fågellokalen Österlen gylling, ejder och orkidéängar

Österlen i försommarskrud. Svabesholm, väst Stenshuvud, 6 maj 2007. text, foto & grafik: magnus ullman

Österlen är den sydöstra hörnan av Skåne. Bort- vibrera av nyanlända sånglärkor, tofsvipor och och annan sparvhök eller ormvråk som tyst pas- sett från skogiga områden i norr är landskapet ringduvor – vilka som regel hinner tillfälligt för- serar mot norr som ett kvitto på att våren nu är öppet och dessutom backigt på många håll, vil- svinna igen när våren tar ett steg tillbaka. I mars på allvar. ket ger en mycket speciell upplevelse. Den myt- dyker allt fler fåglar upp efter hand, inklusive en I slutet på mars och början av april passerar ett omspunna skeppssättningen Ales stenar vid Kå- magnifikt ejdersträck, under bra dagar med tio- seberga, exotisk sandstäpp vid Ravlunda, mils- tusentals fåglar eller mer – ett av de mest spek- vid utsikt från Stenshuvud 97 m.ö.h., särpräglat Vad är Österlen? takulära skådespel som europeisk natur har att kuperat landskap vid Brösarps backar, bedåran- Österlen har aldrig varit någon administra- erbjuda. Det är milda sydvästvindar som utlöser de orkidéängar vid Bäckhalladalen, den anslå- tiv enhet och därför finns inga väldefinierade sträcket, men under den tidigaste våren är havet ende siluetten av medeltidsborgen Glimminge- gränser (ordet Österlen betyder helt enkelt ännu kallt så de ljumma vindarna resulterar till hus som reser sig i det öppna landskapet, kilome- ”österut”). Däremot finns hur många subjek- en början inte i någonting annat än dis, dimma terlånga bländvita sandstränder runt Sandham- tiva gränsdragningar som helst (och för mig och ejdertomma dagar. Den 8 april 1996 pas- maren och intagande buskmarker norr och sö- personligen känns det väl som att när man serade 287150 ejder förbi Kåseberga, en siffra der om – till Österlen hittar årligen åker nerför backen strax innan avtagsvägen som inte lär upprepas på ett tag med tanke på mängder av turister som inte är det minsta in- till Smedstorp, ja då är man på Österlen). artens minskande antal i Östersjön. I början på tresserade av fågellivet. Men för den som dessut- Enligt en relativt spridd precisering omfat- säsongen är det nästan bara ejder som passerar om har vett att sätta värde också på våra befjäd- tar Österlen emellertid Ingelstads, Järrestads men från andra halvan av april deltar allt flerän - rade vänner ger det unika landskapet en mäktig och Albo härader – och denna maxidefinition der av andra arter, vitkindade gäss, lommar och relief till enastående fågelupplevelser. kan väl vara lämplig om man vill dra exakta så småningom tärnor och andra sjöfåglar. Inte gränser kring området. Se vidstående karta. bara ejder uppträder i imponerande siffror – den årstider Ystad då? – Nej, Ystad kallades ’Västerlen’ 27 april 2003 passerade 2535 dvärgmåsar förbi Våren ligger generellt några dagar senare jäm- av österleningarna själva. Och hör således Kåseberga. fört med Sydvästskåne. Men behagliga februari- I april och inte minst i maj fylls lundar och inte hit. dagar med milda sydvästvindar kan luften ändå dungar med trastar, finkar, skvättor, flugsnap-

