Kurt Och Tv-‐Serien Glee

Högskolan Dalarna Akademin Språk och medier Vetenskaplig uppsats, BQ2014 Grundnivå 2, 15 högskolepoäng Termin (HT 2011)

”I’m not a box. There’s more than four sides to me.” En kvalitativ textanalys av karaktären Kurt Hummel och den homosexuella stereotypen

Författare Handledare.. Yrsa Walldén Anna Laine

Examinator.. Christo Burman

Abstrakt Arbetet består av en närläsning av karaktären Kurt Hummel i tv-serien Glee med fokus på stereotyper för homosexuella män, och hur Kurt förhåller sig till dem stereotyperna. Studien är gjord utifrån ett queerteoretiskt perspektiv och visar att Kurt i viss mån framställs stereotypt i seriens tidigaste avsnitt, men att han efter hand uppvisar ett djup och komplexitet som man inte ofta ser hos homosexuella karaktärer på tv.

Nyckelord: Kurt Hummel, Glee, stereotyper, genus, sexualitet, queerteori.

INLEDNING ...... 1

BAKGRUND ...... 1

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ...... 3

METOD OCH MATERIAL ...... 3 Kvalitativ textanalys ...... 3 Avgränsning ...... 4

TEORI ...... 5 Queerteori ...... 5 Heteronormativitet ...... 6 Den heterosexuella matrisen ...... 6 Kön och genus ...... 7 Stereotyper ...... 8

TIDIGARE FORSKNING ...... 9

STEREOTYPER OCH FÖREBILDER ...... 9

FÖREBILDER I MEDIA OCH DESS INVERKAN PÅ HBTQ-PERSONER ...... 9

DEN HOMOSEXUELLA STEREOTYPEN ...... 11

KURT OCH TV-SERIEN GLEE ...... 13

KURT OCH FEMININITET ...... 14

KURT OCH DEN TRAGISKA HOMOSEXUELLA KARAKTÄREN ...... 19

KURT OCH FÖRHÅLLANDEN ...... 23

RESULTAT OCH DISKUSSION ...... 26

SLUTORD ...... 28

LITTERATUR- OCH KÄLLFÖRTECKNING ...... 29

TRYCKTA KÄLLOR ...... 29

ELEKTRONISKA KÄLLOR ...... 31

FILM OCH TV-SERIER ...... 31

Inledning

Porträttering av minoriteter på tv och film kan ha en avgörande roll i hur människor uppfattar dessa grupper. Där man själv saknar egna erfarenheter använder man sig gärna av medias presentation för att skapa sig en egen verklighetsuppfattning. Har man till exempel själv aldrig varit i kontakt med en viss minoritet bygger man gärna upp en egen bild utifrån karaktärer, personer eller scener man sett på tv, i tidningar eller på film. Medias roll i porträtterandet av minoritetsgrupper är därför av största vikt. Om man ständigt möter en stereotyp porträttering av till exempel homosexuella män kan det utveckla ett falskt antagande gentemot dem, vilket kan resultera i fördomar och diskriminering. Om vi ständigt kommer i kontakt med samma porträttering av homosexuella män, där vissa attribut framhävs framför andra, så skapar vi en inre bild utifrån dessa stereotyper som kan ge oss underlag för felaktiga uppfattningar om denna identitet.

I den här uppsatsen kommer tv-serien Glee och Kurt Hummel, en av seriens huvudkaraktärer, undersökas utifrån ett queerteoretiskt perspektiv. Jag tar fasta på den stereotypa porträtteringen av homosexuella män, och undersöker hur Kurt förhåller sig till denna.

Bakgrund Mycket har hänt under de senaste trettio åren när det kommer till representationen av homosexuella personer på tv. De har utan tvekan börjat ta mer plats inom tv-mediet och blivit allt mer synliga.1 En tv-serie som stått i framkant under de senaste åren är Glee (2009 –, FOX). Glee är en populär dramakomedi tv-serie med inslag av musikalmoment som främst vänder sig till en yngre målgrupp, ungdomar i tonåren. Serien visas på ”prime time”, som vanligtvis räknas från 20:00 till 23:00, det vill säga tiden då flest människor brukar titta på tv, på ”network”2 tv-kanalen FOX i USA. Glee har under de två säsonger, och början på en tredje, som serien har sänts nått höga

1 Becker, 2006, s. 9 f 2 En ”network” tv-kanal är, tillskillnad från ”cable” tv-kanaler som till exempel HBO och Showtime, i första hand finansierad av reklam och sponsorer. Kelso, red. Levette, Ott, Buckley, 2008, s. 47

1 tittarsiffror i USA, då den i genomsnitt legat på ungefär nio till tio miljoner tittare per avsnitt, där den största delen av tittarantalet är unga vuxna i åldern 18-34.3 Serien har blivit känd för att ta upp och diskutera känsliga ämnen så som identitet, sexualitet, och utanförskap på ett sätt som ska tilltala denna målgrupp. På grund av målgruppen, seriens sändningstid och höga tittarsiffror, kan det därför vara direkt avgörande hur en serie som Glee handskas med sociala och sexuella minoritetsgrupper, och hur de väljer att porträttera dem. Det påverkar inte bara hur andra uppfattar dessa minoritetsgrupper, utan även hur dessa minoriteter kan komma att uppfatta sig själva. Glee har hyllats av många tv-kritiker och journalister, men serien har även fått mycket kritik bland annat för att vara ”för gay” och för att dess karaktärer allt för ofta framställs stereotypt. En av dem är Alessandra Stanely, som skrev följande om seriens pilotavsnitt i tidningen The New York Times:

The other glee club members are high school archetypes: the quiet Asian girl, the prissy gay boy [Kurt Hummel], the scrawny nerd with big glasses (here, in wheelchair) and a tough, heavy-set African-American girl, Mercedes Jones (Amber Riley), who resents singing backup.4

Kurt Hummel är en av de mest populära karaktärerna i tv-serien Glee, och stod både under seriens första, men framför allt andra säsong, för en av de större berättelsebågarna. För tittarna kunde Kurts sexualitet anas från första avsnittet, men under seriens första säsong kommer han ut som homosexuell och försöker efter hand att acceptera sin egen sexualitet. Kurts berättelsebåge dominerar den andra säsongen, och den handlar främst om att världen runt om honom ska acceptera honom som den han är. Karaktären Kurt har, precis som Glee, både hyllats och kritiserats. Kurt har uppfattats både som ytterligare en stereotyp och ytlig homosexuell karaktär,5 men även som nyskapande och som en positiv förebild för många unga människor som ifrågasätter sin egen sexualitet och behöver någon som dem att se upp till.6

3 Broadcasting & Cable, volym 141, nummer 11, 14 mars 2011 4 Alessandra Stanely, Motley Crew of School Misfits Sings, and Annoys the Cool kids, tv.nytimes.com, 18 maj 2009 5 Bland annat i artikeln The Gay one from Glee – Positive Role Model or Dangerous Clishé? I den brittiska tidningen the Gaurdian, 15 mars 2011 6 Bland annat i artikeln Gay Teens on TV i det amerikanska magasinet Entertainment Weekly, 20 januari 2011

2 Syfte och Frågeställning Syften med den här uppsatsen är att analysera karaktären Kurt Hummel från tv-serien Glee utifrån ett queerteoretiskt perspektiv, och undersöka hur han förhåller sig till den stereotypa bilden av en homosexuell man.

• Hur förhåller sig Kurt till den stereotypa bilden av homosexuella män? På vilka sätt återskapar han dem, och på vilka sätt bryter han emot dem?

Metod och Material

Kvalitativ textanalys När man använder begreppet text inom medieforskning behöver det inte uteslutande handla om en skriven text, utan kan även handla om andra populärkulturella yttringar som till exempel ljud, bild och saker.7 I den här uppsatsen avläses tv-serien Glee som en medietext.

Textanalys handlar enligt Helge Østbye främst om att plocka isär och ställa frågor till en text, och utifrån svaren man finner på dessa frågor, med texten som underlag, skapa ökad förståelse för texten.8 Litteraturvetaren Atle Kittang skiljer mellan tre stycken huvudmetoder för att tolka eller läsa texter inom litteraturvetenskapen. Metoderna är sympatisk, objektiverande och symtomatisk läsart. Dessa metoder har även använts för analys av andra sorters texter, till exempel medietexter, och jag har funnit dem applicerbara för min studie av karaktären Kurt Hummel i tv-serien Glee.

