatt och skinnpäls, han uttryckssättet lade man utan tvivel märke har piska i sin hand, till. Det gällde för övrigt också de allmänna och mot knäna står hans gröna paraply. Vad tyckte skolorna om sändningarna? radioprogrammen. Talarna blev lätt högtidliga - man vände Denna kontakt med svenska diktare be­ Hur blev då omdömet ute i skolorna? sig ju till hela landet. Föredragen var tydde och kom att betyda ett allt större in­ · Den l 3 april hade 165 svar på en utsänd skrivna och alla behärskade inte konsten att tresse för vår litteratur. frågelista inkommit från lika många skolor. överflytta ett manuskript till levande tal. Första tiden Med svensk ångare från Egypten till Japan. Värner Ryden som radiolärare Föredrag av Fil. lic. STEN BEROMAN Diktarröster i klassrummet Glimtar från Nildeltat med dess människor och djur. Fältens be­ Till de bästa programmen hörde Värner 2 vattning. Kairo, Egyptens huvudstad. Pyramiderna och sfinxen. Vi som var med som lyssnare från början Rydens serie i medborgarkunskap, som nu Port Said. Genom Suezkanalen och Röda havet. Kolning i holländ• 1929 minns nog en del bra program, men fortsatte med serien "Hur våra ämbetsmän ska Indien. Glimtar från Singapore, Hongkong· och Shanghai. Till också en del som inte motsvarade kravet på . arbeta". Japan, soluppgångens land. Yokohama och Tokio. ett för barnen avpassat språk. ·så här femtio Värner Ryden var pedagog, han levde år efteråt är det emellertid flera program rrtitt uppe i det ämne han undervisade i, och som man minns förvånansvärt väl. han var en god berättare. Och hans fram­ Detta hör nog samman med att radion ställning var avpassad för eleverna. var en fantastisk nyhet som andligt kommu­ När han sedan återkom med sin nya serie nikationsmedel. När den nu användes som i medborgarkunskap hade han bl a följande ,. , läromedel, betydde det ofta att skolan tillför• rubriker: "Vad har en generaldirektör att des en levande kompletterande undervis­ göra? " "Vad får du uträtta, om du en gång ning och gav något som den ordinarie un­ blir statsråd?" Denna text och karta i programhäftet betydde dervisningen inte kunde ge. Det kom nya Det var frågor direkt till eleverna, och de att eleverna kunde röster från kända personer in i klassrum­ skapade intresse för den samhällsundervis• följa Sten Bergman på met. Gösta Bergman har talat om Selma La­ ning, som många av oss lärare ansåg ligga resan Egypten- Japan, gerlöf som läst berättelser ur Nils Holgers­ över barnens nivå. Och Ryden kryddade sin en resa som för dem son. Hon hade kommit liksom in i klass­ framställning med roliga historier från kon­ blev en upplevelse. De rummet, tyckte vi. Det var högtid när hon selj, riksdag och utskott. Han berättade t ex var inte vana vid en sådan undervisning. läste eller rättare berättade om "Den gamla att även suppleanterna i riksdagens utskott .tt\·· bondkvinnan" i Nils Holgersson. alltid fick vara närvarande vid utskottens ··.,_ •: ..~· •· ..•..••01CEYLON . .. . ; ·-...... -· ~1: Il ~ ,l Språklektioner Språklektionernas plats redan i de första programmen var välmotiverad. Språket skall ju höras, det gäller att från början in­ öva ett riktigt uttal. Det var på den tiden kanske inte alltid så väl beställt med trä• ningen att tala det främmande språket skrivningen kom i främsta rummet. Nu kom radion in i skolan med infödda språklä• rare och därmed en bättre språkundervis• ning på många håll. Här gav skolradion nå• got som den ordinarie undervisningen inte alltid kunde ge. Det kom sedan att visa sig att radions språkundervisning i engelska bl a skapade förutsättningar för införandet av engelska som obligatoriskt ämne i folkskolan, en stor händelse inom svenskt undervisningsvä• sende. Sten Bergman skolradions främste Gösta Bergman kunde nog inte ana att brodern Sten, som han tog med som förelä• sare redan första radioterminen, skulle bli Värner Ryden. Del av tavla i Sveriges allmänna radions och inte minst skolradions store be­ folkskollärarförenings sessionsrum i Stockholm. rättare under flera decennier framåt. De båda bröderna Gösta och Sten är och förblir sammanträden. Men de fick inte sitta kring skolradions förgrundsmän: Gösta som dess bordet som ledamöterna utan på stolar utef­ skapare, Sten som dess främste medarbe­ Sten Bergman, ter väggarna. De skämtade och kallade sig tare. Redan i sitt första skolradioföredrag vi­ skolradions främste. själva för vägglöss. sade Sten den rätta vägen för skolradio-n. Värner Rydens program visade vad ra­ Det var en framställning, där upplevda Undervisning med enbart ljud dion betydde som läromedel. Den kunde spännande händelser bar upp intresset. skolradioprogram "Med svensk ångare från samtidigt förflytta expertens röst från en Hans program var punktstudier framför Egypten till Japan" var i programhäftet Radioundervisningen var en undervis­ plats ut i landets alla skolor, även till de allt om djur, människor, upptäckter och re­ kompletterat med en enkel men åskådlig ning med enbart ljud. Det var det nakna lju­ mest avlägsna. Kravet på föreläsaren/berät• sor. Det var sådant som gick hem hos de karta över färdvägen. Det var det stöd som dets undervisning kan man sägå och den taren måste ställas högt, det gällde både unga lyssnarna. Sten förstod att utnyttja bil­ ljudet behövde för att eleverna skulle kunna ställde stora krav på talaren, om han skulle hans sakkunskap och hans förmåga att be­ den som ett komplement till radions för• följa med på hans resa och uppleva något kunna fånga elevernas intresse. Men Stens rätta på ett för eleverna begripligt språk. medling av talet till skolorna. Hans första av det han upplevde på denna märkliga framställning var så spännande att man fård. måste lyssna. 12 l3 Det var också något visst med Stens röst. nande4 i skolradioprogrammet Det blev en kompositörerna. Musiken och musikunder­ predikatsverbet i singularis), vilket ger liv Den var klar och tydlig. Han hördes därför bit levande och aktuell medborgarkunskap visningen kunde bäras ut över hela landet. och färg åt läsningen. Där blir tonen även om mottagningsförhållandena inte var som ämnet då hette. alltså mera växlande, och talspråksfrihe• Radiovågornas snabbhet betydde att ten större. I högtidligare stil däremot blir de bästa. Att läsa och tala kungens tal nådde eleverna nära högtalaren tonen mera jämn, och talspråksfriheten tidigare än det nådde de riksdagsmän som Redan under skolradions andra år fick inskränkt. Man bör för varje stycke välja skolradions begränsning satt längst ner i Rikssalen, sade teknikerna. läsundervisningen gott stöd av skolradion. en passande stil och behålla denna hela ti­ Radion kunde ju endast bära fram det Visserligen en teoretisk spekulation utan Och det kunde behövas. Undervisningen i den, så vida inte stycket självt växlar och nakna ljudet till lyssnaren. Det var radions praktiskt värde, men ändå. högläsning i den gamla folkskolan var inte kräver ändring, såsom t ex då direkt tal stora begränsning som läromedeL Radion bara försummad. Den var oftast felaktig. införes. skalade bort talarens mimik och gester, och Högläsningen skulle vara trogen det tryckta ordet, menade man. Man vågade Dessa anvisningar och goda prov på upp­ möjligheter att avläsa lyssnarnas reaktioner Sång och musik fanns ju inte. Med publiken framför sig kan inte försöka sig på att "tala fram" en var­ läsningar betydde mycket för att höja hög• talaren stanna upp, repetera och kanske Det gällde att finna program, där hörsel• daglig text. Mig, dig och sig skulle läsas läsningen i svenska skolor från en död, ord­ med linjer, skisser och/ eller foton konkreti­ föreställningarna dominerade. Att sångun• mig, dig och sig. När jag som ung lärare i bunden läsning till ett levande taL Och ra­ . sera det som är svårt att fatta. Programhäfte- dervisningen så småningom fick en stark slutet på 20-talet höll ett föredrag om hög• dions oerhörda räckvidd betydde att en stor nas bilder räckte inte alltid. ställning var därför självklart. Många kunde läsning, och bl a framhöll hur viktigt det var del av landets alla skolor gled över till en Denna begränsning märktes tydligast vid knappast själva svara för sångundervis• att vid högläsning av vardaglig text läsa mej, modern och riktig läsundervisning. sändningar, där det gällde att beskriva plat­ ningen. Här kunde radiosångledaren med dej och sej, dvs översätta det tryckta ordet Läsundervisningen fortsatte och följdes ser och miljöer, t ex Lovisa Ulrikas Drott­ sina unga sångare öva in sånger, så att hela till talat ord, blev det protester. Man skulle upp av program om talteknik. För dem sva­ ningholm. ·1 Sådant skulle ses. Här var skol­ landet fick en gemensam sångskatt. Det vi­ läsa som det stod. Det hjälpte inte att jag rade Ebba Berggren. Jag tror att många ele­ filmen ett bättre läromedel. sade sig så småningom att elever från olika hade sagt ifrån att denna "översättning" inte ver och lärare drog nytta av hennes fyra delar av landet snart kunde sjunga samma gällde högtidlig text. Man läste inte gärna regler i programmet 16 okt. 1933: sånger, när de råkades. t ex Med dej vare ock Herren; utan Med dig Riksdagens öppnande Julius Rabes musikstunder5 i skolradion vare ock Herren. l. Andas ordentligt! Sörpla inte i dig luf­ Men radions styrka ligger i dess oerhörda fick stor betydelse. Julius lyckades skapa in­ Men nu kom skolradion till hjälp. I ett ten hörbart! tresse för de stora mästarna från Beethoven program av Hilma Henningson redan den räckvidd och snabbhet. Redan från vårter• 2. Blås inte ut mycket luft, när du talar! och Mozart ner till de mindre men folkkära l O mars 19306 fick svenska skolbarn och minen 19 3 3 inplacerades riksdagens öpp- Sätt fingrarna framför munnen och deras lärare en undervisning om konsten att § 8. känn efter. Blåser det, blir du lätt hes. läsa väl. Innehållet i programmet framgår Sedan riksdagens kamrar och inbjudna infunnit sig i rikssalen, av hennes förhandsorientering i program­ 3. Spänn inte hakan, och halsen vid talet! göres därom av ril

14 15 Det här var väl inte så märkvärdigt, in­ Programmet hette "Agafyrarna". 8 Hans vänder kanske någon. Men hur många ute i spännande berättelser om sina uppfinningar landets folkskolor hade hört detta tidigare? var något som man minns. Han var då blind Och hur många hade lagt in taltekniska öv• efter en explosion under sina experiment, ningar av t ex detta slag i sin undervisning? men han verkade harmonisk och optimis­ tisk, och hans röst var vänlig och överty• gande. Han gick bort fyra år därefter. Det märkligaste i hans högintressanta be­ Friskvården främjas rättelse om sina uppfinningar var tillkorn­ I oktober 1930 höll med. dr C. A. Ljunggren sten av fyrarnas solventil. Det var den upp­ två föredrag i hälsolära, "Om luften från finningen som gjorde att fyrarna tände sig hälsosynpunkt" och "Mjölk i stället för kaf­ själva när det blev mörkt, och släckte sig fe". 7 Det var inget nytt säger kanske någon själva när det blev ljust. som läser detta. Men dessa föredrag skulle De många, många tusen barnteckningarna av På ett enkelt sätt berättade han att i teorin detta slag aktualiserade behovet av sundare mat­ få en särskilt stor betydelse. Ljunggren var skulle en mörk metallstav bli längre än en och levnadsvanor. inte bara läkare, han var naturpedagog. I ljus sådan stav när den blev uppvärmd av programhäftet hade han infört roliga och Det blev nu en tävlan bland eleverna i dagsljuset (solljuset). Genom hävstänger stimulerande . barnteckningar från sina landets skolor att skriva och sända in upp­ blev rörelsen så förstorad att den skulle skolor. Han uppmanade eleverna att ta fram satser, som var så bra att de blev upplästa i kunna stänga den ventil som släppte igenom papper och penna för att kunna anteckna. radio. Och även om de inte blev upplästa, lysgas till fyrens lampa under natten. . Föredraget blev mest småprat med goda hade tusentals av tävlande gått över till sun­ Teoretiskt borde solventiler fungera på hälsoråd. Och det bästa av allt: han uppma­ dare mat- och levnadsvanor. Intresset för det sättet. Men Dalen var osäker om det i nade lyssnarna att sända in små redogörel• friskvården växte i hela landet. praktiken fungerade tillfredsställande, efter­ ser för vad de lärt. De fick skriva hur de Och vilken glädje blev det inte, när man som det gällde en mycket liten förändring ville, gärna samtal mellan ett par barn eller i fick pris och fick höra sin insända uppsat<> av den svarta staven. sago- eller brevforrn. Och de skulle rita läsas upp i radio. En helt vanlig dag, när vi Så kom man fram till de praktiska pro­ också. kopplat på radion och väntade på dr Ljung­ ven. Dalen sade ungefar så här: Därmed började dr Ljunggren en hälso• grens välkända röst, kom det en uppläsning - Skulle de teoretiska beräkningarna kampanj i landets folkskolor, som under av en uppsats. Det var Greta i vår klass som hålla? Och det märkliga hände: Solventi­ flera år tilldrog sig det största intresse. Det skrivit den. Det var hälsoråd, välformule• len fungerde bättre än vi vågat hoppas. skadliga kaffedrickandet måste bekämpas. rade tyckte vi. Det tog väl fem minuter att På den tiden förekorn mest kokt kaffe som läsa upp Gretas bidrag. Men så tyst i klassen Detta är ett exempel på att skolradion gav stod i kaffekokaren med kaffesumpen hur hade det aldrig varit. skolorna sådant som den ordinarie under­ länge som helst och blev hälsofarligt. Det visningen knappast kunde ge. dracks i stora mängder av skolbarnen. Agafyrens uppfinnare ,Ljunggren talade om hur bra det är med Industrier mjölk i stället för kaffe, om tändernas vård, Hösten 1933, alltså för ungefar 50 år se­ Bilden av staplade tändsticksaskar från behovet av vila och sömn osv. Barnen lyss­ dan, fick vi skolradiolyssnare höra den Med hjälp av programhäftet vågade man jorden ända upp till månen visade hur nade, skrev och ritade och drack mjölk. Det kände Gustaf Dalen. Han var agafyrarnas sig på program om märkliga svenska indust­ mycket svenska tändstickor som tillverka­ kunde vi lägga märke till i Misterhult store uppfinnare och nobelpristagare m m. rier t ex. "Stickan som erövrade världen"9. des på tre månader.

16 17 Gösta Bergman efterträddes av Henrik Henrik ordnade också med manuskript­ - Du har skolradio, förstår jag, sade Ru­ Berglind som var folkskollärare. Han såg pristävlingar för skolradion - en insats som ben. Vad säger du om programmen? närmast som sin uppgift att även ta upp fler kom att betyda flera författare och flera pro­ - Det är olika, svarade jag. En del är praktiska ämnen i skolradions programpla­ gram i hörspelets form. Därmed inleddes en bra, en del mindre bra. ner. Bland dessa praktiska ämnen minns ny period inom skolradion. Då ska du skriva en artikel i Lärartid• man särskilt "Den första platsen". J Det var Henrik Berglind växlade in på rätt spår, ningen. Du ska få .betalt också, betonade en sketch, där vi fick följa ungdomar som då han på detta sätt skaffade medarbetare Ruben. Jag har nu blivit redaktör för Lärar• sökte plats på ett varuhus. Lyssnarna fick ute i landet, vilka som lyssnare hade lärt sig tidningen, så det kan jag lova. Skriv gärna höra hur man skall uppträda och hur man förstå radions begränsning men också dess en hård artikel, men du måste på lämpligt inte skall uppträda. möjligheter. sätt verifiera allt du skriver. Sannolikt hade många ungdomar nytta Det där lät ju intressant. Jag brukade en­ av att höra och uppleva detta platssökande. Ruben Wagnsson, bilen och dast skriva insändare och fick mest bekym­ På den tiden var det inte fråga om den hjälp skolradion mer men ingen ersättning. med yrkesval som förekommer i vår tid. Naturligvis skrev jag den av Ruben be­ U ng domarna var också inställda på att få ett Livet är fullt av tillfålligheter, och en till­ ställda artikeln. Den införes här. jobb, även om det inte var ett drömjobb. fållighet har visst intresse i sammanhanget. Ruben Wagnsson, folkskollärare i Oskarshamn och riksdagsman, sedermera Svenska skolmuseet Radions möjligheter bör utnyttjas undervisningsråd och slutligen landshöv• Man skulle kunna likna skolradion vid ett Henriks radioreportage från Svenska ding i Kalmar län, ringde på vår dörr en fönster ut mot stora världen. Ty dess största be­ skolmuseet2 i Stockholm lockade säkert mörk och regnig kväll. Vi bodde nämligen tydelse ligger just däri, att den vidgar blicken och många besökare. Jag skulle tro att vården av vid den gamla vägen Västervik-Oskars• gör både lärare och elever delaktiga av nya, rika det gamla ute i skolorna fick ökad aktualitet. värden. Henrik Berglind. hamn. Många skolklasser som hört programmet Ruben liksom andra riksdagsmän i länet Samtidigt får fackmannen-auktoriteten möta den enskilde läraren i ett samarbete som redan "Hur papperet kommer till" 1° kunde åt• besökte skolmuseet på sina skolresor till körde hem bilar från stockhalm till bilfir­ minstone många lyssnare följa tack vare en burit frukt. Man behöver således blott tänka på Stockholm. Så gjorde vi i vår skola. Men morna i Oskarshamn, varför firmorna be­ den nyligen bortgångne dr C. A. Ljunggren och schematisk och pedagogisk bild av hela till­ några år senare var det borta då vi kom. Nu talade resorna med tåg tillbaka upp till hans skolradiolektioner i hälsolära, som resulte­ verkningen. finns Svenska skolmuseet inte längre. De Stockholm. På det sättet kunde riksdags­ rat i ett sundare levnadssätt och förbättrade hy­ Som lyssnare i min skola i det fattiga rika samlingarna har magasinerats på olika männen göra en del resor hem till samman­ gieniska förhållanden i tusentals svenska hem. Småland kan jag konstatera att skolradion vindar och på andra ställen i Stockholm, träden och egna angelägenheter: staten be­ Många lärare kan säkert intyga, att t ex tal­ här betydde en ny tid för skolor, som prak­ och läsövningarna kunnat bedrivas med mycket och det ser ut som om de skulle bli liggande talade vill jag minnas endast ett par resor större framgång, sedan experten via högtalaren tiskt taget saknade andra läromedel än läro• där. Men det lär finnas ett par hundra lokala per riksdag på den tiden. kommit läraren till hjälp. Det torde nog också böcker av enklaste slag. skolmuseer i Sverige, bl a det stora och väl• Den här kvällen var Ruben bekymrad för kunna påvisas, att den omdebatterade sångun• skötta Göteborgs skolmuseum, skapat av sin "firmabil". Vattnet i kylsystemet hade dervisningen per radio främjat god sång i många den kände pedagogen och hedersdoktorn kokat bort, bilen hade kanske tagit skada. skolor. Ny skolradiochef Skall man från högtalarsidan skärskåda skol­ Elof Lindälv. Kanske Göteborgs skolmu­ Nu ville han ha vatten, och vi gick ut till radion av i dag, kan man lämpligen samla sina Gösta Bergman lämnade sin befattning seum, det numera nedlagda Svenska skol­ pumpen på skolgården. Jag pumpade vatten synpunkter kring de tre faktorerna ämnesvalet, som skolradiochef 19 3 3. Därför fick han museet och Henriks skolradioprogram från och Ruben stod och betraktade den skyhöga föreläsaren och framställningsformen. inte vara med om den utveckling som han detta bidrog till att skapa intresse för allt masten på lärarbostaden och en massa led­ Ämnesvalet måste ske med största hänsyn till så skickligt lagt grunden tilL flera skolmuseer runtom i landet. ningar därifrån och in till skolhuset. radions möjligheter, som alltså i sista hand be-

18 19 stämmer skolradions uppgifter. Man har visserli­ Att i skolradion öva kanon- och annan kör• gen sökt bjuda skolorna goda och väl avpassade sång liksom att leta upp mindre vanliga melodier program, men det förefaller, som om man inte borde anstå, tills man lärt de uppväxande att gjort klart för sig vad skolradion egentligen bör sjunga våra vanligaste sånger. Det är mot bak­ syssla med. Det heter visserligen: "Skolradion grunden av dessa synpunkter, som man vill be­ vill stimulera undervisningen genom att tillföra klaga att sånglektionerna icke återkommer un­ skolorna nya personligheter, nya tankar och nya der vårterminen. Att några sakkunniga intygat, ord", men detta är icke nog, även om det är den att lektionerna icke fyllt sakkunskapens krav, är största uppgiften. Med hänsyn till sina möjlighe• väl inget skäl för att sången skall strykas från ter bör skolradion, synes det, programmet. a) upprätthålla kontakt med levande livet och ledande kulturpersonligheter, Musikundervisning bör främjas b) meddela direkt undervisning i de fall den kan åstadkomma något avsevärt bättre än den Ingenting ligger så väl till för radion som mu­ enskilde läraren, t ex undervisning i sång och sikundervisning. Här kan radion nämligen språk, samt åstadkomma något, som den enskilde läraren c) till skolorna förmedla den konst som väd• sällan kan bjuda. Man har därför svårt att förstå, jar till örat. varför musikstunderna under hr Rabes ledning icke återkommer. Och vore man elak, skulle Att upprätthålla kontakt med det levande livet man kanske våga det påståendet att just det för• och ledande kulturpersonligheter eller, som det hållandet att musikundervisningen upphört, vi­ heter, "tillföra skolorna nya personligheter, nya sar att man inte begripit vad radion kan ge. En tankar och nya ord" är, som ovan antytts, den presentation av orkesterns instrument återfinnes största uppgiften. Här har skolradion tack vare visserligen på vårens program, men detta är Radiotjänsts berömdvärda insatser redan visat Ruben Wagnsson som kom också allt. att svara fOr samarbetet mel­ sig vara omistlig för den, som vill följa med i en Vid tal- och läsövningar kan radion bjuda ele­ lan skolöverstyrelsen och tid, då det händer så mycket. verna bättre vägledning än de flesta lärare. De Radiotjänst. Den synpunkten att radion bör meddela direkt utmärkta demonstrationerna i läsning kan via undervisning i de fall, då den kan åstadkomma högtalaren nå den enskilde lyssnaren i klassen, Konsten är ett utmärkt bildningsmedel, emedan Då historieundervisningen på ett utmärkt sätt iJ, något bättre än den enskilde läraren, tycks man så att denne riktigt lever in i den text som läses. icke tillräckligt uppmärksammat. den kan väcka ett slumrande intresse och gjuta lustreras av den konst, som vädjar till örat, hade Och många lärare har säkert själva haft mycket rikare liv i skolans undervisning. Detta är en man kunnat vänta, att åtminstone något histo, Ty hur skulle man då kunna stryka sången stor nytta av de goda lektionerna i talteknik. Tre från skolradioprogrammet? För det har man sanning som det torde vara överflödigt att här riskt hörspel beretts plats på vårens program. sändningar i modersmålets muntliga behand­ bevisa. Valet av ämnen och uppgifter är som synes gjort den senaste terminen. Vid, sångundervis• ling, där radion har mycket stora möjligheter, är ning vädjar man främst till örat, och här har ra­ Tyvärr är det ej möjligt att i våra skolor låta mycket viktigt. Men det är likafullt av betydelse, för litet. dion således stora möjligheter. Därtill kommer konsten träda i undervisningens tjänst annat än i att man väljer goda f ö r e l ä s a r e och lämp• Medan de flesta lärare med litet god vilja kan rena undantagsfall. Men radion kan och bör för• liga f r a m s t ä 11 n i n g s f o r m e r. att många skolor saknar lärare som kan under­ klara av både almanackan och telefonkatalogen visa i sång, ty musikalisk begåvning hör icke alla medla god konst till skolorna. Historiska hörspel Planen för vårens skolradio ger bl a vid han­ utan hjälp av skolradion, är det ytterst få som och musik är konstarter, som på ett förträffligt den, att man sökt välja föreläsare bland dem som till. kan meddela lika god undervisning i talekonst Och man måste väl medge, att särskilt den sätt kan illustrera vissa händelser och skeden i kan konsten att tala till barn. Ä ven om man inte och läsning som t ex fru Berggren, uppskattad t ex vår svenska historia. Man minns med tack­ kan fordra, att alla skolradioföreläsare skall be­ unisona sången är en oskattbar glädjekälla och talpedagog. ·därför bör främjas i våra skolor. Genom ett plan­ samhet sändningar sådana som En afton i Malla härska den svåra konsten, måste man dock upp­ mässigt arbete skulle kanske skolradion kunna Silverstolpes hem och Med Bellman på Mälaren. ställa det oeftergivliga kravet att alla, som släpps föra fram att antal "stamsånger", som man Historiska hörspel värdefulla Historiska hörspel blir nu en gång för alla sär• fram till mikrofonen vid skolradiosändningar, kunde sjunga vid fortbildningskurser, ombuds­ skilt illusoriska i radio. Kanske är det därför att använder ett vårdat men enkelt och naturligt möten. riksstämmor etc, då personer från olika Att förmedla den konst, som vädjar till örat, radiolyssnaren omedvetet låter avståndet i tid talspråk. Annars blir radion ej den språkvår• bör bli en av skolradions viktigaste uppgifter. delar av vårt land råkas. krympa samman lika lätt som avståndet i rum? dande faktor den måste vara.

20 21 Den som skriver dessa rader hade under en Lektionerna mindre lyckade modersmålslektion närmast före en skolradiout­ förstår inte varför de sänder sånt där. sändning behandlat den kända sanningen, att I vilken utsträckning lektionsformen återkom• skolradiochefen Henrik Berglind upp­ Svaret var ju inte uppmuntrande. Men man bör tala enkelt och naturligt, då man håller mer under vårterminen framgår ej av planen. märksammade naturligtvis denna artikel i det var värt att begrunda. Det räckte tydli­ Man får hoppas, att man så småningom tar av­ ett föredrag, säga mej i stället för mig, dej i stället Lärartidningen. Jag blev därför inbjuden till gen inte med att ett program var elevnära. för dig etc etc. Men under den följande skolra­ stånd från denna framställningsform, som alltid en överläggning på Radiotjänst om skolra­ kommer att bli ett mellanting mellan en verklig Det krävdes mera. dioutsändningen fick man lyssna till en förelä• dion. sare, som använde sig av ett mycket gramma­ lektion och en sketch. Den verkar uppvisning, Diskussionerna på denna konferens blev tiskt språk och hela tiden sade t ex "mig", "dig" och de lyssnande klasserna känner sig utanför. Levande samhällsundervisning och "sig". Då anmärkte en liten kvick pojke: Och fostrar det till naturlig självverksamhet att hårda men givande. Själv blev jag ombedd - Men den där, han tala' inte alls som magis­ blott åhöra en lektion utan möjlighet att i det att göra ett program för att visa hur jag ville Mitt försök att med en levande bild av ett tern sa att vi skulle tala då vi håller föredrag ... psykologiskt rätta ögonblicket deltaga däri? ha det sammanträde med en idrottsförening med­ Och tonfallet skvallrade om att poJken tviv­ Man skrattar visserligen åt den främmande Efter åtskilligt funderande och diskussio­ dela en elevnära undervisning i mötestek• dialekten och barnens lustiga svar och verkar för lade på sin lärares vederhäftighet. Radion är en ner med lärare hemma i Misterhult och nik, hade alltså inte blivit någon framgång. fruktansvärd auktoritet och kan därför också övrigt intresserad. Men i regel blir behållningen riva ner vad den enskilde läraren byggt upp. Så liten, ty det meddelade kunskapsstoffet är alltför Oskarshamn beslöt jag mig för att skriva en Men på Radiotjänst hade man fått ett visst får det helt enkelt inte vara. osammanhängande. Därtill kommer att många sketch om ett Sammanträde med Björkeby intresse för denna form av samhällsunder• Det livfulla, kåserande föredraget är och för• av de medverkande barnen varken vid tal eller idrottsförening. 3 Förut hade några göte• visning. I varje fall skulle jag delta i en ny blir den bästa framställningsformen. Barn lyss­ läsning använder sig av det vårdade och natur­ borgslärare framfört ett program om Sam­ konferens om skolradion våren 1936. nar också gärna till berättelser av dem som "va­ liga språk, som man måste fordra i våra skolor. manträde med kommunalfullmäktige. 4 Men Sändningarna för fortsättningsskolorna utgör rit med", även om dessa berättelser ligger på ett det programmet hade inte slagit väl ut. Jag något högt plan. En flicka skrev t ex i en uppsats på sätt och vis ett kapitel for sig. Ämnesvalet har Flera program i samhällsundervisning om ett skolradioföredrag: "Han (dvs föredrags• åtminstone hittills skett mera i enlighet med räknade med att ett sammanträde med en hållaren) hade själv sett dessa djur, och han be­ kursplanerna än med hänsyn till radions möjlig• skolidrottsförening var mera elevnära och - Du ska inleda frågan om sändningar i rättade om det för oss." Man har ju också med heter. Det har därför förekommit, att man bjudit därför kunde intressera. För säkerhets skull samhällskunskap, sade skolradiochefen gott resultat tillgripit intervjun och samtalsfor­ sådant, som den enskilde läraren kan åstad• angavs inte något författarnamn. Henrik Berglind i bestämd ton. Du ska komma lika bra eller bättre själv. På program­ men vilket är synnerligen lämpligt, då vederbö• När vi i vår skola lyssnade till mitt ra­ komma med konkreta förslag till program. rande icke kan konsten att tala till barn. Båda met för fortsättningsskolorna återfinner man framställningsformerna kommer också till an­ dock den sändning, där radions möjligheter fullt dioprogram var jag inte helt nöjd. Fast det Han tyckte väl att efter all den kritik som vändning under vårens sändningar. Därjämte utnyttjas. Det är Riksdagens högtidliga öpp• var elevnära fångade det inte intresset. Men jag levererat mot skolradion borde jag ytter­ skulle man kanske kunna gå ännu längre och nande. vad tyckte andra lyssnare? När jag träffade ligare få visa, hur jag ville forma program­ överlåta åt pedagogen att föreläsa och endast il­ Man står i största tacksamhetsskuld till Ra­ en lärare som var mycket verksam inom men. En elak lärarkollega som jag berättade Justera föredraget med korta intervjuer eller diotjänst för de ypperliga programhäften, som föreningslivet frågade jag: detta för sade: samtal med den fackman som barnen bör få gratis utdelas till lyssnande skolor. I dessa införs - Hörde du skolradioprogrammet De som bråkar för mycket brukar få stifta bekantskap med. ett ganska rikt bildmaterial. Beträffande pro­ Reportaget är naturligtvis en god framställ• gramhäftena skulle man kanske våga framlägga "Sammanträde med Björkeby idrottsföre• göra program för att skämma ut sig. Sen blir ningsforrit Även om det direkta kunskapsin­ det lilla önskemålet, att dessa tillställdes skolorna ning"? de tysta. hämtandet int(;'! blir så stort, lämnar det dock före "radioterminens" början. kvar ett bestående intryck. Där byggdes en borg Skolradion har stora möjligheter och många med vallar och torn. ett reportage som man på uppgifter. Det är därför att hoppas, att dess möj• sina håll starkt kritiserade. var ett stycke svensk ligheter allt bättre utnyttjas liksom att den kom­ historia. mer till allt större användning.

Den enkla dagord­ ningen.

