FOU2008 2 Idrottens Anläggningar

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter

FoU-rapport 2008:2 FoU-rapporter 2004:1 Ätstörningar – en kunskapsöversikt (Christian Carlsson) 2004:2 Kostnader för idrott – en studie om kostnader för barns idrottande 2003 2004:3 Varför lämnar ungdomar idrotten (Mats Franzén, Tomas Peterson) 2004:4 IT-användning inom idrotten (Erik Lundmark, Alf Westelius) 2004:5 Svenskarnas idrottsvanor – en studie av svenska folkets tävlings- och motionsvanor 2003 2004:6 Idrotten i den ideella sektorn – en kunskapsöversikt (Johan R Norberg) 2004:7 Den goda barnidrotten – föräldrar om barns idrottande (Staffan Karp) 2004:8 Föräldraengagemang i barns idrottsföreningar (Göran Patriksson, Stefan Wagnsson) 2005:1 Doping- och antidopingforskning 2005:2 Kvinnor och män inom idrotten 2004 2005:3 Idrottens föreningar - en studie om idrottsföreningarnas situation 2005:4 Toppningsstudien - en kvalitativ analys av barn och ledares uppfattningar av hur lag konstitueras inom barnidrott (Eva-Carin Lindgren, Hansi Hinic) 2005:5 Idrottens sociala betydelse - en statistisk undersökning hösten 2004 2005:6 Ungdomars tävlings- och motionsvanor - en statistisk undersökning våren 2005 2005:7 Inkilning inom idrottsrörelsen - en kvalitativ studie 2006:1 Lärande och erfarenheters värde (Per Gerrevall, Samanthi Carlsson och Ylva Nilsson) 2006:2 Regler och tävlingssystem (Bo Carlsson, Kristin Fransson) 2006:3 Fysisk aktivitet på Recept (FaR) (Annika Mellquist) 2006:4 Nya perspektiv på riksidrottsgymnasierna(Maja Uebel) 2006:5 Kvinnor och män inom idrotten 2005 2006:6 Utvärdering av den idrottspsykologiska proﬁ len - IPS-proﬁ len (Göran Kenttä, Peter Hassmén och Carolina Lundqvist) 2006:7 Vägen till elittränarskap (Sten Eriksson) 2006:8 Näridrott i skolmiljö (Björn Forsberg) 2006:9 Kartläggning av det idrottspsykologiska området med avseende på svensk elitidrott (Göran Kenttä) 2007:1 Idrotten Vill - en utvärdering av barn- och ungdomsidrotten (Lars-Magnus Engström, Johan R Norberg och Joakim Åkesson) 2007:2 Sexualisering av det offentliga rummet (Birgitta Fagrell, Jesper Fundberg, Kutte Jönsson, Håkan Larsson, Eva Olofsson och Helena Tolvhed) 2007:3 Det sociala ledarskapet (Martin Börjeson, Johan von Essen) 2007:4 Frivilligt arbete inom idrotten (Lars-Erik Olsson) 2007:5 Varumärkets betydelse inom idrotten (Anna Fyrberg, Sten Söderman) 2007:6 Analys av träningstider inom föreningsidrotten - en studie av sju lagidrotter sett ur ett ålders- och könsperspektiv (Christian Augustsson, Göran Patriksson, Owe Stråhlman och Stefan Wangsson) 2007:7 Målstyrning och bidragsgivning inom svensk idrott (Johan Söderholm ) 2007:8 Ekonomiska styrmedel inom ideella organisationer (Erik Lundmark, Alf Westelius) 2007:9 Näridrott i skolmiljö, etapp 2 (Josef Fahlén, Björn Forsberg) 2007:10 Doping - personlighet, motiv och moral i idrotten (Jesper Thiborg, Bo Carlsson) 2007:11 Eliten e´liten - men växer. Förändrade perspektiv på elitidrott (Mikael Lindfelt) 2008:1 Doping- och antidopingforskning - En inventering av samhälls- och beteendevetenskaplig forskning och publikationer 2004-2007 (David Hoff) 2008:2 Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter (Josef Fahlén, Paul Sjöblom) 2008:3 Idrottens roll i samhället ll (Sara Sandström, Mats Nilsson) 2008:4 Vilka stannar kvar och varför? (Britta Thedin Jakobsson, Lars-Magnus Engström) FOTO: Josef Fahlén Josef FOTO: | Rapporterna kan beställas från Riksidrottsförbundets kundtjänst – [email protected] eller tel 08-699 62 03 ANDRÈN & HOLM |

STOCKHOLM OKTOBER 2008 OKTOBER STOCKHOLM 9 789197 739757 FoU-rapporter Förord 2004:1 Ätstörningar – en kunskapsöversikt (Christian Carlsson) 2004:2 Kostnader för idrott – en studie om kostnader för barns idrottande 2003 Tillgången till anläggning är en helt avgörande fråga för svensk idrotts utveckling. Under många 2004:3 Varför lämnar ungdomar idrotten (Mats Franzén, Tomas Peterson) år var det i första hand ett kommunalt ansvar. Investeringar i och drift av idrottsanläggningar 2004:4 IT-användning inom idrotten (Erik Lundmark, Alf Westelius) innebar ett stöd till idrottsrörelsen på flera miljarder kronor årligen. 2004:5 Svenskarnas idrottsvanor – en studie av svenska folkets tävlings- och motionsvanor 2003 2004:6 Idrotten i den ideella sektorn – en kunskapsöversikt (Johan R Norberg) Under 90-talets ekonomiska tillbakagång inleddes dock på många håll försök att få föreningarna 2004:7 Den goda barnidrotten – föräldrar om barns idrottande (Staffan Karp) 2004:8 Föräldraengagemang i barns idrottsföreningar (Göran Patriksson, Stefan Wagnsson) att överta driften, och ibland även ägandet, av anläggningarna. På senare tid har en ny form blivit allt vanligare, så kallade OPP-lösningar (Offentligt Privat Partnerskap), där kommuner och företag 2005:1 Doping- och antidopingforskning gått samman för att finansiera nya anläggningar. 2005:2 Kvinnor och män inom idrotten 2004 2005:3 Idrottens föreningar - en studie om idrottsföreningarnas situation 2005:4 Toppningsstudien - en kvalitativ analys av barn och ledares uppfattningar av hur lag Dessa nya lösningar har varit positiva på så sätt att många nya anläggningar blivit byggda eller konstitueras inom barnidrott (Eva-Carin Lindgren, Hansi Hinic) kunnat fortleva. Men samtidigt har de nya ägande- och driftsformerna skapat en oro för att den 2005:5 Idrottens sociala betydelse - en statistisk undersökning hösten 2004 organiserade idrotten kan komma att trängas undan till förmån för ekonomiskt mer lönsamma 2005:6 Ungdomars tävlings- och motionsvanor - en statistisk undersökning våren 2005 aktiviteter. Denna oro speglades bland annat i en motion till RF-stämman 2007 där Smålands 2005:7 Inkilning inom idrottsrörelsen - en kvalitativ studie Idrottsförbund yrkade att de nya ägandeformernas påverkan på tillgängligheten skulle utredas. 2006:1 Lärande och erfarenheters värde (Per Gerrevall, Samanthi Carlsson och Ylva Nilsson) 2006:2 Regler och tävlingssystem (Bo Carlsson, Kristin Fransson) Föreliggande rapport, skriven av forskarna Josef Fahlén och Paul Sjöblom, är ett första svar på 2006:3 Fysisk aktivitet på Recept (FaR) (Annika Mellquist) 2006:4 Nya perspektiv på riksidrottsgymnasierna(Maja Uebel) motionens fråga. Förutom en genomgång av de senaste decenniernas utveckling och debatt på 2006:5 Kvinnor och män inom idrotten 2005 anläggningsområdet belyser den två konkreta fall: Sportcentrum i Norrtälje och SkyCom Arena i 2006:6 Utvärdering av den idrottspsykologiska proﬁ len - IPS-proﬁ len (Göran Kenttä, Peter Hassmén och Umeå. Carolina Lundqvist) 2006:7 Vägen till elittränarskap (Sten Eriksson) Samtidigt som de konstaterar att det är svårt att göra alltför vittgående generaliseringar utifrån 2006:8 Näridrott i skolmiljö (Björn Forsberg) två fallstudier drar de ändå den preliminära slutsatsen att ägandefrågorna inte har haft en så avgö- 2006:9 Kartläggning av det idrottspsykologiska området med avseende på svensk elitidrott (Göran Kenttä) rande betydelse för tillgängligheten. Idrottsrörelsen, och då framför allt de lokalt starka idrotterna, 2007:1 Idrotten Vill - en utvärdering av barn- och ungdomsidrotten (Lars-Magnus Engström, har kunnat hävda sina intressen väl. Däremot finns det en tydlig diskrepans mellan kommunala Johan R Norberg och Joakim Åkesson) policyskrivningar och den praktiska tillämpningen. 2007:2 Sexualisering av det offentliga rummet (Birgitta Fagrell, Jesper Fundberg, Kutte Jönsson, Håkan Larsson, Eva Olofsson och Helena Tolvhed) 2007:3 Det sociala ledarskapet (Martin Börjeson, Johan von Essen) Anläggningsdiskussionen är viktig för idrottsrörelsen. Förhoppningsvis kan denna rapport utgöra 2007:4 Frivilligt arbete inom idrotten (Lars-Erik Olsson) ett bra underlag för att föra den vidare. Samtidigt krävs det, som Fahlén och Sjöblom också påpe- 2007:5 Varumärkets betydelse inom idrotten (Anna Fyrberg, Sten Söderman) kar, mer kunskap om olika organisatoriska och ekonomiska lösningar för att effekterna av olika 2007:6 Analys av träningstider inom föreningsidrotten - en studie av sju lagidrotter sett ur ett ålders- och könsperspektiv former av ägande och drift ska kunna klart utvärderas. Det lär alltså finnas skäl att återkomma (Christian Augustsson, Göran Patriksson, Owe Stråhlman och Stefan Wangsson) med fler studier framöver. 2007:7 Målstyrning och bidragsgivning inom svensk idrott (Johan Söderholm ) 2007:8 Ekonomiska styrmedel inom ideella organisationer (Erik Lundmark, Alf Westelius) 2007:9 Näridrott i skolmiljö, etapp 2 (Josef Fahlén, Björn Forsberg) Mattias Claesson 2007:10 Doping - personlighet, motiv och moral i idrotten (Jesper Thiborg, Bo Carlsson) Avdelningschef 2007:11 Eliten e´liten - men växer. Förändrade perspektiv på elitidrott (Mikael Lindfelt) Kommunikation och samhällskontakter 2008:1 Doping- och antidopingforskning - En inventering av samhälls- och beteendevetenskaplig forskning och publikationer 2004-2007 (David Hoff) 2008:2 Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter (Josef Fahlén, Paul Sjöblom) 2008:3 Idrottens roll i samhället ll (Sara Sandström, Mats Nilsson) 2008:4 Vilka stannar kvar och varför? (Britta Thedin Jakobsson, Lars-Magnus Engström)

Rapporterna kan beställas från Riksidrottsförbundets kundtjänst – [email protected] eller tel 08-699 62 03

Innehåll Sammanfattning...... 7 1. Introduktion...... 13 1.1 Idrottsanläggningarnas betydelse för idrottsrörelsen...... 13 1.2 Syfte och frågeställningar...... 15 1.3 Metod och avgränsningar...... 15 2. Bakgrund: Vetenskapen om och diskussionerna kring idrottens anläggningar...... 16 2.1 Forskningen om idrottens anläggningar i ett historiskt perspektiv ...... 17 2.1.1 Idrottens rumsliga utveckling under 1900-talet...... 17 2.1.2 Kommunal idrotts- och anläggningspolitik under efterkrigstiden...... 18 2.1.3 Kommunernas marknadsanpassning och processens inverkan på idrotten...... 20 2.1.4 Sammanfattning och slutsatser...... 21 2.2 Debatt om idrotten och dess anläggningar 1985-1999...... 22 2.2.1 1980-talet – kritik från forskarna men svagt politiskt intresse för förändringar...... 22 2.2.2 1990-talet – ekonomiska åtstramningar och gamla åtaganden verkar hindrande för jämlikhet, jämställdhet och nyprioriteringar...... 23 2.2.4 Sammanfattning och slutsatser...... 24 2.3 Fakta och statistik om idrottens anläggningar på 2000-talet ...... 25 2.3.2 Sammanfattning och slutsatser...... 27 2.4 Forskning och debatt om idrottens anläggningar under 2000-talet...... 27 2.4.1 Förbättrade motionsvanor, fler stora idrottsanläggningar och nya förbundsstrategier – men svag uppföljning och kontroll...... 27 2.4.2 Skiftande ekonomiska och organisatoriska anläggningslösningar ...... 30 2.4.3 Multiarenor och näridrottsplatser – nygamla fenomen på anläggningshimlen...... 33 2.4.4 Vilka får sina idrotts- och anläggningsbehov tillfredställda – och av vem?...... 35 2.4.5 Sammanfattning och slutsatser...... 38 3. Fallstudier av Umeå och Norrtälje...... 40 3.1 Norrtälje kommun: Omfattande föreningsdrift som drivkraft för att få engagerade invånare och en ”idrott åt alla”...... 40 3.1.1 Kommunala intentioner och fördelningspolitik...... 40 3.1.2 Idrottsrörelsens lokala utveckling...... 44 3.1.3 Norrtälje Sportcentrum – omdebatterad multianläggning, organisationsmodell anläggningsråd ...... 46 3.1.4 Vilka problem och framtida möjligheter identifierar idrottsintressenterna?...... 50 3.1.5 Norrtälje Sportcentrum ur politiker-, tjänstemanna- och förvaltarperspektiv...... 53 3.1.6 Norrtälje Sportcentrum ur förenings- och brukarperspektiv...... 55 3.1.7 Sammanfattning och slutsatser Norrtälje kommun ...... 59 3.2 Umeå kommun: En omlagd anläggningspolitik med inriktning ”låt alla blommor få blomma”...... 63 3.2.1 Kommunala intentioner och fördelningspolitik ...... 63 3.2.2 Föreningslivets och allmänhetens rättigheter kontra fritidsförvaltningen ansvar...... 69 3.2.3 Anläggningsfrågans utveckling och olika modeller för ägande och drift...... 71 3.2.4 SkyCom Arena – avkommunalisering som medel för att finansiera fler anläggningar...... 74 3.2.5 Sammanfattning och slutsatser Umeå kommun ...... 78 4. Konklusion...... 82 4.1 Engagerade idrottsintressenter och hårt ideellt arbetande föreningsmänniskor...... 82 4.2 Ekonomisering och kunskapsbrist – styrmekanismer och strukturella hinder...... 84 4.3 Konsekvenser av ändrade ägar- och driftsförhållanden med särskilt fokus på faktorerna tillgänglighet och reell beslutsmakt...... 87 Källor och litteratur...... 91

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 5

Idrottens anläggningar – ningar har fått förändrade driftsförhållanden ägande, driftsförhållanden och och utnyttjas av såväl idrottsrörelse och skola dess effekter som den icke-organiserade allmänheten.

Sammanfattning I kapitel två sammanställs vetenskapen om och de offentliga diskussionerna kring idrot- Frågan om tillgänglighet är central inom tens anläggningar fram till och med idag. fördelningspolitiken: Vem får del av sam- Vi konstaterar för det första att den lokala hällets resurser, och vem får det inte? Idrot- idrottspolitiken varit mer pragmatisk än tens anläggningar har länge stått i centrum idrottspolitiken på riksnivå, och att den till för diskussionerna om tillgänglighet inom stora delar varit anläggningsinriktad. Idén idrottssfären. Under den senaste tiden har om en tillväxtfrämjande fritidssysselsättning ”anläggningsfrågan” också fått en mer fram- har stått i centrum under hela efterkrigstiden. skjuten position i och med regeringens idrotts- satsningar Handslaget och Idrottslyftet. Marknadsföringsaspekten har förstärkts över tid parallellt med att kommunerna marknads- Syftet med denna rapport är primärt att belysa anpassats, vilket har gynnat den förenings- konsekvenser av ändrade ägar- och driftsför- ledda idrotten i allmänhet och storklubbar med hållanden, med särskilt fokus på faktorerna framgångsrika lag och många medlemmar och tillgänglighet och reell beslutsmakt: Hur upp- aktivitetstillfällen i synnerhet. Samtidigt har fattar olika idrottsintressenter närheten till trycket på idrottsföreningarna ökat markant. idrottsanläggningarna och möjligheterna att Konkurrensen om medlemmar, ideella ledare erhålla bra ytor och tider i dem till rimliga och idrottsytor har drivit upp föreningarnas priser, och vem eller vilka styr över placering, kostnader, och man har tvingats anskaffa mer avgifter samt yt- och tidstilldelning? resurser i allt snabbare takt från såväl stat och kommun som näringsliv och brukare, i vart För att kasta ljus över dessa frågor har vi stu- fall de föreningar som haft expansionsintresse. derat ändrade ägar- och driftsförhållanden i Med bidrag, sponsorpengar och avgifter har två svenska kommuner, storstaden Umeå och också ställts olika typer av krav, vilka möjligen den medelstora landsbygdskommunen Norr- bäst kan definieras som ”Idrott åt alla”, ”Idrott tälje. Vi har intervjuat centrala aktörer och som kommunal PR”, ”Idrott för min son eller studerat kommunernas lokaltidningar samt dotter” alternativt ”för eliten/storpubliken” nyckelprotokoll såsom kontrakt, måldokument respektive ”Idrott för mig som betalar”. och hemsidor. Med målsättningen att genera- lisera våra resultat ytterligare har vi jämfört För det andra konstaterar vi att det successivt dem med allmän statistik, forskning på områ- har uppstått ett allt större glapp mellan efter- det och artiklar i Riksidrottsförbundets och frågan på idrott/idrottsanläggningar och det fritidstjänstemännens officiella organ. faktiska utbudet. Detta i och med att idrottsvanorna hos stora samhällsgrupper förändrats Tidsmässigt har studien fokuserat på 2000-talet, samtidigt som statsmakterna, kommunerna och men i vissa fall har vi gått tillbaka till början av Riksidrottsförbundet uttalat allt tydligare mål- 1980-talet för att kunna kartlägga trender och identifiera viktiga processer. I Umeå studeras sättningar om att fler men framför allt tidigare SkyCom Arena1 och i Norrtälje multianlägg- eftersatta grupper ska få sina behov bättre till- ningen Norrtälje Sportcentrum. Dessa anlägg- fredställda. Forskare, politiker, tjänstemän och förbunds- och föreningsföreträdare har kriti- 1 Ishallen SkyCom Arena hette ursprungligen Umeå ishall och därefter Umeå Arena men bytte i och med kommunens serat detta glapp. Många har också haft viljan försäljning namn till SkyCom Arena. I samband med denna att minska det, vilket av en rad anledningar rapports färdigställande byttes namnet tillbaka till Umeå dock visat sig vara svårt. Det är kostsamt att Arena på grund av att varumärket SkyCom inte längre fanns kvar på marknaden. I denna rapport används däremot det ställa om en redan befintlig anläggningsstruk- namn som gällde när studien genomfördes, SkyCom Arena, tur. Dessutom har det visat sig vara svårt att genmgående

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 7 öka tillgängligheten när allt fler anläggningar tidspolitiken, men man har, så vitt vi erfar, inte övergår i alternativa ägande- och driftsformer nått särskilt långt i att realisera dessa målsätt- och det kommunala inflytandet minskar. ningar. Detta antagande bygger vi bland annat på följande: att verksamhetsbidraget förändrats Sveriges kommuner har haft olika idrottspoli- till att inte längre omfatta barn under sju år, tiska policys, så det är knappast överraskande att kvinnor i betydligt mindre utsträckning än att det finns stora geografiska och lokalkul- män attraheras av kommunens största anlägg- turella skillnader avseende såväl fritidsutbud ning, Norrtälje Sportcentrum, att resurser och anläggningsinvesteringar som ägande- omfördelats inom kultur- och fritidsbudgetens och driftsformer. I Norrtälje och Umeå, som ramar för att täcka ökade underhålls- och ener- studeras i kapitel tre, är antalet anläggningar gikostnader och så kallade utvecklingssats- och idrottsytor stort per kommuninvånare i ningar, samt att ett detaljerat idrottspolitiskt förhållande till övriga jämförbara kommuner. program, där prioriteringar tydliggörs som Ändå är efterfrågan liksom på många andra kan skapa förutsägbarhet och långsiktighet håll, och framför allt under inomhussäsongen, avseende kommunens stöd, och ett kontrollin- betydligt större än utbudet. Prioriteringar är strument, som kan ge möjlighet att följa upp nödvändiga. målsättningarna och prioriteringarna, saknas. Stiftelsen Norrtälje Sportcentrum är ett exem- I Norrtälje har man sedan länge en hög grad pel på en kommunägd och föreningsdriven av föreningsmedverkan avseende ägande anläggning som alltsedan utbyggnaden under men framför allt drift av idrottsanläggningar. 1980-talet tilldelats stora allmänna resurser. Kommunen har dragits med stora ekonomiska Detta har ifrågasatts av bland annat fören- problem och därför valt som policy att inte ingsföreträdare från den omkringliggande bygga själv. Istället har man frikostigt upplå- landsbygden, som menar att det går ut över tit mark och via olika stödformer uppmuntrat deras möjlighet till ökat stöd. Flera föreningar föreningar att själva administrera uppförande, i Norrtälje stad har även framfört kritik mot ägande och drift. I stort sett är det bara ett par att Sportcentrum inte upplåtits i tillräckligt mindre sporthallar och idrottsytor intill kom- stor utsträckning till utomstående, och intern munens skolor samt multianläggningen Norr- kritik från stiftelseföreningarna har riktats mot tälje Sportcentrum som ägs och/eller drivs av sportcentrumledningen därför att man ansett kommunen. hyrorna för höga, att man fått dåligt gehör för sina förslag i styrelsen och att inget överskott Utöver de ekonomiska begränsningarna, lyder från de kommersiella arrangemangen har vår tolkning, är det traditionen, den idrottspoli- kommit dem tillgodo. Kommunens anlägg- tiska kontinuiteten och viljan att marknadsföra ningschef har till viss del instämt i kritiken, kommunen som styrt över yt- och tidstilldel- medan anläggningschefen på Sportcentrum ningen och över utbyggnaden av nya anlägg- hela tiden hänvisat till sitt mandat att i första ningar och underhållet av gamla. Investeringar hand skapa god ekonomi i anläggningen. Till- har i huvudsak genomförts inom ramen för gänglighet hamnar därmed på kollisionskurs den befintliga anläggningsstrukturen och den med tryggad ekonomi, och demokratifrågan hårt ansträngda kultur- och fritidsbudgeten, ställs på sin spets. En nytillsatt politisk utred- och ofta i samband med att någon av de eta- ning ska nu avgöra framtiden för anläggningen blerade lokala storklubbarna arrangerat större – och många är de kommuninvånare, men evenemang eller mästerskap. också externa föreningar och evenemangspro- ducenter, som berörs. Norrtälje kommun har i sin övergripande handlingsplan klargjort att det i första hand Även Umeå kommun har ett ambitiöst visions- är barn och ungdomar och tidigare eftersatta program när det gäller Fritidsnämndens vilja samhällsgrupper man velat premiera med fri- att investera stort i nya idrottsanläggningar,

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 8 med såväl epitetet evenemangsstad som statens och Riksidrottsförbundets motto om en begreppet mångfald och idén om invånarnas ”idrott åt alla”, är det dessutom fel frågor som inflytande över sin egen närmiljö som ledord. ställs. I fördelningspolitiskt hänseende markeras också tydligt att barns och ungas hälsa, även i Umeå ishall utgör ytterligare ett exempel på icke-organiserad form, och så kallade motions- en idrottsanläggning där tillgänglighetsfrå- betonade verksamheter ska prioriteras när gorna hos dem som driver – och i det här fallet resurserna är begränsade. också äger – anläggningen kommer långt ned på dagordningen. Istället är det de ekonomiska Vårt generella intryck blir emellertid (även i förhållandena som sätts i fokus. Intressant Umeåfallet), dels att målsättningarna är allt nog menar samtliga parter, i detta ekonomiska för odetaljerade, att det saknas riktlinjer för avseende, att ägarbytet varit lyckat men att det hur de tillsynes motstridiga visionerna ska ändå hade varit bra om kommunen hade behål- genomföras och i vilken ordning och inbördes lit ishallen, då den är bättre rustad att klara av relation, dels att den politiska viljan finns där den ekonomiska osäkerhet som ägandet inne- uttryckt men att det saknas instrument för bär. Som det nu är har driftsbidraget fortsatt att både uppföljning och kontroll av det förenings- vara stort, och de medel som kommunen i och liv och de övriga privata entreprenörer som är med försäljningen hade tänkt frigöra för nyin- satta att implementera denna vilja. Därmed vesteringar blev betydligt mindre än väntat, blir måluppfyllnaden knappast optimal, efter- på grund av den låga köpeskillingen och de som föreningar och företag har egna intressen extra resurser som man tvingats skjuta till för och värderingar, som i flera fall skiljer sig från att hålla konkurshotet borta. Alla tycks känna kommunens, och fler krav än bara kommunens sig som förlorare på affären. Arenabolaget och att ta hänsyn till. Strategin ”att låta alla blom- förvaltaren IF Björklöven menar att intäkterna mor få blomma”, som fritidschefen menar styr blir för låga när man inte tillåts sätta hyresni- över kommunens agerande kring ägande och våerna efter eget godtycke, medan kommunen drift, låter möjligen tilltalande, men om detta anser att totalsumman av försäljningen blivit även innebär att man väljer bort uppföljnings- alltför låg. studierna och låter alla ägarbyten eller föränd- rade driftsförhållanden bli vad de blir, riskerar I kapitel fyra besvarar vi de inledande fråge- det leda till att tillgänglighetsverktyget vrids ställningarna: ur händerna på allmänhetens företrädare.

Bristen på effektiva verktyg för att fånga upp 1) Hur har ägande- och driftsförhållandena förändrats? efterfrågan medför också att de organiserade föreningsintressena har betydligt lättare att Vi menar att ägande och drift av idrottsan- nå fram och få genomslag i anläggnings- och läggningar till stor del styrs av kommunernas fördelningspolitiken än allmänheten. Gene- ekonomiska verklighet. Ansvaret har över tid rellt kan sägas, att ju större och mer välorga- flyttats i ett cykliskt förlopp mellan de tre par- niserad sammanslutning och ju mer etablerat terna kommun, föreningsliv och övriga privata varumärke, desto lättare verkar det vara att aktörer. Förloppet förefaller hänga samman få gehör för sina krav. Umeå har visserli- med den ekonomiska konjunkturen. I goda gen kommit betydligt längre än till exempel tider kan kommunerna tänka sig att både äga Norrtälje avseende försöken att ta reda på och att driva idrottsanläggningar, ofta med det kommuninvånarnas preferenser och när, var uttalade syftet att idrottsföreningarna istället och hur idrottsanläggningarna utnyttjas, men bör ägna sig åt sin kärnverksamhet, att leda fortfarande är mätmetoderna, i våra ögon, allt och organisera idrott. När det krävs budget- för outvecklade. Är man ute efter att mäta till- åtstramningar hänvisar man istället till att det gänglighet, att uppskatta uppnåendegraden av är föreningslivets ansvar att äga och driva de

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 9 anläggningar de behöver för sin verksamhet, det vill säga att de idrottsgrenar premieras och att det är bättre att företag äger och driver som är starkast lokalt förankrade, ger mest anläggningar än att de inte finns till alls. Idag uppmärksamhet åt kommunen och ger bäst ökar både föreningsägandet och föreningsdrif- avkastning per investerad krona sett till antalet ten, av ekonomiska men också av demokrati- utövare. Dessa principer har gynnat väleta- främjande skäl; ökat ideellt engagemang sägs blerade idrottsgrenar, representerade av stora gynna demokratiutvecklingen. och anrika föreningar, framför allt gäller det lagbollsporter. Kan dessa föreningar dessutom Några andra förändringar än dessa är svåra stoltsera med framgångsrika representations- att se med vårt begränsade urval av fall, men lag, belönas de ytterligare med mediauppmärk- i vår analys av mediedebatten kan vi också se samhet och privata aktörers investeringar i de en trend av så kallade superinvesteringar, där idrottsanläggningar de har behov av. näringslivsaktörer bygger evenemangsarenor i samarbete med lokala storklubbar och de kom- Nyare idrotter med färre utövare och mindre muner där de hör hemma i utbyte mot exploa- medialt genomslag missgynnas av samma prin- teringsmöjligheter för bostäder och affärsytor. cip. Än hårdare drabbas den icke-organiserade Här har kommunerna och föreningarna ofta möjlighet att påverka tillgång och tillgänglig- allmänheten, förutsatt att den inte betalar dyra het i själva kontraktsutformandet. hallhyror för kontrakterade tider. Längst bak i kön hamnar sämre bemedlade grupper som inte är engagerade i föreningslivet – just de 2) Hur har tillgängliga medel för anläggnings- grupper som regeringen, Riksidrottsförbundet investeringar, drift och underhåll påverkats? och kommunerna gemensamt säger sig vilja Resurserna för investeringar i samt för drift prioritera med sitt idrottsstöd. och underhåll av idrottsanläggningar har ökat kontinuerligt över hela landet under den stude- 4) Hur har maktförhållandena förskjutits rade tidsperioden, med undantag för krisåren avseende kontrollen över anläggningarna? i början av 1990-talet. Siffrorna bygger dessutom på uppgifter från landets kommuner, så Det är svårt att tala om någon förskjutning de ovan nämnda superinvesteringarna är inte av den reella beslutsmakten över idrottsan- inkluderade (avseende föreningarnas och före- läggningarna, då maktförhållandena inte var tagens insatser). Övriga idrottsresurser tycks homogena i utgångsläget. Nu som tidigare har också ha ökat eller åtminstone varit stabila. kommuner, idrottsföreningar och andra privata aktörer i olika grad kontroll över idrottsanlägg- Däremot har satsningarna inte varit jämnt ningarna. I våra fallstudier kan vi se många fördelade mellan olika kommuner och olika tydliga exempel på denna spretighet. Kom- kommundelar samt olika typer av idrottsan- munala tjänstemän känner sig bakbundna av läggningar/ytor. Storkommunerna respektive sina förtroendevalda, de större föreningarna är tätorterna har haft störst investeringar. Vidare nöjda med sitt inflytande medan de mindre är är det de stora utomhusarenorna för fotboll och mer missnöjda, och de övriga privata aktörer de stora inomhushallarna, i synnerhet de som vi intervjuat är visserligen nöjda med de möj- kräver specialmaskiner för is, vattenrening ligheter de givits i och med förvärvandet av eller dylikt såsom is- och simhallar, som kostat en anläggning, men uttrycker ändå bekymmer mest att både uppföra, driva och underhålla. över det faktum att de inte har helt fria händer. När det gäller inflytande kan dock generellt sägas, att de formella överenskommelser/kon- 3) Hur har prioriteringen av olika idrottsin- trakt som skrivs i förlängningen blir helt avgö- tressen påverkats? rande för vem som bestämmer när saker och Prioriteringen av olika idrottsintressen styrs ting, till exempel i samband med ekonomiska främst av faktorerna popularitet och ekonomi, bakslag, väl ställs på sin spets.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 10 Det finns således många saker att förbättra, frälsta. Fritidscheferna ger vidare på politikers och vi hyser stor tilltro till möjligheterna för uppmaningar anläggningsansvariga i uppdrag påverkan. På sina håll kan vi se en gryende att ”skapa ekonomi” i kommunens största all- medvetenhet bland lokala politiker, tjänste- männyttiga anläggningar, och ställer sig sedan män, föreningsföreträdare och allmänhet om frågande till varför dessa inte tar större hänsyn de problem som finns. Det finns många eld- till tillgänglighetsaspekterna. Ytterligare ett själar som brinner för idrotten och är beredda exempel på vad man skulle kunna uttrycka i att jobba hårt för den. En rad initiativ är redan termer av systemfel är när kommunerna uttalar tagna, inte bara av statsmakterna och Riksi- tydliga målsättningar i sina handlingsprogram drottsförbundet utan även i kommunerna av men sedan inte skaffar sig effektiva verktyg olika intressenter, som visar på ett nytänkande för att kunna följa upp dessa. kring fritidsverksamhet och särskilt med avseende på tillgång och tillgänglighet. Även för föreningsdriften, som är på snabb frammarsch i Sverige vilket vi till största Problemet är således inte avsaknaden av goda delen ser som något positivt, hissas varnings- intentioner, utan att det tycks hända något på flagg. Våra resultat indikerar att kommuner- vägen mellan ambition och utförande, att det nas kostnader i samband med övergång till finns strukturella hinder som motverkar de föreningsdrift inte minskar i den utsträckning goda intentionerna. Våra resultat visar att som man hyste förhoppningar om, och att före- vissa idrottsgrenar och föreningar vinner mer ningarna ofta inte får tillgång till så många fler på den idrotts- och anläggningspolitik som och bättre tider som de inledningsvis trott. För- kommunerna bedriver än andra, och att för- eningsdrift påstås också ge stora demokratiska delningen av samhällets fritidsresurser, trots mervärden, men samtidigt blir det tungt att tydligt uttalade målsättningar, inte når vissa driva anläggningar när kostnaderna för före- samhällsgrupper där idrottsutövandet alltjämt ningen i övrigt ökar och de ideella krafterna är relativt lågt. minskar. Detta slår extra hårt mot landsbygden, som har högst andel föreningsägande och Den förklaring vi presenterar handlar om eko- föreningsdrift. nomisering och kunskapsbrist. Det ekonomiska tänkande som numera genomsyrar idrottssfä- Förändringar i ägande och drift av idrotts- ren, och den avsaknad av samlade erfarenheter anläggningar är bara en av alla delfrågor och viktiga kunskaper som finns bland besluts- i tillgänglighetsdiskussionen. Minst lika fattare, bidrar till att många förändringsförslag avgörande är den lokala, och i praktiken ofta aldrig lämnar sin papperskonstruktion eller pragmatiska, idrottspolitiken. Våra resultat ger klingar av under implementeringsprocessen. vid handen att idrottspolitiken, och den därav beroende anläggningsstrukturen, inte bara Kommunledningarna hyllar därtill idrotten har stor inverkan på det lokala föreningslivets som ”samhällsnyttig”, men bjuder sedan inte in utseende och på de icke-organiserade idrotts- dess företrädare när man diskuterar framtids- utövarna, utan berör alla de som förväntas frågor. Fritidsnämnder säger att man vill skapa kunna utnyttja anläggningen: externa lag på ”idrott åt alla”, och därmed premiera tidigare träningsläger, allehanda publika evenemangs- eftersatta och ofta sämre bemedlade grupper, producenter, företag på mässor etc. Även icke men uttrycker i samma andetag önskemål om idrottsintresserade kommuninvånare berörs att ”få en hög utväxling på sina satsade resur- eftersom det alltid finns en alternativkostnad, ser”. Att investera resurser i de anläggningar det vill säga att de pengar som används skulle som kommer flest inom idrottsrörelsen tillgodo kunna ha använts på ett annat sätt, till andra är emellertid inte detsamma som att skapa saker, som dessa människor kanske hade haft tillgång och tillgänglighet för de ännu icke ett större intresse av.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 11 Vårt begränsade urval gör givetvis bredare generaliseringar svåra, slutsatserna är tentativa. Fortfarande krävs mer kunskap om olika organisatoriska och ekonomiska lösningar för att effekterna av olika former av ägande och drift klart ska kunna utvärderas, och dessutom djupstudier av betydligt fler och olika typer av kommuner och av andra typer av idrotts- anläggningar. Men vi både hoppas och tror att våra resultat ändå pekar ut ett antal viktiga och intressanta aspekter i anläggningsfrågan, som förhoppningsvis kan sporra till fler efterforskningar och en ännu mer kunskapsbaserad debatt om idrottsanläggningars ägande- och driftsförhållanden.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 12 1. Introduktion inte säga en förväntad rättighet hos många kommuninvånare, men rent juridiskt har ”Vi ser emellertid med oro hur samhället nu kommunerna små skyldigheter att möta dessa på olika nivåer trappar ner sitt ansvarstagande krav. Detta till skillnad från vad som gäller för och sin kompetens i anläggningsfrågor, detta exempelvis vård, skola och omsorg. kan på längre sikt få allvarliga konsekvenser för idrottens utvecklingsmöjligheter, för led- stjärnan om att idrottsverksamheten ska vara 1.1 Idrottsanläggningarnas betydelse 2 tillgänglig för alla.” för idrottsrörelsen I en tänkvärd artikel har pedagogen Karin Tillgänglighet är ett centralt spörsmål i dagens Redelius försökt sammanställa de faktorer politiska, mediala och mer vardagliga diskus- som hon menar styr föreningsidrottens utveck- sioner. Genom att fördela samhällets gemen- ling. Hennes poäng är att faktorerna är oerhört samma resurser på ett eller annat sätt beslutar många, i det närmaste oöverblickbara.3 Vi vill vi också om hur och i vilken utsträckning olika bestämt hävda att vissa faktorer ändå går att grupper ges tillgång till samhälleliga funktio- skilja ut som viktigare, i betydelsen mer direkt ner, samt hur och i vilken utsträckning andra avgörande, än andra. Hit hör idrottens anlägg- grupper inte får samma tillgång. Denna för- ningar, här definierade som preparerade och delningspolitiska diskussion har länge varit oftast avgränsade platser/ytor för idrottsutöv- aktuell när det gäller många av våra centrala ning. Vi vet visserligen att många av dagens institutioner såsom exempelvis skolan, sjuk- fritidsaktiviteter bedrivs utanför de traditio- vården och socialförsäkringssystemet, men nella idrottsanläggningarna och att många den är givetvis också giltig för andra mindre fritidsaktiviteter kan verka obundna av tid och diskuterade samhällsfunktioner såsom det rum på grund av den svenska allemansrätten skattefinansierade fritids- och kulturutbudet. och nyare och mer fria uttrycksformer. Men I föreliggande rapport tar vi upp fritidsutbu- forskningen visar samtidigt hur fler och fler det. Tillgång till ett brett fritidsutbud är både fritidsaktivteter flyttar inomhus, trots sin en demokratifråga och en fråga om folkhälsa uppenbara utomhusnatur, och hur det uttryckta – som berör alla. behovet av anläggningar har en kraftig över- vikt av inomhusönskemål.4 De anläggningar och de ytor som anlagts för att utöva fritidsaktiviteter har länge stått i Kulturgeografen Olof Moen har undersökt centrum för diskussionerna om tillgänglighet. idrottens rumsliga utveckling i svenskt stads- Flera genomlysningar har gjorts i ”anlägg- byggande under 1900-talet. Han menar att ningsfrågan”, främst initierade av förenings- tradition och popularitet är helt avgörande fak- idrotten i form av utredningar på uppdrag av torer för idrottsgrenars (och föreningars, vår Riksidrottsförbundet (RF), men några även av anm.) ”kulturella förankring” i ett samhälle. externa granskare, varav ett fåtal har resulterat Vidare hävdar han att idrottsanläggningen är i fristående forskningsrapporter. Ansatserna det empiriska belägget för att så är fallet.5 i utredningarna och rapporterna har varierat något över tid men betoningen på fördelningen Detta påstående tror vi inte äger någon gene- av resurser och ansvar är genomgående. rell giltighet. Vi kan tänka oss företagsfinan- sierade idrottsanläggningar som uppkommer Markeras bör då samtidigt att fritiden liksom hastigt och skapar ett överskott av en viss typ kulturen inte utgör någon lagstadgad del av av anläggning, beroende på ägarnas spekula- den offentliga sektorn. Anläggningar för idrott tioner kring en kommande kulturell förankring och motion är idag ett generellt krav för att 3 Redelius (1998). Jfr. Elofsson (1989). 2 ”Riksidrottsförbundet uttalar sig kring anläggningsfrågor”, 4 Moen (1991). www.skl.se (tillgänglig 2005-06-06). 5 Moen (1990), s.467.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 13 och förväntade framtida inkomster. Vi kan Även Moens studier av de isbundna grenarna även föreställa oss föreningar som fortsätter är avslöjande. När den första ändamålsenliga att underhålla sina anläggningar i nostalgisk hockeyrinken anlades i Borås väcktes ett slum- anda trots att utövarna för länge sedan slutat rande intresse till liv. Ishockeyintresset expan- utnyttja dem. derade och nya rinkar anlades. Samtidigt avtog anslagen till bandybanorna och intresset för att Men oavsett hur idrottsanläggningen har upp- spela och titta på bandy minskade. I Uppsala kommit håller vi med Moen om att tidpunkten var utvecklingen en helt annan. Där lyckades för tillkomsten och placeringen av anlägg- ishockeyn, trots stora kommunala anslag, ningen är oerhört betydelsefull. Fotboll, fri- aldrig konkurrera ut bandyn, vilket tyder på att idrott, skidor och gymnastik var tidigt starka kommunens investeringar visserligen utgjorde idrottsgrenar i riket räknat i antal medlemmar ett viktigt incitament men att detta inte var och föreningar. Ishockeyn är ett exempel på tillräckligt för att upplösa en befäst kulturell en gren som växte snabbt under 1950- och förankring.9 Det finns emellertid även en 60-talen, medan tennisen framför allt expan- annan tänkbar förklaring till bandyns fortsatta derade under 1960- och 70-talen och inneban- dominans, nämligen att de nya ishallarna pla- dyn, golfen och ridsporten under 1980- och cerades i utkanten av staden och därmed var 90-talen. Samtidigt visar statistiken på en mindre tillgängliga än bandybanorna. Här blir omfattande utbyggnad av idrottsplatser fram det intressanta hypotetiska sambandet istället till och med andra världskriget, uppförande av tillgänglighet – idrottslig verksamhet. utomhustennisbanor och utomhusrinkar under 1950- och 60-talen, sport- och simhallar under Anläggningsfrågan har varit en hjärtefråga 1960-, 70- och 80-talen, samt ishallar, tennis- för idrottsrörelsen under hela dess framväxt. hallar, ridhus och golfbanor under 1980- och Under senare tid har frågan fått en än mer 90-talen.6 Frågan är vad som uppstod först, framskjuten position i och med Handslagets det snabbt växande grenintresset eller anlägg- och Idrottslyftets fokus på tillgänglighetsdi- ningen? Helt säkert är i alla fall att fenomenen mensionen.10 För båda de av regeringen ini- förstärker varandra och bidrar till fler före- tierade satsningarna är utgångspunkterna att ningar och fler medlemmar.7 det finns stora grupper barn och ungdomar som idrottsrörelsen inte lyckas engagera samt Vad som inte syns i riksgenomsnittet är de vik- att en av de stora stötestenarna är bristerna i tiga lokala variationerna och maktförhållan- den fysiska tillgängligheten, det vill säga en dena. Moens resultat indikerar till exempel att brist på anläggningar och ytor för fysisk akti- fotbollens dominans, uttryckt i antalet anlägg- vitet. Särskilt i storstadsområdena rapporteras ningar per invånare relativt riksgenomsnittet, i anläggningsrelaterade hinder för nyrekrytering Borås under åttiotalet var oväntat stor. I Upp- av barn och ungdomar till organiserad idrotts- sala, däremot, stod fotbollen länge i skuggan verksamhet. av bandyn trots att 40 procent av alla idrotts- anläggningar i universitetsstaden år 1983 var Regeringens satsningar är förvisso ekono- fotbollsplaner. I båda städerna var friidrotten miskt små i jämförelse med de kostnader som länge stark, men inte huvudsakligen på grund 9 Ibid, s.451, 467-476. av en kulturell förankring utan därför att de få 10 År 2003 beslutade Sveriges riksdag att under fyra år ge idrottsrörelsen ett riktat stöd om 1 miljard kronor för sats- syntet-/allvädersbanor som fanns i länet var ningar på barn- och ungdomsverksamhet. I överenskommelsen placerade där. Vi får alltså ett intressant hypo- som kom att kallas ”Handslaget” uppdrogs idrottsrörelsen att öppna dörrarna till idrotten för fler, framförallt inaktiva, hålla tetiskt samband mellan teknologisk utveckling tillbaka utgifterna kopplade till idrottsutövande, satsa mer på och idrottslig verksamhet.8 flickors idrottande, delta i kampen mot droger och intensifiera samverkan med skolan (se Fahlén, 2007 för utförligare beskrivning). Den socialdemokratiska regeringens satsning 6 Sjöblom (2006). kap.2, 5, 8. kom efter regeringsskiftet 2006 att matchas av en liknande 7 Jfr. Persson (1997), s.115-118; Wijk (1990); (2007). med borgerlig avsändare, där beloppet dubblades till 2 miljar- 8 Moen (1990), s.470. der kronor.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 14 idrottsanläggningar normalt medför, som till Frågeställningarna som styr framställningen exempel UEFA:s och Svenska Fotbollförbun- är följande: dets investeringar i nya anläggningar eller kommunernas dito, men tillsammans har de 1)Hur har ägande- och driftsförhållandena för- ändå bidragit till att intensifiera diskussionen ändrats? om föreningsidrottens behov av idrottsanlägg- ningar, och om hur bristen på desamma sätter 2)Hur har tillgängliga medel för anläggnings- vissa grupper på undantag.11 investeringar, drift och underhåll påverkats? 3)Hur har prioriteringen av olika idrottsintres- Genom att klarlägga sambanden mellan sen påverkats? anläggningsstrukturen – dess utformning, 4)Hur har maktförhållandena förskjutits avse- ägande och driftsförhållanden – och tillkom- ende kontrollen över anläggningarna? sten och utvecklingen av idrottsgrenar samt etableringen och tillväxten (eller tillbaka- gången) av föreningar och utövare, kan vi 1.3 Metod och avgränsningar förstå den idrottsutveckling som skett. Möjli- Intervjuer har genomförts med ett antal utvalda gen kan vi också i någon mån förutse eller i aktörer på kommunal nivå. Dessa är ledamöter alla fall lyfta fram en del förväntade aspekter i fritidsnämnd (eller motsvarande), represente- av den utveckling som komma skall. Förelig- rande ett politiker-/gemensamhetsperspektiv; gande studie fokuserar på en del i orsaks- och fritids- och/eller anläggningsansvariga, repre- verksanskedjan över tid: effekter av idrottsan- senterande ett tjänstemanna-/förvaltarper- läggningars ägar- och driftsförhållanden. spektiv; och styrelseledamöter i några av de föreningar som utnyttjar anläggning, represen- terande ett förenings-/brukarperspektiv. Vi har 1.2 Syfte och frågeställningar också gått igenom den största lokaltidningen i Syftet med denna rapport är primärt att belysa kommunen med en förhoppning om att lyckas konsekvenser av idrottsanläggningars ändrade spåra ”allmänhetens röst” samt studerat ”nyck- ägar- och driftsförhållanden, med särskilt fokus eltexter”, som sammanträdesprotokoll, kon- på faktorerna tillgänglighet och reell besluts- trakt samt budget- och policydokument. makt. Med begreppet tillgänglighet ämnar vi ringa in idrottsintressenternas uppfattning om För att skapa möjlighet till jämförelser mellan närheten till idrottsanläggningen, möjligheten Sveriges 290 kommuner och samtidigt ringa att erhålla användbara ytor och tider för täv- in de större intressegruppernas åsikter har också intervjuer genomförts med sakkunniga ling och träning, och om man anser att kost- på Riksidrottsförbundet, (RF) och Sveriges naderna för detta är rimliga. Med begreppet kommuner och landsting, (SKL). Anlägg- reell beslutsmakt vill vi komma åt vem eller ningsstatistik framtagen av SKL har använts vilka som kontrollerar själva anläggningen; och RF:s officiella organ Svensk idrott och vem som styr över sådant som avgifter, yt- och fritidstjänstemännens facktidskrift Fritid & tidstilldelning. Park i Sverige har analyserats. Materialet har kompletterats med dagspressartiklar hämtade ur Mediearkivet.