En sympatisk läsning /---/ söker efter upphovsmannens eller upphovskvinnans intentioner. /---/ Den objektiverande läsarten försöker tolka verket oberoende av både avsändare och social kontext. Här är det verkets inre strukturer som står i centrum, och den dominerande metoden är närläsning. /---/ Den symtomala läsarten ser texter som manifesta uttryck för underliggande eller dolda betydelser. Ansatsen bygger på att texter är förmedlare av innebörder som producenten inte har översikt över eller är

7 Lindgren, 2005, s. 14 f 8 Østbye, 2003, s. 71

3 medveten om.9

Analysen av medietexten, det vill säga tv-serien Glee, görs utifrån den här typen av textanalys men med vissa begränsningar. Tv-series upphovsmäns intentioner läggs det inte särskilt stor vikt på, eftersom jag i större utsträckning vill utgå ifrån min egen uppfattning och tolkning av karaktären Kurt. Mer vikt kommer att läggas på närläsningen av karaktären, och utifrån denna lyfta fram beteende, egenskaper och attribut som kan jämföras med de stereotyper som finns för homosexuella män. Med den här typen av textanalys kan man närma sig texten på ett vetenskapligt och analytiskt sätt.

Utifrån frågeställningen hade man även kunnat använda sig av enkät- eller intervjumetodik för att få en föreställning om hur en viss grupp människor uppfattar karaktären Kurt och hur han framställs. Detta är dock inte relevant för den här analysen eftersom jag i större utsträckning vill ta hänsyn till tidigare forskning på ämnet stereotyper och förebilder, för att sedan jämföra med den uppfattning jag har fått av karaktären Kurt utifrån den textanalys och närläsning som gjorts.

Avgränsning För att kunna genomföra analysen av karaktären Kurt Hummel har ett antal avsnitt valts ut från tv-serien Glees tre första säsonger för närläsning, men jag har även sett till seriens helhet. Ur den tredje säsongen har det dock bara varit möjligt att välja avsnitt upp till avsnitt fem, eftersom resterande avsnitt av serien inte sänts då analysen gjordes. Avsnitten som valts innehåller viktiga nyckelscener för karaktären vilket gör det möjligt att gå djupare in i hur han porträtteras och framställs. Eftersom större delen av Kurts berättelselinjer på något vis centrerar kring hans sexualitet, har jag även sett till att det finns scener med i avsnitten där det är något annat än hans sexualitet som står i fokus för en mer nyanserad analys. Här bör dock tilläggas att eftersom den här uppsatsens fokus i första hand är Kurts sexualitet kommer även dessa scener att analyseras utifrån Kurts sexuella läggning, fastän scenerna i sig själva inte diskuterar Kurts sexualitet i första hand.

9 Østbye, 2003, s. 65

4 Avsnitten som ingår i analysen är: ”Pilot” (ep. #1.01, 2009), ”Accafellas” (ep. #1.03, 2009), ”Wheels” (ep. #1.09, 2009), ”Laryngitis” (ep. #1.18, 2010), ”Duets” (ep. #2.04, 2010), ”Never Been Kissed” (ep. #2.06, 2010), ”The Substitue” (ep. #2.07, 2010), ”Prom Queen” (ep. #2.20, 2011), ”Asian F” (ep. #3.03, 2011) och ”The First Time” (ep. #3.05, 2011).

Teori

Queerteori Begreppet queer har blivit ett ord som fått beskriva något som befinner sig utanför normen – något som är annorlunda.10 Ursprungligen kommer ordet från engelskan och kan direkt översättas till svenska som knäpp, pervers eller avvikande, och användes under början av 1900-talet i England som ett nedsättande ord för homosexuella individer.11 Under frigörelseparaden i New York 1990 skanderade medlemmarna i organisationen Queer Nation, en organisation vars mål var att stoppa homofobin och öka synligheten av HBTQ-personer12, ”We’re Here, We’re Queer, Get Used To It!”. Uttrycket queer fick under den här tiden en helt ny innebörd. De homosexuella valde att ta tillbaka ordet från dem som använt det nedsättande, och det fick inte bara stå för rätten att vara homosexuell i sitt privatliv, utan även friheten att kunna vara offentlig med sin sexualitet.13 Idag har queer flera olika betydelser, och det kan ibland uppfattas som svårdefinierbart. Socialantropologen Fanny Ambjörnsson beskriver queer såhär:

Snarare än att kämpa för att likställa homo- och heterosexualitet, uppmanar queer oss att tänka bortom uppdelningarna. Att helt enkelt vända upp och ner på antagandet att det finns ett normalt och ett onormalt sätt att vara sexuell kvinna eller man. På så sätt ger oss queer redskap att ifrågasätta samhällets förgivet tagna sanningar, vare sig det handlar om genus, sexualitet eller annan form av normalitet.14

10 Ambjörnsson, 2006, s. 8 f 11 Ibid, s. 14 12 HBTQ är ett samlingsbegrepp för homo-, bisexuella, transpersoner och queer. 13 Ambjörnsson, 2006, s. 14 14 Ibid, s. 9

5 I den här uppsatsen har jag främst hittat inspiration från queerteorin. Queerteori är ett samlingsnamn på olika kritiskt granskande perspektiv som gör det möjligt att studera och kritisera heterosexualitetens normativa status, samt undersöka sexualitet och genus. 15 Eftersom queerteorin är så pass bred har jag valt att fokusera på vissa delar inom den som jag anser relevanta för min frågeställning. Det jag främst valt att ta fasta på är den kritiska granskningen av heteronormen och det som uppfattas som det normala.

Heteronormativitet Ett centralt begrepp inom queerteorin är heteronormativitet. Heteronormativitet kan förklaras som de institutioner, lagar, strukturer, relationer och handlingar som upprätthåller heterosexualiteten som något enhetligt, naturligt och allomfattande, och som det mest åtråvärda sättet att leva på. Ett queerperspektiv på heteronormen innebär att kritiskt belysa våra föreställningar om att manligt och kvinnligt är historiskt och kulturellt beroende av en normerande heterosexualitet.16 När man talar om heteronormativitet istället för heterosexualitet är det själva normsystemet man vill undersöka.17

Den heterosexuella matrisen Judith Butler, en av de mest namnkunniga forskarna inom queerteorin, för en diskussion kring vad hon valt att kalla den heterosexuella matrisen. Jag har valt att använda mig av Ambjörnssons tolkning av den heterosexuella matrisen som hon beskriver i sin bok Vad är queer? i den här uppsatsen.

Den heterosexuella matrisen handlar främst om hur föreställningar om manligt och kvinnligt bygger på, och förutsätter, en normerande heterosexualitet.18 Det finns inte bara normer för hur man ska vara som man eller kvinna, utan även att man ska vara man eller kvinna, således inte något gränsöverskridande eller konstigt, det vill säga queer. För att uppfattas som rätt sorts man ska du inte bara ha en kropp som

15 Ambjörnsson, 2006, s. 51; Berg & Wickman, 2010, s. 12 16 Ambjörnsson, 2006, s. 109 17 Ibid, s. 52 18 Ibid, s. 49

6 kategoriseras som en manskropp, utan du ska även uppföra dig enligt de förväntningar som samhället föreskrivit en man, och även uppvisa rätt sorts begär, nämligen det heterosexuella.19 Allt som hamnar utanför normen upplevs som ett brott mot den heterosexuella matrisen.

Kön och genus Synen på skillnaden mellan kön och genus har länge varit omdebatterad. Ett vedertaget förhållningssätt är att se genus som kulturellt och socialt konstruerat, medan kön får stå för det biologiska, så som könsorgan och kroppsform.20 Denna uppdelning har dock blivit kritiserad av Judith Butler, då hon menar att även det biologiska könet är socialt konstruerat. Kön är en effekt av våra sociala föreställningar om vad biologiskt kön är, inte ett uttryck för en inneboende könsbaserad essens.21 Det är därför svårt att dra en direkt linje mellan vad som är kön och vad som är genus, och man kan istället se på det naturliga könet som ett sorts normsystem eller ett tvingande påbud.22 Judith Butlers tankar kring genus och kön är det perspektiv som jag har valt att utgå ifrån i den här uppsatsen för att kunna fördjupa analysen av karaktären Kurt.

