En tomtning i VA-utbyggnad etapp 6 Rapport 2017:44 Arkeologisk undersökning

Hallands län, , kommun, Vallda socken, Buera 8:2, Vallda 252:1

Viktor Svedberg

En tomtning i Vallda VA-utbyggnad Lerkil etapp 6

Rapport 2017:44 Arkeologisk undersökning

Hallands län, Halland, Kungsbacka kommun, Vallda socken, Buera 8:2, Vallda 252:1

Dnr 5.1.1-00856-2015

Viktor Svedberg Arkeologerna Statens historiska museer

Våra kontor Linköping Lund Mölndal Stockholm Uppsala

Kontakt 010-480 80 00 [email protected] [email protected] www.arkeologerna.com

Arkeologerna Statens historiska museer Rapport 2017:44

Upphovsrätt, där inget annat anges, enligt Creative Commons licens CC BY. Villkor på http://creativecommons.org/licenses/by/2.5/se

Bildredigering: Henrik Pihl Layout: Lena Troedson Omslag framsida: Anders Kjellin söker med metalldetektor av markytan i tomtning Vallda 252:1 innan utgrävningen. Foto: Viktor Svedberg. Tryck/utskrift: Arkitektkopia AB, 2017 Innehåll

Inledning/Bakgrund______5

Historisk och arkeologisk bakgrund______5 Tomtningar och andra tidiga spår av fiske______5 Skagerrak och norra Kattegattkusten______7 Tidigare undersökningar på Västkusten______10

Beskrivning av fornlämningen______13

Målsättning och metod______14

Undersökningsresultat______18 Metalldetektering______18 Aktivitetsytan______18 Den invändiga golvytan______18 Väggkonstruktionerna______20

Analys- och fyndmaterialet______24

Tolkning och datering______25 Historiska kartuppgifter______26

Sammanfattning______29

Referenser______30

Administrativa uppgifter______31

Figurförteckning______32 4 En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6

Figur 1. Läget för undersökningen markerat på utsnitt ur Terrängkartan, blad 541 Södra Göteborg (skala 1:50 000), och GSD-Sverigekartan. En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6 5

Inledning/Bakgrund

Under ett par veckor i slutet av augusti 2015 genomförde Arkeolo- gerna (då SHMM, Arkeologiska uppdragsverksamheten) i Mölndal en mindre undersökning av en ensamliggande tomtning i Lerkil på den västra sidan av Onsalahalvön. Undersökningen genomfördes, på uppdrag av Kungsbacka kommun och efter beslut av Länsstyrelsen i Halland, med anledning av pågående VA-utbyggnad benämnd Lerkil etapp 6. Tomtningen som låg i anslutning till en bergsida cirka 25 meter upp ifrån den nuvarande strandkanten skulle komma att berö- ras av arbetsområdet för en planerad pumpbrunn som då delvis skulle sprängas in i kanten av berget omedelbart norr om tomtningen.

Historisk och arkeologisk bakgrund

Ett mer eller mindre omfattande kustfiske finns omtalat i olika skrift- liga källor redan ifrån tidig medeltid. Det vi då framförallt tänker på är det omfattande ”Skånska sillfisket ” som bedrivits redan från 1100- talet i Öresund och vidare österut längs kusten och in i Blekunge. I Bohuslän ser vi också ett sakta framväxande fiske från åtminstone 1300-talet, vilket senare kulminerar i ett flertal mer eller mindre omfattande så kallade sillfiskeperioder från 1500-talet och fram i 1800-talet. Det är också på 1600-talet som många av de permanenta fiskelägana i Bohuslän och Göteborgs skärgård etableras. Däremot saknar vi skriftliga belägg för ett mer omfattande tidigt fiske i Halland, men det är ändå mycket möjligt att det bohuslänska fisket också kan ha sträckt sig ner genom Göteborgs skärgård och ner i norra Halland. Endast två mindre fiskelägen, vid Tylön och vid Träslövs läge, finns omnämnda på 1400-talet. Från Östersjön och upp till Bottniska viken finns också tidiga skriftliga uppgifter som bland annat omnämner ett utbrett ström- mingsfiske men också om ett omfattande gäddfiske i framförallt .

Tomtningar och andra tidiga spår av fiske De arkeologiska spåren efter det äldre fisket utgörs bland annat av de efterlämnade benrester som i bästa fall finns bevarade i kulturlager från i första hand medeltida stadsundersökningar. Oftast är då de små benen från strömming och sill dåligt bevarade eller saknas helt, medan däremot stora ben från gädda och olika torskfiskar ofta kan vara välbevarade. Dessa visar att det redan tidigt har förekommit en omfattande införsel av torrfisk från västerhavet. Det är däremot mer osäkert i vilken omfattning som deras ursprung kommer från Skager- ak-Kattegatt området eller från Nordsjöområdet. De andra och mer påtagliga spåren av fiske utgörs av olika fysiska lämningar som vi framförallt finner i våra skärgårdar, men också längs mer öppna kuster. Den fornlämningstyp som framförallt definierar Syd Skandinavien och det Skånska sillfisket utgörs av så kallade lerbottnar och sillgropar som utgörs av flacka lerklädda Skutebacken 6 En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6

