Det Var Strax Efter 1850 Som Läroverk Med Gymnasium Tillkom I Norrköping
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
NORRKÖPINGS HÖGRE ALLMÄNNA LÄROVERK Det var strax efter 1850 som läroverk med gymnasium tillkom i Norrköping. Skolbyggnaden var belägen på Skolgatan (skolhuset lär ha legat där sedan någon gång efter 1600-talets mitt), där S: t Olofsskolan idag ligger. Skolan kallades då för Norrköpings Förenade Lärdoms- och Apologistskola, där apologistskolan representerade en mer allmän medborgerlig utbildning och lärdomsskolan företrädde en högre utbildning därutöver. Men 1849 så förenades dessa till ett reformerat och sammanhållet läroverk, efter beslut från Kungl. Majestätet. Skolan ändrade namn till Elementarläroverket i Norrköping. 1856 ändrades skolstadgan och läroverket i Norrköping blev ett femklassigt s.k. Lägre Elementarläroverk. Gamla skolan vid Skolgatan Nya skolan vid Nygatan efter 1868 Gamla skolan Norrköping var under mitten av 1800-talet Sveriges största industristad i förhållande till invånarantalet, ca 16 000 invånare. Behovet av högre undervisning var därför mycket stort och det utgjorde grunden för Dr Clas Herman Rundgrens (som var läroverkets inspektor samt kyrkoherde i S: t Olai) motioner i riksdagen om en utvidgning till fullständigt real- och latingymnasium. Detta genomfördes också, men dessa förändringar kom snart att öka utrymmesbristen. Man hade på flera håll i staden fått hyra in sig och det var mycket mödosamt för eleverna med de märkbart långa avstånden som blev mellan de hyrda lokalerna och huvudbyggnaden på Skolgatan. Därför var en ny och större läroverksbyggnad mycket nödvändig. Läroverket mot Nygatan före 1900 Läroverket mot Getängen Bildkälla: Norrköpings Stadsbibliotek Affisch 1 NORRKÖPINGS HÖGRE ALLMÄNNA LÄROVERK Diskussioner om ett nytt skolbygge inleddes 1858 av Borger- skapets Äldste (motsvarar dagens kommunfullmäktige) och en utredningskommitté utsågs för uppförandet av ett nytt skolhus i staden. Stadsarkitekten Carl Theodor Malm lade samma år fram ett förslag till den nya elementarskolan, som var tänkt att placeras på Knäppingsborgsgatan och på sätt komplettera den gamla byggnaden. Kommittén kom dock fram till att en nybyggnad på den platsen skulle komma att kosta för mycket. Det skulle vara mycket billigare att köpa en helt ny tomt att bygga på som inte krävde omfattande pålningsarbeten och grundförstärkningar som tomten vid Knäppingsborgsgatan. Flera tänkbara platser för det nya elementarläroverket pekades ut runt om i Norrköpings stad, men platsen man valde låg i det s.k. Dahlskvarteret, alldeles intill den nya Västra skolan (som idag he- ter De Geerskolan). Efter att Borgerskapets Äldste godkänt köpet så lämnades stadsarkitekt C. T. Malms preliminära ritningar och kostnadsförslag in till Magistraten (motsvarar dagens kommun- styrelse). Kostnaden för byggandet av skolan var beräknat bli 240 000 svenska riksdaler. Uppförande och underhåll av skolan skulle skötas av staden, medan verksamheten skulle drivas av staten. I skolhuset skulle det lämnas plats åt ett stadsmuseum. Detta skulle betona läroverkets centrala ställning i kulturlivet. Två av de fem salarna som var tänkta för museet kom dock att användas som bibliotek samt en lektionssal för fysikundervisning. Skolans klassrum uppvärmdes genom kakelugnar. I aulan fanns fyra kakelugnar, två på varje kortsida om salen. Dessa finns förstås inte kvar idag. Ritningar och kostnadsförslag godkändes av Borgerskapets Bildkälla: Norrköpings Stadsarkiv Äldste såväl som Magistraten 1862 och 1863 så fastställdes planen av Kungl. Majestätet och det var bara att sätta igång med byggandet! Man hade fått en praktfull byggnad som uppfyllde alla de krav som Den 1 september 1868 hölls en Allt gick som planerat och kostnaden blev t.o.m. mindre än kunde ställas på en skolbyggnad, med ljusa och rymliga lärosalar, pompig och högtidlig invigning inne i beräknat. Några lärosalar blev klara så pass tidigt att de kunde den fina huvudingången på norra sidan med utsikt över staden och skolans högtidssal (aulan). Högtidstalet börja användas redan under läsåret 1867/68. de två små charmiga flyglarna mot Södra Promenaden. hölls av Biskop E. G. Bring. Carl Theodor Malm blev stadsarkitekt i Norrköping 1842 och var det fram till 1885. Han uppförde ett flertal byggnader i Norrköping, t.ex. Swartziska huset (byggt 1841-42) och flera byggnader i industrilandskapet, bl.a. Bomullsspinneriet (byggt 1854-56). Malm har också ritat många av stadens folkskolor. Några exempel är Karl Johanskolan (byggdes 1877 som Nya Norra folkskolan), De Geers folkskola (byggd 1862, även kallad Västra skolan) och Kristinaskolan (byggd 1883 och benämnd Södra folkskolan). Malm skapade den så kallade ”Norrköpingstypen” för skolor som uppmärksammades både i Sverige och utomlands. Han skapade ett stråk av skolor längs Norra Promenaden som låg