11 Diskussionen om nya behov och de traditionella idrottsan- läggningarnas begränsningar är naturligtvis ingen unik svensk Tidsmässigt har vi koncentrerat oss på samti- företeelse utan har förts på europeisk nivå under flera decen- den, 2000-talet, men vi har också insett att det nier, där aspekter som omlokalisering, närhet till grönområ- den, samlokalisering med annan kultur etc varit på tapeten. De krävs historiska tillbakablickar för att förstå nya internationella strömningar som på senare tid aktualiserats bakgrunden till olika beslut, och hur argumen- handlar om att det lokala fritidsutbudet i större utsträckning än ten har växt fram. Eftersom tidigare forskning tidigare bör karaktäriseras av decentralisering, icke-standardi- sering, flexibilitet, tillgänglighet, egenorganisering och lokal indikerar att det var under 1980-talet som det förankring. Se vidare Schytte (2004). då till stora delar kommunägda anläggningsut-

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 15 budet började övergå i alternativa ägande- och 2. Bakgrund: Vetenskapen om driftsformer, har vi satt år 1980 som en bortre och diskussionerna kring idrot- gräns för våra egna eftersökningar. Det var tens anläggningar även under 1980-talet som anläggningsstruk- turen ställdes inför nya krav. Nya brukargrupper med andra prioriteringar kring utformning Forskningen om idrottens anläggningar ur ett och tillgänglighet fick genomslag i debatten ägande- och driftsperspektiv är starkt begrän- om hur idrottsanläggningar skulle utformas sad, i synnerhet när det gäller den senaste eller omformas, parallellt med att redan befint- tidens utveckling i Sverige. Olof Moens his- liga gruppers krav försköts. toriska avhandling har redan nämnts och ska kommenteras ytterligare. Han har också följt Det geografiska urvalet för studien har vi upp sitt anläggningsintresse med ett flertal begränsat till Norrland och Svealand, närmare rapporter. I övrigt är det främst studier som bestämt till Umeå kommun respektive Norr- behandlar kommunal idrottspolitik, ett par tälje kommun. Umeå utgör exempel på en stor- skrifter och artiklar som huvudsakligen kon- stadskommun medan landsbygdskommunen centrerar sig på andra, angränsande ämnen Norrtälje, cirka 10 mil norr om Stockholm, är samt några rapporter utgivna av RF och SKL en medelstor kommun sett till antal invånare. som ter sig relevanta. Andra variabler såsom industrialiseringsgrad eller politisk majoritet hade naturligtvis kunnat En stor del av detta kapitel är en samman- vara vägledande för kommunurvalet, men här ställning av den debatt om idrotten och dess prioriterade vi i stället vår egen förkunskap anläggningar som ägt rum under 1980-, 90- om valda kommuner där tidigare upparbetade och 2000-talen. Denna sammanställning är kontakter underlättat våra datainsamlingar. Vi viktig för att låta också andra röster komma valde alltså kommuner där vi redan hade viss till tals. Politiker och tjänstemän med stor lokal kunskap om anläggningsstruktur och före- kännedom och journalister med en granskande ningsliv. uppgift bidrar med sina inlagor till nyanser I Umeå studerades Umeå ishall och i Norr- som den begränsade forskningen inte kunnat tälje multianläggningen Norrtälje Sportcent- förmedla. I debatten lyfts verkliga exempel rum. Båda anläggningarna har genomgått fram, sätts saker och ting på sin spets och förändringar avseende ägande och/eller drift. slipas argumenten för och emot olika ägande- Anläggningsurvalet är också gjort med syfte och driftsformer och dess effekter. att i möjligaste mån täcka in en mångfald olika idrottsgrenar och för att om möjligt fånga upp Men i debatten, vilket utgör andra sidan av ett genusperspektiv. myntet, vrids saker och ting också ofta till för att fånga intresset och verka övertygande. I Det bör slutligen understrykas att det är den debatten behöver heller ingen stå till svars för organiserade RF-idrottens utveckling vi i sina uttalanden, vilket skiljer denna form av första hand är ute efter att avläsa effekter av, kunskapande från forskningens. Vidare ten- varför övrig organiserad idrott, till exempel derar oftare de kritiska rösterna att dominera i Friskis & Svettis och den snabbt expanderande debatten, då det är de som vill ha förändringar gymkulturen samt den icke-organiserade så till stånd, medan de som är positiva till saker- kallade spontanidrotten och den obligatoriska nas tillstånd mer sällan är drivande. Ganska skolidrotten kommenteras mer sporadiskt. Att ofta, i idrottens fall, väljer de senare av någon det är RF-idrotten som står i fokus innebär anledning att inte svara alls på angreppen. också att det framför allt är barn- och ung- Kanske är det en medveten strategi? domsidrotten som studeras. Vidare att det är tävlingsidrotten, på elit och/eller breddnivå, som undersöks.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 16 2.1 Forskningen om idrottens I synnerhet gällde detta inomhusanläggningar, anläggningar i ett historiskt per- där det mot periodens slut också gick mot en spektiv samlokalisering av olika anläggningstyper till så kallade sportcentra. Detta i syfte att få 2.1.1 Idrottens rumsliga utveckling under stordriftsfördelar. Kommunerna fortsatte att 1900-talet nyanlägga i snabb takt, och i storkommunerna Olof Moens Idrottsanläggningar och idrottens togs det bestånd som fortfarande ägdes av för- rumsliga utveckling i svenskt stadsbyggande eningar över.13 under 1900-talet behandlar idrottsanlägg- ningars etablering och utveckling i Sverige i En ytterligare intensifiering av den kommu- ett långt tidsperspektiv. Hans undersökningar nala idrottsinvolveringen skedde under ”kon- visar att idrottsanläggningar började uppföras centrationsperioden”, 1975-90. Inom ramen under 1900-talets inledande decennier i stor- för den rikstäckande trend som inleddes under städerna, men att det först var på 1930- och 1970-talet slogs fritidsverksamheter samman i 40-talen som utbyggnaden skedde i större gemensamma förvaltningar. Idrotten, påtalar omfattning och en spridning över hela landet Moen, kom att behandlas som ett etablerat tog fart. kommunalt åtagande jämsides med skola, sjuk- vård och äldreomsorg. Det innebar att resurser ”Uppbyggnadsperioden”, 1930-55, känneteck- frigjordes för en mer långsiktig planering av nas av dels ett påbörjat skifte från perifera anläggningsutbyggnaden. lokaliseringar i utkanten av samhällen till lokaliseringar i mer tillgängliga, kommunägda Sammanslagningstrenden fortsatte under grönområden, dels av en långsam tillväxt av 1980-talet, liksom samlokaliseringstrenden. storskaliga, centralt placerade permanenta Samtidigt började större, hårt ekonomiskt anläggningar. Parallellt med att idrottens egna ansatta kommuner sträva mot att ”avkommu- företrädare i egenskap av sakkunniga kom med nalisera” anläggningsutbudet.14 Tidigare under i de kommunala organ som beslutade i anlägg- 1970-talet hade föreningar erbjudits goda eko- ningsfrågor, konstaterar Moen, tilltog också det nomiska villkor för att ta över anläggningar, kommunala engagemanget och anläggningsbi- men bara om de själva ville. Nu handlade det dragen. De offentliga satsningarna kom snart istället om att ta över anläggningar som annars att vida överskugga näringslivets insatser för hotades av kraftiga neddragningar eller till och idrotten. Tidigare föreningsägda anläggningar med nedläggning, något som sin tur kraftigt började övergå i kommunalt huvudmannaskap. skulle försämra föreningarnas verksamhets- De kommunala anläggningarna byggdes ut och förutsättningar. Förhandlingar inleddes med nya uppfördes med huvudsakligen statliga och föreningslivet om ett återtagande av ägande kommunala medel – och med hjälp av stora och anläggningsdrift, och med näringslivet om ideella insatser från föreningslivet.12 tilldelning och exploatering av mark i utbyte mot uppförande och drift av idrottsanlägg- Nästa steg togs under 1950- och 60-talen, ningar. då allt fler kommuner inrättade permanenta organ för handläggning av idrotts- och fri- Moen har i senare forskning hävdat att effek- luftslivsfrågor, anställde tjänstemän för att terna av allt detta blivit att tillgängligheten för sköta anläggningsförvaltningen och omvand- 13 Ibid, s.483-484. lade punktbidragen till årligt återkommande 14 Överflyttning av social service från ideell sektor till lokala och sökbara anslag. Enligt Moen kännetecknas myndigheter, det vill säga ett förstatligande av serviceproduktionen, brukar benämnas kommunalisering. I fallet med den expansionsperioden, 1955-72, av en stadig organiserade idrotten har det dock handlat om ett offentligt kommunal expansion på anläggningsområdet. bistående med framförallt anläggningar, inte om ett överta- gande av serviceproduktionen: en slags partiell kommunalisering. Idrottsrörelsen har fortsatt att stå för organisering och 12 Moen (1990), s.467-488. ledarledd verksamhetsutövning.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 17 enskilda individer försämrats markant. Res- samt för att rent allmänt locka fler deltagare längden ökade när anläggningsutbudet koncen- till ”den samhällsnyttiga idrotten”. Tillsam- trerades och bilägande blev en helt avgörande mans med skola, sociala myndigheter och faktor.15 Brukar-/deltagaravgifterna steg då fritidsgårdar kunde idrotten bidra till att fostra de offentliga bidragen till föreningslivet skars och integrera barn och ungdomar i det starka ned och föreningar och företag började driva efterkrigssamhället och samtidigt skapa förut- anläggningar på kommersiell grund.16 sättningar för en god, i betydelsen hälsosam, fritidssysselsättning för alla vuxna, hette det.

2.1.2 Kommunal idrotts- och anläggningspoli- Breddningsstrategin uttrycks i idrottsliga tik under efterkrigstiden termer bäst som en huvudsakligen hälsoinrik- I Den institutionaliserade tävlingsidrotten: tad motionsidrottssatsning, fortsätter Sjöblom Kommuner, idrott och politik i Sverige under sin analys. Det är en satsning som följer de 1900-talet rör sig Paul Sjöblom mellan statlig, överordnade riktlinjerna om en ”idrott åt alla”. kommunal och föreningsnivå för att försöka Mindre bollplaner, slittåliga tennis- och isba- finna mekanismerna bakom idrottsstödet, och nor och gymnastiksalar har uppförts, ofta intill analysera dess reella utslag. Framför allt disku- eller i närheten av skolor och nya bostadskvar- terar han hur den anläggningsutveckling som ter. Alternativa anläggningar, som badminton- Moen beskrivit förhåller sig till regeringens hallar, friluftsbad, spår- och leder, ridhus och och RF:s gemensamt formulerade målsättning golfbanor, har också tillkommit. om en ”idrott åt alla”.17 Prestigestrategins huvudmål har istället varit Enligt Sjöblom sökte ledande politiker i många att bygga stora och för både utövare och publik städer, socialdemokratiskt såväl som borgerligt attraktiva anläggningar. Med den komplemen- styrda, från och med 1950-talet bedriva poli- tära målsättningen, att både skapa goda fysiska tik med hjälp av anläggningsstrukturen. Han och ekonomiska förutsättningar i form av finner åtminstone tre kommunala utbyggnads- bättre tränings- och tävlingsmöjligheter samt strategier för idrotten och dess anläggningar, ökade publikintäkter för samhällets represen- som verkat sida vid sida under efterkrigstiden: tationslag, och samtidigt lyckas åstadkomma en breddningsstrategi, en prestigestrategi och god PR för kommunen samt nya tjänster och en rationaliseringsstrategi. arbetstillfällen för dess invånare.

Breddningsstrategin var den strategi som Sjöblom menar att prestigestrategin bör förstås mest idogt omtalades och framhävdes av de mot bakgrund av ”den nya ekonomin”. Idrot- kommunala makthavarna, menar Sjöblom. Den ten har kommit att omsätta allt mer kapital och har gått ut på att sprida anläggningsutbudet till stått för allt större evenemang, som gynnat nya stads- och kommundelar och förorter för besöksnäringen, gett input till företagstjäns- att rent fysiskt samordna idrotten med den nya terna och skänkt kommunen identitet. Paral- familjepolitiken. Den har också använts för att lellt har konkurrensen mellan orter tilltagit uppföra fler och nya typer av anläggningar, i och med landsbygdens avfolkning; ett noll- i syfte att svara upp mot invånarnas krav på summespel där man växt på varandras bekost- resurser till alternativa idrotter, för att tillfred- nad. Varumärken och marknadsföring har ställa tidigare eftersatta gruppers idrottsbehov, blivit allt viktigare, och framgångsrika klub- 15 Jämför även med Ulf Blomdahl och Stig Elofsson, som har bar och idrottsstjärnor har fungerat som både gjort beräkningar på avståndets betydelse för användningen av starka varumärken och goda marknadsförare. offentliga fritidsanläggningar och nått liknande resultat, samt med Lars-Olof Olander, som menar att bilen ”dominerar helt” Uttryckt i idrottsliga termer karakteriserar som färdmedel utanför centralorterna. Se vidare Blomdahl & Sjöblom prestigestrategin som en huvudsakli- Elofsson (1987), kap.10; Olander (1984), s.264. 16 Moen (1994), s.16-22; (1991), s.33-38. gen prestationsinriktad elitidrottssatsning. Det 17 Idrotten vill (1999).

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 18 har varit större, kapitalintensiva och centralt trivsel och sammanhållning bland kommunin- placerade idrottsanläggningar för populära vånarna (ett identitetsskapande), och för att få bollsporter – sport-, is- och tennishallar – som ungdomen att stanna kvar i hembygden. har uppförts. Överallt, påtalar Sjöblom, är det samma typer Den tredje kommunala strategin för plane- av föreningar och medlemsgrupper som pre- ring och utbyggnad som Sjöblom identifierar mierats. Det är de med kommunens mått mätt benämns rationaliseringsstrategin. Den har ansvarstagande, det vill säga stora, anlägg- implementeras från och med 1970-talet och ningsägande och/eller anläggningsdrivande går ut på att dra samman idrotts- och frilufts- samt gentemot det offentliga lyhörda och sam- anläggningar och om möjligt också samlo- arbetsvilliga föreningarna som tilldelas mest kalisera dem med lokaler för övrig barn- och offentliga medel. Dessa föreningar har ofta ungdomsvård och kulturverksamhet. Idén från sysslat med populära och manligt dominerade kommunledningarna var att ta ytterligare ett lagbollsporter, som har varit prestationsinrik- integrationspolitiskt steg, men också att sänka tade. Små- och medelstora föreningar och mer totalkostnaderna via uppnåendet av stordrifts- hälsoinriktade motionsidrottsutövare (ofta fördelar. Rationaliseringsstrategin har gynnat kvinnor) samt alternativa idrotter och spontan- ”hälsoidrotten” och ”prestationsidrotten” i idrotten har i denna jämförelse varit nedprio- ungefär samma utsträckning, hävdar Sjöblom. riterade.18 Däremot missgynnades spontanidrotten kraftigt, då de nya utrymmena i första hand upp- Möjligen, menar Sjöblom, kan man därmed läts till organiserad verksamhet. säga att kommunerna precis som statsmakterna har resonerat enligt följande: Ju färre förhand- Enligt Sjöblom är det svårt att avgöra om det lingsparter desto lättare att bedriva politik, var breddnings-, prestige- eller rationalise- komma överens och administrera stödet till ringsstrategin som vägde tyngst i Sveriges den samhällsnyttiga idrotten. Eller annorlunda kommuner totalt sett fram till år 2000. Däre- uttryckt: Gärna en mångfald idrottsgrenar, mot menar han att prestigestrategin i investe- men helst få föreningar som är stora nog att ringshänseende kostat mest. En annan slutsats klara sig bra på egen hand. Föreningsfriheten Sjöblom drar är att idrottssatsningarna har har nästintill fullständigt accepterats. Kom- varit ungefär lika omfattande, i förhållande munerna har fördelat samhällets gemensamma till kommunstorlek, och fått ungefär samma resurser till idrottsrörelsen, men lämnat den fri effekter, oavsett kommuntyp. De skillnader att sköta om sitt eget hus. som funnits har framför allt gällt stödformerna och motiven för idrottssatsningarna, inte de reella effekterna avseende vinnare och för- lorare av den förda idrottspolitiken. Ju större kommun, desto större har bidragen till anlägg- ningar visavi bidrag till föreningars ordinarie 18 Linköping, som Dan Malmsten studerat, utgör ett bra verksamheter varit. Det omvända förhållandet exempel bland många. Malmsten noterar en tydlig tillba- har gällt i mindre kommuner. Och medan stor- kagång för mindre näridrottsanläggningar i Linköping till förmån för framför allt golf- och ridanläggningar, is- och stadskommunerna har satsat på idrotten med sporthallar under 1980- och 90-talen. Han förklarar regres- den uttalade målsättningen att åstadkomma sionen med kommunens allt mer aktiva arbete för ökad egen- finansiering och övergången till alternativa driftsformer. Som en bättre och mer samordnad förebyggande en följd av avkommunaliseringarna kom eljusspår, mindre ungdomsvård, bättre folkhälsa och ett skylt- isbanor och fotbollsplaner att tyna bort rent underhållsmässigt medan större, kommersiellt gångbara anläggningar togs över fönster i form av ett eller flera framgångsrika och drevs privat, med bland annat höga brukaravgifter som representationslag, har landsortskommunerna följd. Malmsten betraktar processen som ”ytterst intressant” med tanke på att det var just näridrotts- och motionsanlägg- i huvudsak stött idrotten för att underbygga ningar samt sämre bemedlade grupper som kommunledningen sade sig vilja prioritera. Se vidare Malmsten (1999), s.525-526.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 19 2.1.3 Kommunernas marknadsanpassning och 1990-talets andra hälft, revitaliseringsfasen, processens inverkan på idrotten präglades framför allt av en tydlig decentrali- Ser man specifikt till den period där vi tar seringssträvan, en marknadsanpassad sådan.23 vårt avstamp i denna rapport, 1985-1999, kan Ett sökande efter nya former för medborgar- konstateras att Sveriges kommuner genomgått inflytande inleddes, där målsättningen var att stora organisatoriska och strukturella föränd- hitta modeller samt planerings- och kvalitets- ringar. Detta i två på varandra följande faser, uppföljningsinstrument som kunde leda till där varje fas har dominerats av en övergri- ett effektivare resursutnyttjande på samma pande uppsättning idéer och handlingsstrate- gång som invånarna fördes närmare besluten. gier: rationaliseringsfasen, cirka 1985-1995, Successivt började efterfrågan på offentliga och revitaliseringsfasen, från omkring 1995. tjänster kartläggas, så att kommunerna bättre skulle kunna möta behoven och effektivisera Den vanligaste strukturanpassningen under produktionen.24 1980- och 90-talens ”New Public Manage- ment-våg”, vars förebild utgjordes av närings- Fritidspolitiken, och därmed också idrot- livet, var att introducera målstyrning och ten, påverkades av omdaningarna på flera så kallad rambudgetering i den kommunala olika sätt. För det första tog integreringen av förvaltningen. Politikernas uppgift blev att kultur- och fritidssektorerna ordentlig fart bestämma de politiska mål och ekonomiska under 1980-talet, med följden att endast var ramar som den serviceproducerande organisa- fjärde kommun i slutet av 1990-talet hade tionen sedan hade eget ansvar att agera inom.19 kvar den gamla organisationen med separata Ett exempel på detta utgjorde den så kallade kultur- och fritidsnämnder. För det andra beställar-utförarmodellen, där beställarna, påverkades bidragshanteringen. Samtidigt de förtroendevalda, och utförarna, förvalt- som kontantbidragen till föreningslivet skars ningarna, organiserades i separata autonoma ned och avgifterna för lokalutnyttjande ökade organisationer som inträdde i affärsliknande under 1990-talet som en följd av det allmänt kontraktsförhållanden med varandra.20 Tanken försämrade ekonomiska läget, kompletterades var att politikerna som beställare mer än de generella organisations- och verksamhets- tidigare skulle företräda kommunmedlem- bidragen (oftast grundade på antal deltagare marna och utvärdera verksamheten ur deras och sammankomster) med ersättningar för perspektiv.21 Ett annat exempel var att lägga specifika uppdrag.25 I första hand gällde det ut serviceproduktionen på entreprenad; att anläggningsdrift, men även friskvårdsprojekt införa konkurrensutsättning via upphandlings- och sociala projekt för att främja jämställdhet förfarande och upprätta produktionsavtal med eller bekämpa rasism förekom. Föreningarna externa utförare. Att helt avveckla det kom- 23 Detta på statsmakternas initiativ, som i den proposition munala huvudmannaskapet för en tidigare som byggde på Folkrörelseutredningens betänkande, SOU 1987:37, föreslog att brukarna av de kommunala tjänsterna kommunalt finansierad verksamhet, det vill skulle få ett ökat inflytande över de tjänster de var beroende säga att genomföra en renodlad privatisering, av. Vidare att den kommunala organisationen skulle decen- traliseras, och att den politiska styrningen av den kommunala var också uppe för diskussion men utgjorde i verksamheten skulle effektiviseras. Se vidare Föreningspolitik praktiken alltjämt en marginell företeelse i det och föreningsstöd (2004), s.89. 22 24 Ju mer vi är tillsammans (1987); Organisationernas bidrag kommunala förändringsarbetet. (1993), s.9ff; Lokal demokrati i utveckling, (1993); Demokrati för det nya seklet (2001), s.80; Välfärd i förändring (1996), s.2-3; Kommunala driftentreprenader (2001), Kap.1. 25 Mellan åren 1990 och 1995 genomfördes den största ned- skärningen inom den kommunala fritidssektorn. Då gjordes 19 Bäck (2000), s.7-8, 12-13. besparingar på nära en femtedel. Idrottsstödet specifikt mins- 20 Idag har 14 procent av Sveriges kommuner en komplett kade med närmare 400 miljoner kronor mellan 1987 och 1992. beställar-utförar organisation. Se vidare ”Partnerskap, kon- Därefter med ytterligare 100 miljoner kronor fram till och med kurrens och sponsring i Sveriges kommuner 2007, www.skl.se 1996, vilket innebar en genomsnittlig minskning på ungefär (tillgänglig 2008-04-11). tio procent per år. Se vidare, Idrott åt alla? (1993), s.9-11, 37- 21 Fölster (1998), s.19. 38; Idrott och motion för livet (1998), s.18, 117; ”Anläggnings- 22 Lundqvist & Pierre (1995); Konkurrens för ökad välfärd investeringar”, www.rf.se (tillgänglig 2000-08-17). (1991); Hallgren, Hilborn & Sandström (2001), Kap.1.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 20 blev därmed i stigande grad serviceproducen- invånare/skattebetalare, och detta via en god, ter, i samband med att kommunerna strävade i betydelsen fostrande och integrerande men efter bättre kontroll och tydligare styrning – i framför allt tillväxtfrämjande, fritidssysselsätt- alla fall i teorin och i de uttalade målsättning- ning. Det har inneburit en fritidspolitik som till arna.26 stora delar bedrivits som anläggningspolitik och som gynnat den föreningsledda idrotten Ytterligare en förändring gällde den tidigare i allmänhet och storklubbar med många med- omnämnda avkommunaliseringen. Kom- lemmar och aktivitetstillfällen i synnerhet. munala anläggningar började under 1980- talet övergå i alternativa driftsformer, i några Trenden när det gäller det kontinuerligt ökade fall handlade det också om privatiseringar.27 idrottsstödet bryts först i och med det för- Detta med följden att drygt 40 procent av sämrade ekonomiska läget under 1980- och alla fritidsanläggningar (idrottsanläggningar, 90-talen. Marknadsmässigt inspirerade för- frilufts- och turistanläggningar och fritids- ändringar, organisatoriska och strukturella, gårdar) i slutet av 1990-talet både ägdes genomförs i Sveriges kommuner med det och drevs av föreningar, huvudsakligen av dubbla syftet att dels åstadkomma samord- idrottsföreningar. Cirka 10 procent av idrotts- ning och effektivisering av förvaltningarna anläggningarna ägdes av kommunen men för att spara tid och pengar, dels föra besluten drevs av föreningar. Det gällde dock främst närmare medborgarna i syfte att öka deras mindre anläggningar: bollplaner, isbanor och ansvarskänsla. Kultur- och fritidsförvaltningar skolidrottsplatser. Endast omkring 500 större integreras, en avkommunalisering av anlägg- anläggningar drevs alternativt, av föreningar ningsutbudet inleds, samlokaliseringen av med bidrag från kommunen, och bara ett tret- anläggningar intensifieras, kontantbidragen tiotal via kommunal driftsentreprenad, det och subventionerna till föreningarna (fria eller vill säga att entreprenören drev anläggningen rabatterade lokaler, utrustning och materiel) på uppdrag av kommunen. Men antalet ökade minskar, bidragshanteringen går från generella fram emot millennieskiftet 2000.28 bidrag mot ersättning för producerade tjänster, och olika sätt att mäta efterfrågan initieras. Ingen verkar fundera närmare över frågan om 2.1.4 Sammanfattning och slutsatser alternativa ägande- och driftsformer, uppföran- Sammanfattningsvis kan konstateras att den det av centralt placerade sportcentra, minskade lokala idrottspolitiken historiskt sett har varit föreningsbidrag och tjänste- och efterfråge- mer pragmatisk än idrottspolitiken på riksni- styrning kan ge negativa fördelningsmässiga vån. ”Idrott åt alla” har i de självstyrande kom- konsekvenser, med en minskad tillgänglighet munerna fått sin egen specifika utformning till anläggningar och fritidsverksamheter som och ofta gått utöver eller vid sidan om de visio- följd. ner om tillgänglighet, mångfald, demokratisk fostran och hälsa som formulerats ovanifrån. Förändringarna torde också innebära att kraven Det överordnade målet har alltid varit att skapa på idrottsföreningarna, som skulle implemen- trygga, friska, engagerade och ansvarstagande tera statsmakternas och kommunernas idrottspolitiska målsättningar, ökade markant vid 26 Krafter i samspel (2001), s.13, 15, 84; Välfärd i samverkan (1999), s.48-49. millennieskiftet 2000. För att säkra tillgäng- 27 Alternativa driftsformer föreligger när en verksamhet ligheten till idrottsytor och attraktiva tider bör som kan drivas i förvaltningsform drivs av någon annan än kommunen, men helt eller delvis finansieras av kommunen. en förening driva en anläggning, vilket torde Gemensamt för dessa driftsformer är att kommunen har ett ställa krav på stor tillgång till frivillig arbets- obligatoriskt eller förväntat ansvar för verksamheten som sådan. Man är huvudman. kraft, en stabil ekonomi och att den klarar av 28 Kommunerna i framtiden (1998), s.203-204; Konkurrens att agera arbetsgivare. För att attrahera offent- för fortsatt välfärd (1999), s.14, 29, 156; Välfärd i samverkan (1999) s.17-18; ”Ökad föreningsdrift och entreprenader”, liga bidrag bör föreningen utöver att bedriva www.rf.se (tillgänglig 2000-06-05).

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 21 en stor barn- och ungdomsverksamhet också gen visade det sig också att ”särskilt utsatta producera kravmärkta tjänster. För att attra- grupper”: arbetslösa, ensamstående småbarns- hera sponsorer från näringslivet bör den vidare föräldrar, funktionshindrade, invandrare, låg- kunna ställa ett eller flera dugliga represen- utbildade och förtidspensionerade, utnyttjade tationslag på fötter, något som förmodligen det offentliga utbudet av idrotts- och frilufts- också kräver att den behöver ha tillräckligt faciliteter i betydligt mindre utsträckning än stor ekonomi för att kunna betala ledar- och övriga.30 spelarlöner och att den bedriver en fungerande juniorelit och värvningsverksamhet så att den Skillnaderna i resursutnyttjande underströks kan locka till sig och förädla talanger. Samti- av sociologerna Ulf Blomdahls och Bo Sche- digt förväntas föreningen givetvis bedriva en lins undersökningar av jämlikheten inom fungerande verksamhet för sin förhoppnings- idrottsrörelsen. Blomdahls granskning av 3 500 vis breda men krävande medlemsbas. Vilket stockholmare och västeråsare i åldrarna 16-75 sammantaget förefaller vara en minst sagt svår år indikerade att det i första hand var natur, ekvation att lösa. sjöar, strövområden och parker kommuninvå- narna ville satsa på. Vidare att det fanns klara samband mellan föräldrarnas ekonomiska 2.2 Debatt om idrotten och dess tillgångar och hur aktiva deras barn var, och anläggningar 1985-1999 om de var med i föreningslivet eller inte. Även Schelin konstaterade att den svenska idrotten i 2.2.1 1980-talet – kritik från forskarna men hög grad fortfarande var socialt skiktad. Han svagt politiskt intresse för förändringar lade skulden på skolidrotten. Ungdomarna ur Debatten om idrottens anläggningar intensifie- de lägre socialgrupperna fick aldrig kontakt rades under 1980-talet i samband med att allt med de idrotter som kunde utövas också långt mer problematiserande forskning om idrotts- upp i åldrarna, till exempel golf och tennis. Ur rörelsen och dess roll i samhället offentlig- hälsosynpunkt, hävdade Schelin, med en tydlig gjordes. Pedagogen Lars-Magnus Engströms udd riktad mot landets kommunpolitiker, vore studier visade till exempel, att andelen unga golf- och tennisbanor därför betydligt bättre utövare av motions- och tävlingsidrott (-15 investeringar än fotbollsplaner och ishallar.31 år) som regelbundet tränade minst en gång i veckan på en ansträngningsnivå motsvarande Bilden av skevt fördelade resurser förstärktes minst joggning, hade gått tillbaka kraftigt i Olof Moens studier, som visade att 20 pro- under 1970- och 80-talen. Enligt Engström var cent av den vuxna befolkningen utnyttjade 50 förklaringen till detta inte huvudsakligen att procent av anläggningssubventionerna.32 Han idrottsrörelsens medlemsutveckling hade stag- spårade också en diskrepans mellan utbud nerat, utan att de icke föreningsanslutna hade och efterfrågan, att resurserna i huvudsak blivit allt mindre aktiva; spontanidrottandet gick till organiserad och anläggningskrävande hade minskat. Det fanns nu en större grupp, verksamhet samtidigt som befolkningen i allt ungefär var tredje flicka och var fjärde pojke, högre utsträckning efterfrågade möjligheter som i det närmaste var helt inaktiva.29 till friluftsaktiviteter och enkla faciliteter i

30 Levnadsförhållanden (1991), s.20f, 67f. Jämför även med Statistiska centralbyråns statistik över den rapporterna till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, vuxna befolkningens (18-64 år) levnadsförhål- av vilka framgår att det på idrottsområdet framför allt var landen kompletterade Engströms iakttagelser. yngre män som tillgodogjorde sig de kommunala tjänsterna. Detta, hävdades det, var ett resultat av ”politisk aningslöshet”. Endast 39 procent av männen och 35 procent av Se vidare Offentliga tjänster på fritids-, idrotts- och kulturom- kvinnorna motionerade på medelhög ansträng- rådena..., s.11-17, 23, 30, 33. 31 Blomdahl & Elofsson (1987); Schelin (1985), kap.11. Vid ningsnivå, motsvarande snabb promenad eller mitten på 1980-talet beräknades ishallarna sluka en fjärdedel joggning två eller fler gånger i veckan. Återi- av de totala kommunala investeringarna i fritidsanläggningar. Se vidare Fritidsanläggningar i Sverige (1987). 29 Engström (1989), s.98-100. 32 Moen (1991).

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 22 anslutning till boendemiljön. Moens forskning klassisk föreningsbaserad tävlingsidrott mot visade dessutom att satsningar på centralise- alternativa kroppsövningsformer, gärna i den ring i form av så kallade idrottscentrum ofta egna närmiljön.35 Vuxna kvinnor prioriterade tenderade att missgynna samhällets ”svagare” gymnastik i olika former, promenader och grupper. För dessa grupper skulle lokalt för- joggning, medan joggning, olika former av lagda anläggningar få mycket större genomslag friluftsaktiviteter och simning föredrogs av i användning, löd argumentationen, särskilt då männen. Endast fyra procent av kvinnorna och många hushåll är billösa. Ungdomars beroende tolv procent av männen uppgav att de ägnade av vuxnas resurser när det gäller transport, sig åt tävlingsidrott i föreningsregi.36 Priorite- och många kvinnors större ansvarstagande för ringsordningen avseende kroppsrörelseformer hushållet, fungerade som ytterligare hinder bland ”unga vuxna” var densamma, med den när möjligheterna till utnyttjande var starkt skillnaden att förändringarna hade skett ännu avståndsberoende.33 snabbare.37

Stundtals var debatten hård. Kommunför- Även bland ungdomar i åldrarna 13-19 år änd- bundet undrade till exempel i en av sina mer rades idrottsvanorna. Statistikern Stig Elofs- omfattande rapporter, hur det kunde komma sons studier från slutet av nittiotalet indikerade sig att reglerna för lokaluthyrningen, ”det star- att en majoritet av pojkarna fortfarande före- kaste styrmedel en kommun förfogade över drog att aktivera sig i idrottsföreningar, men att inom fritidssektorn”, inte hade blivit politiskt en tredjedel av dem nu prioriterade gym. Bland debatterade utan istället resultatet av tjäns- flickorna var det däremot aerobics som hamnade temannabedömningar, vägledda av krav och främst. Undersökningarna visade också att det synpunkter från ett mer eller mindre starkt alltjämt fanns stora skillnader avseende mäns föreningsliv. RF:s verkställande direktör Bengt och kvinnors socialisering till olika fritidsvanor. ”Kultur för flickor, idrott för pojkar,” Sevelius gav uttryck för liknande åsikter, då sammanfattar Elofsson sina resultat.38 han uppmanade sitt eget förbund att ”rekom- mendera och stimulera” medlemsföreningarna Vid Stockholms fritidsförvaltnings forsknings- till en rättvisare resursfördelning. Så även Eva enhet följde Elofsson upp sina studier tillsam- Andersson, RF:s konsulent för kvinnoidrott, mans med kollegan Ulf Blomdahl. De två när hon uppmanade lokalpolitikerna att ”ge konstaterade att skillnaderna mellan pojkars klarare direktiv” om principerna för uthyr- och flickors fritidsvanor gav tydliga utslag ning.34 också för i vilken mån könen gynnades eller missgynnades av de offentliga satsningarna. 2.2.2 1990-talet – ekonomiska åtstramningar och gamla åtaganden verkar hindrande för 35 De av dem, vill säga, som överhuvudtaget var aktiva. År 1990 uppgick andelen inaktiva kvinnor och män, som varken jämlikhet, jämställdhet och nyprioriteringar promenerade snabbt eller joggade vid minst två tillfällen i veckan, i åldrarna 20-24 år till 50 procent. I åldrarna 50-54 Lars-Magnus Engström kunde i sina uppföl- år var hela 65 procent inaktiva. Majoriteten av befolkningen jande studier från början av 1990-talet visa kunde således klassas som inaktiv. Se vidare Engström (1993), att både 40-åringarna och 20-25 åringarna s.156. 36 Enligt Ulf Blomdahl, forskare vid Stockholms fritidsför- hade förskjutit sina idrottsintressen, från valtning, ville bara var tjugonde stockholmare satsa skattepengar på föreningslivet. Först och främst värnade invånarna 33 Ibid. om naturen, sjöarna och strövområdena. Men ändå gick 34 Kommunal fritidsadministration (1986), s.1, 42; ”Lita fritidens resurser till olika anläggningar där en femtedel av på föreningarna – men kolla dem!”, ”Politikerna utformar den vuxna befolkningen utnyttjade över hälften av subventio- uthyrningsprinciperna”, Fritid i Sverige Nr.2 1984, s.8; Landin nerna inom fritidssektorn. Se vidare ”Myterna kring fritiden & Ångström (Timrå 1994), s.6-67; Carina Malm, ”Fler tider är många och befästa”, Dagens Nyheter 5/4 1990. och våröppna ishallar”, Fritid i Sverige Nr.5 1986, s.34-35; 37 Engström (1999), s.64-70. Jfr. Idrott och motion för livet ”Ridsporten – ett offer för kommunal orättvisa”, Fritid i (1998), kap.3. Bland 20-24 åringarna sade sig totalt 45 procent Sverige Nr.8 1986, s.10-12. Ridfrämjandet gick i början av nit- av männen och 24 procent av kvinnorna år 1990 ”tävla eller tiotalet upp i Svenska ridsportsförbundet (RF). Cit. ur Kom- motionera i en idrottsförening”. Se vidare Engström (1993), munal fritidsadministration (1986), s.42 resp. Fritid i Sverige s.52-55. Nr.2 1984, s.8. 38Elofsson (1994); (2001); (1996); (2000); (2003). Jfr. Idrott och motion för livet (1998), kap.3. Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 23 Stockholms stads anslag till fritidsverksamhet lågavlönade, och deras barn. Det fanns också fördelade sig med 47 procent till kvinnor och ett uppenbart glapp mellan efterfrågan på fri- 53 procent till män vid ingången till 1990- tidsverksamhet och anläggningar/ytor och det talet. När det gällde idrottssatsningarna, spe- faktiska utbudet. Men så länge politikerna inte cifikt, var dock skillnaderna betydligt större. intresserade sig för och engagerade sig i den Kvinnorna tilldelades endast 34 procent av lokala fritidspolitiken, drog upp riktlinjer och resurserna. Något som inte kompenserades på gav klara direktiv, blev det svårt att förändra kulturområdet.39 Kultursatsningarna hade vis- det läge som forskarna uppmärksammat. serligen en fördelning av 55-45 till kvinnornas favör, men de var betydligt mindre omfat- Under 1990-talet skedde en tydlig förskjutning tande.40 av idrottsvanorna mot alternativa kroppsut- övnings- och organisationsformer. Samtidigt Ovan beskrivna forskningsresultat motsvara- ökade den segregering och det glapp mellan des av propåer från både politiker och tjänste- utbud och efterfrågan på anläggningar som män. Stockholms fritidsdirektör Eva Dannert upptäcktes under föregående decennium. menade, att det i nuvarande nedskärningstider Idrotten var återigen på väg att bli en klass- krävdes tydliga verksamhetsprioriteringar. Det fråga, och detta samtidigt som de offentliga var spontanidrotten och inte elitidrotten som satsningarna fortsatte att gynna män på kvin- Stockholm under hennes ledning skulle satsa nors bekostnad och föreningsidrotten på spon- på.41 I Malmö gick kommunen ytterligare ett tanidrottens. Men det var naturligtvis svårt för steg längre avseende uppdelningen mellan de idrotts- och fritidsansvariga att förändra prestation och motion. Där bildades bolaget fritidsutbudet och investera stort i nya anlägg- Malmö Event i syfte att renodla de kommer- ningar, när kommunledningarna skar ned i siella kontakterna med idrottsrörelsen. Samti- fritidsbudgeten och kommunerna drogs med digt fick fritidsnämnden riktlinjer att inrikta en åldrad anläggningsstruktur i stort behov av sig på bredd- och motionsidrotten. Problemet renovering. vara bara, anmärkte Stockholms dåvarande fritidsborgarråd Anna Lindh, att det var lättare RF-idrotten utmanades under 1980-och 90- sagt än gjort att satsa på spontan- och bredd/ talen av både en ökande konkurrens från motionsidrott när man satt fast med kostsamma andra typer av fritidssysselsättningar, som tv, anläggningar och krympande resurser.42 video och dataspel, och av idrott i alternativa former, som jogging, gym och gymping/aero- 2.2.4 Sammanfattning och slutsatser bics. Frågan var hur detta skulle bemötas? Hur Svenska folkets motionsvanor försämrades skulle Riksidrottsförbundet i samverkan med under 1980- och 90-talen. Under 1980-talet statsmakterna och landets kommuner kunna gick spontanidrottandet tillbaka samtidigt som öka spontan- och motionsidrottandet bland idrottsrörelsens medlems- och föreningstillväxt eftersatta grupper och samtidigt göra medlem- stagnerade. Värst utsatta var lågutbildade och marna i de egna förbunden mer aktiva och få idrottsutövningen mer jämlik? Vilken idrotts- 39 Enligt 1995 års fritidsutredning var snedfördelningen i och anläggningspolitik skulle bedrivas för att själva verket ännu större. Blomdahl och Elofsson, hävdade efterleva mottot om en idrott åt alla? Svaret man, hade koncentrerat sig på de rena kapitalinvesteringarna, men fortfarande utgjorde hyressubventionerna (av kommun- beror naturligtvis på hur man väljer att defi- ägda lokaler) den största delen av det offentliga stödet, och niera ”idrott åt alla”. Man var ju överrens om många typiskt kvinnliga verksamheter såsom ridning, dans och aerobics utövades i icke-subventionerade, privatägda vikten av att försöka få med så många som anläggningar. Se vidare Fritid i förändring (1996), s.10, 91-93. möjligt, och att samtidigt få dessa att röra sig så 40 Blomdahl (1996). 41 Eva Dannert, ”Vi prioriterar spontanidrotten”, Fritid i mycket som möjligt. Men det kunde i praktiken Sverige Nr.4 1992, s.14-15. innebära olika typer av satsningar. Man kunde 42 Billing, Peterson & Stigendal (1992), s.432; Anita Gullberg, ”Osynliga normer styr pengarna inom fritiden”, Fritid i Sve- till exempel prioritera vissa anläggningar och rige 7/8 1992, s.12-13.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 24 därmed också vissa utövarkategorier, huvud- föreningens ekonomi. Det sistnämnda trots sakligen organiserade inom vissa idrotter och att omsättningen totalt sett har ökat med i föreningar, i en förhoppning om att folk hade genomsnitt 40 procent. För ännu snabbare har samma intressen som tidigare och att de orga- utgifterna växt. Bland annat har ”hyror för trä- niserade utövarna ville röra sig mycket. Eller ningslokaler och anläggningar” skjutit i höjden, så kunde man prioritera individer som tidigare i synnerhet i storstäderna. Det är flöden som visat ett svalt intresse för idrott eller av olika fått täckas av ökade medlems- och tränings- anledningar valt att sluta med föreningsidrott. avgifter. Intäkterna från näringslivet i form Om det senare var viljeinriktningen torde det av reklam och sponsring, som många före- innebära investeringar i alternativa anlägg- ningar hoppades på vid mitten på 1990-talet, ningar, eftersom vi kan anta att ett huvudskäl har istället totalt sett minskat.45 till att de inaktiva var just inaktiva var att de inte hade lockats av det befintliga idrottsutbu- Den senaste statliga idrottsutredningen upp- det. Om de nu överhuvudtaget var intresserade skattar det samlade stödet till idrotten till av att röra på sig, vill säga? Sveriges idrottsin- omkring 35 miljarder kronor om året. Den tressenter stod hur som helst inför ett vägskäl, största delen, cirka 23 miljarder, kommer och inför stora utmaningar. från idrottsrörelsen själv i form av självfi- nansiering genom ideellt arbete, försäljning, medlems- och brukaravgifter etc. Ungefär nio 2.3 Fakta och statistik om idrottens miljarder kronor står det offentliga för, varav anläggningar på 2000-talet kommunerna bidrar med merparten, cirka 2.3.1 Fortsatt stark idrottsrörelse, kommu- sex (inklusive dolda subventioner), medan tre nala variationer och utökad föreningsdrift miljarder utgörs av näringslivssponsring, spel Idrottsrörelsen är idag Sveriges tredje största och försäljning av TV-rättigheter.46 Idrottens föreningssammanslutning, näst efter fackför- ekonomi är med andra ord alltjämt till största bunden och pensionärsorganisationerna, med delen beroende av föreningsmedlemmarnas drygt fem miljoner registrerade medlemskap egeninsatser och kommunal välvilja.47 varav över hälften är barn och ungdomar 0-20 år.43 Riksidrottsförbundets 68 specialidrottsför- När det gäller den politiska organisationen av bund och cirka 20 000 idrottsföreningar samlar fritidsfrågorna är variationen mellan Sveri- tillsammans 2,3 miljoner aktiva medlemmar. ges kommuner alltjämt ganska stor. De flesta Största idrotterna mätt i antal medlemmar är större har fortsatt med sammanhållna kultur- i nämnd ordning fotboll, golf, friidrott, skol- och fritidssektorer medan de mindre ofta har idrott och gymnastik – där fotbollen med sin valt andra typer av organisationer för fritids- dryga miljonen medlemmar är större än både frågorna, ofta med fler och även obligatoriska tvåan och trean tillsammans. Cirka var tredje verksamheter integrerade, främst utbildnings- idrottsaktivitet för barn och ungdomar är fot- frågor. Ungefär en femtedel har också valt att boll. I aktivitetsavseende kommer ridsport på lägga fritidsfrågorna direkt under kommunsty- andra plats och innebandy på tredje.44 45 Idrottens föreningar (2005). 46 Föreningsfostran och tävlingsfostran (2008), s.149-185. Ser man till de problem som finns, så fram- Subventionerna i form av ett fritt eller rabatterat utnyttjande håller föreningsföreträdarna själva först och av lokaler, utrustning och material beräknas överstiga kon- främst svårigheten med att få fram ideella tantstödet cirka tre gånger. Utöver detta ger många kommuner även föreningarna immateriellt stöd i form av rådgivning, ledare. Andra prioriterade områden är att administrativt stöd och utbildningsinsatser, främst i anlägg- hindra medlemstappet i tonåren och att klara nings och anställningsfrågor. Detta stöd är naturligtvis ännu svårare att uppskatta och därför inte heller medräknat. 43 Nästan 34 % av alla flickor i åldrarna 13-25 år är medlem- 47 Det kommunala stödet till idrotten, till all kultur- och mar i någon idrottsförening. Motsvarande siffra för pojkar är fritidsverksamhet, är med några få undantag oreglerat, det vill 45 %. Se vidare Larsson (2005). säga frivilligt. Det har det alltid varit. Se vidare Föreningspoli- 44 ”Idrottens organisation”; ”Statistik – idrotten i siffror”, tik och föreningsstöd (2004), s.94. www.rf.se (tillgänglig 2008-05-12)

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 25 relsen, vilket är en markant ökning sedan år och ishallar.53 Annars är det främst friluftsan- 2003.48 läggningar som kombinerar camping, bad och motionsspår som har lockat företag att ta över När det gäller fördelningsfrågan så har kon- och bedriva fritidsverksamhet.54 tantbidragen från fritidssektorn till förenings- livet återigen ökat något. Samtidigt har sats- Något som blir allt vanligare är också olika ningarna i de egna fritidsanläggningarna tillta- typer av samverkanslösningar, där kommuner, git snabbt, vilket torde innebära att det framför företag och föreningar samverkar i partnerskap allt är de föreningar som hyr in sig i kommu- vid byggande och drift. Framför allt gäller det nalt subventionerade anläggningar som vunnit större idrottsanläggningar. 37 procent av Sveri- mest, både i utbuds- och kostnadshänseende.49 ges kommuner svarar i en SKL-undersökning Avseende ägande- och driftsförhållanden har från 2007 att de har någon form av gemen- allt fler, även större, dyrare och mer tekniskt samma satsningar mellan kommunen och det avancerade anläggningar övergått i bland-, privata näringslivet avseende fritidsfrågor. förenings- eller privat drift.50 Majoriteten av svaren gällde ”arenor”. 55

Föreningsdriften är den som har ökat klart Viktigt att notera i fördelnings- och anlägg- mest. Främst gäller det traditionella bollsports- ningssammanhang är att det finns stora geo- anläggningar samt utförsåkningsanläggningar grafiska och lokalkulturella skillnader i såväl och badminton- och squashhallar.51 Numera fritidsutbud som ägande- och driftsformer. drivs över hälften av alla idrottsanläggningar Detta är delvis en följd av de olika problem av föreningar. Mindre vanligt förekommande, som tätort respektive landsbygd brottas med. bör understrykas, är detta dock i storkommuner Medan platsbristen är det stora dilemmat i än i övriga landet. Sak samma gäller förhållan- tätorterna gäller snarast det omvända för den det mellan tätort och omkringliggande lands- omkringliggande bygden, nämligen de långa bygd.52 Privata företagsentreprenörer börjar avstånden mellan anläggningarna. Tätorterna finnas i större omfattning vid framför allt brottas dessutom med låg anläggningskoncen- simhallar, ett 20-tal kommuner uppger år 2006 tration, det vill säga få anläggningar per kom- att man anlitar entreprenörer för simhallsdrift, muninvånare, och en stor spridning mellan och i viss mån också vid större idrottsplatser olika stads- och kommundelar, trots ett omfattande anläggningsutbud. Den omkringliggande landsbygden, i sin tur, har alltså större

48 År 2007 hade 39 procent av landets 290 kommuner sam- andel föreningsägda anläggningar, men det manhållna kultur- och fritidsnämnder, 19 procent hade valt totala antalet anläggningar är betydligt mindre, att slå ihop fritids- och utbildningsnämnderna m.m., lika stor andel hade kommunstyrelsen som ansvarig för fritidsfrågorna, vilket också torde innebära ett mindre varierat nio procent hade behållit separat fritidsnämnd medan 14 pro- idrottsutbud. cent valt en annan typ av organisation för fritidsfrågorna. Se vidare ”Organisationen av kultur respektive fritid i Sveriges kommuner 2007”, www.skl.se (tillgänglig 2008-04-11). När det gäller anläggningsutvecklingen gene- 49 Se t.ex. Braunerhielm & Andersson (2007), s.127-128, 142. rellt kan sägas att det finns omkring 30 000 50 Ett regelverk har tillkommit som tvingar kommunerna till bestämda rutiner när det gäller överföring av kommunal drift idrottsanläggningar i landet. Investeringarna, till andra aktörer. Konkurrenslagstiftningen och Lagen om som stagnerade under 1980-talet och som offentlig upphandling stipulerar att all överföring som omfattar någon form av åtagande ska lämnas på anbud. Men detta bidrog till att anläggningsutbudet förblev rela- gäller alltså inte för bidragsfinansierad enskild/föreningsverk- tivt intakt (med undantag för ishallarna), har samhet, så kallad ”äkta föreningsdrift”. Denna verksamhet drivs inte på uppdrag av kommunen, och kommunen är inte heller huvudman för verksamheten och ska inte ingå några 53 Idrottens föreningar (2005); ”Om kultur- och fritidssek- avtal med bidragsmottagaren. Bidragets storlek och villkor torerna: Service och utbud, Deltagande, vanor och nyttjande, beslutas ensidigt av kommunen. kostnader”, www.skl.se (tillgänglig 2004-10-12). 51 Kommunerna släppte ägar- och/eller driftsansvaret för 54 Wollnert (2003), s.65. uppemot 1 000 fotbollsplaner och över 100 ishallar mellan 55 Intervju med Hugo Blom 2008-01-16; ”Partnerskap, kon- åren 2000 och 2006. kurrens och sponsring i Sveriges kommuner 2007”, www.skl. 52 Idrottens föreningar (2005), s.21. se (tillgänglig 2008-04-11).