22 Jag var ingen Värner Ryden, jag hade mäktige. Det är ett sätt. Så vandrar motio­ och därmed av den skolradiometodik som Serierna kom att gå i repris flera gånger ingen vana att göra sociala reportage, jag nen från fullmäktiges ordförande till skol­ tillämpades återges här och på s 26 pro­ och texten kompletterades då med schema­ hade endast ett mindre lyckat skolradio­ styrelsen och kommunalnämnden och det gramhäftets text och bilder till programmen. tiska översikter av de kommunala nämn• program bakom mig. talas för och emot. Hur ska det gå? Till slut Naturligtvis var vi i Misterhult spända in­ derna och styrelserna, vars namn f ö nu­ Emellertid hade jag en uppslagsrik och kommer motionen upp på fullmäktigesam• för dessa skolradioprogram. Då det första mera är delvis andra. I orienteringen av pro­ omdömesgill lärarkamrat, Walter Karl­ manträdet, och då når spänningen sin höjd• programmet skulle sändas var de flesta skol­ grammen möter vi de tidigare namnen ström, som jag ofta diskuterade skolradion punkt. radioapparaterna i socknen påkopplade och kommunalfullmäktige i stället för kommun­ med. Han hade liksom jag varit med från Det var den rätta formen, det stod genast inställda. Vi tyckte att det lät hyggligt, när vi fullmäktige och kommunalnämnden i stäl• skolradions första termin och kände väl till klart för mig. Det var ett program med hän• lyssnade på det. Och alla som lyssnade på let för kommunstyrelsen. skolradions möjligheter och begränsning. delser och spänning och det var ett elevnära det första programmet ville lyssna på de föl• Jag fortsatte sedan varje år att skriva skol­ Han tyckte att jag kunde bygga vidare på innehåll - visst ville lyssnarna att den där jande programmen för att höra hur det gick. radioprogram om samhället och olika sam­ program om föreningsliv och kommunal­ klassen skulle få ett anslag till sin skolresa. Serien fick ett högt betyg av skolradions hällsproblem. Programmen gavs också ut i förvaltning. I den tidens små kommuner var lyssnare, vilket gladde både Walter Karl­ bokform under titeln I Björkeby. nästan de flesta intresserade av sin kom­ ström och mig. Serien I Björkeby kommun mun, sin socken och hur frågorna sköttes Ur programhäftet. där. På skolradiokonferensen förde jag fram Men du vet att både göteborgarnas det karlströmska förslaget. Något större gil­ l Björkeby kommun: program om fullmäktigesammanträdet och lande märkte jag inte. Men allt som sades Sven och Bo bli kommunalt intresserade. mitt program om idrottsföreningens sam­ stenograferades. manträde måste betraktas som mindre lyc­ Någon gång på hösten 1936 ringde Hen­ kade skolradioprogram, invände jag. rik Berglind och med en nästan högtidlig - Det var något fel med programmens röst beställde en serie i kommunalkunskap uppläggning, framhöll Walter. Jag ska fun­ på tre program. Man hade i lugn och ro läst dera på det där och återkomma. stenogrammet, och nu trodde man på för• Om några dagar ringde Walter, och nu slaget. Serien skulle sändas i början på vår• hade han följande synpunkter och förslag. terminen 1937. Julen 19 36 anslog jag till manusförfattan• Walter Karlströms forslag till det Serien fick namnet I Björkeby kom­ samhällsprogram muns. Nyårsaftonen var manuskripten fär• diga och postades. - De där programmen var för stilla­ stående, började W alter. Det måste hända Programmens uppläggning något. Man måste vänta på hur det går. Ta upp en fråga inom kommunen. Varför Programmens uppläggning framgår bäst inte bygga på en klass som behöver pengar av den orientering som gavs i programhäf• till, en skolresa? Några elever hittar på att tet. Det var alltid svårt att i programhäftet ge försöka få pengar från kommunen. De frå• det stöd som ljudet behövde, men i detta fall gar läraren och andra hur de ska bära sig åt. föll det sig naturligt att i koncentrerad form W alter Karlström som ung och . ""' ... jag ska genast _skicka motionen till De kan ju fOrsöka få någon fullmäktigeleda• helt enkelt ge den yttre ramen för serien. iderik lärare blev skolradions skolestyrelsen." mot att väcka ett förslag, en motion i full- För att ge en konkret bild av dessa program okände reformator.

24 25 ·r Björkeby kornmun: Hos folkskolestyrels~n och skolradiometodik som exempel på skolradiomässiga program kommunalnämnden~ i hörspelets form. stillastående program Efter både lyckade och mindre lyckade gick i regel inte hem. Vi behövde alltså le­ .. folkskalestyrelsen sanunanträder. ~~ skolradioprogram fortsatte alltjämt diskus­ vande, rörliga program med händelser som 2. På skolgården. sionen om skolradions metodik. Den före• 3; Hos ,kommunalnämnden. fångade intresset. Vi började tala om mobil kom i pressen och på lärarmöten och de s k Denh:a. vill visa, hur ett är.eride beredes, och först får man därför v:ira pedagogik. Hörselföreställningar och mobil JUed ow :)J.ls.la~sfrå,g~ns b~hap.cllhrg. i folkskol~styx:elsen. }>å ~k(}lgårdim blir skolradioträffar, som Radiotjänst gång på pedagogik blev riktmärken inom vår skolra­ det s.~dan .llvl~.ga d1~kusswner on1 •. folkskolestyrelsep.s ·.. · bes!1lf, oc~ . många gång anordnade. tr.o, att saken ar klar. Sven oehBo, som numera äro •experter~ på sådana diometodik. h~r sa~ter~ få ~~ förklara .bur det ligger till...... ·...... · skolradions begränsning som förmedlare .• ··S.. lu~b.~. ~n .• h.es. ..o kes.... '.k.·om.munalnämn!len, dii:t:. överIägg·· ... n·····.i·· .. n·.·.g·· .•.. e.·. n av endast ljudet tvingade fram en särskild langre a.n 1 folkskolestyrelsen. ···.· · · c Som skolradioproducent Fidgor och uppgifter: skolradiometodik. Vår pedagogiska utbild­ · Ordna ett litet •samm1urfräde.» med t. ex. ~kmfu:D:unalnämnderi> och skriv ning räckte inte långt, för här mötte vi något För min del kom jag nu att mer och mer . protoko~l över för!l!tndiingafmil nytt, något som tidigare inte praktiserats i ägna mig åt skolradions direkta program­ undervisningen, om man undantar gram­ verksamhet. Först som manuskriptförfattare mofonskivorna. Men de användes endast och fr o m 1943 som helanställd skolradio­ för speciella ändamål, t ex språk, sång, mu­ producent på Radiotjänst. sik, fågelläten o dyl. Det var ingen lätt uppgift att vara skolra­ De lärare som sökte omsätta sin klass­ dioproducent Ofta fick man en känsla av att rumsmetodik i skolradioprogram lyckades man inte räckte till, och det gjorde man inte inte. Det kunde vara väl disponerade och ut­ heller många gånger. Men å andra sidan var formade intresseområden, som skulle ha gi­ det en fantastisk uppgift att med en lektion vit goda resultat i klassrummet. Men här från studion nå ut över hela landet. En enda räckte enbart ljudet inte tilL lektion från vår studio på Kungsgatan 8 blev flera tusen lektioner ute i landets skolor. Var lektionen bra, gjorde vi en stor insats. Mobil pedagogik Men var den dålig, gick dyrbar tid till spillo Det gällde att finna ämnen och framställ• i tusentals skolor. När jag en morgon var på ningsformer, som enbart kunde bygga på väg till Radiotjänst, hade jag en serie på tre hörselföreställningar. Men inte heller det program i min portfölj. Det var endast en räckte - jag tänkte ofta tillbaka på mitt veckas arbete, men jag räknade ut att de till­ idrottssammanträde. Det måste hända nå• sammans kanske blev bortåt 15 000 lektio­ got, något spännande, rörligt, livfullt. Det ner. var så Sten Bergman byggde upp sina före• De rent fostrande programmen var ofta drag. Och det var samma princip W alter de mest stimulerande. De stimulerade de Karlström byggde på, då han kritiserade medverkande, för de kände att här kunde de mitt och göteborgslärarnas sammanträdes• nå de stora massorna av landets elever och program. därvid påverka dem till en bättre livsfOring. Serien i komrnunalkunskap, där man Ett program i hälsolära kombinerat med följde ett ärendes gång från förslag till beslut pristävling kunde, om det var bra, betyda Programhäftets orientering till andra och tredje programmet enligt Walters mönster, började framstå mycket för friskvården i hela landet. Jfr s 16. 26 27 De små skolornas läromedel Vi tyckte att skolradion hade börjat finna sin form. Man hade nu tagit upp flera av de V ad skolradion gav För oss skolradioproducenter stod det programtyper, som hade föreslagits under klart att skolradion i första hand var de små diskussioner och i tidningsartiklar. Och man skolornas läromedel. De var inte så schema­ hade lärt sig engagera skolelever som med­ tiskt bundna som de stora centralskolorna och kunde därför lättare placera in radio­ verkande i elevnära program. På bilden här programmen i undervisningen. De små sko­ nedan läser en skolflicka en trafiksaga av Om världens religioner religion. Eftersom Andrre var präst inom lorna var också torftigt utrustade med läro• Wolfgang Mozart, en sentida ättling till den svenska kyrkan kunde man lita på hans store Mozart. medel, men här kom det modernaste läro• Buddha och Muhammed goda ord om främmande religioner. Många I det följande skall jag ge exempel på det förvånades över att en prästman inom en medlet till den lilla skolan radion, ett En av skolradions väsentligaste uppgifter nya som skolradion kunde ge i olika ämnen. kristen kyrka hade så mycket gott att säga fönster ut mot stora världen. blev att främja vidsyn och tolerans i under­ om icke kristna religioner. Allt flera barn hade engagerats som medverkande i elevnära program. visningen, inte minst när det gällde reli­ Vi som var med på den tiden vill gärna Här läser en av skolradions "barnskådespelare". gionsfrågor. Sålunda höll biskop Tor An­ tro, att radioprogrammen om främmande drre föredrag om Buddha 1, vilket blev en religioner i någon mån bidrog till att man i objektiv orientering om buddismen. På den läroplanerna bytte ut namnet kristendom tiden var det ett djärvt nytt grepp. T pro­ mot religion. Ä ven om undervisningen i gramhäftet fick eleverna bl a läsa: kristendom måste ha en dominerande plats i I Nara, gamla huvudstad, finns nuvarande kursplaner, ger dagens skola en en "stor" Buddha. Det är en kolossalstaty, objektiv undervisning även om icke-kristna som föreställer mästaren sittande. Hans religioner. huvud når drygt elva meter över marken. Men betraktar man bilden närmare och ser det majestätiska, blida, upphöjda Ny och djärv bibeltolkning lugn, som präglar hans drag, så märker man att den gamla konstnären förstått, att Biskop Andrre kunde fånga lyssnarnas Buddhas storhet var av en egen art. Han intresse genom att på ett enkelt och naturligt var stor, icke därför att han kunde trycka sätt tala till dem. Han utgick från verklig­ ned andra, tvinga dem att lyda hans vilja hetsnära ting. Än i dag minns jag, hur han och tjäna hans syften. Han var stor, eme­ slutade bibelns berättelse om hur Jesus be­ dan han sett djupare in i livets hemlighe­ spisade 5 000 män. Ä ven om orden inte var ter och därför kunde hjälpa och lära and­ precis dessa, så var det i sak detta han sade: ra. Jag vet inte om jag vågar berätta för er Detta var verkligen "nya tankar, nya ord" vad jag tror om den här händelsen. Men i en tid då alla icke-kristna kanske av de jag tror att folket blev så gripna av Jesu flesta betraktades som "hedningar". förkunnelse, att de glömde att gå hem. Andrre hade i ett annat program berättat Mörkret faller hastigt på i Österlandet, om Muhammed2 och islam. Det blev också och hur skulle de få mat. Men Jesus en objektiv orientering om en främmande visste att det fanns en del omtänksamma

29 människor som hade tagit med sig något. Liknelsen om Denna liknelse kunde läraren eller ele­ Vi föreslog försiktigt en intervju - det Han tog nu fem bröd och två fiskar, väl• den·· barmhärtige samariten. verna visserligen läsa och kanske dramati­ gällde ett litet skolprogram. Då blev det ett signade dem och gav dem åt lärjungarna sera på egen hand. Men här kom framstå• vänligt men bestämt nej. för att de skulle dela dem och ge dem åt Manuskript: P er J oh a n n e s. ende skådespelare och tolkade rollerna. Det. Men hon fortsatte att berätta för oss och (Kl. 4~7) folket. Det var inte vanligt att dela med blev något helt annat, det blev levande hän• för sin väninna. Det slutade med att vi för sig. Men nu var alla så gripna: Jesus ville P e r s o n e r: delser på den ödsliga vägen mellan Jerusa­ hösten 1945 inplacerade ett program om En r<>sande mnn dela med sig. Alla började göra på samma En annan resande lem och Jeriko. Elsa Brändströ m. 5 Elsa Björkman• sätt, de delade med sig av vad de hade. R;ivure Liknelsen gjorde i sin dramatiserade form Goldschmidt lovade stå för programmet, ett En präst Och då räckte maten, och det blev över. En levit ett starkt intryck på eleverna. I många program om Elsa Brändströms liv i männi• J)i.•h hnrmhiirtige samnrilc!t skolor sjöng man med i psalmversen i pro­ skokärlekens tjänst. En viirdslmsviird Där skolböckerna inte hann med gramhäftet: Bland andra skolradioföredrag som jag Att åt sin arma nästa råd, hjälp och hugnad ge ... minns vill jag nämna kyrkoherde Nils Bo­ förf!. av~Hsnan~~t . k Det heliga landet landers "Toyohiko Kagawa - en modern laykloJ\,·fevit, !Wrnqrit,·.·~k, u<.< l' «·'l.f""•· Nutida pedagoger tycker kanske att det På den tiden reste inte folk så mycket, . hjältegestalt" (1888-1960}3. Det blev en h~sviird. i J:lårpfnt). j;stora var en sentimental form. Men det är 35 år och en resa till Det heliga landet hörde till bild av den fader- och moderlöse japanen, la[ldet~ella[l J~dllr.. o~h sedan dess. Det var andra tider. Och det var undantagen. Landet där Jesus levde och där som flyttade ut i hemstadens fattigkvarter, svartli.ft\Ylll.n en. ~llr~skiss av Jerusalem. o~h Jerikol andra elever. De tyckte om program sådana kristendomen därför har sitt urhem blev för där han hjälpte alla som hade det svårt. Han ,-"xo/- >::_;;---.--- ·\.-:.-..----:<·>.- __ <> <-:' . ·------som detta. den tidens skolelever närmast ett sagoland. blev sjuk och höll på att bli blind under sitt sjun~~ig~flO'U1 psålnl~ers~n (~2[: 3) f Astrid Lind-Estberg, som i många år bott i hjälparbete. lC:ktionml ~~ /att :alla kart sjunga rudioprogralllrp~L . Det heliga landet som vanlig husmor och Det var ett regelrätt föredrag om en enda Ett program om Elsa Brändström sedan blev en mycket anlitad och uppskat­ man. Hur kunde det vara motiverat? ·.. ····•·••·· · ·.···.· ·. •.."~tt.·A~·•Jn ~~4~ m~1p ·~l'JJI~()l:b•1tt,~g!'Ja!f l!;~täc• •. gc,c.•·•·•····•••··•··• · tad föreläsare, tog eleverna med sig till Jeru­ Jo, det var ett fostrande inslag och gällde ;.···.· .• .~l.; blott p!\ eget ~iista .. •••·••·········· · Den tidens skolelever kände till namnet · >·~<'Il ~el( p~ 11P:dr~~· se; , ··• salem, Betlehem, Nasaret och andra bibliska en gestalt som skolböckerna inte hunnit få Elsa Brändström. Under första världskriget .·····!!j. bloV G.\lds vilja. y~ta. ·.. platser. 6 med. Skolradion blev många gånger något •. an · han.s bud. sökte hon hjälpa krigsfångar och började Med programhäftets foton som komple­ som man kunde kalla "det sista bladet i läro• ••; ••·· dets .· ·~H. .····· ..c11 heta, • därmed ett arbete, som blev upptakten till •. ... • .l!.~ t ·.lr•:.etJ t)lhia j:>u,:J1 · · ment gav dessa föredrag en helt annan och boken". På grund av den snabbhet skolra­ en omfattande kärleksverksamhet i Röda riktigare bild av Det heliga landet än den de dion nådde ut över landet blev också många korsets tjänst. Ur programhäftets orientering till·programmet. hade vant sig vid. inaktuella sakuppgifter i läroböckerna ome­ Att ge bilder av människor som hjälpt be­ delbart justerade. hövande och lidande medmänniskor måste Vi som fått hand om skolradion sökte höra till skolans uppgifter. Elsa Brändström Lina Sandeli ständigt finna lämpliga framställningsfor• bodde nu i Amerika, men våren 1945 reste De fostrande inslagens betydelse mer. Den dramatiska framställningen visade hon hit med ett av de första flygplanen som Henrik Berglinds program om Lina San­ Fostran gick som en röd tråd genom pro­ sig ofta vara bäst, även i kristendomsunder­ över nordpolen gick mellan Nordamerika dell var ett skolradioprogram som många gr~mmen i kristendomskunskap. När man visningen. Per Johannes, folkskolläraren och Sverige. Vi lyckades förmå henne att minns. 7 Lina Sandelis sånger sjöngs i många nu hade fått ett läromedel, som i samma se­ och skådespelaren, skrev ett hörspel "Den komma upp till studion tillsammans med hem. Här fick eleverna nu höra dessa kund nådde ut till landets alla skolor, hade barmhärtige samariten". 4 Där fick eleverna sin bästa väninna genom åren, Elsa Björk• sånger sjungas av kända sångare. Elva av man möjlighet att nå varje enskild elev och möta bl a prästen, leviten och den barmhär• man-Goldschmidt. Elsa Brändström berät• Lina Sandells sånger hade åtta år tidigare visa hur man borde leva och uppträda. tige samariten. tade för oss om sin flygresa över Atlanten. blivit psalmer i svenska psalmboken.

30 31 Ansgar Den heliga Birgitta Ä ven om Ansgars insatser som Nordens Att i dramatiserad form ge en bild av apostel inte var så betydande är han ett stort framstående personers liv visade sig vara en namn. Ansgarskapellet, som blev färdigt tacksam uppgift. Scener ur kyrkohistoriska 1930, bidrar till att hans namn lever vidare. gestalters liv blev levande kunskaper. Jäm• Berättelserna om hans resor hit till Sverige för klippet ur programhäftets orientering in­ och hans första kontakt med vårt folk är in­ för programmet om den heliga Birgitta. 9 tressanta och ger levande bilder från asati­ varje scen innehåller en för stadiet avpassad den. dramatisk händelse. Tyvärr vet vi för lite om Ansgars resor hit Genom våra skolradioprogram kom vi och de vikingar han mötte som stridsmän närmare kyrkohistoriska gestalter. och handelsmän. Göteborgsläraren Bert Ramboldt, en av skolradions pålitligaste medarbetare, skrev manuskriptet till ett hörspel om Ansgar. 8 Tecknaren John Sjösvärd gjorde teckningar till centrala händelser i programmet. Den Ur programhäftet. här återgivna sidan ur programhäftet ger en föreställning om programmet och de perso­ heliga Birgitta. ner som uppträdde. Här kunde skolradion ge levande bilder från en central händelse i Hadil.ISTJel av folkskollärare H o l g e r N i l s­ o n. (Kl, 5-8. Repris) svensk religionshistoria och kring ett namn som eleverna sedan kom att möta i olika 1. En kväll på Finsta gård. sammanhang. 2. På Ulvåsa. 3. Ulv Gudmarssons död. 4, Birgitta motlager eri uppenbarelse, - Men vi 111~e tänka på din uppfoslran •• 5. Vid Magnus Erikssons hov. 6. Vid ett rastställe på väg till Rom. 7. I Birgittas härbärge i Rom. Birgittahymnen »Rosa rorans bonitatem~>> B. Hemfärden. Ros, den himmelsk dqgg bestänker, · Ar,~et.szumqiftt1r före avlyssnandet: stjäroq, som l klarhet blänker, hell, Birgitta, nådeMI. Läs i llir

34 35 Armfeldts karoliner Uppfostran under medeltiden Dessa program gav bilder av hur unga pojkar uppfostrades under medeltiden. Realistiskt och gripande var Per Nilsson­ En av skolradions uppskattade program­ Det är klart att här hade ett flertal bilder Tanm~rs hörspel om Armfeldts karoliner. författare var Nils Annerud, lärare och folk­ behövts och en film kunde ha givit mera än Det gav en suggestiv bild av karolinernas bildare. Tre program av honom minns jag ett skolradioprogram. Men en film var dyr­ dödsmarsch i köld och storm över de nor­ särskilt Det var "Roland blir riddare", 4 bar och kunde inte ha nått ut i samma om­ ska och jämtländska fjällen. "Mats blir mästare", 5 och "Bertil blir bon- fattning som radioprogrammet. I TV:s tide­ Men det var svårt att lägga det tillrätta för varv skulle det gå bra. skolradion, där stora krav ställdes på hör• barheten. Man hade i allmänhet fortfarande dåliga apparater och dåliga mottagningsför• hållanden. Skolsalen med sina nakna hårda väggar gav ett besvärande eko. Ett program som detta skulle ge en vision av snöstorm under karolinernas vandring över fjällen. Vi måste därför ha särskilda ljudkulisser som gav vision av storm. Det kunde ordnas. Värre var att dessa ljudkulis­ ser inkräktade på hörbarheten. Vid samtal dämpade vi ljudkulisserna så långt det gick utan att förta den ödesdigra stämningen.

Ur programhäftet.

Frdqor och uppgifter:

Skriv en uppsats eller håll ett föredrag om Arm· felts ka1·oliner genom att !lå utförligt som möjligt besvara dessa frågor: l. Varför ville Karl Xll erövra Trondhjem? 2 Varifrån utgick Armfelts arme? När? \ 3. Varför uppstod svårigheter redan från början av fälttåget? 4. När var man framm>? vid Trondhjem? - Tiink du, Rolf, det h!lr iir nog en, av de slsla fester, där vi behöver servera, å. Hur gick det där? 6. Vilken nyhet ·nådde ArmfeU i FIA socken~ Frågor och uppgifter: Var firade manjul? 1. Berätta om Roiands lek med sin syster Valborg! 4. Vad gjorde Roland och hans knmrnt under gästa, Berulla öm julfirandet! 2. Vad kommer du ihåg om Roiands avfärd fn\n budet i Gripensnäs? hemmet? Varför måste ArmfeU tåga tillbaka till Sverige? 5. Hur gick det till på ett medeltida gästabud? 3. Nämn ett par tillfällen, då Roland visade stor 6. Berätta om högtidligheten, när Holand blev rid, Uerålla om olycksfärden över fjällen! rådighet! dare! Vilken. svensk by kom m.an först till? Bt>rätla (lit och förhållandena Ur programhäftet.

37 Karin Månsdotter Eleverna kom historien närmare genom historiska program i hörspelets form. Vissa historiska program hade romantiska inslag som uppskattades. Kanske många lyssnande elever så här 40 år efteråt minns Karin Mandelstams radiospel om Karin Månsdot• ter. 9 Se även nästa sida. Det rent mänskliga i programmet minns vi kanske bäst. Det kändes som det gjorde ont, när Erik blev avsatt och inte fick ha sin Karin hos sig. Första tiden var hon alltid i li[J[J[Ji[ter: 1\arin ~lånsdollef ansiiiilning på slollcl? hans närhet för att så ofta som möjligt hon lära sig vid hovcl1 några tillfällen, då Karin lyckades kunna besöka honom. upprörde kungen? De allmänmänskliga och gripande histo­ les Karin lill drottning? riska programmen bars av radion ut till alla något om hennes öden dler Eriks a\·sält- skolor som ville lyssna, även till de avlägsna du beundrar hos bygdernas och de yttersta skärens skolor, skolor som saknade de läromedel som vi nu C., Svenska folkets under­ Teckningar: L. Carslenvlk. anser självklara. n. Ungdomsuppl. D. 5. Ns!. . 3: 50. (Sid. 2H-i9.) Ncmna, Sveriges drott- 15:Jl- 860 3 upp!. M. D. 1926. (Sid. 33-45.) Västerås riksdag Torparflickan som blev världsberömd Västerås riksdag år 1527. Apotekaren i Ljungby. som hörde henne Scener rrån Västerås riksdagX hade sam­ Det växande intresset rör skolradion be­ sjunga på marknaden. blev så tagen av hen­ Scener efter manuskript av E r n s t K l e i n. manställts av Ernst Klein. Vi rörflyttades till tydde också att allt flera lärare blev villiga nes lilla visa " Fjorton år tror jag visst att jag den märkliga riksdagen år 1527 . r program­ Personer (i ·den ordning de uppträda) : att medarbeta som programproducenter. var". att han sedan hj älpte henne ett stycke Berättaren. häftets orientering inrör programmet kände inte minst vad det gällde historia. Bland på vägen. Biskop Hans Brask. man igen flera av de personer som skulle Tllre Jönsson Tre Rosor. dess& var det många som under årens lopp Det var rörstås inte så lätt att skarra en uppträda. ,lfäster Lars. kom att rörratta flera skolradiomanuskript. sångerska som kunde spela den icke skolade Md$ter Olof. En av dem var ro lkskolläraren fil. kand. sångerskan på marknaden och sedan låta Gustav Vasa. Thorsten Petersson i Växj ö oss höra hur hennes röst blev bättre och Adel, präster, borgare, krigare, bergsmän Kristinas tronavsägelse och bönder. Hans mest uppmärksammade program bättre för att till slut nå sin fu lländning. Det var "Torparflickan som blev världsbe­ var en oerhört svår uppgirt. som inte helt 7 Kristinas tronavsägelse är en tragisk hän• Den formen förekom mera sällan i skol­ römd". 10 Det var ett hörspel om Kristina lyckades. Men jag tror att lyssnarna hade en delse rör många svenskar. men den är radion, men den hade förmåga att ge sko­ Nilsson. och står som exempel på program­ viss rörs tåelse rör detta. Egentligen hade vi märklig och intressan t. Här kunde skolra­ lorna le vande historia. förutsatt att repor­ typer som låg bäst till för radion. Att få följa behövt sångerskor i olika åldrar. men det dion flytta händelsen alldeles inpå oss. Det tern kunde hålla sig på elevernas språknivå. Kristina N ilssons utveckling från den lilla hade vi inte råd till. var en form av radiospel. där en reporter re­ Det gjorde han den där gången - alla lyss­ marknadssångerskan till den stora av en hel Programmet blev mycket uppskattat, och rererade den stora händelsen. alldeles som nade. det hördes inte ett knäpp i klassen. värld beundrade sångerskan var för många var ett exempel på vad skolradion kunde ge en reporter i våra dagar gör ett direktrepor­ sade flera lyssnare. lyssnare en upplevelse . när den var som bäst. tage av en viktig händelse. Ur programhiiflet. Kristinas tronavsägelse. 5 . Kristina Nilsson som barn. Krönikespel efter manuskript cw l v a r T h o r 1' h u n b e r g. Torparflickan som blev · Drottning Kristina är en av den svenska världsberömd. historiens mest sär.egna och svårförståeliga Ett program om Kristina Nilsson av folk­ personligheter. Mycket har skrivits om hen­ skolläraren, fil. kand. T h o r s t e n P e­ ne, inte minst på utländskt språk, men de t e r s s o n . ( J( l . 5-8) verkliga orsakerna till hennes egendomliga handlingssätt förefalla inte ännu vara fullt 4. Calle Kruse, i vars sällskap hon reste omk ring klarlagda. Vad vi kunna konstatera är och •jöng på marknader. emellertid, att hon med klokhet och omut­ lig följdriktighet genomdrev sitt besluf om nbdikedng. Den högtidliga avsägelsealtten iigde rwn i Uppsala slott den 6 juni 1654. Vår skildring i skolradio rör sig huvudsak­ ligast om avsägelseceremonien. Det var enligt samstämmiga vittnen en gripande akt. Förutom ledamöterna av de fyra· stånden var snart sagt allt vad landet iigde av.fint folk samlat i Uppsalaslottets sal. De utländska beskickningarna voro även mangrant representerade ~ För att alla skulle få plats hade man måst uppföra proviso­ ijijka läktare utefter salens sidor. Präster Kri~tina, Sveriges drottning, 1632- 1654. 41 Esaias Tegner NilsDacke Christopher Polhem Thorsten Petersson skrev manus till flera Ett av Thorstens mest uppmärksammade överlärare Ragnar Mollsjö i Ljung erbjöd program i hörspelets form. Han liksom vi program var hörspelet om Nils Dacke. Som sig göra ett program om Christopher Pol­ andra som sysslade med skolradioprogram smålänning var han särskilt intresserad av hem. Jag funderade över om det kunde fann att historiska gestalter och händelser, Dacke och skrev därför programmet göras skolradiomässigt. Ett program om som bjöd på spänning och märkliga upple­ "Dackefejden" .12 På skämt kallade han Kristina Nilsson med spännande bilder ur velser låg bäst till för hörspel. Naturligtvis Dacke "vår störste smålänning". Bakom hennes liv, där hennes sång steg för steg var det en stor fördel om de skildrade perso­ skämtet låg dock ett allvar. Dacke hade i gick mot sin fulländning - det var något an­ nernas livsverk bjöd på sådant som riktade den historiska litteraturen skildrats som en nat. Men Ragnar menade att det fanns till­ sig till örat som tal, sång och musik. Det dålig människa, en tjuv och kringstrykare. räckligt spännande episoder i Polhems liv hade programmet om Kristina Nilsson tyd­ Han hade alla fel, och man lärde sig förakta för att programmet skulle kunna göras in­ ligt visat. honom. Det var Gustav Vasa själv som be­ tresseväckande. Men det krävde hörspelets l ett annat program lät Thorsten oss höra skrivit Dacke som en usel människa. form. Esaias Tegner 11 hålla ett av sina stora tal i Man hade länge trott på Gustav V asas be­ Så småningom kom manuskriptet till Växjö domkyrka. Vi fick en mäktig bild av skrivning, men nyare undersökningar hade Christopher Polhem 1J De spännande episo­ Tegner, trots ett litet missöde vid sänd• visat att Gustav V asas bild av D ack e var fel­ derna var väl utnyttjade från den lille Chris­ ningen. För att få den ekoverkan som man aktig. Dacke var inte alls så dålig. Han var tophers lilla vattenverk till den store Pol­ räknade med att dQmkyrkan j Växjö gav, en oppositionell bondeledare som verkligen hems stora pumpverk som arbetarna placerades en högtalare i en trappuppgång. ville böndernas bästa. sprängde. Det framgår av den sida ur pro­ Tegm~rs tal gick ut genom högtalaren och Det var därför två skäl som talade för ett gramhäftet som är införd här i boken. Pro­ återkastades av de hårda väggarna. En mik­ program om Dacke. Dels bjöd hans uppror grammet slog och gav en levande kunskap rofon i ett hörn uppfångade ljudet med eko­ på spänningsladdade händelser och kunde om Polhem. verkan och sände ut det. därför göras radiomässigt. Dels levde den 2. - Bakom stenen! U r programhäftet. Nu s milller det! Men då fick vi som satt i kontrollrummet gamla felaktiga uppfattningen om Dacke höra hur en dörr öppnades i trappupp­ kvar på många håll. Den borde justeras och gången och hur en mycket profan röst bör• sådana justeringar var alltid en uppgift för Christopher Polhem jade säga något Men den skicklige tekni­ skolradion. Radiospel av RAGNAR MoLLSJÖ kern vred snabbt bort ratten till mikrofonen j trappuppgången. Ur programhäftet. PERSONER: Berättaren Hans hustru Scener av T h o r s t e n P e t e r s s o Christopher Polhem Karl XI PERSONER: Hans mor Polhems hustru Berättaren Nils Dacke Prästen Lars Welt Karl XII Mickel Oxaddvare Lille Jösse Kyrkoherde Dryselius Arbetare och bönder Peder Oxadrivare Gustav Vasa n Befallningsman Mor Anna Frågor och uppgifter: Ålderman Olof Prästen Lars Björn I. När och var föddes Polhem? SCENER: 2. Vad hette han, innan han blev adlad? Pä marknaden i Växjö 3. Berätta något om hans barndom! I Dackes läger 4· Hur lärde han sig latin? l kungens arbetsrum på slott På Kronobergs slott s. Vad var det för uppfinningar, som Hos ålderman i Tjugusjö förvånade uppsalaborna? 42 I kyrkan 6. Vilken uppfinning intresserade sär• I åldermanncn5 gård skilt Karl XI? Om häxprocesserna Det var en oerhörd tillgång för oss på skolradion att ha fått kontakt med lärare, som kunde och ville utforma förslag till pro­ gram, särskilt historiska sådana. Lärarna visste vad som motsvarade elevernas "förut• LRADIOTIDNINGEN sättningar och behov" som det hette i den dshistoria för folkskolans dåvarande läroplanen. En av våra flitigaste och mest intresse­ rade medarbetare var den redan nämnde tids historia skapas genom varje dags hän· Vissa daga•· Inträffar emell.ertid n6gol, Bert Ramboldt, lärare i Göteborg. De äldre ett särskilt Intresse för de flesta av oss minns kanske hans första program "Urban som betydelsefullt Ingriper l hela vår till- Hjärne och häxprocesserna". 14 Häxproces• serna är ju ett mörkt blad i vår historia. Ge­ dessa särskilda händelser vill skolradion form ge några glimtar före vissa av nom ett väl tillrättalagt hörspel kunde vi huvudprogram, på samma sött som man komma dessa processer närmare och bättre bio brukar börJa med en Journalfilm. förstå det ohyggliga i det som skedde. Ge­ nom att i programmet få vara med om en häxprocess i Stockholm blev bilden av ohyggligheterna fullständigare.