Detta leder oss till samhällets historiska och kulturella föreställningar om manligt och kvinnligt. Socialantropologen Don Kulick menar att manligt och kvinnligt inte utformas av faktiska biologiska skillnader mellan könen utan av de kulturella tolkningarna som görs av biologiska skillnader.23 I den manliga genusrollen ingår till exempel att vara stark, modig och logisk,24 medan en kvinna ska vara känslig, omhändertagande och mild.25 En flicka uppmuntras gärna att överskrida sin genusroll i viss mån. Hon kan få beröm för att vara lite av en pojkflicka och ta för sig, men om genusöverskridandet går för långt tar gärna toleransen slut. En pojke får däremot väldigt sällan beröm för att anamma konventionellt feminina attribut, som till exempel att bära kjol eller visa upp en allt för känslig sida.26

19 Ambjörnsson, s. 112 f 20 Ibid, s. 110 21 Butler, 2007, s. 57 ff 22 Ibid., s. 55 ff 23 Kulick, 2004, s. 11 24 Björk, 1996, s. 225 25 Ibid, s. 22 26 Dahl red. Don Kulick, 2005, s. 61

7

Stereotyper Walter Lippmann, journalist och författare, var den som först myntade uttrycket stereotyp inom den moderna psykologin.27 Han beskriver stereotyper som förenklade bilder i våra huvuden av människor och händelser i vår omvärld.28 Lippmann hävdar att vi inte agerar utifrån en direkt kunskap om den verkliga världen därför att den verkliga omvärlden sammantaget är alltför stor, alltför komplex och alltför flyktig för att vi ska kunna ha direkt kännedom om den. Vi hanterar omvärlden genom att konstruera bilder av den, och vi agerar sedan utifrån dessa bilder, alltså agerar vi utifrån hur vi tror att det är. Lippmann menar att våra inre bilder antingen konstrueras av individen eller är givna av kulturen, och att stereotyperna nästan helt säkert ger en oriktig bild av verkligheten.29

Fanny Ambjörnsson har i sin bok Vad är queer? använt sig av sociologen Stuart Halls diskussion kring stereotyper som jag även finner relevant. Hall menar att stereotypa representationer karaktäriseras av generaliseringar kring skilda grupper. När man förpassar någon som en stereotyp tar man fasta på några få förenklade och lättförståeliga egenskaper hos en individ eller grupp, och låter dessa egenskaper representera allt hos dem. Genom att på detta sätt överdriva, förenkla och fixera, reduceras personen till en fast och förutsägbar figur, den blir en stereotyp.30

Ett utav de sätt som den normerande heterosexualiteten upprätthålls på är genom att framställa det avvikande stereotypt. Den begränsning som stereotyper medför leder till osynliggörande och exkludering från samhället i övrigt. Fanny Ambjörnsson beskriver stereotypiseringens grundantagande som att vissa människor är förutsägbara medan andra är mångfacetterade. Hon beskriver även att problemet med stereotypen är att den blir ett redskap för att skapa skillnad mellan avvikelsen och det som uppfattas som det normala, där avvikelsen bestäms som förutsägbar och fast, medan

27 Hinton, 2003, s. 13 28 Ibid, s. 13 29 Ibid, s. 13 30 Ambjörnsson, 2006, s. 75

8 det normala framställs som mer allmängiltigt, mångfacetterad, universell och självklar.31

Tidigare forskning

Stereotyper och förebilder Förebilder i massmedia är vanligt förekommande, framför allt bland dagens ungdomar.32 En förebild är någon man ser upp till, rättar sig efter och ofta strävar efter att vara som. Förebilder i media kan i många fall uppfattas som problematiska på grund av de stereotyper som allt för ofta lyfts fram, särskilt när det handlar om sexuella minoriteter och minoritetsgrupper.33 Bristen på nyanserade porträtt av minoriteter står därför i direkt koppling till förebilderna framförallt unga har.

Förebilder i media och dess inverkan på HBTQ-personer Mycket forskning har gjorts kring de förebilder homo- och bisexuella individer har, och hur förebilderna påverkar dessa individers självuppfattning och sexuella identitet. Kommunikationsforskaren Denise Matthews, diskuterar detta i sin artikel Media memories: The First Cable/VCR Generation Recalls Their Childhood and Adolescent Media Viewing.34 Hon drar slutsatsen att erfarenheter via medier, främst under en individs ungdomsår, bidrar till utvecklingen av individens självuppfattning, och att dessa erfarenheter fortsätter att vara framträdande under det tidiga vuxenlivet och möjligen ännu längre.35

Psykologerna Sarah Gomillion och Tracy A. Giuliano, fokuserar sin studie The Influence of Media Role Models on Gay, Lesbian and Bisexual Identity på homo- och bisexuella identiteter.36 De menar att de förebilder, inte uteslutande från massmedia

31 Ambjörnsson, 2006, s. 77 32 Gomillion & Giuliano, 2011 33 Ibid. 34 Matthews, 2003 35 Ibid, 2003 36 Gomillion & Giuliano, 2011

9 eller populärkultur, som homo- och bisexuella individer i första hand ser upp till när de kom underfund med sin egen sexuella identitet är personer och karaktärer de själva kan identifiera sig med, alltså främst homo- och bisexuella media figurer och personer. Homo- och bisexuella individer påverkas därför i större grad av homo- och bisexuella media figurer än av heterosexuella, eftersom de har samma sexuella identitet.

Kathryn E. Wohlford, John E. Lochman och Tammy D. Berry, alla verksamma inom psykologin, diskuterar i studien, The Relation Between Chosen Role Models and the Self-esteem of Men and Women, hur förebilder i media påverkar män och kvinnor. De menar att det finns en direkt koppling mellan hur mycket en individ kan identifiera sig med sin förebild, och denne individs självförtroende och självkänsla.37 De individer som ingick i Gomillion och Giulianos studier menar att det främst är personer eller karaktärer som inspirerade dem till att vara stolta över sin egen identitet som ses som en förebild. Gomillion och Giuliano nämner även att förebilder funna i massmedia (tv, film, böcker, tidningar, internet och musik) ofta har en positiv inverkan på dem som tittar och konsumerar. Tillgängligheten av homo- och bisexuella förebilder i media har en positiv inverkan på homo- och bisexuellas identitet.38 I takt med att antalet homo- och bisexuella figurer i media ökar, ökar även inverkan av media på homo- och bisexuella personers liv. Många utav de personer som Gomillion och Giuliano intervjuade lyfter fram detta, men även att förebilderna fungerar som en inspiration, en källa till tröst, och för att hjälpa utomstående att förbättra sin syn på homo- och bisexuella individer. De understryker dock att många av de intervjuade även känner av de negativa aspekterna, så som stereotyper och begränsad porträttering, vilket får dem att känna sig exkluderade från samhället och begränsar deras möjlighet att uttrycka sin identitet. Att homo- och bisexuella ungdomar tenderar att ha förebilder främst funna i massmedia kan ses som problematiskt eftersom underrepresentation och negativ porträttering av homosexuella individer har varit vanligt genom historien.39 Homo- och bisexuella individer som i större utsträckning har tillgång till positiva homo- och bisexuella förebilder har således bättre förutsättningar för ett bättre självförtroende än individer som saknar dessa. Om den

37 Wohlford, Lochman & Berry, 2004 38 Gomillion & Giuliano, 2011; Wohlford, Lochman & Berry, 2004 39 Gomillion & Giuliano, 2011

10 stereotypa porträtteringen av homo- och bisexuella individer i media minskade skulle det medföra ett ökat självförtroende hos homo- och bisexuella individer, det skulle även medföra fler positiva förebilder och utöka möjligheterna för homo- och bisexuella identiteter i massmedia att porträtteras mer nyanserat.40 Med en mer nyanserad porträttering menas att visa homo- och bisexuella individer i situationer utanför de ramar stereotypen medför.

David J. Schneider tar i sin bok Psychology of Stereotyping upp homosexuella som en social minoritetsgrupp i dagens samhälle, och hur de i stor utsträckning blir påverkade av hur media väljer att porträttera dem.41 Han menar att många människor som har haft lite direktkontakt med homosexuella individer, där den enda egentliga kontakt de har haft kommer ifrån massmedia, bygger upp sin verklighetsuppfattning med hjälp av bilden massmedia förmedlar. Att bygga sin uppfattning av omvärlden utifrån andrahandserfarenheter kan vara problematiskt och ge en felaktig bild av verkligheten. Människor som har haft personlig kontakt med homosexuella individer tenderar även att ha en mer positiv uppfattning av gruppen homosexuella och deras rättigheter. En positiv inställning gentemot en viss grupp kan ofta leda till mer kontakt med just den gruppen, precis som mer kontakt med en viss grupp ofta leder till en mer positiv inställning.42 Dessa två förhållandes förstärker således varandra.

