Nummer 4 • 2005 Sveriges största musiktidning
Timbuktu vs Robyn Faith Evans Meshuggah Aimee Mann Fantômas
Turbonegro • Form One • Kalle Kath • Swedens Finest • Tingsek • Wan Light ELDKVARN ”Atlantis”
”Eldkvarn brinner igen. Deras största stund sedan ”Limbo”. AFTONBLADET ”Nytända veteraner. Det glöder och sprakar. Eldkvarn värmer och berör mer än på länge.” SYDSVENSKA DAGBLADET ”Eldkvarn är mer rätt än någonsin.” SVENSKA DAGBLADET ”Eldkvarn kopplar greppet. Såväl Plura Jonsson som Eldkvarn tycks må bättre än på mycket länge. ” GÖTEBORGS-POSTEN
FAITH EVANS ”First Lady”
Faith Evans tillbaka med sitt fjärde album. Återigen är det stora influenser från både 70- och 80-talet. Ett av årets definitiva R&B-album! Innehåller singeln ”Again”.
The Beach Boys ”The Platinum Collection”
Sommar, sol och värme! ”The Platinum Collection” är det ultimata soundtracket till sommarens grillfester! GORILLAZ ”Demon Days”
De animerade hjältarna är tillbaka! Uppföljaren till den självbetitlade debuten innehåller bl.a. singeln ”Feel Good Inc.”. Släpps 25 maj!
COLDPLAY ”X&Y”
Coldplays tredje och mycket efterlängtade album "X&Y" släpps 8 juni!
D-A-D ”Scare Yourself”
Danmarks evigt unga rockveteraner är tillbaka med ett nytt studioalbum! Finns i butik 25 maj. Groove 4 • 2005
Fantômas sidan 7 10 år – 84 nummer Fyra frågor till Turbonegro sidan 7 Första gången jag såg musiktid- allt fantastiskt roligt, och mer blir ”Ebba, skriv 3 000 tecken!” sidan 7 ningen Groove var sommaren det framöver. Det är ju bättre än att 1995. Det låg några ex ovanpå skaffa ett jobb… Aimee Mann sidan 8 ett KISS-flipperspel på en numera Massvis av medarbetare har avsomnad skivbutik längst upp på passerat revy, och några finns fak- You are the generation that… sidan 8 Omslag Kungsgatan i Göteborg. Jag blädd- tiskt kvar. Gemensamma nämnaren Martin Adolfsson Meshuggah sidan 9 rade i den och märkte att jag kände är passion för musik. Och viljan att Groove Favvoplattor sidan 9 folk i redaktionen. Så jag tog kon- söka nya upplevelser. Visst låter takt. Några månader senare var jag det corny, men sån är sanningen. Box 112 91 Kalle Kath sidan 10 chefredaktör. I ledaren i Grooves allra första 404 26 Göteborg Form One sidan 10 Timingen var perfekt. Jag hade nummer, maj 1995, skriver Jörgen Telefon 031–833 855 jobbat i baren på rockklubben Westman: ”Är du skrivkåt, 15–30 Elpost [email protected] Swedens Finest sidan 10 Magasinet (tillsammans med bland år och sugen på livet så är du väl- http://www.groove.se Tingsek sidan 10 andra Jocke Cans från Hammer- kommen till vårat gäng. Är du inte Chefredaktör & ansvarig utgivare fall) ett bra tag och skulle precis det – håll dig hemma!”. Något lik- Gary Andersson, [email protected] Wan Light sidan 10 börja på Journalisthögskolan – så nande gäller fortfarande, 2005: Redaktör Groove 10 år! sidan 14 Groove passade mig som hand- ”Är du skriv- och musikkåt, sken. Där kunde jag ägna mig åt 15–50 år och sugen på livet så är Niklas Simonsson, [email protected] Faith Evans sidan 19 musik och att skriva. Och vilka år du välkommen till vårat gäng. Är Layout Robin vs Timbuktu sidan 22 det varit! du inte det – läs tidningen och hör Henrik Strömberg, [email protected] Trots min ibland bistra uppsyn av dig!” Albumrecensioner sidan 27 Annonser Per Lundberg G.B., (?!) är ordet jag får fram ”Glädje!”. Otroligt stort megatack till alla [email protected], 0706–44 13 79 Bokrecensioner sidan 30 Alla fester, intervjuer, business- dåtida, nuvarande och framtida möten, maratonredigeringar, dist- medarbetare. Tack också alla läsa- Groove-CD Egenproducerat sidan 34 ributionsresor, festivaler, oänd- re. Vi gör Groove för er skull (och Gary Andersson, [email protected] Per Lundberg G.B., [email protected] DVD-recensioner sidan 36 liga diskussioner, flyttar, konserter, för att det är så jävla roligt!!!). korrläsningar, DJ-set, konferenser Praktikant Isac Nordgren Groove CD 4 • 2005 sidan 39 och artister – allt flyter samman till För icke beställt material ansvaras ej. ett enda lyckligt rus när man tän- Citera oss gärna, men ange då källa. ker på det. Så här i efterhand var ju Tryckt på miljömärkt papper.
Tryck STC
Gary Andersson ISSN 1401-7091 [email protected] Groovearbetare Martin Adolfsson Annica Henriksson Mats Almegård Johan Joelsson Dan Andersson Robert Lagerström Gary Andersson Per Lundberg G.B. Daniel Axelsson Thomas Nilson Mikael Barani Daniel Severinsson enligt Annica Henriksson, [email protected] Roger Bengtsson Niklas Simonsson 1. HAL – Hal (platta) Jonas Elgemark Magnus Sjöberg Övermänskligt. Vinn biljett till Mattias Elgemark Mathias Skeppstedt 2. Devendra Banhart (hippie) Andreas Eriksson Moa Stridde Kommer till Accelerator Big One i början sommarens Fredrik Eriksson Henrik Strömberg av juli! Be sure to wear some flowers in Moa Eriksson Christian Thunarf your hair… festivaler! Johannes Giotas Patrik Wirén Torbjörn Hallgren 3. Kristofer Åström & Hidden Truck – So Much For Staying Alive (platta) Som Groove-prenumerant är du Ont i hjärtat. redan glad och nöjd (hoppas vi), Groove görs i samarbete med: 4. Antony & The Johnsons – I Am a Bird Now (platta) men nu vill vi att ett antal av er ska Ont i hela kroppen. bli riktigt superlyckliga! Därför 5. Popaganda (gratis) lottar vi ut biljetter till festivalerna i Alltid bra festival. Stockholm 27-29 maj – The Broken Arvika, Hultsfred och Roskilde. Family Band kommer! (En liten tröst då Television Perso- All info finns på www.groove.se. nalities ställde in förfesten.) 6. Bruce Springsteen – Devils & Dust (albumspår) Biljettlös denna gång, men har åtminstone fantastiska Vi syns i festivalvimlet… minnen från Ullevi 2003. 7. Gun Club (band) Jag glömmer ständigt bort hur makalöst bra de var. 8. Brian Jonestown Massacre (band) Dessutom! Lång väntan på nya plattan We are the Radio som inte kommer förrän till hösten. Alla läsare har chansen att vinna 9. Louis Prima, Lou Monte, Dean Martin, Julius LaRosa med skivor med många av artisterna vi flera (crooners) intervjuar i detta numret! ”När jag blir stor ska jag sluta lyssna på indie och bara lyssna på crooners” (citerat efter min bror, snart 29 år). 10. Gram Parsons (husgud) Ständig favorit.
4 Groove 4 • 2005 Amadou & Mariam Dimanche A Bamako.
CD 175· Producerat av Manu Chao och en riktigt bra platta!
Daniel Powter Rob Thomas Daniel Powter. CD 169· Släpps 25 maj Something To Be. CD 175· Släpps 18 maj
Just nu på Åhléns! Välkommen in.
Priserna gäller t o m 8/6, så länge lagret räcker. %FTUJOBUJPO XXXUPQTF Fantômas Mekaniskt rastlös
Hank von Helvete, sångare i Turbonegro som är aktuella med nya albumet Party Animals.
Hur skiljer sig er nya platta mot er förra, den framgångsrika Scandinavian Leather? – Inför förra skivan hade vi haft en paus på fyra år. Sedan dess har vi turnerat och spelat 150-200 konserter. Därför är vi mycket mer Mike Patton har knappast några fri- Under 2005 har det hittills kommit Du verkar rastlös? samspelta och har mycket mer erfarenhet tidsproblem. Innan din genomsnittlige två alster med Patton i centrum. Först – Jo, det stämmer nog. Men det har inte ihop nu. rockstjärna ens hunnit avverka morgon- avtäcktes hiphop-projektet General Pat- så mycket med min personlighet att göra. Ni debuterade redan 1991 men har först nu fått stor uppmärksamhet. Trivs ni med fram- bestyren har snubben lirat in två plattor. ton vs The X-ecutioners och nyligen ham- Jag tror att det är mekaniskt, att jag var gången? Ungefär. Frågan är om han inte är klo- nade det fjärde släppet från Fantômas född på det viset. – Hade det inte varit för framgången så hade nad och att det i själva verket existerar Suspended Animation på skivdiskarna. Som frontman i Faith No More fick vi inte funnits idag. Vi är alla över trettio och ett tiotal hyperaktiva ”Mikes” i världen. Sistnämnda akt består av gitarristen Buzz Mike uppleva framgångens sötma under tre av oss har barn så vi måste kunna försörja Som argument för detta kan nämnas Osbourne (Melvins), basisten Trevor nittiotalets första hälft. Den kommer- oss. Hade vi varit tvungna att fortfarande ha att han under Roskildefestivalen kom- Dunn (ex-Mr Bungle) samt trummisen siella succén innebar givetvis en massa jobb vid sidan av och bara fortsatt vara ett mer att spela med fyra konstellationer; Dave Lombardo som även sköter stock- positivt för San Fransisco-bon, men det lokalt underground-band så tror jag inte att norrmannen Kaada, japanska oljudsmäs- arna i Slayer. Skivan är en barnskiva, betydde också att det byggdes upp för- vi orkat fortsätta. taren Merzbow, Roots-beatboxarkillen om än väldigt långt från barnvisorna du väntningar. Åtskilliga gånger har han Har ni blivit folkkära hemma i Norge? – Konstigt nog har vi nog blivit det nu trots att Rahzel samt albumaktuella Fantômas. hörde som liten. Bland metallgitarrer, mötts av glåpord, flaskor genom luften vi aldrig talat gott om varken Norge eller norr- Och han klurar på kommande projekt. samplingar från tecknade serier och all- och liknande idiotiska tilltag. Han är männen. Det tog lång tid men nu har dom – Det måste jag göra för att hinna med mänt oväsen dirigerar han kvartetten till tacksam över att folk nu börjar förstå att märkt att vi har en stor skara fans utomlands allt jag vill göra. Dessutom håller det mig vansinnets rand. En skiva som framkallar han inte valt den förväntade vägen. och nu har norrmännen blivit mer och mer alert. Att alltid ha något nytt att fokusera nervösa problem hos lyssnaren. – På ett tonårsaktigt sätt kan du få energi stolta över oss. Dom har försökt att ignorera på är uppfriskande och kul. Han beskriver sitt arbete som ganska och göra en fantastisk show när 50 000 oss i många år men vi har varit uthålliga och Vad jobbar du med nu? oromantiskt och sätter sig ned för att personer buar åt dig. Det finns något till slut hade dom inget val längre utan märk- – Jag skriver på ett par låtar till den kom- skriva även då inspirationen tryter – ”det vackert över det. Men ju äldre jag blir te att vi var ett jävla bra band. Så nu är allt mande plattan med Massive Attack, ett är som att träna en muskel”. desto mer handlar det om musiken och som det ska, vi har blivit vänner med Norge. Ni har nyligen varit med i MTV-serien Viva La soundtrack till ett tv-spel och mitt solo- – Jag har alltid varit en sådan person om att göra framförandet så bra som Bam, hur kändes det? projekt, Peeping Tom. som börjar läsa en bok och, oavsett hur möjligt. Det finns alltid någon procent – Det var jättekonstigt. Vi var mitt uppe i vår Hur kommer det sig att du är involverad mycket jag tycker om den, lägger den åt av publiken som är förvirrad och, i vissa turné och plötsligt skulle vi vara med Jackass- i Massive Attack? sidan efter trettio-fyrtio sidor. Jag läser fall, rent ilsken. Men för varje år som går killarna och filmas i några dagar. Mycket av – Dom gjorde en låt till Peeping Tom och alltid flera böcker samtidigt. Jag gillar bryr jag mig mindre. det vi gjorde kom inte med i programmet. jag gör en eller ett par åt dom. Låtarna min information i små segment. Patrik Wirén Bland annat försökte vi döda en bil med dom skickat mig är verkligen bra. gevär och dynamit. Det var tydligen för starkt för MTV. Isac Nordgren “Ebba, skriv 3 000 tecken om musik!”
Hjälp. Det var 3 000 år sedan jag skrev 3 000 Redan i mars började vi drömma om ljum- Var det sunkiga synt-träsket i Arvika värt tråkiga (visade det sig) basisten i…? Men nej, tecken om musik. Så vad hade jag skrivit om, men päroncider i läckande plastmuggar, vilt ansträngningen, bara för att se typ tre band det får inte plats här. 3 000 tecken var det. om jag fått samma uppdrag av Gary då, för rockstjärnespanande i backstagebaren och vi faktiskt gillade (slutsatsen var alltid den- Blir det några festivalminnen i år? Nja, 3 000 år sedan? mörkret som sänker sig över Hawaiiscenen. samma – nej)? alltså jag hade ju inte tänkt det. Men så går När jag faktiskt brukade spotta ur mig Sedan började förhandssnacket, ryktena Så fort sommarens rutt var spikad började Hultsfred och bokar Vive La Fete varvat med tusentals smäktande tecken i form av och biljettförsäljningen. Vi följde bokning- trixandet med att fixa resa, schysst boende måsten som Johnossi, Håkan och Hives och recensioner och intervjuer med svåra, själv- arna, lusläste recensioner, hårdlyssnade på i form av hus eller hotell och sist men inte så blir det plötsligt himla lockande att byta upptagna indiekillar i Groove varje månad? plattor med de klara banden och jag lyssnade minst backstagepass. Den där lilla dyrbara nyshoppade Minnetonkas mot de gamla Festivaler såklart. För vid den här tiden på noggrant på mer seniora Grooveskribenters plastsnodden som vi utnyttjade med besked. Conversen och dra dit. För hur många otroligt året existerade ingenting annat i mitt huvud visdomsord om vilka som skulle strunta i att Jag lovar, hade jag bara haft några tusen ofestivaliga kvällar det än blivit på Stureplan (okej, det skulle vara en och annan svår, själv- dyka upp på Hultsfred just i år – och såklart tecken till hade jag gärna skvallrat om allt senaste tiden, så slår upptagen indiekille då). vem som skulle åka vart. Men viktigast av allt som hände tack vare de där Groove-backsta- det aldrig känslan av I vår har det snarare handlat om Kooba- var förstås vart vi skulle åka. gepassen. Som när jag inte kände igen ena att stå längst fram väskor (limegrön eller rosa – det är frågan), Hade Emmaboda blivit en överskattad halvan av Chemical Brothers (so what are you och hoppa till värl- Sienna Miller (Kate Moss-copy eller stilikon?) prettogrej? Det skulle väl aldrig bli lika coolt doing here?), när en viss svensk superstar dens bästa band. och Antik denim-jeans, än om Hultan, Emma- som när vi såg Håkan spela Känn ingen sorg… somnade i en alldeles för liten spjälsäng i Vi ses där! boda och Arvika. Men det fanns alltså en tid på en pyttescen, den där sommaren när för- huset vi hyrde eller när Primal Scream-Mani då festivaler var allt. Jo, jag vill hävda att jag sta singeln just kommit och vi hade lyssnat var övertygad om att jag var en kopia av Dar- var lika fixerad vid det som jag är vid designer- sönder förhandskopian med albumspår jag ryl Hannah i Splash i min rosa paljett-tub. jeans idag. Min bästis och vapendragare Anna fått av Isse på Dolores på vägen dit i bilen? Eller när jag hade världens crush på den där Ebba von Sydow och jag följde slaviskt senaste festivalnytt. Kunde Hultan bli lika bra som förra året? Skribent på Expressen, numera
www.groove.se 7 Aimee Mann
Gränsen går vid brandgula pälsvästar
The Forgotten Arm är som en road- movie med singer/songwriterpop och Aimee Mann tar gärna upp drogproblem i sina texter. Hon för- klarar vad som var bra med sjuttio- talet och varför. Och om friheten att göra konceptalbum.
