Om Anton Tjechov

FÖRR OCH NU Tidskrift för en folkets kultur och historia

INNEHÅLL NUMMER 2 2017

Ledare Om Tegnér, nationalromantik och alliansfrihet………………….……….....3 Anders Björnsson SENT I LIVET OCH PÅ JORDEN  Om modernisten Theodor Fontane……………………………………………………………………………………….……..…..8 Jan Käll Om Anton Tjechov……………………………………………………………….…….14 Jan Käll Om Tjechovs Körsbärsträdgården………………………………………...……..29 Hans Arwin Frihet…………………………………………………………………..…….……..…22 Julien Hach Macrons valseger är maktelitens Brumairekupp……………….……..23 Per-Olov Käll När Frankrike bröt samman  om William L. Shirers storverk The Collapse of the Third Republic. Del II…………………………………………………..……37

Förr och Nu är en kulturtidskrift som tidigare utkom mellan åren 1974 och 1996. REDAKTION: Tidskriften var den gången en Ulla-Britt Antman papperstidning i A5-format och utgavs Jan-Olof Erlandsson med fyra nummer per år. Detta är Jan Käll ett försök att åter väcka liv i tidskriften, nu Per-Olov Käll (ansvarig utgivare) som webbtidskrift. Webbadressen är Anne Lidén www.forrochnu.se. KONTAKT: Förr och Nu:s program och inställ- Redaktionen nås på ning uttrycks genom de fyra parollerna: [email protected] eller adress Försvar för yttrande- och tryckfriheten Förr och Nu För en folkets kultur c/o Käll För en folkets historia Nya Tanneforsvägen 38 C Antiimperialism 58242 Linköping Varje artikelförfattare svarar dock själv för de åsikter hen framför.

LEDARE Om Tegnér, nationalromantik och alliansfrihet

AV PER-OLOV KÄLL

Nog hände det att man var lite nervös Der växte uti Hildings gård om man i början på 60-talet gick till en två plantor under fostrarns vård. av lektor Fröbergs svensklektioner i Ej Norden förr sett två så sköna, Enskede Högre Allmänna Läroverk vid de växte härligt i det gröna. Gullmarsplan utan att ha läst de före- lagda sidorna av Tegnérs Fritjofs saga, Den ena som en ek sköt fram, som åtminstone på den tiden tillhörde och som en lans är hennes stam; men kronan, som i vinden skälfver, de svenska klassiker som det ingick i liksom en hjelm sin rundel hvälfver. läroplanen att läsa utdrag ur. Tegnér var inte ointressant men en jämförelse Den andra växte som en ros, med Carl Michael Bellmans brokigare när vintern nyss har flytt sin kos; (och påtagligt onyktrare) värld utföll men våren, som den rosen gömmer, inte alltid till Tegnérs fördel. Inte heller i knoppen ligger än och drömmer. en jämförelse med Bengt Lidner: Men stormen skall kring jorden gå, På Nova Zemblas fjäll, i Ceylons brända med honom brottas eken då, dalar, och vårsol skall på himlen glöda, Hvar hälst en usling fins, är han min vän, då öppnar rosen läppar röda. min bror: Då jag hans öde hör, med tårar jag betalar Så växte de i fröjd och lek, Den skatt jag skyldig är, Natur! dig, allas och Frithiof var den unga ek; Mor! men rosen uti dalar gröna hon hette Ingeborg den sköna. Som är de välkända inledningsraderna i ”Grevinnan Spastaras död”, en dikt som Det är onekligen högoktaniga rim men Lidner ska ha inspirerats till genom den hundratalet sidor eller mer i denna stil tragedi som jordbävningen i Kalabrien framkallar ändå en blott nödtorftigt 1783 förorsakade. dold gäspning hos läsaren. Utan att man märker det har man tappat tråden Nåväl, Tegnérs skicklighet som versma- och blicken förlorar sig i vaga dröm- kare är obestridlig och i den inledande merier. dikten om ”Fritjof och Ingeborg” klin- gar orden skönt:

som grep tag i och eldade sinnena. Om vi lyssnar ordentligt hör vi att de fortsätter att väsnas där nere i mörkret.

Tegnérs Fritjofs saga kan beskrivas som en romantiserande parafras på en verklig isländsk saga från 1300-talet, ”Fritjof den djärves saga” (Friðþjófs saga hins frœkna). Handlingen i sagan utspelar sig i Norge på 700-talet. (Om handlingen kan man med fördel läsa på Wikipedia.) Sagan lär finnas översatt till samtliga europeiska språk, otaliga gånger till engelska och tyska. Den första svenska översättningen utgavs 1737. På 1820-talet började Esaias Tegnér i Götiska förbundets tidskrift Iduna publicera utkast till en egen version av Fritjof, som utkom i bokform Tegnér porträtterad av Leonard Hen- 1825. rik Roos af Hjelmsäter (1787-1827). Xylografi av Evald Hansen (1840- Till dem som visade intresse för Tegnérs 1920). [Källa: Public domain] Fritjof hörde ingen mindre än Goethe. Litteraturhistorikern Algot Werin (1892 -1975) utredde saken i en artikel i Ord Tegnér, som drygt fyrtio år gammal och Bild 1932: hade utnämnts till biskop i Växjö (vilket innebar en bättre lön än den han hade När Goethe helt vänligt anmälde Frithiofs som professor i grekiska i Lund, även saga i sin tidskrift ’Über Kunst und Alter- om lönen enligt vad Tegnér själv tum’ hade han ju ingen aning om detta nämner i sina brev inte var avgörande sammanhang. [Att Tegnér inte bara hörde för bytet av jobb), arbetade på sin odöd- till Goethes svenska beundrarskara utan även var direkt influerad av honom; min lighet genom en ihärdig produktion av anm.] Han trodde att den svenske poeten högstämda festtal och hyllningsdikter. endast omskrivit ett gammalt nordiskt epos Generationer av modersmålslärare har och betraktade hans dikt som ”folkpoesi”. framhållit för Sveriges gymnasister att ”Vi vilja endast tillfoga”, skrev han, ”att den ta till sig dessa som förebilder. Likväl gamla, kraftiga, gigantisk-barbariska dikt- framstår idag denna germanskt- arten, utan att vi rätt veta hur det går till, fornnordiskt eller karolingiskt eller kommer oss till mötes på ett nytt, fint och gustavianskt inspirerade nationalrom- sinnrikt sätt (eine neue, sinnigzarte Weise) antik som bortglömda teaterkulisser, och likväl icke vanställt”. (Ord och Bild, som sedan länge samlar damm i käl- 11/1932, 575ff) laren. Det är inte självklart att man från detta Så kan man beskriva det. kan dra slutsatsen att Tegnérs beundran av Goethe motsvarades av en Goet- Frågan är om det är så? hes beundran av sin svenska kollega. Själv skulle jag luta åt att Tegnér trots Historiska kulisser må för eftervärlden allt var alltför svenskt försiktig. Han framstå som föråldrade, men en gång saknade en Rickard Wagners geniala representerade de levande realiteter förmåga att inte hejdas av det extrema.

På det hela taget kan jag tycka att August Malmströms (1829-1901) illu- strationer till 1876 års illustrerade utgåva av Fritjofs saga på sitt sätt är maffigare än Tegnérs text. Men det är min personliga värdering. Vid den tidpunkten befann sig nationalroman- tiken på sin höjdpunkt och skalden själv var död sedan trettio år.

Fritjof i Vangsnes, Norge av tyske skulptören Max Unger (1854- 1918) [Foto: Ssolbergj, Creative commons]

Den står där än idag och på sockeln kan man läsa:

DIESES DENKMAL WURDE GESCHAFFEN VOM BILDHAUER MAX UNGER ZU STEGLITZ-BERLIN, IN DER ZEIT VON 1910–1912. DEN BRONCEGUSS FÜHRTE DIE August Malmström (1829-1901), illus- AKTIEN-GESELLSCHAFT tration till Tegnérs Fritjofs saga. GLADENBECK [Källa: http://runeberg.org/Fritiofs/] IN BERLIN-FRIEDRICHSHAGEN IN 8 MONATEN AUS. Vilken kraft de fornnordiska myterna DEN SOCKEL BAUTE INGENIEUR HERTZBERG och sagorna hade över sinnena vet vi IN BERGEN. inte endast genom Wagners operor. DIE FIGUR HAT EINE HÖHE VON 12 (Inte bara Nietzsche utan även Hitler METERN. var som bekant en hängiven wagnerian, DER SOCKEL IST 10½ METERN HOCH som troget besökte sitt Bayreuth.) När [1] det gäller sagohjälten Fritjof lät den tyske kejsaren Wilhelm II i staden Det är felaktigt och ohistoriskt att Vangsnes i Norge år 1913 – året före betrakta Esaias Tegnér som en död Första världskrigets utbrott – resa en litterär storhet bara därför att han skrev tolv meter hög bronsstaty av honom. i en stil som idag kan upplevas som föråldrad. Det viktiga är att de ord och tankar han med intellektuella över- väganden och litterär hantverksskick- lighet satte på pränt fortsätter att påverka oss. Oavsett om vi bryr oss eller inte.

För att belysa detta kan vi ta hans väl- villad liberal blick. Försvarsutskottets kända hyllningsdikt till Karl XII, pub- ordförande har deklarerat att enligt licerad 1818 med anledning av hundra- hans uppfattning Sverige och Ryssland årsminnet av ”hjältekonungens” död: efter sin mer än tvåhundraåriga fred på nytt kan vara på väg att hamna i krig Kung Karl, den unge hjälte, med varandra, vilket enligt honom kan Han stod i rök och damm. tänkas ske på följande sätt. Han drog sitt svärd från bälte Och bröt i striden fram. Det börjar med att Putin går till angrepp ”Hur svenska stålet biter, mot en eller flera av de baltiska stat- Kom, låt oss pröva på! erna. Det är visserligen oklart vilka Ur vägen, moskoviter! Friskt mod, I gossar blå!” geopolitiska eller andra vinster Ryss- land kan tänkas uppnå genom ett Och en mot tio ställdes sådant högriskförfarande. En fråga som Av retad Vasason. Widman och andra förespråkare av Där flydde vad ej fälldes; svenskt Natomedlemskap helst undvik- Det var hans lärospån. er att diskutera. Nato svarar nu genom Tre konungar tillhopa att gå i krig för att försvara Baltikum. I Ej skrevo pilten bud. ett sådant läge kan, hävdar försvars- Lugn stod han mot Europa, utskottets ordförande, Sverige inte und- En skägglös dundergud. [2] gå att dras med. I synnerhet som vi redan har långtgående avtal med Nato. Litteraturhistorikern Henrik Schück (1855-1947) hävdade att Tegnérs be- Man kan säga att Tegnér hör till de undran för Karl XII egentligen hade ”ljusgestalter” som i likhet med för- samma grund som hans beundran för svarsutskottets ordförande sällan har Napoleon Bonaparte. Båda hörde till rätt. Det är i och för sig inte ett mora- Tegnérs hjältar. liskt fel. År 1818 hade inte bara Karl XII varit död i hundra år och Napoleon I Nu är hjältedyrkan sällan helt oskyldig. befann sig i engelsk fångenskap på År 1818 inföll inte bara hundraårsmin- Sankt Helena. Det året tillträdde också net av Karl XII:s död; det var framför den från Frankrike importerade mar- allt tioårsminnet av inledningen på det skalken Jean-Baptiste Bernadotte som svensk-ryska krig som skulle leda till Sveriges nya kung Karl XIV Johan. den största militära och politiska kata- strofen i Sveriges historia. Förlusten av Tegnér ogillade detta. Ty i slaget vid Finland. Leipzig 1813 hade Bernadotte bytt sida och sällat sig till Napoleons motstånd- När liberalernas försvarspolitiska tales- are. Således hade han förrått Tegnérs man Allan Widman, tillika ordförande i idol. Genom detta förräderi – som från riksdagens försvarsutskott – mannen Bernadottes sida sannolikt begicks av med den något entoniga rösten – taktiska dynastiskt-egoistiska skäl – offentligt spekulerar i ett kommande började dock grunden att läggas till den krig mellan Sverige och Ryssland, då alliansfria svenska utrikes- och säker- spökar nog Tegnérs med sitt friska mod hetspolitiken. Denna alliansfrihet har utrustade blåa gossar någonstans där i odiskutabelt varit en huvudfaktor bak- bakhuvudet på honom. om den närmaste unikt långa freds- period vårt land haft förmånen av. Att vi Själv skulle han nog avvisa ett sådant också haft en del tur förändrar knappast påstående. Ty enligt sin egen mening detta. ser Widman på världen med en oför-

Av ytterst dunkla skäl tycks Sverige nu vara på väg att överge denna alliansfrihet.

NOTER

[1] I översättning: Detta minnesmärke uren har en höjd av 12 meter. Sockeln skapades av bildhuggaren Max Unger i är 10½ meter hög. Steglitz-Berlin under tiden 1910-1912. Bronsgjutningen utfördes av Aktiebo- [2] Hela dikten på laget Gladenbeck i Berlin-Friedrich- http://runeberg.org/tegner/067.html hagen på 8 månader. Sockeln byggdes av ingenjör Hertzberg i Bergen. Fig-

SENT I LIVET OCH PÅ JORDEN – Om modernisten Theodor Fontane

AV ANDERS BJÖRNSSON

Anders Björnsson, författare, översättare och debattör, presenterar här en tysk klassiker Theodor Fontane född 1819 i Neuruppin i Bran- denburg, död 1898 i Berlin. En klassiker, ja, därtill i den stora romantisk-realistiska traditionen men likväl förhållandevis lite känd i vårt land. Björnsson har nyligen översatt Fontanes romaner Der Stechlin (1898) (sv. titel Stechlin, Bokförlaget Atlantis 2017) och Irrungen, Wirrungen (1888) (Irrvägar, CKM Förlag 2017). Tidigare finns på svenska romanen Effi Briest (1895), senast utgiven på Natur & Kultur 1986.

skrev för brödfödan, inte en diktare i den idealistiska tyska traditionen. Heinrich Mann har utpekat honom som den realistiska romanens uppfinnare i Tyskland. Starka intryck tog han av Dickens, George Eliot och Walter Scott – han hade några år som preussisk pressattaché i London på 1850-talet – och som ättling till franska hugenotter visste han förstås också vilka Balzac, Flaubert och Zola var.

Märkvärdigt nog var denne i Sverige så förbisedde författare också välunder- rättad om skandinavisk kultur, särskilt dansk. I en av de romaner som jag har översatt finns referenser till både Jenny Lind och svenska säkerhetständstickor En del börjar sent. Theodor Fontane liksom till drabbningar mellan svenska (1819–1898) var nästan sextio år då han och tyska militära enheter. Särskilt debuterade som skönlitterär författare. slaget vid Fehrbellin, en ort cirka fem Under sina återstående tjugo levnadsår mil norr om Berlin, år 1675 tilldrar sig skulle han skriva mellan fjorton och Fontanes intresse. Det blev en seger för sjutton romaner – det beror litet på hur Brandenburgs trupper under generalen man räknar, några böcker etiketterades Derfflinger och markerar början på som långa noveller. Det är ett betydan- Preussens uppstigande till en europeisk de opus. Men då bör man veta att han stormakt. Kurfursten Fredrik Vilhelm före ”debuten” hade producerat sig som gavs efter detta slag epitetet ”stor”, och skald, journalist, krigskorrespondent, genom invecklade allianssystem utlös- teaterkritiker, hembygdsskildrare, aka- tes det så kallade skånska kriget, där demisekreterare. En litteratör som

8 svenskarna å sin sida satte Danmark på aristokratiska herresäten, vars inneha- plats. Det blev nu ingen hållbar triumf. vare är dömda till social undergång i Inom en generation var den svenska den kapitalistiska marknadsekonomins stormaktens öde beseglat. Men den malström, och han visar sympati med tyska kraftutvecklingen hade inletts, människor som har kommit på undan- och knappt två hundra år senare såg ett tag i moderniseringsprocessen. Men skinande tyskt kejsarrike dagens ljus. han ställer sig inte i vägen för denna process. Han är själv något av en mod- Detta var produkten av Otto von Bis- ernist, eller med tidens uttryck: en marcks skickliga realpolitik, som på dekadent. Inte mycket för det upphöjda, många sätt var i Fontanes smak. Bis- det transcendenta eller det finkultur- marck, född i Wienkongressens slut- ella. skede 1815, var nästan årskamrat med Fontane. Det var också Karl Marx. 1848 Fontane var och verkade här och nu. hade Fontane stått på barrikaderna i Faderns yrke var apotekare och det blev Berlin, medan Bismarck var i full färd inledningsvis också hans eget. Han tog med att organisera ett militärt ingrip- en statlig yrkesexamen, det vill säga han ande mot upprorsmännen. Unge Fon- gick inte den lärda vägen, och prakti- tane hade under fyrtiotalet skrivit bal- serade några år i apotek. En del av hans lader i nationalromantisk anda, i en stil ungdom hade tillbringats i Schwine- som har likheter med Runebergs. Med münde, dit fadern hade måst flytta på det revolutionära nederlaget tog han grund av spelskulder, och på fyrtiotalet skeden i vacker hand men utan att bli kom unge Fontane i kontakt med tidens kappvändare. Han uppträdde i alla sina litterära avantgarde i Sydtyskland, kapaciteter som en fri intellektuell, även varefter han gav upp sin apotekarkar- om han periodvis var avlönad av den riär för att bli fri skriftställare. Bildning preussiska staten. Han tillhörde aldrig hade han skaffat sig i föräldrahemmet samhällets eliter. Han var vad man genom faderns närmast sokratiska skulle kunna kalla en bildningssmå- metod att i dialogform dryfta kompli- borgare. cerade ämnen. Denna ”folkliga själv- fostran” kom honom väl till pass när Slaget vid Fehrbellin ägde rum inte han gjorde sina skarpa iakttagelser av långt från Fontanes egna hemtrakter. den sociala verkligheten, och det är mer Född i garnisonsstaden Neuruppin, än troligt att ungdomsåren uppe vid som idag har tillnamnet Fontanestadt, Östersjökusten har fått bidra med skulle han göra denna stad med atmosfären i sedeskildringen Effi Briest omgivande landskap – skogar, floder (1894), länge den enda av hans romaner och sjösystem – bekanta för en som var tillgänglig på svenska. borgerlig läsekrets som hade bosatt sig i stenöknar med stinkande kanaler och Flertalet av dessa skönlitterära verk har förlorat sina rurala rötter. Med de po- kvinnliga huvudpersoner; hans kvinno- pulära skildringarna Wanderungen porträtt är för det mesta nyanserade, durch die Mark Brandenburg lyckades och när han någon gång förgrovar dem han rentav uppamma ett slags tidig är det för att få fram en motpol till turism i grundarårens Tyskland, där positiva drag i den kvinnliga naturen osunda industrimiljöer gjorde livet till som han vill framhäva. Det är inte en prövning för hög som låg. Här är det omöjligt att hans egen lätt depressiva reportern Fontane som breder ut sig läggning har medverkat till en empati och som samtidigt företar miljöstudier för det svaga könet. till sina egna kommande romanprojekt. Han beskriver närmast förälskat gamla

Sådan var denna tid som i hög grad var en brytningstid.

Theodor Fontane är dess oöverträffade skildrare. Han hyser, liksom för övrigt den unge Heinrich Mann, ett genuint förakt för parvenyn, uppkomlingen; för honom är gamla pengar mera värda än nya. Det tyska ger han inte mycket för: hans land är Mark Brandenburg, med sina våtmarker, sina kastanjealléer, sin uradel som fanns där innan Hohenzoll- rarna kom in i bilden. Gamle majoren Dubslav von Stechlin i Fontanes sista roman med hans efternamn som bok- titel (1898, på svenska 2017) hyste aktning för det reformsinnade präster- skapet, och även för svarvaren August Bebel, den tyska socialdemokratins ledare, visade han respekt. En godmo- digt tecknad figur i Stechlin är ortens skollärare som besatt insikter i både biodling och hembygdsforskning. I den I Irrvägar (Irrungen, Wirrungen, liberala demokratins England hade 1888, på svenska 2017) är det en Fontane själv sina politiska ideal – där tvätterska och sömmerska, Lene, som fanns en fri press, ett livskraftigt är centralgestalten. Berättelsen utspelar föreningsliv, ett minde hierarkiskt soci- sig i Berlin, till stora delar i trakterna av alt system än det som länge rått i den Zoologischer Garten som ännu inte preussiska militärstaten och dess byrå- hade inkorporerats och blivit kejsarsta- kratiska lydnadskultur. Fontane för- dens mest fashionabla distrikt. Det fogar över en sällsamt skarp blick för de lantliga, som vår tids Berlin ännu har intima och informella sammanhangen gott om, var ingen idyll, men människor och gör sig gärna löjlig över världens på gränsen mellan proletariat och alla viktigpettrar. Undersåtlig ville Fon- småborgerskap fick ändå vara tane inte vara utan individualist, någorlunda i fred – man kommer att medborgare. tänka på att Berlin länge hade rykte om sig att vara en plats för religiös och Han valde teman som kunde provocera. politisk tolerans, och minnet efter Lene i Irrvägar inleder en förbindelse venderna som trängts undan av den med Botho, en adlig kavallerilöjtnant germanska anstormningen var inte helt och fattiglapp som levde på alldeles för utplånat. Berlin saknade förvisso Dres- stor fot. Dylika konkubinat var inte dens och Hamburgs arkitektoniska ovanliga i det gamla ståndssamhällets skönhetsvärden, det var en stor håla dit upplösningsskede, men det utmanande nyrikedomen efter riksgrundandet var dels att Lene även tidigare hade haft 1870–1871 drogs och lika ofta den en man, dels att baronen, hennes dåliga smaken. Fredrik den store hade älskare, uppfattade henne som sin valt Potsdam före Berlin, och inte heller jämlike. Han skänkte henne sin Bismarck vistades där mer än nödvän- uppmärksamhet och sin kärlek men digt. Han trivdes på gods och kurorter. inga presenter; det är inte troligt att han hade haft råd att ge henne en av-

10 skedsgåva i form av en handskaffär. en krets av svassande aristokrater som Hans räddning var att bryta med den Fontane inte kunde med och som inte han älskade och gifta sig till ett varaktigt insåg att deras tid var förbi. välstånd (istället för att leva på en morbroders handlån). Den blivande hustrun är fjollig och fåfäng. Botho förlorar sina illusioner men inte sina känslor för Lene. En officerskollega avråder han samtidigt för att begå en dumhet och gifta sig nedåt.

