Annexet I Kvarteret Cephalus Vid Myntgatan I Staden Mellan Broarna
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Uti. nr 135 år 1945 7 61 Nr 135. Utlåtande angående markuppgörelse i fråga om det nya kanslihus- annexet i kvarteret Cephalus vid Myntgatan i Staden Mellan Broarna. Efter framställning från kungl byggnadsstyrelsen har upptagits Det föreliggande frågan om den ändring av stadsplanen, som erfordras för genomförande av ärendet. det av 1944 års riksdag godkända förslaget till kanslihusannex i kvarteret Cephalus i Staden Mellan Broarna. Sedan vederbörande myndigheters yttrande inhämtats, hava förhandlingar ägt rum mellan representanter för stadskollegiet och byggnadsstyrelsen an- gående den nya stadsplanens detaljutformning samt om de markuppgörelser, som dess genomförande betingar. Dessa förhandlingar hava numera lett till definitivt resultat, för vilket här nedan skall närmare redogöras. I första hand må emellertid erinras om tidigare stadsplaner och mark- uppgörelser mellan kronan och staden angående utformningen av trakten kring Myntgatan. Enligt den mellan kronan och staden den 8 november 1940 träffade uppgörel- 1940 års sen, 1940 års m ark a v t al (Kf 30/1940), överlät staden till kronan bland annat markavtal samt ett mellan Myntgatan, Salviigränd, Västerlånggatan, Storkyrkobrinken och 1942 års Riddarhustorget beläget område, bestående av följande fastigheter, nämligen stadsplan. tomterna nris 1, 2, 4 och 5 samt del av tomten nr 6 i kvarteret Minoturus, tom- terna nris 2, 3, 4, 5.6, 7 och 8 samt del av tomten nr 1.9 i kvarteret Nessus, tomterna nris 4, 5, 6, 7, 8 och 9 samt delar av tomterna nris 3 och 11 i kvarteret Lychaon, tomten nr 4 samt del av tomten nr 2.7 i kvarteret Cephalus även, som delar av de mellanliggande gränderna Stenbastugränd, Kolmätargränd och Klockgjutargränd. Enligt bestämmelse i avtalet skulle detsamma icke vara för kontrahenterna, bindande, förrän stadsplaneändring bland annat beträffande kvarteren Aglau- rus, Minotaurus, Nessus, Lychaon och Cephalus av kungl, maj :t fastställts i huvudsaklig överensstämmelse med en vid avtalet fogad karta. Beträffande tillkomsten av 1940 års stadsplaneförslag må föl- jande redogörelse lämnas. Under tiden intill 1928 hade Myntgatan i stadsplanen en bredd av omkring 9 m. I samband med uppförandet av det nya kanslihuset fastställdes år 1928 ny stadsplan, där gatubredden mellan kanslihuset och brandkontorets hus i kvar- teret Aglaurus fastställdes till 10,6 m. Västerut från Salviigränds mynning till Riddarhustorget ökades gatubredden till 16 m. På gatans norra sida inbyggdes i det nya kanslihuset, efter överenskommelse med staden, en arkad för gångtra- fiken med 4 m bredd. 762 Utl. nr 135 år 1945 I denna stadsplan ingick icke området mellan Västerlånggatan—Storkyrko- brinken—Myntgatan. Som emellertid de här belägna kvarterens gränser mot Myntgatan blevo ändrade, erfordrades särskilda byggnadsbestämmelser jämväl för dessa kvarter. För att få denna stadsplanefråga allsidigt belyst beslöt stadsplanenämnden att göra utformningen av området omkring Myntgatan och Riddarhustorget till före- mål för tävlan. Till t ä v ling en, som utlystes den 1 5 maj 1 93 0, inbjödos fem arkitekter och arkitektfirmor, nämligen arkitekten Erik Hahr, arkitekterna Wolter Gahn och Gustaf Clason, byggnadsrådet Ragnar Hjorth, professor Ragnar Östberg samt arkitekterna Paul Hedqvist och David Dahl. I tävlingsprogrammet angavs, att tävlingsförslaget skulle omfatta dels området mellan Gamla Rådhuset, kanslihuset, Salviigränd, Västerlånggatan och Storkyrkobrinken, dels ock Riddar- hustorget och dess närmaste omgivningar. Förslagen borde avse det lämpligaste stadsplanemässiga ordnandet av ovannämnda område jämte den blivande bebyg- gelsens arkitektoniska utformning, varvid Myntgatans bredd av 16 m borde bibe- hållas oförändrad. Å sträckan mellan Salviigränd och Riddarhustorget borde vid Myntgatans södra sida ordnas en för gångtrafik avsedd arkad eller likvärdig an- ordning i överensstämmelse med planerna för kanslihusbyggnaden. Av de genom tävlingen framkomna förslagen ansåg prisnämnden icke något vara så överlägset de övriga, att det utan vidare borde sättas främst. Tre av för- slagen innehöll° emellertid i olika hänseenden goda uppslag, som borde kunna utnyttjas vid det slutliga förslagets uppgörande. En av prisnämndens ledamöter, riksantikvarien Curman, ansåg emellertid i olikhet med nämndens majoritet, att av dessa tre förslag det av byggnadsrådet Hjorth utarbetade förslaget borde sättas främst och läggas till grund för områdets framtida gestaltning. I detta förslag hade Myntgatan givits en utformning unge- fär enligt fastställd stadsplan med 16 m bredd. Riddarhustorget hade förlängts åt nordost till en linje något bortom Rådhusgränd. Det gamla grändsystemet mellan Myntgatan och Västerlånggatan hade bibehållits oförändrat. Prisnämndens