Vatten- Och Avlopps- Verksamheten I Falun

falun.se/

Vatten- och avlopps verksamheten i Falun

Steg ett i arbetet med en VA-plan för Falu kommun – VA-översikt Innehåll

Sammanfattning 3 Inledning 4 Vatten, avlopp och miljö – viktiga välståndsfrågor 4 Kommunens möjligheter 5 God framförhållning ger möjligheter 5 Utmaningar för kommunens hantering av VA 5 En VA-plan för Falu kommun 6 Grunder för VA-planering; förväntningar och regelsystem 10 Invånarperspektiv 10 Lagkrav 11 Miljömål 14 Vatten- och avloppsfrågorna i Falu kommun 14 Miljönämndens riktlinjer om enskilda avlopp 17 Dagvattenstrategi 17 Kostnader vid anslutning till allmänt VA 18 VA-förutsättningar och bebyggelseutveckling 19 Bebyggelsetrender 19 Områden med behov av insatser inom VA 22 Vatten- och avloppsverksamhet och falumiljön 24 Ytvatten 25 Grundvatten 26 Dricksvatten 26 Avlopp 31 Planerade insatser inom verksamhetsområdet 35 Större planerade åtgärder med FEV som huvudman 35 Alternativa modeller för anslutning till allmänt VA 35 Exempel på hur VA-problemen ser ut i några olika områden 36 Fem identifierade problemområden 36 Lilla Aspans avrinningsområde 37 Översvämningsrisker och klimatförändringar 38 VA-verksamhetens utmaningar och problem 39 Övergripande utmaningar 39 VA-utmaningar som faller under FEV, SBK och Miljöförvaltningens respektive verksamheter 41 Avslutning 42 Ordlista 43 Några förkortningar 43

Foto Bildarkivet.se: Heidi-Kristin Andersson, Marcus Lundstedt, Thomas Adolfsén

2 Sammanfattning

Rapporten utgör det första steget i arbetet med en VA-plan för Falu Kommun. Den innefattar en översikt över dagens VA-verksamhet, dess omfattning, förutsätt- ningar och möjligheter samt de förväntningar som är kopplade till den. Exempel ges även på hur VA-problemen ser ut i några olika geografiska områden i kommunen. I Falu kommun finns ett flertal områden där hanteringen av avloppsvatten blivit, eller befaras bli, ett problem. Här är det allmänna VA-nätet inte utbyggt, samtidigt som det finns många fastigheter där det är svårt eller omöjligt att inom den egna fastigheten ta hand om sitt avlopp, utan att riskera att näringsämnen och bakterier hamnar i vattendrag eller i grannens vattentäkt. Under de kommande åren kommer sannolikt nya ”problemområden” att identifieras och nya utbyggnadsprojekt att initieras. För att då kunna fatta väl avvägda beslut kring framtidens VA-frågor behövs klara riktlinjer. Kommunens utveckling, kommunens attraktionskraft och VA-frågan hör tätt samman. Det finns flera områden inom kommunen som är attraktiva för permanentboende och där möjlighet till utbyggnad finns men där VA-frågan ännu inte är löst. De landsbygdsområden i kommunen där intresse finns för att kunna bosätta sig permanent sammanfaller i hög grad med områden inom kommunen där det redan finns kända problem med omhändertagande av avloppsvatten. Grundvattnet eller närmiljön påverkas här av enskilda avloppslösningar. I dessa områden finns alltså en potential att erbjuda attraktivt boende och att låta kommunen utvecklas och växa – om bara VA-frågan får sin lösning. Målet med det fortsatta arbetet med kommunens VA-plan är att utarbeta lämpliga prioriteringsgrunder och arbetssätt som behövs för att VA-frågan ska kunna hanteras med tydlighet, såväl inom den kommunala organisationen som mot fastighets ägare och andra berörda. Fastighetsägare ska så långt möjligt kunna förutse vilka villkor som gäller och vilka kostnader som kan förväntas och den kommunala organisationen ges förutsättningar att göra mer kostnadseffektiva investeringar i VA.

3 Inledning

Kommunen beslutade 2010-05-18 (§ 67) att inleda arbetet med en VA-plan för Falu kommun. Som ett första steg i processen uppdrogs till Miljönämnden att i samverkan med Kommunstyrelseförvaltningen (Stadsbyggnadskontoret), Bygg- nadsnämnden och Falu Energi & Vatten ta fram en kartläggning av VA-verksamheten, dess omfattning, förutsättningar och möjligheter samt de förväntningar som är kopplade till den.

Vatten, avlopp och miljö – viktiga välståndsfrågor Tillgången till rent vatten är en av mänsklighetens viktigaste överlevnadsfrågor och som vi i Sverige ofta tar för given. Det krävs dock ett målmedvetet arbete och en välutvecklad infrastruktur med ledningsnät, vattenverk och avloppsreningsverk både i tätorter och glesbygd för att kunna upprätthålla en förväntad kvalitet. De förväntningar som invånare eller presumtiva invånare har kan sammanfattas i tre punkter. • Man vill leva i en miljö som är ren och vacker; man ska veta att vattnet inte innehåller bakterier eller andra föroreningar och att sjöar och vattendrag inte växer igen. • Man vill ha tillgång till vatten för matlagning och personlig hygien m.m., man vill bli av med sitt avloppsvatten och man vill att det ska fungera enkelt och utan för stora kostnader. • Man vill veta vad som gäller för det område där man bor eller funderar på att bosätta sig, så att man kan planera sin ekonomi. De förväntningar på rent vatten, fungerande avlopp och en ren miljö som vi som medborgare har, har lett till krav som formulerats i EU-direktiv, nationella lagar och förordningar samt lokala föreskrifter. Regleringarna ställer tydliga krav på både kommunen och den enskilde medborgaren. Dessa krav kommer ofta i kollision med mer kortsiktiga krav på att enkelt ordna vatten och avlopp på ett billigare och till synes smidigare sätt. För att möta invånarnas förväntan på rent vatten i brunnar, bäckar och sjöar och öppna vatten som inte växer igen på grund av övergödning, måste utsläppen av näringsämnen och bakterier från avlopp begränsas. Kommunen har ett ansvar att i översiktsplanen, i detaljplaner, i bygglov och i tillståndsgivning och tillsyn över vatten och avloppsanläggningar beakta dessa krav. På många håll i kommunen behövs dock ytterligare insatser för att säkerställa att kraven kan uppfyllas. Att ta fram en VA-plan är en möjlighet att få en bättre översikt över nuvarande och kommande behov och på ett tydligare sätt redovisa för kommuninvånarna vad som gäller i olika områden. Det finns inget lagreglerat krav på VA-plan men det finns krav på planering och god översikt över resurser och behov i regleringar kopplade till VA.

4 Kommunens möjligheter Falu kommun är tillsammans med Borlänge regionens ekonomiska och adminis- trativa nav. Det finns en god utvecklingspotential inom näringsliv, utbildning/ forskning, kultur och en rad andra områden. Kommunens geografi med dess stora variation av sjöar och vattendrag, jordbruksmark och skogar, slätter och berg, utgör tillsammans med det kommersiella och kulturella navet i centralorten en fantas- tisk tillgång för att utveckla kommunens attraktivitet. Det finns byar med levande kulturtraditioner och fungerande social gemenskap och där det finns gamla fastigheter med fina hus som kan vara attraktiva renoveringsobjekt. I centralorten finns hyresrätter, bostadsrätter och villor. I natursköna mer eller mindre ensligt belägna områden och i centralortens utkanter finns fina lägen för nybyggnationer. Dessa resurser har potential att ge viktiga bidrag till kommunens attraktivitet och utveckling. För att denna potential ska kunna tas tillvara behöver de dock vårdas och förädlas genom ett målmedvetet arbete. Närhet till barnomsorg, skola, affärer och bensinstationer lyfts ofta fram i debatten om attraktiva bostadsområden. De är viktiga faktorer för att locka nya boenden. Tillgång till rent vatten och möjlighet att ordna ett fungerande avlopp är ofta så självklara faktorer att de sällan diskuteras. Att få till stånd fungerande lösningar är dock inte alltid så enkelt. Under de senaste åren har säkert hundratalet ansökningar om bygglov/förhandsbesked som hamnat på kommunens bord avslagits av detta skäl. Många fler har förmodligen aldrig formulerats för att man har vetat att det är svårt att lösa VA-frågan i det aktuella området.

God framförhållning ger möjligheter Utarmningen av en bygd blir ofta en självförstärkande process. Förväntningar på att bygden lever vidare och utvecklas kan också bli en självförstärkande process. Ett kommunalt engagemang i ett gemensamt nät för vatten och avlopp (VA-nät) är en viktig signal som bidrar till framtidstro istället för uppgivenhet. Det är dock inte tänkbart eller önskvärt att i hela Falun bygga ut ett allmänt VA- nät1 som kan täcka samtliga fastigheter för fastboende och fritidsändamål. Vad som behövs för att vårda landsbygdsresursen är snarare en väl genomtänkt plan som ger klara besked om vad som gäller för VA-lösningar i olika områden. Tydlighet om vad som är att förvänta är oftast en bättre grund för att attrahera investeringar än välvilliga besked om att vi ska försöka ordna det när vi får råd. Tydlighet om planerad utbyggnad är även viktigt för centralortens attraktivitet.

Utmaningar för kommunens hantering av VA Idag finns en rad problem som kan förväntas öka i omfattning eftersom det all- männa VA-nätet är begränsat och det finns många fastigheter där det är svårt eller omöjligt att inom den egna fastigheten ta hand om sitt avlopp utan att riskera att näringsämnen och bakterier hamnar i vattendrag eller i grannens vattentäkt. Befintliga anläggningar åldras, fastigheten får nya boende med nya behov, bebyg-

1 Ett allmänt VA-nät ägs och förvaltas av kommunen eller av kommunens VA-anordnare och finansieras med VA-avgifter.

5 gelsen förtätas och miljölagstiftningen ställer större och tydligare krav på avlopps- hanteringen. Vanliga orsaker till att problemen aktualiseras är: • bakterier i dricksvatten • övergödda sjöar • generationsskiften som innebär mer avloppsvatten • gamla igensatta anläggningar • fritidsboende som blir permanentboende i s.k. omvandlingsområden I områden som saknar allmänt VA blir problemen mest påtagliga i äldre tät bebyggelse och där förutsättningar är begränsade för att i naturen ta emot de ökande av- loppsmängderna. Om området dessutom är attraktivt för inflyttning blir problem än mer akuta. Där det kan vara aktuellt med utbyggnad av allmänt avlopp försvåras ofta problemet för den enskilde av en utdragen planerings- och beslutsprocess och långa genomförandetider för den fysiska utbyggnaden vilket kan upplevas som dålig service. De kostnader som fastighetsägaren ska betala är även det en aspekt som kan upplevas som svår. Inom områden med ett utbyggt allmänt VA innebär så kallat tillskottsvatten i form av inläckage i avloppsledningarna, dagvatten och dräneringsvatten en onödig belastning av avloppsanläggningarna. Tillskottsvatten inom centralorten resulterar också i förhöjda halter av tungmetaller i avloppsvattnet. Det innebär att en stor del av kapaciteten vid reningsanläggningar vid mycket nederbörd låses upp av dag- och dräneringsvatten som egentligen skulle kunna tas om hand på annat sätt. Det finns därmed ett stort behov av att arbeta för att minska tillskottsvattnet.