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 26 återigen ökat. Under de senaste 3-4 åren har ande att driva en idrottsanläggning, och om de till och med tilltagit rejält. Men även här kommunens stöd totalt sett minskar måste skiljer det sig en del mellan landets kommuner. föreningarna bära en större del, både gällande År 2005 angav 11 procent att de ökat sitt kon- personalinsats och i ekonomiskt hänseende. tantstöd till idrottsanläggningar (i begreppet stöd ingår allt ifrån sänkta hyror och uppräk- Inte oväntat finns det också stora geografiska nade driftsbidrag till renoveringar och nypro- och lokalkulturella skillnader mellan landets duktioner). Motsvarande siffra år 2006 var 15 kommuner avseende såväl fritidsutbud och procent. År 2007 hade den ökat till 20 procent. investeringar som ägande- och driftsformer. Mindre än fem procent angav då samtidigt att Investeringarna i idrottsanläggningar har dock de hade minskat sitt stöd. Av de tillfrågade totalt sett ökat under 2000-talet, i synnerhet i kommunerna uppgav vidare 61 procent i den sporthallar och fotbolls-, friidrotts- och golf- senare undersökningen att de nu planerade för anläggningar. nya investeringar i idrottsanläggningar, varav en tredjedel sa att dessa investeringar skulle uppgå till mer än 10 miljoner kronor, och 2.4 Forskning och debatt om idrot- ytterligare en tredjedel till mellan 2,5 och 10 tens anläggningar under 2000-talet miljoner kronor.56 2.4.1 Förbättrade motionsvanor, fler stora Av det totala antalet nyproduktioner i riket idrottsanläggningar och nya förbundsstrate- ökade traditionella sporthallar, fotbollsplaner gier – men svag uppföljning och kontroll med konstgräs, friidrottshallar och 18-håls Statistiska centralbyråns stora undersökning golfbanor mest. Även antalet simhallar, ishal- år 2003 av svenska folkets motionsvanor (7- lar, bandyhallar och bowlinghallar hade ökat i 70 år) visade att dessa i början av 2000-talet antal. En minskning uppvisade däremot tem- återigen var på väg att förbättras. 65 procent pererade utomhusbad liksom anläggningar för av de tillfrågade svarade att de motionerade utförsåkning och racketsporterna badminton minst två gånger i veckan. Framför allt var det och squash.57 kvinnorna som hade blivit aktivare. Nu var de totalt sett mer fysiskt aktiva än männen i alla åldrar. Liksom tidigare motionerade också väl- 2.3.2 Sammanfattning och slutsat- utbildade mer än lågutbildade och välavlönade ser mer än lågavlönade. Här fanns fortfarande Idrottsrörelsen är alltjämt Sveriges största stora skillnader, vilket även Sifos undersök- ideella sammanslutning. Men det är en sam- ning av svenska barn och ungdomars (5-15 år) manslutning med problem, precis som många fritid underströk. Varannan tonåring spende- andra. Föreningarna uppfattar det som allt mer rade mindre än en timme om dagen utomhus betungande att behålla tonårsmedlemmarna, på sin fritid. Istället var det TV och datorspel 58 att få fram ideella ledare och att klara ekono- som gällde. min – en ekonomi som är ytterst beroende av medlemmarnas betalningsvilja och egenin- Göteborgs stads kartläggning av barns och satser men även av kommunalt stöd. Detta är ungdomars (4-18 år) fritidsvanor år 2005, också problematiskt ur en anläggningsaspekt, bekräftade att den positiva motionstrenden då det visar sig att det är föreningsdriften höll i sig. 74 procent av de tillfrågade uppgav som ökar mest samtidigt som kommunerna i att de motionerade regelbundet. När det gällde anläggningshänseende väljer att i första hand föreningsidrotten specifikt visade FriVan 2005 emellertid inte lika positiva siffror. Anslut- se om sitt eget hus. Det är ekonomiskt betung- 58 ”Svenskarna ett rörligt folk”, Fritid & Park i Sverige Nr.4 56 Kommunundersökning (2007). 2004, s.34; ”Ge plats för leken”, Fritid & Park i Sverige Nr.3 57 Ibid. 2005, s.28.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 27 ningsgraden till idrottens föreningar var för kvinnodominerade idrottsgrenar i större alltjämt hög. Föreningarna var också större utsträckning än tidigare. Själv sökte förbundet och mer aktiva jämfört med för tio år sedan. också aktivt säkra stödet för idrotten på lång Däremot hade medlems- och föreningstillväx- sikt, dels genom en samordning av strategier ten fortsatt att stagnera. Alltjämt valde många och argument med kommunförbundet via pojkar och flickor, men nu i ungefär i lika samverkansorganisationen Kompetenscen- stor utsträckning, att lämna idrottsrörelsen i trum för idrottens anläggningar, dels genom gymnasieåldern. RF:s egna studier bekräftade att anordna seminarier och kongresser och FriVan-resultaten.59 erbjuda hjälp till kommunledningar att utar- beta idrottspolitiska handlingsprogram. År När det gällde expansionen av idrottsanlägg- 2005 inrättas också Rådet för idrottens rum ningar såg det emellertid ljusare ut än på och arenor, RIRA, en specialförbundssam- mycket länge. För perioden 2000-2003 pla- manslutning inom RF med uppgift att ”vara en nerades investeringar i idrottsanläggningar i samlande, stödjande och utvecklande kraft för Sverige för omkring 4,5 miljarder kronor. Jan idrottsrörelsen inom de frågor som handlar om Olofsson, ansvarig för anläggningsfrågor på tillgänglighet när det gäller rum och arenor”. Riksidrottsförbundet, lyfte fram två huvud- Rådets policys sammanföll med de överord- skäl till att kommunerna nu återigen börjat nade riktlinjerna om en idrott åt alla.62 satsa stort: den förbättrade ekonomin och det stora renoveringsbehovet av det numera slitna I Helsingborg motiverade kommundirektör anläggningsutbudet.60 Lars Johansson kommunens 150-miljoners- satsning i fotbollsarenan Olympia, en tävlings- För 2005 beräknades de kommunala anlägg- simbassäng och en inomhushall för boule med, ningssatsningarna, nyinvesteringarna men att ”inte bara eliten utan även motionsidrot- framför allt reinvesteringarna, bli rekordhöga tarna måste gynnas”. Även i Falun diskuteras 1,8 miljarder kronor. Bara i Stockholm sat- satsningarna med att göra skidstadion Lugnet sades 500 miljoner kronor för att öka antalet till ett ledande nationellt idrottscentrum i konstgräsbelagda fotbollsplaner, bygga tre nya breddidrottstermer. Det handlade nämligen fotbollshallar, fyra sporthallar, en ny ishall, en om att locka så många som möjligt, för att på bandybana samt för att upprusta Stockholms sikt ”kunna fostra nya idrottstalanger”. Men stadion, Zinkensdamm och Sätra idrottsplats. också marknadsföringsaspekten lyftes fram. 20 miljoner kronor avsattes också för uppfö- Det gjorde den även i Borås och Landskrona. randet av en spontanidrottsplats i Vasaparken I Borås påtalade kommunalrådet Solveig och ett Idrottens Hus för funktionshindrade. Kjörnsberg, att Borås Arena (117 mkr), utöver Stadsbyggnads- och idrottsborgarrådet Py plusvärdet för barn-, ungdoms- och fritids- Börjeson (s) motiverade satsningarna med verksamhet, ”kommer bli en stor tillgång för majoritetens prioritering av barn och unga alla boråsare och för hela Sjuhäradsbygden”. samt vikten av att allmänheten rörde på sig ”i I Landskrona visade Citadellbadets ombygg- tider med eskalerande sjukskrivningar”.61 nad (35 mkr), enligt kommunalrådet Niklas Karlsson (s), ”att stadens idrottsanläggningar RF-studier bekräftade att kommunerna är mer unika än på andra håll”. Men den poli- valde att satsa på näridrottsanläggningar, tiska oppositionen var minst sagt kritisk till alternativa anläggningar och anläggningar hur upphandlingen kring Citadellbadet hade 59 ”Minskande idrottsintresse”, Fritid & Park i Sverige Nr.2 2006, s.12; Idrottens föreningar (2005). 62 Svensk idrott Nr.12 2000, s.14; Nr.11 2001, s.29; 60 ”Anläggningar”, Svensk idrott Nr.1 2002, s.10. Nr.1 2002, s.10; Nr.6 2002, s.22-24; Nr.10 2002, s.12-15; Nr.6 61 ”Framtiden ljus för Stockholmsidrott”, Fritid & Park i 2003, s.16-17; Nr.10 2003, s.10, 13-15; Nr.11 2003, s.30-31; Nr.2 Sverige Nr.4 2003, s.18-19; ”Ljus situation för idrotten – men 2004, s.13-15; Nr.4 2004, s.20-23; Nr.6 2004, s.16-18; Nr.6 framtiden är osäker”, Fritid & Park i Sverige Nr.4 2004, s.16; 2005, s.5, 10-12; Nr.7-8 2005, s.5; Nr.11 2005, s.15; Nr.1 2006, ”Kommunal rekordsatsning på idrottsanläggningar”, Fritid & s.4, 28. Park i Sverige Nr.4 2005, s.9, 16.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 28 gått till. Prislappen hade blivit mer än dubbelt så hög som planerat, hävdade man, vilket som innebär att kommuninvånarna indirekt bland annat fått till följd att entrépriserna till får betala.65 badet hade höjts med 100 procent.63 Liknande problematik torde gälla även för flera Göteborgs-Posten var på samma sätt kritisk andra ”evenemangsarenor”, som under 2000- till ombyggnationen av Gamla Ullevi i Göte- talet uppförts i samverkan mellan företagen borg. Enligt de ursprungliga planerna skulle vars namn arenorna bär och kommunerna där den nya fotbollsarenan ha kostat 180 miljoner de ligger. Vi har Kinnarps Arena i Jönköping kronor. Men i januari 2008 var den ännu inte (cirka 100 mkr), Löfbergs lila Arena i Karl- klar och totalkostnaden uppe i 300 miljoner stad (100 mkr), Coop Arena i Luleå (100 mkr), kronor. ”Borde inte kommunalpolitikerna EON Arena i Timrå (100 mkr), Ejendals Arena och framförallt byggherren, det kommunala i Leksand (200 mkr), Swedbank Arena i Örn- bolaget Higab, redan från början ha haft lite sköldsvik (200 mkr), Läkerol Arena i Gävle större kunskaper om hur mycket det kostar att (200 mkr), Axa Sports center i Södertälje (100 bygga i Göteborgsleran”, frågade sig tidningen mkr), FM Mattsson Arena i Mora (100 mkr), och hänvisade till den danske trafikforskaren Sparbanken Arena i Arboga (100 mkr), Peab- Bent Flyvberg som kommit fram till att nio hallen i Nyköping (100 mkr), Skellefteå kraft av tio stora kommunala infrastrukturprojekt Arena i Skellefteå (100 mkr) och Behrn Arena i Örebro (100 mkr). underskattade kostnaderna grovt. En ekonomisk haverikommission, en sanningssägare, I vår granskning framträder många kom- som kunde utreda varför kalkylerna spruckit munala företrädare som hävdar att de större och samtidigt peka ut de ansvariga, efterfråga- anläggningssatsningarna är till gagn såväl för des.64 breddidrotten som för att locka artister, som kunde ge vinster i form av inkomster och lokal Lars Åbom i Östgötakorrespondenten var PR. Vi undrar dock om dessa båda skilda verk- också minst sagt kritisk till Linköpings kom- samheter var och är så enkla att förena som det muns investeringar på 249 miljoner kronor i påstås? hockeyarenan Cloetta Center. Enligt kommu- nalrådet Mats Johansson (s) skulle satsningen Kommunens tillgång till anläggningen i inte kosta skattebetalarna mer än nio miljoner fråga regleras antingen direkt via avtal eller kronor. Men det förutsatte naturligtvis, påpe- via hyreskontrakt. Men det framgår sällan i kar Åbom, en stor och betalande publik. Han media i vilken utsträckning kommunen fick fortsatte: ”Om hyresintäkterna uteblir har de ytor och tider föreningslivet efterfrågade? politikerna i stadshuset (som äger arenan via Inte heller de samhällsekonomiska effekterna två kommunala bolag) tre möjligheter att klara av arenasatsningarna diskuteras i artiklarna. av katastrofen.” En är att sälja anläggningen Håkan Rystedt, evenemangschef i Borlänge eller hyra ut den till en ny hyresgäst. En annan kommun sedan 1999, beräknar att de evene- är att öka de totala anläggningsintäkterna i mangsbesökande årligen genererade minst 100 kommunen genom att låta det kommunala fast- miljoner kronor till kommunens näringsliv ighetsbolaget höja taxorna för anläggningsut- under 2006 och 2007. Men han erkänner att nyttjande individer och föreningar. Det tredje han ”saknar vetenskapliga belägg”.66 alternativet är ta fram ett aktieägartillskott, 63 ”Falun satsar på att bli ett ledande idrottscentrum”, Fritid Även forskningen på området är, i våra ögon, & Park i Sverige Nr.5 2003, s.10; ”Borås satsar på ny arena”, bristfällig, därtill sällan problematiserande. Fritid & Park i Sverige Nr.1 2004, s.12; ”Helsingborg rustar upp”, Fritid & Park i Sverige Nr.1 2006, s.16; ”Exklusiva nyheter i Landskrona”, Fritid & Park i Sverige Nr.4 2006, s.20. 65 Lasse Åbom, ”En omstridd satsning för en kvarts mil- 64 ”Exklusiva nyheter i Landskrona”, Fritid & Park i Sverige jard”, Östgöta Correspondenten 31/8 2004. Nr.4 2006, s.20; ”Pengarna rullar på Ullevi”, Göteborgs- 66 ”Idrott och kommun i skönt samspel”, Svensk Idrott, juni Posten 19/1 2008, s.2. 2002, s. 22-24.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 29 Björn Anders Larsson vid Idrottsekonomiskt blir. Dessutom är det inte säkert att den nya centrum i Lund uppskattar att idrotten i Lek- efterfrågan på anläggningar är lika ny när sand ger kommunen cirka 60 miljoner kronor anläggningsbeståndet väl breddats. Investe- ”i värdeökning” per år. Han menar också att ringskostnaderna för idrottsanläggningar ska idrotten i organiserad form totalt sett står för skrivas av på många år varför omläggningen ungefär två procent av Sveriges samlade BNP. av förklarliga skäl tar längre tid än skiftning- Men det rör sig om en mycket vid idrottsde- arna i efterfrågan.69 finition och om grova uppskattningar. Lotta Braunerhielm och Kristofer Andersson vid Ett annat dilemma utgör bristen på funktionella Centrum för regional utveckling, Karlstads ytor att bygga på. Särskilt påtagligt är detta i universitet, tar likaså ett brett grepp (idrot- storstäderna. Platsbristen, tillsammans med tens sociala, demokratiska och ekonomiska tidigare nämnda effektivitetssträvan, utgör värden), gör lokala fallstudier och utvecklar också en drivkraft till ökat samutnyttjande; mätmetoder. Men de studerar endast ”idrottens den kommunala rationaliseringsstrategi som mervärden”, de värden och positiva effekter Sjöblom tidigare identifierade, och som miss- som idrotten bidrar med, inte de eventuella gynnade spontanidrottandet.70 problem kommersialiseringen och andra aktuella processer medför eller riskerar att medfö- ra.67 2.4.2 Skiftande ekonomiska och organisatoriska anläggningslösningar En annan aspekt som forskningen uppmärk- När det gäller ekonomiska lösningar kring upp- sammat är att det befintliga anläggningsut- förande av anläggningar och organisatoriska budet idag inte fullt ut svarar mot de behov kring ägande och driftsformer finner man en som finns av framför allt spontanaktivitet och rad olika varianter i Riksidrottsförbundets inomhusaktivitet. Vissa forskare går till och och i fritidstjänstemännens officiella organ. med så långt som att hävda, att den traditionella I Eskilstuna invigdes till exempel tre nya idrottshallen representerar en framgångssaga arenor – för fotboll, friidrott och speedway knuten till en särskild tidsepok, men att det – under 2002. Där byggde satsningen på ett egentligen inte finns några belägg för att den nära samarbete mellan kommunen och före- skulle kunna svara mot dagens behov.68 Utan taget Peab. Peab fick köpa kommunägd mark att göra problemet större än vad det är kan man för 60 miljoner kronor varefter man bekostade nog ändå konstatera, att dagens anläggningsut- uppförandet av anläggningarna. Ägande- och bud är utsatt för en helt annan granskning och driftsförhållandena löstes så att Peab hyrde ut tvingas leva upp till helt andra effektivitets- anläggningarna på 25 år till det kommunala krav än tidigare. Dagens anläggningar måste fastighetsbolaget för totalt 108 miljoner kronor helt enkelt passa många fler målgrupper och (4,3 miljoner/år), som ansvarade för drift och många fler behov för att kostnaderna för drif- underhåll och hyrde ut denna till kultur- och ten ska kunna vara försvarbara. fritidsnämnden, som i sin tur hyrde ut den till föreningslivet. Genom denna konstruktion 71 Ytterligare en iakttagelse som forskningen gör, slapp kommunen låsa kapital i arenorna. är att problemet med höga eller förväntat höga Även i Malmö är Peab engagerat. Där ägs nya omställningskostnader alltid är lika närva- Swedbank Arena av ett nybildat fastighetsbo- rande. Trots tydliga uttalanden om priorite- lag, som till 50 procent kontrolleras av företaget ringar av vissa anläggningar tycks det vara lätt och till 25 procent vardera av ett teknikföretag hänt, när den hårda ekonomiska verkligheten och Malmö FF. Till själva uppförandet bidrog gör sig påmind, att större nyinvesteringar ute- banken med 310 miljoner kronor och Malmö

67 ”Besöksnäring högt i kurs”, Fritid & Park i Sverige Nr.1 69 2004 2007, s.16-18; Braunerhielm & Andersson (2007), pag.15-17, 70 Mogensen (2005). 55-56. 71 ”Paketlösning för arenor i Eskilstuna”, Fritid & Park i 68 Mogensen (2005). Sverige Nr.4 2002, s.6-7.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 30 stad med resterande 145 miljoner.72 Det fanns fler som ville debattera offentligt En kreativ lösning stod man för i Borås, när kontra privat. Ordföranden i statens Demo- man lyckades krångla sig förbi den sedvan- kratiutredning Bengt Göransson hävdade liga kommunala upphandlingen. Där byggdes lakoniskt, att privatisering av anläggningar Borås Arena av Borås Arena AB, ägt av IF och anbudsförfaranden ”var idiotiskt” ur Elfsborg, på kommunal mark. Kommunens demokratisynpunkt. Det ledde, enligt honom, insats utgjordes av en kommunal borgen för bara till mindre, inte mer, frivilligt arbete. ett lån på 80 miljoner kronor. Sedan hyrde Han fortsatte: Menar man allvar med att frivil- kommunen planen och omklädningsrummen, liginsatser är något angeläget så bör man låta stod för drift och underhåll och upplät dem åt föreningarna sköta de anläggningar som ägs föreningarna för 8,5 miljoner kronor om året. av kommunen, ”då står samhället för struktu- Läktarna, som innehåller butikslokaler, köpte ren och föreningarna för det frivilliga, ideella kommunen via sitt fastighetsbolag för 30 mil- vardagsarbetet – det sociala kitt som binder joner kronor och hyrde sedan ut till arenabola- oss samman som engagerade och sociala med- 73 74 get för handel. borgare”. 76

I Halmstad valde man istället att genomföra Jan Olofsson, RF, ifrågasatte inte demokratire- projektet med en ny ishall, en sporthall, en sonemanget, men klargjorde att det viktigaste konstgräsplan och tak över friidrottsarenans ur ett idrottsperspektiv inte var vem som ägde läktare för totalt 371 miljoner kronor i traditio- anläggningarna utan deras ”tillgänglighet, pris nell kommunal regi. Enligt kommunstyrelsens och kvalitet”. Här tangerade han delvis resulta- ordförande Carl Fredrik Graf (m) blev därmed ten i Statens Folkhälsoinstituts kunskapssam- driftskostnaden lägre i jämförelse med om ett manställning, som indikerade att de största privat bolag hade ägt arenan och kommunen hindren för barns och ungdomars anläggnings- hyrt in sig. Detta eftersom kommunen kunde utnyttjande var ”inträdeskostnad, geografiskt dra av all moms och fick lägre räntekostnader. avstånd, brist på trygga och säkra transportsätt Andra fördelar, hävdade Graf, handlade om samt brist på utbud i lokalsamhället”.77 kontroll över ändringar under byggtiden och enklare avtal och beslutsvägar. Ett konkret förslag på samverkan mellan Vi kan förmoda att Ulf Isaksson, marknadschef offentligt och privat, närmare bestämt mellan för Synerco Fritid och tillika kontraktschef för kommun och förening, kom från RF:s utre- äventyrsbadet Aqua Nova i Borlänge, inte alls dare. Hans Strandell, kultur- och fritidschef i höll med om detta. För enligt honom var en av Tyresö, och Ulf Backlund, konsult på Stock- de stora fördelarna med privat kontra offentligt holms Idrottsförbund, som hävdade att det ägande just beslutsgången. Därför skulle också fanns uppenbara poänger med att behålla det antalet privata badanläggningar öka, spådde kommunala huvudmannaskapet. Bland annat Isaksson. Enda problemet, som han såg det, hade de stora och ofta tekniskt komplicerade var de höga entréavgifterna, som fått besöks- multianläggningar som uppförts för att tillgo- frekvensen ”inom upplevelseindustrin” att till- dose skolans, allmänhetens och föreningarnas fälligt stagnera. Men å andra sidan riktade sig behov under 1960-, 70-, och 80-talen medfört ju de nya rekreationsanläggningarna främst att det också skapats en yrkeskår med stor till äldre besökare, hävdade han.75 kompetens att sköta anläggningarna. Denna kompetens vore dumt att inte tillvarata.

72 ”Bankavtal säkrar medel till ny stadion i Malmö”, Fritid & Kommunen hade också en större ekonomisk Park i Sverige Nr.4 2007, s.12. 73 ”Borås satsar på ny arena”, Fritid & Park i Sverige Nr.1 stabilitet än föreningslivet. De försök som 2004, s.12; ”Arenan en given vinstlott”, Fritid & Park i Sverige Nr.5 2005, s.21. 76 ”Att privatisera anläggningar är helt enkelt korkat”, Svensk 74 ”Ny höjdarhall planeras i Halmstad”, Fritid & Park i Sve- idrott, november 2000, s.19; rige Nr.3 2007, s.10. 77 ”Ägandet inte viktigast”, Svensk idrott Nr.5 2004, s.10; 75 ”Ulf kan bad”, Fritid & Park i Sverige Nr.3 2006, s.26-27. Faskunger (2007).

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 31 gjorts, menade Strandell och Backlund, hade näringslivet inte styrs av vilken politisk majo- visat att en överföring av kommunal drift till ritet som innehar makten i kommunen. Det är enskild förening alltid löpte stor risk att miss- vidare många olika typer av kommuner som lyckas ur ekonomisk synpunkt, men även ur i dagsläget provar eller har prövat offentligt tillgänglighetssynpunkt, om det fanns flera – privata samverkanslösningar.80 brukare på anläggningen ifråga. I syfte att tillvarata föreningarnas engagemang, kompetens Ofta är det ökande krav på besparingar och och ideella resurser samt komplettera dem med högre kvalitet på offentliga tjänster som anges kommunalt ansvarstagande och ekonomisk som drivkraften bakom OPP:n för kommu- tyngd, föreslog författarna därför en samver- ner. Privata aktörer ser å sin sida OPP som kan mellan huvudmannen kommunen och en möjlighet att driva ett projekt med vinst, ett driftsansvarigt så kallat anläggningsråd, få tillgång till en ny marknad eller skapa en bestående av både kommun och förenings- förbättrad relation med offentliga beställare. representanter från alla de föreningar som Ideella organisationers intresse för OPP base- utnyttjade anläggningen. Kommunen utsåg en ras inte sällan på möjligheten att skaffa sig nya ”anläggningschef” som tillsammans med rådet och bättre faciliteter för att på så sätt attrahera drev anläggningen. Anläggningschefen hade fler medlemmar och eventuella sponsorer. därefter att bevaka såväl allmänhetens som enskilda föreningars intressen och behov samt I diskussionen om olika driftsformer berör följa kommunens riktlinjer om hur anlägg- SKL särskilt förhållandet mellan kommunen ningen skulle utnyttjas. Kommunen stod för som aktör å ena sidan och idrottsföreningen å personalinsatser och större underhållsinveste- den andra. Den hållning man förespråkar är, ringar medan föreningarna stod för komplet- att när det gäller upphandlingssituationer av terande uppgifter och tog ansvar för sin egen kommunala idrottsanläggningar så ska idrottsverksamhet och viss finansiering inom ramen föreningar som önskar driva anläggningarna för sina egna resurser.78 behandlas som vilken annan aktör som helst. Samtidigt påpekas det att kommuner vid en Det ovan beskrivna samarbetet mellan offent- upphandling av en idrottsanläggning särskilt ligt och privat definieras av SKL som ett måste beakta idrottsföreningars intressen Offentligt – Privat Partnerskap, OPP. Det av tillgång till anläggningen för tävling och beskrivs som en konstruktion som sammanför träning, samt att upphandlingen inte medför ett ömsesidigt intresse och en nytta mellan två alltför stora kostnadsökningar för föreningen eller flera parter, varav minst en är offentlig eller föreningarna ifråga.81 och en är privat. I ett långsiktigt arbete hävdas detta kunna bidra till fler offentliga tjänster.79 Från kommunernas sida tycks inte så många Även idrottsföreningar deltar i allt större argument behövas för att gå in i ett OPP, inte utsträckning i OPP:n, som exemplen ovan så länge projektet resulterar i ”en multianlägg- visar. Kommunerna uppfattar här en möjlighet ning med kringfunktioner och möjlighet att att med hjälp av medfinansiering från företag hålla mässor och konserter”, eller motsvarande och större klubbar kunna upprusta eller bygga resonemang. I ett sådant projekt kan nämligen och driva till exempel en ny hall med tillhö- kommunerna använda sig av tillväxtretoriken rande kringfunktioner. och prestigestrategin. Nya arenor beskrivs som något bra för orten, både för dess invånare och SKL:s undersökningar visar att konkurrensut- för besöksnäringen, en utvecklingsmotor helt sättning (26 procent av kommunerna uppger enkelt. Samtidigt beskrivs OPP: n som en win- att de har konkurrensutsatt sin fritidsverksam- win situation. De föreningar som ingår ett OPP het), sponsring och samverkan med det privata kanske tvingas ta ett lån, men de övriga part-

78 Strandell & Backlund (1999). 80 ”Partnerskap, konkurrens och sponsring i Sveriges kom- 79 Offentligt – privat partnerskap (2005). muner 2007”, www.skl.se (tillgänglig 2008-04-11). 81 Konkurrens för fortsatt välfärd (1999).

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 32 nerna i projektet står också för sin beskärda get Norrporten.82 del av kostnaderna. Efter en utredning av föreningarnas framtida Man kan och bör dock ifrågasätta, menar vi, lokalbehov bestämde Nyköpings kommun att om en lånefinansierad anläggning ”alltid” är renovera och bygga ut en befintlig anlägg- bra för idrottsföreningen. Det torde väl bero ning för att kunna inrymma nya verksam- på om föreningen har möjlighet att återbetala hetsområden såsom mässor och butiker. I den lånet och i vilken utsträckning man får till- nya arenan skulle alla sportlokaler samlas gång till anläggningen. Vi ställer oss vidare under samma tak. Peab, som bedömdes vara tveksamma till uttalanden från flera av de den enda entreprenör som kunde genomföra kommuner som framhålls som exempel av projektet, ville medverka eftersom projektet SKL, till att man ”tjänar på” att ingå i ett OPP. skulle ge företaget PR och samtidigt möjlighet Här krävs ordentliga och långsiktiga beräk- till markförvärv för bostäder i anslutning till ningsunderlag, och några sådana tycks sällan arenan. Dessutom hade Peab, som huvudspon- finnas. Vilket i och för sig inte är konstigt med sor, redan att starkt engagemang i ishockey- tanke på att anläggningarna ofta bara funnits och fotbollsverksamheten.83 under en kort tid. I Örnsköldsvik hade ett medvetet visionsarbete En annan problematisering avseende OPP:n i syfte att utveckla kommunen som besöks- och rör vilka föreningar det är som har möjlighet bostadsort pågått under en längre tid. Arbetet att ingå i samarbetena. Ur föreningsperspek- hade bedrivits i arbetsgrupper, och i gruppen tivet torde det ju handla om att någon i före- för boende och livsmiljö ingick representanter ningen kan och vill argumentera för att man för MODO-Hockey, näringslivet, och kommu- är en långsiktig, seriös och ekonomiskt stabil nen. Kommunen stödde helhjärtat förslaget om samarbetspartner. Och sannolikheten att en en evenemangsarena i hamnen. Och även om stor och gammal förening har större möjlig- man gjorde klart att det inte var kommunens het att argumentera för ett sådant samarbete uppgift att tillhandahålla en sådan, så hade än vad exempelvis en liten och ny förening man en person anställd på halvtid i projektet. har, förefaller stor. Icke desto mindre behöver Kommunen blev tillsammans med Swedbank också den nya och lilla föreningen någonstans också en viktig part i finansieringslösningen att bedriva sin verksamhet. då den stod för ett lån till det nybildade arenabolaget, som de dessutom skrev ett 25-årigt Några fler exempel på idrottsanläggningar hyresavtal med. Alla parter ansåg att arenan som kommit till stånd genom OPP:n är Idrotts- var en riskfri investering, åtminstone så länge parken i Sundsvall, Rosvalla Nyköping Event MODO spelade i Elitserien.84 Center och Swedbank Arena i Örnsköldsvik. Initiativet till Idrottsparken i Sundsvall kom då fotbollslaget GIF Sundsvall avancerade till 2.4.3 Multiarenor och näridrottsplatser – nygamla fenomen på anläggningshimlen Allsvenskan och nya krav ställdes på arenan. Fastighetsbolaget Norrporten var representerat I de så kallade multiarenorna, en ny variant i styrelsen, och tillsammans med GIF Sunds- på Sportcentrumet, med många olika använd- vall väcktes idén att bygga kontorslokaler ihop ningsområden, ska hallarna aldrig stå tomma, med arenan för att finansiera projektet. Sunds- är tanken. Handel och idrott ska varvas med valls kommun förhöll sig positiv då man ansåg näringslivsmässor och kulturevenemang. För- att en ny arena för ”elitidrott” är bra för en stad äldrarna passar på att shoppa samtidigt som och dess medborgare. Anläggningen, som kos- deras barn tränar, och tillsammans tittar man tade 54 miljoner, finansierades till en tredjedel på världsartisternas utsålda shower. Den nya av vardera EU, kommunen och fastighetsbola- 82 Offentligt privata partnerskap (2007). 83 Ibid. 84 Ibid.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 33 hallen på Bosön utanför Stockholm uppför- ska bära sig själv, fick de till svar av Birgitta des till en kostnad av 55 miljoner kronor. Där Ljung, representant i Riksidrottsstyrelsen och var den fullstora 11-mannaplanen för fotboll ordförande i Bosö-kommittén. Hon påpekade den stora nyheten. I Östersund ägdes den dessutom att hallen var till för storsatsande nya arenan av bolaget Östersunds Sport och förbund och distrikt i hela Idrottssverige.87 Eventarena AB, som köpt den för 75 miljoner kronor. För dessa pengar ”kan staden ta emot Satsningarna på näridrottsanläggningar proble- vilka världsartister som helst”, informerade matiserades i sin tur av forskarna Josef Fahlén bolagets styrelseledamot, tillika ledamot av och Karin Book. Inom Handslaget, den senast fullmäktige, Ann-Sofie Andersson.85 genomförda större statliga satsningen på idrotten, var just ”tillgänglighet” ledstjärnan: Hur En annan typ av anläggning som många kom- engagera de barn och ungdomar som inte visat muner under 2000-talet ville satsa mer på var något intresse för organiserad föreningsidrott? de så kallade näridrottsanläggningarna (eller De nya anläggningarna sågs som ett potentiellt aktivitetsparkerna), som placerades i närheten verktyg för att fånga upp dessa grupper – att av skolor och bostadsområden och som hade locka med spontanidrott och på så vis lösa en till syfte att öka spontanidrottandet. Malmö del av folkhälsoproblemet. var en av de städer som satsade stort på detta koncept. Staden investerade 22 miljoner kronor Fahléns fallstudie i Umeå visar emellertid att i en anläggning i Västra Hamnen, och plane- sex av tio tillfrågade elever aldrig använde den rade för ytterligare två på andra håll i staden. undersökta näridrottsplatsen, och att resulta- Man gjorde det med hänvisning till den ung- tet var nästan dubbelt så dåligt bland flickor domsforskning som visade, ”att många unga som bland pojkar. Av dem som uppgav att de idag var ovilliga att binda sig vid den typ av använde anläggningen regelbundet var dess- schemalagda aktiviteter som idrottsförening- utom barn och ungdomar som tränade i före- arnas traditionella verksamheter ofta bjöd”.86 ningsregi eller på egen hand minst 3ggr/vecka i majoritet. Fahlén uppger två viktiga delförkla- Inte heller dessa anläggningssatsningar var ringar till resultatet, dels att anläggningen ofta självklart invändningsfria. Jonas Arnesen i ”ockuperas” av redan aktiva grupper, dels att Svenska Dagbladet beskrev den nya hallen på den inte utformats efter de behov som funnits Bosön som en ren marknadsprodukt: ”Den bland de eftersatta grupper man ursprungligen som hade trott eller hoppats att hallen på velat prioritera. Eleverna på den intilliggande Bosön skulle bli lösningen på Stockholmsi- skolan har visserligen i stor utsträckning fått drottens stora hallproblem har anledning att vara med och forma anläggningen, men det vara besvikna.” Hyran för hela hallen på 1 600 är tydligt att vissa elever tagit ledarroller och kronor per timme gjorde den till en produkt synts och hörts mest: de redan föreningsak- för rika fotbollsklubbar, hävdade Arnesen, tiva.88 och fick medhåll av representanter från Stock- holms handbollförbund, basketbollförbund Book är inne på samma spår i sina fallstudier och innebandyförbund (endast ett tiotal idrot- av Malmö. Sedan näridrottsplatser anlagts har ter hade hyrt in sig i hallen under 2007, och vandalismen sjunkit i närheten av skolorna, fotboll stod för 95 procent av beläggningen). och det är många , 60-80 procent av de tillfrå- Vi har marknadsmässiga priser för att hallen gade, som uppger att de använder den, säger 85 ”Östersund planerar för sport och eventarena”, Fritid & hon. Men tyvärr är könsskillnaderna stora och Park i Sverige Nr.5 2006, s.9; ”Ny era för arenor”, Fritid & många av användarna är fotbollsföreningar. En Park i Sverige Nr.3 2007, s.20-23; ”Ny multisporthall ska locka fler till Bosön”, Fritid & Park i Sverige Nr.4 2005, s.12. viktig delförklaring till detta är enligt Book, 86 ”Mer utrymme för spontanidrotten i Malmö”, Fritid & Park i Sverige Nr.2 2006, s.13; ”Fullt ös – så ska stapelbädden 87 ”Idrottshall för de rika”, Svenska Dagbladet 1/3 2007, fås att blomstra av aktiviteter”, Fritid & Park i Sverige Nr.3 s.25. 2006, s.18-19. 88 Fahlén (2007), s.38-42.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 34 att endast en av de tre undersökta skolorna där bollsporter som prioriterades. I det idrottspoli- anläggningar anlagts har bjudits in till dialog, tiska handlingsprogrammet framgick dock att och vet man inte om behoven bland de prio- det var kvinnors idrottande som skulle priori- riterade grupperna är det naturligtvis svårt att teras, ”både allmänt och när det gällde anlägg- tillfredställa dem.89 ningsinvesteringar”.92

Samma diskrepens mellan efterfrågan och 2.4.4 Vilka får sina idrotts- och anläggningsbe- utbud framkommer i mer allmänt hållna fri- hov tillfredställda – och av vem? tidsvaneundersökningar. Istället för tillgång Andra kritiska röster har höjts från dem som till traditionella och spektakulära anlägg- menat att tillgången till idrottsanläggningar ningar och evenemang är det tillgänglighet till först och främst måste lösas. RF:s ordförande vardagsaktiviteter som prioriteras av lokalbe- Karin Mattsson framhöll år 2005 till exempel folkningen.93 Samtidigt indikerar statistiken gymnastik, konståkning, ishockey men fram- att det är många dyra prestigeanläggningar för allt friidrott som grenar med stor lokal- som uppförs. Forskningen på temat visar att brist. Och värst var det, hävdade Mattsson, i bevekelsegrunderna för kommunledningen storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. ofta handlar om att hävda sig i konkurrensen Huvudproblemet beskrevs som kommunal med andra städer; att skapa image och därmed konjunkturpolitik: Fanns det pengar över i dra till sig inflyttning och turism.94 Återigen budgeten var man beredd att investera, annars måste då poängteras, att huvudproblemet dock inte. ”Men samhällets stöd till idrotten är inte inte är att kommuner inte vill aktivera sin välgörenhet”, skrev Mattsson. ”Pengarna som befolkning, utan att många intressen (idrott, satsas måste ses som en investering i folkhälsa, boende, handel, industri, friluftsliv etcetera) barns och ungdomars välmående och sociala konkurrerar om såväl resurser som ytor.95 gemenskap.”90 Den före detta ansvarige för idrotts-, före- Även Svenska Friidrottsförbundets ordförande nings-, fritids- och folkhälsofrågor på SKL, uttryckte oro för sin egen idrott ur anlägg- Hugo Blom, numera konsult åt förbundet, ningssynpunkt, trots att det byggts fem nya anser det vara ”uppseendeväckande” att det friidrottshallar sedan år 2000. Han hänvisade skett så stora investeringar i just sådana hallar, till 2000-talets senaste trend, att anlägga bandyhallar och ishallar, som många förtroen- konstgräs på fotbollsplaner och samtidigt offra devalda varit medvetna om kostar mycket, ja, löparbanor och hopp- och kastgropar för att rentav mest, att uppföra och driva (på grund minska avståndet mellan fotbollsplan och läk- av storleken, den tekniska komplexiteten och tare.91 den relativt låga utnyttjandegraden per individ och aktivitetstillfälle). Dessa hallar tenderar Avseende huvudstadens anläggningsstruk- dessutom, menar han, att placeras i utkanten tur undrade forskarna Ulf Blomdahl och Stig av städer, vilket medför längre resor och en Elofsson när Stockholms stad tänkte lyssna negativ inverkan på miljön. Intressant nog har till tonåringarna. Enligt deras undersökning det varit förvånansvärt lite diskussioner om från 2007 ansåg majoriteten av flickorna, detta, konstaterar Blom vidare. Istället har att det i första hand skulle satsas på simhal- satsningarna motiverats med att arenorna kan lar/äventyrsbad, lokaler för dans och aerobics utnyttjas också för större kulturevenemang. samt gym och utomhusbad. För pojkarna var Men statistiken visar att få svenskar ännu det fortfarande fotbollsplaner och hallar för så länge konsumerar ”arenakultur”, jämfört 92 ”Vilka idrottsanläggningar önskar ungdomar i Stock- 89 Book (2007), s.33-37. holms stad att det ska satsas på?”, Stockholms idrott Nr.4 90 ”Stäng inte unga ute från idrotten”, Fritid & Park i Sverige 2005. Nr.5 2005, s.12. 93 Medborgarundersökning Umeå kommun våren 2007. 91 ”Friidrotten trängs ut från arenorna”, Fritid & Park i Sve- 94 Book (2006). rige Nr.5 2004, s.10. 95 Reisto et.al. (2004).

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 35 med till exempel med hur många som går på domsidrotten? Med tanke på den statistik som museum. indikerar att kommunerna idag främst värnar Enligt Bloms förmenande beror de stora hall- om sina egna anläggningar och överlåter investeringarna främst på att det är stora och resten åt ett ekonomiskt hårt ansträngt före- populära idrotter som förväntas utnyttja dem. ningsliv, menar vi, att en sund skepsis dess- Vid sidan om ridanläggningar, de anlägg- utom bör finnas kring vad som kommer att ske ningar som ”politikerna bygger när det känner med föreningsbidrag, uppdragsersättningar, dåligt samvete för flickorna”, handlar det lokalsubventioner och anläggningsstöd vid oftast om populära lagidrotter, som ryms inom nästa större ekonomiska bakslag.99 högröstade storklubbar med nära kontakter till kommun och näringsliv. Stora arenor och goda Utifrån beskriven förståelsehorisont är det inte representationslag, poängterar Blom, betraktas heller så svårt att förstå de krav som följde ju ofta såsom goda infrastrukturprojekt, som med riksdagens beslut om ”en ny nationell förväntas dra in pengar till kommunen och idrottspolitik” (1999/2000), nämligen att ökade utgöra god PR för den.96 Men då, inflikar eko- statliga bidrag till idrottsrörelsen i form av nomerna Jan Palmgren och Hans Lundberg, i Handslagspengar skulle motsvaras av fortsatt samförstånd med den danske trafikforskaren kommunalt stöd och av utformandet av lokala Bent Flyvberg, bör samtidigt beaktas att arena- idrottspolitiska handlingsprogram. Endast ett projekten också kan karaktäriseras som ”super- 50-tal kommuner hade år 2004 emellertid hör- investeringar”. Det vill säga att de utgör stora sammat detta.100 inriktningsinvesteringar med en förväntad lång livslängd, som bidrar till att staka ut en Andra farhågor kring tillgång och tillgänglig- tänkt riktning för kommunens kultur- och frihet, som framkommer i den dagliga debatten, tidsutbud.97 Detta riskerar att ge vissa idrotts- är att privata ägare med tydligt vinstintresse grenar och klubbar ännu större inflytande; de tar ut marknadsmässiga hyror samt att ägande- som har möjlighet att nyttja dem. och driftsansvariga föreningar inte släpper ifrån sig tillräckligt många eller bra utrymmen Ants Viirman, tidigare sektionschef på Svenska och tider. Båda scenarierna riskerar att stänga kommunförbundet och nu handläggare på ute grupper av idrottsintresserade. När det SKL, tar resonemanget ett steg vidare. Han gäller driftsentreprenader har det vidare var- menar att det till och med finns en uppenbar nats för uppdragskontraktens helt avgörande demokratisk fara i att många kommuner allt för roll, att kommunerna skulle sakna den erfaren- tungt lutar sig ”mot de ekonomiska och effek- het och kompetens som krävs för att säkra en tivitetsmässiga motiven vid utbyggnaden och ”idrott åt alla”. Dessutom riskerar kvaliteten på organiseringen av den kommunala verksam- produktionen att kraftigt försämras, menar en heten” på kultur- och fritidsområdet.98 Hugo del, då priset på upphandlingsförfarandena får Blom är inne på samma linje. Enligt honom en stor betydelse och kommunernas finanser har de nya ”hockeytemplen” så här långt visat är ansträngda, vilket gör att man gärna tar det sig ekonomiskt bärkraftiga. Men vad händer billigaste alternativet istället för det bästa. om representationslagen trillar ur den högsta serien och ägarna går i konkurs? Vem ska då På senare tid är det främst privata intressen betala för kalaset, frågar sig Blom: Kommu- som framställts som det stora hotet mot kom- nen, och indirekt dess skattebetalare, som allt munernas antagna ambition att erbjuda idrott som oftast har stått för markupplåtelsen och åt alla. Men viss forskning menar att idrotts- köpt in tider i anläggningen till barn- och ung- 99 Intervju med Hugo Blom 2008-01-16 96 Intervju med Hugo Blom 2008-01-16; ”Kommunal sats- 100 Föreningspolitik och föreningsstöd (2004), s.54. Däremot ning på ridsporten”, Svensk idrott Nr.6 2004, s.16. uppger 90 % av landets kommuner att de har någon form av 97 Alpenberg & Lundberg (2006), s.9-11. policy eller fritidspolitiskt program som reglerar fördelningen 98 Vem tar hand om kultur och fritid i Sveriges kommuner? av kommunens ytor och lokaler för idrott och fritid. Se vidare (2003). Bergvall Virtanen, et.al., (2008).