majoritet jämställde med detta förslag de stadsplaneskisser, som utarbetats av arkitekterna Clason och Gahn samt arkitekterna Hedqvist och Dahl. I båda dessa förslag hade Riddarhustorget förlängts åt nordost, eventuellt ända fram till Salviigränds mynning. Stadsplanenämnden förordade det av arkitekterna Hedqvist och Dahl uppgjorda förslaget samt upprättade på grundval härav förslag till stad s- p la n, som godkändes av nämnden den 6 mars 1932. Detta förslag innebar, att Myntgatan uppdelades på tvenne parallella, enkel- riktade gator med 10,6 m bredd samt att mellan gatorna bildades tvenne rektan- gulära kvarter med cirka 12 m bredd, det ena av dessa omfattande huvuddelen av kvarteret Aglaurus och det andra ett nytt kvarter väster härom, mellan Rådhus- gränd och Salviigränd. Detta förslag överlämnades till de vid denna tid utsedda delegerade för förhandlingar mellan kronan och staden angående regleringen av vissa markfrågor i Stockholm för att beaktas vid en kommande uppgörelse. 1 över förslaget år 1932 avgivna yttranden uttalade sig byggnadsstyrelsen och Uti. nr 135 år 1945 7 63 kronans fastighetskommission mot minskningen av bredden å västra delen av Myntgatan från 16 till 10,6 m samt förordade jämväl med hänsyn till kronans intresse av att förvärva ifrågavarande mark, att förhandlingar upptoges med staden. De förhandlingar, som med anledning härav kommo till stånd, övertogos sedermera av 1939 års markkommission och stadsplanenämndens förslag blev av kommissionen lagt till grund för 1940 års avtal på sätt ovan omnämnts. Till fullföljande av detta avtal lät stadsplanenämnden upprätta ett nytt stadsplaneförslag, åskådliggjort å karta, märkt Pl. 2439 D. Detta överens- stämde med den till markavtalet fogade stadsplaneskissen (bih. 13/1940, Pl. VI) och innefattade alltså en förlängning av kvarteret Aglaurus, som om- slöts av två trafikleder, den ena bestående av Myntgatan med en bredd av 10,6 m och den andra av en nyupptagen gata med samma breddmått fram till Västerlånggatans mynning. Den vidgade Myntgatan väster om kvarteret Aglaurus gavs samma bredd som det nuvarande Riddarhustorget, 33 m. Vid förslagets utställande protesterade ägaren till kvarteret, Stockholms brandförsäkringskontor, under framhållande av att syftemålet med de föreslagna ändringarna i allt väsentligt skulle kunna vinnas utan att kvarteret berördes. Även skönhet srådet avstyrkte det föreliggande stadsplaneförsla- get i vad det avsåg kvarteret Aglaurus och framhöll, att genom stympningen av kvarteret skulle icke endast den historiska byggnaden utan även det goda arkitektoniska samspelet mellan brandkontorets hus och kanslihuset för- störas, därigenom att det förra husets nuvarande goda proportioner komme att förryckas. I tjänsteutlåtande till byggnadsnämnden uttalade stadsarkitekten också vissa betänkligheter mot förslaget med avseende å kvarteret Aglaurus. En- ligt förslaget vore det avsett att helt omstöpa kvarteret. Den ålderdomliga och välkända stadsbilden vid Västerlånggatans inlopp i Mynttorget komme genom ny trafikleds upptagande att förvandlas på ett sätt, som ingåve all- varliga betänkligheter. Visserligen innebar förslaget möjlighet att bibehålla den gamla byggnadens fasad mot Mynttorget oförändrad, men det torde vara tvivel underkastat, huruvida detta i verkligheten innebure någon vinst, då byggnadens karaktär i övrigt helt komme att förvanskas genom framdragande av den nya trafikleden söder om det nybildade kvarteret. Även vid behandlingen i stadskollegiet gavs uttryck åt starka betänklig- heter mot den föreslagna utformningen av Mynttorget och därintill liggande bebyggelse. Enligt förslaget skulle den ålderdomliga och arkitektoniskt väl- proportionerade stadsbilden invid Mynttorget underkastas synnerligen ge- nomgripande förändringar. Stadskollegiet ville ifrågasätta, huruvida icke så- väl behovet av förbättrad gatuförbindelse mellan Mynttorget och Riddarhus- torget som kronans intresse av lämpligt reglerad tomtmark för ytterligare ämbetsbyggnader kunde uppnås utan så hårda ingrepp i stadsbilden, som det nu föreliggande stadsplaneförslaget komme att medföra. Stadskollegiet för- utsatte alltså, att genom samarbete mellan stadens och statens myndigheter 764 Uti. nr 135 år 1945 ett förnyat och mera ingående studium av denna stadsplan med beaktande av de framställda anmärkningarna skulle äga rum. Då emellertid ett godkän- nande av stadsplanen i föreliggande form utgjorde ett villkor för markav- talets ikraftträdande, tillstyrkte stadskollegiet förslaget. Detta antogs av stadsfullmäktige den 5 februari 1942 (utl. 15/1942) och fastställdes av kungl. maj:t den 30 juni 1942. I yttrande den 9 juni 1942 över förslaget hade byggnadsstyrelsen fram- hållit det berättigade i stadskollegiets anmärkningar mot stadsplaneförslaget och förutsatte vid sin tillstyrkan, att genom samarbete mellan statens