Förstudier Och Förundersökningar Inför Bygget Av Götatunneln

UV VÄST RAPPORT 2002:7

ARKEOLOGISKA FÖRSTUDIER OCH FÖRUNDERSÖKNINGAR Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln

Västergötland, Göteborg stad, norr om Järntorget och vid Lilla Bommen, RAÄ 216

Viktor Svedberg, med bidrag av Göte Nilsson Schönborg, Marcus Lindström, Nils Johansson och Carina Bramstång

UV VÄST RAPPORT 2002:7

ARKEOLOGISKA FÖRSTUDIER OCH FÖRUNDERSÖKNINGAR

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln

Västergötland, Göteborg stad, norr om Järntorget och vid Lilla Bommen, RAÄ 216

Viktor Svedberg, med bidrag av Göte Nilsson Schönborg, Marcus Lindström, Nils Johansson och Carina Bramstång Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Väst Box 10 259, 434 23 Kungsbacka Besöksadress: Nygatan 11 Växel: 0300-33 900 Fax: 0300-33 901 e-post: [email protected] e-post: [email protected] http:www.raa.se/uv

Bildredigering Anders Andersson Layout Lena Troedson Omslagsbild I bakgrunden ett utsnitt ur kopparstick från sent 1600-tal, med Skansen Lejonet, Gullbergsvass och staden, från öster. Ur Suecia Antiqua. Fotot visar den yttre möjliga rustbädden till sänkverket, ute under Götaälvbron. Foto: V. Svedberg. Bild i sidhuvud Stilisering av gravyr från sent 1600-tal över sjöfronten vid Stora Bommen. Teckning: Anders Andersson. Tryck/Utskrift Elanders Digitaltryck, Göteborg, 2002

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L1999/3.

INLEDNING 7

HISTORISK BAKGRUND, MÅLSÄTTNING SAMT METOD OCH ARKIVSTUDIER Historisk bakgrund 9 Topografiska förhållanden 10 Målsättning och metod 10 Arkivstudier 10 Kart- och arkivmaterial 11 Stadens befästningar 14 Stadens hamnar 14 Kronans varv och masthamnar 15 Hamnar och varv i Masthugget 18 Muddring och underhåll 21 Vrak och slopade fartyg 24 Stadens avfallshantering 27 Järnvågen 27 1800-talets förändringar 28

ARKEOLOGISKA OBSERVATIONER OCH PERSPEKTIV Arkeologiska observationer 33 Lilla Bommen–Gullbergsvass 33 Bastion Gustavus Primus 33 Sänkverket, Vallgraven och Hultmans holme 36 Lilla Hamnkanalen 38 Recenta hamn- och kommunikationslämningar 40 Bottennivåer, kulturlager och fynd 40 Gullbergsvass 41 Masthugget–Pusterviken 42 Västra piren 42 Järnvågspiren 44 Pustervikspiren 44 Andra hamnlämningar 47 Bottennivåer, kulturlager och fynd 48 Befästningsanläggningar 48 Arkeologiska perspektiv 48

REFERENSER 49

ADMINISTRATIVA UPPGIFTER 52

FIGURFÖRTECKNING 53

Inledning

Riksantikvarieämbetet UV Väst har på uppdrag av samt antikvarisk kontroll och förundersökningar. Ar- Vägverket, Västra Regionen, utfört olika former av betena har framförallt varit inriktade på att försöka arkeologiska förberedelsearbeten inför byggandet av kartlägga förhållandena i anslutning till de kommande den ca 1,7 kilometer långa Götatunneln som skall gå arbetsområdena vid de två tunnelpåslagen. Området under centrala Göteborg (fig. 1) . Dessa arbeten har vid den östra tunnelmynningen sträcker sig från Lilla utförts under en stor del av år 2000 och in på år 2001. Bommen och ut mot Gullbergsvass. Området vid den Arbetena har baserats på fyra olika länsstyrelsebeslut västra tunnelmynningen sträcker sig från Rosenlund som omfattat projektplanering, kart- och arkivstudier, och ut längs leden innanför Masthuggskajen.

Fig. 1. Karta över södra älvstranden med Götaledens sträckning mellan Fiskhamnen och Gullbergsvass, och med tunneln mellan Järntorget och Lilla Bommen. Områdena med tunnelmynningarna är inringade. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2002-05-27. Dnr 601-2002/1103. Fig. 2. Nedre Göta älv med platser för städer och befästningar vid 1600-talets början markerade. Skala 1:100 000. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2002-05-27. Dnr 601-2002/1103. Historisk bakgrund, målsättning samt metod och arkivstudier

Historisk bakgrund denna stad bränns 1563 av danskarna så väljer man sedan att istället återuppbygga Nya Lödöse som se- Våra dagars Göteborg anläggs på sin nuvarande plats dan kommer att existera fram till det att Göteborg år 1621. Redan från tidigt 1300-tal anlägger dock anläggs. Under åren 1604–1612 finns ytterligare en svenskarna flera befästningar eller borgar, som Gull- stadsbildning ”Karl IX:s Göteborg”, som låg vid bergshus, Lindholmen och Gamla Älvsborg, längs ne- Färjenäs mitt för Älvsborgs fästning och som även den dre Göta älv. Som ytterligare led i Sveriges strävan att kom att brännas av danskarna (fig. 3). både via handel och försvar stärka sina positioner i Det blev sedermera kung Gustav II Adolf som näs- väster, så kan vi också redan från sent 1400-tal se ett tan 10 år senare fick ansvaret för stadens återupp- flertal mer eller mindre framgångsrika försök att eta- byggnad, men dock inte på dess gamla plats. Efter att blera nya städer i området (fig. 2). kungen vid ett besök år 1619 utsett platsen för den År 1473 anläggs Nya Lödöse vid Säveåns mynning nya staden, så påbörjades planeringen för dess upp- varvid invånarna i Gamla Lödöse uppmanas att flytta byggande. Den nya stadsplanen, med hamnkanaler dit. Redan på 1540-talet bränns dock staden av dans- efter holländskt mönster, lades ut av ingenjör Johan karna, varför Gustav Vasa beordrar att staden i stäl- Schultz och redan den 4 juni 1621 kunde nya privile- let skall byggas upp invid Älvsborgs fästning. Då även gier för stadens utfärdas. Det nya Göteborg kom där-

Fig. 3. Stads- och befästningskarta från tidigt 1600-tal för Karl IX:s Göteborg.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 9 efter inte bara att ersätta Karl IX:s Göteborg, utan en uppfattning om i vilken utsträckning som arkeolo- även Nya Lödöse giska lämningar kan komma att bli berörda av de Redan år 1624 påbörjas också arbetet med att, li- kommande exploateringsarbetena. Svårigheterna har kaså efter holländskt mönster, befästa staden med dock varit att de kommande exploateringsområdena i vallar, gravar och palissader. Redan kort därefter på- anslutning till de två tunnelmynningarna till stor del börjas dock ombyggnads- och förbättringsarbeten som ligger ute i trafikerad gatumark, alternativt ute i mark sedan kommer att pågå under hela 1600-talet och även som på annat sätt är svårtillgänglig. Det innebär att vi en bit in på 1700-talet. Det tidigaste försvaret ut mot endast marginellt har kunnat tillämpa de för arkeo- älven utgjordes möjligen av relativt enkla jordvallar login traditionella metoderna, i form av särskild ut- kompletterade med pålspärrar ute i älven, vilka sedan redning eller förundersökning, för att fastställa före- ganska snart börjar ersättas av murar och ett s.k. komst, karaktär och omfattning av en fornlämning. sänkverk. Under loppet av 1700-talet förfaller befäst- Vi har därför istället tvingats att i olika former för- ningarna allt mer och 1807 beslutar man att dessa till söka inhämta indirekta kunskaper om de rådande ar- stor del skall rivas. Rivningsarbetena påbörjas 1810, keologiska förhållandena. Å den ena sidan har vi lagt varefter man också börjar fylla ut och bygga nya hamn- stor vikt vid olika former av kart- och arkivstudier, anläggningar i älven. som berört såväl olika lokala arkiv i Göteborg, som centrala arkiv i Stockholm. Därefter har vi till stor del följt de olika ledningsomläggningar som föregått själva Topografiska förhållanden tunnelbygget och som då till stor del berört mark- När man åter skulle bygga upp Göteborg efter att dess områden omedelbart vid sidan om de kommande mycket kortlivade föregångare vid Färjenäs bränts ner arbetsområdena. Slutligen har vi också grävt ett tiotal så valde man, bl.a. av försvarsskäl, att förlägga den provgropar eller mindre schakt inne på mark som se- nya staden längre upp längs älven. Staden förlades där- nare kommer att omfattas av den slutgiltiga exploate- vid på de flacka strandängarna i anslutning till två ringen. mindre bergshöjder, Otterhällan och Kvarnberget, på älvens sydöstra sida. Ovanför staden har älven på den Arkivstudier sydöstra sidan bildat en långsträckt grund strandbukt, Gullbergsvass, som förmodligen bara har kunnat nytt- Arkivstudierna har utförts under våren 2000 av flera jas av mindre båtar och vid god vattenföring. Också olika personer som samlat uppgifter på flera olika ar- närmast nedströms staden har det funnits en liten kiv i både Göteborg och i Stockholm. Syftet med arkiv- grund vik, Pusterviken; vilken sträckt sig in mot Järn- studierna har varit att inhämta olika uppgifter för att torget. Själva stadsområdet har därvid kommit att ge ett brett och varierat kunskapsunderlag som speg- utgöra en kort bred utbuktning ut mot strömfåran i lar äldre förhållanden i staden. Dessa kunskaper för- älven. väntades bl.a. ge ett underlag för bedömning av vad De geologiska förhållandena i nedre Götaälvdalen som skulle kunna finnas inom arbetsområdet för tun- karaktäriseras av dess breda sprickdalar kantade av neln, samt i sin tur ge stöd för upplägg av efterföl- större och mindre bergshöjder. De lösa jordarterna jande arkeologiska insatser. Till en del har det därvid utgörs främst av glaciala leror och smärre morän- varit frågan om att samla kunskap för att motivera förekomster på högre nivåer i kanterna av dalgången, och vägleda en medverkan i samband med olika för- samt av postglaciala leror med inslag av finare sväm- beredande arbeten som ledningsomläggningar o.d. sediment på lägre nivåer nere i dalbottnarna. Under Arkivstudierna får heller inte betraktas som en begrän- senare tid, d.v.s. under 1800- och 1900-talet, har se- sad uppgift, då dessa under hand och i samband med dan de topografiska förhållandena längs älven strän- det pågående arkeologiska arbetet kan komma att der delvis radikalt förändrats som en följd av omfat- behöva kompletteras. Syftet är därvid att bygga upp tande utfyllnadsarbeten och hamnbyggnadsprojekt. en kunskapsbank, både för att söka undvika överrask- ningar och för att vi snabbare skall kunna förstå olika lämningars innebörd och deras eventuella potential. Målsättning och metod Förhoppningsvis skall vi också kunna undvika att lägga Målsättning med de arkeologiska förarbetena har va- onödig tid och resurser på sådant som redan är känt, rit att i god tid och så långt det är möjligt försöka få eller där vi kan inhämta kunskap på annat sätt.

10 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar Inom ramen för arkivstudierna har Mona Lorent- Dessa kartor torde därvid i varierande grad kunna zon på Stadsmuseet sammanställt äldre uppgifter ur betraktas som såväl situationsplaner som illustratio- museets arkiv, för att i första hand söka konkreta upp- ner av planerad om- eller utbyggnad. Från början av gifter om tidigare dokumenterade lämningar i anslut- 1800-talet finns sedan flera kartor som visar avveck- ning till de nu berörda områdena. Syftet har därvid lingen av stadens befästningssystem, samt utbyggna- varit att få en samlad bild av tidigare arkeologisk verk- den av hamnanläggningarna längs älven och bebyg- samhet utanför murarna, samt vilka eventuellt fråge- gelsens expansion utanför vallgravarna. ställningar som då varit aktuella. De tidiga förhållandena närmast utanför själva sta- Vidare har Göte Nilsson-Schönborg sökt samla re- den illustreras bl.a. av en handfull äldre lantmäteri- levanta uppgifter om framförallt stadens civila förhål- kartor från mitten av 1600-talet och fram till 1700- landen från både Sjöfartsmuseets arkiv, Landsarkivet talets slut. Därefter vidtar sedan vanliga stadsplane- och från Göteborgs stads arkivet. I det senare arkivet kartor som en följd av stadens expansion. finns också Göteborgs hamns arkiv. Slutligen finns också en del detaljplaner och kon- Slutligen har sedan Marcus Lindström samlat upp- struktionsritningar av befästningarna, samt en del detalj- gifter om framförallt Göteborgs militära förhållanden planer som illustrerar utfyllnadsarbeten och mark- vid i första hand Krigsarkivet, men till en del också planering efter att befästningsanläggningarna rivits. från andra stockholmsarkiv som Statens Sjöhistoriska Det skriftliga källmaterialet har dels omfattat all- Museums arkiv och Riksarkivet. männa handlingar och rapporter som speglar stadens civila förhållanden och utveckling. Vi har då framfö- rallt sökt inrikta oss på sådana uppgifter som beskri- Kart- och arkivmaterial ver stadens hamn- och sjöfartsförhållanden och då med Det äldre kartmaterialet över staden Göteborg består tonvikt på områdena vid Lilla Bommen och vid Mast- dels av ett antal kombinerade stadsplane- och befäst- hugget-Pusterviken. Det har bl.a. rört sig om att samla ningskartor från tidigt 1600-tal till 1700-talets slut. fakta som speglar stadens framväxt och planmässiga

Fig. 4. Stads- och befästningskarta från 1624.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 11 Fig. 5. Stads- och befästningskarta från 1636.