32 vår fågelvärld 2/2010 fågellokalen

Landets första häckning av svarthakad buskskvätta Saxicola torquata genom- Brandkronad kungsfågel Regulus ignicapilla rapporteras flera gånger fördes vid Vårhallarna, strax norr om Simrishamn, våren 2000. År 2009 varje år, både vår och höst. Arten har också häckat några gånger, alltid i häckade dessutom två par på olika platser på Österlen. Om Sverige står på ganska tröstlös granskog – och gissningsvis upptäcks de flesta häckningar tur för kolonisering torde Österlen ligga bra till. Här en av de två häckande aldrig. Bräkneryd, Gladsax, 20 maj 2009. hannarna 2009, Sandbacka, 18 maj. pare och sångare. Många är lokala häckare men ten. Ofta sent i maj anländer sommargylling, ro- Den som ger sig ut på nattlyssning lär inte kun- merparten är på väg från sydväst mot nordost senfink, höksångare och fältpiplärka. Alla häck- na undgå de numera mycket vanliga lövgrodor- och under dagar när de möts av ett stilla regn ar men höksångare och fältpiplärka blir allt säll- na. Trevligt inslag i sommarnatten eller störande eller andra ofördelaktiga väderförhållanden kan syntare och det är förmodligen en tidsfråga inn- element för den som försöker lyssna efter natt- många sträckare bromsas upp. En sådan dag kan an de försvinner. I juni ljuder kornsparvens sång sångare? Ja, bland lokala ornitologer är mening- det krylla av grå flugsnappare i strandvegetatio- och ofta ser man fågeln som en klump på en led- arna delade. nen. En annan dag är det stenskvättor som ras- ningstråd över en åkerlapp. Brandkronad kungs- Våtmarkerna är få och kusten föga lämpad, så tar i stora antal – eller kanske lövsångare. Den fågel har konstaterats häcka flera gånger och det häckande beståndet av änder är litet. Gra- som flitigt nöter igenom varenda rastande få- svarthakad buskskvätta några gånger. Möjligen vanden är den enda som är talrik. Röd glada fö- gel kan någon sällsynt gång belönas med min- ser vi just nu början till en stadig invandring av rekommer hela året och inte minst under som- dre flugsnappare, halsbandsflugsnappare eller or- dessa båda arter. Här och var längs åarna häck- marmånaderna kan man se deras eleganta siluett tolansparv. ar forsärla. på många håll, också inne över byar eller mitt i Sommar. Förutom den allestädes närvarande Från början av maj och hela juni sjunger näk- Simrishamn. sånglärkan domineras häckfågelbeståndet av al- tergal om natten från snart sagt varenda snår. Redan i slutet på maj kan man se de första lehanda småfåglar i buskmarker, dungar, lundar Bland övriga nattsångare är kärrsångaren van- sydsträckande flockarna av exempelvis strand- och skogsbygder. Törnsångaren är karaktärsart i lig och trädlärkan lokalt vanlig medan gräs- skata, gravand eller ejder. Mitt i sommaren kan betade buskområden på många håll längs kus- hoppsångare och vaktel är årliga men sällsynta. tusentals ejderhannar passera söderut en bra

Österlen är rätt plats att bevaka ett av fågelvärldens märkvärdigaste spektakel, ejdersträcket Somateria mollissima. , 10 oktober 2009. Sträck- bevakningen på Österlen håller också hög internationell klass. Det gäller inte minst Kåseberga. Ejderspaning, Bunkern, 31 mars 2009.

vår fågelvärld 2/2010 33 fågellokalen

I slutet av oktober 2009 sågs 3 kungsfågelsång- Österlen är det bästa området i Sverige att se medelhavstrut Larus michahellis (t.v.) och kaspisk trut are Phylloscopus proregulus i området sydväst om Larus cachinnans. Brantevik, 13 september 2007. Simrishamn. Viarps mosse, 21 oktober 2009.