Låddholmen

Nälle-

Lilleland Trädgårdsnäs

Rödskären

Maden

Vallda 252:1 Hornarp

Kråkholmen

Lerkil

Rompaberget Strandlid

500 m

Figur 2. Undersökningsområdet markerat på utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, bladLillarös 6D 6B Buera (RT90). Skala 1:10 000. Plomhult En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6 7

gropar eller andra anlagda gropar i strandzonen på äldre fiskeplatser (figur 3). Dessa finns framförallt längs Skånes kuster upp till Hal- lands Väderö och sedan ända bort till Öland. En hel del lerbottnar har undersökts i äldre stadslager och har då daterats till tidig med- eltid och in på 1300-talet varefter de tycks upphöra. Därtill är deras funktion inte helt oomstridd, men förmodligen har de anlagts för framställning av tran och sillolja som var den dominerande metoden att ta till vara och kunna exportera överskottet innan insaltning av sillen slog igenom kring mitten av medeltiden. Den fornlämningstyp som vi framförallt finner i stora delar av våra skärgårdar utgörs av tomtningar. Dessa definieras som”en i maritim miljö strandbunden byggnad som utgörs av stenvallar/murar vilka omger en eller flera stenröjda plana eller skålformade golvytor”. Definitionen antyder att det rör sig om lämningar av enkla byggna- der som nyttjats som bostad, förråd eller dylikt vid tillfälligt eller säsongsmässigt fiske eller vid jakt ute i skärgården (figur 4). I Sverige finns drygt 4000 registrerade tomtningar varav cirka 1000 finns längs Norrlandskusten. Längs kusten från Stockholms skärgård och ner till Kalmarsund finns cirka 250 tomtningar och i Blekinge skärgård ytterligare cirka 150 registrerade tomtningar. (Därutöver finns säkerligen också en hel del tomtningar i Ålands och skärgårdar). Utmed den svenska västkusten finns så slut- ligen lågt räknat 2600 tomtningar från norra Kattegatt och norrut upp mot Norge (figur 5). Med undantag för ett 70-tal tomtningar och ett hundratal sillgropar på Hallands Väderö så finns i stort sett inga fiskerelaterade lämningar registrerade i södra Kattegatt söder om . Detta ger dock en mycket missvisande bild eftersom det utmed stränderna från Varberg och ner till Laholmsbukten ligger ett pärlband av oregistrerade lokaler med båtlänningar och små pirar (figur 6). Visserligen vet vi inte hur gamla dessa kan vara, men de tyder i vart fall på att det också här bör ha förekommit ett ganska omfattande småskaligt förindustriellt fiske.

Skagerrak och norra Kattegattkusten I Skagerrak finns tomtningar i varierande omfattning längs i stort sett hela kuststräckan från Marstrand och upp i Norge. Förutom ett par områden som här sticker ut något så är de för övrigt relativt jämt spridda i främst ytterskärgården. Det ena och ganska begränsade området med cirka 150 tomtningar ligger på och omkring Fläskön i Fjällbacka skärgård. Det andra området med flera hundra tomtningar ligger kring Hvaleröarna i Norge och ner emot Kosterskärgården i norra Bohuslän. Den ojämförligt största koncentrationen av tomtningar finns dock i norra Kattegatt från Nordreälvs mynning och ner till Kungsbackafjor- den. Längs denna relativt korta kuststräcka finns det cirka 1600 registrerade tomtningar, varav flera lokaler med över 50 tomtningar som ligger mer eller mindre samlade. För att nu nämna några, så finns det ett hundratal tomtningar utspridda vid Brännholmsviken på Ris- holmen och utmed den södra sidan av Styrsö. På och vid Vinbärshol- men strax söder om Lerkil i Vallda finns det upp emot 70 tomtningar (figur 7). Kring en skyddad hamnbassäng på Öckerö-Hamnholmen söder om Råö i finns det cirka 100 tomtningar. Detta måste då vara landets ojämförligt största tomtningskomplex med tätt samlade tomtningar kring en gemensam hamnbassäng. 8 En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6

Figur 3. Undersökning och dokumentation av en typisk lerbotten i Skåne. Foto: Riksantikvarieämbetet ­(Arkeologerna), Lund.

Figur 4. Område med tomtningar på Vinbärsholmen söder om Lerkil. Foto: Viktor Svedberg. En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6 9

öteborg

Tomtningar Lerbottnar

Figur 5. Karta som visar utbredning av tomtningar och lerbottnar, dels i Sverige dels framförallt längs västkusten. Karta: Anders Andersson/Lena Troedson, Riksantikvarieämbetet (Arkeologerna), Mölndal. 10 En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6

En annan företeelse som är utmärkande för många tomtningsmiljöer i norra Halland är spridda eller samlade områden med urplockade gropar i klapperstensfält. Dessa ligger ofta i direkt eller mycket nära anslutning till tomtningar, så det kan knappast råda någon tvekan om att de i någon form har haft med fiske att göra. Det är dock osäkert vad de har haft för funktion, men liknande gropar finns bland annat utmed norrlandskusten och har där klassificerats som förvaringsgropar. Det kan dock finnas en lite annan förklaring. Dessa gropar i klap- per liknar både till form och till storlek de sillgropar som finns i stor mängd på Hallands Väderö och som i sin tur kan antas ha använts på samma sätt som lerbottnar. Även om det ännu inte är helt klarlagt, så tyder mycket på att de har använts som rötningsgropar vid fram- ställning av tran och sillolja. Om man sedan tänker sig att groparna i klapper har klätts in med en segelduk eller likande så skulle också dessa mycket väl ha kunnat användas som rötningsgropar. Förutom enstaka spridda gropar längs hela hallandskusten så finns det exempelvis på Vinbärsholmen söder om Lerkil ett 20-tal gropar och på Kråkholmen norr om Lerkil ett 30-tal gropar (figur 8). En hel del gropar finns också på Södra Horten och på Vendelsöarna söder respektive norr om Väröhalvön I det senare fallet rör det sig då om både gropar i klapper och gropar i sandig gräsbevuxen mark så som på Hallands Väderö.

Tidigare undersökningar på Västkusten Trots den stora mängden tomtningar i Västsverige så är det ändå väl- digt få undersökningar som gjorts där. Det rör sig inte om mer än ett 20-tal undersökningar i Bohuslän och Göteborgs skärgård. I flertalet fall har det då varit frågan om mindre stickprovsundersökningar utan något djupare vetenskapligt syfte.

