"Den sträcker sig från Saxby 'Gribba' till 'Gyusgronne i Söderby, från Borrby holm till 'Snäckja', dess centrum står väl kyrkan i.. " Så sjöng man i en sång, som var populär för c:a två decennier sedan på

den lilla ö; som ligger i Östersjön mellan Dagö och det estländska fastlan­ det och som på svenska heter Ormsö, på tyska Worms(ö) och på estniska . Av ortsbefolkningen kallas den Ormse. Kartan ansluter sig till artikeln "Ur Ormsös geologiska utvecklingshistoria" i detta nummer och vill ge en allmän orientering. Ort- och naturnamnen äro på denna karta återgivna i högspråklig form. De dialektala formerna, som användas av öborna, skilja sig i regel något från dessa. Sålunda heter t. ex. Västerviken på ormsömål Västorvike, Östergrundet — Åustorgronne, Vitberget — Hoitberge, Kyrkstenen — Kärkstain och Rumpo näs — Romp näse. I stället för , Niby, Kärrslätt och Kärrbacken vore Dyby, Nyby, Kyrkslätt och Kyrkbacken etymologiskt riktigare men brukas inte. Karttecknen avse förhållandena på ön i slutet av 1930-talet. 2 KUSTBON September

Den viktigaste anledningen till att estlands­ svenskarna acklimatiserat sig så väl är utan tve­ kan av nationell karaktär. Trots den långvariga isoleringen från moderlandet har man alltid varit medveten om det svenska ursprunget. Språk, se­ der och bruk har utgjort de förenande band, som tiden ej mäktat lösa. Detta har medfört, att est­ landssvenskarna inte känt eller känner sig som ESTLANDSSVENSKARNA I SVERIGE främlingar i Sverige som så många andra flyk­ tingar. Utgiven av Svenska Odlingens Vänner. Medborgarskapsfrågans snabba lösning har ock­ Ansvarig utgivare: Manfred Nyman så starkt bidragit till att skänka estlandssvenskar­ Redaktör: Anders Stenhohn. na den trygghet och hemkänsla, som är nödvän­ Red.-sekr.: Lars Broman. dig för trivseln. Red. och Exp.: Tunnelgatan 23, 3 tr., Stockholm. Men härtill kommer ett stort mått av anpass­ ningsförmåga hos emigranterna själva. Förhållan­ Kustbons postgiro: 19 72 07. dena i Estlands svenskbygd skilde sig i många av­ Utkommer 1952 med sex nummer. seenden från de svenska. Mycket nytt har man Prenumerationspris 1952 4 kr. fått lära sig, och en del gammalt har man kan­ ske fått göra sig av med. Sådant kan vara mödo­ Annonspris: 1/1 200:— 1/2 115:—, 1/4 60:—, samt och även smärtsamt, men det är nödvän­ 1/8 35: — digt. Anpassning är förutsättningen för allt liv Förlovnings-, vigsel- och födelseannonser 5 kr. på denna jord och grundvalen för vår tillvaro. Dödsannonser 20 kr. Utan en viss grad av förmåga att foga sig efter omgivningens krav kan det inte bli fråga om Härnösand 1952 - Härnösands Boktryckeri Aktiebolag mänsklig samlevnad. Men detta betyder ingalun­ da ett kritiklöst anammande av allt nytt och främ­ mande som bjudes i en ny situation. Allt som är nytt behöver inte nödvändigtvis vara bra. Det ANPASSNING gäller därför att ha sina sinnen öppna för det, som verkligen innebär ett framsteg, en arbetsbe- När estlandssvenskarna för åtta, nio år sedan sparing eller en uppbyggande faktor och gallra lämnade sina fäderneärvda gårdar och urgamla bort det övriga. Det är sällan lyckligt att kopiera fiskevatten i Estland och flydde eller flyttade — det må sedan gälla materiella ting eller såda­ över till Sverige, var det mången som frågade na saker som livsstil, vanor och åskådningar. sig: Hur skall det gå? Skall dessa människor, Människan blir nog i längden lyckligast, om hon som under århundraden vuxit fast i den magra försöker vara den hon är. Anpassningen får ej och ofruktbara sandjorden på Estlands kuster leda till självförnekelse och kapitulation. Då har och öar, kunna finna rotfäste i Sveriges mark? den urartat. Kan det vara lyckligt för en folkgrupp, som vant Estiandssvenskarna har i sin gamla bygdekul­ sig vid självhushållningens rytm och principer, tur mycket som är av värde och som därför inte att i en handvändning kastas in i ett industriali­ tanklöst bör skattas åt glömskan och förintelsen. serat samhälle? Och hur kommer det att gå med Kring dessa ting och normer bör man slå vakt, bekantskapskrets och umgängesvanor? Visserli­ ty de utgöra stödjepelaren i det liv, som nu fort- gen försökte man i början av estlandssvenskarnas sättes under nya betingelser i en ny omgivning. inplacering i det svenska arbetslivet i görligaste mån gå efter principen: släkt, vänner och bekanta Sh. till samma plats. Men av olika anledningar kun­ de det inte bli någon mer omfattande bosättning efter dessa riktlinjer. Estlandssvenskarna kom att spridas över hela landet, och de gamla umgänges­ HÖSTSAMKVÄM kretsarna splittrades. anordnas av föreningen Ja, hur har det nu gått? Svenska Odlingens Vänner På den frågan vill Svenska Odlingens Vänners lördagen den 1 nov. kl. 19.30 opinionsundersökning söka ge ett någorlunda till­ i Margareta Hushållsskola förlitligt svar. Än är denna undersökning ej (festvån. 3 tr.) avslutad, och det är därför för tidigt att uttala sig om resultatet. Men det vill synas, som om Adolf Fredriks kyrkogata 10, Sthlm. estlandssvenskarnas omplacering lyckats över för­ Programmet upptar bl. a. visning av väntan bra. Förutom barn och ungdom, som ju alltid har lätt att finna sig tillrätta med nya för­ estlandssvensk film hållanden, kan man nog lugnt påstå, att de ar­ och körsång. betsföra åldrarna anpassat sig väl i det svenska Kaffe serveras. Pris c:a 4 kr. samhället. Att enstaka åldringar ibland visat miss­ ALLA HJÄRTLIGT VÄLKOMNA! nöje med de nya förhållandena är lätt att förstå. September K U S [BON

Domprosten Nils Bolander: BENÅDAD SYNDARE

L)en där mångomtalade fariséen, som en gång tro — och det icke av eder själva. Guds gåva är tillsammans med en publikan gick upp i helge­ det — icke av gärningar, för att ingen skall be­ domen för att bedja, inbillade sig av allt att döma römma sig." att man kunde köpa sig tillträde till himmelens Pinnarna på våra goda gärningars himlastege land genom egna förtjänster. räcker inte till. Vår enda räddning är att Gud Hela hans pretentiösa och triumferande upp­ i sin outgrundliga kärlek till oss, fallna männi­ trädande tyder på det. Det är som om han ville skor, stigit ned till oss i vår hjälplöshet och er­ säga till Gud: Se här vad jag åstadkommit och bjuder oss liv och salighet i sin son Jesus Kristus. åstadkommer! Här har jag nu levererat så och Våra moraliska kraftansträngningar är dömda så många goda gärningar, noggrant specificerade. till undergång om inte Guds Ande först får kom­ Därför förväntar jag mig av min Gud en mot­ ma oss förvandlande nära och verka i oss både svarande mängd välbehag. vilja och gärning. Det är faktiskt fråga om ett bilateralt handels­ avtal med Gud. "Just som jag är, ej med ett strå Detta köpslående med Gud är vi långt ifrån av egen grund att bygga på, främmande för nutilldags heller. Det hör visst