Bebyggelsehistorisk Tidskrift
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage Author Thorsten Andersson Title Hund, hundare och härad från språklig synpunkt Issue 4 Year of Publication 1982 Pages 52–66 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org Hund, hundare och härad från språklig synpunkt Thorsten Andersson När Sverige och Danmark träder fram i historiens från detta håU inte kan prestera slutgiltiga historis¬ ljus, uppvisar de en territoriell indelning i hundaren ka lösningar. Vad vi kan bidra med är byggstenar, och härad, i stort sett hundaresindelning i Svea¬ nödvändiga för den historiska rekonstmktionen. land och häradsindelning i Danmark och Götaland I den följande framställningen diskuteras orden (se fig. 1). Först så småningom utplånas motsätt¬ hund, hundare och härad som distriktsbeteckningar ningen mellan hundares- och häradsindelning inom samt indelningarnas ursprung, stmktur och ålder. Sverige. I Magnus Erikssons landslag från omkring 1350 upptas den sydliga termen, härad, och detta leder till att termen hundare så småningom dör ut, Hund och hundare som distriktsbeteckningar också som ortnamnselement. Hundarena och häradena, sådana vi känner dem Den medeltida hundaresindelningen är begränsad till från medeltiden, är distrikt som svarar mot varandra. de tre landskapen omkring den gamla havsvik som De är främst kända som de lägsta jurisdiktionsdi- Mälaren utgjort: Uppland, Södermanland och Väst¬ strikten. Om deras judiciella betydelse vittnar också manland, dvs. svearnas gamla område (se fig. 1). en huvudtyp bland hundares- och häradsnamnen, Ordet hundare förekommer dessutom i Gutalagen nämligen de namn som är givna utifrån distriktets som variant till det inhemska ping som beteckning tingsplats (se nedan avsnittet om hundares- och hä- för det lägsta jurisdiktionsdistriktet och vidare, i radsindelningens stmktur). Hundarena och hära¬ utvidgad användning, i det sena namnet Dala hun¬ dena hade vidare andra gemensamma uppgifter, dare, avseende landskapet Dalarna. Ordet och ort- t.ex. ansvar för allmänningar, vägar, broar och vat¬ namnselementet hundare är endast känt som di- tenleder. Hundarena fungerade som ledungsdistrikt, striktsbeteckning (jfr nedan om härad, som också och även häradena i Götaland kan i viss utsträckning betyder ’bygd’).^ Det äldsta belägget på hundare visas ha haft samma funktion. Danmark var for le¬ möter på Jarlabanke-stenen vid Vallentuna kyrka dungen indelat i distrikt kallade skipan (skipcen) (U 212, se omslaget till detta tidskriftsnummer), där ’skeppslag’, men bl.a. uppgifter i äldre källor talar Jarlabanke med sin karakteristiska självhävdelse på för att häradet också där tidigare varit ledungsdi¬ ena sidan av stenen framhåller att han äger hela strikt.^ En detaljerad redogörelse för det uppländska Täby och på andra sidan att han äger alt hundari hundarets uppgifter enligt medeltida källor ges i petta. Om det senare yttrandet har pågått en lång Birger Lundbergs uppsats i detta tidskriftsnummer. diskussion, som väl inte ärmu är avslutad (jfr Erik Hundarenas och häradenas funktion under medel¬ Lönnroths uppsats i detta tidskriftsnummer). San¬ tiden nolikt har — det är ger inte besked om deras urspmngliga syfte. alltjämt min mening — Jarla¬ Uppkomsten av dessa indelningssystem och deras banke haft något slags överhöghet över hundaret. genomförande kan inte följas i skrivna historiska Detta hundare bör av geografiska skäl vara Vallen¬ källor. Vår grundläggande kunskap om hundares- tuna hundare (jfr nedan). Det har föreslagits att och häradsindelningens ursprung och framväxt byg¬ Jarlabankes hundare skulle ha haft en annan, mindre ger fastmer i avgörande grad dels på orden hundare omfattning än Vallentuna hundare (t.ex. Ekbom och härad, dels på hundares- och häradsnamnen. 1979 s. 162 ff.),men fasta hållpunkter för ett sådant Med hjälp av ortnamn kan vi vidare konstatera att antagande saknas. Det har också föreslagits ait hun¬ det i Svealand före hundarena funnits äldre hund- dare på Vallentunastenen skulle betyda ’bygd’ e.d. distrikt. När det gäller att sprida ljus över dessa för¬ och att »detta hundare» skulle avse Täby, men här¬ historiska förhållanden, är det alltså uppenbart att emot talar att hundare inte är känt i en sådan allmän ett huvudansvar vilar på språk- och ortnamnsforsk- betydelse utan här säkerligen har sin vanliga bety¬ ningen. Det bör dock från böijan understrykas att vi delse. 