En VA-plan för Falu kommun Kommunstyrelsens uppdrag till Miljönämnden att tillsammans med Stadsbygg- nadskontoret och Falu Energi & Vatten inleda arbetet med en VA-plan för Falu kommun bygger på den modell för VA-planering som presenterats i Miljönämn- dens förstudie2. Enligt beslutet omfattade uppdraget steg ett (VA-översikt) enligt förstudien. Kommunstyrelseförvaltningen (Stadsbyggnadskontoret) har sedan uppdraget att fortsätta arbetet och i steg två driva på en process för att göra de strategiska vägvalen. En VA-plan bör ge besked om • var det idag finns ett utbyggt allmänt VA • var utbyggnad är planerad och när den ska genomföras • var det finns möjlighet att genom ett gemensamt initiativ ansluta till ett befintligt eller planerat VA-nät • var man får räkna med att själv eller tillsammans med grannar ordna sin VA-anläggning och vilka särskilda villkor som då gäller för området och som föranleds av hälso- och miljökrav

2 Förstudie om planering av vatten och avlopp (VA) i Falu kommun, Miljönämnden, MNM1292/09.

6 En god planering ger kommunen möjlighet att långsiktigt stämma av önskemål om utbyggnad mot politiska prioriteringar och kostnader. Utbyggnaden av VA bör i planen stämmas av mot: • aktuella eller förväntade problem för hälsa eller miljö • önskemål om att etablera sig i det aktuella området • möjlighet att i det aktuella området ordna VA och annan offentlig service som kollektivtrafik och skola • möjligheten att passa in området i det befintliga eller planerade VA-nätet • utbyggnadskostnader • det aktuella områdets resursvärde för en attraktiv landsbygd och kommun En VA-plan syftar till en mer strukturerad och kostnadseffektiv planering och utbyggnad av VA-verksamheten och en större tydlighet gentemot kommuninvånarna. Den underlättar och effektiviserar Miljöförvaltningens, Stadsbyggnadskontorets och Falu Energi & Vattens arbete. Dessutom kan kostsamma brandkårsutryckning- ar efter förelägganden om verksamhetsområden undvikas.

VA-planeringens STEG 1 STEG 2 STEG 3 STEG 4 delar VA-översikt VA-strategi VA-plan Implementering och uppföljning

Planering för Delplan I: nuvarande Plan för den allmänna Verksamhets- VA-anläggningen område

nuvarande Inom • Omvärldsfaktorer

verksamhetsområde • Beslut om • Befintliga planer Strategiska vägval genomförande i • Nuläge • Riktlinjer budgetprocessen • Förutsättningar Delplan II: Planering för • Prioriteringsgrunder • Uppföljning och • Framtida utveckling VA-utbyggnadsplan utvidgning av revidering av VA-plan • Behov verksamhets Delplan III: området Handlingsplan i väntan på VA-utbyggnad Delplan IV:

nuvarande Utanför Planering för verksamhetsområde Handlingsplan för övriga områden enskild VA-försörjning Vad är känt? Vad ska styra VA- Besvarar Vad, när, hur? Vad har gjorts? Vilka behov finns? planeringen? Förvaltningsövergripande Arbetssätt VA-enheten, miljöenheten, planenheten, bygglovsenheten Revision av VA- Politisk Antas i Antas i plan i samband med Information förankring Kommunfullmäktige Kommunfullmäktige aktualitetsförklaring varje mandatperiod Tabell 1. VA-planens olika delar och de fyra stegen i arbetet med att utforma den, (modellen är hämtad från Länsstyrelsen i Stockholm: Kommunal VA-planering, manual med tips och checklistor)

7 Syftet med Faluns VA-plan är inte att göra en fullständig analys av samtliga tätorter och byar inom kommunen. Det viktiga är att dels tydliggöra kommunens strategi för utbyggnad av VA-nätet och dels vad som kommer att gälla i övriga områden Inom den geografiska kommunen finns det fyra olika situationer som behöver förtydligas. Därför bör den slutliga VA-planen som tas fram omfatta nedanstående delplaner. • Delplan I för den allmänna VA-anläggningen handlar om behov och inom nuvarande verksamhetsområden. • Delplan II, VA-utbyggnadsplan är en planering för aktuell utvidgning av verk- samhetsområdet. • Delplan III, handlingsplan i väntan på VA-utbyggnad handlar om de fastigheter som inom några år kan komma att anslutas till verksamhetsområdet. • Delplan IV är en handlingsplan för enskild VA-försörjning. De olika stegen och delarna i VA-planering illustreras i tabell 1. Planeringshori- sonterna i VA-planen bör vara en kortsiktig med de närmast årens utbyggnad på 5–10 år, en medellång på 20 år och en mer visionär på cirka 50 år.

Steg 1, VA-översikt Mycket av den faktainformation som behöver tas fram finns tillgänglig men behö- ver inventeras och sammanställas. Det handlar om att sammanställa kunskap och data om befintliga VA-nät, generella förutsättningar att lösa avloppsfrågan, pro- blemområden, befintliga planer och styrdokument, framtida utveckling och behov samt relevanta omvärldsfaktorer. Resultatet presenteras i denna rapport.

Steg 2, VA-strategi Detta steg omfattar en analys av styrdokumenten och på vilka områden de kan behöva kompletteras eller förtydligas för att uppnå de önskade förbättringarna. Det omfattar även de nödvändiga strategiska vägvalen som lyfts fram i det tidigare arbetet och som måste göras av ansvariga politiker.

Steg 3, VA-plan Ansvaret för det som omfattas av delplan I i modellen ligger i huvudsak på Falu Energi & Vatten. Det ingår i deras uppdrag att arbeta med underhåll, förnyelse och nyinvesteringar. Delplan II, VA-utbyggnad omfattar VA-planering i relation till kommunens över- gripande planering och den strategi som man kommit fram till i steg två, givetvis även med hänsyn till ”människors hälsa och miljön”. Huvudansvaret för detta faller inom Kommunstyrelsens kompetensområde. De områden som behandlats enligt arbetssättet ”från VA-problem till fungerande lösningar” bör särskilt beaktas i denna delplan. Handlingsplanen i väntan på VA-utbyggnad (delplan III) handlar om fastigheter utanför befintliga verksamhetsområden men där en utbyggnad förväntas enligt delplan II. Ansvaret för detta hamnar i gränslandet mellan Miljönämnden, Byggnads- nämnden, KS och FEV. Handlingsplanen bör ta ställning till hur dåligt fungerande befintliga enskilda VA-lösningar och bygglov i området ska hanteras och tydliggöra

8 vilka principer som gäller för ersättning för befintliga anläggningar som blir onyt- tiga vid en kommande anslutning. Delplan IV behandlar de områden som inte kan förvänta sig en utbyggnad av den allmänna anläggningen inom överskådlig tid. Där gäller det att klargöra tillämp- ningen av miljöbalkens krav på avloppsanläggningar och att peka ut områden med höga skyddskrav och/eller speciella problem. Fastighetsägare inom dessa områden kan förvänta sig höga krav på rening och bygglov bör hanteras restriktivt. Delplanerna i steg tre bör tas fram i nära samverkan mellan huvudaktörerna och utföras i huvudsak av den som bedöms ha huvudansvar för respektive planerings- moment. Delplanerna i steg 3 utgör tillsammans med bakgrundsmaterialet från steg 1 och de strategiska vägvalen i steg 2 kommunens VA-plan som antas av Kommunfullmäktige.

Steg 4, Implementering och uppföljning Slutligen ska VA-planen integreras i budget, arbetsplanering och styrmodell. Ansva- ret ligger här på samtliga involverade aktörer.

9 Grunder för VA-planering; förväntningar och regelsystem

Invånarperspektiv Inledningsvis angavs tre vanliga förväntningar som handlar om vatten och avlopp. • Man vill leva i en miljö som är ren och vacker; man ska veta att vattnet inte innehåller bakterier eller andra föroreningar och att sjöar och vattendrag inte växer igen. • Man vill ha tillgång till vatten för matlagning och personlig hygien m.m., man vill bli av med sitt avloppsvatten och man vill att det ska fungera enkelt och utan för stora kostnader. • Man vill veta vad som gäller för det område där man bor eller funderar på att bosätta sig, så att man kan planera sin ekonomi. Dessa tre perspektiv kommer ibland i konflikt med varandra eftersom det inte alltid är enkelt och billigt att bortskaffa avloppsvatten utan att det riskerar att förorena grund- eller ytvatten eller bidra till att vattendrag och sjöar växer igen. Man kan också tycka att det egna lilla avloppet inte kan spela någon större roll. Men en mängd små enskilda avlopp kan ge betydande bidrag till övergödning av en sjö. Som fastighetsägare måste man inse att avloppsanläggningen är en av fastighetens viktigare funktioner och att den kräver sitt underhåll. Så småningom är den uttjänt och behöver göras om och då finns det inga givna standardlösningar som kan fungera överallt. Anläggningen måste anpassas till en rad förutsättningar som ges av den natur där den ska fungera, det avlopp som ska tas om hand och av bebyggelsen i omgivningen. Behovet av underhåll och nyinvesteringar finns naturligtvis även i det allmänna VA- nätet och det påverkar abonnentens kostnad. För att gällande myndighetsvillkor ska mötas med acceptans är det viktigt att de är tydliga och förutsägbara. Det gäller både de krav som ställs på den enskilda anlägg- ningen och möjligheten till eventuell framtida anslutning till det allmänna VA- nätet. Då är naturligtvis också kostnadsfrågan viktig.

• Miljöbalken, MB – en övergripande lagstiftning med syfte att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. • En rad lagar kompletterar MB:s bestämmelser och specificerar vilka krav som ska ställas utifrån olika perspektiv. Vattentjänstlagen reglerar samhällets skyldighet att ordna vattenförsörjning och avlopp. Livsmedelslagen ska skydda från livsmedel som kan vara till fara för hälsan. Plan- och bygglagen, PBL, handlar om hur samhället ska planera bebyggelse och markanv ändning för en god och långsiktigt hållbar livsmiljö. • Miljönämndens uppgift är att bevaka att miljöbalken och övrig miljöreglering efterlevs. De yttrar sig om planärenden och bygglov utifrån MB:s syfte. De utövar tillsyn över enskilda och allmänna verksamhetsutövare inklusive annan kommunal verksamhet. I denna roll handlar det om att tillämpa befintligt regelverk och utrymmet för politiska bedömningar är ytterst begränsat. • Byggnadsnämnden ansvarar för att hantera bygglovsärenden utifrån befintlig lagstiftning och beslutade planer. Nämnden deltar även i utformningen av nya planer. • Länsstyrelsen är prövningsnämnd och tillsynsmyndighet för vissa områden inom MB och PBL.

10 Lagkrav Regleringen av kommunens ansvar när det gäller vatten och avlopp hör till den allra äldsta hälsolagstiftningen. Den första hälsovårdsstadgan infördes 1874. Idag regleras hanteringen i hela kedjan av rättsdokument från EU-direktiv3 till kommunala föreskrifter. Nedan presenteras vilka lagar som är viktigast och något om vad de innebär för kommunens ansvar.

Miljöbalken (MB 1998:808) Balken syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. Den anger vissa grundläggande hänsynsregler som ska följas i all verksamhet, grundläggande be- stämmelser för hushållning med mark och vattenområden, myndigheters ansvar för att miljökvalitetsnormer (inkl. vattenkvaliteten) uppnås, reglering av miljöfarliga verksamheter samt sanktionssystemets utformning. Här finns även grunden för vilka krav som kan ställas för att få släppa ut avloppsvatten så att det inte uppstår fara för människors hälsa och miljön. Lagen ställer samma krav oavsett om det gäl- ler en allmän eller privat avloppsanläggning. Den anger även kommunens skyldighet att utöva tillsyn över utsläppen.

Förordningar (inkl. vattenförvaltningen) Till MB hör även ett antal förordningar som är mer detaljerade. I förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd stadgas till exempel i § 33 att en bostad ska • ge möjlighet att upprätthålla en god personlig hygien, • ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och av godtagbar beskaffenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsgöromål. Förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (2004:660) anger att god ekologisk och kemisk status för såväl yt- som grundvatten ska vara uppnådd till 2015. Förvaltningen har organiserats i vattendistrikt med Vattenmyndigheten som har ansvarig för att förverkliga målen med hjälp av miljökvalitetsnormer för vattnen i området, förvaltningsplaner och åtgärdsplaner. Kommunerna har ansvar för att stödja vattenmyndigheterna i arbetet med att dokumentera situationen i kommunen och att i sin egen myndighetsutövning och i sitt planarbete verka för att miljökvalitetsnormen kan uppnås. Vattenmyndigheten för Bottenhavets vattendistrikt beslutade den 15 december 2009 om ett åtgärdsprogram med syftet att de miljökvalitetsnormer som har föreskrivits för vattendistriktets vattenförekomster ska vara uppfyllda senast den 22 december 2015, eller vid den senare tidpunkt som Vattenmyndigheten beslutat. Åtgärderna avser såväl styrmedel, fysiska åtgärder, planeringsunderlag som stöd- jande insatser för att uppnå en effektiv och flexibel vattenförvaltning, vilka även ska utgöra grund för andra åtgärder. Åtgärdsprogrammet redovisar åtgärdernas relation till miljöproblemen samt en konsekvensanalys. Åtgärdsprogrammets mål är att påverka statusen på vattenresurser och vattenkvalitet.