Den homosexuella stereotypen Under större delen av 1900-talet var homosexualitet i massmedia överhuvudtaget inte förekommande, och om det mot förmodan förekom var sexualiteten underförstådd men aldrig uttalad.43 Den vanligaste mallen för vad som mellan raderna kunde läsas som homosexuella män under början av 1900-talet var ”the sissy” eller ”fjollan”. Det här var en karaktär som framställdes som ett mellanting mellan man och kvinna men utan någon egentlig sexualitet, och som därför inte utgjorde något hot för varken de andra kvinnliga eller manliga karaktärerna. Det feminina agerandet hos de här karaktärerna var ofta överdrivet och användes som ytterligare en anledning att skratta

40 Wohlford, Lochman, & Berry, 2004 41 Schneider, 2005 s. 493 f 42 Ibid s. 493 f 43 The Celluloid Closet, 1995

11 åt dem. Ett tidigt exempel på stereotypen om homosexuella män som överdrivet feminina finns i Charlie Chaplins film Behind the Screen från 1916.44 Chaplins karaktär kysser en person som han vet är kvinna, men som är utklädd till man. En annan man ser dem, och han antar då att Chaplins karaktär kysser en annan man. Han börjar genast göra narr av Chaplin genom att agera överdriver feminint, svänga med sina armar och vicka på sina höfter. Redan då, 1916, var den här stereotypen av homosexuella män så inpräntad i medvetandet hos publiken att filmskaparen kunde förutsätta att de skulle förstå sambandet mellan att kyssa en annan man och att agera överdrivet feminint, och att det skulle få dem att skratta.45

Den homosexuella karaktären utvecklades dock, och under 1930- till 1960-talet återfanns de ofta i roller som offer eller skurkar, som nästan alltid mötte en våldsam och tragisk död, till exempel genom mord eller självmord.46 Denna porträttering av homosexuella som plågade själar lämnade ett bestående arv, eftersom det inte bara talade om för heterosexuella hur de skulle känna inför homosexuella, men även hur homosexuella skulle känna om sig själva.47

Att som man uppvisa en feminin, eller överdrivet feminin, sida ses fortfarande som ett tydligt tecken för en icke-heterosexuell läggning. Den homosexuella ”fjollan” är därför fortfarande vanligt återkommande i populärkultur, idag kanske främst i situationskomedier och komedier överlag, där karaktären ifråga ofta kommer in som en bikaraktär för att krydda till tillvaron, och främst används till simpla skämt där de, eller dess sexualitet, ofta är skämtets ”punch line”.48

Schneider hänvisar i sin bok, Psychology of Stereotyping till en undersökning Stephanie Madon, psykolog, gjort kring stereotyper av just homosexuella män. Madon frågade ett antal universitetsstudenter vilka egenskaper de förknippar med homosexuella män, och det som lyftes fram var nästan uteslutande femininitet.49 Man tilldelar homosexuella män vissa egenskaper, men leder dessa egenskaper även till

44 The Celluloid Closet, 1995 45 Filmhistorikern Richard Dyer i The Celluloid Closet, 1995 46 The Celluloid Closet, 1995 47 Davies, 2008 s. 13 48 Tropiano, 2002, s. 186 49 Schneider, 2005, s. 490

12 tilldelandet av homosexualitet? Maskulina kvinnor och feminina män antas ofta vara homosexuella. Manliga idrottare som tävlar i mer historiskt konventionellt feminina grenar, som till exempel konståkning, antas ofta ha en större sannolikhet för att vara homosexuella. Beteende som inte passar in i de konventionella könsrollerna, och som därför kan uppfattas som avvikande, brukar därför uppfattas som en första indikation för en icke-heterosexuell läggning.50

Porträtterandet av förhållanden mellan homosexuella karaktärer på tv diskuteras av Adrienne Holz Ivory, Rhonda Gibson och James D. Ivory i Gender Relationships on Television: Portrayals of Same-Sex and Heterosexual Couples. De menar att förhållanden mellan homosexuella par på tv är genuskodade på samma sätt som heterosexuella är med en ”manlig” och dominant roll, och en ”kvinnlig” och undergiven roll. Anledningen till detta finner de i att de flesta tv-program som presenterar homosexuella karaktärer utgår ifrån en heterosexuell publik.51 Man försöker anpassa de homosexuella paren enligt den heterosexuella normen för att göra dem möjliga att relatera till för den tänkta heterosexuella publiken.

Kurt och tv-serien Glee

Glee är en en timmes lång dramakomedi som även använder sig av musikalmoment. Serien centreras kring en grupp ungdomar som går på samma high school, William McKinley High. Deras gruppgemenskap baseras på olika former av utanförskap i förhållande till de normer som dominerar på skolan. Tillsammans bildar de en glee- klubb, en grupp där de sjunger och dansar tillsammans under skoltid. Det engelska ordet glee betyder på svenska glädje eller munterhet. Serien handlar främst om hur dessa ungdomar handskas med sitt utanförskap och de hinder de behöver övervinna för att komma tillfreds med sin egen identitet och hur andra människor uppfattar dem. Glee-klubbens medlemmar sätts ständigt i konflikt med de populära ungdomarna i skolans fotbollslag som representerar allt de inte har, det vill säga popularitet bland de andra ungdomarna på skolan, och stöd från skolans ledning.

50 Schneider, 2005, s. 495 51 Holz Ivory, Gibson & Ivory, 2009

13 Serien har sedan den började sändas 2009 gjort sig känd för att tackla många kontroversiella ämnen. De diskuterar inte bara sexualitet, utan har bland annat även tagit upp tro, eller brist på tro, tonårsgraviditet och utanförskap. Serien har i media flertalet gånger refererats till som ”the gayest show on television”52 och det beror till stor del på att flera av de återkommande karaktärerna i serien visat upp en icke heterosexuell läggning. Kurt Hummel, som en av huvudkaraktärerna och den enda karaktär vars sexualitet diskuterades under seriens första säsong, har tagit störst plats bland de icke-heterosexuella karaktärerna men är vid slutet av seriens andra säsong långt ifrån ensam. I avsnittet ”Never Been Kissed” möter vi även en ung individ från en konkurrerande glee-klubb, Blaine Anderson, som också visar sig vara homosexuell. Blaine och Kurt utvecklar under säsongens gång en stark vänskap och blir ett romantiskt par mot slutet av den andra säsongen. En av flickorna i Kurts glee- klubb, Santana, identifierar sig i slutet av andra säsongen som lesbisk, och hennes bästa vän Brittany som bisexuell. David Karofsky, den fotbollsspelare som både psykiskt och fysiskt trakasserat Kurt under hans skoltid, uppvisar även han en icke- heterosexuell läggning under seriens andra säsong. Här bör även tilläggas att Rachel, en av huvudkaraktärerna tillsammans med Kurt, har två homosexuella pappor. Dessa män har hittills aldrig synts i serien, men de har tagits upp och diskuterats vid flera tillfällen.

Kurt och femininitet Vi träffar karaktären Kurt Hummel för första gången i avsnittet ”Pilot”. I den första bilden vi ser av Kurt bär han en blå jacka, som senare visar sig vara från det exklusiva designer märket Marc Jacob’s senaste kollektion, svarta byxor och en svart polotröja. Fastän den här utstyrseln inte låter särskilt uppseendeväckande är kontrasterna tydliga gentemot de andra manliga karaktärerna i samma bild. Kurt är omringad av stora och enligt normen manliga fotbollsspelare. I detta sammanhang förstärks Kurts feminina, och det vi uppfattar som icke-heterosexuella, attribut.

52 Bland annat i det brittiska magasinet Gay Times, nummer 399, november 2011, och av Brett Berk för magasinet Vanity Fair i en recension av avsnittet ”Wheels”, 12 november 2009.

14 I nästa scen vi träffar på Kurt gör han sin audition för att få vara med i glee-klubben. Han står på en stor scen tillsammans med en pianist och sjunger låten Mr. Cellophane från den kända Broadway musicalen Chicago. Det som får Kurts framträdande att sticka ut är den oerhört höga tonen han framgångsrikt tar på slutet av låten.

Under detta avsnitt visar Kurt aldrig något intresse för någon av de manliga karaktärerna, inte de kvinnliga heller för den delen. Han uttrycker själv aldrig något som talar om för oss vad han har för sexuell läggning. Kurts konventionellt feminina attribut är som jag nämnt tidigare förstärkta, det vi får veta om honom är att han är intresserad av mode och tycker om Broadwaymusikaler, två saker som i massmedia är starkt förknippade med homosexuella män.

