Samlaren
Tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning Årgång 114 1993
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel. REDAKTIONSKOMMITTÉ
Göteborg: Lars Lönnroth, Stina Hansson Lund: Ulla-Britta Lagerroth, Margareta Wirmark Stockholm: Inge Jonsson, Kjell Espmark, Ulf Boethius Umeå: Sverker R. Ek Uppsala: Bengt Landgren, Johan Svedjedal
Redaktör: Docent Ulf Wittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, Slottet ing. AO, 752 37 Uppsala
Distribution: Svenska Litteratursällskapet, Litteraturvetenskapliga institutionen, Slottet ing. AO, 752 37 Uppsala
Utgiven med understöd av Humanistisk-Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet
Bidrag till Samlaren bör vara maskinskrivna med dubbla radavstånd och eventuella noter skall vara samlade i slutet av uppsatsen. Titlar och citat bör vara väl kontrollerade. Observera att korrekturändringar inte kan göras mot manuskript.
ISBN 91-87666-08-01 ISSN 0348-6133
Printed in Sweden by Fälths Tryckeri, Värnamo 1994 Recensioner 165 säger så mycket om Vennbergs estetik och referens av denna moderna svenska romankonst har redan ramar. inletts, men fortfarande saknas någorlunda omfattan de undersökningar av flera viktiga författarskap. Låt vara att LE tenderar att på ett ibland missvisande Ingela Pehrson (i fortsättningen IP) fyller med sin sätt försumma det konkreta: det Vennbergska sub avhandling Livsmodet i skrönans värld. En studie i jektets självbild och dikternas uttryckliga referenser Torgny Lindgrens romaner Ormens väg på hällberget, till visuella intertexter, samtidshistoriska fenomen Bat Seba och Ljuset härvidlag en i ögonen fallande och verkliga personer. I gengäld måste det sägas att lucka, och detta sker fortare än man kunde ha haft han är ytterst uppmärksam på möjligheterna att an anledning att vänta - den första av de tre romanerna knyta till myter, trossystern och mystik. Han visar utgavs 1982 och den sista så sent som 1987. med mycket rikhaltig exemplifiering hur gnostiska I motsats till vad som har varit fallet i vissa andra och kabbalistiska föreställningar ingår i dikternas re nyare avhandlingar motsvaras det med tanke på det ferensram. Speciellt relevant är presentationen av akademiskt litteraturvetenskapliga sammanhanget den lurianska kabbalans idé om Guds exil, av Deus mycket korta tidsavståndet till undersökningsobjek absconditus-föreställningen och av Basilides kosmo- tet i detta fall inte av någon jämförbar modernitets- goni. Aktualiserandet av sådana kontexter är av stort strävan i metodiskt hänseende. IPs avhandling kan värde för en fördjupad Vennberguppfattning. beskrivas som en traditionell komparativ studie med Naturligtvis är det också en prestation att över idéhistorisk tyngdpunkt, visserligen kompletterad blicka ett stort lyriskt författarskap och med hjälp av genom bl.a. kompositionella iakttagelser. några få grundkategorier få sagt något väsentligt om IP ansluter sig i detta sammanhang till Torsten det. LE:s modellbygge vittnar om hög abstraktions Petterssons åsikt att den idéhistoriskt inriktade litte förmåga och metodisk fantasi. Bilder av den Venn raturvetenskapen i högre grad än hittills bör inrikta bergska lyriken följer grundlinjer som dragits upp av sig på sambandet mellan idéerna och »specifikt litte andra, men det är linjer som modifieras på ett in rära dimensioner». Det är en åsikt som jag gärna tressant och stundtals utmanande sätt här, antingen instämmer i. Avhandlingsförfattaren har således själv det nu gäller Printz-Påhlsons tal om Vennbergs miso- jämkat den traditionella idéhistoriska metoden ett logi, Lagerlöfs om hans skepticism och kluvenhet stycke i denna riktning; hon kunde förvisso ha gått eller Algulins om Vennbergs reträtt till låga positio längre. De intressanta resultat som IP redovisar utgör ner. Nytt material tillförs en äldre diskussion och enligt min mening inte desto mindre ännu ett bevis för framför allt sätts också den senare delen av Venn att den idéhistoriskt inriktade litteraturvetenskapen bergs produktion nu in i ett helhetsperspektiv. Av långt ifrån har spelat ut sin roll. handlingen är ett ambitiöst och till stora delar mycket I avhandlingens inledningsavsnitt diskuteras bl.a. lyckat försök att presentera genomgående tendenser i avgränsningar och urvalsfrågor. Den ursprungliga Vennbergs lyrik. LE vill åt »substansen», de generella tanken att behandla hela Torgny Lindgrens författar sanningarna, och lämnar därför det tillfälliga, »acci- skap har fått ge vika för en koncentration på »tre densen», åt sitt öde. Det kan te sig abstrakt - men tematiskt samhöriga romaner från 1980-talet» (s. 11). genom att utelämna det han finner försumbart får han Ormens väg på hälleberget (1982) var inte bara Torg som vinst en väldig bredd på sin undersökning. Av de ny Lindgrens sena men stora genombrott hos kritiker 536 dikter som ryms i Vennbergs sexton diktsam såväl som publik. Romanen innebär genom återvän lingar har LE kommenterat inte mindre än 416, dandet till det västerbottniska barndomsspråket och många av dem dessutom i flera olika sammanhang. barndomsmiljön en förnyelse inte bara i språkligt Den som går in i en läsprocess med detta verk å ena utan också i tematiskt hänseende. På den senare ni sidan och Vennbergs diktsamlingar å den andra får en vån beskriver IP denna förnyelse som en rörelse »bort sällsynt god chans till en livaktig inre diskussion med från den samhällskritik som framträder i Lindgrens båda författarna. lyrik och prosa under 1970-talet, till en fokusering av Mona Sandqvist intresset på människan som individ, på de existentiel la och religiösa frågorna» (s. 12) - vi kan här parente tiskt notera att Torgny Lindgren i detta avseende framstår som representativ för sin författargenera tion. IP hänvisar på s. 13 till ett intervjuuttalande av Ingela Pehrson: Livsmodet i skrönans värld. En studie Torgny Lindgren från 1987, där han karakteriserar i Torgny Lindgrens romaner Ormens väg på hälleber sina böcker från Ormens väg på hälleberget till Ljuset get, Bat Seba och Ljuset. Skrifter utgivna av Littera som samhöriga. Den gemensamma nämnaren vore turvetenskapliga institutionen vid Uppsala universi den att de alla tillhör vad Torgny Lindgren beskriver tet, 29. Uppsala 1993. som den »skröniska» sfären, varmed han avser en grundläggande upplevelse av verklighetens mång De senaste decenniernas svenska utgivning innehål bottnade och otydbara karaktär. ler påfallande många romaner av stort intresse. Ut Som avhandlingens syfte anges på s. 13 en »väl över de stora romansviterna av bl.a. Sara Lidman, grundad och rimligt täckande tolkning av den re Sven Delblanc, Hans Granlid, Kerstin Ekman och ligiösa och existentiella tematiken i de tre romaner Lars Gustafsson finner vi många mycket viktiga en na». De hjälpmedel i tolkningen av romanerna som skilda arbeten och bakom dem en rad intressanta kommer att användas presenteras också: »filosofisk/ författare. Den litteraturvetenskapliga utforskningen teologisk litteratur och i viss mån även skönlitteratur 166 Recensioner
