Utveckling Av Hållbarhetsredovisning - En Studie Om Hur Kommunikationen Med Intressenter Förändrats Över Tid I Dagligvaruhandelsbranschen

Utveckling av hållbarhetsredovisning - En studie om hur kommunikationen med intressenter förändrats över tid i dagligvaruhandelsbranschen

Författare: Ebba Johansson, Estelle Esplund och Jenna Peroti Födelsedatum: 970219, 970818, 930801

VT19 Företagsekonomi, C-uppsats, kandidatkurs, 15hp. Ämne: Företagsekonomi Handelshögskolan vid Örebro universitet Handledare: Ravi Daar Examinator: Conny Johanzon

Abstract Sustainability has a central role among individuals and companies, where it is primarily the larger companies that have a major environmental impact. Sustainability reporting is therefore common in both small and large companies. Along with the development, GRI's guidelines have played a central role in the preparation of the sustainability report. This study examines two of Sweden's largest companies in the grocery trade industry, ICA and Coop, and their sustainability reports. The main focus is on the reporting of communication with stakeholders. The purpose is to investigate communication with stakeholders, in relation to selected guidelines in GRI, as well as legitimacy and stakeholder theory in the sustainability reports. The development of the reports, as well as similarities and differences are examined in the reports between 2006 and 2017. A qualitative method has been used in which content and document analyzes has been made. A survey template based on GRI's guidelines, legitimacy and stakeholder theory has been the basis of the collection of empirical data. Initially, the development curve was strong in both companies as the implementation of GRI took place early in the investigation period. Thereafter the development was not as clear. The presentation of the communication differed between the companies, but the content was substantially similar. Among other things, the companies presented the same main stakeholder groups. The companies attach great importance to reporting their progress in the sustainability work.

Innehållsförteckning

1. Inledning 1 1.1 Problemdiskussion 1 1.2 Tidigare forskning 4 1.3 Syfte 6 1.4 Frågeställningar 6 1.5 Avgränsningar 6 2. Bakgrund 7 2.4 Bakgrundsinformation om företagen 7 2.4.1 ICA 7 2.4.2 Coop 7 2.4.3 Företagens påverkan på miljön 8 3. Teoretisk referensram 9 3.1 GRI 9 3.1.1 Dialog med intressenter 10 3.1.2 Kritik mot implementering av GRI 10 3.2 Legitimitetsteori 11 3.2.1 Definition av begreppet legitimitet 11 3.2.2 Legitimitet kopplat till hållbarhetsrapportering 12 3.2.3 Legitimitet som ett socialt kontrakt 12 3.2.4 Legitimitet som strategi 13 3.2.5 Legitimitetsgap 14 3.2.6 Legitimitetsteori i samband med intressentteori 15 3.3 Intressentteori 16 3.3.1 Definition av begreppet intressent 16 3.3.2 Intressenters påverkan på organisationen 16 3.3.3 Uppförandekod 17 3.4 Intressentperspektiv 17 3.4.1 De olika intressentgrupperna 18 3.4.1.1 Myndigheter och andra typer av beslutsfattare 18 3.4.1.2 Investerare 18 3.4.1.3 Leverantörer 18 3.4.1.4 Konsumenter 18

3.4.1.5 Personal 19 3.5 Sammanfattning av teori 20 4. Metod 21 4.1 Val av metod 21 4.2 Utgångspunkter i metoden 21 4.3 Val av enheter och variabler 22 4.4 Litteraturstudie 23 4.5 Undersökningsmall 24 4.6 Datainsamling 26 4.7 Äkthet och trovärdighet 27 5. Empiri 28 5.1 Rapporternas uppbyggnad 28 5.1.1 ICA 28 5.1.2 Coop 28 5.2 GRI G4 24-27 Dialog med intressenter 29 5.2.1 ICA 29 5.2.1.1 G4-24 Presentation av intressenter 29 5.2.1.2 G4-25 Identifiering och urval 31 5.2.1.3 G4-26 Forum för dialog 32 5.2.1.4 G4-27 Centrala frågor 33 5.2.2 Coop 34 5.2.2.1 G4-24 Presentation av intressenter 35 5.2.2.2 G4-25 Identifiering och urval 36 5.2.2.3 G4-26 Forum för dialog 37 5.2.2.4 G4-27 Centrala frågor 39 5.3 Rapportering för att belysa positiv information 40 5.3.1 ICA 40 5.3.2 Coop 41 5.4 Intressenter som presenteras utöver GRI G4-24 42 5.4.1 ICA 42 5.4.2 Coop 43 5.5 Sammanfattning av insamlad data 43 5.5.1 ICA 43

5.5.2 Coop 44 5.5.3 Jämförelse mellan företagen 45 6. Analys 47 6.1 Socialt kontrakt 47 6.2 Legitimitet som strategi 48 6.2.1 Intressenter utöver de som krävs 48 6.2.2 Krav på leverantörer 48 6.2.3 Rapportering för att belysa positiv information 49 6.3 Legitimitetsgap 49 6.4 Intressenters påverkan på organisationer 50 6.4.1 Identifiering av intressenter 50 6.4.2 Intressentrelation 50 6.5 Uppförandekoder 51 7. Avslutande diskussion 53 8. Referenser 54 8.1 Böcker 54 8.2 Vetenskapliga artiklar 54 8.3 Webbsidor 57 8.4 Årsredovisningar 57 8.5 Övriga referenser 61

Centrala begrepp Intressent, legitimitet, kommunikation, förväntningar, hållbarhet, miljö, hållbarhetsredovisning, samhälle.

1. Inledning

Idag är miljö- och hållbarhetsfrågor centrala hos många människor. Fler och fler uppmärksammar klimatpåverkan och vill minska sina fotavtryck. Men hur mycket en enskild individ än lever hållbart är det företagen som har den största klimatpåverkan. Ju större företagen är, desto större miljöpåverkan har de oftast också. Att nå en hållbar framtid innebär att kunna möta den nuvarande befolkningens behov utan att äventyra kommande generationers behov. Dock finns det fortfarande många problem som måste lösas för att vi ska nå en hållbar utveckling och en ljus framtid. Ammenberg (2012) beskriver att det finns problem rörande miljöpåverkan, hälsoeffekter, sociala frågor, resurshållning och ekonomiska system. På ett flertal plan går utvecklingen i en ohållbar riktning, vilket kan ses som en effekt av bland annat ett ökat befolkningsantal, en stigande konsumtion och växande klyftor (Ammenberg, 2012).

Det går även att se en hel del positiva effekter i arbetet mot en hållbar framtid. Miljö-, energi- och hållbarhetsfrågor har hamnat alltmer i fokus där klimatfrågan kan ses som en dragkrok för det hela. Framfarten och utvecklingen av hållbarhetsfrågorna går att se både som ett trendbrott och som en indikation på att kopplingen mellan en hållbar utveckling och ekonomi blir allt starkare. Fler och fler människor inser också problematiken med den ohållbara utvecklingen (Ammenberg, 2012).

Som företag är det viktigt att kommunicera hållbarhetsfrågor till sina intressenter eftersom de har en stor påverkan på företagen. Företagen avger mycket information till sina intressenter och det finns flera olika sätt att kommunicera denna information. Några av dessa sätt är miljörapporter, årsredovisningar och hållbarhetsredovisning (Ammenberg, 2012).

1.1 Problemdiskussion

I årsredovisningslagen skedde en lagändring som trädde i kraft 1 december 2016 som innebar att stora företag ska rapportera om hållbarhet. Dessa ändringar tillämpades praktiskt under räkenskapsåret 2017 (Lag SFS 2016:947 om ändring i årsredovisningslagen SFS 1995:1554). Enligt Årsredovisningslagen 6 kap 1§ (SFS 1995:1554) ska en förvaltningsberättelse innehålla en rättvisande översikt över

utvecklingen av företagets verksamhet, resultat och ställning. Förvaltningsberättelsen bör innehålla sådana upplysningar om hållbarhet som krävs för att få en förståelse av företagets utveckling, resultat och ställning som är relevanta för den aktuella verksamheten. Alla företag som har en tillstånds eller anmälningspliktig verksamhet ska visa upplysningar om verksamhetens påverkan på yttre miljön. (Årsredovisningslag, SFS 1995:1554).

Företagen får dock välja att upprätta sin rapport som en handling skild från årsredovisningen, men den bör lämnas in till företagets revisor inom samma tid som årsredovisningen enligt Årsredovisningslagen 11 kap (SFS 1995:1554). Väljer företaget att göra på detta vis ska det anges i förvaltningsberättelsen enligt Lag om ändring i årsredovisningslagen (SFS 2016:947).

Enligt Årsredovisningslagen 6 kap 12§ (SFS 1995:1554) ska hållbarhetsrapporten innehålla sådana upplysningar om hållbarhet som krävs för att få en förståelse av företagets ställning, resultat och utveckling som är relevanta för den aktuella verksamheten. Upplysningar om konsekvenser av verksamheten, alltså frågor som behandlar sociala förhållanden, miljö, mänskliga rättigheter, personal samt hindrande av korruption.

Hållbarhetsrapporten bör ge en bild av hur organisationens relationer till nyckelintressenterna ser ut samt dess karaktär. Detta innebär även i vilken utsträckning organisationen tar hänsyn till, förstår och svarar mot intressenternas intressen och legitima behov (Frostenson, 2015). I slutet av 1990-talet började redovisningen, både i forskningen och i praktiken, överväga en gemensam rapport för de sociala och miljömässiga aspekterna som publicerades tillsammans med de traditionella redovisningsrapporterna. Trenden kunde ses vara kopplad till den frivilliga standarden GRI. Trots standardiseringen finns det dock betydande skillnader gällande olika företag som är verksamma i olika institutionella miljöer. Hos dessa företag går det att se skillnader med avseende på hållbarhetsrapporternas innehåll och kvalitet. Till följd av detta har det skapats variationer i det globala akademiska intresset för hållbarhetsredovisning (Hahn & Kühnen, 2013).

Inom hållbarhetsredovisning har en omfattande standardisering skett på senare tid,

främst i form av GRI och dess principer samt riktlinjer. Dessa riktlinjer har blivit dominerande inom hållbarhetsredovisningen. Organisationen ska ge standardupplysningar av generell eller specifik karaktär. Generell karaktär omfattar uppgifter om strategi, organisationsprofil, identifierade väsentliga aspekter och avgränsningar i relation till hållbarhetspåverkan, intressentrelationer, rapportprofil, styrning, etik och integritet. De specifika innebär en mer direkt information om hållbarhetsstyrning, givet väsentliga aspekter av påverkan som identifieras (Frostenson, 2015). GRI är en icke vinstdrivande organisation där huvudsyftet är att verka för en hållbar utveckling. Hållbarhetsredovisningen kan bland annat användas för att se hur utvecklingen har sett ut över tid samt för jämförelse mellan olika organisationers prestanda (Ammenberg, 2012).

Anledningen till varför kommunikation med intressenter är ett intressant problem att undersöka är för att stora företag vanligen har ett rykte att leva upp till samt att de vill vara legitima. Lever de inte upp till intressenternas förväntningar får de ofta ett dåligt rykte och försämrad legitimitet. Detta kan påverka företaget på flera sätt, framförallt genom hur dess intressenter väljer att agera gentemot företaget. Miljöfrågan är dagsaktuell och ett omdiskuterat ämne, bland annat kring hur stora företag hanterar sin klimatpåverkan. Redovisar stora företag ett bra hållbarhetsarbete är det sannolikt att det ökar företagets legitimitet och skapar ett bra rykte hos intressenterna. Hållbarhetsarbetet regleras till viss utsträckning vilket gör det intressant att se hur redovisningen framställs utöver ramverket och med hjälp av teori kan ge ett motiv till varför företagen väljer att belysa sitt arbete kring hållbarhetsfrågor. Företag som både har privatpersoner samt andra företag som intressenter har medvetet valts, för att ge en bredd samt för att företag respektive privatpersoner kommer i kontakt med företagen på olika sätt.

Detta arbete undersöker rapportering av kommunikation med intressenter som företag avger i hållbarhetsrapporter och årsredovisningar, i relation till GRI:s riktlinjer. Undersökningen ser till utvecklingen över tid samt de likheter och skillnader som finns mellan företagen. Legitimitet och intressentdialog är de centrala områdena. Undersökningen jämför hållbarhetsrapporter från ICA och Coop som är verksamma inom branschen för dagligvaruhandel. Hållbarhetsrapporter från 12 år används och är hämtade från år 2006 till och med 2017. Valet av år grundas i att det var år 2006 som de utvalda principerna utvecklades av GRI (Globalreporting, u.å.). Undersökningen

fokuserar på kommunikationen med intressenterna som rapporteras i årsredovisningarna och därmed läggs inte fokus på kommunikation genom andra kanaler. Begreppet kommunikation i denna undersökning avser det företagen avger i sina hållbarhetsrapporter och därför är det också är en enkelriktad kommunikation. Företagen kommunicerar sådant de tror är av intresse för sina intressenter, men även det som måste vara med i rapporten enligt vad G4:s riktlinjer samt årsredovisningslagen säger.

För jämförelsen har en mall formats som utgår från legitimitets- och intressentteori samt GRI:s upplysningar i G4-24 till G4-27, vilka är riktlinjer i GRI G4 som riktar sig till kommunikationen mellan organisationen och dess intressenter. Dessa punkter är det hjälpmedel som används för att se hur utvecklingen av kommunikation med intressenterna har sett ut över åren samt för att se vilka likheter och skillnader som finns inom företagen. GRI:s riktlinjer har utvecklats i takt med att hållbarhetsredovisningen har utvecklats och G4:s riktlinjer lanserades 2013 (Frostenson, 2015). GRI G3 infördes år 2006 (Globalreporting, u.å.). Trots att GRI:s riktlinjer har utvecklats utgår studien från GRI G4 vid jämförelse av företagen under tidens gång. Detta eftersom det endast skett en liten förändring i upplysningarna kring kommunikation till intressenter från G3 till G4. Skillnaden mellan G3 och G4 är att ytterligare en princip har tillkommit, G4-27.

Intressanta utgångspunkter i undersökningen är att undersöka hur utvecklingen har sett ut i respektive företags kommunikation med sina intressenter. Om utvecklingen i kommunikationen har varit liknande i respektive företag eller om något av företagen varit tidigare med att redovisa relevant information. Ytterligare en utgångspunkt är om företagen definierar samma intressenter och om de försöker vinna legitimitet på ett likartat eller olikartat sätt. Hur företagen tar till sig GRI:s riktlinjer i sin kommunikation med intressenterna är även en grundläggande punkt.

1.2 Tidigare forskning

O’Donovan (2002) finner stöd för att en stor orsak till att organisationer väljer att redovisa hållbarhetsarbete i årsredovisningar förklaras av legitimitetsteori. Företagen vill visa sig som goda och positiva och väljer av den orsaken att måla upp en positiv bild genom att redovisa miljöåtgärder i årsredovisningar. Innehållet av information om

miljöåtgärder i årsredovisningar är mer generella i jämförelse med andra sätt att kommunicera såsom i hållbarhetsrapporter. O’Donovan (2002) menar även att ledningen ofta vill vända miljöinformationen i årsredovisningen till de personer som har mindre kunskap eller ett intresse av att använda informationen. Tidigare var miljöinformationen inte alls lika informativ och detaljerad, stöd till detta kommer från att allt fler väljer att upprätta en separat hållbarhetsrapport (KPMG, 1999).

Raar (2002) skriver att miljötänket inom affärsvärlden blivit mer vanligt. En del frivilliga samt obligatoriska rekommendationer har upprättats eftersom man vill att variationen av kvaliteten av rapportering ska minska, samt att företagens prestationer avseende hållbarhet ska bli bättre (Raar, 2002).

Det är frivilligt att använda GRI:s riktlinjer och det finns inga krav på företagen som använder sig av principerna att informera GRI om det (Raar 2002). En ökning av fristående hållbarhetsrapporter har funnits och Raar (2002) finner underlag för att företag inte endast redovisar ekonomiska resultat utan även sociala och miljömässiga resultat i sin rapportering. Underlaget bygger på att informationen i årsrapporterna har utökats. Alla undersökta branscher i Raar (2002) undersökning visade en ökning av hållbarhetsrapportering. Forskningen har även kommit fram till att det finns en ökad kännedom hos företagen för dess externa intressenter genom implementering av en kategori som behandlar yttre förbindelser inom GRI:s riktlinjer. Det finns också stöd för att den information som företagen skriver om mest är prosa. Författaren menar att ledningen helt enkelt vill göra intressenterna nöjda och därför redovisar frivillig information (Raar, 2002).