Bohuslän På 50-talet gjorde Johan Petterson några begränsade undersökningar uppe i Bohuslän. Undersökningarna berörde ett ar lite större lokaler på bland annat Fläskön utanför Fjällbacka och Skållehus på Stora Hermanö. I båda fall var det endast enstaka tomtningar som under- sökts och då i huvudsak invändigt. Fläskö kunde med hjälp av mynt och keramik dateras till 1500-tal, medan Skållehus mer osäkert har daterats till allt ifrån tidig medeltid och fram i 1700-tal. Där utöver har det av undersökningsresultaten inte gått att dra några mer säkra slutsatser om platserna och om lämningarnas funktion. Inte heller andra spridda undersökningar uppe i Bohuslän har bidragit till någon mer långtgående kunskap om det tidiga fisket utmed den svenska Skagerrakskusten.

Göteborgs skärgård När vi däremot kommer ner till Göteborgs skärgård så finns det flera lite större och även mer pålitliga undersökningar. År 1974 undersökte Eva Weiler tre tomtningar på Stuvö norr om Öckerö i den norra skärgården. Förutom en del flinta samt spikar/nitar och järnfragment så påträffades bland annat en kniv, en bronsvikt samt keramik som kunde dateras till 1400-tal till tidigt 1500-tal. Åren 1992 och 1994 undersökte UV Väst två delområden inom samma fornlämningskomplex med ett stort antal tomtningar på Söö En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6 11

Figur 6. Ett strandområde med båtlänningar och småpirar vid Båtakåsen söder om . Foto: Viktor Svedberg.

Figur 7. Område med tomtningar på en halvö innanför Vinbärsholmen strax söder om Lerkil. Foto: Viktor Svedberg. 12 En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6

Figur 8. Gropar i klapperstensfält på Kråkholmen norr om Lerkil. Foto: Viktor Svedberg.

mellan Hönö och Fotö i den norra skärgården. Den första undersök- ningen berörde en handfull övervuxna och delvis osäkra tomtningar som låg i en så kallad stenmal. Efter framrensning så växte antalet till ett drygt 10-tal runda rensade ytor som begränsades av slarvigt uppkastade stenvallar. Dessa anläggningar var i stort sett fyndtomma och avvek utseendemässigt från vanliga tomtningar. Eftersom de till form och storlek delvis påminde om sillgropar och gropar i klapper så kom vi att tolka dessa som möjliga rötningsgropar för tran och sillolja. Den andra undersökningen på Söö omfattade fyra tomtningar uppe i en svacka på berget strax ovanför och väster om det först undersökta området. Därutöver grävdes också mindre provgropar i ytterligare 15 tomtningar men även i stenpackningar utanför tomt- ningar. Förutom en stor del flinta så utgjordes fyndmaterialet främst av diverse metallföremål och fragment från bland annat spik och nitar, samt delar av ett par knivar och en hammare. Därutöver före- kom mestadels medeltida keramik i form av rödgods och svartgods. Sju 14C-dateringar och ett par myntfynd visade att platsen återkom- mande har varit i bruk under olika perioder från 1200-talet och fram En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6 13

i 1700-talet. En närmare analys av flintan visade också att den till en del var slagen med järnhammare, förmodligen för att erhålla vassa avslag som har kunnat användas skärverktyg eller dylikt. Vid ett par olika tillfällen har också Arkeologiska Institutionen vid Göteborgs Universitet utfört undersökningar vid Brännholmsviken på den södra sidan av Styrsö i den södra skärgården. Man har då undersökt både vanliga tomtningar, samt mer husgrundsliknande lämningar som snarast indikerar ett mer permanent fiskeläge från 1400-talet.

Hallands Väderö I samband med 1986 års fornminnesinventering undersökte Anders Wielborg både en handfull tomtningar, samt även några sillgropar på Hallands Väderö. I tomtningarna påträffades bland annat keramik som grovt har kunnat datera dessa till 1400–1500-tal. Undersök- ningen av sillgroparna visade också att åtminstone några av dessa innehöll lera i botten.

Övriga kustområden Inom andra delar av landet har de arkeologska undersökningarna varit fåtaliga och har därvid heller inte kunnat ge någon fullständig bild av det historiska fisket. Undersökningar längs norrlandskusten har påvisat att tomtningar har anlagts där redan ifrån 1000-talat och använts både i samband med säljakt och med fiske. På ön Öja utanför Södertörn finns tomtningar som har daterats till förhistorisk tid, varav en har daterats redan till vendeltid. Från Blekinge finns också tomtningar dateringar till tidig medeltid/vikingatid, men dessa är ganska osäkra eftersom de till stor del har baserats på en teoretisk landhöjning. Lika tidiga om än inte helt säkra dateringar finns också från Hvaleröarna i Sydnorge. De miljöer som vi däremot har bäst kunskap om är de kustom- råden där det finns lerbottnar. De relativt omfattande undersök- ningar som gjorts av lerbottnar från Blekinge och runt hela Skånes kuster visar entydigt på att dessa i huvudsak anläggs från omkring 1100-talets början och fram emot mitten av 1300-talet. Trots att så många lerbottnar har undersökts så har deras funktion ännu inte med säkerhet kunnat fastställas. Däremot har det förhållandevis omfat- tande historiska källmaterialet, till skillnad från på västkusten, gett en ganska god bild av fiskets organisation och karaktär i Öresund och i södra Östersjön.