Aimee Mann har varit i musiksvängen andra. Men man kan undra varifrån idén – Jag fattar inte hur Green Day lycka- om det. Det är en så lång väg tillbaka från ganska länge nu. Från debuterande i ban- att göra ett temaalbum kom. des få igenom sin idé. Jag menar, ”vi ska det. Och det är tack vare honom jag har det Til Tuesday i mitten av åttiotalet via – Det är en av de största fördelarna med göra en temaplatta, och den ska handla börjat motionera, det är tack vare honom ett par soloplattor kom det stora genom- att vara på sitt eget skivbolag. Man kan om kriget”! Man kan ju nästan höra jag börjat boxas. brottet med soundtracket till Magnolia få en idé till något, som det här albumet, hur skivbolagets bossar kollektivt bryter Aimee kommer gärna in på paralleller och den strax därpå följande Bachelor och tänka: ”Hmmm… varför inte?”. Jag ihop. till sjuttiotalet när hon pratar om skivan. No. 2. Albumet Lost in Space kom för behöver inte försvara en sån idé inför Aimee hade några låtar som var klara Hon bestämde sig ganska snart för att ett par år sedan, och nu är det dags för någon, jag kan bara sätta igång. till albumet, men när hon fick idén till låta hela historien utspela sig då, fram- ytterligare ett. Albumet Bachelor No. 2 innebar inte helheten så var det en hel del som nästan för allt eftersom drogkulturen såg helt The Forgotten Arm är något så ovan- bara ett publikt genombrott för henne. skrev sig självt. Framför allt textmässigt. annorlunda ut då. ligt som ett konceptalbum, ett temaal- Det innebar också att hon fick större Och även om det ibland kan kännas som – Om man lyssnar på vissa grejor som bum. En berättelse om en kvinna och en kontroll över sin musik. Efter andra en rätt vanlig berättelse i roadmoviesam- gjordes då så hör man ju hur skickliga man, deras relation och deras väg mot albumet I’m with Stupid kände hon att manhang så finns det delar i den som dom är, men skickligheten tillåts aldrig uppbrott via konflikter och droger. En skivbolaget ville styra in henne på ett föll sig rätt naturligt i skrivandet, bland dominera. Det enda man hör är en fan- slags musikalisk roadmovie med Aimee mer kommersiellt spår, något hon själv annat förekomsten av droger. En hel tastisk spelglädje. Manns låtar som nedslag i olika delar inte var intresserad av. Efter många för- del av historierna och situationerna har – Men det finns ju saker från sjuttiota- under resans gång. Visst låter det väl handlingar lyckades hon till slut bryta någon form av verklighetsbakgrund, och let man kanske inte vill ha tillbaka. Jag ambitiöst och nästan lite avskräckande i sig ur och få loss rättigheterna till Bache- mycket härrör sig även från en nära vän skulle nog inte vilja möta människor med sin sjuttiotalistiska ambition, men Aimee lor-albumet. Sedan dess har hon varit sin till Aimee som haft drogproblem. brandgula pälsvästar igen. Någonstans poängterar att det går att lyssna på låtar- egen. – Hela den problematiken finns så nära där går nog gränsen. na som om de vore helt avskilda från var- mig, så det faller sig naturligt att skriva Magnus Sjöberg
You are the generation that bought more shoes and you get what you deserve
Sitter i bilen på väg hem från Hultsfred. Har Fragmentariska minnen från en diskus- Stiv Bators, Jerry Nolan, Sid Vicious, Johnny Roar mig dom sista 15 milen med att räkna du varit där vet du hur det känns. Jocko vän- sion med polaren Per från Groove hemsöker Thunders & Dee Dee Ramone går plötsligt på ut hur mycket annonsering som krävs för der sig om, skakar på huvet och föreslår att mig kort efter Peking, Close-Up country. Jag och bränner av favoriten Chinese Rocks! Tiden att sälja guld. Ekvationen är orimlig. Vissa köra fel med flit. Jag är så sliten så jag skiter får en skum känsla av att han klädde av mig snurrar fram och tillbaka, stannar upp och plattor kräver ingen alls. Andra kräver egna i det och säger inget. Efter en timme på en hela min annonsbudget när jag var som mest festivalen blir inte bättre än vad den är just TV-program. Jag dryftar min tes, som inte är liten grusväg i mörkaste Småland ångrar jag sårbar. Full och glad. Jag lovade visst att göra då. en teori utan mer ett tidsfördriv, med Kokos- mig ungefär samtidigt som vi brakar tillbaka en helårsbokning. Spenderar 45 minuter med Walse måste bara göra annonsen och det Jocke. Han skrattar upp på motorvägen. Jocko garvar och sätter att rättfärdiga beslutet för mig själv. Kommer trots att han nog helst av allt sitter på Pauls och frågar hur många på Ramones. Allt är förlåtet. så klart fram till att det är ett grymt magasin, och funderar på hur länge dom steker sina av mina favoritband Undra hur många band man såg på festi- att Per fick alldeles för lite betalt, och att jag burgare, New Yorks bästa. Och dricker Rolling som har sålt guld i valen, jag menar hela konserter. Inte många själv är ”The Donald Trump of Rock”. Rock, New Yorks sämsta. Undra hur han vill Sverige. men man är ju där för att hålla sina kontakter Framför Pampas är det fyllt till bredden göra bakgrunden? Måste kanske ha ett spe- Jävla Groove-Per. vid liv, alla dessa kontakter, Malmquist, Alex- med människor som älskar S.K.U.L.L.S. Det cial meeting om det? Fast jag tror ändå att andersson, Andersson. o.s.v. Dom som också är bankdirektörerna som blivit punkare han vill ha nåt från Nuclear Blast, upp och ner tack och lov gör allt för att hålla mig vid liv. igen, om så bara för ikväll. Det är mammor eller inte, bara det är metal. Ler lite för mig Men kul är det. och pappor och barn och unga punx med själv. Carl von Schewen, Och viktigt... Ramones på bröstet staplade på varandra. driver Sound Pollution Distribution AB
8 Groove 4 • 2005 Några artister och deras
Meshuggah Förskjuten monotoni
Promoe: Gregory Isaacs Soon Forward (Frontline, 1979)
”En härlig mix av kärlek och politik som lids fram av den kyliga regenten över tung roots. Frågar du mig i morgon skulle jag också lika gärna kunna säga just Cool Ruler. Med unge- fär samma motivering.” Tori Amos: Stevie Wonder Songs in the Key of Life (Motown, 1976)
Meshuggah har aldrig gjort det lätt det för sig, varje skiva är en ny utmaning för publiken. – Musik har blivit så jävla… det har blivit som fastfood. Ingen vill gå på djupet med musik längre. Och det är väl där vi kommer in, som en motpol. Vi är ju lite knövliga.
Jens Kidman, sångare i Meshuggah, ställt det. Så hela plattan har varit klar kommer ifrån Haake. Han är samplad hämtar mig i bil vid korvkiosken i innan vi ens gått in i studion. Men den och sen använd för programmerandet. Spånga och kör till studion som de delar här gången satt vi i studion tillsammans Enligt Jens är det ett bolag i Umeå För att ”den svänger så bra, för att den har själ med Clawfinger. och skapade medan vi spelade in, drack som har alla hans trummor samplade i och för att... har du hört den? Ja då vet du vad jag menar. – Det är en grym skillnad att ha sin folköl och kollade på film. Jobbade som ett program. Den öppnar nya dimensioner för vad egen studio, man kan ta pauser utan att en familj. Och det var skitroligt. – Det är helt sjukt, 32 gig, det är hur stort musik är, för hur musik kan göras och så är bränna pengar och musiken får ta sin För första gången är trummorna pro- som helst. Så det är ju inte precis orealis- den helt enkelt... wow.” tid. Förut när man hyrde studio så körde grammerade, något som inte precis fick tiska trummor. man även fast det inte gick bra, det kos- trummisen att hjula av glädje. De har inte gjort en riktig turné i Melanie C: tade för mycket att inte spela hela tiden. – Vi byggde liksom hela låten bit för bit Europa sen 1998. Så det är det som Meshuggah kommer i dagarna ut framför datorn, så det var ren smidighet lejonparten av detta året ska ägnas åt. Stevie Wonder med nya plattan Catch Thirty Three, ett med trummorna, hade vi spelat in dom – Det har bara blivit USA de sista åren, Songs in the Key of Life experiment som kanske inte ens kommer två turer med Tool, Ozzfest och så en (Motown, 1976) att spelas live. Plattan är en 47 minuter bunt egna turnéer. Men vi säljer bra där lång låt uppdelad i 13 stycken eller kapi- borta. Fast det kanske beror på att vi ald- tel. Det är monoton metal på ytan, men rig spelar här längre. lyssnar man noga så förskjuts monoto- Meshuggah är ett band som har total nin hela tiden. Den görs om och skapar kontroll och som inte kan tänka sig att nya bilder. jobba på något annat sätt. De produce- – Vi har snackat i flera år om att göra rar sina plattor själva, trummisen Tomas en enda lång låt och förra EP:n I var Haake gör omslagen och de designar sin ju 21 minuter och den gav mersmak, egen merchandise. Det kanske är därför så meningen var egentligen att den här som de är så unika som de är, för att de skulle vara 33, därav titeln, men så blev live hade vi fortfarande hållit på. Det har fått hålla på hur de vill. Och i en det ju inte. blev tempobyten efterhand och änd- värld där man numera köper nerladd- Hur skriver man en 47 minuter lång låt? ringar och hela stycken försvann och det ningar av enstaka låtar istället för hela ”Den skivan har betytt oerhört mycker för – På både den här och I har vi jobbat på hade inte funkat att varje gång gå tillba- skivor är det ju skönt med ett band vars mig. Den rymmer så mycket känslor och har ett helt annat sätt. Till alla andra plat- ka och spela in trummorna igen. Det var nya platta är en låt. en otrolig bredd. Musikalsikt är den helt fan- tor har vi var och en suttit hemma och ett jävla pusslande. Fast alla trumljud Mathias Skeppstedt tastisk. Min mamma hade den på vinyl när jag pulat och skrivit, och sen har vi samman- foto: Mattias Elgemark var liten, och jag har starka minnen av den.”
www.groove.se 9 Kalle Kath
Vi är uppväxta bara några mil skånskt land- skap ifrån varandra, så kanske är det den grö- tiga dialekten som gör det så enkelt för mig att snacka med Kalle Kath. Kalle har varit med länge i svenska hip- hopsammanhang och fick ett mindre genom- brott med sin medverkan på samlingen Ord- krig 2001. Nu släpper The Latin Kings-labeln Redline Records hans debut-EP, inspelad med Masse och Salla. Två producenter som kan göra vilken debutant som helst nervös. – Det var inte så farligt. Jag har känt dom ett tag så vi har en avslappnad stämning. Men däremot vill man ju leva upp till förväntning- arna dom har på mig. Dom har ju varit med så länge så dom vet verkligen vad som är bra Form One och vad som är dåligt. Deras åsikter har abso- lut gjort mina låtar bättre. Med Meet Johnny Rhino sticker Göte- – Då hade jag lugnat ner mig lite och slu- Efter några fantastiska år så känns det som borgs Form One upp näsan ur under- tat blunda och peka i ordboken för att om hela den svenska hiphopscenen krascha- jorden och gör hiphop till och med hans hitta så svåra ord som möjligt. de. Frågan är om den är på väg att repa sig nu. mamma kan uppskatta. Precis som nam- Förutom olika gästinhopp och låtar – Svårt att säga, man hoppas ju på det. Efter- net på albumet antyder har Johan Rein- på samlingsplattor har Form One också som det är mycket svårare att bli utgiven nu hold gått ifrån battlerapen och närmat hunnit släppa egna tolvan Three Poiso- så blir det också en press på kvaliteten, dom som är sämre sållas bort. Jag vet inte om det sig det personliga. nous Darts och EP:n Gimme the Mic med är så att folk hellre lyssnar på amerikansk – Jag behövde öppna upp mig och skriva Loose Cannons. Fullängdare har varit på hiphop, men förhoppningsvis kan vi fånga av mig lite precis som andra som skriver gång tidigare men inte blivit klara och nästa generation. dagböcker. Comin’ Home är ett långt Johan funderade en period på att lägga Numera bor Kalle Kath i Stockholmsföror- brev till min mamma där jag ber om micken på hyllan. ten Hallonbergen och försörjer sig som målare. ursäkt för vilken jävelunge jag var i ton- – För några år sen gick drömmen om att Han är gift med hiphopartisten Heli och till- åren. Det är den mest känslosamma och göra ett album i kras för andra gången sammans har de två barn. Texterna på den nya svåra låten jag gjort. Sen får man se om och det kändes inte kul med musik. Det EP:n är väldigt personliga. Bland annat så rap- folk kommer att uppfatta det som töntigt är så mycket business och jag hade varit par Kalle en hel del om sin fru och sina barn, något som känns ovanligt i hiphop-Sverige. eller klyschigt. för naiv för att inse det. Men sen träffade – Hehe, det är väl kanske så att det är en egen Form Ones musikaliska bana började i jag Tobbe. grej. Jag tycker i alla fall att det är tillräckligt hardcorebandet Prune Juice men efter att Tobbe är mer känd under namnet coolt att rappa om. Innan, typ på nittiotalet, ha hört Cypress Hills Black Sunday för- Astma och har producerat större delen av ville man köra flashiga ordlekar, metaforer stod han att det var tuffare att rappa än Meet Johnny Rhino. Enligt Johan behöv- och så där men nu har jag kommit på att det att spela gitarr. Första låten han släppte de han någon som sparkade honom i är mycket roligare att rappa om livet. Man vill var på DJ Embees Way Beyond Mixtape. röven emellanåt och tog tag i allt det trå- ju att folk ska känna igen sig i ens texter, att – Jag var otroligt inspirerad av Company kiga. även Anders Svensson på Svennebygränd ska Flow på den tiden och ville rappa precis – Att skriva och spela in låtar är ju latt- kunna relatera till låtarna. På sin splitter nya hemsida säger Kalle som El-P och Big Juss. Det hörs att jag jolajbans. Det är när alla låtar är färdiga Kath att hans mål är att bli bäst i Sverige. försöker, men det går inte så bra, haha. och man ska sätta ihop en platta som foto Form One: Marko Vesterinen foto Kalle Kath: Lowe Steiner – Det där är lite skämtsamt sagt men det är Genombrottet kom med Burning jobbet börjar på riktigt. foto Swedens Finest: Lisa Johansson klart att man vill vara bäst. Om man siktar Rubber på samlingen Den svenska under- Daniel Severinsson foto Tingsek: Magnus Tingsek högt kanske man når halvvägs i alla fall. jorden. foto Wan Light: Bengt Alm Isac Nordgren
10 Groove 4 • 2005 Swedens Finest Wan Light Ibland kan skenet bedra. Sin tunga aggro- metal till trots är göteborgarna i Swedens Wan Light är en låt av Orange Juice. Det bety- Finest knappast några gravallvarliga metal- der svagt ljus. Stockholmsduon Wan Light män. Snarare mysiga småbarnsfarsor som har förstått vikten av att ha ett passande döper sin nya skiva till Love Bomb och tycker bandnamn. att man inte ska ”pack a mean punch” utan – Vi upplevde det vanliga problemet med hellre ”pack a lean lunch”. att hitta ett namn. Det måste vara något – Den stereotypa metalen är så jävla tråkig, man står för och något som är förenligt med säger bandets basist Jonaz Lindgren. Om musiken. Min kollega Manne är Orange Juice- någon skulle fråga oss om vi var syntare eller fantast och så gick det till, säger sångaren hårdrockare, skulle nog alla i bandet hellre Krister Svensson. svara ”syntare”. Att offra barn till Satan är Kommande skivan heter Carmaline, upp- liksom inte vår grej. följaren till 2003 års Let’s Wake Up Somewhere Jonaz har ett förflutet i bandet Mary Beats Else. Den ges ut på Labrador Records, som i Jane, medan sångaren Markus Jaan och gitar- slutet av mars också släppte EP:n That Grim risten Carlos Sepulveda tidigare svettades i Reality. Psycore. Tillsammans med trummisen Niklas Tingsek Wan Lights största karaktärsdrag är Sposato började de erfarna herrarna på ny Kristers röst, som verkligen är utmärkande. kula som Swedens Finest år 2000. I oktober förra året stals instrument, gad om att han skulle orkat köra på oav- Enligt honom själv kan den till och med vara Vändorna i olika band har lärt dem en del. dator och inspelningsutrustning från en sett vad som än hände. orsaken till den blandade kritik bandet fick i Trötta på storbolagens sega beslutsfattande replokal i Malmö. I datorn fanns cirka – Jag hade alltid pallat fortsätta med samband med första plattan. släpper de sina skivor på egen etikett. Och de 140 låtar som Magnus Tingsek spelat musiken. Jag hoppade av skolan när jag – Jag sjunger som jag gör, det är inget till- har numera en avslappnad attityd till rock- in. Tio år gamla inspelningar försvann var 16 år. Det här är inte bara min dröm konstlat. Men i vissa fall har jag nästan blivit utskälld. En tidning skrev till exempel att vi är stjärnedrömmen. för alltid. En sådan händelse hade lätt utan min verklighet. Jag kan ju inget – Hela den här ”vi ska bli rockstjärnor”-grejen en skymf mot bättre band som jagar skivkon- kunnat förvandla en ung musiker till en annat och vill inget annat, menar han. förändras en hel del med åren, säger Jonaz. trakt. Men jag är hellre extrem i uttrycket än Först är man helt säker på att det ska hända. bitter vinalkis. Men Magnus tog sig i Soul, folk och country är de mest att folk inte ska reagera alls. Sedan tvivlar man. Och nu bryr vi oss inte alls. kragen. Och trots de musikälskande gär- frekventa genrerna som Magnus utfors- Musiken är dynamisk och melankolisk Det är skönt. Det har nästan blivit ett slags ningsmännens helgerån släpper han nu kar, alltid med melodierna i fokus. med både lågmälda pianon och bombastiska Pippi Långstrump-syndrom. Att vi aldrig ska sitt första album. – Jag får en melodi i huvudet. Sen läg- syntar. Låtar som Future World avslöjar även bli stora. Man måste nog ha en lite naiv ådra i – Det konstiga är att jag inte är bitter ger jag beats, ackorden och sjunger med bandets lekfulla upptempo-sida, där Krister sig för att orka hålla på. alls. Jag hade gått igenom en jobbig peri- många stämmor och harmonier. sjunger: ”There is latency in my computer Kanske är det den svenska LOK-aktiga od så inbrottet blev en vändpunkt. Det Magnus Tingsek började tjuvspela på poetry”. Det mesta är pianobaserat, medan gitarrer refrängen i Här ska skåpet stå eller vetskapen känns nästan som det var meningen att sin storebror Anders gitarr i början av hög- om att gitarristen Carlos har producerat Ral- nästan är obefintliga. det skulle hända. Det var den sista ski- stadiet. Sen var han fast. De bildade band i lypack som ger mig vissa Göteborgsvibbar – Carmaline innehåller till och med mindre när jag lyssnar på Swedens Finests fläskiga ten innan blommorna skulle börja växa, en bibliotekskällare i Södra Sandby. gitarrer. Det är ett begränsat instrument, och andraplatta Love Bomb. Jonaz Lindgren tycker säger han. – Vi flyttade dit kaffekokare och kylskåp. så många som använder det. Vi har spelat på däremot att kopplingarna till ovan nämnda Ett gäng av Magnus vänner arrang- Istället för att hänga vid kiosken och dricka små festivaler där vi har varit det enda ban- band snarare ligger på attitydplanet än när erade en stödkonsert där intäkterna gick hembränt så repade vi och spelade in. det som inte använt gitarr. det gäller själva soundet. till nya prylar. Sen dess har Magnus lirat i en mängd Titeln Carmaline ger associationer till – Det finns en gemensam anda. En massa jäv- – Det räckte i alla fall till en ny dator och konstellationer. Timbuktu, Ben och någon form av existentiell ordlek med ordet lar anamma, och en vilja att fixa saker själv. ett larm. Loosegoats är bara några av de han spe- ”karma”. – Det är inget medvetet, men man kan ju Lite humor har de också, killarna i Swedens Före inbrottet upplevde Magnus en lat med. Men hela tiden har han haft sik- Finest. I år släpper de, först och främst via sin se det så om man vill. Vi jobbar inte på det trafikolycka med Loosegoats, en över- tet inställt på sin egen musik. Musik som hemsida, fyra tema-EP:s och på den första gör sättet. Oftast försöker vi bara hitta bilder för de covers på Village People, Frankie Goes To svämning i replokalen och att ett stort nu finns på debutskivan Tingsek. texternas uttryck. Carmaline är både varmt Hollywood och Devo. Namnet på första tema- skivbolag högg honom i ryggen i sista Johan Joelsson och kallt på samma gång och jag tycket att EP:n? God Save the Queens. stund. Trots motgångarna är han överty- det låter lite kemiskt. Det gillar jag. Daniel Axelsson Christian Thunarf
www.groove.se 11 $%. 4*5'/.$% &%34)6!,%.