som varit viktig för författaren» (s. 14). Jag förbigår begagnat sig av den ena sidan av Luthers gudsbild, inledningsvis de frågor som denna beskrivning av den fördolde och skrämmande deus absconditus, me texttolkningens hjälpmedel föranleder, och jag förbi dan den inkarnerade, uppenbarade Guden, deus re- går också inledningsavsnittets inslag av metoddiskus velatus, i långa stycken lyser med sin frånvaro: lagen sion - till detta får jag anledning att återkomma. dominerar i Ormens väg på hälleberget m.a.o. full Utöver diskussionen av avgränsningar och metod ständigt över evangelium. Bilden av den skrämman frågor innehåller inledningsavsnittet också ett 12 si de, obegriplige Guden återfinns som IP framhåller dor långt biografiskt bakgrundsavsnitt, där Torgny framför allt hos männen. Men denna mörka »man Lindgrens barndomsmiljö och hans förhållande till liga» gudsbild balanseras i Ormens väg på hälleberget religionen skisseras. Förutom detta inledningsavsnitt åtminstone i någon mån av en annan, som bärs upp av innehåller avhandlingen tre kapitel, som upptas av romanens kvinnor. utförliga verkanalyser av Ormens väg på hälleberget Kapitel II behandlar Bat Seba (1984). Här finner IP (1982), Bat Seba (1984) och Ljuset (1987). en motsvarighet till den mäktige handlaren Karl Orsa i den likaså mäktige kung David. Liksom Karl Orsas ★ gud är den gud David tror på skrämmande och obe griplig, och liksom Karl Orsa blir han själv genom sin Att den religiösa tematiken är av stor betydelse i makt en symbol för samme manlige, grymme gud. Ormens väg på hälleberget är uppenbart för varje Härav följer att teodicéfrågan precis som i Ormens läsare. Teodicéproblemets centrala ställning och pa väg på hälleberget intar en central ställning i Bat Seba, rallellerna mellan berättaren, Jani, och Job hör till de och att determinismen kontra den fria viljan precis inslag i denna tematik som uppmärksammades redan som i den föregående romanen är ett betydelsefullt av flera av romanens recensenter. En preliminär dis tema. Liksom i Ormens väg på hälleberget är den inre kussion av dessa frågor finner vi hos Bengt Holmqvist ofriheten framför allt knuten till männen, medan det i DN (10/5 1982). Men IP avtäcker i kapitel I betydligt kvinnliga, representerat av romanens huvudperson djupare skikt av romanens religiösa symbolik. Bat Seba, huvudsakligen framställs som en positiv Den ondska och det lidande som i den klassiska motvikt. Bat Seba illustrerar inte som Tea och Eva formuleringen av teodicéproblemet framstår som endast en inre frihet, hon demonstrerar också sin svårförenliga med tron på en allsmäktig, god och förmåga att handla och påverka skeendet i enlighet rättvis Gud utgår i denna roman från handlaren Karl med sin egen önskan. Motsättningen mellan manligt Orsa, som inte bara befinner sig i en ekonomisk och kvinnligt kompliceras emellertid av att Bat Seba maktställning, utan begagnar den till sexuella över till följd av denna förmåga att handla själv kommer i grepp, till våldtäkter och incest. Bakom det socialt besittning av makt och därmed utvecklar mörka realistiska planet frilägger IP emellertid ett symbo »manliga» egenskaper. liskt plan, på vilket handlaren framstår som en bild av I sin analys av Bat Seba kombinerar IP kompositio- en allsmäktig gud med skrämmande, rent av demo nella och tematiska iakttagelser som avslöjar en in niska drag. Den fattiga familjens ekonomiska skuld trikat struktur på flera nivåer av texten. Davids och förhållande till handlaren äger på detta plan en annan Bat Sebas utveckling beskrivs som två varandra kor och djupare betydelse. De ekonomiska nyckelorden sande linjer. I början av romanen är David den mäkti arrende, skuld, ränta, kontanter, kredit får här en ny ge och Bat Seba den maktlösa, i romanens slut är och djupare innebörd. »Arrendet» motsvarar när David åldrad och svag, medan Bat Seba är den mäkti mast arvsynden och människans hemfallenhet under ga drottningen. Romanen inramas av två diametralt synd och skuld, »krediten» representerar däremot motsatta svar på frågan »Hurudan är Herren?». I den gudomliga Nåden. Den maktlösa Teas förhållan romanens första kapitel är det Bat Seba som ställer de till den mäktige handlaren äger en motsvarighet i frågan och David som besvarar den med orden »Han »Kristi förhållande till Gud enligt orotodoxins för- är som jag». I det sista kapitlet är det den döende soningslära». Karl Orsa framstår - i synnerhet i slut David som ställer samma fråga, och Bat Seba som ger kapitlen - som »den hårde gud som låter rättsord samma svar. IP beskriver på s. 174 denna omsväng ningen vara obruten och kräver gottgörelse för män ning som en »rörelse från en gammaltestamentlig, niskornas synder genom Kristi död på korset» (s. 49). upphöjd och skrämmande gud, till en nytestamentlig, IP tolkar berättaren Janis trotsiga hållning gent nära, barmhärtig och kärleksfull gud»; en rörelse som emot Gud som »ett uttryck för författarens reaktion visserligen är långtifrån entydig. mot de hårda och skrämmande dragen i den lutherska I Bat Sebas frihet i förhållande till religionen finner gudsbilden» (s. 65). Familjens oförmåga att betala av IP likheter med Dietrich Bonhoeffers teologi. Roma sin skuld till handlaren, som tvärt om bara ökar ju nens gestaltning av människans oskuld och värnlös mer man anstränger sig, äger på det religiösa sym het inför ondskan och döden jämförs med Simone bolplanet sin motsvarighet i reformationens, närmare Weils bild av människans helighet i Personen och det bestämt Martin Luthers lära om människans ofrihet heliga (s. 144), liksom Davids Kristusalluerande för och oförmåga att minska sin synd och skuld. Av flyttning genom förnedring till upphöjelse, från »re handlingsförfattaren använder i detta avsnitt Luthers signation» till »tro», relateras till Kierkegaards reso De servo arbitrio (Om den trälbundna viljan) med nemang om »oändlighetens dubbelrörelse» i Tre op- dess tankar om den dubbla predestinationen till fräls byggelige Taler (s. 160). Kierkegaards begreppspar ning eller fördömelse som »tolkningsnyckel» (s. 63). »hin enkelte» och den »numeriska» människan be Det visar sig att Torgny Lindgren huvudsakligen har gagnas likaså för att belysa romanens gestaltning av Recensioner 167 den existentiella ofriheten och mängdförsjunkenhe grafgud» i Almqvists text. ten. Genom sin rationellt empiriska inställning och Den cirkelkomposition som IP påvisar i alla de tre sin frihet gentemot religionen framstår Bat Seba till undersökta romanerna är nära förbunden med upp skillnad från sin omgivning som »en modern männi levelsen av tillvarons »skröniska» karaktär. Till detta ska», som »en anakronism i romanens bibliska miljö» område anknyter också kapitlets diskussion av mång (s. 118). Hennes medvetenhet om alla Gudsföreställ- tydighet, ironi och metafiktion i Ljuset. Skrönan ningars provisoriska karaktär äger som IP påvisar framstår till sist som liktydig med den skapade värl intressanta beröringspunkter såväl med Pär Lager den, där människan lever sitt liv i spänningen mellan kvist som med Lars Gyllensten. I Bat Seba leder dvala och vakenhet, mellan kaos och ordning. För upplevelsen av teodicéproblemet inte till samma fattarens ironiska bild av människans situation av känslor av vanmakt och trots som i Ormens väg på speglas enligt avhandlingsförfattaren bl.a. i de kani hälleberget, enligt IP därför att Torgny Lindgren här ner som vimlar överallt i Kadis, symboliserande »till redan närmar sig mystikens gudsuppfattning, en varons kaotiska oreda» (s. 297) eller skrönans värld, dragning som kommer att förstärkas i Ljuset. som särskilt i slutet av denna roman till skillnad från i Kapitel III ägnas åt Ljuset (1987). Här befinner vi Ormens väg på hälleberget är en värld fylld av livs oss i medeltiden och i en västerbottnisk by, Kadis, mod. Tillvarons mångtydighet består även efter åter som drabbas av pesten. Prästen har dött och de över ställandet av »ordning» i slutkapitlet, liksom teodicé levande har glömt de böner som de en gång kunde be. problemet kvarstår. Men IP understryker att en viktig Frånvaron av »ordning» är på ett viktigt plan det förskjutning har skett i inställningen till denna mot samma som frånvaron av Gud, och den av de fåtaliga sägelsefulla gudomliga ordning. I Ormens väg på häl överlevande som plågas mest av denna frånvaro är leberget dominerade mörkret och lidandet, i Bat Seba snickaren Könik. Även denna roman rymmer alltså och ännu tydligare i Ljuset ligger betoningen i stället ett viktigt religiöst symboliskt plan, vilket antyds re på barmhärtigheten och just ljuset. Det är en ut dan av det stora antalet bibliska och teologiska allu veckling som IP tolkar som en följd av att Torgny sioner. IP visar t.ex. att Könik i de resonemang där