Bebyggelsehistorisk Tidskrift

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Thorsten Andersson Title Hund, hundare och härad från språklig synpunkt Issue 4 Year of Publication 1982 Pages 52–66 ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org

Hund, hundare och härad från språklig synpunkt Thorsten Andersson

När Sverige och Danmark träder fram i historiens från detta håU inte kan prestera slutgiltiga historis¬ ljus, uppvisar de en territoriell indelning i hundaren ka lösningar. Vad vi kan bidra med är byggstenar, och härad, i stort sett hundaresindelning i Svea¬ nödvändiga för den historiska rekonstmktionen. land och häradsindelning i Danmark och Götaland I den följande framställningen diskuteras orden (se fig. 1). Först så småningom utplånas motsätt¬ hund, hundare och härad som distriktsbeteckningar ningen mellan hundares- och häradsindelning inom samt indelningarnas ursprung, stmktur och ålder. Sverige. I Magnus Erikssons landslag från omkring 1350 upptas den sydliga termen, härad, och detta leder till att termen hundare så småningom dör ut, Hund och hundare som distriktsbeteckningar också som ortnamnselement. Hundarena och häradena, sådana vi känner dem Den medeltida hundaresindelningen är begränsad till från medeltiden, är distrikt som svarar mot varandra. de tre landskapen omkring den gamla havsvik som De är främst kända som de lägsta jurisdiktionsdi- Mälaren utgjort: Uppland, Södermanland och Väst¬ strikten. Om deras judiciella betydelse vittnar också manland, dvs. svearnas gamla område (se fig. 1). en huvudtyp bland hundares- och häradsnamnen, Ordet hundare förekommer dessutom i Gutalagen nämligen de namn som är givna utifrån distriktets som variant till det inhemska ping som beteckning tingsplats (se nedan avsnittet om hundares- och hä- för det lägsta jurisdiktionsdistriktet och vidare, i radsindelningens stmktur). Hundarena och hära¬ utvidgad användning, i det sena namnet Dala hun¬ dena hade vidare andra gemensamma uppgifter, dare, avseende landskapet Dalarna. Ordet och ort- t.ex. ansvar för allmänningar, vägar, broar och vat¬ namnselementet hundare är endast känt som di- tenleder. Hundarena fungerade som ledungsdistrikt, striktsbeteckning (jfr nedan om härad, som också och även häradena i Götaland kan i viss utsträckning betyder ’bygd’).^ Det äldsta belägget på hundare visas ha haft samma funktion. Danmark var for le¬ möter på Jarlabanke-stenen vid Vallentuna kyrka dungen indelat i distrikt kallade skipan (skipcen) (U 212, se omslaget till detta tidskriftsnummer), där ’skeppslag’, men bl.a. uppgifter i äldre källor talar Jarlabanke med sin karakteristiska självhävdelse på för att häradet också där tidigare varit ledungsdi¬ ena sidan av stenen framhåller att han äger hela strikt.^ En detaljerad redogörelse för det uppländska Täby och på andra sidan att han äger alt hundari hundarets uppgifter enligt medeltida källor ges i petta. Om det senare yttrandet har pågått en lång Birger Lundbergs uppsats i detta tidskriftsnummer. diskussion, som väl inte ärmu är avslutad (jfr Erik Hundarenas och häradenas funktion under medel¬ Lönnroths uppsats i detta tidskriftsnummer). San¬ tiden nolikt har — det är ger inte besked om deras urspmngliga syfte. alltjämt min mening — Jarla¬ Uppkomsten av dessa indelningssystem och deras banke haft något slags överhöghet över hundaret. genomförande kan inte följas i skrivna historiska Detta hundare bör av geografiska skäl vara Vallen¬ källor. Vår grundläggande kunskap om hundares- tuna hundare (jfr nedan). Det har föreslagits att och häradsindelningens ursprung och framväxt byg¬ Jarlabankes hundare skulle ha haft en annan, mindre ger fastmer i avgörande grad dels på orden hundare omfattning än Vallentuna hundare (t.ex. Ekbom och härad, dels på hundares- och häradsnamnen. 1979 s. 162 ff.),men fasta hållpunkter för ett sådant Med hjälp av ortnamn kan vi vidare konstatera att antagande saknas. Det har också föreslagits ait hun¬ det i Svealand före hundarena funnits äldre hund- dare på Vallentunastenen skulle betyda ’bygd’ e.d. distrikt. När det gäller att sprida ljus över dessa för¬ och att »detta hundare» skulle avse Täby, men här¬ historiska förhållanden, är det alltså uppenbart att emot talar att hundare inte är känt i en sådan allmän ett huvudansvar vilar på språk- och ortnamnsforsk- betydelse utan här säkerligen har sin vanliga bety¬ ningen. Det bör dock från böijan understrykas att vi delse.

52 Fig. 1. Medeltida hundares- och häradsindelning i Sverige och Danmark (inklusive en del söder om den på kartan inlagda nu¬ varande gränsen till Förbundsrepubliken Tyskland). - Norge (inklusive Bohuslän) beaktas inte pä kartan, eftersom frågan i vad mån det funnits häradsindelning i Norge inte tas upp i denna uppsats.

Äldre än hundare är en av allt att döma synonym med Roden (Roslagen) enligt vanlig mening har ut¬ distriktsbeteckning, nämligen hund. Detta ord före¬ gjort det äldsta Svepiup (fvn. Svfpjéd), kärnan i den kommer inom samma svealändska område som hun¬ blivande sveastaten. dare, dock inte självständigt utan endast som ort- De tre folklandsnamnen är tidigt betygade. I en namnselement. Det uppträder dels i några hundares- akt om gränsläggning mellan Sverige och Danmark namn, dels i namnen på de tre uppländska folklan- från mitten av 1000-talet, bevarad i senare avskrif¬ den, nämligen Attundaland, Fjädmndaland (senare ter, nämns representanter af Tindcelandi och af Fjärdhundraland) och Tiundaland, vilka tillsammans FiceSrundcelandi (lindquist 1941 s. 75). I det s.k.