',#&3( '(-)(5/-6 -())* )!!5/-6 -3-. ' ) )1(5/-6 -&#*%().5/-6 (#( #( " (#&-5/-6 ." . ,-5/%6 ." "#0 -5-6 -&3 ,5/-6 ." ,%5-6 ./, )( !,)5(6 "%( " &&-.,£'5-6 &,- 1#(( , %5-6 .#' /%./5-6 ." ',- 0)&.5/-6 .),# ')-5/-6 ." ,0 ,35/-6 ." )((-5/-6 ')( 3 ,)." ,5-6 &))*.,))*5-6 '#&& ( )&#(5-6 ." "/(. 5-6 '( ) #)5-6
)%.), %)-')- 5-6 (( . ,(" #' 5-6 & .#!, 5/-6 (# # ,( ) 5/-6 ,) 3( 5-6 ." "# ( ' ,- 5 (6 ,) ( 3 ,)1 && 5/-6 ,!'( ,) % 5-6 % 5-6 /- &&-.,- 5-6 ,# *,3 4 5-6 &)!!#(! ')&&3 5/-6 ",#- &# #(! 5! ,6 ' # 5/%6 $ "3* , 5/%6 -)( %#. 5-6 %#- , "# - 5/%6 ( ,/( 5(6 ( #(. ,(.#)(& * ( .,.), 5-6 ' 1 5 %6 $)"( ( .4 5-6 0#0 & . 5 6 '3 0),#. 5/-6 ." '!# (/' ,- 5/%6 '-.) )( 5/-6 , ( ( (-)( 5/-6 . ,%&(! 5 %6 -"#(#(! 5(6 /&. ) &/( 5-6 -3 # 5 %6 1 ( - 3 5/-6 $)"()--# 5-6 ( , - .#&&#( , 5-6 .#') ,#-( ( 5-6 ),' )( 5-6 & * ,,) & ', 5-6 &)!" 5-6 ,# "30£( ( 5-6 )(0)$ 5-6 $-)( ,#(! ( ,! 5/-6 "(- ** &+0#-. 5-6 -) # .&0#% 5-6
& , ,.#-. , .#&&%)'' ,
#( ) ) " #&$ .. , .#&& $/ #& /'- -.#0& ( 111 ,) %*,.3 - 111 .# ( . -
#! !24)34%2 0¿ 3%8 3#%.%2 !,, 6¾2,$%.3 -!4 «, /#( 6).2¾44)'(%4%2 4¾,4#!-0).' ).'¿2 5.)4%$ 34!'% !24)34 02%3%.4%2!2
!5$)/3,!6% 53 ",!#+ 3!""!4( 5+ $52!. $52!. 5+ &// &)'(4%23 53 '2%%. $!9 53 3.//0 $/'' 53 "2)!. 7),3/. 53 OCH MÍNGA m ERA BAND
",/# 0!249 5+ #!2, #/8 5+ $%!4( &2/- !"/6% #!. */(. $)'7%%$ 5+ %3+/"!2 3 &!.4½-!3 53 &,/'').' -/,,9 53 4(% (!5.4%$ 3 !2-!.$ 6!. (%,$%. 53 ).4%20/, 53 )3)3 53 *5.)/2 3%.)/2 $+ 4(% -!23 6/,4! 53 4(% 2!6%/.%44%3 $+ 3/.)# 9/54( 53 4(% 4%!23 5+ ,% 4)'2% 53 !,) &!2+! 4/52³ FEAT 4/5-!.) $)!"!4³ -,
'½4%"/2' '½4%"/2' 7!2- 50 +!,-!2 -!,-½ &2±. *5.) ./22+½0).' "/2,.'% 34/#+(/,- 34/#+(/,- ½34%235.$ 3+%,,%&4%¯ +!2,34!$ /3,/ 3% !,,! "!.$%. 0± *½.+½0).' (%,3).'&/23 0!2+%2).' 4,4 "!2 -!4 4/!,%44 0%23/.!, WWWROSKILDE FESTIVALDK 4)#.%4 /-"5$ !4' /-"5$ 7774)#.%43% "),*%44$)2%+4 777+%.4.5 7775.)4%$34!'%3% Old School 10 år med Groove! I detta vårt 84:e nummer av Groove... en minneskavalkad, en promenad nedför minnenas alléer... vi plockar fram lite godis ur det förflutna...
Vi var tidigt ute ibland…
Ebbot ger en knivskarp betraktelse över hur Valda avsnitt… The Soundtrack of our lives bildades: Kan ni tänka er att flytta från Göteborg? ”– Eh… det var för ett år sedan som hela – Vår skivbolagsdirektör ringde häromda- bandet bildades och…eh…tja…vad ska man gen och ville att vi skulle flytta till London. säga?! Det är diverse kända musiker med i Vi flyttar nog hellre till London än Stock- bandet. Bägge gitarristerna och sångaren holm, berättar Ian. är från Union Carbide. – Men det är väl lika bra att säga det, vi vill Och resten? flytta till Hollywood, avslöjar Ebbot utan – Eh… organisten (Martin Hederos) spela- från Nummer 1 (1995) omsvep. de med Nymphet Noodlers som jag produ- Se Pers recension av bandets cerade, och trummisen (Fredrik Sandsten) Nyligen presenterades de som skulle skri- nya platta på sidan 38. var med i Whipped Cream. Basisten (Kalle va låtar till melodifestivalen, är det något Gustavsson) var med i Electric Eskimoes. ni skulle kunna tänka er att göra? De hade spelat in en demo med Aron – Jag har försökt fyra gånger under den (Lädernunnan) och Björn och… eh… jag vet tid jag gick på musikutbildning – jag inte, vi började spela ihop. Jag och Björn skall ha med en låt där! Flera av dem jag gjorde en knippe låtar och satte ihop det har försökt att få med har handlat om Nummer 7 (maj–juli 1996) här bandet. Vi, Björn, Ian och jag har känt Fyra nummer senare, hösten, säger Martin något oväntat och The Soundtrack of Our Lives varandra innan, men de andra har vi känt #11 (november 1996), en upprymd stämning sprider sig bland får en halvsidesartikel, men ”flyktigt” mer eller mindre – och på den The Soundtrack of Our Lives de övriga. nämns knappt på framsidan vägen är det.” (som just släppt debuten – Nu har han gjort en låt om pengar som Welcome to the Infant Free- definitivt kommer med, säger Ebbot. base) erövrar framsidan och – Vi kommer att vara husband i melodifes- mittuppslaget. tivalen om tio år, gissar Ian. …2006 alltså…
Andra gånger har vi
varit lite fel ute… Intervju med Mustasch, redan i #28 (december 1998)
Det händer musikaliska ibland att man hantverket. stöter på band Den mer målin- med namn som riktade musikaliska direkt kan asso- banan anträddes med cieras med den intensivare repetitioner musik som de och ett besök i en gäststu- spelar. Ibland händer det att bandnamnet ga i den göteborgska skär- och deras musik inte passar in i varandra. gården tillsammans med en Också finns det band som har namn som 16-kanals bandspelare. Resul- ma den Nummer 18 (november 1997) vid en första anblick bara verkar märkliga, tatet av detta besök har resulte- på allvar. men som efterhand sätter sig och ter rat i en femspårs demoinspelning, – Och nam- sig helt naturligt i förhållande till deras som kan bli Mustaschs nyckel till net är väl också musik. Mustasch är ett sådant band, ett den låsta dörren mot uppmärksam- lite speciellt. Det bör- band som spelar flummig hård rock utan het och berömmelse . jade egentligen när vi höll på egentlig koppling till ansiktshår, men – Vår musik kan kanske vara svår att eti- efter att Grindstone lagt ned, och utstrålandes en attityd som gör det fullt kettera, säger Hannes Hansson. Speciellt när vi behövde ett nytt namn. Jag föreslog naturligt. mycket av den hårda rocken delats upp i så ”Mustasch” mest på skämt, men efter ett tag många olika genrer att nästan varje band kändes det rätt, så vi valde det. Det kanske Mustasch är en fyramannakombo från Göte- har sin egen musikaliska etikett. Dock skulle inte är världens mest självklara namn på ett borg bestående av Ralf Lennart (sång/gitarr), man nog kunna samla in Mustaschs musik rockband, men det känns bra. Vi sjunger Hannes Hansson (gitarr), Stam Johansson inom en vid etikett som ”flumrock” eller på engelska, men har en svensk stavning av (bas) och Mats Hansson (trummor), och ”psyk-rock”. Jag och Ralf har under hela namnet, eftersom när man talar om bandet deras historia sträcker sig ett år tillbaka i den tid vi spelat tillsammans ofta suttit och så blir det svenskt uttal av det. Dessutom ser tiden, till tiden kring jul 1997. Egentligen är lekt med Black Sabbath-riff, så det är väl det det väl lite tuffare ut än en engelsk stavning. Mustaschs sammansättning inte en ny kon- som ligger till grund för musiken. Vi har väl Kanske det kan ge vissa associationer till stellation, eftersom alla i bandet till och från ofta hållit på med lite flumrock, men vi har annan musik än vad vi spelar, men det spelar spelat med varandra tidigare, bland annat väl avfärdat det, bara gjort det på skoj. Det ingen roll. Skulle man få raggarassociatio- i bandet Grindstone. Ralf och Hannes har är något vi alltid velat göra, men som vi känt ner, så gör det inget – vi kanske springer och också i tiotalet år spelat ihop på mer eller att vi inte kunnat göra, åtminstone innan köper raggarbilar om vi skulle börja tjäna mindre allvarlig basis. Efter en lite trevande Kyuss och Fu Manchu blev stora. Det krävs pengar på musiken. Nummer 15 (maj 1997) start fann man sommaren 1998 bandets nästan att något eller några band banar väg Magnus Sjöberg slutgiltiga sättning och intensifierade det för en musikstil innan man själv kan anam- foto: Johannes Giotas
14 Groove 4 • 2005 3 Vise Per Lundberg GB träffade inför varje nummer två personer och diskuterade delar av månadens singel- När jag kollar skörd. Här är ett utsnitt från #27 (november 1998). Tidpunkt: april 1995. igenom dom allra Plats: Arbetsförmedlingen i Göteborg och första numren av förmedlare HH. Magazine Groove Linnea (L) är tre och ett halvt. Hon – Jaa, du Jörgen. Nu har du gått arbetslös så (som tidningen går på dagis och hon har järnkoll länge att du nog får ta ett städjobb på Stora hette då) så kän- på vad som regerar. Ellen (E) är Teatern. ner jag mig stolt snart fyra och även hon tillbringar Aldrig tänker jag. Panik! Jag måste kontra… över vad jag, Pelle, – Jag vet en musikförening som har en Anna, Oskar med flera lyckades genomföra utan sin vakna tid på dagis, givetvis har ALU-plats över och har bett mig göra deras varken kunskap eller budget. Vi var rock’n’roll hon också järnkoll. Linneas pappa tidning. då andra var tidningar var cocktailbrus. har spelat bas med Simpkins. – Vad heter den föreningen då? Vi var den första gratistidningen med bara Ellens pappa spelar gitarr med – Musikföreningen Groove. musik. – Okej, gör det då. Vi var först med dagliga nyheter på vår Sator, om det nu ska vara någon internetsida (Aftonbladet stal av oss dagligen ursäkt. Per (P) har äntligen funnit Tidpunkt: en timme senare. J). sina likar och får svar på tal. Plats: MF Grooves kontor, Packhusplatsen. Vi var först att ha epitet ”Varför skriva ner – Hej Mats. Jag är hitskickad att gör er fören- dåliga band då det finns så många bra att MOPEDS ingstidning! skriva om?”! ”She Went Boom” – Vilken tidning och vem har bestämt det? Vi gav alla en chans att få skriva i tidningen. Vibrafon/MD L, E: (Skakar på huvudet) Mopeds var – Arbetsförmedlingen… Kort sagt – vi var så in-i-helvete rock’n’roll! Att nu tio år senare skriva en krönika för E: Inte. rätt så bra. Tidpunkt: Tio år senare – Groove är idag Sve- samma tidning är nog även det unikt. CAROLA P: Jag blir glad av Mopeds. Dom spelar riges största musiktidning! Tänk vad en vit Hoppas vi hörs igen 2015. glad musik. ”Blott En Dag” lögn kan blomma ut J Jörgen Westman, maj 2005. L: Den var bra för att jag tyckte det. Kirkelig Kulturverkstad/MNW chefredaktör Magazine Groove #1–7 P: Det började ju rycka i dina ben. Kan L: Ja, det här var bra. man dansa till det där? E: Jag med, det var jättebra. från Nummer 14 (april 1997): L: Nä. P: Jag tycker inte om Carola. Ni vet när P: Jag tror att man kan dansa till detta. det är kallt och man blir knottrig på Det blir en sorts konstig dans. Kanske om armen, så kände jag. man står på rad. Eller så kanske man blir E: Då blir nog valar lite torra om dom en prinsessa med en trollstav. Deras förra inte får vara i vatten. Om dom är i vatt- hette Lizard, den var också bra. Mopeds net då lever dom om dom är på land och spelar glad musik. Gillar du glad musik är döda just då kanske dom inte vill vara eller ledsen musik? uppe på land. L: Inget. P: Kan Carola ligga i vatten? P: Precis som mig jag gillar inte musik L: Nä, då kan hon drunkna. överhuvudtaget. E: Fast jag har sett en djurskötare som var Mellan mars 2000 och sommar 2002 var tidningen kvadratisk. (ovan Num- L: Jag gillar hårdrock. delfinskötare och hon åkte med delfinen mer 9 • 2001) E: Jag gillar när man får ont i öronen. Jag under vattnet och höll i en delfinfena. Fram till april 2005 gällde nedanstå- vet inte vilket band som är bäst. Dr Bom- L: Så kan man göra om man är delfinskö- ende form. (Nummer 7 • 2002) bay tycker jag är bäst. tare. Carola är ingen delfinskötare. P: Nja, jag har lite svårt för honom. E: Jag tycker hon sjunger bättre än han L: Dregen! Han spelar så bra. Och så har som sjunger Calcutta. han ringar i ansiktet. L: Jag med. P: Kan Doktorn och Dregen vara brö- P: Är Dr Bombay delfinskötare? der? E, L: Neeeeeeeeeej!
#32 (sommaren 1999): Grooves layoutare recenserar en trance- samling...
