Vikingatiden i Roslagen och Pskov, ca år 750 - 1050 Det ryska helgonet Olga, som enligt krönikorna grundade staden Pskov, var troligen född i trakten av Pskov omkring 890. Troligen var hon född i en stormannafamilj av nordisk härkomst. Namnet Olga är en förryskning av det nordiska Helga. Den ryska Nestorskrönikan berättar att Kievs furste Igor, son till Rurik, år 903 tog henne till sin hustru. Andra gången Olga nämndes i krönikan är efter 42 år och hon är nybliven änka. År 955 kom vändpunkten i Olgas liv, hon mottog det kristna dopet i Konstantinopel under namnet Helena. Olga gör genom sin klokhet och fägring ett så djup intryck på kejsaren av stormakten Östrom, Konstantin Porfyrogennetos, att han vill gifta sig med henne. Vid det här laget bör Olga ha varit drygt sextio år. Hon avböjer frieriet på ett mycket finkänsligt sätt genom att hon ber kejsaren stå som gudfar vid dopet. Vilket resulterar i att äktenskapet är omöjligt på grund av att östkyrkan inte tillåter äkta släktingar (vilket gudföräldrar räknades som). Andra friare som försökte gick de värre för som tex att de blev brända i en bastu eller lurades ner i fallgropar.
Ruser var namnet på det folkslag som ursprungligen kom från Roslagen. Han som kallats för Rysslands grundare hette Rurik och kom från Roslagen. Ruserna har gett namn till det nuvarande Ryssland och det kallades då sannolikt Rusland eller liknande. Det finns ett monument föreställande Ruriks skepp som är placerat i Norrtäljes hamn för att vi ska bli påminda om det förflutna i Roslagen.
En Ruser från Roslagen var Truvor och han valde att bosätta sig i Izborsk som är en Rysk borg, precis utanför Pskov. Rurik bosatte sig i Novgorod och Sineus bosatte sig vid Beloozero. Dessa 3 var tilldelade mark och rätten att härska utav tjuderna, salverna, krivitjerna och vepserna som folken hette här där vid den tiden och vikingarna kom att styra över de folken eftersom de inte själva kunde hålla ordning, iaf enligt den sk Nestorskrönikan. Efter ett par år dog Sineus och Truvor och Rurik tog makten i hela det ryska området Rus.
Vikingarna levde under 800- 1050 e.kr. Vikingarna var väldigt beroende av handel och kontakter med folk. De kunde plundra men de gjorde det inte lika mycket i öst som de gjorde i väst. Eftersom att öst var mycket större och det blev svårare för dem eftersom de troligtvis skulle själva bli plundrade på vägen tillbaka till Sverige med tanke på dem farliga sjöfartsvägarna. Istället bedrev de handel med invånarna i Ryssland. De rodde längst de olika floderna och fann små lokalsamhällen som bedrev handel med pälsverk och naturprodukter. Så småningom blev vikingarna en del av folket. Av Alva Jansson, Ida Höft och Ida Harneby ”Truvors kors” i Izborsk The Viking ages in Roslagen and Pskov-region The Russian saint Olga, like according to chronicles founded the city Pskov, was probably born near Pskov around 890. She was probably born in a big family of Scandinavian origin. The name Olga is a russification of the Scandinavian Helga. The Russian chronicle tells that Kievs first child Igor, son off Rurik, year 903 took her to her wife. Second time Olga was mentioned in the chronicle is after 42 years and she is a new widow.
In the year 955 came the turning point in Olgas life, she received the Christian baptize in Konstantinopel under the name Helena. Olga with help of her wisdom and beauty make a deep impression on emperor of the superpower East of Rom, Konstantin Porfyrogennetos, that he decides to marry her. At this time Olga should be around 60 years old. She declines the proposal on a very delicate way by asking him to be godfather at the baptism. Witch results in that the marriage is impossible because of the eastern church doesn’t allow real relatives (which godfather counted as). Other proposers that tried, it didn’t go as planned for, an example was that they was burned in a sauna or tricked into pitfalls.
Ruser was the name of the people that originally came from Roslagen. The founder of Russia was called Rurik and came from Roslagen. Ruserna have given name to the current Russia and that time it was called Rus land. There is a monument picturing Ruriks ship thats palced in Norrtäljes harbor for us to be reminded of the past of Roslagen. One ruser from Roslagen was Truvor and he choose to settle down in Izborsk that is a russian castle, just outside Pskov. Rurik settled down in Novogorod and Sineus settled down at Beloozero. These three was assigned by tjuderna, salverna, krivitjerna and vesperna to rule over them becuase they couldn’t keep in order. After 2 years Sineus died and Truvor and Rurik took the power.
The vikings lived during 800-1050 a.cr. The vikings was very dependent of trading and contact with people. They plundered but didn’t do it as much in east as they did in west. Because east was much bigger and it became harder for them because they probably would get plundered themselves on the way back to Sweden with the thought of the dangerous shipping routs. Instead they conducted trading with them. They rowed by different rivers and found small communities that conducted trades with fur aches and nature products. As time went by the Vikings became a part of the people.
By Alva Jansson, Ida Höft och Ida Harneby Källor: http://sigtunamuseum.se/wp-content/uploads/2015/03/Olga-Ingegerd-vikingafurstinnor-i-oest.pdf Larsson, Mats (1997) Nordborna och Ryssland födelse, Stockholm: Atlantis Pskov under Medeltiden Mellan 1000 och 1200-talet igångsatte den kristna kyrkan ett stort antal militära expeditioner som riktade sig mot folk som västliga kyrkans ansåg vara fiender. Dessa expeditioner kallas för korståg och de som deltog i korståg kallas för svärdsriddare eller korsriddare. Korståg sågs som pilgrimsfärd och som heliga krig som av gud beordrat via påven för att återta Jerusalem, det heliga landet Palestina och det islamiska kalifatet, och för att sprida kristendomen så mycket som möjligt.
På 1200 talet kom korståg från Västeuropa t.ex. Tyskland, Sverige och Danmark även till Baltikum. Städerna Riga och Tallinn bildades av tyska och danska korsriddare. Under dessa korståg mötte man ryssarna vid Pskov. I början samarbetade ryssarna med korsriddarna, men så småningom började en maktkamp om områdena och det blev krig.