Denna berättelse väckte upprörda käns- lor, inte minst i den liberala pressen. Den fick en ”Det går an”-stämpel. Man skojade inte så där ansvarslöst och nästan uppsluppet med den egendoms- ägande klassen, samhällets stötte- pelare. Lene ingick efter brytningen med sin baron ett äktenskap med en betydligt äldre karl, en religiöst lagd hantverkarmästare, som just inte hade någonting emot att ta hand om en fallen kvinna och som hon heller inte behövde älska. Stackars Effi råkade några år senare å andra sidan riktigt illa ut efter att i ett obevakat ögonblick ha gett sig åt en charmör och gått miste om både make och barn och dessutom sina föräldrars Åtskilliga av Fontanes referenspunkter välvilja. finns i det förflutna. Han var ingen skolad historiker men vann erkännande Sådana vardagsproblematiker hade dit- av fackmännen på området. Hans första tills inte ansetts värdiga att berika lit- roman, Vor dem Sturm (1878), handlar teraturen. Men Fontane var inte för fin om förspelet till slutstriden mot Napo- för att smutsa sina händer. Han odlar leon. Det är patriotismens och befrielse- småpratet och intresserar sig för his- krigets år. I Stechlin, den sista roman toriens bifigurer. Han kan bli mång- han fullbordade, blickar författaren och ordig, men han är inte mycket för de hans talesman, den avdankade maj- stora orden. Dubslav von Stechlin faller oren, tillbaka på denna heroiska tid (då igenom i ett riksdagsval till den tyska ingen av dem var född), när preussiska riksdagen, som kandidat för det konser- och ryska soldater och officerare levde vativa partiet – och några av hans samman i bivack och slogs mot en närstående drar en suck av lättnad, de gemensam fiende. Samförståndet mell- inser att han inte skulle göra sig i en an Preussen och Ryssland – det var talarstol. En bakgrund är säkert att Bismarcks program, det blev hans socialdemokratin år 1890 hade erövrat fredsverk, imponerad som han var efter ställning som den tyska riksdagens sina unga sändebudsår i Petersburg av största parti. Det var den händelsen den ryska mentaliteten, uthålligheten som till slut drev bort Bismarck från och viljan till inordning i det gemen- makten. Han hade för en stund övervägt samma. Och naturligtvis är de finaste en militärkupp för att ställa saker och gardesregementena i den preussiska ting till rätta. Nu gled initiativet över till armén uppkallade efter ryska kejsare.

I Sverige har Theodor Fontane knappast varit ett namn på var mans läppar. I Tyskland är han en kultfigur; man kan nästan tala om att där florerar en Fontane-industri, litet grand åt Strind- berg-hållet. I Neuruppin finns det så klart ett Fontanehaus (där faderns apotek låg) och en centralt belägen krog som heter Theo. Inte långt från denna stad ligger slottet Rheinsberg, där Fredrik den store tillbringade sina sista kronprinsår. Sjölandskapet är här mycket varierat. Hit gör man en utflykt i Stechlin under själva den upptrissade Sjön Stechlin norr om Berlin är känd valdagen, och det var till denna plats för sitt klara vatten. I närheten ska som Kurt Tucholsky förlade handlingen godset med samma namn ha legat, i sin kärleksroman Rheinsberg (1912), enligt beskrivningen i Fontanes sista också den en utmaning mot den borger- roman Stechlin [Källa: Public domain] liga smaken. Givetvis finns det ett Tuc- holsky-museum i en av flyglarna, och på Utflyktsmål – javisst! Men det finns flera av slottets väggar hänger porträtt oändligt mycket mer att upptäcka, i av den svenska drottningen Lovisa Ul- texterna. En invecklad historia heter rika, Fredrik den stores syster. I sjön Günter Grass’ roman om det tyska Stechlin trivs en siksort som är upp- enandet på svenska (1997, i original Ein kallad efter Fontane på latin. Vid weites Feld, 1995). Huvudpersonen, sjökanten låg tidigare DDR:s stolthet, kallad Fonty, låter Grass vara född 1919 ett kärnkraftverk; nu är här ett limno- i själva Neuruppin, och han förser ho- logiskt laboratorium. nom med alla tänkbara Fontane-attri- but. Fonty är avbilden, han har en gång stått framför helfigursstatyn av sin före- gångare, nu försöker han leva sig in i den gamles världsbild och tankevärldar. Redan på den tjocka bokens första två sidor träder man in i Fontaneland, med mystifikationer som måste få en mod- ern läsare att studsa – eller att met- odiskt söka sig in i ett nytt mikro- kosmos av känt och okänt:

Han talade om sin ”nog så allmänt kända ’päronballad’”, om sin ”Grete Minde och hennes eldsvåda” och ideligen kom han in Schloss Rheinsberg, inte långt från på ”sin” Effi, som ”luftens dotter”. Dubslav Theodor Fontanes födelsestad von Stechlin och den askblonda Lene Neuruppin. I en av flyglarna finns ett Nimptsch, Mathilde med kaméansiktet och Tucholskymuseum.[Källa: Hejkal at Stine med den alltför bleka hyn, jämte German Wikipedia ] änkan Pittelkow, Briest i hans svaghet, Schach som gjorde sig löjlig, skogvaktare Opitz och den klena Cécile, allesammans hörde de till hans persongalleri. Och det var inte alls med glimten i ögat utan i

övertygelsen om att ha genomlevt alla dessa lidanden som han klagade över den tramp- kvarn han befunnit sig i som apotekare under revolutionen 48. Likadant var det med den därpå följande tiden som sekreterare i Preussiska Akademien för de sköna konst- erna – ”Är alltjämt kolossalt vissen och nere i nerverna” – och så följde rapporten om den kris som var nära att medföra inläggning på nervhem. Han var det han sade, och de som kallade honom Fonty trodde honom på hans ord så länge han stod och kåserade på ett sätt som i träff- Fontanestadt Neuruppin, uppfört efter säkra anekdoter levandegjorde adelns i en brand 1787, skonades från Mark Brandenburg storhet och fall… förstörelse under andra världskriget, sedan stadens styrande beslutat att inte bjuda den framryckande sovjetarmén motstånd. Staden är byggd enligt rutnätsmönster, och här finns gatunamn kvar från DDR-tiden. Här Karl Marx-Strasse. [Foto: Clemensfranz ]

Om Anton Tjechov

AV JAN KÄLL

Jan Käll, jurist och dramatiker, diskuterar här den ryske dramatikern Anton Tjechovs (1860-1904) betydelse för den moderna dramatiken. Han påpekar att Tjechov visserligen inte var en politiskt revolutionär författare utan en liberal humanist men att inte desto mindre de ofta gjorda ”stämningsfulla” tolkningarna av hans verk i Stanislavs- kijs efterföljd tenderat att dölja den starkt samhällskritiska tendens som genomsyrar hans dramatik. Tankegången vidareutvecklas i den följande artikeln om Tjechovs pjäs Körsbärsträdgården.

påverkan han utövat på efterföljande generationers scenförfattare är i det närmaste oöverskådlig.

Anton Tjechov föddes ungefär samtidigt som en period av reformer tog sin början i Ryssland. Tsar Alexander II (1818-1881) var i viss mån en mer liberal man än sina föregångare, även om reformerna i mångt och mycket var en eftergift gentemot den allt starkare oppositionen mot tsarväldet. Ryssland var ett land i jäsning. Alexanders före- gångare, Nikolaj I (1796-1855), hade under sin regeringstid upplevt över fem hundra större bonderesningar. När så Anton Tjechov var blott 44 år gammal Alexander genomför några försiktiga när tuberkulosen ryckte bort honom. reformer, bland annat släpper han efter Det var 1904. Då var han redan en i på censuren, öppnas dammluckorna Ryssland berömd författare. Det är en och oppositionen hårdnar än mer. berömmelse som har stått sig. Mer än Kampen förs både öppet och illegalt. så: den har spritt sig världen över. Först Som en följd av detta avskaffas livegen- var det novellisten Tjechov som slog skapen 1861. Samhällskritiska författ- igenom, därefter dramatikern Tjechov. are som Tjernysjevskij, Pisarev och Do- broljubov stiger fram. De fullföljer kri- Förutom några mindre enaktare blev tikern Belinskijs krav på idéengage- det sammanlagt sju pjäser. Fyra av mang i dikten, de vill ”ställa problem dessa – Måsen, Tre systrar, Onkel Vanja under debatt”. Samtidigt publicerar och Körsbärsträdgården – räknas till såväl Tolstoj som Turgenjev, Dostojev- världsdramatiken och betecknas som skij och Gontjarov några av sina mest klassiker. Det är därför ingen överdrift centrala verk. I litteraturhistorien bru- att kalla Tjechov för en av 1900-talets kar perioden gå under namnet sextio- mest inflytelserika dramatiker. Den talet.

Denna period av relativ frihet och då Alexander II mördades och reform- uppsving når sitt slut då Alexander II dörrarna slogs igen och repressionen mördas i mars 1881. Alexander III åter trappades upp. skärper censuren, ger polisen ökade befogenheter och inskränker universi- Det är denna uppgivenhet och besvik- tetens frihet. Det är under denna per- else som kommer att skapa grundtonen iod, då samhällsklimatet påtagligt i hela Tjechovs författarskap. Det är hårdnar, som Tjechov börjar skriva på dessa upplysta liberaler, ofta köpmän, allvar. Men trots att han ser upp till och läkare, godsägare och aristokrater, som beundrar de revolutionärt demokra- Tjechov befolkar sina pjäser med. Det är tiska tendensdiktarna från sextiotalet desillusionerade människor. För dem är går han aldrig själv samma väg. Han inte revolutionen något alternativ, men vägrar att ställa sin diktning, eller sitt inte heller tror de längre på tsardömets mänskliga engagemang över huvud, i möjligheter att reformera sig självt. De någon bestämd livsåskådnings eller betraktar sina egna liv som blott ideologis tjänst. Sin syn på författarens mellanspel. Det enda de kan göra är att uppgift förklarar han i ett brev till hoppas på att framtida generationer vännen och den konservative publicis- kommer att få det drägligare. Vid fullt ten Suvorin: medvetande låter de sig själva sjunka allt djupare ned i förlamande passivitet. ”Författaren roll består helt enkelt i att berätta om personerna, om hur förhållan- Förvisso finns i detta ett stänk av fin de dena var och hur de uttryckte sig när de siècle-sjukan. Men Tjechov hade inte talade… Konstnären får inte sätta sig till varit Tjechov om han blott åstad- doms över sina personer och inte heller kommit en variation på ett gängse tids- över vad de säger, han skall bara uppträda som ett opartiskt vittne…” tema. Hans pjäser speglar en konkret, i hög grad självupplevd, situation av att Inställningen rymmer Tjechovs grund- vara en historiens fånge och att stå utan läggande politiska åskådning. Nämligen varje alternativ till den rådande situa- den liberale humanistens. Tjechov tionen. Av att vara oförmögen att på- befann sig aldrig i de radikala sextiotal- verka sitt eget och sitt lands öde. Det är isternas revolutionära plantskola. Tjec- de sista flämtande årtiondena innan de hov ägnade istället sin ungdom åt ryska revolutionärerna formerar sig på läkarstudier samt att bidra till sin egen allvar. Det är denna tid som utgör och familjens försörjning genom att fonden för Tjechovs pjäser. under pseudonym skriva, för övrigt av publiken mycket uppskattade, kåserier Men Tjechov ägnar inte sina pjäser åt och noveller för diverse Moskvatid- att analysera den politiska situationen. ningar. Ideologiskt stod han nära de Sådana analyser intresserar honom liberala kretsar som under Alexander II inte. Han ogillar över huvud taget idé- ivrat för livegenskapens avskaffande. dramer. Ett belysande exempel är hans Men för dessa liberaler var syftet med inställning till Ibsen, som spelades livegenskapens avskaffande och övriga flitigt i Ryssland runt sekelskiftet. Tjec- reformer knappast att uppnå den uto- hov lär ha sagt att Ibsen uppenbarligen piska socialismen. Vad dessa liberaler inte kände livet, eftersom sådant som önskade var en kapitalistisk utveckling hände i Ibsens pjäser inte hände i livet. av västeuropeiskt mönster. I Alexander II hade de sett en möjlighet att för- I sina brev och anteckningar upprepar verkliga dessa förhoppningar. Därav Tjechov gång på gång att på scenen deras stora besvikelse och uppgivenhet måste allt vara ”som i riktiga livet”. Folk

honom bredvid två andra vid tiden utpräglade naturalister som exempelvis Strindberg och Zola blir denna skillnad uppenbar. Tjechov tolkade begreppet naturalism bokstavligt. För honom var det inte, som det i hög grad var för såväl Strindberg som Zola (och Ibsen för den delen), en metod att driva den sam- hällsengagerade idédiktningen ytterlig- are ett steg vidare. Tjechov var i den bemärkelsen både mer programmatisk och mer konsekvent än sina kollegor. För Tjechov var naturalismen först och främst en metod med vars hjälp man skulle kunna skapa den perfekta illu- sionen av liv.

Vad Tjechov eftersträvade var dock inte Entrén till Tjechovs hus, numera ett enbart en slavisk imitation av vardags- muséum med adress Sadovaya- verklighet. Tjechov drev naturalismen Kudrinskaya 6 i Moskva. [Foto: P-O vidare. Han arbetade länge och mycket Käll] med sina texter, omskrivningarna och omarbetningarna var många. Han fin- måste prata på samma sätt som de gör i slipade och bearbetade sitt stoff så att verkliga livet. Inga vändningar får föras det till slut antog symbolisk karaktär. in för att tvinga handlingen framåt, allt Det var med hjälp av denna metod han måste ske fullständigt organiskt. Kort lyckades skänka sina pjäser en sådan sagt: all konstruktion måste bort. Han säregen laddning. skrev:

”Låt allting på scenen vara just så kom- plicerat och samtidigt just så enkelt som det är i livet. Folk äter middag, helt enkelt äter middag, och samtidigt går deras lycka i fullbordan eller deras liv bryts sönder.”

Det är den borne naturalisten som talar. För givetvis var även Tjechov ett barn av sin tid. Naturalismen var det litterära programmet på modet över hela Eu- ropa. Det var dags att bryta med den Anton Tjechov [Källa: http://english.ruvr.ru/2010/07/20/12 äldre tidens litterära stil. Realismen skulle drivas vidare in i naturalism. För- 894684.html] fattaren skulle genomföra sina skild- ringar med vetenskaplig exakthet. Han Det har gjorts många försök att såväl skulle vara helt och hållet objektiv i sitt fördöma som att rädda över Tjechov på förhållande till verkligheten. Tjechov den rätta sidan om den ryska revolu- tog djupa intryck av denna strömning. tionen. Inga av angreppssätten träffar rätt. Tjechov glider undan och förblir i den bemärkelsen svårbestämbar. Tjec- Men på ett sätt skiljer sig Tjechov från sin generations kollegor. Ställer man hovs pjäser är lika lite några svane- sånger över en dödsdömd klass som de

är hyllningar till en kommande revolu- frågor finns det specialister; det är de som tion. Tjechov såg samtiden klart, om än bör ha rätt att döma i problem som rör till av förklarliga skäl inte ur något efter- exempel samhället, kapitalismens framtid, revolutionärt perspektiv. Han tvekade faran av alkoholism, kvinnosjukdomar. inte om att det feodala tsardömet sjöng Konstnären, han ska bara uttala sig om det han verkligen förstår: hans område är lika på sista versen. Skillnaden mellan begränsat som alla andra specialisters…” Tjechov och exempelvis efterkom- mande marxister är bara den att Tjechovs specialistområde var känslan Tjechov aldrig såg någon organiserad av att vara människa i en tid då, i vart arbetarrörelse och dess eventuella bety- fall ur ett borgerligt liberalt perspektiv, delse i ett framtida samhälle. Tjechov alla dörrar mot förändring tycks stäng- skrev om den borgerliga miljö han kän- da. de till och förstod. Och återigen: han såg ingen mening med att föra in några konstruerade analyser i sina verk. Hans syn på författarens roll var en annan.

Till Suvorin skrev han:

”Det är inte bra för en konstnär att blanda sig i sådant han inte begriper. För speciella

Om Tjechovs Körsbärsträdgården

AV JAN KÄLL

Jag har alltid gillat Tjechov. Ända sedan slavskijs anda vi angrep Tjechovs pjäs jag första gången i de tidiga tonåren [1]. kom i kontakt med honom. Då var det hans noveller. Sedan, några år senare, när jag började hålla på med teater, hans pjäser. På Calle Flygares teater- skola gjorde vi Tjechovs Onkel Vanja som slutproduktion. Jag spelade den desillusionerade läkaren Astrov.

Vi repeterade intensivt. Något större förtroende för den pedagog som fungerade som regissör hade vi inte. Istället repeterade vi på egen hand på kvällar och helger. Vi sökte frenetiskt efter undertext i de på ytan vardagliga replikerna. Jag minns fortfarande tydligt hur vi i den slitna gamla kasern- byggnaden i Solna gång på gång spelade igenom andra aktens nattliga möte mellan Jelena och hennes tillbedjare Vanja. Vi tyckte oss upptäcka hur per- Konstantin Stanislavskij av Valentin sonerna bara till synes pratade med Alexandrovich Serov (1865- varandra, men att de egentligen talade 1911). [Källa: Wikipedia Public förbi och mer till sig själva än till domain] varandra. Upplevelsen var berusande. Det som framträdde på scenen var en Stanislavskijs betydelse för såväl rysk vemodig bild av omöjlig kärlek och som västerländsk skådespelarkonst har förlorade livsmöjligheter. Vi fasciner- varit fundamental. Tillsammans med ades av stämningarna och händelselös- dramatikern och kritikern Vladimir heten, som plötsligt bröts av ett lika Nemirovich-Danchenko grundade han meningslöst som misslyckat mordför- 1898 Konstnärliga teatern i Moskva där sök. Den föreställning vi åstadkom var han under många år var verksam som rakt igenom estetiserande. både skådespelare och regissör. Han utarbetade ett eget system för skåde- En förklaring till att det blev så var att spelarkonsten. Enligt Stanslavskij skul- teatermannen Konstantin Stanislav- le skådespelaren låta rollen komma skijs bok En skådespelares arbete med inifrån. Skådespelaren skulle ta fram sig själv ingick i skolans kursplan. Den den ur sig själv. Följaktligen skulle inte hade vi läst noggrant. Det var i Stani- skådespelaren spela en känsla, utan ta fram den ur sig själv, ur sitt känslo-

18 minne. Stanislavskij kom genom sitt past blev denna motsättning i samband system att få en djupgående inverkan på med Konstnärliga teaterns uppsättning den borgerliga teaterkonsten. Hans idé- av Körsbärsträdgården, den sista och er är alltjämt levande. På engelska kal- kanske främsta av Tjechovs fyra klas- las de method acting. siska pjäser.

Stanislavskijs idéer var naturligtvis djupt influerade av den litterära naturalismen. Det gällde att bryta med den deklamatoriska spelstilen och på scenen avbilda livet som det såg ut i verkligheten. Även för Tjechov var naturalismen en grundläggande ambi- tion. I den bemärkelsen är det knappast förvånande att Stanislavskij kom att intressera sig för Tjechovs dramatik. Få Scenbild från 1904 års uppsättning av andra dramatiker lämpade sig så väl för Körsbärsträdgården på Konstnärliga att genomföra det naturalistiska pro- Teatern i Moskva. [Källa: Public grammet i praktiken. Tack vare domain] Stanislavskij kom Tjechovs dramatik dessutom att nå en betydande publik Stanislavskij hade läst Tjechovs pjäs redan under Tjechovs livstid. Men Stan- som en tragedi, trots att Tjechov tydligt islavskij kom också, i kraft av sitt stora poängterat att det rörde sig om en ko- inflytande på teaterkonsten, att låsa in medi. För Stanislavskij handlade pjäsen Tjechovs dramatik i en borgerligt psy- först och främst om syskonen och kologiserande tradition i vilken den aristokraterna Ranevskajas och Gajevs alltjämt i stor utsträckning är fången. vandring mot undergången. För Stani- slavskij var dessa två gestalter pjäsens Ett resultat av detta är att det nästan absoluta huvudroller. Utifrån dessa alltid är roligare att läsa Tjechovs pjäser premisser iscensatte han pjäsen. Han än att se dem framförda på teatern. tog sig till och med friheten att på Bevittnar man repetitionsarbetet ini- affischen ändra pjäsens rubricering från från framstår ofta skådespelarnas första komedi till drama. gemensamma genomläsning som bättre än den färdiga föreställningen. Den Denna läsning har, med några få un- initiala osäkerheten ger replikerna en dantag, kommit att bli bestämmande förförisk realism och lätthet som är svår för vår svenska Tjechovtradition. Det att återskapa när skådespelarna sedan vill säga att framställa pjäsen som en börjar repetera och på allvar tränga in i svanesång och hyllning till det döende sina roller. För så fort de gör det kör de, ryska tsardömet och dess aristokrati. liksom även vi gjorde, fast i Stanislav- Till och med en vänsterradikal skribent skijs tradition av överdrivet psyko- som Erik Blomberg tog intryck av den logiserande och stämningsmåleri. Den och skrev att Tjechov ”representerar en lägger sig som en våt filt över Tjechov tid och en klass, som är dömd till och kväver den sociala dimensionen i undergång”. hans dramatik. Men Tjechov var som sagt inte nöjd Tjechov var inte heller överens med med Stanislavskijs tolkning av Körbärs- Stanislavskij om hur hans pjäser skulle trädgården. Tjechov menade att Stani- spelas. Det framgår tydligt av deras slavskij i allt för hög grad framhävt olika brevväxlingar. Tydligast och skar-

19 pjäsens tragiska drag på bekostnad av två figurer som ägnar tre timmar åt att dess ljusare sidor. I sina brev till Stani- förneka vad som för alla övriga inblan- slavskij påpekade Tjechov att han ansåg dade samt för publiken är uppenbart. att såväl köpmannen Lopachin som den Det blir inte ens psykologisk intressant, revolutionäre studenten Trofimov var enbart långtråkigt. betydligt viktigare figurer och att fram- hävandet av Ranevskaja och hennes Tjechov hade menat det tvärtom. Ordet bror på deras bekostnad förvrängde komedi stod för något. Det skulle upp- pjäsens intentioner. fattas i sin traditionella betydelse. Det var fråga om en pjäs med lyckligt slut. Och slutet är lyckligt i den bemärkelsen att de för samhällets utveckling centrala krafterna går som segrare ur striden. Lopachin köper själv körsbärsträdgår- den för att stycka upp den till sommar- stugetomter och på så sätt göra marken produktiv och inkomstbringande igen. Trofimov lyckas slita Ranevskajas dotter Anja ur den destruktiva moderns grepp genom att tala till hennes förnuft. Den dagdrivande godsägaren Pisjtjik drar till sist en vinstlott då man finner värdefull lera på hans ägor. Den hitin- tills under så många år sysslolöse kon- toristen Jepichodov får en uppgift i att förvalta den nya körsbärsträdgården. Visst finns där också inslag som något solkar lyckan. Ranevskajas fosterdotter Varja degraderas och får ta tjänst som hushållerska, tjänsteflickan Dunjasja lämnas kvar olyckligt kär och gravid

med lakejen Jasjas barn. Och så givetvis Konstantin Stanislavskij i rollen som Ranevskaja själv och hennes bror Gajev Leonid Gajev i Körsbärsträdgården, som drivs från sitt hem, med största omkr. 1922. [Källa: Wikipedia Public sannolikhet dömda att leva återstoden domain] av sina liv i elände och misär. Men likafullt är såväl Ranevskaja som hen- Läser man pjäsen utifrån dessa premis- nes bror Gajev komiska gestalter. De är ser framstår den också i ett annat ljus. menade att skratta åt. Låt vara att de Att såväl Ranevskaja som hennes bror skildras med stor ömsinthet och för- är dömda att gå förlustiga sin barndoms ståelse, men det går inte att bortse från gods och hem tar det inte många min- att deras gemensamma lyte – det vill uter innan publiken begriper, det påt- säga total blindhet inför den verklighet alas om och om igen redan från allra som omger dem – är menat att väcka första början. Så Stanislavskijs och publikens munterhet. Tar man fasta på efterföljandes försök att göra de två sys- detta skjuts också Lopachin och Trofi- konen till huvudpersoner faller på sin mov betydligt längre fram i rampljuset. egen orimlighet. Vi har också år efter år De är båda, om än på högst olika sätt i uppsättning efter uppsättning fått se och i opposition mot varandra, den nya denna orimlighet gestaltad, det vill säga tidens människor. De har insett vilka krav den ställer och handlar därefter.