Upplev Göteborgskalaset med klass! Alla Groove-prenumeranter kan vinna ett fantastiskt paket: Övernattning för 2 personer i 2 nätter på Quality Hotel Panorama under perioden 5–13 augusti, ett GöteborgsPass per person samt mat- och dryckkuponger. Totalt värde cirka 3 000 kr. Gå in på www.groove.se och svara på några frågor så kan paketet bli ditt. Lycka till!
www.groove.se 15 Old School Intervju med japanskt band, från #23 (maj 1998)
Nummer 16 (juli 1997): I den svenska huvudstaden fick Groove äran att Vår musik är för alla på alla plan. Alla i bandet gil- ”What’s your name?” frågar han Thomas och vi försöker intervjua träffa Sveriges färgstarkaste band för en pratstund. lar enkla saker, enkla lösningar i musiken. Vi drar sträcker fram kardan. Varpå Thomas svarar: ”Thomas”. Bob hund… Ett möte som kommer att gå till historien. De har oss mycket för att hamna i ett fack eller en -ism. Vi ”Jarmo” replikerar vår finske vän glatt. aldrig varit med om något liknande. vill hela tiden ha nya utmaningar. Just nu har vi ett Jarmo förflyttar sig nu tätt intill mig och ber snällt band vid sidan om som ska köra på engelska men om papper och penna. Frukten av mötet mellan pen- - Replokalen är den viktigaste musikplatsen för oss det blir bara ett hobbyband. Vi har inte ens något nan och pappret och Jarmo kan ni se här under. och så Roskilde givetvis. Det var där man fick inspira- namn ännu. Vi får se hur det blir. ”What you like Linda Lampenius?” frågar Jarmo tionen till att starta sina egna rockambitioner, säger Vid det här laget steker eftermiddagssolen obön- Thomas. När Thomas svarar att han ”actually seen Thomas Öberg, sångare i Bob Hund. hörligt och stämningen börjar bli rätt uppsluppen. her perform” vet inte Jarmo riktigt vad han ska Denna intervju äger rum på ett fik vid en hårt Bilarna tutar, folk pratar och fåglarna sjunger. Det säga eftersom han inte är så slängd på det engelska trafikerad gata i vår vackra huvudstad. Bilar och har även smugit sig in en fjärde part i vårt samtal, språket. Jarmo börjar nu bli lite orolig när han ser människor susar förbi i en väldans fart. Trots detta nämligen en överförfriskad finsk gentleman. Han vad klockan är. ”Boat go five o’clock, my clock is four, larm utstrålar dom två medlemmarna i Bob Hund har ännu inte sagt något men hans kroppsspråk must hurry”. Mats flikar då in att Jarmos klocka går ett lugn som får även mig lugn. säger desto mer. efter finsk tid och att den egentligen bara är tre, då - För oss har 80-talet betytt mycket. Det var ju då (…) lugnar Jarmo ner sig något. Han frågar på nytt vad man fick upp ögonen för musik, då man odlade sitt ”How much is Sweden taxi?” utstöter plötsligt vår Thomas heter och levererar nästa fråga ”Why do intresse. Jag rekommenderar Magnus Ugglas tre överförfriskade finske antagonist. ”Where do you Sweden people smile all the time?” Tro mig om jag första plattor, de är verkligen bra, fyller basisten wanna go?” blir då den naturliga motfrågan. ”I go säger att Thomas blir mållös! Mats i med. boat”, säger han leende. När vi informerar honom Nu övergår snacket till hockey och vi får veta att När jag lyssnar på bob hunds musik ser jag gamla att det kostar c:a 50 kr fnyser han så där charmigt Sverige är rätt bra i den sporten. ”Tack” säger vi. stumfilmer, t.ex. såna med Charlie Chaplin och Bus- som bara en överförfriskad kan göra. ”Expensive!” ”Many many Sweden people go beer beer between ter Keaton. Komik med stort allvar, det finns alltid en ”I eat Swedish hamburger, coca-cola ant raisma- periods in hockey”. Av någon underlig anledning tanke bakom det de gör. Jag berättar att det var min lais, 45 sweden crowns”. Vi nickar instämmande kommer intervjun av sig här, Thomas avslutar med tre år gamle systerson som introducerade bob hund om att det är dyrt i Sverige men att det är värt det att säga ”I like your hat” till Jarmo. Det håller vi för mig genom att tralla på ”Rundgång, gräslök eftersom det är så gott. ”I vissit kussin in Sweden” andra med om oxå, det är en blågul skärmmössa fågelsång”. Thomas skiner upp. blir nästa förbluffande kommentar. Både Mats och utan skärm. - Det är ju det som det handlar om, det spelar ingen Thomas svarar artigt på frågorna som ställs till dom. Per Lundberg roll om man så sitter i sandlådan eller vid en bardisk. ”I work now summer äilen esa äiset”.
En krönika från Nummer 7 • 2000 (november)
16 Groove 4 • 2005 TACK FÖR 10 GRYMMA ÅR
Faith Evans
Behöver inte skrika för att höras
Alla hennes album har sålt platina hemma i USA men här i Sverige är hon mest känd som änka till Notorious B.I.G. Faith Evans är bara 31 år men ändå veteran i branschen.
Hon debuterade redan för tio år sedan, men nya plattan First Lady är trots det bara hennes fjärde album. – Att det tagit så lång tid mellan skivorna är verkligen inget jag planerat. Mellan var och en av mina skivor har det funnits händelser som starkt påverkat mitt liv som jag har varit tvungen att bearbeta. Mellan mina två första album så förlora- de jag min man, som du kanske vet. Mel- lan dom kommande två fick jag ett barn. Alla albumen är väldigt personliga, dom sammanfattar alla en viss tid i mitt liv. På First Lady har Faith jobbat med en rad olika producenter, bland andra The Neptunes och Jermaine Dupri. Resulta- tet har blivit en omväxlande skiva med några medryckande partylåtar, som inle- Rankin dande Goin’ Out, men framförallt ett knippe starka ballader. san på en snabbmatsrestaurang eller en arv som vi lite äldre artister har. Många Nu tror jag att jag lyckats skapa en egen – Jag och min man har skrivit en hel del student – alla kan dom känna att jag av dagens artister gör skivor som ligger identitet i den amerikanska musikvärl- av materialet tillsammans men en del sjunger om någonting dom själva gått rätt i tiden men jag är inte intresserad av den. Nästa utmaning är att lyckas göra av producenterna jag arbetat med råkar igenom. Man kan skriva en låt där man det. Jag vill göra skivor som människor det även i Europa. Jag hoppas att det här även vara låtskrivare. Jag är definitivt bara sjunger ”I love you, I love you, I love fortfarande uppskattar om tio, tjugo år. albumet kan hjälpa mig med det. Och öppen för förslag när det gäller mina you” och det kan bli en vacker sång ändå, Tidlös musik. jag är övertygad om att jag kommer att låtar. Om jag tycker att någons förslag är men jag känner att jag vill göra det lite Du har länge varit framgångsrik i USA lyckas. bättre än mitt så är jag inte rädd för att annorlunda. men här i Sverige är du fortfarande mest Varför valde du att kalla ditt album First använda det. Huvudsaken är att det blir Du har jobbat med många stjärnor genom känd för låten I’ll be Missing You om din Lady? Är du r’n’b:ns första dam nume- en bättre låt i slutändan. åren. Finns det någon särskild artist som ex-man Biggie Smalls. Är det jobbigt att ra? Ett par låtar handlar om din och din du skulle vilja jobba med? alltid bli påmind om honom och hans – Nej, det var Puff som gav mig det mans relation, vad tycker han om att du – Jill Scott, definitivt. Hon spelar i en död? namnet för att jag var den första kvinnan sjunger så personligt om er? annan liga. Stevie Wonder. Det skulle – Faktiskt inte. Jag påminns om Biggie på hans bolag Bad Boy. – Han är faktiskt den som uppmuntrar vara fantastiskt att jobba med någon som varje dag för vi har en son tillsammans. Jag tänkte att det kanske var mer att du mig mest till att skriva personligt och honom. Eller Prince. Han slutar aldrig att När jag ser på Chris Jr så ser jag en för- har kommit för att ta din plats. Nu är jag ärligt. Det är ju den typen av texter som imponera på mig. längning av Biggie i honom. Därför ställs nummer ett? människor kan relatera till. Alla männis- Jämte hiphop så säljer r’n’b bäst av jag inför faktumet att han inte är här – Kanske inte nummer ett, men jag har kor har samma typer av känslor, vi upp- alla musikgenrer i USA. Det är en enorm längre varje dag. Fast i andlig mening så definitivt min plats i musikhistorien. lever ungefär samma saker. Och min man marknad men också otroligt tuff konkur- finns Biggie kvar. Det är inget jag kan fly Även om många andra kvinnliga artister uppmuntrar mig att inte vara rädd för rens. från men idag ser jag på det med positiva har nått större framgång så vet jag att att dela med mig av allt jag har gemen- – Det finns hur många begåvade artister ögon. dom respekterar det jag gör. Jag behöver samt med mina lyssnare. En kvinna med som helst. Men ibland kan jag känna – Jag har stått i hans skugga i många år, inte skrika längre för att höras. ett vanligt nio till fem-jobb, en tjej i kas- att dom inte har koll på sitt musikaliska även i USA trots mina framgångar där. Isac Nordgren
www.groove.se 19 20 Groove 4 • 2005 www.groove.se 21 Robin vs Timbuktu
Enkelheten framför allt Groove firar tioårsjubileum i år. Har du inte märkt det tidigare är det hög tid att du gör det nu och firar med oss. För att få till ett riktigt bra kalas bjöd vi in Robyn och Timbuktu för att prata om egna skivbolag, texter och den där svåra enkelheten.
Jason ”Timbuktu” Diakité kan väl kallas Du bör ju veta eftersom du har bolaget steg, veta exakt varför jag gör någonting. ROBYN: Jo, och därför måste man jobba Sveriges störste rappare nu? Med Alla vill JuJu Records. På stora skivbolag är det mycket folk, med andra människor och lämna ifrån till himmelen men ingen vill dö gav han JASON: Ja, men där är det jag och några någon får sparken, någon ny kommer sig saker, för det går inte att lägga ner lika tidigare i år ut ett album som i alla fall kompisar som äger. Vi är inte på det pla- till, det är stora budgetar som ska hållas. mycket energi på allt. lär bli svårslaget när årslistorna ska sam- net att det är ekonomiskt tryggt, så vi är Ofta när man släpper skivan till ett stort JASON: Det är väldigt viktigt att man är manställas. Grooves Gary Andersson var väl inte på någon skivbolagsnivå. Vi får bolag tar det bara fart och det är omöjligt ett lag, där dom olika spelarna är bra på lyrisk och menade att skivan värmer upp kämpa för att få det att gå ihop, men för att följa dess väg. Så är det inte nu. Jag olika saker. Och att laget håller ihop och hela Sverige. Det är bara att hålla med. mig är det lite av anledningen till att jag vet precis varför, hur och när. rör sig åt samma håll. Efter en karriär som pekat spikrakt gör musik – att det sker på just det sät- Finns det någon nackdel? ROBYN: Jag kanske är för positiv så här i uppåt har äntligen albumet kommit som tet med just dom människorna. Och som JASON: Det är mycket arbete, men det är början, men det som är häftigt är att det håller hela vägen. Och då har Timbuktu Robyn säger är friheten viktig. Men den bättre att veta allt som händer. Om jag är en annan grej att involvera andra män- ändå försett världen med storstilad hip- tar jag för givet sedan vi startade för sex bara skulle sitta hemma och vänta på niskor nu. För alla som har jobbat i pro- hop sedan han började för tiotalet år år sedan. Det var en nytänd- att någon skulle ringa och tala jektet har gett lite extra eftersom dom vet sedan. ning. Vi startade smått, om vad som händer med att jag behövt det. Om Timbuktu är Sveriges störste rap- släppte vinyltolvor. Vi min musik skulle jag bli Just nu släpps bara din egen musik på pare vore det nog inte alltför orättvist att tryckte dom på ett stäl- knäpp. Min musik och Konichiwa. Har du planer på att utöka utnämna Robin ”Robyn” Carlsson till le och konvolutet på mina skivor är mitt med andra artister i framtiden? Sveriges största popartist, åtminstone till ett annat, sen satt vi ”Jag vet precis liv och jag vill veta ROBYN: Jag vet inte. Det finns möjligheter en av de bästa. hemma och stoppade varför, att dom behandlas att växa, men det finns ingen plan för det För exakt tio år sedan kom debuten i dom i konvolutet väl. Men visst, med i nuläget. Robyn is Here, två skivor däremellan och sålde. Det gjorde hur och när.” mindre människor JASON: Sådant kommer naturligt tycker har vi nått fram till 2005 och Robyn vi bara med två tol- – Robyn och mindre pengar jag. När man möter någon som har talang, som släpps på egna Konichiwa Records. vor för det funkade har man inga muskler vars musik man uppskattar, då rullar det Kritikerna har jublat och det är inte kon- inte, så vi ordnade en i branschen. Man kan på. Sen har man själv varit i den sitsen där stigt, Robyn är det mest egensinniga och distributör. Vi har verkli- ha idéer, men inga pengar man vill få ut sin musik men inte kunnat. vågade album hon någonsin släppt. Med gen lärt oss skitmycket. att genomdriva dom med. Så då är det roligt att få hjälpa till. När producenthjälp från bland andra Klas Vad har ni lärt er? Jag vill betala dom som jobbar det går bra och ekonomin går ihop är det Åhlund och The Knife visar hon tydligt JASON: Att hålla i pengarna och mycket för mig vad dom är värda, men det kan- fint, men det kan också vara jobbigt. att hon valt en ny och mer experimente- annat: Misan, Klas och Attila som driver ske man inte har råd till. Det är trist, men Robyn har blivit bakfyllehungrig och rande väg. skivbolaget har lärt sig allt. Dom var inga det är så verkligheten är. sliter upp en påse chips och en Gott & Det är alltså två musikaliska tungvik- skivbolagsmänniskor, så dom har fått ROBYN: Framförallt är det bara att för- Blandat samtidigt som Jason hämtar tare som anländer till Lydmar. Musika- lära sig allt om hur skivbranschen funge- utsättningarna förändras från början. huvudvärkstabletter och vatten. Under liska, för rent fysiskt är de alltför korta. rar och jag om hur mitt artisteri fungerar Nu när jag vet att det är upp till mig gör tiden diskuterar de hur svårt det också Timbuktu, eller Jason som han vill bli och sen har vi alla lärt oss att tajming är det att det är mycket roligare och mer kan vara att ha eget skivbolag: när allt kallad, har för någon timma sedan lan- allt, i alla fall när det gäller skivsläpp. meningsfullt. Det ger en kick att se sina inte fungerar som det ska sätts relationer dat på Arlanda, nyss återkommen från ROBYN: Planering är nästan det viktigaste. egna idéer förvandlas till verklighet. på spel menar Jason som inte tycker om Barcelona där han vilat sin inflammerade Det är svårt för det blir aldrig som man Finns ingen risk att administrativt arbete att känna att han befinner sig i skivboss- hals som gjort att han skjutit upp tur- tänkt sig, men för mig är det skönt att med skivbolaget stjäl kreativ tid då man position gentemot andra. népremiären några dagar. vara med från början och planera varje kunde gjort ny musik? Tror ni det är skillnad för fansen om man Robyn har varit ute dagen innan och ligger på ett stort skivbolag än om man är bakis. Båda är lite småsega och loja. har ett eget litet? Men när de möter varandra kramas de JASON: Jag tror man får lite mer inbitna hjärtligt och leenden briserar. lojalare fans som vet att det är ett litet Robyn, vad var tanken med att starta skivbolag. Men det är nog inte många. Konichiwa Records? ROBYN: Men dom är grymma att ha, det är – Jag ville ha friheten att bestämma när dom man jobbar för; när man gör hem- det är färdigt, vad som är bra eller vad sidor eller B-sidor eller lägger på hemliga som är en singel. Att kunna förverkliga spår. Det är ju för dom som orkar lyssna. egna idéer. Det har inte betytt så mycket Hur viktiga är texterna egentligen? innan. När jag var sexton och fick spela JASON: Kan man skilja musiken och tex- in låtar var jag jättenöjd. terna åt? Det finns instrumental musik JASON: Det är klart man är nöjd då. Det är och där är ju texterna inte viktiga för det väl så du har lärt dig allt också, för man finns inga, men det är ju en helhet, man kan inte komma från det blå och starta kan inte dela upp det. ett eget skivbolag.