dag. Det är i allmänhet ganska få vadare som Men hösten innebär också dagar med rastan- passerade 866 smålommar Brantevik. Strömsta- rastar i samband med vårsträcket men från juli de småfågel. Sydoststräckaren sädesärla är ka- re uppträder på några platser längs åarna, röda kan småflockar avkärrsnäppa och andra arter ses raktärsart längs tångstränderna. Men större in- gladan är fortfarande relativt vanlig och någon på lämpliga tångbankar. tresse visas kanske diverse sångare och andra havsörn kan flyga förbi. Speciellt om vintern är Sommaren kan också bjuda på överraskningar ostliga rariteter som kan dyka upp – och åter är sträng koncentreras det mesta av fågelintresset och exempelvis sträckte 14 adulta bredstjärtade det främst vindar från ostsektorn som är intres- till kusterna, inte minst alla hamnar, stora som labbar mot ost i en gles flock vid Kåseberga den santa. Bland alla rastande löv- och gransångare små. Trutar finns det gott om och ibland döljer 19 juni 2009. kan det löna sig att leta vingband. Den 15–17 sig någon kaspisk trut eller medelhavstrut bland Höst. Det som allra mest karakteriserar Öst- oktober 1996 iakttogs minst 8 kungsfågelsånga- alla gråtrutar – även om dessa nykomlingar i erlens fågelliv är sträcket – det gäller på våren re längs sträckan Fruktträdgården–Hylkan sö- den svenska faunan är betydligt vanligare under och i än högre omfattning på hösten. Höstens der om Brantevik, en av de största koncentratio- hösten. Vittruten är fortfarande nästan årlig men sjöfågelsträck drar som sagt i gång i maj och hål- ner som rapporterats i Sverige. Under perioden har minskat på Österlen liksom på andra håll. ler på till december, dock med långa avbrott för 11–27 oktober 2009 sågs på några lokaler just Av de 214 vittrutar som rapporterats i Skåne ofta krävs vindar från ostsektorn för att sjöfågel- söder om Simrishamn (sträckan –Sprag- t.o.m. vintern 2009/10 har 62 setts på Österlen. sträcket ska ses från land. I juli–augusti passe- gehusen) 4 mindre flugsnappare och 3 kungsfågel- Men observationer som den 28 januari 1979, då rar tärnor och måsar (samt den ständigt aktuella sångare samt vardera en brunsångare, taigasång- 3 ex. sågs i Simrishamn och 1 ex. i Skillinge, ejdern). Kustlabben brukar ha en topp runt 25 are, bergstaigasångare och svartstrupig järnsparv görs inte längre. augusti. Från augusti passerar änder, doppingar vilket säger något om områdets potential. Den 5 januari 2008 uppträdde totalt 340 fö- och gäss. De högsta antalen registreras som regel Vattenpiplärkan är inte särskilt vanlig, men dosökande dvärgmåsar på olika håll längs kus- i september och oktober. Arter som alfågel och den 30 oktober 2007 sågs 5 ex. vid Gislövsham- ten från Gislövshammar till . Inte minst i smålom är i allmänhet som talrikast i november. mar, en av de högre siffror som registrerats utan- hamnarna, men också var som helst längs kus- Tjusningen med sjöfågelsträcket är ofta de för favoritlokalen Äspet lite längre norrut längs ten finns gott omskrakar , dykänder och dopping- stora antalen som kan passera, se tabellen nedan. Skånekusten. ar att botanisera bland. I februari sjunger alfåg- Men tjusningen är också att leta efter alla russi- Vinter. Sträcket kan fortsätta in i decem- larna allt flitigare utifrån havet. Och snart är det nen i kakan, dvs. det fåtal praktejdrar, islommar, ber och januari och kalluftinbrott i norr leder vår. fjällabbar, tretåiga måsar, svarttärnor och annat ofta till att flock efter flock av knölsvan sträck- som döljer sig bland de talrikare arterna. er söderut. Ännu så sent som 8 december 1986 tillfälligt Listan på tillfälliga gäster är lång. Inte minst Kustlabb 226 + 216 23–24 augusti 2009 Simrishamn imponerar vadarlistan eftersom tillgången på Bläsand 19 840 24 september 2001 Sandhammaren bra vadarlokaler är synnerligen begränsad. Bl.a. är rödvingad vadarsvala, ökenpipare, fjällpipa- Prutgås 59 378 27 september 1993 Brantevik re, amerikansk och sibirisk tundrapipare, stäpp- Sjöorre 8 868 29 september 2007 Simrishamn vipa, tuvsnäppa, prärielöpare, dammsnäppa, te- Ejder 174 600 7 oktober 1988 Brantevik reksnäppa och brednäbbad simsnäppa anträffa- Dvärgmås 1 155 24 oktober 1992 Brantevik de. Bland andra tillfälliga gäster kan nämnas Alfågel 18 600 20 november 1999 Simrishamn ljusbukig och svartbukig prutgås, rödhalsad gås, Smålom 1 314 20 november 1999 Simrishamn amerikansk kricka, alförrädare, vitnackad svär-