Lopachin har skakat av sig livegen- Men Tjechov var ingen revolutionär. skapens bojor och kämpat sig upp till Han var närmast vad som i dag skulle köpman. Trofimov bär på fröet till revo- karaktäriseras som en borgerlig huma- lutionära idéer. Körsbärsträdgården är nist. Körsbärsträdgården är också i den inget mindre än en komedi om bor- meningen en ”borgerlig” pjäs. Men tack gerskapets uppgång och – samtidigt – vare sin upphovsmans förmåga att feodalismens fall. fånga upp och öppet och fördomsfritt gestalta sin egen ryska samtids inre En helt renodlad komedi med ett gen- motsättningar spränger den sina egna omgående lyckligt slut, så som exem- ramar och förvandlas till en bred social pelvis Shakespeare konstruerade sina skildring av det ryska samhället under komedier, är det inte fråga om. Men den sista tiden före 1905 års revolution. Tjechov hade till skillnad från Shake- speare möjlighet att skriva med en helt NOTER annan typ av historisk medvetenhet, och denna medvetenhet lät han genom- [1] Konstantin Stanislavkij (egentligen syra sin pjäs. Ur Tjechovs synvinkel Konstantin Sergejevitj Alexejev, ”Stani- kunde det inte vara fråga om annat än slavskij” var ett artistnamn) föddes i en komedi eftersom han försökte Moskva 1863 som medlem av en Ryss- skildra en utveckling som han såg över lands rikaste företagarsläkter och var allt omkring sig och som han i högsta där verksam som skådespelare och grad välkomnade. Han insåg att den var teaterdirektör fram till sin död helt nödvändig och i sin pjäs lät han 1938. 1898 grundade han Moskvas dess företrädare triumfera. Alltså kunde Konstnärliga Teater, som även rönte det inte vara fråga om att han avsåg uppskattning hos de efter oktoberre- något annat än ett lyckligt slut. Eller volutionen regerande bosjevikerna med möjligtvis är bitterljuvt ett bättre ord. Vladimir Lenin som en flitig teater- Körsbärsträdgården har också ett starkt besökare. Stanislavskij räknas som en drag av kollektiv skildring. Tjechov skil- av de mest inflytelserika teoretikerna drar ett samhälle och inte – som så inom den moderna scenkonsten, sär- många tolkningar byggt på – en sam- skilt hans verk En skådespelares arbete ling människor som går runt och har med sig själv, som utkom i svensk väldigt svårt att nå fram till varandra. översättning 1944. Till dem som teoretiskt kom att invända mot Stani- slavskijs syn på teatern hör den tyske dramatikern Bertolt Brecht.

Anton Tjechovs födelsehus i Taganrog, Ryssland. [Foto: Alexandre Mirgorod- skiy]

Bild: Ann-Katrin Blomberg Lennartsson

Frihet

AV HANS ARWIN*

Frihet är att bada när man vill då och då med blick på fjärran ö Varje sådan stund blir tankens frö och ger kraft till annat som man vill

Frihet är att låta tid stå still och njuta av vår kustmiljö att till tvång med glädje ta adjö och akta sig för livets spill

Frihet är likväl att måsten slippa att avstå från en del som andra gör och inte ryckas med i innegrej Frihet är en stund på Bohus klippa en stilla kväll då inga båtar stör

det blir en härlig stund bara för mig

*Hans Arwin är professor i Tillämpad optik vid Linköpings universitet. Han skriver också gärna dagsverser, som han publicerar på Facebook, (www.facebook.com/hans.arwin )

Macrons valseger är maktelitens Brumairekupp

AV JULIEN HACH

Julien Hach, som skrivit denna Frankrike. Drygt fem år senare blev han analys av årets franska president- den Femte republikens åttonde presi- val, är jurist från Lyon och sedan dent efter en av de mest sällsamma ett antal år bosatt i Sverige. Hach presidentvalkampanjer i det moderna menar att Emmanuel Macrons Frankrikes historia. I ett land där presi- seger är ett exempel på en fram- dentkandidater brukar vara toppolit- gångsrik kampanj iscensatt av iker med flera decenniers karriär i sta- olika eliter inom politik, finans- tens tjänst bakom sig väcker Macrons värld och media. Dessa eliter var framgångssaga många funderingar. En överens om att de ville ha Macron genuint demokratisk seger eller en oli- som ny president, inte minst av garkernas kupp? Här följer mina synp- eget intresse, och att störst chans unkter. att uppnå detta var om Macron i den avgörande 2:a valomgången i På kvällen den 23 april när resultatet ställdes mot Marine Le Pen. stod klart att Macron skulle möta Mari- ne Le Pen i den andra valomgången tänkte jag genast på författaren Michel Houellebecq: Ett märkligt presidentval ”I livet kan allting hända. Och oftast Emmanuel Macrons valseger är utan ingenting.” tvekan historisk. När den 34-årige nykomlingen i politiken med en bak- Valutgången blev precis den som hade grund inom investmentbankvärlden förutspåtts i flera månader och känslan 2012 blev rekryterad av den då nytill- av att genomleva upplösningen av ett trädande presidenten François Hollan- förutbestämt scenario var påfallande de var namnet Macron helt okänt i bitter. Under de senaste dagarna hade

23 dock opinionssiffrorna börjat att svänga fransmännen”, kommenterade center- ordentligt. Vänsterkandidaten Mélen- partisten Bayrou, som gett sitt stöd till chon och högerkandidaten Fillon verk- Macron. ade kunna överraska och förhoppnin- gen att åtminstone en av dem skulle I sitt direktsända långa, och något pre- kunna slå någon av favoriterna hade tentiösa, tacktal efter första valom- infunnit sig. Men till slut hände det som gången (det erinrade lite om en skåde- alla visste skulle ske: en duell mellan spelares på en Oscarsgala) lät Emman- Marine Le Pen, ledaren av ett parti som uel Macron redan som om han hade grundades 1972 av hennes starkt höger- vunnit valet. Med ett stort leende dök radikala far Jean-Marie Le Pen och lika- han upp på scenen och gjorde seger- sinnade med olika bakgrunder, (bland tecken under publikens jubel. Han var annat hårdföra veteraner från den nöjd: ”Vi har gjort det!” Han som nu nyfascistiska rörelsen Ordre Nouveau, skulle behöva samla ett brett stöd för att Vichy-regimen och den högermilitanta kontra extremhögern riktade sitt tal till underjordiska Organisation de l’armée sitt eget lilla kotteri, inte till franska secrète (OAS)) och Emmanuel Macron, folket. Inga beklagande ord om att en glättad nyliberal TV-predikant, som extremhögern hade nått sitt bästa talade om att befria fransk ekonomi valresultat någonsin. Han nämnde inte från ”etablissemanget” och ”gamla ide- ens namnet Le Pen. ologier”. Därefter gick vinnaren för att skåla i I medierna var reaktionen dock långt champagne tillsammans med sina vän- från den bedrövelse som rådde den 21 ner på Café de la Rotonde. Macrons på- april 2002, då Jean-Marie Le Pen ovän- tagliga lättsinne – liksom hela den tat lyckades slå socialisten Lionel Jos- politiska klassens häpnadsväckande pin i presidentvalets 1:a omgång och lugn i en stund då extremhöger ändå därmed kvalificerade sig till den 2:a. På stod på tröskeln till makten – ledde till kvällen den 23 april i år, när det stod stark kritik under de följande dagarna. klart att Le Pens dotter hade upprepat Hade de tappat allt omdöme? Hur kun- samma bedrift som sin far 15 år tidigare, de Macron bete sig som en gymnasist fick vi inte se journalisternas förtviv- som just hade tagit studenten och skrat- lade miner. Ingen pratade om ”politisk ta och festa medan landet riskerade att jordbävning”, ”åskknall” eller ”kata- kastas in i en oöverskådlig politisk kris? strof”. Ingen bröt ihop mitt i en direkt- Var inte Le Pens valseger det skräm- sändning. Ingen toppolitiker tog på sig mande perspektiv, som hade kunnat ansvaret för misslyckandet och avgick skönjas sedan flera månader och som från sin post. Ute på gatorna blev det alla sade sig vilja bekämpa? inga större demonstrationer. Visst fanns det en stor olikhet med Nationella Fronten kom på andra plats 2002 i det att Marine Le Pens valfram- med 7.6 miljoner röster och för första gång hade förebådats i flera år. I valet gången i ett presidentval gick inget av 2002 hade nästan ingen kunnat gissa de traditionellt två största partierna – att Jean-Marie Le Pen skulle hamna på Parti Socialiste (PS, socialistpartiet) andra plats. Men i en tid präglad av och Les Républicains (LR, republikan- terrordåd, högerpopulism, Trumps val- erna) – vidare. Konstigt nog verkade seger och Brexit betraktades Marine Le detta inte väcka några starkare känslor. Pen som en av valets favoriter. Opin- Tvärtom. Allt såg ut att vara precis som ionsmätningarna visade på rekordstora det borde. ”Jag tycker att det i detta siffror för henne, ibland upp till 30%. resultat finns ett tecken av hopp för Marine Le Pens närvaro i andra val-

24 omgången var så till vida ingen över- efterhand ter det sig nästan självklart raskning. att Macron hela tiden dragit nytta av Le Pen. Han behövde henne precis som Ändå, hade inte den fascistiska faran stavhopparen behöver ribban för att kommit närmare? Var inte det som hoppa så högt som möjligt. Hela hans målades upp som den värsta mardröm- storytelling var bygd på en romantisk men – att Republiken skulle intas av berättelse om det öppna samhällets extremhögern – precis på väg att inträf- strid mot nationalismens återkomst, en fa? marknadsföringssaga som passade som hand i handske med massmediernas Vissa kommentatorer gjorde en annan tolkning av EU-skepsisen som en brun analys. Det var inte så att Macron hade våg som sköljer över Europa. Motstån- drabbats av hybris. Det var vi, väljarna, det mot Le Pen hade varit ”varumärket” som inte hade förstått att Macron och Macrons främsta försäljningsargument. hans sponsorer lyckats med en väl Det var det som hade gjort att denna genomtänkta strategi. De hade nämli- partilösa kandidat, sponsrad av bank- gen fått den 2:a valomgång de önskat sfären och några ledande företags- sig från första början: en duell med chefer, kunde framstå som något nytt Marine Le Pen, där Macron kunde och annorlunda. framstå som Republikens Sankt Göran i kamp mot den bruna draken. I verkligheten hade de faktiskt aldrig tagit den så kallade fascistiska faran på allvar. Tvärtom. Ur ett rent taktisk perspektiv hade de bedömt Marine Le Pens när- varo i den andra valomgången som Macrons säkraste väg till Elyséepalat- set. Hade inte Jean-Marie Le Pen på sin tid sett till att Chirac blev vald med 82% av rösterna? När nu Marine Le Pen stod som en jättelik fågelskrämma i det franska politiska landskapet skulle välj- arna snabbt flyga iväg som en flock

Emmanuel Macron [Källa: www.kremlin.ru, Wikipedia commons]

Hur presidentvalet kom att in- skränkas till en folkomröstning om ”det öppna samhället” Valafisch 2017. Text: ÅTERSTÄLL ORDNINGEN I FRANKRIKE på 5 år. I Sommaren 2016, då fransk opinion FOLKETS NAMN. MARINE President upphetsades av det så kallade Burkini- förbudet (som fick den alltid lika skrämda sparvar och söka skydd hos skarpsynte Wolodarski att i DN jämföra bankiren från Rothschild. Så här i Frankrike med Saudiarabien), visade

25 några opinionsundersökningar tydligt Tretton år efter att EU:s monetära att Front National var på väg att nå sitt union hade skapats hade president bästa valresultat någonsin. Efter Stor- Chirac beslutat att det nya fördraget – britannien och USA var det nu, enligt som kallades EU:s Konstitution – skulle medierna, Frankrikes tur att se sin godkännas direkt av folket självt, inte av framtid som ett öppet land stå på spel. parlamentet. Under tiden hade EU- Extremhögern hade medvind i hela skepsisen vuxit ordentligt inom fransk västvärlden, inte minst i ett av islamis- opinion och debatten kring själva texten tisk terror drabbat Frankrike. Överallt och EU:s politik i allmänhet blev livlig syntes tecken på att en gryende främ- och komplex. Behövde vi egentligen lingsfientlighet höll på att breda ut sig. mer EU? Kunde vi fransmän känna oss Bakåtsträvande krafter som åter ville nöjda med den politik (och dess konse- sätta ”nationalism” på dagordningen kvenser) som EU hade drivit under det och pratade om att stänga gränser. Som senaste decenniet? Hade ekonomin för- såg negativt på det mångkulturella och bättrats? Och var EU demokratiskt? Var talade om att försvara ”identitet”. Som EU verkligen lika socialt som ekonom- gick till angrepp mot EU och globa- iskt liberalt? Innebar EU fred mellan de lisering. Deras valtriumf i Storbritan- europeiska folken på riktigt? I hela sam- nien hade varit ett stort nederlag för hället konfronterades åsikter och syn- EU. Trumps valseger hade kommit som punkter under flera veckor. Möten och en chock i hela världen. 2016 hade varit föreläsningar anordnades, böcker pub- ett annus horribilis för alla som stod för licerades, diskussionerna kring mid- ”det öppna samhället”. dagsborden var passionerade. Det var ett äkta demokratiskt ögonblick, där Intrigen till det kommande franska väljarna upplevde att de kunde påverka valet var alltså färdigskriven redan politiken och ta ansvar. innan någon politiker formellt hade anmält sin kandidatur. Alla kände att Men inom mainstreammedia lät det det inte skulle bli ett vanligt val. Det annorlunda. Till exempel den där gång- skulle egentligen handla om en folkom- en när programledaren Béatrice Schön- röstning om nationalism, populism och berg intervjuade Laurent Fabius, som EU-skepsis förklarade kolumnister, hade tagit ställning emot EU:s kon- politiska kommentatorer och ibland stitution: ”Hur känns det att samar- politikerna själva. Ett ”ödesval” om beta med Jean-Marie Le Pen?” I tidnin- EU:s framtid således. ”En folkomröst- gen Libération hade kolumnisten Serge ning om EU”, sade till och med Jean- July skrivit att fransmännens nej var ett Luc Mélenchon i augusti 2016. På så uttryck för främlingsfientlighet (= räds- sätt reducerades presidentvalet till en lan för den ”polska rörmokaren”). binär konfrontation, där väljarna ställ- Enligt Bernard-Henri Lévy skulle nejet des inför två alternativ: en kamp mellan gynna nationalisterna och islamisterna. det ”slutna” respektive det ”öppna” Philippe Val i Charlie Hebdo kallade Frankrike. Den ena sidan hade redan ett nej-sidans anhängare för poujadister ansikte, Marine Le Pens. Den andra sid- [1]. ans återstod att upptäcka. Ja, det förtjänade vi tydligen att kallas Denna dualistiska dynamik med globa- enligt massmediernas hövdingar, vi liseringen och EU-frågan i centrum motbjudande protektionister och natio- påminde förstås om valkampanjen nalister som pratade om demokrati, inför folkomröstningen om EU:s kon- suveränitet och rättvisa. Vi som vågade stitution 2005, en av de viktigaste ifrågasätta EU-kommissionens nylibe- händelserna i senare fransk politik. rala politik som satte konkurrens och

26 tillväxt högre än miljö, livskvalitet, Och som en perfekt representant för traditioner och kultur. Vi som inte EU:s och globaliseringens mänskliga kunde fatta att EU enbart var ”fred” och sida, ”la mondialisation heureuse” (den ”ekonomisk tillväxt”! lyckliga globaliseringen). Under denna febrila augustimånad nådde förvänt- Resultatet, en stor seger för nej-sidan ningarna kring hans eventuella kandi- med 55%, blev en stjärnsmäll för ”eta- datur sin kulmen. Den 30 augusti 2016 blissemanget”, som först reagerade med avbröt TV-kanalen BFMTV sin ordi- ilska och sedan med ännu mera ilska. narie tablå för att sända live den en- Det var helt enkelt omöjligt för eliten att orma nyheten att ekonomiministern var acceptera att det som fransmännen på väg att lämna in sin avskedsansökan röstade emot också kunde handla om till presidenten. På skärmen utspelade EU:s påtvingade ekonomiska liberal- sig en otippad scen: Macron, klädd i iseringar, ekonomisk otrygghet, om- kostym och med en pärm under armen, flyttningar, spridningen av lönsamhets- hoppade hastigt på en av Seines pendel- dogmen inom alla viktiga samhälls- båtar. Han hade inte sagt något än. Men funktioner. Istället tolkades utslaget bilden talade. som en triumf för rasism och gam- maldags nationalism. Folk hade låtit sig Macrons blixtsnabba karriär: en luras av rasister. Folk hade helt en- storfinansens Rastignac [2] bland kelt röstat fel. Men tack och lov skulle socialistregeringens spillror snart felet rättas till med Lissabonför- draget. Vilken resa han hade gjort på bara två år! Okänd för allmänheten i augusti Och nu, 12 år senare, var samma propa- 2014, när han blev minister, hade Mac- gandamaskineri igång igen inom med- ron på rekordtid lyckats bli en av ierna. Med samma slags debatteknik Frankrikes mest omtalade politiker, till som går ut på att avfärda kritiker mot och med presumtiv presidentkandidat! den globaliserade världsordningen som En så blixtsnabb uppgång har knappast ”populism”, ”nationalism”, ”fascism”. någon motsvarighet i det moderna Samma opinionsbildande dramaturgi Frankrikes politiska historia. Macrons där väljaren hålls fången i en förenklad utnämning till ett av de tyngsta reger- motsättning mellan onda nationalister ingsämbetena den 27 augusti 2014 hade och goda eurofiler. Denna gång dock i sig varit en stor överraskning. Av två med ett nytt inslag: en diffus skräm- anledningar: Macron var som sagt selpropaganda om extremhögerns åter- okänd. Och han sades dessutom vara en komst som insidiöst uppmanar väljarna övertygad liberal. Hans val som ekono- att ställa sig på ”rätt” sida, att välja miminister kom politiskt sett som en ”rätt” kandidat. bekräftelse på den marknadsliberala giren, som initierats tidigare i år när I slutet på sommaren 2016 började president Hollande hade utsett en ny medierna att intensifiera sitt fokus på premiärminister, Manuel Valls, före- Emmanuel Macrons eventuella presi- trädaren för den högerliberala falangen dentkandidatur. Macron, presidenten inom PS. Valls hade fått uppdraget att Hollandes särskilda gullgosse, satt vid leda en regering, som skulle sanera denna tidpunkt som ekonomiminister i statsfinanserna och stimulera närings- den djupt impopulära socialistregerin- livet med företagsvänliga reformer. gen Valls II, ett jobb han hade tagit över Denna nya linje var i samklang med i augusti 2014. Från början okänd hade Berlin och Bryssel men den gick inte ekonomiministern så småningom trätt hem hos många franska socialister. Den fram som en möjlig presidentkandidat. nya ekonomiska politiken upplevdes

27 nämligen av många traditionella väns- Den 27 augusti 2014 presenterades en terväljare – samt en stor del av socialist- ny ministerlista. Hollande hade be- partiets medlemmar – som ett direkt stämt sig: Filippetti, Hamon och Mon- svek mot PS:s klassiska linje i allmänhet tebourg sparkades. Det skulle inte höras och mot Hollandes tidigare vallöften mer kritik mot åtstramningspolitik och om att värna arbetsrätten och försvara marknadsvänliga åtgärder. Dagen efter Republikens suveränitet mot marknad- att den nya regeringen bildats talade ens krafter och globaliseringen i Valls inför storföretagens intresse- synnerhet, (se t.ex. kampanjtalet i le organisation Medef (Mouvement des Salon du Bourget den 22 januari 2012 entreprises de France) och passade på [3]). att förklara sin kärlek till företags- världen: ”J’aime l’entreprise” (jag äls- Hollandes och Valls kursändring åt hö- kar företag). Tillväxtens återkomst ger kritiserades till och med av några krävde inget annat än förbättrade vill- regeringsmedlemmar såsom kultur- kor för företagen, förklarade premiär- minister Aurélie Filippetti, utbildnings- ministern inför en både häpen och minister Benoît Hamon och sist, men bedårad publik, som aldrig hade tänkt inte minst, den färgstarke ekonomi- leva tillräckligt länge för att höra en ministern Arnaud Montebourg. I slutet fransk socialist tala på det här sättet av augusti 2014 argumenterade Monte- under ett officiellt framträdande. Det bourg tydligt mot regeringens nya offi- var nu ute med den gamla klassiska ciella linje i ett offentligt tal. Han trodde kollektivistiska retoriken, vilken PS hål- inte på en åtstramning som enligt hon- lit fast vid längst av alla socialdemo- om bara skulle pressa hushållen ännu kratiska partier i Europa. Franska sos- mer och därför leda till lägre tillväxt och sar hade nu blivit som alla de andra: högre arbetslöshet. pragmatiska, realistiska, företagsvän- liga. Nu stod även Frankrikes prem- Ekonomiministerns utspel var inget iärminister och rabblade den härskande individuellt hugskott. Både Hollande ideologins trosbekännelse: jag tror på och Valls var väl medvetna om att det er, företag! Må den fria marknaden manifesterats en djup identitetskris in- uppfylla jorden och ge oss vår dagliga om fransk vänster, i synnerhet inom PS. tillväxt! Det var stort. Och för att tydligt Partiapparaten hade hittills lyckats manifestera att en ny era hade börjat hålla ihop partiet, till och med hade den röde Montebourg bytts ut mot efter folkomröstningen om EU:s konsti- en tidigare Rothschild-bankir, som var- tution 2005 då före detta premiär- it finansvärldens öra hos presidenten minister Laurent Fabius och några and- sedan två år tillbaka, dvs. Emmanuel ra tunga politiker hade trotsat parti- Macron. linjen och kampanjat för nej-sidan. (Bland dessa fanns även Jean-Luc Macron var som sagt fortfarande okänd Mélenchon.) Men nu var det dags att ta bland allmänheten då han blev minis- ställning och visa en tydlig hållning ter. Men det påstods att han stod väldigt beträffade marknaden. Och sätta ner nära Hollande. Han var dennes kron- foten. Regeringen var splittrad. En stor prins. De var som ”far och son”, sas det. del av ledamöterna i nationalförsam- Det var Hollande som hade rekryterat lingen stödde Montebourg och var nära och utsett honom som Elyséepalatsets revolt. Det var dags att välja. Även om generalsekreterare 2012. Macron var då det skulle leda till socialistpartiets bara 34 år gammal. Men den unge man- upplösning. nen hade redan haft flera liv.