Fig. 6. Stads- och befästningskarta från 1644.

12 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar Fig. 7. Stads- och befästningskarta från 1655.

Fig. 8. Stads- och befästningskarta från 1690.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 13 utveckling under olika skeden. Intresset har därvid som de kom att få när de sedermera kom att byggas inriktats både på stadens äldre historia och på den långt senare på 1700-talet. Av nästföljande karta från storskaliga omvandling som inleds med avvecklingen 1690 (fig. 8) framgår det att man istället prioriterat av befästningarna. Det skriftliga källmaterialet har bygget av befästningarna högre upp på Otterhällan. också omfattat statliga och militära handlingar, där Både 1644 års karta och 1655 års karta visar också vi dels har sökt finna uppgifter om besluten, organisa- sänkverket ute i älven, vilket sträcker sig mellan tionen och logistiken bakom såväl byggandet, olika bastionerna S:t Erik och Johannes Rex, d.v.s. från förändringar och nerrivningen av stadens befästningar. Kvarnberget förbi Lilla Bommen och ner mot Central- Vidare har vi också sökt finna uppgifter om det rör- stationen. Resterande delar av sänkverket från Kvarn- liga försvaret som både omfattat sjöflottan och dess berget och ner mot Pusterviken uppträder sedan, för- varv, samt militär stationering inne i staden. modligen som ett planförslag, på 1690 år karta och då i form av ett dubbelt sänkverk som dock aldrig kom att realiseras. Stadens befästningar Från den senare delen av 1600-talet finns bl.a. en I framförallt Krigsarkivet, men även i andra arkiv, finns odaterad gravyr som visar Göteborg dels från Hisings- en hel del kartor eller andra uppgifter om stadens äldre sidan (fig. 9) och från 1709 finns ett kopparstick som befästningar. Problemet är dock att dessa kartor till visar staden från Redberget (fig. 10). På båda dessa viss del är relativt motsägelsefulla och att vi i många bilder illustreras dock den yttre befästningslinjen både fall inte säkert vet om de illustrerar faktiska förhål- ut mot Gullbergsvass och ut mot älvfåran snarast som landen, eller om de utgör olika planförslag som aldrig enkla eller dubbla pålspärrar ute i älven. Den förra eller endast delvis kommit att förverkligas. bilden utvisar också befästningsmurarna fram till Från den allra äldsta stadstiden finns två till stor Badstugubastionen i fullt utbyggt och i till synes slut- del liktydiga kartor, vilka är daterade till 1624 res- giltigt skick. Detta förhållande bekräftas också av ett pektive 1636 (fig. 4 och 5). Den äldre kartan kan sna- antal till stor del samstämmiga kartor och konstruk- rast ses som ett planförslag för hur staden var tänkt tionsritningar från 1690 och fram till 1795 (fig. 11– med befästningar, kanaler och gatunät. Den yngre 15). Dessa visar bl.a. att man då med smärre föränd- kartan tycks visa hur långt man då hade kommit i ringar över tiden hade byggt ut de inre befästnings- utbyggnaden av befästningarna och kanalerna, men murarna uppe på Otterhällan. Dessutom visar kar- däremot visar denna karta inga gator eller bebyggelse. torna att de tre bastionerna nedanför Otterhällan, d.v.s. Dessa kartor är framförallt av intresse för området i Christina Regina, Regeringen och Hållgårdsbastionen, öster och vid Lilla Bommen. På båda kartorna finns byggs ut först någon gång mellan 1704 och 1724. Slut- en äldre mur som har legat parallellt med och strax ligen framgår det också att sänkverket ute i älven, vil- utanför Götgatan inne i Östra Nordstan. Mot norr ut ket omnämns i skriftliga källor redan 1673, först då mot älven viker sedan muren av och går diagonalt blir utbyggt i sin helhet. Sammanfattningsvis innebär genom Östra Nordstan upp mot den nordöstra änden detta att det bör vara först någon gång efter 1704 som av Kvarnberget. Vi vet dock inte säkert om denna mur befästningarna står helt färdiga och i slutgiltigt skick. verkligen har funnits, eftersom inga arkeologiska un- dersökningar gjordes när man uppförde den nuvarande Stadens hamnar bebyggelsen i Östra Nordstan. Kartorna visar också på en planerad stor femsidig försvarsanläggning ute Göteborg har redan från början varit en utpräglad vid centralstationen, vilken dock aldrig kom att byg- hamn- och sjöfartsstad. När staden anläggs utgör den gas. Av såväl 1636 års karta som av en senare karta rikets enda hamn mot väster och även efter det att från 1644 (fig. 6) framgår det att både sjömuren ut Sverige erhållit sina nuvarande gränser så kommer mot älven och befästningarna nedanför Otterhällan Göteborg att förblir den viktigaste porten ut mot väs- endast delvis är utbyggda och då heller inte i dess slut- terhavet. giltiga form. Under 1600- och 1700-talet utgjordes stadens hamn En något senare karta från 1655 (fig. 7) illustrerar dels av det som i äldre källor benämns som ”Rivieret”, dock sjömuren fram till i höjd med Surbrunnsgatan i d.v.s. en något ospecificerad del av älven närmast fram- dess till synes slutgiltiga skick. Likaså illustreras då för staden där de större fartygen fick ankra upp ute bastionerna nedanför Otterhällan med den utformning på redden. Till och från dessa större fartyg fördes se-

14 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar Fig. 9. Gravyr från sent 1600-tal över sjöfronten vid Stora Bommen. dan varorna på mindre s.k. hemförarbåtar in till och civila hamnar eller hamnar knutna till krona. Dessa ut från hamnkanalerna genom Stora och Lilla Bom- har då till större delen legat utanför stadens vallar, men. Av äldre kartor och illustrationer framgår att framförallt längre ut längs södra älvstranden men Stora Hamnkanalen har haft öppningsbara broar in möjligen också på Hisingssidan och vid Gullbergsvass. till Gustav Adolfs torg och därvid också varit tillgäng- lig för riggade båtar (fig. 16). Lilla Hamnkanalen tycks Kronans varv och masthamnar däremot genomgående ha haft fasta broar. Vid sidan av dessa hamnanläggningar, för vilka i Av 1644 års karta (fig. 6) framgår det att det då också första hand stadens civila myndigheter måste ha haft kan ha funnits en kaj vid nuvarande Packhusplatsen huvudansvar, så har det också funnits andra endera mellan stora kanalen och Kvarnberget. Denna bör då

Fig. 10. Utsnitt ur kopparstick från sent 1600-tal, med Skansen Lejonet, Gullbergsvass och staden, från öster. Ur Suecia Antiqua.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 15 ha följt samma sträckning som gatan omedelbart fram- för Broströmhuset. Senare kartor från 1655 och 1690 (fig. 7–8) visar att man sedan delvis har fyllt ut detta område och byggt strandmuren en bit ut i älven. Man har därvid också omedelbart innanför sjömuren skapat en liten hamnbassäng i vinkel mot stora kanalen. Denna bassäng omnämns omväxlande som ”Kronans masthamn” eller enbart som masthamn och bör främst ha haft anknytning till Kronhuset och stadens försvar. Senare på 1700-talet, när man etablerat sig mili- tärt uppe på Otterhällan så är det också troligt att kronan där har haft en enklare hamn för mindre rodd- och transportbåtar. Denna bör i så fall ha legat innan- för sänkverket och i anslutning till Hållgårdsbastionen Fig. 11. Befästningskarta från 1701. nedanför Karlsporten. Kronan har också varit etablerad utanför staden. Efter det att Älvsborg år 1523 hade återbördats till Sverige, så förlades också enheter av flottan till slot- tet. Strax därefter anlades också Älvsborgs skeppsgård, först för underhåll och senare också för nybyggnation av fartyg. Vid denna tid lät flottan också bygga fartyg vid varv på Lindholmen och i Nya Lödöse. Efter 1621 års beslut, att anlägga den nya staden, så aktualisera- des också frågan om en ny hamn och förläggnings- plats för delar av flottans fartyg. Dessa kom dock att till stor del bli kvar ute vid Älvsborgs slott fram till 1654 då Nya Älvsborg togs i bruk. Året därefter och fram till 1662 hyr flottan in sig på Albert van Veldens Fig. 12. Stads- och befästningskarta från 1724.

Fig. 13. Befästningskarta från 1731, med sjö- fronten och illustration av sänkverket.

16 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar Fig. 14. Stadsplanekarta från 1777.

Fig. 15. Stads- och befästnings- karta från 1786.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 17 skeppsvarv i ”Masthagen”. Från 1660 disponerades tans masthamnar är markerade som inhägnade områ- varvet för strussbyggande, sedan övrig skeppsbyggeri den ut i älven. Ingen av dessa s.k. masthamnar tycks överflyttades till Johan Ellers skeppsvarv vid Mast- dock vara egentliga båthamnar, eftersom de delvis ligga hugget. Båda varven bör ha legat vid Masthugget ome- på grunt vatten eller vid sidan om befintliga bryggor delbart innanför Stigberget. För att slippa hyra varvs- och pirar. Frågan är därför om det med master verkli- platserna så sökte flottan också redan tidigt efter nya gen menas skeppsmaster, eller om master inte snarast lokaliteter för flottans permanenta stationering. Re- är synonymt med spiror, d.v.s. hela okapade trädstam- dan år 1662 kunde därför ett eget varv, det s.k. ”Gamla mar. Masthamnarna skulle då istället vara upplags- Varvet” eller ”Amiralitetsvarvet”, tas i bruk ute vid platser för våtförvaring av det långtimmer som flottats Stigberget. Detta varv som låg under Fiskhamnsmotet ner till staden. Kronans timmer kan då antas främst och upp under Sjöfartsmuseet var sedan i bruk fram ha varit avsett att användas för byggnation av fartyg, till 1825. Redan 1700 överfördes dock stora delar av eller att användas i rustbäddar o.d. till befästningsver- dess verksamhet då flottan istället förläggs ute vid det ken. Annat civilt timmer kan till stor del antas ha va- då nyetablerade ”Nya Varvet” vid Röda sten. rit ämnat att i förädlad eller oförädlad form gå på Begreppet masthamn förekommer i många sam- export, alternativt att användas för stadens behov el- manhang, ända från 1600-talet och i sen tid. Det är ler för civil skeppsbyggnad. dock inte helt klart vad som därvid menas. Förutom masthamnen vid Stora kanalen så har det enligt en Hamnar och varv i Masthugget karta från 1750 (fig. 18) också funnits masthamnar både ute på Amiralitetsvarvet och vid ett intilliggande Som redan nämnts, så har det tidigt funnits såväl varvs- privat varv. Likaså anger kartan en masthamn i an- anläggningar som hamnanläggningar ute längs den slutning till en sågkvarn ute vid Majnabbe. Alla kar- södra älvstranden. Det är dock något osäkert vilken

Fig. 16. Utsnitt ur gravyr från ca 1800 över Stora Hamnkanalen. Gravyr: E. Martin.

18 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar Fig. 17. Området nedströms staden med platserna för kronans varv och masthamnar markerade. Skala 1:100 000. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2002-05-27. Dnr 601-2002/1103. omfattning dessa har haft under framförallt 1600-ta- möjligt att området ursprungligen har använts för för- let. Den äldsta kända kartan över området är en geo- varing av vått timmer. metrisk avmätning från 1655 (fig. 19) över Älvsborgs Av senare kartor (fig. 20) framgår också att där Kungsladugårds ägor. Denna karta utvisar inga hamn- sker en viss expansion redan under loppet av 1600- anläggningar, men däremot smärre bebyggelse längs talet. Det är dock först 1728 som vi har en mer tillför- vägen ut mot Älvsborg. Exempelvis finns en klunga litlig bild av utvecklingen i Masthugget. Då är i stort om sju hus markerade ute vid Majorna. På kartan finns sett hela strandsträckan mellan Pusterviken och Stig- även två hus utritade i strandkanten längst ut i Mast- berget tomtlagd och utbyggd med bryggor och korta hugget omedelbart innanför Stigberget. Det är därvid pirar (fig. 21). Likaså tycks hela vattenområdet när- mycket möjligt att dessa två hus faktiskt symboliserar mast utanför pirarna ha varit inhägnat så som om varje de två ovan omnämnda varven. pir har haft sin egen privata masthamn. Mitt i områ- Av särskilt intresse är också att hela strandsträckan det finns också en liten till synes naturlig lagunbildning, in mot Pusterviken har markerats med en prickad linje vilken då betecknas som ”Stadens Compagnie Ham- ut i älven. Detta kan tyda på att man redan då plane- ber”. Omedelbart innanför stranden löper nu en ny rat eller reserverat området för en framtida hamn- väg ut mot Älvsborg och Klippan där Ostindiska kom- ändamål. En annan möjlighet är också att denna mar- paniet nu också etablerar sig. Av kartan framgår att kering faktiskt illustrerar en existerande inhägnad ut i det då finns en hel del bebyggelse utmed vägen genom vattenområdet. Detta skulle då kunna förklara det ti- Masthugget. Vid slutet av 1700-talet har området ex- diga namnet Masthagen, som finns omnämnt i sam- panderat ytterligare (fig. 14 och 22). Pirarna ligger nu band med Albert van Veldens skeppsvarv. Det är alltså tätare och har dessutom förlängts långt ut i älven. Även