3 Avloppsvattendirektivet från 1991 och Vattendirektivet (från 2000, även kallat Ramvattendirek- tivet) är de EU-direktiv som har implementerats i svenskt lagstiftning, främst genom Förordning om förvaltning av kvalitén på vattenmiljön (2004:660).

11 I åtgärdsprogrammet finns totalt 37 åtgärder som alla riktar sig till kommuner och myndigheter. Av dessa riktar sig sju stycken direkt till kommuner vilket framgår av utdraget av åtgärder nedan. 1. Samtliga myndigheter och kommuner som omfattas av detta åtgärdspro- gram behöver den 28 februari varje år rapportera till Vattenmyndigheten vilka åtgärder som genomförts under föregående kalenderår i syfte att säkerställa att miljökvalitetsnormerna som har föreskrivits för vattenförekomster inom myn- dighetens eller kommunens verksamhetsområde uppnås. Rapporteringen ska påbörjas år 2011. 32. Kommunerna behöver, inom sin tillsyn av verksamheter och förorenings- skadade områden som kan ha negativ inverkan på vattenmiljön, prioritera de områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god kemisk status. 33. Kommunerna behöver ställa krav på hög skyddsnivå för enskilda avlopp som bidrar till att en vattenförekomst inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status. 34. Kommunerna behöver inrätta vattenskyddsområden med föreskrifter för kommunala dricksvattentäkter som behövs för dricksvattenförsörjningen, så att dricksvattentäkterna långsiktigt bibehåller en god kemisk status och god kvantitativ status. 35. Kommunerna behöver tillse att vattentäkter som inte är kommunala, men som försörjer fler än 50 personer eller där vattenuttaget är mer än 10 3m /dag, har god kemisk och kvantitativ status och ett långsiktigt skydd. 36. Kommunerna behöver utveckla sin planläggning och prövning så att miljökva- litetsnormerna för vatten uppnås och inte överträds. 37. Kommunerna behöver, i samverkan med länsstyrelserna, utveckla vatten- och avloppsvattenplaner, särskilt i områden med vattenförekomster som inte upp- når, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status, god kemisk status eller god kvantitativ status.

Plan- och bygglagen (PBL 1987:10) Lagen reglerar kommunens möjlighet och skyldighet att planera och reglera bebyggelsen för att främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnads- förhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. Här beskrivs olika typer av planer som översiktsplan, detaljplan och områdesbestämmelser, allmänna intressen som ska beaktas och grunderna för vilka krav som ska ställas på byggnader och fastigheter. Vid planläggning och i ärenden om bygglov eller förhandsbesked ska bebyggelse lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bland annat möjligheterna att ordna vattenförsörjning och avlopp. Från och med 2 maj 2011 kommer en ny lydelse av PBL. Den innebär inte i sak någon större förändring vad gäller frågor som direkt berör VA-planen. Indirekt kan dock förändringen innebära en striktare reglering. Begreppet ”samlad bebyggelse” som reglerar bygglovsplikten i dagens lagstiftning ersätts i nya lagstiftningen av ”sammanhållen bebyggelse”. I princip behöver detta inte innebära någon föränd- ring av bygglovspliktens omfattning. Det har dock framkommit att Byggnads-

12 nämndens tidigare tolkning ibland varit alltför generös varför en översyn behövs över vilka områden som ska tolkas som sammanhållen bebyggelse. Det är inte osannolikt att VA-problem kommer att uppstå med avloppen för de tillbyggna- der av fritidshus och enbostadshus som fått utföras utan lovprövning och därmed sammanhängande bedömningar av VA-situationen på fastigheten och i det aktuella området som helhet. Relativt små byggnader har utan lovprövning fått byggas ut så att de medger ett bekvämt permanentboende.

Vattentjänstlagen (lagen om allmänna vattentjänster, LAV 2006:412) Lagen anger kommunens ansvar för att ”vattenförsörjning och avlopp ordnas i ett större sammanhang, om det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön”. Praxis anger att det bör ordnas en allmän VA-anläggning för dricksvatten och/ eller avlopp om det finns 20–30 fastigheter med behov av VA-tjänster, färre om det finns hälso- eller miljöskäl som talar för det. När kommunen bedömer att VA-frågan behöver lösas genom en allmän anläggning beslutas om att upprätta ett verksamhetsområde för VA. När detta beslut är fattat har fastighetsägare rätt att få sin fastighet ansluten till den allmänna anläggningen när hon/han så begär. Men fastighetsägaren har också en skyldighet att när den allmänna anläggningen finns på plats betala de fastställda avgifterna. Uttaget av avgifter ska enligt lagen fördelas mellan de avgiftsskyldiga enligt vad som är skäligt och rättvist. Om kostnaden för vissa fastigheter ”i beaktansvärd omfattning” avviker från andra fastigheter inom verksamhetsområdet så ”ska avgifterna bestämmas med hänsyn till skillnaderna” vilket innebär att så kallad särtaxa ska tillämpas.

Livsmedelslagstiftning och föreskrifter Vatten är vårt viktigaste livsmedel och hanteringen av vatten i vattenverk, distribu- tionen av vatten och hantering av vatten i livsmedelsanläggningar regleras i första hand genom Livsmedelslagen (2006:804), Livsmedelsförordningen (SFS 2006:813) och Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (SLVFS 2001:30). Det är den verksamhetsutövare som bedriver verksamheten som ansvarar för att vattenkvaliteten uppfyller de krav som finns. Miljönämnden har tillsynsansvar. Hanteringen av vatten från mindre dricksvattenanläggningar som inte är kommersiella eller offentliga verksamheter, försörjer färre än 50 personer med vatten och levererar mindre än 10 m3 per dygn regleras i stället genom Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten (SOSFS 2003:17). Dessa råd ges som stöd för tillämpning av Miljöbalken och dess föreskrifter.

13 Miljömål Förutom de rena rättsdokumenten som beskrivits ovan har riksdagen fattat beslut om 16 miljökvalitetsmål som bör uppnås för att lösa de viktigaste miljöproblemen så att samhället ska vara ekologiskt långsiktigt hållbart. Miljömålen har även förts ned på regional och lokal nivå och på de olika nivåerna arbetar man med delmål och åtgärds- planer för att målen ska kunna uppnås. Miljömålen är inget egentligt rättsdokument men anger en inriktning för samhällets planering och myndighetsutövning och de används även rättsligt för att förtydliga vad hänsyn till miljön innebär. De miljömål som har relevans för avloppsfrågorna är främst ”Ingen övergödning”, ”Levande sjöar och vattendrag”, ”Grundvatten av god kvalitet” samt ”En god bebyggd miljö”.

Vatten- och avloppsfrågorna i Falu kommun För den som äger sin fastighet och själv måste svara för dessa tjänster blir det ofta en obehaglig överraskning när man inser vad som måste till och vad det kostar. Att äga en fastighet förutsätter dock ett ansvar för fastighetens skick och VA är en del i detta ansvar. Även om det ofta upplevs som det är kommunen som förorsakar kostnaderna genom sina krav så är det i grunden ett antal naturgivna omständighe- ter som avgör vad som är nödvändigt och möjligt. En rimlig förväntan är dock att fastighetsägaren så långt möjligt ska kunna förutse vilka villkor som gäller och vilka kostnader som kan förväntas.

Aktörer Det kommunala ansvaret för VA-frågan fördelas på ett antal aktörer. Kommun- styrelsen (KS) med Stadsbyggnadskontoret och i vissa fall KS Miljö och Folkhälsa som verkställande förvaltningar har det övergripande ansvaret. Falu Energi & Vatten (FEV) har kommunens uppdrag att vara huvudman för den allmänna VA- verksamheten. Byggnadsnämnden med Stadsbyggnadskontoret som förvaltning svarar för planfrågor och bygglovsärenden. Miljöförvaltningen svarar på uppdrag från Miljönämnden för tillsyn av avloppsanläggningar, bevakar att hänsyn tas till Miljöbalkens krav på skydd för människors hälsa och miljön när planer antas och tillstånd för avloppsanläggningar beviljas och på uppdrag från KS för att imple- mentera miljömålen i kommunen. VA-verksamheten i Falun formas även av aktörer utanför den kommunala sfären. Främst är det alla fastighetsägare som enskilt eller i samarbete ansvarar för de enskilda VA-anläggningarna. Därtill kommer VA-branschen med entreprenörer och konsulter som bistår vid anläggning och underhåll av VA-anläggningar och leverantörer av utrustning. Många näringsidkare är också beroende av att det finns tillgängliga VA-anläggningar eller av de hänsynstaganden som VA-verksamhet i närområdet kräver.

Styrdokument Kommunen har preciserat hur VA-frågorna ska hanteras i ett antal dokument. Enligt PBL utgör översiktsplanen grunden för kommunens långsiktiga planering. Översiktsplanen för Falun är från 1990 och den har av Kommunfullmäktige (KF)

14 förklarats ej aktuell. På en mer detaljerad nivå så är VA-frågorna en del i de detaljplaner som finns för de mer tätbefolkade områdena i kommunen. För de områden där problemen med enskilda anläggningar är mer allmänna finns en arbetsordning ”Från VA-problem till fungerande lösningar” beslutad av KF 2004-06-10. ABVA (Allmänna bestämmelser för användande av Falu kommuns vatten och av- loppsanläggning) är antagna 2008-12-11 av Kommunfullmäktige liksom principer och direktiv för fastställande av VA-taxa. FEV Vatten & Avlopp arbetar med planeringsverktyget VA-Plan 2050 som årligen uppdateras i samband med verksamhetsplaneringen. Miljönämnden har 2008-03-05, § 18 och 2009-04-07, § 24 antagit riktlinjer om enskilda avlopp. Det finns även riktlinjer för bedömning av ärenden i anslutning till större vattentäkter. Mer om dessa riktlinjer i avsnittet Miljönämndens riktlinjer om enskilda avlopp, sid 17.

Hållbarhetsprogrammen De tre övergripande hållbarhetsprogrammen (Tillväxtprogrammet, Miljöprogram- met och Folkhälsoprogrammet) har alla relevans för VA-arbetet och genomförandet av dem påverkas av hur kommunen hanterar VA-frågorna.

Tillväxtprogrammet Ett av tillväxtprogrammets mål anger att Falun ska vara förstahandsalternativ för människor som vill flytta till Dalarna. Boende nära vatten och på en levande landsbygd anges som viktiga för Faluns attraktionskraft. För att fullt ut kunna dra fördel av dessa faktorer är det därför viktigt att villkoren för bosättning i olika områden är klara och tydliga. VA-kraven är en central faktor. Ett otillräckligt VA-system, bakterier i dricksvattnet och svävande besked om en eventuell framtida utbyggnad av VA är inget attraktivt etableringsalternativ. En fastighets VA-lösning är ofta en betydande investering och för att ta steget och genomföra den är det viktigt att veta vad som gäller. Tydliga och välmotiverade besked är ofta bättre än allmänt välvilliga men svävande. Att dra frågan i långbänk kan innebära att en död mans hand läggs över ett område i flera decennier och under tiden försvinner förutsättningarna för annan service. En tydlig VA-planering med information om i vilka områden och när allmänt VA kan komma att byggas ut, vad som gäller i avvaktan på utbyggnad och vilka krav som gäller för enskilda avlopp i övriga områden där allmänt VA inte kommer att byggas ut är därför sär- skilt viktig för landsbygden. Behovet av en god ekonomisk hushållning innebär även att beslut och prioriteringar ska vara välgrundade och genomföras med god framförhållning.