34 vår fågelvärld 2/2010 fågellokalen

ta, svartnäbbad och vitnäbbad islom, grålira, mindre lira, klykstjärtad stormsvala, natthäger, silkes­häger, stäpphök, större och mindre skrikörn, dvärgörn, stäppörn, kejsarörn, rödfalk, svarthuvad mås, tärnmås, vitvingad trut, sandtärna, alke- kung, lappuggla, biätare, korttålärka, större pip- lärka, mongolpiplärka, citronärla, alpjärnsparv, vitstrupig näktergal, medelhavsstenskvätta, vass- sångare, busksångare, svartpannad törnskata, ro- senstare, videsparv och dvärgsparv. Totalt har cir- ka 316 spontant uppträdande fågelarter anträf- fats på Österlen. observationsplatser Simrishamn. En av de bästa lokalerna för be- vakning av höststräcket (medan vårsträcket av sjöfågel inte passerar här). Just söder om ham- ninloppet finns ett vindskydd, Holken, där man sitter och spanar mot nordost och alltså ofta möter fåglarna långt i norr innan de passe- rar så att man får gott om tid att granska flock- arna. Holken har inte så många sittplatser och ostvindsdagar under bästa sträcktid är det ofta fullt innan det ens ljusnat. I nödfall kan man inta ståplats i närheten av Holken. Ett alterna- tiv är att söka lä vid restaurang Röken just sö- der om Tommarpsåns mynning norr om små- båtshamnen. Hamnens rastande trutar kan spanas av från flera olika platser runt hamnbassängen, i små- båtshamnen eller från en liten udde just norr om Tommarpsåns mynning, Revet, där trutar och måsar rastar vid lämpligt vattenstånd. Fortsät- ter man uppströms längs Tommarpsån kommer man snart till Tobisvik, ett lummigt område med höga träd som drar till sig en del rastande småfåglar. Brantevik. Också en av Österlens bästa plat- ser för bevakning av höstens sjöfågelsträck (men inte vårsträcket). I Brantevik finns inte någon självklar, läig plats att bänka sig på, men Utfyll- naden mellan Norra och Södra hamnen eller en låg mur i änden på Måsgatan söder om Södra hamnen är möjliga obsplatser. Framförallt söder om Brantevik breder frodi- ga och fågelrika buskmarker (Grönet, Hylkan etc) ut sig ända ner till Gislövshammar. Bakom Branteviks åkeri vid södra infarten ligger en fin rastlokal för trötta tättingar, Fruktträdgår- den, numera en beteshage. Buskmarkerna längs kusten är givande fågellokaler under vår, som- ter runt en udde för att placera sig vid en bunker väster om Kåseberga och kan då bevakas bättre mar och höst. med magnifik utsikt mot väster, så att man kan från Hammars backar. Kåseberga. Ännu en förstklassig sträcklokal möta ejderflockar och annat som närmar sig. Sandhammaren. Sveriges sydosthörn. Här och här passerar sjöfågel både vår och höst (även Uppe på Kåsehuvud har man också fantastisk passerar också sjöfågelflockarna på fint närhåll om sträcket under hösten går närmare kusten utsikt över ejdersträcket och här finns också ett vid lämpliga vindar både vår och höst. Här såväl vid Simrishamn och Brantevik vid ostvind). Det par dungar som drar till sig småfågel liksom Kå- som på de andra sträcklokalerna får man moln- går bra att söka en läig obsplats just intill ham- sebergadammen i centrala delen av byn. Bero- fria dagar vara beredd på motljus under några nen men inte minst på våren kan det vara värt ende på vindriktning tvärar ibland vårens talrika timmar. Bästa obsplats är ett rymligt och ganska besväret att promenera vidare mot söder och väs- flockar av vitkindad gås och prutgås in över land högt beläget vindskydd utanför P-platsen.

vår fågelvärld 2/2010 35 I Skåne finns bara vardera ett fynd av ismås och svarthuvad sparv. Ismås Pagophila eburnea Simrishamn, 12 december 2008 och svarthuvad sparv Em- beriza melanocephala Buskahojan, Brantevik, 6 juni 2004.