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 19 Fig. 18. Karta från 1750 över bl.a. Amiralitetsvarvet och Majnabbe. bebyggelsen har tätnat och samtidigt expanderat långt likväl skulle kunna syfta på en mycket mer allmän han- ut på pirarna. Bland annat har två ca 60×170 meter tering och handel med både råtimmer och vidare- stora pirar tillkommit, dels på platsen som tidigare förädlade trävaror för både lokalt bruk och för export. benämnts Stadens Compagnie Hamber” och dels den Slutligen återstår frågan om det tidigare också har nya Järnvågspiren i öster invid Pusterviken. Med stor funnits ett sänkverk i Masthugget, då två gator som säkerhet är det också Masthuggsområdet som avses går från Masthuggstorget ner mot älven heter Sänk- då stadens masthamn eller enbart masthamnen omta- verksgatan. Detta för närmast tanken till en spärr tvärs las i olika sammanhang. över älven, vilken då borde ha sträckt sig mellan Stig- Namnet Masthugget uppträder redan 1647, och berget och Lindholmen. Det finns dock varken några enligt ”Ortnamnen i Göteborgs och Bohuslän” kan skriftliga belägg, eller några indikationer i befintliga namnet då härledas från tillverkning av master, vilket kartmaterial som styrker förekomsten av en dylik spärr underförstått skulle vara synonymt med skeppsmaster. i älven. Enligt ortnamnsboken betyder Stigberget ber- Enligt samma källa har det också funnits ett masthugget med stigarna, men det har också framförts den garskrå i Göteborg sedan åtminstone 1676. Därutöver alternativa förklaringen att namnet kan härledas ur har det också kunnat beläggas annan varvsverksamhet ordet ”stäk” som bl.a. kan betyda spärr. Vi kan dock i området redan vid mitten av 1600-talet, vilket då kan konstatera att någon dylik spärr inte kan återfinnas i ha gett området dess namn. Det är dock inte säkert att tillgängligt kartmaterial och om där verkligen har fun- denna verksamhet dominerat området, varför namnet nits ett stäk, så bör detta ha varit från medeltiden och

20 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar då snarast haft anknytning till Lödöse eller Lindholm- Muddring och underhåll ens fäste. Sänkverk behöver ju i och för sig heller inte vara synonymt med ett försvarsverk, utan skulle lika I både Sjöfartsmuseets arkiv och i Göteborg stads ar- väl kunna vara ett konstruktivt begrepp, varför sänk- kiv finns en stor mängd uppgifter som berör hamn- verk här istället bara skulle vara synonymt med sten- förhållandena i Göteborg under 1600-, 1700- och kistor. Nästa fråga är därför om det i det äldre kart- 1800-talet. En stor del av dessa notiser berör det fort- materialet finns någon annan förklaring till namnet löpande underhållet i form av muddringsarbeten o.d. Sänkverksgatan. På 1728 års karta (fig. 21) finns en De äldsta uppgifterna avser framförallt älven närmast lång smal träbrygga som ligger ca 400 meter uppströms framför staden och kanalsystemet inne i staden. Se- från Masthuggstorget. Sättet som denna är utritad på nare uppgifter avser till stor del också områden längre skulle kunna tolkas som att den har varit konstruerad ut från staden och i några fall hela leden in mot sta- som ett sänkverk. En annan förklaring kan vara att den. gatunamnet syftar på den stora breda piren, som upp- Notiser som berör muddringsarbeten visar att man träder på 1777 års karta (fig. 14) och som i höjd med närmast fortlöpande tvingats muddra i hamnar och Masthuggstorget sträcker sig långt ut i älven. kanaler. Detta tycks då främst ha berott på naturlig

Fig. 19. Lantmäterikarta från 1655 över Älvsborgs Kungsladugårds ägor.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 21 Fig. 20. Lantmäterikarta från 1698 över bl.a. Masthugget och andra områden närmast utanför vallgravarna.

22 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar Fig. 21. Stadsplanekarta från 1728 över Masthugget.

Fig. 22. Stadsplanekarta från 1799 över Masthugget.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 23 uppslamning, men även på utsläpp från sågverk i bl.a. fartyg. Under åren 1700–1725 slopas 15 fartyg varav Lilla Edet och i Säveån. I några fall klagas på dump- 11 till följd av krigsändelse. Den riktigt stora toppen ning av barlaststen och i många fall också dumpning infaller dock under första halvan av 1800-talet då 14 av muddermassor som kommit att utgöra hinder i respektive 11 fartygs slopas. Detta sker samtidigt som segelleden eller för andra hamnar. man avvecklar Göteborgs befästningar och kan där- Vidare berör ett stort antal dokument från 1700- vid ses som en följd av förändrade politiska förhållan- talet och 1800-talet frågan om anläggande eller un- den i omvärlden och möjligen också som en följd av derhåll av dykdalber (fig. 23) i anslutning till det s.k. den försvarstekniska utvecklingen. Rivieret. Det framgår dock inte exakt var dessa har legat, men förmodligen har det funnits dykdalber både 16 vid Masthugget och rakt utanför sänkverket. De bör Slopade normalt 14 Varav vid krigshändelse då också ha legat på djupare vatten en bit ut från stranden, varför risken för att dessa kan komma att berö- 12 ras bör vara förhållandevis liten. 10

Vrak och slopade fartyg 8

Emellanåt omnämns också hinder i form av vrak och 6 övergivna båtar. Förutom enstaka notiser som kan hänföras till hamnkanalerna eller till Masthugget, så 4 saknas oftast närmare uppgifter om var dessa har legat. Det kan därvid inte uteslutas att några av dessa 2 har legat på grunt vatten längs sjöfronten, alternativt 0 vid Pusterviken eller Gullbergsvass. 1700– 1726– 1751– 1776– 1801– 1826– 1851– I krigsarkivet finns också uppgifter om att ett stort 1725 1750 1775 1800 1825 1850 1875 antal av kronans båtar och krigsfartyg slopats, d.v.s. skrotats, och sänkts på västkusten. Från perioden Ovanstående redovisning speglar endast förhållan- 1700–1872 finns uppgifter om 53 slopade fartyg av dena som rör fartyg knutna till krigsflottan. Däremot varierande slag och i 11 fall finns dessutom uppgifter har vi ingen egentlig överblick över den samtida civila om var fartygen har sänkts. Fem av fartygen har sänkts sjöfarten och varvsverksamheten i Göteborg. Vi bör vid Nya Varvet, varav två i samband med en dansk dock rimligen kunna anta att det samtidigt också har attack mot Göteborg år 1719. Från denna händelse skrotats ett mycket stort antal civila fartyg i Göte- finns en karta (fig. 24) som visar 9 sänkta fartyg, som borg. ligger på linje och bildar en spärr tvärs över älven Under både 1700- och 1800-talet sker mycket mellan Nya Varvet och Rya nabbe. Likaså finns en omfattande förändringar längs stora delar av den södra annan karta från 1750 (fig. 25) som visar 3 vrak rakt älvstranden. Under 1700-talet är det främst Masthugg- utanför Gamla Varvet. År 1765 sänks 3 fartyg invid sområdet som växer fram med en omfattande hamn- Aspholmen utanför nuvarande Arendalshamnen och verksamhet, med stora nyanlagda bryggor och pirar. ett s.k. mösarfartyg sänks år1855 för att bilda under- Under 1800-talet sker däremot de största förändring- lag för en brygga vid Färjenäs. De två sista fartygen arna i närmare anslutning till själva staden. Till följd anges vara sänkta i Göteborg och i Skärvallskil. För av att man river befästningarna så bygger man också resterande 42 fartyg saknas helt uppgifter om var de nya kajer ut mot älven genom att fylla ut stora delar sänkts, men eftersom de säkert till stor del slopats vid av området mellan den gamla sjömuren och sänkver- något av kronans varv i Göteborg så har många också ket. Dessutom fyller man nu också ut och exploaterar med stor säkerhet sänkts vid eller nära Göteborg. stora delar av Pusterviken och Gullbergsvass. Dessa Det kan också vara av intresse att se när man slo- hamnbyggen sker då till stor del samtidigt som man par fartygen. Uppdelat på tjugofemårs- perioder, så slopar ett stort antal av kronans och förmodligen också kan vi urskilja klara toppar vad gäller antalet slopade civila fartyg.

24 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar Fig. 23. Konstruktionsritning av en dykdalb.

Fig. 24. Karta från 1725–1726 över den vrakspärr som lades ut i samband med Tordenskjolds anfall mot Göteborg år 1719 (vid Nya Varvet).

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 25 Fig. 25. Karta från 1750 över Amiralitetsvarvet som bl.a. visar förekomsten av tre vrak en kort bit ut i älven.

26 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar Från många andra städer, som exempelvis Köpen- Järnvågen hamn, Kalmar, Oslo och Stockholm, finns otaliga ex- empel på att man i äldre tider har utnyttjat gamla Göteborg har redan från början och ända fram i 1900- uttjänta båtar och fartyg som utfyllnad och underlag talet varit en viktig exporthamn för det svenska jär- när man byggt bryggor och kajer. Göteborg utgör där- net. För att kanalisera och kontrollera den svenska vid säkerligen inte något undantag, varför det torde järnexporten så inrättade kronan s.k. järnvågar. De- föreligga stor risk för att såväl mindre båtar som slo- ras funktion var dels att hålla räkning på och taxera pade fartyg kan komma att beröras både vid Lilla produktion och försäljning av järn. En annan lika vik- Bommen och vid Järntorget. tig funktion var upprätthålla och garantera det svenska järnets kvalitet. Därför kom järnvågarna också att omfatta både kontor, magasin och våghus, samt van- Stadens avfallshantering ligen också smedjor. Göteborg stad hade redan tidigt en organiserad ren- Järnvågen i Stockholm är landets äldsta och inrätta- hållning. Det innebar att latrin och hushållsavfall sam- des redan under sen medeltid. Under 1600-talet inrätta- lades i stora nergrävda avfallsbingar inne på gårdarna. des ytterligare tre järnvågar, i Köping, Göteborg och Dessa fick sedan tömdes när de hade blivit fulla, var- Norrköping. Redan tidigare har också en stor järn- efter innehållet fraktades ner till hamnen och lastades export gått, dels över Söderköping och dels över både på pråmar för vidare transport ut från staden. Troli- Gamla och Nya Lödöse. Det finns dock inga specifi- gen har sedan avfallet till någon del tömts direkt i havet cerade uppgifter om att dessa städer skall ha hyst en bit ut i skärgården, men framförallt använts som institutionaliserade järnvågar. jordförbättringsmedel på kringliggande åkermark. Däremot finns indirekta uppgifter som antyder att Trots den organiserade sophanteringen, så måste dessa städer ändå bör ha haft någon form av järnvåg. vi ändå räkna med att en hel del avfall också har slängts I den äldre Västgötalagen från ca 1300 stadgas att direkt ut i älven och i direkt anslutning till staden. man bötfälls för dåligt järn, eller om detta inte är Förutom att avfall från staden kan ha slängts i älven, märkt, d.v.s. kvalitetsstämplat. Från ca 1440 installe- så bör också en hel del avfall ha slängts direkt från de rades s.k. vräkare i hamnstäderna och vid slutet av fartyg som legat ute på redden. Bland annat finns också medeltiden hade man infört vägnings- och vräknings- en uppgift om en avfallspråm som skall ha kapsejsat i plikt i alla hamnstäder med utrikes sjöfart. Detta ty- hamninloppet. Avfall som hamnat i älven bör till stor der på att det också måste ha funnits vågar i både del ha förts ut med strömmen, medan tyngre avfall Gamla och Nya Lödöse, även om dessa inte varit re- snabbt sjunkit till botten. Detta bör då till en del kunna serverade enkom för järnet. gå att återfinna på den ursprunglig sjöbotten under Göteborgs första järnvåg var från 1626 inhyst i utfyllda områden, exempelvis innanför sänkverket men bottenvåningen på det gamla rådhuset inne vid Gus- även i Pusterviken och i Gullbergsvass. tav Adolfs torg. Från 1673 låg järnvågen en kort tid I den mån som det går att återfinna omuddrade strax väster om Tyska kyrkan och flyttade sedan år bottnar med bevarade avfallslager, så bör dessa delvis 1683 över till holmen i hamnkanalen vid nuvarande kunna ha både begränsat och förhöjt informations- Brunnsparken. År 1785 flyttades järnvågen ut från värde. Svagheten är främst att det varken går att knyta hamnkanalen till Pusterviken där hamnförhållandena till enskilda hushåll eller till specifika delar av staden. var bättre. Järnvågspiren kan spåras till en så tidig Styrkan är däremot att det, till skillnad från avfallet karta som från 1777 (fig. 14). Det är därvid osäkert inne på tomter och i avfallsbingar, skulle kunna spegla om man redan då har byggt eller planerat en ny pir längre obrutna sekvenser av stadens avfall. Dessutom för ändamålet, eller om man etablerar sig på en äldre är det mycket möjligt att delar av det avfall som ham- befintlig pir. Kanske är det också så att flyttningen nat på sjöbotten också har en annan karaktär och speg- 1785 avsåg den administrativa delen av verksamhe- lar andra sidor än det avfall som vi vanligtvis finner ten, medan utskeppningen redan tidigare skett över inne i staden. Exempelvis skulle det kunna vara möj- den nya piren vid Pusterviken. Det järn som exporte- ligt att påträffa avfall som speglar verksamheter i rades över järnvågen i Göteborg bör i huvudsak ha Masthugget, samt möjligen också spår av de varor som kommit från Värmland och angränsande delar av väs- förts in och ut från hamnarna vid Lilla Bommen och i tra Bergslagen, men till viss del tycks det också ha Masthugget. haft sitt ursprung i Tabergs bergslag.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 27 Redan ett år efter flyttningen hade man hunnit på piren. Vid 1800-talets början omnämns också kon- uppföra två ”bockar”, samt en smedja och ett våghus torshus och två nya våghus. Det råder också viss osä- kerhet om hur snabbt man hunnit byggt ut själva Järnvågspiren. Av 1799 års karta (fig. 22) framgår dock att piren då är utbyggt i till synes full längd och dessutom hyser tre byggnader. Senare kartor från 1810 och därefter (fig. 27) utvisar sedan tät bebyggelse ute på piren. Järnvågen som institution läggs ner 1889, men också fortsättningsvis drivs där manufakturer och partihandel med järn fram till den stora Järntorgs- branden 1947.

