Fnslumif I J-Vjwriha
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
CO. »am H| KET Ctøicago-røadet . oeh jRrijUig od) DoUttøh tining tør ^»fnslumif i J-vjwriha. vr... 55.N.R4. >n CHICAGO, ILL., TISDAGEN DEN 27 JANUARI 1931. LÖPANDE N:R 3SV on, tn. 1' Missionens slutmål. utföra ett verk i en människa, dä I Saliga aren I. ii i överflöd. Men i Es. 55 bju Mis_ion_före8tåndaren8 tiiera. Dl kanske det ock gin| innebär det, att människan vill! der Gud de törstande och hung spalt. lättare fl in nya medlemmar. So Av mUsionlärare D. Hedegird. skaffa ära och berömmelse åt ho-j (Uk. 6:20, 26). Gåvor och givare. rande att nu komma och taga fallet är, var det mer än en fa nom och icke åt sig själv. emot. »Och den gamle psalmsån samling, som härvidlag fick ra nor Ar Frank Mängs. Av Crtk t_*tnnat. Bland mycket säreget i försam Uppb. 7:9—17. Varför måste då slutmålet medl garen talar om att Gud »i välsig portera stillastånd vid de ny TREET Det är ett mycket egendomligt lingarna finner jag ock det, att Missionens slutmål — vilket är hela Guds verk vara hans ära och' Nir vl ,iv» vår» såvar nade honom, att hans bägare flö- hållna årsmötena. w budskap, som Herren Jesus i dag si minga komma med till mö val det? Vad är det till sist, som ingenting annat? Jo, det måste Ur att lindra >r.ln»kl»g ntt, dadeö ver. Och Jesus säger: Om Gi efter dem, lammen möter oss med. Aldrig någonsin tena ocb deltaga med i verksam nr det yttersta målet med allt vara så, därför att hela fräls »II vlr »Htr» lyckaa hivar någon törstar, han komme till hjord inberäknade, och vårda < I5»4 ha vi hört denna världens visa avar pA ban em dagl.gt b-öd. heten och likväl stl utanför. De Gnds verk i denna världen? ningsverket är hans. Man brukar mig och dricke. När? Jo nu. f>_- Herreni Och tro mig. förkunna, att de fattiga och elan-' •A itn atarkaa «varflM äro icke medlemmar. Och varför Om vi ha sökt satta ossjn i den stundom tala om ett trefaldigt Bjuder icke Herens oss åter och Herren skulle dröja nlgot » . VED da, de gråtande och hungrande givar It dan »vaoe »tM. äro de det icke? frågan, så kanske vi tänkt oss Guds verk: Guds verk för oss, åter att komma just nu? Och eller de av-människor utstötta äro Det torde bero pl flera omstän olika mojligheter. Någon skulle Guds verk i oss och Guds verk ge Dock aj alltid klart hemtam Paulus var djärv nog att bedja lingama att behöva blde de ; saliga. Men Jesu budskap går! digheter. Aro dessa att finna OM kanske vilja aäga, att milet är, nom oss. Och hela detta trefal ivtrllt* Ouda vll__»h»g: Gud giva de troende i Efesus vis re och ildre, rad det lider. tvärtemot människors allmänna j bland de ildre, torde det bero pi, «w atr denna världen så småningom diga verk är hans. Guds verk för Nir an tjuv aitt v!Msv»rk priftar, domens och uppenbarelsens ande, det söndringsarbete som f. i meningar. När hörde vi väl en] bidar han altt vlldavarka dag; att de icke velat gi in. D» fin reet »kall genomträngas gv Gud? oss. Och det verk han vill ut så att de redan här nere skulle rik, då han bjöd på gästabud, gå • och d»n, rikdom flr mad avak, nas även bland oss, vars överty gir inom den kristliga ve Ande, så att den blir ett Guds ri- rätta i oss, det är också helt och fatta rikedomen av det arv, som ut i fattigkvarteren och samla j ugar d.l I farlig lak. gelse ligger dem emot. De säga. heten, dröjer dct icke l;c till sist. JaT detta är en skön, hållet hans, och jag får del i det Gud givit dem. Redan nu vill Gud länge, innan minga av de I ihop de mest fattiga, de djupast som en broder sade i Minneapolis tanke, men det är icke en tanke blott om jag ställer mig till det Rlkademana rätta vlrda alltså mätta oss. Och det är sa m sjunkna till sin festmåltid? Men en ging: "Jag lovade Gud," sade kyrkorna stl tomma. • __________m som har sin grund i Gnds ord. samma, så som han har sagt i pl daaa »gara barar; ligt att vara en hungrande själ Jesus säger, att så skola vi göra. dat ea» Mbtarn tydligt llrda. han,*' att om han hjälpte mig ur Jag lsyftar hir de utbrott q^^H Ty Guds ord talar icke om att 5 sitt ord. Det är inte alla männi och bli mättad av Gud själv, gr EUer när hörde vi en konung, då Ringa aklrv Ir *na»dd »tor, den församling jag di tillhörde, gjorts och göras och försöka» ur denna världen så småningom skor, som Gud friisar. Han frii hans eviga överflpd. han