Beskrivning av fornlämningen

Den nu undersökta tomtningen i Vallda är på många sett inte repre- sentativ för tomtningar i allmänhet på västkusten. Det som framfö- rallt skiljer ut den är att den ligger på fastlandet. Uppskattningsvis är det knappast mer än en tiondel av alla tomtningar som idag återfinns på fastlandet och dessutom har nog många av dessa på grund av landhöjning ursprungligen legat på öar. Den skiljer sig också något genom att den är ensamliggande (figur 9). Visserligen är detta inte helt ovanligt, men den stora majoriteten tomtningar uppträder vanligtvis i större eller mindre grupper. En annan företeelse som utmärker tomt- ningen är att det i strandkanten nedanför denna ligger en båtlänning 14 En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6

(figur 10). Denna har visserligen varit i bruk in i sen tid men den kan ändå mycket väl vara samtida med tomtningen. Tomtningen utgjordes av en låg L-formad stenvall med öppning mot sydväst och låg invid en bergvägg som då kom att utgöra dess nordvästra långsida. Tomtningen uppskattades vid undersökningens början vara cirka 4×6 meter stor och låg orienterad i nordöst-syd- västlig riktning. Den nordöstra änden var till stor del dold av täta busksnår. De låga och till stor del raserade väggarna utgjordes av stenar i 1–2 rader och 1–2 skift. Invändigt var tomtningen bevuxen med gräs och på bergväggen syntes tydliga spår av eldning. Utanför tomtningen i sydväst var marken ner mot stranden helt ner eroderad till följd av stormar. På den sydöstra sidan var marken i stort sett sten- fri och gräsbevuxen varvid den då tolkades som en möjligen medvetet stenröjd aktivitetsyta (figur 11).

Målsättning och metod

Eftersom inga tomtningar tidigare har undersökts i Halland så bedömdes undersökningen kunna bli ett viktigt första bidrag till kunskapen om det äldre fisket i norra Halland Inför undersökningen så hade vi ställt upp ett antal ganska basala frågeställningar. Primära frågor att besvara var bland annat när den tillkommit och när den

Figur 9. Översikt av undersökningsområdet i Lerkil med den delvis dolda tomtningen invid bergskanten till ­vänster i bilden. Foto, från söder: Viktor Svedberg. En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6 15

Figur 10. Den från sten röjda båtlänningen i strandkanten strax sydväst om tomtningen. Foto, från öster: ­Viktor Svedberg.

Figur 11. Vad som syntes av den delvis övervuxna tomtnigen vid undersökningens påbörjan. Foto, från söder: Viktor Svedberg. 16 En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6

slutligen tagits ur bruk, samt om den då också kan ha haft koppling till någon känd sillfiskeperiod. Skulle det i tomtningen finnas beva- rade fiskben eller fynd som kunde avslöja vad man hade fiskat och vad för fångst- och beredningsmetoder man tillämpat. Vidare hoppades vi också kunna rekonstruera tomtningens ursprungliga utseende och visa på hur både den och den omgivande marken har använts. Inför undersökningen bedömde vi att det fyndförande kulturlagret kunde vara relativt tunt och dessutom dyka upp direkt under gräs- torven. Därför beslutade vi att helt och hållet gräva ut fornlämningen för hand utan någon maskinhjälp. Vår planering var sedan att dels gräva några mindre provrutor på utsidan av tomtningen och dels att skiktvis och i form av fyra kvadranter gräva ut tomtningen invändigt. Initialt fick vi röja bort de buskar som växte närmast nordöst om tomtningen och in över denna varefter tomtningens murar för första gången blev synlig i sin helhet (figur 12 och 13). För att kunna avsöka området med metalldetektor så hade vi också varit tvungna att klippa ner allt gräs som växte dels inne i tomtningen och dels ute på den

Figur 12. Den frilagda tomtningen efter att alla buskar röjts bort och gräset klippts ner. Foto, från norr: Viktor Svedberg. En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6 17

Figur 13. Den frilagda tomtningen efter att alla buskar röjts bort och gräset klippts ner. Foto, från öster: ­Viktor Svedberg.

Figur 14. Avsökning av markytan i tomtningen med metalldetektor innan själva utgrävningen påbörjades. Foto, från sydöst: Viktor Svedberg. 18 En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6

eventuella aktivitetsytan på den sydöstra sidan av tomtningen. Först efter att vi sökt av området med metalldetektor så kunde vi sedan sätta spaden i jorden och börja torva av kommande undersöknings- ytor. Avslutningsvis så rensades också tomtningens väggmurar fram och dokumenterades.

Undersökningsresultat

Metalldetektering Vid metalldetekteringen fick vi enstaka utslag på utsidan av tomt- ningen, men då dessa utslag kontrollerades så visade sig dessa genom- gående vara sentida föremål som kapsyler eller dylikt. På insidan av tomtningen fick vi däremot kraftiga utslag över i stort sett hela ytan (figur 14). Då även dessa utslag kontrollerades, om än stickprovsvis, så visade sig också de vara utslag från sent skräp av olika slag.

Aktivitetsytan På den eventuella aktivitetsytan på sydöstra sidan om tomtningen grävde vi tre stycken cirka 0,7×0,7 meter stora provrutor (figur 15). Marken bestod här av en blandning av grovt grus och sten som var uppblandad med svart mylla. Detta lager övergick sedan på ett varie- rande djup av cirka 30–40 centimeter i ren och till synes opåverkad morän. Lagret har troligen bildats genom att sten och grus har spolats upp tillsammans med tång i samband med extrema och upprepade stormar och högvatten, varefter den påbyggda markytan återkom- mande har koloniserats av ny vegetation. I provrutorna framkom inga fynd förutom en del obearbetad flinta och enstaka små rostklumpar. Då vi också kunde notera att den från buskar röjda ytan på nordös- tra sidan om tomtningen var stenfri så grävde vi också ett par prov- rutor där. Dessa skilde sig genom att där fanns överst ett upp till15 centimeter tjockt lager med ren mylla som innehöll sentida sopor i form av bland annat gamla konservburkar samt en hel del flask- och buteljglas. Under myllan kom ett jämförelsevis tunnare lager grus och småsten som också innehöll en del obearbetad flinta och därunder framkom sedan större stenblock och fast berg.