långt bort från både begravningsplatser och industriområden, med grönska och så klart den evigt vackra allén. De flesta av Malms skolbyggnader hör hemma i nyrenässansen, i alla fall enligt Kerstin Sandberg som har skrivit en bok om just Carl Theodor Malm. Men just under tiden som han var stadsarkitekt så kallades hans stil ”modern”. Högre Elementarläroverket blev, mycket p.g.a. sin storlek och sitt fina läge, en otroligt vacker utstickare i raden av byggnader han skapat. Att han lade ner mycket arbete och tid på den skolan vittnar hans 117 efterlämnade ritningar om. ”Byggnaden var uppförd i putsat tegel på sandstenssockel i två våningar med en suterrängvåning under dess östra och norra del. Den innehöll i bottenvåningen 13 lärosalar och i övervåningen en stor aula, några rum för stadsmuseum, bibliotek och naturvetenskaplig institution. Huvudfasaden mot Nygatan i Dalsgatans fond har mittrisalit och två sidorisaliter. Portalen har en ädikulaliknande omfattning och mittpartiet krönes av en fronton med akroterier. Taket, som senare skulle komma att höjas, var av säterityp med lanternin, och risaliterna var prydda med små dekorativa skärmar. Rusticering är genomförd i jord- och bottenvåningarna, medan övervåningen är slätputsad med pilastrar på hörn- och mittpartier. Svart plåttak och grågul puts torde vara lika den nuvarande färgsättningen. När man träder in i skolan, möts man i stora hallen av en magnifik s.k. ambassadörstrappa med anor från franska och italienska slott. Trappan delar sig mellan andra och tredje våningen i två delar och balustraderna prydes med kandelabrar i manshöjd. Aulan, eller ’solennitetssalen’, som den vid denna tid kallades, är en stor, ljus, rikt dekorerad sal indelad av kolonner med korintiska kapitäl, nischer med rundbågar, läktare på långväggen för Foto: Emma Wessel orgel och sångkör, allt utfört med ett rikt listverk.” Ur Kerstin Sandbergs bok ”Carl Theodor Malm 1815-1890; En stadsarkitekt och storbyggmästare i landsorten” Affisch 2 NORRKÖPINGS HÖGRE ALLMÄNNA LÄROVERK Albert Engström Den 12 maj 1869 fick den småländske stationsinspektören Lau- rentius ”Lars” Engström och hans fru Antigona Margareta ”Gony” Lindner, en son som kom att bli en av Sveriges mest folkkäre för- fattare, konstnärer och lustigkurrar. Albert Laurentius Johannes Engström föddes i Lönneberga socken (Småland) och växte upp på en gård i Hult. Trots att han var små- länning, ansågs han främst vara östgöte. Detta beror bland annat på att hans farfars far arbetade som bonde i Drothem och Yxne- rum i Östergötland, men också för att han och hans bror Fredrik skickades till Norrköping för att börja på det nyinvigda läroverket. För att klara ekonomin, fick bröderna inackorderas hos fattiga fa- miljer runt om i stan, bland annat hos sin moster på Repslagare- gatan och en ölutkörare på Södra Kyrkogatan. De två sista åren bodde de på Saltängen där Albert kom i kontakt med stadens hamnbusar, vilka senare kom att inspirera honom till sin mest kända karikatyrfigur, Kolingen. Albert var förresten själv en buse som hittade på ett flertal pojkstreck, allt från att palla äpplen till att skrämma slag på stadens poliser. Tiden på läroverket (1882-1888) Läroverkets hittills mest kända elev gick på Klassiska linjen. Under sin tid på skolan beskriver han sig som en ”blek, mager och klen” pojke med ”malajiskt” utseende (på grund av sina utstående Självporträtt ”På skolbänken” ur Fosterländska förbundets tidning SAGA kindknotor). Kamraterna beskrev honom som en vaksam och energisk epikureisk bohem som alltid hade svar på tal. Lektionerna på läroverket ansåg Albert vara tråkiga, enligt honom I början på 1900-talet bestämde sig den allt mer uppmärksammade själv led han av ”skolsjuka” som ledde till ett flitigt fuskande. humoristen att fly staden och på ett romantiskt och naturalistiskt Istället för att lyssna, läste han gärna en bok eller ritade karikatyrer Mansätt ”hade återvända fått en praktfulltill naturen byggnad och dess som uppfylldeprimitivitet alla”. Platsen de krav somsom över skolans lärare. Desto mer aktiv var han i skolans föreningsliv. kundeskulle geställas honom på en denna skolbyggnad, rekreation med blev ljusa Grisslehamn och rymliga i Roslagen. lärosalar, Han var medlem i både Naturhistoriska föreningen, där man denDär finabyggde huvudingången han en ateljé på (somnorra sidanfinns kvarmed änutsikt idag) över och staden bosatte och diskuterade naturvetenskap/humanoria, samt en av skolans mest desig två på smågården charmiga Augustberg. flyglarna Det mot var Södra här somPromenaden. Engström påbörjade prestigegivande förening; Fosterländska förbundet (1884). sin seriösa författardebut med ”En bok” (1905). Han hade redan Där läste/skrev man dikter och diskuterade språk och litteratur. innan utgivit ett flertal böcker men dessa var alla kåserier med I FF figurerade han både som protokollskrivare