53 Florensdokumentet omkring 1120 nämns alla folk- -huntari-omräden under tiden 776 - 1007: Glehun- landen i latinsk text i delvis starkt korrupt form; tra (1007), Goldineshuntare (854), Hattenhuntare Tindia. Fedundria. Atanht (Diplomatarium Sve- (776), Munigisingeshuntare (904), Munthariheshun- canum, Appendix 1 ;1 s. 3). Fr.o.m. första hälften av tari (792), Ruadolteshuntre (838), Suuercenhuntare 1200-talet är de fornsvenska formerna av namnen (854), Waldrammishuntari {S52). Från ungefär sam¬ väl betygade: Attundaland, Ficepntndaland och Tiun- ma tid förehgger belägg på ett par namn på -hunderi daland. Namnen är genomskinliga: ’land med åtta, i Nederländerna. Detta kontinentalgermanska mate¬ fyra resp. tio hund-distrikt’. Omfattningen av de rial har varit föremål för ivrig diskussion. Någon gamla folklanden har varit föremål för mycken dis¬ klarhet om namnelementets ursprungliga funktion kussion, och rejäla omstuvningar har föreslagits. Det har emellertid inte uppnåtts. När namnen framträ¬ kan dock inte gärna vara en tillfällighet att antalet der i källorna fr.o.m. 700-talet, är innebörden av hundaren i de medeltida folklanden stämmer rätt namnelementet huntari inte längre gripbar. väl, för Attundaland (med bl.a. Vallentuna hundare) Den genom svenska ortnamn styrkta distriktsbe- exakt, med det antal hund-distrikt som namnen an¬ teckningen hund har inte någon motsvarighet i öv¬ ger. Överensstämmelsen talar för att termen hundare riga germanska språk. Olof Arngart (1979 s. 26 ff) helt enkelt har avlöst den äldre termen hund. Detta har undersökt om hund förekommit som distrikts- bekräftas också av att den gamla beteckningen hund term i England men inte funnit några spår. Däremot ingår i några av de från medeltiden kända hundares- förekommer på tyskt område en maskulin personbe¬ namnen: Haghund och Norund i Tiundaland, Lagh¬ teckning, som är avledd aven motsvarighet till hund, und i Fjädmndaland, Oppund i Södermanland (av¬ nämligen fht. fsax. hunno, mht. mit. hunne. Detta seende de senare Hagunda, Norunda, Lagunda och ord är mest känt i betydelsen ’centenarius’, dvs. som Oppunda härad), möjligen också i två hundares- beteckning för ledaren för en centena, en frankisk namn i Västmanland. institution som tjänade militära, polisiära och judi- När det gäller samhällelig organisation och terri¬ ciella syften. Denna specialbetydelse hjälper oss inte toriell indelning, söker man gärna efter utländska att komma åt innebörden av den svenska distriktsbe- förebilder eller överhuvud internationella samband. teckningen hund. Ordets ursprung ger emellertid be¬ Så har på senare tid räknats med inflytande på hun- sked som är av gmndläggande betydelse för förståel¬ daresindelningen från engelskt håll. Orsaken till det¬ sen av hund och hundare. Vi kommer därmed över ta antagande är den välbekanta engelska indelningen till dessa termers etymologi. i hundred-distrikt, som är känd från 900-talet och Distrikt sbeteckningen hund är etymologiskt iden¬ som numera uppfattas som en förhållandevis sent in¬ tisk med det gamla germanska räkneordet *hunda förd (eller reorganiserad) domstols-, förvaltnings- ’hundra’: got. hunda plur., fht. hunt, fsax. feng. och skatteorganisation. Den engelska indelningen hund. I nordiskan saknas denna ursprungliga form anknyter till den gamla skatteenheten hide, jämför¬ av räkneordet; i stället har vi den utvidgade formen bar med den nordiska bol-enheten (lat. mansus). hundra, motsvarande ty. hundert, eng. hundred. (Andersson 1979 s. 122 f. med hänvisningar, Am- Vad för ett hundratal distriktsbeteckningen avser, är gart 1979 s.28 f.) Den engelska hundred-indeirnngen inte utan vidare klart, men här hjälper oss den konti¬ är lätt gripbar i källorna, och försöket att med dess nentalgermanska avledningen hunno. Detta är en hjälp belysa svenska förhållanden är alltså förståe¬ urgammal bildning med ett suffix som betecknar ligt. Från språklig sida måste emellertid framhållas ledare. Bildningar av detta slag utgår från olika be¬ att de svenska termerna inte har någon förbindelse teckningar för personkollektiv, t.ex. fvn. pjödann med den engelska termen hundred. Det germanska ’hövding’ till pjöd ’folk’ (t.ex. i namnet SvipjOd). räkneordet hundra (eng. hundred) förekommer som Därmed är det klart att hunno ursprungligen bety¬ distriktsbeteckning uteslutande i England. Ett even¬ der ’ledare för hundra man’ och att hund följakt¬ tuellt engelskt inflytande på den svenska hundares- ligen från böljan har avsett ’(skara på) hundra man’. indelningen träffar alltså svårligen dennas rötter. På rent språklig väg låter sig alltså konstateras att Termerna hund och hundare visar fastmer tydligt en gmppering i enheter på (ungefär) hundra man samband med kontinentalgermanskt språkmaterial. måste ha spelat en viktig roll i det gamla germanska Det nordiska hundare har en direkt motsvarighet på samhället. Annars hade det inte varit nödvändigt kontinenten, dock endast betygad som ortnamns- med en speciell ledarbeteckning hunno. element, -huntari/-hunderi. I Alemannien (i nuva¬ Åt samma håll som hund ’hundra man’ pekar rande Baden-Wurttemberg och Schweiz) nämns åtta hundare/huntari. Jag kan här inte gå närmare in på

54 den etymologiska diskussionen av det senare ordet på nytt ivrigt förordats från arkeologiskt och kul- utan hänvisar till en utförligare framställning (se n. turgeografiskt håll (se Andersson 1979 s. 113 f. och 2). Såsom tidigast historikerna Josef Sandström och jfr vidare Björn Ambrosianis och Åke Hyenstrands Erland Hjärne har föreslagit, är hundare sannolikt uppsatser i detta tidskriftsnummer). Diskussionen en sammansättning av hund och en kompositions- knyter härvidlag gärna an till en idé av historikern form av subst. här (i urnordisk form *harjaR). Som Stefan Söderlind att hundaresindelningen liksom betydelse kan då anges ’här på hundra man’. Ordet också häradsindelningen skall förknippas med den här har, såsom dess etymologi visar, från början det romersk-frankiska centuriatio och ses som en ur¬ krigiska innehåll som vi också idag förknippar med sprunglig indehiing i enheter om hundra plogland. ordet. Eftersom emellertid hos germanerna här och Det är begripligt att Söderlinds förslag har vurmit folk praktiskt taget var ett och detsamma eller, an¬ anklang. Flera discipliner trevar efter en fast punkt, norlunda uttryckt, folket bestod av de vapenföra när det gäller hundaresindelningen, och det ligger männen, kan hundare också återges med ’skara på därvid naturligtvis nära till hands att försöka sätta hundra man’. Med denna förklaring är hundare inte in den nordiska indelningen i ett större europeiskt bara som distriktsbeteckning utan också till sitt ur¬ sammanhang. Söderlind bygger sin hypotes på språk¬ sprung synonymt med det till grund liggande hund. liga argument, främst härledningen av orden hund, Varken som räkneord (se ovan) eller som distrikts¬ hundare och även härad. Dessa argument är emeller¬ beteckning har det gamla hund levat kvar utan er¬ tid helt ohållbara, och hans hypotes har därför av¬ satts med sammansättningarna hundra och hundare. visats från språkvetenskapligt håll (se utförligare Hundra kan återges med ’hundratal’, hundare med Andersson 1979 s. 102 f. n. 71, 114 f. med hänvis¬ ’hundraskara’, och det har antagits att de båda ut¬ ningar). Gmndtanken, idén om främmande infly¬ vidgade formerna från böljan tjänat till större tyd¬ tande på den nordiska distriktsindelningen, kan na¬ lighet. Etymologin av hundare bekräftar den roll turligtvis lika fullt innehålla något av sanning, men som gruppering i hundramannaenheter har spelat i det återstår i så fall att motivera den med andra skäl det gamla germanska samhället.Ytterligare bekräf¬ än språkliga. Det är för forskare inom icke-språkliga telse erbjuder två notiser i Tacitus Germania från vetenskaper viktigt att beakta detta förhållande. Dis¬ omkring år 98 e.Kr. Både inom krigs- och domstols¬ kussionen under senare tid belyser ganska väl svårig¬ väsendet figurerar där grupper om hundra man som heterna i tvärvetenskapligt samarbete. kallas centeni och som på germanskt språk bör ha Från språklig synpunkt finns det inget som talar benämnts med *hunda (eller ett därtill bildat ord). för att hundaresindelningen har främmande ur- Vi kan alltså påvisa en germansk förkärlek för hun¬ spmng. Ordet hundare skulle i och för sig kunna dratalet i olika offentliga sammanhang, men vad vara lånat från kontinenten, men inget tyder på att som ytterst ligger bakom denna torde väl förbli för¬ så skulle vara fallet. Rimligen emanerar hund och borgat. hundare ur en och samma germanska hundramanna- Sammanfattningsvis kan konstateras att vi har två gruppering. gamla germanska ord, hund och hundare, som båda Förklaringen av hund och hundare såsom ur¬ betytt ’(skara, här på) hundra man’. Detta konsta¬ sprungligen avseende manskapsstyrkor kan ytterli¬ terande leder naturligen till slutsatsen att distrikts- gare underbyggas, om vi ser till den nordiska di¬ beteckningarna syftar på krigsmanskap, och utifrån striktsterminologin.^ Inom denna terminologi intar de geografiska förhållandena är det då närmare be¬ ledungen en dominerande ställning, och endast för stämt rimligt att de avsett ledungsskeppens man¬ termer inom krigsväsendet spelar distriktens storlek skap. Detta är också den ena huvudlinjen i den mo¬ en roll. Det rör sig därvid dock aldrig om direkta derna diskussionen om hundaresindelningen. Den uppgifter om distriktens storlek (t.ex. antal gårdar går tillbaka på en idé av Erland Hjärne, i vars forsk¬ eller skatteenheter) utan om deras prestation. Lik¬ ning just överensstämmelsen mellan skepp och di- som t.ex. distriktet skip har haft att ställa ett skepp, striktsindelning är en ledande tanke, och den har distriktet hamna (eg. ’årband’) en roddare till för¬ också hävdats av Gerhard Hafström. fogande, så har hund och hundare haft till uppgift Förklaringen av hund och hundare såsom emane¬ att ställa upp hundra man. Hund och hundare har rande ur ledungsorganisationen var länge gängse me¬ alltså först avsett manskapet på hundra man och se¬ ning. Emellertid har på senare tid en gammal tanke, dan det distrikt, som skulle ställa upp detta man¬ som förknippar hund och hundare med antalet be¬ skap, eventuellt också utrusta erforderligt antal byggelseenheter (gårdar) i det beträffande området, skepp. Många försök har gjorts att närmare beräkna