O´Donovan (1999) skriver i sin studie om påverkan på kommunikationen där företagsledningar, i viss utsträckning, tror att årsredovisningen är ett effektivt sätt för att informera och utbilda omgivningen om företagets synsätt kring vissa miljöfrågor. Deegan et al. (2002) undersökning visar att det främst är positiv information som redovisas i hållbarhetsrapporter vilket de beskriver är i enhet med tidigare forskning. Artikeln visar även att ledningens motiv till kommunicerad information är att legitimera organisationen i samhället vilket även det beskrivs vara i enhet med tidigare forskning kring ämnet. Milne & Patten (2002) får, genom deras undersökning, fram att miljöfrågor är en övervägande faktor hos organisationens intressenter.

1.3 Syfte

Syftet är att undersöka utvecklingen av kommunikation med intressenter i hållbarhetsredovisningar i relation till utvalda riktlinjer i GRI samt legitimitets- och intressentteori. Undersökningen genomförs genom att jämföra likheter och skillnader över tid både inom det enskilda företaget och mellan de två utvalda företagen. Detta förklaras med hjälp av legitimitetens roll i relationen mellan företaget och dess intressenter.

1.4 Frågeställningar

Hur har hållbarhetsredovisningen utvecklats mellan år 2006 och 2017 i ICA respektive Coop?

Hur kan företagens hållbarhetsredovisning förklaras med hjälp av legitimitetsteori?

1.5 Avgränsningar

GRI:s riktlinjer, inom hållbarhetsredovisning, har en stor bredd på områden och att analysera alla dessa områden är alldeles för omfattande. Därför har en avgränsning gjorts mot kommunikation med intressenterna, som är en princip av GRI.

Både ICA och Coop tillämpar GRI G4 vilket gör att det är dessa riktlinjer undersökningen utgår ifrån. Vid övergången från GRI G4 till GRI Standards valde ICA och Coop att rapportera hållbarhetsarbetet enligt olika riktlinjer. Detta göra att rapporterna från 2018 inte är jämförbara och därmed inte relevanta för denna undersökning.

Då Coop är ett delägt dotterbolag av Kooperativa förbundet och Konsumentföreningarna, förkortat KF, har det varit svårt att hitta årsredovisningar för enbart Coop Sverige AB under de år som undersökts. KF:s rapporter är uppbyggda på så sätt att de delar som behandlar Coop går att plocka ut. Detta innebär att rapporterna från 2008 till 2013 hämtas från KF då det inte har gått att hitta enskilda rapporter för Coop dessa år.

2. Bakgrund

2.4 Bakgrundsinformation om företagen

2.4.1 ICA

ICA-Gruppen är en koncern där ICA Sverige och Rimi Baltic i huvudsak är de främsta företagen som bedriver dagligvaruhandel. ICA-Gruppen bedriver en verksamhet där handel och dagligvaror står i fokus. De företag som inte är verksamma inom dagligvaruhandeln stödjer kärnverksamheten och bidrar till utveckling mot nya affärsmöjligheter (ICAgruppen, u.å.). Affärsmodellen som ICA-Gruppen arbetar efter innebär att de utgår från en djup konsumentinsikt där de har gemensamma styrkor i form av starka varumärken, attraktiva lojalitetsprogram och tillgång till stora mängder data. Idag finns cirka 1550 butiker som bedriver dagligvaruhandel, vilka är belägna i Sverige, Estland, Lettland och Litauen. Den Svenska delen av ICA-Gruppen bedriver sin verksamhet tillsammans med fria ICA-handlare som äger sina butiker själva. ICA Sverige står för delar som gemensamma inköp, logistik, central marknadskommunikation och övergripande utveckling av butiksnätet (ICAgruppen, u.å.).

ICA-Gruppens vision är att göra varje dag lite enklare. Hållbarhetsarbetet som ICA- Gruppen bedriver är omfattande och innehåller höga ambitioner samt en mängd aktiviteter. “En god morgondag” har lanserats för att strukturera informationen om hållbarhetsarbetet. Denna lansering ska bidra till att ge en skarpare bild av hur arbetet bedrivs och vilka frågor som är viktigast. En god morgondag har fem underområden som är Lokalt, Miljö, Hälsa, Mångfald och Kvalitet (ICAgruppen, u.å.). Under miljö skriver ICA-Gruppen bland annat att “Vi ska minimera vår miljöpåverkan, skapa en klimatneutral verksamhet och hjälpa våra kunder till mer hållbara val” (ICAgruppen, u.å.).

2.4.2 Coop

Coop är en av de största aktörerna inom dagligvaruhandeln i Sverige. Sedan verksamhetens början har syftet varit att skapa medlemsnytta genom den samlade styrkan av medlemmarnas konsumtion. Idag finns det cirka 650 butiker runt om i Sverige och samtliga butiker ägs av de 3,5 miljoner medlemmarna som finns i de 30

konsumentföreningarna. Coop har som mål att erbjuda sina konsumenter prisvärda varor, ett hållbart attraktivt sortiment samt tydliga butiksformat som utstrålar matglädje. För Coop är hållbarhet en del av deras DNA och deras hållbarhetspolicy, hållbarhetsstrategi samt målsättningar som styr arbetet. Visionen är att vara den goda kraften i svensk dagligvaruhandel. För att lyckas med detta innebär det att Coop ska befinna sig i framkanten av miljö- och hållbarhetsarbetet (Coop, u.å.).

År 2007 blev Coop Sverige ett helägt dotterbolag av Kooperativa förbundet, förkortat KF. Sedan mars 2015 äger det Kooperativa förbundet och Konsumentföreningen Stockholm, 67 % respektive 33 % i Coop Sverige AB. Genom samägandet löstes både individuella och gemensamma behov. Slutprodukten blev en högre medlemsnytta med billigare och bättre varor (Coop, u.å.).

2.4.3 Företagens påverkan på miljön

ICA och Coop är företag som har en påverkan på miljön inom flera områden. Båda företagen har bland annat transporter från hela världen som transporterar livsmedel och dylikt till butikerna. Väl vid butikerna fortsätter transportledet där kunderna på olika vis måste transportera de inköpta varorna till sina hem. Varje enskild transport har en påverkan på miljön, främst genom utsläpp vid bränsleförbrukning (ICA-Gruppen, 2017). I lager och butik är energiförbrukningen hög där många av varorna är i behov av köldmedia i form av kyl och frys. Den höga energiförbrukningen påverkar företagens växthusgasutsläpp i stor utsträckning. Energiförbrukning för köldmedia stod för 42 % av ICAs totala koldioxidutsläpp år 2017 (ICA-Gruppen, 2017) och samma år stod köldmedia för närmare 20 % för de totala växthusgasutsläppen hos Coop (Coop Sverige, 2017). Ytterligare ett område där ICA och Coop påverkar miljön är genom de stora mängderna avfall där det är i butik och främst i hemmen hos konsumenterna som avfallet är störst (ICA-Gruppen, 2017).

3. Teoretisk referensram

Arbetets teoretiska utgångspunkt är legitimitetsteori och intressentteori som senare ligger till grund för jämförelsen av hur företagen redovisar och kommunicerar med sina intressenter. Enligt Frostenson (2015) är legitimitetsteorin en bra utgångspunkt vid skapande av förståelse och förklaringar till varför viss redovisningsinformation lämnas frivilligt av företag samt varför företagen väljer att utforma redovisningen som de gör. Även intressentteorin hjälper till att skapa förståelse för utformningen av redovisningen och de val som görs inom redovisningen. Teorin kan även användas för att undersöka efterfrågan hos intressenterna samt hur redovisningsinformationen används (Frostenson, 2015).

3.1 GRI

GRI skiljer mellan innehållsliga och kvalitativa principer. De innehållsliga principerna är normer för vad som ska finnas med i en hållbarhetsredovisning, till exempel väsentlighet, kommunikation med intressenter, hållbarhetssammandrag och fullständighet. De kvalitativa principerna avser hur informationen i redovisningarna ska framställas, såsom balans, jämförbarhet, precision, när redovisningen ska avges, tydlighet och tillförlitlighet (Frostenson, 2015).

GRI:s huvuddokument är uppdelat i tre delar. Den första delen är en beskrivande del av syftet med hållbarhetsredovisning. I denna del framhålls att hållbarhetsredovisningens utgångspunkt är att mäta, presentera och ta ansvar gentemot intressenter för organisationens arbete med frågor som behandlar hållbarhet. En redovisning ska bland annat möjliggöra granskningar i förhållande till lagstiftning, standarder och andra typer av regelverk eller åtaganden (Ammenberg, 2012).

GRI syftar till redovisning av hållbarhetsfrågor på miljömässiga, sociala och ekonomiska områden och stämmer väl med vad lagen säger. GRI G4 har sedan juli 2018 ersatts av GRI Standards. G4 är utformat för att kunna tillämpas på både stora och små organisationer över hela världen. G4, som är den fjärde uppdateringen, har syftet att göra standardisering av hållbarhetsrapportering samt vara ett hjälpmedel för företag som rapporterar förberedelse för hållbarhetsrapporter. Riktlinjerna för G4 presenteras i två delar: reporting principles and standard disclosures & implementation manual (GRI G4,

2015).

3.1.1 Dialog med intressenter

Ett avsnitt i GRI behandlar kommunikation med intressenter. Nedanstående principer indikerar hur dialogen med företagets intressenter ska rapporteras.

G4-24 Förse en lista med intressentgrupper som har involverats i dialog av företaget.

G4-25 Rapportera grunden för identifiering och urval av intressenter med vilka företaget väljer att föra dialog.

G4-26 Rapportera företagets tillvägagångssätt för att föra dialog med intressenterna inklusive frekvensen av förd dialog av typ och intressentgrupp samt en indikation om någon av dialogerna företogs specifikt som en del av förberedelseprocessen inför rapporten.

G4-27 Rapportera centrala frågor och förväntningar som har lyfts fram genom intressentdialogerna och hur organisationen har svarat på dessa centrala frågor och förväntningar, inklusive genom dess rapportering. Rapportera de berörda intressentgrupperna som lyfter de centrala frågorna samt förväntningarna. (GRI G4, 2015, s.29)

3.1.2 Kritik mot implementering av GRI

GRI kom till för att hjälpa företag och deras intressenter att förstå den inverkan organisationer har på hållbar utveckling (Elkington, 1999). GRI:s grundprinciper används dock på ett ensidigt sätt med bevis som är provisoriska från praktiken. Organisationer agerar på ett oansvarsfullt vis vad gäller hållbarhet, men märker ändå sig själva med GRI:s stämpel (Moneva, Archel & Correa, 2006).

Moneva et al. (2006) skriver att förståelsen för hållbarhet har förändrats. Organisationer använder sig av GRI:s riktlinjer vid rapportering, men däremot hålls omfattningen av hållbar utveckling sämre. Hållbarhetsrapporterna godkänns även fast det finns bevis för att företaget inte har samma verklighet som de beskriver i rapporten. Moneva et al.

(2006) menar att eftersom det inte finns någon restriktion till hur företagens utveckling bör se ut, eller vilka gränser som finns, gör att företagen blir slappa avseende det stora målet med hållbar utveckling. Informationen har dock bidragit till en tydligare bild av de ekonomiska resultaten (Bebbington et al., 2001). För att hålla företag på rätt väg krävs det riktlinjer från myndigheterna. GRI har en stor status vid hållbarhetsrapportering. Moneva et al. (2006) menar dock att det inte räcker att skapa en mall för rapportering av hållbarhet och förlita sig på att organisationer på egen hand utvecklar ett ansvarsfullt angreppssätt till hållbarhet. Det krävs övervakning från intressenter samt starkare redovisning av kostnader av de effekter en produkt har (Bebbington et al., 2001). GRI har bidragit till att företagen redovisar på ett bredare sätt och det har gjort att prestationerna som rapporteras kommit närmare den verklighet företagen egentligen har (Moneva et al., 2006).

3.2 Legitimitetsteori

3.2.1 Definition av begreppet legitimitet

Deegan (2002) förklarar att det finns många faktorer som driver organisationer till att rapportera hållbarhetsarbete. Forskare har lyft fram en av faktorerna mer och mer, denna faktor är att legitimera företagets verksamhet. Lindblom (1994) definierar legitimitet som ett tillstånd där en enhets värdesystem är förenlig med värdesystemet av det större sociala systemet där enheten ingår. När en skillnad mellan dessa uppstår, uppstår även ett hot mot enhetens legitimitet. Dowling & Pfeffer (1975) anser att legitimitet är en resurs som är avgörande för en organisations överlevnad vilken tillhandahålls externt, likt finansiellt kapital. Dock är det en resurs som organisationen även kan påverka samt manipulera enligt Woodward, Edwards & Birkin (2001). Deegan (2002) förklarar att när ledningen i en organisation ser att en resurs är livsavgörande kommer strategier för fortsatt tillhandahållande av resursen framställas. I relation till legitimitet kan dessa strategier innehålla planerad delning av företagsinformation och även samarbeten med andra organisationer som är legitima. Hahn & Kühnen (2013) menar att legitimitetsstrategier siktar på att säkra legitimitet som en självständig värdefull resurs. Frostenson (2015) betonar också legitimiteten som en resurs företag behöver för att få tillgång till andra resurser. Författaren förklarar att legitimitet kan ses som en strategisk resurs där organisationer gynnas av att ses som legitima och att de därför eftersträvar legitimitet.

3.2.2 Legitimitet kopplat till hållbarhetsrapportering

Deegan, Rankin & Tobin (2002) förklarar att många författare använder sig av legitimitetsteori för att förklara företags hållbarhetsrapportering. Enligt legitimitetsteorin använder ledningen årsredovisningen för att dämpa bekymmer hos samhället (Lindblom, 1994). Hurst (1970) menar att en av funktionerna med redovisning är att legitimera organisationen. Detta stämmer överens med Patten (2000) som argumenterar för att kommunikation av företagsinformation används som verktyg för att öka dess legitimitet. Vidare ses årsredovisningar som ett viktigt dokument där organisationer kan framställa sin verksamhet på önskat sätt (Grey et al. 1995). Deegan et al. (2002) förklarar att det finns två övervägande motiv till kommunikationen som rapporteras. Det ena är önskan om att vara legitim, vilket skildrar företagets överlevnad. Det andra är att samhället har rätt att veta om vissa aspekter kring organisationen, vilket istället skildrar ansvar.

3.2.3 Legitimitet som ett socialt kontrakt

Hahn och Kühnen (2013) menar i enlighet med legitimitetsteorin och Deegan (2002) att ett företag är i behov av legitimitet för att de ska kunna få tillgång till nödvändiga resurser och därmed bli framgångsrikt. Legitimitetsteorin hävdar att ingen organisation har en medfödd rätt att existera men att alla affärsverksamheter är föremål för en större acceptans från samhället (Hahn och Kühnen, 2013). Även Deegan (2002) förklarar att organisationer inte har några naturliga rättigheter till resurser eller existens. Organisationer existerar endast till den utsträckning att samhället anser att de är legitima. Detta stämmer överens med Mathews (1993) som konstaterar att det finns ett socialt kontrakt mellan organisationer och samhället. Det sociala kontraktet är en implicit överenskommelse mellan en organisation och samhället (Shocker & Sethi, 1973). Samhället tillhandahåller organisationen med dess befogenhet att äga och använda resurser (Mathews, 1993). Mathews (1993) beskriver att organisationerna inte har några naturliga rättigheter till dessa förmåner och att samhället därmed förväntar sig att fördelarna ska överstiga kostnaderna för samhället. Deegan (2002) menar, likt Mathews (1993) synsätt, att legitimitetsteorin kan relateras till konceptet om ett socialt kontrakt. Vidare menar författaren att organisationens fortlevnad blir hotad om samhället anser att organisationen har brutit det sociala kontraktet och därmed inte

agerar legitimt. Även Hahn & Kühnen (2013) pekar på att legitimiteten är potentiellt hotad om samhället skulle uppfatta att ett företag inte fungerar på ett acceptabelt sätt.