De feminina attributen är någonting som återkommer, främst under seriens första säsong. I avsnittet ”Accafellas” får vi veta att Kurt har fått en ny bil av sin pappa Burt i utbyte mot att han ska sluta bära figursydda tröjor som slutar vid knäna, någonting som han fortfarande bär, men som han håller hemligt för sin pappa. Senare under avsnittet får vi veta att samma bil blivit tagen ifrån honom på grund av att Burt hittat hans diademsamling. Det här avsnittet är även det första avsnittet då Kurts sexualitet står i fokus. Hans bästa vän, Mercedes, har känslor för honom vilket tvingar honom att tillslut berätta för henne med ord att han är homosexuell. Innan Kurt gör detta blir Mercedes konfronterad av två av flickorna i glee-klubben, Rachel och Tina. Rachel öppnar med repliken ”We need to have a gayvention. That’s a gay intervention.” De försöker övertyga Mercedes om Kurts sexualitet genom att belysa hans experimentella garderob, bestående av bland annat korsetter, och beskriva honom som ”lady fabulous”. Det är alltså Kurts feminina attribut som ska övertyga Mercedes om att Kurt är homosexuell.

I avsnittet ”Wheels” sätts Kurts ljusa sångröst i centrum. Glee-klubben har bestämt sig för att framföra låten Defying Gravity från Broadwaymusikalen Wicked. Låten är vanligtvis framförd av en kvinnlig röst, eftersom det krävs ett väldigt högt register för att kunna ta den allra sista tonen i låten. Den blir först tilldelad gruppens främsta kvinnliga sångerska Rachel, men Kurt väljer att utmana henne i en sång-duell för att bevisa att även han kan ta den väldigt höga tonen på slutet. Kurt väljer dock att förlora

15 medvetet för att skydda sin pappa, efter att Burt fått ett anonymt telefonsamtal som bara sagt orden ”your son is a fag”, efter vilket Burt är uppenbart skakad.

Det som vi ser hos Kurt kan upplevas som vad Ambjörnsson valt att kalla genusavvikelse, eller ett misslyckat genusframträdande.53 Det som först och främst lyfts fram hos karaktären är det feminina, vilket direkt krockar med vår uppfattning av karaktärens i fråga biologiska kön. Här har vi en karaktär som är en man, men som inte uppträder på ett konventionellt manligt sätt, var ska vi då placera honom? Kurt avviker från samhällets normer för hur en heterosexuell man ska uppföra sig, och faller därför utanför det som anses vara det normala. Avvikande genusbeteende brukar ses som en första indikation på en icke-heterosexuell läggning,54 och det är just Kurts avvikande genusbeteende som lyfts fram som det huvudsakliga beviset för att han är homosexuell. När Tina kallar honom ”lady-fabulous” i avsnittet ”Accafellas” är domen lagd. Kurt är inte bara ”fabulous”, ett ord ofta använt i massmedia för att beskriva homosexuella män, utan han är ”lady fabulous” med betoning på ”lady”, det vill säga kvinna. Det vi ser hos Kurt är alltså en felaktig kombination av kön, genus och begär utifrån den heterosexuella matrisen. Kurt avviker genusmässigt genom att klä sig och uppträda på ett traditionellt omanligt sätt.

En diskussion kring heteronormativitet kan även föras utifrån denna porträttering. Heteronormativiteten uppehålls genom att gränser pekas ut och upprätthålls mellan homo- och heterosexualitet. Att vara heterosexuell, på rätt sätt, upplevs som mer önskvärt än att inte vara det.55 Heterosexualitet existerar inte utan en motpol enligt queerteorin, denna motpol är i det här fallet homosexualiteten.56 För att uppfatta Kurt som homosexuell, och inte heterosexuell, måste vi därför peka ut vad han inte är, för att kunna komma till insikt om vad han är. Kurt har i flera scener satts i kontrast till killarna i skolans fotbollslag; de är stora, muskulösa och signalerar makt och social status på ett sätt som Kurt inte gör. En tydlig gräns är dragen mellan Kurt och de andra manliga karaktärerna, han passar inte in, han är annorlunda. När Kurt istället placeras tillsammans med en grupp kvinnor blir den här skillnaden inte lika tydlig,

53 Ambjörnsson, 2006, s. 125 54 Ibid, s. 59 55 Ibid, s. 52 56 Ibid, s. 67

16 han pekas inte ut som annorlunda eller det svarta fåret, men han passar ändå inte in helt och hållet. Kurts genusbeetende är mer relaterbart till de kvinnliga karaktärerna än de manliga.

Kurts feminina attribut ser vi belysas på ett nytt sätt i avsnittet ”Laryngitis”. Kurts förhållande till sin pappa, Burt, har många gånger skapat konflikter. När Burt börjar dejta Carole, mamma till Finn som är medlem i glee-klubben och quarterback i skolans fotbollslags, känner Kurt sig hotad i sin relation till sin pappa. Burt börjar umgås med Finn alltmer och han kan äntligen göra alla de ”manliga” saker, som att titta på sport och äta på snabbmatsrestauranger, som Kurt aldrig velat följa med på. Som en reaktion på detta, och för att försöka vinna tillbaka sin pappas uppmärksamhet, går Kurt in i rollen som ”en riktig man”. Han tonar ner de feminina attribut som vi länge identifierat honom med; de ofta färgglada och lite udda kläderna byts ut mot flanellskjorta, jeans och grova kängor, han pratar inte längre med samma ljusa röst, och han tonar ner sitt kroppsspråk. Kurt börjar till och med dejta en av flickorna i glee-klubben, Brittany, för att övertyga sin pappa om sin nya heterosexuella läggning.

Det är tydligt att det som Kurt väljer att göra för att kunna uppfattas som heterosexuell är att tona ner det feminina i sin personlighet och framtoning. Han går från en extrem till en annan med övertygelsen om att om han agerar utefter samhällets normer för hur heterosexuella män ska vara så kommer hans pappa att se honom igen.

Det förs en indirekt diskussion kring genusroller och sexualitet (som sedan åter kommer i avsnittet ”Duets”). Diskussionen förs till ytan när Kurts identitet blir ifrågasatt av glee-klubbens lärare, Mr. Shuester. Kurt säger då ”I’m not a box. There’s more than four sides to me.” Detta blir en direkt kommentar till förväntningarna, inte bara från hans vänner i glee-klubben, men även från samhället i övrigt. Kurt förväntas vara på ett visst sätt på grund av sin sexualitet, och när han ställer sig utanför dessa förväntningar blir hans identitet direkt ifrågasatt. Att Kurt själv vågar utmana och tänja på gränserna är intressant, här försöker han dock bara passa in i de heteronormativa förväntningar som han tror att hans pappa vill att han ska uppfylla, men att problematiken förs fram i ljuset och diskuteras talar för en viss medvetenhet.

17 Vi ser hur Kurt eftersträvar ett heterosexuellt och framför allt heteronormativt liv. Han har en önskan om att passa in och vara ”normal” för att kunna leva upp till sin pappas förväntningar. I den sista scenen mellan dem två förklarar dock Burt att Kurt inte behöver anpassa sig till någon, hans enda jobb är att vara sig själv.

Burt: I will fight to the death for your right to love who ever you want. But when you were a little baby in my arms, did I dream about taking you to baseball games and talking about girls? Yeah, I did. A lot of fathers do. Kurt: I had no idea how disapointing I was. Burt: Hey come here, and stop it right now. I’m talking straight to you. Don’t go playing the victim. You know that’s not what I mean. Kurt: I know. I’m sorry. I know you’re working hard on yourself to make all of this okay. But just seeing you, the way you are with Finn, how easy it is. It breaks my heart. Burt: Is that why you were pretending to date that daffy cheerleader? Dressing differently? Singing Mellancamp? Kurt: I just want you to know that I’m going to work as hard as you to make this okay. Burt: You don’t havet to work at anything, Kurt. Your job is to be yourself. And my job is to love you no mather what.

Burt talar här även om vissa förväntningar han hade då han fick reda på att Kurt var en pojke när han föddes. Detta kan kopplas till Judith Butler tankar kring kön. Hon menar att könsidentiteten är en effekt av ständigt upprepade handlingar som talar om för oss hur vi ska uppföra oss för att framstå som normala, det är alltså dessa handlingar som ska göra så att Kurt blir en pojke.57 Det Burt i första hand förväntar sig av Kurt, som en pojke, är att han ska vara intresserad av sport och vara heterosexuell.