1800-talets förändringar År 1807 beslutar man att riva stora delar av stadens befästningar. Detta beslut verkställs sedan 1810, varvid själva rivningsarbetena enligt uppgift skall ha ut- föras av 150 soldater från Bohus regemente. Det har Fig. 26. Plankarta från 1807 som antyder planer på att därutöver visat sig att närmare uppgifter om dessa riva befästningarna in mot land och att i stället behålla arbeten närmast helt lyser med sin frånvaro i de olika stora delar av sjöfronten. arkiven. Det innebär exempelvis att vi inte säkert vet

Fig. 27. Stadsplanekarta från 1810 med planerad kvartersmark längs vallgraven och den nya lastageplatsen nedanför Otterhällan.

28 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar Fig. 28. Stadsplanekarta från 1815 med ny kvartersmark vid den nya Skeppsbron.

Fig. 29. Stadsplanekarta från 1855 visande nya hamnanläggningar och järnvägsspår vid Lilla Bommen, och ombyggda hamnanläggningar vid Pusterviken.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 29 Fig. 30. Stadsplanekarta från 1869 visande ombyggda hamnanläggningar vid Lilla Bommen, och de utbyggda järnvägsspåren till Järnvågen. under hur lång tid dessa arbeten pågick. Likaså vet vi förutom två raveliner och delar av befästningarna ut heller inte vart rivningsmaterialet forslades eller var mot älven. Av sjömuren återfinns här endast partiet det återanvändes. Slutligen finns det också ett flertal inklusive och mellan bastionerna S:t Erik och Badstu- kartor från tiden som ger något olika besked om vad gubastionen, och av sänkverket återfinns här delen som skulle rivas eller vad som verkligen revs. Av de mellan Badstugubastionen och Hultmans holme. Av olika kartorna får man också intrycket av att man vid särskilt intresse är också den bild som här ges av om- flera tillfällen under arbetets gång ändrar och kom- rådet omedelbart väster och söder om Otterhällan. I pletterar sina planer. väster har man planerat att fylla ut hela den östra I Krigsarkivet finns en karta från 1807 (fig. 26) halvan av Pusterviken och därvid förutom ett stor las- som antyder att man då endast avsåg att riva befäst- tageplats också skapa en stor bred hamnbassäng mel- ningarna in mot vallgraven. Följaktligen bör man då lan denna och Järnvågspiren. I söder har man haft för ha haft för avsikt att bevara sjömuren ut mot älven avsikt att lägga om vallgraven så att den skulle bilda och Gullbergsvass, men också bastionerna på och ned- en närmast rak kanal som då skulle mynna ut längst anför Otterhällan. Däremot framgår det inte av kar- inne i den breda hamnbassängen. tan vad man haft för planer för sänkverket. En närmast identisk karta finns sedan från 1815 Därefter finns den civila stadskartan från 1810 (fig. (fig. 28). Denna skiljer sig dels genom att den visar att 27), vilken torde betraktas som ett stadsplaneförslag man också påbörjat smärre utfyllnader på utsidan av med anledning av den påbörjade rivningen av befäst- Hultmans holme ut mot Gullbergsvass. En andra och ningarna. Denna karta anger att rivningsarbetena har större skillnad är att den visar att man också planerat varit betydligt mer omfattande. Av planförslaget fram- eller kanske redan har fyllt ut längs hela sträckan från går att man avsåg att riva i stort sett alla befästningar Stora Bommen och ner till den nya hamnbassängen

30 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar vid Pusterviken. Denna utfyllnad, sträcker sig minst igenom den tidigare eventuella lastageplatsen. Dess- ut till och delvis utanför sänkverket, och bör i stort utom har nu också Pustervikspiren tillkommit, vilken sett motsvara nuvarande Skeppsbron då skulle ha tagit delar av både lastageplatsen och den Till stor del visar dessa kartor sådana förändringar intilliggande hamnbassängen i anspråk. Detta måste som verkligen har ägt rum. I ett avseende råder det dock föranleda visst tvivel om tillförlitligheten i de ti- dock viss osäkerhet vad gäller kartornas tillförlitlig- digare kartorna. Kartan visar också att Masthugget het. Eftersom senare kartor ger en delvis annan bild, ännu till stor del har kvar sin äldre karaktär med rela- så är det osäkert om utfyllnaden av Pusterviken och tivt oreglerad bebyggelse och med enskilda bryggor rätningen av vallgraven har skett så som kartorna anger. och pirar. Vid mitten av 1800-talet har man sedan enligt 1855 1800-talets förändringar längs stadens sjöfront, i års karta (fig. 29) fyllt ut området mellan Stora och form av hamnbyggen och utfyllnadsarbeten, har till Lilla Bommen ut till sänkverket, varvid detta då har stor del berört grunda vatten dels innanför sänkverket fått utgöra kajkant. Vid Lilla Bommen har man dess- och dels i Pusterviken och i Gullbergsvass. Dessa vat- utom fyllt ut ännu längre ut i älven så att man därige- ten har tidigare inte i någon större omfattning utnytt- nom har skapat Lilla Bommens hamnbassäng som jats för hamnändamål eller för båttrafik. Därför kan sträckte sig ända in till Kanaltorgsgatan där också vi också förvänta oss att här kan finnas relativt opå- vallgraven mynnade. Av kartan framgår också att man verkade avfallslager på den gamla sjöbotten under de nu har anlagt ett järnvägsspår som sträcker sig ända kajer och pirar som sedan anläggs. Inom dessa områ- ut till Skeppsbron. Femton år senare har järnvägen den kan det också finnas medvetet sänkta båtar som nått ända ut till Järnvågspiren och dessutom har då nyttjats som fylle, eller på annat sätt övergivna båtar också hamnbassängen vid Lilla Bommen utvidgats med som fått ligga kvar här då de inte utgjort något hinder en sidobassäng åt öster. 1855 års karta visar också att för sjöfarten. Rosenlundskanalen har tillkommit och skär då rakt

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 31 Ark. objekt Bevakade schakt Övriga schakt Provgrop

Rustbäddar Pg 6

Pg 5b

Pg 4

Pg 5a Bastionkant

Pg 7 Bassängmur Stockvirke Pg 3 Pg 2b Kanalmurar

Pg 2a Husgolv Pg 1 Bastionkant

Vändskiva 0 100 m

Fig. 31 Karta över Lilla Bommen med ledningsschakt och provgropar markerade. Redigering: A. Andersson. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2002-05-27. Dnr 601-2002/1103. Arkeologiska observationer och perspektiv

Arkeologiska observationer ningar innanför denna. Strax utanför bastionen har det också framkommit delar av sänkverket och vall- Från senvåren år 2000 har vi också haft möjligheten graven. Framför Östra Hamngatans mynning har vi att göra en hel del arkeologiska observationer i sam- dokumenterat kantmuren i lilla hamnkanalen och dess band med schaktningsarbeten för de olika lednings- förlängning ut mot sänkverket. Slutligen har vi utan- omläggningar som har genomförts som förberedelse för Västra Nordstan också funnit delar av de järn- för själva tunnelbygget. Det har då till största delen vägsspår som vid mitten av 1800-talet dras ut mot dels rört sig om djupa schakt för nya avloppsledningar Stora Bommen och sedan vidare ut mot Järnvågspi- och några sänkbrunnar. Därutöver har det också grävts ren. en del lite grundare schakt för omläggning av främst fjärrvärmeledningar. Dessa olika schakt har nästan Bastion Gustavus Primus uteslutande berört områden omedelbart utanför kom- I den norra kanten av Kanaltorgsgatan påträffades mande arbetsområden i anslutning till tunnelmynning- delar av rustbädden till bastionen Gustavus Primus arna. Det har dock varit av stort värde att bevaka (fig. 32). Översidan av rustbädden utgjordes av en dessa arbeten, dels eftersom de kunde beröra andra broläggning med tätt lagda furuplankor som låg på lämningar som också de måste dokumenteras, men en nivå av ca +10,00, vilket motsvarar ±0,0 i rikets framförallt för att de förväntades ge indirekt infor- höjdsystem. Dessa var ca 2 meter långa, 20 cm breda mation om förhållandena inom kommande arbetsom- och 4 cm tjocka och sträckte sig tvärs över rustbäddens råden. bredd. Plankorna vilade i sin tur på ett liggande ram- Eftersom ledningsschakten endast undantagsvis verk av ca 15 cm grova fyrkantssågade bjälkar som kunde ge oss direkt information om kommande ex- var fogade i knutförband. Ramverket bildade därvid ploateringsområden, så har vi där istället fått grävt en ett antal ca 0,8 meter stora fack, i vilka stod 9–12 del provgropar och provschakt på tillgängliga ytor. stycken tätt nerslagna pålar med en diameter av ca 20 Dessa kommande exploateringsområden utgjordes cm och till ett djup av knappt 1,5 meter. dock till stor del av endera trafikytor eller av mark Eftersom en del av rustbädden måste rivas för att genomkorsad av befintliga ledningsstråk. Detta kom ge plats för en brunn, så kunde vi då också tillvarata då dels att stark begränsa våra möjligheter att utifrån material för dendrodatering. Två träprovet i form av förväntade lämningar optimalt lokalisera schakten. sågade skivor från de grövsta pålarna har därefter läm- Dessutom tvingades vi också att starkt begränsa sch- nats in för analys till det dendrokronologiska labbet i akten både till mängd och omfång. Exempelvis har Trollhättan, varvid Alf Bråthen har kunnat datera pro- detta inneburit att vi varken vid S:t Eriksgatan eller verna till sent 1630-tal. Dessa dateringar stämmer då vid Esperantoplatsen. har kunnat kontrollera sjömuren bra överens med det äldre kartmaterialet, där basti- där ju denna kan förmodas bli berörd. Provschakten onen tidigast uppträder 1643, medan befästnings- har ändå kommit att ge viktig information om exem- murarna på de tidigare kartorna däremot har en helt pelvis lagerförhållandena, nivåer, störningar och fynd- annan sträckning. förekomsten. Uppe på bastionen, d.v.s. under den norra kanten av Kanaltorgsgatan, framkom en del stockvirke (fig. 33) som låg på nivåer mellan +10,35 och +10,50. Dessa Lilla Bommen – Gullbergsvass lämningar utgjordes bl.a. av två stycken ca 5,5 och Förutom dokumentation av allmänna lager-, nivå- och 8,0 meter långa parallella stockar som låg i det när- fyndförhållanden, så har vi här kunnat dokumentera maste i gatans riktning och med ett inbördes avstånd en del anläggningar och konstruktioner (fig. 31). Ut- av ca 2,5 meter. Stockarna var sammanbundna av två anför Östra Nordstan har vi påträffat den västra flan- tvärgående stockar vars längd inte kunde fastställas ken av bastionen Gustavus Primus, samt smärre läm- då de fortsatte in i schaktväggarna. På grund av virkets

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 33 a.

Fig. 32. Rustbädden undervästra flanken på bastion Gustavus Primus, före och efter att den övre plankläggningen tagits bort. Foto: N. Johansson.