Deegan et al. (2002) menar att legitimitetsteori förlitar sig på idén om det sociala kontraktet och uppfattningen om att ledningen använder sig av strategier för att visa samhället att de uppnår dess förväntningar i det sociala kontraktet. Deegan et al. (2002) menar vidare att inom legitimitetsteorin vill företagen försäkra sig om att de agerar, eller iallafall framställs som att de agerar, inom normerna av samhället de verkar i. Deegan et al. (2002) anser att det är skadligt för organisationen att misslyckas med att agera inom det sociala kontraktet. Dowling & Pfeffer (1975) förklarar, givet perspektivet om att organisationer existerar som ett resultat av överensstämmelse med dess sociala kontrakt, att organisationen måste etablera kongruens. Denna kongruens måste uppstå mellan de sociala värderingar associerade med dess aktiviteter och normerna av acceptabelt beteende i det stora sociala systemet som det verkar i. Likt Dowling & Pfeffer (1975) menar Lindblom (1994) att legitimitet uppstår när det är kongruens mellan enhetens värdesystem och värdesystemet i det stora sociala systemet där enheten verkar.

3.2.4 Legitimitet som strategi

Hahn & Kühnen (2013) argumenterar för att hållbarhetsrapportering kan användas av företag för att göra deras aktiviteter legitima mot deras intressenter, vilket ger incitament till att bli engagerad i hållbarhetsrapporteringen. I hållbarhetsredovisningen kan företag ha som avsikt att antingen signalera en bra prestation som medför en positiv effekt på rapporteringen. Alternativt kan företag, med en svagare prestation, möta ett större intressenttryck genom att vara mer attraktivt engagerade i sin rapportering. Detta för att mildra legitimitetshot, som innebär ett negativt samband mellan prestation och hållbarhetsrapportering (Hahn & Kühnen, 2013). Lindblom (1994) och Dowling & Pfeffer (1975) hävdar i likhet med Hahn & Kühnen (2013) att organisationer kan använda sig av årsredovisningar för att implementera olika strategier för legitimering. Organisationen kan komma att dra uppmärksamhet till styrkor som miljöpriser och då försumma eller tona ner negativ information om dess aktiviteter. Deegan et al. (2002) tar upp att legitimitetsteori bidrar med argument som är förenliga med synsättet att företag kan påverka samhällets uppfattning genom deras delning av information.

3.2.5 Legitimitetsgap

Förändringar i normer och värderingar inom det sociala avseendet kan motivera organisationer till legitimitet samt förändring. O’Donovan (2002) presenterar en figur som beskriver att associationen med en händelse eller ett problem som är negativt är grunden till legitimitet. I figuren finns det tre områden som kallas för X, Y eller Z. X beskrivs som det område som motsvarar de förväntningar samhället har på företagens handlingar. Medan Y samt Z utgör exempel för legitimitetsfel, de behandlar samhällets föreställning om företagens aktiviteter och åtgärder samt handlingarna som utförs av företagen. När Y och Z är långt ifrån varandra uppstår ett legitimitetsgap. Företagen vill att X ska vara stort för att minska gapet (O’Donovan, 2002).

Företagets handlingar Y och aktiviteter Samhällets X förväntningar och uppfattningar om ett företags aktiviteter Z

Figur 1, Illustration av legitimitetsgap.

Orsaker till att legitimitetsgap uppstår kan vara att:

1. Förväntningarna från samhället på företags prestationsförmåga inte förändras trots att prestationsförmågan hos företagen förändras.

2. Företagens prestationer är oförändrade men samhällets förväntningar förändras.

3. Förändringar sker i förväntningar från samhället samt i företagens prestationer, med en tidsfördröjning kan båda gå mot lika riktningar, men de kan också gå mot olika håll. (Wartick and Mahon, 1994).

Lindblom (1994) förklarar att legitimitet är ett dynamiskt koncept eftersom samhällets förväntningar hos företaget ständigt förändras. När organisationen inte uppnår dessa förväntningar uppstår ett legitimitetsgap (Deegan, 2002). Ledningens reaktion till upplevt legitimitetsgap är baserat på dess uppfattning av hur samhället ser organisationen. Där ledningen uppfattar att legitimitetsgapet är, blir strategin rapportering av information som är nödvändig för att ändra uppfattningen hos samhället. Detta perspektiv betonar den strategiska betydelsen och makten av rapportering (Deegan, 2002). Vidare menar Deegan (2002) att samhällets förväntningar anses vara dynamiska och ändras under tidens gång vilket gör att organisationer behöver vara mottagliga för miljön de verkar i. Organisationer kan förlora sin legitimitet även om de inte har förändrat sina aktiviteter som tidigare setts som legitima. Detta eftersom samhällets förväntningar förändras under tidens gång vilket gör att organisationernas kommunikation måste innehålla information som visar att även detta förändras i takt med samhället. Detta stämmer överens med det Lindblom (1994) beskriver, legitimitet är dynamiskt och legitimitetsgapet kommer att förändras ständigt. I takt med att samhället ändrar sina förväntningar måste företaget förändras, annars ökar legitimitetsgapet (Lindblom, 1994).

3.2.6 Legitimitetsteori i samband med intressentteori

Deegan (2002) förklarar att intressentteori kan ge insikter som liknar legitimitetsteorin. Gray, Kouhy & Lavers (1995) uttrycker att det är inkorrekt att behandla intressentteori och legitimitetsteori som två helt olika teorier och att dessa bättre ses som två överlappande teorier. Deegan (2002) menar att förklaringen till varför organisationer väljer att dela med sig av företagsinformation, till stor utsträckning är av strategiska skäl och inte för att det är deras ansvar. Ledningen vill dela med sig av sådan information som indikerar att de uppnår förväntningarna hos de intressenter med störst inflytande. Enligt O’Donovan (2002) sätter företagen igång en process som endast riktar sig till sådana grupper som företaget anser eller uppfattar vara sådana intressenter som kan avlägsna eller tilldela legitimitet till företaget, detta sker när hot mot legitimitet upptäcks (O'Donovan, 2000).

Organisationer skriver frivilligt om sina miljömässiga och sociala handlingar i årsredovisningar för att sända ut en god signal till sina intressenter och samhället (O'Donovan, 2002). För att förbättra allmänhetens syn på företagets hållbarhetsarbete

sägs det att ledningen använder årsredovisningen, speciellt när företaget har insett att felaktiga uppfattningar om företaget har uppstått (O'Donovan, 2002). Lindblom (1994) likt andra som forskar kring legitimitetsteori, använder sig av intressentteori vid identifiering av vilka intressentgrupper som är relevanta i en del beslut hos ledningen samt för att se efter vilka förväntningar organisationen behöver uppmärksamma mest.

3.3 Intressentteori

3.3.1 Definition av begreppet intressent

Frostenson (2015) definierar en intressent som någon vilken kan påverka eller påverkas av organisationen. Stanford Research Institutes definition av intressenter är att organisationen inte skulle existera utan supporten från dessa grupper (Donaldson & Preston, 1995). Fokuset, i Freemans (1984) definition av intressenter, ligger på relationen mellan organisationen och olika grupper. Han anser att dessa relationer är viktiga och att hållbarhetsrapportering, som ett strategiskt verktyg, måste ta hänsyn till de viktigaste intressenterna hos organisationen.

Företagsledare måste på ett bra sätt kunna balansera olika intressen och för att kunna verka behöver företaget inputs från intressenterna, vilka i sin tur kräver outputs från företaget (Frostenson, 2015). Output kan vara hållbarhetsredovisning för de aktörer som har ett intresse för det. Den input företaget kan vara i behov av att erhålla från dessa intressenter kan vara legitimitet, som de är beroende av för att verka på marknaden (Frostenson, 2015). Donaldson & Preston (1995) förklarar att det är ledningens ansvar att upprätthålla organisationens aktiviteter samt resurser för att erhålla legitima intressenter.

3.3.2 Intressenters påverkan på organisationen

Enligt Perrow (1970) är acceptansen för organisationens output och metoder hos dess omgivning, avgörande för organisationens överlevnad. Hahn & Kühnen (2013) menar att acceptansen av ett företag är direkt kopplad till intressentteorin och att företag bör ta hänsyn till alla aktörer som har en påverkan på organisationen. Enligt intressentteorin måste företagen ta hänsyn till olika perspektiv och förväntningar hos de olika intressentgrupperna. Ledningen måste kunna känna igen olika skiftningar i miljön bland de interna och externa intressenterna (Hahn & Kühnen, 2013).

3.3.3 Uppförandekod

Painter-Morland (2006) beskriver att GRI kan vara en vägledning för att genomföra processorienterade förpliktelser. Intressenterna behöver information om företagets värderingar samt hur företaget lyckas med dessa värderingar, för att intressenterna ska kunna få den informationen skapar företagen en uppförandekod. Dessa koder finns till för att få alla delar av företaget att agera i enlighet med företagets värderingar och regler. Uppförandekoden innebär att ett företag ställer krav på sina leverantörer, leverantörerna bör arbeta i enlighet med uppförandekoderna annars riskeras avbrutna samarbeten med de som inte följer koderna. Uppförandekoden ger en bild av hur företaget lyckats med implementeringen av dess koder. Organisationer kan dock ha svårt att se syftet med globala uppförandekoder och en organisations uppförandekod kommer att sakna mening om det endast visar på ett skriftligt sätt huruvida de utför etiska åtgärder men samtidigt visar en annan verklighet. För att göra intressenter nöjda bör uppförandekoder få en roll i hållbarhetsredovisningar, företaget ska påvisa åtgärder vid bristfälliga handlingar av leverantörer. Författaren beskriver uppförandekoden som ett hjärta med vener, dessa vener sammankopplar organisationers handlingar och intressentengagemang (Painter-Morland, 2006). En lyckad uppförandekod innebär att alla delar av företaget behandlar integritet och samverkan. Författaren skriver också att det går att se en skillnad mellan det budskap uppförandekoder ger samt de intressenter som känner till verkligheten inom organisationen. Intressenter fungerar i detta sammanhang som övervakare. (Painter-Morland, 2006).

3.4 Intressentperspektiv

Tidigare var det främst myndigheter som ställde krav på företagen, men under senare tid är det även vanligt att krav kommer från andra aktörer. För ett företag är det viktigt att kunna identifiera de olika önskemål som finns och de krav som sätts av de olika intressenterna. Att även kunna hantera detta på ett lämpligt sätt gör att företagen vid en senare tidpunkt kan säkra sin plats på den framtida marknaden. Företag behöver tänka brett för att på lång sikt försäkra sig om att det finns tillgång till materiella resurser, framtida kunder, kompetent personal samt att de håller koll på förändringar i lagstiftning och andra typer av regleringar (Ammenberg, 2012).

3.4.1 De olika intressentgrupperna

Ammenberg (2012) lyfter fram några av de intressenter som har en påverkan på företag och beskriver varför hållbarhetsarbetet är viktigt för respektive intressent.

3.4.1.1 Myndigheter och andra typer av beslutsfattare

Krav som ställs av myndigheter och andra typer av beslutsfattare är vanligen sammankopplade med lagstiftning. Företag kan exempelvis behöva ansöka om olika typer av tillstånd eller anmäla sin verksamhet. I samband med sådana sökningar sätts många gånger olika villkor som företagen måste leva upp till. Vid ett senare tillfälle kan de även behöva rapportera om detta regelbundet till myndigheterna. Ur en hållbarhetsrelaterad syn har framför allt länsstyrelser och kommuner rätt till att inspektera huruvida verksamheterna faktiskt bedrivs (Ammenberg, 2012).

3.4.1.2 Investerare

Fortsättningsvis beskriver Ammenberg (2012) att ett företags investerare ställer krav på ett ansvarsfullt agerande vad gäller miljöfrågor. Ett ansvarsfullt agerande är ett viktigt konkurrensmedel som kan ge delägarna en värdeökning om företaget har genomfört sitt miljöarbete väl. Även här vill investerarna försäkra sig om att det inte finns några okända miljörisker som kan påverka kapitalet negativt (Ammenberg, 2012). Enligt Hummels och Timmer (2004) behöver aktieägare information om företaget och dess situation.

3.4.1.3 Leverantörer

Ammenberg (2012) skriver att när det kommer till leverantörer är det vanligt med ett omvänt samband där det är företaget som ställer tuffa miljökrav på sina leverantörer. Här är det viktigt att företaget kommer fram till vilka miljökrav som är relevanta med tanke på de produkter eller tjänster som leverantören tillhandahåller (Ammenberg, 2012).

3.4.1.4 Konsumenter

Slutkonsumenter påverkar främst företagen genom sina val av produkter och tjänster. Om det är så att företagets produkter eller tjänster inte lever upp till de krav som konsumenterna har finns det en risk att konsumenterna kommer välja ett annat alternativ framför det företaget erbjuder. För att undvika detta fenomen är det viktigt att känna till

konsumenternas olika krav och önskemål. Konsumenterna har tillsammans en stor möjlighet att påverka var och hur produktion av varor ska ske (Ammenberg, 2012).

3.4.1.5 Personal

Personalen kan sägas ha ett eget ansvar när det kommer till miljö- och hållbarhetsfrågor. När det kommer till lokala miljöfrågor känner personalen ofta ett ansvar. Vissa trivs bättre på arbetsplatsen om de känner att de arbetar för ett ansvarsfullt företag, detta får följden att hållbarhetsmässigt seriösa företag kan ha lättare att anställa kompetent personal (Ammenberg, 2012).

Figur 2, Intressenters koppling till företag

För att uppfylla de olika intressenternas krav är det viktigt att arbeta proaktivt och att tidigt försöka identifiera kommande krav och önskemål. På så vis kan stora fördelar erhållas. Det handlar om att kunna förutsäga en prognos, där prognosens överensstämmelse med verkligheten ökar i takt med insamling av information och sedan att tolka den insamlade informationen på rätt sätt. Målet med detta är att tidigt kunna förbereda företaget med avseende på framtida krav och möjligheter (Ammenberg, 2012). Vid begäran av företagsinformation kan även vissa intressenter vara mer

effektiva än andra enligt Neu, Warsame & Pedwell (1998).

3.5 Sammanfattning av teori

Organisationer har inte en naturlig rätt till existens utan existerar i den utsträckning som intressenterna anser legitimt. På så sätt skapas ett socialt kontrakt mellan organisationen och intressenterna. Företagen måste kunna balansera de olika intressena, perspektiven och förväntningarna som respektive intressent har. Strategier används för att visa samhället att företaget uppnår förväntningarna i kontraktet. Om förväntningarna inte uppfylls finns det risk för att ett legitimitetsgap uppstår.

Legitimitet är en strategisk resurs för att få tillgång till andra resurser som är avgörande för företagets överlevnad. När en resurs ses som avgörande kommer företagen skapa strategier för fortsatt innehav av resursen. Hållbarhetsrapporteringen används som ett verktyg för att legitimera organisationen där organisationer frivilligt ger ut information till sina intressenter och på så sätt vinner legitimitet. Företagens uppförandekod, som kommuniceras, sammankopplar deras handlingar och intressentengagemang. För att i framtiden kunna uppfylla intressenternas krav är det viktigt att arbeta aktivt i förebyggande syfte för att i ett tidigt skede kunna identifiera intressenternas kommande krav och önskemål och därmed bibehålla legitimitet.

4. Metod

4.1 Val av metod

Vid valet av metod är det viktigt att se över att metoden passar ihop med den tänkta teoretiska utgångspunkten samt problemformuleringen och syftet. Flera faktorer har betydelse vid valet av metod, bland annat angreppssätt, frågeställning, syftet med undersökningen, förutsättningar och resurser (Larsen, 2009). Med utgångspunkt i denna studies syfte, problemformulering och teoretiska utgångspunkt är en kvalitativ metod bäst lämpad. Då studien undersöker hur utvecklingen av kommunikation har sett ut är det mer lämpligt med en kvalitativ metod eftersom den fokuserar på den verbala delen. En kvantitativ metod har fokus på siffror och statistik vilket inte behandlas i denna undersökning och denna metod är därmed inte relevant.

Eftersom utgångspunkten är GRI:s riktlinjer vilka vänder sig till hur kommunikation med intressenter redovisas i den kvalitativa redovisningen är det relevant att undersöka denna del. Fördelarna med en kvalitativ metod är att forskaren kan gå in på djupet av ett fenomen i de fall detta är nödvändigt, vilket bidrar till att skapa en bättre helhetsförståelse. Nackdelarna med metoden är dock att det är svårt att klassificera materialet (Larsen, 2009). Skriftliga källor kan användas vid fallstudier då det ger en beskrivning av ett företags historia, de kan alltså skapa en tidslinje (Bryman & Bell, 2013). En svårighet kan vara att få tillgång till privata dokument (Bryman & Bell, 2013), i denna undersökning har offentliga dokument använts för att undvika denna risk.