Lindgren gradvis närmat sig mystikens syn på tillva han formulerar sin starka reaktion mot »tillfällighe ron. terna och dvalan» och deklarerar att människan inte De tre romananalyserna ger tillsammans bilden av kan leva »utan det som är nödvändigt» (s. 200f) åter en fas av stora och intressanta förskjutningar i för ger tre av Thomas ab Aquinos fem gudsbevis. fattarskapet. Det biografiska bakgrundsavsnittet En serie av allusioner hänför sig till den kristna framstår efter hand allt tydligare som en viktig me- frälsningshistorien. Romanhandlingen utspelas på ningsskapande struktur. Det ger oss inte bara »tolk detta plan under tiden mellan syndafallet och domens ningsmönster» (s. 29) för de tre romanerna, utan dag, vilken senare motsvaras av den rättegång som tillhandahåller också en övergripande utvecklings- Könik övertalar bedragaren Nikolavus att hålla med aspekt: I barndomsmiljön förekom visserligen också, de överlevande Kadisborna. Frälsningen, slutligen, framför allt hos kvinnorna, bilden av en kärleksfull motsvaras av den mystiska upplevelse som Könik får och förlåtande Gud (s. 25), men också »den skräm när han hänger i galgen med repet runt bröstet. IP mande, straffande guden från barndomens straffpre tolkar den mot bakgrund av Mäster Eckeharts mystik dikanter» (s. 50). Från denna kluvenhet rör sig för som en upplevelse av unio mystica. I romanens slut fattaren så mot katolicismen, uppenbarligen befrian kapitel inträder alltså ett återställande, där frånvaron de bl.a. genom synen på människans frihet och förvandlas till närvaro. Köniks omedelbara igenkän helhet, den kvinnliga gudomsaspekten och »sakra- nande av den Kristuslike förlorade sonen Kare tolkas mentaliseringen» av »människans kulturella skapan av IP som en gestaltning av både Thomas ab Aquinos de» (s. 29). och Søren Kierkegaards uppfattning av tron som en viljeakt. Inte bara en Kristus, utan också en Maria ★ återvänder till byn, och med den nye prästens an komst intar den övergivna kyrkan på nytt sin gamla IPs avhandling kännetecknas av en mycket stor nog roll i Kadisbornas liv. grannhet och reda. Sakuppgifter, referat och citat är i Symbolernas tydlighet har i jämförelse med de fö denna avhandling genomgående mycket tillförlitliga. regående romanerna utan tvivel blivit större i Ljuset. De formella felaktigheter som jag har funnit är trots Men IP understryker lika fullt att mångtydigheten, idogt sökande mycket få, och de saknar därtill helt ironin, lögnen och skrönan genomsyrar romanen från betydelse för argumentationen. Avhandlingen är början till slut. Den romankaraktär som mer än nå dessutom välskriven och väl disponerad. De kaos gon annan representerar denna tillvarons mångtydig makter som avhandlingsförfattaren studerat i full het och »skröniska» karaktär är Önde, en subversiv verksamhet i Torgny Lindgrens romaner har uppen kraft med drag av både helgon och djävul, till skillnad barligen inte beretts tillträde till hennes egen text. från Könik med sin starkt moraliska läggning och sitt Noggrannheten och redan kan någon gång drivas envisa krav på ordning. Den parallell till Almqvists onödigt långt och slå över i överdriven försiktighet Ariman respektive Ormus som avhandlingsförfatta eller övertydlighet. Jag ska ge två exempel: I not 18 ren påvisar är belysande: de krafter som möts i Torg på s. 14 informerar IP läsaren om att Torgny Lindgren ny Lindgrens roman fångas väl in av Henry Olssons som svar på direkt förfrågan bekräftar att han »med av IP på s. 270 citerade ord om konfrontationen mel vetet brukar bygga in allusioner i sina texter». I not 3 lan »instinktlivets kaosgud» och »likriktningens para på s. 189 har hon funnit det nödvändigt att slå fast att 168 Recensioner
varken Defoes A Journal of the Plague Year eller förhåller sig samma utveckling till den hos jämnåriga Camus’ La peste har spelat någon roll för utform författarkollegor som Göran Tunström och Peter ningen av pestmotivet i Ljuset. Nilsson, eller till de något äldre, som Sven Delblanc Någon gång leder grundligheten likaså till att av eller Birgitta Trotzig? Hur förhåller han sig till den handlingsförfattaren avlägsnar sig allt för långt från såväl genom sin religiösa läggning som i sitt sociala den text hon analyserar och försvinner onödigt långt engagemang besläktade föregångaren Lars Ahlin? in i den teologiska litteraturen, som när hon på s. Dessa båda författare har ju dessutom ett gemensamt 189-190 ger en detaljerad redogörelse för en uppsats intresse bl.a. för Luther och Kierkegaard. Hur för av Alf Härdelin om kyrkobyggnadens olika funktio håller sig Torgny Lindgrens utveckling och genom ner enligt medeltida kyrkmässopredikningar. Dessa brott till de snabbt växlande litterära konjunkturerna olika funktioner har så vitt jag kan förstå inte någon under de senaste decennierna? Sådana frågor är IP motsvarighet i Torgny Lindgrens text; det kunde ha dessvärre inte intresserad av. räckt med konstaterandet att kyrkan är övergiven och De översiktliga jämförande resonemangen lyser att människorna har förlorat kunskapen om den re således i stort sett med sin frånvaro i denna avhand ligion som en gång varit en självklar del av deras liv. ling. Ett undantag är en kortfattad kommentar på s. Inledningsavsnittet innehåller b.a. ett resonemang 30 om avståndet mellan Torgny Lindgrens 80-tals- om hur Torgny Lindgren från och med Ormens väg till romaner och 70-talets stora brett samhällsskildrande hälleberget återvänt till »barndomsspråket och barn romansviter av författare som Sven Delblanc, Lars domsmiljön» (s. 12), vilket medför »inte bara en Gustafsson och Kerstin Ekman, och en iakttagelse på språklig utan även en tematisk förnyelse» (s. 13). Jag s. 31 att Torgny Lindgrens »distans till realismen» hade gärna sett en något utförligare diskussion av liksom hos Pär Lagerkvist och Lars Gyllensten bör denna viktiga fråga. Torgny Lindgren själv under sökas i hans »inriktning på en existentiell och religiös stryker visserligen naturligt nog gärna konsekvensen tematik» och hans »avvisande av entydiga beskriv och kontinuiteten i författarskapet - för sådana ut ningar av världen och Gud». Detta intressanta reso talanden kan man t.ex. hänvisa till intervjuer utförda nemang är tyvärr något av en solitär i denna av av Kaj Schueler (Ord och Bild 1984:3) och av Pierre handling. Men också de konkreta diskussionerna av Kullbom och Magnus Ringgren (Ergo 1986:1). I mina förhållandet mellan Torgny Lindgrens romaner och ögon framstår »brottet» i Torgny Lindgrens författar andra litterära texter är i denna avhandling jämförel skap lika fullt som ett av de mera intressanta i den sevis få, vilket bidrar till en osäkerhet om i vilket samtida svenska litteraturen. Inte minst i estetiskt förhållande till den litterära traditionen avhandlings hänseende är det ett mycket stort avstånd mellan författaren egentligen tänker sig att Torgny Lindgren 70-talsprosan och de romaner som analyseras i före befinner sig. liggande avhandling. Därmed är vi inne på frågan om texturvalet. Jag ★ finner IPs urval väl motiverat, och har övertygats om den samhörighet mellan de tre romanerna som såväl IP kommenterar i avhandlingens inledning den tidi Torgny Lindgren själv som IP har understrukit. Där gare Torgny Lindgrenforskningens mycket blygsam emot kunde avhandlingsförfattaren i sina tolkningar ma omfång. Forskaren är med några enstaka undan av romanerna ha varit något frikostigare med jämför tag hänvisad till dagsrecensioner och ett visserligen ande hänvisningar till Torgny Lindgrens tidigare pro rätt omfattande intervjumaterial. Denna frånvaro av duktion, liksom till två intressanta böcker som place tidigare forskning har enligt IP inte utgjort något rar sig mellan de undersökta romanerna: novellsam problem utan tvärtom upplevts som stimulerande. lingarna Merabs skönhet (1983) och Legender (1986). Jag vill återigen understryka att Torgny Lindgrens Dessa två