blott på den grund att du för mig inte till ovanligheten att en människa säger som har dött och själv oss bjöd till dig, så: Jag har verkligen bjudit till att vara en kris­ jag kommer, o Guds Lamm!" ten människa och leva ett kristet liv, gjort mitt allra bästa — kom inte och säg annat! — gått i Får du och jag upp ögonen för denna avgöran­ kyrkan regelbundet, läst mina böner regelbundet de, livsavgörande sak skall krampen i vårt liv och offrat duktigt både till diakoni och mission. släppa, ångesten vika, den ångestfulla ovissheten: Jag tycker inte att jag är förtjänt av att ha det så Skall jag komma in i himmelen? Vi upphör med tråkigt ställt som jag har det. Gud har svikit mig. att ängsligt mäta vår andliga temperatur med Hela detta betraktelsesätt och resonemang är den mycket otillförlitliga termometer som heter grundfalskt. Ingen dödlig kan köpa sig Guds väl­ känslorna, upplevelserna. Kvar står endast det signelse och välbehag. Ingen människa gör sig på heliga missnöjet med oss själva. något sätt förtjänt av Guds nåd. Vi har all anledning att högt och rent tacka "Vik ej ur mitt hjärta, Gud för alla skötsamma och präktiga människor hälsosamma smärta, som finns i världen — många fler än man tror Andens fattigdom ..." och vet om! — men vi får aldrig en sekund glöm­ ma, att ingen enda människa har någon som helst Gud älskar oss inte därför att vi är så duktiga förtjänst att komma dragande med inför Gud och eller så dygderika, så nyktra och så skötsamma. åberopa sig på inför honom. Han älskar oss bara därför att han är kärleken Det visste publikanen i templet. och all nåds Gud, som har kallat oss "till sin Publikanen presenterade ingen meritlista inför eviga härlighet i Kristus". Därför, att vi är hans. Gud. Han vet inte om någon egen rättfärdighet. Han flyr huvudstupa till Guds förbarmande hjär­ ta med ett skri ur djupen: "Gud, misskunda dig över mig syndare!" Och upp flög himlens port. "Gud, misskunda dig över mig, syndare." — Uppbrott Då nöjer man sig inte med att bara lägga ner sina många bittra och förödmjukande nederlag En tidig morgon i dåligt väder inför Gud. Man lägger också ned sina förmenta för sista gången vi stängt vår dörr. triumfer och segrar, sin skenbart skinande för­ Och händer trycktes av barn och fäder, träfflighet, sina imponerande fromhetsövningar, och tårar föllo som aldrig förr. hela grannlåten som man pyntat ut sig med. Mer än en benådad syndare kan ingen bli här När båten vände sin stäv från stranden, på jorden. "Ty av nåden aren I frälsta genom då stämde alla i sången in. Och alla höjde till avsked handen och tog farväl utav bygden sin.

ARRENDEN Den mark vi brutit med svett och möda, den jord vi odlat, de hus vi byggt, 25 tnld. å skärgårdsö, allt fick vi lämna. Dock, hem och gröda vi offrar gärna, blott vi fick tryggt. stora och bra beten, med el. utan inventarier, nu eller senare. Svar till Idö gård, Arholma. En ormsökvinna. 4 KUSTBON September

som rektor vid Birkas folkhögskola under åren 1929—31. Från årsmötet och hembygdsdagen Hans första kontakt med estlandssvenskar sträckte sig annars ännu längre tillbaka i tiden. För nära 50 år sedan stiftade han bekantskap med Hans Pöhl i Uppsala, och där sammanträffade han något senare även med andra estlandssvenskar, bl. a. hr Välja från Österby och de 16 folkskollärare, som sommaren 1920 genomgick en fort­ bildningskurs vid Uppsala folkskoleseminarium. Vintern 1929 anträdde han så sin resa till Estland. Efter ett kort­ varigt besök hos revalsvenskarna kom han till Hapsal. Dar möttes han på bryggan av en nucköbo, som kom fram och sa: — Är Ni svensk, då är jag emot (d. v. s. för att möta). Ja, sedan kom upplevelserna och minne­ na från Birkastiden i snabb följd. Ett särskilt starkt in­ tryck på agronom Danell gjorde de estlandssvenska be­ gravningstågen. Man ledsagade de hädangångna från hemmet till kyrkogården under psalmsång. Hans Pöhls begravning på Ormsö betecknade han som furstlig. Halva öns befolkning hade mött upp vid stranden, och genom en 6 km lång allé av svenska och estländska fanor bars Den estlandssvenska kören. Foto: R. Treiberg. stoftet av denne estlandssvensikarnas främste kulturkäm­ pe till den sista vilan. — Men, fortsatte talaren, en sådan begravning var han ärligen värd. Ty det mest svensk- Söndagen den 17 aug. höll föreningen S. O. V. sitt sjun­ betonade anförandet har inte hållits av någon riksdags­ de årsmöte på godtemplargården Tollare. Ett åttiotal man på Helgeandsholmen i Stockholm utan av Hans Pöhl personer — de flesta medlemmar — hade infunnit sig i Estlands parlament. Genom hans insats blev det lilla till förhandlingarna, som började kl. 11.15. Efter psalmen Estland ett föregångsland i fråga om minoritetslagstiftning. "Jag lyfter mina händer" hälsade föreningens ordföran­ de fil. lic. Elmar Nyman deltagarna välkomna och redo­ I fortsättningen framhöll talaren, att Sverige inte en­ gjorde för föreningens verksamhet under det gångna året. bart erhållit välbehövlig arbetskraft i och med estlands­ Årsmötet omvalde hr E. Nyman till ordförande under svenskarnas överflyttning, utan han ansåg även, att riks­ nästa verksamhetsår. Av de ledamöter, vilkas mandattid svenskarna kunde ha något att lära sig av estlands­ utgick detta år, omvaldes hrr Lars Broman och Anders svenskarnas seghet och ekonomiska sinne. — Den dag Lindkvist. I stället för hr Anton Vesterberg, som avböjt kanske kommer, sade han, då de rikssvenska bönderna återval. invaldes hr Viktor Aman som styrelseledamot. På kommer till er och frågar: Hur kunde ni leva på att den efter honom ledigblivna suppleantplatsen invaldes sälja mjölk för 3 öre litern? Hur bar ni er åt? Och hr Johan Wallin. Suppleanterna hrr Edvin Lagman och hur hade ni dessutom råd att kosta på era söner och Anders Stenholm, samt revisorerna hrr Richard Aman döttrar högre utbildning? Styrkan i er ekonomi låg däri, och Fridolf Grönberg, omvaldes. Likaså omvaldes frk att ni rättade munnen efter matsäcken. Olga Hallberg till revisorssuppleant, medan den andra Bland senare händelser, som agronom Danell drog sig suppleantplatsen, som blivit ledig efter hr Johan Wallin, till minnes, var kontakten med en estlandssvensk officer besattes med fru Alma Pöhl. under beredskapsåren och en insamling, som han deltagit I årsmötet deltog bl. a. f. d. rektorn vid Birkas folk­ i. Talaren berättade: — Jag hade fått i uppdrag att sam­ högskola, agronom Nils Daneli, som uttalade sin glädje la ihop jordbruksredskap åt de estlandssvenska bönder­ över att åter få vara med vid ett S. O. V.