Exempel på historiska progtuii·: Detta är några exempel på historiska pro­ Urban Hjärne gram i skolradion. Här gav skolradion något och häxprocesserna. som den ordinarie undervisningen inte kunde ge, nämligen historia i form av realis­ Scener av folkskollärare B e r t R a m b o l d t. (Kl. 5-7.) tisk radioteater, där röster ur det förgångna gav en levande historieundervisning. P e r s o n e r: De som i över ett kvartsekel vant sig vid Berättaren Ankefru Kristina Hjiirne TV -bilderna och texten i TV kanske inte Kerstin }hennes barn riktigt förstår våra svårigheter att undervisa Urban med enbart radions ljud. Därför har vi tagit Tran~eus, rektor i Striingnäs Swahn } med utdrag ur programhäftena och därmed Kull borgare i Stockholm baksson sökt visa hur vi försökte utnyttja visst bild­ Domstolens ordflh·ande och textmaterial vid radioundervisningen. Nor~eus, komminister Margareta Remmer, anklagad V i kanske bör påminna om att denna för hb.eri. framställning gäller den gamla folkskolan, Klipp ur programhäftet. främst mellanstadiet. 44 Svenska burit ett paket med mat under armen, men Men han eller hon tänkte inte på det. Vi detta föll nu ifrån honom. När han efter konstaterade det i vår lärarkrets på skolra­ dion. Med tanke på radions räckvidd var Att se många svårigheter åter kom upp och skulle hämta sin mat kom det en rad med bilar. detta ett skolradioinslag som hjälpte till att Modersmålets skriftliga behandling låg Den ena av dem snuddade pojkens matpa­ lyfta upp det skriftliga beråttandet på en inte särskilt väl till för undervisning via ra­ ket högre nivå i många av landets skolor. dio. Men det visade sig att på vissa punkter Slutligen fick han emellertid tag i det. Svensk sknvning kunde skolradion ge eleverna verklig hjälp Man skulle tro att han blev ond, men det att i ord skildra och måla vad de sett och ser. blev han inte, utan tvärtom, han sken som Trots att svensk skrivning inte var något Den hjälpen fick de bl a av rektor Einar Li­ solen i Karlstad. Varför han gjorde det vet direkt skolradiomässigt ämne, vågade man lie i två skolradioprogram 1935 under ru­ jag inte. Jag kunde inte annat än beundra lägga in program om skrivning. Ett sådant briken "Hur man berättar om vad man pojkens glada lynne." var av det enklaste slaget, nämligen ett pro­ sett". 1 Ulie utgick ifrån att många elever Den senare skildringen var inte bara gram av Gunnar Ungegård om de tre stora kunde skriva uppsatser, där svenskan inte längre, den var livfullare. Den eleven hade skiljetecknen. Det hette "Tre skiljetecken sö• gav anledning till några väsentliga anmärk• verkligen lärt sig se och skrev sedan vad ker plats". 2 Hur kunde ett sådant program ningar. Men uppsatserna var torra, livlösa han hade sett. Han hade tagit med många moriveras? Se först klippet t h. och skelettartade. Han tog följande utdrag detaljer, och det var detaljerna som gav en Vi utgick ifrån att Gunnar Ungegård då ur en uppsats som exempeL levande bild av händelsen. Den första skild­ var en av folkskolans allra främsta, när det "I morse såg jag en halt pojke på gatan. ringen kunde liknas vid ett otydligt foto, den gällde svenskundervisningens metodik. Han När han gick, tappade han ett litet paket, andra vid ett skarpt foto. höll föreläsningar på kurser och lärarmöten, som han hade i handen. Då kom en bil kö• och man tyckte att han via skolradion skulle rande. Pojken blev nästan överkörd av bi­ kunna göra en insats. Det gällde bara att len, men han klarade sig och fortsatte sedan finna programformer, där eleverna fick nå• Fakta skall tala sin väg." Här fanns inget fel i svenskan. got bättre än vad klasslärare i allmänhet Vad var det då för fel? Ulie tog fram ett ex­ Ulie lärde oss att detaljer skapar helhets­ kunde ge, och där lärarna samtidigt blev empel på hur en annan elev hade skrivit om bild. Om jag inte minns fel, kom han då el­ delaktiga av den metodik, som Ungegård samma sak: ler senare in på missbruket av attributen. skapat och som visat sig vara framgångsrik. "I tisdags morse, när jag gick nedför För• Man skrev kanske att en plats man hade be­ Ungegård lyckades också att med pro­ eningsgatan, på väg till skolan, fick jag se en sökt var vacker, tjusig och fantastisk eller gram av denna typ ge eleverna kunskaper pojke som haltande förflyttade sig fram. alla tiders. Men vad var det som gjorde plat­ och lärarna metodiska uppslag. Gunnar Han var ungefår lika lång som jag, och var sen så vacker, så fantastisk? I stället för Ungegård återkom därför med flera olika klädd i ett par grova skor, blå byxor med dessa attribut skulle man skriva om t ex program för både lågstadiet och mellan­ tjärfläckar här och var, svart tröja med hål i blommorna, träden, bergen, fjällen, sjön, stadiet t ex ett program Vi skriver uppsats. 3 armbågarna och en smutsig grå sportmössa, fjorden, husen. Fakta skall tala. Den som Där byggde han på bilder ur sagans värld, "cap". Det hade snöat på natten , och som man skrev till skulle själv avgöra om platsen där eleverna kunde släppa lös sin fantasi · det var ett par grader varmt töade det lite. var vacker, dvs själv använda attribut. och bara dikta om det de såg på bilderna. Därigenom blev det mycket glatt på trottoa­ Det var en radioundervisning som gav Se sidan ur programhäftet på nästa upp­ ren, och det var inte mer än nätt och jämt både lärare och elever åtskilligt att tänka på. slag. att jag kunde klara mig. Pojken gick mycket Den enskilde läraren kunde lika gärna eller Med dessa tre roliga och instruktiva bilder visade försiktigt, men trots allt slant han. Han hade bättre ha undervisat om detta i sin klass. Gunnar Ungegård var de tre skiljetecknen be­ hövdes. 46 • Att tala r1ver Om skrivning inte var radiomässigt, så var naturligt nog talet så mycket mera ra­ diomässigt. Talet skall höras, det var en en­ s kel och ofrånkomlig regel. Men kunde inte lärarna själva sköta om den saken i sina Program av G 1t n n a r L i n g e­ klasser genom instruktioner, demonstratio­ gård ner och övningar? Tecknare: R

49 Ake Nygren fick god hjälp av Gundet Att tala var ett ständigt återkommande Rende som i programmen ''Tänk först - ämne i skolradion. Klippen ur programhäf• Extmpel-på ·amnen· tala sen!"" och ''Tala fritt!" 7 gick ett steg tet visar centrala punkter, när det gällde att a) }fur U1~ borstar sk()Y (se ~stolparilM). längre och visade hur man borde förbereda nå fram till en allt bättre tatekonst bland ele­ b) Hur man lägger ett första förband, (lå.t en ka11,11 ett anförande och hur man sedan så fritt verna. vara »offer»}. .. . . · . som möjligt borde framföra det. Jfr klippen c) Hurmanvallar dt ~ar skidor. ur programhäftet. d) Hur man lagar en omelett. Tänk först - tala sen! e) Hur tnanlagar en cykelslang. .· • Allmänna råd till talare J..iktion av GUNDEL RENDE . f) Hur man spelar fotboll. (Rita uppfotbollsplan~fl·l tavlan, visa boll, kängol.' <:te.) · · · ···• Man skulle tala tydligt utan att skrika. 1 · Du, har nog hört, att det finns en del människor, olika program fick eleverna rådet att tala kan stiga fra!U och hålla ett föredrag utan att ha framför en ljuslåga utan att denna flad d- .vad de ska säga. Men det gäller nog bara dem, som rade. De påmindes också om tipset att tala mycket vana att tala inför publik. Tänk dig in i" annars kan det gci sA här framför handflatan utan att känna att det själv du ska berätta om något t. ex. inför din blåste. Dessa övningar hjälpte dem till tydlig· och du har inte haft tid på dig.att tänka igenom i gäma vardagliga ämnen! Varför inte tala om t. ex. Tala fritt! röst utan att skrika. Då blev talet vällju- vad du ~b_ säga. Det b~r no~ så: att d_u _glömin~r borstar skor». »Stolpama» kan se ut så här. Lektion av GUNDEL RENDF dande och de fick bättre klang i rösten. en de~ VIkttga S:ker och mt~far nagon.~ikngordning Tycker ni inte att det ser slarvigt och tråkigt När du står inför Varför program om detta frågar kanske reda 1 det du sager. Och sa kan det handa, att du ut när nån går omkring med smutsiga och publiken, t. ex, din många. Dessa lektioner i talteknik kunde ju nervös och r~d~, när du ..ser ,din~ kamrater sitta. oborstade skor jämt? Lädret på skorna egen skolklass, och ta­ "Il · kl ta t·· d d' d t h ·tansfulla och 1vnga framfor dtg, att du snubblar pa spricker 'fortare och skon1a blir slitna och ha as 1 assen u n s o av ra 1on, e ar · · . ·.. · · lar om något intres­ · t t"d" M d t k d · pratar alldeles för lågt och fort, blir röd i ansiktet fula om man inte sköter dem. VI sag · 1 1gare. . en - e sa na es 1 rege 1 · sant, då ska du inte ta ., k d kl "d "ft hoppas, att det hela ska ta slut någon gång. ~orstnittg lätt och roligt. 1arare som un e ara en sa an uppg1 . · .. . • • · det alltför högtidligt. ·k h" d k t t"ll ·k ~ar du .efteråt kommer thag allt, som du glö'mde Oc h talt e k m en or e nappas 1 s o 1ans .. h . . h d d k ·d di· · a1a 1 :~!J.I for- _· ...... ----:-:------....;...... ______.,: i en talarstol och hål• 1 skon blank. Hurdan borste? måga att tala naturligt och ohämmat började ler ett föredrag. Det finns så många talare, som krängJI~I utvecklas. N6gra r6d till unga talare skon med trasa. Hurdan trasa? · till sina föredrag alldeles i onödan och använder· Det gällde att lära de unga talarna att 1. Bestäm vad du ska tala om och h6.11 dig hela tiden till ska man borsta skorna? ömnet. · mande och konstiga ord, som publiken inte förstår. framträda inför klassen eller inför annan 2. Ta rec:la p6 det du Inte redan vet, t. ex. genom att läsa vsltttni·nJ!: Ja, jag märker att ni gömmer fötterna un.:. Stå inte och titta ut genom tönstret eller upp i publik. Då kom Gundel Rende och gav ele­ i uppslagsböcker och tidningar och fr6.ga personer, . der bänkarna. Pröva själva när ni kommer utan se på dina åhörare. :E>u. talar ju inte till taket som känner till saken. Anteckna ordentligt det du fdr mentära råd av stort värde. Det gällde ju att reda p6.. · · hem så ska ni se hur lätt det är att få skorna fönstret utan till dina egna kamrater. Försök att titta 3. Gör upp en pla'n för föred.raget, s6. att du vet i vilken fina och hållbara. I morgon ska vi se vem den ena den andra, så att du ser, att afli föijer tänka igenom det man skulle säga, skriva ordning du ska. ha med de ·olika sakerna. till stödord, siffror, citat och vad det kunde vara 4. Skrlv ut ordagrant första och sista meningen i före• som har de mest välvårdade ·skorna i Och kom ihåg· att alla 111åste höia, vad du säger- · draget och anteckna bara huv-udpunkterna, »stol­ klassen, böxjar de, som sitter längst bort, gärna ått tissla och i rätt ordning. Något annat manuskript ville parna», för resten av lnnehdllet. (Man kan naturligtvis de flesta knappast ha. Gundel betonade skriva .ut hela föredraget, men man talar i allmän• }rbe~redld ett anförande, en intervju eller en demon- med varann. Man kärmer sig ibland lite nervös och het ledigare med »stolpar»). innan man ska börja tala. Men är man väl förberedd också hur väsentligt det var att tala fritt, le­ S. Träna in föredraget. genom alf prafa högt för dig själv digt, naturligt, livfullt, medryckande. med »stolparna» framför dig. ))stolpar» och frågor och skaffa de föremål, som vet precis, hur man skå;hörja, så försvirm~·vanligen med att använda. Även planscher, kartor, teck­ där oron. När man väl har kommit igång, kan det 50 och ljusbilder kan komma till anvliudning. riktigt roligt att tala. 51 med sina skådespelare. Då fick skolradions lyssnare höra hur det gick till att repetera en l' e r: pjäs, så att de sedan kunde göra likadant ute Aj, aJ, sl!ipp örat!. Jag ska aldrig ta fläskmer .. i skolorna. Gumman: Och jag ska allt låsa till om skåp~!, så Jag (år Under andra lektionen skulle den fardig­ ha maten i fred ... repeterade teaterpjäsen sända<; i radio. Qå P e l': fick lyssnarna höra hur den skulle låta. Men jag .var så hungrig. Tredje lektionen och flera lektioner allt G u mm a n: Hungrig! Vem lir inte hu~grig~. (Steyåt;_h buller efter behovet skulle nu ägnas pjäsen ute i utanf6r.) Men vad är det Jag hor? . DeJ ar någon utanför fönstret. Vem kan det vara? (Knackning.} klasserna utan radions vidare medverkan. Det lir en strykare igen. Greta, sliick lampan! Fort., Där skulle man först repetera pjäsen- man !'ör här släpps inga strykare in. · hade ju fått prov på repetitionen i radio. G r e t a: Men . det kan vara någon, som behöver hjälp, Därefter skulle pjäsen framföras i klassen, mamma. kanske senare på en skolfest Programhäf• G u. m m an: tets scenanvisningar var lätta att följa. Hj1ilpl Vi har väl inget att hJiilpa med. (NI/ knackning.) Pjäserna var följande: G r e t a: A k e N y g r e n. (Klass öppna, mamma, det kan vara någon som det är uuooen ocn gumman som gJorde ar­ synd om. betsbyte"" Gumman: kokade soppa pc\ en spik. Synd och synd! Han ska få se på annat, den där "Kungen, mjolnaren och mjölnarens Pål• strykar'n. (Gdr mot dörren och öppnar den. Ro­ Efter en folksaga. par.) Ar det nligon där? \. le"'~ Personer: Knallen 0 (kommer in försiktigt, stdr i dörröppningen och "Knallen som kokade soppa på en spik" J ~.~:;n., al.~ å.·r } ... Hennes barn talar): Gundel Rende. Per, 12 år Si, si, det är bara jag. God afton och väl mött! V år "teaterskola" upprepades alltså flera Stina, 10 år Sven, 7 år G u m m a n (kort): skolradions teaterskola gånger. Det var ju enkla, dramatiserade Rnailen God afton! Var är den här karlen hemma? folksagor som gavs. Början på den som åter• Under våra diskussioner om taltekniken i ges här i boken, visar att vi verkligen utfor­ Sunnan om. sol och. över hela vli~lden så skolradion kom vi fram till att vi skulle made dem så att de lätt kunde framföras Och nu .är jag på väg starta en liten teaterskola, fast ett så fint både via mikrofonen och från en liten enkel namn använde vi inte. Men iden var föl• scen i klassrummen. Jfr s 53. Men det är 35 jande: F:ör min del skulle jag dramatisera år sedan pjäsen skrevs, det kanske märks på några folksagor. De skulle vara enkla, och språket. framförallt skulle de utan svårighet kunna framföras både framför mikrofonen och Lyssnarrapporterna visade att dessa pro­ från en liten scen. Enkla scenanvisningar gram avlyssnades i ett mycket stort antal var därför ett villkor. klasser. De placerades också bland de fem :,1. ke skulle skaffa "barnskådespelare" för bästa programmen i många skolor. radioframförandet Åke Nygrens och Gundel Rendes in­ Under f(Jrsta lektionen i radion skulle struktioner till unga talare fick över huvud Ake instruera och repetera den lilla pjäsen taget mycket god kritik.

52 Ordval och uttal Referat Lyssna och läsa Många minns nog än i dag kåserier av I programhäftena uppmanades lyssnarna Gösta Bergman och Erik W e liander om att ha papper och penna till hands för att Lyrikprogram av Gunnar Axherger språket<; behandling i tal och skrift Gösta kunna anteckna ord och sifferuppgifter un­ Bergman använde själv ett för eleverna be­ der radioprogrammet. Det var inte så lätt Dåvarande docenten Gunnar Axberger gripligt språk. Det hade han bl a lärt sig un­ för ovana lyssnare att både höra och skriva. hade förmågan att bära ut lyriken på radio­ der sin tid som skolradiochef. Men i många klasser såg man här en möjlig• vågorna. I sina program tog han oss med 1 Erik W ellander gled lätt upp på ett något het att integrera modersmålsämnet med ori­ bl a På Värnamo marknad och till Gustaf 2 för högt plan. Men båda betydde mycket för enteringsämnena. V ad var naturligare än att Frödings Värmland. I Värmland fick vi både lärare och elever som förbisett själv• med ledning av antecknade ord och siffror möta både Jan Ersa och Per Persa, Ingalill klara saker, när det gällde att tala och söka återberätta något av det man hört. U n­ och Ett gammalt bergtroll, Tre trallande jän• skriva. Man minns särskilt Erik W elianders derligt nog tycktes en del elever vara mer tor och Lars i Kuja för att ta några exempel. envisa kamp mot "substantivsjukan" i t ex intresserade av detta än läraren. Han lärde eleverna lyssna för att sedan själva läsa. Svenska sprakets rykt och ans I och II. Il Jag minns från min tid som lärare i M is­ Ä ven eleverna skrev kanske "Kölden är terhult hur en elev lagom nonchalant kunde Men kunde inte lärarna och eleverna hård" i stället för "Det är kallt" Själv åkte stå framför klassen och under 15-20 minu­ själva ha klarat detta utan skolradions hjälp? Svaret är kort och gott: Inte på jag dit, när jag för vår "skolradioteater" dra­ ter referera vad Sten Bergman berättat för samma levande och medryckande sätt. Och matiserade "Gubben och gumman som klassen i radio under 25 minuter. Det hade Gunnar Axberger. gjorde arbetsbyte" utan att ändra rubriken jag aldrig kunnat tro, då vi började med "ra­ varför? I skolradioprogrammen medverkade till "Gubben och gumman som bytte ar­ dioreferaten". Det trodde inte heller skolra­ nämligen framstående sångare och skåde• bete." Jfr s 52. diochefen Henrik Berglind när jag berättade spelare. Gunnar Axberger vandrade med När man som i detta fall berättade, kåse• i telefon om den duktige referenten. Sång och musik och levande lyrik oss i de bygder, där Frödings gestalter hörde rade om det som både lärare och elever Det var framförallt sången och musiken, hemma. Vi fick höra dem. De kom oss hade förbisett men borde veta, gjorde skol­ som hjälpte Gunnar Axberger att bära ut le­ radion en insats, även om programmen inte Eleven klarade provet nära. Det blev högtid i skolan vid mötet med Ingalill. Sångarens välljud fyllde då vande lyrik till skolorna. Ibland kunde me­ var speciellt radiomässiga. En dag reste Berglind ner till vår skola för ningarna om musiken vara delade på Ra­ klassrummet Man minns med tacksamhet program­ att kolla sanningshalten i min berättelse. På diotjänst. Från musikavdelningen gjorde men om främmande ord och deras uttal. samma obesvärade sätt refererade då eleven man gällande att kompositionerna till Frö• Skolradion hjälpte till att tona ner det klass­ under 20 minuter vad han lärt sig av dagens '-:,---- -/-----: _. -- .-:;·--_-_: ipgll .. ·.. lilla/ IngaiUl; .~Juhg .. .1fls~h föf dings dikter inte alltid stod på samma nivå märke. som feluttal av främmande ord skolradioprogram. Barn kan ofta mer än min:;. själ är så ens~~ .P~ .. ~~)'t1ade!'l som dikterna. gärna sätter på människor. En person som man tror. Övriga elever kunde förstås inte nilt~ • .är så er;~~n'i~. l s.l!rgep; l!'l!a . ···...•.. lng~IUI, SJ!Jt1~ Vid ett tillfålle var det fråga om "Det var säger elektriker, musiker, matematiker pla­ minnas så mycket som denna elev, men ett .den~1ll!~;lr ll'llg~å.lyc~()sa . i dans bort i vägen". Vi skulle engagera en så. milder ·l·· den ödSliga b(>rgeni·' ceras gärna i gruppen obildade. Tyvärr är litet kort referat blev det alltid. Det blev en sångare att sjunga dikten, men kollegerna det så, även om det inte borde vara så. Den meningsfull träning i muntlig framställning på musikavdelningen avrådde. Läs den i­ gar;nla skolan med alla sina förtjänster tog och ett benistande av de kunskaper; som ra­ stället, var deras förslag. Melodin var för inte upp sådant i undervisningen. Men så dioföreläsaren hade förmedlat. Det föll sig enkel att föras fram i radio. Vi på skolradion kom skolradion, och på många håll betydde därtar naturligt för mig att som skolradio­ diskuterade hur vi skulle göra. Det var ju det ett bättre uttal av vanliga främmande producent rekommendera denna form av också en pedagogisk fråga. Ä ven om kom­ ord. referat och ämnesintegration. Dikter som sjöngs var införda i programhäftet. positionen ur musikavdelningens synpunkt

54 55 .Carl Snoilskys Svenska bilder. var av enklaste slag, kunde den bära fram '' Radioengelskan'' dikten bättre än en uppläsning, helst som III. På Värnamo marknad. di kten var avtryckt i programhäftet för all Program av docenten G u n n a r A x b e r­ texten skulle uppfattas, då den sjöngs. Det har sagts, att "radioengelskan" g e r. Men till slut följde vi musikavdelningens betydde att engelskundervisningen så Denna gdng mdste du ha läst om förslag att låta en skådespelare läsa dikten. snabbt kunde bli obligatorisk i folksko­ Karl XII :ft sista dr samt om Görtz och Del märkliga är all i f1e ra andra program lan/ grundskola n, där det ofta saknades nödmynten. Dd förstdr du dikten bättre. har dikten senare sjungits. Själv har jag ång­ lärare, som var kompetenta att under­ Frdgor ocll uppgifter: rat all vi inte lät sångaren sjunga dikten. visa i engelska. 1. Varför bestämde Per och Kersti, när de första gången möttes på Värnamo marknad, att de skulle träffas först om sex år? 2. Varför blev · Per och Kersti så ·förtvivlade, när Litteraturundervisningens renässans Språkundervisningen i radio uppskatta­ des redan under skolradions första tid Gunnar Axbergers program innebar en och byggdes ut under åren. Den som när­ renässans för litteraturundervisningen mast hade hand om språkprogrammen många av landets folkskolor, särskilt ifråga var fil. mag. Rolf Lundgren, som se­ om lyriken. De f1esta av våra kända diktare dermera blev chef för radions. utbild­ från Anna Maria Lenngren och Carl Snoil­ ningsenhet. Här berättar han själv om de sky ti ll Dan Andersson kom eleverna när• mest uppmärksammade och betydelse­ mare genom Axbergers skolradioprogram. fullaste programserierna, nämligen de Fig. 133. •Den starl

56 57 Stockholm, John Kjederqvist, som lärare. "Redan nu kan man genom de befintliga kor­ Riksdagen anslår medel till tyg från femman. Det var ju frågan om att Språkkurser var faktiskt ett dominerande in­ respondensinstituten erhålla språkkurser, som radioengelskan utröna huruvida "realskolemässiga" elever omfatta en grundläggande undervisning. Då de slag i den synnerligen begränsade sänd• kunde få tillräckligt god grund i engelska på lärjungar det här gäller äro väl unga för att helt Den 29 maj 1946 beviljade riksdagen ningstiden under de första åren. Jag känner det här sättet för att kunna gå vidare i en tre­ på egen hand kunna bedriva korrespondensstu­ 55 000 kr för Radiotjänsts kostnader för det inte till något land där radioundervisningen dier, kan man icke nöja sig med att endast hän• årig realskola. Dessa utplockade elever första försöksåret, 5 000 för Televerkets dis­ i språk har varit med från allra första bör• visa dem till denna studieform. I första hand skulle ha hela sex timmar engelska i veckan, tributionskostnader samt ett förslagsanslag jan. Rundradiopionjärerna hade alltså klar måste man därför förutsätta att de språkläsande fördelade på två radiolektioner om 30 min på 20 000 för timarvoden till deltagande blick för - eller skall man i sånt här auditivt lärjungarnas lärare i folkskolan eller annan (med något utrymme för för- och efterbe­ lämplig person under terminen fortlöpande folkskollärare. Observera alltså att hela sammanhang snarare säga gott gehör för handling alltså), två lektioner ledda av klass­ övervakar och kontrollerar deras arbete med denna verksamhet- även programproduk­ den verbalt präglade radions möjligheter för läraren samt två timmar tysta övningar. Det korrespondensbreven samt i övrigt hjälper dem tionen - finansierades med särskilt stats­ den också verbalt präglade verksamhet som till rätta, när så behöves. var huvudsakligen fråga om B-skolor, så anslag. Radioengelskan har aldrig bekostats språkundervisning utgör. visst arbete på egen hand för eleverna var med avgiftsmedel Oicensmedel). Noteras bör att detta var under 20-talet, en praktisk nödvändighet. Det vida övervä• Försöket började inom fem inspektörs• då intresset för språkstudier och medveten­ För att på detta stadium bedriven korrespon­ gande antalet berörda klasslärare (80% det områden inom Spångasändarens hörbar• heten om behovet av att kunna andra språk densundervisning verkligen skall kunna ge första året) saknade behörighet att undervisa hetsräjong: Stockholmstraktens, Raslagens, inte kan ha varit så allmänt som i våra mer önskat resultat synes det oss vara angeläget, i engelska. Västmanlands östra, Upplands och Got­ internationaliserade dagar. att korrespondensundervisningen kompletteras Utväljaodet av elever som skulle få delta i med en systematisk undervisning genom radio. lands. Kursledare var lektor Im. Björkhagen försöket var säkert en känslig sak i många och deltagare ett femhundratal elever i 194 O års skolutredning och klasser, och det rapporterades från flera håll landsbygdsskolor inom de fem berörda in­ språkundervisningen radio att sjundeklassisterna var avundsjuka på i spektörsområdena. Dåvarande skolradio­ Radiolektionerna böra utarbetas i viss anslut­ sina yngre kamrater. De kunde emellertid ning till korrespondensbrev och i första hand in­ chefen Henrik Berglind hade klar blick för När l 940 års skolutredning tillsattes, också bli inspirerade till egna initiativ. fanns alltså redan en relativt lång tradition riktas på att inlära ett riktigt uttal. De böra ord­ betydelsen av det här försöket, när han in­ nas så att lärjungarna så långt möjligt få deltaga av språkundervisning via radio. Möjlighe• ledde den första radiolektionen i kursen den aktivt, t ex så som ofta sker vid skolradions Från radioengelskan till ABF-cirkeln ten att utnyttja radion kom därför mycket sånglektioner." l O sept 1945 kl 8.15: snart in i resonemangen. Det gällde att finna "Vi skall inte fördölja, att resultatet av försö• Jag minns ett fall där en grupp ur årskurs vägar att underlätta för landsbygdens ung­ ket av många motses med spänd förväntan. Det 7 varje vecka cyklade de fem kilometerna dom att gå vidare till studier efter folksko­ Detta var upprinnelsen till att Radiotjänst är möjligt, att utgången kan ha ett och annat att till närmaste ABF-cirkel i engelska och på så lan. fick i uppdrag att hösten 1945 i samråd med betyda för vårt skolväsens framtida utformning, sätt etablerade en stimulerande tävling med Man tänkte sig då att förkorta den fyra­ skolöverstyrelsen sätta igång försöket med och i varje fall kan arbetet ge erfarenheter av värde för lösningen av den betydelsefulla frågan de elever i sexan som fick vara med i ra­ åriga realskolan till tre år, men det förutsatte vad som i berörda skolkretsar rätt snart kom om språkundervisningen i folkskolans högre dioengelskan. Och undantagsvis förekom att det första främmande språket kunde att kallas "radioengelskan" rätt och slätt. klasser. Till det gemensamma arbetet kring dessa det att någon enstaka elev ur årskurs 7 eller läsas redan i folkskolans sjätte klass. Men Därför kan vi i det följande skriva radioeng­ på en gång lockande och krävande uppgifter ber 5 plockades med. Helt exceptionellt var ett hur klara detta när bara en begränsad del av elskan utan citationstecken. Den officiella vi alltså att få hälsa er alla välkomna, elever och fall i Västmanland där folkskolläraren lyc­ lärare." folkskolans lärare hade behörighet att un­ beteckningen var i departementets och SÖ:s kades övertala inspektören, som var an­ deryisa i engelska? Det fanns ju redan en skrivelser "den kombinerade korrespon­ svarig för urvalet av deltagande elever, att ta Vilka elever deltog i radioengelskan? väl fungerande form av vad som numera dens- och radioundervisningen i engelska" med den egna dottern trots att hon gick bara kallas distansundervisning. V ar den lös• och i Radiotjänsts skrivelser "den kombine­ De deltagande eleverna var en elit inom i fyran (vilket inte hindrade att hon vid våra ningen? Inte riktigt, enligt utredningen som rade radio- och korrespondensundervis­ folkskolans årskurs 6, såtillvida som de besök i skolan visade sig vara det klart ski­ anförde: ningen i engelska"(!). måste ha ett antal AB:n och Ba:n i sina be- nande ljuset i engelskgruppen).

58 59 studiebrev i stället /ör lärobok höll sina studiebrev gratis de finansiera­ Radioengelskan innebar alltså under sina des av statsanslaget. I den mån skolorna Undervisningsmaterialet var de första första år inget försök till pedagogisk nyori­ rekvirerade brev till andra elever - och det åren inte en lärobok utan l 5 studiebrev per entering. Grammatikinslagen var i överens• förekom i någon utsträckning, liksom att år, och korrespondensdelen av undervis­ stämmelse med tidens språkmetodik mycket lyssnare utanför skolan önskade komma ningen gick så till att de deltagande klas­ omfattande i relation till den begränsade över breven - så kostade en sats om 15 serna varannan vecka skickade in sina svar mängden text, och stort utrymme ägnades brev 4 kr. I sådana fall ingick förstås inte på de givna uppgifterna för central rättning åt ljudskrift, som eleverna faktiskt förvänta• rättning av svarsuppgifter. och bedömning och sedan fick sina skriv­ des lära sig aktivt. Att transkribera några Naturligtvis präglades det här första för• ningar i retur tillsammans med ett följande vanliga ord eller satser ingick ofta i inskick­ söksåret av stark pionjäranda både bland studiebrev i kursen. Dessa brev skrevs av ningsuppgifterna, som t ex här i brev 4 (ef­ deltagande lärare och elever. Och inte bara radioläraren som enligt förutsättningarna ter åtta veckors studier alltså). inom de kategorierna, förresten. I citatet följde traditionen från realskolan. De elever som var uttagna till försöket er- från skolutredningen ovan talades om " ... de språkläsande lärjungarnas lärare i folkskolan eller annan lämplig person ... " Det hände inte så sällan att "annan lämplig ILösningurna in~ilndas till Radiotjänst, Sthlm 7. Försände!- person" fick ställa upp vid förfall för klas­ sen märkes: "Korr~:~pondenskurs".) sens lärare. Ett antal präster inom berörda Rolf Lundgren. l. X är uttalas pluraländelsen -s tonande'! områden gjorde icke föraktliga insatser i .:!. YHka är de personliga pronomena i eng:! den vägen . där finns radiolurar, så att han kan följa 3. Skri11 med ljmlskrifl: This is my hrother. There Att eleverna kände starkt engagemang med de engelska lektionerna ... " (okt 45). is a desk in front of you. How mauy chairs are there fick vi ofta vittnesbörd om, av den här ty­ Egendomligt nog fanns inte radio på lasa­ in that romer·! \\'lwre is your pcncil? Come in! Go pen: "En svår mässlingsepidemi har utbrutit rettet - men sjuksköterskorna ställde upp out! i vår skola. Alla deltagarna i engelska kur­ och hjälpte den idoga eleven lite med utta­ !l. Skri11 följande salser pd eng. i alla peTsom•r, sing. sen har varit sjuka i cirka 14 dagar. De ha let! oeh pJur.: Jag är hungrig (hungry [lu'ugriJ), du är emellertid följt med radiolektionerna i hem­ Som bekant är det så att aldrig så väl ge­ hungrig, osv. ("Hungriga" heter också lnmgry; ingen men ... " nomtänkta pedagogiska grepp kan gå snett ändelse i plural.) - .\r jag hungrig? Xr du ..• '! osv. därför att det praktiska inte fungerar som -- .Tag är inte hungrig, du är inte •. osv. Den sjuka eleven lyssnade hemma och på det skall. Inte minst gäller det AV-medel, det z;. Översäll Ii/l rng.: 1. Arthur har ingen syster. har vi ju alla som undervisar erfarenhet av. lasarettet :t Hmis hror är hemma. 3. Jag går till skolan kloe­ En lärarinna i en skärgårdsskola skrev be­ kan nio. ·1. Kan ni hesvara ana frågorna? 5. Hur Och vilken rörande omsorg om eleverna kymrad bl a detta: " ... Men som sagt, det många elt'Yer är det (=äro där) i det här klassrum­ hos många lärare, t ex: " •.. han är sjuk men måste bero på deras bristande kunskaper i nwf (=i detta klassrum)? 6. JAg är i skolan, 7. Du deltar i engelskundervisningen. Han lyssnar grammatik. Ibland är det nog inte heller så är i ldassrummet 8. Bokeu ilr på JJordPt. 9. Yi är hemma. Jag har besökt honom en gång och lätt Strömmen strejkar under pågående ra­ henima. 10. · Xi är i klassrummet. l L .Jag J1ar en ämnar i fortsättningen göra åtminstone nå• diolektion, ljuset slocknar under en annan. syster. 12, Har. du en syster? 13. Vi har ('O l:'ngelsk got besök hos honom för varje undervis­ Den tredje kanske det är oväder, så de inte !~rart>~ 1-1. Qe har inget hadruf!'l 7 ur studiebrev 4. ningsbrev ... " (sept 45). " ... I nästa vecka kan ta sig till skolan i tid, den fjärde är nå• skall han in till Västerås lasarett för under­ gon sjuk och blir efter m m. Lärdomens väg sökning, och hans största bekymmer är, om tycks vara fylld med vedermödor ... "