böcker har ju också (Legender delvis) det litterära terräng, från att ha varit en av de mest okän västerbottniska språket och den västerbottniska mil da av de mera betydande samtida svenska, genom jön som IP beskriver som så betydelsefulla för Torgny den föreliggande avhandlingen i ett slag förvandlats Lindgren, gemensamma med Ormens väg på hälle till en av de bättre utforskade. Ordet pionjärinsats berget och Ljuset. Avhandlingen är inte fullständigt i missbrukas ofta i situationer som den här, men är i avsaknad av sådana hänvisningar - det är framför allt detta fall verkligen befogat. Brännvinsfursten (1979) och Skrämmer dig minuten Skillnaden mellan tidigare kommentatorers tre (1981) som uppmärksammas - men de är påfallande vande försök att inringa författarskapets särart och få till antalet. IPs utförliga och väl genomtänkta tolkningar är En annan och något större invändning gäller bris mycket stor. Just med tanke på detta anser jag att ten på utblick över det litterära landskap som Torgny avhandlingsförfattaren borde ha kunnat kosta på sig Lindgren verkar i och den litterära tradition som han några hänvisningar till den hittills mest omfattande tillhör. Utan att tynga framställningen med alltför diskussionen av Torgny Lindgrens författarskap - Bo många sidor skulle ett resonemang om författarens Larssons kapitel med rubriken »Hurudan är Her position i brytningarna mellan 70-tal och 80-tal, mel ren?» i boken Närvarande frånvaro. Frågor kring liv lan realistisk samhällsskildring och skröniskt berät och tro i modern svensk skönlitteratur (1987). Närva tande ha kunnat göra IPs avhandling ännu mer givan rande frånvaro omnämns i not 3 på s. 11, men dess de. På vilka punkter är författarskapets utveckling innehåll kommenteras över huvud taget inte i av representativ för Torgny Lindgrens författargenera handlingen. tion och på vilka punkter går han sin egen väg? Hur Det kapitel i Närvarande frånvaro som behandlar Recensioner 169
Torgny Lindgren omfattar 39 sidor, varav många äg som författaren i sina verk förhåller sig till och allude nas just Ormens väg på hälleberget och Bat Seba. Det rar på» (s. 14). Ett stycke längre fram hävdar av kan visserligen hävdas, att Larssons tolkningar i jäm handlingsförfattaren att »Externt material kan anför förelse med IPs framstår som mycket skelettartade - as för att stödja resultaten, men i romantexten finns en ansenlig del av bokens innehåll kan närmast ka de avgörande kriterierna för om tolkningen träffar rakteriseras som handlingsreferat. Inte desto mindre rätt» (s. 14f). uppehåller han sig på flera ställen vid ämnen som har Med några undantag, som jag strax kommer att stor relevans för IP. Jag ska ge ett par exempel: fader/ redovisa, hyser jag ingen tvekan om att IPs tolkningar son-motivet i B rännvins fur sten och Bat Seba (BL s. »träffar rätt» i den meningen att de är övertygande 253, 272f; IP s. 60, visserligen med delvis annan tolk och väl underbyggda. Men jag har under läsningen av ning); den cirkulära rörelsen i Bat Seba från en Gud vissa resonemang i avhandlingen frågat mig vilket av som liknar den »oberäkneliga och skrämmande kung de två som kommer först: är det så att det »externa David» till en som liknar »den varma och kärleksfulla materialet», d.v.s. Torgny Lindgrens egna kommen Bat Seba» (BL s. 271f; IP s. 174f, visserligen mer tarer, »stödjer» analysresultaten, eller är det emellan nyanserat). åt tvärtom så att analyserna kan ses som visserligen Vidare vill Bat Seba och Viveka i Skrämmer dig mycket omfångsrika och sofistikerade exkurser till minuten bägge enligt Larsson »pröva den egna viljans Torgny Lindgrens egna »läsanvisningar»? Risken för möjligheter att agera utanför det fält som formas cirkelresonemang får inte negligeras i en tolknings- genom Guds ofrånkomlighet» medan David jämförs situation av detta slag. med Vivekas älskare Sandor: »den starkt troende Saken kan uttryckas på ett annat sätt: Med hjälp av människan som grubblar över Guds gåtfulla väsen» en terminologi som föreslagits av Atle Kittang (Litte (s. 266). Detta resonemang kunde ha kommenterats i raturkritiske problem. Teori og analyse, 1976) kan kapitlet om Bat Seba eller t.ex. i not 22 på sidan 72, man hävda att den läsart IP tillämpar i sitt möte med där IP i Sandors utveckling i Skrämmer dig minuten Torgny Lindgrens romaner gör avhandlingen till en urskiljer samma »dialektik mellan tron på predestina- utmärkt representant för »den sympatiske lesemå- tionen och tron på försynen» som hon funnit i spän ten». D.v.s. avhandlingsförfattaren företräder den ningen mellan Ol Karlsas och Teas gudsbild i Ormens litteraturtolkningens traditionella huvudlinje som väg på hälleberget. IPs slutsatser följer i det här fallet uppfattar »diktarsubjektiviteten og dens fundamén inte samma linjer som Bo Larssons, och just därför tale opplevingsstruktur» som »det meiningsorganise- vore en kommentar motiverad. rende prinsippet framför alle andre». Diktaren blir Detta är emellertid inte några vägande invänd till »tekstorganiserande sentrum» - detta gäller vare ningar. IPs avhandling är imponerande inte minst sig han eller hon nu tolkas hermeneutiskt eller gene därför att avhandlingsförfattaren i mycket liten ut tiskt, som utgångspunkt för en expressiv eller en kau- sträckning har haft vägledning av tidigare kommenta sal process (AK, s. 18, 30, 23, 22). torer under arbetet. Detta med ett stort undantag: Orden på s. 14, not 19 om att avhandlingsförfatta Torgny Lindgren själv. Författarens egna kommenta ren föredrar »den hermeneutiska forskningstraditio rer eller »läsanvisniningar» till romanerna återfinns nen framför den positivistiska» förmår enligt min me nämligen i ett stort antal intervjuer i dagstidningar ning inte upphäva en genomgående oklarhet om vil och tidskrifter av skilda slag, i radio- och tv-program. ken betydelse det kausala perspektivet egentligen Detta är ett material som IP ofta hänvisar till. På s. 14 tillmäts i denna undersökning. Men denna oklarhet anger hon att detta inte görs för att »orsaksförklara befinner sig alltså helt inom »den sympatiske lesemå- hans texter», utan för att hon ska få »ledning i arbetet tens» ramar: författarinstansen framstår med Kit- att finna de röster ur litteraturen, som författaren i tangs terminologi hur som helst som det fiktiva uni- sina verk förhåller sig till och alluderar på, röster som versets »identitet»: «Uttrycksintensjonen» blir det bidrar till tolkningen av hans romaner». Det kan i som konstituerar texten, texttolkarens verksamhet förbigående noteras att IP inte gör någon källkritisk kan beskrivas som en identifikationsprocess (AK, s. distinktion mellan de uttalanden där Torgny Lind 19,31). gren på eget initiativ presenterar författare som varit IP befinner sig i sitt bruk av »den sympatiske lese- betydelsefulla för honom, centrala idéer i romaner måten» i mycket stort och delvis också mycket gott na, o.s.v., och de svar som han givit på direkta frågor sällskap. Men IPs läsart kan beskrivas som i hög grad från avhandlingsförfattaren. sympatisk även i en mer vardaglig betydelse av ordet IPs avhandling är i högsta grad ett självständigt - d.v.s. som motsatsen till en antipatisk läsning. Re arbete, den innehåller ett mycket stort antal över spekten för och solidariteten med Torgny Lindgren är tygande iakttagelser som Torgny Lindgren inte har i denna avhandling mycket påtaglig. IPs avhandling sanktionerat, och i vissa fall kanske skulle överraskas redovisar m.a.o. en läsning på premisser som för av och protestera mot. Men det är ändå otvivelaktigt fattaren själv har ställt upp - detta deklarerar hon ju så att författarens egna kommentarer till romanerna själv också som vi har sett i inledningsavsnittet. Efter har verkat kraftigt styrande i fråga om riktlinjerna för som hennes tolkningar så gott som alltid är välgrun de tre romananalyserna. Detta framgår redan av det dade och övertygande medför dessa iakttagelser inte avsnitt i inledningskapitlet (på s. 14), där IP mo alls något underkännande av avhandlingens resultat. tiverar sitt begagnande av »den kunskap som står mig Däremot infinner sig på vissa punkter hos mig en till buds om Lindgrens beläsenhet» med att den »ger känsla av att bilden av författarskapet och romanerna en ledning i arbetet att finna de röster ur litteraturen, skulle ha kunnat bli bredare om inte närheten till och 170 Recensioner