Miljöprogrammet Miljöprogrammet ansluter till de 16 nationella miljömålen. ”Levande sjöar och vattendrag”, ”Grundvatten av god kvalitet”, ”Ingen övergödning” och ”God bebyggd miljö” är de fyra miljömål som närmast berör VA-frågan. Problem med de enskilda avloppen gör det svårare att nå upp till alla fyra mål. Det kan handla om bakterier i

15 grundvatten och brunnar, näringsläckage som leder till igenväxande vattendrag och sjöar samt radikalt förändrade förutsättningar för växt- och djurlivet i vattnen. Nedanstående delmål i Miljöprogrammet kopplar direkt till VA-verksamhet och VA-planering: - Delmål 7 A: I Falu kommun ska miljöbelastningen från avloppsanläggningar uppfylla de krav som ställs inom det område där de ligger senast år 2020. - Delmål 7 E: I Falu kommun ska minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återföras till kretsloppet 2010. - Delmål 7 B: I Falu kommun ska utsläppen genom bräddning från kommunala avloppsnät uppgå till högst 1 procent av inkommande mängd senast år 2015. - Delmål 8 A och 9 A: I Falu kommun ska verksamheter som bedrivs i anslutning till större gemensamma vattentäkter bedrivas så att de inte påverkar vattenkvaliteten negativt senast 2010. - Delmål 8 B och 9 B: I Falu kommun ska större gemensamma vattentäkter ha vattenskyddsområde eller andra kommunala föreskrifter senast 2010. - Delmål 9 C: I Falu kommun ska grundvattenförande geologiska formationer av vikt för framtida vattenförsörjningar ha ett långsiktigt skydd mot exploate- ring som begränsar användningen av vattnet senast 2010. - Delmål 9 D: I Falu kommun ska alla grundvattenförekomster, som används för gemensamt behov, uppfylla gällande svenska normer för god dricksvattenkvalitet med avseende på föroreningar orsakade av mänsklig aktivitet senast 2010.

Folkhälsoprogrammet Goda matvanor och säkra livsmedel är ett av folkhälsoprogrammets övergripande mål. Vatten är vårt viktigaste livsmedel och tillgång till rent dricksvatten är en grundläggande förutsättning för en god folkhälsa. Därför är det viktigt att undvika att avloppen förorsakar bakterier i närliggande brunnar, att skydda och ha tillsyn över de större dricksvattentäkterna och att informationen till fastigheter med enskilda brunnar fungerar bra. Vid bedömning av vattnets kvalitet bör man ha i minne att grundvatten även naturligt kan innehålla hälsovådliga ämnen som radon, uran och andra tungmetaller. Se vidare avsnittet Kvalitetsproblem med dricksvatten, sid 29.

Arbetssätt ”Från VA-problem till fungerande lösning” Det förvaltningsövergripande arbetssättet ”Från VA-problem till fungerande lös- ning” som tagits fram av Miljöförvaltningen, Stadsbyggnadskontoret och Falu Energi & Vatten och fastställts av KF syftar till att på ett effektivt sätt hantera områden med VA-problem som behöver åtgärdas. De olika aktörernas roller och ansvarsfördelning har tydliggjorts. Arbetssättet består av fyra skeden: 1. Kartläggning av problem och identifiering av problemområden – Miljöför- valtningen. 2. Samråd och ställningstagande till om problemet i området ska lösas genom bebyggelserestriktioner, gemensamhetsanläggning eller upprättande av verk- samhetsområde – Kommunstyrelseförvaltningen/Stadsbyggnadskontoret.

16 3. Byggande av gemensamhetsanläggning eller bildande av verksamhetsområde och utbyggnad av allmänt VA – samfällighet eller FEV. 4. Anslutning till anläggning – Miljöförvaltningen. Mer om resultatet av arbetssättet i avsnitten Områden med behov av insatser inom VA, sid 22 och Fem identifierade problemområden, sid 36.

Miljönämndens riktlinjer om enskilda avlopp Miljönämnden har fastställt riktlinjer om enskilda avlopp4. Riktlinjerna utgår från den lagstiftning och de allmänna råd från Naturvårdsverket5 som Miljönämnden ska tillämpa när det gäller tillstånd och tillsyn av avlopp. De innehåller även mer specifika anvisningar om vilka krav som ställs på avloppsanläggningarnas funktion och deras konkreta utformning. I enlighet med Naturvårdsverkets anvisningar anges även när förutsättningarna är sådana att en förhöjd skyddsnivå för miljön eller hälsa bör gälla. Det är alltid de lokala förhållandena som avgör om hög skyddsnivå ska gälla. Bland annat med utgångspunkt från arbetet med Vattenförvaltningen har Miljönämnden identifierat ett antal områden där förhållandena är sådana att det kan förväntas att den höga skyddsnivån ska tillämpas. Se vidare under Exempel på hur VA-problemen ser ut i några olika områden, sid 36.

Dagvattenstrategi Kommunen har tillsammans med Falu Energi & Vatten tagit fram en dagvattenstrategi, fastställd av KF 2008-03-13. Den syftar till att öka kunskapen om dagvatten, förtydliga ansvarsfördelningen mellan de olika verksamhetsutövarna och tjäna som underlag vid arbete med dagvattenfrågor. Strategins bärande idé är att dagvattnet ska omhändertas på ett säkert, miljöanpas- sat och kostnadseffektivt sätt, utnyttjas som en resurs för att skapa vackra miljöer samt åtgärder för att utveckla dagvattenhanteringen ska prioriteras efter nytta. Exempel på åtgärder enligt strategin är att så långt det är möjligt omhänderta dagvattnet lokalt, s.k. LOD, samt rena och fördröja dagvattnet innan det släpps ut i en recipient. Dagvattenstrategin omfattar synen på dagvatten inom hela kommunen, men tyngdpunkten ligger inom verksamhetsområdet för dagvatten, samt de områden som kommunen har väghållar- och markägaransvar för.

4 Fastställt 2008-03-05 § 18 och 2009-04-07 § 24 med diarienummer NMN1653/08 5 Se Naturvårdsverkets allmänna råd NSF2006:7 om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten

17 Kostnader vid anslutning till allmänt VA Ordnandet av avlopp är en betydande kostnad såväl vid anslutning till det allmän- na nätet som vid anläggandet av en egen avloppsanläggning. Vid utbyggnad av det allmänna nätet har den politiskt svårlösta frågan varit hur anslutningen ska bekos- tas. Ska den betalas av VA-kollektivet (alla VA-abonnenter), alla skattebetalare, de berörda fastighetsägarna själva eller genom en fördelning dem emellan? Vattentjänstlagen utgår ifrån att vatten- och avloppsfrågan är fastighetsägarens eget ansvar och ska lösas utifrån de förutsättningar som gäller på fastigheten. VA är på det sättet inte annorlunda än till exempel uppvärmning och väganslutning. Kostna- den kan variera beroende på förhållandena men fastighetsägaren får ta konsekvenserna. Enligt ett annat mer solidariskt synsätt så ska VA vara något som vi alla ska ha till- gång till oavsett var vi bor och som alla tar ett gemensamt ansvar för, i likhet med vad som gäller för skola och omsorg. Vattentjänstlagen sätter dock en gräns för vad som kan fördelas på VA-kollektivet. Avviker kostnaden i beaktansvärd omfattning från normal anläggningsavgift (100 %) så ska det fattas ett beslut om hur överkostnaden som uppstår fördelas. VA-kollektivet ska då tåla en avvikelse motsvarande 20–40 procent. Fastighets ägaren ska stå för kostnaden därutöver. Det finns dock möjlighet att med skattefinansiering reducera fastighetens kostnader, men kravet på en ekonomi i balans och andra prioriterade kommunala uppgifter begränsar dock även denna väg. Ett alternativ för ett bebyggelseområde kan också vara en egen gemensamhets anläggning med eget reningsverk eller anslutningspunkt till det allmänna nätet. Här går kostnaden att beräkna men benägenheten att välja detta alternativ blir låg om man ser en möjlighet att istället få en anslutning till det allmänna nätet som delvis finansieras med skattemedel. Det kan finnas goda argument såväl för en solidarisk fördelning som för det enskilda ansvaret. För berörda fastighetsägare och för miljön är det dock viktigt att få ett besked om vad hon/han har att planera utifrån. Kommunfullmäktige fattade 2010-08-31 beslut om en modell för VA-taxa i sa- neringsområden i Falu kommun som innebär en fördelning av kostnaden mellan fastighetsägaren, VA-kollektivet och skattebetalarna. Beslutet har dock överklagats och ligger för närvarande (2011-04-18) hos förvaltningsrätten för avgörande.

18 VA-förutsättningar och bebyggelse utveckling Som tidigare konstaterats hör kommunens utveckling, kommunens attraktionskraft och VA-frågan tätt samman. Det finns flera områden inom kommunen som är attraktiva för permanentboende och där möjlighet till utbyggnad finns men där VA-frågan inte är löst. Här finns en potential att erbjuda attraktivt boende och att låta kommunen utvecklas och växa – om bara VA-frågan får sin lösning. Befolk- ningsökningar och byggnadstryck är således viktiga parametrar att ta hänsyn till vid diskussion om utbyggnad av vatten- och avloppsnätet. Omvänt är VA-nätets kapacitet och räckvidd en viktig parameter att ta med i beräkningen vid diskussio- ner om kommunens utbyggnad.

Bebyggelsetrender Utvecklingskurvan för befolkningen i Falun har varierat under den senaste 50-års- perioden – under vissa perioder har den ökat och under andra har den minskat något. I statistiken nedan visas hur befolkningsutvecklingen sett ut i kommunens landsbygdsförsamlingar mellan 1960 och 2009. Här framgår att Aspeboda, Sund- born och Vika församlingar är de områden där befolkningen ökat under perioden. Detta går i linje med de nationella trender som påvisar att stadsnära men ”lant- ligt” boende, med närhet till naturen och till städernas arbetsmarknad, attraherar många6. Sedan 1970-talet har det funnits efterfrågan på att bygga villor i Aspeboda och Sundborn. I Vika kom efterfrågan igång på 1980-talet. Ur VA-synpunkt är förut- sättningarna olika i dessa områden. I Sundborn har de flesta bostäder byggts där allmänt VA finns. I Vika finns också allmänt VA, men här har problem uppstått i tre fritidsområden där många valt att bosätta sig permanent och där allmänt VA saknas. Aspeboda saknar i stort sett helt allmänt VA.

Församling 1960 1970 1980 1990 2000 2009 Förändring Förändring mellan åren mellan åren 1960 och 2009 1960 och 2009 (%) Aspeboda 739 680 1095 1331 1408 1468 + 729 + 100 Vika 1382 1145 1206 1494 1588 1722 + 340 + 25 Grycksbo 2606 2590 2061 2036 2015 1954 - 652 - 25 Bjursås 3499 3382 3715 3689 3599 3537 + 38 +1 Sundborn 1907 1927 2295 2625 2631 2694 + 787 + 41 Enviken 2171 1857 1827 1790 1732 1648 - 523 - 24 Svärdsjö 4922 4527 4578 4726 4579 4261 - 661 - 14 inkl. Svartnäs Tabell 2. I tabellen visas de befolkningsförändringar som skett i Falu kommuns landsbygdsförsamlingar mellan åren 1960 och 2009. Ovanstående siffror innebär endast en mycken liten totalökning (58 personer) i kommunens landsbygdsförsamlingar som helhet.

6 Amcoff, J (2000) Samtida bosättning på svensk landsbygd; Geografiska regionstudier Nr 41; Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet.

19 Figur 1. Landsortsförsamlingar i Falu kommun.

Stadsbyggnadskontoret har sedan 2002 sammanställt statistik över givna bygglov för villor och fritidshus i kommunen. I statistiken är det möjligt att se vilka geografiska platser som dessa bygglov gäller (se figur 2). Ett stort antal givna bygglov ger en fingervisning om vilka områden som är populära för permanentboende. Bygglovstatistiken sammanfaller väl med befolkningsstatistiken och de områden som haft den största befolkningsökningen är naturligt nog också de områden där många bygglov beviljats. Vissa av kommunens områden är intressanta inflyttnings- områden i högre grad än andra. Generellt är bebyggelsetrycket som störst i tätorten och i de mer tätortsnära landsbygdslägena i kommunens södra del. De villor som byggts före 2002 går tyvärr inte att se i statistiken eller på kartan i figur 2. Stadsbyggnadskontorets interna kunskap om antalet förhandsbesked och förfrågningar samt utvecklingen i kommunen under de senaste decennierna stäm- mer dock väl överens med den bild som befolkningsstatistiken visar. I tabell 2 över befolkningsstatistiken redovisas inte uppgifter för Falu tätort. Men även där har befolkningsutvecklingen varit positiv under tidsperioden och samtidigt har det skett en ökning av antal beviljade förhandsbesked och bygglov. I tätorten finns också intresse och förfrågningar om att bygga bostadshus i områ- dena strax utanför tätortens befintliga verksamhetsområde för VA.