Den invändiga golvytan Efter att vi undersökt den utvändiga ytan så började vi att torva av och gräva oss ner i en cirka 1×1 meter stor ruta i tomtningens östra hörn. Vi kunde då snabbt konstatera att fyllningen utgjordes av sen- tida sopor och sotig mylla som sträckte sig ända ner till den ursprung- liga golvytan på ett djup av cirka 30 centimeter. När vi sedan fortsatte att frilägga resten av golvet så visade det sig att hela tomtningen hade nyttjats som en sentida soptipp. I de centrala delarna och närmast in mot bergsidan uppgick soplagret till närmare en halv meter i tjocklek. Soporna utgjordes till en mycket stor del av flask- och buteljglas, men också av en hel del gamla konservburkar och metalltuber. Bland annat så hittades en sardinburk från en konservfabrik i Göteborg som lades ner i början på 1930-talet. I övrigt innehöll soptippen mycket varierande sopor som exempelvis rester av fotogenlampor och foto- genkök, trasigt porslin, samt sönderrostade nätkulor, järnskoningen till ett stort vagnshjul och långa järnmedar från en hästsläde. Däre- mot saknades rester av brännbara föremål eller av annat organiskt En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6 19

Aktivitetsyta Bergskant Båtlämning olv/trampyta rävenhet Sten tillhörande tomtning Utrasad sten Tomtning Schakt Vallda 252:1 142 130 315140 6372720 129

138 111 143

132

141

6372700 6372700 315140 315150

10 m

Figur 15. Den frilagda golvnivån i den nordöstra delen av tomtningen. Skala 1:200. 20 En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6

material. Av de kraftiga brandspåren i bergväggen som sträckte sig ända ner till golvnivån så framgick det att man återkommande tycks ha bränt sopor i tomtningen ända sedan den tagits ur bruk senast i början på 1900-talet. Golvytan i tomtningen var något ojämn och bestod av mindre stenar och grovt grus som lagts som utfyllnad och utjämning mellan större jordfasta stenar (figur 16 och 17c). Det fanns heller inga spår av eldstäder eller stolphål i golvet. Golvytan sluttade svagt ifrån nordöst ner mot sydväst med en nivåskillnad på cirka 0,5 meter. Det överlig- gande soplagret vilade direkt uppe på golvet och till en del hade också glass och annat skräp trängt ner i golvet och det gick därför inte att påvisa något ursprungligt kulturlager på eller i golvfyllningen. Det fanns heller inget växtlager som tyder på att tomtningen har stått övergiven någon längre tid innan den kommit att bli soptipp.

Väggkonstruktionerna Efter att tomtningen hade tömts på sopor så rensades också vägg- murarna fram. Vi kunde då konstatera att det fanns en hel del både inrasade och utrasade väggstenar som plockades bort eller kunde räknas bort. Med detta i beräkningen och att ytterligare sten kan ha försvunnit så kunde den invändiga höjden beräknas ha uppgå till närmaret en mater i den sydöstra långsidan och till över en meter i den nordöstra kortsidan (figur 17 a–c). Mot nordväst närmast berget så bör det knappast ha varit full ståhöjd, förutsatt att takstolarna har vilat direkt på berget.

Figur 16. Den frilagda golvnivån i den sydöstra delen av tomtningen. Foto, från söder: Viktor Svedberg. En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6 21

a.

b.

c.

Figur 17 a–c. Den nordöstra respektive den sydöstra murens insida. Foto: Viktor Svedberg. 22 En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6

Den sydöstra väggmuren har till synes varit uppbyggd i 2 rader och i upp till minst 3 skift. Den nordöstra väggen tycks däremot ha varit uppbyggd i tre rader och i tre till minst fem skift (figur 18). Av de undre skiften framgick det att murarna har varit vällagda med en förhållandevis jämn väggyta in mot rummet, medan den övre stenen var omrörd och starkt anfrätt av såväl eld som väder och vind (figur 19 a–b och figur 20 a–b). Eftersom den utvändiga och till synes ursprungliga markytan framkom på ett djup av 20–40 centimeter så tycks det också som att tomtningen och dess golv redan från början har varit lite nersänkt i förhållande till omgivande mark. Det kan dock knappast ha rört sig om mer än 10–15 centimeter.

Aktivitetsyta Bergskant olv/trampyta Sten tillhörande tomtning Utrasad sten Tomtning Schakt Vallda 252:1 315150

140

111

132 315150 315160 5 m 6372710 6372710

Figur 18 tolkningsritning över tomtningens murar med orörda och utrasade stenar. Skala 1:100. En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6 23

a. b.

Figur 19 a–b. Den nordöstra respektive den sydöstra murens ovansida. Foto: Viktor Svedberg.

Figur 20 a–b. Den delvis framrensade utsidan av tomtningens murar. Foto: Viktor Svedberg.

a. b. 24 En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6

Analys- och fyndmaterialet

Inför undersökningen hade vi dels planerat att låta göra 14C-analyser för att datera tomtningen och dels låta göra fosfatanalyser för att om möjligt ringa in och bekräfta ytor för mer intensiv fångstberedning. Eftersom det varken fanns någon eldstad eller kulturlager i tomt- ningen och allt kol kunde härledas till senare eldning av sopor så blev det heller inta aktuellt att genomgöra några 14C-dateringar. Av samma orsak och på grund av att det heller inte fanns några tydliga äldre markhorisonter på utsidan av tomtningen förutom mylla bildad av uppspolad och förmultnat sjögräs och tång så valde vi också att avstå från de planerade fosfatanalyserna. I planeringen hade vi också reserverat tid för en osteolog att med- verka i fält under två dagar. Hans uppgift var att stickprovsmässigt finsålla eller vattensålla delar av eventuella kulturlager för att leta

a.

b.