60 61 längre fråga om att ersätta engelskan i l 4 för Efter ett års radioengelska Dålig ordning i korridoren- dålig Följande kommentar av Karl Kärre kan radioengelska! att införa treårig realskola, utan om att ut­ Redan mot slutet av det första året, alltså ha sitt intresse: röna hur språkundervisning genom radio Den allmänpedagogiska färdighetens be­ våren l 946, gjordes en första utvärdering av Man skulle ju tro att sådan här undervisning kunde meddelas elever i skolor "som saknar resultatet, såtillvida som 26 av de delta­ med obligatoriska radiolektioner och täta korre15- tydelse för resultatet i ett ämne, där man för denna undervisning kompetenta lärare" gande 78 skolorna besöktes av en bedöm• pondensbrev, en undervisning som lätt kan be­ saknade specialistkompetens, gav en inspek­ (statsrådet Josef Weijne i nov 46). Det var ningsnämnd, bestående av undervisningsrå• tecknas som mycket centralstyrd, skulle leda till tör uttryck för på ett mer drastiskt sätt ett inte heller längre fråga om årskurs 6 utan det Karl Kärre, adjunkt Ingrid Antonsson, att klasslärarens roll blev reducerad till nästan par år senare. Det var när en kollega till mig om årskurs 5, och enligt statsrådet skulle "i noll, och att resultatet blev i stort sett detsamma i tillsammans med en inspektör reste om­ vissa distrikt samtliga elever få deltaga". skolradiochefen Henrik Berglind, ifrågava• alla deltagande klasser. Ingalunda, det har vi kring till radioengelskans klasser i hans om­ rande skolinspektör samt mig som "förhörs• som har rest omkring och besökt radioengel­ Och målsättningen för studiet markerade en ledare". (Jag hade anställts på Radiotjänst i skans klasser genom åren kunnat konstatera åt• råde. I varje skola de besökte sade han re­ klar förskjutning mot hörförståelse och tal­ januari 1945 bl a för att under Berglind skilliga gånger. Resultatet kommer emellertid dan ute i korridoren: Här ska du se, här är förmåga. hålla i det här stora projektet, och då jag så• även vid denna undervisningsform att i väsent• dom säkert duktiga i engelska. Eller: Hösten l 947 gick följaktligen radioengel­ liga avseenden bli beroende på det sätt varpå lunda var i detalj inne i vilket ordförråd ele­ Här tror jag inte dom kommer att kunna skan ner i årskurs 5, och enligt direktiven skolornas egna lärare förmår utnyttja radiokur­ så mycket. Och praktiskt taget alltid spådde verna borde kunna, vilka kommentarer de sen, och på den undervisning och handledning var det nu fråga om pedagogisk förnyelse. hade fått i radiolektionerna etc, så var det som dessa själva kan meddela eleverna. Att så är han rätt. När min kollega undrade hur han Den tidigare jämförelsen med realskolan naturligare att jag fick påta mig rollen av lä• fallet har framgått av provundersökningarna. bar sig åt - för det rörde sig om klasser som var ju ute ur sagan. Radiolärare och kurs­ rare vid dessa besök än att någon av exper­ Radiokursen har varit gemensam och lika för han inte hade besökt tidigare under året - brevsförfattare blev nu lektor Uno Sonde­ terna Kärre och Antonsson gjorde det.) alla deltagande skolor. Då resultatet inte desto så avslöjade han att han gick efter hur det lius, Motala, och försöket utvidgades till 16 mindre är i hög grad ojämnt vid olika skolor kan var med ordningen i korridoren! Om ungar­ inspektörsområden (bland de nya t ex Da­ Några långtgående slutsatser vågade väl detta i någon mån vara att tillskriva olika elev­ nas kläder hängde ordentligt på sina kro­ inget av "examensvittnena" dra efter vårt material samt direkt och indirekt olika skolfor­ larna och Jämtland). Den nya kursen kalla­ kringresande, då vi träffade 150 av de delta­ mer, men det har dock synts framgå att det vä• kar bra resultat i engelska. Om kläder låg des "Listen and Learn", och skolorna för• gande eleverna, men undervisningsformens sentligen har sin grund i lärarnas olika grad av på golvet och stövlarna var kringspridda i sågs nu inte bara med studiebrev utan också skicklighet som undervisare i allmänhet och som värde ansågs i alla fall klart bevisat, och för• rummet= dåligt resultat i engelska. Och den med gra~mofonintalningar av kursens tex­ lärare i engelska. söksverksamheten borde obetingat fortsätta. fingervisningen i korridoren stämde (nästan ter. alltid). Redan i rapporterna från bedömningsre• Naturligtvis gjordes en enkät bland de sorna i maj 1946 hade talats om önskvärd• deltagande lärarna efter det första försöks• heten av att de deltagande skolorna fick be­ året I ljuset av senare utveckling är det då sök av konsulenter i engelska. Nu infördes intressant att läsa att mer än hälften av dem också sådana, till att börja med av fyra kon­ avråder från att sätta in engelskan redan i sulenter. års k urs 5, och hela 90% av dem anser att de Efter två år utvidgades "Listen and inte skulle ha kunnat ta med alla eleverna i Learn" till att omfatta hela landet, och nu årskurs 6. försvann också anvisningen att bara elever med ett visst antal överbetyg skulle få delta. Weijnes direktiv "i vissa distrikt samtliga Radioengelskaför samtliga elever? elever" hade då lett till att nu alla skulle vara Ett materielrum blev ofta det bästa Detta avskräckte emellertid inte l 946 års med. Endast elever med grava studiesvårig• radiorummet i de skolkommission från att ta nya initiativ när heter ("hjälpklassmässiga") kunde uteslutas. små skolorna. det gällde radioengelskan. Nu var det inte Vi vet alla hur det gick. I 1955 års läro-

63 Här har redan ordet pionjäranda använts. nen var så positiv. Jag erinrar mig en episod plan blev engelskan obligatorisk för. i Radioengelskanframåt på 50-talet pr~n­ Mycket skulle kunna skrivas om den entusi­ från en trakt inte så långt från Stockholm cip alla fr o m årskurs 5. Deltagande t radto­ Under 50-talet växte radioengelskan asm med vilken radioengelskan togs emot där de goda lantmännen tyckte att det här engelskan var nu en tid faktiskt obligatoriskt snabbt. nu med Gustaf Ögren som skolra­ och byggdes ut under de första åren, inte med engelska, det var nog bra onödiga ny­ för klasser vilkas lärare saknade behörighet diochef Verksamheten omfattade snart tre bara bland oss som var direkt inblandade modigheter. De hade ju själva blivit goda att undervisa i engelska. Det är det enda till­ årskurser femman, sexan och sjuan - både på produktionssidan och konsumtions­ bönder utan engelska, etc etc. falle då skolradion har varit ett obligatorium och åtskilliga av landets ledande engelsklä• sidan. Även från föräldrarna till de i för• Men så hände det sig en dag under som­ här i landet. Annars brukar vi anföra som rare engagerades som radiolärare. Legenda­ söket utvalda eleverna kom ofta vittnesbörd marlovet att en svenskättling från USA var en slogan "Vårt utbud är ett anbud, inte ett risk är väl bland dem Per-Olof Hensjö, som om stort intresse och tacksamhet för att på besök i sina förfåders land och ville se påbud". 1 det här fallet var det dock faktiskt höll radiolektioner i hela tjugo år - vid si­ deras barn fick den här chansen. Det fram­ kyrkogården där dessa förfäder låg be­ ett påbud. Och det var detta påbud som dan av full tjänst som först adjunkt och se­ kom med eftertryck i den tidigare om­ gravna. När han passerade ett fålt där folk gjorde det möjligt att införa engelska som ett dan metodiklektor - med ständig förnyelse nämnda enkäten vid det första försöksårets var i arbete, så stannade han och ropade obligatoriskt ämne i läroplanen 1955. An­ i språkmetodiska topprestationer. slut. Och det var förresten inte bara fråga från bilen och frågade efter kyrkan. Ingen nars hade man måst vänta med det tills ett Utan att ha några undersökningar att åbe• om tacksamhet för att barnen fick lära sig av de vuxna begrep hans engelska och de tillräckligt stort antal folkskollärare hade ropa i det avseendet vågar jag påstå, ~tt den engelska, utan denna nya undervisning ruskade bara på huvudet, men yngste man hunnit utbilda sig och få behörighet i metodik som Hensjö och andra duktiga ra­ hade i mängder av fall lett till ökat intresse på plan stegade kavat fram och lyckades engelska. diolärare och producenter utvecklade under för skolan överhuvudtaget från föräldrarnas med sina nybörjarkunskaper både förstå de här åren har haft ett avgörande infly­ sida. vad han frågade efter och visa honom till tande på nybörjarundervisningen i engelska rätta. Detta gjorde djupt intryck på de när• här i landet. Pojken som kunde engelska varande, och efter den dagen var intresset Under femtiotalet byggdes verksamheten för engelskan stort också bland den skolans ut fortfarande på särskilt statsanslag un­ Dock skall avslutningsvis anföras att det föräldrar. der åttonde huvudtiteln -till att bli ett verk­ inte var precis överallt som föräldraopinio- Så långt Ro({ Lundgrens berättelse. ligt multimedieprojekt, även om den termen Luciafest på föredragsavdclningen, dit skolradion hörde. Närmast kameran väl inte var uppfunnen ännu. Det omfattade t v på bilden ser vi Rolf Lundgren. Endast åtta av oss hörde till skolradion. nu: 1) Lärobok för varje årskurs 2) Lärar• anvisningar 3) Radiolektioner två per vecka för varje årskurs 4) Skriftliga öv• ningsuppgifter (korrespondensundervis­ ningen hade tonats ned till detta) 5) Rätt• ningsanvisningar till dessa skriftliga öv• ningsuppgifter och betygsmallar för bedöm• ningen av dem 6) Över trettio konsulent~r som besökte deltagande klasser för att ge sti­ mulans och bistå klasslärarna med goda råd (och sända in rapporter till skolra­ dion) 7) Besök av oss på skolradion som hade med projektet att göra 8) Internat­ kurser på somrarna för deltagande klasslä• rare, först i Sverige och sedan i England.

64 Sång och musik hade betytt. Det var flera lärare som med sina klasser gjorde denna båtresa, och nå• gon började gnola "I sommarens soliga da: Små skolor utan sångundervisning gar". Vi gnolade med, och allt fler började Det dröjde till mitten av 30-talet, innan sjunga. Snart sjöng hela båten. Vi sjöng den man placerade in några sånglektioner i skol­ ena sången efter den andra som en enda stor radion. Och var något verkligen motiverat kör för vi kunde alla samma sånger, fast som radioundervisning, så var det sångun• vi var från skilda landsdelar i Sverige. Vi dervisningen. Den låg minst lika väl till för hade lärt oss dessa i skolradion. V år fort­ radion som främmande språk. De små sko­ satta båtresa blev en verklig sångarfård. lorna med ett par lärare saknade ofta någon lärare som kunde undervisa i sång. Det blev "sånglösa" skolor utan den glädje som Flickan som kunde sjunga sången kan skänka. Kravet på sånglektioner i skolradion Åke Nygren ledde också flera lektioner, framfördes från många håll. Det behövdes där lyssnarna fick höra hur kända sånger bara att eleverna fick höra vanliga sånger lät, när de sjöngs av elever med särskild ut­ sjungas riktigt så många gånger att de lärde bildning. Det var ett led i skolradions strä• sig dem. Att smussla in små enkla tonbild­ van att lära landets skolbarn att sjunga vac­ ningsövningar och annat som kunde hjälpa kert genom att höra andra sjunga vackert. Det går bra, sade Åke optimistiskt. Att spela och att lyssna på musik eleverna att sjunga bättre var ingen större Åke Nygren kom med sin flickkör från Programmet tar bara minuter, så vi har Skolradion borde kunna stimulera ele­ konst. De äldre kanske minns Sven Lilja Operaskolan, där han var lärare. ju fem minuter över till solosång. Och det verna att spela enkla instrument, t ex block­ som ledde allsång på Skansen. Nu fick han J ag minns en repetition före en sändning, räcker mer än väl. flöjt. Därför hade vi utsändningar från verkligen leda allsång med landets alla barn hur vac~ert kören sjöng. Åke var tydligen Visst ska hon sjunga, sade jag och skolor, där en hel liten orkester spelade framför högtalarna. Då sjöngs det med liv själv mycket nöjd, för några minuter före glömde nästan bort det där med tiden. blockflöjt, t ex i Nacka. Se bilden ovan. och lust under flera program. Det var för• sändningen kom han in till mig i kontroll­ Sändningen började. Mot slutet av sänd• Det var kanske lite djärvt att spela klas­ stås den gamla nyupptäckta "I sommarens rummet utanför studion och sade: ningen gled den unga solisten mjukt in i sisk musik i skolradion för mellanstadiet i soliga dagar" samt "Här unga käcka viljor", - Jag har en flicka som sjunger så vac­ sångprogrammet Vilken sång! Vilken sång! förhoppningen att kunna lära eleverna för• "Spel-Olles gånglåt" m fl. l kert. Kan hon inte få sjunga en av sångerna En upplevelse. stå den. Men vi tog risken. Henrik Berglind skolradions sångundervisning fortsatte solo? Du kan lyssna på henne. När programmet var slut undrade Åke: förmådde Julius Rabe att hålla musiklektio­ sedan med bl a Ally Hallman, Annie Pet­ - Gärna, sade jag. Kan inte vår sångerska få en liten ner t ex om Mozart2 och om Beethoven. 3 tersson och Elsa Fleetwod som ledare, Men Åke var ju många gånger mer kom­ extra slant för sin medverkan? Det märkliga var att eleverna uppskattade namn som de äldre nog minns. petent att bedöma hennes sång än någon av - Det borde hon få, svarade jag. Men vi dessa musikstunder mer än man väntat. Det oss på skolradion. har sedvanliga arvoden till barnkörer, även berodde till stor del på att Julius Rabe gav Och den unga flickan sjöng. Underbart. om medlemmarna som i detta fall är lite intressanta och talande berättelser om Mo­ En sångarflird Vi satt som förhäxade ute i kontrollrummet. äldre. Och då får vi inte ersätta enskilda zarts och Beethovens liv samt enkla förkla• Nå? sade Åke efteråt medlemmar, det har ekonomichefen sagt. ringar till musikens innehåll. När jag och en kollega med sin klass var - En underbar röst svarade jag. Men Men jag tar risken. Jag ska attestera 25 kro­ Mozarts liv i fattigdom i Wien där han på skolresa i båt utanför Västkusten fick jag hur är det med tiden. Vi får inte dra över ti­ nor. Vad heter flickan? dog 36 år gammal och hans stoft kastades ett verkligt bevis för vad sången i skolradion den! - Elisabeth Söderström, svarade Åke. ner i de fattigas gemensamhetsgrav, där

66 67 man sedan förgäves letat efter hans grav, det Griegs musik kom av en särskild anled­ tik. Och den strålande kritiken gällde bada tog hårt. Rabes förklaringar till hans musik ning i förgrunden. Vid en inspelning från körerna utan någon form av jämförelse. Men vi räknade med att industrireportage hjälpte de unga lyssnarna att förstå och upp­ vandringar i Griegs bygder våren 1946 to­ Vad kan inte en skicklig lärare åstad• i anslutning till bildserier i programhäftet skatta den. Denna form av musikundervis­ nade vi in Griegs V åren på de ställen där komma även med mycket begränsade resur­ skulle försvara sin plats. Själv prövade jag ning ute i de små skolorna, det var något musiken var mera målande än orden. Vi ser. metoden i några program. Det var bland an­ nytt. tyckte att musiken lät vackrare för varje nat följande program: På samma sätt lärde Rabe lyssnarna att i gång den tonades in under vandringen i "Femton miljoner spik om dagen" 1 ett någon mån tillägna sig Beethovens musik. Griegs bygder den våren. Och jag vill tro att Från svenska bygder reportage från Gunnebo bruk i Småland. I Rabes förklaringar även här tycktes de unga många unga lyssnare tyckte som vL När Sten Bergman berättade programhäftet fanns ett stort antal foton, lyssnarna förstå. Men de hade svårt att för• som vi under sändningen följde och byggde stå hur Beethoven som blev döv ändå kunde Sten Bergmans skildringar av djuren och varje punktstudium på. Men här hade vi att fortsätta att komponera. Men det väsentliga Vad en skicklig lärare kan åstadkomma deras liv uppskattades av eleverna barn göra med besvärande ljud från tillverk­ var att många elever sedan ville höra musik tycker ju om djur. Föredraget "Ugglor i ningen. Vi bara sade några ord inne i fabri­ av både Mozart och Beethoven. mossen" l med vackra och instruktiva bilder ken för att fånga miljön och drog oss sedan Men den viktigaste uppgiften för skolradion Det betydde att musikundervisningen i programhäftet blev ett stycke fin naturun­ sakta tillbaka och fortsatte utanför fabriken. var och förblev att lära barnen sjunga och fick fortsätta i skolradion. Jag minns ett pro­ dervisning. Han kunde skämta med ele­ Men vi fick ändå kritik för den dåliga ljud­ sjunga vackert. Barnkörer fick därför med­ gram om Chopin, 4 visserligen av en annan verna. I det här programmet berättade han kvaliten. verka i programmen, särskilt vid skolradio­ radiolärare men som (ångade elevernas in­ om hur ugglan vrider på huvudet och följer Vad sade lyssnarrapporterna? Det var terminernas början och slut Till skolra­ tresse. Regndroppspreludiet och Minutval­ en åskådare troget med blicken. Om man hårda anmärkningar, värre än vi hade räk• dions "öppningsprogram" hösten 1944 sen var något som de sedan talade om. därför hela tiden går runt en uggla som sit­ nat med trot<; att programmet var pedago­ hade vi engagerat Cari-Elow Nordström, ter på en gren vrider hon själv nacken av giskt upplagt med bilder och enkelt språk. musikdirektör, med barnkör i Jönköping. sig. Det var ett skämt, det fick lyssnarna Men det hjälpte inte. Människan bakom verket Jag kände Carl-Elow sedan studieåren och veta, men det skapade intresse för skild­ "Hur lera blir tegel" 4 var ett annat pro­ Berättelserna om Chopin gjorde starkt in­ visste att han var en skicklig sångpedagog. ringen av ugglornas liv. gram med liknande uppläggning, som inte tryck. Chopin fick ju lungtuberkulos och En eftermiddag mötte jag min f d rektor vem av oss lyssnare minns inte stens be­ heller fann nåd inför kritiska lyssnare. dog ung. Dessa berättelser bar på något sätt Kurt Falck på Stureplan i Stockholm. Han rättelse om björnen i programmet "Björnen, För min del lärde jag av dessa mindre upp intresset för hans musik, kanske just var nu undervisningsråd och hade just varit 2 skogens konung". Sten hade krupit in i ett lyckade sändningar att programmets inne­ därför att de lärde känna människan bakom ute och inspekterat en del skolor. björnide som björnen lämnat. A v allt att håll måste vara något som verkligen intres­ det stora namnet Jag har bl a varit i Rebbelberga nere i döma kunde den sömniga björnen komma serar eleverna. Spik, kalk, cement och tegel, De tre stora nordiska kompositörerna Skåne, började han. Jag var i en B-skola och tillbaka, för vintern var inte slut. Barnen var som programmen handlade om, intresse­ Edvard ·Grieg, s Carl Nielsen" och Jean Sibe­ fick höra barnen sjunga. Och vackrare sång faktiskt rädda att björnen skulle komma. rade inte. Tekniken vid tillverkningen bjöd lius1 ägnades var sitt program. Vår svenske har jag knappast hört. Låt Rebbelbergabar­ Men under tiden hann Sten lära dem åtskil• inte på något där man undrade, hur arbe­ Wilhelm Petersan-Berger ville Julius Rabe nen sjunga i skolradion. ligt om björnen, som emellertid inte kom tarna skulle klara ett visst arbetsmoment, el­ inte ha med i det sammanhanget. Efter viss tvekan på Radiotjänst beslöt vi tillbaka till sitt ide medan Sten var i det. ler på något annat spännande. Programmen fyllde säkert sin uppgift. att låta både kören från Jönköping och kö• Ett program "Hos fiskare på Koster" 5 Man fick dock räkna med att intresset för ren från Rebbelberga sjunga. Men kunde gick bättre. Kanske därför att vi berättade musik är olika hos olika människor, hos det inte bli en mycket ojämn kamp mellan Reportage om barnen och fisket. Skolelever kunde fis­ barn såväl som hos vuxna. Men det var en den stora staden Jönköping och det lilla Reportage från olika bygder, minnesmär• ka stora fina humrar nära land och tjäna musikundervisning som i allmänhet inte Rebbelberga? ken och industrier låg i allmänhet inte sär• pengar och de kunde få följa med på även• nått de små skolorna tidigare. Hur gick det? Vacker sång. Strålande kri- skilt väl till för radion. tyrliga fiskefärder.

68 69 Om glas och glastillverkning Det var så primitivt vid den tidens radio­ utsändningar att Jan-Erik, chefen för stu­ Naturligtvis måste vi ned till Småland dion och sändningen från Växjö, hade en li­ och "glasriket" för att göra program om ten reseradio för att kunna höra, när tidssig­ denna förnämliga industri eller rättare detta nalen som låg före programmet slutade. Då uråldriga hantverk. Det förnämsta redska­ väntade han några sekunder, för sedan hade pet är glasblåsarens pipa, uppfunnen på man nog kopplat in ledningarna så att vårt Kristi tid. Det var så mycket intressant att program härifrån Växjö gick ut i radio. Och berätta om detta konsthantverk att vi räk• det hörde han ju i sin lilla radio. Enkelt och nade med elevintresse. billigt sätt att kolla om det fungerade. Kommunstyrelsens ordförande i Växjö Några minuter före kl 13.00 stegade jag Georg Lticklig, själv en gång glasblåsare, fram till bordet och mikrofonen, beredd att stod för manuskript med sakuppgifter. Pro­ börja· sändningen. Men vad såg jag? Jo, gla­ grammet hette "Glas"8 och skulle sändas set från Nasaret var utbytt mot ett vanligt från Växjö museum, som har en stor sam­ glas, som såg ut att vara en utskottsvara från ling glasprodukter av olika slag och från något glasbruk. olika epoker. - Det här går inte, sade jag. V i måste ha glaset från Nasaret. Jag är rädd för att du slår för hårt, så Glaset från Nasaret att det går sönder. Det här glaset låter lika Glada elever h aller på att spela in "På en smålandsgård for l 00 är sedan". l;lra, sade någon till mig. Vid vandringen i museet stannade vi - Men det ska vara äkta, sade jag. Vi får Reportage med inslag av "hörbilder" minnen i slutet av boken redogör han själv framför ett glas, enkelt men intressant. Det aldrig lura lyssnarna. Jag börjar inte så (små scener) slog väl ut enligt statistiken. Ett för sina program, där han visade nya vägar var från Nasaret och sådana glas förekom länge det där glaset står där. dylikt program, som hette "På en smålands• för radioundervisningen. kanske hemma hos Josef och Maria, sade Det var förstås ett skrämskott, men jag gård för l 00 år sedan", blev ett av termi­ Eric Bojs, flitig programförfattare och någon. En yngre flicka i sällskapet trodde då var besviken. En så bra början på program­ nens bästa. Där hade elever och deras lärare tecknare, gjorde arbetsblad i programhäf• att Jesus själv hade druckit ur ett sådant met som klangen av glaset från Nasaret, och samlat uppgifter, bilder och berättelser samt tena. t ex "Öland solens och minnenas ö". 7 glas. så skulle det gå så här. skrivit ett fint manuskript med små scener De fylldes i under avlyssningen enligt anvis­ Radiotjänsts ombud, landsantikvarie Jan­ Någon gick sakta fram till en hylla, tog som de själva framförde. ningar i programmet. Det betydde att ele­ Erik Anderbjörk, var mycket stolt över gla­ ned det gamla glaset och bytte ut vardags­ Gösta Skoglund, lärare och journalist verna måste följa med under radiolektio­ set. Själv tyckte jag att vi kunde börja sänd• glaset mot det riktiga nasaretsglaset. från Göteborg, gjorde uppskattade repor­ nerna. Och Öland kunde bjuda på mycket ningen med att slå lite på glaset, så att Sändningen kunde börja. Jag slog försik• tage. Han var nog vår främste på det områ• som eleverna var intresserade av. klangen hördes. Det var ju en ton från Na­ tigt med en penna mot nasaretsglaset. Det det. Skicklig fotograf som han var och är Eric försökte byta ut "Vindarnas ö" mot saret. Tänk att alla skolor som lyssnade fick klingade vackert och jag kunde säga: kunde han bygga på sitt förstklassiga bild­ "Minnenas ö". Men det var lättare sagt än höra klangen från ett gla..;; från Nasaret. - Det ni hörde var klangen från ett glas material i programhäftet. Han valde också gjort. Den gamla benämningen lever kvar. - Kan vi inte sätta det på bordet framför från Nasaret, kanske ett glas från Jesu da­ ämnen som intresserade barn, t ex "Den fly­ r de gamla programhäftena möter man mikrofonen så hörs det, om jag bara slår lite gar. Lyssna än en gång på denna klang, to­ tande staden·: 6 Det blev bilder från den stora gång på gång teckningar av Eric. Som peda­ försiktigt, sade jag till en man på museet. nen från Nasaret. Och så slog jag på glaset amerikabåten. Det är klart att det kunde in­ gog kunde han ge dem en utformning som Till synes motvilligt satte han glaset fram­ ännu en gång. tressera mer än kalk, lera och cement. l sina barn tyckte om. för mikrofonen.

70 71 Museifolkets tvekan måste vi förstå. Gla­ En dag blev jag ombedd att komma upp Vad jag minns av det sammanträffandet set är ett av deras intressantaste föremål från till Skolöverstyrelsen på Hantverkargatan är. att först Ruben och sedan också jag gick vår tidräknings början. för att diskutera programhäftesfrågan. Det fram och tillbaka på golvet. växlade ett och var skolöverstyrelsen som distribuerade annat ord men tänkte m~st. Till slut tvär• häftena, och Ruben W agnsson på Skolöver• stannade Ruben på golvet och sade bestämt: styrelsen svarade för skolradiosamarbetet - Vi tar betalt. Selma Lager/ö/s Mårbacka med Radiotjänst. Han tog mig med i några Så blev det också. Vi fastställde skäliga av de stora korridorerna. Där låg trave på priser för häftena. Vi räknade kallt med att Reportaget var en programform som vi trave med programhäften som just då skulle antalet häften och därmed antalet skolradio­ inte alltid lyckades med. Men om jag nu får distribueras. lyssnare skulle sjunka. göra ett hopp från industri- och hantverks­ Det stora, respektingivande ämbetshuset Det gjorde det också. Men redan efter nå• reportagen till ett reportage av helt annan höll på att få karaktären av lagerlokal. Så got år var antalet detsamma som förut. se­ art vill jag nämna ett besök på Selma Lager­ här får det inte· se Lit, menade Ruben. dan steg siffran termin efter termin. Redak­ 9 löfs Mårbacka 1944, några år efter Selma Före den kommanqe terminens utsänd• tör för programhäftena blev Marianne Lagerlöfs bortgång. ning av programhäften måste vi skaffa la­ Orup, som tidigare hjälpt till med redige­ Jag hade fått uppgiften att resa till Mår• ger- och distributiönslokaler. Men det var ringen men nu fick en tyngre men roligare backa och göra detta reportage, men jag en ekonomisk fråga som var besvärlig att och tacksammare uppgift som redaktör. kände mig inte riktigt vuxen uppgiften. När lösa. Och det var inte den enda ekonomiska En senare sammanställning har visat att jag kom till Mårbacka ·rann jag dock mycket frågan under denna tid. 1943 . det år då jag kom till Radiotjänst och som anknöt till hennes böcker för barn, inte fick folkskoleprogrammen på min lott. rek­ minst Nils Holgersson. Det måste intressera. ~~~~ virerades 130 000 häften. År 1950 då jag Programhäftena blev för dyra Med Selma Lagerlöfs husföreståndarinna - Jag är så tacksam om det jag efter fat­ slutade rekvirerades ej mindre än 630 000 sedan många år, gick jag från rum till rum i tig förmåga har kunnat åstadkomma i nå• Vi på skolradion framhöll gång på gång häften. trots att man fick betala för dem. det vackra Mårbacka. Vi stannade och be­ gon mån kan leva vidare, då jag är borta. med skärpa att vi måste ha ett rikt bildmate­ rättade allt som kunde direkt anknyta till Den gången fick jag verkligen tack av rial i häftena. Detta fördes på tal vid ett sam­ Selma Lagerlöfs böcker. Vi kom till slut in i många lyssnare. Man tyckte sig ha träffat manträde hos radions ekonomichef. Erik Under knapphetens stjärna arbetsrummet - biblioteket. Där var allt Selma Lagerlöf på Mårbacka. Mattsson. Vi påpekade att antalet rekvisitio­ som det var då Selma Lagerlöf lämnade det. ner av häften hade stigit våldsamt och där• Mattsson som ville ta betalt för program­ Jag sade ungefar så här: häftena, hade det inte lätt. Vi levde under Programhäftena med antalet avlyssnade skolradioprogram, - Härinne i Selma Lagerlöfs bibliotek vilket var glädjande. knapphetens kalla stjärna, och det var inte och arbetsrum är allt som det var den dag Radioljudet behövde mer och mer stöd · - Inte så underligt. sade Mattsson. Ni underligt att Mattsson ville spara. Hörspelen då hon gick bort 1940. Almanackan på bor­ av bildmateriaL Det var särskilt fallet, när skänker bort häftena till skolorna. Skulle med skådespelare, som nu hade slagit ige­ det visar just mars månad 1940. Postväskan det gällde program om Sverige och främ• skolorna betala dem. bleve nog resultatet ett nom, blev dyra. Jag fick order att begrånsa ligger på bordet. Bredvid ligger hennes. käpp mande länder och reportage från arbetslivet. annat. Och det är knappast rätt att använda antalet medverkande i programmen. Ett an­ som tjänat ut. Hon var ju låghalt. A lit finns Gösta Skoglund gick ju ändå längre när det licensmedel till skolböcker. nat problem var att vi inte hade det antal här utom hon själv. Men man nästan tycker gällde bildmaterial och tillhandahöll skiopti­ Det var något att tänka på. och vi förde studiolokaler som vi hade behövt. Erik sig höra hennes röst härinne. konbilder. Men behovet av bilder i pro­ frågan vidare till Ruben. En dag måste jag Mattssons sekreterare Märtha Engerstedt Här tonade studion varsamt in ett kort gramhäftet kvarstod. Vi fick också fram allt åter besöka skolöverstyrelsen för att höra skötte med stor omsorg fördel n ingen av stu­ avsnitt av hennes tal på 80-årsdagen. där bättre och allt flera bilder i häftet. Därmed Rubens uppfattning. Skulle vi våga att ta be­ diolokalerna för repetitioner. sändningar hon bl a säger ungefär så här steg efterfrågan på häftena våldsamt. talt för häftena? och inspelningar. Man måste vara ute i god

72 73 tid för att få de lokaler man behövde. Var fick många lära känna olika delar av värl• gripa en människa och på ett ögonblick man sent ute såg Märtha ogillande ut. Min den. I programmet "Tigern djungelns krossa henne med sin fot. I föredraget respekt för Märtha sitter kvar så här 35 år skräck"' lät han oss möta farliga tigrar i skildras elefanternas levnadsvanor i efteråt. Men hon höll ordning på oss på djungeln och han tog oss med "På träd• frihet och fångenskap. Ä ven en ele­ Kungsgatan 8 och det betydde mycket för gårdsfest hos japanske kejsaren", 1 och lät fantjakt som föreläsaren deltagit i att planerade sändningar och inspelningar oss också vara med på "Valfångstfärd i skildras." kunde genomföras trots begränsade tek­ Okotska havet" J för att nämna några exem­ niska resurser. Märtha har läst och rättat pel. Och hur intresserade var inte de unga Att äta 4 000 år gammalt kött manuskriptet till denna bok, värdefullt där• lyssnarna, när han berättade om "Japan för att hon var med under en stor del av den från luften". 4 Många minns kanske Stens program tid denna bok handlar om. Han hade då återvänt från en tvåårig forsk­ "Den infrusna mammuten i Sibirien". 6 Det ningsresa till och berättade om en var ett i sanning sällsynt fynd som grävdes flygfärd från till staden Fukuoka i fram ur isen. Jag vill minnas att man hade södra Japan. Naturligtvis hade han både smakat på köttet, infruset under 4 000 år. Främmande länder och folk karta och foton i programhäftet. Och han Det hade en ovanligt söt smak men sma­ Den mäktige Erik Mattson med sin sekreterare skapade förhandsintresse för programmet kade inte direkt illa. och assistent Märtha Engerstedt som höll ord­ med bl a texten: V i äldre minns när Sten prövade på att Sten Bergman ning på oss och studiolok'!lerna. dyka utanför Japans kust. Han var amatör, Färden går över de stora städerna Na­ Marianne Orup som häftesredaktör kunde nu En av skolradions angelägnaste uppgifter och frågan var hur det skulle gå. goya och Osaka och längs den för sin skaffa flera och bättre bilder, sedan vi tog betalt var att låta skolorna höra upptäcktsresande Det var kritiskt, men efter vissa svårighe• för häftena och fick pengar till bilder. naturskönhet berömda s k inlandssjön. själva berätta om sina upplevelser. Det blev ter steg han mot ytan. Men han hade svårt I strålande solsken ligger J apans heliga förstahandskunskap, och en förstahands• att klara den alltför häftiga uppstigningen. berg Fujiyama utan ett moln på sin Man drog en lättnadens suck, när han reste kunskap som nådde ut till alla skolor i snöhöljda topp. Hur den japanska na­ landet. Men dessa föreläsare måste tala en­ sig och kunde stå på benen. Det var spän• turen och hur städer och byar tar sig ut kelt och tydligt och ej för fort. Sten Berg­ ningen och hans levande berättelse som helt från tusen meters höjd skildras i före• man hade funnit den rätta formen för skol­ fångade lyssnarna. Han blev hela landets lä• draget. radioundervisningen. Han byggde alltid upp rare. sin framstälning på spännande inslag, märk• För de små skolorna med en torftig ut­ liga upptäckter och elevnära fakta. Och så rustning med läromedel betydde skolradio­ kunde han tala så det hördes. programmen om främmande länder och Vilda djur världsdelar att ett fönster öppnades mot vida världen. Skolradion revolutionerade under­ Vilda djur i främmande länder lockade de Ut i vida världen visningen anser Gunnar Lingegård i sina flesta lyssnarna. J ag har en lyssnarstatistik skolradiominnen. från vårterminen 1947, då 60 program sän• Äldre minns nog många av hans program, Som en förhandsorientering till föredra• des till folkskolorna. På särskild blankett och många är tacksamma för att han så att get "Elefanten - en jätte i djungeln" 5 skrev hade man i klasserna antecknat a) vilka pro­ säga tog dem med till främmande länder Sten Bergman i programhäftet: gram man hade lyssnat på och b) vilka fem och folk. För 40-50 år sedan reste man inte Mot en uppretad elefant kan en männi• av dessa program som man tyckte var bäst. så mycket som nu utanför Sveriges gränser, ska utan vapen inte uträtta mycket. Sten Bergmans föredrag "Tigern men tack vare Sten Bergman och radion Med sin väldiga snabel kan djuret djungelns skräck" 7 hade avlyssnats i 5 400