skulle utse cn brud åt sig, nir man riktig hlnayn tar »kulle jag aldrig gl in uti en an olika' församlingar för bildaa^^H skall bH aUt frommare och from sar bara syndare, som låta Guds "Saliga aren I, som nu gTåten, gå ut och söka henne i stadens till dat givaren har kvar. nan." av mer eller mindre lösa verk_9 mare, utan det säger tvärtom, att domar gå över sig, »om vilja öd ty I skolen le." Om vi se en 'D sämsta kvarter? Men di den striden mellan gott och «nt skal! mjuka sig och taga emot hans Ofta aiga dan rika giva stackars gråtande, tycka vi synd Men icke alla iro av den över rörelser ha uppstitt de sc_|_^| REST himmelske brudgummen skall ut bliva alltmer fruktansvärd, ju gåvor alldeles så, som han vill av «Itt atora ovarfldd om en sådan och ville gärna tor tygelsen. Ingalunda. De allra Iren, och medlemmar ha frin^^^H se en brud åt sig, stiger han ned tur att vldatrlckt prlaad bliva, längre det lider mot dagarnas än ge dem. Man blir inte frälst, så! ka bort tårarna. Men Jesus pri flesta kunna i verkligheten giva ka församlingar fylkat sig *_\\\\\\_\ lock till jorden för att bland sjunkna ty I hjirta. atolthet »jM. de. Johannes Uppenbarelse talar länge man disputerar med Gud sar en sidan salig. Det finns en ditiga om alls nigra skil, varför kring de nya ledarna och byggt stackare ta ut en skara som sin Man, dl han nir .'.rana kran, iu om de yttersta tingen och om utan först då man tar emot vad sorg efter Guds sinne. Och det «Je ati utanför. Ibland torde det ett brädruckel och börjat era __y_ brud. /Gud handlar alltid stick i har han radan fltt «In M_n. dcn stora vedermödan, som skall han har att ge. Och det är klart, måste vara en äkta sorg, om vi vara pi grund av en stor skuld verkcamhet.. I nästan alla de stav mot människors åsikter. Så hemsöka jorden, innan Guds rike att då en människa kommer i sjä- Dan, som demar ritt om givan, skola prisas saliga, när vi sörja som vilar pi församlingen, och stprre städerna har sidant häat ock när han tar ut en skara, som kommer. Den stora skaran, som aar «III god» hjlrtata art; Vår sorg måste frampressas över de tänka icke pi, att till den skul och en mer eller mindre braskan* lanöd, h»rJ.on inte tidaU di,pu-;-_ p"risar ailTig."Di tar han si och b«dön»«nd«t frln ovan Johannes såg, den kom ur den vir egen uselhet. Dessa, som dens avbetalning hjälpa de till de verksamhet pibörjats. Och på tera med Gud och ställa krav pi dana, som vi människor ofta be ljudar «tundom underbart: med i alla fall. Ibland ir det pre stora bedrövelsen, den stora ve honom, utan dä tar hon emot hans "Ankan mar In andra gatt," gråta, ha lärt känna sig själv, de ytan ser det oog si gudeligt «t. dermödan, den stora nöden. Slut klaga. aada dan motiva, «ett. avsky sig själva och vilja bli dikanten i församlingen de icke Men saken är den, de personer giva utan några som helst villkor tycka om och väntar pi att se, om målet kan således inte vara det frin hennes sida. Därför hora vi honom här sä frälsta frin sig själva. Det är som lett dessa upptåg, ha haft odl' Om du glatt I nödana timma han alls är flyttbar, eller blir, att denna världen bli r Guds rike. Men om Guds verk igenom os» ga: "Saliga aren I. som aren fat icke blott hos botfärdiga syndare ha ett huvudmil — sig själva, il tiga." Det är ingen ljuvlig sak lt en nbdetllld gar din aklrv, vi möta denna sorg. Får Gud av nan de kasta sin lott med försam Andra säga. att alla människor gäller ocksi, att det är helt och al «tt htn ack ml förnimma sikte. När en predikant finner att vara fattig. Här tatar nu Je lingen. skola bliva frilsta. Men om vi hillet hans. Dct är klart, att in glidj» av ditt god» vlrv, slöja, vad som bor i hjärtat, sko sig sjilv vara för stor att böja »ig se efter i Guds ord, finna vi, att genting kan uträttas med tillhjälp sus om andlig fattigdom. I Matt. dl var mlnek» har dig kir, la dessa tårar strömma ned även Den största hopen blir dock de under nigon kyrklig auk Guds vilja: alla människors fräls av vira naturliga krafter. Det 5:3 heter det ock : "Saliga åro och av Gud du Hakad Ir. för gudsbarnens kinder. Men som skola svara: "Ingen har till- sl är det det lättaste och ning inte förverkligas med många är inte vir kunskap, som skall de, som äro fattiga i anden." Och dessa tårar stämma till jubel frlgat oss om att förena oss med att börja nigot nytt.