4.2 Utgångspunkter i metoden

Angreppssättet i studien är deduktivt med utgångspunkt från befintliga teorier samt GRI:s riktlinjer och rekommendationer, dessa teorier och riktlinjer relateras sedan till empirin.

Undersökningen utgår från en kvalitativ metod där innehålls- och dokumentanalyser av företagens hållbarhetsredovisningar gjorts. I redovisningarna ligger fokuset främst på det skriftliga, så kallad “mjuk” data, för att se efter vilka faktorer som framställs. Det huvudsakliga fokuset ligger på vilka faktorer som framställs och inte vad företagen har uppnått i form av resultat och den kvantitativa informationen.

En kompletterande metod till innehålls- och dokumentalalyserna skulle kunnat vara intervjuer med relevanta personer från ICA och Coop, vilket därmed skulle vara primärdata. Intervjuer ger en djupare förståelse för det som undersöks samt motiv bakom aktiviteterna (Larsen 2009). Intervjumaterialet skulle kunnat bidra med en förståelse för de bakomliggande motiven till utformningen av rapporteringen. Intervjuer skulle därmed givit ett utökat perspektiv på det undersökta området och vara ett bra komplement till den använda metoden. Dock är intervjuer och bearbetningen av dessa mycket tidskrävande (Larsen, 2009) och det hade varit allt för omfattande att både göra innehålls- och dokumentanalyser samt intervjuer. Valet av att enbart göra innehålls- och dokumentanalyser var delvis för att avgränsning gjordes mot den kommunikation som avges i rapporterna samt att den information som krävdes för undersökningen gick att finna i hållbarhetsredovisningen. En risk med primärdata i form av intervjuer är att resultatet kan påverkas av deltagarna då det är svårt att undvika subjektivitet (Larsen, 2009) vilket genom användning av sekundärdata undveks till stor del.

Kvalitativa undersökningar kritiseras för att de är subjektiva, det vill säga tolkningar om vad som är betydelsefullt eller viktigt enligt undersökaren blir ofta grunden till resultaten av kvalitativa undersökningar. Kvalitet på teoretiska slutsatser är viktigt vid generaliserbarhet (Bryman & Bell, 2013). Undersökningen är i så stor grad som möjligt objektiv, det vill säga den är fri från personliga värderingar. Eftersom vi som genomfört undersökningen också är människor med skilda erfarenheter, värderingar och attityder finns det en risk att bidrag från den subjektiva sidan kommit in i studien. Det har varit svårt att inte få en viss input från denna subjektiva sida eftersom de skilda erfarenheterna och värderingarna har en betydelse för angreppssättet i undersökningen samt hur tolkning sker av de olika hållbarhetsrapporterna. Hade andra forskare gjort samma undersökning skulle de kunnat tolka faktorer på ett annorlunda vis och på så sätt fått ett annat resultat av studien.

4.3 Val av enheter och variabler

Efter framtagning av undersökningsidén krävdes ett urval av enheter och variabler som ansågs vara relevanta för undersökningen. Valet av bransch grundar sig i att dagligvaruhandelsbranschen är intressant på grund av dess stora miljöpåverkan på

många olika plan. Tidigare undersökningar av hållbarhetsrapportering har inte heller behandlat denna bransch i så stor utsträckning jämfört med andra branscher. Valet av företag baserades bland annat på storlek och tillgänglighet. ICA och Coop, som blev de två utvalda enheterna, är två av de största företagen inom dagligvaruhandelsbranschen i Sverige. Det är även två företag som har årsrapporter samt hållbarhetsrapporter tillgängliga från flera år tillbaka och de har hållbarhetsredovisat under en längre tid. Andra stora företag inom samma bransch hade varit intressanta att undersöka men tillgängligheten av tidigare rapporter var mycket begränsad. Alternativt var företagen en del av en större koncern vilket gjorde att rapporterna blev allt för omfattande för denna undersökning.

Valet att utgå från GRI:s standarder och principer grundar sig i att de är väletablerade och följs till stor utsträckning av både små och stora företag. De ger även en bra utgångspunkt vid undersökning av årsredovisningar då de ger tydliga riktlinjer. Att fokuset hamnade på kommunikation med intressenter som beskrivs i GRI G4-24 till G4- 27 var för att en avgränsning behövde göras och att dessa punkter är tydliga med vad som ska vara med i rapporten. Punkterna ansågs vara mycket intressanta att undersöka eftersom rapporteringen kan ske på många olika sätt. Detta eftersom GRI inte beskriver hur redovisningen ska utformas eller till vilken grad, utan bara att det ska finnas med.

Det är även intressant att undersöka detta med utgångspunkt i intressentteori och legitimitetsteori då det kan ge motiv till omfattning av rapportering. Både ICA och Coop nämner i sina rapporteringar att de följer GRI G4:s riktlinjer men som Moneva et al. (2006) visat kan det vara så att företag endast säger att de följer riktlinjerna men att det inte överensstämmer med verkligheten. Trots denna risk utgår studien från GRI. Implementering av GRI kontrolleras inte och företag behöver inte heller meddela GRI om att riktlinjerna följs (Moneva et al., 2006), vilket gör det intressant att undersöka om företagen följer principerna till den utsträckning de uttrycker sig göra.

4.4 Litteraturstudie

Steget innan datainsamlingen var att göra en litteraturstudie där tidigare forskning om intressentteori och legitimitetsteori undersöktes. Bryman & Bell (2013) förklarar att genom en litteraturgenomgång skapas en process för sökning efter tidigare litteratur

inom det utvalda området. En granskningsprocess är en systematisk litteraturgenomgång där det första steget innebär en formulering av en forskningsfråga samt en problemformulering. Här bör man tänka på kontext, intervention, mekanismer och resultat. Sedan går man vidare och gör en objektiv och genomgripande sökning i steg två (Bryman & Bell, 2013). De databaser som använts är Business Source Premier samt Google Schoolar. Söktermer som använts är legitimitet, intressent, hållbarhet, årsrapport samt hållbarhetsutveckling. Granskningen grundas sedan i den sökning som utförts (Bryman & Bell, 2013). Litteraturstudien skapade en grund för analysering av empirin samt olika perspektiv och förklaringar till det undersökta området.

4.5 Undersökningsmall

Utifrån GRI:s riktlinjer samt intressent- och legitimitetsteori har en undersökningsmall skapats. Mallen består av nio frågor vilka presenteras nedan. Dessa frågor var utgångspunkten i datainsamlingen.

1. Hur definieras hållbarhetsavsnittet samt hur omfattande är det?

2. Hur ofta förekommer begrepp som innehåller ordet hållbarhet i rapporten?

De första två inledande frågorna har tagits fram för att skapa en helhetsbild av rapporternas uppbyggnad. De ger även en tydlig bild av hur begreppet hållbarhet har använts över tid. Frågan om hållbarhetsavsnittets omfattning gör att en tydlig jämförelse mellan rapporterna kan göras. Uppskattning av omfattning gjordes genom att jämföra rapporterna med varandra och därmed komma fram till om avsnittet var mer eller mindre omfattande. De rapporter med längre hållbarhetsavsnitt klassades som omfattande medan de kortare hållbarhetsavsnitten klassades som mindre omfattande. Vid jämförelsen var utgångspunkten delvis antalet sidor som hållbarhetsavsnittet omfattade men innehållet i avsnitten var avgörande.

3. Rapporterar företagen att de följer GRI:s riktlinjer och isåfall vilken version?

4. Hur presenterar företagen den lista med intressentgrupper som har involverats i dialog av företaget i enlighet med GRI G4-24?

5. Hur rapporteras grunden för identifiering och urval av intressenter med vilka företaget väljer att föra dialog i enlighet med G4-25?

6. Hur rapporterar företagen sina tillvägagångssätt för att föra dialog med intressenterna inklusive frekvensen av förd dialog av typ och intressentgrupp i enlighet med GRI G4-26?

7. Hur rapporterar företagen sina centrala frågor och förväntningar som har lyfts fram genom intressentdialogerna? Hur svarar företagen på dessa centrala frågor och förväntningar? Samt hur rapporterar företagen de berörda intressentgrupperna som lyfter de centrala frågorna och förväntningarna i enlighet med GRI G4-27?

Fråga tre till sju grundar sig i GRI:s riktlinjer och hur dessa implementeras av de två företagen. Fråga tre är en inledande fråga för information om när riktlinjerna infördes i rapporterna. Fråga fyra till sju utgår från GRI G4-24 till G4-27 där punkterna endast omformulerats till frågor. Detta för att kunna implementera riktlinjerna i undersökningen. Riktlinje G4-27 kom till i samband med att G4 skapades år 2013. Hänsyn tas till detta men frågan har använts under hela tidsspannet för en förbättrad jämförbarhet samt kontinuitet.

8. Går det att urskilja att företagen försöker belysa det positiva samt få mindre bra saker att se positiva ut?

Legitimitetsteori ligger till grund för fråga åtta. Utifrån legitimitetsteorin kan företag använda årsrapporter för att påverka samhällets uppfattning om företaget. Organisationer kan komma att dra uppmärksamhet till dess styrkor och tona ner negativ information (Lindblom 1994). Därmed undersöks om företagen försöker belysa positiv information för att ta bort fokus från mindre bra händelser.

9. Presenteras fler intressenter än de som krävs enligt GRI G4-24?

Intressent- och legitimitetsteori är utgångspunkten i fråga nio. Utifrån dessa teorier kan strategier innehålla planerade samarbeten med andra organisationer som är legitima.

Undersökning av om fler intressenter presenteras utöver de som krävs enligt riktlinjerna görs därmed då rapportering av detta kan vara ett strategiskt val för att få legitimitet.

4.6 Datainsamling

Undersökningen har gjorts av primärdärdata i form av års- och hållbarhetsredovisningar. Insamling av primärdata på detta sätt anses vara tillräckligt samt relevant för att insamla information till denna undersökning. Detta eftersom svaren på frågorna kan hämtas i rapporterna och besvaras på ett väl samt utförligt sätt.

Med utgångspunkt i undersökningsmallen har datan insamlats. I tur och ordning har de 24 rapporterna granskats och samtliga frågor från mallen har besvarats vid granskning av rapporterna. Granskningen genomfördes genom att materialet antecknades ned som svar på de olika frågorna. Relevant information plockades ut och utifrån den insamlade informationen sammanställdes empirin. Genom att undersöka från år till år med en början år 2006 skapades en helhetsbild av rapporteringens utveckling. Datan analyserades sedan med utgångspunkt i intressent- och legitimitetsteorin för att hitta förklaringar till varför företagen kommunicerar på det sätt de gör i rapporterna.

Insamling av data var tidskrävande då rapporterna var mycket omfattande och innehöll en betydande del relevant information. Bearbetningen av rapporternas innehåll var krävande eftersom det var viktigt att informationen i rapporterna behandlades så objektivt som möjligt för att skapa en rättvis bild. Detta eftersom hållbarhet är ett ämne där vi som författare har egna åsikter som under bearbetningen behövde läggas åt sidan. Det uppkom även en del svårigheter vid att hitta alla rapporter eftersom en del är från en lång tid tillbaka. Både ICA och Coop har uppdaterat sina hemsidor under tidsperioden vilket gjorde att de äldre rapporterna blev svåråtkomliga. Eftersom årsredovisningarna har varit så pass långa har möjligheten inte funnits att granska hela rapporterna från början till slut, utan det är främst de avsnitt som tydligt framkommer vara relaterade till hållbarhet som har granskats. Det finns därför en risk att viss relevant information kommit att oavsiktligt utelämnats.

4.7 Äkthet och trovärdighet

Enligt Bryman & Bell (2013) bör kvalitativa undersökningar granskas utifrån de två grundläggande kriterierna äkthet och trovärdighet. De båda kriterierna har en mängd underkriterier. Kriterierna för äkthet är till stor del riktade mot deltagare i studien och hur de påverkas av undersökningen (Bryman & Bell, 2013). Denna undersökning har dock inte utgått från intervjuer med deltagare eller liknande, istället har innehålls- och dokumentanalyser gjorts. Därav har den insamlade datan inte påverkats av undersökningen eftersom materialet är utgivet sedan innan för andra ändamål, som kommunikation till intressenter. Kriterierna för äkthet blir därmed svåra att implementera i denna undersökning. Det är svårt att veta om den information som ges i en rapport är helt sanningsenlig. Trots risken är utgångspunkten i att materialet är tillförlitligt samt stämmer överens med verkligheten och därmed uppfyller kriteriet äkthet.

Kriteriet trovärdighet innebär bland annat att en forskare bör se till att det går att lita på resultaten av en undersökning. Det är även viktigt att verkligheten som studerats har blivit uppfattad på ett korrekt sätt från forskarens sida och att studien inte påverkas av forskarens personliga värderingar (Bryman & Bell, 2013). Eftersom materialet är utgivet sedan tidigare har innehållet inte påverkats av denna undersökning. Dock kan materialet påverkas av oss, som forskare vid tolkning och bearbetning. Undersökningen har varit fri från personliga värderingar men eftersom vi som forskare är personer med olika erfarenheter kan detta haft en påverkan.

5. Empiri

5.1 Rapporternas uppbyggnad

5.1.1 ICA

Rapporternas utformning varierar från år till år. I rapporten från år 2006 har ICA ett avsnitt som heter styrning av koncernens hållbarhetsarbete, där information gällande miljö och hållbarhet presenteras. Avsnittet om hållbarhet är mindre omfattande om jämförelse görs med andra hållbarhetsredovisningar i undersökningen. Begrepp som innehåller ordet hållbarhet förekommer endast fem gånger i hela rapporten. ICA presenterar år 2006 ingen enskild hållbarhetsredovisning. I rapporten från år 2007 presenterar ICA ett eget avsnitt som heter hållbarhetsredovisning. En utveckling har skett och begrepp som innehåller ordet hållbarhet förekommer ungefär 70 i rapporten. Avsnittet om hållbarhet år 2007 mindre omfattande om jämförelse görs med andra hållbarhetsredovisningar. År 2008 och framåt fortsätter ICA årligen att presentera en hållbarhetsredovisning som ett eget avsnitt i rapporten. Antalet gånger som begrepp innehållande ordet hållbarhet ökar kontinuerligt och förekommer upp mot 260 gånger i rapporten år 2016. Avsnitten som behandlar hållbarhetsredovisningen är omfattande från år 2008 till 2017 om jämförelse görs mot andra hållbarhetsredovisningar. Avsnitten är också ungefär lika omfattande år efter år. I rapporterna presenterar ICA en del hållbarhetsinformation utanför hållbarhetsredovisningen.

5.1.2 Coop

Coops rapport år 2006 är sparsam när det gäller hållbarhetsinformation. Begrepp som innehåller ordet hållbarhet förekommer knappt och ett enskilt avsnitt angående företagets hållbarhetsarbete går inte att plocka ut. I rapporten finns ett avsnitt som heter etik och ekologi och annan miljöinformation finns delvis utspritt över hela rapporten. Den del i rapporten där Coop skriver om sitt hållbarhetsarbete är mindre omfattande om jämförelse görs med de andra hållbarhetsredovisningarna. I rapporten från år 2007 har en utveckling skett och Coop presenterar detta år en enskild hållbarhetsredovisning. Begrepp som innehåller ordet hållbarhet förekommer över 50 gånger och hållbarhetsredovisningen är omfattande. Från år 2008 till och med år 2013 ingår Coops hållbarhetsinformation i rapporterna från KF. I dessa rapporter presenteras ett enskilt avsnitt som heter hållbarhetsredovisning och avsnitten är omfattande vid jämförelse

med andra hållbarhetsredovisningar. År 2011 är ett undantag, då denna hållbarhetsredovisning presenteras som en enskild rapport. År 2014 och framåt presenterar Coop egna rapporter som innehåller avsnitt gällande hållbarhet. År 2014 och 2015 heter avsnittet hållbarhet medan det år 2016 och 2017 heter hållbarhetsrapport. Antal gånger som begrepp innehållande ordet hållbarhet förekommer är upp mot 110 gånger i den senaste rapporten som undersökts och avsnitten är omfattande under dessa år.

5.2 GRI G4 24-27 Dialog med intressenter

5.2.1 ICA

I rapporten år 2006 uttrycker ICA att de har som mål att rapportera i enlighet med GRI från och med 2008. De rapporterar därmed efter GRI till viss del år 2006. År 2007 har hållbarhetsredovisningen utformats utifrån GRI G3, vilket visar på att de uppnått sitt mål om att redovisa enligt GRI redan då. ICAs hållbarhetsredovisning är i enlighet med GRI G3 fram till 2013 då GRI G4 istället implementeras. Detta eftersom GRI G4, från år 2013, är den senaste versionen. Därefter uttrycker ICA att de följer GRI G4 i resterande rapporter.