20 Figur 2. Givna bygglov för villor och fritidshus i Falu kommun åren 2002–2010.

Förändringar i befolkningens struktur, så som generationsskiften, ökad inflyttning och omvandling av fritidshus till permanentboende, ökar belastningen på VA-nätet. Ju fler personer och ju längre tid de spenderar på en plats desto större blir behovet av vatten och mängden avlopp som måste omhändertas, vilket kan leda till problem. De landsbygdsområden i kommunen där intresse finns för att kunna bosätta sig permanent sammanfaller i hög grad med områden inom kommunen där det finns kända problem med omhändertagande av avloppsvatten. Problemen uppstår vanligtvis då grundvattnet eller närmiljön påverkas av enskilda avloppslösningar. Det kan yttra sig genom att en acceptabel dricksvattenkvalitet inte längre kan upp- rätthållas, genom dålig lukt och försumpning av marken vid avloppsanläggningen eller genom annan negativ påverkan på miljön.

21 Vid prövning av byggnation enlig PBL gäller det att även beakta konsekvenserna för omgivningen. Kommunen kan i upp till tio år drabbas av skadestånd om beslut om ytterligare bostadshus inneburit att befintliga vattentäkter förorenats. Den dag då det inte längre är möjligt att enskilt ordna dricksvatten och avlopp är det enligt lagen om allmänna vattentjänster kommunens skyldighet att se till att en allmän lösning kommer till stånd. En del i arbetet med VA-planen blir således att identifiera områden med akuta eller latenta VA-problem som successivt behöver åtgärdas. Nedan listas idag kända områden av denna karaktär (utan inbördes ordning).

Områden med behov av insatser inom VA I Falu kommun finns ett flertal områden där hanteringen av avloppsvatten blivit ett problem eller befaras bli och där bedömningen är att VA-frågan inte kan lösas inom respektive fastighet. Som en följd av den förvaltningsövergripande arbetsordningen som antogs 2004 har följande områden där VA-problemen bör hanteras listats: • Bergsgården • Herrgårdsviken • Länsbodarna • Svartskär/Lisselbo • Gårdvik För tre andra fritidshusområden hade det redan tidigare fattats beslut om att införa områdesbestämmelser för att begränsa möjligheten att bygga ut och att installera vattentoalett. Detta för att ”låsa” situationen sådan den var och därigenom förhin- dra en utveckling som skulle kunna leda till VA-problem. Dessa områdesbestäm- melser gäller för: • Götgården – Södra Vällan • Nedre Jungfrubergets fritidshusområde • Hökviken – Uggleviken Därutöver finns ytterligare områden som konstaterats ha problem med omhänder- tagandet av avloppsvatten, men som av olika anledningar ännu inte lyfts in i processen enligt arbetsordningen. Vissa av dessa områden ligger i närheten/utkanten av de ovan angivna områden. Områden med kvarvarande VA-problem finns i: • Delar av Aspeboda (Kyrkbyn, Ljusdal, Stråtenbo och Smedsbo) • Västanbäck, Vilaudden och vissa andra delar av Korsgården/Korsarvet • Runt sjön Liljan • Områden runt Varpan, bl.a. närmast norr om Bojsenburg • Delar av Övre Gruvriset och Götgården På vissa av dessa platser har byggnadsnämnden på senare tid avslagit ansökningar om bygglov som förväntades innebära en ökad avloppsbelastning som inte bedöm- des vara hållbar med hänsyn till hälsa och miljö. Exempelvis är Aspeboda som är ett av kommunens attraktiva bostadsområden i landsbygdsläge samtidigt ett av kommunens problemområden vad gäller VA. Här tvingas byggnadsnämnden många gånger avslå ansökningar om bygglov och förhandsbesked med hänvisning till den problematiska VA-situationen.

22 Områden som kan bli aktuella för utbyggnad I kommunen finns också områden där det diskuteras eller planeras för utbyggnad som innebär en nyexploatering. Där kommer då att behövas någon form av VA-lösning vilket behöver tas med i diskussionen om kapaciteten i befintligt nät respektive utbyggnaden av allmänt VA. Några av utbyggnadsområdena ligger i nära anslutning till befintliga verksamhetsområden, andra ligger långt utanför. Vissa är redan detaljplanerade, andra inte. • Del av Stennäset • Lilla Källviken • Delar av Myran och område inom detaljplan för östra Dalregementet • Galgberget • Stabergsviken • Gramsängsslingan (Vika) • Jugansbo (Vika) • Nya bostäder både i centralorten och i kommunens små tätorter.

Hur hantera nya utbyggnadsprojekt och problemområden? Under de kommande åren kommer nya ”problemområden” att identifieras och nya utbyggnadsprojekt som inte utpekats här att initieras. För att då fatta väl avvägda beslut kring framtidens VA-frågor behövs klara riktlinjer. Målet med det fortsatta arbetet med kommunens VA-plan är att utarbeta lämpliga prioriteringsgrunder och arbetssätt som behövs för att VA-frågan ska kunna hanteras med tydlighet, såväl inom den kommunala organisationen som mot fastighetsägare och andra berörda.

23 Vatten- och avloppsverksamhet och falumiljön

I begreppet god bebyggd miljö räknar vi såväl med tillgång till vatten för matlagning och personlig hygien m.m. och möjlighet att bli av med sitt avloppsvatten som en miljö med rena och öppna vatten. Miljönämnden har med stöd av regleringar på nationell och unionsnivå uppdraget att bevaka dessa intressen med ett kommunövergripande perspektiv. Det innebär en avvägning mellan individuella och gemensamma intresse som ibland kan vara obekväm. Denna avvägning bygger på ett antal naturgivna och samhälleliga förutsättningar. De handlar om närhet till allmänna VA-anläggningar, tillgång till rent grundvatten, om markens möjlighet att absorbera och rena avloppsvatten innan det når grundvatten eller ytvatten, föroreningar från andra fastigheter och tidigare verksamheter och bedömningar av framtida behov och eventuell utbyggnad av allmänt VA. Problem som vi konstaterar med övergödda sjöar och förorenade badvatten kan höra samman med hur de enskilda avloppen fungerar. Detta beror i sin tur på hur de naturgivna förutsättningarna samspelar med de mänskliga aktiviteterna på fastigheten och i grannskapet.

Nya boende med andra vanor För tunt jordlager till berggrund Mer eget avlopp För tät eller för För tunt jordlager porös mark till grundvattnet Flera grannar För nära dricksvattentäkt Enskild VA- anläggning

Infiltrationen För brant sätts igen lutning

Nitrat och Övergödda bäckar bakterier i och sjöar brunns- och badvatten

Figur 3. En enskild VA-anläggning kan förorsaka problem med övergödda bäckar och sjöar eller nitrat och bakterier i brunns- och badvatten. Det kan bero på naturgivna förutsättningar (i mellanovalen) i samverkan med förutsättningar som ges av mänsklig påverkan (yttre ovalen).

24 Enligt förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (2004:660) ska god ekologisk och kemisk status för såväl yt- som grundvatten vara uppnått till 2015. Kommunerna har ansvar för att i sin egen myndighetsutövning och i sitt planarbete verka för att miljökvalitetsnormen kan uppnås och att stödja Vatten- myndigheten i arbetet med att dokumentera situationen i kommunen och förverk- liga målen. Falu kommun omfattar stora områden som är mycket glest befolkade och byar som ligger geografiskt utspridda. Det skulle innebära enorma investeringar att bygga ut ett heltäckande VA-nät. För att undvika framtida VA-problem och krav på att inrätta geografiskt spridda verksamhetsområden är det därför viktigt att skydda befintliga grundvattentäkter och se till att de inte förorenas av näraliggande avloppsanläggningar. I Falun består verksamhetsområdet av 14 delområden: Falu centralort, Bergsgården, Grycksbo, Bjursås, Sågmyra, Danholn, Sundborn, Toft- byn, Svärdsjö, Linghed, Enviken, Aspeboda, Vika samt Strand.

Ytvatten Det finns gott om sjöar och vattendrag i Falun. Av dessa har åtta vattendrag och fem sjöar av Vattenmyndigheten bedömts ej uppnå god status eftersom de tydligt påverkas kemiskt av näringsämnen. Det finns ytterligare fem sjöar vars vatten periodvis uppvisar dåliga syreförhållanden vilket tyder på övergödningspåverkan. Detta innebär att kommunen måste ta särskild hänsyn till riskerna med eventuella näringsläckage från verksamheter och avlopp.

Vattendrag Sjöar • Hällsjöbäckens utlopp till Herrgårdsviken, med periodvis dåliga syreförhållanden vilket kan Vikasjön tyda på övergödningspåverkan. • Från Hagelsjön till Lundtjärn7 • Grycken • Viksjöbäcken, utlopp från Lundtjärn till • Lilla Vällan Vikasjön • Svärdsjön • Utlopp från Kyrbytjärn till Vikasjön • Önsbackdammen • Aspån, inlopp i Ösjön • Liljan • Hillersbodabäcken, inlopp till Liljan • Lilla Aspan • Inlopp till Gårdvikssjön • Sandbäcken – Skorrtjärnsån, inlopp till Sjöar Rogsjön vars vatten har bedömts ej uppnå god status eftersom det tydligt påverkas kemiskt av näringsämnen. • Kyrkbytjärn • Stålmyran • Vikasjön • Övre Ärtsjön Tabell 3. Vattendrag och sjöar som riskerar att ej uppnå god ekologisk status.7

7 Utgör ej en öppen bäck. Passerar under åsen.

25 Grundvatten Grundvatten finns på varierande djup under markytan. Grundvatten i lite större volymer finns främst i isälvsavlagringar som rullstensåsar. Svärdsjöåsen är en mäktig ås som löper från Svärdsjö i norr till Runn där Faluåsen ansluter och vidare söderut förbi Strand för att sedan ansluta till Badelundaåsen. Den är en viktig resurs som försörjer flera både gemensamma och enskilda dricksvattentäkter. Grundvatten kan även påträffas i grundvattenstråk i poröst berg eller i sprickbildningar. Utanför centralorten har grundvatten från grävda brunnar ersatts med bergborrade brunnar när problem med vattenkvaliteten konstaterats i de grävda brunnarna. Längs med Svärdsjöåsen har även en del allmänna vattentäkter tagits ur bruk på grund av problem med föroreningar från bland annat jordbruksverksamhet och avlopp.

Dricksvatten Dricksvattentäkterna och vattenverken indelas i första hand efter allmänna dricks- vattenanläggningar som drivs av Falu Energi & Vatten och enskilda vattentäkter som inte ingår i verksamhetsområdet för dricksvatten. I Falun är cirka 45 000 personer anslutna till de allmänna dricksvattentäkterna. Ytterligare 1 300 personer är anslutna till enskilda gemensamhetsanläggningar och man kan uppskatta att ytterligare 4 000 fastigheter har egen enskild brunn. Skillnaderna är stora mellan fastigheter med permanentboende och fritidsboende vilket framgår av tabell 4.

Permanentboende Fritidsboende Allmänt vatten Enskilt vatten Allmänt vatten Enskilt vatten Bebyggd lantbruksenhet 442 1 803 38 156 Småhusenhet 8 319 2 823 147 836 Summa 8 761 4 626 185 992 Tabell 4. Uppskattning av permanent- och fritidshusens fördelning utanför centralorten enligt Vatteninven- tering (2006).

Dricksvattentäkter i allmän eller gemensam regi finns redovisad på karta i figur 4.

26 Vattentäkter Allmän vattentäkt Enskild vattentäkt Enskild vattentäkt med tillsyn Blå stråk = rullstensåsar Figur 4. Större vattentäkter i Falu kommun (allmänna vattentäkten i Blixbo är numer nedlagd).

Dricksvatten i det allmänna VA-nätet I det allmänna VA-nätet ingår 7 vattenverk, 46 mil vattenledningar, 15 högreser- voarer, 18 tryckstegringsstationer. Årligen levereras ca 4,2 miljoner m3 dricksvatten till nätet och ca 3,3 miljoner m3 debiteras årligen.