Macrons framgångssaga är typisk i en begåvade, lättsamma och ambitiösa tid då finansen blivit maktens förrum. personligheter sägs vara slående (utse- Den säger också mycket om Frankrikes endet undantaget). elit: en republikansk aristokrati där kontaktnäten från de prestigefulla Grandes Ecoles (elitskolorna) är den enda giltiga inträdesbiljetten.

Macron, uppvuxen i en läkarfamilj i staden Amiens i norra Frankrike, var alltid bäst i klassen. Han hade lätt för alla ämnen, var mognare än sina kamrater och var lärarnas favorit. I gymnasieskolan träffade han som elev den 24 år äldre lärarinnan i franska Brigitte Trogneux, som skulle bli hans fru. Macron flyttade till Paris och gick den förberedande litterära utbildningen Khâgne, som krävs för inträde i Les Grandes Ecoles, men misslyckades i inträdesprovet till det prestigefulla Ec- François Hollande, Frankrikes ole Normale Supérieure. I stället bör- president 2012-2017 [Källa: jade han studera vid Institut d’Etudes Flickr.com, Creative commons] Politiques de Paris och fortsatte sedan vid ENA (Ecole Nationale d’Adminis- I maj 2007 valdes Nicolas Sarkozy till tration), det utbildningsinstitut som president. Ett av hans första beslut var mest av alla symboliserar den franska att bilda en kommission med uppdraget elitismen [4]. Från ENA kommer mån- att utreda tillväxtens villkor. Kommis- ga av näringslivets, de stora bankernas sionen skulle ledas av Jacques Attali, och massmediernas chefer. Men skolan som hade varit François Mitterrand är framför allt den säkraste vägen till en specielle rådgivare i två decennier. Till politisk karriär. Presidenterna Valéry sin hjälp fick Attali en ung före- Giscard d’Estaing, Jacques Chirac och dragande: Macron. I september 2008, François Hollande är alla ”enarker”. Vid tio dagar innan Lehman Brothers kol- sidan av sin politiska utbildning ägnade laps, hoppade Macron över till bank- sig Macron även åt filosofi. Han världen och började en mycket in- var filosofen Paul Ricoeurs sekreterare komstbringande karriär som finansman och skrev en avhandling om Machia- på storbanken Rothschild & Co. velli. 2004 avslutade Macron sin utbildning. Han fick jobb inom den prestigefulla finansinspektionen och Liksom banken Lazare rekryterar gärna blev snabbt uppmärksammad av myn- Rothschild sina medarbetare bland tjänstemännen i franska statens finans- dighetens chef Jean Pierre Jouyet. Det sägs att det var Jouyet som intro- myndigheter, vars erfarenheter själv- klart är till stor nytta när det gäller att ducerade den unge Macron till en av sina trognaste vänner, dåvarande förhandla med staten. Tidigt 2012 drev förstesekreteraren i PS François Hol- Macron köpet av en filial till Pfizer för Nestlés räkning och blev miljonär. lande. Macron och Hollande skulle snabbt lära sig uppskatta varandra, en Francois Henrot, direktör hos Roth- schild, beskriver i en dokumentär Mac- relation präglad av ömsesidig beund- ron som en ytterst sällsynt personlighet ran. Likheterna mellan dessa över-

29 med en ovanlig förhandlingsförmåga. framtid och utveckling, inte en reger- På frågan huruvida Macrons bank- ingsmedlem som delade ansvaret för erfarenhet kunde vara till nytta för hans politiken som höll på att splittra det politiska karriär svarar Henrot: ”Som franska socialistpartiet och lämna lan- bankir lär man sig att kommunicera, det i ett enormt missnöje. det vill säga att berätta historier. Sådana som skapar lusten hos aktie- Propagandan om fascismens fram- ägare att rösta för en operation eller marsch hade skapat förväntningar om att köpa aktier. Så man lär sig … hur vem som skulle bli Le Pens främsta ska man säga, inte att manipulera op- motståndare. Rollen var ledig. Macrons inionen … fast, jo, lite grann.” Sedan spin doctors fattade nog väldigt snabbt 2010 hade Macron varit president- att här fanns ett bra kort att spela. I kandidaten Hollandes ekonomiska råd- Mars 2015 deltog Macron i det politiska givare. programmet ”Des paroles et des actes” (Parollerna och handlingarna) där han I maj 2012 kallades Macron till tjänst i konfronterades med Marine Le Pens staten av president Hollande och blev medarbetare Florian Philippot. Det var som nämnt Elyséepalatsets general- först då den stora allmänheten lärde sekreterare. Hollandes tilltro till den känna honom. Sommaren 2015 visade person som tidningen Le Monde en undersökningar att Macron hade blivit gång kallade för ”finansens Mozart” den 12:e mest populära politikern i föreföll total. Den unge mannen blev Frankrike. genast en inflytelserik röst inom hela den exekutiva makten. Han stack ut Framstegsoptimisten Macron: en med sin humor och charm, sin intel- partilös representant för den här- lektuella begåvning och sina sällsynt skande ideologin goda kontakter i näringslivet. Elysée- palatsets ”petit soleil” (lilla sol) var i I april 2016 startade Macron sin egen takt med sin tid. Han var en reformator. rörelse kallad En Marche (”I rörelse”), Redan innan Hollandes officiella libe- där man kan notera att initialerna E.M. rala vändning förespråkade han skatte- även överensstämmer med grundarens lättnader för företagen vilka skulle egna. finansieras med åtstramningar. Det var han som från kulisserna drev fram En Marche var ett nytt slags politisk reformen kallad ”CICE”, som bestod i rörelse, som utgav sig för att skilja sig en sänkning av arbetsgivaravgiften på från de traditionella historiska par- 40 miljarder euro. Sedan Hollande ha- tierna. Enligt statsvetaren Pascal Perri- de sparkat alla traditionella social- neau tillhör En Marche en ny ge- demokrater ur regeringen och valt att nerations politiska organisationer, som öppet stå för ”högersocialism” kunde kallats ”business firm party”. I den kat- hans liberala grå eminens nu föras fram egorin finner man den amerikanske i rampljuset. Som ekonomiminister ge- presidentkandidaten Ross Perots kam- nomförde han massiva avregleringar panjorganisation på 90-talet, Berlusco- och stod bakom den synnerligen im- nis Forza Italia eller tjecken Andrej populära arbetsreformen El-Khomri- Babis ANO (Aktion missnöjda medbor- lagen som ledde till stora protester. gare) med flera. Alla dessa partier leds Men trots all folklig turbulens lyckades av en oftast förmögen person, som sak- nykomlingen framstå som något av en nar tidigare politiskt engagemang och politisk oskuld och outsider, obefläckad som uttrycker kritik mot de tradi- av det smutsiga politiska spelet. Han tionella partierna. Dessa partiers raison var nykomlingen som snackade om d’être är huvudsakligen ledarens snab-

30 ba valframgångar. Personfixering och som lever för frihet, jämlikhet och Eu- bildmässighet ersätter ideologi och par- ropa.” timedlemmarna förvandlas till suppor- trar. En Marche visar alla dessa karak- De flesta som anslöt sig till Macrons teristiska drag. rörelse var inte särskilt insatta i politik. Ofta var de studenter på handelshög- Macron hade från början motiverat sin skolor eller småföretagare, som aldrig presidentkandidatur med väljarnas tidigare hade varit med i något parti. De önskan att bli av med de ”oändliga teo- gillade att tala om entreprenörskap, om logiska dispyter” som blockerade fransk att befria fransk ekonomi från gamla politik. Politikens mål skulle gå ut på att dogmer och blockeringar. Ledorden var skapa konsensus i stället för att fram- pragmatism, effektivitet och konkreta häva ideologiska motsättningar. Men lösningar. Macron hade uttryckt myc- enligt Macron var En Marches grundidé ket tydligt att han inte var socialist, han framför allt att verka som en försvars- föredrog etiketten ”socialliberal”. Men allians för alla som stod för det ”öppna” orden spelade faktiskt ingen roll för nu Frankrike mot Le Pens ”dödliga” var det ute med gamla etiketter, förklar- nationalistiska projekt. I en tid präglad ade han. Nu var det dags att fokusera av en gryende misstro mot det ”öppna på ”ce qui marche” (det som fungerar). samhället” skulle En Marche samla ”progressiva” av alla slag, som önskade I Macrons tal fann man inte mycket att renovera det politiska landskapet gen- hänga i granen. Kandidaten Marcons om att överskrida den gamla höger- valmöten beskrevs ofta som andefat- vänster-skalan för att tillsammans be- tiga, tråkiga, ibland till och med pa- kämpa den gemensamma fienden: ex- tetiska. Han var uppenbarligen ovan tremhögern. med att stå framför en publik och var en svag retoriker. Hans tal var flummiga Så här motiverade Robert Hue, tidigare predikningar fulla med plattityder om förstesekreterare i det franska kommu- modernitet och förnyelse, oändliga ti- nistpartiet, sitt beslut att stödja Macron rader av ren och skär demagogi och i TV-programmet ”Zemmour et Naul- politisk korrekt populism. Men det leau”: ”Visst är jag vänster, jag står gjorde inget. Emfatiska talare som kun- fortfarande för mina ursprungliga de hålla brinnande tal med referenser idéer. Men läget är onekligen ytterst till historia och kultur tillhörde ju det skrämmande. Le Pen är totalt under- förgångna. Med sina dumsnälla tirader skattad. När man står inför en så stor om våren som kommer och MTV-lik- risk för demokratin gäller det att se till nande valfilmer var Macron mer i takt att alla progressiva samlas”. med sin tid.

Men vad var det för något alla nu kallar Macrons team hade satsat på ett nytt för ”progressivism” (eller ”framstegs- sätt att nå ut till ”kunden” (= väljaren). optimism”)? Förutom att vara ett val- Big Data, ett nytt verktyg som företag botemedel mot extremhögern – vad använder i sin marknadsföring för att stod alla Macrons anhängare för egent- justera sina erbjudanden utifrån kund- ligen? data, som samlas in från informations- källor på webben, sociala medier, mobi- På En Marches hemsida kan man läsa len osv. På så sätt kan man ta reda på att rörelsen är: ”För alla som är över- människornas behov utan att behöva tygade om att landet är blockerat, som ställa frågor direkt till dem. Macron lan- brinner för att jobba och främja serade sommaren 2016 en stor under- utvecklingen, som gillar att ta risker, sökning omfattande 100 000 fransmän

31 för att identifiera alla de problemom- och som var utgångspunkten för den råden som olika målgrupper ansåg politik han hade fört som regerings- viktiga och till slut kartlägga vad som medlem. För att citera hans egna ord oroar fransmännen. Macron såg sedan skulle hans ideala Frankrike vara ett till att profilera sitt budskap gentemot land där ”unga fransmän drömmer om alla de olika väljargruppernas intressen att bli miljardärer”, där ”arbetslösa och det hela ledde till en tunn soppa, inte förväntar sig allt från samhället där det fanns lite av alla smaker. utan kämpar” och där ”det bästa sättet att kunna köpa sig fina kostymer är att I Aftonbladet skrev Åsa Lindeborg: jobba”. Han hävdade även att den ”Med honom uppmanas fransmän ”franska kulturen finns inte”. Närings- välja ett ledarskap utan politiskt frihet som samhällets alfa och omega, innehåll”. Men det är felaktigt att be- en naiv idealisering av entreprenör- trakta Macrons kandidatur som tom. skapet, en skuldbeläggning av de fattiga Under de vaga löftena och angenäma för deras fattigdom – ja, det var detta trivialiteterna om modernitet och för- som menades med framstegsoptimism, ändring som passade alla fanns en modernitet och motstånd mot fascis- tydlig ideologisk kärna. Som ekonomen men. Egentligen endast en omstuvning Frédéric Lordon briljant demonstrer- av de dominerande (ny)liberala man- ade i en uppmärksammad artikel i Le tran, som har blivit tidens melodi. Det Monde Diplomatique 12 april 2017, var också detta som skulle anses som ”Macron, le spasme du système” (Mac- revolutionärt och förnyande. ”En start- ron, systemets spasm), skulle man inte up är en nation där var och en kan låta sig luras av En Marches skenbara tänka sig att starta en start-up. Jag vill substanslöshet. Macron var tvungen att att Frankrike ska vara det.” ”En före- hålla sig till ytan för att inte avslöja sin tagares liv är svårare än en anställds.” kandidaturs verkliga politiska Uttalanden som avslöjar Marcons in- innehåll: ”oligarkins desperata vilja ställning: den globala elitens program i att överleva och fortsätta att styra”. ett nötskal. Han som brukade avsluta sina möten i en kristuspose var den härskande ideo- De 1 december 2016 talade François logins apostel, nyliberalismens profet, Hollande från Elyséepalatset och med- storfinansens sändebud: ”För att olig- delande franska folket att han hade arkin skulle kunna behålla sin makt bestämt sig för att avstå från att kan- krävdes det en tomhetens kandidat, en didera för omval. Aldrig i Femte repub- kandidat som inte säger någonting likens historia hade den sittande presi- eftersom det som skulle ha sagts hade denten beslutat att inte ställa upp för en varit alltför obscent: att de rika vill för- ny mandatperiod. Förvåningen var stor, bli rika och de mäktiga förbli mäktiga. men det rådde ingen tvekan om vad Det är det enda projektet hos denna som hade fått Hollande att ta detta his- klass, och det enda som rättfärdigar toriska beslut. Förtroendeklyftan med deras Macron.” folket var så pass djup att han helt enkelt bedömde sina chanser att vinna det Men vid enstaka tillfällen hade det kommande valet som noll. osägbara ändå kommit fram och en uppmärksam lyssnare hade faktiskt Macron, som hade avgått i augusti, hade kunnat snappa upp några intressanta väntat till den 16 november med att uttalanden, som tydligt avslöjade Mac- officiellt gå ut med sin kandidatur. Hol- rons idealsamhälle. Ett ideal som stäm- landes före detta sekreterare, eko- de överens med det hos den maktelit, nomiska rådgivare och ekonomiminis- som han hade kretsat kring i hela sitt liv ter skulle nu vända PS ryggen och

32 strunta i dess primärval med en ”obe- artiklar och sändningstid i TV. Enligt roende mittenkandidatur”. Men trots nyhetssajten Le Vent Se Lève publicer- ett häpnadsväckande massmedialt och ades mer än 8000 artiklar om Macron i politiskt genombrott var Macron långt tidningarna Libération, Le Nouvel Ob- ifrån att vara favorit. I slutet av 2016 servateur, Le Monde och L’Express hette fortfarande favoriten François efter hans avhopp från regeringen. Fillon, med cirka 26%. Men en rad Bilden som gavs av Hollandes tron- gynnsamma omständigheter skulle arvinge var en positiv och tilltalande snart bidra till att lyfta Macrons kandi- bild av en ung nykomling, en frisk fläkt datur och hjälpa honom att inta favorit- i det franska politiska landskapet, en ens plats. briljant förnyare som vänstern så länge saknat. Han var inte Hollandes för detta Opinionsundersökarnas favorit finansminister utan en överbegåv- ad ikonoklast, som kunde skaka om Om vi levde in en perfekt demokrati där Frankrikes och hela EU:s politik. Han politiken främst byggde på argument inkarnerade tilliten till moderniteten och fakta hade Macron omedelbart dis- och den optimism inför EU och globali- kvalificerats som en uppenbar char- seringen som fransmännen tycktes sak- latan. Men det är ett välkänt faktum att na. politiken liksom så mycket annat har infogat sig i reklamsamhällets mönster, Mediernas konstanta och nästan ovill- där berättelser ersätter argument och korliga sympati för den unge mitten- bildmässighet är viktigare än inne- kandidaten, som skulle befria Frankrike hållet. Den allmänna konsumtionskul- från de gamla etablerade partiernas turen tenderar att prägla alla våra val, dominans och få det bakåtblickande även de politiska, och det fungerar med landet att omfamna moderniteten (med valkandidater som för alla andra varor. andra ord marknaden) bör kallas för Vill en kandidat förbättra sina chanser vad det egentligen är: en massiv propa- att bli vald gäller det att samla de bästa ganda från opinionsbolagen för den spinndoktorerna och hitta på den mest kandidat som bäst tjänade deras egna säljvänliga storyn. ”Vi lever i dystra kommersiella intressen. Tyvärr var tider. Frankrike har tappat hoppet och fenomenet långt ifrån nytt. Redan 2005 ni är många som inte ser någon utväg. hade franska officiella medier ägnat sig Men för dig som inte är nöjd med åt att stödja EU-konstitutionen och in- politiken, som tycker att både höger och skränka åsiktsmångfalden i en förenk- vänster har misslyckat, du som vill att lad dialektik mellan ”goda” liberala EU- ditt land nu ska höja huvudet, prova anhängare och ”onda” nationalistiska gärna vår nya exklusiva kandidat. Ung, EU-motståndare. Tolv år senare sattes fräsch, fri från politisk kopplingar med ett liknande propagandamaskineri både borgerligheten och socialismen. igång med syfte att påverka ett val som Han kan göra skillnad i din vardag!” bedömdes innebära hög risk för EU och de marknadsvänliga krafterna. För att driva igenom sin luriga marknadsföring kunde Macron räkna Mediebevakningen av Macrons kandi- med mediernas hjälp. I stället för en kri- datur kastar ett skämmande ljus över tisk eller neutral granskning bemöttes den så kallade tredje statsmakten i Macrons kandidatur med ensidig be- Frankrike. Som journalisten och blog- geistring i franska mainstream-media. garen Aude Laucelin påpekade i sin Från och med sommaren 2015 blev artikel ”Macron, un putsch du CAC 40” Macron den mest mediala politikern har läget i franska medier markant både när det gäller antalet tidnings- försämrats på senare tid. På organisa-

33 tionen Reportrar utan gränsers press- Pigasse och Pierre Bergé. Xavier Niel är frihetsindex 2016 befann sig Frankrike grundaren av telekombolaget Free. För- på 45:e plats. Och detta på grund av ett utom att vara delägare i Le Monde mer och mer koncentrerat ägande av kontrollerar han också tidningen Le media i händerna på ett fåtal stora Nouvel Observateur. Affärsmannen Pi- investerare. Pressfriheten, en av demo- gasse är direktör i banken Lazard. Han kratins hörnstenar, kan rimligen inte äger tidningen Les Inrockuptibles och anses garanterad när mediamarknaden är delägare i tidningen Huffington Post. domineras av några få privata jättar, Han äger även radiostationen Radio som driver sin verksamhet för att göra Nova. Slutligen är entreprenören Bergé vinst. även en engagerad aktivist för homo- sexuellas rättigheter. Niel, Bergé, Pigas- Macron var den första kandidaten att se tog samtliga tidigt ställning för Mac- ställa upp i ett franskt presidentval utan ron. parti, utan att tidigare ha varit folkvald och med en kort erfarenhet som Medias insatser för Macron tog inte minister. Därtill avgående ekonomi- bara formen av en allmänt trevlig rap- minister i den illa omtyckta socialist- portering om presidentkandidaten. regeringen, som hade fått miljoner Man banade också vägen för sin favorit fransmän att gå ut och demonstrera. genom att torpedera väljarnas favorit, Men alla dessa brister kompenserades republikanen – och tidigare premiär- med hjälp av Macrons sällsynt goda ministern – François Fillon. Med PS:s kontakter med Patrick Drahi. Denne haveri borde presidentvalet 2017 varit mediemogul, bosatt i Schweiz, grun- en lätt match för Les Républicains. Men dade telekomjätten Altice, registrerat i i slutet av januari 2017, samma vecka då Luxembourg, och kontrollerar TV- Fillon skulle lanserat sin kampanj, kanalerna BF-MTV, radion RMC samt hamnade han i blåsväder efter avslöj- tidningarna Libération och L’Express. ande uppgifter i tidningen Le Canard Macron sägs ha bidragit till att Drahi Enchaîné. Enligt tidningen hade Fillons valdes i stället för Bouygues som köpare hustru Pénélope avlönats i flera år som till det franska telekombolaget SFR i hans assistent utan att ha utfört något oktober 2014. 2016 lämnade en av Dra- arbete. Det var början på en ”imponer- his närmaste rådgivare, Bernard Mour- ande” rad av avslöjanden. Varje vecka ad, SFR för att arbeta med president- kom nya uppgifter. Allt som det hade kandidaten Macron. TV-kanalen Canal tigits om under decennier (fru Fillons + tillhör industrimagnaten Vincent Bol- ska ha varit betald sedan 1982) läckte loré, vars son Yannick är en nära vän till nu ut stegvis, frontsida efter frontsida. Macron. Tidningarna Paris Match och Det hela resulterade i att Fillon och Le Journal du Dimanche ägs av Arnaud hans hustru förhördes av en speciell Lagardère. I egenskap av investment- åklagare (Le parquet national finan- bankir hade Macron varit gruppen cier, PNF) och att en förunder-sökning Lagardères rådgivare. Bernard Arnault inleddes med en enligt många juridiska är majoritetsägare i LVMH, ett holding- experter osedvanlig hastighet. bolag för lyxvarumärken, och kontrollerar även tidningarna Le Parisien och Fillon bad om ursäkt och försvarade sig Les Echos. Enligt veckotidningen Mari- genom att tala om en komplott. Känslan anne kunde Macron räkna med Arn- av att det låg någonting skumt bakom aults stöd redan sommaren 2016. den hastigt tillsatta utredningen dela- des av många väljare. Hur kom det sig År 2010 köptes dagstidningen Le Mon- att trettiofem års tystnad kring hust- de upp av trion Xavier Niel, Mathieu runs skenanställning sprack precis vec-