22 Groove 4 • 2005 ROBYN: Det finns ju låtar som har dåliga beror på vad man gör för låt, en text kan till Prince blir Robyn lyrisk. Hon börjar ROBYN: Jag skriver mest under inspel- texter, men som ändå är fantastiska. Fast ju vara genial för att den är enkel. sjunga When U Where Mine och säger att ningsperioden. Det kan vara hemma om texten finns där och är bra, då för- JASON: Så är det snarare än tvärtom. Prince är mästaren på banala texter som eller i studion, men det är under själva ändras allt. Enkelheten är det svåra tycker jag. Jag är geniala. inspelningstiden jag aktivt går in för att På vilket sätt? har svårt att begränsa mig mängdmäs- Hur ofta skriver ni texter och var gör ni bestämma orden. När en skiva är klar ROBYN: Det säger mycket mer, det blir en sigt, ibland blir det bedrövligt mycket det? skulle det vara svårt att motivera mig för ytterligare dimension eller en knapp till text. Men ta Bob Marley och Peps Pers- JASON: Det beror på, men jag skriver bara att sätta mig och skriva nya texter. Då att skruva på… son exempelvis. Dom är bra på att säga när det gäller. Vet jag att låten inte ska är det mer att jag går runt och tänker på JASON: …ett sinne till att stimulera, det ger kraftfulla saker med lite. De säger det på spelas in snart skriver jag ingen text hel- saker som kan bli en text i framtiden. mycket mer om en låt har en bra text. Det två rader som andra behöver fyra för och ler. Innan skrev jag alltid regelbundet och JASON: Ja, man samlar ord och fraser, eller blir en viktigare låt än den som jag dan- det är mer finess i det. hade alltid en text på gång, men så är det allt som kan vara frön till texter. För sar till som har kass text. Robyn öppnar ett fönster för att få in inte nu. Ibland skriver jag utanför stu- mig är det nästan alltid ett ord eller en ROBYN: För den sakens skull behöver det lite frisk luft, Jason fortsätter att nämna dion, men det är sällan. mening. inte vara en svår eller avancerad text. Det inspirationskällor och när han kommer
www.groove.se 23 ROBYN: Eller en situation. Jag samlar på skriver texter tänker jag på vad jag skriva där rimmar han hela rader på varandra texter som inte handlar om någonting insikter, situationer, känslor och stunder om. Men jag har ingen koll på min teknik på ett naturligt sätt. Det kan ju bli för och det kan vara kul att skriva sånt också, då man greps av någonting. Det kan vara eller så. Det är när jag får ihop tillräckligt styltigt om det rimmar för mycket, så det för att det är kul att rimma eller så. svårt att beskriva med ord, men nästan många idéer och tankar som jag börjar. inte flyter längre. ROBYN: Eller för att ett ord är snyggt, att alla mina texter utgår ifrån en sådan Hur jobbar ni rent konkret med era tex- ROBYN: Det är också skönt att sitta och ett ord ligger bra i munnen. Like är ett känsla eller situation. ter, lite koll på er teknik har ni väl? vänta på det där rimmet ibland, en paus snyggare ord än wolf. Skriver du ner vad som hänt i en sådan ROBYN: Visst åker det fram ett rimlexikon innan man får se hur dom ska knyta ihop JASON: Ja, dom hårda konsonanterna är situation? ibland, haha. Men det är viktigare att säcken. bra, som k i like. ROBYN: Nej, jag minns det, jag blir helt skapa kontraster med orden, som en liten Kan man lyssna på tveksamma texter för Går man ner på ljudnivån liknar väl besatt! Jag jobbar mycket med känslor, värld. Man berättar: nu är vi här, på den att musiken är bra? musiktexter poesi en hel del? och stämningslägen. För att skriva texter här platsen och längst ut till höger har ROBYN: Ja, jag gillar Snoop. Jag hatar hans JASON: Ja, jag borde läsa mer poesi. Förra till den nya skivan gick jag omkring och vi det här ordet, längst ut till vänster det texter, men jag älskar hans sätt att rappa. sommaren snackade vi om att skriva tänkte enkelhet, på barnslig kärlek och här. Däremellan händer det något. Gör För mig är det inget problem att glömma abstrakta texter. Vi lyssnade mycket på försökte minnas hur det var att bli läm- man så behöver man inte vara så tydlig texterna, men jag vill inte göra sån musik Beatles abstrakta texter och vi ville för- nad första gången. utan då finns det utrymme för tolkningar. själv. söka göra det på svenska. JASON: Man kan inte skriva en text på ett Så har jag gjort nu, förut har det JASON: Ja, som på Snoops debut, ROBYN: Jag kan inget om gammal svensk teoretiskt plan, man måste känna. För- varit mer ordlekar, men nu vissa av texterna är så jävla poesi, men det måste väl finnas saker man sätta sig i ett tillstånd. har jag försökt gå ifrån sjuka, men det funkar kan inspireras av om man börjar leta där, Tänker ni er en målgrupp för era texter? smartheten och i stället för ibland är det riktig jag läser kanske en diktsamling om året. JASON: Ibland, nu har jag gjort det på försökt beskriva en ”En mening ska fett och då spelar det Robyn och Jason halvligger i var- några låtar, men det är mer att jag har känsla. Jag har vågat ingen roll vad dom sin ände av soffan vid det här laget. Ett ett tema som jag vill säga till vissa grup- vara banal och enkel ge liv till så många säger. Men 50 Cent tvåtimmarssamtal om texter börjar ta ut per av människor. Men jag kan samtidigt på det opretentiösa idéer att man kan har jag jävligt svårt sin rätt, liksom hungern. De funderar på känna att det är dom texterna som blir sättet. för, det finns ingen vad de ska äta framför kvällens fotbolls- sämst. Ta Stirra ner som jag gillar som låt. Jason, har du också skriva en hel bok.” skön vibb, det känns match på TV samtidigt som ämnet poesi Den var till alla sjuttonåringar som går ett tummat rimlexi- – Timbuktu inte som om han vill avhandlas vidare. Jason hyllar poeten runt med kniv på stan och jag ville säga kon i bokhyllan? mig väl. Daniel Boyacioglu och Robyn berättar åt dom att ta det lugnt. Men det lycka- JASON: Nej, Mårten tog Det vill han nog inte. att det egentligen var tänkt att den jamai- des nog inte riktigt. Såna saker kan vara med ett för några år sedan JASON: Nej, jag förstår inte canska poeten Stacy Ann Chin skulle svåra att ta sig an. till studion och då kollade jag den grejen i hiphopen: att hota varit med på Who’s That Girl?. Tror ni man kan påverka människor med rätt mycket i det, men nu har jag det i snubbarna och förnedra tjejerna. Det ROBYN: Hon är så cool och skriver oerhört musiktexter? huvudet. Jag är så van att hitta rim, det kanske har med min ålder att göra, jag bra haiku bland annat. ROBYN: Absolut! sker automatiskt och så fungerar inte tror jag blivit för gammal för det. Men In JASON: Där kan man snacka om att få in JASON: Jag är inte fullt så övertygad, men rimlexikon för jag vill rimma på mer än da Club är en bra låt. mycket på få ord. I huset där vi har vår man kan nog få folk att fundera lite. en stavelse och rimma mer på ljuden och ROBYN: Ett flow kan också hjälpa. Det studio hittade jag en bok med svenska Samtidigt måste man ändå bevara det hur det låter. kan vara en sjuk text, men ett underbart aforismer och det är ju som haiku, fast hoppet. Precis som man kan få folk att Hur många stavelser kan man rimma på? flow och då är det helt okej. utan dom stränga reglerna. I förordet dansa eller få andra känslor av musik, så JASON: Hur många som helst: Många som JASON: Eller så är det bara ett beat. Det stod det att en aforism ska vara ett frö kan man så ett litet frö till en tanke. Det jag känner har snöat in helt på rim på finns ju olika nivåer i en låt som slår en. till en hel bok. En mening ska ge liv till är en skön kombination, om man håller många stavelser. PST/Q sa i Groove [nr. 9, Det är givetvis roligast om musiken träf- så många idéer att man kan skriva en hel med det som sägs i texten och samtidigt 2001] när Petter och han snackade texter far en på flera nivåer, men det kan funka bok – det tycker jag är grymt! gillar låten. Jag hoppas kunna göra det. att han rimmat sexton stavelser och jag om det slår på en eller två nivåer och Mats Almegård Men det är inget som är uttänkt, det är vet att han rimmat snuskigt många. Emi- det innebär att man kan glömma texten foto: Martin Adolfsson mer nu när vi diskuterar det, för när jag nems Loose Yourself är mycket snygg, för ibland. Det har ju skrivits massor med
24 Groove 4 • 2005 EMA PROUDLY PRESENTS
CHRIS TIM BRAD TOM CORNELL COMMERFORD WILK MORELLO
27.6 Stockholm Hovet 19.619.6 StockholmStockholm AnnexetAnnexet
2.7 Stockholm Hovet 16.6 Stockholm Globen John
Legend Coca-Cola'. 'Coke' and 'Soundwave' are trademarks of The Coca-Cola Company. © 2005
melody club 25.5 Stockholm Annexet 22.6 Stockholm Globen
ANASTACIA / BO SUNDSTRÖM / BRUCE SPRINGSTEEN / CHRISTIAN WALZ / CRASHDÏET / EELS / ELTON JOHN / GORAN KAJFES / GREEN DAY / HELLOWEEN / JAMIE CULLUM / JILL JOHNSON / JOHNOSSI / MAGNUS UGGLA, LENA PHILIPSSON & DARIN / PATTY GRIFFIN / R.E.M. / ROADRAGE 2005 / ROBYN / ROD STEWART / SEAL / SUGARPLUM FAIRY / THE ARK / THE SIMILOU / U2 / ULF LUNDELL / USER / WHERE THE ACTION IS…. SE WWW.EMA.SE FÖR DATUM OCH PLATS
BILJETTER: BiljettDirekt Ticnet www.ticnet.se, 077-170 70 70, Ticnet och ATG-ombud, Globenarenorna 077-131 00 00, Scandinavium 031-81 10 20. www.ema.se Ema Telstar - A Clear Channel Entertainment Company ,%3,) 35--%2 7).4%2 ",//$ 4(% !#/534)# -).) !,"5-
,ESLIS OTROLIGT VACKRA FËRGSTARKA LÍTAR TAR OSS FRÍN DJUPASTE SORG OCH MELANKOLI TILL BITTERLJUV GLËDJE -ED EN FÚRBLUFFANDE DYNAMISK RÚST OCH ETT FANTASTISKT NYANSERAT GITARRSPEL FYLLER HAN ENKELT UT I SIN ENSAMHET NYDANANDE MUSIKALISKA LANDSKAP
3UMMER WINTER BLOOD n 4HE ACOUSTIC MINI ALBUM ËR ,ESLIS DEBUT 0RODUCERAD OCH ARRANGERAD AV RADARPARET -ANNE VON !HN ¾BERG OCH *ONAS .YSTRÚM .ICOLAI $UNGER 3TINA .ORDENSTAM M m
SUMMER WINTER BLOOD THE ACOUSTIC MINI ALBUM
,%)& +!2!4% ,%43 "!#+ 4(% 72/.' "!.$
3TÚD FEL BAND 'ILLA VËRDENS SËMSTA VIDEO 3NO MUSIKEN LAGLIGT "YT NAMN TILL ,EIF +ARATE )NSTRUKTIONER PÍ WWWCORRUPTIONRECORDSCOM
353)% ). 4(% 35.
6ILL DU BLI ÚVERRASKAD ,YSSNA PÍ DENNA DEBUT
3KIVAN ËR FYLLD AV FANTASTISKA LÍTAR MED EN NERV SOM INTE LËMNAR NÍGON OBERÚRD $ET ËR EN MOGEN MODERN OCH GENOMTËNKT SKIVA MED UNDERBARA TEXTER OM LIVET SOM KVINNA OCH MËNNISKA SAMT ETT BEVIS PÍ VÍR FÚRMÍGA ATT GÍ VIDARE UTVECKLAS OCH VËXA SOM INDIVIDER
3USIE HAR SKRIVIT BÍDE MUSIK OCH TEXT ,ÍTEN v.EW $AYv HAR REDAN VARIT EN AV DE m ITIGAST SPELADE LÍTARNA PÍ RADION
4ILLSAMMANS MED SIN SYSTER ,ILI HAR HON TURNERAT ÚVERALLT OCH SÍLT MASSOR MEN DET VAR NÍGOT HELT ANNAT $ET HËR ËR 3USIE 6ÍRENS NYHETER FRÍN WWW0UBLISH-ENTSE RUSSELL ALLEN barna skruvar upp förstärkaren. Det är helt och omsorgsfullt placerade överraskningarna DADDY YANKEE Russell Allen’s Atomic Soul enkelt underbart! gör att jag nästan förlåter Playstation Boy. Barrio Fino INSIDEOUT MUSIC/BORDER Andreas Eriksson Varför ska denna dåligt placerade låt förstöra MACHETE/UNIVERSAL Baske mig vilken positiv överraskning! När det CALM CHAOS en annars glänsande skiva på upploppet? Reggaeton är en galen mix av dancehall, i förhandssnacket pratas om hederlig gammal Melody of Mokus Mikael Barani hiphop och salsa som föddes i Centralamerika sjuttiotalshårdrock i samma anda som Led B&B/BORDER CEPHALIC CARNAGE för omkring ett decennium sedan. Stilen har Zeppelin och Black Sabbath brukar man dra Att recensera svenska Calm Chaos utan att Anomalies snabbt blivit stor i den spansktalande världen öronen åt sig. Antingen blir det hejdlöst droppa namn är svårt. Den lätta vägen ut får RELAPSE/BORDER och ett av de centrala länderna för genrens kopierande eller så missar man målet. vara räddningsplankan den här gången. När Morbid Angel släppte Altar of Madness stod utveckling är Puerto Rico. Herr Allen, som till vardags sjunger i Första intrycket är Limp Bizkit. Följt av världen stilla och höll andan. Samma effekt Därifrån kommer Daddy Yankee, en av metalliska proggarna Symphony X, lyckas med P.O.D., Project 86 och 311. När versen i When har Cephalic Carnage från Colorado. Fjärde stjärnorna inom reggaeton. Han debuterade konststycket att få materialet att låta både I’m Gone smiter ut genom högtalarna låter albumet Anomalies är en våldsam saga, med redan 1998 och har gjort fl era platinasäljande gammalt och fräscht på samma gång. Svängig musiken Korn på pricken. Summan av karde- maximal musikalisk bredd utan att någonsin plattor hemma på ön. Barrio Fino är hans riffbelamrad rock där de starkaste låtarna mumman – Calm Chaos gillar kommersiell lämna extremmetallen. Det är en glädje att försök att slå stort i väst och det skulle inte stavas Voodoo Hand, Seasons of Insanity och amerikansk metall. Det här hade gått hem lyssna på det mod bandet visar upp. förvåna mig om han lyckas. Musikaliskt låter Loosin’ You. Att Russell dessutom sjunger på vilket universitetscampus som helst, till På sitt förra album visade de upp sina det i mina öron mest som stenhård dancehall strålande gör inte saken på något sätt sämre. publikens ”chug, chug, chug!”. amerikanska bluesrötter, vilket också märks och jämfört med sina jamaicanska förebilder Roger Bengtsson Hur som helst, det här är bra. De sju första på sköna fjärde spåret Piecemaker. Med en så står sig Daddy Yankee mycket bra. Med ELLEN ALLIEN låtarna tar andan ur lyssnaren. Framförallt produktion som speglar bandets vrede och något enstaka undantag är det trots utlands- Thrills har bandet jobbat stenhårt på refränger som röster som trasar stämbanden håller även lanseringen bara spanska som gäller. Farsan BPITCH CONTROL/IMPORT sätter sig. Dessutom är det svårt att få den blues för extremmetall. Förstasingel Dying Will Yankee kompromissar inte. Så enkelt är det. Ända sedan de tidiga tolvorna, samarbetet med här sortens musik på plats, med ohämmade be the Death of Me – oöverträffad titel – är en Den här plattan får mig sugen på att köpa Heiko Laux och debuten Stadtkind, har Ellen gitarrljud, rap och samplingar. All respekt. väldigt bra låt, men är också det vitaste fåret en massa reggaeton. Och att lära mig spanska. Allien visat att hon är en av de största inom den Två stora plumpar i protokollet dock. i hagen. Resten av materialet är betydligt Isac Nordgren melodiösa technon. Med nya albumet Thrills Produktionen låter som en standardlösning. råare och argare. Lyssna bara på det tekniska DIBABA befäster hon sin position på ett elegant vis. Produktionen på Melody of Mokus är en förstariffet i Counting the Days. Songs For Good Lives Stunsen i inledande Come skulle få vilken dokumentation av Calm Chaos tolv låtar, sna- När Cradle of Filth och många av svartme- DEEPLAY SOULTEC höjdhoppare som helst att bli tårögd av av- rare än ett sound som profi lerar Calm Chaos. tallens adelsband börjar lätta på gasen trycker Efter att singeln Kill Rock’n’Roll (Let it Bleed) undsjuka. Och sedan följer dansgolvstopparna Plump två är mindre komprometterande. Men Cephalic Carnage in den i krossen. träffade rockmusiken som ett elektroniskt slag i slag: Brain is Lost, Naked Rain, Ghost frågan är om inte den här rappande metallen Torbjörn Hallgren hugg i sidan har jag väntat på att Dibabas Train och Cloudy City. Och alla de andra. Ellen kommer för sent för att nå framgång. Limp THE CHRYSLER fullängdare skulle släppas. Nu är den här och Allien har gjort ett album som är klockrent Bizkits Chocolate Starfi sh and the Hot Dog Fla- Cold War Classic hela skivan är faktiskt lika vansinnigt bra. från början till slut. Något hårdare och mörkare voured Water är kall som Sibirien idag. Är det FLORA & FAUNA/BORDER Precis som singelsläppet baseras denna än tidigare skivor, men utan att förlora den här å andra sidan början på något nygammalt Ibland kan jag tycka att det är så märkligt att digitala techhouse på låtstrukturer med vers direkta poppighet som kännetecknar soundet. så får Calm Chaos räknas som trendsättare. det fortfarande går att göra små snygga pop- och refräng, vilket gör att techhousedefi ni- Tidigare i år fi rade Alliens label BPitch sitt Torbjörn Hallgren melodier och på ett så där nästan nonchalant tionen känns alldeles för snäv. Det handlar hundrade släpp och med Thrills får hon mig CANDLEMASS och världsvant sätt bara servera dem. Efter om tidlös popmusik i en syntetisk dansdräkt. att längta efter minst hundra till. Candlemass ett par genomlyssningar av Cold War Classics Och faktumet att den rör sig hit och dit gör att Mats Almegård NUCLEAR BLAST/SOUND POLLUTION känns det på samma gång helt naturligt och det inte är musik man naglar fast i en genre BERGMAN ROCK Candlemass gör comeback för typ tredje eller ännu märkligare. För här fi nns så många bra utan vidare. Med upptempolåtar som Love Bonjour Baberiba Pt 2 fjärde gången. Med tanke på resultatet var det låtar, sån opretentiös perfektion i arrang- Train invaderar Olle Cornéer (som hans riktiga SILENCE/BORDER en välsignelse att de försökte igen. Här visar emang och sound, så skitigt att det blir rent, namn är) dansgolvet, sen drar han sig tillbaka När Bob Hund ersatte skånskan med engelska Candlemass upp sin bästa sida. Det låter old så skört att det blir obönhörligt starkt. Lite i ömma ballader som When She’s Feeling Small, tappade de en stor del av sin identitet. Men school och påminner hela tiden om Testaments lågmäld luftig popmusik, kanske lite brittisk, mördar som sagt rocken, och startar elektro- jag trodde de skulle ersätta detta med något Legacy från 1987. kanske lite amerikansk, kanske lite norrbott- niska revolutioner i My Revolution. annat. Men med Bergman Rock känns det Leif Edling har alltså lyckats hitta tillbaka nisk; hela tiden lyhörd, hela tiden beredd att En del låtar är instrumentala, på de med bara som de plockat bort något och istället för till sin komposition de résistance, om det än visa upp nyanser, melodier. Och man vill hela sång är det Olle Cornéer själv som står bakom att ersätta det, plockat bort ännu något. Nu är något enkelt ibland. Black Dwarf och riffi ga tiden hitta, man vill hela tiden ha mer. En mikrofonen. Hans röst är inte musikhistori- kan de lätt förväxlas med något åttiotalsband Assassin of the Light är svinskön hårdrock. sten av guld. ens starkaste, men den är öppen, ärlig och i new wave-svängen. Ibland låter de som ett Seven Silver Keys är så överväldigande att lyss- Magnus Sjöberg personlig. Det i samverkan med melodier, larmigare Talking Heads eller som ett pop- naren under den pampiga, sälla refrängen be- pigare Pere Ubu. På den här sjuspårsskivan är rörs av odödlighet. Messiahs röst däremot är 4-TRACK DEMONS det bara den egna låten Swan Song och Roky i högsta grad dödlig. Stämbanden har börjat 4-Track Demons Erickson-covern Unforced Peace som fastnar. rosta och de högre tonerna låter ansträngda. ALL TOMORROW’S RECORDINGS/BORDER Mycket av det andra är udda och avig rock- Det är dock inget som stör lyssningen. musik som på pappret är intressant, men jag Candlemass domedagsmetall är förvå- Jag har varit såld på Iggy & the Stooges i typ går inte riktigt igång på det. Jag förstår om de nansvärt fräsch. Det här kommer att leda till 100 år, deras slamriga rebelliska fl umrock vill fortsätta med engelskan men jag saknar många nya fans, och bra biljettintäkter för de var (och är) det perfekta soundtracket till något viktigt från Bob Hund-tiden. Framförallt som bokar bandet. storstadslivet. Dessutom sträcklyssnade jag charmiga låtar och pendlandet mellan vansin- Till sist, Candlemass släpper det här nya på PJ Harveys första plattor när de kom nig energi och vemod som var deras styrka. albumet 18 år efter första releasen Epicus för sisådär 80 år sedan. Dessa artister fi nns Nu blir det bara ett jaha. Doomicus Metallicus. Att döpa den till Candle- närvarande när man lyssnar på 4-Track Jonas Elgemark mass är ett genialiskt marknadsföringsknep. Demons. Kasta därtill in Violent Femmes, BIG BUSINESS Torbjörn Hallgren Lou Reed och Nick Cave och bilden bör Head for the Shallow CELESTINE vara relativt klar av hur bandets hjärna Jan starka. Need är så inspirerad av PJ Harvey HYDRA HEAD INDUSTRIES/SOUND POLLUTION Between Bedtime and Sunrise Risheden vill att 4-Track Demons ska låta. man kan bli utan att plagiera, men låten Big Business utgörs av de två grundpelarna NUDE/EXERGY Dessutom är de taggade i all sin distade frustar igång plattan på ett självsäkert Coady Wills och Jared Warren, men det är mer Svenska Celestine har hittat ett intressant boogierockseufori samtidigt som det fi nns sätt. Forget Her med sina effektfulla körer än tillräckligt för att knocka mig. Tillsam- uttryck. Skivans titel är träffsäker, bandet en skön rymd i ljudbilden där det smutsga och ursinniga tempo är en knytnäve i mans med kompmusikerna Dave Hernandez pendlar någonstans mellan The Notwists tillåts studsa runt. Ibland tycker jag mig solar plexus medan Learning är lite mer och John Devoy skapar de rock som krossar gryende blipp-bloppande miniångest, och höra ekon av ett annat gammalt Göteborgs- melodisk. Sedan följer stillsamma och det mesta. Med mörka och dova basgångar Weeping Willows vemodiga klagosång inför band: Union Carbide Productions. monotont mässande Waiting in the Water och med sång som bara märkbart är lenare den sjunkande solen. Vill du skratta hjärtligt Det enda som svajar är Rishedens sång, som fungerar som andningspaus. Tyvärr än Lemmys rusar de fram med sin diesel- har du hamnat helt fel. Vill du lyssna på ett hans röst är inte är så omfångsrik och håller kommer plattan aldrig riktigt igång igen doftande rifforama på Head for the Shallow. spännande, sorgset vackert och samtidigt därför inte för några stora utfl ykter, den efter detta, även om That Light kränger nåt Det svänger vansinnigt och dammet yr när fantasieggande litet alster lyfter jag på hatten låter för snäll och vek helt enkelt. Men våldsamt och Invited är nynnvänlig. Men grabbarna i Big Business sätter ner sina fötter och gratulerar dig. musiken är precis så hypnotisk och kantigt som efterlängtat debutalbum är 4-Track i den heta ökensanden. Det är skitigt, stökigt Här fi nns en experimentlusta och anda som metallisk att man kapitulerar omgående. Demons en fullträff. och benen kan omöjligt sitta stilla när grab- jag inte stöter på särskilt ofta inom svensk Men så är också plattans första låtar riktigt Gary Andersson musik. Alla de små underbara bakgrundsljuden
www.groove.se 27 Where vinyl really matters!