Skogen innanför Sandhammaren är mest tall- bör man vara på plats tidigt på morgonen – vid finns nästan aldrig några större mängder vadare skog med begränsat fågelliv även om korsnäbbar 8-snåret är det redan stiltje! och ibland rastar de bara för någon timme. Tvärs ibland förekommer talrikt. En avtagsväg skyltad Flera av vägarna över fältet är stängda för all- över vägen i det område som heter Kumla, med ”Backåkra” ett par kilometer väster om vägen män biltrafik men det går bra att köra exem- vid utsikt över Hanöbukten från strandback- till Sandhammaren leder ner till Hagestads pelvis från Haväng tvärs över fältet norrut till arna just norr om Vitemölla, finns några dam- naturreservat med fina lövpartier längs den Knäbäcksdösen, en utmärkt plats att spana av mar, Ola Hans korra, som sällan håller särskilt vindlande Tyge å. Vid vägens ände går det också landskapet. Området är ett militärt skjutfält och mycket fågel. En snabbvisit kan dock vara på sin utmärkt att bevaka sjöfågelsträcket, speciellt på ofta stängt för allmänheten, dock sällan under plats och bl.a. är ägretthäger observerad. våren. I vegetationen längs ån rastar ofta myck- helger. Se www.mil.se/p7/Skjutfalt-och-avlys- Stenshuvud. Nationalpark med orkidérika et småfågel under vårsträcket och bl.a. är brand- ningar/ för aktuella tider. fuktängar, torra sandhedar, fäladsmark, hög- kronad kungsfågel anträffad ett flertal gånger. Torupa flo. En grund vattensamling som ofta stammig lövskog, klapperstensfält och sand- Mälarhusen. En underskattad sträcklokal, torkar ut under torra sommarmånader. Områ- stränder runt det branta huvudet med berg- inte minst på våren då måsar, tärnor och labbar dets bästa vadarlokal med strandpipare, storsnäp- grund av vulkanit. Rosenfink, stenknäck, trädlär- kan komma fint längs stranden (änder och gäss por och småvadare. Flera av Österlens rara vada- ka och näktergal hör till häckfågelfaunan och i håller en striktare nordostlig sträckriktning och re är sedda just här. Men observera: i Torupa flo maj kan det rasta gott om flugsnappare, rödstjär- passerar för långt ut för givande observationer). tar, sångare, törnskator med mera. Ett av områ- Här går dessutom ibland ett intressant sydrik- dets trumfkort är den svårsedda hasselmusen. tat retursträck på våren – samtidigt som nyan- Naturum med guidade promenader kring äm- lända fåglar försvinner norrut. Kan också vara nen som vårblommor, fåglar, spindlar och myck- bra på hösten då tärnor, vadare och annat passe- et annat. Kartor med intressanta vandringsleder rar på närhåll vid ostvind. Vid kraftig blåst kan finns anslagna, lämpliga leder både för den som det emellertid vara svårt att hitta lä på den vid- mest vill uppleva vacker natur och den som är öppna stranden. på jakt efter spännande fåglar. Besöks framför Kivik. Ytterligare en fin sträcklokal som fång- allt under vår och försommar men området tor- ar upp sträcket som är på väg ut ur Hanöbuk- de kunna vara produktivt även på hösten även ten – samtidigt som exempelvis vissa labbar ses om små vingband lätt försvinner i all grönskan. passera in över land mot sydväst. Generellt nå- Även Hällevik norr om huvudet håller fina got längre antal än exempelvis i Simrishamn – buskmarker och högstammig skog som drar men för många arter överraskande höga siffror till sig rastande småfåglar vår och höst. Nås via med tanke på att lokalen ligger så pass långt in i kustvägen söderut från Kivik eller via lång pro- Hanöbukten. Ett rymligt vindskydd finns någ- menad över huvudet. ra hundra meter söder om hamnen. I området Bäckhalladalen. Naturreservat med fan- rastar en hel del änder och måsfåglar vintertid. I tastisk rikedom på orkidéer och gott om törn- anslutning till en smal kanal som löper söderut sångare, stenskvättor och en och annan törnskata. från hamnbassängen har bl.a. kungsfiskare, vat- Dessutom häckar trädlärka. Ibland rapporteras tenrall och enkelbeckasin setts vintertid. ringtrast i april och början av maj men upp till Ravlundafältet. Ett stort sandstäppsområ- 14 ex. 17–18 april 2007 var exceptionellt. Till- de som betas hårt av får och kor. En av fältpip- fälligt har härfågel setts och området var tidigare lärkans sista bastioner i landet. Här häckar också en av de pålitligare lokalerna för höksångare som höksångare (hur länge till?), ängshök ses regelbun- dock inte rapporterats sedan 2007. Förutom de i det och fjällpipare då och då. I havet rastar ofta maj allestädes närvarande lövgrodorna finns ock- sjöorrar, storlommar och ibland någon svartnäb- Brednäbbad simsnäppa Phalaropus fulicarius så klockgroda i dammarna i reservatets västra del. bad islom. Väster om fältet finns tall- och bok- har anträffats en fåtal gånger under senhösten. I första hand en vår- och försommarlokal. skog med häckande lärkfalk. Sommargyllingen Både rastande och sträckande fåglar har rap- Glimmingeområdet. Gislövs Stjärna är har en god stam. Inte minst för gyllingens skull porterats. Kåseberga, 8 november 2007. en högstammig lund med ek och andra ädellöv-