5.2.1.1 G4-24 Presentation av intressenter

I rapporten år 2006 presenteras intressentgrupperna utspritt i rapporten i löpande text, vilket gör att listan av intressenter inte sticker ut. ICA nämner intressentdialog och nyckelintressenter men dessa begrepp definieras ej. De intressentgrupper som presenteras är leverantörer, kunder, medarbetare, opinionsbildare, intresseorganisationer, myndigheter, kommuner och fackliga organisationer. EU är den enda definierade intressenten. De uttrycker på många ställen att de har en dialog med omvärlden.

År 2007 presenterar ICA intressentgrupperna i en matris vilket gör att de framkommer mycket tydligare än tidigare. I matrisen presenteras intressentgrupp, tillvägagångssätt för dialog, aktuella frågor och förväntningar samt aktiviteter och resultat av dessa. Intressentgrupperna skiljer sig en del från år 2006 då de år 2007 nämner ägare, styrelsen, ICA-handlare och franchisetagare samt ideella organisationer. De nämner inte

opinionsbildare, kommuner eller fackliga organisationer, vilka var intressentgrupper tidigare år. De intressentgrupper som är samma som år 2006 är leverantörer, kunder, myndigheter och medarbetare. ICA rapporterar även några av intressenterna de för regelbunden dialog med, vilka bland annat är Konsumentorganisationer, Amnesty Business Forum, Världsnaturfonden (WWF), Röda Korset, World Childhood Foundation och Global Compact Nordic Network, Livsmedelsverket i Sverige, Livsmedelsföretagen (Li) i Sverige, Svensk Dagligvaruhandel.

ICA rapporterar även intressentgrupperna i en matris år 2008 men utöver grupperna är det endast intressenternas förväntningar på ICA som presenteras. Intressentgrupperna skiljer sig lite från tidigare år, då gruppen butiker har tillkommit. En del av de intressenter som ICA förde regelbunden dialog med år 2007, uttrycks detta år istället som samarbeten och nätverk som ICA deltar i. Det ICA uttrycker är dialogpartner även år 2008 är Konsumentorganisationer, Global Compact Nordic Network, Li och Svensk Dagligvaruhandel.

År 2009 rapporterar ICA likt år 2007 och 2008, en matris över intressentgrupper, tillvägagångssätt för dialog, aktuella frågor och förväntningar samt aktiviteter och resultat av dessa. Intressentgrupperna är samma som tidigare år förutom att branschorganisationer har tillkommit. 2010 förekommer en lista på viktiga intressenter innan matrisen presenteras med intressenternas nyckelfrågor och dialoger. Bransch- och intresseorganisationer ingår inte som intressentgrupper i matrisen vilket det har gjort tidigare. År 2011 presenterar ICA de viktigaste dialogpartnerna på liknande sätt som tidigare år och det är även samma grupper och företag som återkommer kontinuerligt. En skillnad är att intressentgruppen ägare har bytts ut till handlare/franchisetagare.

År 2012 och 2013 är presentationen av intressenter i princip likadana och presenteras i punktform där ICA skriver om nyckelfrågor samt dialoger/aktiviteter för att hantera dessa. 2013 lägger ICA till intressentgruppen intresseorganisationer igen i rapporten. 2014 är listan inte lika omfattande som tidigare, intressentgruppen myndigheter tas bort och ersätts med gruppen samhälle. 2015 presenteras intressentgrupperna i löpande text, där både nyckelfrågor samt forum för dialog beskrivs men också vilken betydelse dessa grupper har för ICA samt vilka mål de har inom dessa områden. 2016 presenterar ICA de olika intressentgrupperna var för sig samt skriver om tillhörande nyckelfrågor och

forum för dialoger. Under 2017 presenterar ICA listan med intressenter med rubriker där aktiviteter samt forum för dialog redovisas i löpande text. Intressenterna presenteras dessutom tidigare än vanligt, redan på sida 13 i rapporten. Den är dock inte lika omfattande som den har varit tidigare år.

5.2.1.2 G4-25 Identifiering och urval

År 2006 rapporterar ICA att de under 2005 blev medlem i BSCI, Business Social Compliance Initiative, genom en av sina ägare. BSCI:s syfte är att skapa gemensamma kriterier och systematik för sociala revisioner för att förbättra arbetsvillkoren hos leverantörer i riskländer. Den anger att leverantörer i riskländer ska revideras av en ackrediterad tredje part. Eftersom BSCI:s medlemmar ställer krav, behöver leverantörer därmed inte genomgå och bekosta flera olika revisioner. ICA rapporterar år 2006 att de ställer krav på socialt ansvarstagande hos leverantörerna samt att kraven grundar sig i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och ILO:s (International Labour Organization) kärnkonventioner.

År 2007 rapporterar ICA att de ställer krav på sina leverantörer, likt tidigare år. Kraven står med i avtalen och följs upp genom BSCI eller liknande uppföljningssystem. Under året beslutade företaget att även acceptera ISO 22000, som är en standard för ledningssystem för livsmedelssäkerhet, i sina leverantörskrav.

Likt år 2006 och 2007 rapporterar ICA 2008 att de ställer krav på sina leverantörer och att BSCI är ett hjälpmedel i detta. Detta gäller även för 2009 där ICA detta år även skriver att de har utarbetat standarder och system med tredjepartsrevisioner hos de svenska leverantörerna för att kontrollera att lagen följs. Detta har de gjort tillsammans med LRF, Lantbrukarnas riksförbund. ICA uttrycker både år 2010 och 2011 att de har fortsatta krav på leverantörerna. 2012 rapporterar företaget om ICAs Goda Affärer, vilka beskrivs som grunden i allt ICA gör och består av sju utgångspunkter som bildar grunden för hållbarhetsarbetet. Dessa utgångspunkter grundar sig i FN:s Global Compacts principer för miljö, arbetsvillkor, mänskliga rättigheter och motverkning av korruption. ICA har egna policyer med riktlinjer till alla dessa utgångspunkter. Detta är ett fortsatt underlag vid kraven som ställs på leverantörerna i samtliga rapporter till år 2017. 2014 rapporterar ICA att ett fortsatt viktigt verktyg är att hitta trovärdiga och

starka samarbetspartners. I rapporten år 2016 skriver företaget att de genomför regelbundna besök hos leverantörer för att uppmuntra fortsatt utveckling samt uppföljning.

5.2.1.3 G4-26 Forum för dialog

ICA rapporterar år 2006 att de för en dialog med intressenterna men förklarar endast tillvägagångssätten i dialog med kunder samt leverantörer. De beskriver att de har en aktiv dialog med kunderna i butikerna, via kundkontakt och genom undersökningar. Dialogen med leverantörer sker med revisionsresultat genom BSCI som underlag för fortsatt dialog om förbättringar.

I rapporten år 2007 rapporteras tillvägagångssätt för dialog i matrisen där dessa nu presenteras för varje intressentgrupp. Förd dialog sker på samma sätt som år 2006 med kunder. Utöver kunder har ICA löpande dialog med myndigheter, ideella organisationer, ICA-handlare och franchisetagare samt leverantörer. Tillvägagångssätt för ICA-handlare och franchisetagare är rådsstruktur och möten. För medarbetare är det medarbetarundersökningar, medarbetarsamtal, intranät och personaltidningen ICA Inside. Dialog sker även genom leverantörsbesök med leverantörer.

År 2008 finns ingen tydlig rapportering av tillvägagångssätt för förd dialog. Det ICA skriver är att företaget bland annat mötte ett tiotal svenska representanter från intressenterna och diskuterade hållbarhetsredovisningen. De skriver att utformningen av årets redovisning är resultatet av detta. Företaget anordnade även intressentdialog om klimatet under året. Under 2008 arbetade ICA intensivt med etablering av inköpskontor i Asien, vilket förbättrar möjligheterna till närmare kontakt och dialog med leverantörer.

I rapporten år 2009 rapporteras tillvägagångssätt för förd dialog i matrisen där dessa presenteras för de olika intressentgrupperna. Detta gör det tydligt att se hur företaget för dialog med sina intressenter. Även fler forum för dialog presenteras än tidigare. Utöver tillvägagångssätten som rapporteras i matrisen skriver ICA att de bland annat medverkat på den svenska politikerveckan, Almedalsveckan, i Visby på Gotland och i konferenser under Sveriges ordförandeskap i EU.

Under 2010 rapporteras tillvägagångssätt för förd dialog på samma sätt som året innan, även detta år medverkade ICA i Almedalsveckan. ICA har även årliga intressentdialoger om ett aktuellt tema, detta år var temat socialt ansvar och odling av exotisk frukt. Under 2011 var temat företagens ansvar och bärplockare i sverige i anknytning till deras arbetsrättsliga ställning. 2012 fortsatte ICA med samma tema, i övrigt var den förda dialogen i likhet med tidigare år. 2013 fortsätter temat med bärplockare i de svenska skogarna och deras villkor. 2014 var informationen inte lika omfattande, men det verkar som att temat med bär fortsatte då ICA bjöd in branschaktörer till en dialog angående frysta bär. Under 2015, 2016 och 2017 förekommer samma tillvägagångssätt som åren innan 2014, årets tema är dock inget de rapporterar om längre.

5.2.1.4 G4-27 Centrala frågor

År 2006 rapporterar ICA en del centrala frågor samt hur de hanterat dessa i löpande text. Exempelvis att de är medvetna om problemet med torskbestånden i Östersjön och att de fört dialog med experter och miljöorganisationer och beslutat att helt sluta sälja fryst torsk fångad i Östersjön. ICA rapporterar att genom dialog med politiker, myndigheter och aktörer inom livsmedelsbranschen är en central fråga vad handeln kan göra för att minska folkhälsoproblem. WHO, World Health Organization, och EU har höga förväntningar kring detta och ICA skriver att de kan visa konkreta resultat av sitt arbete. Inom Amnesty Business Group Business Forum, som ICA är en del av, förs diskussioner om mänskliga rättigheter och företagsansvar flertalet gånger per år.

I rapporten år 2007 rapporteras aktuella frågor och förväntningar samt aktiviteter och resultat av dessa i matrisen. Dessa punkter visas tydligt i matrisen samt till vilken intressentgrupp frågorna och aktiviteterna hör till. En aktuell fråga i dialog med kunder är ökad efterfrågan på ekologiska alternativ där ICAs aktiviteter, som följd av detta, är en satsning på ett breddat ekologiskt sortiment.

ICA rapporterar år 2008, intressenternas förväntningar på företaget i matrisen med listan över intressentgrupperna. Därmed presenteras förväntningarna hos varje intressentgrupp, exempelvis är några av kundernas förväntningar ekologiska alternativ och möjligheten att handla klimatsmart samt rättvisemärkt. Dock rapporterar ICA inte hur de svarar på dessa förväntningar.

År 2009 presenteras nyckelfrågorna för varje intressentgrupp i matrisen. Några av nyckelfrågorna hos intressentgruppen kunder är klimatförändringar, tillsatser och miljöanpassat sortiment. I matrisen presenteras även hur ICA hanterar nyckelfrågor där de exempelvis hanterar kundernas centrala frågor genom att de har en ny sms-tjänst för tillsatser samt ett utökat ekologiskt sortiment. Detsamma gäller år 2010, 2011, 2012 och 2013 där ICA både rapporterar nyckelfrågor och aktiviteter för att hantera dessa frågor i matrisen där intressentgrupperna presenteras. År 2011, 2012 och 2013 visar ICA även en väsentlighetsanalys, i en så kallad “Heat-map”, utöver matrisen där de visar på graden av betydelse av nyckelfrågorna för ICA respektive intressenterna.

I rapporten år 2014 och 2015 presenteras de centrala frågorna i löpande text där de även skriver hur de hanterar dessa frågor för varje intressentgrupp. Även detta år visar ICA en väsentlighetsanalys kring de centrala frågorna utifrån intressenterna och ICA. Genom denna “Heat-map” redovisar ICA vilka frågor företaget lägger ner störst fokus på.

ICA rapporterar år 2016 nyckelfrågorna för de olika intressentgrupperna, dock rapporterar de ej hur de hanterar dessa frågor och områden på ett tydligt sätt. ICA har en del av rapporten där de visar på GRI-index där de visar på att de uppfyller GRI:s standarder. Sidan de hänvisar till att de uppfyllt detta kriterium, redovisar de endast nyckelfrågor och forum för dialog. Företaget redovisar hur de hanterar dessa frågor utspritt i rapporten vilket gör att detta ej redovisas på ett tydligt sätt. I rapporten år 2017 redovisar ICA däremot centrala frågor samt hur dessa hanterats i löpande text för varje intressentgrupp.

5.2.2 Coop Rapportering i enlighet med GRI är inget som görs i Coops rapporter från 2006 och 2007. År 2008 har inspiration hämtats från GRI:s riktlinjer och Coop motiverar att deras interna hållbarhetsarbete ska utvecklas ytterligare innan investeringar görs i en mer utvecklad GRI-redovisning och extern revision av arbetet. Från och med 2009 utformas hållbarhetsredovisningen i enlighet med GRI G3 till och med 2015, då Coop växlar till att följa GRI G4.

5.2.2.1 G4-24 Presentation av intressenter I rapporten från år 2006 presenteras ingen lista med intressenter och Coop belyser inte heller specifikt någon form av intressentdialog. I texten nämns producenter, leverantörer, kunder och ägare som intressenter men inte i enlighet med GRI G4-24. Utvecklingen till år 2007 är inte stor och den mest märkbara skillnaden detta år är att medlemmar i anslutna konsumentföreningar, medarbetare, och lokalsamhällen tillkommit i presentationen av de främsta intressenterna i den löpande texten. I denna rapport nämner även Coop att de vill föra en aktiv dialog med omvärlden. 2008 års rapport är lik de två tidigare med samma intressenter som presenteras på likartat vis. Det är först år 2009 som en lista med intressenter presenteras i enlighet med GRI. I den löpande texten finns detta år ett avsnitt som heter intressentdialog och där presenteras de viktigaste intressenterna, vilka är de grupper som i störst utsträckning berörs av och/eller påverkar företagets verksamhet. Dessa intressenter är medlemmar och kunder, konsumentföreningar, medarbetare, leverantörer, myndigheter och intresseorganisationer. Senare i rapporten presenteras en matris där huvudintressenterna tas upp och vidare redogör matrisen för GRI:s kommande punkter.

År 2010 presenteras samma intressenter som 2009 på samma sätt, både i löpande text och i en matris. Rapporterna från 2011, 2012 och 2013 är upplagda annorlunda där huvudintressenterna framställs i rubrikform och efterföljande stycke presenterar kommunikationen med vardera intressent. Det är återigen samma intressenter som beskrivs förutom att de 2011 har lagt till intressentgruppen Nationella och europeiska branschsamarbeten.

I rapporten år 2014 skriver Coop återigen att mycket fokus ligger på intressentgruppen medlemmar samt kunder men utöver dessa är Coops viktigaste intressenter konsumentföreningar/ägare, medarbetare, leverantörer, myndigheter och intresseorganisationer. Uppläggningen för att presentera den lista med intressenter som de involveras i dialog med är upplagt på samma sätt som i tidigare rapporter. Intressentgruppen står som rubrik och efterföljande stycke presenterar kommunikationen. I rapporterna från år 2015, 2016 och 2017 återgår Coop till att presentera sina intressenter i matrisform. Intressenterna som presenteras är desamma som tidigare år och horisontellt i matrisen beskrivs GRI:s följande punkter.

5.2.2.2 G4-25 Identifiering och urval

Vid motivering av grunden för identifiering och urval av intressenter är det främst intressentgruppen leverantörer som beskrivs. I rapporten från år 2006 skriver Coop att de genomför inspektioner samt granskningar på plats hos leverantören för att garantera att denne har ett godkänt system för kvalitetsstyrning. På plats säkrar de att producentens tillverkning uppfyller de krav som finns gällande kvalitet, lagenlighet, livsmedelssäkerhet, miljö och etik. Alla Coops leverantörer måste även skriva på deras uppföranderegler.

I rapporten från år 2007 utvecklas motiveringen av kraven på leverantörerna. Den uppförandekod som alla leverantörer måste skriva under bygger på FN och ILOs riktlinjer. Koden innehåller bland annat förbud mot barnarbete och kräver att fabrikerna följer de lokala lagarna om minimilöner, frivillig övertid samt att arbetarna får lön enligt överenskommelse. Leverantörsinspektioner och kontrollkrav tas upp igen i denna rapport.