34 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar dåliga kondition så har det inte varit möjligt att da- rialet kan spåra bebyggelse i form av enstaka hus ute tera detta. Vi har heller inte kunnat fastställa lämning- på bastionen. Läget för golvet tycks dock inte riktigt ens funktion, men den skulle kunna utgöra resterna stämma med läget för denna bebyggelse. Golvet kan av en broläggning som tillfällig varit i bruk i samband dock vara relativt tidigt, eftersom det hade samma uppförandet av bastionen. orientering som det tidigare beskrivna virket. Det är Cirka 8 meter längre västerut i den södra schakt- då också troligt att det har byggts på den gamla mark- kanten kunde vi också delvis dokumentera den norra nivå som tidigare rådde ute på bastionen. kanten av ett stengolv (fig. 34) som låg på +11,00. Längst österut, i den västra kanten av Nils Eriksson- Det ca 25 cm tjocka golvet, som hade en putsad över- gatan, avslutades bastionen i form av en gles rad av yta, var uppbyggt av blandat stenmaterial i kalkbruk något snedställda pålar som stöttade upp liggande och vilade på pålar. Det är först vid tiden kring 1700- kantställda plankor (fig. 35). Denna stämpling eller talets slut och 1800-talets början, som vi i kartmate- kantskoning kom då att utgöra gräns mellan en kom-

Fig. 33. Stockvirke inne på bastionen Gustavus Primus. Foto: V. Svedberg.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 35 der i anslutning till äldre ledningsschakt. I övrigt be- gränsades den av befintliga schaktväggar i öster och i väster. Överytan, utgjordes av ett liggande ramverk utan någon överliggande broläggning och låg på ca +10,45. Ramverket var hopfogat av sågade bjälkar som då bildade ett antal ca 0,8 meter stora kvadratiska eller rektangulära fack. I vardera av dessa fack fanns sedan vanligen fyra stycken glest nerslagna pålar till ett djup av nästan 5 meter. Rustbäddens lokalise- ring och orientering stämde relativt väl överens med sänkverket så som det illustreras från sent 1600-tals och framåt, varför vi då också trodde att det var detta Fig. 34. Stengolv i den södra schaktväggen inne på basti- som vi stött på. Lämningarna syntes i stort sätt ligga i onen Gustavus Primus. Foto: V. Svedberg. den nordöstra änden av sänkverket, där detta enligt 1771 års karta vinklat av och anslöt till Hultmans holme där vallgraven sedan tar vid. För att kunna komma fram med fjärrvärmen, så var man tvungna att riva den övre delen av rustbädden. I samband med att ramverket revs så kunde vi också dra upp fyra pålar för datering. De övriga pålarna har sedan fått stå kvar efter att de med skopan har tryckts ner ca en halv meter djupt i leran. Från de uppdragna pålarna har vi valt ut och skickat in två dendroprover, vilka sedan har kunnat dateras till 1635 respektive 1638. Varken dateringen eller lokaliseringen motsade Fig. 35. Kantskoning-stämplingsvirke i den östra kanten att det kunde vara frågan om resterna av sänkverk, på bastionen Gustavus Primus. Foto: V. Svedberg. även om dateringarna tycktes väl gamla. Den tidiga dateringen reste därför en del frågetecken. Dels anty- pakt gråbrun lera inne på bastionen och en ljusgrå der de tidiga 1600-tals kartorna att sänkverket då inte mjuk mudderlera ut mot vallgraven. Däremot kunde sträckt sig så långt åt nordost, utan att det redan 30 vi här inte se några spår av murar eller rustbäddar. meter tidigare borde ha vinklat av åt sydost ner mot Trävirke som låg på +10,40 och nedåt, var i mycket bastionen Johannes Rex. Likaså har dessa kartor också fragmentariskt skick och har därför heller inte kunnat gett intryck av att den ursprungliga yttre spärren sna- dateras. Det är dock mycket troligt att det är resterna rast hade varit en pålspärr och att byggandet av ett av en stämpling som tillkommit i samband med att egentligt sänkverk påbörjas först senare under 1600- bastionen byggdes. Det innebär då att muren troligen talet. har stått omedelbart utanför stämplingen och att dess Senare framkom också en annan lämning som låg rustbädd kan återfinnas därunder på lite större djup. vid den norra änden av Nils Erikssongatan ca 35 me- Den ljusare mudderleran bör sedan ha påförts endera ter längre åt sydsydväst (fig. 37). Denna utgjordes av när man rivit muren, 1810 eller senare på 1800-talet en tre meter bred kavelbroläggning som vilade på två när man fyllt igen denna del av vallgraven och sedan kraftiga längsgående stockar. Uppe på broläggningen dragit ut järnvägsspår mot Stora Bommen och Järn- låg sedan en 1,0 meter hög och 2,5 meter bred vall i vågen. form av halvmeter stor sten i lera. Uppe på den västra kanten av broläggningen låg sedan ytterligare en kraf- Sänkverket, Vallgraven och Hultmans holme tig längsgående stock, vars funktion bör ha varit att Ungefär 130 meter rakt norr om Östra Nordstans hålla stenvallen på plats. Lämningen som låg på ni- nordöstra hörn framkom lämningar av ytterligare en våer mellan +9,50 och +11,00 tolkades först som en rustbädd (fig. 36) av delvis samma typ som den under strandskoning mot Hultmans holme, men visade sig Gustavus Primus. Rustbädden, som frilades på en yta sedan mycket väl kunna vara resterna av det egent- av ca 2,5×5 meter, var avgrävd i norr och delvis i sö- liga sänkverket.

36 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar I samband med rivning av anläggningen togs två lämningar. Exempelvis skulle man snarast förvänta sig dendroprover från de två längsgående stockarna i den ett omvänt förhållande vad gäller deras datering. Vi- västra kanten. Dessa prover har sedan daterats till dare kan det tyckas konstigt att rustbäddarna ligger 1637 respektive 1668. Den yngsta stocken låg i bot- på nivåer på eller över +10,00 där det enligt alla kar- ten under stenvallen och broläggningen, varför anlägg- tor skall ha varit vatten. Det är dock möjligt att man ningen knappast vara äldre än denna. Denna yngre börjat arbetena med att torrlägga sjöbotten genom att datering bör också bättre stämma med den kända ål- lägga ut lervallar, för att därigenom underlätta byg- dern för sänkverket. Däremot tycks lämningen vara gandet av rustbäddarna till sänkverk och stenvallar. betydligt äldre än Hultmans holme som ju uppträder Det är inte helt säkert att stenvallen kommer att berö- först på kartor från sent 1700-tal. Det är likväl troligt ras i samband med kommande tunnelarbeten, men om att stenvallen sekundärt har fungerat som strand- det rör sig om sänkverket så bör den sträcka sig in på skoning mot vallgraven när Hultmans holme senare det kommande arbetsområdet i norr. anläggs. Längre in i vallgraven, på den norra sidan i kors- Sammanfattningsvis råder viss osäkerhet vad gäl- ningen mellan Nils Erikssongatan och Kanaltorgs- ler tolkningen av och förhållandet mellan båda dessa gatan, framkom ett par kraftiga stockar på en nivå

Fig. 36. Den yttre möjliga rustbädden till sänkverket, ute under Götaälvbron. Foto: V. Svedberg.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 37 I det yttre grenschaktet, där kanalmuren bör ha korsade strax utanför strandmuren, visade sig kanalmuren vara drygt 3 meter bred. och minst 3,5 meter djup. Cirka 2/3 av murens bredd utgjordes av gråsten i kalkbruk av samma slag som tidigare dokumenterade murar under Kungstorget och Sheraton. Reste- rande del av muren in mot kanalen utgjordes däremot av tuktad sandsten. Det är dock troligt att denna del av muren är ombyggd i sen tid efter man fyllt ut om-

Fig. 37. Den inre eventuella rustbädden till sänkverket, alt. strandskoning till Hultmans holme. Foto: V. Svedberg. strax under botten på fjärrvärmeschaktet. De parallella stockarna låg orienterade tvärs vallgraven. Efter- som vi inte vet hur långa stockarna var och heller inte om det fanns ytterligare virke under dessa, så är det också svårt att veta vad de har haft för funktion, De skulle dock kunna ha utgjort endera en spärr över vallgraven, eller underlag till en brygga ut mot Hult- mans holme. a.

Lilla Hamnkanalen Fjärrvärmeschaktet som vi följt över bastionen Gus- tavus Primus fortsatte åt väster ut i Östra Hamngatan där det sedan Y-format delade upp sig i två grenar. En gren gick snett ut mot Operan och den andra gick rakt in och sedan ner i västra kanten av Östra Hamnga- tan. I båda dessa schakt framkom lämningar av den västra kanalmuren och dess förlängning ut mot sänk- verket (fig. 38). Det råder därvid viss osäkerhet om hur långt ut i älven som kanalmuren har sträckt sig i äldre tider, eftersom denna på äldre kartor omväx- lande avslutas i höjd med sjömuren, eller i höjd med sänkverket. På en karta som uppvisar dubbla sänkverk avslutas kanalmuren vid det inre av dessa. I det inre grenschaktet, som bör ha korsat kanalmuren strax innanför strandmuren, uppvisade kanalmuren en fasadbeklädnad bestående av fint kvaderhuggen sandsten. Enligt uppgift skall dock kanalen år 1850 ha fått en ny fasadbeklädnad av huggen granit. Det är därvid osäkert om denna sandstenbeklädnad är samtida, eller alternativt yngre eller äldre. Bakom fasaden fanns sedan den äldre muren som utgjordes b. av otuktad gråsten och stenblandat kalkbruk. Muren Fig. 38. Kanalmuren på den västra sidan av östra Hamn- var här, beroende på ett bakomliggande lednings- kanalen, i resp. utanför S:t Eriksgatan. Foto: N. Johans- schakt, inte bevarad i hela sin bredd son (a), V. Svedberg (b).

38 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar rådet mellan strandmuren och sänkverket och däref- var det tyvärr inte möjligt att nå ner till murens bot- ter också anlagt järnvägsspår som korsat kanalen. ten. Det innebar att vi här heller inte kunde se någon Översidan av muren avtäcktes sedan norrut, varvid anslutning vare sig sänkverket eller Lilla Bommens det visade sig att denna slutade ca 35 meter norr om äldre hamnbassäng som tidigare sträckt sig ända hit in. S:t Eriksgatan, vilket tycks stämma väl överens med Det har inte säkert gått att fastställa murens ålder, det förmodade läget för sänkverket. Längst ut vid slu- men det kan inte helt uteslutas att murens ytterdel är tet av muren grävdes ett drygt 3 meter djupt schakt den mur som illustreras på många äldre kartor. Det för att om möjligt söka fastställa murens och kanalin- kan heller inte uteslutas att det rör sig om en nyare loppets djup. På grund av ett kraftigt vatteninflöde så mur som då tillkommit i samband med att man fyllt

Fig. 39. Vändskivan för järnvägsvagnar strax utanför S:t Eriksgatan. Foto: V. Svedberg.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 39 ut området mellan sjömuren och sänkverket. I sam- också vid grävning av en brunnsgrop, längst norrut i band med undersökningen tillvaratogs några kalk- den västra kanten av Nils Erikssongatan, notera före- bruksprover, men det är tveksamt om dessa går att komsten av en del pålar. Dessa bör ha stått längst in i datera. Det bör dock finnas möjlighet att vi vid de den sena hamnbassäng som legat i vinkel från Lilla kommande undersökningarna kan komma åt att ta Bommens hamnbassäng. dendroprover från murens rustbädd. Kartanalyserna har även visat att kanten av hamn- bassängen närmast väster om hamnkanalens myn- Recenta hamn- och kommunikationslämningar ningen kan ligga i samma sträckning som det äldre I samband med grävningen av kompletterande prov- sänkverket. Frågan är därför om sänkverket eller dess gropar och schakt, så stötte vi på resterna av de järn- rustbädd i någon form finns integrerad i hamnbas- vägsspår som uppträder på 1855 och 1867 års kartor sängen. (fig. 29–30). Omedelbart norr om S:t Eriksgatan och Slutligen kunde vi också konstatera att den gamla mitt för Torggatans mynning framkom syllarna till två hamnbassängen till stora delar är igenfylld med både parallella spår ut mot Stora Bommen. Syllarna låg grovt naturgrus och andra dränerande material. Det under flera äldre gatunivåer och på ett djup av ca 1,40 innebär att vatteninflödet här är mycket kraftigt och meter under markytan. Ytterligare ca 45 meter längre kan då bli ett stort problem vid kommande schakt- österut och ca 12 meter norr om S:t Eriksgatan på- ningar och undersökningar på närliggande ytor. träffades vad som måste ha varit underdelen till en vändskiva för järnvägsvagnar. Denna kan vi också Bottennivåer, kulturlager och fynd återfinna på 1867 års karta som uppvisar tre spår ut I flera provschakt kunde vi också dokumentera kul- mot Stora Bommen. På det yttre spåret finns utritat turlager som låg under utfyllnadslagren på den gamla en vändskiva med ett stickspår som går vinkelrätt ut sjöbotten. På grund av en relativt kraftig inströmning längs västra sidan av Lilla Bommens hamnbassäng. av vatten i de flesta schakten så har det inte varit möj- Underdelen till vändskivan (fig. 39) var byggd av ligt helt exakt mäta in botten och de olika lagren i bjälkar och tjocka plankor och såg ut som ett jätte- dessa. Fyra provschakt, på den västra sidan om den stort trähjul som låg ca 1,6 meter under markytan. igenfyllda hamnbassängen, visade dock att sjöbotten Uppe på underdelen ut mot dess kant bör det sedan här i grova drag ligger på nivåer från ca +9,20 i öster ha funnits någon form av ringformad räls som på rul- upp till strax över 10 meter i väster. Mot norr tycks lar sedan burit upp en liknande spegelvänd skiva. botten åter höja sig något, vilket kanske kan beror på Någon dylik räls fanns dock inte kvar, men däremot att sänkverket bör ligga där. I alla fyra schakten fanns hittade vi en av rullarna som närmast såg ut som en sedan ett mellan 0,25 och 0,55 meter tjockt och delvis hantel. Vid provundersökningen frilades endast en del mycket fyndrikt sand- och lerblandat kulturlager som av vändskivan, vilken sedan åter övertäcktes. Det inne- avsatts på sjöbotten. bär att vi kommer att kunna frilägga och översiktligt Fyndmaterialet som fick insamlas från skopan, ut- dokumentera hela lämningen i samband med kom- gjordes av förutom en stor del fisk- och djurben, också mande schaktningar. av en hel del glas och keramik, samt även av bearbe- Tre av provschakten kom också att ligga i den nu tat trä och läder. Bland annat fanns en hel del lagg- igenfyllda södra och östra delen av Lilla Bommens fragment och vidjor från tunnor. Dessutom påträffa- hamnbassäng, vilken tidigare gick i vinkel bort mot des ett förgyllt metallfragment av okänt ursprung. Nils Erikssongatan. I ett av schakten, strax nordost Fyndmaterialet kan till stor del karaktäriseras som ett om korsningen mellan Hamngatan Kanaltorgsgatan, ordinärt hushållsavfall, vars datering tycks omfatta framkom en stenmur som bör ha utgjort bassängens hela perioden från 1600-talet och fram till 1800-ta- södra kajkant. Kajfasaden utgjordes av kvaderhuggen lets början. Grävningsomständigheterna har dock inne- gråsten och frilades ner till ett djup av drygt en meter. burit att det inte gått att göra någon närmare strati- Däremot avstod vi från att kontrollera murens tjock- grafisk uppdelning av fyndmaterialet. I några fall fanns lek, eftersom det låg ett fjärrvärmeschakt omedelbart också en del fynd i de överliggande lagren, men dessa bakom denna. Därutöver visade det sig att hamnbas- har inte avsatts på platsen utan kommit dit med sängen varit muddrad till minst 3 meters djup, varför rivnings- och fyllnadsmaterial inne från staden. där heller knappast torde finnas några spår av vare Slutligen grävdes också ett par provschakt på den sig sänkverket eller andra lämningar. Vidare kunde vi nordöstra sidan av hamnbassängen, rakt norr om dess