55 skepps- och manskapsförhållanden i de ursprungliga språkslös böljan med rötter i naturliga gmpperingar. distrikten, varvid både decimalt och duodecimalt Det är med andra ord möjhgt att hund-distrikten hundrade, 100 resp. 120, kommit till användning. har en förhistoria i naturliga bygder. Det är tänkbart Dessa beräkningar lämnas här därhän. Problemet att hövdingar i de skärgårdslandskap det här är fråga med dem är snarare lättheten än svårigheten att få om i förhistorisk tid indelat sina skeppsmanskap i räknestyckena att gå ihop. styrkor på (ungefär) hundra man, så långt som möj¬ För undvikande av missförstånd bör tilläggas att ligt i anslutning till naturliga bygder. De från böqan det naturligtvis inte firms någon oöverbryggbar mot¬ personella beteckningarna kan sedan ha överförts sättning mellan å ena sidan ett manskap på hundra på manskapens bygdegemenskaper. Denna tanke man och å andra sidan hundra gårdar. Gerhard Haf- låter sig mycket väl förenas med en uppfattning i ström sätter i sina skrifter regelbundet prestationen, nyare historieforskning att stormännen spelat en antalet man, i relation till bebyggelsen. Det är emel¬ viktig roU för ledungens uppkomst. Utifrån ansatser lertid från språklig synpunkt klart att vi för hund som de här nämnda kan senare, t.ex. vid bildandet och hundare har att utgå från betydelsen ’(skara, här av folklanden, en mera systematisk indelning ha ge¬ på) hundra man’. nomförts. Folklanden fömtsätter genom sina namn en genomförd indelning, och en eventuell förhistoria får därmed förläggas långt tillbaka i tiden. Frågan om hund- och hundaresindelningens ur¬ En sådan utveckling som den här sist skisserade sprung hör till de stora, klassiska problemen. Något låter sig naturligtvis inte bevisas. Den kan emellertid entydigt svar är knappast att vänta, men det är vik¬ förtjäna att nämnas som en arbetshypotes. Det är tigt att olika vetenskaper stegvis försöker bringa frå¬ möjligt att manskapsgmpperingar med anknytning gan närmare sin lösning. Med utgångspunkt från ter¬ till naturliga bygder kan ligga till gmnd för hund- minologin skall här några synpunkter anläggas på in¬ indelningen. Det är i så fall en viktig synpunkt vid delningens urspmng. en jämförelse med häradsindelningens urspmng (se Intresset koncentrerar sig till hund, den bevis¬ slutet på nästa avsnitt). ligen äldre av de båda distriktsbeteckningarna, och då framför allt till de tre folklanden i Uppland, Attundaland, Fjädntndaland och Tiundaland. Dessa Härad som distriktsbeteckning har enligt en vanlig mening varit självständiga land¬ skap, som i förhistorisk tid förenats till en enda stats¬ Häradsindelning är under medeltiden utmärkande bildning. Namnen, som helt enkelt anger antalet di¬ för Danmark (inklusive Skåneland, dvs. de nuvaran¬ strikt i folklanden, är under sådana omständigheter de svenska landskapen Skåne, Halland och Blekinge) något påfallande. De tyder på att det här inte rör sig och för götalandskapen (med Öland men utom Got¬ om urgamla landskapsenheter. I så fall skulle vi ännu land) och vidare för Närke och Värmland (se fig. 1). under medeltiden ha väntat oss äldre namn i bruk. Frågan i vad mån det har funnits häradsindelning i Det är helt osannolikt att gamla,naturligt framvuxna Norge (inklusive Bohuslän) har varit föremål för liv¬ namn fullständigt skulle ha trängts undan av nya, lig diskussion (Andersson 1965 s. 10 f., dens. 1974 administrativt präglade namn, givna utifrån antalet s. 42 med hänvisningar); den tas inte upp i detta hund-distrikt. Sannolikt har de tre folklanden upp¬ sammanhang. kommit genom att mindre bygder sammanslutits Ordet härad (fda. hcerath, fsv. hcerap) ’häradsdi- under en gemensam hövding (kung). De större enhe¬ strikt’ är tidigast känt i forndanskan. I Knut den he¬ terna, dvs. de nybildade folklanden, kan sedan ha liges gåvobrev 1085 (Diplomatarium Danicum 1:2 underkastats en indelning i hund-distrikt, som S.49 ff.), där Knut skänker gods i Skåne och på Själ¬ bildat utgångspunkten för namnen. Ett sådant ur¬ land till Lunds domkyrka, uppträder det i en rad spmng till namnen fömtsätter att vederbörande själländska häradsnamn; {In) Ramseherathi, Sema- folkland utgjort en enhet men inte att det funnits en herathi, Tuna herathi, Hornsherathi, Liunga herathi, överordnad stat. lurlunda herathi, avseende de nuvarande Ramso, Det är emellertid inte nödvändigt att anta att Somme, Tune, Horns, Lynge och Jorlunde herreder. hund-distrikten utgjort en novation, som först efter I samma brev nämns två skånska områden, (A) Geri sammanslutningen till större enheter införts av en och (A) Guthisbo, avseende de senare Gärds och central överhet. Det ligger, också från språklig sida, (V. och Ö.) Göinge härad. Det har utifrån namn¬ minst lika nära till hands att tänka sig en mera an¬ formerna hävdats att häradsindelningen i Skåne inte