Nuv anslutna Kapacitet för Vattentäkt Tillstånd (m3/d) Nuv uttag (m3/d) personer anslutna pers Falun – Rogsjön 16 000 10 000 36 000 50 000 Årboheden 1 800 1 000 3 800 5 500 Svärdsjö 900 420 2 400 3 700 Enviken 470 210 850 ca 1 200 Aspeboda8 Nuv kapacitet 72 11 15 ca 300 Vika 90 490 ca 700 Strand 3 11 Tabell 5. Uttag av vatten från de allmänna vattentäkterna och deras kapacitet.8

År 1965 fanns det 14 allmänna vattentäkter (varav tre reservtäkter). Vart efter det har konstaterats kvalitetsproblem har områden kopplats samman och täkter lagts ned. År 2015 kommer även ytvattentäkten i Rogsjön att ersättas med två grundvattentäkter i Borlänge, Lennheden och Tjärna, som även kommer att betjäna Borlänge. Som framgår av tabell 5 har samtliga verk ledig kapacitet för att kunna ansluta fler brukare.

8 Vattentäkten utnyttjas, förutom av anslutna personer, av skolan. 27 Dricksvatten ifrån enskilda anläggningar Enskilda anläggningar fyller en viktig funktion i Faluns dricksvattenförsörjning. En gemensamhetsanläggning kan också vara ett alternativ för att lösa dricksvatten- försörjning i områden med fritidshus och mindre byar. De enskilda vattentäkterna regleras i lagstiftningen på olika sätt beroende på storlek och uppgift, beskrivna enligt nedan. • Enskilda anläggningar som försörjer kommersiella Kriterier 3 eller offentliga anläggningar (t.ex. caféer eller sko-

lor) eller minst 50 personer med vatten eller pro- Dricksvattenanläggning ducerar mer än 10 m3 per dygn. Till denna grupp Kommersiell/ Kommersiell/ offentlig ≥ 50 personer mer än 10 m hör ca 24 dricksvattenanläggningar, se tabell 6. För Baggärdet X dessa anläggningar gäller Livsmedelsverkets bestäm- Boränget Sveden X melser och krav på tillsyn och kontroll. Anlägg- Dalagården X Enviksbyn VF X ningens ägare ansvarar för att uppfylla kraven. Det Falu-Borlänge golfklubb X innebär bland annat att det tas regelbundna vatten Hagelsnäs herrgård X prov och att kvalitetsbrister när det till exempel Högbo X gäller bakterier, nitrat eller mineraler i vattnet åt- Karlsbyheden X Kildes Slakteri, Björsbo X gärdas. Halterna av dessa och andra ämnen regleras Gård med gränsvärden i föreskrifterna. Anläggningarna Kivnäbben X står också under tillsyn av Miljönämnden. Lilltorpet X • I Vatteninventeringen 2006 bedömdes det att det Lumsheden XX Marnäs X fanns ett femtontal enskilda anläggningar som inte Pensionat Karlborn X uppfyller något av kriterierna ovan men som försör- Rankhyttans Herrgård X jer mer än en villafastighet med dricksvatten. Dessa Sommargården Näset X är inte registrerade så det är mycket troligt att det Stabergs Café X Stångtjärnsstugan X finns flera okända anläggningar. Se tabell 7. Svartnäs X • Det finns uppskattningsvis 4 000 enskilda an- Svedens Gård X läggningar som försörjer endast en villafastighet Svärdsjöliften X (en eller tvåfamiljsfastighet) med dricksvatten och Vikagården X ett okänt antal anläggningar på fritidsfastighe- Vintjärn X Österbyn X ter. Om det bor i genomsnitt 2,74 personer per Antal permanentboende 930 småhus motsvarar detta att ca 11 500 personer eller Antal fritidsboende 503 ca 21 % av kommunens 55 000 innevånare får Tabell 6. Gemensamma vattentäkter med tillsyn enligt dricksvatten från egen brunn. livsmedelslagen. För de två nedre grupperna gäller Socialstyrelsens allmänna råd för dricksvatten anläggningar. Råden anger riktvärden för högsta rekommenderade halter av ämnen i vattnet. Ägare ansvarar själv för att anvisningar följs, prov tas och brister åtgärdas. Miljöförvaltningen utövar ingen tillsyn annat än när det kan antas att vissa utpe- kade känsliga grupper utsätts för hälsovådliga halter av vissa föroreningar. Eftersom det inte bedrivs någon tillsyn är det svårt att ge en allmän beskrivning av kvalitetsnivån för dessa anläggningar. Det är också svårt att exakt mäta betydelsen av god vattenkvalitet för människors hälsa. Man torde dock kunna påstå att en bra vattenförsörjning är en lönsam investering för samhället på lång sikt. Det är därför angeläget att enskild vattenförsörjning håller god kvalitet.

28 På en del anläggningar är det till och från problem med den mikrobakteriella kvaliteten, med fluorid, mangan, järn eller nitrat i vattnet, i något fall även förore- ningar av bekämpningsmedel. Livsmedelsverkets krav på kontinuerlig provtagning är därmed väl motiverat. Flera anläggningar har även pH-reglerande behandling av vattnet.

Anslutna personer Vattentäkter Perm. boende Fritidsboende Dalvik 31 Dalvik (Länsbodarna) 10 42 Grytåns fritidsområde 4 60 Herrgårdsviken 6 36 Hunsen 30 Kalvsbäcken 10 7 Korså 24 40 Lisselbo 24 50 Logärden 54 Näset (Vika-Heden) 12 28 Riset 45 Ryssjön 44 Slättberg 30 10 Vika Strand VLF 48 Summa 229 416 Tabell 7. Sammanställningen visar antalet permanent- och fritidsboende anslutna till mindre enskilda gemensamma vattentäkter utan tillsyn enligt livsmedelslagen. För dessa vattentäkter gäller Socialstyrelsens allmänna råd.

Kvalitetsproblem med dricksvatten Flera undersökningar visar att det finns stora problem med vattenkvaliteten vid enskild vattenförsörjning. Det kan handla om förekomst av bakterier, höga radonhalter, höga halter av kväveföreningar, fluorid, vägsalt, tungmetaller och bekämp- ningsmedel. Föroreningarna kan förorsaka beläggningar i vattenledningar och missfärgningar av vattnet. Lågt pH-värde kan även angripa ledningarna. Problemen gäller främst enskilda vattentäkter men har även förekommit i allmänna täkter. I grävda brunnar förekommer även inläckage av ytvatten som kan innehålla både föroreningar och partiklar. Radon i grundvattnet kan vara en hälsorisk. Halten beror på bergarterna i berget eller i åsen. Höga halter är vanligast i bergborrade brunnar med lågt pH. Stora delar av Falun ligger i ett område med förhöjd risk för höga radonhalter. I en sammanställning av provresultat från 330 brunnar i Falun under tiden 1990- 2006 hade 9 % av brunnarna mer än 1000 Bq/l vatten vilket är Socialstyrelsens gränsvärde för att vattnet ska betraktas som tjänligt som livsmedel. De 330 analyserade brunnarna utgör ca 7 % av alla enskilda brunnar som betjänar fastboende. Det är därför angeläget att även övriga brunnsägare analyserar vattnet i sina brunnar.

29 Figur 5. Radon i dricksvattenbrunnar. Figur 6. Uranhalter i dricksvattenbrunnar. För uran rekommenderas att dricksvattnet inte bör innehålla mer än 15 μg/l9. Miljöförvaltningen lät under 2005–2006 analysera drygt 100 brunnar i Falu kommun med avseende på metaller och grundämnet uran. Högsta uppmätta värde för uran låg på 110 μg/l. Ca 20 % av brunnarna hade värden som låg över 15 μg/l. Sulfidmalmstråk i Faluns berggrund och gruvavfallet kan innebära en risk för förhöjda halter av tungmetaller som arsenik, kvicksilver, kadmium, bly och zink. Dessa metaller analyseras dock inte vid standardprovtagningar av dricksvatten. Vid de analyser som Falu Kommun låtit utföra hos enskilda brunnsägare har dock bara vid något enstaka tillfälle konstaterat halter överstigande Socialstyrelsens riktvärden. Dricksvattentäktens kvalitet kan även påverkas av jordbruksverksamhet och skogs- gödsling som ger läckage av nitrater eller bekämpningsmedel till grundvattnet. Transporter och industriell hantering av kemikalier innebär också en risk som bör undvikas i närheten av vattentäkter. Det är därför viktigt att brunnar anläggs på rätt plats i förhållande till förorenings- källor som avloppsinfiltration och gödselupplag och andra riskverksamheter som jordbruksverksamhet, industriverksamhet och större vägar. Det är också viktigt att brunnar får bra tekniskt skydd mot ytligt grundvatten, att inte smådjur kan falla genom otäta brunnsringar och trasiga brunnslock och att vattenreningsutrustning är ändamålsenlig och rätt anpassad till problemen. En idealisk grundvattentäkt skyddas även av ett lerskikt som förhindrar att föroreningar tränger ner till grund- vattenskiktet. Stora områden av kommunen kommer även i framtiden att vara beroende av enskilda vattentäkter. Det innebär att miljökvalitetsmålet ”Grundvatten av god kvalitet” bör ha hög prioritet i kommunens planverksamhet och miljötillsynen.

9 Mikrogram per liter, dvs. miljondels gram. 30 Avlopp Avloppsreningens huvuduppgifter är att minska halterna av bakterier och närings- ämnen som nitrat och fosfor samt avskilja fasta partiklar (slam). I större anläggningar kombineras dessa moment i kemiska och biologiska processer som övervakas och kontrolleras. I mindre anläggningar är det vanligast med en slamavskiljare (oftast en så kallad trekammarbrunn) och rening från näringsämnen och bakterier genom infiltration eller markbädd. Infiltration innebär att avloppsvattnet renas i befintliga marklager innan det når grundvattnet. I en markbädd passerar avloppsvattnet ett anlagt jordlager av lämplig sammansättning innan det leds bort som ytvatten. Det avskiljda slammet ska även tas om hand. Idealt kan näringsämnena återföras till kretsloppet och användas som gödsling inom jordbruket. I Falun är dock höga tungmetallhalter ett problem både i slammet från allmänna och enskilda avlopps- anläggningar. En betydande andel av kommunens fastigheter har inte allmänt avlopp (se tabell 8). För att undvika problem med bakterier och näringsbelastning av vatten är det viktigt att dessa enskilda avloppsanläggningar fungerar bra. Som beskrivs nedan finns på många håll konstaterade problem och kunskapen om avloppsanläggning- arna är även i vissa fall bristfällig.

Fastigheter med Fritidsfastigheter Summa avlopp fastboende Antal fastigheter 7 375 4 657 Antal boende 21 946 Enskilda avlopp 3 650 1 545 5 195 Kommunala avlopp 3 693 365 4 158 Tabell 8. Fastigheter med enskilda och allmänna kommunala avlopp (exklusive centralorten).

Enskilda Avlopp I de områden som inte ingår i verksamhetsområde för allmänt VA är det fastig- hetsägaren som ansvarar för att avloppet tas om hand på ett bra sätt. Ibland kan det vara lämpligt att ordna en anläggning tillsammans med grannar. Det kan formellt ordnas med ett servitut eller med en samfällighetsförening. Ett servitut ger rätt för en fastighetsägare att använda sin grannes tomt för en egen eller en gemensam anläggning. En samfällighetsförening äger och driver en gemensam avloppsanlägg- ning. Medlemmar i föreningen är de fastigheter som investerat i anläggningen och nyttjar den. Det finns i kommunen bara några enstaka gemensamhetsanläggningar.

31 En enskild avloppsanläggning kräver tillstånd från Miljönämnden. Det finns dock äldre fastigheter som saknar tillstånd och inte finns upptagna i Miljönämndens register.

Fastigheter med Fritidsfastigheter permanentboende Antal % Antal % Avloppsanläggning med tillstånd eller 2023 55 1308 85 meddelat i enkät Installerad före 198310 1052 52 544 42 Fastigheter med okänd anläggning 1554 45 Tabell 9. Vad vi vet om antal registrerade enskilda avloppsanläggningar och deras ålder i förhållande till det totala antalet avlopp inom respektive kategori.10

Eftersom dåligt fungerande avlopp ofta orsakar näringsbelastning i sjöar och vattendrag är det avrinningsområdena som är intressanta att studera.