40 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar östra ände. Sjöbotten låg här på nivåer mellan ca +8,90 dra lämningar som kan ha anknytning både till Nya och +9,20, och på sjöbotten fanns också tunnare av- Lödöse och till Gullbergs fäste. satta kulturlager som dock var förhållandevis fynd- Samtliga observationer i detta område har gjorts i fattiga. ett 400 meter långt och 3 meter djupt ledningsschakt (fig. 40). Dessa visade att den gamla sjöbotten här lig- Gullbergsvass ger på ungefärliga nivåer mellan +9,00 och +9,50. På Samtliga observationer vid Lilla Bommen har berört botten fanns sedan ett upp till 20 cm tjockt sandblandat området väster om Götaälvbron. Däremot saknas lerlager rötter och växtdelar som bildats av multnad observationer på en sträcka av 150 meter i området vass och starrväxter. I detta lager fanns förutom en närmast öster om bron. Det är först öster om Stads- del träflis, endast enstaka fynd av keramik o.d. och tjänargatan, på parkeringen och ASG-terminalen sö- som genomgående var av relativt sent datum och där- der om leden, som vi åter har en del spridda observa- för snarast måste knytas till Göteborgs stadstid. tioner av lager- och bottenförhållandena. Här ute be- Avsaknaden av observationer längs den ca 200 finner vi oss mitt ute i Gullbergsvass, vilket innebär meter långa sträckan mellan observationerna öster om att här likväl skulle kunna förvänta oss fynd eller an- Stadstjänargatan och Götaälvbron gör att vi inte sä-

Dok. punkter F Bevakat schakt Övriga schakt

0 100 m

Fig. 40. Karta med dokumenterade punkter i ledningssträckningen ute i Gullbergsvass. Redigering: A. Andersson. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2002-05-27. Dnr 601-2002/1103.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 41 kert kan bedöma förhållandena där. Vi kan nog ändå olika delar av Järnvågspiren, dels vid Stenaterminalen med visst fog anta både nivå- och lagerförhållandena på Masthuggskajen och dels på parkeringen närmast till stor del är likartade de längre ut i Gullbergsvass. väster om Statoil-macken. Sedan har vi ytterligare 75 Det innebär att risken för fasta lämningar eller tjock- meter längre västerut kunnat lokalisera lämningar av are kulturlager bör vara ganska liten, även om vi här ännu en pir. Denna den ”Västra piren”, som på äldre heller inte helt kan utesluta överraskningar i form av kartor har formen av en krok, kan knytas till Mast- båtar e.d. Man bör nog därför inte helt släppa detta huggets expansion kring mitten av 1700-talet. Där- område, utan ha en viss bevakning i samband med utöver har vi också ute på Stenaterminalen påträffat kommande schaktningar. ytterligare kaj- och pirlämningar som vi endast delvis har kunnat identifiera i det äldre kartmaterialet, men som med stor säkerhet ändå måste vara från sent 1800- Masthugget – Pusterviken tal (fig. 41). Slutligen har vi också kunnat inhämta Även här har vi, förutom en allmän dokumentation muntliga uppgifter som gett vissa besked om befäst- av lager-, nivå- och fyndförhållanden, också kunnat ningar under mark vid Esperantoplatsen. dokumentera diverse hamnanläggningar av varierande ålder. Dels har vi, invid Rosenlundskanalen och i sam- Västra piren band med saneringen av Statoil-macken bakom Fol- Resterna av den Västra piren framkom i anslutning kets hus, kunnat göra vissa observationer inne på till avloppsschaktet och den inre sänkbrunnen söder Pustervikspiren. Vidare har vi kunnat dokumentera om Andréegatan (fig. 42). Av de äldre kartorna fram-

Statoil

Pg Recent kajkant Järnvågspiren

Ark. objekt Bevakade schakt 0 100 m Övriga schakt

Fig. 41. Karta över Järntorgsområdet med provgropar, ledningsschakt och schaktvägg vid Statoilmacken markerade. Redi- gering: A. Andersson. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2002-05-27. Dnr 601-2002/1103.

42 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar Fig. 42. Schakthög med uppgrävda pålar från den västra piren på parkeringen framför GT-huset. Foto: G. Nilsson-Schönborg. a.

Fig. 43. Olika partier på den yttre delen av Järnvågspiren, utan respektive med tuktad fasadsten. Foto: V. Svedberg.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 43 går att piren ursprungligen varit ca 15 meter bred och Ute på Stenaterminalen framkom pirens överyta ca att den senare någon gång under den första delen av 1,70–1,80 meter under nuvarande kajyta. Detta är 1800-talet har breddats åt öster till närmare 30 me- uppenbarligen inte pirens ursprungliga höjd, eftersom ters bredd. Lämningarna framkom på ett djup av ca denna nivå endast ligger ett par decimeter över älvens 1,5 meter under markytan och bestod av tätt nedslagna nuvarande nivå. Vid nocken var de översta ca 2 met- pålar som i huvudsak var samlade i två st. ca 2 meter rarna av piren byggd av kallmurad sten, som i sin tur breda stråk längs pirens yttersidor. Under pirens inre vilade på stenfyllda kistor byggda av bilat knuttimrat delar fanns bara enstaka glest stående pålar eller så virke (fig. 43a). Dessa kistor sträckte sig sedan ytterli- saknades pålar och andra konstruktiva element helt. gare någon meter ner och vilade där på pålar. På grund Det gick därvid heller inte att urskilja någon gräns mel- av inströmmande vatten, så var det inte möjligt att lan den ursprungliga och den tillbyggda delen av pi- här göra några egentliga lagerobservationer, men det ren. Pålarnas längd varierade mestadels från någon tycks dock som att piren här är byggd ut på minst 2,5 meter och upp till närmare 3 meter, varvid vissa pålar meters vattendjup. Längs pirens östra kant utgjordes stod grunt medan andra var nerslagna djupt ner i sjö- fasaden av huggen kvadersten, varav vi kunde frilägga botten. Pirens överyta fanns heller inte bevarad, var- fyra skift, eller ner till drygt en meters djup (fig. 43b). för det inte var möjligt fastställas varken dess ursprung- Det är också möjligt, om än osäkert, att även nocken liga höjd eller vilken form av överyta som den har haft. av piren ursprungligen haft en liknande fasad. Slutli- Under pirens centrala delar framkom den ursprung- gen kunde vi också konstatera att pirens inre här ut- liga sjöbotten, som utgjordes av ren grå lera och mjäla, gjordes av löst fyllningsmaterial och att där då sak- på ett djup av ca 3,0 meter. Närmast över sjöbotten nade både murar och rustbäddar. Detta talar för att fanns sedan ett relativt fyndrikt och ca 0,3–0,4 meter det också bör kunna finnas orörda avsatta kulturla- tjockt gråsvart sand och träflisblandat kulturlager. De ger under piren. fynd som tillvaratagits i anslutning till piren har till I schaktet ca 85 meter längre in på piren framkom stor del insamlats av de anläggningsarbetare som ar- överdelen av piren ca 1,6 meter under markytan, Detta betat nere i schaktet. Till mindre del har fynd också är också i stort sätt samma nivå som längst ut på pi- tillvaratagits i skoptag som sedan lagts upp på schakt- ren. Vidare kunde vi fastställa att också denna del av kanten och därefter genomletats för hand. piren även hade en yttermur av huggen granit. Denna Det innebär att fyndmaterialet till viss del innehål- nådde sedan ner till 3,8 meter under markytan där ler fynd som har legat på botten både under och utan- den vilade på ett ramverk av bjälkar och pålar. Däre- för pirens ursprungliga del, men att fynden ändå till mot kunde vi här inte närmare dokumentera pirens stor del går att låsa till lagret under piren. Fynd- inre uppbyggnad. materialet utgjordes främst av keramik, men även av kritpipor, glas och läder, samt ostronskal och en del Pustervikspiren fisk- och djurben. Förutom en del sen fajans som då Vid Pustervikspiren har vi kunnat göra observationer måste ha legat under den tillbyggda delen av piren, så på två delområden. Det ena fallet har observationer, i bestod keramiken i övrigt av både rödgods, stengods, form av ett provschakt på parkeringen närmast söder svartgods och ostindiskt porslin. om Frilagerhuset, berörde den östra delen av piren. Olika äldre kartor visar dels att schaktet tycks ligga i Järnvågspiren eller nära sträckningen för sänkverket. Dessutom lig- I samband med ledningsschaktningarna ute på Stena- ger schaktet också inom området för den osäkra las- terminalen så har vi kunnat dokumentera den yttersta tageplatsen, vilken redovisas på 1810 och 1815 års delen av den ca 170 meter långa och 60 meter breda kartor. I det andra fallet har observationer också kun- Järnvågspiren. Här har det både varit möjligt att do- nat göras i samband med saneringen av Statoilmacken. kumentera pirens nockfasad ända ner till dess grund- Saneringen har därvid berört en ca 30×40 meter stort läggning på den gamla sjöbotten och övre delen av yta som motsvaras av själva bensinmacksbyggnaden dess östra fasad. Dessutom har vi här också kunnat se och av ytorna närmast sydöst och sydväst om denna. hur förhållandena var en liten bit längre in på piren. Området berör den västra delen av piren, som då Därtill har vi också kunnat dokumentera en liten del möjligen är anlagd ute i den osäkra hamnbassängen i av pirens östra kant i ett provschakt ca 85 meter längre anslutning till den likaledes osäkra lastageplatsen. in på parkeringen väster om Statoil-macken.

44 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar Fig. 44. Schaktvägg mot öster i saneringsschaktet vid Statoilmacken. Foto: V. Svedberg.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 45 I det östra provschaktet invid Rosenlundskanalen området. I den östra kanten av området framkom ett framkom den orörda bottenleran på ett djup av ca 3,2 ca 0,3–0,4 meter tjockt fyndförande lager, vilken låg meter under markytan. Över bottenleran fanns sedan på den rena bottenleran drygt 4,0 meter under mark påförd lera som, möjligen i form av en välvd vall, nådde (fig. 44). Det fyndförande lagret innehöll förutom en upp till strax under en meter under markytan. På denna hel del huggspån och bark också läder, ben, keramik nivå fanns även rester av ett kulturlager som innehöll och kinesiskt porslin, samt en del textiltråd som tycks rikligt med fynd. Dessa utgjordes främst av kinesiskt utgöra rester av säckväv. Orörd sjöbotten låg här ca porslin som i stort kan dateras till perioden 1730– 1,0 meter djupare än borta mot Rosenlundskanalen. 1750. Det är tills vidare oklart hur den eventuella Frågan är dock om detta beror på naturliga djup- lervallen skall tolkas. Vi kan dock konstatera att den skillnader, eller om detta kan tyda på att här har varit ligger ungefär i den sträckning där sänkverket borde en muddrad hamnbassäng i anslutning till en lastage- ha legat. Med tanke på det ringa djupet ut i Pusterviken plats. På den norra delen av området framkom också och att vi här också är skyddade från strömmar, så delar av en timrad stenkista, som bör utgöra en del av skall det inte helt uteslutas att sänkverket närmast pirens konstruktion. Denna framkom på ett djup av stranden kan ha varit ersatt av en lervall ut i viken. 1,5 meter under markytan och hade en översida i form Det kommer här att i vilket fall att bli en av de vikti- av ca 2–3 meter långa bilade stockar som var fogade gaste uppgifterna att försöka spåra sänkverket och kant i kant med dymlingar. Beroende på att man från komma till klarhet med lervallen. början avsåg att återkomma och ytterligare frilägga Vid bensinmacken sanerades jorden ner till olika delar av stenkistan, så gjordes då inte någon närmare djup på olika delar av området. Därför kunde vi en- dokumentation av denna. Eftersom saneringsplanerna dast dokumentera bottenförhållandena på delar av därefter ändrades, så kunde vi då heller inte som pla-

Fig. 45. Den nyare svängda pirkanten strax väster om den ursprungliga Järnvågspiren. Foto: V. Svedberg.