solidariteten med författaren hade varit så stor. Jag ska bidra med ett argument för en sådan läs IP visar på många ställen i sin avhandling hur Torg ning: Teas reaktion efter Evas död. Hon tål hädan ny Lindgren med förkärlek ger sina teman samman efter inte den musik som varit hennes största glädje, satta och intrikata gestaltningar; Så bär hans litterära utan drömmer obehagliga drömmar som hon skyller karaktärer ofta på till synes motsägelsefulla drag. På på musiken: »men vad det var hon drömt det talade ett högre plan skulle man kunna hävda att hela för hon aldrig om» (s. 123). IP påpekar att Karl Orsa inte fattarskapet har en sådan prägel. Skilda iakttagare bara är ond, utan emellanåt framställs som värd med kan välja att betona den ena eller den andra sidan. känsla. P.O. Enquist har med en fyndig formulering Detta blir mycket tydligt om vi jämför IPs avhandling kommenterat detta förhållande med hänvisning till med t.ex. Ingrid Elams beskrivning av författarska Torgny Lindgrens intresse för »ondskans svärtgräns». pet i sjätte delen av Bonniers Den svenska litteratu På samma sätt är Tea och Eva enligt mitt sätt att läsa ren. Här betonas inte den religiösa aspekten av för romanen inte bara beundransvärda, utan framstår fattarskapet, utan den sociala. Torgny Lindgrens emellanåt och framför allt till sist som vilseledda av 1980-talsproduktion sägs höra till »decenniets mest sitt livsmod. Oavsett vilken »intentionen» har varit samtidsorienterade, till den grad att de närmast kan har Torgny Lindgren haft sinne inte bara för »onds läsas som allegorier» (s. 272). kans svärtgräns», utan också för vad vi skulle kunna Jag vill på intet sätt hävda att Ingrid Elams karakte kalla »godhetens blekpunkt». ristik skulle vara mera träffande än IPs - den är Den senare är enligt min mening en nivå i texten snarast mer ensidig. Jag har tillåtit mig denna exkurs som äger lika stort intresse som det av Torgny Lind bara för att visa på spännvidden i dagens Torgny gren själv uttryckligen »sanktionerade» projektet Lindgren-bild. IP skulle visserligen genom att hän »bevara sin värdighet under hårda öden», och det är visa till att hon på s. 13 angivit som sitt syfte med en nivå som inte enkelt kan stängas ute genom hän avhandlingen att »presentera en välgrundad och rim visning till det uttalade syftet att behandla romaner ligt täckande tolkning av den religiösa och existentiel nas »religiösa och existentiella tematik». Vid vissa la tematiken i de tre romanerna» kunna hävda att min passager i avhandlingstexten kan den kritiskt sinnade jämförelse är ovidkommande. Jag ska bemöta denna läsaren efterlysa liknande skeptiska läsningar som tänkta invändning med hjälp av ett exempel från ka komplement till den sympatiska huvudlinjen. Intres pitlet om Ormens väg på hälleberget. santare än Torgny Lindgrens eventuella intentioner På s. 68f kommenterar IP de tre kvinnogestalterna är trots allt resultatet, d.v.s. romantexten som den Tea, Eva och Johanna: »Det är en paradoxal frihet föreligger inför oss. som gestaltas i kvinnorna i romanen. Inte friheten På samma sätt skulle tolkningen av ormen själv, från det onda ödet, men den frihet som ligger i att d.v.s. handelsmannen Karl Orsa, och hans relationer uthärda det och leva det utan att gå under i förtvivlan, till de övriga romanfigurerna kanske kunna göras utan att själv bli ond. Förmågan att acceptera det fullständigare. IP betraktar honom som »en personi ohjälpliga utan att brytas [...]». Denna tanke ägnas fikation av ondskan i tillvaron eller av en obarmhärtig en rätt utförlig diskussion, och den »stöds» - med gud» (s. 31). På s. 46 skriver hon att Karl Orsas inledningsavsnittets terminologi - av två hänvisning absoluta makt över Tea och hennes familj »på roma ar till en intervju med Torgny Lindgren, som IP själv nens symboliska plan» är »en bild av människans företagit. I not 78 på s. 58 citeras författarens ut förhållande till Gud», närmare bestämt till »en alls- talande att han sett världen »som ett slutet system mäktig, sträng och skrämmande gud». utan utgångar» och att han med romanen ville visa att På s. 59 ger avhandlingsförfattaren en antydan om »det var möjligt att inom detta system ändå leva sitt på vilka olika plan hon tänker sig att romanen skulle liv och bevara sin värdighet». I not 9 på sid. 69 refere kunna läsas. Hon urskiljer ett »socialt realistiskt ras Torgny Lindgrens uttalande att »frihetsbegreppet plan», där Karl Orsa är storbonde och mäktig jord i denna roman är en reaktion mot det frihetsbegrepp ägare, hon nämner det »religiöst symboliska plan» som var allmänt accepterat under 1960- och 1970- där hon själv huvudsakligen uppehåller sig, och hon talen, då friheten sågs som valfrihet skapad av hög kommenterar ett »psykologiskt» plan, där en mänsk materiell standard», Torgny Lindgren ville i stället lig aspekt låter sig urskiljas även hos den ondskefulle visa »en annan sorts frihet, den inre friheten att dju handelsmannen. IP har redan i början av kapitlet, på past förbli människa även under hårda öden». s. 31, påpekat att den läsare som stannar på det socialt Utan att på förhand vara antipatiskt inställd skulle realistiska planet »går miste om de väsentliga inne en läsare med ett mera skeptiskt sinnelag än IPs kun börderna i texten», vilket jag gärna skriver under på. na frestas att göra vissa reservationer inför tesen att Att det religiösa symbolplanet i denna roman är romanen illustrerar möjligheten att bevara sin värdig mycket betydelsefullt kan ingen heller ifrågasätta ef het under hårda öden. Jag har funnit en reaktion som ter läsningen av denna avhandling. liknar min egen i P.O. Enquists recension i Expressen Men innehåller inte romanen också en utförlig (19/4 1982). Enquist menar att Ormens väg på hälle kommentar till en horisontell och social aspekt av berget är en roman om ondskan, men också om uthär människans existentiella dilemma bortom den histo dandet - »och om när tåligheten kan gå för långt»: riska socialrealismen? Mellan Karl Orsa som jordäga »Till sist grips man av ett slags misstänksamhet, eller re och utsugare i Västerbotten under andra hälften av raseri, över denna tysta, defaitistiska heroism. Den 1800-talet och Karl Orsa som bild av en skrämmande rör sig inte: deras mänsklighet lever vidare som in och straffande gammaltestamentlig gud kan vi ur frusen i ett isblock [...]». skilja en tredje Karl Orsa: en representant för de Recensioner 171
