Studier I Svensk Språkhistoria 14
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Studier i svensk språkhistoria 14 HARRY LÖNNROTH | BODIL HAAGENSEN | MARIA KVIST | KIM SANDVAD WEST (red.) aaa VAASAN YLIOPISTON TUTKIMUKSIA 305 II © Vasa universitet Pärmbild: Petra B. Fritz, https://flic.kr/p/fHDgeg ISBN 978-952-476-799-6 (tryckt) 978-952-476-800-9 (online) URN:ISBN:978-952-476-800-9 ISSN 2489-2556 (Vaasan yliopiston tutkimuksia 305, tryckt) 2489-2564 (Vaasan yliopiston tutkimuksia 305, online) Suomen yliopistopaino – Juvenes Print 2018 III FÖRORD Den fjortonde konferensen i serien Svenska språkets historia hölls i Vasa, Finlands soligaste stad i hjärtat av Österbotten. Som värd för konferensen stod enheten för nordiska språk vid Vasa universitet. Som tema för konferensen hade vi valt ”Flerspråkighet och språkhistoria”, ett stort och aktuellt tema. En bärande tanke för oss arrangörer var att flerspråkighet inte är något nytt fenomen, och för att fördjupa vår förståelse av detta mång- facetterade fenomen behöver vi mer språkhistorisk forskning och ökad språk- historisk medvetenhet. Och många nappade på vår inbjudan! I konferensen deltog cirka 60 personer från 13 universitet och fyra forskningsorganisationer. De tre inbjudna plenarföreläsarna var Lars-Erik Edlund, professor i nordiska språk vid Umeå universitet, Anna Helga Hannesdóttir, professor i nordiska språk vid Göteborgs universitet, och Nils Erik Villstrand, professor i nordisk historia vid Åbo Akademi och docent i de nordiska ländernas historia vid Vasa universitet. Utöver plenarföredragen hölls det 36 sektionsföredrag och 4 poster- presentationer på konferensen. I denna konferensvolym publiceras två plenar- föredrag och 15 sektionsföredrag. Artiklarna har gått igenom referentgranskning. Till slut vill vi tacka FD Sanna Heittola som har tagit hand om den tekniska redigeringen. Ett varmt tack också till våra anonyma referenter. För ekonomiskt stöd tackar vi Harry Schaumans Stiftelse, Vetenskapliga samfundens delegation och Letterstedtska föreningen. Jyväskylä i mars 2018 Harry Lönnroth, Bodil Haagensen, Maria Kvist och Kim Sandvad West IV V Innehåll BIRKASVENSKAN/HEDEBYNORDISKAN – KRING EN SPRÅKHISTORISK KONSTRUKTION Lars-Erik Edlund ................................................................................... 1 SPRÅK I KONTAKT OCH KONKURRENS. DEN TVÅSPRÅKIGA LEXIKOGRAFINS RELEVANS FÖR SVENSK SPRÅKHISTORIA Anna Helga Hannesdóttir ................................................................... 52 EN HISTORISK STUDIE AV PSEUDOSAMORDNING: KONSTRUKTIONEN GÅ OCH V I SVENSKAN Peter Andersson & Kristian Blensenius .............................................. 80 FUTURAL BETYDELSE OCH HJÄLPVERBSSYNTAX HOS VILJA 1526–1950 Maria Bylin ....................................................................................... 102 MORFOLOGISK VARIATION OCH SYNTAKTISK FUNKTION. VERBKONGRUENS I SATSER MED EXPLETIVT ’DET’ David Håkansson ............................................................................. 118 ”HAN TALTE ICKE, MEN ÖGAT TALTE.” OM VERBBÖJNINGEN HOS RUNEBERG, TOPELIUS OCH NÅGRA TILL Charlotta af Hällström-Reijonen ...................................................... 132 ANAFOR, ASYNDES OCH ANDRA STRUKTURDRAG ETT FÖRSÖK ATT BESKRIVA SYNTAKTISKA RESURSER FÖR ATT UTTRYCKA STRUKTURELLA HIERARKIER I FORNSVENSKAN Håkan Jansson ................................................................................. 148 LATINISMER OCH ANTIKEN I SVENSKA 1700-TALSTEXTER Mikko Kauko .................................................................................... 166 SUBJEKTIVT OCH INTERSUBJEKTIVT NOG. OM GRAMMATIKALISERING OCH BRUK I LJUSET AV PAUL SINEBRYCHOFFS BREVVÄXLING KRING 1900 Jan Lindström & Therese Lindström Tiedemann .............................. 180 PSALTARPSALMERNA I DEN SVENSKA TIDEBOKEN 1525 – EN KATOLSK ”REFORMATIONSBIBEL” Rickard Melkersson .......................................................................... 198 SCHLAGERTEXTER NÄR MORMOR VAR UNG. FLERSPRÅKIGHET OCH EXOTISM Marianne Nordman .......................................................................... 215 VI A TERMINOLOGIA LATINA TILL SWENSKA ORD. EN STUDIE AV LATINSKA OCH SVENSKA LEXIKALA ENHETER I TVÅ JURIDISKA HANDBÖCKER FRÅN 1670-TALET Lena Rogström & Hans Landqvist .................................................... 227 FINALA NEGATIONSPARTIKLAR I SVENSKA DIALEKTER UTBREDNING, SYNTAX OCH ETYMOLOGI Henrik Rosenkvist............................................................................. 244 STARK ELLER SVAG? BESTÄMD ELLER OBESTÄMD? OM UTVECKLINGEN AV ADJEKTIVETS FORMER I FORNSVENSKAN Ulla Stroh-Wollin............................................................................... 261 UTGIVNINGEN AV ESAIAS TEGNÉRS KYRKLIGA TAL – ETT EXEMPEL PÅ EDITIONSFILOLOGINS GRÄNSÖVERSKRIDANDE NATUR Barbro Wallgren Hemlin ................................................................... 