74 75 klasser och kom på första plats när det Eric Lundqvist kommer gällde avlyssnade program. Det betydde att Stens lektion från vår lilla studio på Kungs­ När jag en höstdag 1946 satt på mitt rum gatan 8 hade blivit 5 400 lektioner ute i på Radiotjänst och lyssnade på radions mid­ landet. Inte mindre än 2 800 klasser eller dagsprogram, rangslades jag av en röst från . 52% placerade detta program bland de fem vår studio i Linköping. Det var ett föredrag bästa. Det var den högsta procenten den ter­ om Indonesien, och föredragshållaren var minen, när det gällde bästa program. Före• jägmästaren Eric Lundqvist. draget kom alltså på första plats både som Jag ringde studion i Linköping och bad mest avlyssnat program och som bästa pro­ dem be föreläsaren ringa upp mig efter före• gram enligt lyssnarna. draget. Den här statistiken visade, dels vad bar­ På det sättet kom jag i kontakt med Eric nen på mellanstadiet ville höra och dels vad Lundqvist, som sedan blev en av skolra­ de tyckte bäst om. Siffrorna var oss till stor dions bästa berättare. Då jag i telefon talade hjälp då vi skulle komponera terminspro­ om skolradion ville han gärna veta lite mera grammen. Här fick vi bl a veta att tigern i om dess speciella krav. Det var en bra spel­ djungeln lockade flera lyssnare än japanske öppning, och vi kom överens om att råkas kejsaren. Sten hade nämligen samma termin en dag på Radiotjänst i Stockholm. berättat om en trädgårdsfest hos japanske Den dagen minns jag särskilt väl. Eric kejsaren, jfr s 7 5. Det programmet avlyss­ Lundqvist kom och satte sig tillrätta i min nades av ca 4 400 klasser. av vilka l 400 el­ besöksstol för att lyssna. Nu ville han höra ler 32% placerade det bland de fem bästa hur ett skolradioprogram skulle utformas programmen. och framföras. Det var inte så lätt att i en hast informera om detta men efter en del allmänna och speciella synpunkter sade jag En lektion med över l 00 000 elever ungefår så här: statistiken visar vilken oerhörd räckvidd - Lyssna på Sten Bergmans skolradiofö• skolradioprogrammen hade. Sten Bergmans redrag. De bygger alltid på spännande hän• topprogram avlyssnades alltså av 5 400 lä• delser. Där det händer något skapas intresse. raravdelningar. Räknar vi med att varje lä• Det är viktigt att det man säger verkligen raravdelning i genomsnitt hade minst 20 hörs ute i skolorna, där radioapparaterna är elever, betyder det att mer än l 00 000 ele­ dåliga och akustiken inte den bästa. Sten ver lyssnade på skolradioföredraget om ti­ Bergman hörs, och han talar inte för fort. gern. Ordvalet är i stort sett anpassat efter elever­ nas ordförråd. Detta brev från Sten Bergman visar hur vi plane­ Eric Lundqvist verkade nöjd med mina rade hans medverkan, när han befann sig på andra sidan jordklotet. Han liksom tillhörde vår råd och sade, att han kunde skriva några skolradiofamilj på det gamla Radiotjänst, och skolradioprogram om folkstammar och därför föll sig allt samarbete naturligt och stimu­ märkliga djur i Indonesien. Jag fick ändra lerande. (Se sidan t v.) det rent formella och ordval och sådant bäst

77 jag ville. Och sedan kunde vi säga, om vi rösterna om de fem bästa programmen. ville sända programmen. Kannibalerna intresserade mer än vad ja­ panske kejsaren hade gjort. "Ormar på Sun­ daöarna" fick 42% av rösterna om bästa Fyra program om Indonesien fem program, och kom därför på tredje Det dröjde inte länge förrän jag fick inte plats bland de 60 programmen våren l 94 7. mindre än fyra skolradioföredrag från Eric. Jag har inte tillgång till någon statistik be­ Det var "Hos kannibaler på Nya Guinea", x träffande de övriga programmen. Men av "Ormar på Sundaöarna", 9 "Krokodilen - Erics föredrag, sedan han kommit tillbaka Sundaöarnas farligaste djur" 10 och "Ett par från Indonesien, minns jag särskilt "Hos hu­ 12 mänskliga apor som jag mött". Il Samtliga vudjägare på Borneo". Där gick det vilt till föredrag var uppbyggda enligt principen att och Eric somnade frampå natten från hu­ det skall hända något "mobil pedagogik" vudjägarens vilda fest. som vi kallade det jfr s 27. Vi gjorde upp att Men dessa spännande skildringar upp­ Eric skulle komma till Stockholm och spela bars av värme och förståelse för människor, in de fyra programmen. Han skulle nämli• både kannibaler och huvudjägare. Det enda gen resa till sitt Indonesien på en tid. jag en gång strök i Erics manus var en jäm• Det var inte mycket att ändra i Erics ma­ förelse med kannibalernas lära och vår tro nuskript, och han hade en tydlig och rangs­ på nattvardens mening. Iande röst. Så vi spelade in programmen un­ der två dagar. De skulle sändas våren 1947 Att odla ris och hösten l 94 7. En dag dök Eric Lundqvist upp på Ra­ Sari och Eric Lundqvist som varit utfattiga risodlare på Java. Men på Radiotjänst hade vi ont om diotjänst. Han var då nyss hemkommen pengar. från Indonesien. När han slagit sig ner i mitt Naturligtvis var jag tacksam för erbju­ såg mörkt ut. De höll på att svälta ihjäl. Det Ekonomichefen Erik Mattsson lät mig rum gick han direkt till sitt ärende. dandet. Men jag trodde inte på möjligheten strävsamma paret började då odla ris. Var­ förstå att så där fick jag inte göra. Eric - Jag vill göra ett skolradioprogram om att göra ett tillräckligt skolradiomässigt pro­ ken Eric eller Sari kunde odla ris. Det gick Lundqvist skulle ju ha l 00 kronor för varje risodling. Riset betyder så mycket därborta i gram om detta ämne. så dåligt att de höll på att ge upp. Men de program, alltså 400 kronor i förskott. Eric arbetade alltid snabbt, och efter ett fick hjälp av folket i trakten, som tyckte Så mycket pengar i förskott, det har vi Asien. - Javisst gör det, sade jag. Men har du par veckor kom ett manuskript med titeln synd om dem. inte råd att betala, sade Mattsson i en inte tänkt på att ämnet inte är så lätt att tillrätta• "Som risodlare på Java". l.l Jag läste med spänning om deras mödo• alltför vänlig ton. Men Mattsson var inte så lägga för skolradion? När du berättar om de samma arbete och undrade hur det skulle farlig som han lät. Han var ett starkt stöd för farliga krokodilerna och dina fester hos kan­ gå, och då lärde jag mig det mesta om risod­ vår skolradio. Naturligtvis fick Eric sina Två utfattiga risodlare ling. 400 kronor omgående. nibaler och huvudjägare är det spännande händelser i en främmande och skrämmande I sin framställning skildrade Eric sin och Det blev ett program som slog. Det har miljö. Men hur kan du skapa spänning med sin hustru Saris flykt undan japanerna som också tryckts i flera läseböcker. Eric kunde det enformiga vardagsslitet? ockuperade Java. Sari var från Java och inte bara berätta om upplevelser bland kan­ Program som slog - Men jag ska försöka, sade Eric glatt. blev hans trofasta livskamrat genom åren. nibaler och huvudjägare. Han kunde också Programmen blev väl mottagna. "Hos Jag skickar dig ett manuskript, så får du Det var spänning i programmet så det berätta om risodling och annat arbete på ett kannibaler på Nya Guinea" fick 38% av göra med det vad du vill. förslog. Eric och Sari måste ha mat, och det sätt som fängade de ungas intresse.

78 79 Demokratiska arbetsformer Som framgår av programhäftets oriente­ ring sökte vi få klasserna att bilda klassföre• ningar, skriva stadgar och behandla förslag I Björkeby idrottsförening till föreningen. Vi hade lärt oss att i hörspelets form sända intresseväckande program om kom­ Demokrati munen. Då borde vi kunna fortsätta med andra lika levande program om samhället i Jag tror att vi ute i skolorna beredde vä• övrigt och samhällsfrågor. Vi valde att börja gen för nu gällande läroplan Lgr 80. med program i föreningskunskap under ru­ briken "[ Björkeby." 1 Det behövdes bara, att man också här tog upp någon fråga och Lgr 80 följde den från förslag till beslut. Mellanstadiet V i stannade inför ett förslag att fotbolls­ Frågor kring demokrati: Demokratiska ar­ klubben skulle köpa fotbollsskor till B-laget. betsformer i den egna klassen och skolan. Det blev diskussioner om detta förslag. I A­ Något om den kommunala demokratin. Nå• laget hade man själv fått köpa skor. Vad var got om föreningslivet på orten. och föreningsUvet. det här för ett påhitt? -En kcimrof­ Men det skrevs ett förslag, en motion. förening, der Lgr 80 vore väldig! Den var ställd till Björkeby idrottsförening, bro .•. Genom att på detta sätt väcka intresse för 'II({(Jlc•spel av folkskollära~ga N il s A n n e­ men den måste först behandlas av styrelsen. föreningsarbetet kunde vi sända andra pro­ och H Q l g e r Ni l;~ s on. Om styrelsen gillade förslaget, blev det till­ {Kl. forts.sk.) gram om föreningslivet Det var framför~llt 6~8, styrkt av styrelsen. Men om styrelsen inte Nils Annerud och Holger Nilsson från Os­ blir skönt att sluta skolan, .tycker tyckte om förslaget, blev det avstyrkt av sty­ som går i sista ldassen. Men när ni tergötland, som med hjälp av sina ungdo­ relsen. Så går det ju alltid till när en styrelse .....,,~ ...u skolan, saknar ni kanske edra mar gav livfulla skildringar i skolradion om eller nämnd behandlar förslag som skall av­ och även ·.själva sltolan, där ni föreningslivet, när det var som bäst. Det var eren hel d~I. som ni har nytta av och göras av den beslutande myndigheten. två program med titeln ''Ungdomen och veta mera om. Inom kommunen är kommunfullmäktige föreningslivet l. En idtV 2. Ett resultat". 3 kan föreningslivet på sätt och vis erc beslutande myndighet. Och inom för• skolan och kamraterna. · Det visade att program av denna art skapade eningen är det föreningsmötet som beslutar. ett intresse, som tog sig uttryck i att lärarna Visserligen tillstyrkte styrelsen förslaget. och eleverna bildade lyssnargrupper och Ändå blev det hårda diskussioner på för• studiecirklar kring program och programse­ eningsmötet. Men slutligen beslöt mötet rier för ungdom. med några rösters övervikt att godkänna Sidan ur programhäftet visar vanliga akti­ förslaget. styrelsen fick sedan verkställa be- viteter bland den ungdom som på den tiden . slutet, dvs inköpa fotbollsskor till B-laget. hade slutat skolan. Men det är länge sedan Det var alltså en händelse av enklaste dessa program sändes, och i dagens sam­ slag. Med riktiga författare kunde den ha hälle krävs det nog även andra programty­ blivit bättre. Men den fyllde dock sin upp­ per. gift.

80 Skolan och folkbildningen som om det inte skulle bli någon cykelbana. Men efter hårda diskussioner där man påvi• I detta sammanhang kan sägas att grän• sade att cykelolyckorna måste bekämpas serna mellan skolradioprogram och folk­ blev cykelbanan beslutad. bildningsprogram var flytande. Vi hade Det var en enkel story. Men den var ett samma ledning på Radiotjänst, och vi hade stycke verklighet som intresserade eleverna. samma intresse av att binda samman skolan Det visade sig att spännande inslag inte be­ och folkbildningen, där så kunde ske. hövde vara så spännande. Bara det hände Vi nämnde tidigare hur eleverna i fort­ något som eleverna kände igen och kunde sättningsskolan blev så intresserade av lyrik ha intresse för så gick programmen hem. att de på kvällen kom tillbaka till skolan och studiecirkeln där. Och i dessa program sökte vi skapa intresse för demokratiska arbetsfor­ Om landstinget mer. Och jag tror vi delvis lyckades. "Lars i Björkeby och landstinget" 5 var Jag minns i varje fall flera elever i fort­ också byggt på en enkel handling. Men den sättningsskolan som i skolan lyssnade på gav ganska mycket fakta, och bilderna i pro­ dessa skolradiosändningar och på kvällen gramhäftet var ett behövligt komplement. följde någon ungdomsserie i radio och dis­ Vi märkte mer och mer att hörspelet ofta kuterade den i skolan. behövde stöd av bilden. Programhäftena blev därför allt rikare illustrerade. Och nu Din kommun din storaforening hade vi pengar, tack vare att vi tog betalt för häftena. Serien "l Björkeby kommun" hade lä11 eleverna att kommunen arbetade som en stor förening. l den föreningen var kommu­ Ditt land- din största förening nens invånare medlemmar och betalade medlemsavgifter som kallades skatter. I radiospelets form hade vi givit glimtar Serien "l Björkeby kommun" gick i re­ från kommunen och orienterat om hur frå• pris flera gånger Bilden s 83 visar en in­ gorna behandlades där. spelning 1947. Några nya program om pri­ Den lilla kommunen var på den tiden märkommunerna blev det emellertid inte. elevnära och skolnära. En stor del av kom­ Men sekundärkommunerna, vägdistriktet munernas invånare var på ett eller annat och landstinget presenterades i hörspeL där sätt engagerade i kommunens verksamhet. man följde vissa frågors behandling genom Det var de små kommunernas positiva sida. olika instanser. Särskilt blev programmet Men att intressera skolradions lyssnare "Sven och Bo hos vägmän" 4 uppmärksam• för hela landets beslutande organ, riksda­ mat. Här gällde det en fråga som låg ele­ gen, det var svårare. De läroböcker som verna nära: förslag om en cykelbana vid fanns ansågs av de flesta ligga ovan elever­ deras skolväg. Förslaget mötte motstånd nas nivå. T o m Värner Rydens lärobok an­ bland politikerna i hörspelet, och det såg ut sågs för svår. Man mindes hans utmärkta Från inspelningen av "I Björkeby kommun" 1947. Fr v Henry Petters­ son-Pederby (förf.), Carl Deurell (nämdeman), Anders Nyström (Sven), Jan Peters (Bo), Olof Bergström (Svens far), Hans Strååt (läraren). 82 83 skol radioprogram om regeringen och äm• arbete, regeringens uppgifter osv. l n te minst betsverken. Men hans skrivkonst var kan­ dottern i familjen som gick i skolans högsta ske inte lika god som hans talekonst från pe­ klass blev intresserad, och det fanns anled­ dagogisk synpunkt. ning tro all många av de lyssnande eleverna En del duktiga pedagoger hade framträtt i fick intresse för riksdagen och statsförvalt• V~ JKIRÖMIIKA skolradion och behandlat olika sidor av ningen, tack vare denna skolradioserie. statsförvaltningen. Men ingen hade lyckats Våra program i medborgarkunskap, som all skapa verkligt intresse för detta ämne. ämnet då hette, uppmärksammades av pres­ Riksdagen i skolan. sen. Vad det mätte vara roligt att gå i f Folkskollärarnas tidning skrev dess re­ Riksdagsmannaval i Björkeby skolan numera! Radion och filmen gör daktör Alrik Larsen: sitt bästa för att pigga upp undervis­ Vi hade många och långa diskussioner på Skolradion befinner sej ännu på experi­ ningen. Naturligtvis kan plugget ha Det fick hon veta i radion. Och i Radiotjänst och bland lärare ute i landet om mentstadiet. Behå Ilningen av lektionerna är sina mörka sidor också. Det är natur­ program i ämnet. Det ena förslaget efter det mycket skiftande. De utsändningar som programhäftet fick hon se bl. a. följande ligtvis tråkigt att råka ut för Lidingö• gubbar i anslutning till utsändningen: andra kasserades. Till slut kom vi fram till denna säsong ägnats ämnet medborgarkun­ lektorn, som vill att eleven skall ha C, överrock, rundkullig hatt, randiga att vi helt enkelt borde följa ett riksdags­ skap vill emellertid undertecknad ge sitt fulla erkännande. Henry Petterssons tre radiospel när hon räcker ut tungan snett ner åt byxor, damasker och sin jaquette jämte mannaval. Vi skulle skriva ett eller Oera om "Sven och Bo hos vägmän" och "Riks­ vänster. Och när det inte lyckas menar uppstående krage med triangelforma­ program med titeln " Riksdagsmannaval i dagsmannaval i Björkeby" var berömvärda han, att ekot av flickans hånskratt de snibbar och svart halsduk. I Stock­ 6 Björkeby". Det kunde ju bjuda på spän• genom sin goda disponering, naturliga dialog "skall ljuda fram genom århundra• holm tar han in på ett hotell (eller om ning. Men hur skulle vi kunna utnyttja det och pedagogiska uppläggning. Sådant ger liv den . ." Men den lektorn hör till un­ strejk råder, hos någon familj), varpå ochfargåt medborgarkunskapen. Det intresse på ett sätt som fängslade eleverna? Man dantagsföreteelserna, får man hoppas. han med största iver kastar sig in i dessa hörspel väckte och det bestående intryck ville att jag skulle skriva manuskriptet. och Även lärare bruka ha humor. Och för• riksdagsarbetet efter att ha övervarat de gjorde på eleverna är ett gott belägg för vad söka i sin mån att liksom film och ra­ riksdagens högtidliga öppnande, "et\ jag beslöt att utgå från en vanlig familj. ovan sagts om torrt lärostoff och åskådlig, Mannen i familjen hade i sin hemtrakt blivit glädjebetonad kunskapstillägnelse. Här är ett dio sätta sprätt på pluggandeL föreslagen till riksdagsman. Det hette förslås arbetsfalt där skolradion bör ha stora möjlig­ Just nu ligger framför mig Skolra­ föreslagen so m kandidat till riksdagsmanna­ heter. _dions program för våren, ett ~ttio sidor valet. Hans namn fördes fram av hans poli­ starkt häfte, rikt illustrerat. Där får tiska parti i hemkommunen. Omdömena om våra program skiftade. man · veta all t om· vårens föredrag och det hela är rikt illustrerat. Tittar man Han blev där placerad pa första plats på Ibland blev det nedgörande kritik, men på den långa listan av föredrag måste l listan öv.er kandidater. Men så skulle parti­ ibland kunde omdömena vara av detta be­ hagliga slag. man säga, att det är både omväxlande ets alla föreningar i hela länet göra den slut­ och bra valda saker. . Personligen har giltiga valsedeln för länet. Hur skulle det gå Serien om riksdagen uppmärksammades jag fäst mig vid ett par föredrag, som för vår kandidat? Jo, han kom på andra också av signaturen Sminx i stockholmstid­ ningen, på den tiden landets största dagstid­ .inträffade i går och i förrgår, betitlade plats. Det ansågs vara valbar plats för man Riksdagsmannaval i Björkeby. Det hela ning. Vi återger hans skämtsamma men ·räknade med att partiet skulle få två riks­ var ett hörspel i sju scener. . Man fick dagsmän från länet. också uppskattande kåseri om skolradion - veta att "Gretas far föreslagits till riks­ det nya läromedlet. Och så kom valsöndagen och den spän• dagsman. Hon får också veta att valet nande valvakan. Han blev vald. Här var det är mycket invecklat. Greta blir natur­ spänning, och här aktualiserades riksdagens ligtvis (!) mycket intresserad av valet och hon vill också gärna veta något .om riksdagen och om arbetet där". 85 Ungdomen och lagen. l. radiohäftet. Måhända är det henne nå• Samhällsfrågor Inför polisen och barnavårdsnämnden. Dr n \ a:dt• fi"~t"'r p,\ ny~ id! 1 ll!'fl l \Il Ph~d:t;..'\'1\\ got dunkelt varför han skall göra det­ lllo;,:tu!ilh.t t•ppn:tnde i Scener av undervisningsrådet R. u b ·e. ii. · llll\ Utb\,llk'IL ta. I varje fall har ett missförstånd Lagkunskap W a g n s s on, assessor A l l a n Wir­ här insmugit sig. Krön:s anm.) Han Vår högste skolchef på den tiden, statsrå• g i n och överlärare II e n r y P e t te r s.­ baller sedan en rad tal samt avreser det Josef Weijne, vände sig mot det förhål• s on. efter valet till Stockholm iförd svart landet att samhället endast stiftar lagar och Berättaren. P e r s o n e r: Kalle Persson, :.!0 . år. dömer lagöverträdare utan att i skolorna Pelle Nilsson, 17 år. Om riksdagen tycker att teckningar­ göra klart för medborgarna något av vad la­ Anders Björk, 14 år. Fru Lisa Björk, Anders mor. 'Radiolektionen bör förberedas och efter­ na av riksdagsfarbröder äro väl träffa• gen förbjuder och vad straffet kan bli. Landsfiskalen. följas av elevernas självständiga arbete t de ma lämnas därhän. -Hela den sven­ Fjärdingsmannen. '(}nslutntng till programhäftets text, bilder. Många "åker dit" på grund av okunnighet. ska skolungdomen bibringas i varje fall HandiiUlden .· Jol}an Eriksson. li!teraturanvlsningar och .studleuppgifter. Visserligen är lagarna så många, att man en­ Fru Alnia Bergstrand. Det nya kunskapsstoff. som skolradion- er­ nu den föreställningen, att riksdagsmän Det dröjde inte länge förrän vi hade ett bjuder. kan dörigenom befästas och föt· se ut just så. Om en del år blir det dast kan stanna inför de allra vanligaste lag­ i djupas. väl television och då kunna barnen bestämmelserna och straffen. förslag färdigt. Det var två program med ti­ kanske få en ännu klarare uppfattning Vi på Radiotjänst och de lärare vi hade teln "Ungdomen och lagen"." glänsande skådespel, som inte många om saken. kontakt med var av samma uppfattning som Handlingen var i korthet följande: Tre miinniskor fått se" (citat ur radiohäf• Däremot behöver man Inte vara oro­ W eijne. Han hade också hållit skolradiofö• pojkar 20, 17 och 14 år hade en natt brutit tct). lig för att ungdomen skall skriva så redrag över ämnet "Varför måste vi lyda la­ sig in i en kiosk och tagit pengar. De blev stelbenta uppsatser, som den jag här garna? " 1 Där hade han redogjort för vanliga fast och det blev polisförhör. Den som bara Med stöd av dcs:;a* teckningar samt ovan trollat fram. Under våren talar brott och straffen härför. Men detta var ett var 14 år fick barnavårdsnämnden ta hand vad hon fått höra skall hon nu Skriva · riämTigen prof. Wellander för skolung­ om. De övriga åtalades och ställdes inför en uppsats om det hela. Kanske ser domen om stilarter inom svenskt skrift-' ämne, där det gällde att påverka de unga, få domstol. Serien kom därför att avslutas med 4en ut så här: språk. Där får ungdomen veta allt om dem att avhålla sig från sådant som lagen "En person - eller kanske helt en­ vitter prosa, ledig prosa, normalprosa, förbjöd. W eijne liksom vi på skolradion rättegång och dom. kelt en Person, som ju är ett omtyckt kanslispråk och talspråk. På vitter menade att vi borde försöka finna en form, Här fick lyssnarna verklighetsnära, le­ och segerrikt namn i riksdagen - blir prosa heter det: fåvitsk eller ovis, på där vi kunde konkretisera ett lagbrott och vande bilder från brott till straff. Det gav uppsatt till kandidat vid riksdagsman­ normalprosa: obegåvad, inskränkt, på följa den utredning, det åtal och det straff kunskaper om hur rättsväsendet fungerar navalen, Han blir mycket glad här• kanslispråk: klent utrustad å huvudets som blev följden. En dramatisk framställ• och det bör ha varit fostrande. De elever över och ilar hem till sin maka för att vägnar, på ledig prosa och talspråk: som följde radiospelet måste ha fått en tan­ omtala detta. Då han först varit på ning kunde här ge den rätta bilden. I varje dum, enfaldig, på dialekt och slang: keställare: brott lönar sig inte. W eijne me­ restaurang - eller hos några vänner, tjockskallig, korkad •• , fall borde våra program om "Ditt land nade, att man borde få veta något om vad därest restaurangstrejk råder - kom­ På samma sätt granskas en massa ord din största förening" innehålla något exem­ mer han något sent hem. Han väcker ur skilda stilsynpunkter. pel på de bestämmelser, lagar, som gäller lagarna bestämmer och inte bara straffas. emellertid sin fru, som genast ilar upp Den lilla uppsatsen, som jag slängt för denna "förening" och hur det går om Pojkarnas inbrott i kiosken var ett allvarligt ur bädden i sin präktiga nattskjorta in härovan, kan alltså likaväl vara för• man inte lyder lagarna. brott, men det visste de inte. Kiosken var och glädjestrålande skyndar honom till­ fattad av en person som är ovis, klent låst och de bröt sig in. Det var inbrott och mötes. utrustad å huvudets vägnar eller kor­ belagt med högt straff. Hans dagar bli nu mycket bråda. kad. Ungdomen och lagen J Radiotjänsts verksamhetsberättelse för Person, som är en rätt fyllig person, Det gör förresten egentligen detsam­ år 1943 heter det: Bland mera uppmärksam• iförd en prydlig jaquette, sätter sig nu ma. Huvudsaken är att skolradiohäf• Det tillsattes en kommitte, bestående av vid skrivbordet och river sig i håret för tet är täckeligt, trevligt, upplyftande för landshövding Ruben Wagnsson, assessor made program under vårterminen märktes att skriva a1iiklar till osttidningarna. sinnet, underhållande, lärorikt, kul eller Allan Wirgin, Skolöverstyrelsens jurist, och Wagnsson - Wirgin - Pettersson, "Ung­ (Den unga damen har här missförstått lattjo, hur man vill uttrycka sako;>'.l. undertecknad. Vi skulle utarbeta ett pro­ domen och lagen", två dramatiserade fram­ saken. Till ortstidningarna, står det i Och det är det. gramförslag. ställningar om ungdomsbrottslighet. /(opparbergs län. A t t välja yr!< e liga fakta och utportionera dem i ett händel­ Göteborgs oclt Bohul län . J. B ertil Johan.sson, Hällesby, Gilleby. l. Majvor Andersson, Nyfors, i\lalingsbo, linneduk, Intresset för yrkesorientering i skolradion seförlopp fann vi det nödvändigt med en se­ 2. Per Olov Ekelund, Göteborg. · kontant kr. 25:-, presentkort på kr. 10:­ rie på tre program . Serien fick namnet "An­ Karin Johansson, Göteborg. Matts' hederspris. kom ständigt till uttryck under våra diskus­ 2. Ivan Andersson, Åsens folkskola, Ålvdalsåsen. ders väljer yrke."' När jag efter någon 3. Arne Jakobsson, Mollösund. sioner om lämpliga programinslag. Ämnet Rune Nilsson, Hällevadsholm. skidor, kontant kr. 10: -, presentkort på kr 10:-. verkade svårt att behandla i skolradio­ veckas arbete var på väg till Radiotjänst Ulla Mårtensson, Jonsered. Solveig Schill, Göteborg. 3. Anne Maj Eriksson, Hedemora stads folkskola, med manuskripten spökade den gamla tan­ kr. 25:-. program. Men skolradion kunde kanske (Uppgift om prissummornas storlek har icke skapa större intresse för yrkesfrågor ute i ken i mitt h uv ud, att det jag bar i min port­ lämnats.) /(/asspriser: Nyfors skola, tennpokal, Lövsjö m följ skulle bli flera tusen lektioner Måtte det skola, keramikvas från Nittsjö, Krylbo skola, ke· bygderna, aven om skolradioprogram i Alvsborgs län. ra mik vas från Ni ttsjö, Åsens skola, Ålvdalsåscn, inte bli misslyckade lektioner. Manuskrip­ keramikvas från Upsala El(eby. yrkesorientering måste innehålla tunga in­ l. Stig Andreasson, Funningens skola, Borås, kr. slag. Man kunde i bästa fall motverka ett ten lästes och korrigerades i det oändliga av 250: - . våra medarbetare i Arbetsmarknadskom­ 2. Herbert Lindqvist, Söderbodarne skola, Tösse­ Gävleborgs län. sle~trianmässigt yrkesval, där barnen väljer Tödje, ·Tösse, kr. l 00: -. l. missionen. Ämnet var verkligen svårt för . 3. Margareta Magnusson, Torps skola, EIIPnÖ, kr. Helmuth Persson, Sä ljesta skola, Järvsö, kr. 75:­ roraldrarnas yrken antingen de passar eller från länstävlingsnämnden, kr. 10 : - från H ush.-s. skolradion. /5:-. inte passar för dessa yrken. +bok. Serien ville inte bara meddela viss yrkes­ Skaraborgs län. 2. N. E. Westberg, Knösta skola, Hälsingtuna, kr. Vi kom så småningom fram till att vi 50: - från länstävlingsnämnden, Läkerolpriset. kunde följa en elev genom yrkesvalet efter orientering. Den ville också påverka ele­ l. Inger Wernersson, Trässberg, Saleby, kr. 50:-. 3. Berit Fredin, Moheds skola, Mo, kr. 25:- från verna att verkligen ta yrkesvalet på al lvar. 2. Birgitta Mörk, Trässberg, Saleby, kr. 40: - . länstävlingsnämnden, kr. 10: - från Hush.-s. + skolan. Eleven lyckades och misslyckades 3. Arne Sträng, Timmersdala, kr. 30: -. bok. om vartannat men han gav inte upp. En så• När det gällde att påverka eller att fostra ele­ Värmlands län. Säljesta skola, Järvsö, har såsom den bästa del­ dan story kunde bli intresseväckande, kan­ verna, tog vi gärna pristävlingar till hjälp. tagande skolan tilldelats Pixpokalen. De tävlande måste då sätta sig in i det ämne l. Arne Olsson, Högelians skola, Årjäng, kr. 100: - . ske spännande. 2. Stig Johansson, Ostanås skola, Ålvsbacka, kr. Västernorrlands län. v i kontaktade statens arbetsmarknads­ det gällde, om de skulle kunna påräkna nå• 100: -. ~ot pris. Det kunde bli en uppryckning, en 3. Gerd Hedlu~u, Hensgårds skola, V. Åmtervik, kr. l . Tore Berger, Kiii'Vsta skola, Ma tfors, kr. 50:-. kommission, som det då hette. Där fanns en i5: -. ' 2. Allan Calissendorf, Vivsta skola, Ostrand, kr. väckelse och få betydelse fö r elevernas sätt särskild avdelning för yrkesvalsfrågor Chef 1\/asspriser: kr. 50:- till Vike fortsättningsskola, 40:-. 3. Rune Joha nsson, Svedjeholmens skola, Själevad. rör denna var fil. lic. Einar Neymark, en be­ att leva, att arbeta. Ljunggården, Karlslads fortsättningsskola, Skot t­ landa skola, Sunne fortsättningsskola, Stra nds kr. 30: - . stämd men vidsynt ämbetsman. Han repre- l programhäftet tog vi med den lista som folkskola, Slottsbron, Brattfors kyrkskola, Ilag­ :senterade den sakkunskap vi behövde. Men då användes vid yrkesorienteringen. Den fors skola. Jämtlands liin. 'han visade s ig också vara en god pedagog kan ha sitt intresse som en jämförelse med Orebro /iin . l. Bertil Axelsson, Storåns folkskola, Ytterhogdal. våra dagars yrkesorientering. 2. Barbro Åhlander, Nyhems folkskola, Nyhem. som gav oss många utmärkta råd beträf• l. Hans }\ar\sson, Hargeskola, Hammar, kr. 400:­ 3. Gunnar Nilsson, Fagerdals folkskola, Hammer­ fande uppläggningen. Vi fick också hjälp Tävlingen i anslutning till de tre yrkes­ + presentkort på en kostym. dal. 2. Bengt Larsson, Korvike skola, Fellingsbro, k r. o:h stöd av riksdagsman Folke Kyling. valsprogrammen kallade vi "Min framtid" 300: -. (Inga priser till dessa ha~ ställts till förfogande.) Bade som folkskollärare och politiker ville 3. Margit Wallin, Askersu nds stads folkskola, kr. 200: -. Västerbottens län: han främja yrkesorienteringen vid våra En uppmärl