46 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar Fig. 46. Lerfyllda stockkistor i kvarteret närmast nedanför Masthuggstorget. Foto: V. Svedberg. nerat återkomma. Det innebär bl.a. att vi varken kun- ket talar för att den är byggd på muddrad sjöbotten. nat fastställa dess omfattning eller djup, men efter- Cirka 2,2 meter längre österut framkom sedan Järn- som den ligger kvar i orubbat skick så kommer vi se- vågspirens nordvästra hörn. Vi har inte kunnat iden- nare att kunna dokumentera den. tifiera muren i det äldre kartmaterial som vi har haft tillgång till. Mycket tyder dock på att muren speglar Andra hamnlämningar en sen ombyggnad och förlängning av Järnvågspiren Längst ut på Masthuggskajen, strax innanför dess som då kan ha samband med att man under den se- nuvarande betongkant, påträffades rester av Mast- nare delen av 1800-tal drar fram järnvägsspår ända huggskajens ursprungliga ytterkant från1800-talets ut till Järnvågspiren och senare också förbi denna. Det sista år. Lämningarna utgjordes av sten i kallmur som är också troligt att man då har passat på att plocka låg på rustbäddar i form av stenkistor av samma typ bort en äldre stenfasad, vilken bör ha varit av samma som under Järnvågspiren. Längre in på kajen fanns typ som den bevarade fasaden längs pirens östra sida. också rikligt med pålar. Slutligen har vi också dokumenterat äldre pir- Ännu längre in på kajen framkom rester av en ca lämningar i området rakt nedanför Masthuggstorget. 2,5 meter bred mur på ett djup av ca 2 meter under Dessa lämningar framkom med anledning av att man mark (fig. 45). Muren var rakt igenom uppmurad av påbörjat sanering av området för en tidigare bensin- kvaderhuggen storsten och sträckte sig i form av en mack, som då heller inte hade något att göra med ar- begynnande båge ut mot älven. Muren framkom på betena för Götaleden. Lämningarna låg mellan Sänk- +9,85 och sträckte sig sedan minst ner till +7,00, vil- verksgatorna och utgjordes av hopbyggda kvadratiska

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 47 stockkistor som var fyllda med lera (fig. 46). Utan att Karlsporten ut mot Masthugget har gått. Dessutom vi var nere i botten så kunde vi ändå dokumentera skulle där också kunna ha funnits smärre bryggläm- upp till 7 stockvarv (fig. 47). Stockkistorna bör ut- ningar innanför sänkverket. göra den inre delen av den östra kanten på den stora Tyvärr fick vi sedan inget tillstånd att gräva våra piren som byggs vid ”Stadens Copagnier Hamber” mot planerade sökschakt. Orsaken därtill var att för att slutet av 1700-talet. Lite öster om stockkistorna fanns gräva schakten så var vi tvungna att ta en del av gatan också en del diffusa stolphål i bottenleran som skulle i anspråk. Trots flera förfrågningar och trots att vi kunna vara rester av en med pålar kringgärdad mast- också föreslog att flytta schakten, så fick vi inte något hamn såsom illustreras på 1728 års karta (fig. 21). tillstånd från Gatukontoret som hade att godkänna våran trafikplan. Trots att vi inte har kunnat gräva Bottennivåer, kulturlager och fynd sökschakt i området, så har vi ändå kunnat inhämta Observationerna i Järntorgsområdet har visat att den vissa uppgifter om befästningslämningar där. gamla sjöbotten till stor del är intakt under de olika Som en förberedelse inför tunnelbygget har man pirarna, medan områdena mellan dessa är muddrade tidigare bl.a. utfört grundförstärkningar på det s.k. i sen tid. Under Pustervikspiren ligger sjöbotten unge- Spinnerihuset på den norra sidan av gatan. Enligt färligen på nivåer mellan +8,50 och +9,50. Under den muntlig uppgift från firman ”Grundförstärkningar i västra piren ligger sjöbotten på ca +8,70. Under båda Göteborg AB” som utfört arbetena, så stötte man i dessa pirar finns sedan upp till 0,4 meter tjocka fynd- samband med borrningar på kraftigt trävirke under förande kulturlager, som avsatts direkt på sjöbotten. den norra halvan av huset. Trävirket bör utgöra res- Däremot har det inte varit möjligt att fastställa några terna av rustbädden till kurtinmuren och låg på ett helt säkra nivåer under Järnvågspiren, Med utgångs- djup av ca 3,0–3,5 meter under mark. Utifrån dessa punkt från rustbäddarnas nivåer, så kan vi nog ändå uppgifter så måste vi också räkna med att rustbädden räkna med att den orörda sjöbotten ligger strax under fortsätter in under gatan åt sydost. Däremot är det +7,50 under den yttre delen av piren och att den ligger knappast troligt att den finns kvar under Rosenlunds- strax över +8,00 längre in mot Masthamnsgatan. huset, eftersom detta skall ha två källarplan. Fyndmaterialet som fanns under pirarna kan också här till stor del karaktäriseras som ett ganska ordinärt Arkeologiska perspektiv hushållsavfall i form av främst fisk- och djurben, men även av glas, keramik, textil, läder och bearbetat trä. De arkeologiska förarbetena har kunnat påvisa före- Det som skiljer detta materialet från det vanliga fynd- komsten av en hel del lämningar som i olika omfatt- materialet inne i staden är att fynd av organiskt mate- ning kommer att beröras av de kommande tunnel- rial är mycket bättre bevarat här ute i älven. arbetena. De olika lämningarna är både av mycket skild art och av skild ålder, och kommer därför också Befästningsanläggningar fortsättningsvis att undersökas med olika ambitions- Inom ramen för förundersökningen så hade vi plane- nivå. I korta drag kan vi säga att alla äldre lämningar rat att gräva en eller flera provschakt vid Esperanto- och då framförallt befästningslämningar skall ges hög platsen i Kungsgatans förlängning ner mot Järntorgs- prioritet. Däremot kommer yngre lämningar från ti- gatan. Syftet var dels att försöka fastställa i vilken den efter befästningsepoken att ges en förhållandevis omfattning som där finns bevarade lämningar av låg prioritet. Ett undantag är dock området vid järn- kurtinmuren mellan Regeringen och Hållgårdsbasti- vågen då denna har haft stor betydelse för stadens han- onen. Utifrån det äldre kartmaterialet kunde vi heller del och sjöfart. Slutligen har vi också att bevaka och inte utesluta risken för att där också kunde finnas an- delvis undersöka de omuddrade älvbottnar som ännu dra murlämningar Vidare ville vi också titta på den finns innanför sänkverket vid Lilla Bommen och un- smala strandremsan nedanför muren där vägen från der äldre pirar vid Järntotgsområdet.

48 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar Referenser

Litteratur och tryckta källor Järpe, A. 1984. Nya Lödöse, Medeltidsstaden 60. RAÄ rapport 1984. Stockholm. (Även om Älvsborgs- Almqvist, H. Göteborgs historia, grundläggning och staden.) de första hundra åren. I: Göteborgs jubileumspub- Jönsson, E. & Kihlberg, S. 1981. Stadshistorisk under- likationer 1929, 1935, del I–II. Göteborg. sökning. Utgrävning av kvarteren Enigheten, Vind- Andersson, B. m.fl. 1996. Göteborgs historia, närings- ragaren, Stadskvarnen och Vadman i Västra Nord- liv och samhällsutveckling. Stockholm. staden i Göteborg 1979–80. I: Göteborgs historiska Andersson, H. (red.) 1967. Historia kring Göteborg. museum. Årstryck 1981. Göteborg. Stockholm. Jönson, E. & Kihlberg, S. 1981. Stadsarekeologisk Andersson, H. 1972. Historisk arkeologi i Göteborg. undersökning i Göteborg, kv Enigheten, kv Vind- I: Göteborgs historiska museums årstryck 1972, ragaren, kv Stadskvarnen och kv Vadman 1979– s. 39–55. 80. Rapport. Göteborgs historiska museum. Göte- Andersson, H. 1984. En historisk båttur rund Hi- borg. singen. I: Vid älven, Göteborgs arkeologiska mu- Jönsson Kihlberg, E., Kihlberg, S. & Lorentzson, M. 1984. seums årsbok, 1983–84. Staden som inte syns – arkeologi i Göteborgs inner- Andersson, H. & Attman, A. 1973. Nya Lödöse–Gam- stad. I: Vid älven, Landskapet och människan. Göte- lestaden femhundra år. Göteborg. borgs arkeologiska museum. Årsbok 1983–84. Göte- Andersson, S. m.fl. (red.) 1986. Livet i det gamla Gö- borg. teborg. I: Arkeologi i Västsverige 2. Göteborgs Kalm, P. 1742. Västgöta och Bohusländska Resa 1742, Arkeologiska Museum. Göteborg. Stockholm. Bergman, E. 1954. Gamla varvet vid Göteborg 1660– Kjellberg, S.T. 1933, 1936. Fajansfynd i Göteborg. En 1825. Göteborg. översikt av fajansförekomsten i staden fram till Bodman, G. 1923. Göteborgs äldre industri. I: Göte- importförbudet 1730. I: Göteborgs historiska mu- borgs jubileumspublikationer 1923. Göteborg. seums årstryck, del I–II, 1933 och 1936). Baeckström, A. 1923. Studier i Göteborgs byggnads- Kjellberg, S.T. 1974. Svenska Ostindiska Compag- historia före 1814. Stockholm. nierna 1731–1813. Malmö. Cederbourg, E. 1739. Beskrifning öfver Götheborg. Kjellin, M. 1965. Kvarteret Kommerserådet i Göte- Göteborg. borg. Göteborg. Dahl, O. 1989. Det äldsta Göteborgs roteindelning. I: Kjellin, M. 1973. Östra Nordstaden i Göteborg. En Stadsbor i gångna tider. Släktforskaren och staden, stadsdels historia från grundläggningen till nuva- Sveriges släktforskarförbunds årsbok 1989. Stock- rande tid. I: Göteborg Förr och Nu. Göteborgs hem- holm. bygdsförenings skriftserie VIII 1973. Fröding, H. 1903. Det forna Göteborg. Stockholm. Lejonet och Kronan – Stormaktstidens Göteborg 1989 Göteborg 1923. En översikt. Göteborgs jubileums- (red. Mats Sjölin). Utg. av Göteborgs Historiska publikationer 1923. Göteborg. Museum. Göteborg 1978. Svenska Turistföreningens årsskrift Lilienberg, A. 1928. Stadsbildningar och stadsplaner 1978. Stockholm. i Göta älvs mynningsområde. Göteborgs jubileums- Hasselgréen, I. 1983. Ostindiska huset – Göteborgs publikationer VII. Göteborg. museum. Göteborgs historiska museums skrifter I. Lindstam, C.S. 1962. Göteborgs gatunamn. Göteborg. Göteborg. Linné, Carl v. 1746. Västgöta resa. Stockholm. Hofstedt, L. 1933. Skansen vid Fredrikshamn på Hi- Ljungberg, V. 1924. Göteborgs befästningar och gar- singen. I: Göteborgs och Bohusläns fornminnes- nison. Göteborgs jubileumspublikationer VIII. förenings tidskrift 1932–33. Göteborg. Göteborg.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 49 Lindälv, E. 1977. Klippans kulturreservat och andra Scander, R. 1981. Holländarna i Göteborg. I: Fataburen. byggnadsminnen i Majorna. I: Göteborg Förr och Nordiska Museets och Skansens årsbok 1981. nu 1977. Göteborgs hembygdsförbunds skriftserie Stedt, G. 1891. Försvaret af Götaelfs mynning. Tid- XII. Göteborg. skrift i fortifikation 1890. Stockholm. Lorentzson, M. 1978. Handelsbanken i Bankens Strömbom, S. 1923. Forskningar på platsen för det hören. Utgiven av Handelsbanken Regionbanken forna Nya Lödöse. Göteborgs jubileumspublika- i västra Sverige. Göteborg. tioner V. G öteborg. Lorentzson, M. 1980. Arkeologiska fynd. I: Göte- Thulin, O. 1930. Från det hisingska Göteborg. Ut- borgs och Bohus läns Stadshypoteksförening. Ny- grävningarna i Färjenäs 1926. Festskrift till Axel L. byggnad av 15 kv Frimuraren tomt nr 3, Södra Romdahl den 18 mars 1930 från läreljungar. Göte- Hamngatan 29. Göteborg. borg. Lorentzson, M. 1983. Rapport över Gbg 216 kv Polis- Ugglas, C.R. af 1931. Lödöse. Historia och arkeologi. mästaren. Bebyggelselämningar och kulturlager. Göteborgs jubileumspublikationer IV. Göteborg. Nyare tid. I: Fyndrapporter 1983 (GAM). Göte- Widéen, H. 1963. Älvsborgs slott. Grävnings- och fynd- borg. data. Göteborgs historiska museums årstryck 1963. Långström, E. 1926. Göteborgs stads borgarelängd Widéen, H. 1960. Lödöse som blev Göteborg. I: Gö- 1621–1864. Göteborg. teborg Förr och Nu 1960. Göteborg. Lönnroth, G. 1981. Från rådhus och fattigstuga till Widéen, H. 1963. Provgrävningar på Lindholmens Traktören och Skandivavium. Utg. av Centrum för slottsberg, 1962–63. I: Göteborg Förr och Nu 1964. Byggnadskultur i serien Växlingar i västsvensk Zettersten, A. 1890. Svenska flottans historia 1522– byggnadskultur. META 2:1981. Göteborg. 1634. Stockholm. Munthe, L.W:son. 1902. Kongl. Fortifikationens his- Zettersten, A. 1903. Svenska flottans historia 1635– toria, del 1. Stockholm. 1680. Norrtälje. Nilsson Schönborg, G. 1989. Göteborgs befästningar. I: Lejonet och kronan – Stormaktstidens Göteborg Otryckta källor (red. Mats Sjölin). Göteborg. Nilsson Schönborg, G. 2001. Kinesiskt importporslin Lindström, M. Resultatredovisning av utförda arkiv- i Göteborg sett ur ett arkeologiskt perspektiv. I se- studier på Krigsarkivet. Riksarkivet och Sjöhisto- rien Urbaniseringsprocesser i Västsverige. Göte- riska museet avseende Götatunneln beläget i Göte- borg. borg. Kalmar 2000. Stencil. Nyström, P. 1978. Göteborg – porten mot väster, ett Lorentzon, M. Arkeologiska observationer av befäst- led i stormaktstidens politik. Utg. av Centrum för ningsanläggningar i samband med schaktningar i Byggnadskultur i serien Växlingar i västsvensk Göteborg. Göteborg 2000. Stencil. byggnadskultur, 2, 3. Göteborg. Nilsson Schönborg, G. Redovisning av arkivarbete in- Ribbing, O. (red.) 1949. Göteborgs eskader och ör- för projektet Götatunneln. Göteborg. Göteborg logsstation 1523–1870. Historik utarbetad av För- 2000. Stencil. svarsstabens krigshistoriska avdelning. Göteborg. Nilsson Schönborg, G. Rapport över undersökningsre- Ribbing, O. (red.) 1950. Nya Varvet 1700–1950. Min- sultat vid förundersökning och schaktningsöver- nesskrift utarbetad av Försvarsstabens krigshisto- vakning vid Järntorget och Lilla Bommen, Göteborg, riska avdelning. Stockholm. inför Götatunneln under sommaren och hösten 2000. Roth, S. 1967. Göteborg. Uppkomst och äldre historia. En orientering. Bearbetat av R. Scander. Utg. Övriga källor av Göteborgs hembygsförbund och Göteborgs historiska museum. Göteborg. I Krigsarkivet har i första hand följande Scander, R. 1966. Vad krönikor kan ställa till med. källmaterial undersökts Nya Lödöses flyttning till Älvsborgs slott på 1540- Äldre befästnings- och stadsplaneritningar, samt olika talet. I: Göteborg Förr och Nu 1966. illustrationer och konstruktionsrirningar. Scander, R. 1975. Karl IX:s Göteborg på Hisingen. I: Bohusläns regemente, Regementsexpeditioner, Gene- Göteborg Förr och Nu 1977. ralorder 1808–1813, EII volym 1.