-sammäntra­ na. TJnder en resa kom vi till en gård i Dalarna. Vi de. Det hade gått 21 år sedan sist. Innan mötet avslu­ mötte ägaren på trappan och frågade, om han hade något tades kl. 12.30 framförde föreningens hedersledamot, frk att ge. — Nä-ä, sade han, jag har inget å ge, jag har Dagmar Pettersson, de närvarandes tack till styrelsen för de så dåligt. Hur det nu var så kom vi i alla fall in det oegennyttiga arbete, som den uträttat under det gång­ i redskapsboden och tog en titt på inventarierna. Där na verksamhetsåret. fångades vår uppmärksamhet genast av en splitter ny Efter ett par timmars paus samlades man åter för att plog, som stod bland en massa gammalt skrot. Där fanns fira hembygdsdagen. Det vackra, ehuru något kyliga också en del andra plogar, gamla och uttjänta, och vi augustivädret, hade vid denna tidpunkt på dagen lockat frågade därför, om vi ändå inte kunde få en plog. fram bortåt 500 estlandssvenskar. De flesta kom givetvis — Ja, ta en då, kom det eftertänksamt. från Stockholm med omnejd, men även mer långväga — Vilken? gäster syntes till. Eskilstunabussen stod som vanligt på — Ta den fina. Dessa bönder, som fått gå igenom gårdens parkeringsplats och trängdes med personbilarna, så mycket, ska naturligtvis ha det bästa man har. som syns bli talrikare för varje år. Agronom Danell avslutade sitt tal med att konstatera: Efte:* hälsningsanförande av licentiat E. Nyman sjöng — Ett är säkert. Mitt liv hade varit mycket fattigare den estlandssvenska blandade kören under ledning av om jag inte fått vara med om dessa 3 år i Estland. folkskollärare Viktor Aman några sånger, bl. a. "Bån- Efter festtalet sjöng kören åter några sånger, varefter domstien" av M. Ekman. Därefter fick dagens festtalare, två rickullag visade hur man spelar volleyboll. Med lekar agronom Nils Danell, ordet. Med humor, känsla och in­ och dans avslutades så den sjunde estlandssvenska hem­ levelse berättade han om sina minnen från Estlands bygdsdagen på Tollare, och alla som deltagit såg glada svenskbygd. Som bekant tjänstgjorde agronom Danell och belåtna ut. Sh. September KUSTBON 5 Ur Ormsös geologiska utvecklingshistoria Av Anders Stenholm

Fig. 1. Strandvallar av skalgrus vid Saxby jyr. r or c:a 400 miljoner år sedan låg Ormsö på På en del ställen, särskilt i de nordvästra delar­ bottnen av ett mäktigt hav. Av allt att döma var na av ön, träder berggrunden i dagen. Den ligger detta hav tämligen varmt, ty där levde koralldjur antingen helt blottad eller mer eller mindre dold och andra värmeälskande organismer. De högst under strandvallar av skalgrus (fig. 1). I dessa utvecklade djur, som funnos på den tiden, voro trakter äro även öns kalkbrott belägna. Ur kalk­ fiskarna. Varken groddjur, kräldjur, fåglar och brotten har ormsöbon under flera generationer däggdjur eller människor hade ännu kommit till. hämtat den kalksten, som han behövde för sitt Man förstår härav, huru nästan ofattbart långt husbehov. Det kunde vara till golv i rian, trapp­ tillbaka i tiden detta skede i jordens utvecklings­ stenar, solur o. dyl. eller till bränning av mur­ historia ligger. brukskalk. Som byggnadsmaterial kom kalkste­ Genom avsättning ur detta hav ha de kalk­ nen sällan till användning. Endast baronens herr­ stenslager uppkommit, som nu utgöra öns berg­ gård med tillhörande ekonomibyggnader var upp­ grund. Då lagrens mäktighet kan uppskattas till förd av detta material. Ortsbefolkningen använ­ flera hundra meter, förstår man, att deras till­ de kalkstenen på sin höjd i smedjor och bastu­ komst måste ha tagit ofantliga tidrymder i an­ byggnader. Om detta förhållande berodde på ren språk. En ringa del av de djur och växter, som tillfällighet eller om det dolde sig någon tanke levde i havet, inbäddades efter sin död i kalk­ bakom, undandrager sig artikelförfattarens be­ stenslagren utan att fullständigt förstöras. Under dömning. Sannolikt var det väl helt enkelt så, årmiljonernas lopp ha de där förstenats, och att den stora rikedomen på skog erbjöd öborna nu föreligga de i form av s. k. fossil. Av fossila ett ur många synpunkter lämpligare byggnads­ djur, som påträffats på Ormsö, kunna nämnas material. armf otingar, mossdjur, foraminiferer, tagghu- Endast på ett ställe, nämligen Vitberget (Hoit- dingar m. fl. Växtfossilen inskränka sig huvud­ berge), finns det en rest av en hårdare kalkstens­ sakligen till alger. Det är bl. a. genom studium typ kvar. Den består av ett gammalt korallrev av dylika fossil, som man skaffat sig kännedom och företer ingen skiktning. Det är på grund om de avlägsna tider i jordens utvecklingshisto­ av revkalkens stora hårdhet, som detta parti kun­ ria, som det här är fråga om. nat bevaras, medan de omgivande lagren av mju­ Kalkstensberggrunden på Ormsö utgöres i all­ kare, lagrad kalksten nötts bort av senare tiders mänhet av plana, skiktade lager med ett mer eller landis och isälvar. mindre vågrätt förlopp. Det översta skiktet be­ De ovannämnda kalkstensavlagringarna tillkom- står vanligen av vit, tämligen hård kalksten. Där­ mo under en geologisk era, som kallas forntiden. under ligger ett grått eller gråblått skikt, som till Efter denna följde jordens medeltid och nutid, en femtedel består av lera och därför är mjukare som vardera omspänna flera tiotal miljoner år. än det översta. Dylika lerhaltiga kalkstenar bru­ Under dessa tidevarv avsatte sig också mäktiga kar man kalla märgelstenar. Under märgelskik- lagerserier, men därav finns intet spår på Ormsö. tet följa sedan åter vita och hårdare sediment. Endast från nutidens sista period, som kallas 6 KUSTBON September kvartar, finnas avlagringar på ön. De bilda de ten gick ungefär från Vilna över Berlin till Ham­ lösa jordarterna. burg. Under den föregående nedisningen, som För norra Europas vidkommande karakterise­ blivit kallad den stora nedisningen, hade istäcket ras kvartärperioden framför allt av stora klimat­ en ännu större utbredning. växlingar åtföljda av nedisningar och avsmält- Isens framryckning avbröts efter en obekant ningar samt av landsänkningär och landhöjningar. tidrymd genom en markant klimatförbättring, och Man har kunnat fastslå, att Europa under kvar­ avsmältningen började. Detta anses ha inträffat tärperioden undergått fyra nedisningar, vilka va­ för c:a 25.000 år sedan. Enligt W. Ramsay och rit åtskilda av tre isfria skeden eller interglacial- M. Sauramo skulle Nord-Estland, och därmed tider. I Estland har man hittills funnit spår efter Ormsö, ha befriats från sitt istäcke för omkring två nedisningar och en interglacial tid. De kvar­ 11.000 år sedan. Ormsö, liksom hela Väst-Est­ tära lager, som finnas på Ormsö, härstamma land, låg vid denna tidpunkt under ytan av en samtliga från den sista nedisningen och den där­ isdämd sjö, som fått namnet Baltiska issjön. på följande senkvartära tiden. Under sin rörelse förde landisen med sig allt Den landis, som direkt eller indirekt utformat på berggrunden liggande löst material och lös­ Ormsös nuvarande ytgestaltning, hade sitt cent­ gjorde även ur densamma massor av dess övre