Figur 21 a–b. Två exempel på likartade tomtningar med L-formade stenvall som också utgår från en rak bergvägg. Foto: Viktor Svedberg. En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6 25

efter fiskben och samtidigt analysera dessa på plats. Som en spinoff effekt hoppades vi då också kunna fånga upp eventuella små fynd som vi annars skulle riskera att missa. I brist på ett tydligt kulturlager i tomtningen så finsållades ändå det tunna jordlager som låg omedel- bart uppe på och ner mellan stenarna i golvet. Detta resulterade dock inte i några som helst fiskben eller andra fynd som tycktes kunna ha med själva tomtningen att göra. Den enda typ av fynd som förekom var en hel del flinta som vi också tog till vara för närmare besiktning. Den tidigare undersök- ningen på Söö hade ju visat att man där medvetet hade slagit och använt flinta till bland annat skärverktyg. Däremot kunde vi inte påvisa att så var fallet i Lerkil, men det kan ändå inte helt uteslutas att den till synes naturligt splittrade och vassa flintan ändå har kommit till användning.

Tolkning och datering

Tomtningen i Lerkil som är byggd i form av en L-formad stenmur mot en lodrät bergvägg är av en typ som inte är helt ovanlig och som vi kan hitta på många tomtningslokaler ute i skärgården. Exempelvis finns sådana säkerligen medeltida tomtningar dels innanför Vinbärshol- men söder om Lerkil och dels på Stora Kråkholmen norr om Lerkil (figur 21 a–b). Dessutom finns det också liknande strandbodar som fortfarande är i bruk. Ett bra exempel på detta är en liten fiskebod som ligger nära strandkanten vid Hopphallsviken cirka två kilometer söder om Lerkil. Denna bod är byggd med hög L-mur ut ifrån bergs- sidan och med en låg mur uppe på bergskrönet för att därigenom erhålla en högre takhöjd (figur 22 a–b). Därtill är dörrgaveln byggd av trä och med snedtaket över boden som är lagt med tegel, vilket dock inte behöver vara den ursprungliga taktäckningen. Trots de högre murarna så är det nätt och jämt ståhöjd inne i boden. Tomtningen i Lerkil har av allt att döma varit mycket snarlik boden vid Hopphallsviken, men förmodligen har då dess stenmurar inte varit lika höga. Om det då också innebär att takhöjden har varit lägre är osäkert, eftersom de lägre murarna skulle kunnat ha varit förhöjda med en låg trävägg eller dylikt för att få mer takhöjd. Vidare har den säkerligen haft ett liknande snedtak, men däremot är det inte möjligt att avgöra vad den har haft för typ av taktäckning. Eftersom vi inte har hittat några fynd eller konstruktiva spår som visar vad tomtningen har haft för funktion så kan vi bara spekulera om detta. Visserligen ligger den direkt ovanför båtlänningen, men det är knappast troligt att den har använts för vinterförvaring av en båt. Det invändiga utrymmet har inte varit mer än 2×5 meter vilket är för litet för förvaring av en båt som lämpar sig för fiske på denna förhål- landevis öppna kust. Det är då mer troligt att tomtningen främst har använts för förvaring av fiskeredskap. För detta ändamål så har det nog heller inte krävts full ståhöjd. Om den däremot har använts för övernattning eller någon annan inomhus aktivitet så har det i så fall inte avsatt några spår. Tomtningens eller bodens läge på fastlandet tyder närmast på att den tillhört någon närliggande gård eller torp och därför heller inte har behövts användas för övernattning. Då vi heller inte har kunnat hitta något daterbart material i tomtningen så får vi också spekulera om dess ålder. Av soporna att 26 En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6

a.

b.

Figur 22 a–b. Den befintliga strandboden vid Hopphallsviken söder om Lerkil. Foto: Viktor Svedberg.

döma så har den senast ha övergivits i början av 1900-talat. Om den sedan har tillhört en etablerad gård eller torp så kan den mycket väl ha varit i bruk under flera generationer. Det innebär att den skulle kunna vara redan ifrån slutet av 1700-talet eller i vart fall från början av 1800-talet.

Historiska kartuppgifter För att om möjligt försöka koppla tomtningen till någon av gårdarna i Buera så har vi också tittat på ett par äldre lantmäterikartor. Dels finns det en äldre sockenkarta från 1758 som dock inte kunnat ge någon närmare vägledning i frågan. Däremot finns det en yngre skiftes karta från 1870 över en del av Buera som visar att tomtningen då ligger inom ägorna till gården Hornarp vilken idag ligger cirka 500 meter öster om tomtningen (figur 23). Kartan visar att Hornarp En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6 27

Figur 23. Skifteskarta över en del av Buera från 1870, med tomtningen, Tomtningens läge samt läget för de tre ursprungliga gårds­lägena och nuvarande gårdsläge Äldre gårdslägen för Hornarp och markerade. Lantmäteriet. Hornarps nuvarande gårdsläge 28 En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6

Lindome HALLA

Kungsbacka

Vallda

Rolfsån Kungsbackaån Fjärås kyrkby

nsala

HALLA

lmanäs

Större tomtningslokal

Figur 24. Karta över kusten runt Onsala halvön som visar större tomt- ningslokaler med allt ifrån cirka 20 tomtningar till upp emot närmare 100 tomtningar. Karta: Anders Andersson/Lena Troedson, Riksantikva­ rieämbetet (Arkeologerna), Mölndal.