34 kan innan Fillon skulle starta sin kam- andra ord Macron. Den nyliberale Mac- panj? Hur kunde hemligstämplade ron hade nu även tagit på sig rollen som uppgifter från polisförhör hamna direkt Republikens försvarare. På så sätt kun- på redaktionsborden? Någon hade tyd- de hans kandidatur ta fart och att han i ligen bestämt sig för att sabotera höger- väljarnas ögon trots alla sina brister kandidaten Fillons kampanj. Och målet (framför allt hans ideologiska oklarhet nåddes. Fem dagar efter de första avslö- och avsaknad av ett tydligt politiskt pro- jandena hade Fillon rasat i opinions- gram) framstod som det bästa alternati- undersökningarna. Enligt siffrorna ha- vet. Det var han som skulle se till att Le de nu en annan person tagit ledningen. Pen inte vann. Den personen var – just det! – Emma- nuel Macron. Han behövde inte säga någonting, (vilket han klarade utmärkt). Han var inte Låt oss dock inte vara konspiratoriska. Le Pen och det räckte. Under de sista De som hade tagit kontakt med pressen, veckorna före valet verkade det dock de där ”obekräftade källorna” som hade som om att alltfler väljare inte ville låta så mycket att berätta om Fillon, kunde sig fångas i en duell mellan Macron och ju tänkas drivas av ren idealitet och Le Pen. Den 14 april visade en under- på allvar vara störda över möjligheten sökning beställd av Le Monde att Mac- att en korrupt politiker skulle bli vald ron och Le Pen visserligen fortfarande till president. De ville kanske göra Re- var favoriter med 22% men att Jean- publiken en tjänst genom att upplysa Luc Mélenchon och François Fillon låg om den ultra-liberale Fillons smussel. strax efter med omkring 20% vardera. Och man kan mycket väl förstå journalisternas iver att sprida sådana explo- ”Valet var inte avgjort än!”, var vi mån- siva nyheter. ga som tänkte. Fillon hade trots allt inte tappat de konservativa väljarnas stöd: Men – hur kommer det sig att medierna gaullister, suveränister eller katoliker. förblev så blyga när det gällde liknande Och Mélenchon hade lockat fram ett anklagelser mot Marine Le Pen och oväntat stort antal vänsterväljare som hennes parti? Påstådda anknytningar inte ville acceptera att ”there is no till Putin, missbruk av offentliga medel, alternative”. Allt kändes fortfarande skenanställningar – varför fick inte allt öppet. Hade inte fransmännen 2005 det här lika mycket uppmärksamhet? trotsat mainstream-media och det poli- Uppenbarligen hade medierna priori- tiska etablissemanget när de förkastade terat Fillon. Det var han som var den EU:s påtvingade nyliberalism? Men främsta måltavlan. den 7 maj på kvällen hände likväl det som alla hade väntat sig i månader. I februari 2017, två månader innan 1:a Elitens agenda representerad av nam- omgången av presidentvalet, stod det net Macron hade segrat. alltså klart. Macron och Le Pen fram- trädde som de två favoriterna. Och välj- arna, av vilka de flesta säkert ville und- vika att Frankrike skulle riskera att styr- NOTER as av extremhögern, ställdes inför två alternativ. Antingen rösta för en ”liten” [1] Pierre Poujade (1920-2003) var en kandidat, som inte troddes kunna nå fransk politiker, som i mitten på 1950- 2:a omgången och därmed öppna för talet grundade rörelsen l’Union de risken att Le Pen slutligen tog hem défense des commerçants et artisans spelet. Eller prioritera kandidaten med (Unionen för försvar av handlare och flest chanser att gå vidare i valet, med hantverkare). Rörelsen karakteriser-

35 ades av sina motståndare som små- inflytelserika societetsdamer och en borgerlig och populistisk. brinnande vilja att lyckas.

[2] Eugène de Rastignac är en fiktiv [3] Om detta tal kan den intresserade gestalt, som uppträder i en rad romaner läsa på bloggen ”Lindbom på franska”: i Balzacs Den Mänskliga Komedin. I http://www.lindbompafranska.se/201 romanen Le Père Goriot (Pappa Goriot) 2/01/francois-hollandes-stora-tal/ från 1835 har han en huvudroll. Rastig- nac är hos Balzac urtypen för den [4] École Nationale d’Administration framgångsrika strebern som når sitt (ENA) grundades 1945 i Paris av Char- mål tack vare intelligens, charm, stöd av les de Gaulle och Michel Debré. Numera har skolan sitt säte i Strasbourg.

När Frankrike bröt samman – om William L. Shirers storverk “The Collapse of the Third Republic”. Del II.

AV PER-OLOV KÄLL

Per-Olov Käll fortsätter här sin genomgång av den amerikanske journalisten och historikern William L. Shirers (1904-1993) stora verk om den franska Tredje republikens undergång, ”The Collapse of the Third Republic”, som utgavs 1969. Till skillnad från Shirers viktiga arbete om Hitler-Tyskland, ”Tredje rikets uppgång och fall” (1960), har boken om den Tredje republiken aldrig översatts till svenska. En anledning till att Shirers verk alltjämt är så intressant – förutom att han hanterade en högst levande penna – är att han själv under långa perioder arbetade som journalist i både Frankrike och Tyskland och med egna ögon kunde följa de dramatiska skeendena.

Krigsåren 1914-1918 tyska generalstaben hade emellertid gjort felbedömningen att Frankrike av ”På samma sätt som 1940 inleddes den år 1914 skulle bli en lika lätt match som tyska huvudattacken längs en front där de det hade visat sig vara 44 år tidigare i franska generalerna minst väntade det. 1870 års tysk-franska krig. Sex veckors Visserligen hade de i god tid varnats för var krig borde räcka, ansåg man inom någonstans tyskarna troligen skulle slå till staben, för att tvinga Frankrike på knä. men trodde inte på varningarna. Därtill I verkligheten kom som bekant kriget närde de egna planer på en mäktig offensiv, att utveckla sig helt annorlunda. Det som skulle inledas på platser som de själva skulle bli oerhört mycket blodigare, skulle välja.” (Shirer, sid 120) oerhört mycket mer förbittrat och utdraget än någon av de krigförande Den tyska generalstaben var inställd på länderna hade kunnat föreställa sig. en snabb seger över Frankrike inför det När parterna omsider möttes i Ver- Första världskriget. Att kriget i his- sailles för fredsförhandlingar (alltid torieskrivningen skulle komma att kal- detta Versailles!) hade det av Bismarck las för ett världskrig visste ingen – än skapade kejserliga Tyska riket upphört mindre att det skulle kallas för det att existera och detsamma gällde den första världskriget. Den snabba seg- kejserliga dubbelmonarkin Österrike- ern skulle ske genom den plan för Ungern. Vad Ryssland beträffar hade krigföringen, vars riktlinjer dragits upp det genomgått en revolution, eller rät- av den tyska generalstabens chef greve tare sagt två revolutioner, där den första Alfred von Schlieffen (1833-1913). Den- så kallade februarirevolutionen 1917 na så kallade Schlieffenplan utarbet- innebar att tsarväldet störtades och den ades för att Tyskland skulle kunna därpå följande oktoberrevolutionen uppnå seger i ett förväntat tvåfrontskrig ledde till upprättandet av världens mot de två huvudmotståndarna Frank- första socialistiska stat, som fick nam- rike och Ryssland, där dock Ryssland net Ryska socialistiska federativa sov- bedömdes vara den svagaste motstån- jetrepubliken – från år 1922 omdöpt daren. Den stora tyngden av de tyska till Sovjetunionen. Denna statsbild- stridskrafterna, närmare 90 procent, ning skulle komma att sätta sin prägel sattes därför in mot Frankrike. Den

37 på världspolitiken under drygt sjuttio Dreyfus-affären (som beskrevs i del I av år. denna artikel) är riktiga, nämligen att Dreyfus blev ett bondeoffer för ett den Kärnan i Schlieffenplanen, som i prin- franska krigsledningens av allt att döma cip låg färdig och utarbetad redan 1905, framgångsrika försök att föra tyskarna bestod i att koncentrera en överväldig- bakom ljuset genom att till Tyskland via ande militär styrka i ett anfall genom den säregna majoren Ferdinand Belgien längs sträckan Liège-Namur Esterházy saluföra oäkta militärhem- och därefter pressa på västerut mot ligheter; då är det lätt att förstå samma Engelska kanalen. Väl där skulle anfal- krigslednings misstänksamhet mot äkt- let ändra riktning och i nästa etapp stöta heten hos de tyska uppgifterna! Till sist mot sydöst mot Paris och vidare mot de anslöt sig flertalet inom den franska franska fortifikationerna längs gränsen generalstaben under ledning av general mot Alsace och Lorraine, som vid denna Joffre till åsikten att det mest troliga tidpunkt genom fredsförhandlingarna tyska anfallsscenariot inte bestod i ett efter 1870 års krig i huvudsak tillhörde anfall genom Belgien i norr utan genom Tyskland (som Elsass-Lothringen). Att Lorraine i nordost. planen utgjorde ett flagrant brott mot Belgiens neutralitet, som Tyskland Frågan om hur den tyska strategin såg högtidligt lovat att slå vakt om, bes- ut var givetvis ingen underordnad detalj värade varken Schlieffen eller den tyska för den franska krigsplaneringen. Om statsledningen i någon större utsträck- Tyskland, som Joffre och hans kolleger ning. räknade med, skulle gå till anfall genom Lorraine tedde sig en förekommande Schlieffen avled 1913 och efterträddes fransk motoffensiv i motsatt riktning av general Helmuth von Moltke, bror- som en lockande strategi. Detta blev son och namne till den preussiska också i huvudsak innehållet i den år marskalk som år 1870 lett det fram- 1913 utarbetade franska krigsplanen, gångsrika fälttåget mot Napoleon III. Plan XVII. Den nya befälhavaren modifierade på ett antal punkter den av Schlieffen utar- Planen var starkt optimistisk: inom betade planen. Militärhistoriker har loppet av några få veckor beräknades de länge diskuterat om dessa förändringar franska styrkorna ha nått fram till Rhen i verkligheten försvagade planen och och återerövrat Alsace. Planen, som därigenom bidrog till Tysklands neder- lämnade den västra halvan av gränsen lag. mot Belgien nära nog obefäst, var dock inte oomstridd. Vissa officerare varnade Det hör till saken att den frans- för att en stor fransk offensiv i krigets ka militärleningen var väl insatt i tanke- inledning kunde bädda för ett nederlag. gångarna bakom Schlieffenplanen, som Detta höll så när på att inträffa, då givetvis var avsedd att hållas hemlig. Tyskland den tredje veckan i augusti Orsaken var att en officer vid den tyska 1914 inledde sitt stora anfall genom just generalstaben hade låtit sälja planens Belgien. Den franska Femte armén och innehåll till fransmännen. Dessa var den begränsade brittiska expeditions- dock osäkra på om den just inhandlade styrkan kunde inte göra mycket annat militära informationen utgjorde den än att snabbt slå till reträtt inför en plan som den tyska generalstaben verk- förkrossande övermakt. ligen avsåg att följa eller om det rörde sig om fejkad information, med andra Det tycktes nu – i varje fall trodde den ord en krigslist. Om de historiska tolk- tyska krigsledningen det – som om en ningar som på senare tid gjorts av snabb seger över Frankrike låg inom

38 räckhåll. Den tyska krigsmakten var på trupper till stadens försvar, trupper väg att upprepa 1870 års framgång, och som sedan transporterades med hjälp den Första armén under general von av taxibilar till fronten vid Marne. För Kluck kunde från sin framskjutna att höja stridsmoralen lät han på position i klart väder redan skönja husväggarna runt om i staden anslå ett Eiffeltornets topp vid horisonten. Då plakat med följande text: inträffade en remarkabel vändning av krigslyckan. Denna vändning har gått Medlemmarna av Republikens till historien som ”miraklet vid Marne” regering har lämnat Paris för att ge (le miracle de la Marne), eller mer en ny impuls till det nationella för- exakt som (det första) slaget vid Marne. svaret. Jag har mottagit ordern att Slaget utkämpades mellan Frankrikes försvara Paris mot invasion. Denna illa tilltygade Femte armé, förstärkt av order avser jag att genomföra till den begränsade brittiska expeditions- slutet. GALLIÉNI (Shirer, sid 125) styrkan, och den anfallande tyska hären och pågick mellan den 5 och 12 septem- Den 14 september, några dagar efter ber 1914 vid floden Marne, en av Seines nederlaget vid Marne, avskedades che- bifloder öster om Paris. Slaget blev fen för den tyska generalstaben, Hel- oerhört blodigt och det har beräknats muth von Moltke, som hade utlovat seg- att båda sidor led förluster i storleks- er inom sex veckor. Till en början hade ordningen en halv miljon man. Det det sett ut som om löftet skulle infrias, sammanlagda antalet döda på båda men Joffre hade förmått retirera i god sidor uppges ha överstigit hundra ordning och utan förluster i krigsfångar. tusen. Vid Marne var han redo att möta det tyska anfallet med en i huvudsak intakt Den överraskande segern för Frankrike fransk armé tillsammans med en – tedde sig för samtiden som nära nog ett visserligen utpumpad – men strids- gudomligt ingripande. Filosofen och duglig brittisk expeditionsstyrka. Molt- Nobelpristagaren i litteratur Henri ke hade omsider förstått att de tyska Bergson gjorde jämförelser med de mir- generalerna, övermodiga av sina inled- akel som legenden tillskrivit upprors- ande framgångar, underskattat Joffres kvinnan Jeanne D’Arc (även kallad militära skicklighet. Jungfrun av Orléans, 1412-1431). I verkligheten handlade det dock om Utgången av det första slaget vid Marne farligt utdragna frontlinjer och ett i september 1914 (ett andra slag om underdimensionerat stöd för den vänst- Marne utkämpades i juli 1918, se [1]) ra flanken. Shirer framhåller den vik- avgjorde inte slutgiltigt Först världs- tiga roll som den franske överbefäl- kriget – lika litet som hejdandet av havaren Joseph Joffre (1852-1931) spe- operation Barbarossa, Hitlertysklands lade för utgången av slaget. I krigets överfall på Sovjetunionen, utanför inledning hade Joffre varit medansvarig till flera av de felbedömningar den Moskva i december 1941 avgjorde det franska militärledningen gjort sig skyl- Andra världskriget. Likväl var dessa två dig till, men när krisen blev akut visade slag betydelsefulla på längre sikt genom han sig som den kallblodiga och att den tyska blixtkrigsstrategin miss- skickliga officer han var; därtill som en lyckades och Tyskland trots ihärdiga som i farans stund – liksom en gång ansträngningar inte förmådde återta Napoleon Bonaparte – förmådde ing- initiativet, (även om det så när hade juta tro på seger hos sina soldater. Inne lyckats i det ovan omnämnda 2:a slaget i Paris spelade general Joseph Galliéni vid Marne). en viktig roll genom att skaka fram

Krigen övergick därmed i en fas där kant Första världskriget (La Grande utgången kom att bestämmas av de stri- Guerre, Det stora kriget, som man dandes uthållighet och tillgången på kallade det innan man visste att det militära och civila resurser. För Tysk- skulle komma ett till) i Europa till ett lands del innebar det att man ställdes tröstlöst skyttegravskrig, där miljoner inför en övermakt av allierade unga män gick en förtidig död till mötes stormakter, inte minst Förenta Stat- och där oräkneliga gravkors och min- erna, mot vilka man inte kunde segra i nesmärken runt om på kontinenten ett utdraget krig. Efter de allierades alltjämt påminner oss om den botten- framgång vid Marne övergick som be- lösa tragedin.

Generalerna Joffre (t.v) och von Moltke. [Källa: Bibliothèque nationale de France]

Versaillesfreden och Tysklands Det Europa som reste sig ur krigets aska krigsskadestånd 1919-1932 skilde sig mycket från det som 1914 entusiastiskt marscherat ut i kriget. I ”Klockan 5 på morgonen den 11 november Tyskland, som bar ett stort ansvar för 1918, i en liten glänta i Compiègneskogen i krigsutbrottet, utbröt i november 1918 kommunen Rethondes, undertecknade en revolution, som pågick i nästan ett Tyskland vapenvilan i en järnvägsvagn till- helt år och resulterade i uppkomsten av hörande marskalk Foch [2]. Klockan 11 den så kallade Weimarrepubliken [3]. upphörde striderna och i de allierades hu- Revolutionens upptakt var en revolt vudstäder dånade kyrkklockorna ut sitt bland förbittrade matroser i Wilhelms- segerbudskap som bland massorna hälsa- des med vild glädje över att freden äntligen haven den 29 oktober, ett uppror som hade anlänt och massakrerandet fått ett snabbt spred sig över Tyskland. Den 9 slut. Krigshandlingarna hade kostat Frank- november tvangs Wilhelm II att avsäga rike 1 357 800 i döda, 4 266 000 i sårade sig såväl Tyska rikets kejsarkrona som och 537 000 som förlorats genom krigsfån- den preussiska kungakronan, (han genskap eller saknades – det vill säga 73 innehade båda). Senare samma dag procent av de 8 410 000 som inkallats för proklamerade den socialdemokratiske att försvara landet. Den nordliga tredje- statssekreteraren Philipp Scheidemann delen av Frankrike låg i ruiner efter fyra års Tyskland som en republik. Dagen därpå strider och genom avsiktlig skövling från satte sig Friedrich Wilhelm Viktor tyskarnas sida, nationens statskassa var Albert von Preußen, kusin till Stor- tömd och krigsskulden så stor att den britanniens kung George V och till tsar nästan inte gick att beräkna.” (Shirer, sid 133) Nikolaj II av Ryssland samt barnbarn till Drottning Viktoria av England och

Prins Albert, på ett tåg som förde hon- Jugoslavien. Andra skärvor av det om till det neutrala Holland. Där slog havererade kejsardömet tillföll Polen, han sig ner i Doorn, en liten stad i som nu återuppstod efter att ha varit landets mitt och där kom han att stanna försvunnit sedan det sena 1700-talets resten av livet. styckning av landet mellan Ryssland, Preussen och Österrike-Ungern.

Den förändring som långsiktigt fick störst betydelse var dock sannolikt den som inträffade i Ryssland. I februari och oktober (enligt den då i Ryssland gällande julianska kalendern – mars och november enligt den gregorianska västeuropeiska) 1917 genomgick landet två revolutioner. I den första, som väl enklast kan beskrivas som en ”borgerlig demokratisk revolution”, störtades tsar Nikolaj II. I den andra grep det av Lenin ledda bolsjevikpartiet makten och upp- rättade världens första socialistiska republik, Ryska socialistiska federativa sovjetrepubliken (Ryska RSFS). Denna stat representerade otvivelaktigt något historiskt nytt genom att den dels häv- dade arbetarklassens och det kommunistiska partiets ledande roll i samhället och teoretiskt åberopade sig på Marx, Engels och Lenins läror. Den nya regimen, som kommit till makten under parollen ”Fred, jord och bröd!”, inledde omedelbart fredsförhandlingar med Franskt vykort, ca. 1915. Tysklands Tyskland och i mars 1918 kejsare Wilhelm II försöker äta undertecknades i Brest-Litovsk freds- världen men finner den alltför hård. fördraget mellan Centralmakterna [Källa: Tyskland, Österrike-Ungern, Bulgarien, https://upload.wikimedia.org/wikipedi det Osmanska riket och Ryska RSFS. a/commons/6/6b/Guerre_14-18- Den nya staten, som 1922 ändrade Humour-L%27ingordo%2C_trop_dur- namnet till Socialistiska rådsrepublik- 1915.JPG] ernas union (Sovjetunionen), kom att bestå i 74 år och visade sig stark nog att Den habsburgska dubbelmonarkin Öst- både inledningsvis kunna stå emot och errike-Ungern, som övermodigt inlett sedan militärt besegra Hitler-Tyskland kriget genom sin krigsförklaring mot under Andra världskriget. Detta var en Serbien den 28 juli 1914, visade sig i historiskt avgörande insats från Sovjet- verkligheten vara en koloss på lerfötter unionens sida. Man bör komma ihåg att [4]. Ur spillrorna av den havererade Frankrike och Storbritannien knappast personalunionen mellan kejsardömet på egen hand hade klarat av att besegra Österrike och kungadömet Ungern res- Tyskland under Första världskriget – te sig inte bara dessa länder som särskilt inte efter det ryska utträdet ur självständiga nationer utan även de nya kriget i Brest-Litovsk – utan det var i statsbildningarna Tjeckoslovakien och och med Förenta Staternas inträde i

41 kriget 1917 som balansen slutligen kom att Västeuropa föll under kommunistisk att väga över i Ententens favör. dominans. Men priset blev högt. Efter Andra världskriget blev Västeuropa – I båda världskrigen bestämdes Förenta och har i stort förblivit – en kontinent Staternas interventioner givetvis av lan- som militärt, och i betydande utsträck- dets egna långsiktiga intressen. Medan ning även rent politiskt, är underställd man i det första kriget förhindrade att Natos och USA:s strategiska intressen. Europa blev en av Tyskland dominerad Något som EU åtminstone ännu inte kontinent, förhindrade man i det andra har förmått ändra på.