tidlösa makt- och beroendestrukturerna människor Ol Karlsa citerar Joh. 8:44 respektive Matt. 23:25. emellan. På detta plan gestaltas inte bara förtrycket, Jag kan inte med den bästa vilja förstå vad dessa citat utan också den förståelse och medkänsla med den tillför analysen av Torgny Lindgrens text. »Likheten» ondskefulla människan som IP på ett par ställen kom är i bägge fallen av ett så vagt och allmänt slag att menterar. Här skildras emellanåt ett mänskligt an citaten framstår som omotiverade, eller på sin höjd sikte hos bödeln lika väl som en smutsrand på offrets fungerar som mer mystifierande än belysande paral vita martyrskrud. lellställen. Det är emellertid framför allt i fallet Hjal mar Gullberg som invändningar av detta slag infinner ★ sig. Hjalmar Gullbergs dikt »Om änglarnas liv», in Utöver Bibeln och texter av bl.a. Thomas ab Aquino, gående i samlingen Fem kornbröd och två fiskar Martin Luther, Mäster Eckehart, Jacob Böhme, Sö (1942) aktualiseras första gången i avhandlingen på s. ren Kierkegaard, Dietrich Bonhoeffer och Simone 78. IP tolkar Jakobs uppklättrande på Karl Orsas Weil använder sig IP också av litterära texter som skorsten som ett tecken som påminner inte bara om komparationsobjekt för att belysa romanernas re »den vertikala dimensionen i tillvaron och om Jesus ligiösa och existentiella tematik. Dessa komparatio- Kristus» (s. 77), utan också om ett konkret bibliskt ner är i jämförelse med de hon utför med teologiska mönster bakom romantexten: Jakobsstegen (s. 78). och religionshistoriska arbeten få till antalet och in Här kommer Hjalmar Gullberg in i bilden. Dennes skränker sig intressant nog i stort sett till tre för strof om Jakob i »Om änglarnas liv» har enligt IP fattare: Pär Lagerkvist, Hjalmar Gullberg och Lars »möjligen ingått i författarens associationssfär när Gyllensten. Låt oss se lite närmare på några av dessa han skrev om Jakob på skorstenen» (s. 78). Ordvalet jämförelser. är karakteristiskt: den intentionsaspekt som löper När IP nöjer sig med att påtala generella berörings genom hela avhandlingen kan olyckligt nog sällan punkter mellan å ena sidan Torgny Lindgrens text och eller aldrig uppträda utan liknande generade reserva å den andra Pär Lagerkvist, Hjalmar Gullberg eller tioner. Men oavsett hur man uppfattar dessa tenden Lars Gyllensten är hennes argumentation genomgå ser kvarstår enligt min mening ett grundläggande pro ende övertygande. Så t.ex. när hon på s. 137 låter blem: den citerade strofen ur Gullbergs dikt har allt Lars Gyllenstens upplevelse av »alla bilders och före för få beröringspunkter med Torgny Lindgrens ställningars provisoriska karaktär» och hans resone skildring av skorstensepisoden i Ormens väg på hälle mang om nödvändigheten av bildskapande, ikono- berget för att vara relevant i sammanhanget. plasi, såväl som bildkrossande, ikonoklasi, belysa Bat Den komparation som IP här bedriver är närmast Sebas inställning till den egna och andras gudsbilder. av triangulär art. I en viss passage i Torgny Lindgrens Genom påvisandet av Gyllenstens besläktade inställ text finner hon en allusion på den bibliska berättelsen ning kan avhandlingsförfattaren förtydliga sin egen om Jakob och himmelsstegen. Från denna bibliska framställning av Bat Sebas och Torgny Lindgrens berättelse är steget sedan inte långt till Gullbergs gudsbild. »Om änglarnas liv», där vi möter samma motiv. Mel Ett annat exempel är den välfunna jämförelsen på lan det aktuella avsnittet i Torgny Lindgrens roman s. 260f mellan å ena sidan Eira i Ljuset med sin och Gullbergs dikt finns det enligt min mening emel »okomplicerade och ljusa tro» och »de enkla, troende lertid endast högst allmänna beröringspunkter. gestalterna i Pär Lagerkvists författarskap - 1.ex. mo På s. 243 är det återigen dags för en konkret - och dern i Gäst hos verkligheten, den harmynta och Sahak enligt min mening återigen föga övertygande kompa i Barabbas, orakeltjänaren och pythians föräldrar i ration mellan Hjalmar Gullbergs dikt och Torgny Sibyllan» - och å den andra sidan Könik med sin Lindgrens roman, i det här fallet Ljuset. Främlingen »förtvivlade längtan efter ordning i tillvaron» och Nils beskrivs som en vacker och ståtlig ung man, Lagerkvists »plågade sökare och tvivlare, Anders, skägglös, huvudet högre än någon man Könik hittills Barabbas, Sibyllan». har sett och bärande ett stickat band med silvertrådar Någon gång sträcker sig avhandlingsförfattaren till över pannan och håret. Jag delar helt och hållet av en konkretare och mera ingående litterär kompara- handlingsförfattarens åsikt att Nils vid sin ankomst tion; d.v.s. hon använder Lagerkvist eller Gullberg framstår som en ängel. Mina reservationer infinner som »tolkningsnyckel», för att använda hennes eget sig först vid nästa led i resonemanget, där den sjätte uttryck för den roll Luthers Om den trälbundna viljan strofen i »Om änglarnas liv» dras in i bilden. Jag spelar för hennes analys av Ormens väg på hälleber citerar: »Diktens sjätte strof innehåller en beskriv get. I ett par av dessa fall har jag funnit diskutabla ning av änglarna som påminner om Nils utseende: ’O resonemang: någon gång en komparation med bris ynglingahär, när bleknar din skrud/ av solguld och tande substans, någon gång en tendens att pressa månstrimmors garn?’ Nils ser ju ut som en yngling, Torgny Lindgrens text för att få den att ge efter för det han har inget skägg, och det stickade band med silver som skulle vara »tolkningsnyckeln». trådar han har kring pannan erinrar om gullberg- Komparationer med bristande substans har jag fun diktens ’månstrimmors garn’». nit på något enstaka ställe även vid diskussionen av Nils har uppenbarligen tydliga drag av ängel, men romanernas förhållande till den teologiska litteratu så vitt jag kan förstå finns det ingenting i beskriv ren och till bibeltexten. Så t.ex. på s. 34-35 där av ningen av honom som sträcker sig utöver det an- handlingsförfattaren för att understryka det »djävuls geliskas traditionella ikonografi och som för tankarna ka» respektive det »lagiska» draget hos Karl Orsas far just till Gullbergs dikt. Samma invändning kan f.ö. 172 Recensioner
också riktas mot jämförelsen på s. 249 mellan Nils väg på hälleberget. samtal med Eira och Könik om Kares återkomst och Dvärgmotivet aktualiseras för första gången i av den sjunde strofen i »Om änglarnas liv». Nils framstår handlingen på s. 42. IP refererar här det parti i Or i detta samtal som avhandlingsförfattaren mycket rik mens väg på hälleberget där Tilda, Karl Orsas barn tigt påpekar som en bebådelsens ängel, men jag kan med Tea visar sin likgiltighet för sin mor och sin familj inte förstå vad Gullbergs dikt - jämfört med alla genom att tveklöst välja att flytta till handlaren. Den andra dikter och all annan bildkonst som gestaltat sjuåriga Tilda har så bråttom att hon inte ens tar med detta motiv - kan tillföra tolkningen av Torgny Lind sig sina kläder eller sin docka: »hon var som en gam grens roman. mal människa som änteligen har bestämt sig för att Hjalmar Gullberg har i sin dikt gestaltat en person börja ett nytt liv» (OV s. 126). Ett par år senare lig tolkning av några mycket vanliga bibliska motiv, arrangerar Tilda sin fars femtioårsfest, och demon som Jakobsstegen och Jungfru Marie Bebådelse. I strerar här en affärsmässig attityd till sin svägerska det jämna flöde av bibliska allusioner som genom Johanna, som ytterligare understryker hennes brist strömmar Torgny Lindgrens texter finner vi några på samhörighet med och känslor för den egna famil med referens till samma bibliska motiv som Hjalmar jen. IP kommenterar detta på s. 42: »Det finns något Gullberg gestaltat i sin dikt. Även efter IPs ord på s. dvärgaktigt hos Tilda. Hon är som ’ett lillbarn’ och 14 i inledningskapitlet om att »kausalsamband exi ändå ’som en gammal människa’. Hennes egoism och sterar och är av intresse, men att författarens skapan hennes brist på kärlek vittnar om det förkrympta i de frihet gör att texten som helhet inte kan orsaksför- hennes väsen. I detta avseende erinrar hon om jag klaras» kvarstår hos mig en osäkerhet om förhållan personen i Pär Lagerkvists Dvärgen». Så långt kan jag det mellan illustrativ och genetisk ambition i denna utan problem följa jämförelsen. avhandling. Men denna osäkerhet saknar egentligen Genom att citera några passager från Lagerkvists betydelse för de invändningar som jag har gjort mot roman förflyttar sig avhandlingsförfattaren emeller Hjalmar Gullbergs roll i avhandlingen. Den genetiskt tid från bristen på kärlek till den aktiva ondskan hos intresserade Torgny Lindgren-forskaren har så vitt dvärgen. Men nu är det i Torgny Lindgrens roman jag kan förstå ingenting att hämta i Hjalmar Gull Karl Orsa och inte Tilda som jämförs med Pär La bergs dikt. Den forskare som är ute efter att belysa gerkvists dvärg. När IP på s. 43 vid en jämförelse med och illustrera dessa ställen i Torgny