36 vår fågelvärld 2/2010 Fjällpiparen Charadrius morinellus förbises kanske på de vidsträckta san- Aftonfalken Falco vespertinus är sällsynt, men en eller ett par observationer diga jordarna, lämpliga för rastande fjällpipare. Bjäret, 1 september 2007. görs de flesta år. Hagestads mosse, 13 maj 2006. träd. Vårkören är bedövande med bland annat södra, är av ungefär samma karaktär och hyser Hagestads mosse. Ett fuktstråk som löper härmsångare (vanlig på Österlen) och grönsånga- också mindre antal vadare ibland. Tereksnäppa i sydsydvästlig riktning innanför Sandhamma- re (betydligt mindre vanlig). Lundsångare, hals- är anträffad även här och 14–20 december 2005 ren. Betade hagar, buskridåer och mindre åker- bandsflugsnappare och mindre flugsnappare är an- fanns en sibirisk gransångare i ett litet vasspar- lappar som drar till sig en del rastande fågel höst träffade och sommargylling hörs vissa år. Har ti- ti. Fortsätter man söderut passerar man Nor- och vår. Kan delvis spanas av från Hagestads digare betraktats främst som en vår- och försom- rekås och Örnahusen med liknande stränder Mossaväg som löper parallellt med mossen på marlokal men efter fynd av brunsångare, taiga- och kommer så småningom till ett litet rev, Ris- dess västra sida, men det kan vara klokt att kliva sångare och bergstaigasångare i oktober 2009 tor- teören, vid sidan av Torpa flo områdets bästa ur bilen här och var för en noggrannare titt. Från de området uppmärksammas mer även höstetid. vadarlokal som blev känd i vidare kretsar då en ett fågeltorn vid Ekesåkra i områdes södra del I övrigt är Glimmingeområdets tre viktigas- ökenpipare sågs 29 juni – 3 juli 2008. I friska kan man spana rovfågel som under flyttningsti- te lokaler Glimminge mosse, Glivarpa mosse västvindar kan om hösten ett hyggligt sträck av der ibland ansamlas här i Skånes sydöstra hörn. och Tore mosse, alla rester av en tidigare utdi- tättingar och andra landfåglar passera söderut Bland tillfälligt observerade arter kan nämnas kad våtmark som sträckte sig långt i sydvästlig längs Österlenkusten. Den lilla udden vid Ris- stäppörn, större skrikörn, turturduva, svarthakad riktning. Även om gråhakedopping häckar i Gli- teören är en bra plats att följa detta sträck av bo- buskskvätta, pungmes och svartpannad törnskata. varpa mosse, årta häckade i Glimminge mosse fink, bergfink, ormvråk, ringduvaoch annat. Ingelstorps ängar. Stora, öppna, delvis 2009 och pungmes byggt bo i Tore mosse är det- fuktiga och delvis betade ängar just norr om ta inte några förstklassiga våtmarker. Deras bety- Hammars backar. Bra rastlokal höst och vinter delse kommer sig främst av att Österlen generellt för bläsgås och sädgås. Blå kärrhök jagar och ib- berövats nästan alla sina våtområden så att till- land också jorduggla. Ägretthäger, rödvingad va- fälligt gästande fåglar tvingas nöja sig med vad darsvala, dubbelbeckasin och svarthuvad mås är som står till buds. Således stannade 4 vitvingade bland många arter som rapporterats i området. tärnor bara några minuter vid Glimminge mos- Kan spanas av från vägen norr om Kabusa skjut- se 13 maj 2005 och ett annat ex. några timmar fält men det går också att promenera in i områ- vid Glivarpa mosse 12 maj 2009 innan de drog det norrifrån (följ skyltning ”Ingelstorps ängar” vidare. Strax norr om Glimminge mosse brukar från vägen mellan Hammar och Ingelstorp). röda glador samlas vid en hönsgödselstack. Där Fyledalen. Klassisk rovfågelslokal vars öst- har också brun glada rapporterats flera gånger. ra del ligger inom gränserna för Österlen. För- Skillinge. I och runt Skillinge hamn sam- utom mängder med röda glador och Skånes för- las gott om änder, trutar och annat under vin- sta häckande par av kungsörn har bl.a. kejsarörn, tern. Längs stranden norrut, Skillinge norra, dvärgörn, större skrikörn, svart stork och ägretthä- samlas ibland mindre antal rastande spovsnäp- ger setts tillfälligt. Rik på rovfågel hela året. Kan por, kustsnäppor och andra vadare från juli och med fördel spanas av från vägen några hundra framåt. Tereksnäppa är anträffad. Efter sjuhund- meter norr om Lyckås, vägen tvärs över dalen vid ra meter kommer man till en liten vik, Mor- resterna av det gamla tegelbruket eller från Be- farshamn med ett litet vassparti där skäggmes nestads backar. och dvärgbeckasin ibland förekommer. Området är öppet, trivsamt, lättskådat och populärt bland var finns fåglarna? skådare, vilken förmodligen är den viktigaste or- Sjöfågelsträck (svanar, gäss, änder, lommar, dop- saken till den långa lista av rariteter som setts pingar, labbar, måsar, tärnor, alkor). Ses på vå- just här: under senare år bl.a. silkeshäger, större ren bäst i Kåseberga (eller Sandhammaren), på piplärka, mongolpiplärka, vattenpiplärka, citron- hösten bäst i Simrishamn, Brantevik, Sand- ärla och taigasångare. Strax norr om Morfars- De vitvingade tärnorna Chlidonias leucopterus hammaren eller Kåseberga. hamn finns ännu en vik som också frekventeras stannar inte länge så det gäller att vara på hug- Rödhalsad gås. Ses sällsynt i förbiflyttande flock- av vadare under flyttningstid. get när dessa skönheter går till. Glivarpa mosse, ar av vitkindad gås eller prutgås höst och vår. Stranden söderut från Skillinge, Skillinge 12 maj 2009. Praktejder, alförrädare. De flesta ses i ejderflock-