56 skulle ha varit genomförd vid denna tid. Denna »bygdehäradenas» framträdande och välbekanta språkliga bedömning är emellertid inte hållbar, och roll för den värmländska häradsindelningen men tar en närmare granskning visar att starka indicier talar egentligen inte upp frågan om vilken roll nybildade för att också Geri och Guthisbo fungerat som hä- namn på härad, tillkomna genom organisatoriskt in¬ radsnamn (Andersson 1982 s. 53 ff.). Knuts gåvo¬ grepp, spelar i det värmländska häradsnamnsmöns- brev ger alltså inget bidrag till dateringen av härads- tret. Den administrativa överlagring som vi här tycks institutionen på gammalt danskt område (se vidare få räkna med vore värd ett närmare studium. nedan avsnitten om häradsnamnens struktur och om Trots att häradsindelningen i motsats till hund- häradsindelningens ålder). och hundaresindelningen inte rent terminologiskt Medan hund- och hundaresindelningen utifrån knyts till någon viss samhällsinstitution, kan ett stu¬ själva termerna hund och hundare låter sig infogas dium av dess ursprung ge värdefull belysning åt i ett bestämt organisatoriskt sammanhang, nämligen framväxten av en forntida territorieO indelning.'* ledungsinstitutionen, ger ordet härad inte i sig nå¬ Häradsindelningen har av allt att döma uppstått i gon ledtråd om häradsindelningens ursprung. Danmark, varifrån den sedan får antas ha spritts till 1 motsats till hund och hundare, som är strikt Sverige. Beträffande häradets ursprung koncentrerar knutna till den gamla svealändska territoriella in¬ sig därför intresset till Danmark, närmare bestämt delningen, är ordet härad, som är ett exklusivt nor¬ till förhållandet mellan naturlig bygdegruppering diskt ord utan motsvarighet i andra germanska och en av en överhet genomförd distriktsindelning. språk, väl känt också i annan användning än som På Fyn och Själland motsvarar häradsdistrikten i teknisk term. På västnordiskt område och även i stor utsträckning men ingalunda genomgående na¬ fornsvenskan uppvisar ordet den helt allmärma turliga bygdebildningar, medan på Jylland och i Skå¬ betydelsen ’bygd’. 1 denna betydelse är härad — neland häradsdistriktens gränser normalt har artifi¬ självständigt och/eller såsom ortnamnselement — ciell karaktär. Häradsindelningen synes därför inte spritt över praktiskt taget hela det nordiska språk¬ huvudsakligen återspegla en själwuxen bygdegrup¬ området. (Andersson 1974 s. 41 ff.) pering utan vara en på administrativ väg genomförd Etymologin av ordet härad är omstridd, men vi indelning. kan med stor säkerhet utgå från att ordet är sam¬ Härad som distriktsbeteckning hör till en liten mansatt av orden (i modern form) här och råd och karakteristisk gmpp inom den gamla nordiska di- att det från början betytt ’makt över här/folk’ e.d., striktsterminologin, som just består av allmänna be¬ varur en konkret, territoriell betydelse ’bygd ly¬ teckningar av detta slag. När det gäller uppkomst¬ dande under en hövding’ e.d. utvecklats (Andersson miljön, koncentrerar sig intresset enligt vad som här 1974 s. 43, dens. ms. 1). I ordet här ligger, såsom anförts till Fyn och Själland. Vi torde kunna räkna framhålls i anslutning till hundare i föregående av¬ med att naturliga bygder på öarna tidigt, före den snitt, från böljan ett krigiskt moment. Folket, de systematiska häradsindelningen, har kallats för vapenföra männen, var ett folk i vapen. Vad som är härad och sannolikt i viss utsträckning burit namn viktigt, när det gäller att diskutera häradsindelning¬ på -hcerath, alldeles som t.ex. en rad bygder, främst ens ursprung, är emellertid att ordet härad har ut¬ socknar, i Mälarlandskapen. Vi får alltså inom hä¬ vecklat en allmän betydelse ’bygd’. radsindelningens sannolika ursprungsområde räkna Härad i betydelsen ’bygd’ förekommer i ganska med »bygdehärad ». Vid en viss indelning av en stör¬ re många ortnamn i Sverige. Från området med härads- enhet, ett »land», har man — kan vi förmoda — indelning kan nämnas sockennamnen Amnehärad funnit det lämpligt att utgå från dessa självvuxna och Upphärad i Västergötland. Talrikare är sådana bygder, säkerligen med vissa modifikationer, och »bygdehärad», som de brukar kallas, av naturliga härad har då naturligt erbjudit sig som term för de skäl utanför häradsindelningens område. En rad nya distrikten. Ur den allmänna bygdebeteckningen »bygdehärad» möter på uppsvenskt område, främst har därmed en teknisk term vuxit fram. Med den så som socknar, t.ex. Vagnhärad och fsv. prabohceraf} uppkomna indelningen som mönster har sedan en (nu Råby-Rekarne) i Södermanland samt Lohärad motsvarande indelning genomförts också inom and¬ och fsv. Funbohcerab (nu Funbo) i Uppland. (An¬ ra områden, där man inte eller bara delvis kunnat dersson 1982 s. 67 f. med hänvisningar.) I Värmland anknyta till naturhg bygdebildning. Därvid har sam¬ förekommer både »bygdehärad» och häradsdistrikt i ma term, härad, använts,varvid dess gamla betydelse, teknisk mening. Erland Rosell (1981 s. 24 ff.) har ’bygd’, givetvis saknar all relevans. Som en följd av nyligen berört detta förhållande. Han understryker denna utveckling har den gamla betydelsen av ordet