rum i Norrland. Från detta centrum — isdelaren sprickrikare och genomvittrade delar. Allt det — strömmade isen ut åt olika håll. I stort sett material, som isen tog upp, krossades och baka­ försiggick landisens rörelse från mitten radialt des samman till en regellös blandning av block, utåt kanterna. Men i randområdena, där isen var grus, sand och kalkhaltigt lerslam. Denna gröt, tunnare, påverkades istäckets rörelse även av som alltså kom att bestå av mer eller mindre markens relief. En tjock ismassa är nämligen osorterat material, kalla geologerna morän. Det plastisk, och den kan röra sig både på ett hori­ som tillhört isens bottenlager är bottenmorän, det sontellt underlag och även följa markytans ojämn­ som legat högre upp är ytmorän. Gränsen mellan heter. Under denna rörelse medförde isen lös- de båda typerna är inte skarp. I regel äro botten­ brutet material ur berggrunden, med vars till­ moränerna mera finkorniga och hårt packade. hjälp underlaget, i första hand berggrunden, av­ Innehålla de block, så äro dessa avrundade och hyvlades. Rundslipade hällar, räfflor i underlaget hårt nedpressade i grundmassan. Det är denna och andra likartade ismarken vittna än i dag om jordart, som på svenska kallas pinnmo. isens framfart för bortåt 100.000 år sedan. Dock På Ormsö efterlämnade landisen blott ett tunt bör man komma ihåg, att de äldre spåren mer skikt av bottenmorän. Ehuru detta skikt säker­ eller mindre utplånats av de yngre, varför det i ligen täcker större delen av kalkstensberggrun­ regel endast är den verksamhet, som iskanten ut­ den, träder det jämförelsevis sällan i dagen, ty övade under sitt sista skede, som direkt kan stu­ det döljes av yngre avlagringar (fig. 3). I nord­ deras i naturen. På Ormsö har isen rört sig i väst, där berggrunden ligger nära markytan, är nordväst-sydostlig riktning, ty i den riktningen bottenmoräntäcket naturligtvis tunnast. På sina har kalkstensberggrunden eroderats, och i samma ställen täckes berggrunden här endast av ett någ­ väderstreck ligga öns rullstensåsar orienterade. ra tiotal cm tjockt lager av vittringsprodukter Istäckets tjocklek har inom centralområdet och skalgrus. Ät sydost ökar bottenmoränskiktet uppskattats till 3.000—3.500 m, och dess största i mäktighet. Mellan Bussby och Magnushov har utbredning framgår av fig. 2. Den södra iskan- mån sålunda uppmätt tjockleken 1 m, i Diby över 5 m. Endast på sistnämnda ställe kan man säga, att moränskiktet bildar självständiga ytformer. Kärnan i dessa utgöres likväl av kalksten, som här ligger högre än i omgivningen. Materialet i bottenmoränen på Ormsö är skiftande men ut­ göres huvudsakligen av kalkgrus med kalkhaltig lera som bindeämne. Landisen medförde även en mängd material från områden, vilka den passerat, innan Ormsö nåddes. Särskilt anmärkningsvärda äro de större flyttblock, som man påträffar flerstädes på ön. De största äro: Kyrkstenen (Kärkstain) utanför stranden mellan Diby och Norrby, Smeden (Smen) på en löväng sydost om Borrby, Skär­ stenen (Skäresstain) på en äng strax väster om Hosby, Vargstenen (Vargstain) i närheten av vä­ gen mellan Kärr slätt och Borrby samt Barons sten (Baronsstain) i barrskogen öster om kyrkan (jfr omslagsbilden). Dessa flyttblock mäta alla några tiotal kubikmeter. Härtill komma ett antal mindre "gråstenar", som de kallas på ön. På sina håll ligga dessa ganska tätt och bidraga till att ge Fig. 2 Karta över den sista nedisningen. landskapet dess prägel. Så är t. ex. fallet på åsar- September KUSTBON 7 na i och Rälby-Klubba samt mellan Borr­ by och Kärrslätt. Under isens avsmältning trängde en del smält­ vatten genom sprickor och håligheter ned mot isens botten och samlades där i smala kanaler eller tunnlar till isälvar, vilka därefter sökte sig ut mot iskanten. Isälvarna förde med sig stora mängder grusmaterial, som under färden stöttes och maldes, varvid partiklarna blevo mer eller mindre rundade. När älvarna nådde iskanten och strömhastigheten minskade, avsattes det medför­ da materialet. Närmast älvmynningen sedimen­ terad e de största och tyngsta kornen, längre ut avsattes de finare partiklarna. Det grövre mate­ rialet, som avlastades snabbt, bildade stora högar, vilka kommo att ligga mer eller mindre tätt efter varandra allteftersom iskanten med isälvsmyn- ningen drog sig tillbaka. På så sätt uppkommo de s. k. rullstensåsarna. De ligga vanligen orien­ terade i isens rörelseriktning. Enligt A. Laasi ärö följande åsar på Ormsö sä­ Fig. 3. Karta över berggrunden och de kvartära bild­ kerligen rullstensåsar: åsen genom Norrby—Sö- ningarna på Orrr.sö. 1 — berggrund, 2 — bottenmorän, derby—Hosby, Rälby ås, Sviby kullar samt den 3 — strandgrus, 4 — glacijiuvialt grus, 5 — marin sand på mitten avbrutna åsen genom Borrby— (och varvig lera), 6 — torv. Efter A. Laasi. —Rumpo (jfr omslagsbilden och fig. 3). Troligen är också den låga ås, som ligger strax öster om därför fått stor betydelse som geologisk tidmä­ Magaushov, till sin uppkomst en rullstensås. Åsen tare, särskilt när det gällt att fastställa landisens genom Borrby—Hullo—Rumpo är den största och avsmältningstempo. bäst utbildade. Den uppvisar i våra dagar öns Ishavsleran lade sig som ett täcke över stora största både absoluta (11,9 m) och relativa (11,5 delar av Ormsö och slätade härigenom ut alla m) höjd. Man bör emellertid komma ihåg, att smärre ojämnheter i underlaget. Endast de större rullstensåsarna ursprungligen voro mycket högre höjderna, bl. a. rullstensåsarna, stucko upp över och brantare, än vad som nu är fallet. Öns större lertäcket. Särskilt betydande är den varviga leran åsar fortsätta även ett gott stycke ut i havet. Ett i öns östra delar. Här täckes bottenmoränskiktet bälte av grund och skär vittnar härom. mellan höjdsträckningarna överallt av sådan lera Materialet i dessa rullstensåsar är skiktat och (fig. 3). Den träder dock mera sällan i dagen, utgöres till största delen av sand och grus av emedan den i regel täckes av yngre avlagringar. samma bergarter som i traktens morän. Här och Upp till markytan når den varviga leran t. ex. var finnas även insprängda lerskikt. På flera stäl­ väster om Norrby och vid stranden sydost om len, t ex. Sviby "berg", har man tagit upp grus- Söde." by. Den lera, som man finner i lergroparna och sandgropar för att komma åt rullstensåsens i Sviby och som användes till tegel, är icke innehåll, som användes till vägmaterial, mursand varvig, utan härrör troligen från en senare tid. m. m. Den ovannämnda Baltiska issjön var en söt- Som vi ha sett, utgöra rullstensåsarna avlag­ vattenssjö, ty endast i sött eller föga salthaltigt ringar, som avsatts av smältvattnet från landisen. vatten kan varvig lera uppkomma. Den låg upp­ Sådana avlagringar kallas allmänt glaciala sedi­ dämd mellan den vikande iskanten i