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 36 rörelsen själv också utgör ett liknande hot.101 kan uppföras om ett större byggbolag ges möj- Föreningsidrottens önskemål och krav när det lighet att exploatera ett helt område. Dessutom gäller anvisningar för utformning av ytor och är förmodligen företag betydligt bättre än faciliteter tenderar att fungera närmast som kommuner på att sköta just sådana verksam- ett tolkningsföreträde. Allmänhet, fritidsför- heter, eller åtminstone på att kontrollera att de valtning och politiker har i den diskussionen blir korrekt utförda. ofta ingen bestämd uppfattning, åtminstone inte lika stark som föreningsidrottens. Brist på Anläggningar som endast förväntas utnyttjas kunskap och motargument samverkar därmed av elitlag, lyder ett annat argument, kanske på ett sätt som premierar grenspecifika behov, inte heller bör ägas och/eller drivas av kom- uppbackade av internationella regelverk, sna- muner och breddidrottsföreningar med andra rare än kommuninvånarnas behov.102 värdegrunder, och där andra resursfördelnings- principer är styrande än hos rena elitklubbar. Det vanligt förekommande samarbetet mellan Ett tredje argument är att det visserligen kan kommuners fritidsförvaltningar och det lokala bli problem utifrån ”en idrott åt alla” om ett föreningslivet förstärker ytterligare detta företag sköter en idrottsanläggning, men att tolkningsföreträde, då den icke-organiserade det kanske ändå är ett bättre alternativ än om allmänheten inte har möjlighet att påverka anläggningen inte skulle existera alls. Upp- på samma sätt.103 Detta fenomen diskuteras levd brist på tillgänglighet, det vill säga den även i termer av koncentrerade kontra spridda ”tillgänglighet” som oftast mäts i kommunala fördelar.104 Det vill säga att den mindre men enkätundersökningar, är ju dessutom inte alltid koncentrerade gruppens missnöje ofta över- densamma som verklig brist. Därför måste det röstar den större, mer spridda gruppens likgil- tas fram analysverktyg och mätinstrument som tighet. Lokala föreningar i grupp eller på egen kan bedöma och tolka tillgänglighet såväl som hand utgör på detta sätt en starkare opinion än tillgång. den breda allmänhet som ofta inte har någon samlad eller gemensam åsikt, ett fenomen När det gäller privat drift är det med kommu- som i forskningen förklaras med de ”domine- nernas ögon naturligtvis inte svårt att finna rande aktörernas” inflytande och ”den starkes fördelar med ekonomiska förtecken. Företa- rätt”.105 gen med sina kommersiella krafter och/eller föreningslivet med sina ideella får helt enkelt Mot ovanstående problematiseringar och de ta en del av de kostnader som skattebetalarna farhågor som reses, ska ställas de samhälls- annars skulle ha stått för. Bland föreningsfö- argument som går ut på att det i vissa fall reträdarna själva finns det också många som är bättre om ett företag äger och driver en menar att totalkostnaden blir lägre om en anläggning. Anläggningar med förväntad förening ansvarar för driften, eftersom den stor kommersiell ruljans, som ska vara till för idkar ideellt arbete, och att föreningsdrivna ”mer än bara idrotten” och som förutom själva anläggningar oftast sköts med större engage- idrottsanläggningen ska innehålla till exempel mang, närhet, person- och lokalkännedom. affärer, restauranger och hotell, kanske bara Därutöver skapar föreningsdrift en vi-känsla som kommer såväl föreningsmedlemmar som 101 Tangen (2007). 102 Den kompetens som finns i kommunens Kultur- brukare och närsamhälle till del, vilket på och fritidsnämnder och förvaltningar tenderar dessutom att ha längre sikt underbygger demokratin. Dessutom slagsida mot kultursidan (Ibid.). 103 Ibid. I Tangens studier visar det sig dessutom kan de föreningsdrivna idrottsanläggningarna att föreningsidrotten för fram breddidrottsargumenten för utnyttjas mer effektivt, heter det ibland, genom att legitimera nyetableringar av idrottsanläggningar, men att själva byggandet ändå till största delen formas utifrån att möjligheter ges till ett längre öppethållande, tävlingsidrottens regelverk. Vissa anläggningar främjar helt vilket förbättrar medborgarservicen. enkelt inte fysisk aktivitet för alla, menar Tangen. 104 Schantz (2003). 105 Tangen (2003). Den mest centrala uppmaningen från kom-

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 37 munförbundsrepresentanterna till landets alla råda mellan olika samhällsgrupper avseende kommuner, är vikten av att skapa goda förut- idrottsutövning och anläggningsutnyttjande. sättningar för att bedriva en så framgångsrik Satsningarna kanaliserades också storleksmäs- fördelningspolitik som möjligt: att arbeta fram sigt i första hand till renoveringar av redan effektiva instrument, så att de förtroendevalda befintliga anläggningar och i andra hand till kan göra målbeskrivningar och beställningar uppförande av traditionella lagbollsportsytor. där serviceverksamheten kan kvalitetssäkras och utvärderas. Då, menar man, krävs konti- De kommunala investeringarna motiverades nuerlig kunskapsinhämtning i form av både ofta av politiker och tjänstemän med spontan-, generella fritidsvaneundersökningar och mer bredd- och motionsidrottsargument samt med detaljerade kundundersökningar, samt teknik hänvisning till den positiva inverkan idrotten och färdighet för att kunna sammanställa och hade på folkhälsan. Allt oftare förekom även, analysera stora mängder data. Dessutom krävs i kombination med dessa argument, mark- juridisk kunskap om kontraktsutformning och nadsföringsargument: ”att sätta kommunen ekonomisk kunskap om hur olika bidragssys- på kartan”. I medierna hänvisade kritikerna tem slår, kort och gott en professionell tjänste- emellertid till okontrollerbara och höga bygg- mannakår.106 Därtill, menar vi, krävs politiker kostnader, som riskerade att vältras över på som är tillräckligt tydliga för att alternativen allmänheten, till ökade entré- och brukarav- ska bli synliga, och som därmed är beredda att gifter, som knappast var i harmoni med att ta konsekvenserna av sitt agerande – samt en göra idrotten tillgänglig för de sämre bemed- god portion samverkan och lyhördhet mellan lade, till att kommunerna inte alls följde de alla inblandade parter. riktlinjer och löften som gavs till förmån för spontan-, bredd- och motionsidrotten, samt till att de anläggningar som byggdes för mångfald 2.4.5 Sammanfattning och slutsatser och spontanidrott bara lockade de redan eta- Vid ingången till det nya millenniet hade blerade, organiserade och mest hängivna. svenska folkets motionsvanor åter förbättrats. Berodde detta på att idrottsrörelsen i samverkan Några forskare hade liksom flera förbunds- med stat och kommun bättre lyckats leva upp och föreningsföreträdare också farhågor kring till målsättningen om en idrott år alla? Möjli- tillgång, tillgänglighet, kvalitet och ideellt gen, men det är långtifrån säkert. Visserligen engagemang i samband med kommunernas ökade satsningarna återigen avseende idrotts- minskade åtaganden och deras överlåtelse av anläggningar. Även alternativa anläggningar ägande och drift av anläggningar. Andra hade uppfördes, och nya samverkansorgan tillkom det med anledning av att anläggningsutbudet nu för att stödja den önskade utvecklingen. Men förväntades breddas. Ytterligare andra menade samtidigt avtog medlems- och föreningstill- att så kallade Offentligt-Privat Partnerskap var växten medan stora ojämlikheter fortsatte att enda möjligheten att få till stånd stora, ekonomiskt bärkraftiga anläggningar, medan en del 106 En undersökning genomförd av Kommunförbundet påstod att sådana samarbeten, precis som de åren 2002-2003 visar att professionerna i tjänstemannakåren utmanades av framför allt tillkommande arbetsuppgifter och större ”superinvesteringarna”, bara bidrog till fördjupade utbildningskrav. Detta i ett snabbt förändrat arbets- att förstärka orättvisorna mellan stora och små klimat, där medborgarperspektiv, ekonomiska begränsningar och nya kulturutryck avspeglade sig. Folkhälsouppdrag, idrottsföreningar och mellan stora och små elitidrottskrav, miljöplanering och teknisk utveckling var nu idrottsgrenar. Många efterfrågade fler studier, de tydligaste drivkrafterna för de fritids- och anläggningsan- svariga, hävdade forskaren Camilla Thorn Wollnert. Hon upp- bättre mätinstrument och skarpare analysverk- fattade också en risk i att marknadsföringskompetens kunde tyg för kontroll och uppföljning, så att viktiga sättas före föreningskännedom och anläggningserfarenhet, att bristen på fritidspolitiker i utskott och nämnder skulle göra beslut kunde fattas med bättre kunskapsun- systemet ”tunggrott”, och att bristen på spetskompetens kunde derlag och de ansvariga kunde få möjlighet att leda till att utredningar och uppföljningar uteblev och att nya idéer och alternativ föreningsverksamhet inte fångades upp. korrigera felaktigheter och ställas till svars om Se vidare Thorn Wollnert (2003), s.42, 48-54, 59-61, 69-72.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 38 projekten havererade. Det var särskilt viktigt i en tid då effektivitetskraven på anläggningsut- budet var större än tidigare. Kunde investeringarna och de nya ägande- och driftsformerna möjligen ändå försvaras med ökad samhällsnytta i form av insparade kommunala medel, ökad tillgång och tillgänglighet för idrottsutövarna, ökat förenings- och med- borgarengagemang, ökad medborgarservice, bättre underhållning för den idrottsintresserade publiken och ökad sysselsättning och skatteintäkter till kommunerna genom nya tjänster och inflyttat kapital? Det är naturligtvis ingen lätt sak att avgöra, och det är ju inte heller vår uppgift. Vår målsättning är däremot att öka kunskaperna om den svenska idrotts- anläggningsstrukturen och dess ägande- och driftsförhållanden genom att lyfta fram de attityder och argument som finns och diskutera dem och de erfarenheter som gjorts, samt resonera kring vad enskilda beslut kan tänkas få för kort- och långsiktiga effekter. I det föl- jande ämnar vi fortsätta göra just detta, men nu mer på djupet, genom att studera Norrtälje respektive Umeå kommun.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 39 3. Fallstudier av Umeå och socialdemokratins långa maktinnehav bröts. Norrtälje Högern och vänstern har båda haft ansvaret för att styra kommunskutan, såväl under de Fallstudier ger möjlighet att studera ett feno- kortare ekonomiska uppsvingen som genom men intensivt och i en avgränsad lokal. Utöver de längre och djupare vågdalarna. I synnerhet skeenden, argument och beslut kan mekanis- under 1990-talet, då en tredjedel av de totala merna bakom dessa i bästa fall klarläggas. Det kommunala intäkterna utgjordes av statsbi- är vad vi ska ägna oss åt i detta tredje kapitel. drag, var det kärva tider i Norrtälje. Under den

perioden var de mer eller mindre desperata 3.1 Norrtälje kommun: Omfattande besparingsåtgärderna liksom de akuta stöd- föreningsdrift som drivkraft för åtgärderna många, inte minst inom fritids- att få engagerade invånare och en sfären.109 Läget har delvis förbättrats nu under ”idrott åt alla” inledningen av 2000-talet, även om man också fortsättningsvis tvingats dras med besvärande 3.1.1 Kommunala intentioner och fördelnings- underskott. En ny optimism märks tydligt politik bland såväl kommunpolitiker och tjänstemän som journalister i den dominerande lokaltid- Norrtälje kommun bildades 1971 efter en sam- ningen Norrtelje Tidning.110 manslagning av sju kommuner och fick då omkring 30 000 invånare. Arealen på drygt Zoomar man in på kultur- och fritidspolitiken 2 000 kvadratkilometer gjorde kommunen specifikt, och studerar kostnaderna över tid, så till Stockholms läns största sett till ytan. Idag kan man se att dessa ökade snabbt under 1970- är drygt 56 000 invånare skrivna i Norrtälje, och 80-talen. När kommunens totala budget var varav 18 000 i centralorten Norrtälje stad cirka 900 miljoner kronor år 1985 utgjordes 4,5 och sammanlagt ungefär lika många i de procent av utgifter för kultur- och fritidsända- näst största tätorterna Hallstavik och Rimbo. mål. Idrottens andel av dessa var en femtedel, Därtill kommer de sporadiska besökarna i de varav ungefär 70 procent låg på anläggnings- cirka 30 000 fritidshusen, vilka under som- sidan.111 Det innebar att idrottsutgifterna hade marhalvåret periodvis bidrar till att tredubbla passerat nettokostnaderna för både bad- och folkmängden.107 friluftsliv och bibliotek. Faktum är att idrotten under åren 1985-1990 kostade kommuninvå- Centralorten Norrtälje stad har efter samman- narna mer, uttryckt i gemensamma allmänna slagningen fortsatt att präglas av småskalighet, resurser, än all studerad kulturell verksamhet inga större industrier har tillkommit. Många – bibliotek, museer, film, konst och folkbild- nyinflyttade har också behållit sina jobb och ning – sammantagen. valt att pendla. Uppemot 40 procent av Norr- täljeborna arbetar idag utanför tätorten. Vidare I början av 1990-talet vidtog alltså en ekono- visar befolkningsstatistiken på en fortsatt för- misk stagnation som höll i sig ända fram till yngring. Ungefär en fjärdedel av kommunin- slutet av decenniet. Då stabiliserades kom- vånarna är under 20 år. Det vill säga ungefär munens nettokostnader på omkring 1,5 mil- som genomsnittet för riket som helhet.108 jarder kronor. År 2000 spenderade Norrtälje 109 ”Det blir bara värre, och de unga drabbas värst”, För tillfället är det den borgerliga alliansen NT, 8/11 1991; Tredelat Roslagen? (1994); Vad kostar verk- som styr i kommunen, men bara med ett man- samheten i din kommun? (1991-2007), tab.3-7. dats övervikt. Majoritetsförhållandena har 110 ”Årsredovisning”, Norrtälje kommun, Kommun- fullmäktige, 2000-2007. skiftat frekvent sedan slutet av 1960-talet, då 111 Räknar man även in en uppskattad summa för det starkt subventionerade lokalutnyttjandet, utgjorde anlägg- 107 ”Norrtälje”, i Nationalencyklopedin (1994), s.283- ningsstödet omkring 85 procent av kommunens samlade 284; Tredelat Roslagen? (1994), kap.1. idrottsutgifter. En siffra som är fullt jämförbar med den för 108 Årsbok för Sveriges kommuner (1972-2007), hela riket. Se vidare ”Om kultur- och fritidssektorerna: Kost- tab.21, 26, 28, 45, 46, 48. nader”, www.skl.se (tillgänglig 2004-10-12), 6.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 40 kommun lika mycket pengar på idrott som kronor till ett nytt slitlager på allvädersbanorna man hade gjort tio år tidigare. Det innebar att på Norrtälje IP.114 ungefär 0,5 procent av kommunens totala nettokostnader var idrottsrelaterade, om man bara Därtill har två stora sporthallar uppförts under tar hänsyn till de redovisade kostnaderna, det 2008 med hjälp av kommunala bidrag i miljon- direktriktade stödet, vill säga, som alltså utgör klassen.115 Den tveklöst största investeringen en mindre del av det totala stödet. År 2007 var under hela 2000-talet är konstgräsfotbollspla- motsvarande siffra 0,4 procent.112 nen vid centralanläggningen Norrtälje Sport- centrum. Summa: 10,5 miljoner kronor.116 När det gällde anläggningarna var det vid ingången till det nya millenniet stor konkur- I samband med mästerskap eller evenemang rens om tillgängliga tider, framför allt under som förväntats dra storpublik har investering- vinterhalvåret. I tätorterna Norrtälje, Rimbo arna ofta varit omfattande. Då har PR-aspekten, och Hallstavik var det inte sällan upp till sju marknadsföringen av kommunen, varit påfal- föreningar som stod i kö för samma efter- lande central. Det gäller särskilt Mästarcupen, traktade kvällstid. Det behövdes tveklöst fler som Kultur- och fritidsnämnden uppfattat hallar, men kommunledningen hänvisade till ”som mycket viktig för att stärka kommunens ekonomiska sparkrav (2004 skars till exempel varumärke”.117 Det har också gällt flera av de budgetramen ned med 1,4 mkr, 2006 med 3,3 påkostade friidrottssatsningarna. Inför SM i mkr), och till att man måste vara restriktiv friidrott 2003 användes fyra miljoner kronor med anläggningsutbyggnaden.113 till underhåll, utbyggnad och reparationer av Idrottsparken vid sportcentrumområdet, vilket De nyinvesteringar som genomfördes på idrot- senare visade sig bli fem miljoner kronor då tens område var antingen inplanerade sedan budgeten kraftigt överskreds. År 2006 fick länge, eller så hängde de samman med större Rånäs 4H vidare 1,3 miljoner kronor till en kommun- och näringslivsunderstödda evene- läktare inför Folksam Grand Prix.118 mang i centralorten. Ofta, med undantag för en mindre skateboardanläggning i Norrtälje Samma antagande om kontinuitet (eller rigi- stad, investerades det också i samma typ av ditet, om man så vill) gäller också underhålls- anläggningar, som innehöll samma – av spe- kostnaderna, reinvesteringarna, i det redan cialidrottsförbunden – bestämda yt- och plan- befintliga anläggningsutbudet.119 Möjligen kan mått som tidigare. Hallsta IK fick 3,5 miljoner Norrtälje kommuns reella anläggningspolitik kronor till ny kylanläggning med mera på Hol- därmed också ifrågasättas utifrån det kultur- menrinken i Hallstavik, Riala GOIF 67 000 och fritidspolitiska handlingsprogrammet. Där kronor i bidrag till en traktor och plog för framgår nämligen att det visserligen är inne- iordningställande av sin fotbollsplan, Rimbo vånarnas behov som ska styra anläggnings- TK 250 000 kronor till ny beläggning på sina strukturen, men även att man ska utgå från utomhustennisbanor, ”sportcentrumförening- idén om en idrott åt alla, en fostrande barn- arna” Norrtälje IK, BKV Norrtälje, Rånäs 4H, och ungdomsverksamhet och ett premierande med flera, cirka två miljoner kronor till ny sarg och belysning i ishallen och till inköp av ny 114 Sammanträde 22/3 2001 §40, 5/5 2004 §44, 9/11 2006 §89, 9/2 2006 §24, 21/9 2006 §70, Kultur- och fritids- plogmaskin till bandybanan, samt 1,1 miljoner nämnden, Norrtälje. kronor för nybyggnad av förråd och 700 000 115 Intervju med Erik Klockare, 2008-02-06. 116 Sammanträde 27/9 2007 §91, 6/12 2007 §133, Kultur- och fritidsnämnden, Norrtälje. 112 GVIIa:1-14, Utgifts- och inkomststater Norrtälje 117 Sammanträde 15/6 2000 §69, Kultur- och fritids- kommun, 1971-1997; ”Bokslut”, 1997-1999, ”Årsredovisning”, nämnden, Norrtälje. Norrtälje kommun, Kommunfullmäktige, 2000-2007. 118 Sammanträde 14/2 2002 §10, 12, 25/11 2003 §119, 113 ”Årsredovisning” Norrtälje kommun, 2004; Sam- 19/5 2005 §66, Kultur- och fritidsnämnden, Norrtälje. manträde 30/3 2000 §35, 4/5 2000 §59, 20/2 2003 §15, 13/11 119 Sammanträde 24/2 2000 §5, 30/3 2000 §40, 1/2 2003 §15, 25/11 2003 §126, 25/11 2004 §131, 16/12 2004 §123, 2001 §14, 1/2 2001 §18, 22/3 2001 §40, 5/5 2004 §44, 15/6 17/11 2005 §103, Kultur- och fritidsnämnden, Norrtälje. 2000 §72, Kultur- och fritidsnämnden, Norrtälje.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 41 av tidigare eftersatta grupper, som kvinnor (i 5) Hyresbidraget avser endast tillfällig förhållande till män), pensionärer, arbetslösa, hyra av lokal/anläggning och kan invandrare och föreningslösa. Med andra ord beviljas med högst 50 procent av just de grupper som inte har varit lockade av ”skälig hyreskostnad”. den traditionellt organiserade idrottsutöv- 6) Lokalbidraget ges till förening som ningen på de befintliga idrottsanläggning- har för avsikt att anskaffa lokal arna.120 för barn och ungdomsverksamhet under en längre period. Bidraget kan Skillnaden mot 1980-och 1990-talen när det beviljas med maximalt 50 procent av gäller Norrtälje kommuns officiella idrottspoli- skälig hyreskostnad, efter avdrag av tik, det vill säga den som framgår i policydoku- 50 procent av hyresintäkter, och med menten, är framför allt att kommunen har blivit högst 25 000 kronor per förening och tydligare i sina principiella ställningstaganden, år. gällande vem och vilka som bör få stöd, samt att bidragen blivit hårdare reglerade. Utöver de 7) Anläggningsbidraget har till syfte mer allmänna föreningsbestämmelserna måste att ”stödja förening att underhålla en barn- och ungdomsförening, för att antas och driva ägd eller arrenderad som bidragsberättigad, vara ansluten till en anläggning för i första hand barn- riksorganisation, svara upp mot den så kallade och ungdomsverksamhet”. Bidraget barnchecklistan, baserad på FN:s barnkonven- utbetalas årligen enligt en bestämd tion, samt bedriva regelbunden verksamhet för tariff (till exempel 21 000 kronor till och med minst tio bidragsberättigade medlem- fotbollsplan, 10 000 kronor till fri- mar i åldern 7-20 år. Åtta olika bidrag är till- idrottsanläggning, 3 500 kronor till gängliga för dem som uppfyller dessa krav:121 tennisbana). 8) Utvecklingsbidraget kan sökas ”till 1) Verksamhetsbidraget avser att ”ge ett projekt, särskilda arrangemang eller ekonomiskt stöd i direkt proportion objekt” som Kultur- och fritidsnämn- till verksamhetens omfattning och den anser vara särskilt värdefulla att därmed stimulera till ökad aktivi- stödja ekonomiskt. tet”. Det lämnas med 50 kronor per bidragsberättigad sammankomst. Verksamhetsbidraget, de subventionerade kommunala lokalerna samt lokal och anlägg- 2) Grundbidraget lämnas med 1 500 kronor per år och avser att ”utgöra ningsbidragen är de bidragsformer som har ett grundstöd till förening som inte störst betydelse för majoriteten av förening- ansöker om verksamhetsbidrag”. arna i Norrtälje. Det innebär att den avgörande faktorn för att ta del av samhällets allmänna 3) Handikappbidraget ges till förening fritidsresurser är hur många aktiva barn och som bedriver verksamhet med minst ungdomar i 7-20 års ålder som kan mobilise- tre funktionshindrade deltagare. Det ras. För en del föreningar, ofta framgångsrika berättigar till dubbelt verksamhetsbi- i tävlingshänseende, har också utvecklingsbi- drag. draget varit av stor eller till och med mycket 4) Bidraget till kommunala lokaler inne- stor betydelse.122 Speciellt när det har visat bär en subventionering; att förening sig bli årligt återkommande, som bidraget till ”som bedriver verksamhet som upp- Rånäs 4H:s arrangörskap av den internatio- fyller villkoren” bara behöver betala upplåtelseavgift på 50 kronor. 122 Även fallstudier i Värmland och Västergötland visar liknande resultat. Enligt de tillfrågade kommunerna ska inte föreningarnas prestation i sig ha någon betydelse för bidragen, 120 ”Kultur- och fritidspolitiskt handlingsprogram”, men flera respondenter medger ändå att bra prestationer kan ha www.norrtalje.se (tillgänglig 2008-04-06). en viss inverkan på kommunens stöd eftersom det utgör ett led 121 ”Bidragsbestämmelser avseende ideella föreningar i idrottsrörelsens marknadsföring av kommunen, ”vilket till inom kultur- och fritidsnämndens ansvarsområde, 2008-02- viss del är kopplat till prestation”. Se vidare Braunerhielm & 02”, Norrtälje kommun, 2008. Andersson (2007), pag.126-127, 142.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 42 nella friidrottstävlingen Folksam GP, eller som Prioriteringsproblematiken uppmärksammades kommunens politiker och tjänstemän kallar även på kommunstyrelsenivå: ”Investeringar den: ”Norrtälje Galan”, och till föreningens får därmed större betydelse, eftersom framtida sommaridrottsskola. Båda bidragen har inne- och höga energikostnader måste vägas mot burit intäkter på 50-100 000 kronor årligen. Ett potentiella besparingar”, står det att läsa i 2003 annat exempel utgör bidragen till Mästarcupen års kommunala verksamhetsberättelse. I 2004 i ishockey. Dessa har legat på mellan 30 000 års berättelse slogs vidare fast, att ”nya trender och 100 000 kronor per år.123 måste ges mer uppmärksamhet i ett målinriktat barn- och ungdomsarbete”. Utbudet av verk- I kombination med reinvesteringarna, för att samheter skulle breddas och valmöjligheterna säkra driften av de större och numera slitna blir fler.125 Frågan var väl bara hur ekvationen idrottsplatserna, och de växande energikostna- skulle lösas. Det framgår inte av policydo- derna för konstfrusna bandybanor, ishockey- kumenten. Hur skulle utlovade anläggnings- rinkar och sporthallar, som i snitt har gene- investeringar, traditionellt underhållsarbete, rerat årliga underskott i driftsbudgeten på PR-satsningar och satsningar på alternativa omkring 100 000 kronor, bidrar ovanstående idrotter, föreningar och anläggningar gå ihop kommunala PR-investeringar och utvecklings- ekonomiskt, utan att fritidsbudgeten kraftigt satsningar till att belysa en ganska tydlig prio- expanderade? Här uteblir svaren i väntan på riteringsproblematik. Pengar måste omfördelas framtida uppföljningsstudier. från annat håll i kultur- och fritidsbudgeten om ramarna ska hållas, eller sparas in. I handlingsplaner och andra policydokument talas det också mycket om vikten av kontroll År 2004 togs följdenliga beslut om att lägga och uppföljning.126 Därför är det föga över- en planerad bandybana ”i malpåse”, att skära i raskande att Kultur- och fritidsnämnden personalanslagen till biblioteken samt att lägga föreslår och/eller initierar en rad utredningar, ned en av biblioteksfilialerna. År 2005 omdis- till exempel om de ekonomiska effekterna av ponerades budgeterade medel från ”annan Mästarcupen, om hur en eventuell fotbollshall fritidsverksamhet” till Norrtälje GP, och i ”kan påverka föreningslivet, näringslivet och verksamhetsplanen för 2006-2008 föreslogs turismen i Norrtälje kommun” samt om vilka en reducering av anläggningsbidraget med fritidsaktiviteter som finns i kommunen och 50 000 kronor samt en ändring i reglementet vilka som utnyttjar idrottsanläggningarna. för verksamhetsbidraget från 0-20 år till 7-20 Dessutom skulle ett ”idrottspolitiskt hand- år. Det sistnämnda innebar en besparing på lingsprogram” arbetas fram. Mer överraskande cirka 20 000 kronor årligen, vilket var något är det att resultatredovisning från dessa utred- som den socialdemokratiska gruppen i Kultur- ningar allt som oftast saknas (det hänvisas till och fritidsnämnden kraftigt ifrågasatte med personal och tidsbrist), samt att varken några argumentet att det slog hårt mot de föreningar fritidsvaneundersökningar eller brukarunder- ”som bedrev barnverksamhet, till exempel sökningar har genomförts under 2000-talet. Friluftsfrämjandet med sina mulleskolor och De som genomfördes under 1990-talet refere- gymnastikföreningarna med sin barngymnas- ras det heller aldrig till, trots att deras resultat tik”.124 måste ha varit ganska överraskande.127 123 Sammanträde 4/5 2000 §55, 15/6 2000 §69, 87, 4/6 125 ”Årsredovisning”, Norrtälje kommun, 2004, s.34, 2002 §72, 22/5 2003 §66, 5/5 2004 §45, 19/5 2005 §65-66, 36; ”Verksamhetsberättelse”, Kultur- och fritidsnämnden, 6/4 2006 §27, 18/5 2006 §52, 8/3 2006 §29, Kultur- och fritids- Norrtälje, 2003; Sammanträde 25/11 2003 §119, Kultur- och nämnden, Norrtälje. fritidsnämnden, Norrtälje. 124 ”Verksamhetsberättelser”, Kultur- och fritidnämn- 126 Se t.ex. ”Verksamhetsplaner”, 2007-2008, www.norrtalje. den, Norrtälje, 2000-2007; Sammanträde 4/5 2000 §55, 15/6 se (tillgänglig 2008-04-22). 2000 §87, 14/2 2002 §12, 5/5 2004 §45, 19/5 2005 §1, 65-66, 127 ”Verksamhetsberättelser”, 2000-2007, Kultur och 17/11 2005 §103, 9/2 2006 §23, 21/9 2006 §69, Kultur- och fritidsnämnden, Norrtälje; Sammanträde 4/5 2000 §59, 14/12 fritidsnämnden, Norrtälje; ”Prognostiserat underskott 2005 2000 §145, 1/2 2001 §22, 13/12 2001 §153, 14/2 2002 §5, 4/6 – Förändring inom anläggnings- och biblioteksverksamheten”, 2002 §72, 73, 7/11 2002 §105, 112, 12/12 2002 §129, 25/5 2004 Tjänsteutlåtande 2005-03-30, Kultur- och fritidsnämnden, §63, 18/11 2004 §113, 16/12 2004 §124, Kultur- och fritids- Norrtälje. nämnden, Norrtälje.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 43 1994 års kultur- och fritidsvaneundersökning Man kan påstå att förslagen anammades. hade visat på samma trender som den samtida Få uppföljningar har genomförts i Norrtälje forskningen. Endast ett par procent av de till- kommun, och när det gäller kontrollen av frågade vuxna hade svarat att de utövade indi- föreningarnas verksamheter så sker detta viduell idrott eller lagidrott en eller flera gånger fortfarande endast när det gäller verksamhets- i veckan. Motsvarande siffra för motions-/ bidraget (antal deltagare och tillfällen, kön spontanidrotten var 25 procent. Bland ungdo- och ålder). Men i viss mån kan man ändå tala marna svarade 14 respektive 28 procent att de om ett nytänkande kring planering och upp- utövade individuell idrott eller lagidrott minst följning. Bara det faktum att så många utred- en gång i veckan, medan andelen motions- ningar överhuvudtaget igångsätts är någonting /spontanidrottsutövare låg på 22 procent. Då fullständigt nytt. Att dessa nu dessutom ställer bör tilläggas, att differensen mellan pojkar och nya frågor visar på ett både fördelningspoli- flickor avseende intresset för motions-/sponta- tiskt och samhällsekonomiskt intresse; på en nidrott var betydligt mindre än för övrig idrott, ökad medvetenhet hos utredarna om att de det vill säga att motions-/spontanidrotten idrottspolitiska besluten och icke-besluten inte verkade gynna jämställdheten. Mest anmärk- bara påverkar de föreningsorganiserade utan ningsvärt var att över 60 procent av flickorna i hela lokalsamhället. undersökningen svarade att de varken utövade individuell idrott eller lagidrott, samt att drygt 40 procent av alla män, kvinnor, pojkar och 3.1.2 Idrottsrörelsens lokala utveckling flickor hävdade att de aldrig deltog i någon År 1985 fanns sammanlagt 235 föreningar föreningsverksamhet överhuvudtaget (trots att registrerade vid fritids- och kulturnämnderna de ofta var medlemmar).128 i Norrtälje.130 Av dessa var 75 rena idrottsför- eningar. Det var tio fler än vid tiden för kom- Utredningen om fördelningen av Kultur- och munsammanslagningen 1971.131 Detta innebär, fritidsnämndens budget gav samma slutsatser med stark reservation för eventuell dubbelan- som undersökningen av anläggningsutnytt- slutning, att cirka 40 procent av norrtäljeborna jandet i Stockholms stad, det vill säga: Kultur vid mitten av 1980-talet deltog i idrottsrörel- för flickor, idrott för pojkar. När det gällde sen.132 Andelen idrottsföreningsmedlemskap kommunens stora multianläggning Sportcen- per kommuninvånare verkar inte ha förändrats trum fick pojkar 0-20 år tre gånger så mycket nämnvärt sedan dess (men sedan är det alltså kommunala bidrag som flickorna i samma en annan fråga hur många av medlemmarna åldersspann, och männen totalt sett ungefär som är aktiva).133 Antalet idrottsföreningar har nio gånger mer än de kvinnor som utnyttjade istället minskat något. Det är framför allt ett anläggningen. Idrottsintresset bland kvinnor antal mindre specialidrottsföreningar som fallit i Norrtälje fångades med andra ord inte upp ifrån, medan storklubbarna istället expanderat av Sportcentrum. De manliga besökarna var ytterligare.134 De största föreningarna, sett till betydligt fler. Utredarnas förslag var därför antal medlemskap i kommunen år 2008 är i dels att öka stödet till barn- och ungdomsverksamhet, dels att bidragen skulle fördelas 130 Detta var normalt för en kommun i Norrtäljes storlek. Se annorlunda och till nya verksamheter. Framför vidare Föreningspolitik och föreningsstöd (2004), s.22. 131 Då inkluderas föreningar som sysslade med allt måste planeringen och uppföljningen av bangolf, bilsport, biljard, boule, flygsport, golf, racerbåtssport, det allmänna idrottsstödet bli bättre, under- ridsport och sportdykning, det vill säga grenar företrädda av 129 egna specialförbund inom Riksidrottsförbundet. ströks det. 132 FXII:3, ”Kultur och Fritid 1999, Norrtälje kommun”, övriga ämnesordnade handlingar FN 1971-1991; Upplandsidrotten under 80-talet (1979); ”Idrottsorganisatio- 128 ”Kultur- och fritidsvaneundersökning i Norrtälje kommun nernas medlemsantal enligt ansökan 1975-04-01”, Fritids- 1994”, Kultur- och fritidsförvaltningen, Norrtälje, 1994. nämnden, Norrtälje kommun, 1975. 129 ”Utredning om fördelning av kultur- och fritids- 133 FX, ”Bidragsansökningar från föreningar”, Kultur- nämndens budget, 2001-02-02”, Kultur- och fritidsnämnden, och fritidsnämnden, Norrtälje kommun, 2000-2007. Norrtälje, 2001, s.3, 14. 134 Sjöblom (2006), s.471.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 44 nämnd ordning lokalavdelningen för Friskis & anläggningar, det vill säga ungefär hälften, är Svettis (6 000 medlemmar), Bollklubben Var- också föreningsägda. garna Norrtälje (1 200 medlemmar), Rimbo IF (1 000 medlemmar) och friidrottsklubben Ser man till tillgången till anläggningar för Rånäs 4H (760 medlemmar). Av dessa ingår de olika idrottsgrenar kan konstateras att lag- tre förstnämnda i Stiftelsen Norrtälje Sport- bollsporterna är överrepresenterade med tolv centrum. idrottsplatser (ingen är friidrottsanpassad), sju sporthallar, tre ishockeyhallar samt ett större Inte heller innehållet på sportsidorna i Norr- sportcentrum. Även längdskidåkningen, golfen, telje Tidning förändras i någon större utsträck- skyttet och ridsporten är väl tillgodosedda ning under perioden 1985-2008. En del nya liksom motionslöparna (spår) och de motor- grenar, som karate, judo, roadracing, basket, intresserade, som har tre motorbanor utöver innebandy och mountainbike, har gjort entré i speedwayanläggningen i Hallstavik att tillgå. spalterna medan andra, till exempel speedway, friidrott, rally och golf, som funnits med sedan Det finns tre simhallar i Norrtälje kommun, tidigare, har fått ett något större utrymme en i varje centralort. Det handlar dock om små — i speedwayens fall, mycket större.135 Detta 25-meters bassänger, med trånga, slitna utrym- hänger samman med att idrottsbevakningen men, åtminstone i Norrtälje stad och Hallsta- allt mer kommit att fokuseras kring stjärnor vik. I övrigt finns det också åtta golfbanor, fyra och talanger, och att flera sådana kommit fram tennisanläggningar, två bandybanor (varav en i starkt lokalt förankrade roslagsgrenar. I övrigt är konstfrusen), två friidrottsanläggningar, en har det mesta varit sig likt. Utöver nationell och bowlinghall, en utförsåkningsanläggning samt internationell bevakning dominerar friidrot- en motions- och friluftsanläggning i kommu- ten, speedwayen och fotbollen spaltutrymmet nen.137 under sommarhalvåret, och ishockeyn under vintern. Andra grenar får plats när klubbarna Av nämnda anläggningar sticker Norrtälje anordnar större populära återkommande täv- sportcentrum ut på flera sätt. Det är Norr- lingar eller när de står bakom ett svenskt mäs- tälje stads kommunägda och föreningsdrivna terskap. Då kan idrottsbevakningen, inklusive centralanläggning, med fyra hallar varav alla kringreportage, uppta närmare hälften av en ishall, en bandybana, en friidrottsanpas- tidningens sidantal.136 sad idrottsplats, en konstfrusen rink, fem elvamannaplaner och sex sjumannaplaner. Kännetecknande för Norrtälje kommun är en Det ger ytor för fotboll, friidrott, handboll, hög grad av föreningsmedverkan. Det gäller innebandy, basket, gymnastik, badminton, i synnerhet ägande och drift av anläggningar ishockey, curling, konståkning, brottning och för idrott och friluftsliv. Av de 64 anlägg- andra kampsporter, bandy, tennis, volleyboll, ningar som redovisas officiellt är alla utom 11 samt för övernattningar, konferenser och sam- föreningsdrivna. Det gäller två golfbanor, ett manlagt 4000 åskådare. Det är den i särklass ridhus, en simhall, Friskis & Svettishallen, största och dyraste anläggningen i kommunen, ytterligare två gym och fyra sporthallar. 27 och därtill den mest omdebatterade.

135 ”Nu får Lotta bekänna färg”, NT 15/2 1990; ”Ros- piggar vidare till junior-SM final”, NT 2/7 1990; ”Bowling – sporten med stil”, NT 15/2 2000. 136 ”24 timmars”, NT 4/2 1980; ”RM i friidrott”, NT 2/7 1980; ”Vikingaspelen i Väddö”, NT 7/7 1980; ”Rånäs 4H ordnar SM i Uppsala”, NT 10/7 1980; ”Finalerna i Norrtäl- jespelen”, NT 11/7 1980; ”5-dagars EXTRA”, NT 21/7 1980; ”Roslagen Open i Speedway”, NT 2/7 1990; ”Mästarcupen i Norrtälje”, NT 1/2 2000; ”Speedway och bruket hand i hand”, NT 12/12 2007; ”Svart eller vitt för Rospiggarna”, NT 8/1 137 ”Sök idrottsanläggningar i Sthlms län”, www. 2008; ”Två Rospiggar i GP-premiären”, NT 24/4 2008; ”Ros- idrottsanlaggningar.com (tillgänglig 2008-03-04); NT 1985- piggarna har seriens bästa lagmoral”, NT 27/5 2008. 2008.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 45 3.1.3 Norrtälje Sportcentrum – omdebat- framgår inte minst av den information som terad multianläggning, organisationsmodell gick ut till medborgarna och föreningarna anläggningsråd kring avkommunaliseringsbesluten. Norrtälje- År 1977 hamnade frågan om en avkommuna- borna uppmärksammades på att flera av lisering av anläggningsutbudet i Norrtälje stad fritidsnämndens verksamheter befann sig i för första gången på dagordningen hos kom- ekonomiska trångmål, och att alternativ drift munfullmäktige. Diskussionerna inleddes i därför var den enda möjligheten som stod till samband med att företaget AB Svensk fritids- buds. Föreningarna fick i sin tur budskapet att planering begärde ett uttalande om huruvida stödet skulle minska och att de nu måste öka Norrtälje kommun kunde tänka sig att anlägga självfinansieringen. År 1991, när de kommu- en squashhall, alternativt upplåta mark för en nala finanserna hade börjat försämras radi- sådan. Såväl fritidsnämnden som fullmäktiges kalt, överläts driften av ett flertal av de större beredningsutskott förespråkade det senare. idrottsanläggningarna i centralorten till Stif- Någon squashhall blev emellertid aldrig upp- telsen Norrtälje sportcentrum. Stiftelsen var förd. Däremot visade efterföljande diskus- en föreningsbaserad organisation, som under sioner, som främst handlade om i vilken mån fritidsförvaltningens överinseende (tre av tio föreningsdrift kunde skapa delaktighet och styrelseledamöter utsågs av kommunfullmäk- ökat ansvarstagande bland norrtäljeborna, att tige) förvaltade och byggde ut faciliteter invid det nu fanns flera representanter i fullmäktige Idrottsparken.140 Ledningskonstruktionen visar som förordade alternativa driftsformer.138 att det inte handlade om någon privatisering, snarare om ett intensifierat samarbete mellan Senare samma år förespråkade den borgerliga kommunen och åtta idrottsföreningar. Idag är oppositionsgruppen att kommunen i samråd de sex: BKV Norrtälje, Norrtälje IK, Rånäs med Bollklubben Vargarna (numera BKV 4H, Handbollsklubben Ceres, Friskis & Svettis Norrtälje) skulle upprusta och överlåta Varg- och Norrtälje Brottarklubb. Dessa gavs ansvar heden till föreningsdrift. Förslaget bifölls i för drift, planering, förvaltning och uthyrning fullmäktige, men med förbehållet att bollklub- samt försäljning i och kring idrottsplatsen. bens ekonomiska förutsättningar först skulle Kommunen kvarstod som ägare och tillsatte, kontrolleras noggrant. Klart var i alla fall att efter godkännande från föreningarna, anlägg- förändringens vindar friskade i. Kort efter ningschef. Det handlade med andra ord om en det att ett policyutlåtande från fritidskontoret, variant på det som i dagligt tal brukar benämnas om att fritidsanläggningar borde skötas av anläggningsråd.141 föreningar offentliggjorts 1980, var driften av friluftsreservatet Vigelsjö gård uppe för ett ”Norrtälje Sportcentrum skall utgöra principbeslut. Den socialdemokratiska full- ett centrum för Norrtäljes idrottsliv och mäktigegruppen, nu i opposition, förordade kunna användas för ett brett utbud av verksamheter, inte bara idrottsliga utan till en överlåtelse av friluftsgården till Arbetarnas viss del även kulturella och kommersiella. /- bildningsförbund. Den borgerliga majoriteten --/ Förutom stiftelsens medlemsföreningar valde istället att anta en av kommunens största bör bl.a. andra föreningar, allmänheten, idrottsföreningar, BK Vargarna, som arrenda- skola samt förskola ha tillgång till 142 tor.139 anläggningen”.

Norrtälje kommun fortsatte under 1980-talet 140 AI/AII, Fritidsnämnden 18/5 1987 §115, 7/5 1990 §5, protokoll med bilagor FN 1971-1991; AI, Kultur- och fri- på den inslagna vägen, om än mer av eko- tidsnämnden 7/5 1992 §53, 1/12 1994 §138, 9/5 1996, protokoll nomiska än demokratifrämjande skäl. Det med bilagor KFN 1992-2000. 141 Anna Ångström, ”Sportmetropol i Roslagens famn”, Fritid i Sverige Nr.6 1985, s.4-5; ”2,2 miljoner extra till 138 AI/AII, Fritidsnämnden 1/11 1976 §194, 10/1 1977 Sportcentrum”, NT 4/4 1991. §10, protokoll med bilagor FN 1971-1991. 142 ”Om Norrtälje Sportcentrum. Mars 1988”, 139 AI/AII, Fritidsnämnden 10/1 1977 §11, 6/10 1980 Informations-PM, Norrtälje kommun, fritidsförvaltningen, §181 (bilaga), protokoll med bilagor FN 1971-1991. Norrtälje Sportcentrum, 1988.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 46 Driftsöverlåtelsen till Norrtälje sportcentrum I det upplåtelseavtal som träffades mellan myn- var kontroversiell. Redan inför de inledande digheterna och stiftelsen fanns vid sidan om överläggningarna rasade debatten i lokalpres- kraven på genomförande, kontinuerlig redovis- sen. Fritidsnämndens ordförande respektive ning samt skolans och allmänhetens tillträde vice ordförande Hans Hansson (fp) och Hans också principen om kommunal bidragsfinan- Mohlin (m) menade att kommunen agerade siering inskriven. Exakt hur mycket kommunen korrekt, att det åter var dags att ”satsa på cen- skulle stå för reglerades emellertid via årliga tralorten” eftersom denna under en längre tid förhandlingar. Driftsbidraget hade av kom- hade fått stå tillbaka för investeringar på andra munen år 1988 uppskattats till 950 000 kronor. håll. Roine Matsson, ordföranden i en av den Premiäråret 1989 uppgick det till två miljoner omkringliggande landsbygdens tongivande kronor, och vid mitten på 1990-talet var det föreningar, Häverödals sportklubb, höll inte uppe i tre miljoner kronor årligen, vilket mot- alls med. Dock sade han sig inte ha något emot svarade drygt hälften av anläggningens totala projektet, om bara kostnaderna kunde hållas kostnader och ungefär lika mycket som alla nere. Minst sagt skeptisk var däremot Torsten andra föreningar i Norrtälje kommun sam- Wikenståhl på Svenska kommunförbundet. I manlagt hade att dela på. Till detta ska läggas en intervju med Norrtelje Tidning klargjorde hyressubventioner och bidrag för täckande av han, att det var dömt att misslyckas att försöka skolans och förskolans nyttjande på omkring driva en så stor anläggning i föreningsregi. tre miljoner kronor per år, samt ytterligare Men stiftelsens ordförande kommunalrådet sammanlagt 700 000 kronor som kvitterades Sten Westerlund (s) hade redan tagit ställ- 145 ning: ”Oavsett om vår kalkyl håller eller inte ut av stiftelsen i förlustteckningar. kommer det att bli billigare att stiftelsen driver Norrtälje Sportcentrum än att kommunen gör Kostnadsstegringen blev till slut mer än ord- det”.143 förandena i Rimbo IF, Häverödals sportklubb och Hallsta idrottsklubb kunde tåla. I en Efter ett enhälligt beslut i fullmäktige tog kom- gemensam artikel i Uppsala Nya Tidning kriti- munen på sig kostnadsansvaret för uppförandet serade Rimbos Hans Alfredsson och Häveröd- och det framtida underhållet av Sportcentrum. als Roine Mattsson, båda tillika ledamöter av Delar av anläggningen började därefter byggas fritidsnämnden, kommunen för att fullständigt och stod klara i mars 1988. Då beräknades ha tappat kontrollen över kostnadsstegringen. totalkostnaden till 31 miljoner kronor, där två De hävdade därtill att de driftsansvariga för- tredjedelar av summan utgjordes av offentligt eningarna getts allt för stora förmåner. I Norr- stöd. Det var betydligt mer än alla kalkyler telje Tidning menade Hallstas Kaj Åhsberg, hade föreskrivit. Det planerade biblioteket att snedfördelningen av fritidsresurserna blivit i Norrtälje stad och badhuset i Rimbo måste ”fruktansvärda”.146 skjutas på framtiden, och snart hamnade också fler projekt på väntelistan, trots att fritids- Vilka garantier hade egentligen kommunen nämnden förutsatt ”att de i KELP föreslagna för att marken skulle komma att användas till anläggningarna inom fritidsnämndens verk- det avsedda ändamålet: ”idrott åt alla”? Vad samhetsområde inte [skulle] stå tillbaka för de skulle hända med det övriga föreningslivet om föreslagna hallarna”.144 kommunen plötsligt tvingades skjuta till ännu