Lindgrens roma en passage i Dvärgen hävdar att »I Ormens väg på ner är likaså bättre betjänt av att använda sig av hälleberget uppstår samma tystnad inför den obe Bibeltexten i stället för Gullbergdikten. gripliga ondskan vid flera tillfällen, då Tea eller Jani Situationen är en helt annan vid jämförelsen på s. talar med Karl Orsa» är detta fortfarande en helt 279 mellan den sista strofen i Gullbergs »Atonsång» korrekt beskrivning. Men IP noterar också på s. 44 att (Andliga övningar, 1932) och det avsnitt i Ljuset där berättarpositionen i Ormens väg på hälleberget inte Könik efter den stora slaktorgien varsamt håller en som i Dvärgen sammanfaller med dvärgkaraktären; dräktig kaninhona mellan sina blodiga händer. Den hon hävdar visserligen att »dvärgen» i båda romaner na gemensamma »emblematiska bild av människan i na ändå blir en symbol för det vanskapta och för Guds blodiga hand» kontrasterar som Anders Palm krympta i ondskan, - »även om dvärgmotivet i Lind har påpekat mot den vedertgna innebörden av det grens roman endast snabbt skymtar förbi i Tildas heliga tecknet Guds hand. Här är det således inte gestalt» (s. 44): »I båda kan dvärgen ses som en fråga om någon diskutabel »triangulär» kompara- projektion av det onda inom en annan person i boken tion, utan om en intressant konkret likhet mellan (och, i förlängningen, av det onda i varje människa). Torgny Lindgrens och Hjalmar Gullbergs text, som Tilda kan framstå som en bild av det onda inom Karl avhandlingsförfattaren har lyft franm. Orsa, och detsamma kan sägas om dvärgen i för hållande till fursten i Lagerkvists roman.» (s. 44) ★ Här förefaller det som om en önskan att parallelli- sera Pär Lagerkvists och Torgny Lindgrens romaner Ett annat slags invändning kan riktas mot IPs dis har drivit avhandlingsförfattaren att - för en gångs kussion av dvärgmotivet i Ormens väg på hälleberget skull - göra våld på den text hon undersöker. Hon med utgångspunkt i Pär Lagerkvists Dvärgen. Jag vill visar övertygande att det vanskapta och förkrympta i betona att min kritik i fråga om Pär Lagerkvist-läs- ondskan tematiseras i Dvärgen såväl som i Ormens ningarna inskränker sig till just dessa resonemang. väg på hälleberget, men när hon vill driva jämförelsen Avhandlingsförfattaren demonstrerar i övrigt genom så långt som till att hävda att dvärgens ställning som en rad övertygande jämförelser viktiga berörings en bild av det onda inom fursten skulle motsvaras av punkter mellan Pär Lagerkvist och Torgny Lindgren; Tilda som en projektion av det onda inom Karl Orsa på s. 79 f Sibyllan och Ormens väg på hälleberget; på s. måste jag inlägga en protest. Dvärgen i Lagerkvists 93-94, 169 och 173 Sibyllan och Bat Seba; på s. 103- roman framstår - på ett plan - som en bild av det onda 104 dikten om spjutkastaren i Aftonland respektive inom fursten just därför att han gestalter denna onds Ahasverus död och Bat Seba: på s. 251 f Pilgrim på ka långt konsekventare och entydigare än fursten havet och Ljuset. Att Pär Lagerkvists författarskap är själv, som ju egentligen är en god representant för den ett av dem som står Torgny Lindgrens 80-talsromaner vanskliga mänskliga belägenheten mellan ängel och närmast kan det efter dessa fina iakttagelser inte råda djur. Men i Torgny Lindgrens roman är det ju Karl något tvivel om. Men låt oss återvända till undanta Orsa själv som representerar denna obegripliga onds get, d.v.s. IPs diskussion av dvärgmotivet i Ormens ka, medan Tilda på sin höjd kan beskrivas som egois Recensioner 173 tisk och känslokall, och som allmänt knuten till Karl utsatta (1988). Men intressantare i sammanhanget än Orsas sfär; något enda uttryck för en aktiv ondska Ulf Olssons diskussion av figurabegreppet, som av från hennes sida finner vi inte i romantexten. handlingsförfattaren hänvisar till, är kanske den kon Tesen om Tilda som »en bild av det onda inom Karl kreta figúrala teknik som avtecknar sig i Birgitta Trot Orsa» saknar så vitt jag kan förstå stöd i romantexten; zigs roman. Jag citerar Ulf Olsson: »[...] bara i figu- kanske har den uppstått som en analogi till förhållan raltolkningens tradition kan vi, tycks det mig, göra det mellan Bat Seba och Salomo i Bat Seba. IPs rättvisa åt dubbleringens figurer i De utsatta, bara då intressanta iakttagelse på s. 128 att Salomo ljudlöst förblir De utsatta en berättelse om några människor i dyker upp hos Bat Seba just när hon tänker ut den 1600-talets Skåne och på samma gång en berättelse djävulska plan som kommer att leda till Amnons och som fullbordas i Kristusgestalten.» (UO, s. 50) Tamars undergång och att han sitter i hennes knä när Detta är redan en intressant likhet med Torgny hon förklarar samma plan för Sebanja visar att det Lindgrens roman och den bild IP har givit oss av den, kan vara befogat att i fallet Salomo-Bat Seba tala om men parallellerna går betydligt längre än så. I De en parallell till dvärgen-Fursten i Dvärgen. utsatta liksom i Ljuset utgör frälsningshistorien på det symboliska planet handlingens ram, i bägge fallen ★ möter vi människan mellan syndafallet och domen. Människorna är utlämnade åt sig själva och åt varand I inledningskapitlet kommenterar IP som jag redan ra; Gud har dragit sig undan. Jag citerar Ulf Olssons har påpekat de hjälpmedel hon begagnar sig av i beskrivning av De utsatta, som lika gärna kunde gälla tolkningen: »filosofisk/teologisk litteratur och i viss Ljuset: »Efter att människan i syndafallet ’vänt bort mån även skönlitteratur som varit viktig för författa sitt ansikte’ drar sig Gud undan ’ytterst i mörkret’, ren». Detta val av »hjälpmedel» motiveras av att och ur detta mörker skall han sedan ’födas till närva Torgny Lindgren »är en mycket beläst författare, och ro’, förlossaren, Kristus.» (UO, s. 39) att han i sina böcker ofta genom allusioner och citat De utsatta som Ljuset kan beskrivas som en katolsk anspelar på andra texter» (s. 14). roman, och i De utsatta som i Ljuset spelar den kristna Den läsare som tar del av avhandlingens överflöd mystiken en central roll. Köniks upplevelse av unio av referenser till teologisk litteratur från Aquinas till mystica i Torgny Lindgrens roman motsvaras i De Simone Weil, men av skönlitterära författare endast utsatta av den avsatte och förnedrade prästen Isak möter Pär Lagerkvist, Hjalmar Gullberg och Lars Graas mystiska upplevelse av »det lysande mörkret». Gyllensten (och i ett kort resonemang Herman I De utsatta och i Ljuset är Simone Weils bok om Broch) kan med inledningsavsnittets ord i minnet Tyngden och nåden enligt respektive uttolkare - Ulf onekligen fråga sig om Torgny Lindgrens beläsenhet Olsson och IP - en viktig intertext. verkligen är så dålig på det litterära planet, när den Även detaljer i Köniks respektive Isaks rörelse ge uppenbarligen är så vittfamnande på det teologiska nom symbolisk död till liv genom mötet med Gud området. Skämt åsido, IP är uppenbarligen mer in erbjuder intressanta likheter. Isaks mystiska erfaren tresserad av de teologiska aspekterna av Torgny het sker i »kistan», det dårhus där han har blivit Lindgrens författarskap än av de litteraturhistoriska. inlåst. Den som sinnessjuk betraktade Könik stängs På det teologiska området torde efterföljande fors in i »kistan», och där inne täljer han en bild av den kare få arbeta hårt för att kunna komplettera hennes försvunne sonen. Jag citerar IP: »I fängelsets mörker resultat; de får kanske snarare inrikta sig på att dis har Könik skapat en bild av det gudomliga.» (s. 250). kutera dem. De har därför anledning att vara tack I bägge fallen är synen av avgörande betydelse för samma för att hon på det litteraturhistoriska fältet den mystiska upplevelsen. IP skriver på s 254: »I lämnat kvar en intressant uppgift. Jag ska drista mig denna beskrivning av en religiös upplevelse spelar att antyda en tänkbar riktning för en sådan under synen en viktig roll. Under loppet av två sidor upp sökning: Birgitta