Fastigheter med permanentboende Fritidsfastigheter Enskilda Allmänna Enskilda Allmänna Huvudavrinningsområde Fastigheter Personer Fastigheter avlopp avlopp avlopp avlopp Marnäsån 182 486 132 50 146 61 5 Vågsjön 380 1034 155 225 369 117 41 Svärdsjön 758 2313 323 435 482 129 50 Sundbornsån 2135 6369 910 1225 773 292 62 Gopen 381 1044 158 223 395 68 50 Rogsjön 748 2136 283 465 558 274 49 Faluån 1339 4489 579 730 448 126 53 Runn 1200 3439 858 340 912 328 55 Vallmoraån 55 156 55 0 65 14 0 Dalälven – öster Vika 47 124 47 0 104 34 0 Hinsen + söder 21 53 21 0 295 61 0 Gavleån – Storsjön Lumsheden 92 233 92 0 44 17 0 Gavleån – Svartnäsån 37 70 37 0 66 24 0 Totalt Falu kommun 7375 21946 3650 3693 4657 1545 365 Tabell 10. Huvudavrinningsområden med antal boende och enskilda respektive allmänna avlopp

Avloppsanläggningarnas utformning varierar efter behov och ålder. Nedanstående tabell ger en bild av antalet anläggningar av olika typer. Gamla anläggningar har ofta en infiltrationsanläggning som idag inte uppfyller nuvarande krav. Särskilt gäl- ler detta i områden med hög skyddsnivå.

Registrerade slamavskiljare 4486 Antal avlopp registrerade för BDT 879 Installerade miniavloppsreningsverk 57 Infiltration 2765 Markbädd 258 Sluten cistern 667 Tabell 11. Avloppstekniker använda vid enskilda avlopp.

10 Andel avlopp som vid inventering 2003 var äldre än 20 år. Avlopp bedöms ha en begränsad livs- längd.

32 Avlopp i det allmänna VA-nätet I det allmänna VA-nätet ingår 10 avloppsreningsverk, 1 infiltrationsanläggning, 43 mil avloppsledningar, 122 avloppspumpstationer, ca 300 LTA-pumpstationer (villa pumpstationer), 17 mil dagvattenledningar. Ca 45 000 personer är anslutna till det allmänna VA-ledningsnätet i kommunen. Behandlad mängd avloppsvatten varierar med nederbördsförhållandena och ligger inom intervallet 6–10 miljoner m3 per år.

Tillstånd Nuv Dim flöde Flöde, 2009 Avloppsverk antal pe11 belastning (m3/d) (våtår) Falun 50 000 38 200 20 600 18 900 Bergsgården 45 41 18 Grycksbo 2 000 1 545 1 690 1 508 Bjursås 2 200 1 600 1 690 1 210 Sågmyra 2 000 281 760 693 Svärdsjö 2 000 1 225 792 666 Linghed 1 200 263 960 171 Enviken 1 200 440 960 421 Aspeboda 35 35 Vika 700 361 385 77 Strand 175 35 53 11 Tabell 12. De allmänna avloppsreningsverken, kapacitet och nuvarande nyttjande.11

Samtliga verk har kapacitet att ta emot fler brukare vad gäller tillstånden kontra nuvarande belastning (personekvivalenter). Stora flödesvariationer på grund av tillskottsvatten gör dock att dimensionerade flöden och gällande reningskrav närmar sig taket främst vad avser Grycksbo och Sågmyra. I Aspeboda består reningen av infiltration (se tabell 12).

Det allmänna ledningsnätets status Utbyggnaden av VA-ledningsnätet i Falun påbörjades omkring år 1900 och några ledningar från den tiden är fortfarande i drift. De största utbyggnaderna gjordes under 60- och 70-talen och utgör uppskattningsvis 75 % av hela ledningsnätet. Fram till 60-talet byggdes en ledning för både spillvatten, dräneringsvatten och dagvatten (s.k. kombinerat system) alternativt att dagvatten avleddes i öppna dikessystem (s.k. separat system) Från och med 60-talet började utbyggnad av separat ledning för dagvatten (s.k. duplikat system). Från mitten av 70-talet började dräneringsvatten att anslutas till dagvattenledningen vid nybyggnationer. De flesta dräneringsledningar är alltså fortfarande kopplade till spillvattenledningarna, vilket har till följd att flödet varierar och ökar kraftigt under perioder med nederbörd, snösmältning och högt grundvatten. Dränvattnet utgör den största delen av tillskottsvattnet och att minska den är mycket tids- och kostnadskrävande. I centralorten Falun innehåller vattnet också höga halter av tungmetaller som ska tas om hand i avloppsreningsverket. En följd av detta är att omhändertagandet av avloppsslammet kompliceras.

11 Antalet personekvivalenter (pe) beräknas som kvoten mellan den tillståndsgivna föroreningsbelast- ningen med avseende på BOD7 och den specifika föroreningsmängden, 70 g BOD7/person och dygn.

33 Generellt kan sägas att ledningarnas hållbarhet och kondition varit mera beroende av rörmaterial och markförhållanden än ledningens ålder. Det finns exempel på ledningar som måst åtgärdas efter så kort tid som 20–25 år samtidigt som ledningar från början av 1900-talet fortfarande kan vara i bra skick. Det totala ledningsnätet i kommunen motsvarar ett återanskaffningsvärde på i storleksordningen 1,6 mdkr, räknat med en genomsnittskostnad på 3 500 kr/m för ledningsutbyte. Eftersom den genomsnittliga livslängden på ledningarna bedöms vara 100 år är FEV:s långsiktiga mål att förnya ledningarna inom den tiden. En ök- ning av förnyelseinsatserna kommer då att behövas, dels för att klara målet och dels för att möta utbytesbehovet av den stora mängd ledningar som byggdes ut under 60- och 70-talen.

34 Planerade insatser inom verksamhets området

De viktiga styrdokumenten för Falu Energi & Vattens VA-planering är: Vatten- tjänstlagen, VA-taxan, ABVA, VA-arbetsmetoden ”Från VA-problem till fungerande lösning” samt planeringsverktyget VA 2050. Strukturen i VA 2050 är i stort att utifrån upprättade måldokument samla in data, ta fram nyckeltal och upprätta åtgärdsplaner. I normalfallet för utbyggnad av allmän VA så bildas ett verksamhetsområde där Falu Energi & Vatten är huvudman och svarar för utbyggnad och drift.

Större planerade åtgärder med FEV som huvudman • Tillsammans med Borlänge iordningsställa två vattentäkter i Borlänge som ska försörja Falu centralort inkl. Danholn, Sundborn och Toftbyn. Vattentäkterna kan samtidigt vara reserver för varandra. Beräknas vara i drift 2015. • Upprusta verket och förbättra vattenbehandlingen i Svärdsjö, utbyggnad 2011–2012. • Ny slamavvattning och kompostering 2011–2012. • Öka förnyelsetakten på ledningsnätet. • Minska andelen tillskottsvatten i spillvattennäten i områdena Falun, Grycksbo och Sågmyra.

Planerade utbyggnadsområden • Gårdvik • Slättaskogen • Galgberget • Lilla Källviken • Överbacka • Enviksbyn FEV kommer även att ha en viktig uppgift i flera av de områden som tagits fram i arbetsmetoden ”Från VA-problem till fungerande lösning” och övriga områden som beskrivits i avsnittet VA-förutsättningar och bebyggelseutveckling, sid 19.

Alternativa modeller för anslutning till allmänt VA Exploatören bygger VA-anläggning enligt standard för allmän VA-anläggning. VA- anläggningen ansluts till det allmänna nätet i en anslutningspunkt. En gemensam- hetsanläggning bildas som svarar för drift, underhåll och förnyelse. Området ingår ej i verksamhetsområdet. Exploatören bygger VA-anläggningar enligt standard för allmän VA-anläggning. VA-anläggningen förs sedan in i VA-kollektivet.

35 Exempel på hur VA-problemen ser ut i några olika områden

Fem identifierade problemområden Enligt arbetsmetoden ”Från VA-problem till fungerande lösning” som togs fram 2004 ges Miljönämnden uppdraget att identifiera områden där VA-problemen inte på ett meningsfullt sätt kan lösas på de enskilda fastigheterna. I dessa områden är det nödvändigt att kommunen går in och på något sätt begränsar de lokala utsläp- pen. Hittills har fem områden identifierats enligt metoden. Det är Gårdvik, Bergs- gården, Lisselbo Svartskär, Herrgårdsviken och Länsbodarna (Dalvik).

Gårdvik En bäck som rinner genom byn och närbelägen tjärn är näringsbelastad. Markytan är nära berggrunden och det tunna markskiktet består av dålig infiltrationsmark. I flera gårdar är det aktuellt med generationsskiften. Inga bygglov har kunnat beviljas på flera år. Gårdvik har getts högsta prioritet men processen fördröjdes av beslutsskeendet om tillämpningen av särtaxan. Länsstyrelsen har nu förelagt Falu Kommun att bygga ut allmänt VA. Området tillhör sedan november 2010 verk- samhetsområdet och beräknas kunna anslutas fysiskt till det allmänna VA-nätet under 2011.

Bergsgården I Bergsgården är grundvattennivån hög och markens struktur ger dåliga förutsätt- ningar för infiltration. Infiltrationsproblemet har begränsat byggloven. En mindre allmän avloppsanläggning finns för några fastigheter men en utbyggnad av det allmänna nätet utreds för en större del av området.

Lisselbo Svartskär Lisselbo Svartskär är ett fritidshusområde som håller på att omvandlas till permanentboende. Ett vattendrag inom området och utloppet från Svartskärssjön är utpe- kat som näringsbelastade. Inom vissa delar av området är grundvattnet högt. De boende i området diskuterar för närvarande olika tänkbara VA-lösningar tillsammans med en konsult. Området är ej aktuellt för utbyggnad av allmän VA. Detalj- planerna för området kommer att ändras då det står klart vilken typ av lösning man väljer.

Herrgårdsviken Herrgårdsviken är också ett fritidshusområde som håller på att omvandlas till permanentboende. Markytan är nära berggrunden och det tunna markskiktet består av dålig infiltrationsmark. Den rimligaste lösningen är en anslutning till allmänt VA i Vika Kyrkby. Inga krav ställs för närvarande på enskilda avlopp och inga bygglov beviljas så länge arbetet med detaljplaneprogram pågår. I detaljplanearbetet inkluderas även ett område mellan Vikasundet och fritidshusområdet.

36 Länsbodarna (Dalvik) Länsbodarna är ett omvandlingsområde med fritidsboende som blir fastboende. Markytan är nära berggrunden och det tunna markskiktet består av dålig infiltrationsmark. Problemen är allvarliga. En möjlig lösning handlar om en allmän eller samfälld lösning.

Lilla Aspans avrinningsområde Lilla Aspans avrinningsområde omfattar stora delar av Aspeboda församling, se figur 1, sid 20. Eftersom det även finns många önskemål om nybyggnationer har Miljöförvaltningen gjort en grundläggande kartläggning av situationen inom detta område. Kartläggningen ger en god bild av de problem som kan uppstå när ett område överbelastas av bristfälliga åldrande avloppsanläggningar som inte uppfyller de krav som bör ställas utifrån förutsättningarna i området och när det saknas ett övergripande perspektiv och varje beslut om olika typer av åtgärd ses isolerat ifrån sitt sammanhang. De naturgivna förutsättningarna i området är på många håll problematiska. I vissa fall är moränen så hårt packad att genomsläppligheten är för låg för att infiltration av avloppsvatten ska fungera. I andra fall är genomsläppligheten så hög att avloppen från högre belägna fastigheter riskerar förorena dricksvattentäkterna längre ner i sluttningen. Höga grundvattenivåer försvårar möjligheten till infiltration. I Miljönämndens riktlinjer om enskilda avlopp beskrivs Aspån och Lilla Aspan som ett område med hög näringsbelastning och som ett område med risk för förore- ningar från avlopp. Vid Länsstyrelsens mätningar sommaren 2010 klassades dock inte Lilla Aspan som näringsbelastad fast syrevärden ligger precis på gränsen till god ekologisk status. Utifrån sina observationer bedömer dock länsstyrelsen att det är viktigt för kommunen att arbeta vidare med Lilla Aspan eftersom den är nära gränsen. Miljöförvaltningen bedömer att VA-frågan behöver lösas gemensamt framför allt längs Aspåns dalgång från Stråtjärn, Aspeboda och Ljusdal mot Vassbo. Idag riktar sig Miljöförvaltningens planerade tillsyn i Lilla Aspans avrinnings område främst mot de områden där det kan förväntas vara möjligt att lösa VA enskilt. I övriga områden avvaktar Miljöförvaltningen med tillsynen tills dess att det bringas klarhet i om anslutning till allmänt VA kan ordnas. Därmed kan dyra och kortsiktiga avloppsinvesteringar undvikas för de enskilda fastighetsägarna. Fastighetsägare fick i kartläggningen även svara på en enkät som bland annat handlade om dricksvattenkvaliteten. I vissa fall gjordes även kompletterande analyser av vattnet. Av kartläggningen framgår att brister i dricksvattenkvaliteten förekommer. Det rörde sig om koliforma bakterier, lågt pH, höga nitrat-, mangan- och klorid- halter, missfärgningar och grumlighet.