143 ”Norrtälje stad har fått stå tillbaka”, NT 15/11 större resurser? Hade kommunen, det vill säga 1984; ”Dömt att misslyckas”, NT 19/11 1984; ”Driften klaras i 145 AI/AII, Fritidsnämnden 11/4 1983 §80, 30/6 1988 stiftelsens regi”, NT 20/11 1984. Cit. från NT 20/11 1984. §111, 5/11 1990 §114, 18/3 1991 §20, 4/11 1991 §101, protokoll 144 AI:1, Möte 16/9 1982 §5b, Rimbo socialdemo- med bilagor FN 1971-1991; AI, Kultur- och fritidsnämnden kratiska förening 1972-1984; AI/AII, Fritidsnämnden 10/3 11/6 1992 §88, 16/6 1994 §75, 9/5 1996, protokoll med bilagor 1980 §72, protokoll med bilagor FN 1971-1991; FVIII:1, KFN 1992-2000; FIV, ”Förslag till avtal, 1983”, handlingar ”Landsorten kritisk till ett sportcentrum”, handlingar rörande rörande Sportcentrum; ”Om Norrtälje Sportcentrum. Mars Norrtälje sportcentrum, Kommunstyrelsen, Norrtälje kommun 1988”, Informations-PM, Norrtälje kommun, Fritidsförvalt- 1982-1988; ”Utestängda ur sporthallen”, NT 29/8 1989. Cit. ningen, Norrtälje Sportcentrum, 1988. från 10/3 1980. Fritidsnämnden hade plötsligt fått en investe- 146 ”Historien om en ismaskin”, NT 18/12 1990; ringskö på 15 miljoner kronor. Se vidare AI/AII, Fritidsnämn- ”Klubbar rasar mot kommunen”, NT 21/2 1997. den 24/9 1986 §229, protokoll med bilagor FN 1971-1991.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 47 medborgarna, fortfarande möjlighet att i önsk- i balans. När evenemangen sedan blev fler och värd utsträckning kontrollera och påverka den uthyrningen till externa lag ökades, vilket gav allt mer fragmentiserade fritidsförvaltningen? ungefär nio gånger så mycket i hyresintäkter, Detta var några av de återkommande frågor växte Sportcentrums intäkter till över 5,8 mil- som kom att figurera i Norrtäljes fritidsdebatt joner kronor årligen. Överskottet uppgick till under 1990-talet – och som Fritidsnämnden ett par hundra tusen.149 och Fritidskontoret huvudsakligen besvarade med hänvisning till minskade offentliga resur- Men alla var inte nöjda. Roslagen Bulldogs ser och bemödande om ett ökat ideellt ansvars- (Amerikansk fotboll) ledare Richard Ullskog tagande.147 ansåg att laget blivit mer eller mindre utkas- tat från Sportcentrum. Thorström besvarade När Christer Thorström anställdes som ny påståendet med att det i första hand var stif- anläggningschef på Norrtälje Sportcentrum telseföreningarnas behov som hade prioritet, 1996 (numera är han tillika förtroendevald i och dessa ville inte anstränga planerna för hårt Kommunfullmäktige och ledamot i Utbild- eller tillåta kritning efter alternativa planmått. ningsnämnden för moderaterna) började kom- Även bandylaget Spillersboda IF klagade och munens neddragningar även omfatta denna begärde ersättning för träningar och resor på anläggning. Enligt Kultur- och fritidsnämn- tusentals kronor, eftersom de varit tvungna att dens ordförande Olle Olsson (s) var det rimligt utnyttja Studenternas i Uppsala ”då alla attrak- med ett minskat bidrag på 300 000 kronor, tiva tider vid Sport Centrum hyrts ut till hög- ”eftersom alla andra föreningar drabbades av betalande föreningar från andra kommuner”.150 besparingar”. Christer Thorström försökte visa att besparingarna i själva verket var ännu Fortfarande var inte heller Rimbo IF, den domi- större, då kommunen inte hade kompenserat nerande föreningen i den näst största tätorten i för kostnadsökningar för vatten, avlopp, löner kommunen, helt övertygad om Sportcentrums och energi.148 stora samhällsnytta. Kommunens centralan- läggning fick mycket gratis, hävdade man, och Stiftelsen valde till slut att säga upp driftsav- hänvisade till uppförandet av de nya sovavdel- talet med kommunen från och med den 1 april ningarna på sin egen anläggning Arkadien, 1997. Ett nytt avtal skrevs emellertid snart där man påstod sig ha minskat byggkostna- på. Skillnaden mot det tidigare var nu att det derna från sex till två miljoner kronor via stora kommunala bidraget på 2,8 miljoner kronor ideella insatser. Även intern kritik från stiftel- var låst i tre år. Dessutom lyckades stiftelsen seföreningarna förekom. Ordföranden i BKV och kommunen gemensamt förhandla fram Norrtälje valde till exempel att gå direkt till förmånligare avtal med försäkrings-, telefon- fritidschef Tengdelius när sportcentrumchefen, och vaktbolag. Härefter minskade kostnaderna för att spara ytterligare pengar, tog beslut om och ökade istället intäkterna. En betydande att inte underhålla grusplanerna vid ”otjänlig del i detta hade också anläggningschefens väderlek”.151 åtgärdspaket i det lilla formatet: avgiftsbe- lagda bastubad även för stiftelseföreningarna, 149 ”Inga nedskärningar på Sportcentrum”, NT 24/1 slopade prenumerationer samt bantade löne- 1997; ”Sportcentrum ’är i balans’ – färre avtal blir en fördel”, och marknadsföringskostnader. Sammanlagt NT 29/10 1997; ”Klirr i kassan”, NT 4/5 1999; ”Årsredo- visning för Stiftelsen Norrtälje Sportcentrum ”, Norrtälje sparades 600 000 kronor in när budgeten kom Sportcentrum, 1996, 1999, 2000; Mailväxling mellan Lennart Lundin och Mats Tengdelius 2003-12-15, Kultur- och fritids- 147 ”Sportcentrum slukar pengar”, NT 2/12 1987; nämnden, Norrtälje; ”Förslag till besparings- och inkomstö- ”Belysande om Sportcentrum”, NT 16/12 1987; ”Sportcentrum kande åtgärder samt konsekvensbeskrivning i syfte att uppnå avslöjas” (under rubriken ”Insändaren”), NT 19/1 1988; ”Hur ett besparingsbeting på 200 000:- för SC”, brev från Christer ska det gå för Sportcentrum”, NT 31/10 1990; ”2,2 miljoner Thorström till Sportcentrums styrelse 2003-12-10, Norrtälje extra till Sportcentrum”, NT 4/4 1991; ”Sportcentrum i faro- Sportcentrum. zonen”, NT 11/6 1996; ”Vad ska hända?”, NT 3/10 1996. 150 ”Bulldogs skäller på Sportcentrum”, NT 7/5 1998; 148 ”Sportcentrum har sagt upp driftsavtalet”, NT 22/5 151”Sportslig övernattning”, NT 9/4 2003; Sammanträde 9/2 1996 2006 §5, Kultur- och fritidsnämnden, Norrtälje.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 48 När kommunen ville spara ytterligare 300 000 rimliga tider och i rimlig omfattning”. En inte kronor i minskade bidrag till anläggningen år helt enkel uppgift för anläggningschef Christer 1998, svarade Thorström med att hålla inne Thorström att verkställa. Nettoomsättningen med spolningen av utomhusrinken. Då gick minskade och rörelseresultaten försämrades Korpen och bandyn i taket eftersom de redan snabbt från mitten av decenniet. Anläggningen ansåg sig kraftigt nedprioriterade då Norrtälje blev allt mer beroende av kommersiella intäk- ishockeyklubb i princip ”hade ishallen för sig ter.153 själv” och endast sena kvällstider utomhus kvarstod. Även Norrtäljes skolor, som ville Under perioden 2000-2007 beslutade Norrtälje utnyttja anläggningen under dagtid, reagerade. kommun, utöver ordinarie driftsbidrag, om Kommunen nöjde sig till sist med en minsk- sammanlagda investeringar och reinveste- ning på 150 000 kronor. Samtidigt sköt man ringar på drygt 14 miljoner kronor i Norrtälje till medel för reparation av frysanläggning och Sportcentrum. ”Ett attraktivt Sportcentrum sarg.152 stärker och ger inkomster åt hela kommunen”, kommenterade Christer Thorström det nya År 2003 var det dags för nya besparingskrav. beslutet om en konstgräsplan. Samtidigt upp- Kultur- och fritidsnämndens ordförande Göte manade han kommunens politiker att lägga Waara (kd) flaggade för en minskning av den planerade simhallen under sportcentrum- bidraget med 200 000 kronor. Kultur- och fri- regi. Han föreslog också att den bandybana tidschefen Mats Tengdelius menade också att på Idrottsparken som kommunen – på tjäns- Sportcentrums ekonomiska överskott måste temannainitiativ och efter en långt utdragen diskuteras: ”Man ska ju inte straffas för att konflikt om drifts- och underhållsersättningar man gör ett överskott, men vi måste diskutera – överfört från Sportcentrumdrift till Wetters- frågan om hur man använder och fördelar vinst- haga GOIF (numera Norrtälje Bandy), återigen medel.” Det blev snart tydligt att tjänstemän- skulle tillföras Sportcentrum, allt för att skapa nen inom fritidsförvaltningen och politikerna i vidare stordriftsfördelar.154 Förslagen hänvi- Kultur- och fritidsnämnden inte var helt eniga sades av Kultur- och fritidsnämnden till den ifråga om Sportcentrum. När stiftelsen hörde politiska utredning som tillsatts i december av sig och ville ha ekonomisk kompensation 2007 av nämndens ordförande Hans Stergel för högre energikostnader, rekommenderade (c). Denna hade fått till uppgift att i samverkan tjänstemännen tillsammans med ekonomiche- med fritidsförvaltningen ta fram ett förslag fen på ledningskontoret avslag med hänvisning om framtida drift och förvaltning av Norrtälje till de stora vinstreserverna (sammanlagt 2,5 Sportcentrum och närliggande rekreationsom- mkr mellan 1997 och 2001). Men politikerna råden (Idrottsparken och Sportfältet). Detta valde ändå att gå på stiftelsens linje. Till slut förslag skulle, enligt Stergel, se till att Sport- blev dock det en nedskärning på 200 000 centrum ”fortsatte vara en av Mellansveriges kronor, i samband med att ett nytt driftsavtal bästa idrottsanläggningar”.155 undertecknades 2004. Och då, menade Waara, hade man ändå gått ned från ursprungliga 153 Sammanträde 16/12 2004 §133, 17/2 2005 §10, 11/12 2007 §6, Kultur- och fritidsnämnden, Norrtälje; ”Års- 500 000 kronor. redovisning för Stiftelsen Norrtälje Sportcentrum”, Norrtälje Sportcentrum, 2003-2007. 154 ”Kommunen minskar stödet till Sportcentrum”, I det nya sportcentrumavtalet står inskrivet NT 25/11 2003; ”3,7 miljoner till ny kylanläggning”, NT 15/9 att anläggningen ska utnyttjas för en ”bred 2004; ”1,5 miljoner till ny sarg och belysning”, NT 28/3 2006; ”Konstgräsplan nära”, NT 8/2 2008; ”Ny simhall på gång i idrottslig verksamhet” och ”erbjuda andra Norrtälje”, ”Sportcentrum ger klirr i kassan”, NT 23/1 2008; föreningar inom kommunen och allmänheten Sammanträde 6/12 2007 §134, Kultur- och fritidsnämnden, Norrtälje; ”Konstfrusna isbanor på IP Norrtälje”, brev från 152 ”Enkel ekvation”, NT 29/10 1998; ”Vi vill ha Christer Thorström till Kultur- och fritidsnämnden 2007-08- uterink”, NT 16/11 1998; ”Uterinken öppnas”, NT 23/11; 10, Norrtälje Sportcentrum. ”Uterinken utdömd”, NT 23/12 1998; ”Årsredovisning för 155 Sammanträde 15/5 2007 §71, 6/12 2007 §135, Stiftelsen Norrtälje Sportcentrum”, Norrtälje Sportcentrum, Kultur- och fritidsnämnden, Norrtälje; ”Norrtälje kan få en ny 1999. simhall”, NT 22/5 2008.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 49 3.1.4 Vilka problem och framtida möjligheter rade idrottande. En anledning som nämns av identifierar idrottsintressenterna? flera är att många föreningar pressar barn och Vad ska Norrtälje Sportcentrum syssla med ungdomar alldeles för hårt: – och därmed också förmedla för värden? Hur ”Man börjar i tidig ålder, man kör ska anläggningen drivas och förvaltas för att organiserad form, nästan professionell vara till största möjliga nytta för Norrtälje satsning bland småungdomar, och man kommun? Förslagen liksom uppfattningarna orkar inte med det här. Man kör många år, skiftar beroende på vem man frågar. Vi ska lägger av när man är 18, det är rätt tidigt, strax återkomma till utredningen om Sport- men då har man hållit på i kanske tio-elva år ändå”.156 centrums framtid. Först ska vi höra vad sju utvalda intressenter anser om anläggningen En annan bidragande orsak som framhålls är och om anläggningsutvecklingen och idrottsde ökade kostnaderna för att idrotta och delta livet i stort i Norrtälje kommun. De sju är i en förening. Utrustningen har blivit dyrare kommunens anläggningschef Erik Klockare, och deltagar- och brukaravgifterna högre, sportcentrumchefen Christer Thorström, Folk- nämner man. Dessutom krävs hela tiden allt partiets representant och idrottspolitiska tales- större ideella insatser. Vissa föräldrar arbetar man i den borgerligt dominerade Kultur- och mycket mer än tidigare. Sportcentrumchefen fritidsnämnden Per Börjesson, BKV Norrtäljes Christer Thorström menar att idrotten måste föreningskonsulent Tobias Lindström, Erik bli tillgänglig och rolig igen, inte dyr och krav- Hafström och Hans Davidsson, ordförande bunden som nu. Då kommer antalet utövare respektive kassör i Rånäs 4H, samt Knutte och föreningar åter att öka. Alm, ordförande i IBK Roslagen (innebandy) och Michael Hoffman, ordförande i Norrtälje Avseende anläggningsstruktur och ägande- MMA (kampsport). De två sistnämnda repre- och driftsförhållanden framhåller Thorström senterar föreningar som inte ingår i Stiftelsen Norrtälje kommun som unik. Kommunen har Norrtälje Sportcentrum, men som hyrt in sig över 70 idrottsanläggningar varav tre stora frekvent i dess lokaler under 2000-talet. ishallar och tre simhallar, på 56 000 invånare – och nästan alla är föreningsdrivna. Det Samtliga intervjuade framhåller idrottens innebär en betydande anläggningstäthet per stora nytta för samhället, på individ-, grupp-, invånare samt ett stort ideellt engagemang för kommun- och nationsbasis. Utöver välbefin- idrotten. Då är det synd, fortsätter Thorström nande-, hälso- och fostransaspekter lyfts även sitt resonemang, att inte kommunens politiker samhällsekonomiska och identitetsskapande och tjänstemän uppfattar detta som värdefullt. värden fram. Idrotten bygger tradition och Vad som framför allt saknas, menar han, är sammanhållning, menar de, och de stora ide- visionerna: Det är sällan idrotten och idrottsrö- ella insatserna bidrar till anläggningsuppföran- relsen nämns när framtidsfrågor diskuteras.157 den som i sin tur kan borga för inkomster till Här får Thorström medhåll från Kultur- och föreningar och kommun i form av planhyror. fritidsnämndens Per Börjesson: Ja, även i form av publikintäkter, framhåller man, om idrottsframgångar kan nås av lokala ”Den borgerliga alliansen, både på lag, ”sätta kommunen på kartan”, och locka kommunplan och på riskplan, de har ju stolta Norrtäljebor till arenorna. inte kultur och idrott som bästa gren. De kan inte hantera dessa områden med empati och inlevelseförmåga, de passar Även vad som uppfattas som ett par centrala liksom inte in i en teoretisk mall eller i problem framhålls av de intervjuade. De är till arbetslinjen. Man står handfallen inför de exempel överens om att antalet utövare och frågor som uppkommer, och man kan inte föreningar har minskat stadigt under senare se värdet i dem.” 158 år parallellt med att allt fler ungdomar valt att 156 Intervju med Christer Thorström, 2008-02-07. ”lägga av” betydligt tidigare med sitt organise- 157 Ibid. 158 Intervju med Per Börjesson, 2008-02-13. Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 50 Enligt Börjesson är det förvånansvärt att inte ten och kulturen åstadkommer samt i vilken kommunen inser konkurrensfördelarna med mån detta svarar upp mot invånarnas efter- ett rikt kultur- och fritidsutbud. Den nya led- frågan. I de fåtal fall där det finns ett sådant ningen är marknadsmedveten, men bara när underlag verkar det inte heller utnyttjas på det gäller ett utökat näringsliv. Den uppfattar grund av bristande ork, personalbrist och andra inte kulturens och idrottens avgörande bidrag prioriteringar.161 Häri instämmer kommunens till att bygga upp en attraktiv miljö, som kan anläggningschef Erik Klockare. Att fritids- skapa goda förutsättningar för just ett utveck- förvaltningen själv inte bedrivit några sådana lat näringsliv.159 När kommunen tvingats skära efterforskningar förklarar Klockare, precis ned i kostnaderna är det heller inte oväntat som Börjesson, med personalbrist. På initia- Kultur- och fritidsnämnden som procentu- tiv av den borgerliga majoriteten, och utifrån ellt sett fått dra ner mest. Men å andra sidan ideologiska och ekonomiska argument, har all är inte det lokala näringslivet mycket bättre, kommunal anläggningspersonal sedan några fortsätter Börjesson. Den sponsring som före- år tillbaka sagts upp och vaktmästar- och städ- kommer handlar jämförelsevis om småpengar sysslor etcetera lagts ut på entreprenad, hävdar (till exempel ett par tusenlappar för reklam på han.162 tröjorna hos sonens lag under ett par säsonger), med undantag för Holmens satsningar i När det gäller de spår och vandringsleder som speedwayklubben Rospiggarna och Rosla- efterfrågades i fritidsvaneundersökningen från gens Sparbank i Rånäs 4H. Här måste dock 1994 så har utvecklingen istället gått bakåt, även föreningarna ta på sig en del av skulden, fortsätter Börjesson sin kritiska analys. De har menar han. De har betett sig ”oproffsigt” och helt enkelt inte underhållits. I början av 2000- inte lyckats erbjuda något attraktivt i utbyte. talet gjordes också en ambitiös rundfrågning Till exempel har de aldrig lyckats bli eniga om hos idrottsföreningarna i Norrtälje av fritids- vilka föreningar som ska elitsatsa och vilka förvaltningen, som ledde till att önskemål och som ska breddsatsa. Och när alla vägrar släppa viktiga synpunkter kunde fångas upp. Men de ifrån sig talanger saknas förutsättningar för dokumenterades av någon anledning inte.163 att nå topplaceringar i seriesystemen, vilket är något som självfallet efterfrågas av företag Erik Klockare tillägger avseende just uppfölj- som vill associera sig med framgång. Här lyser ning och utvärdering, att det aldrig kan bli alltså Rospiggarna och Rånäs 4H som de två fråga om någon genomgripande sådan från stora undantagen. De är i princip ensamma om fritidsförvaltningens sida. Detta av tidigare att bedriva sin idrott i Norrtälje, har utövare på nämnda personalskäl, men också för att kultur- absolut toppnivå och drar in mycket sponsor- och fritidsverksamheter till stora delar utförs pengar.160 på frivillig basis, av ideella föreningar. Ställs för stora krav på föreningarna riskerar kom- Ytterligare ett dilemma som framhålls av Bör- munen att de lägger ned sin verksamhet. Men jesson, och som han menar hänger ihop med självklart ska det alltid finnas möjlighet för de det kommunala ointresset, är att det saknas icke föreningsanslutna att komma in i en viss uppföljningar och utvärderingar av vad idrot- anläggning, fortsätter Klockare, åtminstone ett par timmar per vecka, och i synnerhet då i 159 Stämmer detta så skiljer sig Norrtälje från de flesta andra kommuner i Sverige, som, enligt en nyligen genomförd simhallarna; den typ av anläggning som, enligt undersökning av SKL, ”anser att kultur- och fritidsfrågorna honom, allmänheten traditionellt utnyttjar ger goda utvecklingsmöjligheter”. Men det är å andra sidan en sak att säga detta, en helt annan att prioritera ”mjuka” mest. Sådana krav skrivs alltid in i kontrakten kultur- och fritidsfrågor när den bistra ekonomiska verklig- och/eller i de mer övergripande policydoku- heten gör sig påmind och prioriteringar måste göras. Här, menar vi, behövs fler fallstudier och jämförelser mellan olika menten. Men kontroll av att de efterföljs sker kommunala åtaganden för att fastställa vilka prioriteringar som verkligen görs. Se vidare ”Kultur och fritid viktiga frågor 161 Ibid. i kommunerna”, www.skl.se (tillgänglig 2008-04-11). 162 Intervju med Erik Klockare, 2008-02-06. 160 Intervju med Per Börjesson, 2008-02-13. 163 Intervju med Per Börjesson, 2008-02-13.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 51 endast om någon hör av sig med klagomål. Då ofta så att föreningen och orten har så tar vi upp en dialog med de berörda parterna, intimt samarbete att orten och föreningen vilket brukar räcka: ”Jag har aldrig varit med är en och samma sak; bor man där då är man med i föreningen, och är man inte det om att vi dragit in något bidrag,” avslutar han så kan man flytta därifrån ungefär. På gott 164 sitt resonemang. och på ont naturligtvis”.166

När det gäller prioriteringar på fritidsområdet och avläsandet av kommuninvånarnas behov, I landsorts-/glesbygdsföreningen ställer man hävdar Klockare vidare, är kommunens mål- upp för varandra på ett väldigt bra sätt, menar sättning att stödja de barnfamiljer som har det Klockare. Föreningarna fungerar utmärkt och kärvast ekonomiskt. Det är barn och ungdomar sköter sig i stort sett själva. Även den icke- som i första hand måste ha tillgång till ett stort idrottande allmänheten intresserar sig för och öppet fritidsutbud. Det är också därför föreningens väl och ve. Man går på möten och kommunen äger ett antal idrottsanläggningar, hjälper till med allehanda sysslor och lämnar för att skolan ska kunna utnyttja dem. Han mindre bidrag när så behövs.167 Man är också menar att de flesta föreningar i Norrtälje delar bra på att ”nätverka”, fyller Börjesson i. Före- intresset att stödja barn och ungdomar, om inte ningarna på landet samverkar med skolan annat av ekonomiska skäl då bidragen riktas och barnomsorgen och inte sällan också med dit. Samtidigt säger sig Klockare vilja vara kyrkan. Men man försöker inte göra det på ärlig och påtalar, att det förvisso finns fören- varandras bekostnad.168 I Norrtälje stad däre- ingar som hellre prioriterar vuxna än barn, elit mot, fortsätter Klockare, saknas ofta den där hellre än bredd, framför allt i de större tätor- viktiga samhörigheten, vi-känslan. Där drar terna. Uppfångandet av nya anläggningsbehov någon ihop en förening för att locka likasin- hade underlättats om kommunen genomfört nade och få bidrag, men man har egentligen egna undersökningar, medger han, men när inget annat intresse än att utöva den specifika nu så inte är fallet står förhoppningen till nya idrotten. Tyvärr intresserar man sig inte heller och gamla föreningar. Bildas det en förening, nämnvärt för att underhålla den anläggning alternativt om en redan etablerad förening man eventuellt driver åt kommunen. Allt för- växer snabbt, kan man ju anta att det finns väntas vara serverat och klart, ”man ska bara behov av nya aktivitetsutrymmen. Betydligt ha, ha och ha”. Då får man naturligtvis inte svårare är då att uppfatta nyuppkomna behov heller något stöd från allmänheten, eller från bland de icke föreningsanslutna. Där får vi för- näringslivet heller för den delen, påtalar han.169 lita oss till fältassistenter och föräldragrupper, deklareras det. Det var så den nya skateboard- Börjesson exemplifierar med fallen Rimbo, hallen i centralorten tillkom. Däremot visade Roslagsbro, Skebo, Väddö och Rådmansö, som sig behovet av den boule-hall för Norrtäljes alla byggt egna hallar under 1990- och 2000- pensionärer, som kommunen nu funderar över, talen. Där har man gått ihop flera föreningar först via artiklar och insändare i Norrtelje Tid- för att göra sin röst starkare och öka de ide- ning.165 ella insatserna. Genom det egna nätverket har man också sett till att få billiga leverantörer av En intressant aspekt som lyfts fram av både byggmaterialet. Man har kallat till upprepade Börjesson och Klockare rör skillnaderna möten för bygdens bästa och bjudit in skolorna mellan land och stad; mellan centralorten att delta i hallens utformning, vilket lett till Norrtälje och övriga mindre orter i Norrtälje ökad sammanhållning kring projektet och till kommun: att skolorna velat utnyttja hallen under dagtid; en viktig inkomstkälla för att få det hela att ”Ute i småorterna, där är föreningslivet 166 Ibid. väldigt betydelsefullt. Det är ju väldigt 167 Ibid. 168 Intervju med Per Börjesson, 2008-02-13. 164 Intervju med Erik Klockare, 2008-02-06.. 169 Intervju med Erik Klockare, 2008-02-06. 165 Ibid. Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 52 gå runt ekonomiskt. Med lokalsamhällets stöd ingarna, inte ha råd att hyra in sig. Under alla och eget kapital i grunden har det sedan visat år säger sig Thorström ha eftersträvat rättvisa. sig betydligt lättare att få punktstöd, ofta i Hyresgästerna har debiterats utifrån en mängd mångmiljonklassen, från kommunen, avslutar olika tariffer. Sportcentrumföreningarna har 170 Börjesson sitt resonemang. haft den absolut lägsta hyresnivån, vid sidan om skolorna, som lånat idrottsytorna gratis, därefter har RF-anslutna föreningar i övrigt 3.1.5 Norrtälje Sportcentrum ur politiker-, kommit, sedan Korpen och slutligen externa tjänstemanna- och förvaltarperspektiv intressenter. Den första gruppen har fått betala Åter vänder vi oss till Stiftelsen Norrtälje Sport- ungefär hälften av vad grupp två och tre beta- centrum och dess framtid. Först ut att komm- lat, medan hyran för externer generellt har entera det tidigare beskrivna händelseförloppet legat fyra gånger så högt som för sportcen- är anläggningschefen Christer Thorström. trumföreningarna.172 Han är, som framgår nedan, bitvis ganska kritisk till Stiftelsens förhållande till kommunen: Mellan sportcentrumföreningarna har konkurrensen om lokaler och tider vidare varit nästin- ”Hade Sportcentrum varit en kommunal till obefintlig eftersom ytor och hallar anpassats anläggning så hade vår driftsbudget legat på ungefär tre, fyra miljoner kronor till per just efter de ingående föreningarna, som haft år. /---/ Jag har varit chef tidigare i Öståkers olika grenar på sin verksamhetsrepertoar. Som kommun i motsvarande anläggning, en slags helig ko framhåller Thorström också något mindre ytmässigt, men där låg grenen badminton. Här är det allmänheten ändå den kommunala driftskostnaden som har det största tillträdet till tider i sport- på 6,5-7 miljoner. Här ligger den på 2,4 hallen, och så har det varit sedan anläggningen miljoner. Sedan har vi bidragen. Vi är inte med i den hanteringen, vi är inte öppnade. Därtill ger ju kontraktstiderna en med i den kommunala budgetprocessen betydande intäkt på 75-80 000 kronor varje år, överhuvudtaget. En kommunal förvaltning tillägger han.173 får ju normalt, av hävd, en uppräkning, man räknar upp sin ram med åtminstone På en direkt fråga om han har en aning om hur 2-3 procent årligen, någonting sådant, föreningar som hyr tider i Sportcentrum i sin vi har ju låga påslag. Förr var det 6- 7 procent, under 80-talet. Men våra tur fördelar lokaler och tider bland sina med- anslag skärs istället ned. Och vill vi göra lemsgrupper, svarar Thorström att han tyvärr en investering, en kapitalinvestering: inte har det. Det har liksom aldrig någon brytt Normalt, vid kommunal drift, så lägger sig om att uppdra åt honom att ta reda på. Men man in denna i en långsiktig ekonomisk skulle han få det uppdraget, skulle han få reda planering, begär en miljon, och så får man på att flera av barn- och ungdomslagen i BKV det inom ett par år. Vi måste istället själva finansiera alla våra inköp av maskiner, om Norrtälje, för att bara nämna ett specialstuderat de inte är alltför dyra, naturligtvis, för då exempel, har klagat över att de inte ges tillfälle brukar kommunen gå in emellanåt. Det är att träna och spela på Idrottsparkens gräs på nackdelen med den här driftsformen.”171 grund av junior- och seniorlagens alla uppbok- ningar, och att damernas A-lag, som säsongen Thorström kan tänka sig att behålla Stiftel- 00/01 befann sig i en högre division än her- seformen, som han trots allt tycker fungerar rarna, av klubbledningen inte tilläts spela sina hyfsat bra, men då måste han få delta i den seriematcher på Idrottsparken med hänvisning kommunala budgetprocessen, säger han. För till Fotbollförbundets prioriteringsordning: 1) stiftelsen kan ju inte styra prisnivåerna uti- Herrlag 2) Juniorlag 3) Damlag.174 från verkligheten, som ett företag. Då skulle 172 ”Hyror/Taxor 2007”, Norrtälje Sportcentrum, föreningarna, och i synnerhet Norrtäljefören- 2007. 173 Intervju med Christer Thorström, 2008-02-07 170 Intervju med Per Börjesson, 2008-02-13. 174 Styrelsemöte 28/2 2000 §13, 30/6 2000 §12, 12/9 2000 171 Intervju med Christer Thorström, 2008-02-07. §15, 6/8 2001 §13, 12/11 2002 §15, Årsmöte 8/3 2000 §19,

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 53 Kommunens anläggningschef Erik Klockare Det stora dilemmat, som Thorström uppfattar har en något annorlunda syn på det hela. Enligt det, rör istället ekonomin: ”Nuförtiden tänker honom har kommunen stått för i princip alla jag mig för många gånger innan jag tar ett större reparationer och all större materialan- beslut, att det ska vara positivt, så att det blir skaffning till Sportcentrum genom åren, och plus i ekonomin.” Sedan 2005, då Sportcen- elkostnaderna har kunnat hållas nere genom trum återigen börjat gå på knäna ekonomiskt, att kommunen investerat i mer energisnål har han jagat externa lag för träningsläger och apparatur.177 Enligt honom har stiftelsefunk- matcher samt stora evenemang. Sådana beta- tionen inte heller fungerat särskilt bra: lar sig nämligen bäst. Kanske har det rent av blivit lite för mycket externa lag och evene- ”Föreningarna är ju så att säga medlemmar i stiftelsen, och tanken från grunden var mang för att man ska vara riktigt nöjd, erkän- ju att man skulle ha föreningsmedverkan ner Thorström. ”Men vad ska man göra? Det i skötseln av anläggningen, och det har är ju verkligheten som styr och så måste det inte fungerat. Det har snarare blivit så att naturligtvis vara, inte några riktlinjer i ett fint stiftelsen har fungerat som ett företag, som 178 policydokument, med ord tagna från intet”. hyrt ut tider till föreningarna.” Han fortsätter: Klockares uppfattning är att konflikterna varit ”För anläggningens bästa vore det kanske många, såväl mellan kommunen och stiftelsens bra med ett stort kommunalt ansvar, men verksamhetsledning som mellan ledningen som skattebetalare så tror jag att den här och de i stiftelsen ingående föreningarna. driftsformen är den bästa, inte minst för Hans förklaring till detta är att Sportcentrums att man håller driftskostnaderna nere”.175 driftskostnader varit för höga och att förening- arna inte fått de tider som de anser sig behöva Mellan 1997 och 2004 såg Christer Thorström och ha rätt till. Det var därför kommunen över- till att Sportcentrum gick med vinst varje år. förde bandybanan från stiftelse- till förenings- Kapitalet fonderades och gav god avkastning. drift, hävdar han, och det är bland annat därför Men, menar han, det har inte kommunen belö- som man nu har tillsatt en ”politisk styrgrupp” nat. Tvärt om har man ansett att Sportcentrum som ska tala om vilka kommunen i första hand kan och bör klara sig mer på egen hand, att vill ska få tillgång till anläggningen. När man man ska ta av eget kapital till investeringar väl fått det svaret är det dags att börja fundera och reinvesteringar. Han hävdar också att han över vilka driftsformer som kan tänkas svara parallellt med krympande marginaler tvingats upp mot denna vilja. betala de snabbt stigande energikostnaderna nästan helt själv. Och som om det inte skulle Att kommunen fortfarande ska äga anlägg- vara nog tog kommunen också ifrån honom ningen, eller i alla fall kontrollera den, det ”är den bandybana, som han precis lyckats få lön- det inget snack om”, säger Klockare vidare. samhet i. Då räcker det inte med att bara ha De företagsägda anläggningar som finns och en bra anläggning – med tävlingsanpassade har funnits i Norrtälje har varken varit lyckade aktivitetsytor, restaurang och logimöjligheter. ekonomiskt eller ur tillgänglighetssynpunkt. Gång på gång säger sig Thorström ha påtalat Dessutom måste ju någon kontrollera att norr- bland annat logimöjligheternas viktiga roll för täljeföreningarna kommer in i kommunens politikerna i Kultur- och fritidsnämnden och största idrottsanläggning, tillägger han. Som tjänstemännen i fritidsförvaltningen. Ändå har en replik till Thorström menar Klockare att antalet bäddar minskat med mer än hälften, till man självklart ska se till att behålla de stora dagens cirka 90 platser.176 och lönsamma evenemangen, men att de kan ligga under mer begränsade tider. I detta vill BKV Norrtälje, Norrtälje Sportcentrum. 175 Intervju med Christer Thorström, 2008-02-07. 177 Intervju med Erik Klockare, 2008-02-06. 176 Intervju med Christer Thorström, 2008-02-07. 178 Ibid.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 54 han dock inte missförstås. Han säger sig ”i i den största tätorten? Dessutom är det, enligt princip” vara för kommersiella arrangemang honom, personal-/lönekostnader som komm- hos Sportcentrum likväl som hos andra fören- unen framför allt har hjälpt till att täcka, och ingar i Norrtälje. Bland annat lyfter han fram det har visat sig att det krävs tio anställda varav Rimbo IF som ett bra exempel på en förening sex på heltid för att driva en så stor anläggning som äger och driver både ishall och fotbolls- – ”för kommuninvånarnas bästa”.181 arena, och som lyckas dra in mer pengar på sponsring än de får i kommunala bidrag (fram- Problemet med Stiftelseformen rör, menar för allt genom uthyrning till externa lag, vår Börjesson, inte tillgängligheten för förenings- anm.).179 ”[…] och vi minskar inte bidragen till livet i Norrtälje eller att anläggningen skulle föreningen om de drar in pengar, tvärtom, vi ha drivits ineffektivt utan att ansvarsförhål- tycker att det är bra att de drar in eget kapi- landena varit otydliga, vilket i sin tur medfört tal, då blir föreningen mer kraftfull och kan onödiga dröjsmål för viktiga beslut, allmän utvecklas på ett annat sätt,” säger Klockare. förvirring och ibland till och med osämja På så vis, och kopplat till kommunens vinster i mellan de inblandade parterna. Detta är onö- form av uppmärksamhet, motiverar han också digt och påverkar i förlängningen både samar- de stora offentliga satsningarna på speedwayen betsklimatet och ekonomin negativt, och det är i Hallstavik (bland annat ”stödköpte” kommu- därför som det nu krävs en helt förutsättnings- nen banan i Hallstavik för omkring 3 mkr år lös utredning av Sportcentrums framtid. Men 2007): bäst vore naturligtvis, påpekar Börjesson, om en storklubb ”med den rätta ideella gnistan” ”Det finns ingen annan sport i Norrtälje kunde ta över. Friskis & Svettis och Rånäs 4H som har så stor publik. När Rospiggarna utgör, enligt honom, exempel på sådana. Men vann finalen för ett par år sedan var det den förra föreningen har redan en egen hall, 16-17 000 åskådare på plats. Jämför 182 detta med SM i friidrott, då vi lyckades och den senare kommer nog snart att få en. dra hit 14 000 personer på tre dagar. Och då var det ändå svenskt rekord.”180 Rospiggarna sägs fungera som ”en regional 3.1.6 Norrtälje Sportcentrum ur förenings- och brukarperspektiv utvecklingsmotor”. Det vill säga att klubben bidrar med förströelse och underhållning till Vad tycker då sportcentrumföreningarna om befintliga och tilltänkta invånare samt lockar tillgången och tillgängligheten till idrottsan- till sig företag som vill vara en del av den läggningarna i Norrtälje i allmänhet och till framgångsrika elitidrotten. Sportcentrum i synnerhet? Ingen av de intervjuade företrädarna för Rånäs 4H eller BKV Ytterligare ett alternativt perspektiv på Sport- Norrtälje deklarerar att de haft problem med centrum och dess historia får man från Kultur- att få de tider man sökt. De framhåller också och fritidsnämndens Per Börjesson. Enligt att kontakterna med sportcentrumledningen honom har det aldrig funnits något utbrett miss- varit mycket goda. Det har blivit ordning och nöje bland sportcentrumföreningarna. Däre- reda sedan Thorström tillsattes, är deras ome- mot har klagomål ofta kommit utifrån, från delbara reflektion. Vad som istället kritiseras andra orter i kommunen. Framför allt har det kan beskrivas som en rigiditet avseende vik- höjs röster från Rimbo och Hallstavik, där man tiga beslut och brist på reell beslutsmakt. har tyckt att Sportcentrum fått en alldeles för Enligt friidrottsklubbens representanter Erik stor del av de gemensamma fritidsresurserna. Hafström och Hans Davidsson är idrottsplat- Men, menar Börjesson, var är annars mest serna och de befintliga sporthallarna i kom- logiskt att placera en centralanläggning om inte munen inte anpassade för friidrott (hopp & 179 Intervju med Anders Lindberg, kanslist hos Rimbo 181 ”Organisationsplan Sportcentrum 2008”, Norrtälje IF, 2004-04-15. sportcentrum, 2008. 180 Intervju med Erik Klockare, 2008-02-06. 182 Intervju med Per Börjesson, 2008-02-13.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 55 kast), vilket på sikt har fått en negativ inverkan bygga en hall, så återstår att försöka få Sport- på restid (och därmed också miljön, vår anm.), centrum att ändra sin prioriteringsordning, kostnader och tävlingsresultat. Nu tvingas konstaterar Hafström. Men i nästa andetag klubbens talanger pendla två dagar i veckan säger han uppgivet: Det har ju liksom inte till Bosön i Stockholm för att träna kvalita- lyckats tidigare, ”sedan det blev stiftelse har vi tivt. De som fortfarande är kvar, vill säga, och varit maktlösa”.185 ännu inte sökt sig till stockholmsklubbarna. Det är därför, förklarar man, som föreningen BKV Norrtäljes föreningskonsulent Tobias har lämnat in ett förslag till kommunen om Lindström är ännu mer direkt i sin hållning att uppföra ytterligare en multihall: handi- rörande Sportcentrums uppfattade stelhet. För kappanpassad och med friidrott, innebandy, att nå högt i seriesystemen, berättar han, krävs gymnastik samt kulturella och kommersiella av en modern fotbollsklubb att man kan träna arrangemang under ett och samma tak.183 I kvalitetsinriktat – med riktiga bollar och full- ärendet har också IBK Roslagen och Norrtälje stora ytor och mål – även vintertid. Eftersom gymnastikförening kontaktats liksom Norr- Norrtälje inte haft någon konstgräsplan har tälje stads skolor, företagssammanslutningen Vargarna bett Thorström att hålla befintliga Kammarkollegiet, som uttryckt önskemål om fotbollsplaner snöröjda och öppna, men han har en mässhall nu när Sportcentrums ishockey- hela tiden nekat med hänvisning till att ”man hall ska ha is året runt, och Rånäs 4H:s största inte brukat göra så” samt att planerna riskerar och mest trogna sponsor Roslagens Sparbank att gå sönder. Istället har klubben tvingats in (som förser föreningen med mer resurser än i det hårda spelet om kommunens sporthallar, kommunen, totalt sett). Hafström och Davids- ”där man få ta vad man får […] alltså lagen får son hoppas naturligtvis att föreningens såväl lite grand slåss för sina platser, för sina hall- breddidrottsliga som toppidrottsliga insatser platser, så att säga”. ska ge resultat.184 Vad som skulle ha behövts i detta läge, fort- Även dess fina nätverk torde kunna bli avgö- sätter Lindström, är att kommunen gått in och rande. Flera av kommunpolitikerna är medlem- markerat tydligt att man stod bakom klubbens mar i friidrottsklubben. Arbetarekommunens satsning på att bli ett lag tillhörande toppskik- ordförande Olle Jansson är till exempel vice tet i Sverige. Skulle man göra det skulle även ordförande, och före detta kommunalrådet och de lokala företagen haka på, liksom Norrtelje fullmäktigeordföranden Kurt Lodenius leder Tidning. Förutsättningarna skulle därmed Sponsorkommittén. Det enda som egentligen förbättras avsevärt i både hall- och planhänse- talar emot en ny hall, som Rånäs 4H-före- ende. Nu får vi konstgräs, men det är tyvärr trädarna uppfattar det, är den hårda konkur- tio år för sent, menar Lindström. Nu finns det rensen om samhällets stöd från Rospiggarna redan överallt. speedway, den planerade renoveringen av bad- husen samt pappersbruket Holmens försäm- Problemet med kommunens ointresse länkar rade rörelseresultat, som gör att kommunen Lindström vidare till en diskussion om Vargar- förmodligen måste gå in och ”rädda över” de nas svaga ekonomi. Precis som de flesta andra av företaget sponsrade kultur- och fritidsan- föreningar i kommunen går BKV Norrtälje på läggningarna i Hallstavik. Om inte kommunen knäna. Man har fått höja medlemsavgifterna eller någon företagsentreprenör vill gå in och ordentligt de senaste åren och därtill infört deltagaravgifter, då såväl kommunens bidrag 183 Sammanträde 6/11 2007 §15, Kultur- och fritids- som sponsorintäkterna stagnerat (dessa ligger nämnden, Norrtälje. 184 ”Till Ordföranden i Kultur- och fritidsnämnden”, nu på cirka 400 000 kronor vardera). Det är här brev från Rånäs 4H till Kultur- och fritidsnämnden 2008-01- Sportcentrum och bristen på reell beslutsmakt 08, Norrtälje Sportcentrum; ”Kick Off”, utskick från Rånäs 4H med inbjudan till kommun, näringsliv och allmänhet 2008- 185 Intervju med Erik Hafström och Hans Davidsson, 01-01, Norrtälje Sportcentrum. 2008-02-14.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 56 kommer in. Hade anläggningen verkligen varit situation och att han inser och accepterar den föreningsdriven hade ett eventuellt överskott tillgänglighetsproblematik som finns i kom- i finanserna varje år delats mellan klubbarna. munen, om än bara till viss del. Innebandyn Nu tillfaller detta plusresultat istället Sport- i Norrtälje är ung. Det innebär att föreningen centrums ledning, ”Christer Thorström och måste inordna sig i den verklighet som redan hans stab har getts lite för stort svängrum”, har formats – men det måste ju också finnas vilket, enligt Lindström, medför att ingen av en rörlighet, en vilja att se saker på nya sätt, en sportcentrumföreningarna känner något större vilja till anpassning och förändring. ansvar för anläggningen och/eller har lust att lägga ned tid för att utveckla den.186 Enligt Alm utgör i dagsläget bidrag, sponsring och medlemsavgifter tre lika stora delar Intressant nog ser såväl Hafström och Davids- av föreningens totala intäkter på omkring son som Lindström Sportcentrum, och en 300 000 kronor, men det räcker inte till om eventuellt ny multihall, helst som förenings- man återigen vill ta sig upp i division två, där driven, men också som ägd eller åtminstone bara anmälningsavgiften för seriespelet ökar kontrollerad av kommunen. Själva kan de dock med dryga 40 000 kronor. Här borde kommun inte tänka sig att stå som ensamt ansvariga för och lokalföretag men framför allt föräldrar och driften. Vi är för små och behöver koncentrera allmänhet inse, att underlaget för innebandy i oss på kärnverksamheten, lyder deras argu- kommunen inte räcker till mer än en satsande ment. Däremot kan de möjligen tänka sig ett storklubb. En kraftsamling efterfrågas således samarbete kring drift och underhåll med andra av Alm, liknande den som Lundström efterfrå- föreningar, som har liknande värdegrund och gade för fotbollen, där de mindre föreningarna målsättningar som de själva. finns till för barnen och ungdomarna på respektive ort medan IBK Roslagen tar hand om, Även Knutte Alm och Michael Hoffman och förädlar, juniorer och seniorer. I hallhän- drömmer givetvis om nya anläggningar, för seende är det en katastrof, fortsätter han reso- innebandyn respektive kampsporten. För Alm nemanget, med bara två innebandyanpassade utgör Allianshallen i Uppsala en hägring. I den hallar på 18 000 invånare. Och i Roslagssko- stora före detta postterminalen har Upplands lan tar Norrtälje gymnastikförening av hävd innebandyförbund köpt in sig. Tre fullstora de bästa tiderna, medan detsamma gäller för planer, ”alltid uppmonterade”, drivs gemen- Handbollsklubben Ceres och de kontrakterade samt av ett antal av traktens innebandyföre- badmintonspelarna i sportcentrumhallen.187 ningar. Tänk om man hade tillgång till en sådan hall, funderar Alm, där man inte behövde Michael Hoffman målar upp en liknande bild betala dyra hyror, fick tider i princip när man för Norrtälje MMA (Mixed Martial Arts, ville och slapp gnugga bort handbollsklister blandad kampsport), som idag består av ett före varje match och träning. Nu tvingas IBK femtiotal medlemmar. Som ny idrott och för- Roslagen, med sina 150 medlemmar och en ening i kommunen får man i flera avseenden hårt ansträngd ekonomi, hyra in sig i Sport- kämpa ur underläge, berättar han. Det gäller centrums sporthall för 165 kronor/210 kronor inte minst en kampsportsklubb, som dess- (träning/match) i timmen alternativt söka sig utom sysslar med fullkontakt – ”på riktigt”. till den betydligt billigare men också mindre Sådana föreningar har fortfarande att kämpa och golvmässigt sämre Roslagsskolan. Den mot många fördomar. Inom Norrtälje MMA fungerar möjligen för ungdomarna, men inte fokuseras träningen, upplyser Hoffman, därför för A-laget: ”de måste ju få träna i den hall de söks inga bidrag från kommunen eller spon- matchar”, säger Alm. sorpengar från lokala företag. Det skulle ta Han säger också att han förstår Thorströms upp för mycket dyrbar träningstid och leda till att ”man tappade känslan”. Dessutom vill vi 186 Intervju med Tobias Lindström, 2008-02-20. 187 Intervju med Knutte Alm, 2008-05-09.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 57 klara oss helt själva, utan att riskera pekpin- tagning av måldokument, bygger på intervjuer nar ovanifrån, fortsätter han. Och det har gått med ansvariga på Kultur- och fritidsnämnden, bra hittills, med medlemmarnas oreserverade fritidsförvaltningen, Tekniska kontoret och stöd. Sportcentrum. I fokus står två centrala problem med nuvarande ägar- och driftsförhål- I Norrtälje MMA skriver medlemmarna på landen. För det första, menar de intervjuade, kontrakt om att inte ”missbruka” sin idrott, då saknas en helhetssyn kring vad man vill med riskerar de uteslutning. Alla lägger vidare ned anläggningen, det har hela tiden rått delade stor möda på att hålla träningslokalen fräsch, meningar mellan parterna om vem som ska och merparten tränar också mycket hårt och investera och vem som ska bära huvudansva- målmedvetet, ofta flera gånger i veckan. Före- ret. För det andra upplevs ansvarsfördelningen ningens medlemmar kommer inte sällan från som otydlig. Kommunen äger anläggningen trassliga uppväxtförhållanden, men numera är och har lagt den under Tekniska kontorets de ypperliga föredömen för hela idrottsrörel- ansvar, som har Kultur- och fritidsnämnden sen, hävdar Hoffman. Kanske är detta också som hyresgäst, vilken i sin tur upplåter den en bidragande orsak till att Norrtelje Tidning till stiftelsen Norrtälje Sportcentrum via ett skriver så positivt om klubben, och att tjäns- reglerat avtal. Kultur- och fritidsnämnden har temännen i fritidsförvaltningen ställer sig ansvar för skötseln av Idrottsparken och Sport- positiva till att den tagit över driften av källar- fältet veckorna 43-12, övriga anläggningar och lokalen i Norrtälje badhus. veckor svarar Sportcentrum för. Skötseln av bandybanan utförs av Norrtälje Bandy, även Hoffman berättar att föreningen tidigare hyrde detta genom reglerat avtal med Kultur- och brottarlokalen av Norrtälje Sportcentrum, fritidsnämnden. Denna ”uppsplittring” leder vilket, enligt honom, fungerade bra med tider till både samutnyttjandesvårigheter och till att och allt. Men den där omtalade personliga besluts- och verkställighetsprocessen blir allt känslan saknades: ”Det var snabbt in och för långsam, menar man.189 snabbt ut bara.” [---] Nu har vi tagit över och totalrenoverat boxningslokalen i badhuset, Nämnda aspekter är naturligtvis viktiga och […] nu är det verkligen klubbkänsla.” Hyran är måste tas hänsyn till i den pågående utred- dessutom lägre än i Sportcentrum. Nästa steg, ningen. Men en minst lika viktig aspekt, i om Hoffman själv fick bestämma, vore att före- våra ögon, som av någon anledning diskute- ningen gick in i ett samlat projekt med övriga ras förvånansvärt lite i intervjumaterialet, är kampsportsklubbar i Norrtälje stad, och gärna frågan om tillgänglighet. Hur ska Norrtäljes då att man flyttade in i den centralt placerade föreningar och övriga idrottsutövare fås enga- – ”vackra men lagom ruffiga” – konsthallen i gerade i Sportcentrum och få tillgång till bra staden. Det skulle stärka en enad kampsports- tider samtidigt som den expanderande anlägg- rörelses strävan mot bättre förhållanden i ningen ska gå runt ekonomiskt och besluten Norrtälje, ge den ett gemensamt mål, distan- tas snabbt av en enda huvudansvarig? Tidigare sera den från de traditionella lagbollsporterna, diskussioner visar på vissa svårigheter med att som suger till sig alla offentliga och kommersi- förena dessa önskemål. En ytterligare kom- ella medel och all uppmärksamhet, och ge den mersialisering av verksamheterna i Norrtälje chans att verkligen visa sina många fördelar, Sportcentrum torde innebära mer uthyrning avslutar Hofmann sin önskelista.188 till externa intressenter, medan ett starkare Den förstudie av Norrtälje Sportcentrum som offentligt inslag torde innebära ökade kommu- har genomförts av Kjell-Åke Eriksson på Led- nala bidrag. ningskontoret, Norrtälje kommun, och som är tänkt att utgöra ett viktigt diskussionsunderlag Att göra Sportcentrum till ett kommunalt för den så kallade styrgruppen och dess fram- 189 ”PM 2007-03-13”, Kommunstyrelsen, Norrtälje 188 Intervju med Michael Hoffman, 2008-04-09. kommun, 2007.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 58 bolag, alternativt driva anläggningen kom- Föreningsantalet har minskat något, men det munalt, skulle med all säkerhet medföra ett berör inte kommunens etablerade storklubbar. ökat kommunalt ansvarstagande, men även Att lokalavdelningen för Friskis & Svettis är ökad kommunal kontroll, vilket skulle kunna överlägset störst medlemsmässigt, visar på hämma föreningarnas engagemang och deras ett stort motionsintresse bland kommunens möjligheter till ekonomisk vinst. Ett upp- idrottsutövare. Något som redan 1994 års fri- handlingsförfarande skulle förmodligen spara tidsvaneundersökning pekade mot. pengar åt kommunen, åtminstone på kort sikt (på lång sikt kan den ju gå i konkurs och Norrtälje kommun karakteriseras också av en kommunen tvingas överta den) och samtidigt hög anläggningstäthet, det vill säga av att det ge möjlighet att reglera verksamheterna via finns många anläggningar och därmed plane- avtal och kontraktsförbindelser, med andra ord rade idrottsytor per kommuninvånare, samt av skapa utrymme för insyn och kontroll utifrån en hög grad av föreningsmedverkan avseende ett medborgarperspektiv. Men bara i begrän- ägande men framför allt av drift av idrottsan- sad utsträckning. läggningar. Detta har sin historiska förklaring bland annat i det faktum, att kommunfullmäk- Ytterligare ett förslag som ges i Erikssons tige redan under 1970-talet nådde konsensus förstudie är att splittra upp Sportcentrum och om att föreningsdrift var att föredra, då det överföra delarna till föreningsdrift alternativt skapade delaktighet hos invånarna och en sälja anläggningen och sedan hyra in delar ökad vilja till ansvarstagande. Under 1980- och av den. Om föreningsdrift kan sägas, att det 90-talen överfördes även kommunens större säkert skulle innebära ett ökat ideellt enga- anläggningar i föreningsdrift, parallellt med gemang, men också ännu mer ansträngda att kommunen stödde de föreningar som ville föreningsbudgetar, medan utförsäljning och uppföra och driva egna anläggningar. Men då inhyrning troligtvis skulle medföra att kostna- var de bärande argumenten oftare ekonomiska derna överfördes på en extern intressent, men än demokratifrämjande. att kommun och föreningar framöver fick små möjligheter att påverka Sportcentrums fram- Trots hög anläggningstäthet och stor före- tida inriktning.190 ningsmedverkan framstår dock behoven av attraktiva ytor och tider bland idrottsförening- Samtliga förslag innebär således för- och arna i Norrtälje idag som stor. Konkurrensen, nackdelar – beroende på var man står. För att speciellt under inomhussäsongen, är mycket nå ett optimalt resultat bör man nog i alla fall hård. Vi frågar oss vad som styrt över yt- och vara överens om vilka för- och nackdelarna är, tidstilldelningen och över utbyggnaden av nya att det förmodligen krävs en prioriteringslista, idrottsanläggningar och underhållet av gamla, och att ett beslut, vilket det än blir, påverkar och konstaterar att ekonomiska begränsningar, alla Norrtäljes invånare och inte bara de idrottspolitisk kontinuitet, tradition och viljan idrottsintresserade. Därmed måste det också att marknadsföra kommunen haft stor inver- med nödvändighet utgöra en del i kommunens kan. Både nyinvesteringar och reinvesteringar långsiktiga utvecklingsstrategi och spegla de har i huvudsak genomförts inom ramen för den grundvärderingar, som kommunen de facto redan befintliga anläggningsstrukturen och har och kan stå för. den hårt ansträngda budgeten. Gamla anlägg- ningar har krävt och fått underhåll och nya har 3.7.1 Sammanfattning och slutsatser Norrtälje byggts, eller redan befintliga byggts ut, allt kommun enligt en sedan länge fastställd utbyggnads- Norrtälje kommun har alltjämt en hög idrotts- plan, alternativt i samband med att någon av procent, det vill säga en hög andel idrottsför- storklubbarna i kommunen arrangerat större, eningsmedlemskap per kommuninvånare. publikdragande evenemang eller mästerskap.