Alexander Nevskij var och är fortfarande en rysk nationalhjälte. Han förde ”slaget på sjön Peipus” och ”slaget vid Neva”. Slaget vid Neva var ett slag som ägde rum år 1240 och utkämpades mellan republiken Novgorod och svenska arméer vid floden Neva. Redan så tidigt som år 1239 så hade han planerat försvaret och placerat vaktposeringar längst vägarna vid finska vikens stränder till Novgorod. Alexander Nevskij hette från början Alexander Novgorod men fick sitt namn Nevskij i samband med “slaget mot Neva” och den seger som blev. Han hade ett väldigt framgångsrikt försvar som försvarade sitt fosterland mot angripare. Det ledde till att han fick en betydande plats i den ryska och sovjetiska nationalistiska propagandan under olika tider.
Det som kallas för ”slaget på sjön Peipus” var ett slag som påbörjades den 5 april 1242. Slaget var emellan ryssar från Novgorod, ledd utav Alexander Nevskij, och en katolsk tysk grupp, ledd utav Tyska ordens riddare. Sjön Peipus är en sjö på gränsen emellan nuvarande Estland och Ryssland inte långt ifrån Pskov och är ca 3000km2. Slaget brukar också kallas för ”The battle on the ice” eftersom det utspelade majoriteten utav sin tid på is som var på sjön.
De tyska trupperna var säkra på att dem skulle kunna erövra de ryska områdena, och de väntade därför inte mycket till motstånd. Alexander Nevskij hade en styrka på runt 5000– 6000 soldater och det är okänt hur många utav dem som dog i strid. Tyskarna sägs ha haft emellan 2000–4000 soldater, av dessa så dödades runt 400 och resten lyckades fly. Men vid gryningen till den 5 april 1242 så möttes de ryska och tyska soldaterna i en vapenvila och slöt samma år en fred, där de ryska furstarna och städerna fick en stor fördel. Detta gjorde att de kunde stoppa ordenriddarnas spridning österut, in mot Ryssland och istället själva kunde kontrollera området kring Pskov och genomföra egna korståg mot ester, liver och andra folk.
Med tiden ökade samarbetet och handeln utvecklades kraftigt mellan med de tyska och svenska städerna och de ryska städerna. Området anslöts så småningom till Hansan.
Hansan var en handelmarknadsförening som grundades i Tyskland under 1100-talet och som utnyttjades mest av tyskar eller tyskledda städer i huvudsak kring Östersjön och Nordsjön. Första Hansaföreningen användes som skydd för affärsmän och deras farliga transportvägar, men också stöttar affärsmännen affärer. Hansan betyder ‘’gemenskap av handel’’. En av de viktigaste Hansan städer var Lübeck, Wismar and Rostock. Pskov ingick i Hansan under 1300- talet liksom de svenska städerna Visby och Stockholm. Affärsmännen och handelsföretagen i Pskov var med i Hansaföreningen, men också exempelvis gevärsfaktorier i Narva och även handelsföretag i Novgorod. 2019 firades Pskov som Hansastad, då Pskov anordnade Hansadagarna med ett stort antal inbjudna internationella gäster.
I början på 1200-talet var Pskov en viktig handelsstation mellan Riga och Novgorod. Stockholm och Visby hade mycket handel med den ryska staden Novgorod och handelsvägarna till Novgorod gick via Pskov. Dessutom gick östra handelsvägen från Stockholm ofta via Roslagen och Arholma till Åland och hade gjort så ända från Vikingatiden.
Hansan gjorde att hela Nordeuropa blev en del av ett enda stort handelsområde. Råd och skrån (organisationsystem för hantverkare), kontrollerade och organiserade handeln i städerna. Detta påverkade Nordeuropas kultur vid slutet av medeltiden, Nordeuropa blev mer enhetligt, såsom svenska/tyska låneord som delades. Hansan hade handel i Östersjön under en lång tid ända från 1200-talet till 1600-talet men med varierad styrka och storlek.
Av Jennifer Björling, Ida Sundlöf, Lovisa Binder och Amanda Gilander
Pskov under the middle-ages
Between the years of 1000 and 1200, the church authorized a large amount of military expeditions aimed towards people who the western church considered enemies. These expeditions are called crusades and those who took part of crusades are called crusader knight. Crusades were seen as pilgrimage and holy wars ordered by god through the pope to return to Jerusalem, the holy Land of Palestine and the Islamic caliphate, and to spread Christianity as much as possible. In the 13th century, crusades came from Western Europe, for example, Germany, Sweden and Denmark to the Baltic States. German and Danish knights founded the cities Riga and Tallinn. During these crusades, the crusader knights and Russians met in Pskov. Initially the Russians cooperated with the knights, but eventually a power struggle began over the territories and a war started
Alexander Nevsky was and still is a Russian national hero. He led the "Battle of Lake Peipus" and "the Battle of Neva". The Battle of Neva was a battle that took place in 1240 and was fought between the Republic of Novgorod and Swedish armies on the Neva River. As early as 1239, he had planned the defense and placed guard positions along the roads at the shores of the Gulf of Finland to Novgorod. Alexander Nevsky was named Alexander Novgorod from the beginning but got his name Nevsky in connection with the "Battle of Neva" and the victory that became. He had a very successful defense defending his homeland against attackers. As a result, he gained a significant place in the Russian and Soviet nationalist propaganda at different times.
” The battle of lake Peipus” was a battle that was initiated on April 5th in 1242. The battle was between Russians from Novgorod, led by Alexander Nevsky, and a catholic German group, led by the Knights of Livonian order. Lake Peipus is a lake on the frontier between current Estonia and Russia and is between 3000 square km. The battle is sometimes called” The battle on the ice” because the majority of it took place on ice on that lake.
The german troops were so sure they would conquer the Russian regions, which caused them to not expect much resistance. Alexander Nevsky had strength of 5000-6000 soldiers, and it is unknown how many of them died in battle. The German’s are said to have had about 2000-4000 soldiers, out of these, 400 of them were killed in battle and the rest managed to escape. At dawn to the 5th of April 1242, the Russians and German soldiers met, and they made peace the same year, at the victory of Novgorod. This eventually caused them to be able to stop their distribution east, to Russia.
Hansan was a trade market association founded in Germany during the 12th century and most used by Germans or German-derived cities mainly around the Baltic Sea and the North Sea. The First Hansa Association was used as a protection for businessmen and their dangerous transport routes, but also the businessmen support business. Hansan means "community of commerce". One of the most important Hansan cities was Lübeck, Wismar and Rostock. Pskov was included in Hansan during the 1300s, as were the Swedish cities of Visby and Stockholm. The businessmen and trading companies in Pskov were members of the Hansa Association, but also for example rifle factories in Narva and also trading companies in Novgorod.