2008 års rapport är lik de två tidigare gällande GRI G4-25. De ställer krav på samtliga leverantörer att redovisa hur de arbetar med miljöansvar och socialt ansvar som ett underlag för framtida samarbeten. Uppförandekoden är aktuell och fortsätter vara aktuell även i rapporten från år 2009. Riktlinjer och kravställande hos leverantörerna fortsätter vara centralt. Den utveckling som går att se i denna rapport är att Coop ska ställa höga krav på miljöansvar och socialt ansvar vid val av inte bara leverantörer, utan även vid val av samarbetspartners och vid finansförvaltning.

En presentation av kraven på leverantörerna återkommer i kommande rapporter och i rapporten från 2010 styrker Coop att de följer upp efterlevnaden av kraven genom egna- eller tredjepartsrevisioner. Detta för att följa upp hur kraven efterlevs och för att utveckla ett långsiktigt samarbete med sådana partners som kan skapa både ekonomisk nytta samt främja en hållbar utveckling i relationen.

I rapporten från år 2011 lyfts underleverantörerna. Samma krav på leverantörerna är aktuella och indirekta krav ställs på underleverantörerna via relationen med leverantörerna som de för dialog med. Genom att ställa krav på leverantörer som för

kraven vidare i sina respektive leverantörskedjor skapas ett omlopp som bidrar till ökad medvetenhet kring hållbarhetsfrågor i hela leverantörskretsen. Det aktiva arbetet med leverantörsrelationerna garanterar Coop säkra produkter med en hög kvalitet.

I rapporterna från 2012 och 2013 rapporterar Coop urval av intressenter på samma sätt som tidigare där samma krav på leverantörer presenteras. I 2014 års rapport skriver Coop att deras ambitioner inom hållbar utveckling enbart kan förverkligas genom samverkan med leverantörerna. Deras policy för hållbar utveck-ling samt leverantörskod är grunden för sam-arbetet mellan dem och leverantörerna. Uppförandekoderna tas nu upp igen och dessa ingår för att säkra processer och spårbarhet. Detta görs genom att bland annat kontrollera dokumentation och certifikat. Dessutom följde Coop upp revisionerna som gjorts inom ramen av business Social Compliance initiative, vilket är ett samarbete för att skapa bättre villkor i leverantörsleden och innefattar samarbete kring revisioner.

2015 skriver Coop att styrningen av deras hållbarhetsarbete utgår från hållbarhetspolicyn samt strategier för hållbar utveckling. För att uppnå kraven som en hållbar leverantör, bör leverantören ha skrivit under och implementerat Coops uppförandekod, vara tredjepartsreviderad samt långsiktigt bidra med ett hållbart sortiment. Utöver lagkraven ska leverantörerna uppfylla särskilda krav gällande bland annat produktsäkerhet, djurhållning och miljö.

Kraven på leverantörerna är detsamma även i rapporterna från 2016 och 2017. Coop arbetar med leverantörer som delar synen på vad som är bra för människor, djur och natur. Samtliga leverantörer, underleverantörer samt övriga affärs- och samarbetspartners är omfattade av Coops krav, vilka ofta går längre än lagstiftningen.

5.2.2.3 G4-26 Forum för dialog

I rapporten från 2006 framkommer inga tydliga tillvägagångssätt för hur Coop för dialog med sina intressenter. Den dialog som presenteras är den de har tillsammans med sina kunder där kunderna, genom dialogen, ska känna till vart Coop står i olika frågor samt att de har ett brett ansvar. Hur denna dialog förs saknas det dock information om. År 2007 har dialogen preciserats och Coop skriver att de under året har fört

enkätundersökningar med sina kunder. Beskrivning av tillvägagångssätt för hur de för dialog med andra intressenter saknas även detta år.

2008 års rapport tar upp att löpande konsumentundersökningar görs med Coops medlemmar och kunder. Övrig information saknas. 2009 är det år då samtliga intressentgruppers forum för dialog presenteras i den framtagna matrisen. Forumen varierar beroende på intressenter och ämnen. Vid dialog med konsumentföreningarna sker dialog bland annat vid medverkan i föreningsmöten och stämmor. Kundundersökningar fortsätter vara ett centralt forum för dialog med kunderna, men även sociala medier tas upp som ett tillvägagångssätt. Medarbetarna har Coop en facklig dialog med och leverantörerna konverserar de med via individuella leverantörsförhandlingar. I dialog med myndigheter sker olika myndighetsinspektioner. Den slutliga intressentgrupp som berörs är intressentorganisationer med vilka dialogmöten i specifika frågor sker vid bland annat seminarier och konferenser.

I rapporten från 2010 presenteras samma intressentgrupper och samma forum för dialog som år 2009. Den utveckling som skett är att fler forum för dialog presenteras för vardera intressentgrupp än tidigare. Bland annat tar Coop upp medverkan i föreningsverksamheter och branschforum som tillvägagångssätt att föra dialog med kunder respektive leverantörer.

År 2011 presenteras liknande forum för dialog som åren innan. Den skillnad som uppstått från tidigare år är att presentationen inte längre sker i matrisform utan presenteras nu i löpande text. Detta år belyser Coop att det främsta forumet för dialog med kunder är direkt kontakt med dem i butikerna, vilket de inte har belyst innan. Rapporterna för 2012, 2013 och 2014 är ingen utveckling av den från 2011, det är samma information som presenteras.

Coop går år 2015 tillbaka till att rapportera likt 2009 och 2010, i matrisform. Utöver detta belyser de att Coops Medlemspanel är den viktigaste kanalen för kunddialog, förutom i butikerna, vilket de ej har uttryckt tidigare. Panelen består av 40 000 medlemmar där Coop uttrycker att kunderna därigenom har en stor påverkan på företaget och dess sortiment. År 2016 fortsätter företaget rapportera forum för dialog i

en matris. Även detta år belyser de Coops Medlemspanel. Forum redovisas även år 2017 i matrisform.

5.2.2.4 G4-27 Centrala frågor

I rapporten år 2006 är redovisningen av centrala frågor och förväntningar mycket tunn. Företaget uttrycker endast att ekologiska produkter är en central fråga, de redovisar inte för vilken/vilka intressenter detta uppkommit som en central fråga i dialogen.

2007 rapporterar Coop om en del centrala frågor i löpande text, både krav och förväntningar från intressenterna samt hur Coop hanterat dem. Exempelvis rapporterar de att kunderna ställer krav på företaget kring att de, när de handlar, vill kunna ta hänsyn till miljön. Företaget redovisar här hur de hanterat detta genom att de utökat det ekologiska och miljömärkta sortimentet kraftigt. År 2008 rapporterar Coop inga centrala frågor och förväntningar från intressenterna.

Coop rapporterar år 2009 och 2010 förväntningarna och hur dessa hanteras i matrisform där de redovisas för varje intressentgrupp. Förväntningarna hos intressenterna 2010 är till stor del samma som 2009, dock skiljer sig de väsentliga frågorna till stor utsträckning.

År 2011 rapporterar företaget de centrala frågorna för varje intressentgrupp i löpande text samt hur de hanterar dessa frågor. Företaget skriver även att de tar ansvar för att föra en aktiv dialog med intressenterna om hållbar utveckling, både inom verksamheten och i samhället. Likt 2011, rapporterar företaget i löpande text år 2012 och 2013. Det som skiljer sig är att rapportering av detta är mer omfattande.

Coops rapportering av centrala frågor är mer bristfällig år 2014. De skriver några fokusområden i allmänhet och att dessa har definierats utifrån dialog med kunder kring deras förväntningar samt områden företaget anser är väsentliga för verksamheten. Coop rapporterar även att i alla mål och fokusområden märks företagets samhällsengagemang.

2015 går Coop tillbaka till att redovisa centrala frågor i matrisform likt 2009 och 2010. De rapporterar frågor i fokus samt uppföljning av dessa för varje intressentgrupp. Denna

information är omfattande. Utöver informationen i matrisen skriver de att de genomförde Hållbarhetsbarometern under året vilket var en undersökning med hållbarhet som fokus. Resultatet bekräftade att hållbarhetsfrågor är viktiga för intressentgruppen kunder samt att fokusfrågorna sedan tidigare är mycket väsentliga för intressenterna. År 2016 och 2017 redovisar Coop frågor i fokus samt uppföljning på samma sätt som år 2015 med omfattande information.

5.3 Rapportering för att belysa positiv information

5.3.1 ICA ICA skriver öppet om anklagelser och annat som påverkat företaget under åren, samt vilka åtgärder de har tagit vid dessa situationer. Detta är ett sätt att visa att det kan uppstå brister men att företaget utför handlingar för att korrigera dessa, vilket gör att ICA framstår som seriösa. Under 2006 framkom det i SVT:s uppdrag granskning att en indisk leverantör haft dåliga arbetsförhållanden och ICA stoppade därmed sina inköp. ICA valde att genomföra egna besök och de missförhållanden som framkom i media kunde inte bekräftas. Under 2007 framkommer det att hälso- samt miljöfarliga ämnen har funnits i tandkräm samt textilier, försäljningen av dessa stoppades när ICA blev medveten om det.

ICA började under 2008 presentera utmärkelser som de blivit tilldelade för sitt arbete med hållbarhetsfrågor, vilket de också har fortsatt rapportera om kommande år. Exempel på utmärkelser är kategorin sustainability reporting från Globe Awards och Sveriges Grönaste Varumärken från varumärkeskonsulten Differ.

ICA börjar från och med 2008 att lägga med en bestyrkanderapport som revisorerna skrivit. Det som framkommer är att ICAs hållbarhetsredovisning blir godkänd men de skriver även: ”De granskningsåtgärder som vidtas vid en översiktlig granskning gör det inte möjligt för oss att skaffa oss en sådan säkerhet att vi blir medvetna om alla viktiga omständigheter som skulle kunna ha blivit identifierade om en revision utförts.” (ICA årsredovisning, 2008, s.95).

2014 kritiseras ICA för försäljningen av dryckesmaskinsprodukter från en leverantör som har en fabrik på Västbanken. Enligt ICA kom de inköpta produkterna inte från just denna fabrik och de är tydliga med att företaget inte gör affärer med länder utan med leverantörer samt att ICA både följer den svenska regeringens och FN:s rekommendationer gällande sådana relationer med andra länder. Ursprungsmärkningen av produkterna är tydlig för att kunderna ska kunna göra ett val vid köp.

Under 2017 skriver ICA att ett av deras mål är att minimera avfallsmängden och att de arbetar för att uppnå detta mål, siffrorna på avfall visar dock något annat då avfallet har ökat. ICA skriver också år 2012 att ett av deras mål är att minska koldioxidutsläpp, dock har det ökat under året. Under 2012 valde företaget att ta bort reserestriktioner för tjänsteresor vilket kan vara en orsak till ökningen.

5.3.2 Coop

Coop framställer sig själva som positiva till hållbarhet och belyser sina framsteg i miljöarbetet. 2007 skriver Coop om målet “färre mil på vägarna” och hur viktigt det är med färre leveranser och chaufförer som är miljömedvetna, men de diagram på koldioxidutsläpp som presenteras visar en motsägelse då koldioxidutsläppen ökat från 2006 till 2007.

Under 2008 införde Coop uppförandekoder samt granskningsrutiner. BSCI utförde kontroller av leverantörer och det framkom att 60 leverantörer av 143 har haft bristande förhållanden. Det kan då handla om att kompensation för övertid har varit låg eller att månadslönen varit lägre än det lagstadgade kravet. Granskningar av leverantörer under 2009 har gjort att vissa samarbeten avbrytits på grund av olika brister.

Från och med 2009 presenterar Coop utmärkelser de har erhållit för sitt hållbarhetsarbete. Under 2010 presenterar Coop mål inom olika områden men det visade sig att det skett försämringar istället. Åtgärder för att kunna komma på bättringsvägar inom dessa områden presenteras också, då Coop vill visa att de är medvetna om sina brister och har handlingsplaner.

Media rapporterade under 2012 om dåliga arbetsförhållanden för butiksstädare som är utan uppehålls- eller arbetstillstånd, bärplockare samt inom färdigmatsbranschen. På grund av detta fick företaget göra revisioner av städbolag och färdigmatstillverkare. Coop har på grund av dessa revisioner fört dialoger med sina leverantörer, då brister upptäckts vid genomförande av revisionerna. Detta ledde till att en uppförandekod för leverantörer infördes. Länsstyrelser, läkemedelsverket, arbetsmiljöverket, livsmedelsverket samt jordbruksverket inspekterar Coop regelbundet. Livsmedelsverkets inspektion påvisade brister vid rutiner för ursprungsmärkning samt innehållsförteckning, en granskning av inköpsprocesser utfördes i samband med detta samt att varusäkrare och inköpare fick gå en utbildning.

Under 2013 framkom det att hästkött förekommit i lasagne och att fläskfilé märkts som oxfilé, även frysta bär med hepatit a-smitta samt charkprodukter med listeriabakterier har uppmärksammats. Det är ganska tydligt att det funnits brister inom detta område. Detta ledde till att Coop fick förbättra sina rutiner för kontroll och uppföljning av sina varor.

Coop bad politiska partier under 2014 om ett ekolöfte inför valet inom riksdagen samma år. Detta eftersom ekologisk odling inte hunnit med den ökande efterfrågan på ekologisk mat från konsumenterna och lantbrukarna behöver veta att det lönar sig. Coops initiativ ledde till att ekologisk produktion fick en större plats inom politiken. På grund av detta initiativ fick Coop en utmärkelse från sustainable brands för “bästa varumärkesbyggande kampanj”. Ett av målen Coop har är att minska växthusgasutsläppen men under 2014 visade det sig att det hade ökat.

5.4 Intressenter som presenteras utöver GRI G4-24

5.4.1 ICA

Utöver den lista med intressenter som presenteras i enlighet med GRI G4-24 förekommer det kontinuerligt att företagen presenterar fler intressenter som de bland annat samarbetar, ingår i medlemskap eller har nätverksrelationer med. ICA lyfter att de sedan år 2004 är anslutet till FN:s företagsinitiativ Global Impact och därmed ställer sig bakom tio internationella principer som omfattar mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö samt motverkan av korruption. I rapporten från 2006 listar ICA en lång lista med

sina samarbeten och intressentrelationer. Organisationerna är sådana som har fokus på socialt ansvar, miljö, hälsa och matkvalitet och exempel på intressenter som finns med på denna lista är World Childhood Foundation, Röda Korset och Rosa Bandet- kampanjen mot bröstcancer. Dessa samarbeten är återkommande och ICA fortsätter under åren att rapportera dessa organisationer som sina samarbetspartners. Listan med samarbetspartners har utvecklas från år 2006 till år 2017, men många organisationer finns med under hela perioden. Utöver samarbetspartners ingår ICA i olika nätverk och medlemskap som belyses i rapporterna. Viktiga nätverksrelationer som presenteras är bland annat The Swedish Network for Business and Human Rights och KRAV. Nätverks Relationerna och medlemskapen är även dem återkommande över tidsperioden som har undersökts.

5.4.2 Coop

Coop presenterar ingen lista på viktiga samarbetspartners, nätverksrelationer eller medlemskap. Men organisationer presenteras löpande i texten, vilka går utanför de intressenter som ska rapporteras i enlighet med GRI G4-24. I Coops rapport från år 2007 presenteras ett sammarbete som startats under året mellan Coop och Procordia för att överföra så mycket som möjligt av transporterna från lastbilar till tåg. Samma år anslöt de sig till FN-initiativet om ansvarsfullt företagande, Global Impact. Coop har även ställt sig bakom Näringslivets klimatupprop för att anta en vision om klimatneutralitet. I rapporten från år 2008 skriver Coop om deras samarbete där de sponsrar Vårruset som är en aktivitet med fokus på hälsa och miljö. Under åren fortsätter Coop presentera flertalet intressenter, mycket av fokuset i rapporterna ligger hos de intressentrelationer där de är med och bidrar till välgörande ändamål. Exempel på sådana organisationer som presenteras är Kooperation utan gränser och Vi-skogen. Återkommande samarbete med BRIS och Friends belyses också i rapporterna.