norr och om­ ment eller glacifluviala bildningar. Till de vikti­ givande fastmarksstränder. Genom de djupaste gare glaciala sedimenten räknas — förutom rull­ sänkorna i Öresund och Stora Balt hade den för­ stensåsarna — även den s. k. varviga leran. bindelse med världshavet i väster. För att förstå uppkomsten av varvig lera, måste Omkring år 9.O0O f. Kr. inträffade en katastrof vi ermra oss, att Ormsö vid tiden för landisens av siora mått. Då smälte nämligen landisen bort avsmältning från ön, var täckt av en djup isdämd från Billingens nordspets i Västergötland, och sjö, Baltiska issjön. Man har beräknat, att dess därmed bröts spärren mot Västerhavet. Den Bal­ djup i Ormsö-trakten uppgick till 90 m. Denna tiska issjöns vattenmassor störtade ut, varvid dess sjö fick varje vår och sommar, då smältvatten­ yta sänktes bortåt 70' m. Genom den förbindelse strömmen var stark, mottaga en mängd slam, som med Västerhavet, som härigenom uppkom och efter hand avsatte sig på issjöns botten. På hösten som så småningom breddades, när Närkessundet däremot, då strömmen och slamtillförseln avstan­ blev isfritt, fick nu issjön mottaga salt vatten från nat, upphörde sedimenteringen så småningom för världshavet. Med detta vatten följde även en del att börja på nytt nästa vår. Eftersom slammets saltvattensdjur, bl. a. en liten ishavsmussla, som beskaffenhet under en sedimenteringssäsong änd­ på latin kallas Portlandia (Yoldia) arctica. Efter rade karaktär, bildades det tydliga lager i leran, denna mussla har detta skede i Östersjöns ut­ ett för varje år, på samma sätt som det bildas vecklingshistoria fått namnet Yoldiahavets tid. årsringar i en trädstam. Den varviga leran har Emellertid höjde sig landet hela tiden, sedan KUSTBON September

Journalistglimtar från Från Tallinn till Walga det fria Estland 1930 Av Allan Ingelson

Från den dag man landstiger i Tallinns hamn ända tills man lämnar det lilla fria Estland vid tullstationen i Walga har man en stark känsla av att befinna sig i ett triv­ samt land, ett land där man lever billigt och möter gästfrihet och där vi bortskämda nu­ tidssvenskar har en hel del att lära i fråga om arbetsamhet, sparsamhet och uthållig• het. Landet är fattigt, men det finns en seg tåga i det estläiidska folket, det estlands­ svenska inte minst, och minnena från svensktiden hålls aktuella. Det är högsommar 1930', och den gamla "Kale- sjön suger. Jag bad servitrisen stillsamt om en wipoeg" — vi kallade den rätt och slätt "Kalle femma konjak, och då frågade hon något för­ är på väg" — gungar över Östersjöns böljor. Mat­ bluffad: sedeln har ingen lyx, men är avfattad på svenska, — Fem liter'? tyska och estniska, så man har en chans att lära Det är besvärligt att komma från ett centiliter- sig några estniska glosor. En trupp esperantister land till ett fritt land, men man vänjer sig . . . är med ombord, men de har sitt språk för sig Det första som sticker upp av Tallinns stads­ själva och har alltså inga svårigheter. Och själv silhuett är Olaikyrkans spetsiga torn och några sitter jag på däck med en liten groggpinne, ty fabriksskorstenar med bolmande rökmoln. Allt trycket genom de bortsmältande ismassorna åsarna. Detta kommer ^ig därav, att åsarna blivit minskat. Härigenom blev Närkessundet så små­ starkt abraderade av vattnet och att stora delar ningom torrlagt, och Östersjön kom åter att bli av det bortskrapade materialet åter blivit hopat en sjö. Efter en liten sötvattenssnäcka, Ancylus på deras sluttningar. Rullstensåsarna ha härige­ fluviatilis, har denna sjö benämnts Ancylussjön. nom blivit lägre och flackare. På några ställen, På grund av att världshavets yta höjde sig, t. ex. i Bussby och Kärrslätt, ha abrationspro- förvandlades Ancylussjön c:a 5.000 år f. Kr. åter dukterna bildat fristående, låga åsar. Det finare till ett hav med salt vatten. Havet kallas Lito- materialet spolades emellertid ut ur gruset och rinabavet efter ett par havssnäckarter av släktet den grövre sanden och svämmade ut över havs­ Litorina som levde i det. Litorinahavet hade för­ bottnen, där det avsatte sig i form av sedimen­ bindelse med Västerhavet genom de danska sun­ terad, marin sand ovanpå den varviga leran och den, som på den tiden voro mycket djupare och de lägre liggande bottenmoränområdena. bredare än nu. I de nordvästra delarna av ön, där kalkstens­ Så småningom avstannade emellertid den eusta- berggrunden ligger nära markytan, bestå strand­ tiska höjningen av havsytan. Men då landhöj­ vallarna huvudsakligen av skalgrus. Särskilt vac­ ningen fortsatte inom Östersjöområdet, kommo kert utbildade äro de strax söder om Saxby fyr. Litorinahavets förbindelser med världshavet att Genom vindens verksamhet kunna under gynn­ minska i omfång, och det salta vattnet hade ej samma omständigheter flygsandsfält bildas. På längre så lätt att tränga in i Östersjön. Salthal­ Ormsö uppträder flygsand endast inom några ten minskades långsamt, och en del bräckvat- mindre områden, t. ex. mellan Norrby och Sö- tensdjur, bl. a. snäckan Limnaea ovata, började derby och i Rumpo. Likaså är torv en sällsynt infinna sig. Detta skede i Östersjöns historia, företeelse på ön (fig. 3). Tor ven leder sitt ur­ som alltså följde på Litorinahavets tid, har därför sprung från olika slags vatten- och kärrväxter, kallats Limnaeahavet. Försvagningen av Lim- som av en eller annan anledning räddats från full­ naeahavets salthalt har sedan fortsatt ända fram ständig nedbrytning. På Ormsö är torven av rela­ till våra dagar. tivt sen härkomst och av underordnad betydelse. Tiden efter den sista nedisningens avsmält- Så har under årmiljonernas gång det ena skik­ ningsskede, d. v. s. från Yoldiahavets tid till nu­ tet lagts till det andra, formationer ha skapats, tiden, kallas postglacial tid. Under den ojämför­ rivits upp och omlagrats, materialet har stötts och ligt största delen av den postglaciala tiden låg blötts, och själva jordskorpan, som vi äro vana Ormsö sänkt under vatten. Enligt vissa beräk­ att betrakta som något fast, solitt och orubbligt, ningar var det först under det första årtusendet har i själva verket böljat upp och ned som ett före Kristi födelse, som öns högre belägna delar gungbräde. Ett av resultaten av denna gigantiska började sticka upp ovan vattenytan. Sedan den­ skapelseprocess är Ormsö. Ingenting tyder på att na tid har ön höjt sig så gott som oavbrutet ända de väldiga krafter, som gett jordskorpan dess nu­ fram till våra dagar. Man har beräknat, att land­ varande form och utseende, nu skulle ha spelat höjningen i Ormsö-trakten under de senaste 100' ut sin roll. Det förhåller sig nog bara så, att en åren uppgått till c:a 30 cm. människas livstid är alldeles för kort, för att hon Under postglacial tid avsattes stora mängder genom egna iakttagelser skulle