William Orpen (1878-1931), ”Undertecknandet av freden i Spegelsalen, Versailles, 28 juni 1919”, olja på duk. [Källa: Imperial War Museum Collections: Webpage]

Den 18 januari 1919 öppnades freds- ekonomiskt och industriellt skick än konferensen i Klocksalen (Salle de Frankrike. l’Horloge) i det franska utrikesdeparte- mentet vid Quai d’Orsay i Paris, dit 70 Konferensen rullade emellertid på och delegater från 27 nationer hade begivit när frågan om Tysklands krigsskade- sig. Redan från början gjorde den frans- stånd kom upp tycks Frankrike ha skött ke finansministern Louis-Lucien Klotz dessa förhandlingar med förbluffande och den brittiske premiärministern oskicklighet. Å ena sidan begärde man Lloyd George klart att Tyskland måste att Tyskland skulle betala för den betala för den förstörelse det förorsakat materiella förstörelse man åstadkom- i Belgien och norra Frankrike. Vidare mit – vilket föreföll rimligt – men drev insisterade överbefälhavaren för de samtidigt krav, som skulle hålla Tysk- allierade styrkorna, marskalk Ferdi- land ekonomiskt svagt. Det innebar en nand Foch, på att Tysklands gräns skul- motsägelse som fick till resultat att le flyttas till östra Rhenstranden för att Frankrike i slutändan bara fick ut en underlätta för det franska försvaret. liten del av vad man enligt freds- Den sista punkten var sannolikt den för överenskommelsen var berättigad till. Frankrike viktigaste men möttes av Överdriven girighet ledde också till att liten förståelse från både Lloyd Georgs de ekonomiska kraven på Tyskland och den amerikanska presidenten Woo- trissades upp både från fransk och drow Wilsons sida. Enligt Shirer kan brittisk sida och bidrog till att återupp- detta ha berott på de anglo-sachsiska väcka den gamla tyska animositeten. politikernas bristande kunskaper om Tyskland gavs därigenom möjligheten Europas, inte minst Frankrikes, histo- att åter se sig självt som isolerat och ria. Istället erbjöd sig Storbritannien omgivet av illasinnade makter [5]. och USA att garantera Frankrikes grän- ser mot framtida attacker från Tysk- Den 28 juni 1919 undertecknades land. Detta erbjudande kommenterades fredsfördraget i Versailles och – med de av marskalk Foch med orden: tillägg som tillkom i april 1921 – ålades Tyskland att betala ett krigsskadestånd ”Om vi [Frankrike] inte håller Rhen finns av 132 miljarder guldmark (= 33 det ingen neutralisering, ingen nedrust- miljarder US-dollar) av vilka 52% skulle ning, ingen skriven klausul av något slag tillfalla Frankrike. Fördraget stipuler- som kan hindra Tyskland från att attackera ade att betalningen skulle utgå med en oss över den och ge dem övertaget. Ingen halv miljard dollar per år plus ett belopp hjälp skulle hinna fram i tid vare sig från England eller Amerika för att rädda Frank- i guldmynt eller i varor motsvarande rike undan ett fullständigt nederlag.” 26% av Tysklands export. Dessa sum- mor hade Tyskland ingen möjlighet att Ord som i maj 1940 visade sig profe- betala. Paradoxalt nog kunde man däri- tiska. genom undandra sig (i betydande utsträckning) att betala över huvud tag- Det brittisk-amerikanska erbjudandet et. om en garanti rann dock ut i sanden, och med undantag av återförandet av De tyska försöken att smita ifrån notan Alsace-Lorraine (Elsass-Lothringen) till tvang den franska regeringen att rea- Frankrike lämnades Tysklands gränser gera. I januari 1923 lät premiärminister förhållandevis intakta. I själva verket Raymond Poincaré franska trupper var Tyskland, som ju hade stridit på ockupera Ruhr, Tysklands (dåvarande) främmande territorier, efter kriget ekonomiska hjärta. Ockupationen, som enligt Shirer på det hela taget i bättre i och för sig inte stred mot Versailles- fördraget i den situation som uppstått

43 genom att Tyskland inte fullföljde sina förhandlingarna om krigsskadeståndet. åtaganden, väckte en våg av protester Inflytelserika röster i Frankrike, bland runt om i världen. I Tysk-land lät dem republikens president Alexandre regeringen själv bekosta en Millerand, hävdade att Frankrike nu generalstrejk bland Ruhrarbetarna och borde tvinga Tyskland att överlåta delar kolgruvor och stålindustrier stängdes. av Ruhrområdets industrier på Frank- Samtidigt inledde den tyska regeringen rike, ett förslag Poincaré dock vägrade en avsiktlig sänkning av valutans att ställa sig bakom. Som den princip- (markens) värde genom att sätta full fasta jurist han var ansåg han att vad fart på sedelpressarna. Denna mani- frågan gällde var att tvinga Tyskland att pulation, som givetvis lättade den tyska efterleva det fördrag det självt hade skuldbördan, framkallade samtidigt en signerat – inte att stjäla tyska tillgångar. hyperinflation och ledde till att stora delar av det tyska folket i ett slag Den politiska farsen runt Versailles- förlorade sina besparingar och rui- fördraget fortsatte likväl. Nya överens- nerades. kommelser (Dawesplanen 1924, Young- planen 1929) hade lika liten inverkan på Poincaré svarade nu genom att skicka den tyska betalningsviljan som de franska och belgiska ingenjörer och föregående. 1931, när den ekonomiska arbetare till Ruhr, vilka i viss utsträc- världskrisen var ett faktum, begärde kning lyckades få igång den industriella USA:s president Hoover ett morato- produktionen igen och kunde inhösta rium för alla utbetalningar av krigs- en del pengar. Inför risken att kanske skadestånd och i juli 1932 ingick Frank- permanent förlora Ruhr till Frankrike rike, Storbritannien och Tyskland i vek sig efter några månader den Tyska Lousanne en överenskommelse om att regeringen, blåste av det passiva sätta punkt för Versaillesfördraget. motståndet och återupptog i september (Överenskommelsen ratificerades aldrig men kom att gälla i praktiken.) Vid denna tidpunkt hade Tyskland av de från början stipulerade 132 miljarder guldmarken betalat, i pengar och varor, en summa motsvarande 22.9 miljarder. Av dessa hade 9.6 miljarder tillfal- lit Frankrike.

I realiteten, påpekar Shirer, betalade Tyskland faktiskt ingenting. Ty den tyska upplåningen hos amerikanska banker – lån som heller aldrig åter- betalades – var större än de krigs- skadestånd Tyskland faktiskt erlade.

Historiskt framstår Versaillesfördraget som ett den politiska kortsynthetens – för att inte säga dumhetens – tragiska manifest. Till detta bidrog att Tyskland Versaillesfördraget från den 28 juni ensidigt tvangs att ta på sig skulden för 1919 (engelsk version). [Källa: krigsutbrottet. Genom sin svart-vita http://muse.aucklandmuseum.com/da inställning i skuldfrågan bäddade san- tabases/Muscat/19338.detail] nolikt fördraget för nazisterna framtida krigspropaganda.

Efterspelet till Versailles och Den dag Hitler tillträdde som rikskans- Lousanne 1930-1933 ler saknade Frankrike, påpekar Shirer, en egen regering. Man befann sig på ett ”Det hade högljutt proklamerats i Tyskland, för den Tredje republiken typiskt sätt i och blivit trott i Storbritannien och Förenta ännu en regeringskris. Nationalförsam- Staterna liksom i vida kretsar i Frankrike, lingens partier, oavsett om de befann att när väl de sista franska trupperna hade sig till höger, i mitten eller till vänster, lämnat det demilitariserade Rhenlandet hade utomordentliga svårigheter att och de allierade dragit ett streck över tyska bilda rimligt stabila koalitioner, som återbetalningar, skulle det tyska folket känna en stor lättnad, för att nu inte säga kunde bära en regering, i synnerhet en tacksamhet, över dessa generösa gester mer uthållig sådan. Följande dag kunde från segrarmakterna, som suddade ut det emellertid Edouard Daladier från det mesta av nederlagets bördor och skulle Radikalsocialistiska partiet (Le Parti rädda demokratin i Tyskland, ja, stärka républicain, radical et radical- den, och ge den belägrade republiken, som socialiste) bilda en ny regering, som var attackerad från både den extrema hög- lyckades med konststycket att hålla sig ern och vänstern, ett nytt liv. Raka motsat- kvar vid makten i nio månader innan sen inträffade.” (Shirer, sid 150) det var dags för nästa byte.

Ja, mindre än tre månader efter att Det var emellertid först nu, tre år efter Frankrike hade dragit tillbaka sina sista börskraschen på Wall Street i oktober trupper från tysk mark vann Hitlers 1929, som även Frankrike började kän- NSDAP i riksdagsvalet i september na av den ekonomiska nedgången. I 1930 en jordskredsseger och ökade med USA, Storbritannien och andra stora 6 409 600 erhållna röster sin represen- industriländer hade krisen slagit ut tation i tyska Reichstag från 12 till 107. stora delar av ekonomin och framkallat Tre veckor efter överenskommelsen i massarbetslöshet. I Tyskland hade den Lousanne ökade NSDAP i juli 1932 på fört Hitler till makten. Men i Frankrike, nytt sitt röstetal till 13 745 000, vilket som inte var lika industrialiserat, dröjde gav partiet 230 riksdagsplatser och det innan den märktes fullt ut. I själva gjorde det till Tysklands största. Ett verket hade Frankrike ekonomiskt halvår senare, den 30 januari 1933, repat sig anmärkningsvärt väl efter det utnämnde republikens president Paul mycket svåra decenniet efter krigs- von Hindenburg Hitler till Tysklands slutet. Nu, under 20-talets sista och 30- rikskansler, en händelse som i den talets första år, visade statsfinanserna nazistiska mytologin kallades för die på angenäma överskott och arbetslös- Machtübernahme. Hitler, som ju eröv- heten hade fallit till försumbara nivåer, rat makten på demokratisk väg (om (lägre än i dagens Frankrike). man bortser från att hans underhuggare av och till levde rövare på Tysklands Då inträffade chocken! I september gator, när partiledaren fann det lämp- 1931 hade Storbritannien övergett guld- ligt att skrämma upp allmänheten) myntfoten och devalverat pundet med inledde omedelbart sitt arbete på att 40 procent. Knappt två år senare, våren förinta denna demokrati och att utkräva 1933, följde USA efter med en dollar- revansch för Tysklands krigsnederlag devalvering på 40 procent. Plötsligt satt och Versaillesfördragets orättvisor. I Frankrike med en övervärderad valuta dessa sina ambitioner blev han – låt men utan att landets politiker kunde vara för en begränsad tid – ytterst samla sig till en motsvarande nedskriv- framgångsrik. ning av francen. När den äntligen skedde 1936 var det, anses det, för sent för att rädda situationen.

Shirer berättar hur han när han efter skulle insättas som enväldig monark på några års frånvaro återvänder som rep- Frankrikes tron. Efter Tredje republik- orter till Paris i början på 1934 lägger ens fall anslöt sig rörelsen till marskalk märke till att fascistiska rörelser – Pétains Vichyregim. inspirerade av Mussolinis svartskjortor och den tyska nazismen – gör sig allt Dock inte entydigt. En del patrioter bredare. Det agiteras alltmer öppet för inom rörelsen anslöt sig till den franska ett avskaffande av den parlamentariska motståndsrörelsen, andra till brigadge- demokratin och införande av diktatur. neralen Charles de Gaulles Fria Frank- Vilket sägs innebära en återgång till rike. Det är för övrigt inte omöjligt att ordningen. Ett exempel på en sådan rörelsen alltjämt existerar i någon form rörelse var Action Française, ”världens och att den nuvarande greven av Paris, äldsta fasciströrelse”, som hade bildats också han med namnet Henri d’Orléans under Dreyfusaffären i protest mot de (född 1933), gör anspråk på Frankrikes radikala intellektuella som hävdade att krona. Dreyfus var offer för ett justitiemord. Rörelsen var såväl högerreaktionär som Den Tredje republikens konflikter och legitimistisk och tycks under 30-talet ha dödskamp kan sägas avspeglas i tre his- arbetat på att greven av Paris, Henri toriska gestalters livsgärningar som här d’Orléans (1908-1999), då en ung prins, kortfattat redogörs för.

PIERRE LAVAL (1888-1945) – EN FRANSK QUISLING

Affisch från 1918 av Pierre-Georges Jeanniot (1848-1934) . Text: läs från och med den 10 april i L’ACTION FRANÇAISE, daglig journal, 5 Pierre Laval 1931 [Källa: Bibliothèque c[entim]es. VÄRLDENS SKADE- nationale de France] DJUR. Roman (outgiven) om Det Tyska Spionaget av LÉON ”Pierre Laval var mer subtil och tålmodig. DAUDET. [Källa: Gallica Digital En äkta jordens son från det kärva Library] berglandskapet i Auvergne besatt han en bondes slughet, seghet och orubblighet tillsammans med ett grovkornigt manér

över vilket han aldrig skämdes, inte heller söker sig med andra ord tidigt till sedan han uppnått politisk makt och miljöer med utpräglat vänsterradikala materiella tillgångar som gjorde honom till åsikter. Paret Laval slår sig ner i Paris, miljonär. Hans far, som härrörde från ett där han börjar arbeta som ”advokat för långt led av kraftiga bönder, hade varit de fattiga”. Hans första framgång i yrket värdshusägare och slaktare i kommunen blir frikännandet av en syndikalist, Châteldon, där Pierre föddes den 28 juni 1883. Från sin mor, öm och from, ärvde han Gustave Manhès, som åtalats för inne- sin mörka hy och de lätt orientaliska drag- hav av sprängmedel och ”handböcker i en, som antagligen härstammade från mor- anarkism”. iska invandrare århundraden tidigare. Och från henne kom också uppmuntran att, i 1911 gör Laval ett misslyckat försök att strid med sin fars önskan, lämna den primi- bli invald som socialistisk kandidat i tiva hembygden och skaffa sig en högre Nationalförsamlingen, men i valet 1914 utbildning. Efter att ha gått igenom läro- är han framgångsrik och tar som repre- verket och år 1909 tagit en universitets- sentant för distriktet Saint-Denis i Paris examen i juridik i Paris erhöll han samma plats som den yngste bland försam- år en domstolstjänst, en framgång som han krönte genom att gifta sig med en ung lingens 103 socialister. Om sin politiska kvinna från hemstaden. Kvinnan förblev syn vid denna tid förklarade han senare han trogen till sin dödsdag. Han familjeliv (1945): var enkelt, harmoniskt och på alla sätt ex- emplariskt medan däremot hans politiska –Jag var aldrig en utpräglad ortodox liv skulle bli mycket annorlunda.” (Shirer, socialist. Med det menar jag att jag aldrig sid 190) var särskilt mycket marxist. Min socialism var snarare en hjärtats socialism än en av Pierre Laval är ett exempel på en det doktrinära slaget. Jag var mycket mer politisk kameleont, en person som intresserad av människor, deras jobb, olyc- under karriärens gång ändrar politisk kor och konflikter än av utläggningar om den store tyske översteprästen [dvs. Marx]. färg i överensstämmelse med den politiska och sociala omgivningen. En Denna hjärtats socialism skulle med egenskap som gör honom intressant tiden föra Laval mycket långt från Marx som varnande historiskt exempel. År och klassisk socialism över huvud taget. 1903, när han var tjugo år gammal, I likhet med många andra av vänsterns anslöt sig Laval till partiet Comité révo- politiker vid den här tiden är Laval paci- lutionnaire central (Revolutionära cen- fist. När Första världskriget utbryter i tralkommittén), en radikal socialistisk augusti 1914 avsvär han sig visserligen rörelse inspirerad av Auguste Blanquis inte sin pacifistiska övertygelse, men (1803-1881) läror. Blanqui brukar räk- motsätter sig inte heller den rörelse som nas till de utopiska socialisterna. 1905 går under namnet l’Union sacrée (Hel- bytte partiet namn till Section française iga Unionen) och som önskar samla alla de l’Internationale ouvrière, SFIO fransmän oavsett politisk eller religiös (Arbetarinternationalens franska sek- övertygelse i en nationell uppslutning tion) och existerade under detta namn kring försvaret av Frankrike. Till före- till 1969, då det övergick i det språkarna för rörelsen hör, föga över- nuvarande Parti socialiste, PS. Lavals raskande, landets president Raymond hustru Jeanne-Eugénie Claussat, som Poincaré. Även åtskilliga socialistiska han 1909 gifter sig med, är dotter till politiker väljer att sluta upp under den radikal-socialistiska läkaren och rörelsens paroller, medan en minoritet borgmästaren i Châteldon och syster till av vänsterpolitikerna i likhet med den den likaledes socialistiska politikern vid krigsutbrottet mördade Jean Jaurès och sedermera ledamoten av National- alltjämt håller fast vid ett grundläg- församlingen Joseph Claussat. Laval

47 gande avståndstagande från all slags överger han sitt medlemskap i den militarism och stämplar det kommande socialistiska rörelsen. kriget som borgarklassens krig. 1923 låter han sig väljas till borgm- Trots Lavals pacifism – numera något ästare i Aubervilliers, en förortskom- nedtonad – erbjuder premiärministern mun nordost om Paris. Han väljs på en Georges Clemenceau i november 1917 egenkomponerad socialistisk lista av honom en post som statssekreterare vid avhoppade SFIO:are, som står utanför inrikesdepartementet. Laval avböjer er- de stora partierna. Posten som borg- bjudandet i enlighet med sitt partis linje mästare (maire) kommer han att behål- att inte sätta sig i någon regering. Valet la ända till krigsslutet. i november 1919 blir därtill ett svårt bakslag för vänstern. Bloc national (Na- I maj 1924 väljs Laval på nytt in i tionella blocket), en koalition mellan Nationalförsamlingen genom att ställa högern och centern under ledning av upp som första namn på en lista av Clemenceau, får 54.4% av rösterna oberoende socialister i departementet medan Radikalsocialisterna under Édo- Seine. Av listans 19 kandidater väljs 5 in uard Harriot endast når 17.4% och med en röstandel av 27.7%. Två år SFIO, som leds av Paul Faure, 21.2%. senare, i juli 1926, bryter han definitivt För Laval innebär valet att han förlorar med vänstern och lyckas följande år – sin parlamentsplats. Han kvarstår dock åter tack vare goda politiska kontakter som medlem i partiet, vars politiska och – omvandla sin parlamentsplats till en ideologiska strider han samtidigt tycks plats i Senaten. Där företräder han alltmer främmande för. Han fortsät- Seine på en lista vars namn är Union ter inte desto mindre sitt arbete som nationale républicaine (Nationella rep- advokat på arbetarklassens och de ut- ublikanska unionen). För detta uppen- sattas sida. bara ideologiska sidbyte angrips han som socialistisk renegat i den kom- Till dem han juridiskt biträder vid munisteriska dagstidningen L’Huma- denna tid hör fackföreningen CGT nité. (Confédération Générale du Travail, Allmänna arbetarkonfederationen) Laval inleder nu sin karriär som minis- med över 2.4 miljoner medlemmar. När ter i olika regeringar, bland annat som CGT 1920 utlyser en generalstrejk minister för offentliga arbeten i svarar regeringen med att försöka ministären Paul Painlevé (1925) och upplösa organisationen. Laval spelar en justitieminister i ministären Aristide viktig roll för att förhindra detta. Inte Briand (1926). I mars 1930 återkommer minst hans omfattande politiska han som arbetsminister i den andra kontakter, hans ”nätverk” som vi ministären André Tardieu. Laval är nu numera säger, tycks ha varit betydelse- vorden en välsituerad man på grund av fullt för utgången. På en kongress i sin advokatsyssla och sin politiska verk- Tours i december 1920 sker en tydlig samhet. Han blir nu också, delvis splittring av de franska socialisterna på genom lånade pengar, en icke obetydlig ett för tiden karakteristiskt sätt. En publicist. Han förvärvar lokala dagstid- radikal strömning, som hämtar inspira- ningar med namn som Le Moniteur du tion från Lenins bolsjeviker, bildar Puy-de-Dôme och Le Lyon Républicain Frankrikes kommunistiska parti (Parti liksom radiobolaget Radio-Lyon. Dessa Communiste Français, PCF). De mer tidningar hade betydande upplagor och moderata socialisterna samlas i SFIO. tillsammans med den tryckeriverksam- Laval för sin del vägrar att ta ställning het som han också lägger beslag på gör mellan de två fraktionerna och 1922