Trotzigs författarskap, i detta sam repas ’han såg’ inte mindre än tio gånger». Ulf Olsson manhang relevant inte minst genom de intressanta skriver i ett motsvarande resonemang om De utsatta: likheterna mellan De utsatta (1957) och Ljuset. »Helt central i slutscenens möte är blicken; Isak för Det finns i ögonen fallande skillnader mellan dessa mår nu se sin dotter och sig själv i henne - ett femton romaner inte bara på det stilistiska planet. Proportio tal gånger utsägs att ’han såg’ henne.» (UO, s. 34) nerna mellan mörker och ljus, mellan kaos och för Denna förvandling till en mottaglig, till en seende, soning, är också helt olika. De utsatta är trots den har i bägge fallen föregåtts av ett stadium av oemot mystiska erfarenheten och bilden av Kristi uppstån taglighet och slutenhet. I De utsatta vänder Isak »ett delse i romanens avslutning en mycket mörk text. stenansikte» mot sin dotter (s. 84), i Ljuset befrias Men det finns också många intressanta likheter tex Könik genom den mystiska erfarenheten och den tro terna emellan; likheter som är intressanta inte minst som han så omedelbart erkänner från den »Indeslut- därför att de avser sådant som i övrigt är ovanligt i tethed», som IP med hänvisning till Kierkegaard talar modern svensk litteratur. IP betecknar på s. 248 Kö- om, och som bl.a. yttrar sig i att han »har ingen mimik niks och Eiras försvunne son Kare som en figura för utan är stel och slät i ansiktet» (IP s. 207). Kristus, och framhåller i not 58 på samma sida att det Jag vill slutligen återge den reflexion från Simone förefaller rimligt att se romanens allusioner på bi Weils Tyngden och nåden (La pesanteur et la grâce), bliska gestalter och händelser ur ett figuralt perspek som Ulf Olsson citerar för att ge en förklaring till Isak tiv. Här hänvisas bl. a. till Ulf Olssons avhandling I det Graas ensamma och utsatta position på en ödslig lysande mörkret. En läsning av Birgitta Trotzigs De slätt: »Man måste vara i en ödemark. Ty den vi skall 174 Recensioner
älska är en frånvarande.» (UO, s. 94) ten vara på väg att stabiliseras och det märks också på De ovan skisserade iakttagelserna skulle möjligen det senaste tillskottet, Lars Brinks undersökning av kunna tänkas vara intressanta i ett genetiskt samman gymnasiets litterära kanon under perioden 1919- hang, men även bortsett från denna möjlighet under 1945. (Han drar även in de närmast föregående och stryker de att frågan om Torgny Lindgrens ställning i efterföljande årtiondena i perspektivet.) samtidslitteraturen vore förtjänt av den diskussion som IP valt att avstå ifrån. I inledningen presenterar Brink syftet med avhand lingen och de frågeställningar han tänker behandla. ★ Han påpekar att litteraturstudiet i början av 1900- talet blir centralt i modersmålsämnet i gymnasiet och Den kritik som jag här har riktat mot IPs avhandling först efter 1965 reduceras till förmån för träningen av får inte undanskymma dess stora och uppenbara för muntliga och skriftliga färdigheter. Perioden 1910- tjänster; dess lärdom, dess mycket goda akribi, dess 1945 har kallats »litteraturundervisningens storhets eleganta hanterande av ett i många fall svårt material tid» och förf. menar att stoffet för den undervisning och dess njutbara men ändå exakta språk. Avhand en, författarna och texterna, var tämligen statiskt, lingens största förtjänst är ändå dess intressanta resul utgjorde en kanon. tat; en ny, detaljrik och så gott som alltid övertygande I inledningen frågar han sig också hur en litterär bild av hur Torgny Lindgren i sina 80-talsromaner kanon uppstår och pekar bl.a. på litteraturkritikens gestaltar sitt djupa och sammansatta förhållande till värderingar och omnämnanden, på undervisning och religionen och de existentiella frågorna. forskning samt på institutionella faktorer - stadgor Magnus Ringgren har i en essä om Torgny Lind och kursplaner - och det är framför allt dessa sist grens Legender ett resonemang om en egenhet hos nämnda som han tar fasta på. Huvudsyftet är dock att denna samling berättelser som jag menar att vi kan undersöka »om det fanns en, medveten eller omedve låta gälla för den torgnylindgrenska texten i stort: ten, litterär kanon i det svenska gymnasiet 1910-1945 »Denna diktade värld är lätt att ta till sig men oerhört och hur den i så fall såg ut.» svår att analysera. Det är som om analysverktygen I inledningen ges vidare en forskningsöversikt, som förvandlades till kirurgiska instrument vid mötet med inte kan refereras här - jag nöjer mig med att placera berättelsernas kroppslighet. Varje ingrepp skadar li Brinks undersökningsområde mellan det som Karin ka mycket som det frilägger.» (Vår Lösen 1987:1, s. Tarschys kartlade i sitt pionjärarbete »Svenska språ 18) ket och litteraturen». Studier över modersmålsunder Jag har här bl.a. kommenterat IPs solidaritet med visningen i högre skolor (1955) och Annica Daniels det författarskap hon har valt att utforska. Det är en sons Tre antologier - tre verkligheter. En undersök solidaritet som inte är helt utan risker, och som ibland ning av gymnasiets litteraturförmedling 1945-1975 kan få texterna att framstå som mer originella'och (1988). Avhandlingen fyller därmed ett tomrum. Av fristående från sin omgivning än de i själva verket är. övrig forskning, som spelat en väsentlig roll för Det är å andra sidan en solidaritet som ger ett ovanligt Brink, bör nämnas också Bengt-Göran Martinssons djup åt undersökningen och som manifesterar sig i en Tradition och betydelse. Om selektion, legitimering mycket inlevelsefull analys där inga kalla »kirurgiska och reproduktion av litterär betydelse i gymnasiets instrument» hotar berättelsernas kroppslighet. Av litteraturundervisning 1865-1968 (1989). I de båda handlingsförfattaren har - inom de ramar hon har satt kapitel som följer efter inledningen ges en utbild- upp för sin undersökning - lyckats mycket väl med ningshistorisk bakgrund, preciseras läromedelsbe den delikata uppgiften att frilägga utan att skada. greppet och redogörs för hur undersökningsmateria Claes Ahlund let framtagits - allt noggrant genomfört. Tyngdpunk ten i kap. 4 - avhandlingens största och mest genomarbetade - är en presentation av författarna till de fyra mest använda läroböckerna i litteraturhistoria under den aktuella perioden och en analys av hur de Lars Brink: Gymnasiets litterära kanon. Urval och väljer författare och texter samt hur de värderar dem. värderingar i läromedel 1910-1945. Avdelningen för Detta kapitel återkommer jag till tämligen utförligt, litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga insti särskilt till Brinks användning av de tre »förhållnings tutionen. Uppsala 1992. sätt» i litteraturundervisningen som Martinsson lan serade i sin avhandling. Kap. 5 behandlar de »fristå Det är en glädje för en skolman med gymnasiets ende» verken, d.v.s. de texter som för skolbruk givits litteraturundervisning som yrkes- och intresseområ ut separat, utanför antologierna, men som naturligt de att få opponera på och härmed recensera ännu en vis ingick i kanon. Kap. 6 innehåller en undersökning avhandling om skolans litteraturundervisning, ett av de vanligaste antologierna under perioden, deras viktigt men under 1900-talets första hälft vid universi litteraturpedagogiska redigering och mottagande, tetens litteraturinstitutioner sorgligt försummat medan själva innehållet, texterna, får stå över till forskningsfält. Genren har dock under de senaste följande kapitel, nr 7. Detta analyserar först grundligt decennierna fått ett genombrott - inte minst genom själva kanonbegreppet, därefter antologiernas text Gunnar Hanssons insatser som inspirator - men det urval och slutligen vad Brink kallar »strykningarnas måste erkännas att ett och annat specimen inte hållit kanon», bl.a. olika slags textcensur. I ett Slutord sam särskilt hög vetenskaplig standard. Nu tycks kvalite manfattas avhandlingens undersökningsresultat.