då utgjordes av tre bebyggelseenheter varav den närmaste låg cirka 400 meter från tomtningen. Om tomtningen är från tiden före skif- tet så kan den ursprungligen ha tillhört vilken som helst av de tre enheterna, men efter skiftet har den kommit att hamna under den närmaste och till synes minsta av de tre gårdarna. Det finns också en annan aspekt att begrunda utifrån förekomsten av tomtningar i Vallda socken. I Vallda är det endast två byar som har marker ut mot havet. Dessa är dels Vallda by och dels Buera, vilka har ungefär lika långa kuststräckor. På Vallda bys marker finns knappt 50 registrerade tomtningar, medan det på Bueras marker finns närmare 150 registrerade tomtningar, samt cirka 60 gropar i klapperstensfält. Enligt ortnamnsarkivets tolkning så kan bynamn kopplas till en troligen riklig förekomst av fiskebodar i Buera. Som helhet domineras Vallda socken stort av skattehemman. Till viss del avviker dock Vallda by som förutom 18 skattehemman, upptas av 4,5 klosterhemman och 3 kyrkohemman. Förutom en större tomt- ningslokal med cirka 30 tomtningar så utgörs i stort sett resten av En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6 29

ensamliggande tomtningar, varav flertalet ligger på Vallda Sandö som trots namnet bör ha varit fastland sedan någon gång på medeltiden. I Buera uppvisar såväl mantalls fördelmingen som tomtningarna en helt annan bild än den i Vallda. Där återfinns en stor del av tomt- ningarna samlade på en handfull stora lokaler ute på befintliga eller före detta öar. Buera utskiljer sig också från Vallda by genom att helt sakna skattehemman och istället utgörs den av 7 hela klosterhemman, förutom 0,5 frihemman och 0,5 kronohemman. En fråga som då infinner sig är dels vilket kloster som kan ha haft ekonomiskt intresse i byns jordbruk. En naturlig följdfråga blir då om det i Buera också har finns ett särskilt samband till det till synes omfattande fisket längs kusten och på öarna utanför Buera. För att ytterligare belysa frågan om huruvida Buera i dessa avse- enden är så unikt så kan vi också jämföra med de intill liggande kustsocknarna som också är mycket rika på tomtningar. I Släp socken utgörs de gårdar och byar som ligger ut mot havet till mycket stor del av skattehemman med endast enstaka inslag av krono- och kloster- hemman. Onsala, som är den tomtningsrikaste socknen utmed hela västkusten, domineras däremot närmast totalt av skattehemman. När det däremot gäller fördelning av tomtningar på små och stora loka- ler samt ute på öar eller på fastland så kan man inte se någon tydlig skillnad gentemot Buera (figur 24). Utifrån den fornlämningsbild som finns kring Onsala halvön så skulle man kanske lite förenklat kunna urskilja spåren av två olika fiskeepoker. Dels finns den större mängden tomtningar som ligger i stora grupper långt ute på öarna. Dessa representerar förmodligen ett äldre fiske som bedrivits i organiserad form av utifrån kommande fiskare och bolag med avsättning på en större europeisk marknad. Å den andra sidan finns sedan en del ensamliggande eller mindre grupper av tomtningar på fastlandet. Förmodligen representerar dessa åtminstone delvis ett yngre husbehovs fiske med anknytning till närliggande gårdar eller de närmaste socknarna.

Sammanfattning

För allra första gången så har nu en tomtning kommit att undersökas i Halland. Tomtningen var ensamliggande och låg dessutom på fastlan- det och var därmed heller inte helt representativ för den stora mäng- den tomtningar som finns runt Onsalahalvön. Trots det så var det inte utan förhoppningar som undersökningen kom att genomföras. Det visade sig dock att detta till stor del skulle komma på skam då det framkom att tomtningen under 1900-talet hade använts som bål- plats och deponi för trädgårdsavfall och sopor. Trots att tomtningen saknade äldre fynd som kunde berätta om dess ålder, samt hur och av vem som den använts, så har det ändå genom omlandsstudier gått att närma sig svaren på dessa frågor. Tomtningen har med största sannolikhet tillhört en av Hornarps tre ursprungliga gårdar. Tomtningens ålder är dock osäker, men troligtvis kan den åtminstone vara från sent 1700-tal, för att sedan ha tagits ur bruk omkring skiftet av 1800-/1900-talet. Till utseende och konstruktion har tomtningen varit av en typ som finns på många tomtningslokaler och där det dessutom finns enstaka exempel på enkla fiskebodar som fortfarande är i bruk. 30 En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6

Referenser

Andersson, K.A. 1956. De stora sillfiskeperioderna på Sveriges väst- kust och sillen som framkallade dem. Institut of Maritim Research Lysekil. Serie Biology Report 5. Göteborg. Arwill-Nordbladh, E. 1985. Ett stenhägnadskomplex i Göteborgs skärgård, Undersökning av ett fornlämningsområde på södra Styrsö. GOTARC. Serie D, Arkeologiska rapporter 29. Göteborg. Ersgård, L. 1988. Vår Marknad i Skåne. Bebyggelse och urbanisering i Skanör och Falsterbo under medeltiden. Lund. Hasslöf, O. 1955. Västnordiskt fiske under medeltiden. Nordisk Kultur 11-12. Oslo. 85–102. Holmberg, Å. 1963. Perioden 1550–1880 med det stora sillfisket 1752–1808. I Lönnroth, E. (red.) Bohusläns Historia. Uppsala. 149–280, 318–364. Norman, P. 1993. Medeltida utskärsfiske. En studie av fornlämningar i kustmiljö. Nordiska museets handlingar 116. Kristianstad. Nystedt, O. 1994. Sillen i Bohuslän. Sillen, sillfisket och sillperioderna i Bohuslän. Skrifter utgivna av Bohusläns hembygdsförbund 49. Uddevalla. Stibeus, M. 2004. Medeltida tomtningar på Söö. Arkeologisk under- sökning av tomtningar på Söö: Bohuslän, Öckerö socken, RAÄ 52. UV Väst Rapport 2004:35. Mölndal. Ståhl, H. 1979. Ortnamnen i Hallands län, del 3 bebyggelsenamnen i norra Halland (Himle, Viske och Fjäre härader). Skrifter utgivna genom ortnamnsarkivet i Uppsala, Serie A. Sveriges Ortnamn. Svedberg, V. 2000. Tomtningar på Söö i Göteborgs skärgård – arke- ologisk undersökning av tomtningar på Söö, fornlämning nr 52, Öckerö socken, Bohuslän. Arkeologiska resultat UV Väst Rapport 1998:19. Göteborg. Svedberg, V. 2013. En Maritim värld – från stenålder till idag. Svedberg, V. & Jonsson, L. (2006). Medeltida urbanisering och fiske i Västsverige. Urbaniseringsprocesser i Västsverige. En utvärdering av uppdragsarkeologins möjligheter att belysa historiska proces- ser. GOTARC. Serie C, Arkeologiska skrifter 66. Göteborg. En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6 31