90 91 ter. Han hade fått en väska med pengar av bygd. Lektionen skulle just börja och radio­ kassörskan och skulle skicka den till banken apparaten stod på lärarens bord. med ett bud, en 15-årig pojke. På banken - Vi har ju besök av inspektören och då upptäckte man att pengar saknades. tar vi väl bort radioapparaten, sade läraren. Det l S-åriga budet blev misstänkt. Expe­ - Nej, nej ropade alla. Vi måste höra ditionsvakten hade emellertid köpt möbler vem som tog pengarna. på avbetalning - han hade inte sparat något Stellan Orrgård och läraren kom överens till boet. Efter en del undersökningar och om att det var bäst att låta eleverna höra kontroller kom man slutligen fram till att andra delen av "Den hårda verkligheten". han hade gjort de sista avbetalningarna da­ Detta visade att programmen verkligen in­ gen efter stölden. H ur hade han fått pengar tresserade eleverna. Och det var ett gott till det? Nu måste han erkänna. Till slut lät tecken. Sedan kan man fråga sig, om ele­ det så här i hörspelet, när expeditionsvakten verna i själva verket skummade av det in­ förhördes av landsfiskalen (den tidens åkla• tressanta och tog mindre intryck av pro­ o gare) som spelades av Stig Järrel: grammets budskap till ungdomen att sköta - Var hade ni fått de 2 200 kronorna sin ekonomi och tänka på sin utbildning, sin DEN HARDA VERKLIGHETE ifrån som ni var skyldig möbelaffären. (Pa­ framtid. Programhäftet gav vissa arbetsupp­ us) Jag vill ha svar på den frågan ... gifter. Nog kunde man räkna med att (Klass 7-8, forts.sk.) . Frågor och uppgifter: Expeditionsvakten: (nära sammanbrott) många lärare med utgångspunkt från hän• 1. På vad sätt misskötte arbete? Jag ... jag förstår ... att det är slut ... slut delserna i programmet verkligen diskute­ Två program om ungdom och ekonomi alltihop ... Det var jag som tog pengarna ... rade den viktiga ekonomiska frågan som 2. Varför fick Stig det sä av HENRY PETTERSSON på sin arbetsplats? jag förstår inte vad jag tänkte på ... programmet ville levandegöra. Och bland 3. Varför blev det särskilt svårt Landsfiskalen: Hur kom ni åt pengarna? de hundratusen elever, som lyssnade på Stig och hans mor, när han Expeditionsvakten: (hackigt) Jo ... när .. . programmet, bör det nog ha varit flera tu­ sjuk? Personer: när jag fick väskan av kassörskan såg jag .. . sen som i varje fall fick sig en nyttig tanke­ 4. Varifrån fick de pengar till att hon inte ... tryckt tilllåset riktigt ... och ställare. Enligt lyssnarrapporterna var pro­ Fröken Berg, kassörska på Industri- uppehälle? . . l därute i korridoren mellan de båda skå- grammen två av skolradions allra bästa banken 5. Nämn några av bamavårdsnämn-' dens och Iattigvårdsstyrelsens. upp-' pen ... gick jag och öppnade väskan ... tog hörspel den terminen. Kamrem på Industribanken gifter! · • Lasse Andersson, springpojke i med handen vadjag kunde få tag på ... fyra l Radiotjänsts verksamhetsberättelse för 6. Berätta historien om Perssons nya; tusenlappar och lite till ... och tryckte igen 1948-1949 heter det: Uppmärksammade Landsfiskalen hus! Vad kan du lära dig av den?! ! låset. .. · blev de båda programmen under rubriken Fru Persson, kassörska pä Trävarubo• 7. Vem var den skyldige? Varför hade! Expeditionsvakten ställdes inför domstol "Den hårda verkligheten", där man i hör• laget den personen tagit pengarna? · och fick sitt straff. spelets form gav en dramatiskt laddad fram­ 8. Skriv en uppsats eller scen om den Lindstedt, expeditionsvakt på Trävaru- personen! ställning av de ekonomiska problem som bolaget 9. Hur tror du det sedan gick för den möter ungdomen efter skolans slut. Stig Johansson, springpojke skyldige? Klassen på hel~]Jänn "Den hårda verkligheten" sändes också i Fru Johansson, Stigs mor 10. Varför blev så många misstänkta? finsk skolradio, sista gången 1957. Det blev Berätta om varje person och tala 1: Fm Blom om vad det beroade på l Länsskolinspektören i Stockholms län, därför mitt sista skolradioprogram, fast i Stellan Orrgård, berättade att han kom på finsk radio. Programhäftets information före programmen upptar en personför• inspektion i en skola på Upplands lands- teckning och förslag till frågor och uppgifter att arbeta med. Teckning­ arna visar nerifrån och uppåt de viktigaste händelserna som lyssnarna 93 92 far vara med om i programmen. Trafikfostran gick fram till bordet och sade nästan bestraf­ som det stod Trafikvett på. Vi var tvungna l Radiotjänsts verksamhetsberättelse för fande: att hyra en lastbil för att få hem säckarna. är 1945 heter det: Att fostrande inslag borde ha stor plats i - Vad har du ställt till med? - Det var ju roligt, tyckte jag, men det Ett program om trafikvett "Göran ska ta skolradion stod tidigt klart. l n te minst tra­ - Vad menar du? frågade jag, för jag tyckte inte chauffören. Antalet bidrag körkmt" hade inte mindre än 4 700 lärar·av• fikfostran. Att i samma ögonblick nå ut begrep ingenting. minns jag inte. :Vlen vi måste engagera ung­ delningar som lyssnare, vilket var vårtermi• över hela landet och därmed nå alla skolor Jo, vänta ska du få höra, blev svaret. domar att sortera bidragen. Och sedan nens rekord. betydde att det fanns vissa yttre förutsätt• Då vi skulle hämta Radiotjänsts post visades skulle dessa bedömas. Det var ingen lätt ningar att ge alla barn en trafikundervisning vi in i ett rum fullt med säckar. De var alla uppgift. Men vi lyckades få hjälp av lärare. som kunde nedbringa antalet olyckor i trafi­ "Ni är ingajö1fattare" till Radiotjänst, och det var tävlingsbidrag Juryn kunde sedan upprätta en prislista. ken. Den borde också behandla olyckor på Vi fortsatte att ge program i trafikfost­ grund av bilförarnas alkoholpåverkan och rande syfte med Sture Lindgren i spetsen. visa de unga vad alkoholen i trafiken kostar Han hjälpte oss så att programmen låg i takt oss framförallt i form av lidande och männi• ha terövrat järn- och silvermärket. med tiden. Vid ett av våra sammanträden skoliv. Men då gällde det att finna framställ• i skolim skriva en av läraren godkänd upp­ gick diskussionen trögt, och något påtagligt ningsformer, som kunde fånga elevernas in­ - gärna med teckningar - över ämnet: en trafikant bör veta. (Fotgängare, cyk­ nytt kom inte fram. Sture var ovanligt tyst, tresse och påverka dem att uppträda på rätt förare av motorfordon, annan trafikant.) och då jag skämtade med honom att han sätt i trafiken och få dem att förstå att trafi­ programhäftet eller andra hjälpmedel inte "hängde med" kom svaret: ken kräver nyktra trafikanter. användas. Bedömningen sker med, hänsyn - Det är väl inte underligt. Min fru fick innehållet, inte till formen. ett pris för en barnbok i går. Det var från Hörspel även här Raben & Sjögrens förlag. Visserligen bara l 500 kronor. Men boken var refuserad av Genom Ruben Wagnsson fick vi kontakt Bonniers. Nu kommer den ut: En verkligt med Motormännens Riksförbund och dess är farligt att åka från en liten väg och ut pA en •tor rolig bok. Och ett kul namn: Pippi Lång• direktör Sture Lindgren. Han var uppslags­ utan att se sig för ••• . /, strump. Den kommer att gå i stora uppla­ rik, och i samarbete med honom kom vi Det var ett helt snöbollskrig på vägen ••• / -0 . !'{' . . i gor. Så vi måste fira boken i går kväll, och r..~ "- IJ· "1'0.~) fram till olika programtyper. Vi stannade ,;r-A" /1 ~'-~ det blev sent. för ett program i hörspelets form, som jag Göran ska ta körkort --y ... ~. Inte för att jag trodde på de stora uppla­ utarbetade och kallade "Göran ska ta kör• gor som Sture drömde om. Och inte kunde 1 ett radiospel om trafikvett kort". Vi visste att särskilt pojkar på den ti­ Sture ana vilka fantastiska framgångar som den det var 1945 - såg fram mot det år väntade hans Astrid. de kunde ta körkort och fick köra bil. l Med märkesprrJV i samarbete 1/ted Motormiinnen..i, Däremot fick jag en annan tanke: Astrid hörspelet följde Göran med bilskolläraren riksförbund. (Kl. 5-8) skulle ju kunna skriva hörspel i trafik för under övningskörning. De hade tillfalle skolradion. Hon var ändå författare som Märkesfordringar: konstatera hur barnen uppträdde i trafiken. hade fått pris. Och som sekreterare inom Järnmärket: motororganisationen kände hon till trafik­ r. Teoretiska prov. Fordringar: 3 5 poäng. problem. Vi andra som skrev hörspel för i z. Praktiska prov. Pristävling trafikkunskap skolradion var i regel lärare. Ibland fick vi ,,Silvermärket: Tävlingen som vi kallade "Trafikvett" höra ett otrevligt men ganska berättigat till­ 1. Att ha erövrat järnmärket. blev en stor framgång. En av Radiotjänsts J.· Teoretiska prov. Fordringar: 45 poäng. lägg på programkritiken: chaufförer stegade en dag in på mitt rum, 3· Praktiska prov. Men ni är ju inga författare.

94 95 Vi bad därför Sture fråga Astrid, om hon turligtvis blev programmet spännande, då ville skriva hörspel åt oss. Sture kände ju till man väntade på om den skadade skulle vårt manuskriptarbete och kunde informera klara sig eller inte. om kravet på ämnesinriktade hörspel för De båda nämnda trafikprogrammen om­ skolan. nämns i Radiotjänsts verksamhetsberättelse Men Astrid ville inte, och det förstår man 1948-1949, där det heter: bättre efteråt. Men under åren ställde hon Under vårterminen gavs bl a två program upp i ett flertal andra skolradioprogram. i trafikundervisning, vilka också gavs i re­ pris. Det ena riktade sig till klass 1-4 och hade rubriken "Gunnar, Kalle polis och Trollen". I anslutning till detta anordnade Hur Sven och Bo klarade trafikprovet skolradion i samband med Motormännens Riksförbund en teckningstävling om trafik­ Naturligtvis var vi lite besvikna för att vi bilder. Tävlingen räknade 54 500 deltagare inte fick införliva Astrid Lindgren i kretsen med 70 000 bidrag. Ett stort antal klasspri­ av skolradiokämpar för en tryggare trafik. ser och individuella priser utdelades, och Men vi själva gjorde så gott vi kunde, när dessutom erhöll varje deltagare en målar• Gunnar, Kalle polis och trollen. det gällde trafikfostran och hittade på att ut­ bok, kallad "Med Gunnar i trafiken". Till Trafiksaga för de yngsta. (Kl. l..c_tJ). dela ett trafikrnärke till den som klarade pristävlingen anslog bl a "1946 års trafiksä• vissa prov. För att stimulera eleverna för kerhetspropaganda" 5 000 kronor. (Program och pristävling ~·samarbete med detta prov och samtidigt ge dem vissa bas­ Programmet för klasserna 5-8 kallades Motormänn~IJ.S riksförbund. J kunskaper sände vi två program som kalla­ "Hur Sven och Bo klarade trafikprovet" och des "Hur Sven och Bo klarade trafikmär• Personer: i detta gavs anvisningar om prov i skolorna Gunnar ket".: Det var ett hörspel i två delar. för ett särskilt trafikmärke, som skolradion Hans mor Klimp} Vi gav också trafikundervisning i sago­ och Motormännens Riksförbund sedan Klamp ... trafildron form. Det var ett program med titeln "Gun­ skulle tillställa de godkända eleverna. Om­ Kalle Polis Klump nar, Kalle polis och trollen". Visst finns det kring 22 000 elever erövrade märket. Det många som ogillar pristävlingar och täv• erhölls utan kostnad för eleverna. Gunnar .. · i storgården skulle fylla lingar överhuvudtaget Men för min del var åtta år och ville ha en cykelj födelse• det· självfallet att elevernas arbete med pris­ dagspresent. Men natten innan födelse• tävlingsbidragen i direkt fostrande ämnen dagen hade han en så un

96 liksom vid all annan aktivitet som kräver Chauffören i hörspelet fick sin dom, och ny cykel som tävlade med en kamrat. I skärpt omdöme, ett säkert öga och en fast hans körkort drogs in. Den skadade pojken ivern åkte de ut på stora vägen utan att se hand. blev så småningom något bättre men till­ sig för. En bil kom. Pojken med den nya cy­ Detta var vi alla ense om. Men när det ståndet var allvarligt. Bättringen gick lång• keln åkte mitt framför den och blev påkörd. gällde formen för en sådan upplysning och samt, men med tiden blev han helt åter• Vi valde den händelsen, därför att det är en påverkan gick meningarna isär. Att i ett ställd. Men många blir aldrig återställda. I vanlig orsak till svåra trafikolyckor. Vi kal­ föredrag eller en intervju meddela en del programmet betonade vi att många trafiko­ lade programmet "Det hade inte behövt siffror av intresse var en vanlig form. Men lyckor blev dödsolyckor. hända". 4 här gällde det ett direkt fostrande inslag. Då Hörspelet omfattade två delar. Det be­ l detta program följde vi händelsen från måste eleverna påverkas rent känslomässigt tydde att diskussionens vågor gick höga un­ ambulansfården och in på sjukhuset. Dis­ och därigenom föras fram till en riktig syn der den mellanliggande tiden. kussionerna om trafikens faror gick höga i på alkoholproblemet. den skadades klass i programmet. Mycken Någon originelllösning fann vi inte. Man En falsk bild av verkligheten trafikkunskap gavs då eleverna. Rappor­ stannade för att i ett hörspel ge ett stycke terna från sjukhuset var växlande. Ibland verklighet med en helt vanlig men svår tra­ En dag när jag åkte buss till kontoret kom trodde man att pojken skulle klara sig, men fikolycka. En kommitte tillsattes att utforma en skolklass med sin lärare in i bussen vid ibland var hans tillstånd kritiskt. Program­ programmet. Där utgick man från att en en hållplats. Klassen var utifrån landet och met slutade med ett fingerat utdrag ur TT­ chaufför hade tagit ett par supar och druckit vi kom att prata om Stockholm och allt möj• nyheterna. Uno Stenholm. den kända TT­ ett par öl till maten. Han kände sig i form, ligt, bl a skolradion. Läraren kände tydligen rösten, läste: när han sedan satte sig i sin bil och körde i igen mig för han sade ungefår så här: - Den tolvåriga pojke som skadades i en väg. Men han råkade köra på en cyklande - Ni sänder många bra program, spän• trafikolycka i söndags avled i dag på grund p oj ke som åkte lite långt ut på vägen. nande trafikprogram, där man väntar på av inre skador. Olyckan var ett faktum, pojken var allvar­ hur det ska gå med någon som skadats i en Det blev dödstyst i den klass, där vi lyss­ ligt skadad och måste föras i ambulans till trafikolycka. Men den svårt skadade blir nade på programmet som var inspelat. sjukhuset. Vi kallade hörspelet "Olyckor alltid bra. Men sådant är inte livet. Du vet som kunnat undvikas". 1 Spänningen var lika väl som vi, att en del klarar sig, en stor. Skulle pojken klara sig? Under tiden del inte. Men i dina program klarar sig alla. pågick utredning om olyckan och dess orsa­ Du ger en falsk bild av det verkliga livet. Olika uppfattningar om programmet ker. Därvid gav programmet inblickar i vad Naturligtvis kunde jag inte avfärda den På det gamla Radiotjänst hade vi varje alkoholen i trafiken kostar i lidande, männi• kritiken utan vidare. Att ge en falsk bild ur vecka ett allmänt sammanträde, där vi dis­ göra bättre, helst i sarnmmu skoliv och pengar. livet var det vi minst ville. Skulle vi hädan• kuterade den gångna veckans program. Na­ trafikövningar och trafikstudier. efter i något falllåta en skadad omkomma? turligtvis tog man nu upp vårt skolradio­ Men radion var överlägsen, när det gällde I hörspelet gavs rapporter om den ska­ Men blev det inte protester vid ett sådant program om den skadade pojken därför att att ge bilder av detta slag från trafiken och dade. och man hoppades att pojken skulle slut på programmet? han avled. Särskilt de yngre kollegerna un­ trafikolyckorna. Då kunde eleverna påver• klara sig. Eleverna fick veta allt mera om så- derkände programmet. Man fick inte kas känslomässigt, och man kan ställa frå• . dana här olyckor. olyckor som kunde ha Pojken som omkom i trafiken skrämma upp barnen. Det räckte med att re­ gan: undvikits. V i på skolradion ville gärna tro dogöra för de viktigaste trafikreglerna. Är det inte bättre att så här från parkett få att många fick en tankeställare och en an­ Efter att ha rådgjort med elever, föräldrar Vi på skolradion hävdade, att det inte be­ uppleva en dödsolycka än att själv vara in­ nan inställning till de många problem som och lärare beslöt vi oss för att sända fler tra­ hövs någon skolradio för att informera om blandad i den och kanske själv fOrlora livet? skymtade i programmet. fik program. Vi utgick från en pojke med en trafikregler. Det kunde lärarna och polisen Många barn omkommer ju i trafiken.

98 99 Ordförande vid sammanträdet var Hjal­ En färd till månen mar Gullberg, den kände skalden och aka­ Vi blev därför överraskade när vi våren demiledamoten. Men nu sade han ingen­ 1945 från våra radiovänner i Finland fick ting. Sven Jerring var också med, och vi ett skolradiomanuskript med titeln "En färd väntade att få höra hans uppfattning. Men till månen"." Det hade formen av ett repor­ även han satt tyst. Efter sammanträdet ta­ tage och var så spännande att det måste in­ lade Hjalmar med mig om skolradions pro­ tressera. Lite för svårt, tyckte vi. Det borde gram men inte ett ord om det aktuella pro­ lättas upp, och vår vana trogen omarbetade grammet. vi det efter bästa förmåga, och våra finska Något entydigt svar på frågan om pro­ kolleger hade full förståelse för detta. grammet var mindre lämpligt fick vi alltså inte. Vad svarar ni som läser om program­ met 35-40 år efteråt? Sven Jerring "reporter" I detta reportage från en tänkt färd till -.Fram(öross Teknik har vi en tsyto. månen år 2 500 lyckades vi få Sven Jerring ••• bortom denna lätle- Den 24 okt 1932 höll rektor Conrad att spela reportern. Det spelades in och vi lika berg. Lönnqvist ett föredrag om månen. 1 I pro­ var spända på hur det skulle mottas ute i gramhäftet skrev han: "Att företaga en resa skolorna. Den första reaktionen fick vi från till månen skall kanske för alltid förbli Sven själv. Han sade att han levde med i far­ omöjligt trots planerna på en världsrymdra• den så starkt att han undrade, om han skulle ket" komma tillbaka till jorden igen. Gav programmetför lite fakta? antaganden. Men på skolradion hade vi Försökssändning till en skola Programhaftet inneholl ett flertal teckningar många gånger fått belägg för att man minns Rapporterna frän lyssnarna var mycket mycket mera av en spännande framställning Till slut beslöt vi att spela in programmet positiva. Men på en konferens som vi hade än av ett "stillastående" föredrag. och sända det på försök till någon skola. Ef­ med skolradiolyssnare strax efteråt fick vi Ingen kunde då ana att den första mån• ter den reaktion och den kritik vi då mötte stark kritik från visst håll. färden skulle kunna genomföras redan kunde vi åter skriva om manuskriptet. Det var en lärare som framhöll att pro­ 1969, alltså 531 år tidigare än vi och våra Vi vände oss till rektorn för Gärdesskolan grammet gav alldeles för lite fakta om må• finska kolleger hade trott. l våra läroböcker i Stockholm, fil. dr Gustaf Kaleen, som var nen och världsrymden. Hade vi istället valt har vi nu fotografiska landskapsbilder från villig att tillsammans med lärare och en eller att låta någon expert hålla ett föredrag om månen i stället för de teckningar vi tidigare ett par klasser avlyssna programförslaget rymden och planeterna, kunde vi ha fått ut haft. Vi var alltså mer än ett halvt årtusende Televerkets tekniker ordnade ledningar och fakta och programmet skulle ha blivit be­ efter vår tid. högtalare i Gärdesskolan. tydligt mer givande. Efter några dagar sändes programmet lo­ Vi på skolradion hade en annan mening. kalt till Gärdesskolan. Gösta och jag lyss­ Tusenmilafärd på en sockerhit Visst kunde man ha plockat in väsentligt nade i klassen. Egentligen kändes det rätt fler fakta i ett föredrag. Men i radiounder­ I mitten av 40-talet blev atomforskning obehagligt, för något större intresse för vårt · visningen måste vi fråga oss om vi kan in­ högaktuelL De båda atombomberna som atomprogram kunde inte märkas hos ele­ tressera, engagera lyssnarna. Inte minst satte punkt för andra världskriget gav verna. Men för all del, en och annan tycktes måste vi försöka räkna med vad som kan skrämmande bilder av de oerhörda krafter, lyssna, och de flesta fyllde i de sakuppgifter stanna kvar i minnet. Vi kan t ex utgå ifrån som forskare och tekniker hade lyckats fri­ som det fanns plats för på det arbetsblad vi att låtsasreportaget gav 15 sakuppgifter, me­ göra och använda i krigets tjänst. hade delat ut. dan ett föredrag hade kunnat ge 45 sakupp­ Endast en och annan bok om atomer och Det kändes skönt när programmet var gifter, alltså tre gånger så många. Men sam­ atomkraft gav den orientering som folk i all­ slut. Det hade varit värre än den svåraste tidigt måste vi fråga: Hur många av de 15 mänhet kunde tillgodogöra sig. Men skol­ tentamen. Den kritik vi fick &v Gustafs lä• sakuppgifterna i reportaget minns eleverna böckerna hade inte hunnit med. Det var rare var mycket hård. Den var väl under­ om t ex 25 år och hur många minns de av därför ett typiskt ämne för skolradion, som byggd, och de synpunkter och de positiva föredragets 45 sakuppgifter efter samma snabbt kunde nå ut till skolorna med det förslag vi fick av Gustaf var mycket värde• tid? Och för övrigt: Enbart ljudet förmådde som den nya tiden krävde. fulla. Vi beslöt oss för att åter skriva om och kanske inte att bära ut 45 sakuppgifter utan Den tekniskt kunnige överläraren Gösta förenkla programmet. Till slut vågade vi oss risk för att eleverna tröttades, särskilt om Brismar skrev ett manuskript. Han kallade på att sätta in programmet i planen för ter­ minsprogrammen. spänningsmomentet saknades. det "Tusenmilafard på en sockerbit". J Så Vi menade således att lyssnarna efter 25 mycket energi kunde frigöras vid atomklyv­ Programmet sändes i radio år kom ihåg många av reportagets l 5 sak­ ning. uppgifter, medan de hade glömt nästan alla Men både Gösta själv och jag ansåg det Och en vacker dag sändes vårt atompro­ av föredragets 45 sakuppgifter. Spänningen, vara ett så svårt ämne att behandla i radio, gram. Då var vi inte fullt så nervösa, som den levande framställningen och särskilt att vi tvekade att placera in det i program­ när vi avlyssnade den första editionen till­ Svens inlevelse, som nästan kom lyssnarna planen. Men vi var envisa, skrev om manu­ sammans med Gustaf, lärarna och klassen. att glömma att det var en fantasiprodukt, be­ skriptet var för sig, strök och ändrade i var­ Hur gick det? Något "stjärnprogram" blev tydde att man mindes vad man fick veta. andras manusförsök och hade hårda diskus­ det inte. Men vi hade givit något som sko­ Siffrorna vi byggde på var visserligen bara sioner med andra lärare. lorna inte hunnit ge. svalan Kivitt, som kämpade den långa flyg­ tätorternas skolor ofta hade möjlighet att på vägen över havet mot söder och uttröttad· teatern se och höra sagospel var det sällsynt hamnade på en båt. Sjömannen, som tog sig att de små skolorna i glesbygderna fick vara an lilla Kivitt, blev nästan elevernas idol. med om något sådant. Och vad de lärde sig mycket tillsammans Det ansågs att en del folksagor från olika med Kivitt nere i de varmare länderna. De tider och olika länder borde dramatiseras fick t ex veta hur man gick och plöjde på ett för skolradion. Bl a valde vi den kända tys­ ålderdomligt sätt nära pyramiderna i Egyp­ ka folksagan "Hans och Greta". 2 Den hade ten. vissa inslag som vi ogillade. Vi löste då pro­ Detta program gick i repris flera gånger blemet på det sättet att vi försiktigt justerade under de följande åren. Det stimulerade oss sagan så att de icke önskade inslagen kom att producera flera program för skolradions bort. Den mottogs väl av de flesta skolor. yngsta lyssnare. Men det dröjde några år in­ Men det är anmärkningsvärt att en del lä• nan lågstadiet kunde få egna programhäften rare i sina rapporter kritiserade just de in­ och egna program. slag som vi tagit bort. De utgick inte från vår radiobearbetning. Det var otacksamt att vara skolradioproducent i ett dylikt fall. 1-m~ FINNS ~ELA lrna ~ Teckningar av Eric Bojs. också kunde rikta sig till de övriga sta­ Ur programhäftet som innehöll ett tiotal teck­ dierna. Det var en berättelse om den lilla ningar till sagan.

104 Elsa Beskows 'Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin"' var en omtyckt barnberät• telse som många önskade som skolradio­ program. Men här fordrades en radiobear­ betning helst med inlagd musik, om den skulle komma till sin rätt. Det föll på min lott att göra ett första för• sök till bearbetning och sända till författa- . ren. Vi räknade med att ElsaBeskowsedan skulle kräva omarbetningar av åtskilligt i vår version. Elsa Beskow svarade snabbt. Hon tac­ kade för radiobearbetningen som hon tyckte mycket om. Programmet kom att tillhöra de mest uppmärksammade på lågstadiet och sändes därför i repris. Når Knubben ;:____ - : -, -- __-- ::-- -_:-- .. red på farbror Alg • . Knubben- en fl'eriefigur av Börje I det här programmet blir ni Löfving kanta med Knubben. Harrät en Men hur väl dessa underhållande pro­ pojke på 6 år, . ()m ni tycker om gram än mottogs i skolorna fick vi inte nom,. så kan,ske n~ katl få höra om glömma att programmen för de yngsta nom Lskolradio flera gä,nger~ också borde ge fakta. Det hade Irja Browal­ Knubben tycker om att gå i SK<)geJn .. lius visat med sitt program om flyttfåglarna. Och så tycker han mycket .om Då kom folkskolläraren Börje Löfving till vår undsättning. Han skrev program om djur, där hans seriefigur Knubben b! a lärde känna djur nerifrån malfjärilar och kyck­ lingar upp till de stora älgarna. (Program­ men "Knubben och djurbarnen" 4 och "När Knubben red på farbror Älg". 5) Berättelser om djur intresserar de allra flesta harn, och ju mer de lärde känna Knubben ju mer - Sllipp då l tyckte de om programmen. Klippen ur pro­ Mossan. flår är mjvk ocfl fin. gramhäftet är ett typiskt exempel på hans programuppläggning. Programmen blev vande inslag i lågstadiets naturorientering.

106 Knubben och djurbarnen Program· av BöRJE LöFVING Lågstadiet ville ha flera program Hemma i Lillebo PERSONER: Stina Borrman, känd lågstadielärare och Berättaren Mamma Pappa läroboksförfattare, var en varm anhängare Uti vår hage ... Knubben Hönan Malin Fru And av skolradion. Hon och många andra ville Radiospel för de yngsta av HENRY PETTERSSON ha flera sändningar för lågstadiet. Själv medverkade Stina med program vid olika Lilleho är en liten vacker gård tillfallen, men då hon var upptagen av andra ute på landet. , ville hon att jag skulle skriva pro­ Där hor Stina och hennes bror Lars gram för lågstadiet. Men jag kunde ju inte ~)Ch deras föräldrar~ ...... ,_--llågstadiet. Men Stina gjorde dock gällande 1 cm att jag kände till de inslag som skolradion ti- som vi kallar digare sänt för lågstadiet. För övrigt hade farbror Johan och tant Elsa. både hon och många andra lägstadielärare Det är en söndag fram på våren. kommit med så konkreta förslag, att även jag borde kunna författa och arrangera pro­ Stinas kusin Eva från staden gram för lågstadiet. Hon menade att man i har kommit till Lilleho över söndagen. all enkelhet kunde göra radiospel om bl a Flickorna hittar på så mycket r()ligt, hur man bör uppträda borta och hemma, ute i naturen och bland kamrater. när de träffas. V ad de roa.r sig med den här sönf]agen, får du veta i programmet.

Frågor och uppgifter: l. Säg någQt, som du lärde dig i prograii1med Efter en viss tvekan beslöt jag söka för• 2. Skrivu:pp farbror Anders 1~~~E:?~~ verkliga Stinas önskemål i en serie som jag kallade "I Lillebo". 6 Det blev enkla verklig­ hetsnära hörspel, som mynnade ut i var­ samma försök att påvisa vad som är riktigt ~c,> och oriktigt i det som barn gör. Sidan ur ·····(jtJJ~J programhäftet gäller förhållandet till djuren - att peta i en myrstack är att förstöra my­ rornas hem. När jag skrev programmen om Lillebo, mindes jag flera gånger kritiken mot oss lä• rare som skrev skolradioprogram: "Ni är ju inga författare". Det verkade hämmande. Programmen om Lillebo sändes i både finsk och norsk skolradio. Åke hade just haft kontakt med TT:s Fredsbudet Allmänt om programmen radioredaktion, och då fått denna stora ny­ Omedelbart efter programmets slut be­ het. gärde TT att få komma in för en extra ny­ Då Åke var TT-redaktör hade man lärt var skolradion en stor tillgång. Under 1940- hetskommunike. Åke och vi andra gick in i U r Radiotjänsts sig betrakta honom som vederhäftigheten talet växte Europas nya karta fram. I olika Åkes lilla hallåmannastudio under förla• verksamhets berättelse själv, men nu stod vi undrande. skolradioprogram följde vi denna utveck­ mande tystnad. Och så kom TT. Det var - Vi tror vi får meddela det i TT om ett Under läsåret 1948-1949 har sänts 16 7 ling. Inte alltid fick programmen en sådan Uno Stenholm - den kända TT-rösten program för folkskolorna, däri inräknat par timmar, fortsatte Åke. Tyskarna har ka­ 20 utformning att de vid omröstningar placera­ som läste meddelandet om att Tyskland pitulerat. Då blir ju Norge fritt. Och Dan­ lektioner i danska, norska och engelska. des bland de bästa programmen. Men det hade kapitulerat. Kriget var slut. Vi satt mark är ju redan fritt som vi vet. Fortfarande är hörspelen och sångstunderna betydde ändå att skolan och dess lärare fick tysta i den lilla studion. Hur länge vet jag de mest uppskattade programinslagen, men hjälp, när det gällde undervisningen i nu­ inte. Men så sade någon: vissa föredrag med dramatiskt stoff kan tidshistoria och därmed om länder och folk - Men Åke, du ska ju sända program. ibland - av inkomna lyssnarrapporter att efter andra världskriget. Skolradion blev det - Javisst, ja, sade Åke och bläddrade i döma - slå bättre ut än de flesta hörspel. "sista bladet i läroboken". Detär/red sina papper och fick fram dagsprogrammet. Sten Bergmans och Eric Lundqvists före• Ruben Wagnsson sade inget. Han bara Varken Åke eller jag kan så här efteråt drag har sålunda räknats till "topprogram­ Då andra världskriget slutade lyssnade. Så gick han fram till den stora fly­ komma ihåg vad det var för ett program, men". geln som stod i studion, vecklade upp sitt men jag tror att det var ett neutralt musik­ Av rapporterna framgår vidare, att lyss­ Mitt starkaste minne av radion som det manuskript, lade det på flygeln och började program. Åkes tystnad efter TT-meddelan­ narna mest uppskattar resekåserier, djur­ "sista bladet i läroboken" har jag från mån• skriva. det var nog det lämpligaste programinslaget. skildringar samt rent praktiska och fost­ dagen den 7 maj 1945. Vi skulle då sända I hans manuskript stod det att Danmark rande programinslag. Vid omröstning om skolradions avslutningsprogram för läsåret var fritt. Och nu lade han till något i den här terminens bästa program placerades två 1944-1945. Det var just under andra världskrigets kritiska slutskede. Ruben stilen: Och nu väntar vi på att även Norge program om alkohol och trafiksäkerhet un­ Var skolradion först med fredsbudet? skall bli fritt kanske inom ett par timmar. der rubriken "Olyckor som kan undvikas" Wagnsson, undervisningsråd och politiker, När jag såg Rubenstillägg blev jag rädd. som de kvalitativt sett bästa under vårtermi• och därför lämplig talare i detta fall, skulle Nyhetskommuniken om freden var ju berätta om händelserna och avsluta termi­ Tänk om det var fel, ett rykte bara från inte skolradio. Men Rubens tillägg, och nen. nen. främmande radiostationer. Och jag som var TT:s snabba anslutning till programmet Vi hade repeterat programmet som skulle ansvarig för programmet. Hur skulle det måste betyda att skolradions lyssnare var sändas på ordinarie skolradiotid, kl 13.00. gå? Mera hann jag inte tänka, för nu lyste bland de första som fick del av den stora ny­ skolradion- sista bladet i Så där tio minuter före detta klockslag kom kontrollampan grönt. Det betydde att mik­ heten att andra världskriget var slut. läroboken hallåmannen Åke Engerstedt nästan halv­ rofonen var inkopplad för sändning. Den Från våra fönster, Kungsgatan 8, hade vi springande in i vår studio varifrån program­ rutinerade Åke steg fram till mikrofonen en utmärkt utsikt över Kungsgatan. Vi såg met skulle sändas. Han skulle nu leda efter­ och påannonserade programmet, lugnt och då hur folk stannade, gick fram och tillbaka Det andra världskriget middagens sändningar. Åke Engerstedt och behagligt som om ingenting hänt. medan det kom alltfler människor. Efter en Att radion med ljusets hastighet kunde Uno Stenholm alternerade nämligen som Och så sändes programmet. När Ruben stund var hela gatan fylld av folk. Det gick nå 1-1t över landet var dess styrka. uppläsare på TT och hallåmän på Radio­ sedan i sitt tal övertygande sade att vi inom inte att arbeta. Alla bara sprang omkring Nu är vi så vana vid radio att vi inte tjänst. ett par timmar väntade på att även Norge som förbytta. Nu går jag hem- det var min tycker det är märkvärdigt. Men då radion Åke var sig inte riktigt lik. Han nästan skulle bli fritt, underförstått att kriget var enda tanke. I trappan mötte jag radiochefen var ett nytt kommunikationsmedel var den stammade då han sade: slut, sjönk jag ihop på en stol. Nu var det Yngve H ugo i sällskap med statsministern en märklig sak. I en tid då det hände mycket - Det är fred, ja det är fred. sagt. Ingen återvändo. Per Albin Hansson. Per Albin, som han