5.5 Sammanfattning av insamlad data

5.5.1 ICA

Från och med att ICA börjar rapportera i enlighet med GRI år 2007 går det att se ett stort utvecklingssteg från tidigare år. Informationen var bristfällig och inte samlad år 2006, men efter att de började rapportera i enlighet med GRI blev informationen mer strukturerad. Presentationen av GRI G4 24-27 har haft olika utseenden där ICA till en

början rapporterar information i löpande text för att sedan gå över till presentation i matris där informationen blev mer tydlig och samlad. Senare återgår ICA till att rapportera i löpande text, men på ett annorlunda sätt än tidigare där informationen nu är mer strukturerad. Intressentgrupper har både tillkommit och avlägsnats i rapporterna över åren, men huvudintressenterna har bestått. De återkommande intressenterna har presenterats som leverantörer, kunder, medlemmar, ägare, myndigheter, medarbetare och intresseorganisationer. Vid rapportering av identifiering och urval av intressenter har ICA främst rapporterat urval av leverantörer och de krav som legat till grund för detta. ICA rapporterar från 2006, tillvägagångssätten för förd dialog samt centrala frågor och hur de hanterar dessa. Det sker en utveckling under tidens gång av rapporteringen där fler forum, centrala frågor samt hur de hanteras presenteras där de även konkretiseras för varje intressentgrupp från 2007 och framåt.

ICA rapporterar om anklagelser de fått från intressenter och hur de agerat för att vidta åtgärder mot anklagelserna. I rapporteringen lägger ICA stor vikt på att visa olika utmärkelser de fått under åren. Utöver den lista med intressenter som presenteras i enlighet med GRI G4-24 förekommer det kontinuerligt att ICA presenterar fler intressenter som de bland annat samarbetar med. Organisationerna är sådana som har fokus på socialt ansvar, miljö, hälsa och matkvalitet.

5.5.2 Coop

Coop börjar rapportera i enlighet med GRI år 2009. Före 2009 saknas en tydlighet vid presentationen av intressenterna, men vid implementeringen av GRI går det att se ett utvecklingssteg där informationen är mer tydlig, samlad och strukturerad. Under årens gång har Coop ett fåtal gånger presenterat en enskild hållbarhetsredovisning. Presentationen av GRI G4 24-27 skiljer sig åt under åren. Till en början presenteras informationen utspritt i löpande text och efter implementering av GRI presenteras intressenterna i löpande text under rubriken intressentdialog samt i en matris. Därefter framställs intressenterna i rubrikform med efterföljande stycke och slutligen återgår Coop att presentera sina intressenter i matrisform. Kunder och medlemmar har varit den intressentgrupp som Coop lyft fram som viktigast under samtliga år. Andra intressenter som löpande återkommit är konsumentföreningar, ägare, medarbetare, leverantörer, myndigheter och intresseorganisa•tioner. Det finns även några intressentgrupper utöver dessa som tillkommit och avlägsnats under årens gång. Coop ställer krav på sina

leverantörer och det är kraven som främst legat till grund vid identifieringen och urvalet av intressenter. År 2007 presenterar Coop att enkätundersökningar är forum för dialog med kunder och medlemmar. Andra tillvägagångssätt för dialog presenteras först under senare år. 2009 är den första rapport där forum för dialog för samtliga intressentgrupper presenteras. År 2009 är även året då centrala frågor samt arbetet med dessa presenteras för samtliga företag.

Kontinuerligt under åren beskriver Coop sig själva som positiva till hållbarhet och belyser sina framsteg i miljöarbetet. Coop rapporterar återkommande några intressenter utöver de som krävs enligt GRI G4-24.

5.5.3 Jämförelse mellan företagen

Vid jämförelse av implementering av GRI:s riktlinjer framgår det tydligt att ICA ligger i linje med GRI:s utveckling medan Coop ligger något efter. ICA utgår från GRI redan 2007 vilket Coop inte gör förrän år 2009. Även i övergången från GRI G3 till G4 syns det tydligt att Coop inte ligger i linje med ICA. ICA implementerar GRI G4 från lanseringen 2013 vilket Coop gör två år senare, 2015. Vid rapportering i enlighet med GRI är informationen som redovisas snarlik mellan de båda företagen, men presentationen skiljer sig åt från år till år. Båda företagen presenterar information i bland annat löpande text och matrisform, men vid samma år användes inte nödvändigtvis samma tillvägagångssätt. ICA använder matriser mer i början av tidsspannet medans Coop snarare använder matriser i slutet.

Huvudintressenterna är snarlika hos de båda företagen, vilka är kunder/medlemmar, leverantörer, medarbetare, ägare, myndigheter och intresseorganisationer. Det som skiljer sig är att Coop även har konsumentföreningar som huvudintressent. Vid presentation av intressenter rapporterar ICA många av organisationerna inom intressentgrupperna. Detta skiljer sig från Coop som till stor del endast rapporterar intressentgrupperna och inte några specifika organisationer. Vid rapportering av identifiering och urval av intressenter är det främst kraven som ställs på leverantörerna som framgår i båda företagen. Både ICA och Coop lägger fokus på mänskliga rättigheter, arbetsförhållanden och hållbarhetsfrågor när det gäller urval av leverantörer. Coop har till skillnad från ICA uppförandekoder som leverantörerna måste följa.

Båda företagen lägger till en början störst fokus på att rapportera forum för dialog och centrala frågor som uppkommit med kunder och leverantörer. Vidare rapporterar båda företagen för alla presenterade intressentgrupper. Det sker en stor utveckling av rapporterade fora för dialog, centrala frågor samt hur dessa hanterades där dessa nästan fördubblas i mitten av tidsramen, vilket sker i båda företagen. Dock är det, likt tidigare, ICA som utvecklat informationen först och Coops utveckling ligger ett år senare. De forum som presenteras är till stor del lika hos de båda företagen. De centrala frågorna som Coop och ICA presenterar påvisar en större skillnad mellan företagen då dessa skiljer sig en del mellan åren. De centrala frågorna har till viss del följt omvärldens utveckling medan andra har bestått då de är frågor som varit aktuella under en längre tid.

Båda företagen rapporterar hur de tagit sig an anklagelser samt hur de hanterat dessa. Företagen är medvetna om sina brister och utvecklar handlingsplaner för hur de ska ta sig an dessa brister. ICA och Coop framställer sig som positiva och belyser viktiga samarbeten och medlemskap som de ingår i samt utmärkelser de fått. Utöver de intressenter som krävs enligt GRI G4-24 presenterar båda företagen intressenter som verkar inom miljö, socialt ansvar och hälsa. ICA presenterar fler intressenter än Coop genomgående i rapporterna.

6. Analys

6.1 Socialt kontrakt

Organisationer har inte en naturlig rätt att existera, utan det är i den utsträckning som samhället anser att de är legitima som de får rätten till existens (Deegan, 2002). Finns det en implicit överenskommelse mellan samhället och organisationen uppstår ett socialt kontrakt (Shocker & Sethi, 1973). En organisations överlevnad hotas om samhället anser att organisationen bryter det sociala kontraktet samt slutar agera legitimt (Mathews, 1993). Både ICA och Coop rapporterar om anklagelser de fått från intressenter och hur de agerat för att vidta åtgärder mot anklagelserna. Samtliga gånger ICA och Coop anklagades för ageranden som ej ansågs vara legitima av omgivningen tog de till sig anklagelserna och arbetade med dessa. Deegan et al. (2002) uttrycker att ledningen använder sig av strategier för att visa samhället att de uppnår förväntningarna i det sociala kontraktet som finns. Det är viktigt för företagen att det utåt sett syns att de agerar efter samhällets normer. Att ICA och Coop tog till sig anklagelserna och agerade därefter kan ses som att de, genom strategier, vill framstå som att de verkar inom det sociala kontraktet. Ett misslyckande att agera inom det sociala kontraktet kan vara skadligt för organisationen och det är viktigt att de försäkrar sig om att de agerar inom samhällets normer (Deegan et al, 2002).

ICA och Coop rapporterar kontinuerligt om centrala frågor samt hur dessa hanteras. En organisation måste skapa kongruens mellan intressenternas förväntningar och organisationens egna aktiviteter. På så sätt uppstår legitimitet och utan kongruensen kan det vara svårt för organisationen att överleva (Deegan et al, 2002). Därför är det viktigt att ICA och Coop, genom rapporteringen av de centrala frågorna, visar hur de tar till sig intressenternas förväntningar. Detta eftersom de centrala frågorna bygger på intressentrelationer och varje enskild intressents förväntningar på företaget. Kongruens uppstår då ICA och Coop rapporterar om hur de tar till sig de centrala frågorna och arbetar med dessa.

6.2 Legitimitet som strategi

6.2.1 Intressenter utöver de som krävs

Deegan (2002) förklarar att när en organisation ser att en resurs är avgörande för företagets överlevnad kommer strategier för fortsatt tillhandahållande av resursen framställas. I relation till legitimitet kan dessa strategier innehålla planerad rapportering i form av samarbeten med andra organisationer som är legitima. Utöver den lista med intressenter som presenteras i enlighet med GRI G4-24 förekommer det kontinuerligt att ICA presenterar fler intressenter som de bland annat samarbetar med. Organisationerna är sådana som har fokus på socialt ansvar, miljö, hälsa och matkvalitet. Även Coop presenterar intressenter utöver de som krävs men inte till lika stor utsträckning. Företagen rapporterar därmed frivillig information vilket organisationer enligt O'Donovan (2002) gör för att signalera positiva signaler till sina intressenter.

Grey et al. (1995) förklarar att årsredovisningar kan användas för att framställa verksamheten på ett önskat sätt. Enligt Deegan (2002) är förklaringen till varför organisationer väljer att dela med sig av företagsinformation till stor del av strategiska skäl. Rapportering, i ICA och Coops redovisning, av samarbeten med organisationer som anses vara legitima kan därmed vara ett strategiskt val. Detta eftersom legitimitet enligt Frostenson (2015) kan ses som en strategisk resurs där organisationer gynnas av att ses som legitima och att de därför eftersträvar legitimitet.

6.2.2 Krav på leverantörer

Samtliga år har ICA och Coop haft ungefär samma grundläggande krav på sina leverantörer men de har även utvecklat dem över tid. Kraven grundar sig i bland annat FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Vidare över tid rapporterar företagen att miljö, livsmedelssäkerhet, arbetsvillkor och motverkning av korruption är viktiga områden vid urval av leverantörer. Hahn & Kühnen (2013) förklarar att företag kan ha som avsikt att redovisa aktiviteter i hållbarhetsrapporteringen för att göra dem legitima hos intressenter. Detta kan ligga till grund för ICA och Coops omfattande rapportering av de krav som ställs på leverantörerna. Eftersom en förklaring till varför organisationer väljer att dela med sig av företagsinformation enligt Deegan (2002) är av strategiska skäl.

6.2.3 Rapportering för att belysa positiv information

Enligt tidigare forskning redovisas främst positiv information i hållbarhetsredovisningar (Deegan et al. 2002). Rapportering om en bra prestation kan medföra en positiv effekt hos intressenterna. En svagare prestation kan istället tonas ner om företaget är mer aktivt engagerade i sin redovisning (Hahn & Kühnen, 2013). Genom att dela åtgärder gällande miljö i årsredovisningar vill företagen visa upp en positiv bild (O’Donovan, 2002). ICA och Coop rapporterar kontinuerligt om olika utmärkelser de fått genom sitt hållbarhetsarbete, vilket kan anses medföra en positiv effekt hos intressenterna. Genom delning av information kan företag påverka samhällets uppfattning (Deegan, Rankin & Tobin, 2002).

ICA är aktivt engagerade i sin rapportering och visar på sitt arbete med minimering av avfall och utsläpp. Detta arbete kan bidra till att de mildrar legitimitetshotet som eventuellt skulle kunna uppstå i och med de faktiskt ökade värdena inom områdena. Legitimitetshot innebär ett negativt samband mellan företagets prestation och hållbarhetsapportering (Hahn & Kühnen, 2013). Genom rapportering kan organisationer implementera strategier för legitimering där de kan dra uppmärksamhet till styrkor för att tona ner svagheter (Lindblom, 1994). En styrka i ICAs fall är att de aktivt rapporterar om arbetet med avfall och utsläpp för att möjligtvis tona ner informationen om att statistiken visat på en ökning inom dessa områden. På så sätt kan de behålla sin legitimitet. Detta kan vidarekopplas till Coops fall där även de rapporterar om sina mål kring minskade utsläpp. Trots ökade utsläpp visar de engagemang kring sitt arbete inom detta område. Vilket kan visa på att de vill dra uppmärksamhet till sina styrkor och tona ner svagheter som enligt Lindblom (1994) är ett strategiskt val.

6.3 Legitimitetsgap

Samhällets förväntningar förändras ständigt och företagen måste anpassa sig efter detta (Lindblom, 1994). När företagen inte klarar av att uppnå förväntningarna skapas ett legitimitetsgap, ju mer samhällets föreställning om företagens handlingar och åtgärder skiljer sig från förväntningarna, desto större blir gapet (Deegan, 2002). ICA och Coop redovisar hur de följer upp intressenternas förväntningar vilket är viktigt då Deegan (2002) förklarar den strategiska betydelsen av rapporteringen och dess påverkan. I ICAs rapportering skedde en fördubbling av de presenterade centrala frågorna, hur dessa

hanterats samt forum för dialog i rapporten år 2009, samma förändring skedde för Coop år 2010. Då ICA presenterar mer information än Coop år 2009 kan det bidra till att ICAs legitimitetsgap minskas eftersom de tar hänsyn till intressenternas förväntningar till större utsträckning än vad Coop gör samma år. Företagen kan även förlora legitimitet när de inte förändrat aktiviteter, detta på grund av att samhällets förväntningar förändras (Deegan, 2002). Klarar företag inte av att förändras i samma takt som samhället utvecklas kommer legitimitetsgapet öka och företagen därmed förlora legitimitet (Lindblom, 1994).

Eftersom samhället ständigt är i förändring är det viktigt att organisationer är mottagliga för den miljö de verkar i (Deegan, 2002). Här har ICA och Coops forum för dialog en central roll. De forum för dialog som var effektiva under år 2006 är troligen inte lika effektiva år 2017. Därför är det viktigt att företagen ständigt håller sig uppdaterade kring samhällets förväntningar och hur de för dialog på det mest effektiva sättet.

6.4 Intressenters påverkan på organisationer

6.4.1 Identifiering av intressenter

Företag bör ta hänsyn till de olika intressentgruppernas perspektiv och förväntningar. Eftersom det sker skiftningar i miljön hos både externa och interna intressenter bör ledningen lära sig att känna igen dessa (Hahn & Kühnen 2013). Därför är det viktigt för ICA och Coop att identifiera sina huvudintressenter och deras intressen. Denna identifiering presenteras kontinuerligt i rapporterna. Intressenterna kan påverka eller påverkas av företaget (Frostenson, 2015) och utan intressentrelationerna hotas företagets existens (Donaldson & Preston, 1995). Företaget måste ta hänsyn till de viktigaste intressenterna i hållbarhetsrapporteringen som ett strategiskt verktyg för att bibehålla relationen (Freeman, 1984). ICA och Coop presenterar och lyfter fram sina intressenter i rapporterna vilket kan vara ett verktyg för en förbättrad bestående intressentrelation.

6.4.2 Intressentrelation

Relationen mellan företagen och deras intressenter är ömsesidig där företagen förväntar sig inputs från intressenterna som i sin tur förväntar sig outputs från företagen (Frostenson, 2015). I ICA och Coops redovisning visar sig inputs i form av de centrala frågorna som företagen bör ta hänsyn till för att möta intressenternas förväntningar. De

outputs som företagen redovisar är istället hur de centrala frågorna hanteras. Input från intressenterna kan vara legitimitet enligt Frostenson (2015) och genom output som uppnår förväntningarna genereras inputs som legitimitet och på så sätt skapas ett cirkulärt samband mellan begreppen.

Både ICA och Coop presenterar kunder/medlemmar, medarbetare, ägare, leverantörer, myndigheter samt intresseorganisationer som huvudintressentgrupper. Kunder/medlemmar får mycket utrymme i rapporterna där intressentrelationen framgår som mycket viktig för båda företagen. Kunder/medlemmars största påverkan är genom val av produkter. Lever företaget inte upp till kraven finns risken att kunderna/medlemmarna väljer andra alternativ framför företagets erbjudande. Därför är det viktigt att företaget känner till kunder/medlemmars önskemål och krav (Ammenberg, 2012). ICA och Coop uttrycker att kunder har ett stort inflytande på företaget och att de ständigt håller en aktiv dialog med intressentgruppen. Deegan (2002) förklarar att företag vill rapportera information som antyder att de tar hänsyn till intressenterna med störst inflytande. Detta stämmer överens med hur företagen rapporterar om gruppen kunder/medlemmar.