Fastän heterosexualiteten framställs som det mest önskvärda och framförallt lättaste sättet att leva sitt liv på, så behöver inte det betyda att det är det enda rätta. Burt vill inte att Kurt ska vara någon annan än den han är, det vill säga en ung homosexuell man.

57 Ambjörnsson, 2006, s. 137; Butler, 2007, s. 56

18 I avsnittet ”Duets” framför Kurt låten Le Jazz Hot från filmen Victor Victoria, vilken han säger handlar om att omfamna både ens manliga och kvinnliga sidor. Det här numret är en väldigt bra representation av karaktären Kurt, framför allt som han porträtteras under seriens andra säsong. Kurt är på många sätt en blandning mellan vad som konventionellt räknas som manligt och kvinnligt genus, men inte på det asexuella och förlöjligande sätt vi har sett exempel på under det tidiga 1900-talet. Han hyllar dessa båda sidor hos sig själv, och ser och accepterar fördelen med att vara i en gråzon mellan de konventionella könsrollerna.

Det här numret kan även sättas i relation till avsnittet ”Laryngitis” som jag diskuterade tidigare. Vi ser en tydlig utveckling hos Kurt där han på ett nytt sätt accepterar sin identitet och hyllar den. Han ifrågasätter samhällets normer för vad som är traditionellt manligt och kvinnligt och låter sig inte längre begränsas av dem.

Kurt och den tragiska homosexuella karaktären Kurt har sen Glees första avsnitt blivit utsatt för trakasserier, främst av skolans fotbollslag. I avsnittet ”Never Been Kissed” lyfts dock denna problematik till ytan på ett nytt sätt. När Kurt under de tidigare avsnitten blivit hånad eller utpekad som annorlunda har han accepterat att det är så här hans liv kommer se ut i framtiden på grund av hans sexualitet. I det här avsnittet väljer han för första gången att stå upp för sig själv, och visa att detta inte är okej.

Glee-klubben ska ha en sångtävling mellan de kvinnliga och manliga deltagarna. Kurt, som från början mer identifierat sig med klubbens kvinnliga deltagare, vill tävla på deras sida, men blir direkt tillrättavisad av klubbens lärare, Mr. Schuester. Ingen av de manliga, och heterosexuella, deltagarna i glee-klubben tar Kurts idéer på allvar.

Nu är Kurt inte längre bara utfryst bland övriga elever på skolan, utan även av sina vänner i glee-klubben. Det är framför allt Kurts brott mot den heterosexuella matrisen som gör att han blir utsatt för mobbning och trakasserier. Kurt är annorlunda, hans genusbeteende är avvikande, vilket gör honom till en lätt måltavla. När de gör narr av honom och hans sexualitet tar de avstånd från det avvikande och upprätthåller därmed den heterosexuella matrisen.

19

Detta tillsammans med att vid flertalet tillfällen blivit knuffad in i skåp av en av skolans fotbollsspelare, David Karofsky, gör att Kurt väljer att besöka Dalton Academy, en privatskola med endast manliga elever. På Dalton träffar han den homosexuella karaktären Blaine Anderson som stöttar honom till att våga stå upp för sig själv, och sina rättigheter.

Kurt: Can I ask you guys a question? Are you guys all gay? Blaine: No. I mean I am. But these two have girlfriends. David: This is not a gay school. We just have a zero tolerance harassment policy. Wes: Everybody gets treated the same no matter what they are. It’s pretty simple. /---/ Blaine: I take it you’re having trouble at school. Kurt: I am the only person out of the closet at my school. And I try to stay strong about it, but there’s this Neanderthal who made it his mission to make my life a living hell. And nobody seems to notice. Blaine: I know how you feel. I got taunted at my old school and it really pissed me off. I even complained about it to the faculty and they were sympathetic and all, but you could just tell that nobody really cared. It was like ”hey, if you’re gay your life is just going to be miserable. Sorry. There’s nothing we can do about it.” So I left and came here. Simple as that. So you have two options. I’d love to tell you to just come enroll here, but tuition at Dalton is sort of steep and I know that’s not an option for everybody. Or you can refuse to be the victim. Prejudice is just ignorance, Kurt. And you have a chance right now to teach them. Kurt: How? Blaine: Confront him. Call him out. I ran, Kurt. I didn’t stand up. I let bullies chase me away, and it’s something that I really, really regret.

Dalton Academy målas upp som en utopi för Kurt, där ingen mobbning förekommer och han inte längre är ensam om sin icke-heterosexuella läggning – en plats där han kan bli accepterad.

20 Kurt väljer senare i avsnittet att konfrontera Karofsky.

Kurt: Hey! I am talking to you! Karofsky: Girl’s locker room is next door. Kurt: What is your problem? Karofsky: Excuse me? Kurt: What are you so scared of? Karofsky: Besides you sneaking in here to peek at my junk? Kurt: Oh yeah, every straight guys nightmare! That all us gays are secretly out to molest and convert you. Well guess what ham hock, you’re not my type! Karofsky: Is that right? Kurt: Yeah, I don’t do chubby boys who sweat too much and are going to be bald by the time they’re thirty. Karofsky: Do not push me, Hummel. Kurt: Are you going to hit me? Do it! Karofsky: Don’t push me! Kurt: Hit me, cause it’s not going to change who I am. You can’t punch the gay out of me any more than I can punch the ignoramus out of you! Karofsky: Then get out of my face! Kurt: You are nothing but a scared little boy who can’t handle how extraordinary ordinary you are!

Scenen avslutas med att Karofsky kysser Kurt och lämnar omklädningsrummet full av frustration och tårar. Kurt står förfärad och ensam kvar. I avsnittet ”The Substitue” hotar Karofksy att döda Kurt om han berättar för någon om kyssen, vilket leder till att Kurt byter skola till Dalton Academy.

Ett tydligt sätt som heteronormativiteten, och uppdelningen mellan hetero- och homosexuella, gör sig påmind är just genom våld och hatbrott mot HBTQ-personer. Detta våld grundas, enligt Fanny Ambjörnsson, ofta i människors negativa attityder gentemot det som befinner sig utanför normen – det avvikande.58 En person riskerar att bli utsatt för våld bara på grund av avvikande genus eller sexualitet, vilket vi upprepade gånger fått se Kurt erfara.

58 Ambjörnsson, 2006, s. 63 f

21 Denna berättelsebåge når klimax i avsnittet ”Prom Queen”. Kurt har återvänt till McKinley efter att Karofsky har bett om ursäkt och bildat en anti-mobbningsgrupp, the Bully Whips, på skolan. Det är skolbal och Kurt går tillsammans med Blaine, numera hans pojkvän. Höjdpunkten av balen är kröningen av balens kung och drottning. Efter att skolans elever fuskat med rösterna blir Kurt vald till balens drottning.

Kurt: Don’t you get how stupid we were? We thought that because no one was teasing us or beating us up that no one cared, like some kind of progress had been made. But it’s still the same. Blaine: It’s just a stupid joke. Kurt: No it’s not. All that hate! They were just afraid to say it out loud. So they did it by a secret ballot. I’m one big, anonymous practical joke. /---/ Blaine: Do you want to go? We don’t have to go back in there. Kurt: Wasn’t this prom supposed to be about redemption? About taking away that lump you’ve had in your chest from running away? If we leave all it’s going to do is give me a lump too. Blaine: So what do you want to do? Kurt: I’m going to go back in there and get coronated. I’m going to show them that it doesn’t matter if they are yelling at me or whispering behind my back, they can’t touch me. They can’t touch us, or what we have.

Kurt är inte längre passiv, han väljer att aktivt stå upp för sina rättigheter, och försöka förbättra sin situation. Skillnaden mellan Kurt och den tragiska homosexuella karaktären är därför stor. Homosexuella karaktärer har genom historien antingen blivit brutalt mördade för sin sexuella läggning, om de valt att acceptera den eller på något vis ge efter för sina lustar, eller funnit självmord som den enda utvägen, för att de inte kunnat acceptera sig själva och sin sexuella identitet. Karaktären Kurt visar inte på någon utav dessa karaktärsdrag. Han har äntligen kommit underfund med vem han är, och vem han vill vara, och låter ingen se ner på honom för det han har åstadkommit.

Värt att poängtera är även att sättet som skolans övriga elever väljer att mobba Kurt på är genom att tilldela honom titeln balens drottning. Det är alltså genom att belysa

22 och håna hans avvikande genusbeteende, som de visar att han inte passar in i normen, att han är avvikande.