&OTO *AMES (OLM
/Þ«ÊiÊÕÃviÃÌÛ>°Ê>ÃÌÊ}À>ÌÃ°Ê >ÊLÀ>ÊL>`ÊÊ>>Êv>°Ê À >ëÀiÊBÀÊiÊ>ÛÊFÌÌ>ÊviÃÌ«>ÌÃiÀÊ«FÊÌiLÀ}Ã>>ÃiÌ°
Exclusive titles by Mando Diao, Håkan Hellström, Broder Daniel, Caesars, Hellacopters, Thunder Express and much more.... All the hottest releases from all around the world like Arcade Fire, Kaiser Chefs, Johnny Boy, Bloc Party, Interpol or you name it. Any- thing that rocks!
Wide assortment of T-shirts, pins and what you need to look cool! www.hotstuff.se
Box 147, 343 22 Älmhult, 0476-10449, [email protected] ljudbild och sköna beats gör att skivan verkli- Men det är som vanligt. Även om det är hört den otaliga gånger redan den första. M/S ESMERINE gen är ett soundtrack till ett gott liv. lite mer gitarrbaserat än den leksaksmini- Alkohol, lika delar fi lmisk epik som tragiska Aurora Mats Almegård malism man fortfarande känner igen. Många levnadsöden som livsvisdom och guide. MADRONA/BORDER BRUCE DICKINSON låtar tycker man att man hört förr, många vill Bortsett från ett par lite väl förutsägbara Om man tar bort gitarrerna från postrock, är Tyranny of Souls man på något sätt känna igen från förr. nummer ändå något man fortfarande vill det fortfarande postrock? Med bland annat SANCTUARY/SHOWTIME Visst, vissa melodier kanske går igen, men återse, Eldkvarn. Och återupptäcka. cello, marimba och trummor gör duon Esme- Efter en hel drös oumbärliga Iron Maiden-skivor texterna fortsätter vara i gränslandet mellan Magnus Sjöberg rine vacker musik med neoklassiska drag. behöver väl knappast Bruce någon närmre allvar och påhitt. På gott och ont. Men det ROKY ERICKSON Trummorna stampar dock ut ett omisskän- presentation. Få kan ha missat att han läm- fi nns en del låtar som känns mer allvarliga Don’t Slander Me neligt rock-beat, de gånger de närvarar. Det nade skutan för att satsa på en solokarriär än jag hört bandet tidigare, som känns mer Gremlins Have Pictures fi nns en spänning i musiken, en vad-kom- som resulterade i sex studioalbum innan angelägna än tidigare. Öppningsspåret på RYKODISC/SHOWTIME mer-hända-sedan?-känsla, det är inte bara han återigen tog plats bakom järnjungfruns första skivan, Min enda religion, till exempel Roky Erickson tycks aldrig upphöra att locka vacker stråkmusik som skulle passa bra i en mikrofon. – fastän lite blåögd, så är den angelägen. Och nya lyssnare och marknaden svämmar över dramafi lm. Sju år har passerat sedan den i mångas allvarliga saker sägs ofta bäst med ett naivt av märkliga skivor där samma låtar dyker upp De är kanadensare och de gör instrumen- ögon lysande The Chemical Wedding släpptes anslag. i olika versioner. Fascinationen över hans tal (rock)musik? Givetvis har Bruce Cawdron och det tog inte många genomlyssningar av Ett par andra låtar är minst lika angelägna, tragiska liv och maniska besatthet vid vampy- och Beckie Foon ett förfl utet inom grupper Tyranny of Souls innan det stod klart att hans även om de lika gärna kan gå vilse i slagord rer och annat otrevligt spelar givetvis en viss som Godspeed You! Black Emperor, Set Fire to värja har kvar sitt forna bett. Det framgångs- om kapitalism. Och här fi nns naturligtvis de roll för det ihärdiga intresset, det går inte att Flames och A Silver Mt. Zion. Esmerine låter rika samarbetet med producenten och som är underbara berättelser och betraktelser. förneka. kanske mer som Rachel’s än ovanstående, gitarristen Roy Z, som inleddes redan på 1994 Den absoluta favoriten, Lesbian Wannabee, en Själv upptäckte jag honom i de sena tonåren, om man ska jämföra med något. Aurora, som års Balls to Picasso, håller i sig och man kan discopastisch med klockrena formuleringar. då han tycktes passa in perfekt bland böcker är duons andra skiva, är minst lika bra som bara önska att Herr Dickinson fortsätter skriva Den snygga, i all tragik, Varför är bussar så om satanism och plattor med tuff hårdrock. något av systergruppernas alster. soloalster parallellt med sitt huvudåtagande, långa. Och så mycket mer. På något sätt kan Innerst inne blev jag nog lite besviken över Henrik Strömberg när resultatet är så här bra. man inte komma ifrån att det hade kunnat att musiken lät så… tam. Jag hade väntat mig FAITH EVANS Roger Bengtsson bli en helt fantastisk skiva om den inte varit helt annat än de vackra harmonier som ofta The First Lady CHRISTIAN DOHBER dubbel, om en del sovrats bort. Men då hade ackompanjerade hans skruvade texter. CAPITOL ”Born for a Purpose” också mycket av charmen, den som på något I dag förstår jag bättre. Efter tre album på Bad Boy Records har Faith GREEN WAVE sätt personifi erar Doktor Kosmos, försvunnit. Killen vet uppenbarligen – framför allt – hur Evans tagit farväl av P Diddy. På The First Lady Christian Dohber var tidigare ena halvan av Och då hade den nog inte varit lika bra. Okej, man skriver hållbara låtar. Lyssna bara på är det istället bland annat The Neptunes och hyllade Göteborgsbandet Black Moses. Hans den är ju ingen Evas Story, men det räcker Unforced Peace från Bergman Rocks senaste Jermaine Dupri som fått ta sig an en av vår soloprojekt består av en originell blandning långt ändå. platta om du behöver en påminnelse. tids mest underskattade soulsångerskor. Men låtar som alla förgylls av Christians otroligt Magnus Sjöberg Av dessa två verk skulle jag rekommendera att det här är albumet som kommer göra mångsidiga stämma. Ena stunden låter han HERMAN DÜNE en novis att starta med Gremlins Have Pictures, henne mer känd för sin musik än som Biggies som Leonard Cohen för att i nästa stund inte Not On Top en samling inspelad mellan mitten av sjuttio- exhustru känns tveksamt. Det innehåller lite nå högre höjder än Eric Gadd. TRACK AND FIELD/BORDER och början av åttiotalet som består av några för mycket trygg thirty something-r’n’b för att Musiken är i grunden klassiskt tidlös men Not On Top är en milkshake på Bishop Allen, av hans absolut starkaste stunder. Dessvärre, kunna stjäla uppmärksamheten från Tweet det är som om han skruvat den ett extra varv. Pavement och Trumans Water. Kan det egent- för oss som redan har plattan, skiljer sig och Amerie i vår. Resultatet är att han ibland låter fullständigt ligen bli så mycket bättre? denna nyutgåva från den tidigare så till vida Men vi som tagit Faith till våra hjärtan bryr galen. När han i slutet av Call Girl går upp mer Den värsta dissonansen uppstår alltid när att de tre sista spåren ersatts av andra titlar. oss inte om det. Vi håller våra huvuden högt och mer i falsett vet man inte om man ska avståndet mellan tonerna är som minst. Herman Skumt. till överlevnadssoulen på Again, dansar till Lyn tycka att han är sinnessjuk eller genial. För Düne blandar dissonansen med melodier som Varför inte bara utöka låtlistan? Både Click Collins-funken på Mezmerized och intalar oss en gångs skull får man som musikjournalist känns hämtade ur en dröm. De femton skira Your Fingers Applauding the Play och If You själva att retro-souliga I Don’t Need it, som anledning att tänka att man aldrig hört något poplåtarna är hänsynslösa som hungriga Have Ghosts tål att höras många gånger. Trots samplar The Jones Girls Nights Over Egypt, liknande. Och det mina vänner är beröm. likmaskar. En efter en tuggar de sig in i mina denna fadäs utgör albumet, tillsammans med skulle platsat på Mary J Bliges My Life. Musikern och bonden Dohber vågar vara känsligaste utrymmen och fyller dem med Don’t Slander Me (tidigare utgiven 1986), en Thomas Nilson sig själv och gå sin egen väg. Istället för att förruttnelsens ro och frid. Känner hur jag utmärkt början för den som ännu inte upp- BEN FOLDS fl ytta till Stockholm och hänga på Debaser successivt förvandlas till en bättre människa, täckt mannen som bestämt hävdar att han är Songs for Silverman bor han på en gård full av får och grisar (till- lugn och harmonisk. från Mars. SONYBMG sammans med skivan skickade han med ett Herman Düne gör att jag struntar i mobil- Patrik Wirén Kompetent, pålitligt och konsekvent är tre ullprov). I den sagoaktiga videon till singeln telefonerna som ringer mitt i den tysta minu- ord som slående sällan inleder en positiv Born for a Purpose promenerar han på en ten. Kan inte skriva mer nu. Orden räcker inte recension av en popplatta. Tvärtom reserveras idyllisk svensk sommaräng tillsammans med till. Over and out. en vacker kvinna i lång vit klänning. Låten Johan Joelsson med sina stämningsskapande pianomattor är ELDKVARN HEAVY TRASH precis lika romantisk som videon utan att för Atlantis Heavy Trash den sakens skull bli det minsta sliskig. Faktum CAPITOL CRUNCHY FROG/BONNIERAMIGO är att den är så bra att man får lust att ta sitt Det fi nns band som man tycker borde lagt av pick och pack och fl ytta ut på landet! för många år sedan, men som med outtröttlig Rockabillylegenden Hasil Adkins är död. Christian Dohber kanske skulle ha tjänat frenesi spottar ur sig skiva efter skiva som sedan Han blev 68 år. En ändå ganska hög ålder på att skippa några av infl uenserna och göra länge passerat bäst-före-datum. Det fi nns band då han var känd för att knappt sova på ett mindre spretigt album men samtidigt skulle som kanske en gång hade saker att säga, saker fl era veckor, äta kilovis av rått kött och han då mista något av sin originalitet, och att tillföra musikvärlden, men som tappat allt dricka fyra liter vodka – om dagen! Men det vore förskräckligt synd. Musikbranschen av den magi som en gång fanns. hans musik har infl uerat många sedan behöver människor som Christian för att inte Eldkvarn skulle kunna vara ett sånt band. skivdebuten 1961. Jag kan svära på att de bli till en grå sörja av anonymitet. Sett ur det Just en sån ikon inom svenskt musikliv som två killar som utgör Heavy Trash kan spela perspektivet är det här en av årets viktigaste nästan egentligen borde vuxit sig alltför stora Adkins She Said i sömnen. svenska plattor. och bortom den glöd som fanns. Men så Vi pratar nämligen om Jon Spencer (från Hair’d Rider eller The Loveless. De samman- Moa Eriksson fungerar uppenbarligen inte Eldkvarn. För Blues Explosion såklart) och Matt Verta-Ray växta balladerna Fix These Blues och Take DOKTOR KOSMOS även om Pluras lite hesa, halvt sluddriga röst (från Speedball Baby) som slagit sina påsar My Hand skulle kunnat vara resultatet av Ett enkelt svar ger ovanstående associationer ibland, så fi nns ihop för att i denna nya konstellation lira Stones möte med Gram Parsons, medan NEG/BONNIERAMIGO det fortfarande något lekfullt kvar, något mer tillbaka-till-rötterna rock’n’roll. Som duo Justine Alright är närmare besläktad med Det är alltid med skräckblandad förtjusning än man räknat med, en kvalitetsstandard som är de mer lågmälda än den spottande och Johnny Thunders boogiewoogie. Samtidigt jag lyssnar på något nytt av Doktor Kosmos. alltid varit så hög att det ständigt funnits rum fräsande punkblues de i normala fall leve- kommer man inte undan att det låter mycket Jag vet inte om jag åter kan charmas av den och relevans för dem. Det känns igen på At- rerar. Men deras rockabilly är fortfarande Blues Explosion. Främst på grund av att Jon blandning av slagord, intimitet, naivitet och lantis. Det på något sätt nästan för storslagna, så skitig att vägdammet kittlar i näsan. Och Spencer ylar, hickar, skriker och gläfser som organisk plasticitet som de gjort till sin. Jag nästan för svullna, i låtarna som ändå hålls ibland så burkigt att man undrar om de han brukar göra. Och så har han inte glömt vet inte om jag vill charmas. Jag vet inte heller tillbaka. I singeln Konfettiregn, en poplåt som har lika dåliga mikrofoner som Adkins. bort att vråla ”råkk-än-råwl” med jämna om jag vill låta bli, om jag vill tycka illa om lika gärna kunnat gå överstyr, nu hålls den Det svänger förbaskat bra på sina ställen. mellanrum. Vad mer behöver man? det. Speciellt inte när Ett enkelt svar är en upprätt och blir sprittande trots att allt nästan Exempelvis i den skamlösa Elvisfl irten Dark Annica Henriksson dubbel med 21 låtar. talar emot den och att det känns som man