57 härad, ’bygd’, kommit att utplånas inom häradsin- raf) {-bo < -boa, gen. plur. av -boe ’inbyggare’) i delningens ursprungsområde. »Bygdehärad» saknas Östergötland, avseende Gullbergs, Bråbo och Valke- på danskt område, utom möjligen på Jylland, vilket bo härad (typ 1), dels sådana som uppträder utan i så fall skulle kunna ses som en bekräftelse på att detta element, t.ex. Kind och Yfjre i det medeltida häradsindelningens rötter inte är att söka där utan Småland (nu Kinda och Ydre i Östergötland) och på öarna. Vapsbo (nu Vadsbo) i Västergötland (typ 2). Namn av typ 1 betecknar primärt de administrativa distrik¬ ten; först genom det tillagda hoerap blir namnet till Såsom här flera gånger har framhållits, pekar å ena distriktsnamn. Namn av typ 2 betecknar ursprung¬ sidan hmd, hundare och å andra sidan härad åt var ligen områden, som först sekundärt uppträder som sitt håll, när det gäller urspmnget, trots att hundare häradsdistrikt. Kind och Ypre är ursprungligen och härad under medeltiden svarar mot varandra. namn på bygder (»land»), Vapsbo ursprungligen Häradet har av allt att döma sitt ursprung i natur¬ namn på ett distrikt i den speciellt västgötska bo-in¬ liga bygdegrupperingar. Hundaret däremot är från delningen. Häradsnamn av samma typ som Kind och böljan som manskapsstyrka knutet till ledungen. Så¬ Ypre är säkerligen de ovan i avsnittet om härad som som framhålls i avslutningen till föregående avsnitt, distriktsbeteckning nämnda fda. Geri och Guthisbo kan emellertid också hundaret — eller snarast hund¬ i Skåne.^ distriktet - ha en förhistoria, där anknytningen till Av de namn som från början innehåller elementet naturliga bygder spelat en roll. hcerap finns det formellt sett två huvudtyper, dels Det ursprungliga syftet med hund/hundaresindel- sådana som består av ett ortnamn (normalt i gen.) ningen får anses klarlagt. Indelningen avsåg att skaf¬ + hoerap (typ 1.1), dels sådana som består av en in- fa manskap till ledungen. Om syftet med häradsin- byggarbeteckning i gen. plur. + hoerap. Den första delningen ger terminologin som sagt inget besked. gruppen utgår normalt från namnet på distriktets Det kan i och för sig röra sig om en judiciell indel¬ samlingsplats, tingsplats, t.ex. Gulb{i)cerghs hcerap ning i tingslag, men det är också möjligt att även med namn efter tingsplatsen Gulb{i)cergh. Mera pro¬ häradsindelningen ursprungligen tillkommit för att blematiska är de namn som innehåller inbyggarbe- tjäna ledungen. Som ett indicium härpå har fram¬ teckningar. Rent formellt kan dessa inbyggarbeteck- hållits de danska häradenas orientering mot hav och ningar syfta antingen på en bygd eller också på di¬ vattenleder (P. Rasmussen i KL 6, 1961, sp. 489, striktets tingsplats. Braboar var folket i häradets C. A. Christensen i KL 10, 1965, sp. 444). huvudbygd vid Motala ström och Bråviken, vars Mot bakgrund av det här anförda är det möjligt namn innehåller samma element Brå- som härads- att motsättningen mellan härads- och hund/hun- namnet (typ 1.2.2 ). Valkabo syftar däremot säker¬ daresindelningens ursprung inte är så stor som ter¬ ligen på en tingsplats (typ 1.2.1 ). Namn av den se¬ minologin kan tyckas ge vid handen. nare typen är alltså semantiskt sett direkt jämför¬ bara med typen Gulb{i)cerghs hcerap. Schematiskt har vi alltså att göra med följande Hundares- och häradsindelningens struktur typer av häradsnamn: belyst av namnen 1.1. X:s hcerap-. X = tingsplats, t.ex. Gulb{i)oerghs hoerap I de två föregående avsnitten diskuteras hundares- 1.2. X-inbyggarnas hcerap och häradsindelningens ursprung. Också genomfö¬ 1.2.1. X = tingsplats, t.ex. Valkabo hoerap randet av dessa indelningar kan belysas med språk¬ 1.2.2. X = bygd, t.ex. Brabo hoerap ligt material, nämligen med hjälp av själva hundares- 2. X: X = bygd eller äldre distrikt, i.ex.Kind, och häradsnamnen. Ypre, Vapsbo För att klargöra detta är det nödvändigt med en Hundaresnamnen uppvisar samma typer. kort beskrivning av de olika huvudtyperna av hun¬ Typ 1.2 kräver etymologisk diskussion, för att dares- och häradsnamn. Jag exemplifierar med hä- det skall kunna avgöras om ett bygdenamn eller ett radsnamn (se utförligt Andersson 1965). tingsplatsnamn ligger till grund. Däremot låter sig Bland häradsnamnen är först och främst att skilja motsättningen mellan typ 1.1 (namn efter tingsplats) på två typer, dels sådana som från början innehåller och typ 2 (gamla bygdenamn) normalt lätt konstate¬ elementet hoerap som fast beståndsdel, t.ex. fsv. ras utifrån namnens fomsvenska form. En förutsätt¬ Gulb(i)cerghs hcerap. Brabo hcerafj och Valkabo hoe- ning är att namnen, såsom vanligen är fallet, är väl

58 belagda i de medeltida källorna. rättats till häradsdistrikt. Själva namnformerna, fsv. Redan en formell analys av hundares- och hä- Kind och Ypre, visar att vi har att göra med gamla radsnamn möjliggör alltså en grovuppdelning i di¬ självvuxna bygder, »land». En analys av häradsnam- strikt, som nyskapats vid indelningens genomföran¬ nen i det gamla Småland, vartill Kinda och Ydre de, och distrikt, som återgår på gamla, redan före in¬ hörde under medeltiden, visar att alla häradena i delningen existerande bygder. Själva namnen kan norra delen av det nuvarande landskapet är av denna med andra ord ge upplysning om vad som är nyska¬ typ. Det gäller från nordväst till sydost »smålanden» pat vid distriktsindelningen och vad som så att säga Vista, Tveta, Vedbo, Sevede, Tjust, Aspeland och är övertaget från ett äldre kulturlandskap. Handbörd. Dessa »land» har alltså inordnats som di¬ Några exempel kan belysa detta. Kinda och Ydre strikt i häradsorganisationen. De övriga »landen» i har redan nämnts som exempel på bygder som in¬ Småland har däremot varit för stora för att i sin hel-

Fig. 2. De medeltida häradena i Småland. - Kattan visar förhållandet mellan »land» och härad. De flesta av de gamla »landen» har inordnats som distrikt i häradsorganisationen och därvid behållit sina gamla namn. Andra »land», Möre, Njudung och Värend, har indelats i nya distrikt med namn på hoera/> (här förkortat h.). Finnvedens gamla tredelning i Sunnerbo, Västbo och lever kvar 1 Östbo häradsorganisationen. — Förlaga: Atlas över Sverige 133-134. Det medeltida Sverige. Stockholm 1967. 1 = gräns för härad som utgörs av gamla »land». 2 = gräns för härad som utgörs av Finnvedens tre huvudbygder. 3 = gräns för nybildade härad.

59 het inlemmas i denna organisation. Njudung har tu- nom sin form att de inte är nybildade häradsdistrikt delats i Västra härad och Östra härad, Möre i Norra utan går tillbaka på en äldre uppdelning av Finnve¬ härad och Södra härad (senare Norra resp. Södra den. Sarmolikt betyder namnen helt enkelt ’söder-, Möre härad). Det betydligt större Värend har in¬ väster- och österbygden’. (Andersson 1965 s. 19 ff.; delats i fem häradsdistrikt. Finnveden slutligen be¬ se fig. 2.) Det tydligt avläsbara förhållandet mel¬ står under medeltiden av tre härad, men dessas lan bygd och härad i Småland har spelat en viktig namn, fsv. Sunderbo, Vcestbo och 0stbo, visar ge¬ roll vid framanalyserandet av häradsnamnstyperna.

Fig, 3. De medeltida hundarena i Uppland. - De heldragna, tjockare linjerna avgränsar Tiundaland i norr, Fjädrundaland i syd¬ väst och Attundaland i sydost samt Roden (Roslagen) utefter kusten i öster. Kartan visar hur hundaresorganisationen är upp¬ byggd dels av distrikt med namn på {-)hundare (här förkortat h.), dels av äldre distrikt med namn pä -(h)und, dels slutligen av gamla bygder med naturligt framvuxna bygdenamn. - Förlaga enligt fig. 2.