52 Fig. 1. Medeltida hundares- och häradsindelning i Sverige och Danmark (inklusive en del söder om den på kartan inlagda nu¬ varande gränsen till Förbundsrepubliken Tyskland). - Norge (inklusive Bohuslän) beaktas inte pä kartan, eftersom frågan i vad mån det funnits häradsindelning i Norge inte tas upp i denna uppsats. Äldre än hundare är en av allt att döma synonym med Roden (Roslagen) enligt vanlig mening har ut¬ distriktsbeteckning, nämligen hund. Detta ord före¬ gjort det äldsta Svepiup (fvn. Svfpjéd), kärnan i den kommer inom samma svealändska område som hun¬ blivande sveastaten. dare, dock inte självständigt utan endast som ort- De tre folklandsnamnen är tidigt betygade. I en namnselement. Det uppträder dels i några hundares- akt om gränsläggning mellan Sverige och Danmark namn, dels i namnen på de tre uppländska folklan- från mitten av 1000-talet, bevarad i senare avskrif¬ den, nämligen Attundaland, Fjädmndaland (senare ter, nämns representanter af Tindcelandi och af Fjärdhundraland) och Tiundaland, vilka tillsammans FiceSrundcelandi (lindquist 1941 s. 75). I det s.k. 53 Florensdokumentet omkring 1120 nämns alla folk- -huntari-omräden under tiden 776 - 1007: Glehun- landen i latinsk text i delvis starkt korrupt form; tra (1007), Goldineshuntare (854), Hattenhuntare Tindia. Fedundria. Atanht (Diplomatarium Sve- (776), Munigisingeshuntare (904), Munthariheshun- canum, Appendix 1 ;1 s. 3). Fr.o.m. första hälften av tari (792), Ruadolteshuntre (838), Suuercenhuntare 1200-talet är de fornsvenska formerna av namnen (854), Waldrammishuntari {S52). Från ungefär sam¬ väl betygade: Attundaland, Ficepntndaland och Tiun- ma tid förehgger belägg på ett par namn på -hunderi daland. Namnen är genomskinliga: ’land med åtta, i Nederländerna. Detta kontinentalgermanska mate¬ fyra resp. tio hund-distrikt’. Omfattningen av de rial har varit föremål för ivrig diskussion. Någon gamla folklanden har varit föremål för mycken dis¬ klarhet om namnelementets ursprungliga funktion kussion, och rejäla omstuvningar har föreslagits. Det har emellertid inte uppnåtts. När namnen framträ¬ kan dock inte gärna vara en tillfällighet att antalet der i källorna fr.o.m. 700-talet, är innebörden av hundaren i de medeltida folklanden stämmer rätt namnelementet huntari inte längre gripbar. väl, för Attundaland (med bl.a. Vallentuna hundare) Den genom svenska ortnamn styrkta distriktsbe- exakt, med det antal hund-distrikt som namnen an¬ teckningen hund har inte någon motsvarighet i öv¬ ger. Överensstämmelsen talar för att termen hundare riga germanska språk. Olof Arngart (1979 s. 26 ff) helt enkelt har avlöst den äldre termen hund. Detta har undersökt om hund förekommit som distrikts- bekräftas också av att den gamla beteckningen hund term i England men inte funnit några spår. Däremot ingår i några av de från medeltiden kända hundares- förekommer på tyskt område en maskulin personbe¬ namnen: Haghund och Norund i Tiundaland, Lagh¬ teckning, som är avledd aven motsvarighet till hund, und i Fjädmndaland, Oppund i Södermanland (av¬ nämligen fht. fsax. hunno, mht. mit. hunne. Detta seende de senare Hagunda, Norunda, Lagunda och ord är mest känt i betydelsen ’centenarius’, dvs. som Oppunda härad), möjligen också i två hundares- beteckning för ledaren för en centena, en frankisk namn i Västmanland. institution som tjänade militära, polisiära och judi- När det gäller samhällelig organisation och terri¬ ciella syften. Denna specialbetydelse hjälper oss inte toriell indelning, söker man gärna efter utländska att komma åt innebörden av den svenska distriktsbe- förebilder eller överhuvud internationella samband. teckningen hund. Ordets ursprung ger emellertid be¬ Så har på senare tid räknats med inflytande på hun- sked som är av gmndläggande betydelse för förståel¬ daresindelningen från engelskt håll. Orsaken till det¬ sen av hund och hundare. Vi kommer därmed över ta antagande är den välbekanta engelska indelningen till dessa termers etymologi. i hundred-distrikt, som är känd från 900-talet och Distrikt sbeteckningen hund är etymologiskt iden¬ som numera uppfattas som en förhållandevis sent in¬ tisk med det gamla germanska räkneordet *hunda förd (eller reorganiserad) domstols-, förvaltnings- ’hundra’: got. hunda plur., fht. hunt, fsax. feng. och skatteorganisation. Den engelska indelningen hund. I nordiskan saknas denna ursprungliga form anknyter till den gamla skatteenheten hide, jämför¬ av räkneordet; i stället har vi den utvidgade formen bar med den nordiska bol-enheten (lat. mansus). hundra, motsvarande ty. hundert, eng. hundred. (Andersson 1979 s. 122 f. med hänvisningar, Am- Vad för ett hundratal distriktsbeteckningen avser, är gart 1979 s.28 f.) Den engelska hundred-indeirnngen inte utan vidare klart, men här hjälper oss den konti¬ är lätt gripbar i källorna, och försöket att med dess nentalgermanska avledningen hunno. Detta är en hjälp belysa svenska förhållanden är alltså förståe¬ urgammal bildning med ett suffix som betecknar ligt. Från språklig sida måste emellertid framhållas ledare. Bildningar av detta slag utgår från olika be¬ att de svenska termerna inte har någon förbindelse teckningar för personkollektiv,