37 Översvämningsrisker och klimatförändringar De risker som oftast förknippas med kommande klimatförändringar handlar för Sveriges del i första hand om ökade vattenflöden och mer frekventa och kraftigare stormar och oväder. Dalälven beräknas få ökade flöden som kan komma att pressa vatten tillbaka upp i Runn och höja vattennivån. Vid översvämningar är det inte bara de direkta vattenskadorna som måste beaktas. Höga vattennivåer riskerar även att tränga tillbaka avloppsvatten in i byggnader och upp i avloppsbrunnar. Det innebär orenligheter både inne i byggnader och ute i det rinnande vattnet – orenligheter som kan innebära fara för både människors hälsa och miljön. För att undvika vattenskador och kostnader för enskilda och samhälle bör därför inga bygglov beviljas i områden som riskerar att sättas under vatten. I praktiken innebär det att man för att undvika översvämningar som kan förväntas oftare än vart hund- rade år inte bör bevilja bygglov runt Runn på en lägre nivå än ca 110,3 meter över nuvarande havsvattennivå, i det höjdsystem som tillämpas i Falun, vilket motsvarar ungefär tre meter över Runns medelnivå. Denna höjd kan komma att justeras när länsstyrelsens pågående utredningar om vattenflödena i Dalälven är klara. I övriga kommunen är särskilt Svärdsjövattendragen från Amungen till Hosjön känsliga för översvämning.

38 VA-verksamhetens utmaningar och problem

Falun ska vara förstahandsalternativ för människor som vill flytta till Dalarna. Att här finns möjligheter till boende nära naturen, nära vatten och på en levande landsbygd är viktigt för Faluns attraktionskraft. För att fullt ut kunna dra nytta av dessa faktorer är det avgörande att villkoren för bosättning i olika områden är klara och tydliga. Här är VA-frågorna av central betydelse – en tydlig VA-planering ger därför stöd till arbetet att utveckla Falun som attraktiv bostads- och verksamhetsort. Utmaningarna är av olika slag. • VA ska ordnas på ett långsiktigt hållbart, samhällsekonomiskt och hälso- och miljömässigt optimalt sätt. • VA-systemet inom det befintliga och framtida verksamhetsområdet ska fungera bra och vara långsiktigt hållbart. • De enskilda dricksvattentäkterna ska ge rent vatten och avloppsanläggning- arna ska inte förorena miljön. • De områden som utpekas som lämpliga för boststadsbebyggelse ska fungera även ur ett VA-perspektiv. • Kraven och förutsättningarna runt VA-systemet ska vara så tydliga att de accepteras av nuvarande och framtida kommuninvånare. För att kunna möta dessa utmaningar finns det en rad konkreta problem och frågeställningar som måste lösas. I VA-planens steg två ska dessa problem diskuteras och några principiella strategiska vägval göras. Detta lägger i sin tur grunden för de konkreta lösningar som sedan tas fram i de olika delplanerna i steg tre. Den 5 april 2011 hölls en inspirationsdag i Folkets Hus om planering av vatten och avlopp, för att ge nystart åt diskussionen om VA-frågan. I nedanstående figur och text sammanfattas de utmaningar som identifierades under inspirationsdagen, utmaningar som måste hanteras på en övergripande kommunal nivå för att nå en mer effektiv VA-planering.

Övergripande utmaningar Redan 1975 pekade en konsultutredning ut 17 områden i kommunen med VA- problem och behov av en samlad lösning. Av dessa är endast några fåtal åtgärdade idag och då inte de som gavs högst prioritet. Flera av dessa områden pekades också 1983 ut som s.k. ”riktlinjeområden” där särskilda riktlinjer skulle tillämpas. En förklaring till att så lite hänt är att det inom kommunorganisationen saknats en organisation med ett uttalat övergripande strategiskt ansvar för att driva på frågan. Diskussionen om ansvar och ”vem som äger VA-frågan” aktualiserades på inspirationsdagen. Övriga frågeområden som berördes handlade om hur prioriteringen av olika åtgärder ska göras samt vikten av tydlig kommunikation och information både inom kommunen och mot medborgare och VA-kunder. Dessa tre områden som alla har relationer till varandra förtydligas ytterligare nedan.

39 Prioriteringar Ansvar och beslut – var och när?

Kommunikation/ information

Ansvar och beslut • Var ska det VA-strategiska ansvaret ligga? • Mer driv i arbetsmetoden ”Från VA-problem till fungerande lösning” – någon bör ha ett övergripande ansvar. • Långsiktig planering i relation till nytillkommande behov. • Budgetarbete, som finansieringen vid tillämpning av särtaxa, resurser för VA- sanering (ex. extern processledare), resurser för intern VA-planering. • Samverkan med Borlänge och övriga regionen. • Politisk arena för att kommunicera VA-planeringen och nå samsyn.

Prioriteringar – var, när och hur? • Geografisk prioritering – målbild. • Tidsmässig prioritering – målbild. • I översiktsplan identifiera framtida utbyggnadsområden. • Omvärldsspaning – teknik, utbyggnadsmodeller, intern organisation.

Kommunikation/information • Sakkunnig referensgrupp till VA-planeringen (Information, Näringslivskontoret). • Information/dialog med kommuninvånarna om varför. Mål: kunskap och förståelse om att det handlar om vårt vatten, både grund- och ytvatten. • Tydliggöra motiv till fattade beslut för att öka förståelse för hur begränsningar av användningen av en fastighet och kraven på anläggning matchar de naturgivna förutsättningarna och kommunala strategiska prioriteringar av investeringar i ett område.

40 VA-utmaningar som faller under FEV, SBK och Miljöförvaltning- ens respektive verksamheter

Falu Energi & Vatten Inom verksamhetsområdet för allmänt VA, som Falu Energi & Vatten ansvarar för, handlar utmaningarna om • ny dricksvattentäkt gemensam med Borlänge • förnyelsetakten av ledningsnätet • hantering av tillskottsvattnet i avloppsnätet • hantering av avloppsslam från avloppsreningsanläggningar • utbyggnad av VA-nät till nya områden med behov av allmänt VA • avstämning av verksamhetsområdets storlek kontra nätets utbredning och behov.

Stadsbyggnadskontoret En aspekt av utmaningarna handlar om hur kommunens mark-, vatten- och be- byggda områden ska användas, utvecklas och bevaras. Det faller i första hand under Stadsbyggnadskontorets ansvar och många av frågorna hanteras i andra forum, främst i kommande Översiktsplan. • Utpekande av intressanta och hållbarhetsmässigt lämpliga utbyggnadsområden. • Inkludera hänsyn till vattenförvaltningens krav i planeringsprocesserna. • I arbetsmetoden ”Från VA-problem till fungerande lösning” lyfta fram möjlig- heten till gemensamhetsanläggning kontra allmän anläggning. • Bedöma enskilda bygglov i sitt geografiska sammanhang.

Miljöförvaltningen Miljönämnden ansvarar för tillsyn och prövning av avloppsanläggningar samt tillsyn på dricksvatten. I detta arbete finns utmaningar när det gäller • att i prövning, tillsyn och yttranden väga in behovet av åtgärder/hänsynsta- gande utifrån vattenförvaltningen • att öka takten på tillsyn av avloppsanläggningar för att påskynda åtgärdandet av avlopp som inte uppfyller gällande krav • att långsiktigt skydda vattentäkter • att bedöma enskilda bygglov i sitt geografiska sammanhang i samband med yttrande till SBK • att ta fram vilka ytterligare områden som är aktuella för arbetsmetoden ”Från VA-problem till fungerande lösning”.

41 Avslutning Det finns en rad utmaningar att hantera för att ta till vara attraktiviteten inom kommunens olika områden. Många exempel finns på att man genom att vara reaktiv istället för proaktiv när det gäller hanteringen av VA försatt sig ”under de små stegens tyranni”. Små successiva förändringar i nyttjandet av befintliga fastigheter och enstaka nybyggnationer har skapat en situation där problem växer till en nivå där ytterligare nybyggnationer måste stoppas. Därmed har potentiella bostadsbebyggelseområden drabbats av en ”död mans hand”. Möjligheter till nybyggnationer försummas och de VA-utbyggnader som till slut kommer till stånd blir onödigt dyra. En god VA-planering • ger kommunen möjlighet att långsiktigt stämma av önskemål om utbyggnad mot politiska prioriteringar och kostnader • ger verktyg för en mer strukturerad och kostnadseffektiv planering och utbyggnad av VA-verksamheten och en större tydlighet gentemot kommuninvå- narna • underlättar och effektiviserar tadsbyggnadskontorets,S Miljöförvaltningens och FEV:s arbete • ökar möjligheten att undvika kostsamma ”brandkårsutryckningar” om att bilda verksamhetsområde efter förelägganden från Länsstyrelsen. Information om i vilka områden och när allmänt VA kan komma att byggas, vad som gäller i avvaktan på utbyggnad och vilka krav som gäller för enskilda avlopp i de områden som inte kommer att byggas ut underlättar möjligheten till långsiktig planering såväl för kommunmedborgaren som för kommunens egen organisation. Målet med det fortsatta VA-planeringsarbetet är att i samverkan säkra en god vattenkvalitet och hållbar utveckling i Falu kommun genom att placera rätt VA- lösning på rätt plats.

42 Ordlista

Allmän VA-anläggning En VA-anläggning över vilken en kommun har ett rättsligt bestämmande inflytande och som har ordnats och används för att uppfylla kommunens skyldigheter enligt denna lag. Dagvatten Ytligt avrinnande regnvatten och smältvatten. Dränvatten Markvatten och grundvatten som avleds genom dräne- ring. Enskild anläggning En VA-anläggning eller annan anordning för vat- tenförsörjning eller avlopp som inte är eller ingår i en allmän VA-anläggning. Förnyelse Ett planlagt utbyte av ledningar till samma funktion och kapacitet. Förnyelsetakt Andel av total ledningslängd som förnyas under varje år. Gemensamhetsanläggning En enskild VA-anläggning (se ovan) som inrättats för två eller flera delägare gemensamt. Huvudman Den som äger en allmän VA-anläggning. Markvatten Vatten beläget mellan markytan och grundvattenytan. Recipient Mottagare, i miljösammanhang hav, sjö, vattendrag, grundvatten som är mottagare av till exempel avloppsvatten. Särtaxa Särskild taxa som ska tillämpas om vattentjänsterna för en viss eller vissa fastigheter på grund av särskilda omständigheter medför kostnader som i beaktansvärd omfattning avviker från andra fastigheter inom verk- samhetsområdet. Tillskottsvatten Vatten som utöver spillvatten avleds i spillvattenled- ning. Tillskottsvatten består främst av anslutande dränvatten, men kan också vara anslutande dagvatten samt inläckande mark- och grundvatten. Verksamhetsområde Det geografiska område inom vilket en eller flera vattentjänster har ordnats eller ska ordnas genom en allmän VA-anläggning.

Några förkortningar

FEV – Falu Energi & Vatten AB KF – Kommunfullmäktige KS – Kommunstyrelsen VA – vatten och avlopp

43 Rapporten utgör det första steget i arbetet med en VA-plan för Falu Kommun. Den innefattar en översikt över dagens VA-verksamhet, dess omfattning, för- utsättningar och möjligheter samt de förväntningar som är kopplade till den. Exempel ges även på hur VA-problemen ser ut i några olika geografiska områ- den i kommunen. Informationsavdelningen, maj 2011 • Tryck: Repro, Falu Kommun Repro, Falu Kommun Tryck: • Informationsavdelningen, maj 2011

Falu kommun 791 83 Falun 023-830 00 www.falun.se