60 Intressantare resultat kan utifrån namnstrukturen der med härad, alla med namn som — direkt eller in¬ nås i andra direkt via landskap med mindre markerad bygde- inbyggarbeteckning - återgår på en tings¬ bildning. Så kan genom formell analys påvisas att en plats. Det gäller från väster till öster Dals, Aska, Bo¬ rad härad i Västergötland går tillbaka på gamla byg¬ bergs och Gullbergs härad i norr, Lysings, Göstrings, der; Ale, Bollebygd, Gäsene, Hising (Ö. Hisings hä¬ Vifolka och Valkebo härad i söder. Också östra de¬ rad), Kind, Kåkind, Kålland, Mark, Redväg och Sä- len av landskapet visar en systematisk indelning i hä- vedal, vartill sluter sig det gamla bo-distriktet Vads¬ radsdistrikt utefter slättens väst-östliga längdaxel. bo (Andersson 1965 s. 121 ff.). Likaså kan i Upp¬ (Andersson 1965 s. 179 ff.; se fig. 4.) land med hundaresnamnens hjälp konstateras flera Ett hknande mönster för häradsindelningen som bygdegemenskaper som inordnats i hundaresorga- östgötaslätten uppvisar t.ex. södra Halland med ny¬ nisationen. I Attundaland möter Arland (Ärling- bildade härad, nämligen från söder till norr Höks, hundra härad) och Soland (Sollentuna härad), i Tönnersjö, Halmstads, Ärstads och Faurås härad. Fjädrundaland Trögd och i Tiundaland Bälinge, Denna indelning står i skarp kontrast till norra Hal¬ Oland, Vendel och Våla, kanske också Vaksala land med gamla bygder, nämligen Himle, Viskardal (Andersson 1980 s. 160 ff., dens. 1981 s. 85 ff.). (Viske härad) och Fjäre. (Andersson 1965 s. 81 ff., Bland de uppländska hundarena låter sig av formella 99 f., 173.) skäl också urskiljas de tre ovannämnda hund-di- Bland hundaren i Uppland som enligt namnen är strikten Hagunda, Lagunda och Norunda. (Se fig. 3.) klart nybildade kan nämnas Bro hundare i Attunda¬ Vid sidan av härad och hundaren som går tillbaka land, As hundare (Åsunda härad) och porsakers hun¬ på gamla bygder möter nyskapade distrikt. Slätten i dare (Torstuna härad) i Fjädrundaland och Ullar- västra Östergötland är systematiskt indelad i två ra¬ akers hundare (Ulleråkers härad) i Tiundaland (An-

Fig. 4. De medeltida häradena i Östergötland. - Kartan visar det medeltida landskapets systematiska indelning i häradsdistrikt med namn på hceraj> (här förkortat h.). - Förlaga enligt fig. 2.

61 dersson 1980 s. 160 ff.,dens. 1981 s. 85ff.;se fig. 3). Hundares- och häradsindelningens ålder Exempel som de här nämnda ger en inblick i di- striktsindelningens genomförande. Den överhet som Knappast på någon punkt inom hundares- och hä- genomfört den nya indelningen har dels systema¬ radsdebatten har meningarna gått så vitt isär som be¬ tiskt tillskapat distrikt, dels emellertid också i den träffande dateringen. Bäst belyses detta med en nya organisationen infogat gamla bygder, som natur¬ antydan om diskussionen om hund- och hundares- ligtvis kan ha modifierats och justerats men som i distriktens ålder. I Gerhard Hafströms stora arbete allt väsenthgt får antas motsvara de gamla bygde- Ledung och marklandsindelning (1949), där han enheterna. Särskilt klart framträder denna motsätt¬ först framställer sin teori om hund och hundare som ning vid jämförelse mellan slättbygd och mera ku¬ ledungsdistrikt, anknyter han till den bekanta upp¬ perat land, t.ex. södra Halland gentemot norra Hal¬ giften i Tacitus Germania från slutet av första år¬ land eller östgötaslätten gentemot norra Småland (se hundradet e.Kr. att svearnas civitates (samhällen) fig. 2 och 4). Det är alldeles tydligt att de topogra¬ var mäktiga genom sina flottor (Hafström 1949 s. fiska förhållandena och de därav betingade bygde- 11 ff.). För den senare betygade ledungsindelningen grupperingarna härvidlag har spelat en avgörande föreslår han en datering tidigast till senare delen av roll. romersk järnålder (omkr. Kr.f. — omkr. 400 e.Kr.) Dessa resultat från språkhg sida måste alltid be¬ och senast till tidig vendeltid (600-talet); mest san¬ aktas, när man diskuterar indelningarnas struktur nolik förefaller honom en datering till folkvand- och syfte. När det gäller beräkning av storlek och ringstiden (omkr. 400-500 e.Kr.) (Hafström 1949 prestationsskyldighet, är det viktigt att undersök¬ s. 127). A andra sidan hävdar Erik Lönnroth (1977 ningarna i första hand koncentreras till klart nyin¬ s. 13 ff) att hundaresindelningen är sekundär till den rättade distrikt. Detta har man inte alltid tagit ve¬ tidiga kristna organisationen (jfr också Lönnroths derbörlig hänsyn till i debatten. bidrag i detta tidskriftsnummer). Dessa dateringar En fråga beträffande hundares- och häradsindel- visar faktiskt en spännvidd på mnt tusen år. Visser- ningen som direkt inställer sig är den, vilken roll hgen håller sig diskussionen om hund/hundaresindel- distriktens inbördes storlek har spelat. De bygder ningens och ledungens ålder mestadels inom den som inordnats i distriktsorganisationen kan, vad senare hälften av den nämnda tidrymden (Anders¬ storleken beträffar, uppenbarligen i betydande grad son 1979 s. 121 f.), men också denna snävare tids¬ avvika från nybildade distrikt. Vad har detta att be¬ ram understryker det kronologiska problemets tyda för analysen av distriktens uppgifter och pres- svårighetsgrad. tationsskyldigheter? Kan indelningens syften ha varit olika på olika håll? Är det i så fall fråga om en kronologisk skiktning? Det är en angelägen uppgift för olika discipliner att En indelning i likstora distrikt, som Sölve Görans¬ försöka precisera den egna vetenskapens bidrag till son i sitt bidrag i detta tidskriftsnummer påvisar dateringen avhund/hundares- och häradsindelningen. från Öland, talar klart för att indelningen syftat till Avsikten med mitt bidrag är att försöka visa i vad en rättvis fördelning av vissa prestationer. Olikstora mån språkliga förhållanden kan belysa dateringsfrå- distrikt kan däremot ha fungerat utmärkt som tings¬ gan. lag; avgörande för jurisdiktionsdistrikt är kommuni- När det gäller häradsindelningen, bör till att börja kationsmöjUgheterna. Är det delvis fråga om en pri¬ med framhållas att den inte överallt har samma märt judiciell indelning? Eller har bygder av olika ålder. Såsom nämns i avsnittet om härad som di- storlek inordnats i distriktsorganisationen av prak¬ striktsbeteckning, är häradsindelningen av allt att tiska skäl och i stället ålagts differentierade presta¬ döma äldst i Danmark. Den har därifrån spritts inte tioner? bara till svenskt område utan också till Nordfrisland Frågorna hopar sig, och de här ställda frågorna (Andersson 1965 s. 60 f.). Området med hund/hun- tillkommer det andra discipliner än språkvetenska¬ daresindelning utgör en mera sluten enhet: Uppland, pen att besvara. Såsom jag här har försökt visa, är Södermanland och Västmanland omkring Mälaren. det emellertid vid diskussion om hundares- och hä- Huruvida distriktsindelningen här är äldre inom nå¬ radsindelningen nödvändigt att ta hänsyn till nam¬ got område, i så fall snarast Uppland, är ovisst, och nens språkliga form och de slutsatser som denna ger det låter sig i vaqe fall inte avgöras från språklig ut¬ möjlighet till. gångspunkt.