At the beginning of the 13th century, Pskov was an important trading station between Riga and Novgorod. Stockholm and Visby had a lot of trade with the Russian city of Novgorod and the trade routes to Novgorod went via Pskov. In addition, the eastern trade route from Stockholm often went via Roslagen and Arholma to Åland and had done so from the Viking Age. Hansan made the whole of Northern Europe part of a single large trade area. Advice and slant (organization system for craftsmen), controlled and organized trade in the cities. This affected Northern Europe's culture at the end of the Middle Ages; Northern Europe became more unified, such as Swedish German loanwords. Hansan had been trading in the Baltic for a long time from the 13th century to the 17th century, but with varied strength and size.
By Jennifer Björling, Ida Sundlöf, Lovisa Binder and Amanda Gilander
Svenska stormaktstiden och ryska relationer Den svenska stormaktstiden var en dramatisk period i svensk och nordisk historia som varade i drygt hundra år. (1611-1718). De flesta historiker anser att stormaktstiden tar sin början då Gustav II Adolf kröntes till kung vid 17 års ålder. Han visade sig snabbt värdig när han erövrade delar av Baltikum och införde skatt på handeln i de baltiska storstäderna. Sverige byggde upp ett herravälde i Baltikum. Under denna tid, i framförallt nutida Tyskland, pågick ett krig mellan protestanter och katoliker om vems syn på kristendomen som var den rätta. Detta krig skulle senare kallas det 30 åriga kriget. År 1630 ingrep Sverige i kriget på protestanternas sida, där stora delar av norra Tyskland intogs, fram till 1632 i Lützen där Gustav II Adolf stupade i strid. Tronen togs över av hans dotter Kristina, som senare abdikerade och överlät tronen till sin kusin Karl X Gustav. Han ledde flera krig emot Danmark samt erövrade flera av de danska landskapen. Detta lade grunden för den svenska stormakten.
Mellan år 1610-1617 pågick det Ingermanländska kriget. Vid denna tidpunkt hävdade flera personer sin rätt till den ryska tronen efter Tsaren Fjodors död. Samtidigt ville Sverige se Karl-Filip, den dåvarande Kungen Gustav II Adolfs bror på tronen. Under kriget, år 1615, försökte Sverige att belägra Pskov, idag Norrtälje kommuns vänort, men misslyckades. Fred slöts till sist i Stolbova där Sverige återlämnade tidigare intagna områden. Ingermanland erkändes som svenskt vilket resulterade i att Rysslands vägar till Östersjön begränsades. Dock fick Sverige inte önskad kontroll över rysk handel, då handelsvägar via Ishavet kvarstod.
Det stora nordiska kriget pågick mellan åren 1700-1721. Kriget utkämpades mellan Sveriges armé lett av kung Karl XII (1682-1718) och en allians mellan Ryssland, Danmark och Polen, som då var Sveriges främsta motståndare. Kungen var 18 år gammal och hade endast varit kung i tre år innan de allierade länderna gick till anfall. Ryssland som var lett av tsaren Peter den store (1672-1725) ville nå fram till Östersjön. Till en början gick kriget bra för Sverige, den svenska armén slog tillbaka mot Danmark, därefter gick de vidare mot Narva, där den ryska armén hade belägrat gränsfästningen. Ryssarna besegrades och den svenska armén gick vidare mot Polen istället för att utnyttja vinsten och fortsätta att bekämpa ryssarna. Medans svenskarna var i Polen återuppbyggde Peter den Store den ryska krigsmakten. Sankt Petersburg var belägen på svensk erövrad mark och Narva hade erövrats av ryssarna. Vid slaget i Poltava i Ukraina år 1709 led svenskarna ett stort nederlag. Tre dagar senare kapitulerade den sargade svenska armén och Karl XII flydde till Turkiet. Det stora nordiska krigets slut orsakade den svenska stormaktstidens fall iochmed att Sverige förlorade flera av sina tidigare erövrade områden. I november 1718 stupade Karl XII under belägringen av fästningen Fredriksten vid Fredrikshald i Norge. Denna händelse markerar slutet på den svenska stormaktstiden.
För 300 år sedan anlände ryska soldater och kosacker till Norrtälje, på initiativ av Peter den Store, med uppdraget att bränna ned alla byggnader längs kusten men skona människor och kyrkor. För att öka pressen på Sverige vid fredsförhandlingarna i Nystad som 1721 skrevs på av båda parterna. Sammanfattningsvis kan vi se att tidsperioden 1561-1721 haft en betydande del inom dels de nordiska ländernas historia dels de baltiska länderna samt Rysslands historia därigenom även dagens samtid då dessa skeenden har lett till att dessa länder idag har en gemensam historia.
Av Madeleine Norlin, Tindra Hedrén och Jonny Larsson
The time of the Swedish Empire The Swedish Empire was a dramatic period in Swedish and Nordic history that lasted for approximately 100 years (1611-1718). Most historians deem the Swedish Empire to begin with the coronation of Gustav II Adolf when he was only 17 years old. He quickly proved himself worthy off his title by conquering parts of the Baltics and imposed taxes on trading in the larger cities of the Baltics. Sweden built up a supremacy in the Baltics. During this time, mainly in Germany, there was an ongoing war between Protestants and Catholics considering whose view of Christianity was right. This war would later be remembered as the 30 year war. In the year 1630 Sweden intervened in the war on the Protestants side, where major parts of Germany was occupied, until 1632 in Lützen where Gustav II Adolf died in battle. The throne was passed over to his daughter Kristina, that later abdicated and relinquished the throne to her cousin Karl X Gustav. He led multiple wars against Denmark and conquered several parts of Denmark. This was the foundation for what would eventually become the Swedish Empire.
Between the years 1610-1617 the ingermanlandtic war took place. At this point, several people claimed their right to the Russian throne after the Czars Fjordor’s death. At the same time Sweden wanted to see, Karl-Filip, the king at the time Gustav II Adolf’s brother on the throne. During the war, in year 1615, Sweden tried to occupy the city of Pskov, today a friend city to Norrtälje, but failed. At last, peace was made in Stolbova where Sweden returned earlier conquered areas. Ingermanland was acknowledged as Swedish territory, which resulted in that Russia´s trade ways to the Baltic Sea became limited. However, Sweden did not get the desired control
over Russian trade since trade ways via the glacial sea remained.