50 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar Göteborgs eskader, station, depå 1700–1870. Varvs- I Sjöhistoriska museets arkiv har följande chefen, Utgående skrivelser, BI volym 1. källmaterial undersökts Göteborgs eskader, station, depå 1700–1870. Varvs- SjöMIS (Sjöhistoriska Museets och Sjöfartsverkets chefen, Utgående skrivelser, 1812–1831, 1840, Maritima Informationssystem). 1842, 1847–1854, BI volym 1. Göteborgs eskader, station, depå 1700–1870. Stations- Göteborgs Stadsmuseum har bidragit befälhavarens kansli, EII. med följande källmaterial Arkivuppgifter avseende diverse äldre publicerade och Därutöver har följande material genomgåtts opublicerade observationer och undersökningar mer schematiskt som utförts av Göteborgs Historiska museum Göte- Bohusläns regemente, Regementsexpeditioner, Krigs- borgs Arkeologiska museum och Göteborgs Stads- kollegii brev 1808–1810, 1808/5 volym 7. museum. Bohusläns regemente, Regementsexpeditioner, Brev- En stor uppsättning äldre stads- och befästningskartor. och orderjournaler över utgående och inkommande skrivelser, BIa volymerna 2–3. I Sjöfartsmuseets arkiv har bl.a. följande Bohusläns regemente, Summariska räkningar över källmaterial undersökts uppbörden och kvartalsförslag 1810–1812, Avd I Exerpt- och klippsamlingar angående hamnarnas ut- volym 49. byggnad under olika skeden. Göteborgs eskader, station, depå 1700–1870. Handlingar och fotosamlingar från Stadshamnen, Lilla Sjöexpeditioner, III. Bommen och Gullbergsvass. Skeppsmönsterrullor, Serie B, Häftade, 1806, 3 voly- Rapporter över muddringar från 1600-tal och fram i mer. 1800-tal. Göteborgs eskader, station, depå 1700–1870. Diverse äldre kartmaterial över hamn- och varvsan- Kammar-, sjömilitie- och varvskontoret. läggningar längs den södra älvstranden Skeppsmönsterrullor 1808, DV volym 3; Göteborgs eskader, station, depå 1700–1870. I Göteborgs stadsarkiv har följande Eskaderschefens kansli, Utgående skrivelser, BI voly- källmaterial undersökts merna 41–44; Göteborgs eskader, station, depå Delar av Hamnens arkiv, (Göteborgs hamnarkiv). 1700–1870. Kartmaterial från 1700- och 1800-tal över Masthug- Stationsbefälhavarens kansli, Förslag över fartygens get, Stora Hamnen och Lilla Bommen. tillstånd 1829, EII. Diverse kartor och handlingar angående stadens be- fästningar. I Riksarkivet har följande källmaterial undersökts I Landsarkivet har följande källmaterial undersökts för Rikets ständers protokoll. Motion om anslag till upp- att få en bild av befästningarnas avveckling muddring af inloppet till stadens riviere m.m. afslås. Diverse befästningsplaner, samt diarieböcker tillhö- Riksdagsår 1840/41. Motioner Bg. 6, 357. Saml. rande Rådhusrätt och magistrat, samt Kungl. Majts 4. Avdeln. 1, nr 465. skrivelser till landshövdingen.

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 51 Administrativa uppgifter

Riksantikvarieämbetets dnr: 429-3596-1999, Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikva- 422-3280-2000, 422-3281-2000 och risk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stock- 422-2858-2000. holm*: 4 st schematiska profilritningar i skala Länsstyrelsens dnr: 220-6755-99. 1:50, samt 2 st kombinerade plan- och profil Projektnummer: 1310171 och 1310178-80. ritningar i varierande skalor 255 digitala bilder Undersökningstid: 1 april 2000-28 februari 2001. lagrade på CD. Projektgrupp: Viktor Svedberg, Nils Johansson Fynd: Extensivt insamlade fynd, vilka t.v. förvaras och Göte Nilsson Schönborg. på UV Väst, för att senare till viss del gallras Underkonsulter: Göteborgs stadsmuseum, Kalmar alternativt sammanföras med fynd från slut- läns museum, Stiftelsen Västsvensk Konservators- undersökningarna och fyndfördelas. ateljé, Dendrokronologiska laboratoriet i Troll- hättan, Metimur och Geologiska institutionen * Dokumentationsmaterial och fynd förvaras tills vid Göteborgs Universitet. vidare på UV Väst i Kungsbacka och kommer Läge: Ekonomiska kartan, blad 7B 0e. senare att sammanföras med annat dokumenta- Koordinatsystem: Göteborgs stad. tionsmaterial från kommande slutundersökningar Höjdsystem: Göteborg stads, +10,00 = RAK 1900 (±0). för att vidarebefordras till ATA och SHM.

52 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar Figurförteckning

Fig. 1. Karta över södra älvstranden med Götaledens Fig. 26. Plankarta från 1807 som antyder planer sträckning mellan Fiskhamnen och Gullbergsvass, på att riva befästningarna in mot land och att samt med tunneln mellan Järntorget och Lilla istället behålla stora delar av sjöfronten...... 28 Bommen...... 7 Fig. 27. Stadsplanekarta från 1810 med planerad Fig. 2. Karta över nedre Göta älv med platserna för kvartersmark längs vallgraven och den nya äldre städer och befästningar markerade...... 8 lastageplatsen nedanför Otterhällan...... 28 Fig. 3. Stads- och befästningskarta från tidigt Fig. 28. Stadsplanekarta från 1815 med ny kvarters- 1600-tal för Karl IX:s Göteborg...... 9 mark vid den nya Skeppsbron...... 29 Fig. 4. Stads- och befästningskarta från 1624...... 11 Fig. 29. Stadsplanekarta från 1855 visande nya Fig. 5. Stads- och befästningskarta från 1636...... 12 hamnanläggningar och järnvägsspår vid Lilla Fig. 6. Stads- och befästningskarta från 1644...... 12 Bommen, samt och ombyggda hamnanlägg- Fig. 7. Stads- och befästningskarta från 1655...... 13 ningar vid Pusterviken...... 29 Fig. 8. Stads- och befästningskarta från 1690...... 13 Fig. 30. Stadsplanekarta från 1869 visande ombyggda Fig. 9. Gravyr från sent 1600-tal över sjöfronten hamnanläggningar vid Lilla Bommen, samt de vid Stora Bommen...... 15 utbyggda järnvägsspåren till Järnvågen...... 30 Fig. 10. Utsnitt ur kopparstick från sent 1600-tal, Fig. 31. Karta över Lilla Bommen med lednings- med Skansen Lejonet, Gullbergsvass och staden schakt och provgropar markerade...... 32 från öster, ur Suecia Antiqua...... 15 Fig. 32. Rustbädden undervästra flanken på bastion Fig. 11. Befästningskarta från 1701...... 16 Gustavus Primus, före och efter att den övre Fig. 12. Stads- och befästningskarta från 1724...... 16 plankläggningen tagits bort...... 34 Fig. 13. Befästningskarta från 1731 med sjöfronten Fig. 33. Stockvirke inne på bastionen Gustavus och illustration av sänkverket...... 16 Primus...... 35 Fig. 14. Stadsplanekarta från 1777...... 17 Fig. 34. Stengolv i den södra schaktväggen inne på Fig. 15. Stads- och befästningskarta från 1786...... 17 bastionen Gustavus Primus...... 36 Fig. 16. Utsnitt ur gravyr, från ca 1800 av Fig. 35. Kantskoning-stämplingsvirke i den östra E. Martin, över Stora Hamnkanalen...... 18 kanten på bastionen Gustavus Primus...... 36 Fig. 17. Karta över området nedströms staden med Fig. 36. Den yttre möjliga rustbädden till sänkverket, platserna för kronans varv och masthamnar ute under Götaälvbron...... 37 markerade...... 19 Fig. 37. Den inre eventuella rustbädden till sänk- Fig. 18. Karta från 1750 över bl.a. Amiralitetsvarvet verket, alternativt strandskoning till Hultmans och Majnabbe...... 20 holme...... 38 Fig. 19. Lantmäterikarta från 1655 över Älvsborgs Fig. 38. Kanalmuren på den västra sidan av Kungsladugårds ägor...... 21 östra Hamnkanalen, i respektive utanför Fig. 20. Lantmäterikarta från 1698 över bl.a. S:t Eriksgatan...... 38 Masthugget och andra områden närmast Fig. 39. Vändskivan för järnvägsvagnar strax utanför vallgravarna...... 22 utanför S:t Eriksgatan...... 39 Fig. 21. Stadsplanekarta från 1728 över Fig. 40. Karta med dokumenterade punkter i Masthugget...... 23 ledningssträckningen ute i Gullbergsvass...... 41 Fig. 22. Stadsplanekarta från 1799 över Fig. 41. Karta över Järntorgsområdet med provgropar, Masthugget...... 23 ledningsschakt och schaktvägg vid Statoilmacken Fig. 23. Konstruktionsritning av en dykdalb ...... 25 markerade...... 42 Fig. 24. Karta från 1725/26 över den vrakspärr Fig. 42. Schakthög med uppgrävda pålar från den som utlades i samband med Tordenskjolds västra piren på parkeringen framför GT-huset...... 43 anfall mot Göteborg år 1719...... 25 Fig. 43. Olika partier på den yttre delen av Järnvågs- Fig. 25. Karta från 1750 över Amiralitetsvarvet, piren, utan respektive med tuktad fasadsten...... 43 vilken bl.a. visar förekomsten av tre vrak en Fig. 44. Schaktvägg mot öster i saneringsschaktet kort bit ut i älven...... 26 vid Statoilmacken...... 45

Förstudier och förundersökningar inför bygget av Götatunneln 53 Fig. 45. Den nyare svängda pirkanten strax väster Fig. 46. Lerfyllda stockkistor i kvarteret närmast om den ursprungliga Järnvågspiren...... 46 nedanför Masthuggstorget...... 47

54 UV Väst Rapport 2002:7. Arkeologiska förstudier och förundersökningar Götatunneln eller Götaleden som den också kallas är ett storskaligt trafik- och miljöprojekt i centrala Göte- borg. Syftet är att få bort trafiken från den södra älv- stranden för att istället leda denna i en ca 1,7 km lång tunnel under den gamla stadskärnan. UV Väst har sedan slutet av 1999 följt arbetena med Götatunneln för att bevaka de arkeologiska aspekterna på projektet. I det tidigaste skedet har vårt arbete främst omfattat planering och en översiktlig faktagranskning som visade att tunneln bl.a. kunde förväntas beröra äldre befäst- ningar och hamnanläggningar. Under år 2000 har vi sedan utfört fördjupade arkivstudier och därefter fält- arbeten i form av schaktkontroller och provgrävningar. Dessa har utförts i anslutning till olika ledningsarbeten som utförts som förberedelse för själva tunnelbygget. Resultaten av dessa olika förarbeten, som här redovisas i samlad form, har redan kommit att ligga till grund för de slutundersökningar som sedan påbörja- des under våren 2001 och som beräknas avslutas under hösten 2002.

ISSN 1404-2029