Aktuellt Och Historiskt
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
AKTUELLT OCH HISTORISKT ME DDELANDENFR ÅN MILITKRHISTORISK A AVDELNINGEN VID KU NGL. MILITKRHO GSK OLAN 1966 INNEHÅLL Förord . .. .. .. .. .. .. .. .. .. 3 CHRISTOPHER DUFFY: Militärhistoria: dess ställning i krigsskolor och vid universitet .. .. .. .. .. 5 HERM AN MULLERN: Några amfibieoperationer under andra världs- kriget . .. .. .. .. .. 13 PER STERNER: Erfarenhet av rysk krigsfångenskap under Stalintiden . .. .. .. .. .. .. 71 B. VON VE GESACK: Forskning och industri två strategiska grund- elen1ent . .. .. .. .. .. .. 97 BE NGT AHSLUN D: Det tildsta "indelningsverket" ........... , . 127 BORJE FURTE NBACH: "Frontbrev" från år 1807 ................. 139 Redigerad av BORJE FURTE NBACH och GUNNAR BARKE Utgiven med stöd av Delegationen för militärbistorisk forskning Kristianstads Länstryckeri, Kristianstad 1966 FORORD Härmed presenteras trettonde årgången av "Aktuellt och Histo riskt", som innehåller sex uppsatser i olika militärhistoriska ämnen. Den första artikeln är skriven av professor Christopher Duffy, Royal Military Academy, Sandhurst, och behandlar problem kring utbildningen i militärhistoria vid universitet och militära utbildnings anstalter. Major Herman Miillern studerar i den andra artikeln hur initial förluster under landstigning inverkar på anf allsförbandens fortsatta stridsduglighet. Studien som huvudsakligen grundas på källmaterial, som ställts till förfogande från amerikanska Marinkåren, belyses med skildringar från några av de mest kända amfibieoperationerna under andra världskriget. I den tredje uppsatsen berättar major Per Sterner om sina upplevel ser som krigsfånge i Sovjettmionen år 1940. De krav som de fysiska och psykiska p!ifrestningarna ställer analyseras. Delar av uppsatsen har vären 1%5 publicerats i svensk tidningspress. Överste Bror von Vegesack diskuterar därefter, mot militärhisto risk bakgrund, forskningens och industriens betydelse för den militär tekniska utvecklingen. I den femte uppsatsen drar överstelöjtnant Bengt Ahslund en parallell mellan det svenska indelningsverket och en egyptisk motsva righet från Ptolemeernas tid. Slutligen redovisas en samling tidigare okända "frontbrev" till chefen för Bohusläns regemente från personal f,tr regementets fält bataljon under fälttåget mot fransmännen i Pommem 1807. Författarna är givetvis ensamma ansvariga för i respektive uppsat ser framförda fakta och åsikter, Stockholm i mars 1965 BORJE FURTENBACH MILITA.RHISTORIA: DESS STA.LLNING I KRIGSSKOLOR OCH VID UNIVERSITET CHRISTOPHER DUFFY Av Anförande vid den Internationella Kommissionens för jämförande militärhistorisk forskning kongress i Wien 1965 av professor Chris topher Duffy. Denna korta uppsats försöker inte att rättfärdiga eller närmare utreda militärhistoriens betydelse. Detta har redan gjorts av sådana författare som professor Michael Howard ("Bruk och missbruk av militärhistoria", Journal of the Royal United Services Institution, febr 1962) och Fregattkapten Friedrich Forstmeier ("Kritische Forschung im Bereich der Militär- und Kriegsgeschichte", Wehrwis senschaftliche Rundschau, nr 6 1962). Alla torde därför vara överens om följande: - att Bismarck summerade militärhistoriens mål, när han sade: "Dårar säger, att de lär av sina misstag. Jag föredrar att lära av andras missgrepp"; att aldrig har det på kunskap vilande om döme och den känsla av kontinuitet, som studium av militärhistoria ger, varit av större vikt än i vår tid. Aldrig har kommande krigs natur varit så svåra att förutsäga; aldrig förr har omdömet så belastats av tekniska detaljer, aldrig förr har snabbheten i det som sket lämnat så kort tid för andlig och fysisk anpassning till utvecklingen. Det som jag kommer att behandla i denna uppsats är de problem som vi möter inför uppgiften att undervisa i militärhistoria. Vid en allvarlig granskning av de praktiska svårigheter som möter i detta hänseende, kommer vi sannolikt att finna, att de ofta vitt skilda för hållandena vid krigsskolor och högskolor kommer att bli bestämman de för de undervisningsmetoder, som vi måste tillgripa. Vari ligger då dessa olikheter? Chefer och lärare vid militära skolor är realistiska och hårt arbe tande officerare och statstjänstemän, som mycket väl kan anse att -uilitärhistoria av naturliga skäl är gammalmodig eller föråldrad, och att den därför måste ge vika för mer "nyttiga" ämnen såsom militär organisation, militär juridik, strategi och taktik. Vi måste visa dem, att militärhistoriskt studium är ett intresse som har delats av de mili- 5 tära chefer och tänkare i alla generationer, som haft visionär blick - Suvorov, Napoleon, Rommel, Patton, de Gaulle och Guderian (de sistnämnda verkade båda som lärare i militärhistoria), Fuller och Lidell Hart. I dag torde militärhistoria ingenstans