Kurt och förhållanden I massmedia är det vanligt återkommande att inte bara heterosexuella utan även homosexuella förhållanden framställs som genuskodade, med en dominant, konventionellt manlig roll, och en undergiven, konventionellt kvinnlig roll. Man utgår alltså från en normerande heterosexualitet för att porträttera icke-heterosexuella förhållanden.

I avsnittet ”The First Time” har Kurt och Blaine varit ett romantiskt par i ungefär ett års tid i seriens värld. Avsnittet fokuserar på de två centrala paren i serien; Kurt och Blaine, och Rachel och Finn. En diskussion förs inom paren om de känner sig redo att ta sina respektive relationer till en ny nivå och ha sex.

I den första scenen mellan Kurt och Blaine tar Kurt upp deras, som han beskriver som varsamma, förhållningssätt till sex, och ifrågasätter deras val. De för ett väldigt öppet samtal kring om de är redo, och Blaine understryker att han inte vill pressa Kurt till någonting som han inte känner sig redo för.

Ett samtal förs under avsnittets gång om Kurt och Blaine är äventyrliga nog, och hur det påverkar dem som scenartister. Det leder till att de väljer att besöka den lokala gaybaren Scandals för första gången, för att uppleva någonting nytt. När de ska lämna baren tillsammans är Blaine uppenbart påverkad, medan Kurt är nykter. Blaine försöker övertyga Kurt om att nu är det rätta tillfället för dem att ha sex, men Kurt säger tydligt nej.

Blaine: Listen; I know you wanted to do it in a field of lilacs with Sting playing in the background and all that. But who cares where we are. It’s all about us, right? Kurt: Right, it’s about us! Which is why I don’t want to do it on a night that you spent half of dancing with another guy! And that you’re sober enough to remember it the next day! Blaine: Why are you yelling at me?

23 Kurt: Because I’ve never felt less like being intimate with someone, and either you can’t tell or you just don’t care!

Kurts identitet och hur han uppfattar sig själv, och den han vill vara, blir tydlig i den här scenen. När han säger till Blaine att sluta och att det inte är så här han vill att deras första gång ska vara belyser han att vara homosexuell inte enbart är definierat av sex, utan av kärlek. Att vara homosexuell ger dig inte automatiskt en färdig identitet, det är bara ytterligare ett steg i din identitetsutveckling mot den du vill vara. Det är inte Kurts sexualitet som står i fokus, utan det är hans syn på hur han vill att hans förhållande ska se ut. Det handlar om hans identitet som människa, och hans förhållande till sin pojkvän, istället för enbart om hans identitet som homosexuell.

Blaine ber i en senare scen om ursäkt för hur han uppfört sig på gaybaren, en ursäkt som Kurt godtar. Avsnittet avslutas med att visa hur både Kurt och Blaine; och Rachel och Finn, bestämmer sig för att ha sex.

I förhållandet mellan Kurt och Blaine syns inte en tydlig genuskodning. Ett tecken på dominans som Adrienne Holz Ivory, Rhonda Gibson och James D. Ivory lyfter fram i sin studie är vem som sitter bakom ratten när de kör bil tillsammans.59 I scenen när Kurt och Blaine kör till gaybaren Scandals sitter Blaine bakom ratten, medan Kurt sitter bakom ratten på vägen hem, detta är ett första tecken på en jämlik distribution av makt. Tydligast blir det dock om man jämför Kurt och Blaines scener med scenerna mellan det heterosexuella paret Rachel och Finn. Rachel och Finns scener centreras, till skillnad från Kurt och Blaines, kring att de ständigt ifrågasätter varandras motiv till varför de väljer att ta detta steg i deras förhållande just nu. En viss maktobalans är även synlig. Rachel säger till Finn i den sista scenen, ”I’m going to give you something no one else is going to get”, det vill säga hennes oskuld. Att Finn får ”ta” Rachels oskuld visar på att Finn är i en tydlig dominant och konventionellt manligt roll, medan Rachel är i en tydligt undergiven och konventionellt kvinnlig roll. Samma tydliga genuskodning syns inte i Kurt och Blaines scener.

59 Holz Ivory, Gibson & Ivory, 2009

24 Karaktären Kurt har nu, i början av säsong tre, kommit en bra bit ifrån den överdrivet feminina karaktär vi tidigare sett – han har tilldelats mer djup och komplexitet. Förhållandet till Blaine har från början porträtterats som jämställt, utan några tydliga maktförskjutningar. Utan en tydligt maskulin och feminin roll ställer sig därför deras förhållande utanför den heteronormativa porträttering av homosexuella par som är vanlig på tv.

Ytterligare en sak som är viktig att belysa i det här avsnittet är att Kurt och Blaines förhållande får ta lika mycket plats som Rachel och Finns. De hanteras på ungefär samma sätt, och det finns ingen tydlig censur eller diskretion för det homosexuella paret.

Ännu en problematik för ett homosexuellt förhållande i en heteronormativ miljö är att de ständigt måste anpassa sig efter vad som anses som normalt för att inte bli utsatta för kränkningar, eller uppfattas som avvikande.

Ett exempel på hur Kurt och Blaine måste anpassa sitt förhållande till den heterosexuella normen som råder på skolan kan ses i avsnittet ”Asian F”. Blaine har med all sannolikhet fått huvudrollen i skolans uppsättning av musikalen West Side Story. Kurt vill gratulera honom, och ger honom därför en bukett rosor utanför skolan. Som tack lägger Blaine sin hand på Kurts axel.

Av rädsla att uppfattas som avvikande, och därmed sätta sig i en utsatt position, tvingas Blaine att ta avstånd från Kurt och inte visa sin ömhet öppet. Skillnaden på hur de som par uppförde sig på Dalton Academy, där ingen mobbning överhuvudtaget var tillåten, och hur de uppför sig på McKinley är noterbar. I en heteronormativ miljö finns vissa förväntningar, du ska uppträda på ett visst sätt för att kunna passa in. När Kurt och Blaine väljer att anpassar sig till den heteronormativa miljön de befinner sig i blir de även själva en del av upprätthållandet av den.

25 Resultat och diskussion

Vikten av positiva homo- och bisexuella karaktärer på tv och i film är oerhört betydelsefullt. Som jag lyfte fram tidigare så kan förebilder i massmedia vara direkt avgörande för en individs välbefinnande. Om homo- och bisexuella karaktärer upprepade gånger framställs på ett stereotypt, och då även negativt sätt, påverkar det direkt homo- och bisexuella som grupp i samhället. Stereotyper konstruerar fördomar, precis som fördomar konstruerar stereotyper. Med en ständig stereotyp porträttering av till exempel homosexuella män i media medför det att dessa fördomar aldrig utmanas eller kan motbevisas, vilket leder till vidare begränsning och exkludering i samhället av homosexuella som grupp. Att det finns nyanserade homo- och bisexuella förebilder i media kan även hjälpa till att ytterligare normalisera homo- och bisexuella identiteter både för hetero- och homosexuella individer. En återkommande negativ porträttering av homo- och bisexuella individer i media kan även medföra att heterosexuella individer, som kanske aldrig själva stött på homosexualitet i sin vardag, tar med sig dessa negativa attityder gentemot homo- och bisexuella och rättar sig efter dem i sitt vardagsliv. En exponering av positiva homo- och bisexuella karaktärer och personer kan däremot medföra en positivare attityd.60 En ökning av positiv representation av homo- och bisexuella individer i media kan därför vara ett viktigt första steg mot att minska majoritetssamhällets fördomsfullhet gentemot HBTQ-samhället, och öka medvetenheten kring dessa grupper i stort. Media bidrar till att upprätthålla en viss ordning vad gäller genus som präglas av mannen, den traditionella kärnfamiljen samt heterosexualiteten som norm. Att utmana och ifrågasätta dessa normer är ett viktigt steg i utvecklingen till ett mer jämställt samhälle.

Att lämna de stereotyper som blivit konstruerade i media sedan början av 1900-talet kan vara ett viktigt första steg i den här utvecklingen. Porträttering av homosexuella män, inte bara som tragiska karaktärer eller ytliga ”fjollor” utan även som andra typer av karaktärer, kan således ge homo- och bisexuella individer möjlighet till nyanserade porträtt av homo- och bisexuella karaktärer och därmed en utökad möjlighet för positiva förebilder.