Administrativa uppgifter

SHMM:s dnr: 5.1.1-00856-2015. Länsstyrelsens dnr: 431-3846-15. SHMM:s projektnr: A13155. Intrasisprojekt: SHMM2015:105. Undersökningstid: 17–25 augusti 2015. Projektgrupp: Viktor Svedberg och Anders Kjellin. Underkonsulter: Leif Jonsson, osteologi. Undersökt yta: 18 kvadratmeter plus 35 kvadratmeter extensivt. Berörd fornlämning: Vallda 252:1. Läge: Fastighetskartan, blad 6B 5d SV (RT 90) Buera, x 6372 717 y 315.156. Koordinatsystem: Sweref 99 TM. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 6372,715 y 315,152. Höjdsystem: Rikets, RH 00. Dokumentationshandlingar som förvaras i Statens historiska museers arkiv (SHMM), Stockholm: Dokumentationshandlingarna lagras tillsammans med Intrasisdatabasen. Fynd: Inga fynd. 32 En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6

Figurförteckning Figur 1. Läget för undersökningen markerat på utsnitt ur Terrängkartan, blad 541 Södra Göteborg (skala 1:50 000), och GSD-Sverigekartan.______4 Figur 2. Undersökningsområdet markerat på utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad 6D 6B Buera (RT90). Skala 1:10 000.______6 Figur 3. Undersökning och dokumentation av en typisk lerbotten i Skåne. Foto: Riksantikvarieämbetet (Arkeologerna),­ Lund.______8 Figur 4. Område med tomtningar på Vinbärsholmen söder om Lerkil. Foto: Viktor Svedberg.______8 Figur 5. Karta som visar utbredning av tomtningar och lerbottnar, dels i Sverige dels framförallt längs västkusten. Karta: Anders Andersson/Lena Troedson, Riksantikvarieämbetet (Arkeologerna), Mölndal.______9 Figur 6. Ett strandområde med båtlänningar och småpirar vid Båtakåsen söder om Falkenberg. Foto: Viktor Svedberg.______11 Figur 7. Område med tomtningar på en halvö innanför Vinbärsholmen strax söder om Lerkil. Foto: Viktor Svedberg.______11 Figur 8. Gropar i klapperstensfält på Kråkholmen norr om Lerkil. Foto: Viktor Svedberg.______12 Figur 9. Översikt av undersökningsområdet i Lerkil med den delvis dolda tomtningen invid bergskanten till ­vänster i bilden. Foto, från söder: Viktor Svedberg.______14 Figur 10. Den från sten röjda båtlänningen i strandkanten strax sydväst om tomtningen. Foto, från öster: Viktor­ Svedberg.______15 Figur 11. Vad som syntes av den delvis övervuxna tomtnigen vid undersökningens påbörjan. Foto, från söder: Viktor Svedberg.______15 Figur 12. Den frilagda tomtningen efter att alla buskar röjts bort och gräset klippts ner. Foto, från norr: Viktor Svedberg.______16 Figur 13. Den frilagda tomtningen efter att alla buskar röjts bort och gräset klippts ner. Foto, från öster: Viktor­ Svedberg.______17 Figur 14. Avsökning av markytan i tomtningen med metalldetektor innan själva utgrävningen påbörjades. Foto, från sydöst: Viktor Svedberg.______17 Figur 15. Den frilagda golvnivån i den nordöstra delen av tomtningen. Skala 1:200.______19 Figur 16. Den frilagda golvnivån i den sydöstra delen av tomtningen. Foto, från söder: Viktor Svedberg.______20 Figur 17 a–c. Den nordöstra respektive den sydöstra murens insida. Foto: Viktor Svedberg.______21 Figur 18 tolkningsritning över tomtningens murar med orörda och utrasade stenar. Skala 1:100.______22 Figur 19 a–b. Den nordöstra respektive den sydöstra murens ovansida. Foto: Viktor Svedberg.______23 Figur 20 a–b. Den delvis framrensade utsidan av tomtningens murar. Foto: Viktor Svedberg.______23 Figur 21 a–b. Två exempel på likartade tomtningar med L-formade stenvall som också utgår från en rak bergvägg. Foto: Viktor Svedberg.______24 Figur 22 a–b. Den befintliga strandboden vid Hopphallsviken söder om Lerkil. Foto: Viktor Svedberg.______26 Figur 23. Skifteskarta över en del av Buera från 1870, med tomtningen, samt läget för de tre ursprungliga gårds­lägena och nuvarande gårdsläge för Hornarp och markerade. Lantmäteriet.______27 Figur 24. Karta över kusten runt Onsala halvön som visar större tomtningslokaler med allt ifrån cirka 20 tomtningar till upp emot närmare 100 tomtningar. Karta: Anders Andersson/Lena Troedson, Riksantikva­rieämbetet (Arkeologerna), Mölndal.______28

En tomtning i Vallda. VA-utbyggnad Lerkil etapp 6 Under ett par veckor i slutet av augusti 2015 genomförde Arkeologerna (då SHMM, Arkeologiska uppdragsverksamheten) i Mölndal en mindre undersökning av en ensamliggande tomtning i Lerkil på den västra sidan av Onsalahalvön. Vid undersökningen visade det sig dock att tomtningen var fyndtom och i sen tid använd som deponi och eldningsplats för hus- hållssopor och trädgårdsavfall. Därför har det inte varit möjligt att säkert fastställa dess ålder och användningssätt. Troligtvis har det varit en enkel redskapsbod för fiskeredskap från sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal som tillhört den närliggande gården Hornarp.