190 Ibid. När det gäller fördelning av ytor och tider har

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 59 Kultur- och fritidsnämnden fastställt att det i grenen på sin verksamhetsrepertoar; som för- första hand är barn och ungdomar samt tidigare valtat och fört grenintresset vidare och ”kultu- eftersatta samhällsgrupper – kvinnor, pen- rellt förankrat” det, för att tala med Olof Moen. sionärer, invandrare och föreningslösa – man Ett tydligt exempel på detta utgör ridsporten, velat stödja. Men utöver en planerad boule-hall som sedan länge har en stark ställning i kom- för pensionärer och en mindre skateboardan- munen med flera föreningar (Norrtälje är en läggning för den föreningslösa (och skateboar- av de häst-, ridanläggnings- och ridklubbstä- dintresserade) ungdomen, så tycks man inte ha taste kommunerna i Stockholms län). Andra varit särskilt effektiva i att nå dessa mål. Det exempel är friidrotten och speedwayen, som är visserligen svårt att avgöra om man gjort företräds av två mycket starka föreningar i det, då föreningarna getts fullständig frihet att lokalsamhället, som elitpresterar på svensk organisera idrottsutövningen och kontrollin- toppnivå, det vill säga bidrar till att sätta kom- strument i stort sett saknats (inga officiella fri- munen på idrottskartan, och som med jämna tidsvane-/brukar-/anläggningsundersökningar mellanrum också drar storpublik – och inkom- eller motsvarande har genomförts under 2000- ster. talet). Men det som med säkerhet kan påvisas, och som tyder på att målen inte nåtts, är att Intervjumaterialet kompletterar den bild som barn under sju år inte längre är prioriterade i ges av de skriftliga källorna. Av intervjuerna bidragshänseende, sedan lägsta ålder för berät- framgår att det finns ett missnöje med kom- tigande av verksamhetsstöd ändrats. munens idrotts- och anläggningspolitik bland politiker, tjänstemän och föreningsföreträdare. Kvinnor attraheras inte heller i samma Den saknar visioner och målsättningar och utsträckning som män av kommunens största tycks inte vara viktig för de förtroendevalda och centralt placerade multianläggning Norr- eftersom den sällan omnämns i framtidspla- tälje Sportcentrum, vilket har bidragit till nerna, hävdas det. Kommunledningen har snedfördelning avseende det totala fritids- trots sitt marknadsintresse inte heller insett de stödet. Nya föreningar har också haft svårt långsiktiga konkurrensfördelarna med ett rikt att komma åt attraktiva tider och ytor som, av och varierat fritidsutbud, menar man vidare. hävd, ”tillhört” någon annan. Därtill har resur- När det gäller den bristande uppföljningen och ser omfördelats inom kultur- och fritidsbudget- kontrollen kring måldokumenten och före- ens ramar för att täcka underhållskostnader, ningarnas verksamheter, hänvisas det till per- snabbt expanderande energikostnader och så sonalbrist men också till en försiktighet med kallade utvecklingssatsningar i samband med att bli alltför närgången och riskera att ideell mästerskap, vilket, även detta, främst gynnat verksamhet läggs ned. På frågan om hur nya de redan etablerade lagbollsporterna och de idrottsintressen, invånarnas rörelsebehov och redan stora norrtäljegrenarna friidrott och efterfrågan på nya anläggningar ska fångas ridsport. Även andra idrottsverksamheter, upp, blir svaret lyhördhet gentemot förenings- som längdskidåkning, golf, skytte, motorsport företrädare, fältassistenter och allmänhet. Inga på bana och motionslöpning i spår har haft egna undersökningar har planerats att genom- god tillgång till anläggningar, men dessa har föras alls. antingen varit betydligt billigare att uppföra och driva för kommunen eller, när det gäller Då det gäller förverkligandet av kommunens golfen, varit privatfinansierade. idrottsliga mål, sätts stor tillit till och läggs stort ansvar på idrottsföreningarna. Samtidigt Vad som styrt om en idrottsgren har tilldelas ställer sig politiker och tjänstemän betydligt mycket allmänna fritidsmedel i Norrtälje har, mer positiva till föreningarnas agerande på utöver efterfrågan bland invånarna, varit om landsbygden än i staden. I de mindre orterna det funnits etablerade storklubbar som har haft tar idrottsföreningarna ett större socialt ansvar,

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 60 de samverkar mer och bättre med andra organi- tvärtom. Snart motsvarade driftsbidraget lika sationer och är bättre på att uppföra och driva mycket som alla andra föreningar i kommunen bra anläggningar billigt, påtalar man. Därmed hade att dela på. Flera föreningsföreträdare kri- bidrar de också till att skapa lokal samhörig- tiserade detta skarpt och undrade om anlägg- het. I skarp kontrast framställs stadsförening- ningen verkligen skulle komma att användas arna såsom icke ansvarstagande kravmaskiner. av ”alla”. Men kommunen fortsatte att hänvisa De är också mer intresserade än landsbygds- till behovet av en centralt placerad multian- föreningarna av att satsa på elitverksamhet, läggning, att den måste få kosta, och att det i framhålls det. alla händelser var billigare att driva anlägg- ningen i stiftelseform än om kommunen skulle Härmed framträder, menar vi, en problematisk göra det. Dessutom, menade man, var det mer kluvenhet hos de idrottspolitiska makthavarna. demokratiskt, eftersom stiftelsekonstruktionen Samtidigt som man berömmer de mindre var att jämföra med ett anläggningsråd, där landsortsföreningarna för deras sociala med- sex föreningar drev anläggningen gemensamt vetenhet och skriver in önskemål om att prio- med hjälp av en utbildad anläggningschef och ritera eftersatta grupper i policydokumenten, en kommunalt finansierad personalstyrka. klagar man över att kommunen har för få expansiva och i tävlingshänseende framgångs- Kritiken fortsatte in i det nya millenniet. När rika lag och uttrycker tydligt att man vill pre- utomstående föreningar klagade, hänvisade miera de föreningar som kan stå helt på egna sportcentrumchefen till stiftelseföreningarnas ben. Här sammanfaller ju önskemålen med de förtur och egna prioriteringar. När stiftelseföre- lokala storklubbar i Norrtälje stad som säger ningar klagade hänvisade han till traditionen sig vilja förädla talanger och driva represen- och till ekonomiska trångmål. Och när kom- tationslag högre upp i de nationella seriesys- munen ville skära i driftsstödet spelade han ut temen. Kanske borde man i så fall satsa ännu den mot allmänhetens intresse av att idrotta; mer resurser på dem? hävdade att han skulle tvingas dra ner på öppettiderna och att tillgängligheten därmed Enligt vårt förmenande borde man oavsett skulle minska. Oftast slutade det med kompro- vilket arbeta fram ett idrottspolitiskt hand- misslösningar. lingsprogram, där det framgår tydligt vilka mål som ska uppnås och vilka prioriteringar Sportcentrums ekonomi gick länge bra. Åren som ska göras mellan dem: vad och hur mycket 1996-2003 vändes underskott till överskott man vill satsa och vilka verktyg som ska och vinstreserver byggdes upp. Men hur skulle användas för att ta reda på om man uppnått det dessa användas och för vilka var Sportcen- man önskat. Detta skulle också åstadkomma trum, med anläggningschefens egna ord, långsiktighet och förutsägbarhet i kommunens ”attraktivt”: för den spontanidrottande all- stöd till idrotten; ge de idrottsintresserade mänheten, för kommunens alla föreningar, för möjligheter att göra upp framtidsplaner uti- stiftelseföreningarna, för externa intressenter från ett bättre kunskapsläge kring tillgång och – för ”alla”? I dessa frågor tvistade politiker tillgänglighet till idrottsytor och till sin egen och tjänstemän i Kultur- och fritidsnämnden ekonomiska situation. och fritidsförvaltningen, samt även, indikerar När det gäller Norrtälje Sportcentrum speci- intervjumaterialet, sportcentrumchefen och fikt, så visar genomgången att nuet återspeg- stiftelseföreningarna. Sportcentrumchefen las väl i anläggningens tumultartade historia. uppfattade som sin huvuduppgift att sköta Kostnaderna för anläggningen, som byggdes anläggningen ekonomiskt, vilket han alltså ut successivt under 1980- och 90-talen, skulle gjort med bravur. Därmed är han i intervjuerna hållas nere och inte inkräkta på andra pla- också föga överraskande förvånad över kom- nerade projekt, lovades det. Det blev precis munens tidigare vilja att skära ned i driftsbud-

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 61 geten och sedan inte öka den, när finanserna ska bli bra och accepterad av norrtäljeborna. försämrades drastiskt från och med år 2005. Samtidigt uttrycker man, intressant nog, själva Detta beteende har bara tvingat honom, menar väldigt klara åsikter om vilket beslutet bör bli. han, till att ännu hårdare prioritera inkomst- Den borgerliga politikern i Kultur- och fritids- bringande externa föreningar och evenemang nämnden förordar föreningsdrift, kanske till och den icke-organiserade allmänhet som och med föreningsägande, om det finns någon kan betala dyra kontraktstider, på de mindre tillräckligt stark klubb som klarar detta. Stiftel- bemedlade Norrtäljebornas och föreningarnas seföreningarna kan tänka sig driftsansvar, men bekostnad. endast om man är flera – med liknande verksamheter och värderingar – som delar på detta. Kommunens anläggningschef har en delvis Anläggningschefen på fritidsförvaltningen å annan syn på hur anläggningen skötts. Han sin sida förordar fullständig kommunal kon- menar att Sportcentrum haft det bättre eko- troll, medan den avgående sportcentrumchefen nomiskt ställt än många andra anläggningar kan tänka sig fortsatt stiftelsedrift. Ingen ser i Norrtälje och därför inte ska klaga, och att alltså någon möjlig företagsentreprenör som konflikterna visar på en icke- fungerande orga- går in och tar över Sportcentrum, vilket kanske nisation. Stiftelseföreningarna i sin tur hävdar inte är helt oväntat med tanke på den dåliga att de har haft och fortfarande har alltför lite erfarenhet som Norrtäljeborna historiskt sett att säga till om, och att de inte får sin rättmä- har haft av kommersiellt ägande och drift. tiga del av det ekonomiska överskottet. De föreningar som står utanför stiftelsen men ofta Det är sannerligen ingen lätt uppgift utred- hyr in sig i anläggningen klagar på att de får ningen om Sportcentrum har framför sig. Alla för dyra och för dåliga tider och att de saknar kommer uppenbarligen inte att bli nöjda med känslan av att riktigt rå om sin egen lokal. utfallet. Men man kan ju heller inte få allt man vill ha, och en acceptabel anläggning är bättre Det är alltså en hel del skiftande åsikter om än ingen alls. Det är de flesta intervjuade Sportcentrums drift och tillgänglighet som överens om. Då har emellertid ännu inte den framkommer. Vad man kan hoppas på är att omkringliggande landsbygdens föreningar och kommunen vill och kan fånga upp alla intres- allmänhet hörts om saken. senters röster och överväga dem på ett bra sätt, nu när man bestämt sig för en större utredning Slutligen: Fallstudien av Norrtälje kommun kring anläggningens existensvillkor. Tidigare visar att övergripande policys och uttalade forskning, till exempel om de nya näridrotts- målsättningar inte per automatik leder till en platserna, visar ju med önskvärd tydlighet, att ”idrott åt alla”. Frågan om tillgänglighet är det lätt uppstår tillgänglighetsproblem om inte komplicerad och måste först definieras när- de som är tänkta att utnyttja anläggningen til�- mare innan den kan omformuleras till riktlin- låts medverka i planeringsprocessen. jer och krav, eller för den delen användas som argument för eller emot en viss ägande- eller De som hittills ansvarat för ägande och drift driftsform. Tillgänglighet för vem, när, var av Norrtälje Sportcentrum är tämligen över- och hur mycket? ens om att det har saknats en helhetssyn kring vem och vad anläggningen ska vara till för, Dessutom krävs fungerande verktyg för att samt att ansvarsfördelningen varit splittrad implementera fördelningspolitiken. Stark och otydlig. Därför genomförs nu med rätta, ekonomi i anläggningshänseende och god till- menar man, en bred politisk utredning om gänglighet för utvalda grupper är naturligtvis anläggningens framtid. Vikten av saklighet, möjliga att förena, men när det gäller mottot noggrannhet och opartiskhet framhålls också om en idrott åt alla (kommuninvånare) så av alla som något centralt för att utredningen framstår dessa mål, med utgångspunkt i fallet

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 62 Sportcentrum, som svårkombinerade. Den hälsobetyg i Folksams hälsoindex för offentlig tvärpolitiska styrgruppen/utredningen måste sektor är 2,11 på en femgradig skala där 5 är nog först bestämma sig för om det är ekono- det högsta betyget.192 misk stabilitet eller Norrtäljes föreningsliv och idrottsutövande allmänhet som ska komma i Kommunen styrs av ett kommunfullmäk- första hand, eller åtminstone hur förhållandet tige där socialdemokraterna besitter 26 av mellan dessa ska se ut. Därefter kan man börja 65 mandat under innevarande mandatperiod fundera över vilka ägande- och driftsformer (Moderaterna 9, Folkpartiet 5, Centerpartiet som har möjlighet att leva upp till målen. Blir 7, Vänsterpartiet 6, Kristdemokraterna 4, Mil- kommunen fortsatt huvudman måste man jöpartiet 5, och Rättvisepartiet Socialisterna också se till att målen är väldefinierade och 3). Kommunens arbete bereds i någon av 12 mätbara, så att verksamhetens effektivitet kan nämnder, underställda fullmäktige, vilka i de kontrolleras och följas upp. flesta fall har en förvaltning till sitt förfogade för implementering av de beslut som fattas. Nödvändigt för att en anläggning ska fungera Fritidsförvaltningen har bland annat hand över tid torde vara att det finns en medvetenhet om idrottsanläggningar och friluftsområden bland de ägande- och driftsansvariga, helst en i Umeå. Man ger också stöd till förenings- konsensus, om vilka beslut som kan förväntas verksamhet. Förvaltningen har ett hundratal leda till vad, kring hur verksamheten ska ledas anställda fördelade på fyra avdelningar: Stab, och följas upp, och kanske viktigast av allt, då Föreningsbyrå, Drift och Ungdom.193 det handlar om allmänna medel, att de val som görs får konsekvenser för hela lokalsamhället Umeå kommun satsar mycket resurser på kom- och inte bara för de närmast berörda. munens idrottsföreningar. Det kontanta stödet till dessa uppgår till 38 miljoner kronor vilket innebär 342 kr/invånare och år. Detta ger Umeå 3.2 Umeå kommun: En omlagd en sjätteplats på listan över landets kommuner anläggningspolitik med inriktning där medianvärdet är 1,7 miljoner kronor.194 ”låt alla blommor få blomma” Umeå kommuns fritidsverksamhet styrs på 3.2.1 Kommunala intentioner och fördel- ett övergripande och strategiskt plan med ningspolitik hjälp av kommunens fritidspolitiska program, Umeå kommun består av 2 317 kvadratki- Vision 2010195, som antogs 2003 med avsikt att lometer och befolkas av 111 235 invånare. användas som styrinstrument för kommunens Befolkningen är ung med en medelålder på löpande verksamhetsplanering. Det fritidspoli- 37 år. Umeå är en universitetsstad där de stora tiska programmet utformades för att stå i sam- arbetsgivarna är universitetet, landstinget, klang med kommunens övergripande mål om kommunen och Volvo lastvagnar. I övrigt att utveckla staden till en god och långsiktigt beskrivs Umeå som en aktiv kommun med hållbar livsmiljö för boende, arbete, utbildning, ett brett utbud av fritidsaktiviteter, närhet till fritid och näringslivsutveckling. En utgångs- natur och friluftsliv samt ett stort idrottsutbud punkt för visionen är att kommunens fritids- på både bredd- och elitnivå. utbud har stor betydelse vid rekrytering av nya kommuninvånare och för att de som redan bor Ca. 650 föreningar finns registrerade i kom- i Umeå ska stanna. I ett folkhälsoperspektiv munens föreningsregister. I SCB:s medborgar- innebär detta att kommunens fritidsutbud ska undersökning får kommunen ett högre betyg för sitt fritidsutbud och service än genomsnit- 192 ”Folksams hälsoindex 2007”, Folksam, 2007. 191 193 ”Kommunorganisation”, www.umea.se (tillgänglig tet för jämförbara kommuner. Kommunens 2008-03-15) 194 Kommunundersökning (2007). 191 ”Medborgarundersökning Umeå kommun våren 195 ”Vision 2010 – fritidspolitiskt program”, Umeå 2007”, Statistiska centralbyrån, 2007. kommun, 2003.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 63 innehålla ändamålsenliga lokaler, anlägg- Stödet till föreningslivet ningar och tillgång till natur- och fritidsområ- Bidragssystemet ska styra kommunens resur- den i syfte att främja folkhälsan. ser till prioriterade målgrupper. Det ska sär- skilja bredd- och elitverksamhet och aktivt Principerna om alla människors lika värde och bidra till att öka jämlikheten mellan männi- rätt, en behovsanpassad resursfördelning och skor. Systemet ska också stimulera deltagarnas en rimlig relation mellan kostnad och effekt, utveckling av demokratiskt och solidariskt mätt i hälsa och livskvalitet har legat till grund tänkande samt vara en del av ett aktivt folk- för Vision 2010. Programmet fokuserar sex hälsoarbete så att alla ges möjlighet till fysisk prioriterade utvecklingsområden: aktivitet i friskvårdssyfte. Umeå kommun är positiv till föreningsdrift och ser föreningsli- Bostadsområdet som bas vet som en ovärderlig resurs. Att många unga Genom att skolors lokaler görs tillgängliga för tappar intresset för idrott när allt för stora sats- alla kan dessa användas för att skapa möjlighet ningar krävs och motionsalternativ saknas, gör till näridrott av spontan karaktär för i första att kommunen vill skapa verktyg som gör det hand barn och ungdomar, men även för vuxna. möjligt för föreningslivet att ordna alternativ Utifrån ett folkhälsoperspektiv anges det som när elit- och tävlingsverksamhet inte längre viktigt att kommunen kan erbjuda tillgäng- attraherar eller är möjlig. liga lokaler/anläggningar för fritidsaktiviteter och att basen för dessa skapas i det enskilda Barn och ungdomar bostadsområdet. Inom varje bostadsområde Alla barn och ungdomar ska ha möjlighet till ska det finnas möjlighet att utöva inflytande fritidsaktiviteter i sitt närområde, vilket också över sin närmiljö. prioriteras i samband med fördelningen av tider genom tidsblock på tidig kvällstid. Målet Lokaler och anläggningar är att huvuddelen av kommunens stöd och Kommunen värderar anläggningsfrågan högt resurser till föreningslivet ska gå till barn- och då den nuvarande bristen på anläggningar ungdomsverksamhet. Det ska också finnas gör att elitverksamheten tränger ut ungdoms- alternativ för de barn och ungdomar som inte verksamheten ur lokaler i bostadsområdena, attraheras av idrottsverksamhet. vilket leder till tidskrävande transporter för barn, föräldrar och ledare. Fler anläggningar Idrottens roll som utvecklingskraft ska komma till stånd efter samarbete mellan Umeå kommuns position som evenemangsstad kommunen, föreningslivet och andra aktörer. ska genom arenautbyggnader och produktut- Föreningar ska stimuleras så att det ideella veckling ytterligare förstärkas. Umeå ska vara engagemanget tas till vara vid både investe- en drivande och ledande kraft för framtida ring i och drift av nya anläggningar. Målet för regionala anläggningar. Särskilt framträdande utvecklingsområdet är att barn och ungdoms- kan ett nytt familjebad vara. verksamhet ska ha företräde vid fördelning av tider i respektive bostadsområde, att tider avsätts för motionsaktiviteter i kommunala Folkhälsan anläggningar i respektive bostadsområde, att Umeå kommuns organisation ska stödja såväl kostnaderna för att hyra lokaler och anlägg- föreningsliv, landsting som forskning vid ningar i olika driftsformer utjämnas samt att Umeå universitet i arbetet med en förbättrad kommunens stöd anpassas till nytillskottet av folkhälsa. Förebyggande arbete som påverkar såväl föreningsägda som kommunala lokaler hälsan hos barn och unga ska prioriteras när och anläggningar. resurserna är begränsade. I samverkan med föreningslivet ska aktivitetsutbudet för äldre i kommunen utökas i takt med att antalet äldre

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 64 ökar. Föreningarna ska stimuleras att utveckla Umeå Fritids verksamhetsplaner är uppdelade lätta motionsaktiviteter för invånare över 20 år. efter de olika enheter som finns inom förvalt- ningen. Uppdelningen förändras något från år När det gäller Umeå kommuns fritids- och till år, bland annat lyfts ansvaret för kommu- idrottsanläggningar har Umeå fritid en vision nens fritidsgårdar i slutet av perioden över till att ”erbjuda evenemangs-, rekreations-, och socialtjänsten. Anläggningsfrågan berörs dock fritidsanläggningar som motsvarar omvärldens kontinuerligt framför allt i samband med pre- krav och behov av mångfald”. En kontinuerlig sentationen av Föreningsbyråns och Driften- skötsel av anläggningarna ska bidra till att hetens verksamhet. Föreningsbyråns uppgift behålla Umeås attraktionskraft och ge boende, är att samordna och utveckla kommunens stöd studerande och besökare förutsättningar till till föreningslivet samt svara för uthyrning en aktiv fritid, god hälsa och hög livskvalitet. av kommunens lokaler och anläggningar, för Under perioden 2004-2008 utkristalliseras samordning och utveckling av arrangemang anläggningsfrågan ytterligare och blir tyd- och samordning och utveckling av folkhälso- ligare profilerad och sammankopplad med frågor. målet att skapa förutsättningar för ett rikt och utvecklande idrotts- och fritidsutbud i en säker De uppdrag som ligger inom ramen för Fören- och trygg miljö.196 ingsbyråns verksamhet beskrivs som riktade mot föreningslivet och framför allt den av I detta sammanhang diskuteras den faktiska Umeå Fritid prioriterade målgruppen ungdo- tillgången och den ständiga bristen på anlägg- mar i åldern 7-20 år. I de beskrivningar som ningar samt de planerade projekteringar/ rör tillgång och tillgänglighet av anläggningar investeringar som ska göras under respektive framhålls också föreningslivet och särskilt den verksamhetsår. Under perioden får också folk- organiserade idrotten som primär målgrupp. hälsofrågan ett ökat och tydligare utrymme i Förutom dessa instanser verkar Umeå före- fritidsplanerna, bland annat genom att sats- ningsråd, som har till uppgift att fungera som ningar på så kallade hälsostigar, näridrottsplat- remissinstans för alla kommunens föreningar ser och fria ytor i bostadsområden lyfts fram. (som är automatiskt anslutna till rådet), gen- Ett ”Folkhälsobidrag” ska stimulera idrotts- temot kommunala myndigheter i frågor som föreningar att anordna aktiviteter riktade till gäller planering, målsättningar, lokal- och fysiskt inaktiva och icke föreningsaktiva grup- resursfördelning. Rådet har också möjlighet per. Att nå de ungdomar som inte är aktiva i att yttra sig innan fritidsnämnden eller fritids- föreningar sägs också vara fritidsnämndens kontoret fattar beslut som rör rådets medlem- stora utmaning. mar.197 Ytterligare samrådsorgan utgörs av de så kallade brukarråd som finns för de flesta Umeå fritid framhåller sin roll som förut- större anläggningarna. sättningsskapare genom tillhandahållande av lokaler och anläggningar, och föreningslivets Frågan om fördelningsprinciper i de anlägg- roll som skapare av aktiviteter i dessa. I sam- ningar där kommunen har ansvar för band med målet om god folkhälsa och god livs- uthyrningen är närvarande i alla verksam- miljö, i den senaste verksamhetsplanen (2008) hetsplaner, främst genom att vikten av att kallat ”profilområde motion, rekreation och följa fördelningsprinciperna vid fördelning friluftsliv”, får även de icke föreningsanslutna av tider betonas.198 I de senaste verksamhets- medborgarnas fritid visst utrymme, då ytor planerna nämns också en planerad revidering och anläggningar för allmänhetens motion av fördelningsprinciperna, med syfte att ge framhålls som en prioritering. 197 ”Umeå föreningsråd”, www.umea.se (tillgänglig 2008-03-15) 196 ”Fritidsplan 2004”, Umeå kommun, 2003; ”Fritidsplan 198 ”Nya principer för fördelning av inomhuslokaler” 2008”, Umeå kommun, 2007 Umeå kommun, 2005.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 65 den organiserade barn- och ungdomsidrotten ingen ska ha av medlemmarna vald högre prioritet. Resultatet av en sådan revide- och fungerande styrelse. ring finns dock inte tillgängligt, kanske är den 2. Övriga bidragsberättigade fören- ännu inte genomförd. ingar.

När Driftenhetens uppdrag beskrivs i Umeå 3. Fritidsgårdarnas idrotts- och fritids- Fritids verksamhetsplaner får syftet med väl verksamhet. fungerande idrottsanläggningar inom kom- 4. Skolidrott och skolans specialidrott. munen ett betydande utrymme. Här blir också föreningslivet som målgrupp än tydligare, då 5. Privatpersoner och företag som allmänheten oftast nämns som brukare i tredje bedriver motionsverksamhet enskilt eller fjärde hand, något varierande med typen eller i grupp. av anläggning. Kommunens motionsspår sägs vara riktade till allmänheten i större utsträck- Utöver dessa fördelningsprinciper finns sär- ning än till exempel Gammliavallen, som skilda principer för kommunens fyra represen- är helt stängd för allmänheten annat än som tationsanläggningar, Gammliahallen, Umeå publik vid evenemang.199 simhall, SkyCom Arena201 och Gammliaval- len. Uthyrning i dessa grundar sig på en sär- Fördelningen av tider i de inomhuslokaler som skild prövning av behov och förutsättningar. Umeå Fritid sköter uthyrningen av baseras Generellt gäller för fördelning av tider att först och främst på typ av aktivitet enligt föl- dessa gäller för en speciell aktivitet. Fören- jande:200 ingar får inte byta tider internt. Barn- och ungdomsverksamhet har företräde till tider före klockan 20. 1. Tävlingsverksamhet 2. Träning Angående de taxor och avgifter som gäller för anläggningar/ytor så varierar dessa med a) Tävlingssäsong anläggningstyp. Olika grupper betalar också b) Serietillhörighet olika priser, främst för matcher som generellt c) Ungdomsverksamhetens kostar mer per timma och dessutom varierar i omfattning pris beroende på den nivå matchen spelas på. När det gäller driftsformens påverkan på priset, d) Ålder så går det att se en skillnad mellan kommunalt 3. Motion ägda konstgräsplaner och de privatägda planerna vid Umeå universitet och Minervaskolan 4. Annan verksamhet som är något dyrare.202 Inom respektive aktivitet är det först och främst föreningstypen som styr fördelningen Umeå fritid har utformat kvalitetsdeklarationer enligt följande prioritering: för stora delar av sina verksamhetsområden. 1. A-förening, det vill säga föreningar Det är också dessa som ligger till grund för som har stadgar, är öppen för alla, de utvärderingar som görs årligen. De kvali- bedriver barn- och ungdomsverk- tetsdeklarationer som rör anläggningsfrågan samhet i riktad till invånare i Umeå riktar sig till brukare av anläggningar, främst kommun och har minst 10 medlem- föreningar, och innehåller beskrivningar av mar i bidragsberättigad ålder. Fören- vilken servicenivå som utlovas för de olika

199 Gammliavallen är Umeås huvudarena för fotboll, där bland andra Umeå IK’s damer och Umeå FC’s herrar spelar 201 Umeå kommun äger visserligen inte längre sina hemmamatcher. SkyCom Arena men, som vi kommer att diskutera mer längre 200 ”Nya principer för fördelning av inomhuslokaler” Umeå fram äger fortfarande rätten att fördela dess tider kommun, 2005. 202 ”Taxor och avgifter, version 0705”, Umeå kommun, 2007.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 66 områdena, exempelvis vilken tid en isbana ska av anläggningar, något som annars kanske vara spolad samt eventuell arbetsfördelning skulle kunna ha sagt något om kommunens mellan Umeå Fritid och anläggningsdrivande eventuella prioritering mellan olika idrotter. förening.203 Det är också denna typ av konkreta Däremot ger anläggningsregistret en vink om och praktiska frågor som utvärderingarna av hur många fotbollsplaner det finns i Umeå de olika anläggningarna fokuserar på. De 82 i förhållande till utrymmen för exempelvis synpunkter och klagomål som inkommit till gymnastik. I kommunens anläggningsregister Umeå Fritids webbtjänst Medborgarslussen är står 607 anläggningar upptagna varav 152 fot- också nästan uteslutande av praktisk karaktär bollsplaner, 92 isbanor och 92 skidspår.205 som till exempel: ”Belysningen på Ersmarks isbana är trasig” eller liknande.204 Frågan om tillgången på anläggningar är starkt profilerad i kommunens dokument: i Vision I Umeå fritids styrdokument, verksamhetspla- 2010 som ett prioriterat utvecklingsområde ner och verksamhetsberättelser framträder en och i verksamhetsplanerna som en fråga som tydlig ståndpunkt för hur fritidsverksamhet är avgörande för nivån på kommunens service bör bedrivas, nämligen inom ramen för den till invånarna. I Vision 2010 finns också en organiserade idrotten. En särskilt prioriterad uttalad önskan om att det ska finnas många grupp är föreningsaktiva ungdomar i åldern alternativ att tillgå vid nyetablering av anlägg- 7-20 år. Detta speglas av föreningslivets domi- ningar och samarbete mellan kommunen, nans i dokumenten och i prioriteringen av de föreningslivet och ”andra aktörer” ses som styrmedel dokumenten beskriver. Den grupp positivt. Olika typer av samarbeten bör också som kallas för ”allmänheten” eller ”sponta- leda till olika driftsformer, och föreningslivet nutövare” kommer allt som oftast sist eller ses som en självklar partner som ska uppmunt- saknas helt när det gäller olika former av prio- ras att ta ansvar för både investering och drift riteringar. av nya anläggningar. I Umeå Fritids dokument saknas dock ett resonemang om vilka konse- De gånger allmänheten, eller ”icke förenings- kvenser olika driftformer kan få, och så länge aktiva”, som gruppen ibland kallas, beskrivs en nyetablering kommer till stånd tycks formen som en uttalat prioriterad grupp, så är det som spela mindre roll. en målgrupp som föreningslivet ska stimuleras att starta projekt för och införliva i sin Umeå Fritid arbetar med så kallad behovs- egen verksamhet. Därmed blir inte bara före- anpassad resursfördelning, vilket innebär att ningsidrotten utan även det folkhälsoarbete insatser ska göras på de ställen där de ger mest kommunen önskar normen för vad som är ”bra utväxling. Men vilka konsekvenser det i prak- fritidsverksamhet”. Umeå fritids syn på före- tiken får är svårt att bedöma. Kan ett behov ningslivet som ”leverantör” av fritidsaktivite- anses tillgodosett när en grupp som har goda ter jämte kommunens roll som serviceorgan möjligheter att argumentera för sin sak (prio- blir på det sättet tydlig. Den föreningspriorite- riterad åldersgrupp, ekonomiska resurser, per- rande logik som är synlig i de dokument som sonliga kontakter, tradition, stor medlemsbas produceras av Umeå fritid manifesteras dels i etc) fått sin vilja igenom? En annan fråga som det utrymme föreningslivet får i dokumenten, väcks är huruvida tillgång och tillgänglighet men framför allt i de styrmedel som Umeå till vissa typer av anläggningar odlar intres- fritid använder sig av. Denna logik är inte set för den idrott som utövas på den sortens minst närvarande i anläggningsfrågan. anläggningar. Vad skulle till exempel en ny hall för gymnastik göra för intresset för gym- När det gäller tillgången till olika anläggningar nastik? Samma resonemang bör rimligtvis diskuteras inte fördelningen mellan olika typer gälla för förhållandet mellan den förenings-

203 ”Våra kvalitetsdeklarationer”, Umeå kommun, 2007. 205 ”Umeå kommuns anläggningar”, www.umea.se (tillgäng- 204 ”Synpunkter och klagomål 2007”. Umeå kommun, 2007. lig 2008-03-15)

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 67 organiserade och den egenorganiserade idrot- och driftsformer inte påverkat tillgängligheten ten. Det vill säga att upplysta motionsslingor för de olika brukargrupperna eftersom Umeå torde uppmuntra till joggingturer etc. Fritid fortfarande fördelar tiderna i de flesta anläggningar. Förutom det utrymme som ges till olika grupper i dokumenten så påverkar utformningen De principer som nu ligger till grund för för- av kommunens styrmedel tillgängligheten delningen av tider som Umeå Fritid sköter för olika grupper. Särskilt prioriterade är här föregicks av en del diskussioner. Enligt före- föreningsaktiva ungdomar i åldern 7-20 år. ningsrådets Gunnar Wahlberg handlade dessa Förutom att de fasta bidrag som utgår från för- dels om vilka grupper som ska prioriteras, valtningen går till denna grupp, så sägs också men också om en eventuell fördelning av tider de strategier som gäller anläggningsfrågan efter de olika föreningarnas upptagningsområ- vara utformade i syfte att frigöra tider/ytor för de.207 I en sådan fördelning skulle till exempel denna målgrupp. Inom föreningsidrotten finns före-ningarna i stadsdelen Ersboda få alla tider dock ett glapp mellan de visioner Umeå Fritid i Ersängshallen, som är belägen i denna stads- kommunicerar och de principer som faktiskt del. Denna tanke stupar dock på att det är mer styr fördelningen av tider. Trots att målet är att praktiskt lämpligt att knyta en viss idrott till barn och ungdomar ska få förtur vid fördel- en hall. Ytterligare en fråga som diskuterades ningen av tider prioriteras till exempel serie- innan fördelningsprinciperna fastslogs var hur tillhörighet före både ungdomsverksamhetens barn under 12 år skulle prioriteras vid fördel- omfattning och åldern på utövarna. ningen av tider.

Överlag tycks intervjupersonerna vara överens Några av intervjupersonerna upplever att från om att det bästa för föreningslivet i Umeå är att ha varit underprioriterade är nu de idrot- om Umeå Fritid sköter fördelningen av tider tande tjejerna prioriterade vid fördelningen i de olika anläggningarna. Vem som äger av tider. Denna förändring har enligt Umeå anläggningarna tros ha mindre betydelse, även IK:s konståkningssektions ordförande Jörgen om ett kommunalt ägande är fördelaktigast, From kommit till stånd efter att kommunen enligt föreningsrådets ordförande Gunnar genomfört en översyn av fördelningen av Wahlberg.206 Då kan föreningslivet och kom- det kommunala stödet till pojkar respektive munen gemensamt fastställa de principer som flickor. Stor betydelse har också det faktum att ska gälla för fördelningen av tider. Det finns den faktiska tillgången på istider fördubblats. också farhågor att aktörer som inte är beroende En bristsituation som den som rådde tidigare av kommunen som hyresgäst eller bidragsgi- leder ofrånkomligen till att mindre föreningar vare kommer att vända sig till de hyresgäster som dessutom sysslar med mindre idrotter som kan betala mest. En utveckling som inte förfördelas, tror Jörgen From.208 Konkurrens anges vara önskvärd. om tider mellan olika sektioner/grupper inom föreningar kan också uppstå, där mindre sek- En ”försmak” av en sådan utveckling kan tioner får svårt att hävda sig mot de större och spåras i fallet Muskötens idrottsanläggning, mer ansedda. som ägs av föreningen Umedalens IF. Där sker fördelningen av tider, förutom de block som hyrs ut till kommunen, helt efter eget tycke, och ’En konsekvens av att kommunen fördelar förhandlingar om tider sker mellan olika före- majoriteten av tiderna i anläggningarna är att ningar eller till och med mellan olika personer. många föreningar ”förhandlar” med varandra. Fritidschefen Hans-Erik Bergström hävdar Tider byts för att underlätta för föreningar, lag dock att de senaste årens förändrade ägande- eller grupper som ska ha tävling eller match.

207 Ibid. 206 Intervju med Gunnar Wahlberg, 2008-03-11. 208 Intervju med Jörgen From, 2008-03-26

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 68 Detta menar Jörgen From bara är bra eftersom lokala föreningslivet och kommunen är bero- fördelningen av tider bör utgå ifrån att anlägg- ende av vilka företrädare de olika förening- ningen ska utnyttjas så maximalt som möjligt, arna har. för så många parter som möjligt.209 Föreningslivets mest framträdande önskemål är att kommunen i sina olika funktioner ska 3.2.2 Föreningslivets och allmänhetens rät- agera stöttande, men inte styrande. Bidrags- tigheter kontra fritidsförvaltningen ansvar strukturen bör således inte baseras på före- Diskussionen om föreningslivets och allmän- ningslivets agerande, utan ska utgå från före- hetens rättigheter kontra fritidsförvaltningens ningarnas egna önskemål och behov av stöd. ansvar är genomgående i intervjupersonernas Samordningen av anläggningar är en viktig utsagor. Generellt uttrycker sig föreningsföre- del av kommunens stöttande funktion och en trädarna i termer av föreningarnas rättigheter förutsättning för att mindre föreningar, som och kommunens ansvar, medan kommunföre- inte har möjlighet att driva egna anläggningar, trädarna å andra sidan är mer benägna att tala ska kunna bedriva verksamhet. i termer av kommunen som tillhandahållare, serviceorgan och möjliggörare och förening- Umeå kommuns företrädare ser å sin sida arna som brukare, genomförare och kravstäl- olika former av kommunala bidrag som en lare. Allmänhetens ställning och åsikter i möjlighet att stimulera ett önskat beteende hos frågan är osynlig i våra data, så när som på de föreningslivet, och därigenom skapa samma tillfällen då den omnämns av antingen kom- förutsättningar för alla barn och ungdomar att munens eller föreningarnas företrädare. delta i idrottsföreningarnas aktiviteter. Umeå kommun vill också främja en diskussion om Flera av intervjupersonerna talar om idrottsan- idrottens värdegrund och bidra till en imple- läggningar som en del av den samhällsservice mentering av denna på lokal nivå, och diskus- som en kommun bör tillhandahålla för invå- sioner förs om hur kommunala bidrag kan narna. Samtidigt som kommunen inte kan/bör användas som ett styrmedel i det arbetet. Det förvänta sig en avkastning på investeringar i saknas dock metoder för utvärdering av kom- anläggningar för breddidrotten, så är det en munala bidrag som styrmedel, något som håller investering som lönar sig i förlängningen. Före- tillbaka den utvecklingen. Det finns däremot en ningslivet har en stor potential att fostra och ambition hos kommunen att utveckla metoder integrera barn och ungdomar i kommunen. för att kartlägga medborgarnas aktivitetsvanor Det arbete som läggs ned ideellt inom före- och hur dessa är relaterade till olika parame- ningslivet motsvarar stora ekonomiska värden, trar, som ålder, kön och bostadsområde. menar man. Ur den synvinkeln är därmed investeringar i anläggningar ”billiga”. Flera av intervjupersonerna är också inne på att kommunens relation till föreningarna beror Gunnar Wahlberg, ordförande i Umeå Före- på föreningens karaktär, tradition och lokala ningsråd menar att föreningslivet i Umeå ställning. Till exempel menar Jörgen From har en bra relation till kommunen, framför att Umeå IK Konståkning drar fördel av att allt till Umeå Fritid. Relationens karaktär är vara en sektion i en framgångsrik förening dock beroende av vilka som jobbar i kommu- med ett varumärke som upplevs betydelse- nens nämnder och förvaltningar.210 Finns ett fullt för Umeå i marknadsföringshänseende. idrottsintresse bland kommunens företrädare Han menar också att kommunens relation till så gynnar detta föreningslivet, och tvärtom. föreningarna bör vara olika beroende på före- Omvänt gäller att förhållandet mellan det ningens karaktär. Är föreningen av elitkaraktär ska den betraktas som en näringsidkare bland

209 Ibid. andra av kommunen. Stöd i anläggningsfrågan 210 Intervju med Gunnar Wahlberg, 2008-03-11

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 69 ska då utgå ifrån att kommunen får avkastning på att det finns ett intresse från allmänheten på investerat kapital, till exempel genom ökade att åka skridskor i icke-organiserade/spontana skatteintäkter.211 former.213

I detta sammanhang beskriver Gunnar Wahl- Även Gunnar Wahlberg lyfter fram svårig- berg de mindre föreningarnas förväntningar heterna för privatpersoner att få tillgång till på kommunalt stöd. Han menar att mindre idrottsanläggningarna, men tycker samtidigt föreningar helt enkelt är vana vid att bli under- att föreningslivet ska prioriteras vid byggandet prioriterade, och därför förväntar de sig inte av nya anläggningar och fördelningen av tider i heller att få stöd i lokalfrågorna. Denna attityd befintliga.214 Denna åsikt delar han med Håkan kan dock baseras på en underskattning och Palm, arenachef för SkyCom Arena, som också okunskap om vilken hjälp det finns att få från är övertygad om att kommunen har denna Umeå Fritid, tror han.212 inställning i anläggningsfrågan. Ståndpunkten motiveras med att föreningslivets mervärde Från kommunens sida är man medveten om att skulle gå förlorat om verksamheten inte kunde alla föreningar inte behandlas lika i alla lägen. bedrivas på grund av lokalbrist. Föreningslivet Det finns föreningar som genom lång tradition bör istället satsa på att samordna aktiviteter för har blivit något av ett flaggskepp för Umeå de individer som vill motionera någon gång då som stad och därför behandlas annorlunda än och då. På det sättet skulle anläggningarna bli andra föreningar, vilket leder till orättvisor. tillgängliga också för denna grupp, men då i Ekonomiskt stöd till sådana föreningar ”mas- föreningslivets regi.215 keras ofta” i former av till exempel projekt, för att uppfattas som legitima. En aspekt på Från kommunens sida menar man att försök denna problematik ligger i relationen mellan har gjorts att nå allmänheten som brukargrupp bredd och elitverksamhet. Den tänkta drag- genom att ha så kallade allmänhetens tider i ningskraften i att ha ett elitlag i kommunen gör olika idrottsanläggningar. Dessa försök anses att elitverksamheten underhålls ekonomiskt på lyckade trots att det händer att den organise- olika sätt, trots att mindre bidrag till fler före- rade idrotten använder tiderna. På senare år har ningar förmodligen skulle göra mer nytta för det också diskuterats hur det går att aktivera de invånarnas aktivitetsgrad. grupper som av någon anledning inte använder anläggningarna. Enligt Hans-Christer Jonsson Ytterligare en aspekt på fördelningen av som sitter i fritidsnämnden (fp) är de spontan- kommunalt stöd är idrottsorganisationernas anläggningar som byggts ett resultat av den upplyfta ställning i förhållande till övriga idé- diskussionen.216 organisationer. Förutom att dessa sällan har lika starka förespråkare som idrottsföreningar, Enligt kommunföreträdarna är det största pro- så är deras stöd från centrala organisationer blemet i denna fråga att allmänheten per defi- inte alls lika starkt som idrottsföreningarnas. nition inte har några företrädare. Det resulterar När det gäller den icke-organiserade allmän- för det första i att det är svårt för kommunen heten anser Jörgen From att när det gäller att veta vilka behov som finns hos denna allmänheten som brukargrupp, så har kom- grupp. Det blir också svårt för fritidsnämnden munen ett solklart ansvar för att den gruppen att motivera varför en grupp som man inte vet får tillgång till de anläggningar som de själva vilka de är och vad de behöver ska bli priori- finansierat med sina skattepengar. Han tycker terade, samtidigt som föreningslivet har ett också att allmänheten är underprioriterad i skriande behov för sin ordinarie verksamhet. Umeås ishallar. Att de tider som är avsatta till allmänhetens åkning är så välbesökta tyder 213 Intervju med Jörgen From, 2008-03-26. 214 Intervju med Gunnar Wahlberg, 2008-03-11. 211 Intervju med Jörgen From, 2008-03-26. 215 Intervju med Håkan Palm, 2008-03-05. 212 Intervju med Gunnar Wahlberg, 2008-03-11. 216 Intervju med Hans-Christer Jonsson, 2008-04-19.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 70 Frågan kompliceras ytterligare av att ingen av föreningslivet. Det har också funnits en av kommunens förvaltningar har budgetan- politisk öppenhet när det gäller befintliga svar för att skapa så kallad ”oprogrammerad” anläggningar och skapandet av nya, och här verksamhet. Därmed överlåts ansvaret i stor har partitillhörigheten spelat väldigt liten roll. utsträckning till dem som bygger bostäder. Olika varianter har provats de senaste åren, Men med dagens prisläge på mark leder det till exempel att kommunen hyr in sig i lokaler, ofta till att byggentreprenörer prioriterar bostä- att föreningar bygger med hjälp av kommunen der istället för ytor till idrott och rekreation, eller att kommunen bygger själv. De olika lös- menar Hans-Erik Bergström. Han tycker att ningarna har dock inte utvärderats, och därför det kanske borde införas ett krav på att en viss vet inte kommunen vad som varit ekonomiskt yta av marken reserveras redan vid exploate- och fördelningsmässigt bra för föreningslivet. ringen.217 Den öppna attityden till olika former av lös- ningar har varit framgångsrik när det gäller att ta vara på det föreningsengagemang som finns. 3.2.3 Anläggningsfrågans utveckling och olika Det finns i varje fall inga krav på att lösning- modeller för ägande och drift arna ska se likadana ut. Det generella motivet I en ledare i Västerbotten Kuriren skriver till att andra aktörer (till exempel föreningar) det socialdemokratiska kommunalrådet Len- än kommunen ska sköta anläggningarna är att nart Holmlund, att alternativa driftsformer av dessa är bättre på själva driften, bland annat idrottsanläggningar är en del av reformeringen tack vare att de känner till anläggningen av den offentliga sektorn i Umeå. Om konkur- väl. Ideella föreningar kan dessutom driva rens ökar kostnadseffektiviteten ska verksam- en anläggning betydligt billigare, då de kan het konkurrensutsättas, motiverar han senare använda sig av ideell arbetskraft och inte heller sitt inlägg i debatten.218 Karin Hörnfeldt, som behöver följa samma lagar och regler som 221 är reporter på nämnda lokaltidning och som kommunen, menar Hans-Christer Jonsson. I följt anläggningsfrågan på nära håll under en Umeås fall har dock de fåtal anläggningar som längre tid, menar att inställningen grundar sig sålts eller lagts ut på driftsentreprenad inte på en politisk/ideologisk diskussion om vad påverkat kommunens kostnader för drift nämn- som är lämpligt för en kommun att äga. Här värt. Visserligen leder uteblivna investeringar menar Karin att en polarisering växt fram, där till minskade kapitalkostnader, men driftskost- vänsterpartiet är tydligt för kommunalt ägande naderna är ändå i stort sett desamma. men där övriga partier är tämligen överens om motsatsen. Det vill säga att kommunens uppgift De intervjupersoner som inte representerar borde utvecklas mot en mer stödjande funktion Umeå Kommun uppfattar det som att kommu- till skillnad från tidigare, när rollen var mer nen har en strävan att äga så få anläggningar dirigerande med ett omfattande ägande.219 som möjligt. Denna strävan tycks också sam- manfalla med ett önskemål från föreningslivet Enligt fritidschefen Hans-Erik Bergström att kontrollera flera anläggningar. Kenneth har det ekonomiska läget för Umeå kommun Lundberg, operativt ansvarig på IF Björklövens gjort att möjligheterna från kommunalt håll kansli, tror att föreningsdrift är något positivt att investera i idrottsanläggningar har mins- då det kan göra att man känner mer ansvar för kat.220 Då det ändå funnits ett stort behov av anläggningen och dessutom kan driva den mer 222 anläggningar från föreningslivets sida har kostnadseffektivt. En utökad föreningsdrift nya kreativa lösningar kommit till på initiativ kan dessutom ge ett större utrymme för kommunen att investera i nya anläggningar. Vid en