kunna övertyga strandgrus och sand på Ormsö (fig. 3). Särskilt sig om att sista stenen i skapelseprocessen ännu påfallande äro dessa avlagringar kring rullstens­ inte är lagd. September KUSTBON g eftersom fartyget närmar sig kajen dyker den och med släckta lyktor bär det av genom staden ålderdomliga staden upp med sitt gamla -Dom- till Grand hotell. berg, riksstyrelsens och administrationens säte, Tartu är en liten trevlig studentstad å la Lund sina ringmurar och fästningstorn å la Visby, sina med låga hus, knaggliga gator och en stillsam Hansahus och sina slingrande gator och gränder. trafik. I ett boningshus mitt emot hotellet ligger Det är en pittoresk anblick och samtidigt något ett kompani infanterister. Man har inte haft råd av ati; gå tillbaka i tiden. En speciell atmosfär slår att bygga kaserner, och soldaterna bor följaktli­ emot en, landets atmosfär. Vi är på utländsk gen civilt. Det enda som tyder på förläggnings­ botten, men samtidigt på svensk. plats är posterna utanför porten. Genom slingrande, kullriga gator och gränder Strax intill Domberget — det finns ett Dom­ går färden upp till Gamlestan, där Goldener berg i varje större estnisk stad liksom det finns Löwe, hotellet, ligger. Den skäggige kusken gör en Storgata med Grand hotell i Sverige — ligger sig ingen brådska, och Pållen masar lojt efter be­ universitetet, en pampig byggnad med mäktiga hag, viftar på svansen och trivs. Överallt på ga­ kolonner utanför stora trappan. Jag går dit upp torna ser man militärer i uniformer som påmin­ och träffar en trupp finska agrarer som är på ner om de engelska. besök.. Vi gör sällskap till Salve, konditoriet på mode i, och träffar estniska kolleger. Det är tyst När man promenerar här uppe på Domberget och fridfullt nu på sommaren, men när de cirka med dess sevärdheter och svenskminnen har man 4.O001 estniska studenterna intar stan på höstkan­ en känsla av att befinna sig i en labyrint. Kul­ ten blir det liv och rörelse. Här spelas schack, lerstenarna är besvärligare än i flottstationen läses tidningar och görs växlar före kl. 14, acku- Karlskrona, och trottoarerna är så smala att två rat som hemma i Sverige. nätt och jämnt kan passera varandra. En gam­ I stan sammanträffar vi också med svenske mal enspännare skakar förbi, och kusken piskar vicekonsuln, apotekare J. Lill, svenske biträdan­ på den gamla märren som om det gällt en brand­ de militärattachén i Baltikum, löjtnant Anders utryckning i Kråkemåla. En karl skjuter en vat­ Engelbrekt Flodström, den svenske journalisten tentunna framför sig på en kärra, och genom vat­ Harald Dikman, som sköter den ordinarie kor­ tenröret silar några fina strålar. Längre ner i respondensen med hemlandet, m. fl. trevliga per­ gatan sköter kvinnorna gatubevattningen. Då och soner. då tutar en bil i en gränd, och små eldröda bussar kränger genom gatorna. Högst uppe på berget Nere vid Emajögi (Embach) ligger en basar petar bland molnen "Långe Herman" — det hög­ med allsköns krams, och bönder i storstövlar och sta fästningstornet på slottets sydvästligaste del. lapti, ett slags snörskor, kliver omkring bland Den blåsvartvita flaggan smattrar där uppe i vin­ marknadsgrejorna. Levande höns springer om­ den på krönet, och en siren är också placerad kring och plockar, hästarna hugger åt varandra där uppe. En signal från denna, och kårerna sam­ och sparvarna för öppet krig i hästspillningen. las, både de militära och frivilliga. Mitt emot Över Emajögi leder Katarina II:s massiva sten­ slottet ligger den ryska Alexander Nevskij-kate- bro, över vars valv hon låtit inrista: dralen med sina gyllene pärontorn. Den är så "Ström, stanna här ditt lopp, ty Katarina II har grant utstofferad att den påminner om en herre så befallt!" i frack på ett bondkalas. Den bryter av alldeles Det låter något, det! Men strömmen flyter obe­ oerhört och borde med det snaraste förläggas till kymrad av befallningar . .. annan plats. I närheten ligger domkyrkan, som är Bilen, som konsul Lill älskvärt ställt till vårt uppförd på 16'OiO-talet. Här vilar bland många förfogande, står startklar, och snart susar den andra bemärkta män ståthållaren och fältherren fram över estniska vägar, till en början mycket Pontus de la Gardie. Runt omkring slottet ligger goda. Slätten ger en känsla av att man befinner ministerierna och alldeles där intill parlamentet, sig hemma i Mellansverige. Endast de blåsvart­ där de hundra riksdagsmännen — lika många vita kilometerstolparna påminner om var man som "tyrannerna" i Stadshuset i Stockholm — uppehåller sig. Här och där dyker ett frihetskrigs­ samlas till riigikogu, riksdag. I det här landet monument upp på en inhägnad plats vid lands­ har man inte några 4, 5 månaders jobb som i vägen. Men kyrkor och bilar är det skralt med. Sverige, utan nära tio, i år — 1930' alltså — från På tolv mil såg vi bara tre kyrkor och två mö­ oktober till juli. Men riksdagsfarbröderna har tande bilar. Stugorna omkring oss ser fattiga ut. bara 220i kr. i månaden där över. Inget slöseri Ströbyn tycks vara den förhärskande, dvs. bön­ med statens medel! derna bor kringströdda på var sin andel av jor­ den. Stor byn med en gata är sällsynt. Stugorna De estniska järnvägarna är "schnell und ge- är omålade liksom i övre Norrland och har vass­ nau", sa det estniska turistväsendets ledare. Men rör som takbeklädnad. när man äntligen efter fem timmars tixande hop­ Tre mil norr om Petseri börjar de dåliga vägar­ par av den stånkande expressen i Tartu — Dor- na. Här blir det fullkomligt sjögång mitt på pat säger vi hemma i Sverige —, en sträcka på landsvägen. Bilen kränger, skuttar och skakar cirka tjugu mil, är man glad över att det inte som ett fartyg i storm. Hastighetsmätarens visare tog längre tid. Fem timmar för tjugu mil är pre­ darrar oroligt mellan 0 och 30'. Hästar skenar cis inte en hastighet som man kan kalla "schnell". och sätter av i galopp långt bort på gårdarna, Men bilarna i Tartu har bråttom. I susande fart och de ryska bönderna — vi är nu på förutva- 10 KUSTBON September rande ryskt territorium — ser om möjligt ännu — Uppe på kullen på ryska sidan ligger 420 räddare ut. Och dock kryper vi fram. I en back­ ryska kavallerister, berättar den estniske gräns­ sluttning ligger ett zigenarläger med en myriad officeren och pekar på en lång, omålad huslänga. av ungar. Och här räcker inte tyskan längre. — Det är tyst och stilla på dagen, fortsätter han, Här måste man kunna ryska, och militärattachén, men på natten rör man på sig så att det syns. som är ombord, kan. Om man tar sig över gränsen? Jodå, ibland sö­ Vid Petseri möter oss den röda sanden. Sedan ker nog en och annan, men det syns i taggtrå­ kommer polis och militär. Det ligger 600- man den. Man måste nämligen klippa hål för att kry­ förlagda till denna lilla stad med 