The great Nordic war occurred during the years 1700-1721. The battle was fought between the Swedish army led by king Karl XII (1628-1718) and an alliance consisting of Russia, Denmark and Poland that was Sweden's main opponents. The king was 18 years old and had only been king for three years before the war began. Russia was led by Peter the Great, who (1672-1725) wished to push the borders to the Baltic sea. At the beginning of the great nordic war, Sweden was successful. The Swedish military fought successfully against Denmark and continued to march towards Narva, where the Russian army had occupied the fortress on the border. The Swedish military defeated the Russian military
and continued to march towards Poland instead o f taking advantage of the victory to keep going towards Russia. While the Swedish army was in Poland, Peter the great rebuilt the Russian army. At the time St: Petersburg was situated on Swedish land and the Russians had conquered Narva. At the battle of Poltava in Ukraine in 1709, Sweden suffered a large defeat. Three days after the defeat, the hurt Swedish military and Karl XII fled to Turkey. The ending of the great Nordic war caused the Swedish Empire to collapse since Sweden lost multiple of their earlier land conquests. In November 1718, Karl XII died during the siege of the fortress Fredriksten in Fredrikshald in Norway. This event marks the ending of the Swedish Empire.
Three hundred years ago, Russian military and Cossacks arrived in Norrtälje, on Peter the great’s initiative, with the mission to burn down all buildings along the coast but to spare the people and the churches. To increase the pressure on Sweden during the peace negotiations in Nystad that was in 1721 accepted by both. In summary, we can today see that the time period 1561-1721 has had a significant part in partly the Nordic countries history, partly the Baltic countries and as well as Russian history. Therefore, also in our time since these events throughout history has caused these countries to have a shared history.
By Madeleine Norlin, Tindra Hedrén och Jonny Larsson
Rysk litteratur skriver historia Perioden mellan 1700 och 1800-talet befann sig Ryssland i sin Imperietid som präglades av krig för att vinna makt och territorium. Detta beskrevs i den ryska litteraturen som efterlämnade spår av det ryska imperiesamhället. I artikeln sätts därför de dåtida ryska författarna under lupp, för att genom deras verk få en glimt av denna betydande tid i rysk historia.
Peter Den Store var Tsar i det tidiga 1700-talets Ryssland. Landet expanderade och utvecklades inom handel samt industri. Rysslands utbredning medförde influenser från Västeuropa. Ur ett litterärt perspektiv intresserades ryska författare alltmer av västeuropeisk litteratur som präglades av upplysningstidens tankar. Dessutom utvecklades det ryska litterära språket under 1700-talet genom vetenskapsmannen Michail Lomonosovs som grundade principerna för det moderna ryska språket. Vid samma tid är Natalia Sheremeteva aktiv och hon beskrivs som den första memoarförfattaren av sitt kön i Ryssland. Peter den stores efterträdare, Katarina Den Store fortsatte expansionen av landet. Hon var kusin till Gustav III och Karl XIII. Den kvinnliga regenten var intresserad av kultur och uppmanade den ryska författaren Ippolit Bogdanovitj att skriva en värdefull samling av ryska ordspråk som gavs ut 1785 i Moskva.
Alexandr Sergejevitj Pusjkin föddes den 6 juni 1799 i Moskva och var en välkänd poet, roman- och pjäsförfattare, under sitt liv skrev han bland annat en dikt kallad ”Bronsryttaren” en pjäs kallad ”Stengästen” och romanen ”Jevgenij Onegin” Pusjkin moderniserade den ryska litteraturen med sina verk och han kallas därför för den ”Ryska litteraturens fader” och 1937 bytte den lilla by-staden “Tsarskoje Selo” som ligger precis utanför Sankt Petersburg, namn till Pusjkin. Pusjkin brukade även vanligen besöka den lilla byn ”Bugrovo” i Pskov-regionen. Många av Pusjkins böcker har även översatts till många olika språk, bland annat engelska och svenska, de mest kända av dessa var Spader Dam och Eugen Onegin som inspirerade två operor av samma namn skriven av Pjotr Tjajkovskij, skrivna 1890 respektive 1879. Den 10 februari 1837 avled Alexandr Pusjkin av bukhinneinflammation i Sankt Petersburg.
Den ryska litteraturen är starkt knuten till samhällsutvecklingen och det är något som märks tydligt när man läser böcker som Anna Karenina och Brott och Straff från 1800-talet. Det var samtidigt under 1800-talet som rysk litteratur blev en del av världslitteraturen och en av de riktigt stora författarna var Lev Tolstoj. Han har skrivit de två episka berättelserna Krig och Fred och Anna Karenina. Krig och Fred beskriver Ryssland under Napoelonkrigen som skedde i början 1800-talet. Där får man läsa om Napoleons nederlag när han år 1812 intog Moskva. Tolstoj beskriver även hur vardagens händelser var lika viktiga som de historiska händelserna och på det sättet får vi en inblick på hur människor levde under 1800-talets oroligheter.
Dessa böcker är nu tillgängliga nästa överallt i hela världen vilket gör att vi kan komma närmare dåtidens Ryssland. Böckerna har under många år enat människor i olika delar av världen och skapat en gemensam kultur.
Av Lina Malmodin, Thea Bergström och Erik Lüning
Ryska nationalskalden Alexandr Pusjkin 1799-1837
Russian literature writes history In the period between 1800 and 1900-century, Russia had its imperial time, which was strongly affected by war to win power and territory. This period in time was also a theme in the Russian literature. Traces from the Russian imperial society can be found in books from that time. This article will therefore study the Russian authors to catch a glimpse of this important time in Russia’s history.
Peter the Great was tsar in Russia from the early years of the 1800-century. The country expanded and developed in trading as well as industrially. In consideration of Russia’s enlargement, the country was more susceptible to the culture in Western Europe. From a literary perspective, the Russian authors became more and more influenced by literature inspired by the Age of Enlightenment’s philosophies from Western Europe. Additionally, Russia’s grammar and language in writing developed in this century. The scientist Michail Lomonosovs who established the principles for the modern Russian language was vital in this progress. In the same period of events, Natalia Sheremeteva became the first female memoirist in Russia.
Peter the Great’s inheritor was Katarina the Great. She continued the expansion of the country and had connections to Sweden since she was cousin to Gustav III and Karl XIII. The female regent was interested in culture and she commanded the author Ippolit Bogdanovitj to write a collection of Russian proverbs, which was published 1785 in Moscow.
The sixth of June 1799 Alexandr Sergejevitj Pusjkin was born in Moscow. In his lifetime, he became a well-known poet and author. He wrote the poem called the Bronze Rider, a play named the Stone Guest and the novel Jevgenij Onegin. Pusjkin is called the Russian literature’s father and the little town Tsarskoje Selo, outside Saint Petersburg, changed its name to Pusjkin in 1937. The author did also continuously visit Bugrovo located in the Pskov-region. Many of his books has been published in plenty of languages, including Swedish and English. The most famous writings was Queen of Spades and Eugen Onegin. Pjotr Tjajkovskij took inspiration from these novels when he wrote two operas with the same names. Alexandr Pusjkin eventually died in Peritonitis February 10, 1837 in Saint Petersburg.