Lavals affärsverksamhet den forne fat- med för världsekonomin svåröverskåd- tigadvokaten till mångmiljonär. liga konsekvenser inleddes internatio- nella förhandlingar. I januari 1931 bildar han på uppdrag av president Gaston Doumergue sin första I dessa förhandlingar ställde Laval som egna regering. En av de statssekreterare villkor för en uppgörelse att planerna på Laval utnämner är senegalesen Blaise en tullunion mellan Tyskland och Öst- Diagne, som blir den förste svarte afri- errike skulle avskrivas. Kravet stjälpte kanen att ingå i en fransk regering. förhandlingarna och i maj 1931 var 1931, detta för Laval så lyckosamma år, Creditanstalts konkurs ett faktum. Den köper han även det medeltida slottet i kris som följde spred sig snabbt. På kort sin födelsestad, Château de Châteldon, tid inträffar bankfallissemang i Öster- för 200 000 francs. Han låter omsorgs- rike, Storbritannien, Tyskland och and- fullt renovera byggnaden och sätter i ra länder. De förhandlingar Laval för stånd de varma källor, som tillhör slot- med president Hoover i USA får be- tets mark. Den numera oberoende top- gränsad framgång och i februari 1932 politikern Laval är lika populär i sin ersätts hans ministär med en tredje födelsestad som borgmästaren Laval i ministär Tardieu. I februari 1934 faller Aubervilliers. den så kallade Andra vänsterkartellen (Cartel des Gauches) från makten Som redan påpekats var Frankrike un- genom den omskrivna fascistiska re- der de tidigaste åren på 30-talet volt, som äger rum på Place de la påfallande opåverkat av den interna- Concorde i Paris [7]. Revolten för en tionella ekonomiska kris, som utlösts av högerregering under Gaston Doumer- börskraschen på Wall Street i oktober gue till makten och i den regeringen blir 1929. Landet tronade på världens Laval kolonialminister. största – näst efter USA – guldreserv. Jordbruk och småindustri i kombina- Utrikesminister i regeringen är Louis tion med låga löner och en mycket låg Barthou (1862-1934). Denna framsynta arbetslöshet (1931 var endast 12 000 politiker hör till dem som tidigt ser den fransmän registrerade som arbets- stora fara för freden som den för ett år lösa!) har ansetts utgöra grunden för de sedan utnämnde rikskanslern Adolf goda tiderna. I egenskap av ledare för Hitler utgör. 1934 inleder Barthou ett ekonomiskt solitt land besöker förhandlingar med Sovjetunionen för regeringschefen Laval Berlin, London att söka få till stånd en militär neu- och Washington. Pierre Laval, mannen tralisering av Tyskland. Men innan med den enkla bakgrunden, är en man förhandlingarna hunnit slutföras möd- vars ord man lyssnar till i världens as Barthou. Han skjuts när han i huvudstäder. oktober i Marseille färdas i en öppen kortegebil tillsammans med kung Alex- År 1931 utser tidskriften Time honom ander I av Jugoslavien. Kungen, som till ”Man of the Year” [6]. Dock börjar just anlänt med båt till den sydfranska vid just denna tid en del orosmoln att hamnstaden för ett statsbesök, omkom- dyka upp vid den ekonomiska horison- mer också i attentatet. Mördaren är en ten. År 1931 hade den ansedda Wien- bulgarisk-makedonisk fascist med banken Creditanstalt, som grundats i namnet Vlado Tjernozemski. Det får mitten av 1800-talet av baron Anselm sägas höra till historiens ironier att Salomon von Rothschild, hamnat i denne terrorist idag åtnjuter ett gott svårigheter. Banken hade varit den anseende i Bulgarien. Liksom för övrigt största i det kollapsade Habsburgska Gavrilo Princip, attentatsmannen som imperiet och inför hotet om en konkurs den 28 juni 1914 i Sarajevo sköt det

49 habsburgska tronföljarparet, sägs vara I början på januari 1935, innan för- ihågkommen med sympati i dagens Ser- handlingarna med Sovjetunionen ens bien [8]. hunnit avslutas, beger sig Laval till Rom för att träffa Mussolini. De två herrarna Barthou efterträds av Laval, vars in- tycks ha förstått varandra. Överens- ställning till en militär överenskom- kommelsen mellan Frankrike och Ital- melse med Sovjetunionen var en helt ien, den så kallade Franko-italienska annan än Barthous. Han tvingas dock alliansen (Accord franco-italien de Ro- att fortsätta förhandlingarna och i maj me), syftar till att ge Mussolini råg i 1935 sluts det ”Franko-sovjetiska för- ryggen mot sin alltmer dominerande draget om ömsesidigt bistånd” (Traité tyska kollega och därtill en efterlängtad franco-soviétique d’assistance mutuel- möjlighet att minska på de trupper den le). Det avtal den fingerfärdiga Laval italienska diktatorn förlagt i Brenner- förhandlat fram ligger emellertid långt passet för att rida spärr mot Hitlers från vad Barthou ursprungligen tänkt planer på ett österrikiskt ”anschluss”. sig. Idén om ömsesidig militär hjälp Trupper som Mussolini skulle behöva inför ett akut krigshot har av Laval för ett helt annat ändamål, nämligen i oskadliggjorts i omständliga bestäm- Italiens ärorika erövringskrig mot det melser om hur och när denna hjälp ska utfattiga, närmast medeltida kejsar- realiseras. Det är sannolikt inte fel att dömet Abessinien (Etiopien). Innan påstå att morden på Barthou och Alex- han återvänder hem ger Laval ander I undanröjde – med benäget Mussolini sin personliga välsignelse bistånd från Laval – ett mycket all- till värdens heroiska krigsföretag. Dock varligt politiskt-militärt hinder för Hit- utan att informera sin egen regering om lers krigsplaner. Shirer sammanfattar saken. på ett lysande sätt kärnan i Lavals politik vid denna tidpunkt, en politik I juni 1935 blir Laval premiärminister som framträder som alltmer öppet för andra gången genom att efterträda förrädisk mot såväl Frankrikes som socialisten Fernand Bouisson. I början fredens intressen: på oktober, efter ett utdraget diplomat- iskt spel för gallerierna i Nationernas ”Han [Laval] misstrodde Sovjetunionen, Förbund, invaderar Italien utan före- tvivlade på att den hade någon betydande gående krigsförklaring Abessinien. militär förmåga, och fruktade att en allians Krigsutbrottet leder till att Laval och med den kunde nedkalla Hitlers vrede över den brittiska utrikesministern Sir Frankrike, vars svaghet han inte gjorde sig Samuel Hoare utarbetar den så kallade några illusioner om. Till yttermera visso Hoare-Lavalpakten. Fördraget är hem- kände han att en sådan allians skulle kunna ligt men går i princip ut på att uppmuntra de franska kommunisterna och bildandet av en vänsterradikal Folkfront Abessinien i fortsättningen ska betrak- samtidigt som det skulle göra hans tas som en italiensk koloni. När avtalet konservativa och reaktionär vänner ned- läcker ut till pressen i december 1935 stämda, för att inte säga ursinniga. Vad han framkallar det stark internationell önskade sig var en allians med det indignation och i januari 1936 tvingas fascistiska men svaga Italien, och någon Laval avgå ur regeringen. Han efter- slags överenskommelse med Nazityskland träds av liberalen Albert Sarraut. I valet vilken skulle bespara Frankrike en förnyad i maj 1936 segrar Front populaire aggression från andra sidan Rhen och sam- (Folkfronten). Fronten utgörs av en al- tidigt vända Hitlers aggressiva instinkter lians mellan PCF (kommunistpartiet), österut, mot Ryssland.” (Shirer, sid 242) SFIO, radikalsocialister och andra. Av Nationalförsamlingens 608 platser er- övrar fronten 386. Premiärminister i

50 den nya regeringen blir Lèon Blum [9], råd men att han var alltför fåfäng för att som själv företräder SFIO. Den ministär följa det. Istället söker han kontakt med han utser består huvudsakligen av marskalk Philippe Pétain, den 84-årige radikalsocialister och SFIO:are. Tre hjälten från Första världskriget, tillika kvinnor ingår i regeringen, vilket fört- ledamot av Franska akademien, som på jänar att nämnas då kvinnorna i nytt gör sig redo att spela en historisk Frankrike vid denna tid ännu saknade roll. Sedan mitten av maj är Pétain rösträtt. biträdande premiärminister under Paul Reynaurd och i mitten på juni, när Till de sympatiska reformer den nya Frankrikes nederlag är ett faktum, utses regeringen genomför hör lagen om han till ny premiärminister av president strejkrätt och rätten till två veckors Lebrun i Bourdeaux. betald semester. Frankrikes alltmer ansträngda ekonomi tvingar emel- I den regering Pétain ämnar föreslå lertid regeringen att snart nog slå av på tänker han sig att Laval ska bli justitie- reformtakten. Försöken att höja lön- minister. Ursinnig kräver denne att erna äts snabbt upp av inflationen och i istället utses till utrikesminister, vilket juni 1937 faller ministären Blum. De efter viss tvekan beviljas. För Laval ambitiösa reformplanerna var olyckligt innebar detta fördelen (en fördel som tajmade då de kom att störa den franska dock skulle visa sig illusorisk) att han industriproduktionen och regeringens inte direkt kan göras ansvarig för ansträngningar att försöka hålla jämna formuleringarna i det vapenstillestånd steg med Tysklands militära upprust- som den 22 juni 1940 sluts mellan ning. Folkfronten lyckade dock – i olika Tyskland och Frankrike. Underteck- konstellationer – behålla regerings- nandet skedde i Compiègne norr om makten fram till slutet av 1938, då oen- Paris i samma järnvägsvagn, som ighet i synen på det spanska inbörd- vapenstilleståndet efter Första världs- eskriget och Münchenöverenskom- kriget undertecknades [2]. Artikel III i melsen slutligen splittrar fronten. avtalet stipulerade:

Den 2 september 1939, alltså dagen ”I de ockuperade områdena av Frankrike innan ”låtsaskriget” mellan de allierade äger Tyska riket rätt att utöva alla de och Tyskland inleds, röstar Pierre Laval rättigheter som tillkommer en ockupa- i Senaten för beviljandet av krigs- tionsmakt. Den franska regeringen lovar att krediter. Han fortsätter likväl att hop- med alla tänkbara medel främja de för- ordningar, som är av betydelse för utövan- pas att Frankrike genom italiensk med- det av denna rätt, samt att genomföra dessa ling ska slippa undan ett tyskt anfall. med deltagande av den franska admini- Åtta månader senare, den 13 maj, strationen. Den franska regeringen kom- inleder Hitler sitt sluga överrumplings- mer omedelbart att beordra alla franska anfall över floden Meuse vid staden myndigheter och administrativa organ i Sedan i Ardennerna. Den 10 juni över- den ockuperade zonen att följa de bestäm- ger regeringen Paris och tar sin tillflykt melser Tysklands militära myndigheter till Tours. Inom loppet av några få utfärdar och att samarbeta med de senare veckor har Frankrike militärt besegrats på ett korrekt sätt.” [10] och Tredje republiken fallit samman. I detta ögonblick tycks Frankrikes öde Under detta tumult lämnar Laval Chât- beseglat. Landet delas upp i en huvud- eldon och beger sig till Bourdeaux. Där sakligen nordlig ockupationszon, som försöker hans dotter Josée övertala dock sträcker sig ner längs hela honom att fortsätta till USA. Man kan Atlantkusten, och en sydlig ”fri zon”. säga att det för Lavals del var ett klokt Frankrikes nya regering tar säte i staden

Vichy i regionen Auvergne. Småstaden men ändå suverän stat, och han avske- Vichy ligger ungefär mitt i Frankrike dar Laval. och endast två mil norr om Lavals hem- stad Châteldon. Tyskland låter dock I april 1942 återkommer han dock i Frankrike behålla sina omfattande afri- regeringen, nu som premiärminister. I kanska kolonier. Kanske därför att ett radiotal i juni samma år förklarar Hitler förklarat att han inte är intres- han sin politiska hållning för frans- serad av landområden i kontinenter männen: bortom haven och att Tyskland istället ska söka sig nytt ”Lebensraum” österut. –Jag hälsar Tysklands seger, därför att Med andra ord i Sovjetunionen. utan den kommer imorgon bolsjevismen att flytta in överallt. (Je souhaite la victoire d’Allemande, parce que, sans elle, le bolc- hevisme demain s’installerait partout.)

Strax efter sitt återinträde som premiär- minister ställs Laval inför kravet att utan dröjsmål låta skicka mer än 300 000 franska yrkesarbetare till Tyskland för att arbete i tysk industri. Tyskland lider brist på utbildad arbetskraft och Laval föreslår att för varje yrkesarbetare som Frankrike skickar iväg ska Tysk- land låta en fransk krigsfånge återvända hem. I förhandlingar med Hitler nås överenskommelsen att en fransk krigs- fånge ska tillåtas återvända för var

tredje fransk arbetare som sänds till Frankrikes delning i en av Tyskland Tyskland. ockuperad nordlig zon respektive en ”fri” sydlig. Den tyska ockupationen pågick mellan 1940-1944. [Karta: Eric Gaba, Image:France map Lambert-93 with regions and departments-blank.svg]

För Laval innebär Frankrikes nederlag ett den politiska klarsynthetens ögonblick. Han har gjort en rik- tig värdering av Hitler-Tyskland styrka och sitt eget lands relativa svaghet. Han stöder nu öppet den fascistiska ideologin, övertygad som han är om att Hitlers seger är oundviklig. Han ingår olika uppgörelser med ockupationsmakten bakom ryggen på sin regering Laval i samspråk med SS-Obergrup- och i december 1940 blir Lavals tysk- penführer Carl Oberg i Paris vänlighet för mycket även för Pétain, maj 1943. [Källa: Commons: som gärna vill låtsas att han leder en Bundesarchiv] visserligen kraftigt rumphuggen

En mycket omdiskuterad fråga har varit Laval lästes upp. De ska ha motiverat Lavals roll i deporteringen av judar från detta med att de tvivlade på att Laval i Frankrike. Klart tycks vara att de judar det rådande politiska klimatet skulle få som var franska medborgare i huvudsak en rättvis rättegång. Det har vidare upp- lyckades undgå deportering. Detta till getts att Laval i realiteten inte gavs skillnad från andra av Tyskland någon möjlighet att försvara sig mot ockuperade länder, där deportationsg- anklagelserna och att han därefter väg- raden anses ha uppgått till kanske 9/10 rade att delta under de fortsatta för- eller mer av de judiska invånarna. I handlingarna. samband med de allierades krigsfram- gångar ökar den tyska pressen på Vichy- Den 9 oktober döms Laval till döden för regimen och vid landstigningen i Nor- högförräderi och arkebuseras på mandie den 6 juni 1944 kräver Hitler att morgonen den 15 oktober. Dagarna inn- Frankrike förklarar Storbritannien krig. an har han gjort ett misslyckat själv- Laval och Pétain vägrar dock att mordsförsök. Han ligger begravd på tillmötesgå kravet, kanske i ett sista Montparnassekyrkogården i Paris. Til- desperat försök att undkomma histor- läggas kan att även marskalk Pétain iens dom. Snart arresteras Laval av dömdes till döden. Men med hänvis- tyskarna och förs till staden Belfort i ning till marskalkens höga ålder och nordöstra Frankrike. I september förs förtjänstfulla insatser under Första han vidare till Siegmaringen i södra världskriget omvandlade Charles De Tyskland. I april 1945, när den ameri- Gaulle domen till livstids fängelse. kanska armén under sin befälhavare Pétain avlider som fånge på ön L’île- George Patton närmar sig Siegmar- d’Yeu 1951. ingen, får de återstående ministrarna av den snabbt sönderfallande Vichyregim- en söka sin tillflykt varhelst de kan. Laval flygs till Barcelona i ett tyskt mili- ÉDOUARD DALADIER (1884- tärplan. 1970)  KLARSYNTHET UTAN MOD Det Fria Frankrikes ledare Charles De Gaulle begär nu att Laval ska utlämnas. Denne flygs till Österrike, där han och hans hustru arresteras av USA:s militär. Makarna sätts därefter på ett plan till Paris och interneras i ett fängelse i staden Fresnes söder om Paris. Mad- ame Laval frikänns från ansvar medan hennes man ställs inför rätta.

Rättegången, som ägde rum i La Haute Coure de Justice i Paris, öppnades tors- dagen den 4 oktober 1945. Anklagelse- punkterna mot Laval gäller konspira- tion mot den franska staten och samarbete med ockupationsmakten. Rättegången, som inte tycks ha varit fri från tumultartade inslag, har blivit mycket omdiskuterad. Till märklighet- Edouard Daladier 1924 [Källa: Gallica erna hör att Lavals tre advokater avstod Digital Library] från att närvara när anklagelserna mot

Den 14 mars [1940], två dagar efter att stridslystna typen och går under Finland tvingats gå med på hårda freds- smeknamnet ”tjuren från Vaucluse”. villkor med Ryssland, påbörjades parla- Om detta ska den brittiske premiär- mentets offensiv mot Daladier. Samma dag ministern Neville Chamberlain nedlåt- möttes Senaten i en hemlig överläggning ande ha anmärkt att tjuren föreföll ha och det stod genast klart att Daladier skulle en ”snigels horn”. ges skulden. Inte för att han varit overksam gentemot Tyskland, utan för sin overk- samhet mot Ryssland i Finland – och på an- Åren 1924-1926, då den så kallade dra håll. Långt innan debatten var över stod Vänsterkartellens (le Cartel des det likaledes klart att den övervägande maj- Gauches) hade regeringsmakten, till- oriteten inom Senaten från höger till hörde Daladier regeringen på olika vänster önskade att Frankrike skulle ministerposter. 1933 utnämns han för addera Sovjetunionen till sina krigsfiender första gången till premiärminister men – som om det inte räckte med Tyskland! avgår året därpå som en följd av det Dessutom gjorde Daladier själv klart att högeruppror som äger rum på Place de hans regering önskade ta sig an Ryssland la Concorde i Paris den 6 februari 1934 och att endast oppositionen från Storbri- tannien (och från Turkiet) hittills hade [7]. Upproret som var en följd av den så hindrat detta. Tidigt under sessionen hade kallade Stavsky-affären, där en rysk- senator Charles Reibel angett tonen för de- judisk affärsman och svindlare Alexan- batten genom att kräva att Frankrike skulle dre Stavsky – känd som den ”vackre Sa- bekämpa Ryssland inte endast i Finland cha” (le beau Sacha) – var en central- utan även i Kaukasus. Kaukasus? Ja, verk- figur. Stavsky åtnjöt beskydd av olika ligen! Ty senatorn anspelade här på en yt- högt uppsatta personer som han sanno- terst hemlig plan från Frankrikes regering likt mutat. När han mördades (eller och militära överkommando att utplåna de eventuellt begick självmord) kom affär- viktigaste ryska oljefälten, som låg i Kauk- en till allmänhetens kännedom och när asus. Och då inte enbart för att förhindra Daladier avskedar Paris polisprefekt, att den sovjetiska oljan hamnade i tyskarnas händer utan att för att slå ut Ryssland känd för sina fascistiska sympatier och självt. (Shirer, sid 543) en av Stavskys vänner, utbröt upproret. I konfrontationen med polisen dödas 15 Eduard Daladier föddes som son till en högerdemonstranter och Daladier tvin- bagare i Carpentras, en mindre stad i gas avgå. Till dem som skrivit om af- departementet Vacluse i regionen Prov- fären hör de med händelserna samtida ance-Alpes-Côte d’Azur i sydöstra författarna Georges Simenon och Colet- Frankrike. Han studerar på läroverket te. Ampère i Lyon och anställs 1909 som lärare i historia på lycée (gymnasium) När folkfronten (Front populaire) kom- Alphonse-Daudet i Nîmes. 1911 väljs mer till makten 1936 blir Daladier han till borgmästare i Carpentras. Han försvarsminister för att på nytt bli strider vid fronten i Första världskriget premiärminister i april 1938 efter att och återvänder 1918 med löjtnants grad fronten fallit. Som premiärminister och Hederslegionen på bröstet. Från upphäver Daladier lagen om 40 tim- 1919 till 1940 är han deputerad för mars arbetsvecka, vilket i det rådande departementet Vaucluse i Nationalför- läget av ökande politisk och militär samlingen. Hans parti är Radikalso- spänning ter sig begripligt, men inför cialisiska partiet (le Parti républicain, samtidigt generösa bidrag till barn- radical et radical-socialiste) och i två familjer och familjer där endast man- omgångar (1927-1930, 1936-1938) är nen yrkesarbetar. Daladier förde över han partiets ordförande. Som politiker lag en framsynt politik när det gällde har han rykte om sig att vara av den yrkesutbildning, hälsofrågor relaterade till arbetslivet med mera.