217 Intervju med Hans-Erik Bergström, 2008-04-03. försäljning eller överlåtelse av en anläggning 218 ”Visst köper Umeå kommun tjänster!”, Västerbottens-Kuri- är det dock viktigt att säkerställa att den nya ren, 25/6 2003. 219 Intervju med Karin Hörnfeldt, 2008-02-22. 221 Intervju med Hans-Christer Jonsson, 2008-04-19. 220 Intervju med Hans-Erik Bergström, 2008-04-03. 222 Intervju med Kenneth Lundberg, 2008-03-27.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 71 ägaren eller driftsentreprenören har den rätta lösningar. Tillkomsten av nya anläggningar kompetensen och organisationen för att driva har därför nästan uteslutande varit beroende en anläggning. Att knyta ett brukar-/anlägg- av föreningars förslag och initiativ. ningsråd till anläggningen, där alla brukare har var sin röst, kan vara ett bra sätt att se till Trots att det tidigare saknats initiativ från att eliminera orättvisor på grund av att en av näringslivet att bygga anläggningar, så tror brukarna är ägare, fortsätter Kenneth Lund- Håkan Palm och Gunnar Wahlberg att en helt berg. ny anläggning med privat ägare har stora möj- ligheter att lyckas som evenemangsarena. De Flera av intervjupersonerna är dock inne på att marknadsmässiga förutsättningarna finns i föreningsdrift är mer komplicerad och mindre Umeå menar man.225’ fördelaktig än man kan tro. Gunnar Wahl- berg menar att de föreningar som är så stora Hans-Christer Jonsson menar att de avtal som att de har anställd personal klarar av att driva skrivs mellan kommunen och en annan part en anläggning, men mindre föreningar är helt för att reglera ägande/drift av idrottsanlägg- beroende av att enskilda personer tar ett stort ningar tidigare har varit väl generösa. Detta ansvar för att ägandet/driften ska fungera.223 tros dock ha förändrats i och med att man fått Särskilt svårt blir det då fler föreningar än den erfarenhet av avtalsskrivande. Idag beror avta- ägande ska använda anläggningen, vilket är lens utformning dels på vilken anläggning det det vanligaste. gäller och dels på vilken aktör som är motpart. Förhandlar kommunen med en förening finns En annan aspekt som påpekas är att förenings- ett visst utrymme för generositet i avtalet, drift sällan eller aldrig innebär att de ägande/ medan en förhandling med en privat aktör är drivande föreningarna får tillgång till fler eller helt affärsmässig och därmed mycket hårdare bättre tider ens i den ”egna” anläggningen. från kommunens sida.226 I förhållandet till Anledningen till det är att ägande/drift av en privata ägare tror Hans-Erik Bergström också anläggning oftast förutsätter att kommunen att kommunen har en stor möjlighet att få köper så kallade blocktider. När kommunen gehör för sina önskemål om tider, då de flesta sedan fördelar dessa tider är det enligt deras aktörer är beroende av att ha kommunen som fastlagda fördelningsprinciper. Hans-Erik hyresgäst.227 Bergström menar att detta blir särskilt tydligt när föreningar vill bygga nya anläggningar. För När det gäller investeringar i befintliga anlägg- att föreningar ska få möjlighet att låna pengar i ningar och rena nyetableringar menar man bank krävs ofta ett avtal med Umeå Fritid som från kommunens håll att barn och ungdomar säkerhet, och därför blir också hyresavtalen är en klart prioriterad grupp och att det finns väldigt långa.224 Denna konstruktion gör att ett uttalat önskemål från kommunens sida att det inte blir någon större fördel för föreningar alla ska ha möjlighet att utöva sin idrott eller att äga anläggningar. Incitamentet till fören- fritidsaktivitet. Men det är inte alltid självklart ingsägande/-drift blir istället att föreningarna vilka barn och ungdomar som får sina behov har möjlighet att disponera anläggningen fritt tillgodosedda. I Umeå finns det en tradition under de tider kommunen inte hyr block. för lagidrotterna, dessa har också de starkaste När det gäller privat ägande och drift av idrotts- företrädarna enligt kommunens representanter, anläggningar, så menar man att den planerade något som tycks om inte avgörande, så i alla men ännu inte byggda simhallen är ett sällsynt fall väldigt fördelaktigt, vilket beskrivningen exempel på samarbete mellan kommunen och nedan tydliggör. näringslivet. Det har knappast funnits några initiativ från näringslivet att konstruera OPP- 225 Intervju med Intervju med Håkan Palm, 2008-03- 05 och Gunnar Wahlberg, 2008-03-11. 223 Intervju med Gunnar Wahlberg, 2008-03-11. 226 Intervju med Hans-Christer Jonsson, 2008-04-19. 224 Intervju med Hans-Erik Bergström, 2008-04-03. 227 Intervju med Hans-Erik Bergström, 2008-04-03.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 72 Umeå Fritids maktlöshet i frågor som rör för Umeå Kommun menar att anläggnings- idrottsanläggningar beskrivs som problema- strukturen inte är optimal. Det beror till stor tisk både av föreningsföreträdare och av före- del på att utvecklingen av anläggningsstruk- trädare för kommunen. Sådana frågor lyfts turen inte motsvarar utvecklingen i de olika nästan alltid från fritidsnämndens bord till bostadsområdena. Då anläggningstillgången kommunstyrelsen eller fullmäktige, med moti- till stor del styrs av antalet aktiva föreningar veringen att det är nödvändigt att samordna i området hamnar yngre stadsdelar på efter- näringslivets intressen med kommunens. I kälken. Exempel på detta är de relativt nya praktiken innebär det att fritidsnämnden har bostadsområdena Tomtebo och Ersboda. För begränsad möjlighet att påverka beslut som att motverka denna utveckling eller om möj- kommer att ha stor inverkan på deras möjlighet ligt hjälpa nya stadsdelar att ”komma ikapp”, att bedriva den fritidspolitik nämnden önskar, menar Hans-Erik Bergström att det är viktigt och som dessutom finns politiskt beslutad på att fritidsverksamheten finns med redan i fullmäktigenivå. Gunnar Wahlberg menar planeringen av ett nytt område, annars ris- att denna omfördelning av beslutsmakten i kerar man att bygga bort alla möjligheter till fritidsfrågor leder till att prioriteringar för- att bygga idrottsanläggningar i ett senare ändras.228 De som ”skriker bäst”, det vill säga skede.231 har de rätta argumenten och möjligheten att framföra dem till beslutsfattarna, har mycket Denna inställning hör också ihop med kommu- större chans att få sina behov tillgodosedda. nens vision att invånarna ska ha möjlighet till I en sådan situation, där det blir viktigt att ha idrott och rekreation i sitt närområde. Därför rätt argumentation vid sina påtryckningar gen- är det viktigt att boende i området kompen- temot kommunen, blir de mindre föreningarna seras vid tillfällen då idrottsanläggningar och förlorare. ytor för andra fritidssysselsättningar exploate- ras för exempelvis bostäder, något som nyligen I detta sammanhang kan sammanslutningar skett i fallen Gimonäs IP och Sandåkerns IP. såsom Umeå Föreningsråd spela en viktig Enligt Hans-Christer Jonsson tycks dock inte roll genom att föra mindre föreningar/idrot- planerna på framtida anläggningar följa denna ters talan gentemot kommunen, tror Gunnar logik.232 Den nya inomhusfotbollshallen pla- Wahlberg.229 Av denna anledning har Umeå neras till Nolia-området. En hall som företrä- Före-ningsråd initierat en lokalutredning som delsevis ska användas till innebandy förläggs ska bidra till en samlad bild av behovet av till Gammlia-området och friidrottshallen till anläggningar, men också av de grupperingar IKSU, det vill säga platser där det redan finns som arbetar för olika typer av anläggningar. idrottsanläggningar. Gunnar Wahlberg förkla- Gunnar Wahlberg tror att kartläggningen i rar avsaknaden av långsiktig planering som ett ett senare skede skulle kunna fungera som resultat av att Fritidsnämnden inte har tillräck- utgångspunkt för prioriteringen av nyetable- ligt stor budget för att besluta om investeringar ringar. För övrigt tycker Gunnar Wahlberg av den storlek som idrottsanläggningar ofta att kommunen vid en prioritering av nyin- innebär.233 vesteringar bör satsa på de anläggningar som sysselsätter flest personer, något annat är inte ekonomiskt försvarbart.230 3.2.4 SkyCom Arena – avkommunalisering De personer som intervjuats, som inte är före- som medel för att finansiera fler anläggningar trädare för kommunen, har svårt att urskilja en SkyCom Arena, tidigare Umeå Arena och kommunal planering eller strategi för anlägg- Umeå Ishall, är en ishockeyarena i Umeå som ningsstrukturen och för framtida investeringar fram till försäljningen i slutet av 2000 var en i anläggningar i kommunen. Även företrädare 231 Intervju med Hans-Erik Bergström, 2008-04-03. 228 Intervju med Gunnar Wahlberg, 2008-03-11. 232 Intervju med Hans-Christer Jonsson, 2008-04-19. 229 Ibid. 233 Intervju med Gunnar Wahlberg, 2008-03-11. 230 Ibid.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 73 kommunägd ishall av traditionell isladetyp. ter fanns representerade. Brukarrådets främsta Ishallen invigdes 1963 under namnet Umeå uppgift var att utifrån den fördelningsnyckel Ishall, och var då Sveriges tredje ishall. 2001 kommunen upprättat fördela ishallens istider. byggdes ishallen ut och taket lyftes till en kost- Vid sidan om denna reglering innebar avtalet nad av 43,5 miljoner kronor. I samband med också att köparen förband sig att tillhandahålla detta bytte ishallen namn till Umeå Arena. dagliga tider för allmänhetens åkning. Dessa I december 2004 köpte affärsmannen Leif tider kan arenabolaget därmed inte debitera Danielsson rättigheterna till ishallen med sitt någon hyresgäst för utan det ingår så att säga bredbandsföretag SkyCom och namnet änd- som ett villkor för det kommunala driftsbidra- rades till SkyCom Arena. Efter ägarbytet har get. arenan uppgraderats med nya stolar, mediakub, ny sarg och nytt kylaggregat inför säsongen I avtalet reglerades detta driftsbidrag, som 2006/2007. Arenan rymmer 6 000 åskådare kommunen förband sig att tillföra anlägg- vid ishockeymatcher. SkyCom Arena stod som ningen, till 6 miljoner kronor per år, plus en värd för en deltävling i Melodifestivalen 2004 årlig uppräkning enligt konsumentprisindex i och har, förutom ishockeymatcher, inhyst ett 20 år. En tid efter försäljningen återfördes en antal mässor, konserter och andra idrottseve- tredjedel av köpeskillingen till köparen som nemang.234 täckning för ett antal dolda fel som upptäckts i och med övertagandet. I samma veva tog Köpeskillingen beslutades i kommunfullmäk- kommunen även över arenabolagets banklån tige 1999 till 3 miljoner kronor, men det kom och sänkte på så sätt arenans räntekostnader att dröja fram till i slutet av 2000 innan köpet med cirka 500 000 kronor per år.237 Detta till slutligen slutfördes.235 Upprinnelsen till för- trots uppges kommunens kostnader för driften säljningen var att ishallens största hyresgäst, av anläggningen ha blivit 1,5 miljoner kronor IF Björklöven, ville genomföra förändringar, lägre per år i och med försäljningen, och dess- men då kommunen inte var beredda att gå utom slapp kommunen kostnaderna för de in med den investeringen påbörjades istället renoveringar som man förmodligen tvingats samtal om ägarbyte.236 Vid köpet bildades ett till inom några år.238 så kallat arenabolag som till 100 procent ägdes av föreningen, som därmed blev den köpande Beslutet i kommunfullmäktige om försäljning avtalsparten i köpet. föregicks av en diskussion i fritidsnämnden där en bred majoritet var för att behålla ishal- I och med att ishallen vid försäljningstillfället len i kommunal ägo.239 Visserligen var man även hade andra hyresgäster än IF Björklöven medveten om de stora investeringar som skulle (Motor Hockey, Tegs SK, UIK Konståkning, krävas de kommande åren men detta vägdes Hörnefors IF, Sävar IK, Trixa Hockey och upp av de farhågor man hade om försämrade Björklövens veteraner) reglerades i avtalet att styrningsmöjligheter. Sedermera gav den till- kommunen även efter försäljningen skulle ha tänkta köparen garantier gällande investeringar ansvaret för fördelningen av istider och att IF i storleksordningen 40 miljoner kronor om Björklöven därmed skulle få vända sig till kom- kommunen sålde anläggningen, och på så sätt munen för hyra av istider, precis som övriga skulle kommunen få en fräsch arena för alla hyresgäster. I samband med detta bildades hyresgäster och övriga besökare. Detta kom även ett så kallat brukarråd där alla hyresgäs- att bli huvudargumentet för kommunstyrelsen som lyfte frågan till fullmäktige och verkade 234 Intervju med Kenneth Lundberg, 2008-03-27. för att försäljningen kom till stånd. 235 Vid köpet hade vare sig föreningen eller det nybildade arenabolaget de resurser som krävdes för att genomföra köpet men då en av föreningens sponsorer, byggföretaget NCC, ställde upp som borgenär kunde medel lånas upp i bank. 237 Ibid. 236 ”Ishallen – en drömaffär för kommunen”, Västerbottens- 238 Ibid. Kuriren, 18/11 2005. 239 Intervju med Hans-Christer Jonsson, 2008-04-19.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 74 Andra argument som fritidsnämnden anförde kommunen att bygga två så kallade tränings- mot en försäljning var bland annat köparens ishallar, där intäkterna från försäljningen blev historia av betalningssvårigheter. IF Björk- grundplåten. På så sätt skapade försäljningen löven hade under flera år innan försäljningen indirekt fler isytor i kommunen, något som återkommande släpat efter med betalningen alla parter var rörande överens om behövdes. av hyra för istider i ishallen, och från fritids- Därigenom hade kommunen säkrat tillgänglig- nämndens sida tyckte man sig inte ha någon heten av isytor för andra aktörer än den som anledning att tro att betalningsförmågan skulle fick köpa den ursprungliga ishallen och därige- förbättras i och med ett övertagande. Visserli- nom med både hängslen och livrem sett till att gen skulle då kommunen inte bli drabbad av ingen skulle bli lidande av försäljningen. Med försenade eller uteblivna hyresintäkter men facit i hand har ingen blivit lidande av att en av skulle däremot ändå i slutänden ”sitta med hyresgästerna tagit över ägandet av ishallen, Svarte Petter på hand” om föreningen skulle mycket tack vare de avtal om tidsfördelning tvingas i konkurs, som Hans-Christer Jonsson och ansvar för fördelning som upprättades. i fritidsnämnden uttrycker det.240 Dessutom har de två nya ishallarna bidragit till att alla tidigare hyresgäster fått avsevärt fler Dessutom var nämnden av åsikten att drifts- istider. De mindre hyresgästerna har till och bidraget var frikostigt i överkant. Särskilt med fått en större del av kakan rent procentu- med tanke på att de utlovade renoveringarna ellt, vilket nog få hade kunnat förutse.242 I och skulle innebära att den faktiska driftskostna- med tillkomsten av de nya anläggningarna har den skulle minskas drastiskt. Om kommunen konståkningen fått i snitt 1,5 timmar mer istid behållit anläggningen i sin ägo skulle kommu- men framförallt ökad tillgång till de eftertrak- nens faktiska utgifter för anläggningen kunnat tade träningstiderna mellan 17.30 – 20.30. En bli mindre än det driftsbidrag man nu förbun- av de andra hyresgästerna uppger att de fått dit sig till. Visserligen hade en del kapitalkost- en fördubbling av sina träningstider och att de nader tillkommit på grund av investeringarna dessutom fått alla tider de önskat.243 De inter- kopplade till renoveringen, men samtidigt vjupersoner som talar om tillgången på istider skulle renoveringen i sig leda till en lägre kost- är alla överens om att tillkomsten av de nya nad för löpande drift, något som man i fritids- ishallarna, i förlängningen ett resultat av för- nämnden var överens om som mer ekonomiskt säljningen av Umeå Ishall, har fördubblat den fördelaktigt. totala tillgången på istider, vilket gynnar både större och mindre föreningar. Det tycks inte Även själva köpeskillingen hade man syn- längre föreligga en total bristsituation, endast punkter på, då restvärdet på anläggningen en viss brist på tillgång till attraktiva tider. var avsevärt större än köpeskillingen och då kommunen dessutom i efterhand gått in med När det gäller det avtal som upprättades mellan diverse punktbidrag och övertagit köparens Umeå kommun och det nybildade arenabolaget, lån för renoveringen. Nämnden hade nu fått som vid den aktuella tidpunkten ägdes av IF ytterligare argument för att försäljningen var Björklöven, råder delade meningar. När avtalet en för kommunen dålig affär. Däremot har skrevs reglerades vilka hyror som arenabolaget fritidsnämndens ursprungliga oro för sämre tilläts ta av olika aktörer för sina isytor. Men styrningsmöjligheter kommit på skam, enligt representanterna för föreningen och arenabo- Hans-Christer Jonsson.241 Dessutom hade för- laget menar att kostnaderna för att producera modligen inte några nya isytor kommit till om dessa isytor närmast skenat efter det, främst inte försäljningen blivit av. på grund av de kraftigt ökande elpriserna som nästan tredubblats. För i samband med försäljningen beslutade 242 Intervju med Kenneth Lundberg, 2008-03-27. 240 Intervju med Hans-Christer Jonsson, 2008-04-19. 243 “Slaget om istiderna över”, Västerbottens-Kuriren, 24/9 241 Ibid. 2005.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 75 frigöra resurser för nyinvesteringar. Dessutom Arenabolaget har, med anledning av dessa ger det föreningslivet bättre möjligheter att ökningar, vid ett flertal tillfällen försökt för- säkra tillgången till de ytor och anläggningar handla upp det kommunala driftsbidraget.244 de behöver för att bedriva sin verksamhet.249 Mellan 2000 och 2006 anger arenabolaget Även Håkan Palm är inne på samma linje och själva att kostnaderna stigit med 2,9 miljoner menar att det är en klar fördel för IF Björklö- kronor, något som man varken fått täckning för ven i det här fallet att äga ”sin egen hall”, som i driftsbidraget eller haft möjlighet att ta ut i han uttrycker det. Visserligen har arenabolaget hyra på grund av det upprättade avtalet.245 Ken- å sin sida en ambition att skapa intäkter från neth Lundberg, IF Björklöven, menar också att andra arrangemang än ishockey, men så länge det är ett problem att hyrorna är reglerade som det är föreningen som äger bolaget har de de är. Han nämner bland annat konståkningens väldigt stort inflytande över den planeringen lägre hyra som ett exempel, där de betalar 160 och kan på så sätt undvika krockar som skulle kr/timme medan andra föreningar betalar 265 kunna inträffa om en helt annan aktör ägde kr/timme trots att kostnaderna för arenabola- arenan. Dessutom har föreningen helt andra get att producera isytor inte blir lägre bara för möjligheter till sidointäkter från försäljning att det är färre som åker på dem. Arenabolaget och annat nu jämfört med tidigare.250 tycker naturligtvis inte att det är deras uppgift att sponsra konståkningens verksamhet. Däremot kan det rent principiellt byggas in en Chefen Håkan Palm lyfter också problemet del problem i de fall där ett näringsdrivande med att de reglerade hyrorna inte på något sätt företag går in som ny ägare, vilket är fallet i kan täcka kostnaderna, men att han samtidigt just denna situation. Förvisso har inte arenabo- förstår att de mindre föreningarna inte kan laget i detta fall upplevt några svårigheter med betala vilka hyror som helst.246 just detta, men Kenneth Lundberg menar ändå att det kan finnas grogrund för konflikter på Däremot kan inte arenabolagets ekonomiska längre sikt, då en av bolagets främsta uppgifter trångmål skyllas enbart på de ökade kost- är att täcka sina kostnader och helst generera naderna. I en granskning som Västerbotten vinst åt sina ägare. Kuriren genomförde 2005 framkommer bland annat att Umeå Arena AB dittills hade haft 42 Uthyrningen av isytor är den största intäkts- krav på sin största kund IF Björklöven för obe- posten för bolaget, men vid sidan om denna talda hyror anmälda hos kronofogden.247 Före- ingår det i affärsidén att även skapa intäkter trädarna för kommunen å andra sidan menar från andra arrangemang av typen konserter, att det är kommunen som dragit det kortare mässor och dylikt. I dagsläget är det inte reg- strået när avtalet upprättades. Det samlade lerat vilket utrymme bolaget har att exploatera intrycket är att kommunen lärt sig många läxor denna möjlighet, men rent hypotetiskt skulle i efterhand då tolkningsutrymmena i avtalet det kunna uppstå en dragkamp om tiderna utnyttjats till kommunens nackdel.248 i ishallen mellan förmodat lukrativa mäss- De ekonomiska trångmålen till trots tycker arrangemang och mindre intäktsbringande ändå Kenneth Lundberg rent generellt att konståkningsträningar. Han betonar att man utförsäljningar är rätt väg att gå i det större per- hittills inte känt av någon dylik problematik spektivet. Han menar att ett ökat föreningsan- men att den teoretiskt skulle kunna uppstå.251 svar lättar såväl ansvaret som det ekonomiska Däremot har förväntningarna på lukrativa åtagandet för kommunen, som på så sätt kan sidoarrangemang hittills kommit på skam. Arenachefen Håkan Palm menar att ambitio- 244 Intervju med Kenneth Lundberg, 2008-03-27. 245 “Ishallen begär högre bidrag” Västerbottens-Kuri- nen initialt var att ordna ett tiotal arrangemang ren, 1/6 2006. 246 Intervju med Håkan Palm, 2008-03-05. 249 Intervju med Kenneth Lundberg, 2008-03-27. 247 ”Arenabolaget har fått leva ur hand i mun”, Väster- 250 Intervju med Håkan Palm, 2008-03-05. bottens-Kuriren, 18/11 2005. 251 Intervju med Kenneth Lundberg, 2008-03-27. 248 Intervju med Hans-Christer Jonsson, 2008-04-19.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 76 per år som på så sätt skulle kunna balansera de anläggningar genom exempelvis allmänhetens förluster man uppger att man gör på att hyra ut åkning och dylikt.255 Här borde någon sorts istider. Men hittills har det visat sig svårt att allmändemokratisk princip gälla, som hindrar locka såväl artister som mässarrangörer i den föreningslivet och andra aktörer från att stänga utsträckning man hade hoppats på.252 ute medborgarna från de anläggningar som de själva varit med och finansierat via sina skatt- Den så kallade allmänheten nämns lika lite i sedlar.256 Gunnar Wahlberg tar tanken ett steg intervjuerna som i de kommunala dokument längre och menar, att egentligen gäller finan- som studerats. Det genomgående intrycket är sieringsfrågan hela föreningsverksamheten att de flesta intervjupersonerna över huvud eftersom den också till viss del är finansierad taget inte funderat i termer av föreningsorga- med skattemedel.257 From ser däremot inte niserad kontra egenorganiserad idrottsverk- finansieringsfrågan som någon egentlig mot- samhet; än mindre att det skulle finnas någon sättning mellan allmänheten och föreningsli- motsättning mellan dessa. Tvärtom uttrycks vet, särskilt inte när det gäller de föreningar det med all önskvärd tydlighet att det är för- som bedriver elitverksamhet. Om kommunen eningslivet som ska prioriteras framför löst kan se att ett ekonomiskt stöd till de lokala organiserade grupper eller den ofta icke-orga- elitföreningarna ger ökade skatteintäkter vore niserade allmänheten. Gunnar Wahlberg ser det ju bara ”korkat” att inte stödja dem, som exempelvis de nyare typerna av anläggningar han uttrycker det. Dessutom skulle kanske som börjat växa fram (näridrottsplatser och dessa ökade intäkter i förlängningen kunna skateboardramper) som märkliga priorite- användas till ett ökat stöd till breddidrotten. ringar från kommunens sida. Men samtidigt menar Gunnar att det är något sorgligt över det Det sammantagna intrycket av intervjuerna faktum att man som privatperson inte längre när det gäller anläggningsfrågan generellt kan boka en tennistid på egen hand, även om och SkyCom Arena mer specifikt är ändå, att han ser som självklart att föreningarna måste trots vissa mindre missnöjesyttringar är de prioriteras när det gäller fördelningen av allra flesta nöjda med rådande situation och tider.253 de senare årens utveckling. Det verkar också finnas en bred förståelse för varför allting Det huvudsakliga argument som anförs är att kanske inte blir som man har tänkt sig, men föreningslivets mervärde måste belönas på att alla inblandade aktörer ändå försöker göra något sätt. Om föreningsidrotten saknar lokaler sitt bästa för att skapa möjligheter och nå sam- kan de heller inte bedriva verksamhet, och då förstånd. går samhället miste om det föreningsidrotten har att bidra med. Även Håkan Palm är inne Något som efterlyses av några av intervjuper- på samma linje men med en annan argumenta- sonerna är dock mer kunskap om olika typer tion. Håkan menar att för att föreningar ska ha av ägarlösningar och finansiering, hur avtal en rimlig chans att planera sin verksamhet bör kan upprättas för att på olika sätt säkra fort- de också på förhand få veta vilka tider, ytor satt drift och rättvis tillgång och om olika sätt och anläggningar de kommer att få nyttja.254 att tänka när det gäller prioriteringar av olika idrotter, olika brukargrupper och fördelning Däremot kommer den så kallade allmänheten av ytor och tider. I dagsläget har specialidrotts- på tal när det gäller finansieringen av anlägg- förbunden stort inflytande över hur exempel- ningarna. Jörgen From menar till exempel att vis fördelningen av ytor och tider ska skötas. kommunen har ett självklart ansvar när det I fallet SkyCom Arena är det Svenska Ishock- gäller att säkerställa allmänhetens tillgång till 255 Intervju med Jörgen From, 2008-03-26. 256 Något intressant och mycket konkret som kan noteras i 252 Intervju med Håkan Palm, 2008-03-05. detta sammanhang är att debiteringen för istider i kommunens 253 Intervju med Gunnar Wahlberg, 2008-03-11. ishallar är 265kr/timme för skolor och föreningar men 370kr/ 254 Intervju med Håkan Palm, 2008-03-05. timme för övriga, d.v.s. allmänheten. 257 Intervju med Gunnar Wahlberg, 2008-03-11.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 77 eyförbundet som definierat i vilken ordning de ningen är att Umeå ska vara en ledande kraft olika serierna läggs och därmed hur istiderna för framtida regionala anläggningar och att för matcher fördelas. Denna prioriteringsord- epitetet som evenemangsstad ska förstärkas ning följer dessutom med när tiderna för trä- genom utbyggnad av anläggningar för dessa ning ska fördelas, vilket innebär att elit- och evenemang. I det perspektivet blir även den seniorverksamhet prioriteras framför bredd- för köparen gynnsamma försäljningen och den verksamhet och ungdoms- och juniorverksam- övriga hanteringen av Umeå ishall lättare att het. förstå.

Detta är inte något som ifrågasätts utan som Parallellt med denna ambition ryms i visions- tvärtom ses som något naturligt. Gunnar dokumenten en målsättning gällande invånar- Wahlberg går till och med ett steg längre och nas inflytande över sin närmiljö, men konkreta menar att dessa principer inte är något som insatser för att samla in åsikter för att möjlig- varken kommunen eller någon annan ska lägga göra detta inflytande lyser med sin frånvaro. sig i.258 Inte heller är det kommunens sak att Denna brist på uppföljning är genomgående i prioritera flickors och kvinnors idrottande och den kommunala fritidspolitiken. Bland annat tillgång till anläggningar eller att på andra sätt heter det att insatser för barns och ungas hälsa försöka styra föreningarnas verksamhet med ska prioriteras när resurserna är begränsade. hjälp av tilldelningen av aktivitetsbidrag. Men några dylika prioriteringar är svåra se i våra data. Samma förhållande gäller mellan ambitionen och realiseringen av en satsning 3.2.5 Sammanfattning och slutsatser Umeå på anläggningar som svarar mot omvärldens kommun krav på och behov av mångfald. Det gene- Umeå kommun har ett ambitiöst visionspro- rella intrycket är att ambitionerna är höga och gram när det gäller fritidsnämndens verksam- den politiska viljan lovvärd men att det allt het och lägger mycket resurser på kommunens som oftast helt saknas både uppföljning och idrottsföreningar och på de anläggningar kontroll. Fritidskontoret har visserligen både som behövs för att bedriva deras verksamhet. genomfört och aviserat flera så kallade bru- Däremot rapporteras av såväl fritidskontorets karundersökningar, men några konkreta kon- tjänstemän som föreningsföreträdarna en stän- sekvenser av dessa är svåra att spåra mer än i dig brist på ytor och anläggningar, men denna marginalen. upplevda brist har inte belagts med några konkreta data. Under 2000-talet har många De kvalitetsdeklarationer med tillhörande anläggningar tillkommit, och av nyhetsrappor- mätningar som fritidskontoret använder för teringen att döma är många anläggningssats- att styra verksamheten i sina anläggningar är ningar i vardande. även de lovvärda insatser för att kvalitetssäkra anläggningarna. Men problemet med dessa, i Så oavsett upplevd eller faktisk brist är kom- det tillgänglighetsperspektiv som vi anlägger, munen inriktad på många och stora investe- är att de varken handlar om tillgänglighet eller ringar för kommuninvånarnas idrotts- och riktar sig till de individer som inte för tillfället fritidsverksamhet. Mer eller mindre högljudda använder anläggningarna. Kommunen får via påtryckningar från föreningslivet återkom- undersökningarna goda kunskaper om bemö- mer med jämna mellanrum, men det framstår tande, ventilation, städning och iskvalitet men samtidigt som om frågan om nyinvesteringar ingen om hur brukarna upplever tillgänglighe- ändå har tillräcklig drivkraft inom det kom- ten till anläggningen ifråga. Inte heller säger munala styrets väggar. Detta kan delvis förstås dessa data något om kostnader, fördelnings- genom den viljeyttring som kan avläsas i de principer eller andra tillgänglighetsrelaterade kommunala visionsdokumenten, där målsätt- aspekter. Än mindre ger utvärderingarna någon 258 Ibid. information om hur den så kallade allmänhe-

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 78 ten upplever kvaliteten på dessa anläggningar, blir problematiken än svårare. särskilt inte ur ett tillgänglighetsperspektiv. När det gäller själva fördelningsprinciperna Kommunen betonar att det måste finnas alter- av ytor och tider finns det klart uttalade mål- nativ för de barn och ungdomar som inte att- sättningar att prioritera gruppen barn och raheras av befintlig idrottsverksamhet, liksom ungdomar. Här talar de nedtecknade fördel- för dem som tappar intresset när alltför stora ningsprinciperna sitt tydliga språk. De finns satsningar har krävts. Men det är fortfarande uttalat i visionsdokumenten att tid ska avsättas föreningsidrotten som beläggs med ansvaret för så kallade motionsbetonade verksamheter, för att ordna alternativ när elit- och tävlings- det vill säga ej tävlingsinriktad verksamhet, verksamhet inte längre attraherar eller är men även här visar våra data hur utrymmet möjlig. för exempelvis allmänhetens åkning är mycket begränsat samt att utrymmet ytterligare När det gäller alternativ för nämnda barn- och begränsas av föreningar som använder tiderna ungdomsgrupper har kommunen också agerat som extra träningstider. Dessutom debiteras på egen hand utan inblandning av förenings- den grupp som kallas privatpersoner avsevärt idrotten. Näridrottsplatser och hälsostigar är högre taxor än föreningar och skolor för hyra konkreta insatser inte bara för den icke före- av tider i de anläggningar som kommunen ningsanslutna barn- och ungdomsgruppen utan administrerar. Denna prioritering är visserli- också för den vuxna föreningslösa allmänhe- gen analog med det sätt som den föreningslösa ten. Effekterna av dessa satsningar har till viss allmänheten omtalas i visionsdokumenten, där del utvärderats när det gäller näridrottsplat- föreningslivet är den primära målgruppen och serna specifikt, men de eventuella effekterna privatpersonerna den lägst prioriterade, men i av hälsostigarna har man ingen kunskap om. ett ”idrott åt alla-perspektiv” visar all tillgäng- Satsningarna är inte heller stora i relation till lig forskning att föreningsidrotten inte når alla de resurser som årligen läggs på att ordna ytor medborgare. och faciliteter för föreningsidrotten. Kostna- den för exempelvis näridrottsplatsen på Tegs Här kan vi dock se ett reellt problem som även centralskola kan nästan likställas med driftsbi- lyfts fram av föreningsföreträdarna, kommun- draget för ett år till ishallen. företrädarna och arenaansvariga. Idrottsföre- ningars verksamhet bygger nästan uteslutande Men satsningarna måste ändå ses som tecken på regelbundenhet avseende tider för träningar på ett nytt sätt att tänka kring fritidsverksamhet och matcher. När det gäller matchtillfällen reg- över huvud taget och med avseende på tillgång leras tidpunkterna och regelbundenheten dess- och tillgänglighet i synnerhet. Nytänkandet till utom av andra yttre faktorer som föreningarna trots understryker ändå kommunföreträdarna har begränsat inflytande över. Dessa krav svårigheterna med att nå den icke föreningsan- på regelbundenhet, som ofta tar sig uttryck i slutna allmänheten. ”Vi vet helt enkelt inte vad termer av en given träningstid exempelvis mån- de vill,” som kommunföreträdarna uttrycker dagar och onsdagar över en hel säsong, är inte det. Här bedöms alltså föreningars möjligheter helt enkla att kombinera med andra gruppers att involvera de icke föreningsanslutna i sina önskemål om drop-in möjligheter. Ekvationen verksamheter som bättre än kommunens möj- kompliceras ytterligare av det faktum att det är ligheter att få in önskemål om vilka ytor och brist på tider i hallar och på anläggningar. Det faciliteter de icke föreningsanslutna önskar. blir helt enkelt svårt för dem med ansvar för Dessa satsningar är dock fortfarande att fördelning av tider att avsätta tider för drop-in betrakta som marginella företeelser. Utbudet aktiviteter samtidigt som idrottsföreningar står av anläggningar, faciliteter och ytor definieras i kö för dessa tider. När det dessutom finns ändå av idrottsgrenars lokala tradition och kul- uppenbara problem med att utnyttja dessa tider turella förankring. Denna logik förstärks för- lika effektivt med avseende på antal utövare modligen ytterligare av kommunens ambition

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 79 att få hög utväxling på sina resurser, det vill Även om det framförs goda argument för att säga att resurserna ska satsas på de anlägg- såväl kommunen som föreningar och privata ningar, ytor och faciliteter som kommer flest aktörer borde både äga och driva idrottsan- till godo. I det perspektivet blir också resurs- läggningar verkar det ändå som om alla tycker fördelningens slagsida åt föreningslivet en att det vore bäst om någon annan än den för naturlig konsekvens. Ambitionen om högsta tillfället tillfrågade ägde och/eller drev anlägg- möjliga utväxling tillsammans med fotbollens ningen. I fallet SkyCom Arena är visserligen kulturella förankring och stora skara utövare alla inblandade överens om att ägarbytet var talar sitt tydliga språk i förteckningen över lyckat och att konsekvenserna av försäljningen kommunens idrottsanläggningar. på många sätt bedöms som gynnsamma. Men kommunföreträdarna menar ändå att det bästa När det gäller frågan om ägande- och drifts- nog hade varit om ishallen hade förblivit kom- former specifikt är det både klart uttalat och munalägd. Företrädaren för IF Björklöven är synbart på andra sätt i våra data att kommunen också nöjd med hur det har blivit, men menar strävar efter att fler föreningar ska äga och/ samtidigt att kommunen är bättre rustad att eller driva de anläggningar de använder för klara av den ekonomiska osäkerhet som ägan- sin verksamhet. Kommunen själv tar däremot det innebär. inga egna initiativ till några sådana ägarbyten eller förändrade driftsformer utan där ligger Just den ekonomiska osäkerheten är också så att säga bollen hos föreningarna. I de fall något som Fritidsnämndens representant påta- föreningar uttrycker önskemål om förändrade lar som en av faktorerna som faktiskt talade ägande- och driftsformer kan kommunen tänka för en försäljning av ishallen. Svårigheterna sig att avveckla sitt ägande och/eller ansvar med att få in hyran från den största hyresgäs- för driften. Fritidschefen menar att i den mån ten upplevdes innan försäljningen som ett stän- kommunen haft någon konkret strategi för digt återkommande problem, som i flera fall idrottsanläggningars ägande och drift är den innebar att kommunen fick skjuta till resurser. att ”alla blommor ska få blomma”. Detta problem har man förvisso blivit av med i och med försäljningen, men kommunen har Däremot, eller kanske just därför, förekom- ändå på andra sätt tvingats skjuta till resurser mer det inga uppföljningar kring effekterna av för att de nya ägarna inte ska gå omkull. genomförda ägarbyten eller förändrade drifts- förhållanden. Inte heller verkar de aktörer som Kostnaderna för att driva ishallen har heller är inblandade reflektera över att det skulle inte blivit mindre för kommunen i och med innebära några konsekvenser för tillgång och/ försäljningen, något som var ett av argumenten eller tillgänglighet. De reflektioner som görs för försäljning. Fritidsnämndens representant är snarare kopplade till de ekonomiska ramar menar att driftsbidraget är så pass väl tilltaget som omger de fall av förändrade ägande- och att kommunen själv skulle ha kunnat driva driftsförhållanden som förekommit. Det är ishallen för samma pengar. Intäkterna från även de ekonomiska spörsmålen som ägnas försäljningen skulle dessutom inbringa medel mest uppmärksamhet i intervjuerna med som kommunen skulle använda för nyinveste- inblandade parter. ringar, men då köpeskillingen i slutändan blev så låg och driftsbidraget så pass högt är det tveksamt om det verkligen var någon vinst att Ekonomin i att äga och/eller att driva idrotts- tala om. Särskilt i relation till vad det kostar att anläggningar är föga överraskande inte särskilt investera i nya isytor. god, och det är även detta som framstår som den enskilt största anledningen till att frågan Vår bedömning är att såväl köpeskilling, om vem som ska äga och/eller driva en idrotts- driftsbidrag, återbetalning för dolda fel, bor- anläggning bollas mellan de olika parterna. gensåtaganden och andra insatser har varit

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 80 fördelaktiga för köparen, men trots detta känner sig både arenabolagets och förening- ens representanter som förlorare på affären. Här är det de ökade kostnaderna för driften och det faktum att de nya ägarna inte tillåts sätta hyresnivåerna själva som pekas ut som de stora jobsposterna. Representanten för IF Björklöven menar att mer kunskap om hur avtal ska utformas behövs. Han får medhåll av kommunföreträdarna, även om motiven inte är desamma.

Men som vi tidigare påpekat är inblandade parter ändå i huvudsak nöjda med det för- ändrade ägande- och driftsförhållandet. Det så kallade brukarrådet fungerar väl och alla tillfrågade känner att de har möjlighet att göra sin röst hörd. Det råder även en bred samstäm- mighet om fördelningsprinciperna och det sätt som bokning och uthyrning sköts.

Slutligen en sista reflektion om försäljning kopplat till tillgänglighet: Det förefaller som om det byggs in en problematik i detta nya ägandeförhållande när kommunen ändå vill fortsätta att säkra tillgänglighet för de allt mindre resursstarka föreningarna. Dels blir den nya ägaren lidande av att den inte tillåts ta ut täckning för de kostnader de har för att producera, i det här fallet isytor, dels uppstår det oenighet om storleken på driftsbidraget, som är tänkt att täcka upp för det intäktsbort- fall som uppstår som en följd av de, av kommunen, fixerade hyrorna. Med de data vi har för handen är det givetvis svårt att spekulera om hur det sett ut med ett annat sätt att reglera intäkter och tillgänglighet. Men det är ändå lockande att tänka sig en alternativ lösning, där de nya ägarna tillåts ta ut marknadsmäs- siga hyror men kommunen istället för att bistå med driftsbidrag lägger resurserna som bidrag till de föreningar som vill hyra in sig i anlägg- ningen. Det är först med en sådan lösning man kan tala om den konkurrensutsatthet som kom- munalrådet efterlyser i sitt uttalande. Med en dylik lösning skulle kommunen också kunna styra mer över vilka typer av verksamheter man vill premiera.