The Russian literature is strongly connected to the societal development. This is certainly shown when reading books such as Anna Karenina or Crime and Punishment from the 1900-century. In the same period of time, the literary artwork from Russia became a part of the international literature. One of the greatest writers from this time was Lev Tolstoj who wrote the epic story War and Peace as well as Anna Karenina. War and Peace described Russia during the Napoleonic Wars in the beginning of the 1900th century. The story interpret Napoleons defeat when trying to occupy Moscow year 1812. Tolstoj further expressed how the everyday life was equally important as the historical events. In that way, people from the present time can take part of Russian’s lives during the disturbances in the 1900th century.
These kinds of books is today available in almost every part of the world, which means that we can come closer to Russia’s history. Last but not least, these books have for many decades united people from different parts of the world and in that way created a universal culture. By Lina Malmodin, Thea Bergström och Erik Lüning 1:A Världskriget och den Ryska Revolutionen (Tsaren) Ryssland i första världskriget Starten på det första världskriget kom år 1914 och kommer att betyda slutet för Tsarens makt i Ryssland. Ryssland gick in i kriget med glädje men under de första månaderna så visades den ryska arméns svagheter. Armén var omodern och hade lite ammunition, vapen, mat och bränsle. Den ryska armén ledd stora förluster mot Tyskland och Österrike-Ungern.
I Ryssland så svalt folk till döds på grund av att det inte fanns så mycket mat och köerna till affärerna var långa för att få den mat som fanns kvar. Många började därför strejka och demonstrera för att vissa sitt missnöje mot Tsaren. I februari 1917 så vägrade armén att följa en order. I flera städer bildades arbetsråd som kallades för sovjeter. Inom sovjeterna så skulle arbetare och soldater utöva politisk makt.
Rysslands sista Tsar Den sista tsaren i Ryssland hette Nikolaj II. Han gifte sig med Alexandra av Hessen och de fick 5 barn, 4 döttrar och 1 son. Han tog över efter sin far Alexander III och han kröntes i Moskva 1896, men under kröningen uppstod panik bland folkmassorna och 3 000 människor trampades ihjäl. Många såg det som ett dåligt omen. Många var missnöjda med tsarens styre och i januari 1905 så ägde den blodiga söndagen rum då över tusen personer som demonstrerade mot Tsaren överfölls och dödades. 1909 besökte han Stockholm och var då utsatt för ett mordförsök som man döpte till Wångska attentatet efter mannen som utförde attentatet, Hjalmar Wång. Han avlossade ett skott på kungsträdgården mot den han trodde var Tsaren. Men han skött istället högt uppsatt svensk officerare. Efter Wång avlossat sitt skott så skött han sig själv och dog. Under första världskriget så sjönk Tsarens popularitet ännu mer men inte bara för hur det gick i kriget men för hur det var i Ryssland.
Efter februarirevolutionen så blev det tydligt att Tsaren hade förlorat kontrollen över situationen så han valde att abdikera/avgå den 23 februari 1917 på järnvägsstationen i Pskov.
Planen var sedan att man skulle ställa Tsaren till rätta för hans brott mot det Ryska folket. Men när man hörde att en militär styrka var på väg så valde man att avrätta Tsarfamiljen än att riskera att de fritogs. Nikolaj avrättades tillsammans med sin familj i juli 1918 utanför Jekaterinburg, då 50 år gammal. Efter att Tsarfamiljen var död så tog man deras kläder och värdesaker och sedan hällde man svavelsyra och fotogen över kropparna och brände dem sedan. Sen begravdes kvarlevorna i en grund grav. Den upptäcktes sedan år 1989 och man kunde med hjälp av DNA tester 1991 vara övertygade att det var Tsarfamiljen man hittat.
Minnestavla vid Pskovs järnvägsstation. Av Fabian Thoresson Russia in the First World War The start of the First World War in 1914 meant the end of the Tsar´s power in Russia. Russia gladly entered the war, but during the first few months of the war, the weaknesses of the Russian army were shown. The army was out of date and hade little ammunition, weapons, food and fuel. The Russian army suffered major losses to Germany and Austria-Hungary.
In Russia, people starved to death because there was not so much food and queues were long to the supermarket for the food that was left. Many began to strike and demonstrate to show their displeasure to the Tsar. In February 1917, the army refused to follow orders. Several cities formed work councils so called Soviets. Within the Soviets, workers and soldiers would exercise political power.
Russia’s last Tsar The last Tsar in Russia was Nicholas II. He was married to Alexandra of Hessen and they got 5 children, 4 girls and 1 boy. He took over after his father Alexander III and was coronated in Moscow 1986, but panic arose among the crowd and 3 000 people were trampled to death. Many saw this as a bad omen. Many were displeasured with Tsar´s power and in January 1905 did the “Bloody Sunday” take place were over thousands of people who demonstrated against the Tsar were attacked and killed. In 1909 did Nicholas visited Stockholm and was then subjected to a murder attempt that was named Wångska attack after the man who carried out the attack, Hjalmar Wång. He fired a shot at the royal garden against what he thought was the Tsar. Instead, he shot a high-ranking Swedish officer. After Wång fired his shot, he shot himself and died. During the First World War, the Tsar's popularity dropped even more, not just, for how it went in the war, but also for how it was in Russia.
After the February revolution, it got clear that Nicholas had lost control over the situation, so he decided to resign in February 1917 at the train station in Pskov. The plan then was to bring the Tsar to justice for his crimes against the Russian people. But when they heard that a military force was on its way, they chose to execute the Tsar family rather than risking that he went free. Nicholas was executed whit his family in July 1918 outside Ekaterinburg, then 50 years old. After the Tsar family was dead, they took their clothes and valuables, then poured sulphuric acid and kerosene over the bodies, and then burned them. Then the remains were buried in a shallow grave. It was discovered in 1989 and with the help of DNA tests in 1991 it could be proved that it was the Tsar family they found.
By Fabian Thoresson
Ryska revolutionen I centrala Pskov finns, förutom en jättestatt av Lenin, även en lägenhet som Lenin bott i, vilken idag är ett museum över Vladimir Ilitj Uljanov, mer känd under sitt kodnamn, Lenin. Vid sin tid i Pskov, före revolutionen, började Lenin ge ut sin tidning Iskra. Så småningom tvingades dock Lenin i landsflykt.