60 Levina, Waldo & Fitzgerald, 2000; Schiuppa, Gregg & Hewes, 2005

26 I de avsnitt jag valt av Glee är Kurts sexualitet ofta, men inte uteslutande, i fokus, eftersom det tenderar att vara avsnitten då han som karaktär har en avgörande roll och är med i många scener. De hinder som Kurt har behövt övervinna under de två första säsongerna grundar sig främst i hans sexuella läggning; han kommer ut för sina vänner och sin pappa, och han blir utsatt för trakasserier och misshandel på grund av sin sexuella läggning. Detta kan begränsa karaktären, men i det här fallet upplever inte jag det så. Kurts historia handlar om en ung individ som kommer underfund med vem han är, och kämpar med att världen runt om honom även ska kunna acceptera honom. Vi lär känna Kurt väldigt väl efter de två första säsongerna av serien, och han utvecklas i rask takt från att vara en onyanserad och stereotyp porträttering av den historiskt återkommande ”fjollan”, till att bli ett nyanserat, och enligt mig nyskapande, porträtt av en ung homosexuell individ. Under andra säsongen karaktäriseras Kurt inte längre bara genom de överdrivet feminina attribut vi såg i början av den första säsongen. Han ges ett djup som man inte sett särskilt ofta hos just manliga homosexuella karaktärer i amerikanska komediserier. Vi får även se honom påbörja ett förhållande med en annan ung individ, Blaine, vilket ytterligare utökar karaktärens djup och sätter honom i situationer vi inte är vana att se unga homosexuella män i på tv. Vi får dessutom se hur Kurt upprepade gånger ifrågasätter och utmanar den normerande heterosexualiteten på skolan, och låter sig inte längre begränsas av dem.

Ytterligare en positiv egenskap med Kurt är att vi ofta får uppleva det han går igenom utifrån hans synvinkel. Han är inte bara en bikaraktär som kommer in för att krydda till tillvaron, vilket var vanligt i främst komediserier under slutet av 90-talet och början av 00-talet. Kurt är en av huvudkaraktärerna, vilket jag tycker är väldigt viktigt att poängtera. Detta gör att vi som tittare nästan alltid är på Kurts sida, det är genom hans ögon vi ser världen, och det är så vi förstår hur orättvis den faktiskt är för honom. Många av de stereotyper som förknippas med homosexuella män, och som vi även förknippade Kurt med under seriens första säsong, tas inte längre förgivet, utan ifrågasätts och diskuteras.

27 Slutord

Fastän Kurt i vissa avseenden faller in i en stereotyp porträttering, så är det viktigt att se till helheten och i vilka avseenden han inte gör det. Kurt uppvisar en ofta överdrivet feminin framtoning, särskilt under seriens första säsong, men det är också bara här jag finner de tydligaste stereotypa dragen. Utöver detta är Kurt på många sätt en mångfasetterad och nyanserad karaktär. Fastän hans sexualitet ofta står i fokus definierar den inte uteslutande vem han är som person. Genustillhörighet och genusavvikelser diskuteras upprepade gången under seriens två första säsonger, och att ta den här diskussionen till ytan och låta karaktären göra medvetna val ser jag som ett framsteg. Kurt väljer att omfamna både sina kvinnliga och manliga sidor, och befinner sig därför i en slags gråzon mellan vad som konventionellt skulle betecknas som kvinnligt och manligt.

Det är även viktigt att belysa mångfalden av homo- och bisexuella karaktärer i Glee. Om vi tittar på den homosexuella karaktären Blaine som ytterligare ett exempel så delar han inte alls samma feminina attribut som Kurt blivit tilldelad. Homosexuella individer kan, precis som heterosexuella, vara och uppträda på alla möjliga olika sätt. Att endast se till en förenklad och förlöjligad bild, vilket är den främsta problematiken med stereotypisering, tycker jag att skaparna av tv-serien Glee och karaktären Kurt Hummel i viss mån har lyckats undkomma. De presenterar en ovanligt stor bredd av möjliga identiteter, sexuella och andra, bland unga vuxna.

28 Litteratur- och källförteckning

Tryckta källor Ambjörnsson, Fanny, Vad är queer?, Stockholm: Natur och Kultur, 2006

Armstrong, Jennifer, ”Gay Teens on TV”, Entertainment Weekly, nummer 1139, 28 januari 2011

Becker, Ron, Gay TV and Straight America, New Brunswick: Rutger University Press, 2006

Berg, Martin & Wickman, Jan, Queer, Malmö: Liber, 2010

Björk, Nina, Under det rosa täcket, Borås: Wahlström & Widstrand, 1996

Butler, Judith, Genustrubbel, Göteborg: Daidalos, 2007

Caputo, S. Alternate channels: The Uncensored Story of Gay and Lesbian Images on Radio and Television, New York: Balatine Books, 2000

Dahl, Ulrika, ”Scener ur ett äktenskap”, Queersverige red. Don Kulick, Stockholm: Natur och Kultur, 2005

Davies, Steven Paul, Out at the Movies: A History of Gay Cinema, Herts: Kamera Books, 2008

Gomillion, Sarah & Giuliano, Traci A., ”The Influance of Media Role Models on Gay, Lesbian, and Bisexual Identity”, Journal of Homosexuality, nummer 58, volym 3, sida 330-354, Routledge, 2011

Gross, L., Up from Visibility: Lesbian, Gay Men and the Media in America, New York: Columbia University Press, 2001

29 Henderson, Bob, ”Glee”, Gay Times, nummer 399, november 2011

Hinton, Perry R., Stereotyper, kognition och kultur. Lund: Studentlitteratur, 2003

Holz Ivory, Adrienne, Gibson, Rhonda & Ivory, D. James., ”Gender relationships on Television: Portrayals of Same-Sex and Heterosexual Couples”, Mass Communication and Society, nummer 12, volym 2, sida 170-192, Routledge, 2009

Kelso, Tony, ”And now no word from our sponsors”, It’s not TV – watching HBO in the post-television era, red. Leverette, Marc; Ott, Brian L., Buckley, Cara Louise, New York: Routledge, 2008

Kulick, Don, Från kön till genus. Kvinnligt och manligt i ett kulturellt perspektiv, Uppsala: Carlssons, 2004

Kulick, Don, Queersverige, Stockholm: Natur och Kultur, 2005

Levina, M., Waldo, C. R., & Fitzgerald, L. F., ”We’re Here, We’re Queer, We’re on TV: The Effects of Visiual Media on Heterosexuals’ Attitudes Towards Gay Men and Lesbians”, Journal of Applied Social Psychology, nummer 30, volym 4, sida 738-758, 2000

Lindgren, Simon, Populärkultur –teorier, metoder och analyser, Malmö: Liber, 2005

Matthews, D., ”Media Memories: The First Cable/VCR Generation Recalls their Childhood and Adolescent Media Viewing”, Mass Communication and Society, nummer 6, volym 3, sida 219-241, 2003

Schippa, E. Gregg, P. B., & Hewes, D. E., ”The Parasocial Contact Hypothesis”, Communication Monographs, nummer 72, sida 92-115, 2005

Schneider, David J., Psychology of Stereotyping, New York: The Guilford Press, 2005

30 Tropiano, Stephen, The Prime Time Closet – a History of Gays and Lesbians on TV, New York: Applause Theatre & Cinema, 2002

Wohlford, K. E., Lochman, J. E., & Barry, T. D., ”The Relation Between Chosen Role Models and the Self-esteem of Men and Women”, Sex Roles, nummer 50, sidan 575-582, 2004

Østbye, Helge; Knapskog, Karl; Helland, Knut; Larsen, Leif Ove, Metodbok för medievetenskap, Malmö: Liber, 2003

Elektroniska källor Bret Berk, ”The Gay Guide to Glee: Episode 9, ”Wheels””, 12 november 2009, http://www.vanityfair.com/online/oscars/2009/11/the-gay-guide-to-glee-episode-9- wheels, citerad 6 december 2011

Broadcasting & Cable, volym 141, nummer 11, 14 mars 2011

Cullen, Jack, The Gay one from Glee – Positive Role Model or Dangerous Clishé?, 15 mars 2011, http://guardian.co.uk/tv-and-radio/tvandradioblog/2011/mar/15/kurt- hummel-glee-gay, citerad 1 november 2011

Stanely, Alessandra, Motley Crew of School Misfits Sings, and Annoys the Cool kids, 18 maj 2009, http://tv.nytimes.com/2009/05/19/arts/television/19glee.html?_r=1, citerad 1 november 2011

Film och tv-serier Behind the Screen, USA, 1916, Charlie Chaplin

The Celluloid Closet, USA, 1995, Rob Epstein, Jeffery Friedman

Glee, USA, FOX, 2009 –, Ryan Murphy, Brad Falchuk, Ian Brennan

31