110 III Sten-Sture Al lebeck. Gustaf Ögren och Henry Pettersson-Pe­ derby. tre radiopro­ Arne Okkenhaug ducenter. som njöt och Henrik Bergli nd. av berömmet. Det äldsta bildningsmedlet Alla hö rsammade inbjudan, vill jag min­ nas. l varje fal l blev det ett givande sam­ mest kallades. hade under de mörka krigs­ go r. särskilt Arne Okkenhaug, den norske statens folkskolinspektörer om manträde, där åtskilliga uppslag ventilera­ åren gång erter annan talat till det svenska skolradiochefen som vi så ofta sammarbetat skolradion des och förslagen korsade varandra. De folket via radion. Det var inte alltid så roligt, med. U n der kriget hade han beordrats läsa flesta var mycket nöjda med våra program och ibland hade han väl nödgats bygga på TT-telegrammen på Rikskringkastingen. Vi sökte stå i ständig kontakt med våra och rentav berömde många av dem, så att vi halva sanningar. Men nu kunde han berätta Men i studion satt då soldater med pistoler, lyssnare från klasslärare till skolchefer på programproducenter liksom steg i vår egen att kriget var slut. Visst måste det ha känts beredda att inskrida, om Arne sade något ölika nivåer. l regel fick vi då del av kritik, aktning. Men innan överläggningarna av­ befriande för honom att få göra det efter de som riktade sig mot de makthavande. synpunkter och uppslag som var oss till slutats var det en folkskolinspektör, som ti­ mörka åren. Oc h det va r han verkligen för• Men till slut lämnade Arne Rikskringkas­ ovärderlig hjälp vid det fortsatta programar- digare suttit tyst, som nu begärde ordet och tjänt av. tingen och lyckades fly till Sverige och med­ betet. sade något i den här stilen: På vägen hem kände jag det som om jag verkade i våra radioprogram liksom hans En gång då statens folkskolinspektörer varit med om skolradions. ja radions hittills radiokollega Andreas Bjerkomp, som se­ var samlade till sedvanligt möte i Stock­ - Det har sagts så vackra saker om skol­ största dag. nare blev norsk skolradiochef och ägnade holm, passade vi på att bjuda in dem till ett radion. Men på mina inspektionsresor har Och jag tänkte på hur befriande det nu det nordiska skolradiosamarbetet sitt stora möte dagen efter på Radiotjänst för att dis­ jag märkt att eleverna mest sitter och ritar måste kä nnas för vara nordiska radiokolle- intresse. kutera skolradion. slöhetsgubbar under radiolektionerna. Jag

11 2 113 ring, Olof Forsen och Nils Linnman i _spet­ råden, som krockade med skolradions och sen. Antalet lyssnare steg ju i snabb takt klassens egna intresseområden. (130 000 år 1943, 630 000 år 1950 om man Men vi sände emellertid programserien utgår från antalet rekvirerade programhäf• Medelhavsområdet. Det skulle vi inte ha ten). gjort. Jag fick det ena telefonsamtalet efter det andra, där man fick höra hur vi miss­ Alla program var inte bra skötte skolradion. Programserien kom med Samtidigt kan jag tyvärr konstatera, att så mycket stoff, så många synpunkter och inte alla program motsvarade de krav man översikter och så mycket prat, att det gick borde ha ställt på dem. Det berodde bl a på runt i huvudet på barnen. ambitionen att sända så många program som möjligt. I viss mån var anledningen Vi saknade bilden också den att man ville finna nya former för verksamheten och därför experimenterade Vi som hade hand om språkljudet som lä• lite för mycket med olika programtyper. Jag romedel saknade bilden utom de få bilder tror därför att skolradion skulle ha vunnit som reproducerades i programhäftena. Vi på att man begränsat antalet program till hade många förslag, som skulle ha blivit kanske hälften och i varje fall endast sänt strålande program, om vi haft bilden också program som genomarbetats mycket noga med i sändningen, trodde vi. Vi fantiserade och som man i förväg kunde bedöma som om TV, men den dröjde. Det blev tyst. obehagligt tyst. Fr v Karl Kärre. l ng var Andersson, Hen­ radiomässiga. rik Berglind och Ruben Wagnsson. Vi var nog också lite undfallande, när det Min efterträdare är rädd för att skolradion är en kräftskada instrument, radion som förmedlare av det gällde vissa förslag från statliga utredningar på vår reguljära undervisning. Låt oss där• talade ordet, och ledande pedagoger. Det var då liksom Själv lämnade jag radion 1950 och över• för återvända till dettalade ordet, vårt äldsta bildningsmedel. nu populärt att bygga upp undervisningen gick till läromedelsbranschen. skolradion boken, vart äldsta bildningsmedel. kring vissa intresseområden för att skapa hade nu som chef fått fil. dr Gustaf Ögren, Mina slutord riktiga helhetsbilder. Men var det en lämp• som tjänstgjort både som folkskollärare och Det blev tyst. obehagligt tyst. Ordföran• lig lösning för skolradion? lektor. Däremot hade han ingen erfarenhet den lngvqr Andersson, historiker och leda- IJ.n snabb utveckling V i ansåg oss dock böra gå pedagogerna från skolradions verksamhet. Det hade där• och en statlig utredning 1 tillmötes och sända emot min efterträdare och lärarkollega . mot av Svenska Akademien, såg en aning Det var alltså under åren l 94 3 -l 9 5O en programserie "Medelhavsområdet", ett Gösta Blixt. frågande ut. Undervisningsrådet Karl Kärre som jag närmast under föredragschefen och utmärkt uppslag i skolans reguljära under­ Gösta hade under flera år varit en av satt sammanbiten och lienrik Berglind skolradiochefen svarade för de svenska visning. Men jag för min del ansåg att skol­ skolradions rapportörer. Rapportörerna bredvid Ruben Wagnsson tycktes elda upp sändningarna till dåvarande folk- och fort­ radions program skulle vara punktstudier, hade till uppgift att på särskild blankett ange hon~)ln till någon form av försvar. Men nu sättningsskolorna. När jag nu 35-40 år ef­ som den enskilde läraren och klassen kunde varje skolradioprograms brister och för• reste sig l ngvar det var ju tid att hålla av­ teråt kritiskt ser tillbaka på dessa år, är jag placera in i sina egna intresseområden. Det tjänster och ge en kort sammanfattning om slutningstalet Han tackade deltagarna för ganska nöjd med det som vi med hjälp av kunde annars lätt bli så att skolradion kom hur det mottogs i klassen, om programmet alla innehållsrika inlägg med kritik och upp­ skickliga och intresserade fackmän och lä• med sina intresseområden och kolliderade kunde engagera och intressera eller om det slag som skulle bli till god hjälp, när man rare kunde åstadkomma. God hjälp fick vi med klassens intresseområden. Och lärobo• lämnade flertalet lyssnare mer eller mindre sökte göra radion till ett allt bättre bildnings- också av radions eget folk med Sven Jer- ken slutligen hade kanske andra intresseom- oberörda. 114 115 dagens samhälle finns inte ekonomiska möj• läste ur, kan de själva läsa vidare ur. De kan ligheter att producera så värst många sådana låna den i biblioteket. Av samma författare TY-program. Låt oss dät:{ör återvända till kan de läsa flera: lika spännande berättelser. skol radion. Dramatiserade inslag skulle också locka till läsning av böcker. Radioteatern finns kvar för låg- och mel­ l stället för böcker som inte finns lanstadiet enligt planen för höstterminen 1982. Men ämneshörspelen är bortrade­ Flera av de skolradioprogram som rade, åtminstone i det tryckta material som nämnts i denna bok skulle kunna bearbetas, jag tagit del av. Varför? Och ännu en fråga i aktualiseras och sändas på nytt. Många ele­ sammanhanget. ver skulle säkert tjusas av "Torparflickan Vad skulle inte skolradion kunna betyda som blev världsberömd", ryckas med i hän• för sångundervisningen? Här bygger ju un­ delsen "Dackefejden" och uppleva "Kristi­ dervisningen helt på hörselföreställningar. oas tronavsägelse", "Västerås riksdag", Att spela skivor räcker inte. Varför inte ut­ "Armfeldts karoliner" och deras dödsvand• nyttja radion istället för koppla bort den ring över fjällen för att nämna några exem­ som läromedel vid sångundervi_sningen. pel. Hörspelen om alkohol och trafik och Men värna om namnet skolradio. Annars Gösta Blixt i kretsen av unga medverkande. om ungdom och ekonomi m m kunde i mo­ kan program som är avsedda för skolan derniserad form väcka till eftertanke. komma bort i det rika utbudet från Sveriges gare takt kan en del skolböcker bli mer eller Göstas rapporter var alltid utförliga och Någon kanske invänder, att det där kan radio, även om det gäller utbildningsradion. mindre inaktuella medan de ligger i tryck­ vederhäftiga. även om de kunde vara obe­ eleverna läsa om. Det kan de flesta inte, där• Vad skolan behöver är skolradioprogram pressarna. Detta talar för en skolradio som hagliga. Men de lärde oss mycket. för att i våra skolor har man inte råd att som är levande, spännande hörspel eller be­ verkligen är "sista bladet" i skolboken. Men Alla på skolradioavdelningen var överens köpa böcker och läsa om dessa händelser. rättelser, som fångar elevernas intresse. In­ om att Gösta Blixt skulle anställas efter mig. den bör vara en kombination av skolradio Det kärva ekonomiska klimatet i våra tresseområden är ingenting för skolradio Han blev nu den ende på Radiotjänst som och skol-TV. Här behövs både text och bild skolor bjuder oss att använda de resurser och skol-TV. Det sköter skolorna själva. kände till de allmänna skolradioprogram­ liksom i skolboken. Så har också skett i viss som finns till överkomligt pris. skolradio­ mens problematik. Men Gösta avancerade utsträckning. sändningar är ett billigt alternativ som kan Korta, väl tillrättalagda program, skulle ge levande kunskaper. inom radioföretaget och lämnade skolra­ Att se bakåt /ör att kunna se framåt dion efter några år. säkert hjälpa till att korrigera föråldrade Barnens läsförmåga är dålig. Väl avpas­ skolböcker. Dessa program skulle utan sade radioprogram bör kunna bibringa bar­ Denna bok ingår som en volym i serien större kostnad kunna sändas som stillastå• nen större kunskaper och väcka ett större A,rsbäcker i svensk undervisningshistoria. Ge oss skolradio i ny form ende skol-TV med foton och teckningar intresse än knagglig läsning i en bok. Syftet med årsböckerna är inte minst att se Hur gick det med skolradion. då TV från och om aktuella områden som behand­ Det är ju omvittnat att barn inte läser tillbaka på vår skola under åren som gått. kom? Att den i många avseenden kom i un­ las. böcker i samma utsträckning som förr. Var­ Endast genom att se tillbaka kan vi lättare derläge är självklart. Mindre självklart är Att de historiska hörspelen är bortrade­ för inte en skolradio som bl a sänder "väck• skönja framkomliga vägar framåt. Vi skall det att skolradion skulle försvinna. Jfr Bert rade från terminsprogrammen är anmärk• ande" avsnitt i barnböcker med spännande lära av misstagen, så att vi inte gör om dem. Ramboldt-; uttalande s 134. För min del vill ningsvärt. Naturligtvis skulle TV -inspel­ inslag. En skådespelare läser fram till den Och vi skall analysera de framgångar vi jag sluta med följande programförklaring. ningar av historiska program vara över• händelse, där spänningen når sin höjd• gjort och dra nytta av dem i vår fortsatta l vår tid där så mycket ändras i allt hasti- lägsna skolradions tidigare hörspel. Men i punkt. Eleverna får veta att den bok man strävan mot en allt bättre skola.

116 117 Röster om skolradion

l det följande berättar några av skolra­ dions lyssnare och medverkande, hur de upplevde skolradion som nytt läromedel. För att inte påverkas av min framställning har de inte tagit del av denna. Men det är i stort sett samma erfarenheter och synpunk­ Nils Annerud ter som mina. Skulle denna bok i framtiden utnyttjas som primärmaterial vid behand­ lingen av t ex de nya tekniska läromedlen mella skolning vi gått miste om, men knöt under 1900-talet ar det av stort värde att Som lyssnare och medarbetare framför allt kontakter med människor, ideer kunna hänvisa till !lera röster från dem som och praktiska uppslag som gav oss stimu­ var med under skolradions genombrottsår. Arbetsskolan lans att bygga vidare. Att påminna sig skolradions första decen­ Lösenordet var arbetsskola. Och i cent­ nier är som att bläddra i den svenska folk­ rum sattes den enskilde eleven. Differentie­ skolans historia åren I 920-19 50. ring inom klassens ram lät lärt och bestick­ Perioden kännetecknas av sjudande liv. ande. Grupparbetet blev en ny och spän• Nya ideer och personligt engagemang växte nande möjlighet. Och knappheten, oftast ur I 919 års undervisningsplan. Teorier om­ obefintligheten av tillrättalagt undervis­ sattes i verklighet. Folkskollärarkåren re­ ningsmaterial, 'tvang fram uppfinningsför• kryterades bland ungdomar med praktisk måga och nödvändighet att hjälpa sig själv skolning i arbetsliv och folkrörelseverksam• efter bästa förmåga. skolbiblioteket blev en het Vi eldades av idealism och var öppna verklig kunskapskälla och de självfram• för vad som rörde sig i samhällsliv och åter• ställda arbetsböckerna ett hjälpmedel. speglades i skolans målsättning. Seminarie­ Spännpapper vid sidan av svarta tavlan kom tiden ersatte eller kompletterade den for- till heders i arbetet. Sjöholm-Goes fantastis-

118 119 ka handledningar i hembygdskunskap var J en B3-skola är lyssnandet en förutsätt• Mina första skolradioprogram en guldgruva, och Eric Bojs förtjänar att ning. De regelbundna "tysta övningarna" nämnas med ett flöde av fantasifulla och sti­ ger respekt för det talade ordet. Och när nya Rekryteringen av medarbetare i program­ mulerande arbetsblad. röster kom till oss via högtalaren hade vi produktionen var en huvudfråga. Intresset 1934-1942 var jag byskollärare i en B3- god träning i att uppfatta. En speciell fördel ökade och programutformningen variera­ skola i norra Östergötland i V ånga socken. var det också att föräldrarna ofta samtidigt des. Ett antal aktiva lärare i skilda delar av Det innebar att jag undervisade i samtliga lyssnade på programmen i hemmen i denna landet och olika skolformer var regel­ årskurser i samma lokal på samma gång. en-kanaliga tidsålder. Man kunde samtala bundna rapportörer som kritiskt följde pro­ Min företrädare hade varit lärare vid skolan om programmen efter skolans slut. Det blev grammen och angav synpunkter. Efter att i 35 år. Jordmånen var god för nyodling. en naturlig kontakt hem-skola-samhälle. flera år ha varit rapportör gjorde jag mina Mina båda första lärarår i min födelse• skolradion skärpte alltså förmågan att första skolradioprogram, en serie historiska socken Almundsryd hade fört mig i kontakt lyssna, uppfatta och engagera. Vad som för dramatiseringar från medeltiden. "Roland med lärarkamrater och skapande arbetsge­ vår del fördjupade kontakten och ökade in­ blir riddare", "Mats blir mästare" (Jfr s 122) menskap. Men nu var jag hänvisad till min tresset var de återkommande tävlingarna, och "Bertil blir bonde". Jag tjänstgjorde ett egen lilla teg på kunskapens fält. Visserligen som innebar att vi fick sända in bidrag i ord par sexveckors perioder som praktikant på fanns det fyra B3-skolor i socknen, vilket och bild. Några elever var särskilt flitiga och skolradion och kom mera påtagligt in i gav möjligheter till utbyte av praktiska tips. uppslagsrika och placerade sig på en hed­ verksamheten. Efter hand kom flera kolle­ Men i stort hade jag mitt eget dussin 7-13- rande plats i prislistan. Deras bidrag lästes ger in i samma goda mönster. åringar att vara tillsammans med. ibland upp i kommande program, de fick Tillsammans med intendent Torsten Al­ uppmuntringspremier och omnämnanden. thin vid Tekniska museet kom Edison-rap­ Och själv blev jag tänd på det nya mediets sodin "Varde ljud och ljus". Särskilt minns möjligheter. jag några samhällsorienterande program tillsammans med Holger Nilsson och under Skolradion kom till den lilla skolan Jag kom med på utbildningskurser, pla­ neringssammanträden och efterhand in i överinseende av "Håpe" (Henry Pettersson­ Då kom skolradion till oss! Lärarbosta• skolradiokommitten 1945. Genom denna Pederby). Regionalt från Östergötland den var sammanbyggd med skolsalen, och kommitte skapades en fortlöpande kontakt gjorde vi ett par program med motto Ung­ genom förbindelsedörren flyttade jag in min mellan skolvärlden och Radiotjänsts pro­ domen och föreningslivet. ägandes batteriradio, köpt på avbetalning. gramledning och tekniska medarbetare. Det Tillsammans med Gundel Rende kom Ackumulator plus ett otal anodbatterier i sa­ var ett rådgivande organ inom vilket plane­ program, inspirerade av hennes bok Tala Varde ljud och ljus! lig åminnelse. Den öppna dörren blev en rare bytte erfarenheter och drog upp fram­ bättre vilken betydde mycket inte minst symbol. Nya vägar mot världen öppnades. tidslinjer. Man mötte nyheter som centralra­ inom förenings- och folkbildningsarbetet. Ett program om. Thoma$ Alva Edi$on av skolradiohäftena väckte nyfikenhet och dis­ dioanläggningar och försökte komma till Rubrikerna "Snack, samtal, diskussion", T ho r$ t e n A l t h i n och N il s A 11- n e r u d. (Kl. 5-7.} position och sändningarna blev en verklig rätta med avlyssningsförhållanden, sänd• "Sila snacket" ville ge träning i ordkunskap injektion. Sällan var det så dödstyst som när ningstider och anknytning till kursplaner och muntlig framställning. Med den kryp­ Personer: det senaste terminsprogrammet för skolra­ och skolschema. Hösten 1945 knöts t ex för tiska slogan "Skogen är full av lingonben" Berättaren. dion delades ut för ny bekantskap. första gången kontakt mellan skolradions ville vi locka redan med rubrikens utform­ ThQmas Alva Edi.son (som barn kalla~ Al). Samuel Edison~ halls f,llr; · Redan från början var skolradions mål• ledning och producenter samt lärarutbild• ning. · Nallcy Edison, hans mor. Fred, Als kamrat. sättning klart uttalad: Skolradion var ett ningen vid seminariet i Linköping. Man dis­ T h ett klipp ur programhäftets orientering om Macenzi!l, telegrafist. hjälpmedel. Den ämnade inte ersätta läraren kuterade målsättning och gav praktiska råd. "Varde liud och lius!" Georg Parker, professor, Edisons·.. vän. John Kr11esi, mlldhjälpare: utan ge denne möjligheter, alternativ. He.rbert Jebl, arbetare.

120 I första scenen blir vi bekanta med. Ma§~,; ell pigg och vaken borgarpojke i sta(}(!:!};''? Västköping. Han är 1&. ål" och har en · ······ haft plats so~ skomakarlärling hos må . Mårten. . .··•···•·•· •>i . .. .. ·.·...... ···.. · .. · .. i •.' A]ldra sceit(>n utsJ)elas 4 är senar~t uta(f5Z:4 för och inne i staden Ostköping: Mats är nti~~ el1. vandrande gesäll och söker sin första ant•; ställning som sådan. Det är dagen efter M.ic:.~ kelsmässan,. d .• v. s.

Eric Bojs

När skolradion kom till byn undran och nyfikenhet. I många hem fanns redan kristallmottagare, en del byggda av duktiga amatörer. Men detta att uppfånga Med hemmagjorda apparater röster utifrån rymden var svårt att förstå. Vi Får jag börja med att citera ett gammalt hade i min klass på seminariet i Växjö en skolradiohäfte? Där står att läsa följande: händig kamrat som byggt en kristallmotta­ Bildningsradions uppgifter har skiftat. "Skolradions uppgift är att på enstaka punk­ gare. Det var 1920. Vi var några i klassen När regionradion kom, formades en serie Östergötland. Det gällde att inom länet nå ter av skolans kurser tillhandahålla original­ som var nyfikna och brukade komma hem program kring Östergötland-Sörmlands geo­ kontakt med och biträda de olika bildnings­ framställningar av framstående fackmän till kamraten för att höra om han skulle grafi. närings- och samhällsliv, och med organisationerna. och pedagoger." Det låter högtravande men lyckas få kontakt med rösterna i rymden. den gemensamma ledning skolradio och Så har cirkeln slutits genom min aktivitef är riktigt. Skolradion skall endast användas, Det var spännande och ofta stannade vi till folkbildning hade under Henrik Berglinds inom TRU och nuvarande utbildningsra­ när den tillför undervisningen något värde• långt in på nätterna. Jag glömmer aldrig en tid fångades jag allt mera av radions möjlig• dion. en spännande avrundning av ett me­ fullt. Starten skedde l 929: Men försöks• natt, då vi plötsligt i hörlurarna hörde två heter att ge stoff åt s k lyssnargrupper. Åt­ dium rikt på växlande möjligheter, vidgade sändningar hade då varit igång sedan 1926, tyskar samtala. Någon gav till ett glädjeskrik skilliga genomtänkta handledningar och och framåtsyftande genom TV, ljudband, ett år efter det att Radiotjänst börjat sin pro­ och hyresvärdinnan stod arg i dörren och inte minst radioteaterns pjäshäften fördju• diaserier, kassetter, video ... gramverksamhet. sade, att nu fick det vara slut på oväsendet. pade och vidgade möjligheterna. En tid var Radion var i början något utöver det var­ Hon hade fel, det var bara början. Radion jag radiofolkbildningens distriktsombud för Nils Annentd dagliga, något som man betraktade med hade kommit för att stanna. Minns ni det

122 123 Programmet var nog bra, bara man hört något Nu blev lektionen ändå misslyckad, efter­ som ljudet hördes för svagt. Jag frågade nå• gon av pojkarna efteråt, vad han tyckte om det hela. "Det var nog bra, om man bara hört något", svarade han. Misstaget gav dock erfarenheter. Man måste ha bra radiomottagare, så att eleverna kunde höra ordentligt. Lektionerna måste vara anpassade till elevernas ålder och för• måga att inhämta kunskaper. Däremot stämde lektionen med skolradions önske• mål, att den som talade borde vara en fram­ stående fackman och pedagog. Värner Ry­ den var bådadera.

Radioapparaterna förbättrades med tiden och fick högtalare, så att också eleverna kunde följa med. Men det blev dyrbart att förse alla klassrum med apparater. Många kommuner tyckte kostnaderna var både gamla paret, som aldrig vågade tala med tänd på skolradio. Jag hade köpt en hemma­ höga och onödiga. Fortfarande var det of­ varandra när de satt och lyssnade i sina hör• byggd kristallmottagare med två par hörlu• tast läraren, som fick bära in sin egen radio i lurar. "Kan vi höra vad de säger i Stock­ rar. Skolradion hade ännu inte kommit skolsalen, om man ville lyssna på en radio­ holm, så är det klart att de hör oss om vi igång, men i tidningen kunde jag läsa att lektion. Det hände då att flera klasser samla­ skolradioprogram om Öland och barnvänliga pratar", menade de. Värner Ryden skulle tala om hur riksdagen teckningar till dessa program låg väl till för Eric des i en sal för att lyssna gemensamt. Barnen hörde till de orädda och det be­ arbetade. Programmet var inte avsett för Bojs. Detta framgår av hans frågor och uppgifter i de olika programhäftena. rodde i mycket på farbror Sven, som blev barn, men jag beslöt mig ändå för att ta in Ännu en nackdel med skolradion var att deras förtrogne vän med sin brevlåda. Sven radiomottagaren i K.lassrummet. Det ena pa­ lektionerna inte alltid passade in i de olika Jerring, radions förste hallåman, kom också ret hörlurar satte jag på mig, det andra lade klassernas scheman ute i landet. I stora att betyda mycket för skolradion genom jag i en kristallskål. Den skulle tjänstgöra skolor löste man så småningom detta pro­ sina lektioner där. som ljudförstärkare, menade jag. Barnen blem genom att skaffa centralradio eller låta !ar av tillvaron kan visas i klassrummet och fick sitta på golvet nära apparaten för att vaktmästaren spela in önskade lektioner på flätas in i undervisningen. Men ändå tror höra bra. J ag förberedde lektionen genom jag inte att skolradion idag har samma lock­ Före skolradion band för senare bruk. Alla dessa problem att dels rita av Värner Ryden på ett stort vitt har fått sin lösning under de år som gått. else som under den första tiden. Det har bli­ När jag 1924 kom ut som lärare till en li­ papper, dels berätta om vad riksdagsleda­ Skolradions möjligheter har vidgats bl a vad vit svårare att fånga elevernas intresse, då ten C2-skola - småskola på hösten och de möterna sysslade med, var de fanns samlade gäller språkundervisningen. TV har gjort att det finns TV i varje hem - för att inte tala övriga fyra klasserna under våren - var jag och hur viktigt deras arbete var. bilder av platser och händelser från alla de- om video.

124 125 När skolradion kom Sven Hedin och Selma Lagerlöf från olika landsdelar råkades, ljöd den uni­ sona sången som aldrig förr - alla hade Låt mig få återvända till den tid "när skol­ En annan sådan tidlös berättare var Sven tack vare skolradion fått en gemensam radion kom till byn". Jag har lättare att be­ Hedin. Jag vill minnas, det var 1935 han sångs katt. döma betydelsen av den i undervisningen skildrade sina upplevelser i Asiens öknar. då, ty jag var med. Framför mig ligger en Man tyckte att de svartvita bilderna i pro­ hög skolradiohäften. Nutidens barn kan inte gramhäftet fick liv, när man hörde honom I stället for föråldrade läseböcker ana med vilket intresse och vilken förtjus• tala om sina äventyr. Edvin Wide olym­ Alla ämnen som behandlades i skolra­ ning dessa små böcker mottogs på 30-talet. piamedaljör och världsrekordhållare i löp• dion fick något av nyhetens behag. När Sten Både lärare och elever fick här upplysningar ning på 1920-talet - talade i ett program Bergman och andra upptäcktsresande berät• om hur radioföredragen skulle förberedas, om gymnastik och idrott. Han var sin tids tade om spännande upplevelser bland natur­ avlyssnas och sedan efterbehandlas i klas­ idrottskändis och hade många lyssnare i folken eller om möte med tigrar och elefan­ sen. Föredragsformen var den vanliga, och skolradion. Det hade också Selma Lagerlöf, ter, krokodiler och noshörningar, var det där hänvisades det till häftenas små bilder i när hon 1937 läste ur sin bok Nils Hoigers­ inget fel på uppmärksamheten hos lyss­ svart och vitt. Det låter kanske fantasilöst. sons underbara resa genom Sverige. Det var narna. Den som läser detta bör veta, att i Men ni skulle ha varit med när t ex Sten ljudlöst i klassen, när hon med sin lågmälda landets alla små skolor fanns det i regel en­ Bergman talade. Bara hans röst var så le­ men klara röst skildrade pojkens äventyr på dast ett fåtal läseböcker med delvis föråld• vande och fascinerande att man måste gåsryggen. rade framställningar. Men här kom t ex lyssna. Jag har antecknat i min dagbok från Det här var några axplock bland program Sten Bergman liksom in i klassrummet och skolåren, att Sten Bergman 1934 talade om från skolradions första åi1ionden. Det var berättade om sina fantastiska upplevelser. havsuttrar och sjölejon. Han återkom 1937 en ambitiös start som kom att ge utdelning. Skolradion helt enkelt revolutionerade un­ för att berätta om koreanska byar och vild­ Jag har talat om svårigheter som klarats av dervisningen. marker och fortsatte samma år om djur som och något berört programhäftena. Både lä• Gunnar Lingegård han mött i Fjärran Östern. Vi spände upp ett rare och elever har haft stor glädje av dem. Revolution i undervisningen stort papper på ena klassväggen, minns jag, Inte minst programmen om språk och kul­ där eleverna med kritor och täckfärger fick tur i de nordiska länderna har varit värde• Varför jag själv blev medarhetare Sång i alla skolor följa Sten Bergman på hans resor. fulla. När svensk skolradio fyllde l O år Det var ett andrapris i skolradions manu­ Detta grupparbete fullföljdes av en senare 1939, kom formatet på programhäftena att När jag så här långt efteråt söker bedöma skriptpristävling som blev upptakten till ett klass, då Bergman 1939 tog sina lyssnare ändras så att de fick samma storlek som ar­ skolradion kommer jag först och främst att flertal skolradioprogram från min sida. Ja, med till Kinesiska Muren. Lektionen gav betsböckerna. Det var praktiskt att i en ge­ tänka på skolradions sångundervisning. vi var två som fick dela andra priset i denna uppslag till ett modellandskap med en del av mensam pärm samla uppsatser, teckningar, Många små skolor saknade lärare som tävling Eric Bojs och jag för tävlingsbi• muren och många kineser sysselsatta med arbetsuppgifter osv. En annan nyhet i sam­ kunde undervisa i sång, men nu fick ele­ draget Att spå väder. Väderleksrapporterna olika arbeten. En grupp i klassen fick spela band med l 0-årsjubileet var att det blev fler­ verna i dessa skolor lära sig sjunga. Sången i i radion var redan på den här tiden mycket teater, där några kineser fick berätta om sina fargstryck i programhäftena. Man började skolorna var på den tiden ofta släpig, och uppskattade och hade en stor lyssnarskara. sysslor. Texten hade eleverna skrivit själva. med trafikmärkena. Fortsättningen har bli­ texterna hade barnen svårt att förstå. Men Men det stora flertalet radiolyssnare hade Jag har uppehållit mig vid vad Sten Berg­ vit fin. inte minst med färgbilder av konst. nu kom skolradion med nya friska melodier vid den tiden inte någon aning om hur vä• man med sitt berättande kunde inspirera Men ändå, när man ser skolradions första och texter som eleverna kunde begripa. derleksrapporterna kom till. Det syntes mig eleverna till i en klass. Det är just sådana svartvita programhäften framför sig, då Flera lärare som ledde sångstunderna fram­ därför motiverat med en orientering i äm• uppslag "framstående fackmän och pedago­ måste man också beundra dem. trädde såsom författare och kompositörer net, i synnerhet som det inte stod någonting ger" kan ge för att citera skolradions mål• Eric Bojs och gav oss nya sånger. Och när skolbarnen alls om detta i någon lärobok. sättning. 126 127 Svenskundervisningen behövde producent av svenskprogrammen och hann stimuleras med ett flertal sådana. Man har senare be­ rättat för mig, att syftet med mina program Min stora uppgift som lärare har varit att var tvåfaldigt. För det första skulle jag på ett stimulera intresset hos eleverna för svensk­ intresseväckande sätt ge eleverna vissa, fasta undervisningen. V ärt svenska språk är ju kunskaper som de behövde för att kunna ändå den grundpelare som skall ge eleverna skriva en god och levande svenska. För det det stöd de behöver för att tillgodogöra sig A B c andra gav dessa program verkliga exempel undervisning i övriga ämnen i skolan. Kan på hur lärarna kunde bygga upp sin under­ Ord att växia om med: man inte tala, läsa, skriva och stava sitt språk visning. därefter, därpå, efteråt, om en stund, en tillfredsställande så blir det besvärligt att in­ Alltså ansågs mina program kunna ge stund senare, nu, strax, snart, förut, genast, samtidigt, till sist, slutligen, småningom. . hämta kunskaper även på andra områden. eleverna kunskaper och lärarna metodik­ Jag strävade alltid efter att finna utvägar i information. Jag kan som exempel nämna .Möte med en arg tjur undervisningen som talade till barnens fan­ ett par program: 'Tre skiljetecken söker tasi. och därför kom bilderna att spela en Britta hade alltid varit förtjust i smultron. plats" och "En lektion i språklära". r pro­ Varje år när de bären i.lev mogna, brukade hon väsentlig roll i mina läroböcker då det gällde grammet "Vi skriver uppsats" byggde jag på gå ut i skogen och plocka flera korgar fulla. Men rättskrivning, språklära och uppsatsskriv­ en spännande bildserie. Här var det ingen en gång då Britta skulle plocka av de goda bären, höll det på att ske en stor olycka. ning. Många barn har upplevt språkläran saga utan en tänkt händelse. Men det är en som något svårt, ja ofta obegripligt - jag händelse som bjuder på spänning. Genom Hon hade som vanligt sällskap med - - -·- gjorde det själv som skolbarn. Med bilder­ att eleverna studerar bilderna fr o m l t o m nas hjälp fann jag en metodik som gjorde 6 och skriver vad de ser på varje bild, kan språkläran mera lättförståelig för barnen de skriva och berätta om ett otäckt möte och roligare för läraren att undervisa i. Jag med en arg tjur borta i hagen. Jfr motstå• ville få bort det gamla uttrycket "tråklära" ende sida ur programhäftet. som språklära så ofta kallades förr. Och nu Uppsatsskrivning på den tiden blev ofta ville jag ha radion som hjälp. en något tråkig redogörelse, uppdelad på in­ ledning, avhandling och avslutning. Det var tydligen skolradioledningens målsättning att med radions hjälp lyfta upp den till levande, Med bilden som hjälp intressanta skildringar. Gunnar Ungegård Då det gällde uppsatsskrivning, så visade det sig att många barn egentligen är goda uppsatsskrivare bara de får lite stöd, helst av seriebilder. De sätter barnens fantasi i rö• relse. Med bildernas hjälp formas texten till en berättelse av barnen. Eftersom skolradioledningen med rätt el­ ler orätt bedömde mig som den främste då det gällde metodiken. blev jag anlitad som

128 ken. I naturkunskap gavs lärdomar om t ex hävdade jag den första ståndpunkten: skulle olika djur på ett sätt som läroboken inte det bli efterarbete skulle det inte styras av kunde åstadkomma. I historia fick man för• uppgifter i skolradiohäftet Efterbehandling djupade kunskaper om förhållandena i både borde varje lärare själv ordna genom att ef­ gammal och ny tid, om seder och bruk, om ter avlyssning sammanställa några diskus­ levnadssätt och vanor hos både adel och sionspunkter. Det ovan sagda kan väl för• bönder. Och alla dessa fördjupningar stöd• resten ses som ett litet inlägg i den ständiga des som sagt av ljudillustrationer som gav debatten om arbetsböckernas vara eller inte liv och färg utöver lärobokens trots allt torra vara. ord.