vår fågelvärld 2/2010 37 fågellokalen

an, men överraskande fåtalig. Sällan mer än en handfull rapporter per år. Svart rödstjärt. Rapporteras regelbundet i byar eller vid större gårdar längs kusten och i inlan- det. Häckar bl.a. i närheten av varven i Simris- hamn respektive Skillinge. Ringtrast. Fåtalig men regelbunden främst i april och början av maj, ibland också i oktober. Kåse- berga, Löderups strandbad, Hagestads naturre- servat, Hagestads mosse, Gislövs Stjärna, Bran- tevik, Bäckhalladalen och Ravlundafältet är några av de lokaler som figurerar i rapporterna. Höksångare. Förekom en gång ända ner till busk- markerna söder om Brantevik men de senas- te åren har buskagen vid Knäbäcksdösen varit enda pålitliga lokalen – för hur länge? Kungsfågelsångare, taigasångare. Flest observatio- ner har gjorts i buskmarker och lundar längs kusten från Spraggehusen till Tobisvik. Men det har också visat sig värt att söka i isolerade trädbestånd på slätten en bit innanför kusten. De flesta turturduvor Streptopelia turtur ses under försommaren. Här dock en fågel som höll hov en Brandkronad kungsfågel. Numera årlig med till- vecka mitt i sommaren. Brantevik, 26 juli 2007. fälliga obsar vår och höst på flera håll längs kusten. Häckning har misstänkts eller konsta- arna på våren, fr.a. vid Kåseberga, men också kalen. Men har observerats i flera fiskelägen, terats flera gånger, oftast i den högstammiga i t.ex. Simrishamn eller Brantevik på hösten. inte minst Kivik. Inte vanlig, men kan ses året granskogen väster om Flodahusdammen. Alförrädare mycket sällsynt numera och även runt. Mindre flugsnappare, halsbandsflugsnappare. praktejdern tycks minska. Trädlärka. Relativt vanlig häckare som förekom- Dungar och lundar i Kåseberga, Morfars- Vaktel, kornknarr. Vaktel hörs årligen i sommar- mer på flera lokaler, bl.a. Sandhammaren–Mä- hamn, Hylkan, Gislövs Stjärna, Stenshuvud nätterna på olika håll i det öppna jordbruks- larhusen, Bäckhalladalen, Stenshuvud och och på flera andra platser. Halsbandsflugsnap- landskapet, kornknarren däremot betydligt Ravlundafältet. pare ytterst sällsynt! mer sällan. Strömstare, forsärla. Häckar vid Hallamölla, Skäggmes. Ganska sällsynt på senhösten. Vassar- Röd glada. Vanlig överallt även om den är fåtali- forsärlan också på flera andra håll längs åarna. na vid Morfarshamn och kanalen vid Kiviks gare vintertid. Strömstare övervintrar på några platser (inklu- hamn är de pålitligaste lokalerna. Örnar. Fyledalen! sive Hallamölla) långs åarna. Forsärlan regel- Sommargylling. Tillfälliga fåglar hörs lite här och Ängshök. Ses regelbundet på Ravlundafältet, bunden på sträck längs kusten främst i septem- var i maj. Kanske Sveriges största bestånd finns bl.a. vid