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 81 grupper som inte längre tilltalas av organiserad föreningsidrott ska lockas tillbaka. Kanske 4. Konklusion börjar Engströms forskningsresultat från 1989 I detta avslutande kapitel gör vi en samman- få genomslag. Här framträder näridrottsplat- ställning av våra resultat och en presentation ser, motionsprojekt, hälsoprojekt etcetera som av våra slutsatser. Vi ska också avslutningsvis just det nytänkande forskningen är överens om peka ut vad vi menar krävs i forskningsväg för behövs för att få mer varaktiga förändringar att kunskaperna i ”anläggningsfrågan” ytterli- till stånd. gare ska kunna breddas och fördjupas. Vi kan också se en klart ökad medvetenhet i de styrdokument som studerats. I jämförelse med äldre dokumentation är det slående hur 4.1 Engagerade idrottsintressenter åtminstone retoriken under 2000-talet svängt och hårt ideellt arbetande förenings- mot betydligt mer folkhälsobetonade ton- människor gångar, och till viss del även mot en ökad beto- Föreliggande rapport är ett resultat av den ning av svaga gruppers särskilda behov. I viss motion som Smålands idrottsförbund ställde mån visar man även prov på en medvetenhet till Riksidrottsmötet 2005. I motionen fanns om skillnaderna mellan föreningslivets och ett underliggande antagande om att förändrade allmänhetens behov. Men fortfarande nämns ägar- och/eller driftsförhållanden av idrottsan- den så kallade föreningslösa allmänheten i läggningar skulle kunna påverka tillgänglighe- sista hand, om den nämns överhuvudtaget. I ten till dessa negativt. Enskilt föreningsägande båda de studerade kommunerna beläggs dess- misstänktes förfördela andra föreningar och utom icke-organiserade privatpersoner med ett privat ägande riskerade att förfördela såväl den högsta taxan för hyra av anläggningar. föreningslivet som allmänheten, menade man. Med denna oro som utgångspunkt var det lätt Den ökade medvetenheten syns även i ambi- att förvänta sig misstro hos de aktörer som tionerna att öka kunskapsackumuleringen. intervjuats och allmänt pessimistiska ton- Föreliggande rapport är ett exempel på detta. gångar i datamaterialet. Denna farhåga har Kommunerna har också själva uppmärksammat delvis kommit på skam. Visserligen finns det bristen på djupare och mer stringenta besluts- uttryck för att de olika parterna känner sig för- underlag och aviserat ett flertal så kallade bru- bisedda och förfördelade i anläggningshänse- karundersökningar för att öka kunskapen om ende, där skulden ofta skjuts mot någon annan. behov, önskemål, nyttjandegrad, utformning och placering med mera. Det återstår att se om Men det finns också återkommande uttryck dessa ambitioner realiseras framöver. för ett utbrett samförstånd kring svårigheterna med ett varierat anläggningsutbud som ska Såväl skriftlig dokumentation som våra inter- tilltala alla. vjuutsagor vittnar om hur kreativiteten flödar bland intressenterna. Viljan att få till ytor och Inga av de tillfrågade är oense angående den anläggningar för fritid och idrottsutövande ”idrott åt alla”, som staten satt upp som mål- aktiverar en närmast häpnadsväckande upp- sättning för sitt stöd till idrotten och RF som finningsrikedom hos engagerade kommun- mål för sin verksamhet. Det är snarare slående företrädare, initiativrika företagare och hårt hur stark viljan att bibehålla eller rent av utöka arbetande eldsjälar i föreningslivet. Helt klart ett stort och rättvist idrottsstöd är, vilket vi såg är att faciliteter för fritid och idrottsutövande uttryck för redan i forskningsgenomgången värderas högt av alla inblandade, låt vara med där såväl RF som Kommunförbundet föresprå- skiftande bevekelsegrunder, och att den oro kade en mer rättvis fördelning. Många goda som Moen såg ta fart under koncentrations- idéer har också framkommit om hur nya grup- perioden 1975-1990 består. Ängslan över att per ska stimuleras till idrottande och hur de inte få tillgång till användbara ytor och tider

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 82 tvingar mer eller mindre fram idéer om alter- fallstudier, men också genom granskningen av nativa lösningar. respektive kommuns anläggningsbestånd. Många av idéerna har också realiserats. Umeå Här kan vi däremot urskilja en viss skill- med flera kommuners ”låt alla blommor nad mellan de två studerade kommunerna, blomma-princip” kan antas utgöra en viktig där Umeå kommun ligger lite i framkant när förutsättning för detta. I det sammanhanget det gäller sina kvalitetsmätningar. Dessa är blir SkyCom Arena ett exempel på hur närings- måhända en konsekvens av kommunens stor- livets intresse, som är dokumenterat utbrett i stadsambitioner, men alldeles tydligt också vår forskningsgenomgång, medverkat till att ett uttryck för Sjöbloms revitaliseringsfas. få alternativa lösningar till stånd. I SkyCom- Fortfarande hämtas dock ingen information exemplet var det dessutom en lösning som in från de grupper som inte uppehåller sig i de medverkade till att frigöra kommunala resur- undersökta anläggningarna. Detta är i ett kom- ser som kunde användas till andra idrottsan- munalt perspektiv till viss del förståeligt med läggningar, låt vara att våra resultat visar att tanke på hur mycket enklare det måste vara att kausaliteten i just det fallet inte var riktigt så lyssna på och förhandla med den välorganise- enkel som de iblandade själva hävdade. rade idrottsrörelsen än att identifiera de behov och önskemål som den icke-organiserade all- SkyCom Arena framträder även som en kon- mänheten har. Men inte desto mindre är det ett kretisering av de tre, av Sjöblom identifierade, problem, menar vi, när den uttalade ambitio- politiska strategier som karaktäriserat den nen hos kommunerna är att tillhandahålla lika svenska anläggningsutbyggnaden under efter- möjligheter åt alla kommuninvånare. krigstiden: Breddningsstrategin, såtillvida att kommunen sålde av anläggningen för att få För föreningslivet, å sin sida, sätter lockelsen i fler anläggningar till stånd; prestigestrategin, att äga och/eller förvalta sin egen anläggning såtillvida att kommunen genom affären kunde käppar i hjulet för ”idrott åt alla-ambitionen”. ge flaggskeppet bättre förutsättningar för För att säkra tillgängligheten till idrottsytor fortsatt verksamhet; rationaliseringsstrategin, såtillvida att kommunen trodde att totalkost- bör varje förening driva en anläggning, vilket naden för anläggningen skulle minska genom ställer höga krav på såväl tillgång till arbets- försäljningen. (Våra slutsatser om de reella kraft som på förmågan att agera arbetsgivare. effekterna av försäljningen återkommer vi till Detta i sin tur kräver en stabil ekonomi, där i nästa avsnitt). bidrag av olika slag är betydelsefulla. För att få tillgång till bidragen krävs vidare en kvalitets- På vägen mellan ambition och utförande säkrad barn- och ungdomsverksamhet, men händer det emellertid något. Vi kan än så länge även andra så kallade kravmärkta tjänster. inte se att kommunerna i våra fallstudier svarat Dessutom behöver föreningen ett slagkraftigt på frågan som Ulf Blomdahl och Stig Elofsson representationslag, som kan attrahera sponso- ställde när det gällde utformningen av anlägg- rer, vilket i sin tur återigen ställer krav på en ningsbeståndet i Stockholm stad: När tänker stabil ekonomi för att kunna attrahera ledare, kommunen lyssna på sina primära målgrup- spelare och talanger. Sist men inte minst för- per, barn och ungdomar? Inte heller har man väntas föreningen bedriva en väl fungerande hörsammat andra forskares efterlysningar av verksamhet för sin förhoppningsvis breda förändrade prioriteringar gällande kvinnors, men förmodligen krävande medlemsbas. Utan pensionärers samt sämre bemedlade gruppers att ha tillgång till rikstäckande data bedömer och icke-organiserade gruppers behov och vi det som en minst sagt svår ekvation för önskemål i någon större utsträckning. Dessa det absoluta flertalet av landets idrottsfören- slutsatser drar vi främst på grundval av att ingar att lösa, vilket även poängteras av Hans kommunerna i våra fallstudier inte samlat in Strandell och Ulf Backlund i deras inlaga om den typen av information överhuvudtaget, anläggningsråd. vilket även lyfts fram i Fahléns och Books

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 83 Föreningsdriften är på snabb frammarsch i trädare för samtliga intressen aktiveras på ett Sverige, och många, inklusive undertecknade, tidigt stadium i processen, och att kommunen menar att detta är positivt. Men vi vill ändå tydligt tar på sig rollen som allmänhetens före- resa ett varningens finger. För det första indi- trädare. Här framträder landsbygdsinitiativen kerar forskning att kommunernas kostnader vid i Norrtälje som synnerligen lyckade, särskilt föreningsdrift inte alls minskar i den utsträck- när det gäller att engagera allmänheten och det ning man hoppats på, då driftsbidragen fort- annars svårlockade näringslivet. Först här kan sätter att vara höga, samt att de driftsansvariga man tala om tillräckliga förutsättningar för att föreningarna inte alls får tillgång till fler och balansera ”den starkes rätt”, som Tangen pratar bättre tider, eftersom kommunen köper block- om, och i slutändan åstadkomma en idrott åt tider i anläggningen och fördelar dem på eget alla. vis (vilket är helt nödvändigt i de allra flesta fall för att få anläggningen att gå runt). För det andra: Ideell föreningsdrift påstås kunna leda 4.2 Ekonomisering och kunskaps- till lägre totalkostnader och större engage- brist – styrmekanismer och struktu- mang, och till en person- och lokalkännedom rella hinder som i sin tur kan underbygga demokratin och Det finns alltså gott om ambitioner och bra förbättra medborgarservicen. Samtidigt är föredömen bland idrottens intressenter, såväl forskarna överens med många föreningsledare bland de som uppför anläggningar som bland om att det ideella engagemanget totalt sett dem som förvaltar och utnyttjar dem. Mottot minskar, att det blir allt svårare för förenings- om en idrott åt alla är deras vision, och med livet att engagera ledare och medlemmar på den vilja och de målsättningar de uttrycker ideell basis, och att kostnaderna för förening- borde det inte vara svårt att skapa ökad tillgång arna dessutom hela tiden ökar och gör det svårt och tillgänglighet och att få ännu fler svenskar att hålla budgetarna i balans. Om inte kommu- att lockas till idrottsutövande i olika former. nernas anläggningsstöd och/eller näringslivets Det skulle alla tjäna på. Men forskningen visar sponsring ökar i samma takt så återstår bara tyvärr något annat, att idrottsutövandet bland att höja medlems- och/eller brukaravgifterna, vissa samhällsgrupper alltjämt är lågt och att om man ska orka driva personalintensiva och en del utnyttjar resurser i betydligt mindre dyra anläggningar. Detta torde dock leda till utsträckning än andra. Varför har vi, trots alla sämre tillgänglighet för många potentiella goda intentioner och eldsjälar, inte nått längre idrottsutövare. Å andra sidan menar en del att avseende ett mer jämlikt resursutnyttjande det också kan finnas en poäng med att fören- gällande tillgång till idrottsanläggningar och ingsmedlemmar och andra brukare får betala tillgänglighet till attraktiva ytor och tider? allt högre avgifter för att konsumera idrott. Det skulle göra dem mer medvetna och mer Vi menar att det till stor del kan förklaras av benägna att följa upp och ställa krav på vilka det ekonomiska tänkande som numera genom- verksamheter som verkligen bedrivs. Sedan syrar idrotten på alla nivåer, och den kunskaps- kunde ju kommunerna istället subventionera brist som fortsätter att råda och hänvisa till, sämre bemedlade grupper mer. trots den växande forskningen på området, de centrala samverkansorgan som tillkommit för Vår samlade bedömning är att det inte råder att samla information och förmedla den vidare, något tvivel om idrottsintressenternas välvilja, och de undersökningar som genomförts på men att det också finns strukturella förhållan- kommunal nivå och som i det närmaste uppvi- den som krånglar till det hela. För att underlätta sar konsensus i sina resultat. Enligt vårt sätt att vid föreningsdrift, där kommunen är inblan- tolka det kan ekonomiseringen och kunskaps- dad som ansvarig på ett eller annat sätt, som bristen, som i intervjumaterialet inte sällan huvudman, uppdragsgivare eller bidragsläm- gestaltar sig i en uttryckt ”maktlöshet”, bäst nare, tycks det vidare vara av stor vikt att före- förstås och behandlas som mer eller mindre

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 84 dolda styrmekanismer och strukturella hinder än den på riksnivån, att även idrotts- (för uppnåendet av en idrott åt alla). Innan de utbudet i första hand bedöms och kan åtgärdas måste de och deras effekter med- planeras efter ekonomiska mallar vetandegöras för alla inblandade. och med ekonomiska effektivitets- mått. Frapperande ofta säger till Den samtida forskningen och våra egna fall- exempel idrottsansvariga att de ”vill studier, i kombination med de erfarenheter som få en hög utväxling på sina satsade framkommer hos politiker, tjänstemän och för- resurser” (eller motsvarande), det vill bunds- och föreningsföreträdare i media, visar säga att resurserna ska satsas på de bland annat följande: anläggningar, ytor och föreningar som gynnar kommunen i marknads- • Det framgår med önskvärd tydlighet föringshänseende, alternativt på de att den kommunala realpolitiken är som kommer flest till godo. Men svårplanerad och ofta styrd av eko- detta är ju inte detsamma som att nomiska realiteter. Som till exempel sträva efter att alla ska få tillgång. när det gäller snabba ekonomiska • När anläggningsutbudet i och med neddragningar, som oftare drabbar kommunernas marknadsanpass- det oreglerade idrottsområdet än ning har koncentrerats i rationalise- andra reglerade kommunala verk- rings- och effektivitetshänseende, samheter, eller, mer specifikt, när har reslängden för många potentiella Holmens pappersbruk, som är idrot- idrottsutövare ökat och därmed tens största mecenat i Hallstavik, också behovet av kommunikationer. tvingas minska sitt samhällsstöd på Detta har framför allt missgyn- grund av ekonomisk kräftgång och nat landsbygden. Det har också de Norrtälje kommun måste ta över alla konstaterade lägre anläggnings- större idrottsanläggningar som inget investeringarna på landsbygden annat företag eller föreningslivet vill visavi tätorterna. I storstäderna har ta över. platsbristen bidragit till att anlägg- • Idrotten finns sällan med när kom- ningstätheten bland invånarna munledningarna diskuterar fram- förblivit lägre än i övriga landet; tidsfrågor och planerar för framtida man har byggt många anlägg- expansion och utbyggnad. Detta ningar men inte så många som man trots att de flesta tycks vara överens önskat. På landsbygden har istället om dess viktiga bidrag till att forma anläggningsmångfalden och därmed attraktiva lokala miljöer, som skapar idrottsutbudet blivit mindre. goda förutsättningar för inflyttning • De nya, stora anläggningar som och, i förlängningen, ett utvecklat byggs i representationsidrotts-, näringsliv. Idrotten genererar inte publik-, PR- men även i breddidrotts- tillräckligt mycket direkta intäk- syfte har kostat kommunerna mycket ter och uppfattas därmed inte som pengar, vilka ofta har fått skaffas ”livsviktig”, lyder vår tolkning. Men fram genom ökade kostnader för när idrottsanläggningar inte planeras dem som velat använda kommunens långsiktigt blir kortsiktiga lösningar anläggningar och/eller via omfördel- och ogenomtänkta förslag ofta sty- ningar och omprioriteringar i kultur- rande. och fritidsbudgetarna. Dessutom • Det är tydligt att kommunerna bedri- finns ju alltid en alternativkostnad ver en idrotts- och anläggningspoli- för allt det som inte blev genomfört tik som är betydligt mer pragmatisk men som kunde ha genomförts om

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 85 pengarna använts på annat sätt. det man utlovat. Istället fortsätter allt Detta resoneras det sällan kring. i gamla banor. • Vid utbyggnaden av nya, stora • Bara att underhålla det befintliga anläggningar är uppfinningsrike- anläggningsutbudet kostar det domen stor när det gäller att få ned offentliga stora summor. När detta totalkostnaden. Samtidigt är alla utbud dessutom är åldrat och i stort parter inriktade på att verkligen få behov av renovering ökar summorna arenan – den nya infrastruktursats- och prioriteringar blir nödvändiga. I ningen – uppförd. Ofta har det visat brist på samlad kunskap får upp- sig att det senare engagemanget till skattningar då utgöra beslutsunder- slut tagit överhanden och lett till att lag. Men när behov och efterfrågan slutkostnaderna för projektet som uppskattas utan fungerande redskap, helhet blivit betydligt högre än man som kan fånga upp många intressen- budgeterat för. ters röster, blir det ofta de med goda kontakter och de som skriker högst • Hårt ekonomiskt ansträngda kom- som får mest. muner upplever stora ekonomiska fördelar och demokratiska förtjäns- • Få kommuner har tagit fram detal- ter med privat ägande och drift. Men jerade idrottspolitiska handlings- när anläggningsutbudet i allt större program där det framgår vilka utsträckning övertas av företag och målsättningarna med idrotts- och föreningar och börjar drivas på kom- anläggningspolitiken är, hur dessa mersiell grund, ökar också brukar/ ska uppnås och hur det ska kunna deltagaravgifterna. Det gör de även kontrolleras att de har uppnåtts. Då när kommunen minskar sitt totala blir det svårt att veta vad som verk- anläggnings-/föreningsstöd (inklu- ligen gäller, att korrigera eventuella sive subventioner) och klubbarna felaktigheter och att ställa ansvariga själva måste bära en större del av till svars. kostnaderna. • Få uppföljningar kring den förda • När anläggningschefer har i uppdrag idrotts- och anläggningspolitiken att i första hand se till att ekonomin har överhuvudtaget genomförts i fungerar, kommer inte tillgänglig- de kommuner som djupstuderats. hetsaspekterna högst på dagord- Ägande- och driftsformer, stödfor- ningen. Då måste någon annan ta mer, kontrakt, genomförda projekt på sig att planera för och följa upp etcetera blir sällan genomlysta och dessa, företrädelsevis kommunen. utvärderade. Det mesta tyder på att Såvida man inte delegerar arbetet till ”hjulet ständigt uppfinns på nytt” någon annan, men då måste denne och att samma misstag görs gång på andre kontrolleras för allmänhetens gång. räkning. • Kommunerna i våra fallstudier har • En omläggning av anläggnings- initierat och också genomfört en del strukturen skulle medföra stora fritidsvane- och/eller brukarunder- omställningskostnader, och efter- sökningar under 2000-talet. Men som det ändå inte är säkert att man undersökningsmetoderna är klart kunnat svara upp mot den nya efter- bristfälliga, till exempel saknas kon- frågan på anläggningar när anlägg- sekvensbeskrivningar, och frågorna ningsbeståndet väl breddats, drar sig är ofta irrelevanta ur ett tillgäng- ofta kommunerna för att genomföra lighetsperspektiv. Resultaten ligger

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 86 därtill sällan till grund för något för- förlorade (man har faktiskt inget emot att bli ändringsarbete, trots att de föränd- kontrollerad), torde det nu vara ännu viktigare ringar som ändå har genomförts med än någonsin tidigare för kommunen, som är hänvisning till undersökningarna en av få aktörer som har möjlighet att i någon tycks ha lett till större jämlikhet. större utsträckning påverka tröskelvärdena för idrottsutövning, att utveckla, implementera • Lokala makthavare menar att all- och ta ansvar för de breddnings- och mång- mänhetens tillgänglighet är säkrad faldsstrategier som sjösätts men aldrig riktigt om man får stor tillgång till sim- genomförs fullt ut. Det räcker inte med att hallar och motionsspår samt tider i bara föra besluten närmare medborgarna/före- övriga kommunala anläggningar ett ningslivet, att engagera dem, när dessa i sin par gånger i veckan. Men detta är tur är involverade i en hård kamp om allt mer återigen bara ett antagande. Vad man knappa resurser och i första hand måste se om dock ganska säkert vet, eftersom det sina egna verksamheter och agera med med- nu finns många undersökningar som lemmarnas önskemål för ögonen. indikerar detta, är att den icke-organiserade allmänheten efterfrågar fler spår, leder och näridrottsplatser. När dessa önskemål viktas mot den efter- frågan som oupphörligen upprepas 4.3 Konsekvenser av ändrade ägar- från den starka idrottsrörelsen, som och driftsförhållanden med särskilt har fler kanaler för att föra fram sina fokus på faktorerna tillgänglighet budskap, faller de dock inte sällan och reell beslutsmakt till föga. Syftet med denna rapport var primärt att belysa Sammantaget har ovanstående trender, pro- konsekvenser av idrottsanläggningars ändrade cesser och skeenden i större utsträckning och ägar- och driftsförhållanden, med särskilt i negativ bemärkelse drabbat mindre idrotts- fokus på faktorerna tillgänglighet och reell grenar och föreningar, framför allt om de beslutsmakt. Med begreppet tillgänglighet har inte varit starkt lokalt förankrade, och mindre vi ämnat ringa in idrottsintressenternas upp- bemedlade och mer tidspressade samhälls- fattning om närheten till idrottsanläggningen, grupper som barn och ungdomar, pensionärer, möjligheten att erhålla bra ytor och tider för kvinnor, ensamstående med barn och arbets- tävling och träning och om man anser att kost- lösa, samt den icke-organiserade allmänheten. naderna för detta är rimliga. Med begreppet Med andra ord just de grupper som statsmak- reell beslutsmakt har vi velat komma åt vem terna, kommunerna och Riksidrottsförbundet eller vilka som kontrollerar själva anlägg- säger sig vilja prioritera med sitt idrottsstöd. ningen, vem som styr över sådant som avgifter Parallellt har vi hos övriga grupper fått en för- samt yt- och tidstilldelning. skjutning av idrottsintressena och ett ökat krav på ett efter behoven bättre anpassat anlägg- Som redan konstaterats påverkar den lokala ningsutbud, vilket även detta har bidragit till anläggningsstrukturen möjligheterna för olika att ett allt större glapp uppstått mellan vad som gruppers tillgänglighet till idrott, fysisk akti- finns och byggs och vad som faktiskt efterfrå- vitet och annan fritidsutövning på flera olika gas och utlovas. sätt. Vi kan se att idrottsanläggningsstruk- turen inte bara har inverkan på det lokala Istället för att skjuta skulden på ekonomin, föreningslivet utan också i stor utsträckning som ju handlar om prioriteringar, och/eller på icke-organiserade idrotts-, motions- och på okunskap, som ju går att rätta till, eller för friskvårdsaktiviteter och på lokalsamhället i den delen på idrottsrörelsens autonomi och hot stort. Något som till exempel framträder tyd- om att idealismen och verksamheterna kan gå ligt såväl i våra fallstudier som i den mer all-

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 87 männa samhällsdebatten är det inflytande över framskymtar vad vi benämner dolda agendor, resursfördelning, och därmed också anlägg- där kommunerna säger en sak men där det av ningsstruktur, som föreningslivet har genom deras agerande framgår att de vill något annat. sin breda medlemsanslutning och sina starka Exempel på detta utgör de maskerade projekt- företrädare. Allmänhetens intresse vet kom- bidragen i Umeå och det helt fördelningsprin- munledningarna i våra fallstudier inte särskilt cipbefriade så kallade utvecklingsbidraget i mycket om, och dess reella beslutsmakt blir Norrtälje. Argumenten handlar om breddidrott som en konsekvens av detta inte särskilt stor. och idrott åt alla, men tilldelningen styrs inte Den ”idrott åt alla” som alla parter är eniga om sällan mot elitinriktad idrott och organiserad ska styra både den lokala och den nationella idrott, som knappast omfattar alla. idrottspolitiken omvandlas ofta i praktiken till det mer pragmatiska ”idrott åt de flesta”, vilket Koncentrationen av det allmännas resurser till är något helt annat. Denna fokusering på upp- föreningsidrotten i allmänhet och till de lokalt växling av resurser och brukarantal försvårar starkt förankrade storklubbarna i synnerhet dessutom för de mindre idrotterna att få gehör kastar också ljus över fördelningspolitiken mer för sina behov av anläggningar och ytor; en generellt. Frågor väcks om hur skattemedel fotbollsplan kan helt enkelt användas av fler än används i förhållande till de mål som satts upp en squashbana. och, i slutändan, i förhållande till en rättvis resursfördelning. Dock kan rättvisa i olika fall Det finns en klart uttalad ambition från kom- betyda olika saker. Vad vi menar är bara att det munerna att åstadkomma behovsanpassning, viktigaste är att det blir gjort; att målsättningar att flytta besluten närmare medborgarna och och prioriteringar tydliggörs och synliggörs. att skapa en beställarstyrd verksamhet. Men i realiteten har man liten kunskap om de verkliga När det gäller förändringar av idrottsanlägg- behoven. När kommunpolitikerna inte defi- ningars ägande och drift mer specifikt, blir nierar idrottspolitiken och bestämmer sig för våra slutsatser mindre entydiga. Det vi kan se vilka principer som ska gälla och/eller bemö- i vår empiri är att det förekommer flera paral- dar sig om att lyssna till alla samhällsgrupper, lella trender. Vi uppfattar bland annat att stora lämnar man över till en icke medborgarkon- evenemangsarenor finansieras och byggs av trollerad tjänstemannakår att göra alla viktiga privata aktörer i samverkan med publikdra- bedömningar, vägledda av krav från starka, gande storklubbar och de kommuner där de lokala storklubbar. Dessa klubbars inflytande hör hemma, både socialdemokratiskt och bor- förstärks ytterligare av det faktum att nya dyra gerligt styrda – så kallade superinvesteringar. anläggningar, som ofta uppförs via breda sam- Vi ser också hur privata aktörer i viss utsträck- arbeten mellan kommuner, idrottsrörelse och ning tar över driften av kommunala anlägg- det privata näringslivet, inte sällan tenderar ningar i så kallade driftsentreprenader eller att bli traditionella till sitt idrottsliga innehåll. liknande. Mer vanligt förekommande är dock Framför allt är det de stora lagbollsporterna att större föreningar, eller flera föreningar i som ofta får sina behov bättre tillfredställda. samarbete med varandra, köper eller övertar kommunala anläggningar eller driften av dem. Våra fallstudier indikerar vidare att kommu- Tyvärr finns också exempel på hur kommuner nens relation till idrottsföreningarna, vilket i sedan tvingas ta tillbaka anläggningar som en förlängningen också oundvikligen påverkar förening eller flera föreningar i sammanslut- resurstillförseln, beror på föreningens karak- ning eller ett företag inte längre klarar av eko- tär, tradition och lokala ställning, och betydligt nomiskt. I framtiden kan detta förväntas bli mindre på hur de efterlever de övergripande ännu vanligare eftersom det privata ägandet mål som satts upp och, i den mån sådana och den privata driften hela tiden ökar. finns, de principer som fastslagits. Ej sällan

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 88 I våra fallstudier är SkyCom Arena ett exem- tillsammans med ekonomiska prioriteringar, pel på en kommunal anläggning som säljs fluktuationer i befolkningsmängd och ålders- till en lokal storklubb. Men exemplet är inte fördelning, omflyttningar mellan bostadsom- representativt för vare sig Umeå kommun råden, nya idrotts- och fritidstrender, och ett eller landet i övrigt. SkyCom-affären är ett åldrande anläggningsbestånd samverkar till exempel på kommunens ”låt alla blommor att begränsa tillgängligheten för den enskilde blomma”-attityd, som än så länge tycks vara utövaren. Här kommer särskilt de mindre föga utbredd i landet. Inte heller Norrtälje bemedlade grupperna i kläm, då bilberoendet Sportcentrum, som i praktiken kan jämställas och kostnaderna för utövande ökar med det med ett anläggningsråd, låt vara ett inte fullt ut geografiska avståndet till den aktuella anlägg- fungerande sådant, verkar vara särskilt repre- ningen. sentativ för vare sig Norrtälje kommun eller Sverige i stort. I detta sammanhang framstår centralan- läggningarna som en bidragande orsak till Förutom exemplen med anläggningsråd bedö- begränsad tillgänglighet, trots att dessa från mer vi det som svårt för några andra före- kommunalt håll till viss del lanseras som en ningar än de riktigt stora att äga och driva lösning på problemet. Som framgår i Norrtäl- egna anläggningar. Mindre föreningar har jefallet är multianläggningen Sportcentrum helt enkelt inte den ekonomiska stabilitet och tänkt att skapa stordriftsfördelar genom att den administrativa kompetens som krävs. För samla faciliteter för många aktiviteter på en att dessa mindre föreningar ska kunna säkra enda sammanhållen yta. Men just den sam- tillgång och tillgänglighet till anläggningar ordningen skapar också långa avstånd för dem och ytor krävs andra ägandeformer, där någon som inte bor centralt och för de föreningar som annan aktör tar på sig ansvaret för ägande och inte bedriver sin verksamhet i kommunens cen- drift, och där föreningarna sedan kan hyra in tralort. Nu tycks Norrtälje kommun återigen sig till en kostnad som de kan klara av. All- utgöra ett undantag, med sin sedan länge väl mänheten har av förklarliga skäl ännu svårare utbredda föreningsdrift; kommunen har aldrig att äga och driva de anläggningar och ytor de byggt, ägt och drivit anläggningar i någon har behov av, för att ägna sig åt de aktiviteter större utsträckning utan det har alltid legat på de önskar. Det är därför det finns kommunala föreningarna, hur små de än har varit. I värsta anläggningar. Dock krävs att kommunen i fall blir dock problematiken kring centralan- högre utsträckning än vad vi har kunnat se i läggning kontra omkringliggande landsbygd våra fallstudier tar hänsyn till allmänhetens dubbel. Föreningarna i kransorterna har inte (skattebetalarnas) behov och önskemål. bara längre avstånd till den största idrottsan- läggningen i kommunen, de har också svårare Även föreningslivets tillgänglighet påverkas att få egna anläggningar till stånd på grund av så klart av anläggningsstrukturen. Såväl lokal de höga kostnader centralanläggningen gene- placering som utformning av anläggningar rerar (och tar upp i fritidsbudgeten). För att dra begränsar idag många föreningsmedlemmars saken till sin spets skulle man kunna säga, att ”idrottsutrymme”. Men här är det inte anlägg- boende utanför kommunens centralort är med ningarnas ägande- och/eller driftsform som är och betalar centralortens anläggningar, som de problemet utan den kommunala planeringen i realiteten inte har tillgång till. för idrotts- och fritidsutbudet. Kommunerna påtalar själva hur ytor och anläggningar för Ovanstående resonemang visar samtidigt att idrott och fritid inte beaktas i planering och förändringar i ägande och drift av idrottsan- exploatering av nya bostadsområden, och hur läggningar bara är en av många delfrågor i redan fastlagd planering kan hamna i mal- tillgänglighetsdiskussionen. Viktig, ja, men påse när ytor istället används till annat. Detta kanske inte så avgörande som motionen som

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 89 ligger till grund för föreliggande rapport en kort kommentar kring vårt tillvägagångs- menade. Våra resultat och de slutsatser vi sätt. Vi poängterade redan inledningsvis att dragit av dessa, visar att den lokala idrotts- vårt smala urval gör bredare generaliseringar politiken med styrdokument, policy och rikt- svåra, och att våra slutsatser är tentativa. Fort- linjer men framför allt i reellt hänseende är farande krävs mer kunskap om olika orga- minst lika betydande för tillgängligheten för nisatoriska och ekonomiska lösningar för att både idrottsföreningar och allmänhet. effekterna av olika former av ägande och drift ska kunna utvärderas. Det krävs dessutom Samma sak gäller för den reella beslutsmak- djupstudier av betydligt fler och olika typer ten avseende avgifter, yt- och tidstilldelning. av kommuner, med andra variabler för själva Visserligen kan nya ägare via ett helt oreglerat urvalet för handen såsom exempelvis andra köpekontrakt ta sig makten att bestämma vilka typer av befolkningsstrukturer än i Norrtälje aktörer som ska få tillgång till anläggningen, och Umeå, och av andra typer av anläggningar till vilka priser och i vilken omfattning. Men än Sportcentrum och SkyCom Arena, inrät- med relativt små medel har kommunen som tade för andra typer av aktiviteter och med säljande part goda möjligheter att i köp- andra målgrupper. Med dessa reservationer /drifts-/överlåtelse-/projektkontraktet reglera för handen tror vi ändå att våra resultat pekar avgifter, yt- och tidstilldelning på ett sätt som ut ett antal viktiga och intressanta aspekter i säkerställer tillgängligheten för de parter som anläggningsfrågan, som förhoppningsvis kan kommunen är intresserade av att prioritera. sporra till fler efterforskningar och en än mer Om man till exempel är intresserad av att före- ningar i högre utsträckning ska ta ansvar för ägande och drift, behöver förutsättningar och ansvarsfördelning klargöras i detalj. Annars riskerar man inte bara ett minskat föreningsen- gagemang utan också att föreningar med goda intentioner och ett brinnande engagemang tvingas omkull.

Hur kontrakten mer exakt ska utformas för att kunna garantera den idrott åt alla som är led- stjärnan i de flesta kommuners fritidspolitik är dock svårt att uttala sig om. De många organisatoriska och ekonomiska lösningarna till trots finns det fortfarande knapphändig kunskap om eventuella fördelar och nackdelar med respektive lösning. Det generella intrycket vi får är att man fortfarande prövar sig fram, och att hjulet hela tiden uppfinns på nytt. Det verkar tyvärr inte förekomma särskilt mycket kunskapsöver- föring mellan kommunerna, knappast heller inom kommunerna. Här behövs väsentligt mer systematik i insamling och sammanställning av gjorda erfarenheter, både hos kommunerna själva och på det sätt som vi försökt framföra i denna rapport.

Avslutningsvis kan det vara passande med

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 90 kunskapsbaserad debatt om idrottsanläggningars ägande- och driftsförhållanden. Källor och litteratur

Otryckta källor Intervju med Anders Lindberg, 2004-04-15

Intervju med Christer Thorström, 2008-02-07

Intervju med Erik Hafström och Hans Davidsson, 2008-02-14

Intervju med Erik Klockare, 2008-02-06

Intervju med Gunnar Wahlberg, 2008-03-11

Intervju med Hans-Christer Jonsson, 2008-04-19

Intervju med Hans-Erik Bergström, 2008-04-03

Intervju med Hugo Blom, 2008-01-16

Intervju med Håkan Palm, 2008-03-05

Intervju med Jörgen From, 2008-03-26

Intervju med Karin Hörnfeldt, 2008-02-22

Intervju med Kenneth Lundberg, 2008-03-27

Intervju med Knutte Alm, 2008-05-09

Intervju med Michael Hoffman, 2008-04-09

Intervju med Per Börjesson, 2008-02-13

Intervju med Tobias Lindström, 2008-02-20

Kultur- och Fritidsnämnden, Norrtälje, Norrtälje kommuns arkiv: Protokoll, Ekonomiska handlingar, Korrespondens, Föreningsregister, Bidragsansökningar, 1985- 2008

Sportcentrum, Norrtälje, BKV Norrtälje: Osorterade handlingar, 1985-2005

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 91 Sportcentrum, Norrtälje, Norrtälje Sportcentrum: Osorterade handlingar, 1985-2008

Digitala källor ”Anläggningsinvesteringar”, www.rf.se (tillgänglig 2000-08-17)

”Idrottens organisation”, www.rf.se (tillgänglig 2008-05-12)

”Intresset för kultur- och fritidsfrågor i kommuner 2007”, Avdelningen för tillväxt och samhälls- byggnad, Sveriges kommuner och landsting, april 2008, www.skl.se (tillgänglig 2008-04-11)

”Kommunorganisation”, www.umea.se (tillgänglig 2008-03-15)

”Kultur och fritid viktiga frågor i kommunerna”, www.skl.se (tillgänglig 2008-04-11)

”Kultur- och fritidspolitiskt handlingsprogram”, www.norrtalje.se (tillgänglig 2008-04-06)

”Om kultur- och fritidssektorerna: Service och utbud, Deltagande, vanor och nyttjande, kostnader”, www.skl.se (tillgänglig 2004-10-12)

”Organisationen av kultur respektive fritid i Sveriges kommuner 2007”, Avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad, Sveriges kommuner och landsting, april 2008, www.skl.se (tillgänglig 2008-04-11)

”Partnerskap, konkurrens och sponsring i Sveriges kommuner 2007”, Avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad, Sveriges kommuner och landsting, april 2008, www.skl.se (tillgänglig 2008-04- 11)

”Riksidrottsförbundet uttalar sig kring anläggningsfrågor”, www.skl.se (tillgänglig 2005-06-06)

”Statistik – idrotten i siffror”, www.rf.se (tillgänglig 2008-05-12)

”Sök idrottsanläggningar i Sthlms län”, www.idrottsanlaggningar.com (tillgänglig 2008-03-04)

”Umeå föreningsråd”, www.umea.se (tillgänglig 2008-03-15)

”Umeå kommuns anläggningar”, www.umea.se (tillgänglig 2008-03-15)

”Verksamhetsplaner”, 2007-2008, www.norrtalje.se (tillgänglig 2008-04-22)

”Ökad föreningsdrift och entreprenader”, www.rf.se (tillgänglig 2000-06-05)

Tryckta källor ”Arenabolaget har fått leva ur hand i mun”, Västerbottens-Kuriren, 18/11 2005

”Bidragsbestämmelser avseende ideella föreningar inom kultur- och fritidsnämndens ansvarsom- råde, 2008-02-02”, Norrtälje kommun, 2008

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 92 Blomdahl, Ulf, ”Myterna kring fritiden är många och befästa”, Dagens Nyheter, 5/4 1990

”Bokslut”, Norrtälje kommun, Kommunfullmäktige, 1997-1999

Braunerhielm, Lotta och Andersson, Kristofer, ”Idrottens roll i samhället: Fallstudier i Värmland och Västergötland – modellbyggande för mätning av idrottens ekonomiska effekter”, Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper, Cerut, Centrum för forskning om regional utveckling, Arbets- rapport 2007:5

Demokrati för det nya seklet. Regeringens proposition 2001/02:80

Folksams hälsoindex 2007. Folksam, 2007

Fritid & park i Sverige: Den heltäckande tidningen om fritids- och grönytesektorn, 2002-2007

Fritid i förändring – om kön och fördelning av fritidsresurser. Slutbetänkande av Fritidsutred- ningen, SOU 1996:3

Fritid i Sverige. Fritid, kultur, park, turism: Facktidskriften för den svenska fritids-, kultur-, park- och turistsektorn. Kommunmedia, Stockholm, 1984-1986, 1992

Fritidsanläggningar i Sverige 1987 – resultat av en enkät. Svenska kommunförbundet (Stockholm 1987)

Fritidsanläggningar i Sverige. Uppgifter från åren 1990, 2000 och 2006. Statens kommuner och landsting (Stockholm 2007)

”Fritidsplaner” Fritidsnämnden, Umeå, 2003-2008

Fölster, Stefan, Kommuner kan! Kanske! – om kommunal välfärd i framtiden, Ds 1998:15

Föreningsfostran och tävlingsfostran: En utvärdering av statens stöd till idrotten, Betänkande av Idrottsstödsutredningen, SOU 2008:59

Idrott och motion för livet: Statens stöd till idrottsrörelsen och friluftslivets organisationer. Betän- kande av Idrottsutredningen, SOU 1998:76

Idrott åt alla? – Kartläggning och analys av idrottsstödet. Rapport till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi [ESO], Ds 1993:58

”Ishallen begär högre bidrag”, Västerbottens-Kuriren, 1/1 2006

”Ishallen – en drömaffär för kommunen”, Västerbottens-Kuriren, 18/11 2005 ”Idrottshall för de rika”, Svenska Dagbladet, 1/3 2007

Ju mer vi är tillsammans. Betänkande av 1986 års folkrörelseutredning, SOU 1987:33

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 93 Konkurrensen inom den kommunala sektorn. Delbetänkande av Konkurrenskommittén, SOU 1991:104 ”Kultur- och fritidsvaneundersökning i Norrtälje kommun 1994”, Kultur- och fritidsför- valtningen, Norrtälje, 1994 ”Kvalitetsdeklarationer”, Fritidsnämnden, Umeå kommun, 2007 Levnadsförhållanden. Fritid 1976-1991. Statistiska centralbyrån (Stockholm 1991) Lokal demokrati i utveckling. Slutbetänkande av Lokaldemokratikommittén, SOU 1993:90 Medborgarundersökning Umeå kommun våren 2007. Statistiska centralbyrån, 2007 Moen, Olof, ”Idrotts- och fritidsanläggningar på 90-talet – trender och FoU”. Occasional paper 1991:13. Kulturgeografiska institutionen, Handelshögskolan, Göteborgs universitet, 1991 Moen, Olof, ”Ungdomars fritidsvanor ur ett planeringsteoretiskt perspektiv - med exempel från sju kommuner.” Occasional paper 1994:16. Kulturgeografiska institutionen, Handelshögskolan, Göteborgs universitet, 1994 Norrtelje tidning (NT), 1980-2008 ”Nya principer för fördelning av inomhuslokaler”, Fritidsnämnden, Umeå kommun, 2005 Offentliga tjänster på fritids-, idrotts- och kulturområdena. Rapporter till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, Ds B 1982:10 Organisationernas bidrag. Betänkande av Utredningen om bidrag till ideella organisationer, SOU 1993:71 ”Pengarna rullar på Ullevi”, Göteborgs-Posten 19/1 2008 ”Slaget om istiderna över”, Västerbottens-Kuriren, 24/11 2005 Svensk idrott: Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbunds officiella organ, Sveriges riksidrottsförbund, 2000-2006 ”Synpunkter och klagomål 2007”, Fritidsnämnden, Umeå kommun, 2007 ”Taxor och avgifter, version 0705”, Fritidsnämnden, Umeå kommun, 2007 ”Utredning om fördelning av kultur- och fritidsnämndens budget, 2001-02-02”, Kultur- och fritidsnämnden, Norrtälje, 2001 Vad kostar verksamheten i din kommun? Bokslut. Sektionen för ekonomistyrning, Svenska kommunförbundet, 1990-2006 ”Verksamhetsberättelser”, Kultur- och fritidsnämnden, Norrtälje, 2000-2007 ”Vilka idrottsanläggningar önskar ungdomar i Stockholms stad att det ska satsas på?”, Stockholms Idrott, Organ för Stockholms idrottsförbund, Nr.4 2005 ”Vision 2010 – fritidspolitiskt program”, Fritidsnämnden, Umeå kommun, 2003

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 94 ”Visst köper Umeå kommun tjänster!”, Västerbottens-Kuriren, 25/6 2003 Åbom, Lasse, ”En omstridd satsning för en kvarts miljard”, Östgöta Correspondenten 31/8 2004 Årsbok för Sveriges kommuner. Sveriges officiella statistik [SOS], Statistiska centralby- rån, 1971-2006 ”Årsredovisning”, Norrtälje kommun, Kommunfullmäktige, 2000-2007 ”Årsredovisning för Stiftelsen Norrtälje Sportcentrum”, Norrtälje Sportcentrum, 1996, 1999, 2000, 2003-2007

Litteratur Alpenberg, Jan och Lundberg, Hans, ”Arenainvesteringar i Sverige – rationella processer och sam- hällelig legitimering i internationell belysning”, Svensk idrottsforskning, Organ för Centrum för idrottsforskning, Nr. 4 2006

Bergvall Virtanen, Peter, Johansson, Margareta, Werne, Birgitta och Hellgren, Anna Lena, Skohor- net – Ett projekt om effektivt nyttjande av idrottsanläggningar. Örebro läns idrottsförbund (Örebro 2008)

Billing, Peter, Peterson, Tomas och Stigendal, Mikael, ”Idrott och samhälle i Malmö under 100 år”, i Malmö stads historia. D.6, 1939-1990. Malmö stad (Malmö 1992)

Blomdahl, Ulf och Elofsson, Stig, Fritids- och kulturvanor i Eskilstuna – en studie av åk 1-9 (Eskilstuna 1987)

Blomdahl, Ulf och Elofsson, Stig, Vilken fritidsverksamhet vill stockholmarna och västeråsarna att kommunerna skall satsa på? (Stockholm 1987) Blomdahl, Ulf, Missgynnas kvinnor av de offentliga satsningarna på fritidsområdet? Forskningsenheten, Fritid Stockholm (Stockholm 1996) Book, Karin, ”Många små dörrar utan dörrvakt”, Svensk Idrottsforskning, Organ för Cen- trum för Centrum för idrottsforskning, Nr.3/4 2007 Bäck, Henry, Kommunpolitiker i den stora nyordningens tid (Malmö 2000)

Elofsson, Stig, ”Aerobics, gym eller idrottsförening: Vad prioriterar högstadie- och gymna- sieelever?”, Svensk idrottsforskning, Organ för Centrum för idrottsforskning, Nr.2 2003 Elofsson, Stig, ”Större ojämlikhet inom flick- än pojkidrotten”, Svensk idrottsforskning, Organ för Centrum för idrottsforskning, Nr.2 2000 Elofsson, Stig, ”Värdeskillnader – ett problem för idrottens jämställdhet”, Svensk idrottsforskning, Organ för Centrum för idrottsforskning, Nr.1 1996 Elofsson, Stig, Kan traditionella sociologiska bakgrundsfaktorer eller psykologiska moti- vationsfaktorer främst förklara fritidsutövandet? En felformulerad fråga. Forskningsenhe- ten, Fritid Stockholm (Stockholm 1989) Elofsson, Stig, Kultur åt flickor – Idrott åt pojkar: En studie av socialisering i relation till kön och social bakgrund. Stockholms stad, Forskningsenheten (Stockholm 2001) Elofsson, Stig, Varför är ungdomar med i idrottsförening? En studie av ungdomar i Farsta. Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet (Stockholm 1994)

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 95 Engström, Lars-Magnus (red.), Liv 90, Rapport 1. Livsstil – prestation – hälsa (Stockholm 1993) Engström, Lars-Magnus, Idrott som social markör (Stockholm 1999) Fahlén, Josef, ”Näridrottsplatser = spontanidrott = bättre hälsa hos barn och unga?”, Svensk Idrottsforskning, Organ för Centrum för idrottsforskning, Nr.3/4 2007 Fahlén, Josef, Näridrottsplatser och spontanidrott. Riksidrottsförbundet (Stockholm 2007) Faskunger, Johan, Den byggda miljöns påverkan på fysisk aktivitet: En kunskapssamman- ställning för regeringsuppdraget ”Byggd miljö och fysisk aktivitet”. Statens Folkhälsoinsti- tut, 2007:3 Föreningspolitik och föreningsstöd. Svenska kommunförbundet (Stockholm 2004) Hallgren, Thomas, Hilborn, Ingegärd och Sandström, Lena, Kommunala driftentreprenader. Konkurrensutsättning inom äldre- och handikappomsorg, skola, fritid och kultur. Svenska kommunförbundet (Stockholm 2001) Idrotten vill – verksamhetsidé och riktlinjer för idrottsrörelsen in i 2000-talet. Riksidrotts- förbundet (Farsta 1999) Idrottens föreningar – En studie om idrottsföreningarnas situation. Riksidrottsförbundet (Farsta 2005) Kommunal fritidsadministration. Anläggningar. Svenska kommunförbundet (Stockholm 1986) Kommunerna i framtiden. En långtidsutredning om behov och resurser till år 2010. Svenska kommunförbundet (Stockholm 1998) Kommunundersökning – en undersökning bland landets kommuner på uppdrag av Riksi- drottsförbundet. Sveriges kommuner och landsting (Stockholm 2007) Konkurrens för fortsatt välfärd? – om förekomst, omfattning, effekter och erfarenheter av konkurrensutsättning och alternativa driftsformer. Svenska kommunförbundet (Stockholm 1999) Krafter i samspel. Om lokal kultur- och fritidspolitik – erfarenheter och slutsatser. Svenska kommunförbundet (Stockholm 2001) Landin, Claes och Ångström, Anna, ”Rättvis bidragsnorm värd Nobelpris”, i Fritid i Sve- riges kommuner: Jubileumsskrift 1994 för Föreningen Sveriges fritidschefer [FSF] som i augusti 1993 ändrade namnet till Sveriges fritids- och kulturchefsförening (Timrå 1994) Larsson, Bengt, Arenor för alla - en studie om ungas kultur- och fritidsvanor, Ungdomssty- relsen (Stockholm 2005) Lundqvist, Lennart J. och Pierre, Jon (red.), Kommunal förvaltningspolitik (Lund 1995) Malmsten, Dan, ”Idrottsliv”, i Linköpings historia. Centrum för lokalhistoria, Linköpings universitet (Linköping 1999) Moen, Olof, Idrottsanläggningar och idrottens rumsliga utveckling i svenskt stadsbyggande under 1900-talet. Med exempel från Borås och Uppsala (Göteborg 1990) Mogensen, Mette, Idrettshaller for fremtiden – En annen boldgade. Lokale- og Anlegsfon- den (Köpenhamn 2005)

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 96 ”Norrtälje”, i Nationalencyklopedin: Ett uppslagsverk på vetenskaplig grund utarbetat på initiativ av Statens kulturråd, Bd.14 (Höganäs 1994) Offentligt privata partnerskap – Erfarenheter från samverkan i fyra kommuner. Sveriges kommuner och landsting (Stockholm 2007) Offentligt – privat partnerskap. Lägesbeskrivning. Sveriges kommuner och landsting (Stockholm 2005) Olander, Lars-Olof, Staten, kommunerna och servicen: Tiden kring kommunreformen i ett ekonomisk-geografiskt perspektiv (Stockholm 1984) Persson, Lennart K., ”Handbollens uppkomst och utveckling: Internationella, svenska och göteborgska perspektiv”, Idrottsarvet: Årets bok. Idrottsmuseet i Göteborg, 1997 Redelius, Karin, ”God barnidrott – en följd av vad?”, Svensk idrottsforskning, Organ för centrum för idrottsforskning, Nr.2 1998 Reisto, Svava, Carlberg, Nicolai och Möller Christensen, Sören, Idrettens förnemmelse for byrum, Lokale- og Anlegsfonden (Köpenhamn 2004) Schantz, Peter, ”Fysisk aktivitet kräver goda miljöer – Vilka är de och hur skapas de?”, Svensk idrottsforskning, Nr.3, 2003 Schelin, Bo, Den ojämlika idrotten. Om idrottsstratifiering, idrottspreferens och val av idrott (Lund 1985) Schytte, Benny, En idrätslegeplads skal ligge i vejen! Lokale- og Anlegsfonden (Köpenhamn 2004) Sjöblom, Paul, Den institutionaliserade tävlingsidrotten. Kommuner, idrott och politik i Sverige under 1900-talet. Stockholm studies in history (Stockholm 2006) Strandell, Hans och Backlund, Ulf, ”Anläggningsråd. Idrottsanläggningar i alternativ driftsform”. Riksidrottsförbundet i samarbete med SISU (Farsta 1999) Tangen, Jan Ove, ”Ballbingen – i de godes tjeneste!” Idrett & Anlegg, Nr.1, 2003 Tangen, Jan Ove, ”Idrettsanlegg og idrettsdeltakelse: For de fleste – eller for noen få?”, i Idrettens dilemmaer (Oslo 2007) Thorn Wollnert, Camilla, Att arbeta med kultur och fritid: En studie av professioner i förändring. Svenska kommunförbundet (Stockholm 2003) Tredelat Roslagen? En utredning om delning av Norrtälje kommun. Länsstyrelsen i Stock- holms län 1994:1 Upplandsidrotten under 80-talet. Upplands idrottsförbund (Uppsala 1979) Vem tar hand om kultur och fritid i Sveriges kommuner? Våren 2003. Svenska kommun- förbundet (Stockholm 2003) Wijk, Johnny, ”Det svenska ’golf- och tennisundret’ – en parallell framgångshistoria: om tennisens och golfens elitutveckling samt en ansats till förklaringsmodell gällande orsaks- faktorer till idrottsframgångar”, Idrott, historia och samhälle, Svenska idrottshistoriska föreningens årsskrift, 2007 Wijk, Johnny, ”Sport, politiska ideologier och det svenska ’tennisundret’”, Idrott, historia och samhälle, Svenska idrottshistoriska föreningens årsskrift, 1990

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 97 Välfärd i förändring: En lägesrapport, april 1996. Svenska kommunförbundet (Stockholm 1996) Välfärd i samverkan – om kommunerna och frivilligsektorn. Svenska kommunförbundet (Stockholm 1999)

Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 98 Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter 99 Idrottens anläggningar – ägande, driftsförhållanden och dess effekter Idrottens Hus, 114 73 Stockholm • Tel: 08-699 60 00 • Fax: 08-699 62 00 E-post: [email protected] • Hemsida: www.rf.se 9 789197 739757