Medan Chamberlain på ett – som det nen Polen i enlighet med den tysk-ryska skulle visa sig – historiskt katastrofalt pakten. Frankrike och Storbritannien sätt överskattade sin förmåga att kunna förklarar omedelbart Tyskland krig och manipulera Hitler gjorde sig Daladier den åtta månader långa period som går inga illusioner om den tyske ledarens under namnet ”låtsaskriget” inleds. verkliga ambitioner. I april 1938 för- klarar han för britterna att han ansåg att I maj 1940, då det står klart att Cham- Tysklands mål var att dominera Europa berlain gjort fiasko, ersätts han av den och det på ett sätt som skulle få mindre godtrogna Winston Churchill. Även Daladier har vid den tidpunkten ”Napoleons ansträngningar att fram- ersatts med Paul Reynaud men han stå som kraftlösa”. fortsätter i regeringen som försvars- minister. Vid Tredje republikens sam- Han framhöll också att Hitlers önskan manbrott sommaren 1940 försöker att sluka Tjeckoslovakien skulle följas Daladier tillsammans med andra reger- av hans önskan att sluka Polen och ingsmedlemmar fly till Marocko i Rumänien. Så att när Tyskland avsikten att upprätta en exilregering, men han arresteras av Vichyregimen, ”lagt beslag på den olja och det vete det som internerar honom i Fort du Ponta- behövde skulle det vända sig västerut”, let i franska Pyrenéerna. Där blir han (Shirer, sid 339). kvar till april 1943, då han deporteras till koncentrationslägret Buchenwald Denna förmåga till politisk klarsyn utanför Weimar. Följande månad förs tycks dock hos Daladier ha stått i tjänst han vidare till Schloss Ittel i Österrike, hos en person med bristande mod och där nazisterna höll uppsatta krigs- karaktärsfasthet [11]. I Münchenupp- fångar fängslade. Han friges vid krigs- görelsen den 30 september 1938 anpas- slutet. sar sig Daladier till Chamberlains fel- kalkylerade politik och går med på att Även om Daladier delar ansvar för den det tjeckiska Sudetenland ska avträdas katastrofala Münchenuppgörelsen 1939 till Tyskland. Chamberlain far hem och – liksom han medverkade i andra för viftar med det papper som bär på den franska nationens sammanhållning Hitlers underskrift och som lovar ”fred tveksamma beslut (till exempel beslutet i Europa” [12]. I Paris möts även Dala- att efter Stalin-Ribbentrop-pakten för- dier av jublande medborgare. Till den bjuda det franska kommunistpartiet, då medföljande diplomaten Alexis Léger detta vägrade att fördöma Stalins (även känd som poeten Saint-John politik) – blev han i motsats till Pierre Perse, belönad med Nobelpriset i lit- Laval aldrig en landsförrädare. Men teratur 1960) ska han ha yttrat: knappast heller någon fransk national- hjälte. Ett omisskännligt tecken på det – Ah, les cons! (Å, idioter!) senare är att få gator i Frankrike förefaller bära hans namn. Efter kriget I mars 1939 ockuperar Tyskland hela fortsatte han sin politiska gärning som Tjeckoslovakien, vilket leder till att deputerad i Nationalförsamlingen, där Frankrike och Storbritannien gemen- han hörde till Charles de Gaulles samt utfärdar en försvarsgaranti för kritiker. Vad de Gaulle beträffar torde Polen. Denna garanti ignoreras av Hit- det å andra sidan knappast finnas någ- ler, som den 1 september 1939, en vecka on kommun i Frankrike om än aldrig så efter undertecknandet av Stalin-Rib- liten att den inte ståtar med en aveny bentrop-pakten, invaderar Polen. Den eller ett torg som bär generalens namn. 17 september anfaller även Sovjetunio-

Det beryktade mötet i München i september 1938. Främre raden fr.v. Neville Chamberlain, Édouard Daladier, Adolf Hitler, Benito Mussolini, Galeazzo Ciano. [Källa: German Federal Archive ]

CHARLES DE GAULLE (1890- generalerna avvisade råden från den påstri- 1970)  EN FRANSK NATIONAL- diga översten. General Dufieux, tidigare HJÄLTE högsta befälhavare över stridsvagnarna, skrev till general Gamelin: ’Enligt min mening måste överste de Gaulles slutsatser av- ”Den 14 november [1939] hade överste de visas.’ Han och general Keller, som var Gaulle, som kommenderade den Femte ar- Generalinspektör över stridsvagnarna, på- méns stridsvagnar och vilken det var omöj- pekade att de tyska pansardivisionerna ligt att lägga band på, vänt sig till general- skulle finna Frankrike mycket annorlunda. staben med en skrivelse beträffande vilka Menade alltså general Dufieux. ’Hur skulle militära ’lärdomar’ man kunde dra av dessa bepansrade enheter kunna kasta sig Polens öde. ’Den bensindrivna motorn’, utan stöd mot våra linjer, på det sätt som hävdade han, ’slår ut våra militära doktrin- skedde i Polen, och penetrera djupt in i dem er lika effektivt som den slår ut våra mili- utan att riskera en nära nog fullständig tära befästningar. Vi har utmärkt materiel. utplåning?’ Och general Keller upprepade Vi måste lära oss att använda den på den obsoleta franska doktrinen: ’I framtida samma sätt som tyskarna har lärt sig det.’ krigföring kommer stridsvagnens roll att Han begärde att de franska stridsvagnarna, vara, liksom tidigare, att underlätta för som vid denna tidpunkt användes på ett infanteriet att uppnå sina mål.’ ” (Shirer, sid utspritt sätt som stöd för infanteriet, skulle 533f) dras samman i pansardivisioner. Men de två för stridsvagnkrigföringen ansvariga

tonåren ha skrivit dikter och till och med ett litet drama, som familjen lät utge på eget förlag. I Paris studerade han på det katolska läroverket Collège Stanislas, en av Frankrikes mest berömda privatskolor belägen på 22 Rue Notre-Dame-De Champs.

Collège Stanislas 1905. Vykort efter akvarell av H. Basin. [Källa: public domain] Charles de Gaulle ca. 1942. [Källa: När det blev dags att bestämma sig för Library of Congress‘s Prints and val av yrke valde den unge Charles efter Photographs division ] viss tvekan att söka in på militär- akademin Saint-Cyr, den stolta institu- Charles de Gaulle föddes som det tredje tion som en gång grundats av Napoleon av fem barn till historieläraren Henri de Bonaparte men vars rykte blivit Gaulle och dennes hustru Jeanne (född ordentligt skamfilat under Dreyfusaffä- Maillot) i staden Lille i departementet ren. Man kan tycka att officersbanan Nord nära den belgiska gränsen. Hem- var ett överraskande val för en så met var starkt präglat av föräldrarnas utpräglad litterär och intellektuell katolska övertygelse. På faderns sida personlighet och som därtill endast kunde släkten visa upp en lång rad av uppnådde medelmåttigt resultat i den herrskapsfolk från Normandie och Bur- inledande examinationen. Men den un- gund med säte i parlamentet. Det fanns ge de Gaulle anade nog vad han gjorde. också gott om historiker i släkten. På I varje fall skulle den högväxta (196 cm) mödernet fanns förmögna företagare och lite särpräglade ynglingens val av från Lille. De Gaulle kom således från yrkesbana få historisk betydelse för en socialt inflytelserik provinsadlig Frankrike. familj, som en gång förlorat sina jord- egendomar i Franska revolutionen men I oktober 1909 antogs de Gaulle för den nu gjorde comeback genom att liera sig fyråriga officersutbildningen vid Frank- med den nya tidens kapitalistiska bour- rikes 33:e Infanteriregemente i Arras. geoisie, som hade gripit makten efter Trots en viss inledande skepsis mot 1789. Ett ganska typiskt öde inom honom hade regementet efter ett par år fransk provinsadel efter Napoleon Bon- ändrat uppfattning om ynglingen med apartes statskupp 1799. det anmärkningsvärt starka självförtro- endet och det upphöjda historiska De Gaulle visade tidigt stort intresse för betraktelsesättet. Man förklarade nu att historia, filosofi och litteratur och ska i

57 de Gaulle var ämne till en utmärkt att han på nytt sårades utan än mer officer. I oktober 1913 utnämns han till genom att han råkade i tysk krigsfång- löjtnant. Det 33:e infanteriregementet enskap. Denna fångenskap varade till kommenderades nu av en viss överste krigsslutet i november 1918, eller drygt Philippe Pétain med vilken han utveck- två och ett halvt år. De Gaulle gjorde lade en personlig vänskap. Han skulle flera misslyckade försök att fly ur sin senare hävda att det var Pétain som fångenskap, vilka resulterade i att han hade lärt honom den militära befäls- periodvis tvangs sitta i isoleringscell. konsten. Han skrev också sin första bok under denna period, La discorde chez l’en- De Gaulle anses vid denna tid ha nemi (Oenighet inom fienden), som betonat att den franska armén under utgavs 1924. (Boken utkom i flera upp- den napoleonska eran i huvudsak förl- lagor ända in på 70-talet.) itade sig på kolonnattacker av infanteriet medan en senare tids strategi, enligt Efter kriget fortsatte de Gaulle sin de Gaulle, satte en överdriven tillit till militära karriär. Han spelade en viktig den rena eldkraften. Å andra sidan har roll som instruktör för infanteriet i det det ifrågasatts om de Gaulle vid denna aktiva franska stödet till det nyss själv- tidiga tidpunkt verkligen hade utvecklat ständiga Polen i dess krig med Sovjet- ett självständigt militärt tänkande. unionen (1919-1921). För sina insatser belönades han med Polens högsta Första världskriget militära utmärkelse, Virtuti Milita- ri (För militära dygder). Mellan 1922 När kriget bröt ut i augusti 1914 fick och 1924 studerade han på École de 33:e omedelbart uppdraget att möta Guerre, där hans lärare i avgångs- den tyska frambrytningen vid staden betyget framhöll hans intelligens och Dinant i Meusedalen i belgiska Vallon- intellektuella briljans men att den egen- ien. En av de första som sårades i sinniga officeren, som ofta hamnade i striden var plutonchefen de Gaulle, som opposition mot gängse militära doktri- träffades av en kula i knäet. Efter en ner, även utmärktes av ett överdrivet dryg månads konvalescens återvände självförtroende och ett uppträdande han i oktober till regementet, nu som som förde tanken till en ”kung i exil”. befälhavare för 7:e kompaniet. De Gaul- Han tjänstgjorde även en tid hos den les militära skicklighet och djärvhet franska ockupationsstyrkan i Rhenlan- gjorde intryck på hans överordnade och det. i januari 1915 belönades han för sina insatser med Croix de Guerre (Krigs- I mitten på 20-talet arbetade han som korset). Han utnämndes nu till kapten spökskrivare åt Pétain. Föga överrask- men sårades strax efter av ett skott i ande blev han snart oenig med denne i vänstra handen. Såret infekterades och olika militärtaktiska frågor. Han irriter- han tvangs till en fyra månader lång ade sig också på Pétains svaghet för sjukskrivning. offentligt smicker. Trots dispyterna höll Pétain fast vid sin talangfulla och stilis- De Gaulle sårades på nytt under slaget tiskt begåvade medarbetare och inbjöd vid Verdun, denna gång genom ett bajo- honom att föreläsa vid École de Guerre. nettstick i låret. Slaget var det längsta I militära kretsar började de Gaulle vid och blodigaste under Första världs- denna tidpunkt bli ett känt och om- kriget (och i krigshistorien över huvud diskuterat namn. Han börjar också byg- taget) och pågick mellan den 21 februari ga ett politiskt kontaktnät, bland annat och den 18 december 1916. För de Gaul- med den inflytelserike socialistiska pol- le fick slaget betydelse inte bara genom itikern Joseph Paul-Boncour (1873-

1972), som företrädde PRS (Le Parti pade i sitt överraskningsanfall på Tredje républicain, radical et radical-socia- republiken. liste; se ovan). Paul-Boncour, som hade poster i många olika regeringar och En del av de idéer de Gaulle vid denna representerade även Frankrike i Natio- tid ger uttrycka åt kan sägas ligga nära nernas Förbund, hörde till dem som de fascistiska ideologierna, till exempel kom att motsätta sig upprättandet av hans tidstypiska betonande av den nat- Vichyregimen och begära att kampen ionella ledarens centrala roll. Någon mot Tyskland skulle fortsättas även eft- verklig fascist blir han dock aldrig, var- er Tredje republikens militära samman- ken i ordets politiska eller ideologiska brott. betydelse. Kanske man kan säga att hans personlighet är alltför skeptiskt I november 1927 blev de Gaulle ut- intellektuell och motsägelsefull för att nämnd till major för en infanteribatal- kunna omfatta fascismens i grund- jon i den franska styrkan i Trier. Upp- en banala teorier. Det är också troligt draget avslutades 1929, då de allierades att de Gaulle – långt mer än ockupation av Rhenlandet avslutades. sin blivande allierade och trätobrod- De Gaulle sökte nu en permanent er Winston Churchill – ogillade politis- ställning som lärare vid École de Guer- ka demagoger. Först mot slutet av 1937, re. Detta misslyckades dock då skolans och då efter ingripande från ledande fakultet tycks ha funnit den fyrtioårige politiker som Édouard Daladier, ut- majoren alltför kontroversiell. Två år nämns han till överste efter att ha varit senare, 1931, ansträngde sig dock Pét- överstelöjtnant i ett halvt decennium. ain att få honom anställd som professor Han är nu befälhavare för 507:e strids- i historia vid samma skola, men de vagnsregementet i Metz. Gaulle hade nu utnämnts till överste- löjtnant vid högsta nationella försvars- I oktober 1939 när Andra världskriget rådet (Conseil Supérieur de la Défense redan är ett faktum, även om till en Nationale) med arbetsuppgifter i gräns- början – ”låtsaskriget” – inte så mycket landet mellan militära och regerings- märks av det på kontinenten, skriver de politiska, något som torde ha passat den Gaulle artikeln L’Avènement de la force ambitiösa officeren som visade intresse mécanique (ung. Den kommande mek- inte bara för militära och historis- aniserade styrkan) som han skickar till ka frågor utan även för politik. Han ut- ledande företrädare för regeringen och arbetade en proposition om hur landet krigsmakten. Artikeln möts dock av ett borde organiseras i krigstider. Förslaget svalt intresse och får, av historien att godtogs av parlamentet (Nationalför- döma, liten betydelse för utformningen samlingen) men avvisades av Senaten. av den franska militärstrategin.

1934 publicerar han Vers l’Armée de Den 15 maj 1940 sätter Tyskland den Métier (ung. I riktning mot en yrkes- anfallsplan i verket som brukar kallas armé), en skrift som sägs ha lockat be- Mansteinplanen. Anfallsplanen, som tydligt fler läsare i Tyskland än i Frank- innebar att floden Meuse överskreds av rike. I skriften argumenterar han för pansartrupper vid staden Sedan efter en stridsvagnens ledande roll under en uppmarsch genom Ardennerna, har infanteriattack. Detta i strid med råd- beskrivits i del I av denna artikel. Den ande fransk militärdoktrin, som beton- kolossala framgången för denna plan, ade att stridsvagnen endast skulle ses som inom loppet av några få veckor som ett stöd för infanteriet. På ett slåen- hade slagit ut Frankrikes försvars- de sätt föregriper de Gaulle den strids- förmåga, anses ha kommit som en stor vagnstaktik som Tyskland sedan tilläm- överraskning även för tyskarna själva.

De hade inte räknat med att fienden styrkor ännu inte gett sig in i striden. skulle visa sig så lättbesegrad. En dag kommer dessa krafter att kros- sa fienden. Den dagen måste Frankrike Under dessa dramatiska dygn gavs de befinna sig på platsen för segern. Då Gaulle uppdraget att söka hejda den tys- kommer hon att återvinna sin frihet ka framfarten. Med vad som i realiteten och sin storhet igen. Detta är mitt mål, var alltför svaga styrkor i jämförelse mitt enda mål! Därför inbjuder jag alla med fiendens gick han till motattack vid fransmän, varhelst de befinner sig, att Montcornet den 17 maj och vid Abbe- förena sig med mig i handling, offer ville den 28 maj. Även om han inte och hopp. Vårt land befinner sig i död- lyckades uppnå sitt mål att stoppa den lig fara. Låt oss strida för att rädda tyska framryckningen ansågs hans in- henne! LEVE FRANKRIKE! General sats ha räddat ”Frankrikes ära” och han de Gaulle Head-Quarters, Carlton Gar- befordras till brigadgeneral. De Gaulle dens 4 London, S.W.1. [Källa: Semnoz började nu bli en välkänd och omdis- at the French language Wikipedia] kuterad person i Frankrike såväl som internationellt. Under de kritiska veckor som följer gör de Gaulle sitt yttersta för att motverka den defaitism, som alltmer griper omkring sig i den franska stats- och militärledningen. Men den 16 juni utses Philippe Pétain till ny premiärminister på en politik att söka vapenstillestånd med Tyskland. Därmed blir de Gaulles ställning omöjlig och den 17 juni vid 9- tiden på förmiddagen flyger han till London. Redan på eftermiddagen samma dag träffar han Winston Churchill på 10 Downing Street och herrarna kommer överens om att de Gaulle ska hålla ett radiotal, där han meddelar världen att kampen för Frankrikes frihet fortsätter. Dagen därpå utfärdar de Gaulle sin historiska appell (se bild).

De Gaulles insatser för Frankrike avslutades som bekant inte vid krigsslutet. Fjorton år senare, 1959, återvän- der han på nytt till makten som Frank- rikes president och skapar vad vi idag

kallar den Femte republiken. Men det TILL ALLA FRANSMÄN! Frankrike är en annan historia [13]. har förlorat en strid! Men hon har inte förlorat kriget! Några medlemmar av NOTER regeringen må ha kapitulerat, gett efter för paniken och glömska av äran [1] Det 2:a slaget vid Marne under Förs- överlämnat landet till träldom. Emel- ta världskriget utkämpades från mitten lertid, ingenting är förlorat! Ingenting av juli till början av augusti 1918. Upp- är förlorat, då detta krig är ett världs- takten till slaget var en stor offensiv mot krig. I den fria världen har oerhörda västfronten av Tysklands Första och Tredje arméer. Anfallet möttes med en

60 motattack av amerikanska och franska av republiken skedde genom den av styrkor, vilka med stöd av flera hundra nazisterna genomdrivna s.k. fullmakts- pansarvagnar lyckades först hejda och lagen i mars 1933: Gesetz zur Behebung sedan slå tillbaka anfallet genom att der Not von Volk und Reich (Lagen om själva övergå till offensiv. De allierades avhjälpande av folkets och rikets nöd) motoffensiv under ledning av den fran- enligt vilken rikskansler Adolf Hitler ska överbefälhavaren Ferdinand Foch blev högsta lagstiftande instans i Tysk- visade sig bli avgörande för krigets ut- land. gång och den 11 november anhöll Tysk- land om vapenvila. [4] Dubbelmonarkin Österrike-Ungern, även kallad Donaumonarkin, bildades [2] genom det s.k. förlikningsavtalet mellan kejsardömet Österrike och kunga- dömet Ungern i juni 1867. Det officiella tyska namnet på statsbildningen var Die im Reichsrat vertretenen König- reiche und Länder und die Länder der heiligen ungarischen Stephanskrone (De i riksrådet företrädda kungarikena och länderna och den heliga ungerska Stefanskronans länder). I själva verket var dubbelmonarkin ett konglomerat av 18 olika länder och riksdelar, bland dem Böhmen, Mähren, Galizien, Lodo- merien, Steiermark, Tyrolen, Kroatien, Slavonien, Bosnien och Hercegovi- na. Som en följd av sina starka interna spänningar och det militära nederlaget i Första världskriget upplöstes statsbildningen i oktober-november 1918. Ur spillrorna uppstod staterna Österrike, Ungern och Tjeckoslovakien. Undertecknandet av Frankrikes kapitu- Delar av dubbelmonarkin tillföll också lation inför Hitlertyskand den 22 juni Rumänien, det återuppståndna Polen 1940 i Andra världskriget skedde på samt den vid krigsslutet nyskapade samma plats och i samma järnvägs- statsbildningen Jugoslavien. vagn där vapenvilan i Första världskrig- et ingicks den 11 november 1918. Bilden [5] Det i november 1918 åter som visar den franske överbefälhavaren självständig nation erkända Polen an- marskalk Foch (2:a fr. h.) framför sågs av en del ledande tyskar som ett järnvägsvagnen i Compiègneskogen i land utan existensberättigande. Gene- november 1918. [Källa: Public domain] ralöverste Hans von Seeckt (1866- 1936), en inflytelserik och som myck- [3] Weimarrepubliken fick sitt namn et duglig ansedd tysk officer, förklarade efter den tyska författning som antogs i i en hemlig skrivelse till den tyska staden Weimar i augusti 1919. regeringen 1922 angående Polen: ”Pol- Författningen var demokratisk och par- ens existens kan inte tolereras, den är lamentarisk. I praktiken upphörde oförenlig med de väsentliga beting- Weimarrepubliken att existera efter elserna för tyskt liv. Polen måste och att Hitler utnämnts till rikskansler i kommer att försvinna.” (Shirer, sid januari 1933. Det formella avskaffandet 145)

[6] Se t.ex. gången fick avbrytas då Blum försvar- http://content.time.com/time/covers/ ade sig alltför effektivt och han istället 0,16641,19320104,00.html sattes i koncentrationslägret Buchen- wald utanför Weimar. Var fortsatt polit- [7] iskt aktiv även efter kriget under den Fjärde republiken.

Upproret på Place de la Concorde i Paris den 6 februari 1934 betraktades som en av de allvarligaste kriserna i Tredje republikens historia. Upprorsmakarna utgjordes av en blandning av fascister, monarkister och andra högerextrem- ister. 15 demonstranter sköts till döds av polisen. Samordningen bland revol- törerna tycks dock har varit dålig Lèon Blum 1927. [Källa: Gallica Dig-ital och något riktigt hot mot staten utgjor- Library] de de aldrig. [10] Den franska texten lyder: [8] En journalfilm som skildrar attentatet mot utrikesminister Barthou och ”Dans les régions occupées de la France, le kung Alexander I av Jugoslavien hittas Reich allemand exerce tous les droits de la på länken puissance occupante. Le Gouvernement français s’engage à faciliter par tous les https://www.youtube.com/watch?v=B moyens les réglementations relatives à 0pyyt_G0U8 l’exercice de ces droits et à la mise en exé- cution avec le concours de l’Administration [9] Lèon Blum (1872-1950) var en française. Le Gouvernement français invit- fransk socialistisk politiker och littera- era immédiatement toutes les autorités et turkritiker. Premiärminister i två om- tous les services administratifs français du gångar under Tredje republiken. Ledde territoire occupé à se conformer aux régle- den s.k. Folkfrontsregeringen – ett mentations des autorités militaires alle- samarbete mellan socialister och mit- mandes et à collaborer avec ces dernières tenpolitiker, som under en tid erhöll d’une manière correcte.” stöd av Kommunistpartiet – från juni 1936 till juni 1937. Tog intryck av Se även http://mjp.univ- Franklin Roosevelts New Deal men den perp.fr/france/1940armistice.htm franska statens ekonomiska problem gjorde att den tänkta reformpoli- [11] Mot detta påstående kan förstås tiken endast kunde genomföras i be- invändas att Daladier i den rådande gränsad utsträckning. Arresterades av situationen, då den politiska tempera- Vichyregimen men den följande rätte- turen vreds upp dag för dag, inte ansåg

62 sig ha något reellt handlingsalternativ. Élisabeth de Gaulle (1924-2013); och Det var för Frankrike av avgörande Anne de Gaulle (1928-1948). Dottern betydelse, inte minst militärt, att Anne led av Downs syndrom och dog vänskapen med Storbritannien inte ris- tidigt. Hon ligger begravd bredvid sina kerades vilket ett ifrågasättande av föräldrar på kyrkogården i byn Colom- Chamberlains linje kunde ha med- bey-des-Deux-Églises där makarna de fört. Daladier kunde heller inte förutse Gaulle bodde. att den brittiska premiärministern snart skulle ersättas med den betydligt tuffare Winston Churchill.

[12] Journalfilm som visar Chamber- lains hemkomst från mötet i Münc- hen: https://www.youtube.com/watch ?v=SetNFqcayeA

[13] Numera torde Charles de Gaulle vara erkänd som en av 1900-talets viktigaste politiker, inte bara i Frankrike. Hans politiska hållning kän- netecknades av mod och långsiktighet kombinerad med moralisk principfast- het. Någon radikal person var han för- visso inte men han insåg – i likhet med författaren och vänstermannen Jean- Paul Sartre – att Algeriet hade rätt till oberoende och genomdrev 1961 som högerrepublikan denna antiimperialist- iska politik. Det sägs att de Gaulle är den enda moderna franska president (kanske tillsammans med den nytillträ- de Macron) om vilken det inte är känt att han höll sig med älskarinnor. Kan- ske nöjde han sig, förutom sin hustru Yvonne, med att vara första älskare åt franska Marianne.

Paret de Gaulle fick tre barn: Philippe de Gaulle (f. 1921), amiral och senator;