277 DE NORDISKA R-STAMMARNAS PLURAL Bo-A. Wendt ...................................................................................... 288 SVENSK-LATINSK TVÅSPRÅKIGHET I MEDELTIDA HANDSKRIFTER EN INVENTERING Patrik Åström ................................................................................... 301 BIRKASVENSKAN/HEDEBYNORDISKAN – KRING EN SPRÅKHISTORISK KONSTRUKTION Lars-Erik Edlund This contribution examines Bengt Hesselman’s (1936) and Gun Widmark’s (1994a, 2001, 2010) thesis about the existence of a so-called Birkasvensk/Hedebynordisk variety. This assumed Viking Age variety is supposed to have spread from Hedeby in Southern Jutland to the Swedish and Norwegian language areas. From Birka, but also from Kaupang, a further diffusion then took place. Basically, the language features were supposed to emanate from the adjacent West Germanic area. The features discussed are, e.g., 2 diphthongization of ŋ to ia/iä, monophthongization of au to Ů and disappearance of initial h. These language features and their distribution in the Scandinavian languages are discussed in great detail in this contribution, and the result is that a Birkasvensk/Hedebynordisk variety probably did not exist. The reasons are that the status of the language features in question in the West Germanic area in several cases is very difficult to establish, that the distribution patterns in Scandinavia differ quite markedly if the different features are compared, and that good alternative explanations of the sound developments and the distribution patterns do exist. Nevertheless, the discussion is important, since it has given the language historians opportunities to assume wider geographical perspectives, as in this case the language history is thereby discussed in a historical context. The discussion of a Birkasvensk/Hedebynordisk variety also causes sociolinguistic perspectives on the Viking Age language to be considered. Hesselman’s thesis has not really been seriously discussed until recent decades and the author also discusses the reasons for this. 1 Inledning Det klagas ibland – och det med viss rätt – på att de språkhistoriska forskarna ofta bara nöjer sig med att konstatera att förändringsprocesser sker utan att när- mare reflektera kring hur resultaten kan förstås i ett vidsträcktare historiskt sammanhang, där något sådant ändå vore möjligt. Om man till språkhistoriska forskare räknar ortnamnsforskare, och det kan man gott göra, blir bilden förstås en annan, ty för dem är den förhistoriska och historiska kontexten naturligt nog högst relevant. Man kan exempelvis erinra om Lars Hellbergs klassiska studie (1987) av de åländska ortnamnen, ett arbete som utgör en utgångspunkt för all seriös diskussion rörande Ålands förhistoria och 2 University of Vaasa Research Papers medeltidshistoria (jfr Edlund 1988 och Andersson 1997). Detsamma gäller i flera avseenden för språkgeograferna, för vilka utbredningsmönstren ibland relateras till kända historiska förhållanden, där t.ex. Natan Lindqvists stora undersökning Sydväst-Sverige i språkgeografisk belysning (1947) utgör en viktig utgångs- punkt för en diskussion av förhistoriska och historiska kontaktzoner och influ- ensströmmar i de sydvästra delarna av Sverige i relation till riksbildningar och handelsmönster. Här kan med fördel de språkliga resultaten sättas in i ett historiskt sammanhang. Jag skall i det här bidraget behandla en diskussion med rötter 80 år tillbaka i tiden genom ett viktigt inlägg av Bengt Hesselman (1936), en ”forskningstråd” som det nystats en del i under de senaste decennierna med viktiga bidrag av bl.a. Gun Widmark (1994a, 2001, 2010) och andra.1 Det rör som framgår av rubriken Birkasvenskan eller, som den ofta benämnts, Hedebynordiskan. Jag använder nedan mestadels begreppet Hedebynordiska, men i förbindelse med Hesselman oftast termen Birkasvenska.2 Med termen avses den vikingatida, nordiska språk- varietet som antas ha utvecklats i Hedeby, det viktiga handelscentrum i södra Jylland som ägde bestånd fram till mitten av 1000-talet då det utmärkta kommunikationsläget hade försämrats och handelsplatsen i ett par omgångar bränts ned. Här har handlande nordbor mött handelsmän från det angränsande västgermanska området, och detta har skapat förutsättningar för upptagandet av språkliga innovationer, vilka sedan som prestigeformer spridits vidare på hemmaplan via Birka och i någon mån norska Kaupang. Att märka är att även om de anförda Hedebynordiska språkdragen ursprungligen uppburit prestige, har de varit ”vikande” och därför återfinns spåren huvudsakligen i texter från vikingatid och framåt och i senare dialekter, endast undantagsvis i standard- språken. I sin striktare form måste alltså de Hedebynordiska dragen återfinnas på det