Hur jag hörjade göra program Programhäftena och arbetsuppgifterna Skolradion kom att betyda mer och mer Till programmen hörde också de termins­ för mig personligen allt efter det jag växte in vis utkommande skolradiohäftena med bil­ i skolarbetet och lärarrollen. Jag började der och text; allt omsorgsfullt utarbetat av granska programurvalet, jag granskade författarna men med stor hjälp av en skick­ språket och framförandet och fann i stort lig redaktion. Dessa häften gömdes i många allting bra. Men vissa invändningar - eller skolor år från år och kunde användas i olika snarare önskemål hade jag, och så små• Hert Ramholdt sammanhang. Inom parentes kan jag ningom mognade ett beslut hos mig: Varför Ett kvartssekel med skolradion har inget eller mycket litet med årskurserna nämna att jag härom året i ett skåp i en inte tala om för skolradion vad jag önskade att göra. Den delen tycks ha överlåtits på skola hittade en fullständig uppsättning häf• få ändrat, förbättrat, förnyat? Beslutet ut­ Programmen ett tillskott till kurserna TV. ten från l 945 och framåt. mynnade i ett brev till dåvarande skolradio­ Jag nämnde att programhäftena innehöll chefen och avslutades med ett förslag om ett Min första bekantskap med skolradion Skolradion på 40-talet gav fördjupade bilder och text. Kanske bör det nämnas att program om "Urban Hjärne och häxproces• skedde jag höll på att säga givetvis när kunskaper denna text oftast var en kort redogörelse för serna". Orsaken till att det blev just detta jag kom ut som nybakad lärare i Göteborg. På 40-talet och framåt var enligt vad programmets innehåll, kanske en del ord­ förslag var att jag vid den tiden tjänstgjorde Det dröjde inte länge förrän jag fann att jag fann - uppläggningen av programmen förklaringar, vid dramatiseringar gärna en i Bohuslän och där hört "de gamle" berätta skolradion var ett utmärkt komplement sådan att dessa gav fördjupade kunskaper i roll-lista och slutligen i vissa fall arbet<;upp­ mycket om de svåra förföljelserna av kvin­ både till min undervisning och till mina de olika ämneskurserna. Man hjälpte såle• gifter. Dessa senare var då och då föremål nor som av en eller annan anledning be­ kunskaper. Redan då på 40-talet var des lärarna med sådana uppgifter, där det för diskussion både på konferenser, i in­ skylldes för trolldom. Brevet fick ett för mig det goda pedagoger och erfarna lärare som behövdes specialkunskaper, ingående sända rapporter och i skolornas lärarrum. oväntat mottagande. Det kom ett prompt stod för programmen och både barnen i punktstudier och mycket merarbete vid si­ En del lärare ansåg att de tog bort lyssnar­ svar: " ... får vi meddela, att skolradion har klassen och jag lärde oss en hel del. Pro­ dan av den dagliga rutinen. Ett par exempel: glädjen för eleverna. De visste att om det stort intresse av program av den art, som Ni grammen var lärorika och intressanta och I geografi kom det t ex ett program om Paris fanns arbetsuppgifter i häftet, så skulle det nämner om. Vi emotser manuskript snarast ett utmärkt tillskott till kurserna. Det där eller Rom, som med sina skildringar av bli ett "tråkigt" efterarbete. Andra lärare an­ möjligt." sista missar man i stor utsträckning nu. byggnader, platser och historia beledsagat såg att arbetsuppgifterna var helt nödvän• J a, det blev ett manus avsänt efter någon tycker jag. Programmen i dag är ofta kurser av ljudillustrationer gatubuller, klockspel, diga: att lyssna utan att vidarebehandla det månad. Det godkändes, blev insänt och sän• "i sig" - självständiga och fristående och torghandel osv gav åtskilligt utöver lärobo- avlyssnade var helt bortkastad tid. Själv des på hösten l 94 7. På det sättet inleddes ett

130 l 31 och ton av gamla tider. T regel var detta sys­ vetvis betyget. Var det en trea eller under tem till fyllest. tyckte man nog att da'n var förstörd! Men i Med åren blev det skrivet ett respektabelt regel var de där underbetygen få. Om ett antal berättelser, anförande med inlagda program fick lågt betyg av två kritiker så var scener, pjäser, krönikespel och mera som kanske femton desto generösare i poängsätt• gick ut i etern via uppläsare och skådespe• ningen. Och detta för samma program! Men lare. Och det var alltid lika roligt att själv intressant var det också att läsa om pro­ lyssna och höra det slutliga resultatet grammets fel och förtjänster enligt grans­ strömma ut genom högtalaren, antingen det karna. Där kunde man lära sig en hel del - nu blev i skolan eller hemmet som man fick f3. tips och uppslag, lära känna önskemålen vara med om "premiären", som ibland kring språkbehandling, dramatisering kon­ också var enda föreställningen. tra uppläsning, om ljudkulisser och mycket Några titlar kan kanske ge ett begrepp om annat. Och så var det då kritikern/lärarens Två mikroskop som tillskrives Galilei. vad jag sysslade med för skolradions räk• totalomdöme. Det kunde verkligen variera. ning. Det var program som handlade om Som exempel tar jag ett program om skan­ PERSONER: SCENER: Galileo Galilei, Erik Dahlberg, lesper Sved­ dinavismen. En lärare säger: "Ett prograin l biblioteket i Florens Galilei' visar sina kikare för rådmännen berg, Ansgar, Magnus Erikssons landslag­ som kunde gjorts bättre". Nästa säger: i Venedig ett 600-årsminne, David Livingstone - "Lättavlyssnat och lärorikt". Den tredje: ! 2 rådmän i Venedig Galilei samtalar med Paolo Paolo, munk Attavante varnar Galilei för jesuiterna missionären och upptäcktsresanden, Vasco "Mycket bra program". Och slutligen: "Be­ 1\ttavante }L" . .11 G 1.1 . Galilei samtalar med Guiducci da Gama och ~jövägen till Indien, Med S A rikade och utvidgade, inga brister". Ibland Guiducci aqungar t1 a 1 et Cremis besök hos Galilei Cremi, jesuit Rättegången Andree och Örnen mot Polen, Gunn/aug undrade man faktiskt, hur man skulle ställa Domaren Domen Ormstungas saga'', Carl von Linne och sig inför nästa program. Kardinalen många, många fler av liknande art. Från skolradion utsändes också varje ter­ Instrumenten och personförteckningen ger en uppfattning om pro­ Två av Galileis teleskop min en sammanställning av betygen på de l velenskapshistoriska grammet om Galilei. museet l Florens. under säsongen sända programmen, och det samarbete som fortsatte genom många år - Allt skulle förstås av eleverna under lyss­ skolradiorapporterna var naturligtvis av stort intresse att se var ja, jag undrar rent av ibland om det har nandet. Jag vet att en del författare klarade toppen låg. En person som var helt oslagbar Här vill jag passa på att nämna de s k rap­ upphört ännu! sig undan detta problem genom att sätta in var forskningsresanden Sten Bergman. Han porterna. Runt om i Sveriges land satt lärare "svåra" ord med en förklaring i program­ låg etta termin efter termin. Han var skolra­ och lyssnade på programmen med sina klas­ häftet. J ag ansåg att denna metod tog bort dions Ingemar Stenmark. Inga svåra ord i skolradioprogrammet ser. Men en dellyssnade lite mera noga än en del av fräschören i berättelsen. Orden andra. Under programmens gång eller efter­ Det blev många program genom åren och skulle också vara enkla och korta. Ett pro­ åt samlade de sina synpunkter på ett särskilt man lärde sig att bli allt strängare mot sig blem för sig var, hur man skulle förhålla sig Som skolradioproducent formulär, där de sist gav sitt och elevernas själv vid utformningen av dem. Det var till språket när det gällde scener med hand­ betyg enligt skalan 1-5. Dessa värderingar Så småningom blev det inte att bara mycket att tänka på. För egen del satte jag lingen långt tillbaka i tiden. Skulle t ex vi­ översändes så via radion till programmaka­ skriva manuskript. Med växande rutin fick upp några "gyllene punkter" efter vilka jag kingabarnen få tala dagens språk? Hur långt ren - givetvis utan bedömarens namn. Det man också vara med och producera dem, granskade programmen. Den första gällde skulle man i annat fall låta arkaiseringen var synnerligen intressant att läsa alla syn­ man var en "röst" ibland och man fick även språket. Det fick - enligt min mening - gå? Som oftast blev det här en kompromiss: punkter, åsikter, påpekanden och beröm el­ leda direktsända program och inspelning av inte finnas några besvärliga ord i texten. ett och annat ord i meningen fick ge färg ler klander. Det man först tittade på var gi- program.

132 133 hör till saken att denna pjäs faktiskt hade dragit ut på tiden och gjort skådespelarna trötta "på riktigt", Kaniken får därför inte rätta svaret på sin fråga. Det skulle ha lytt: "Nej, min vän, av arbete har jag aldrig blivit trött." I stället slog Järrel ut med armarna och svarade: "Nej då, min vän, jag tar fene­ drin!" Det blev jubel förstås, men replikerna måste ju tas om och det var sannerligen lät• tare sagt än gjort. Varje gång man närmade sig den kritiska punkten låg skrattet på l ur och kom också. Men till slut så ... Detta var ju ett roligt svar - på den tiden! Nu hade det varit ett dåligt skämt. Inte anade man då att man inom ett par decen­ nier skulle behöva ha program, många pro­ gram, mot vad som då var ett läkemedel och nu är en samhällsfara. Tiden rider fort. skolradion gick också över gränserna. Sveriges gränser alltså; då och då kom för• frågan om det kunde ordnas så att det eller det programmet kunde sändas i norsk, dansk eller finsk radio. Stig Järrel kunde skämta och här skojade han Skolradion - vem talar om den nu'! Inte om fenedrinet. Men han var en av skolradions ens namnet finns kvar. Dess roll har överta• allra bästa medarbetare och spelade huvudrollen i de hörspel som slog bäst. gits av Utbildningsradion som i sin tur har fått oerhört vidgade arbetsuppgifter. Till sin Jag minns ... I torsdagens skolradiotimme höll han föredrag om lådkamerafotograferingens vå• hjälp har den också TV, där skolradion fick Stig Järrel och fenedrinet dor och möjligheter. Många tusen blivande nöja sig med ljudillustrationer och ibland Oförtjänt beröm En annan inspelning minns jag också diabilder. Programhäftena är borta, och nu "hovfotografer" kommer i stora stim till högtalarna nästa gång Gösta Skoglund står med stor glädje, även om ett intermezzo gav finns i stället en beställningslista eller kata­ Jag fick en översvallande fin kritik, då jag oss en hel del extraarbete. Vi höll på med log med ett sådant utbud att det skulle bli 1942 första gången framförde ett skolra­ framför mikrofonen." inspelning av "Jesper Svedberg". Den nog så dyrbart att skaffa hem hela materialet dioprogram Ämnet var "Fotografering Det var bara att tacka och ta emot. Det kände skarabiskopen var som vi vet en ar­ till en skola. med lådkamera". Karin Collins skrev bl a var bara det att fiskeföreläsaren inte var jag följande i Röster i Radio: utan en annan Gösta Skoglund. Det visade betsmyra av sällan skådat slag och väckte I göteborgsskolorna står TV -apparaten sig vid efterforskningar att han liksom jag beundran överallt för sin flit. I pjäsen spela­ alltid på när UR sänder, men lånen av A V­ "Gösta Skoglund höll en gång ett före• des Jesper Svedbergs roll av ingen mindre centralens inspelade ljudband har på några drag på ett fiskarmöte så att abborrar och själv var folkskollärare, frilandsjournalist, än Stig Järrel. I slutet får Svedberg av sin år sjunkit från ca 90 000 till ungefår 40 000. gäddor kom i stora stim till den närbelägna liksom jag, och så skolradiopratare. Senare unge kanik den vördnadsfulla frågan: "Men Vart går utvecklingen? stranden, satte upp sina små fisköron och blev han kommunikationsminister, och då blir då Ers Högvördighet aldrig trött?" Nu Bert Rambo/dl lyssnade andäktigt. kunde jag inte hänga med längre.

134 135 Ont om skolradioapparater Bergensbanan byggdes och om möjligt unga lyssnarna kunde ta upp. Jag tror att r nnan jag kom in i radioarbetet hade jag finna svenska rallare. Bergensbanan fyllde alla vi radiopratare försökte nå upp till hans själv utnyttjat skolradion i min undervis­ då år, men eftersom de norska statsbanorna mästerskap. ning något tiotal år. Men jag kan inte min­ inte hade fått några "jubileumspengar" Jag hade 1949 samlat material till ett bild­ nas att vi under seminarieåren 1928-32 ut­ väckte inga festligheter uppmärksamhet. Så band om Holland i avsikt att använda det nyttjade denna skolnyhet Omkring 1932 blev Handelstidningens artiklar och bilder som illustration till skolradioprogram i stäl• hade Göteborgs Folkskolor inte så värst ändå ett jubileumsfirande. Min hustru och let för eller som komplettering till skolradio­ många apparater. Bristen på apparater jag reste med många uppehåll på vägen mel­ häftets tryckta bilder. Jag kunde i vår egen gjorde att lärare ur det gemensamma förrå• lan Oslo och Bergen, och fick också uppleva skola med centralradio pröva om metoden det i god tid knep en apparat för ett program byggandet av "korkskruvstunnlarna" vid höll. Jag fick låna tre band av skolradion för som kanske inte skulle komma forrän efter Myrdal. Bildmaterialet räckte också till för ett prov i tre av våra klasser. Så höll jag min ett par dagar. Sådant väckte ont blod. ett skolradioprogram. provföreläsning i centralradion. Lärarna i Mina fotografiska intressen gjorde att jag de tre klasserna intygade, att elevernas upp­ V i som arbetade på skolradion var verkli­ Trädgärdsmästaren kommer på en pråm. gen påpassade. Sveriges Radio hade anställt med förtjusning byggde upp skolradiopro­ märksamhet var mer fångad av de stora bil­ ett antal lyssnare, som i rapporter bedömde gram med bilderna som stomme. Då hade derna på projektionsduken än av de små i våra prestationer såsom tydlighet, talhastig­ eleverna bilderna att hänga fast ögonen på, radiohäftet Försöket lockade till en fortsätt• het, pauseringar, följdriktigheten i framställ• då de fick höra en text som var knuten till ning, då med ett bildband från Bohuslän. ningen och eventuella illustrationer. Det var det bilderna berättade. Öga och öra fick ar­ Dessa bildband var de två första i svensk en spännande läsning som spreds ut över beta. skolradio. De kunde förstås omvandlas i landet någon gång varje termin. Inte nog vanlig undervisning år efter år med hjälp av med att man fick läsa sitt eget betyg, man bevarade skolradiohäftens text. fick läsa de andra radiopratamas också. "Bildradio" Här följer fyra av bilderna till Hollands­ Omsider slutade denna vidsträckta redogö• programmet. Som ljusbilder var de väsent• Sannaskolan i Göteborg, där jag tjänst• relse, och man fick nöja sig med att njuta av ligt överlägsna bilderna i programhäftet. gjorde under några år, var den första folk­ sitt eget betyg utan jämförelser med andra. skolan som hade centralradio. Det gjorde att Den sista frågan som lyssnarna skulle be­ jag kunde provköra mina skolradiopro­ En hel vagnslast med jordgubbar svara var denna: gram. Särskilt intressant var det att pröva Skulle du själv kunna göra något lika bra metoden med bildband. eller bättre? Jag hade upptäckt, att en del elever gärna En av dem svarade ja på frågan, då jag tittade på andra sidor i radiohäftet än de gjort ett program om Bergensbanan. Dock som anknöt till pågående föreläsning i ra­ med reservationen "Om jag lzafi lika bra bil­ dion. Dvs det fanns en föreläsare som med der". Jag bugade mig inför detta betyg, ef­ en ormtjusares kraft höll eleverna fängslade tersom jag själv tagit bilderna. ända till stillhet, och det var forstås Sten Bergman, vars trollkraft många undrade Norgeprogram över. Han lät mekanisk och skulle kunna kallas torr, men hans hemlighet var att han A v Handelstidningen i Göteborg hade jag aldrig använde slöord, utfyllnadsord, utan Vindruvor skördas. fått i uppdrag att göra ett par artiklar om hur bara fakta. Och just sådana fakta som de Massor av ost

136 137 Det kan väl sägas att vi arbetade under kom också från den byrån, medan plan­ Därmed inleddes ett underbart samarbete primitiva förhållanden. Rätt många pro­ schen över fiskar och kokboken kom från med Danmarks skolradiochef Valdemar gram fick man göra som gamla tiders före• fiskpropaganden. Vykorten skickades till Christensen, en pigg och initiativrik herre. drag med ljusbilder, eftersom det inte var tal skolradion i Stockholm som gratis lyssnar­ Turen har förföljt mig. Efter mina 14 dagar om att skicka ut en tekniker tillsammans statistik. Det var ett roligt påhitt. som utbyteslärare i Köpenhamn fick jag en med en amatör som höll på att samla mate­ ganska klar bild av vad danska barn kunde rial. Själv tog jag mina illustrationer till Den flytande staden väntas förstå av svenska språket. Nu skall mina "föredrag med ljusbilder", redigerade det sägas att danska skolor på den tiden bildmaterial och text till skolradiohäftet, Jag gick gärna med mina skolpojkar i Gö• hade betygssättning i svenska, och eleverna vars layout gjordes i Stockholm, och så sän• teborgs hamn. Vid en av de stora Amerika­ var mera kunniga i svenska språket än våra des det hela direkt utan föregående band­ båtarna stod vi och tittade på de som vi då skolbarn i det danska. ning. tyckte väldiga måtten. Då steg en god vän Dessa mina erfarenheter hade jag nytta Barberare på Amerikabåten. ur en bil. Han var telefonarbetare. av, då jag skulle göra reportageprogram på Vad ska du göra ombord här? Här Direktsändning kontra bandinspelning svenska i dansk radio. Det skulle vara både kan du väl inte lägga ner några kablar? språkprogram och geografiprogram. Detta att sitta i en studio i Göteborg och - Du har inte en aning om hur många veta att man i sändningsögonblicket hade Vid nyinspelningen av "Den flytande sta­ telefoner det finns ombord på en sån här den" för danska radion var min kollega från hundratals klasser att tala till var faktiskt båt, sade han. upplivande, även om jag inte såg en enda Göteborgstidningen Åke Falck producent. Hoppsan, där flög ju ett härligt radio­ Alla svenska program fick jag producera elev framför mig. Så när bandningen blev uppslag rätt ner i halsen på mig. Naturligt­ allmän, saknade jag denna kontakt, och det själv. vis fanns det många telefoner ombord, och Bildbandsprogrammen och andra fotoil­ kändes på något vis torrare att sitta och tusentals liter både sprit och mjölk, tonvis prata till en maskin. lustrerade skolradioprogram, sammanlagt med kött, sovrum, restauranger, läkarmot• 25 stycken i svensk, dansk och norsk skol­ En gång gjorde vi i Kungsladugårdsdi• tagning, kylrum osv. Här, tänkte jag, har vi striktet en oavsiktlig lyssnarundersökning. radio, torde ha varit anledningen till att jag Den flytande staden. Mina skolpojkar och hamnade som sekreterare i den skoltelevi­ Min klass och jag hade gjort ett radiopro­ jag gjorde programmet och vi hade mycket gram om Göteborgs hamn och Bohusläns sionsgrupp inom Skolöverstyrelsen som om roligt, både när vi fotograferade och då vi möjligt skulle försöka bedöma, om detta Cykelträning på båten. fiske. Vi avslutade programmet med att gjorde inspelning. säga: nya medium kunde vara något för skolorna. Ja .. nu har vi visat hur vi har det. Om Samarbete med dansk radio ni skickar oss ett vykort som berättar hur det är hemma hos er, så ska vi som tack När programmet sändes avlyssnades det Radio, TV och framtiden skicka er en turistkarta över Bohuslän och av danska skolradion. De ville ha fatt på Ingen av oss visste något om television. Göteborg, en plansch över den saltvattens­ mig. De ringde till Stockholm via Göteborg, Vi läste böcker, vi pratade med det nya TV­ fisk som säljes i Göteborg och en liten fisk- och min hustru kunde säga att jag var nor­ folket på Tekniska Högskolan som övade . kokbok. Tala bara om hur många ni är i disk utbyteslärare i Köpenhamn - Frede­ sig med landskapsfilmer i små pluttriga bild­ klassen, så får var och en sin uppsättning. riksberg och bodde på ett pensionat nära rutor. Vi ville se fungerande TV, och det Vi höll på att drunkpa i vykort, och några Rosenörns Alle i Köpenhamn. Så jag hade fanns i Köpenhamn, där radiomannen La­ skolklasser skrev svarskuvert som turistby­ bara ett par gators längd att gå för att in­ wetz t o m gjort en liten skrift om television. rån tillhandahöll plus frimärken. Kartor finna mig på Danmarks Skoleradio. Men det var inte mycket till TV -program i Den stora hissen i båten. 138 139 Köpenhamn. Det stod för det mesta en gram, dock med något annan inriktning än gubbe med ett papper mot en vägg. Något den skolradioperiod som denna artikel Noter roligare blev det, när det omsider gjordes en handlar om. utsändning från Tekniska Högskolan i Gösta Siwg/und Stockholm till Statens Normalskola för Hänvisningar till skolöverstyrelsens och Ny skolradioclu!( flickor och Engelbrektsskolan. I Normal­ Radiotjänsts Program fi'ir fi'irsiikssändningar l Vt 34 s 7 skolan hade man för säkerhets skull satt upp wirterminen 1929, förkortas Förs. Fr o m 2 Vt 34 s 53 två TV -apparater bredvid varandra, medan vålterminen 1930 hänvisas till programhäf• 3Vt36sl0 man i Engelbrektsskolan ställt upp en Phi­ tena, som utgavs terminsvis. Förkmtas Vt 4Vt33sl9 lips "biograf-TV" som gav en rätt stor bild, och H t med angivande av åtia.L t ex Vt 30 5Vt37sl2 som många elever kunde se på en gång. SKOLÖYEftSTYRELSEN orn RADIOTJÅNS'r och Ht 30. Sidnr redovisas. Programhäftena Vi äldre var förstås intresserade av den kan studeras på Sveriges radios bibliotek i nya tekniken som vi ansåg fantastisk. Så var Radiohuset Vad s/w/radion gav vi nyfikna och ville ta reda på hur eleverna uppfattat det nya mediets utsändning. Om vä ridens religioner "Tja, sa en liten stockholmsgrabb, det var l Vt 33 s l l ungefär som på bio, fast såmre." SKOLRADIO 2 Ht 32 s Il Den unga generationen ägnade sig tydli­ Siw/radio- ett nytt läromedel 3 Vt 44 s 52 gen bara åt att bedöma bildresultatet, och 4 Ht 47 s 24 En stor händelse i glesbygdens skolor det var ju en tankeställare. 5Ht45s!O l Förs. vt 29 Om detta TV -funderande kunde sägas 6 Vt 45 s 43, Ht 46 s 65. Ht 47 s 17 2 Förs. s 6. mycket. SkoJfilmen kontra TV med sin lilla 7 Ht 48 s 13 3 Förs. s 6 bildyta. Hur skulle eleverna längst ner i en 8 Vt 50 s 36 4 Förs. s 23 skolsal uppfatta de små bilddetaljerna'? 9 Ht 46 s 25 P1·ogram 5 Förs. s 9 och 12 Summan av kardemumman blev att vi inte för försökssändningar 6 Förs. s 25 ansåg att skolans behov av TV var så stort Historiska bilder vårterminen 1929 7 Förs. s 25 att det kunde användas som argument för l Ht 30 s 16 8 Förs. s 29 ett införande. 2 Vt 34 s 66 och 68 Men om TV kom så skulle vi gärna 3 Ht 38 s 5. Ht 44 s 20 pröva dess möjligheter. Tills dess fick vi Första tiden 4 Ht 46 s 31 nöja oss med skolfilmerna, även om de un­ Vt 30 s 5 5 Vt 45 s 54, Vt 47 s 40 der hand åldrades mycket. 2 Vt 30 s 20 6 Ht 48 s 36 När detta skrives talar jag med A V -cen­ 3 Vt 30 s 13 7 V t 38 s 4 l. V t 39 s 33 tralens föreståndare här i Göteborg Sven 4 Vt 33 s 4 och Vt 34. s 9 8 H t 36 s 23, Ht 4 J s 3 L H t 45 s 21 Ga:nnwe. Han berättar att det som regel 5 Ht 30 s 61. Ht 32 s 73 9 Ht 43 s 31, Ht 46 s 40 finns en TV -apparat per skolenhet och att 1929 började skolradion. När slutade/slutar 6 Vt 30 s 5 l O Vt 46 s, 63. V t 49 s 8 den'? TV :s svaghet är den lilla bildrutan med de 7 Ht JO s 57 l l Ht 46 s 46 svårlästa detaljerna. Samma svaghet ligger 8 Ht 33, s 15 12 Ht 45 s 30 också videoapparaterna i fatet. Däremot 9Ht3ls51 l 3 Ht 46 s 50, Vt 50 s 40 finns det behpv av skolfilm och radiopro- l O Vt 32 s 49 14 H t 4 7 s 36

140 141 Sl'ell.'>lw Friimmande länder och folk Teknik 3 Vt 46 SM s 8-10 l Yt35sl8 l Vt 44 s 24 l Ht 32 s 64-68 4 Yt 50 SM s 11 2 Ht 48 s 16 2 Ht3ls28 2 Ht 45 s 70-71 5 Ht 50 SM s 12 3 Ht 48 s 29 3 Vt 31 s 34 3 Ht 47 s 31-32 6 H t 44 s 50-51, Y t 45 s 42-43, Ht 49 4 Yt 39 s 63 och 71 4 Vt 37 s 38 SM s 8 5 Vt 44 s 42 5 Ht 47 s 25 Sändningar för de yngsta 6 Ht 50 s 6 6 Yt 33 s 38 Fr o m 1946 utgavs särskilda programhäf• 7 Ht 50 s 7 7 Yt 44 s 24 ten för småskolan (lågstadiet). Det markeras Allmänt om programmen 8 Ht 47 s 43 8 Yt47s26 här med SM efter terminssiffran. 9 Vt 46 s 47 9 Yt 47 s 38 l Ht 38 s 25 Mina slutord 10Vt47sl6 l O H t 47 s 28 2 Yt 44 s 38-39 l sou 1946:72 11 Yt39 s !O och 11 Il Ht 47 s 64 12 Yt 48 s 50 13 Yt 48 s 32

Lys.')!la och läsa Ht 43 s 57 2 Vt 47 s 7 Demokratiska arbetsformer 1 Yt 40 s 9-12 Litteratur 2 Vt 46 s 5 · Sdng och musik 3 Yt 46 s 12 l Ht35s61-72 4 Yt 38 s 6 2 Ht 44 s 54 5 Yt 42 s 9 och 12 Med hänsyn till radions och. televisionens Film- och TV-kunskap i grundskolan. För• 3 Ht 44 s 69 6 Yt 38 s 9 och Il fortsättning på skolradions verksamhet slag till studieplan utarb. av en arbets­ 4 Yt 50 s 38 innehåller denna litteraturförteckning grupp inom skolöverstyrelsen. 5 Ht 45 s 9 även böcker och hänvisningar till artiklar Sthlm: SÖ-förlaget 1966. 6 Ht 45 s 20 i böcker, som utkommit efter 1950. Framtidens radio och TV-undervisning. SR 7 Ht 45 s 69 Samhäll!!!t'rågor Bergman, Gösta, "Svensk skolradio under 1971 l Yt 34 s 18 och 19 fem år". Årsredogörelse för Lunds h. a. Gustavsson, Kurt, TV-/TV i undervisningen. 2 Y t 43 s l O och 13 läroverk 1933-1934. Upptagning distribution - återgivning. Frän sw:nska J~pgder 3 Yt 44 s 5-9, Ht 44 s 42-43 och 76-77 Eterburen vuxenundervisning under 45 år. Sthlm: Utbildningsförlaget 1969. Ht 44 s 44 4 Vt 49 s 6 Sthlm: SR 1971. 73 s. (Sveriges radio in­ (skolöverstyrelsens utredningar i skolfrå• 2 Yt 45 s 62 formerar 9) gor 17) 3 Vt 47 s 45 Film och TV i skolan. Studiedagsmaterial i Kärre, Karl, "Språkundervisning i radio", 4·Ht47s52 svenska för lärare på grundskolans hög• Radioföredrag den 13 sept 1933. 5 Yt 49 s 7 Trafi k(ostra;l stadium och gymnasieskolan. Utformat Lönnström, Paul, "Skolradions tillkomst 6 Ht 48 s 1 Yt 45 s 35-38, Yt 48 s av en arbetsgrupp bestående av Anders 1924-1931 ". Histori~?k tidskr(ft 7 Vt 45 s 26-31 2 Yt 46 s 39-41 Billger, Anders Burman och Nils-Gustav 1981-1982 8 Vt 46 s 55 3 Y t 45 s 3-4, Ht 45 s 58-59 och 62-63 Ormeus. Programpraktikan. Radio och TV i skolan. 9 Ht 44 s 23 4 Yt 50 s 22-23 4:o. Sthlm Utbildningsförlaget 1971. Sthlm: SR 1969

142 143 Radio och TV möter skolan. Sthlm: SR/ fil' fär högskolan. Betänkande av utred­ UTB 1973 ningen angående den fortsatta verksam­ Regeringens proposition 1975/76: Il O heten med radio och television inom ut­ "Om radio och television i utbildningsvä• bildningsväsendet (TRU-kommitten). sendet"; beslutad den Il mars 1976. Sthlm: Utbildningsdepartementet 1975. Sthlm: Utbildningsdepartementet, !976 Televisionen i undervisningens tjänst. Utred­ Skolradio oclz skol-TVfram till 1970. Betän ning av sakkunniga tillkallade av Sveriges kande av 1960 års radioutrednings skol­ radio. Sveriges radio, mars 1959. delegation (Rusko) Allebeck. Sten-Sture, "Vad vi vill med skol­ SOU 1946:72 Radio och .film i skolunder­ TV", Sveriges radios drsbok /963. visningen. 1940 års skolutrednings betän• Allebeck, Sten-Sture, om "UR-Public ser­ kanden och utredningar. 7. vice i utbildningen". Nya Antennen. 4/5 Sthlm: Ecklesiastikdepartementet 1946 1981. SOU 1971:36 Produktionsresurserfbr TV Antennen 1971 nr 3 har flera artiklar om och radio i utbildningen. Kommitten för skolradio och skol-TV. TV och radio i utbildningen (TRU). Berglind, Henrik, "Skolradion på nya vä• Sthlm: Utbildningsdepartementet 197 J. gar", T}ug(){em dr med Sveriges radio. SOU 197 3: 19 TR U:s försöksverksamhet En bok om programmet. (Radioundervis­ /96 7-1972. Kommitten för TV och ra­ ning) Radiotjänst dio i utbildningen (TRU). Lundgren, Rolf, "Start fOr Skolprogramav­ Sthlm: Utbildningsdepatiementet 197 3. delningen". Antennen. Juni-Juli 1964. SOU 197 5:28 Program för (iud och bild i Lundgren, Rolf, "Med 90 000 lärjungar i utbildningen. Betänkande av utredningen klassen", Tiugqfem år med Sveriges ra­ angående den fortsatta verksamheten dio. med radio och television inom utbild­ Lundgren, Rolf, "Radion och vuxenunder­ ningsväsendet (TRU-kommitten). visningen", Sveriges radios drsbok /963. Sthlm: Utbildningsdepartementet 197 5. Norberg, R., "Skolradion - en anakro­ SOU 197 5:72 Distansundervisning. Läges• nism", Svensk Tidskr({l/966. beskrivning samt organisatoriska altema-

144