År 1917 hjälpte Tyskland den utvisade Vladimir Lenin att med tåg ta sig tillbaka till Ryssland. Han åkte då genom Sverige och stannar endast i Stockholm för att köpa en kostym på Pub på Hötorget. Resan fortsatte över Östersjön, tills han rullade in på tågterminalen i St. Petersburg. Där blev han välkomnad av bolsjevikerna och höll ett tal, mitt på stationen, där han lovade folket ”fred, land och bröd” och uppmanade de till revolution mot den provisoriska regeringen. I slutet av oktober 1917 stormades Vinterpalatset i St. Petersburg av bolsjevikerna som i sin tur blev inledningen till den ryska revolutionen. År 1921 förklarades bolsjevikerna som segrande.
Inbördeskrigets slut innebar en katastrofal ekonomi där det rådde brist på mat och dagliga råvaror. Folket fick den mat och andra produkter som fanns tillgängliga genom att använa kuponger. Det nya Sovjetunionen var i dåligt skick, och Lenins politik gjorde inget för att hjälpa de – vilket Lenin insåg. Han blev tvungen att kompromissa med den kommunistiska ideologin, och fick på så sätt upp landet på fötter igen. Då skapades den så kallade Nya Ekonomiska Politiken (NEP). NEP-politiken innebar att små privatföretag fick ägas och bönderna fick sälja överskottet av vad de producerade, allt för att ekonomin skulle förbättras. De rättrogna kommunistiska ansåg att detta var ett svek mot revolutionen.
Ynka tre år efter att bolsjevikerna förklarats som segrare dör Lenin i sin sjukbädd. Innan han dör hinner han skriva ett brev och varna sina medpolitiker om Josef Stalin, dåvarande generalsekreterare i kommunistpartiet. 1924, när Lenin avlidit, bröt en maktkamp ut inom partiet.
1928 tog Josef Stalin makten. Han avskaffade Lenins NEP-politik och införde istället planekonomi. Stalin förstatligade jordbruket, så att fler istället kunde jobba i fabrikerna. Han satsade stort på tung industri, det vill säga kol-, stål- och järnindustrin. På tre år tredubblade Stalin industriproduktionen och han kom på så sätt ikapp de västeuropeiska länderna när det kom till järnmalm och stenkol. Denna satsning på tung industri innebär även att det rådde brist på dagligvaror som kläder, tvål och spannmål. Tack vare att Sovjetunionen kom ikapp de västeuropeiska länderna så effektivt så var det många som flyttade från Sverige, till exempel från Hallstavik, till Sovjetunionen.
Men mellan åren 1924-39 så avlägsnade och dödade Stalin nästan alla i den forna kommunistiska regeringen – alla förutom Alexandra Kollontaj; en rysk ambassadör stationerad i Stockholm och ett stort förtryck startade.
Av Alice Gustafsson
The Russian revolution In Pskov there is an apartment that Lenin lived in, which today is a museum of Vladimir Ilitj, Ulyanov, better known by his code name, Lenin. During his time in Pskov, before the revolution, Lenin began publishing his magazine Iskra. Eventually, however, Lenin was forced into exile.
The year was 1917 when Germany helped the banished Vladmir Lenin by providing a train back to Russia. His journey went through Sweden and he only stop in Stockholm to buy a suit at a bar named Pub at the Haymarket. His trip continued across the Baltic Sea and through Pskov, until he arrived at the train station in St Petersburg. There he was welcomed by the Bolsheviks and made a speech, in the middle of the platform, where he promised the people “peace, land and bread” and called on a revolution against the provisional government. At the end of October 1917, the Winter palace in St. Petersburg was stormed by the Bolsheviks, which led to the introduction to the Russian revolution. In 1921, the Bolsheviks celebrated victory.
The end of the civil war consequently meant a catastrophic economy where products like food and soap were hard to come by. People were getting the limited amount of food and products by using coupons. The new Soviet union was in a bad condition, and Lenin´s politics were not helping the situation – which Lenin understood. He had to compromise with the communistic ideology, and succeeded in getting the country back on its feet. That was when the so called New Economic Policy (NEP) was enlisted. The NEP- policy meant that you could own small private companies and farmers could sell the excess of what they produced, everything to build up the economy. The true communists saw this as a betrayal to the revolution.
Mere three years after the civil war was over, Lenin passed away in his sickbed. Before he came to that stage, he wrote a letter to the rest of the government to warn them about their general secretary, Josef Stalin. Lenin´s passing meant the outbreak of a power struggle in the communist party.
In 1928, Josef Stalin managed to seize power over the communist party. He immediately abolished Lenin´s NEP- policy and introduced CPE (Centrally Planned Economy). He nationalized agriculture, so that more people could work in the factories. He invested much in heavy industry, meaning coal, steel and iron industry. In three years he three-doubled the industry production and with that he caught up with the western European countries regarding iron and coal. This investment in the heavy industry also meant that there was a lack of daily items such as clothes, soap and grain. Thanks to the Soviet Union catching up to the western European countries so efficiently many people moved from Sweden, for example from Hallstavik, to the Soviet union.
Between the years 1924-39 Stalin also removed and killed almost everyone in the former communist government – all but Alexandra Kollontaj; a Russian ambassador who was stationed in Stockholm and a big repression started.
By Alice Gustafsson
Andra världskriget – Stora Fosterländska kriget Under andra världskriget som ägde rum under åren 1939-1945 var det som hände i Ryssland och Sovjetunionen av avgörande vikt för kriget. Ryssland fick utstå mycket förödande konsekvenser pga deras relation med Tyskland och inblandning i kriget och så småningom pga Tysklands och dess allierades anfall, inte minst fick befolkningen lida ohyggligt.
En av de största händelserna under andra världskriget som påverkade Ryssland mycket var Tysklands paktbrytande attack mot Ryssland. De två länderna hade den 23 augusti 1939 innefattat sig i en ickeangreppspakt där de kommit överens om ett avtal där de utlovat att inte angripa varandra. Tyskland valde dock att bryta pakten genom att gå in med trupper och påbörja en invasion av Sovjetunionen, denna krigsakt kallas för Operation Barbarossa och tog sin början 22 juni 1941.
Operation Barbarossa var den största militära operationen i mänsklighetens historia både till styrkornas storlek i manskap och materiel och så småningom också till antalet dödsoffer. Operationen påverkade alltså Sovjetunionen kraftigt. I Ryssland kallades kriget då och än idag för ”Stora Fosterländska kriget” istället för andra världskriget.
Tre tyska fältmarskalkar stod i ledningen för invasionsstyrkorna, Nord, Center och Syd. Armégrupp Nord, som hade chefen Wilhelm Ritter von Leeb, hade i uppgift att övervinna det sovjetiska motståndet i Baltikum för att sedan ta sig till Leningrad och ödelägga staden – belägringen av Leningrad. Armégrupp Centers uppgift var i sin tur att inta Moskva och Armégrupp Syds uppgift var att inta Kiev och Kaukasus oljefält vid Ryska gränsen till Georgien.