Knäbäcksdösen. ber–oktober. i området från Dammåkra till Drakamöllan. Vadare. Någon förstklassig lokal finns inte, men Fältpiplärka. En gång spridd på många håll på Gulhämpling. Tillfälliga obsar görs årligen på under sträcktid kan utbytet ibland ändå bli Österlen. Numera är kanske Ravlundafäl- flera platser, mest i april–juli. Pålitligast lo- gott i Torupa flo eller vid Risteören. Morfars- tet den enda pålitliga lokalen, men arten har kal är numera Björket, Kivik med en eller flera hamn (även norra viken), Skillinge norra och minskat rejält där också. Knäbäcksdösen en sjungande hannar. Följ skyltning ”Hjälmaröd” Skillinge södra är också hyggliga områden. bra utgångspunkt. åt väster strax norr om utfarten från Kivik Inte minst under våren kan en hel del rasta på Vattenpiplärka. Har observerats i Kåseberga och och därefter skyltning ”Björket”. Längs vägen Ingelstorps ängar. på flera platser längs kusten mellan Skillinge uppför backarna finns chans på gulhämpling Fjällpipare. Bästa lokal torde Ravlundafältet vara och Simrishamn. Inte särskilt vanlig. bland äppelodlingar och trädgårdar. men inte ens där är arten årlig. Blåhake. Ses främst i maj längs hela kuststräck- Rosenfink. Häckar på åtskilliga håll längs kusten Kaspisk trut, medelhavstrut. Kan ses i vilka fis- från Brantevik och norrut. kehamnar som helst (inklusive stranden vid Kornsparv. Det sista häckande beståndet i Sve- Spraggehusen) året runt, men vanligast au- Logi rige finns i jordbruksmark i området ungefär gusti–november. Överlägset flest trutar ras- Kabusa–Hagestad–Löderup. Populationen är På Österlen ligger mindre hotell, vandrarhem tar i Simrishamn, som när det gäller kaspisk stabil eller möjligen något ökande tack vare och B&B tätare än på de flesta håll i landet trut och den sällsynta medelhavstruten är den ambitiösa stödåtgärder som bl.a. innefattar och snart sagt varenda liten by har minst en ojämförligt bästa lokalen i Sverige. vintermatning i närheten av Hammar. logimöjlighet, varav flera har fina fågelområ- Vittrut. Fiskehamnarna, mest januari – början den runt knuten, t.ex. i Baskemölla, Bran- av mars. Numera inte ens årlig. Läs vidare tevik och Kåseberga. Se vidare kommuner- Turturduva. Årlig, men någon given lokal finns Arinder, M., Billqvist, M., Cherrug, S., Elleström, O. & Rell- nas hemsidor på nätet: www.turistbyra.sim- inte. Maj – början av juni är överlägset bäst tid. mar, M. (red.) 2004. Kapitlet ”Österlen” i Skånsk skådar- rishamn.se/, www.tomelilla.se/ och www. guide, 2:a uppl. Lund. Kungsfiskare. Tommarpsåns mynning och en ystad.se/. Ullman, M. 2008. Kapitlet ”Fåglarna på läget” i Brantevik bit uppströms är kanske den pålitligaste lo- (Mattson, B. & Thavenius, J., red.). Brantevik.

38 vår fågelvärld 2/2010