www.groove.se 29 ROB JOVANOVIC gärna superlativen för ungdomlig entusiasm ligt och engagerande. Soundet är luftigt och tid på en ungdomsdröm? Varför försöka göra Big Star: The Story of Rock’s Forgotten Band och, oftast, arrogans. I rockrecensenternas dynamiskt med en hel del reverb och Dekkers om urban primaljazz till sofi stikerat landsorts- FOURTH ESTATE annaler är det debutsinglar – i undantagsfall ljusa stämma ligger som ett fi lter över produk- sväng? Mina negativa farhågor är ändå som Glöm mästerverken. Glöm de två första albu- debutalbum – som gäller. Efter det går det tionen. Bland låtarna sticker Let’s Trade Skins bortblåsta när skivan första gången klingat ut. men, fyllda med utsökt anglofi l powerpop. bara utför, i takt med att artisten förverkligar och Various Stages ut som blivande klassiker Pianisten Torbjörn Gultz har gjort ett hästjobb Glöm den mytomspunna tredje skivan, en sin potential. Popmusik ska helst förbli som precis som den strålande Falling into the Sky med arrangemangen, de från början ganska av världens fem bästa trots tumultartad Peter Pan, ständigt fångad i ungdomen, utan vilken elegant backas upp av en kör. Det bluesiga, Rollins-inspirerade temana har bi- inspelning och att den alltjämt saknar låtord- tillstånd att utvecklas eller förnyas. samarbetet hade jag gärna hört mer av. Great behållit sin charm samtidigt som också själva ning. Glöm allt det och det är inte svårt att Flyhänte amerikanske pianisten, sångaren Lake Swimmers har tagit ett stort steg framåt. urkraften i, kanske Sveriges bästa, kvartetten förstå varför Big Star – Memphis eget Velvet och popmusikaliska underbarnet Ben Folds Robert Lagerström bestått. Norrbottningarna toköser på sansat Underground, i alla fall om man beaktar det sjätte album sedan den självbetitlade debuten BETH HART storbandsvis, snortight och maxat utan att för infl ytande de haft på lärjungar som Teenage med gamla trion Ben Folds Five år 1995, Leave the Light On den skull ta udden av den Kullhammarska Fanclub, Primal Scream och The Posies – är, förbryter sig mot allt ovanstående. Han är JEZEBEL BLUES/BONNIERAMIGO råheten. Fan vet hur han har burit sig åt. Visst enligt Mojo- och Uncut-journalisten Rob Jo- omåttligt begåvad, inte rädd för att visa det, Ibland vet man inte hur man ska börja. Ame- lämnas det fortfarande mycket plats för so- vanovics biografi , ”… rockens glömda band”. och han vågar dessutom vara skamlöst vuxen. rikanska kvinnor som blandar rock och blues listiska stordåd men på den här skivan är det För vid sidan av musiken kunde historien om Bitsk hellre än arg, sympatisk snarare än gråt- med personliga texter och som jämförts med sekundärt. Kullhammar är som vanligt grym Big Star vara historien om vilket popband som mild, vältalig hellre än högljudd, Songs for Janis Joplin. Jag vet inte, det låter lite grått, och kul är det också att höra Dan Johanssons helst. Sannolikt känner du någon som spelat i Silverman är nyanserad idel smittsam smart eller hur. Lite vanligt och sånt som kanske trumpet men de enskilda prestationerna ett sådant band. Kanske har du gjort det själv. pop tillika en självklar fortsättning på Folds gärna försvinner i radioskvalet. Men jag vet får tillfälligt vika undan. Istället en massiv Du vet, ett band med en enad vision bildas lysande popkarriär. Han kommer till och med inte hur jag annars ska beskriva Beth Harts storbandsskiva, en knytnäve jazz som även får ur en massa ströband på gymnasiet, lägger allt undan med en låt om sin dotter, bara det ett Leave the Light On. Så att det blir rättvisande mig, gigantisk storbandsskeptiker, på fall med på att göra en platta i en liten lokalstudio, fram- mästerstycke i sig och bevis på att det går och klart och så att det faktiskt framgår att öppen mun. gången uteblir, konfl ikter gror, medlemmar att göra mogen pop utan att bli Lisa Nilsson. det går bortom schablonerna och stereotyper- Fredrik Eriksson slutar. Till sist lämnar någon helt musikbran- Kompetent, pålitligt och konsekvent, och bara na. Även om grunden ligger i rocken och blue- JULIETTE & THE LICKS schen, trummisen tar jobb som ljudtekniker i ordens bästa mening. sen så fi nns annat invävt i det hela, ibland lite You’re Speaking My Language och sångaren spelar covers på barer och ger Dan Andersson stilla och subtilt, ibland mer tydligt. Flirtar HASSLE/BORDER ut skivor lite då och då på mindre bolag. FOUR TET med gospel och triphop exempelvis. Och det Jag har alltid funderat över termen girl power Kanske är det bara just att historien om Everything Ecstatic som också gör hela skivan till en större enhet och hur den kopplades ihop med fjanttjejer Big Star helt saknar krydda, eller att Jovanovic DOMINO/PLAYGROUND är det på ytan kan verka är just blandningen, som Baby och Posh Spice. Vart bland tutthyllor, saknar egna intervjuer med nyckelpersonerna ”Jag gillade honom innan han blev känd.” att man inte alltid vet vad man ska förvänta nakna magar, £400-sandaler och sockersöta – Chris Bell dog i en trafi kolycka 1978, och Det är ju hemskt när man inser att klichéerna sig. Ibland lite mycket Sheryl Crow, ibland lite kärlekslåtar låg den där styrkan kallad girl den ojämförlige Alex Chilton ger inte inter- plötsligt passar in på en själv. Har jag blivit en väl nära den amerikanska västkustradion, power? Juliette Lewis, mer känd som skåde- vjuer – men den enda förtjänsten med Big introvert musikelitist som bara gillar sånt som men aldrig tillräckligt nära för att tappa sin spelerska, har däremot så mycket av varan att Star: The Story of Rock’s Forgotten Band, är att andra inte gillar? Eller ännu värre, har jag all- egen identitet. hon ger stora starka karlar kastrationsångest. den klargör att utöver musiken, fi nns inget tid varit det? Men nej, mitt mål har alltid varit Till och med parallellerna till Janis Joplin Precis som Courtney Love kan Juliette bresa, intressant med Big Star. Det är det enda som att få fl er att upptäcka bra musik. Dock, dock. känns adekvata. Kanske framför allt för att rapa och vara ful i munnen och skita i vad lyfter dem över det där bandet du eller din Kieran Hebden. En gång i tiden var han en av Beth ändå håller tillbaka den desperata stäm- folk tycker. Eller än bättre, bli omtyckt på kompis lirade i. Och var det mot förmodan tre i utmärkta postrockbandet Fridge (mmm, man till de tillfällen de verkligen berikar, till grund av detta (tyvärr förvandlades Courtney inte Big Star som inspirerade er att börja spela Anglepoised). Sedan gjorde han solokarriär de tillfällen de känns befogade, till de tillfäl- ganska fort till ett spektakel, låt oss hoppas så är det hög tid att skaffa plattorna nu. Men under namnet Four Tet, och hypen var ett fak- len den verkligen kan uttrycka det som fi nns att Juliette inte går samma öde till mötes). glöm Big Star: The Story of Rock’s Forgotten tum. Själv förstod jag inte vad det var som var bakom texten. Och fortsätta låta en komma in Egentligen är jag mer förtjust i Juliette Band. så roligt med att blanda folk- och elektronisk bakom den eventuella ytan av vardaglighet. Lewis än i bandet och musiken. Hon är ju så Dan Andersson musik, men den samlade musikpressen svalde Till de ställen man inte vill besöka varje dag, cool, så snygg och en bra skådis. EP-debuten MAURA JASPER & HILKEN MANCINI det med hull och hår. men som man måste till för att överhuvudta- …Like a Bolt of Lightning handlade egentligen Punk Rock Aerobics På nya skivan har Kieran lämnat folktroni- get överleva. bara om energi. På fullängdaren fi nns dock DA CAPO PRESS can bakom sig, så kul var det visst inte. Istället Magnus Sjöberg några spår som är mer lågmälda och där Idén är nästan för bra för att vara sann. Två ligger fokus på beats – fl era spår kan nog till HUNDARNA FRÅN SÖDER sjunger hon som jag vill att hon ska. Som hon tjejer i 30-årsåldern, hopplöst ur form, utan och med kallas instrumental hiphop. Inle- Troika pratar. Med den släpiga LA-dialekten. Som en tanke på att sätta sin fot på ett gym men dande A Joy har en imponerande mullrande FLORA & FAUNA Mallory i Natural Born Killers eller som den samtidigt villiga att närhelst tillfälle ges skjuta sub-bas och påminner om Bomb the Bass’ För debutalbumet Hundarna från Söder fi ck korkade Adele i Kalifornia. Däremot har jag undan vardagsrumsbordet och dansa natten Bug Powder Dust fast utan Justin Warfi elds Daniel Savio, Aksel Friberg och Tor Löwkrantz inget emot när hon bröstar upp sig som Patti lång till sina punk- och indieplattor. Med egna medryckande vokala insatser. Kieran lånar emotta en Grammy för bästa svenska klubb/ Smith för hon gör det bra, även om hon är övningar till musik som annars aldrig spelas i infl uenser från både här och där, och sätter dansakt. Det är två år sedan. Nu har det blivit långt ifrån lika vass som Farmor Punk. Hon sammanhanget så blev osannolika Punk Rock sätter ihop det till lätt psykeliska trumrika dags för nästa steg – en uppföljare. Hundarnas verkar helt enkelt inte ha något att säga. Aerobics verklighet år 2001. Nu, snart fyra år små skapelser. Det har sina poänger men debutalbum fi ck mig att bli alldeles lycklig Krutet läggs också på refrängerna som känns senare, vill Maura Jasper och Hilken Mancini blir aldrig mer än marginellt intressant – det här på Grooves sidor när det begav sig, så det väldigt hockeymatch bitvis. Småförtjust är sprida gospeln utanför hemstaden Boston i är inte överväldigande vackert, det är inget är med stor spänning jag langar in Troika i jag dock i Got Love to Kill och några andra och med boken med samma namn. Och det vidare att dansa till, det är inte direkt intel- CD-spelaren. Belåtet kan jag konstatera att spår. Juliette & The Licks levererar en form av måste medges att resultatet – med talande lektuellt krävande men det händer för mycket de inte gör mig besviken. Den där stunsiga sexig partypunk som är skapad för att ha kul underrubriken 75 Killer Moves, 50 Punk Clas- för att funka som bakgrundsmusik. Det fi nns basen är kvar, känslan för harmonier och fi na och för att få publiken att röja. Och så länge sics, And 25 Reasons to Get Off Your Ass and bättre skivor du kan lägga din tid på. popmelodier som skaver lagom mycket mot ribban ligger lågt har jag ingen anledning att Exercise – är sällsynt underhållande läsning, Henrik Strömberg de dansanta beatsen är också på plats. Så klaga. De uppfyller ju kraven helt klart. i synnerhet bilderna på när författarna med GREAT LAKE SWIMMERS det fi nns en hel del att känna igen. Men det Annica Henriksson vänner visar upp rörelser som Teenage Skank, Bodies and Minds är inte det jag blir glad av, utan att de tagit KAISER CHIEFS Head Kicked In och Iggy’s Pop. Till och med FARGO/BORDER ett steg till även musikaliskt sätt. Det låter Employment bättre blir det när indievärldens giganter Det tog lång tid för Tony Dekker att göra mognare, mer sammanhållet och självsäkrare POLYDOR/UNIVERSAL intervjuas om sina träningsvanor. Vem anade någonting med alla sina låtar. Efter fl era års än debuten som så här efteråt stundtals kan Det fi nns saker man hört förut och inte vill till exempel att Mike Watt (Minutemen) var en övertalning från familj och vänner drog sång- kännas lite spretig. Den hade sina höga höga höra igen, saker som på ett eller annat sätt stor cykelentusiast? aren och gitarristen ihop ett gäng musiker och toppar, men en del små dalgångar också. Det borde dö sotdöden och aldrig mer talas om. Med detta sagt är det ändå svårt att se hur spelade in Great Lake Swimmers första album. har faktiskt inte Troika. Den är mörkare, mer Så fi nns det sånt som man hört förut och vill boken skulle mana de som skyr aerobics att Det var drygt tre år sedan och skedde i en silo. duborienterad och mer genomarbetad. Ett höra igen. Så fi nns det också saker som man göra ett blandband, tänka ut kombinationer Sedan dess har kanadensaren turnerat en hel klockrent album helt enkelt. hört förut och som man inte visste gick att och sedan köra programmet två gånger i veckan. del och har på nya skivan (inspelad i en kyrka) Mats Almegård vitalisera med små, nästan omärkliga medel. Det är trots allt träningsallergiker de vänder blivit självständigare och skakat av sig en del JONAS KULLHAMMAR QUARTET Kaiser Chiefs känns helt och hållet som något sig till. Men med behjärtansvärt initiativ i av sina infl uenser. WITH NORBOTTEN BIG BAND man hört förr. Men också som något man hela åtanke kan man inte annat än hoppas att Det handlar fortfarande om skir och melan- Snake City North tiden vill höra igen. Hela tiden med grunden någon tar tag i saken och börjar arrangera kolisk rootsmusik i eftertänksamma och MOSEROBIE i brittiskt tidigt åttiotal på något sätt. New träningspass. För det är, som sagt, en bra idé. fi n stämda arrangemang. Låt vara att lyssnaren Lite skeptisk var jag nog i början men det gick wave-eran. Men också med små subtila glam- Den behöver bara lite hjälp på traven. bör vara på rätt humör för att kunna ta till sig fort över. Jonas Kullhammars låtar sitter ju rock- och ska-inslag. Och hela tiden förankrat Dan Andersson plattan men det blir aldrig tråkigt. Bara sinn- som en smäck med kvartetten, så varför ödsla i både dåtid och samtid.
30 Groove 4 • 2005 Nytt album ute nu!
Turbonegro live: 06.16 Hultsfred - Hultsfredsfestivalen 07.30 Östersund - Storsjöyran
"World, put your helmet on and get ready for the weekend!"
www.turbonegro.nu
NYTT ALBUM UTE NU!
www.looptroop.nu 06.18 Hultsfred - Hultsfredsfestivalen, 07.08 Borlänge - Peace & Love
Soloprojektet från Dennis Lyxzén The (international) Noise Conspiracy och tidigare Refused rullar vidare: Självtitulerade albumet "The Lost Patrol Band" är en svängigare historia än "TO DIE ALONE" UTE NU! förra albumet "Songs About Running Away" (som innehöll hitlåten "Alright", en duett med Lisa Miskovsky). NYTT ALBUM UTE NU! Innehåller singel/video låten 'Golden Times' 05.28 Hässleholm - Siesta, 06.03 Lund - Mejeriet 06.04 Helsingborg - Tivoli, 06.17 Hultsfred - Hultsfredsfestivalen NYTT ALBUM UTE NU! 06.17 Hultsfred - Hultsfredsfestivalen, 07.01 Kiruna - Kiruna Festival 07.08 Sundsvall - Gatufesten, 07.14 Arvika - Arvikafestivalen
www.burningheart.com … KÄRLEKEN ÄR ETT HUNGRIGT DJUR — DÖDLIGT FARLIG NÄR DEN GÅR PÅ JAKT … PÅ DAGARNA SLITER DE HÅRT I FABRIKEN. MEN NATTEN ÄR DERAS MED DANS OCH FLIRT. DOM ÄR UNGA, VACKRA OCH FROSSAR I VAD LIVET KAN ERBJUDA. I CENTRUM FÖR DENNA NÖJESLYSTNA SKARA STÅR DEN TUFFA, HETA OCH KAXIGA KHARMEN. HON KAN DRIVA VEM SOM HELST BORTOM ALLT FÖRNUFT. DET ÄR HENNE ALLA VILL HA.