Något som ingick i Armégruppen Nords uppgift var att belägra Leningrad. På väg till Leningrad ockuperade armétruppen staden Pskov den 8 juli 1941, vilket resulterade i betydande skador för staden liksom stort lidande för dess kvarvarande invånare. Tysklands ockupation varade från 9 juli 1941 till 23 juli 1944. En stor del av Stadens befolkning dog under denna period och staden blev nästan totalförstörd. Dock klarade sig en stor del av de historiska byggnaderna. Pskov har sedan dess kämpat för att återta sin traditionella position som ett industriellt och kulturellt centrum i Västra Ryssland.
Efter att Tyskland ockuperat Pskov gick trupperna vidare till Leningrad för att utföra uppdraget att belägra Leningrad och försöka inta staden, vilket är en av de grymmaste händelserna i andra världskrigets historia. Hitlers armé höll människor instängda i staden i 900 dagar. Planen var att försvaga staden Leningrad med terror samt svår hungersnöd. Stadens befolkning kämpade mot tyskarnas våld och fick utstå outhärdlig svält och kyla. Över en miljon människor miste sitt liv under belägringen av Leningrad och i genomsnitt dog omkring 3000 per dag av av svält och misär. Som högst miste 13500 människor sitt liv under endast en enda dag. Vatten fanns dock och gatorna bröts upp för att odla kol och potatis. Det sägs att det inte fanns en enda katt eller råtta kvar i staden när den befriades och lidandet kunde ta sitt slut. I St Petersburg (som Leningrad heter idag) finns fortfarande spår av kriget och människor minns, som här vid Kazankatedralen, mitt i staden, där blommor lagts vid rester efter granatbeskjutningen.
Tyskarnas ockupation upphörde tillslut på grund att Tyskland tvingades kapitulera. Detta dles på grund av att Ryssland innan de drog sig tillbaka valde att använda taktiken att förstöra allt som kunde användas av de tyska trupperna, det vill säga fienden. Detta gav de tyska trupperna problem i samband med att vinterkylan slog till. De utsvultna tyskarnas brist på förnödenheter gjorde dem försvagade vilket så småningom resulterade i en förlust vid fältslaget vid Stalingrad, som kom att bli ett av historiens mest avgörande slag. 330 000 tyska soldater hamnade i ryskt fångenskap och slaget vid Stalingrad var vändningen för Tysklands krigslycka som så småningom resulterade i Tysklands totala kapitulation.
Dessa ryska damer kommer från Pskov och är överlevare från tyska koncentrationsläger. Endast 1 av 10 barn överlevde dessa läger där förhållandena var helt inhumana. Damerna var mellan 3-8 år under perioden i koncentrationslägren. Den 23 juli 1944 befriades Pskov och på muséet om Stora fosterländska kriget i Pskov kan man höra den autentiska radioutsändningen om befrielsen och beskåda en enorm tavla som visar förödelsen.
Av Elsa Karlsson och Elin Brodin, samt Ali-Reza Afshar World War II - The Great Patriotic War During World War II, which took place during the years 1939-1945, Russia was a major part of the war. Russia had to endure very devastating consequences of its relationship with Germany and involvement in the war, not least the population had to suffer. One of the biggest events during World War II that affected Russia greatly was Germany's pact-breaking attack on Russia. On August 23, 1939, the two countries were included in a non-pact agreement whereby they promised not to attack the respective countries. However, Germany chose to break the pact by joining troops and launching an invasion of the Soviet, this act of war is called Operation Barbarossa, which began June 22, 1941. Operation Barbarossa was the largest military operation in human history both in terms of size and in terms of number of casualties. The operation thus greatly affected the Soviet Union. In Russia, the war was then and still today called the "The great patriotic war" instead of the Second World War.
Three German field marshals were in charge of the invasion forces, North, Center and South. Army group north, which had the commander Wilhelm Ritter von Leeb, had the task of overcoming the Soviet resistance in the Baltics and then going to Leningrad and destroying the city - the siege of Leningrad. The task of the Army Group Center was in turn to capture Moscow and the Army Group South's task was to occupy Kiev and Caucasus oil fields at the Russian border with Georgia.
Something that was included in the task of the Army Group North was the siege of Leningrad. On the way to Leningrad, the Army troops occupied the city of Pskov on July 8, 1941, which resulted in significant damage to the city during the German occupation that lasted from July 9, 1941 to July 23, 1944. A large part of the City's population died during this period and Pskov has since struggled to regain its traditional position as a major industrial and cultural center in Western Russia.
After Germany occupied Pskov, the troops proceeded to Leningrad to carry out the mission of besieging Leningrad, which is one of the cruellest events in World War II history. Hitler's army kept people trapped in the city for 900 days. The plan was to weaken the city of Leningrad with terror and more severe famine. The city's population fought against the violence of the Germans and endured unbearable famine and cold. Over one million people lost their lives during the siege of Leningrad and on average per day about 3000 died of starvation and misery. At most, 13500 people lost their lives in just one day. However, there was water and the streets were broken up to grow coal and potatoes. It is said that there was not a single cat or rat left in the city when it was liberated and the suffering could end. In St. Petersburg (which Leningrad is called today) there are still traces of the war and people remember, as at the Kazan Cathedral, in the middle of the city, where flowers were laid at remnants after the grenade shooting.
The German occupation ended because Germany had to capitulate. This is because Russia, before retreating, chose to use the tactics to destroy everything that could be used by the German troops, which were the enemies. This caused problems for the German troops in connection with the winter cold. The starving Germans' lack of supplies made them weakened, resulting in a loss at the Stalingrad battle, which became one of history's most crucial blows. 330 000 German soldiers ended up in Russian captivity and the Battle of Stalingrad was the turnaround for Germany's war profits, which eventually resulted in Germany's total capitulation. The 23 of July 1944 Pskov was liberated.
By Elsa Karlsson, Elin Brodin och Alireza Afshar Svenska kontakter med Sovjetunionen/Ryssland och Pskov 1945-2019
Året var 1984 när två svenska tjejer försvann ut till havs på en liten eka någonstans på Ålandshav. Kraftiga vindar gjorde att tjejerna inte kunde ro mot land, hur mycket de än försökte. Från ingenstans dök en plattform upp i det mörka havet som sedan skulle komma att försvinna igen. De starka strålkastarna slogs av och på och det som liknade ett fartyg försvann så småningom under ytan igen. Var det kanske en Sovjetisk ubåt som hade fått syn på tjejerna? Med stor sannolikhet så var det så, då det efter ett tag dök upp ett sovjetiskt handelsfartyg som räddade tjejerna och förde dem i land. Försvarsmakten sa till dem att vara tysta om händelsen och det är först nu, 34 år efter händelsen som de kan berätta sanningen.