62 Både hundare och härad är som distriktstermer Onsjö härad (fda. Othins hcerath) i Skåne, kanske klart betygade från 1000-talet, genom Jarlabanke- också Luggude härad i Skåne (till ett ord eller namn stenen resp. Knut den heliges gåvobrev 1085. Såsom för ’äringsgud(inna)’). Här kan också nämnas att framhålls i avsnittet om hund och hundare som di- gudanamnet Frö dessutom ingår i ett till häradsin¬ striktsbeteckningar, ligger under de från medeltiden delningen knutet namn, fsv. Frosficerpunger, Qär- kända hundaresnamnen ett äldre skikt med namn på ding i Vadsbo härad i Västergötland, och för övrigt -hund, varav endast brottstycken är bevarade. Det också i ett uppländskt tolftnamn, fsv. Frostolpt (se¬ äldsta vittnesbördet härom är de tre folklanden, At- nare Frösthults socken). Det bör dock tilläggas att tundaland, Fjädrundaland och Tiundaland, av vilka namn av denna typ också kan vara elliptiskt bildade de två sistnämnda är kända redan från omkring till ett ortnamn med gudanamn som förled. I så fall 1050. Dessa namn bildar en fast punkt i kronologin. är rehgiös anknytning styrkt endast för de till gmnd Att döma av det ungefär samtida belägget på hun¬ liggande ortnamnen men inte för distriktsnamnen dare var hund vid denna tid säkerligen en föråldrad själva, och då ges inte heller något bidrag till date¬ term. Folklandsnamnen och därmed hund-indel¬ ringen av distriktsindelningen.^ ningen bör därför sträcka sig en god bit tillbaka i ti¬ Något säkert stöd för att hänföra häradsindel¬ den före 1000-talets mitt, snarast till tidigare delen ningen till en betydligt äldre tid än tiden för Knut av vikingatiden eller äimu äldre tid. Någon bortre den heliges gåvobrev ger visserligen inte de anförda gräns kan inte sättas utifrån det här anförda materi¬ namnen, men från språklig synpunkt finns inget som alet. hindrar att häradsindelningen är jämgammal med Häradsindelningen låter sig inte på samma sätt hund-indelningen. som hund-indelningen följas bakåt i tiden. Det har Ytterligare en språklig synpunkt bör tas upp hävdats att Knut den heliges gåvobrev skulle spegla vid diskussion om hund/hundares- och häradsindel- just den brytningstid då häradsindelningen höll på ningens ålder, nämligen den ordgeografiska. Hun¬ att genomföras i Danmark. dare är i Norden ett ord med mycket begränsad ut¬ Såsom nämns i avsnittet om härad som distrikts- bredning. Det är ett exklusivt sveaord, som utmär¬ beteckning, anges vid lokaliseringen av de själländ- ker landskapen omkring Mälaren. Detsamma gäller ska godsen flera härad med namn innehållande ele¬ det äldre hund. Härad är som distriktsterm utmär¬ mentet fda. hcerath. För de skånska godsen saknas i kande för Danmark och Götaland, dessutom för allmänhet motsvarande lägesuppgift, men några gods Närke och Värmland. Inom Sverige är härad som lokaliseras till Geri och Guthisbo. teknisk term ett typiskt götaord. Denna motsättning

Av dessa fakta har dragits den slutsatsen att hä¬ mellan de — i inskränkt mening — »svenska» hund radsindelningen 1085 ännu inte var genomförd i och hundare och det götiska härad är av väsentlig Skåne och att Geri och Guthisbo vid denna tid be¬ betydelse för diskussionen om hundares- och härads- tecknade områden av annan karaktär, som först indelningens ålder. senare blev till häradsdistrikt. Såsom jag visat i en De båda indelningssystemen, som i varje fall un¬ utförligare framställning (Andersson 1982 s. 55 ff.), der medeltiden svarar mot varandra, uppvisar alltså är dessa slutsatser inte hållbara..Formellt sett finns olika distriktstermer. Denna fördelning talar klart inget som hindrar att Geri och Guthisbo uppfattas för att indelningarna varit etablerade hos svear resp. som häradsnamn, och som redan nämnts talar starka götar, innan dessa förenades i ett gemensamt svenskt indicier för att de vid den här aktuella tiden avsett rike. Det är knappast troligt att efter denna förening häradsdistrikt. Avsaknaden av andra skånska härads¬ en dansk distriktsterm skulle ha införts endast i namn i Knuts brev får sin naturliga förklaring av att de ursprungligen icke- »svenska» landskapen. Det är de gods det gällde låg så nära Lund att närmare lo¬ knappast heller troligt att svearna, om de vid expan¬ kalisering inte var nödvändig. sion söderut stött på en götisk häradsindelning, skul¬ Från språklig synpunkt får alltså de argument av¬ le ha infört en motsvarande indelning inom sitt visas som med utgångspunkt från Knut den heliges kärnområde men därvid använt en annan term, dvs. gåvobrev anförts för en sen datering av den danska hund, som är den äldre sveatermen. Om å andra si¬ häradsindelningen. Som ett positivt stöd för en ti¬ dan hund/hundaresindelningen var etablerad, innan dig datering av häradsnamnen kan också anföras det Götaland införlivades med sveaväldet, kan man stäl¬ faktum att ett par danska namn innehåller guda- la sig frågan varför inte denna indelning överfördes namn som förled, Fros herred i Sondeijylland och till Götaland. Svaret är rimligen att där redan fanns

63 en motsvarande indelning. Den geografiska fördel¬ språkliga materialet däremot inte kunna bidra med. ningen mellan distriktstermema visar alltså att hund/hundares- och häradsindelningen bör vara äl¬ dre än uppkomsten av ett enat Sverige. Slutord Hundares- och häradsindelningen sätts därmed in i ett större historiskt sammanhang. Värdet av denna Avsikten med detta bidrag är att från språkveten¬ relativa datering är då beroende av hur säkert Sveri¬ skaplig sida belysa den nordiska hundares- och hä¬ ges enande kan dateras. radsindelningen. Framställningen torde visa att di- Med utgångspunkt från uppgifter hos historieskri¬ striktsterminologi och distriktsnamn är så inflätade i varna Prokopios och Jordanes vid 500-talets mitt vår äldsta organisationshistoria att denna inte kan och från vikingatidens slut, representerat av slaget diskuteras utan att de språkUga aspekterna beaktas. vid Hastings, sätter Erik Lönnroth (1977 s. 10 f.) Också de språkliga byggstenarna måste på ett till¬ upp en yttersta tidsram för uppkomsten av de nor¬ fredsställande sätt kunna fogas in i den rekonstruk¬ diska kungadömena, Danmark, Norge och Sverige, tion av forntida samhällsorganisation som flera olika nämligen tiden 550 — 1066. Att Sveriges enande har disciphner strävar efter. skett inom denna vida tidsram, därom råder väl inte längre någon oenighet. Som en viss hållpunkt för dateringen av Sveriges enande brukar nämnas Wulfstans resebeskrivning Thorsten Andersson, f. 1929, professor i nordiska i Alfred den stores översättning av Orosius världs¬ språk, särskilt ortnamnsforskning, vid Uppsala uni¬ historia från 800-talets slut. Enligt Wulfstan hörde versitet sedan 1971. Akademisk avhandling: Svenska Blekinge, Möre, Öland och Gotland vid denna tid till häradsnamn (1965). Vetenskapligt författarskap svearna (King Alfred’s Orosius s. 20). Därmed är främst inom nordisk namnforskning, särskilt ort¬ dock inte sagt att Götaland i sin helhet hörde till namnsforskning, med speciell inriktning på distrikts- sveaväldet. terminologi och distriktsnamn. Svensk ledamot i Debatten om när Sverige enades och hur detta Nordiska samarbetskommittén för namnforskning enande gick till, en debatt som tidvis varit intensiv, (NORNA), 1971 — 1980 dess ordförande. Redak¬ förtjänar att tas upp på nytt. Jag kan här inte gå när¬ tionssekreterare i tidskriften Namn och bygd. Sekre¬ mare in på detta stora problemkomplex men vill terare i Vitterhetsakademiens personnamnskom- understryka att det finns all anledning att sätta in mitté, som utger Sveriges medeltida personnamn. hundares- och häradsindelningen i detta större sam¬ Ledare för projektet Ortnamn och samhälle vid Se¬ manhang. Denna aspekt på distriktsindelningarnas minariet för nordisk ortnamnsforskning. datering, som jag första gången framförde offentligt i diskussionen efter ett seminarieföredrag 1980 (= Andersson 1982), har såvitt jag känner till inte tidi¬ gare nämnts i litteraturen. Noter Något mera preciserat bidrag till en absolut kro¬ nologi för hundares- och häradsindelningen ger vis¬ 1. Artiklarna herred i KL 6 (1961) sp. 488 ff., hundare i serligen i rådande forskningsläge inte relateringen KL 7 (1962) sp. 74 ff., leidang i KL 10 (1965) sp. 432 ff. till Sveriges enande. Denna aspekt på indelningarnas 2. För dokumentation till avsnittet om hund och hunda¬ datering understryker emellertid vad den språkliga re hänvisas generellt till Andersson 1979. När den upp¬ analysen redan i övrigt gett vid handen om deras da¬ satsen utarbetades, var Erland Hjämes för diskussionen tering, nämligen att de sträcker sig ett avsevärt styc¬ om hund och hundare grundläggande arbete Tolft och ke tillbaka i förhistorisk tid. hundare endast känt genom referat i sakkunnigutlåtan¬ den. Det föreligger nu postumt utgivet i Hjärne 1979. Se härtill också Lundberg 1981. 3. Den nordiska distriktsterminologin i gammal tid be¬ Sammanfattningsvis kan sägas att hundares- och hä¬ handlar jag utförligt i ett ännu opublicerat manuskript radsindelningen från språkhg synpunkt snarast synes (Andersson ms. 2). 4. Diskussionen om häradsindelningens ursprung följer vara att datera till tidigare delen av vikingatiden eller nära en tidigare framställning av mig (Andersson 1982 ännu äldre tid. En absolut terminus ante quern utgör s. 67 ff.), vartill generellt hänvisas för dokumentation. betygandet av de uppländska folklanden från 1000- 5. Om danska häradsnamn i formellt hänseende se An¬ talets mitt. Någon terminus post quem synes det dersson 1982 s. 46 ff.