2.000 invånare. pa igenom. Då sätter vi en hund på spåret, och Den nya delen av stan är snygg och modern, snart är överlöparen fast. . . men den ryska är smutsig och sjaskig. Sedan gränsen besetts styr vi västvart hän Dragplåstret i denna stad är det ryska grotte­ ned mot Walga, gränsstationen och Estlands stör­ klostret med sina sju kyrkor, ingrävda i sand­ sta järnvägsknut. Vid fredsuppgörelsen kunde stensberget, och sina gravkammare med 5.0'00 man inte enas om var gränsen mot Lettland obalsamerade lik. Detta grottekloster med vall­ skulle gå. Därför drog man den tvärs igenom gravar och fästningstorn lär vara det enda i sitt stan. Det finns sålunda folk som bor på estnisk slag i Europa. Det grundades på 1200-talet och jord, men har sin trädgård på lettisk. Eftersom ligger väl skyddat på botten av en djup dal. vi inte hade för mycket "estniskt", dvs. alkohol, Märkligast är utan tvivel grottekatedralen med eller skjutvapen, var tullen ytterst älskvärd. Och sina ikoner och rika skatter. En gammal munk med idel angenäma minnen lämnade vi det lilla visar oss sevärdheterna och berättar om de from­ fria landet mellan Östersjöns stränder och tagg­ ma bröderna. En av dem satt inspärrad i en cell tråden mot Sovjet, en kulturens utpost i öster. i tjugufem år och fick sin föda genom en lucka i väggen. I femton år bar han en tio kilo tung bröstkedja för att späka sin kropp . . . Mest rörd blir munken då han berättar om bolsjevikernas härjningar. De öppnade gravarna för att finna guld, och altartavlorna skars sönder. — Men de fann intet, säger munken stolt. Johan Lindström 90 år Vi kör vidare och är snart i Irboska. På en höjd i närheten ser man den ryska staden Ples- Den 18 juni fyllde f. d. hemmansägaren och sjömannen kovs kupoler glittra i solskenet, men dit får vi Johan Lindström från Ormsö 90 år. Trots sin höga ålder inte komma. Ingången till "paradiset" är låst verkade han, när Kusthons medarbetare besökte honom, med dubbel taggtråd, och på andra sidan går sol­ ovanligt pigg och kry. Det var bara synen, som med åren dater på vakt... blivit försvagad. Annars tog han ännu den branta trappan I Irboska ligger en medeltida fästning, vars upp till tranebergslägenheten, som han delar med sin ruiner ser ganska pampiga ut. Det har fordom son och hans familj, i några spänstiga kliv. Han är inga­ stått häftiga strider i dessa trakter — nu lever lunda något "hårdmjölkat" intervjuobjekt. Man behöver hundratals kråkor rövare i ruinerna. Vår bil med knappast göra frågor alls, när han väl fått reda på vad den svenska flaggan på kylaren väcker uppmärk­ saken gäller. samhet i de små omålade, ryska stugorna. Men — I min barndom, säger jubilaren, fanns det i Kärr­ befolkningen törs inte komma nära. Inte ens slätt, där jag föddes, 30 bondgårdar och 4 torpare ("låus- småttingarna har samma upptäckarglädje som män"). Boningshusen utgjordes av rökstugor. Alla skor­ sina svenska kolleger. stenar i byn, med undantag av två (gårdarna "Hånas" Linodling tjänar man en del på i dessa trakter. och "Kamas"), kom till under min ungdomstid. Husen Jordbruksprodukterna från den lilla arealen räc­ var försedda med tre fönster: stora, lilla och norra ker inte ens till familjen, som består av man, fönstret. Stora fönstret hade 4 rutor, lilla fönstret i regel 2 hustru och tio till tolv barn. — Så snart karlarna blott en. Fönstren var i allmänhet små, c:a 0,5 m . får pengar, berättar apotekaren, köper de vodka, Framför stora fönstret stod ett matbord och två långa och när prästen förbjuder dem att dricka denna bänkar, av vilka den bakre var väggfast. Maten koka­ dryck går de till apoteket och köper Hoffmanns des över öppen härd i farstun. Grytan hängde i en kedja droppar, som de blandar i ölet. Sen är slagsmå­ från taket. Gardiner och tapeter förekom inte. Däremot let inte långt borta. var fönstren försedda med luckor på utsidan. Dessa Från Irboska går vägen spikrak fram till grän­ stängdes dock endast på helgaftnarna. Klookor fanns sen, och man erinrar sig historien om tsarens lin­ inte i bondgårdarna. Den första klockan på ön inköptes jal. Men ett par stenkast från taggtråden tar av min far för några skäppor råg. Det var ett gammalt vägen slut. Den är oanvänd och igenvuxen. Tagg­ kasserat golvur, som hämtats från Sverige av någon sviby- tråden går från södra Peipus ned till lettiska bo. Min far lagade klockan och fick den att gå. gränsen. På bägge sidor om trådeländet går be­ — Nå, men de andra bönderna då, undrade signatu­ vakningspatruller. Ryska tavaritjer i gröna mös­ ren. Varefter rättade de sin arbetsdag? sor med sovjetstjärnor och gevär står väl dolda — Efter tuppen. Och några solur fanns det förstås, för insyn, men kan naturligtvis inte stilla sin ny­ som nian kunde se på, om solen sken. fikenhet på det blänkande åket med den konstiga Som 11-årig pojke korn Johan Lindström i skola hos flaggan. L. J. Csterblom. September KUSTBON

—Vi var ett 30-tal elever, berättar 90-åringen. Tre dagar i veckan besökte vi skolan. Under de övriga söc- kendagarna var det flickornas tur. Denna separata pojk- och flickundervisning pågick i 3 år. Ett mindre antal t elever — och jag hade förmånen att tillhöra dem — fick Vår kära Syster, sedan möjlighet att genomgå en ettårig fortsättningskurs. Faster och Moster Fortsättningsskolan var samskola. Änkefru I Österbloms skola grundlades den kristna livsåskåd­ Katarina Nilsén ning och ljusa framtidstro, som sedan förblivit den röda f. Dahl tråden i Johan Lindströms liv. Som initiativtagare och * 20 okt. 1876 på Ormsö byggmästare till Kärrslätt bönehus har han i hög grad befrämjat den andliga odlingen på Ormsö. Annars var har ien 8 juli på Lerbo ålderdomshem, efter han en mästare i båtbygge i sina yngre dagar. Redan tåligt buret lidande, lämnat oss. Djupt sörjd som 16-åring började han segla på sjön, och de tre och saknad och i ljust och tacksamt minne båtar, som han varit ägare till, byggde han själv. Han bevarad av oss, släkt och vänner. seglade på Finland och Sverige, och lasten utgjordes hu­ Maria Gertrud vudsakligen av potatis och ek- och asktimmer. På den gyllne morgon, inför tronen där, — När man seglar på sjön i så många år brukar man De av glädje stråla, vilka gräto här. väl alltid någon gång råka ut för en ordentlig storm, Ty det första är förgånget, anden fri. eller hur? Jordisk sorg och möda evigt är förbi. — Jo då! Jag minns särskilt en storm, som vi var med om ute på Östersjön. Vi hade motvind, och brott­ sjöarna vräkte skyhöga in över båten. När vi omsider lyckats ta oss fram till Sandhamn, hittade vi en präktig gädda på däck. t — Under den resan var ni väl ordentligt sjösjuka? Min innerligt älskade Maka, — Nej då. Sjösjuk — det har jag aldrig varit. vår kära Mor — Har det varit några andra sjukdomar då? — Ja, noga räknat så har