Detta var en händelse som skedde under kalla kriget. Kalla kriget var en konflikt efter andra världskriget som pågick mellan öst och väst världen, där Sovjetunionen och USA var de ledande stormakterna. Kalla kriget grundade sig i stormakternas politiska och ideologiska olikheter, som påverkade hela världen under den tidsperioden. Detta präglar än idag den politiska situationen i världen. Denna konflikt ledde dock aldrig mot ett krig mellan dessa länder direkt, utan de stora maktblocken stred indirekt mot varandra genom exempelvis andra stater som gavs militärt och ekonomiskt stöd.
Sverige drev en politik som var neutral efter andra världskriget. Sverige stod av den anledningen utanför de två supermakternas allianser. Sveriges neutralitet kan däremot ifrågasättas då den socialdemokratiska ledningen i landet hade en misstänksamhet mot kommunismen och sovjetsympatisörer i Sverige. Sverige föredrog att stå närmare västvärlden och framförallt USA, vilket även hade stöd inom de flesta svenska partierna. Sverige hade exempelvis ett hemligt samarbete med den västerländska försvarsalliansen NATO som bildats i skuggan av det kalla kriget. Sverige närmade sig väst dels på grund av den närliggande kulturella samt ideologiska aspekten som inte var lika stor med Sovjetunionen. Allt detta ledde då till misstro mellan de länderna under kalla kriget med exempelvis konkurrensen på Östersjön.
Under kalla kriget samt tiden efteråt, sågs och misstänktes det att främmande militära ubåtar befann sig på svenskt vatten. År 1981 påträffades en sovjetisk ubåt vid namn U 137 som gick på grund vid inloppet till Gåsefjärden, i militärt skyddsområde utanför Karlskrona. Genom Sovjetunionens ambassadör tog Sovjet kontakt med Sveriges utrikesminister, och begärde att sovjetiska örlogsfartyg skulle få gå in på skyddsområdet för att bärga ubåten, men denna begäran avslogs. Genom utredningar av försvarsmakten har man kommit fram till att flera av de misstänkta ubåtskränkningarna med stor sannolikhet inte har skett. Däremot tyder mycket på att spionerier har ägt rum från båda sidor, med exempelvis flygspaning samt ubåtar.
Mycket tyder på att Sveriges och Rysslands relation inte var så fientlig under kalla kriget som många trott, och likaså behöver den inte vara det idag heller. Händelsen om de två tjejerna som blev räddade av den sovjetiska ubåten är ett exempel som visar på att sovjetunionen inte var så fientliga mot Sverige som de flesta kanske hade anat. Efter kalla krigets slut ökade kontakten mellan Sverige och Ryssland, framförallt mellan Stockholm och St. Petersburg. Handeln utvecklades kraftigt och även turismen och andra kulturella kontakter mellan länderna. Under många år har Norrtälje och Pskov i Ryssland varit vänorter där utbyten mellan elever har skett under många år och fortfarande sker än idag. Utifrån det bevisar vi att våra kulturella och ideologiska skillnader inte behöver innefatta någonting negativt utan alltid ska ses som en möjlighet att lära av varandra och skaffa nya erfarenheter, kunskaper och nya vänner för livet.
Av Ajla Obradovac och Nora Lidén samt Willma Eriksson och Jonna Kulin
Vid minnesstenen och träden för vänskapen mellan vänorterna Norrtälje och Pskov
Sverige - Sovjetunionen/Russia and Pskov 1945-2019 The year was 1984, when two Swedish girls disappeared at sea on a small oak somewhere on the Åland Sea. Heavy winds prevented the girls from rowing, no matter how hard they tried. Out of nowhere, a platform appeared in the dark sea. The strong spotlights turned off and on and what looked like a ship eventually disappeared beneath the surface. Could it perhaps be a Soviet submarine that had seen the girls? In all likelihood, this was the case, because after a while a Soviet merchant ship appeared to rescue the girls and take them ashore. The Armed Forces told them to be silent about the incident, and it is only now, 34 years after the incident, they can tell the truth.
This was an event that occurred during the Cold war. The cold war was a conflict that began after the Second World War, between the leading superpowers, Soviet in east and the US in the west. The causes of the Cold War were rooted in the political and ideological differences of the great powers, which affected the whole world during that time. This is still affecting the political situation in the world today. However, this conflict never led to a war between these countries directly, but the major blocs of power indirectly fought against each other through, for example, other states that were given military and financial support.
Sweden pursued a policy that was neutral after World War II. For that reason, Sweden stood outside the alliances of the two superpowers. Sweden's neutrality, on the other hand, can be called into question when the social democratic leadership in the country had a suspicion of communism and Soviet sympathizers in Sweden. Sweden preferred to be closer to the western world and especially the United States, which also had support within most Swedish parties. Sweden, for example, had a secret collaboration with the Western Defense Alliance NATO formed in the shadow of the Cold War. Sweden approached the west partly because of the nearby cultural and ideological aspects that were not as great with the Soviet Union. All this then led to mistrust between the countries during the Cold War with, for example, competition on the Baltic Sea.
During the Cold War and the time afterwards, it was seen and suspected that foreign military submarines were on Swedish water. In 1981, a Soviet submarine named U 137 was found, which was due at the entrance to Gåsefjärden, in a military protection area outside Karlskrona. Through the Soviet Union's ambassador, the Soviet contacted the Swedish Foreign Minister, requesting Soviet warships to enter the protection area to recover the submarine, but this request was rejected. Investigations by the Armed Forces have concluded that several of the suspected submarine violations have very likely not occurred. However, there are many indications that espionage has taken place from both sides, with, for example, aerospace and submarines.
There are many indications that Sweden and Russia's relationship was not as hostile during the Cold War as many believed, and neither does it need to be today. The incident about the two girls who were rescued by the Soviet submarine is an example that shows that the Soviet Union was not as hostile to Sweden as most people might have expected. After the end of the Cold War, the contact between Sweden and Russia increased, especially between Stockholm and St. Petersburg. Trade developed strongly and so did tourism and other cultural contacts between the countries. For many years, Norrtälje in Sweden and Pskov in Russia have been friendship cities where exchanges between pupils have taken place for many years and are still happening today. Based on this, we prove that our cultural and ideological differences do not need to include anything negative, but are instead seen as an opportunity to learn from each other and gain new experiences and knowledge and to get to meet new friends for life.
By Ajla Obradovac and Nora Lidén