64 6. För härads- och andra distriktsnamn med gudanamn Lundberg, Birger, 1981, Erland Hjärne och hundaret. I: som förled se Andersson 1965 s. 101 ff., 165 f., SkO NoB 69. A 14 (1980) s. 28 f. 1 SOSk 11:1 (1969) s. 3 och SOSk Lönnroth, Erik, 1977, Scandinavians. Selected historical 11:2 (1967) s. 3 antas att det nämnda fjäidingsnamnet essays. Göteborg. är elliptiskt bildat till by- och sockennamnet Frösve. NoB = Namnet Onsjö härad diskuteras utförligt i SkO A 14 Namn och bygd. s. 28 ff. (se därtill Th. Andersson i NoB 69, 1981, s. Rosell, Erland, 1981, Värmländsk medeltid i ortnamnsper- 174). spektiv. Karlstad.

SkO = Skånes ortnamn.

Litteratur SOSk = Sveriges ortnamn. Ortnamnen i Skaraborgs län.

Andersson, Thorsten, 1965, Svenska häradsnamn. Uppsala - Köpenhamn. (Nomina Germanica 14.) Förkortningar 1974, Hceraj} und hundare. Zwei Bezeichnungen nor- discher Bezirke in alter Zeit. I: Actes du XI® Congrés eng. = engelsk international des sciences onomastiques. Sofia 28. VI. fda. = forndansk -4. VII. 1972. 1. Sofia. feng. = fornengelsk —, 1979, Die schwedischen Bezirksbezeichnungen hund fht. = fomhögtysk und hundare. Ein Beitrag zur Diskussion einer germa- fsax. = fornsaxisk nischen Wortfamilie. I: Frlihmittelalterliche Studien fsv. = fornsvensk

13. fvn. = fornvästnordisk —, 1980, Landschafts- und Bezirksnamen im mittelalter- got. = gotisk lichen Uppland (Schweden). UBeiträge zurOnomastik. lat. = latinsk Vorträge der namenkundlichen Arbeitstagung „Aktuel- mht. = medelhögtysk le Probleme der Namenforschung in der DDR”, Karl- mit. = medellågtysk Marx-Universität Leipzig, 23.-24. 10. 1979. Hrsg. von ty. = tysk Ernst Eichler und Hans Walther. Berlin. (Linguistische Studien. Reihe A. Arbeitsberichte 73:2.)

—, 1981, Siedlungsgemeinschaften im mittelalterlichen Uppland beleuchtet durch die Bezirksnamen. 1: Col¬ lected papers presented at the Permanent European Hund-, Hundare- and Härad- Districts conference for the study of the rural landscape held at From a Linguistic Point of View Roskilde, Denmark, 3 -9 June 1979. Ed. by Viggo Thorsten Andersson Hansen. Copenhagen. 1982, Danska häradsnamn. Olika typer i formellt hän¬ seende. I: NoB 70. ms. 1, Härad. Ordets funktion och etymologi. Summary —, ms. 2, Olika typer av nordiska distriktsbeteckningar i gammal tid. When the light of history first falls on Sweden and Amgart, Olof, 1979, Old English hund ’a territorial hun¬ Denmark, their territorial divisions are into hundare dred’? I; NoB 67. in Swealand and härad in Denmark and Götaland Ekbom, Carl Axel, 1979, Ledung och tidig jordtaxering i (for their distribution, see Figure 1). With the help Danmark. Studier i Nordens äldsta administrativa in¬ of place-names it may be shown that prior to the delning. Stockholm. (Rättshistoriskt bibliotek 28.) /tundare-districts of Swealand, there were (older) Hafström, Gerhard, 1949, Ledung och markland sindelning. /rwnd-districts. The present essay discusses the Uppsala. words hand, hundare and härad as designations for Hjärne, Erland, 1979, Land och ledung. Ur Erland Hjärnes districts as well as the origin, structure and age of historiska författarskap utg. av Gösta Åqvist. 1. Stock¬ these divisions. holm. (Rättshistoriskt bibliotek 31.) The philologist can demonstrate that the two King Alfred’s Orosius. Ed. by Henry Sweet. 1. Old-English words hund (originally the old Germanic cardinal text and Latin original. 1883. London. (Early English number for text society 79.) ’(one) hundred’) and the compound hun¬ dare (found as a on KL= Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid från vi¬ place-name element the Conti¬ nent as kingatid till reformationstid. well) both meant ’(group, army of) one hundred men’. Hund and hundare thus occupy a Lindquist, Ivar, 1941, Västgötalagens litterära bilagor. Me¬ natural deltida svensk smäberättelsekonst pä poesi och prosa. place as originally denoting the crew which Lund. (Skrifter utg. av Vetenskaps-societeten i Lund was part of the organization called the ledung, i.e. 26.) the old Scandinavian organization for warfare at sea.

65 The word härad is exclusively of Nordic prove¬ nance, with the general meaning ’natural region’ (Sw ’bygd’). The division into härad-districts would seem to have arisen on the Danish islands, and in the following manner; natural regions which were called härad, and which probably to some extent actually had names in this element, formed the starting point for a systematic division into administrative districts. The form of the names of hundare- and härad- districts helps illuminate the structure of this divi¬ sion. It will be seen that the districts consist both of newly- created units and of old regions which have been incorporated into the new organization. The former bear names containing the element hundare or härad as a fixed part of the name, while the latter bear the names of old regions without this element (see Figures 2 — 4). The final section deals with the complicated ques¬ tion of the age of the divisions into hundare- and hä¬ rad-districts. This question is related inter alia to the birth of a united Sweden. The linguistic analysis indi¬ cates that the divisions go back quite a way into pre¬ historic times, probably to the early part of the Viking era or even beyond that.