studeras mera flitigt än i Sovjetunionen. Vi militärhistoriker torde vara överens om att varje militärhisto risk episod, för hur länge sedan den än inträffade, dock kastar ljus över den mänskliga naturens och terrängens oföränderlighet och där igenom ger vissa aktuella lärdomar. Men vi måste komma ihåg, att icke specialister påverkas mest av rikligt material om aktuella mili tära problem, tex guerillakrigföring. Det är naturligtvis inget fel att ge dessa en del av vad de vill ha. Problemet beträffande historikerna vid högskolor och universitet är av annan art. Historiska omständigheter (t ex pacifismen och libe ralismen i England och den tyska häftiga reaktionen mot militarismen) i förening med ovetenskapliga och partiska böcker, som gett sig sken av att vara militärhistoria, har kommit många akademiker att bedöma vårt arbete ytterst skeptiskt. På 1930-talet råddes en historiker vid Balliol College, som kunde ha blivit vår främste sjömilitäre historiker, av sin rektor att sluta med militärhistoriska studier och i stället ägna sig åt utvecklingen av gasindustrien i England. Innan vi kan börja diskutera med negativt inställda akademiker, måste vi få dem att respektera oss genom att visa vår förståelse för ekonomiska och sociala faktorer inom vårt fack och genom att söka uppnå högsta möjliga akademiska standard (här kan emellertid det ökande allmänna intresset för militärhistoria med krav på lättlästa och mindre krävande böcker bli en fara för oss). Vi kan då visa dem hur viktigt det är för universitetsutbildade chefer i det civila samhäl let att känna till de militära behoven och det militära språkbruket i krig och fred. President Kennedy sade en gång i detta sammanhang: "Varken officerare eller civila får acceptera någon godtycklig upp delning av våra problem i en politisk och en militär del. Alla livsvik tiga frågor hänger samman". Låt oss ett ögonblick betrakta studenterna vid universiteten. De är intelligenta och kritiska och deras intresse för militärhistoria har van ligen väckts, därför att de har upptäckt, att den militära faktorn kan 6 bli en skapande kraft långt utanför slagfältet. Men på samma gång har de små kunskaper om krigets teknik och realiteter. Det är inte svårt att visa dem, att feodalismen eller den gamla preussiska statens sociala uppbyggnad i allt väsentligt dikterats av militära behov, eller att illustrerar växelverkan mellan krig och litteratur hos Malory, Cervantes, Lessing, Goethe, Chateaubriand, Tolstoy, Grillparzer, Zola och de Vigny. Ett sådant sätt att angripa problemet överensstämmer väl med ut vecklingen av historisk studiemetodik under de sista årtiondena, och det är lätt, kanske till och med alltför lätt, att vid universiteten dis kutera krig som om dessa blott vore en annan ekonomisk eller social fråga. En professor i militärhistoria (som jag beundrar mycket) avstår medv�tet från att överhuvud taget diskutera taktiska frågor i sin un dervisning. Han skulle bli förfärad vid tanke på att hans elever skulle smutsa sina skor genom att gå runt och studera ett gammalt slagfält. S!idana människor kan lyckas "sälja" militärhistoria till universitets myndigheter som ett akademiskt ämne, men de löper risken att ta död på det mänskliga och historiska intresset. Krig är den mest avgörande enskilda faktorn i historien. Inte i någon annan sektor inom historien kan med lika stor säkerhet utpekas den plats och det klockslag, då samhällens och rikens öden avgjorts. Det är inte populärt, men nödvändigt, att understryka att en mans beslut, ett häftigt regn eller en väl vald artilleriställning är saker som verkligen har betydelse i historien. Vissa tider blir Mars herre över Klio och århundradens sociala och ekonomiska utveckling kan förintas genom invasion av en Hernando Cortes eller en salva av kärnladdade rakew:. Men låt oss åter granska krigsskolorna. Kadetternas behov överens stämmer inte alltid med de universitetsstuderandes. För det första har inte alla kadetter samma akademiska förmåga eller läggning som de, vilka ägnar sig åt akademiska studier (det skulle vara något fel p!i dem om så alltid vore fallet). Men ändå måste vi på något sätt göra dem likställda med deras civila kamrater beträffande den kunskaps mässiga standarden. Härvid har vi emellertid en god hjälp på vår sida militärhistoria är nämligen fascinerande för nästan alla kadet ter, även om det kanske mest gäller dess yttre gestaltning. Här har vi det bete, med vars hjälp vi kan locka kadetten efter hand till allt 7 djupare kunskap om krigets väsen och på så sätt till en bättre för ståelse för historia, ekonomi och samhälleliga frågor. Liksom Mon sieur Jourdain blev förvånad, när han upptäckte, att han "talade prosa utan att veta om det", kommer kadetten sannolikt att bli över raskad över vad han lärt sig. Det önskvärda slutmålet är ett akademiskt betyg