jag varit sjuk två gånger Lena Westerberg i mitt liv. Ena gången 1907 och andra gången 1922. f. Luks Några smärtor hade jag inte, och jag vet fortfarande inte * 31 dec. 1878 i Riokul vad det var för fel. Läkare har jag aldrig besökt. Men insomnade lugnt och stilla den 24 juni på Norr­ i sångboken "Lammets lov" står det en sång, som jag tälje sjukhus. Djupt f>örjd och saknad, men i ljust desto oftare umgåtts med. Sången heter "Den store Lä­ minne bevarad av oss, släkt och vänner. karen är här". Kullsta, Estuna, den 25 juni 1952. — Hur ska man leva för att bli så här gammal med ANDERS hälsan i behåll? — Gammal? Jag vet inte när jag blivit gammal, men Melita och Hans. Waldemar och Greta. gammal måste jag ju vara. Jag lever på enkel husmans­ kost: potatis, grovt bröd, mjölk, smör och mycket frukt. Hav tack för allt vad Du oss skänkte ooh vad för oss Du varit har. Kryddad och "hopblandad" mat tycker jag inte om. Li­ Minst på Dig själv Du tänkte, kaså äter jag inte gärna kött. I övrigt tvättar jag mig men om vårt väl Du omsorg bar. 2—3 gånger i veckan med kallt vatten över hela krop­ Om också tung vår sorg vi finne pen. Remma på Ormsö blev det förstås bastubad varje vi tacka Gud för tid som gått, och för Ditt ljusa, vackra minne, lördag, men här saknar jag den möjligheten. som vi av Dig, vår Moder, fått. — Apropå bastu. Hur var det egentligen på Magnus­ hov under baron Stackelbergs dagar? Finns det några erfarenheter? — Nej, inte från Magnushov. Jag tillhörde de tolv bönder i Kärrslätt, som gick under namnet prästbönder. t Vi gjorde dagsverken åt prästen. Arbetsskyldigheten var 1 120 dagar per år. Vår kära Mor, — Hur förhöll det sig med bestraffningsmetoderna på Farmor och Mormor prästgården? Var man där lika brutal som på Magnushov? — Nej, inte alls. Prästens uppsyningsman ("kubjas") Katarina Lindström var en snäll karl. Kroppsaga förekom inte. Det under­ f. Ahlberg liga var, att när Stackelberg dog, då var det vi präst­ * 14 okt. 1880 på Ormsö bönder som fick bära honom till graven. har i dag lugnt och stilla insomnat i sitt hem. Och här slutade vårt lilla samtal om gångna tider. Vi Innerligt sörjd och saknad av oss, barn och barn­ får hoppas att en historieforskare snart måtte fortsätta barn samt släkt och vänner. och fördjupa samtalet med Johan Lindström, ty ett trev­ ligare intervjuobjekt får man leta efter. Ehuru sent, Stockholm den 13 juli 1952. gratulerar vi honom på 90-årsdagen och hoppas att han Barnen och Barnbarnen. måtte få leva ännu i många år. Sh. Utgivarkorshand

FÖDELSEDAGAR 1 okt.—31 dec. 85 år. Kantberg, Maria, f. Preiberg, 23 okt. 1867, Vippal. Förlovade Nordsten, Katarina, f. Sjöman, 11 dec. 1867, Omisö. INGVALD DYRBERG 80 år. INGRID WESTERMAN Westerblom, Katarina, f. Moll, 22 okt. 1872, Runö. Häggvik Sundbyberg Rönnberg, Johan, 28 okt. 1872, Ormsö. Sundbyberg den 2 aug. 1952. Treiberg, Maria, f. Alberg, 27 nov. 1872, Rickul. Thomsson, Johan, 28 nov. 1872, Ormsö. Asplund, Agneta, f. Rosenblad, 15 dec. 1872, Ormsö. SANFRID GRANBERG Blomkvist, Gertrud, f. Hedenström, 21 dec. 1872, Ormsö IRMELI KESKINEN Freiberg, Ludvig Reinhold, 30 dec. 1872, Nargö. Nuckö Tammerfors 75 år. Åkerby den 23 aug. 1952. Äppelblom, Johan, 5 okt. 1877, Ormsö. Kimber, August, 6 okt. 1877, Reval. Vigsel Freiman, Gustav, 7 okt. 1877, Reval. Frömmet, Frida, 10 okt. 1877, Reval. I Toronto, Canada, den 21 juni 1952, mellan Sven-Owe Alström, Hans, 14 okt. 1877, Ormsö. Halidén från Norrköping och Aino-Benita Aman från Friberg, Gertrud, f. Kornblom, 21 akt. 1877, Ormsö. Hapsal. Fageriund, Kersti, f. Jakobsson, 21 okt, 1877, Rickul. I Stockholm den 23 juni 1952, mellan Erik Randolf Fagerlund, Maria, 5 nov. 1877, Runö. Bergström och Ingrid Ahlström. Fagerström, August, 15 nov. 1877, Vippal. I Stockholm den 6 september 1952, mellan Evald Ström­ Bedman, Lisa, f. Ribon, 4 dec. 1877, Nuckö. kvist och Elna Elvira Treiberg. Klingberg, Anders, 4 dec. 1877, Rickul. I Stockholm den 6 september 1952, mellan Herman Ek Hamberg, Josef, 15 dec. 1877, Rickul. och TTlla-Ingeborg Hedenström. Grönman, Gertrud, 19 dec. 1877, Ormsö. Sandsten, Kerstin, 25 dec. 1877, Rickul.

70 år. Freiman, Jula, f. Heyman, 29 nov. 1892, Nuckö. Häggbiom, Lars, 13 sept. 1882, Ormsö. Linneberg, Maria, 30 nov. 1892, Rickul. Laning, Elise, f. Tidoman, 6 okt. 1882, Nuckö. Kehlman, Julius, 3 dec. 1892, Korkis. Lönnlund, Fredrik, 8 okt. 1882, Runö. Hammerman, Maria, f. Lindblom, 4 dec. 1892, Ormsö. Rosenblad, Agneta, f. Söderlund, 17 okt. 1882, Ormsö. Benström, Bent Edvard, 17 dec. 1892, Vippal. Wilhelmson, Karin, f. Laurin, 17 okt. 1882, Baltischport. Luther, Auguste Eleonore, f. Rosen, 19 dec. 1892, Nargö.

Palmkron, Luise, 6 nov. 1882, Vippal. Vesterby, Johannes, 23 dec. 1892, Rickul. Sträng, Maria, 15 nov. 1882, Ormsö. Påhlberg, Pauline, f. Stahl, 27 dec. 1892, Rickul. Erkaf, Johannes, 23 nov. 1882, Odinsholm. 50 år. Ribon, Mathias, 24 nov. 1882, Nuckö. Lundström, Isak, 25 nov. 1882, Ormsö. Friberg, Johannes, 2 okt. 1902, Ormsö. Lindkvist, Katarina, 3 dec. 1882, Ormsö. Engbusk, Voldemar, 3 okt. 1902, Nuckö. Dahl, Maria, 21 dec. 1882, Ormsö. Bergman, Elisabeth, f. Malman, 4 okt. 1902, Nuckö. Westerbom, Maria, 16 dec. 1882, Rickul. Häggbiom, Lars, 5 sept. 1902, Ormsö. Lagman, Anders, 24 dec. 1882, Rickul. Ambros, Gustav, 6 okt. 1902, Nuckö. Kornbiom, Anders, 31 dec. 1882, Ormsö. Fällin, Anders, 9 okt. 1902, Ormsö. Förberg, Anders, 10 okt. 1902, Ormsö. fiO år. Besterman, Herman, 10 okt. 1902, Rickul. Mäele, Matvei, 1 okt. 1892, Korkis. Blees, Alide, 10 okt. 1902, Nuckö. Stenholm, Gertrud, f. Fält, 2 okt. 1892, Ormsö. Blees, Lovisa, f. Lubn, 18 okt. 1902, Nuckö. Berg, Marie, 11 okt. 1892, Reval. Broman, Hans, 22 okt. 1902, Ormsö. Dyrberg, Pauline, f. Wiksten, 24 okt. 1892, Rickul. Sedman, Oskar, 22 okt. 1902, Nuckö. Rosen, Hermine, f. Amstrand, 25 okt. 1892, Reval. Broman, Lovisa Elfride, f. Paius, 2 nov. 1902, Rickul. Granberg, Anton, 26 okt. 1892, Rickul. Nilsen, Johan, 27 nov. 1902, Ormsö. Fagerlund, Maria, 30 okt. 1892, Ormsö. Marks, Daniel, 20 nov. 1902, Odinsholm. Pöldma, Pauline, f. Alberg, 31 okt. 1892, Rapla. Engbusk, Mathilda, f. Umda, 22 nov. 1902, Nuckö. Hörnsten, Agneta, f. Nyblom, 3 nov. 1892, Ormsö. Neider, Olga, f. Thomsson, 7 dec. 1902, Rickul. Rosen, Agathe, f. Luther, 5 nov. 1892, Nargö. Westerblom, Vera, f. Rosen, 9 dec. 1902, Reval. Tunon, Karl-Gustav, 6 nov. 1892, Petsin. Sjöström, Anders, 11 dec. 1902, Ormsö. Masing, Helmuth Hans, 7 nov. 1892, Reval. Blomqvist, Pauline, f. Rosenborg, 11 dec. 1902, Rågö. Nyman, Mathilda, f. Westerberg, 20 nov. 1892, Rickul. Liller, Ferdinand, 24 dec. 1902, Tarvastu. Haggarsson, Magdalena, f. Berens, 28 nov. 1892, Runö. Berggren, Hans, 28 dec. 1902, Ormsö. Linneberg, Julia, 29 nov. 1892, Rickul. Alberg, Marie, f. Pau, 31 dec. 1902, Rickul.