Vid identifiering och urval av intressenter har både ICA och Coop främst rapporterat om deras urval av leverantörer och de krav som ställs på leverantörerna. Ammenberg (2012) förklarar att det är vanligt med ett omvänt samband när det kommer till leverantörer då det är företaget som ställer miljökrav på leverantörerna. Detta stämmer överens med hur ICA och Coop rapporterar kring relationen till leverantörerna genom de krav som rapporteras.

6.5 Uppförandekoder

Ett företags intressenter är i behov av företagets värderingar och hur dessa implementeras (Painter-Morland, 2006). Coop rapporterar kontinuerligt om uppförandekoder som leverantörerna måste följa samt vilka åtgärder de tar när brister upptäcks hos leverantörer. Uppförandekoder ger en bild av företagets värderingar och sammankopplar dess handlingar och intressentengagemang (Painter-Morland, 2006). Dock kan vissa företag anse att en organisations uppförandekoder saknar mening om de inte implementeras i praktiken på samma sätt som företaget uttrycker sig göra (Painter- Morland, 2006). Det finns en risk att intressenter inte har förtroende för Coops

rapportering angående uppförandekoder då redovisningen till någon grad inte visar exakt hur verkligheten ser ut. Orsaker till varför ICA har valt att inte lyfta några uppförandekoder i hållbarhetsredovisningarna har inte varit möjligt att läsa av i denna undersökning.

7. Avslutande diskussion

Att människors intresse för hållbar utveckling har ökat går inte att ta miste på. Detta syns tydligt i företagens rapporter där de har följt samhällets utveckling. Tidigare forskning visar att det skett en utveckling kring hållbarhetsrapportering då den blivit mer informativ vilket stämmer överens med hur både ICA och Coop har utvecklat sin rapportering. Genom utvecklingen har de sociala och miljömässiga aspekterna framkommit till en större grad vilket tidigare forskning även påvisat. I de rapporterade centrala frågorna framkommer det att hållbarhet är ett omdiskuterat område med företagens intressenter. Genom hållbarhetens centrala roll visar det på att både företag och individer som kunder samt medlemmar vill minska sina fotavtryck. De aktiva val som ICA och Coop gör har en stor påverkan på miljön och samhället. När företagen väljer att erbjuda hållbara alternativ kan både de som tar del av erbjudandena och företagen själva göra en skillnad och minska sina fotavtryck.

Om företagen inte lever upp till samhällets förväntningar finns en risk att de förlorar legitimitet och får ett försämrat rykte. Arbetet med hållbarhet är återkommande i samhällets förväntningar och därför är det viktigt att vara i linje med samhällets utveckling för ett fortsatt innehav av legitimitet. Under åren framkommer det att ICA och Coop till viss del inte levt upp till förväntningarna och i dessa fall har de båda företagen visat på ett aktivt arbete för att minska legitimitetsgapet och återfå omgivningens förtroende. I och med att ICA och Coop är två av Sveriges största kedjor inom dagligvaruhandeln påverkas de själva till hög grad av sina egna handlingar. Detta eftersom samtliga intressentgrupper är omfattande och har ett stort inflytande på företagen.

Denna studie har givit oss nya perspektiv kring företagens kommunikation med intressenter i anknytning till hållbarhet. Det har varit tydligt att företagen tar till sig input från intressenterna samt att de aktivt arbetar för att möta krav och förväntningar. Vi önskar att denna studie ger en djupare bild av hur företagen arbetar med kommunikation samt hur de utvecklat sitt hållbarhetsarbete under åren. Slutligen visar undersökningen att de centrala delarna i teorin kan vara en förklaring till varför företag agerar som de gör i sin hållbarhetsredovisning.

8. Referenser

8.1 Böcker

Ammenberg, J. (2012). Miljömanagement: miljö- och hållbarhetsarbete i företag och andra organisationer. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur.

Bryman, A & Bell, E. (2013). Företagsekonomiska forskningsmetoder. Johanneshov: MTM.

Frostenson, M. (2015). Redovisningsteori. Upplaga 1. Lund: Studentlitteratur.

Hurst, J.W. (1970). The Legitimacy of the Business Corporation in the Law of the United States 1780‐1970. Charlottesville: The University Press of Virginia.

Larsen, A. K. (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. Malmö: Gleerups Utbildning AB.

Mathews, M. R. (1993). Socially responsible accounting. Chapman & Hall: London.

Perrow, C. (1970). Organizational Analysis: A Sociological View. London: Tavistock Publications.

8.2 Vetenskapliga artiklar

Bebbington, J. Gray, R. Hibbitt, C. & Kirk, E. (2001). Full cost accounting: An agenda for action. ACCA research report 73. London.

Deegan, C. (2002). Introduction: The legitimising effect of social and environmental disclosures – a theoretical foundation. Accounting, Auditing & Accountability Journal. Vol. 15(3), pp. 282–311.

Deegan, C. Rankin, M. & Tobin, J. (2002). An examination of the corporate social and environmental disclosures of BHP from 1983-1997: A test of legitimacy theory. Accounting, Auditing & Accountability Journal. Vol. 15(3), pp. 312-343.

Donaldson, T. & Preston, L.E. (1995). The Stakeholder Theory of the Corporation: Concepts, Evidence, and Implications. The Academy of Management Review. Vol. 20, No. 1, pp. 65-91.

Dowling, J. & Pfeffer, J. (1975). Organisational legitimacy: social values and organisational behaviour. Pacific Sociological Review. pp. 122-136

Elkington, J. (1999). Triple bottom-line reporting: looking for balance. Australian CPA. Vol. 69, No. 2, pp. 18-21.

Gray, R. H. Kouhy, R. & Lavers, S. (1995). Corporate social and environmental reporting: a review of the literature and a longitudinal study of UK disclosure. Accounting, Auditing & Accountability Journal. Vol. 8, No. 2, pp. 47-77.

Hahn, R. & Kühnen, M. (2013). Determinants of sustainability reporting: a review of results, trends, theory and opportunities in an expanding field of research. Journal of Cleaner Production. Vol. 59, pp. 5-21.

Hummels, H. & Timmer, D. (2004). Investors in Need of Social, Ethical, and Environmental Information. Journal of Business Ethics. Vol. 52, pp. 73-84.

Lindblom, C. K. (1994). The implications of organizational legitimacy for corporate social performance and disclosure. Critical Perspectives on Accounting Conference. New York, NY.

Milne, M. J. & Patten, D. (2002). Securing organizational legitimacy: an experimental decision case examining the impact of environmental disclosures. Accounting, Auditing & Accountability Journal. Vol. 15, No. 3, pp. 372-405.

Moneva, J. Archel, P. & Correa, C. (2006) GRI and the camouflaging of corporate unsustainability. Accounting Forum. Vol. 30(2), pp. 121-137.

Neu, D. Warsame, H. & Pedwell, K. (1998). Managing public impressions: environmental disclosures in annual reports. Accounting Organizations and Society. Vol. 23, No. 3, pp. 265-282.

O'Donovan, G. (1999). Managing legitimacy through increased corporate reporting: an exploratory study. Interdisciplinary Environmental Review. Vol. 1, No. 1, pp. 63-99.

O'Donovan, G. (2000). Legitimacy Theory as an Explanation for Environmental Disclosures, PhD thesis. Victoria University of Technology, Melbourne.

O’Donovan, G. (2002). Environmental disclosures in the annual report: Extending the applicability and predictive power of legitimacy theory. Accounting, Auditing & Accountability Journal. Vol. 15, Issue. 3, pp. 344-371.

Painter-Morland, M. (2006). Triple bottom-line reporting as social grammar: integrating corporate social responsibility and corporate codes of conduct. Business Ethics: A European Review. Vol 15, pp. 352-364.

Patten, D. M. (2000). Changing superfund disclosure and its relation to the provision of other environmental information. Advances in Environmental Accounting and Management. Vol. 1, pp. 101-121.

Raar, J. (2002). Environmental initiatives: Towards triple-bottom line reporting. Corporate Communications: An International Journal. Vol.7(3), pp. 169-183.

Shocker, A. D. & Sethi, S. P. (1973). An approach to incorporating societal preferences in developing corporate action strategies. California Management Review. pp. 97-105.

Wartick, S. L. & Mahon, J. F. (1994). Toward a substantive definition of the corporate issue construct: a review and synthesis of the literature. Business and Society. Vol. 33, pp. 293-311.

Woodward, D. Edwards, P. & Birkin, F. (2001). Some evidence on executives’ views of corporate social responsibility. British Accounting Review. Vol. 33, pp. 357-397.

8.3 Webbsidor

Icagruppen (u.å.). Ica gruppen i korthet. https://www.icagruppen.se/om-ica-gruppen/#!/ [2019-04-15]

Icagruppen (u.å.). Affärsmodell. https://www.icagruppen.se/om-ica-gruppen/#!/var- verksamhet/lb//om-ica-gruppen/var-verksamhet/affarsmodell/ [2019-04-15]

Icagruppen (u.å.). För en god morgondag. https://www.icagruppen.se/hallbarhet/#!/hallbarhetsarbete [2019-04-15]

Coop (u.å.). Om Coop. https://www.coop.se/globala-sidor/om-coop/ [2019-04-15]

Coop (u.å.). Våra ägare. https://www.coop.se/Globala-sidor/om-coop/Var-historia/ [2019-04-15]

Coop (u.å.). Vår historia. https://www.coop.se/Globala-sidor/om-coop/Var-historia1/ [2019-04-15]

Sveriges riksdag (2018). Årsredovisningslag (1995:1554). Stockholm: Justitiedepartementet L1.https://www.riksdagen.se/sv/dokument- lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/arsredovisningslag-19951554_sfs-1995- 1554 [2019-04-02]

Global Reporting Initiative (u.å.) GRI´S History. https://www.globalreporting.org/information/about-gri/gri- history/Pages/GRI's%20history.aspx [2019-04-02]

8.4 Årsredovisningar

Coop Sverige (2007). Hållbarhetsredovisning 2007. Solna: Coop Sverige https://studylibsv.com/doc/540443/h%C3%A5llbarhetsredovisning-2007

Coop Norden AB (2006). Coop norden verksamhet och årsredovisning 2006. Stockholm: Coop Norden AB. https://www.slideshare.net/CoopOnline/2006-rsredovisning-och-verksamhetsberttelse

Coop Sverige AB (2014). Årsrapport 2014, Coop Sverige. Solna: Coop Sverige AB. https://www.coop.se/globalassets/om-coop/coop- dagligvaruhandel/coop_ar_sv_150324_final.pdf

Coop Sverige AB (2015). Coop Sverige Årsrapport 2015. Solna: Coop Sverige AB. https://www.coop.se/contentassets/113e1184d3b547cb873b6e5b6ae4d339/coop_arsrapp ort_2015.pdf

Coop Sverige AB (2016). Coop Sverige Årsrapport 2016. Solna: Coop Sverige AB. https://www.coop.se/contentassets/ceea577a33004baaa560cb8e4510590c/coop- arsrapport-ar-2016.pdf

Coop Sverige AB (2017). Coop Sverige Årsrapport 2017. Solna: Coop Sverige AB. https://www.coop.se/contentassets/ceea577a33004baaa560cb8e4510590c/coop- arsrapport-2017.pdf

Kooperativa förbundet (2008). Verksamhetsberättelse 2008. Stockholm: Kooperativa förbundet. https://kf.se/media/pdf/kfverksamhetsberattelse_2008.pdf

Kooperativa förbundet (2009). KF verksamhetsberättelse 2009. Stockholm: Kooperativa förbundet. https://www.coop.se/globalassets/kf/finansiell-information/kf_vb_09_final.pdf

Kooperativa förbundet (2010). KF verksamhetsberättelse 2010. Stockholm: Kooperativa förbundet. https://kf.se/media/pdf/kf_ar10_indexerad.pdf

Kooperativa förbundet (2011). Hållbarhetsredovisning 2011. Solna: Kooperativa förbundet. https://kf.se/media/pdf/kf_hr11_indexerad.pdf

Kooperativa förbundet (2012). Verksamhetsberättelse 2012. Solna: Kooperativa förbundet. https://kf.se/media/pdf/kf_ar12_sv.pdf

Kooperativa förbundet (2013). Verksamhetsberättelse 2013. Solna: Kooperativa förbundet. https://www.coop.se/globalassets/kf/finansiell- information/kf_vb_140319_indexerad.pdf

ICA gruppen (2013). Årsredovisning 2013. Solna: ICA gruppen. https://reports.icagruppen.se/sv/ar/2013/hallbarhetsredovisning/

ICA gruppen (2014). Årsredovisning 2014. Solna: ICA gruppen. https://www.icagruppen.se/globalassets/3.-investerare/5.-rapporter/arkiv--- finansiellt/svenska/arkiv/2015/02.-arsredovisning-2014/ica-gruppen-arsredovisning- 2014.pdf

ICA gruppen (2015). Årsredovisning 2015. Solna: ICA gruppen. https://www.icagruppen.se/globalassets/3.-investerare/5.-rapporter/arkiv--- finansiellt/svenska/arkiv/2016/02.-arsredovisning- 2015/160307_ica_gruppen_arsredovisning_2015.pdf

ICA gruppen (2016). Årsredovisning 2016. Solna: ICA gruppen. https://www.icagruppen.se/globalassets/rapportportal/arsredovisning-2016/01.- omslag/200317-ica_gruppen_arsredovisning_2016.pdf

ICA gruppen (2017). Årsredovisning 2017. Solna: ICA gruppen. https://www.icagruppen.se/globalassets/3.-investerare/5.-rapporter/arkiv--- finansiellt/svenska/arkiv/2018/0252.-arsredovisning- 2017/ica_gruppen_arsredovisning_2017.pdf

ICA-koncernen (2006). ICA-koncernens Årsredovisning 2006. Solna: ICA-Koncernen. https://www.ica.se/ImageVault/Images/id_12084/ImageVaultHandler.aspx

ICA-koncernen (2007). ICA-koncernens Årsredovisning 2007. Solna: ICA-Koncernen. https://www.icagruppen.se/globalassets/3.-investerare/5.-rapporter/arkiv--- finansiellt/svenska/arkiv/2008/ica-ab/02.-arsredovisning- 2007/arsredovisning2007_sv.pdf

ICA-koncernen (2008). ICAs årsredovisning inklusive hållbarhetsredovisning för 2008. Solna: ICA-koncernen. https://www.icagruppen.se/globalassets/3.-investerare/5.-rapporter/arkiv--- finansiellt/svenska/arkiv/2009/ica-ab/02.-arsredovisning-2008/ica_ar_2008_sv1.pdf

ICA-koncernen (2009). ICA-koncernens årsredovisning inklusive hållbarhetsredovisning för 2009. Solna: ICA-koncernen. https://www.icagruppen.se/globalassets/3.-investerare/5.-rapporter/arkiv--- finansiellt/svenska/arkiv/2010/ica-ab/02.-arsredovisning-2009/ica_ar_2009_sv1.pdf

ICA-koncernen (2010). ICA-koncernens årsberättelse 2010. Solna: ICA-koncernen. https://weblisher.textalk.se/ica/2010gri_se/?page=11&mode=50&noConflict=1

ICA-koncernen (2011). ICA-koncernens Årsredovisning och hållbarhetsredovisning 2011. Solna: ICA-koncernen. https://www.icagruppen.se/globalassets/3.-investerare/5.-rapporter/arkiv--- finansiellt/svenska/arkiv/2012/ica-ab/02.-arsredovisning-2011/icas-arsredovisning-och- hallbarhetsredovisning-20111.pdf

ICA-koncernen (2012). ICA-koncernens Årsredovisning och hållbarhetsredovisning 2012. Solna: ICA-koncernen. https://www.icagruppen.se/globalassets/3.-investerare/5.-rapporter/arkiv--- finansiellt/svenska/arkiv/2013/ica-ab/02.-arsredovisning-2012/ica-arsredovisning-och- hallbarhetsredovisning-2012_opt.pdf

8.5 Övriga referenser

Global Reporting Initiative (GRI) (2015). Reporting principles and standard disclosures. Amsterdam: GRI. https://www2.globalreporting.org/resourcelibrary/GRIG4-Part1-Reporting-Principles- and-Standard-Disclosures.pdf

Global Reporting Initiative (GRI) (2015). Implementation Manual. Amsterdam: GRI. https://www2.globalreporting.org/resourcelibrary/GRIG4-Part2-Implementation- Manual.pdf

KPMG. (1999). KPMG International Survey of Environmental Reporting, KPMG International, Amsterdam.