ROBIN STEGMAR ANNA-MARIA Färgstark och fram- HALLGARN gångsrik skådespela- En stjärna på musikal- re i vår fasta ensemble. världens himmel med Syns även fl itigt på TV, jämtländskt blod i åd- senast i Orka! Orka! rorna. Nu ser vi hen- Gör rollerna som fot- ne som den eldiga, bollsstjärnan Emilio karismatiska och Svensson och kaxiga Kharmen Kharmens f d pojkvän
KARL DYALL MIRJA BURLIN En av våra stora Skönsjungande och dans– och musikal- mångsidig skådespe- artister. Fick Guld- lare. Blev som Elvira masken 1993 för förförd av Don Juan Bästa musikalartist. på Göteborgs Stads- Rytmiskt och rivigt teater. Möt henne i gestaltar han Josef, rollen som Mikaela, som faller handlöst den lättfotade för Kharmen Josefs fru
KHARMEN AV RIKARD BERGQVIST EFTER GEORGES BIZETS, MEILHACS & HALÉVYS CARMEN I ARRANGEMANG AV JAN RADESJÖ PREMIÄR 30 SEPTEMBER, STORA SCEN
AV RIKARD BERGQVIST MUSIK GEORGES BIZET REGI RIKARD BERGQVIST MUSIKARRANGEMANG JAN RADESJÖ KAPELLMÄSTARE RICKARD ÅSTRÖM SCENOGRAFI & KOSTYM TOMAS SJÖSTEDT KOREOGRAFI ROGER LYBECK/ ULF EVRÉN LJUS JOAKIM BRINK LJUD TOM SAETRE MASK ELISABETH WIGANDER MEDVERKANDE ANNA-MARIA HALLGARN, KARL DYALL, MIRJA BURLIN, ROBIN STEGMAR, MARIE DELLESKOG, MARTYNA LISOWSKA, LISETTE PAGLER, ANNA WERNER, ANDERS WÄNGDAHL M FL
Biljetter 031 61 50 50 www.stadsteatern.goteborg.se En del Franz Ferdinand, en del Scissor Jag borde egentligen berätta att Calle smygstarten med utmärkta livealbumet Trial Sisters och en del Coral för att nämna samtida tillsammans med sina inte här så frånvarande & Error i januari, till sist är upp till bevis för referenser. För att göra en rättvisande kartbok vänner rör sig någonstans mellan Christian det nya bandet så levererar de inget mindre över dåtida krävs ett större utrymme än detta. Kjellvander och Red House Painters, men jag än ett litet mästerverk tillika Molina hittills Men det är inte för alla möjliga referenser det väljer att citera ur den fi naste låten någonsin starkaste album. känns riktigt bra. Det är energin, idérikedomen. (som The Lancaster Orchestra gör en cover på): Mycket har förändrats. What Comes After Det kompromisslösa sätt Kaiser Chiefs tar ”Haven’t had a dream in a long time/See, the the Blues ekar minst lika mycket Neil Young alla självklarheter och bara sprudlar ut dem. life I’ve had/Can make a good man bad/So for och klassisk amerikansk rock som Will Oldham, Bortsett från lite väl mycket enerverande once in my life/Let me get what I want/Lord tack vare fl er instrument samt inlånade med- ”na-na-na-na-naaa” emellanåt går det här knows, it would be the fi rst time”. lemmar från bland andra bolagskollegorna rätt in i både hjärta och hjärna och fi nner ett Annica Henriksson The Impossible Shapes. Men mest handlar hem här. Singeln Oh My God. Så rak, så direkt, LIMP BIZKIT det givetvis om det som förblivit detsamma, så snygg. Både i musik och text. Som allt The Unquestionable Truth (Part I) nämligen Moinas låtar. Det är framför allt annat. Man lyssnar, man häpnar, och framför FLIP/UNIVERSAL fantastiska spår som Leave the City och I Can allt, man faller. Men när man sedan råkar på Under den idoga genomgången av gamla not Have Seen the Light som gör What Comes Specials-pastischen What Did I Ever Give You?, Groove-tidningar inför detta jubileumsnum- After the Blues till Molinas största, åtminstone med vibraslap och allt, fi nns nästan inga ord mer sprang jag bland mycket annat på en till dags dato. Och de vittnar alla om samma kvar. Man vill bara lyssna. Man vill bara vara. gammal Limp Bizkit-recension. Skriven av sak: ännu är inte toppen nådd. All distans är borta, smält. Och då fi nns det undertecknad, som där tyckte att deras tredje Dan Andersson ändå så mycket mer att omfamna. platta (Chocolate Starfi sh…) verkade vara ANNE MCCUE Magnus Sjöberg början till slutet. Det luktade urmjölkade Roll KUNG KODUM idéer och slöare låtkvalitet. Nu, nästan fem COOKING VINYL/BONNIER AMIGO Vik din egen krona, bli din egen kung år senare verkar min profetia stämma ganska I mitten av Roll ligger ett berg. Där uppe ska I-RATION/CDA skapligt. För bandets nya sjuspårsalbum är man stå och titta ut över resten av låtarna. Det har bubblat om svensk reggae ett bra tag verkligen ingen rolig upplevelse. Låten heter Tiny Little Song och är ta mig fan nu men ingen har riktigt nått ända fram. Nu metal-genren har måhända sett sina det vackraste jag hört den här sidan Den Förrän nu, vill säga. Särskilt mycket har det gladaste dagar. Och dess fanbärare - vilket blomstertid nu kommer. För att komma fram bubblat i nordvästra Skåne. I Landskrona Limp-killarna trots allt är – borde defi nitivt till mitten måste man börja från början. Då är fi nns både reggaeförening och festival och tänka om. Eller ha gjort det betydligt tidigare. Roll ingen speciell skiva. från Helsingborg, några mil norrut, kommer För de har ju redan pissat in sig i ett hörn, Anne McCue lämnade Australien bakom svensk reggaes nya champions – Kung Kodum. gjort sin grej fullt ut. Det är lite sent nu, för och drog till Vietnam i unga år. När hon kom Bandet är hur tight som helst, texterna är nu luktar det brandrök och kulturskymning tillbaka hade hon blivit en bra gitarrist och bra och produktionen är imponerande med om karriären. The Unquestionable Truth (Part låtskrivare. Så bra och säregen att hon spelade tanke på att bandet själva spelat in skivan i I) är en rakt igenom pisstrist upplevelse. På in sin första skiva 2000. Efter att ha dragit runt sin replokal. Men det är sången som lyfter sitt sätt svårbedömd, eftersom det är ett drygt som förband till artister som Lucinda Williams Kung Kodum till en annan nivå. Om inte jobb att behöva pina sig igenom hela plattan. och Richard Thompson satte hon sig ned och sångaren Nicolas hette Rodriguez i efternamn Lägg ner nu, medan det bara är pinsamt. skrev Roll och mästerverket som ligger mitt i. så hade jag svurit på att han var släkt med Niklas Simonsson Fast det fi nns fl er låtar som lyser, exempelvis Peps Persson. Med pondus i klass med reggae- LOOPTROOP 50 Dollar Whore och Milkman’s Daughter. farfar för Rodriguez vidare ett stolt arv, rakt Fort Europa Det är i de softare låtarna som Anne McCue upp ur den skånska myllan. Han backas av DVSG/BONNIERAMIGO är starkast. Visst har hon ett band bakom sig de två grymma sångerskorna Ida-Maria Gran Inför The Struggle Continues pratade Looptroop men de känns bara som en bra kuliss att stå och Frida Lindhart och det är just de låtar där mycket om att göra mer personliga låtar och be- framför och kisa med ögonen när solen går deras röster kompletterar varandra som är rättelser. Det märktes inte så mycket då men ned. Gör dig inte en otjänst genom att inte allra bäst. Vatten på deras kvarn, Rebell mot däremot på Fort Europa. Promoe, Supreme och köpa Roll. Anne McCue är årets fynd. dig själv och Ingen man, ingen lag är samtliga CosM.I.C. har inte tappat viljan att förändra Per Lundberg GB superhits. Även 20 på en 110-sträcka med världen men de har tonat ner slagordsretoriken MONKEYSTRIKES efterföljande dub är extraordinärt tungt. och blivit äldre och smartare. Tredelade famil- You Hate My Beautiful Love Kodum är kung och på det svenska reggae- jedramat Trinfedility, Trinsanity och Trincest DUST MUSIC/BORDER hovet dräller det av lovande prinsar och är det bästa exemplet på den nya riktningen. Cecilia och Johan från det länge sedan prinsessor. Nu lossnar det. Och det fi nns mer plats för lekfullhet på pingis- avsomnade Souls bestämde sig för att det var Isac Nordgren introt DM -87 och matrapen i Chana Masala. dags att återuppta samarbetet och efter att de THE LANCASTER ORCHESTRA Musikaliskt fortsätter Embee att röra sig hittat Jens från Brainpool blev trion komplett. With Help from Absent Friends bort från hiphopens mittfåra med fi n känsla Cecilia har vi även hört ropa adios till alla NONOFON/BORDER för melodier. Plattans absoluta höjdpunkt är amigos tillsammans med Marit Bergman, Du har svårt att sova och stiger upp för att vackra Night Train, efter att ha hört den känns som även medverkar på denna skiva tillsam- röka en cigarett genom fönstret. Nätterna är det nästan rimligt att Embee inte vill förringa mans med Nina Persson, Nathan Larson och fortfarande kyliga och du drar fi lten tätare sina produktioner genom att kalla dem beats. David Sandström. Nathan hyrdes in för att få runtom dig. Stereon står på fönsterbrädan Samtidigt är mycket precis som vanligt. amerikansk tyngd i produktionen, för trots så du kan lätt trycka på play, snabbt sänka Promoe tror mobiltelefoner kommer att bli nytt namn fi nns Souls-larmet fortfarande kvar. volymen till knappt hörbart. Medan du tittar mänsklighetens undergång och gruppen kan Jag gillade det inte då och är inte överförtjust ut för att upptäcka en hare eller följa någon inte lämna USA:s president i fred utan gör i det nu. Men det fi nns ändå fi na undantag enstaka bils bakljus försvinna allt längre bort Hurricane George tillsammans med plattans som PJ Harvey-punken i Blast!. Singeln, som blir The Lancaster Orchestra soundtracket till enda gästrappare Timbuktu och Chords. även givit namn till plattan, är ändå det bästa den dåliga fi lm som heter verkligheten. Och Looptroop har fortfarande inte fått ur spåret. Cecilias fi na röst kommer där till sin The Lancaster Orchestra är den ensam- sig det helgjutna album de bär inom sig. fulla rätt. Och så fort en tolvsträngad gitarr maste orkestern i världen. Dels så består den Daniel Severinsson kommer in i bilden får jag ett fånigt leende i huvudsak bara av en kille, Calle Mathson, MAGNOLIA ELECTRIC CO på läpparna. dels så handlar samtliga låtar om ensamhet, What Comes After the Blues Plattan känns överlag mycket Marit meningslöshet och hopplöshet. Ibland bara SECRETLY CANADIAN Bergman. Med vassare klor och en förstärkare ett torrt konstaterande att vi alla ska dö. Vän- Det är få som förstår att sluta när de är på topp. som går till elva istället för tio. Men jag är skap är även centralt eller snarare bristen på Den amerikanske sångaren och låtskrivaren förmodligen den enda i hela landet som inte det, ”I miss the friends I never had”. Det blir Jason Molina är en av de i sanning unika själar kysser marken där Marit Bergman gått så riktigt obehagligt på sina ställen. Obehagligt inom rockmusiken som förstått inte bara detta Monkeystrikes går mig ganska obemärkt förbi. för att det ligger så nära till hands. Det är – efter att han för två år sedan gjorde sitt Annica Henriksson ingen fantasivärld, ingen Hollywoodrulle. Det bästa album pensionerade han omgående är diskbänksrealism. Grå och smutsig och fylld sitt gamla varumärke Songs:Ohia till förmån av känslor som inte borde få fi nnas. Samtidigt för Magnolia Electric Co, titeln på nämnda förödande vackert. skiva – utan dessutom klarar konststycket att på nytt nå nya höjder. För när det nu, efter Jag vet inte vad den här spalten gör för nytta MUSIC MUSIC MUSIC tycker att den stundom hindrar The National Through My Hair. Spirits är så mycket psyke- egentligen. Gränsen mellan riktig skiva och What’s a Good Boss Anyway? från att riktigt slå ut i blom eftersom den har delia att man hoppas att U.F.O. Club i London en egenproducerad CD-R är numera fl ytande HOOB en begränsning i vilka nyanser den kan måla börjar närma sig en revival. och faktiskt oftast meningslös. Men en CD-R är ANDREAZ HEDÉN TRIO upp. Men den har sin starka sida, som när The Wedding är en egen liten bubbla där inte samma sak som en demo. En demo är en Who’s Beautiful? Berninger skriker som besatt i Abel, eller när regler och kommersialism inte existerar. nedvärdering av något som kan vara en färdig HEMLANDSSÅNGER hans röst får en ljusare karaktär i vackra A Oneida har lyckats blanda inspiration från en produkt. Ändå fortsätter det att drälla in Pianotrion är ett känsligt kapitel. Det är lätt Friend of Mine. era då världens bästa musik skapades till nå- demoskivor till kontoret som andas desperat att ledsna halvvägs, gäspa och somna om till Melodierna på Alligator visar sig vara got alldeles unikt och i viss mån nyskapande. hopp att få ett livslångt skivkontrakt med smäktande ballader som pretentiöst stönas överraskande starka, de har ett tidigt U2 över Christian Thunarf inbjudningar till bredbenta poser på någon fram under krökta ryggar. Det doftar linne- sig blandat med ett närmast Coenskt vemod THE OTHERS leråker i en glömd håla någonstans i södra kostym och känslighet. Men också framgång. – underligt värmande. The Others mellansverige. Att marknaden är mättad, till Lättillgängligt kanske av renheten av sättning, Mikael Barani MERCURY/UNIVERSAL och med allvarligt överviktig, märks inte. Kan varje instrument står för sig i vackert samspel. NINE INCH NAILS Som vanligt fäller jag taggarna långt ut när inte alla börja gör fi lm istället? Celluloidfi lm Jaja. Tråkigt i åtta fall av tio. Men då och då With Teeth det dyker upp megahypade band. Särskilt är än så länge så pass dyrt att det bara är slår det till och jag förstår tjusningen i att INTERSCOPE/UNIVERSAL om de är engelska – se på Bloc Party, vilken arbetslösa brats som har råd att göra dem. försöka göra stor musik i det lilla formatet. Jag och Trent Reznor har samma födelsedag. kalkon! Det känns liksom väldigt olustigt att Denna omgång präglas av några kära återse- Music Music Musics debutskiva One Two Det är en av de få kända fakta om hans liv. falla in i hariga samstämmigheten, inte alls enden och ganska mycket leksakselectropop. Free var inte bara skivbolaget Hoobs första CD, Mycket av resten är dränkt i lagom mystiskt kul. Bättre då att vara motvalls än att stå med Det är ren slump att det blivit så. Några som utan även en av förra årets mest knäckande dunkel – en dimma som han emellanåt postrockskägget i brevlådan några månader var riktigt bra men som stupade på kanten jazzskivor. Pianisten Fabian Kallerdahl oerhört frivilligt skingrar en aning. Oftast inför kom- senare. var: The Basquiats, The Gentleman Racer, personliga, expressiva spel fl ankerat av en mande album, vilket inte sker speciellt ofta. Det börjar också precis som det brukar med Dialog, Children Come On och Lonely Drifter symbiotisk rytmsektion väckte mig ur ett Fyra fullängdare på 16 år luktar ju inte direkt The Others. En mängd text i NME och en massa Karen, de har säkert alla en hemsida att söka tillstånd av uppgivet illamående inför genren. utbrändhet. tjat om det tidiga 1980-talet. Punkfunktrum- upp om någon är nyfi ken. Och uppföljaren är om möjligt ännu bättre. Att ramla hand i hand med Herr Ågren mor, är vi inte alla slående trötta på att läsa My Darling You! återkom skrämmande Faktiskt kanske bland de bästa pianojazzski- nedför Golgata är inget måste för att skapa om detta. Å andra sidan så har ju faktiskt den snabbt med en ny femspårig skiva proppad vorna jag hört de senaste tio åren. Fabians stor konst. Likväl existerar det fall då man gamla Creation-snubben Alan McGee plockat med solstänkt energisk hemmapop som vi alla spel är så säreget, så fylld av idéer och undrar hur en skiva låtit om dess upphovsman upp dem till Poptones och deras eviga tjat om älskar. Visst är det inte nyansrikt eller djuplo- vändningar. Samtidigt fylld av en självklarhet, inte blivit nykter eller lyckats tukta sina inre DIY och ”gorillagigs” borde ju faktiskt inne- dande men ändå så fruktansvärt anspråkslöst tydlighet och popkänsla. Pop i meningen demoner. Dessvärre infi nner dessa tankar sig bära något mer än tuffa ord. Fast allt det där härlig popmusik, musik att bli oförskämt glad tillgänglighet utan att fjäska. Basistbrodern under lyssningar av With Teeth, för det är är ju extremt exploaterad mark numera så ett av. Som ett lågbudget The Tough Alliance Josef och trumslagaren Michael Edlund står inte allt speciellt spännande. Visst, bandets fördömandet var redan dikterat i mitt huvud. med rasslande gitarr som inte vill en ont utan inte heller i skuggan utan är i allra högsta backkatalog gör ju sitt för förväntningarna Första spåret Lackey är också på pricken bara slänga gigantiska hjärtan omkring sig, grad en del av en storslagen organisk helhet – antalet grymma låtar är många. Och att allt det där dåliga. Det enda upplyftande är att oförstörd ungdomlighet i en liten ask. På det långt borta från klichéer och reaktionära ten- Herr Reznor mår bra som person ska givetvis Dominic Masters låter som Henrik Berggren stora hela lika fantastiskt som sitt bandnamn. denser. Att de överhuvudtaget kan med att ge inte rackas ner på. Trist bara att With Teeth fast på cockney. Trots detta har jag fullständigt Andra bekanta är Birlgoy som också blivit sig i kast med en sådan betongstandard som är det mest ointressanta och tandlösa han kapitulerat när Darren, Daniel, Dave klingat mycket bättre. Fortfarande supernaivistisk Parkers Confi rmation och dessutom få det att lyckats vrida ur sig. färdigt. Däremellan har min surtvära värld leksakspop utan kompromisser, mycket hjärta låta så fräscht är bragdguldklass. Originalen är De tidigare albumen har både varit fullständigt rasat samman. För The Others och en hög nödvändig dos av kaos. Jag hop- även de lika delar klurigheter och bubblande starka och komplexa som helheter, med små må vara lite PIL, Joy Division och lite Wire och pas för deras egen skull att de aldrig lär sig popmusik, anspråkslös lekfullhet med fi nlir monster till guldkorn av kanonlåtar. Nu fi nns The Fall men de är också fullkomligt dumma i behärska sina musikmaskiner till fullo, för i och rätt på attityd. Music Music Music är nästa ingetdera. Ibland är det elektroniskt som på huvudet, huliganfi ness och det känns så befri- förvirringen uppstår grym popmusik som styr- stora nationella angelägenhet och en livsviktig debuten Pretty Hate Machine och på andra ande. De har fan inte tänkt till, de har överhu- sellös går på tvärs med det mesta men som är åderlåtning av en igenslammad genre. ställen mullrar det på nästan The Downward vudtaget inte tänkt. Och det är så vansinnigt så helvetiskt uppfriskande och bra. Jag är bara Om Music Music Music akut injicerar liv Spiralskt vis. Och The Hand That Feeds (årets gott att höra något som bara fyller upp ens rädd att de ska fl ytta till Berlin och bli tråkiga. och kraft är nästa trio betydligt mer rekreation mest otippade Veckans Hitvarning på ZTV?) hem med all bråte som man kan tänkas hitta Lite mer elektronisk indie med hjärta är och eftertänksamma stunder. Pianisten Andreaz sitter som en Yankees-keps vid första lyssning- någonstans i Brick Lane utan baktankar, utan Stuttgart A.M. Strålande svengelska och Hedén har dragit ihop basisten Anders Jonsson en. Liksom The Line Begins to Blur, med sin bara ren jävla ungdomlighet. Punkpretentiöst genomcharmiga syntpopdängor får mig att och trumslagaren Jonas Holgersson för att ge mardrömslikt tjocka basgång. Men i övrigt… och nästan genant. Kul för engelsmännen att jubla högt även om många andra mest blir sig i kast med sitt låtmaterial som sträcker sig nä, inget speciellt. Ingen magi. Inget som de äntligen får sitt BD så här tio år senare. besvärade. För det anspråkslösa och opreten- över nästan tjugo år. Överlag är det ganska river, sliter eller ordentligt engagerar. Bara en Fredrik Eriksson tiösa är inte sällan också ganska provocerande stillsamt och kontemplativt med försiktiga saknad av det nyss nämnda. För trots att det PATH OF NO RETURN har jag märkt. Dock, Stuttgart A.M:s balansakt brusprogrammeringar signerade David Åhlen är långt ifrån värdelöst kan man begära mer Black Nights Coming mellan nintendocharm och indiekalkon är och svävande norska saxar av Björn Almgren än så här. GSR/BORDER förtjusande och säkert helt ärligt menat vilket (som för övrigt då och då också tutar med Jens Bara att det inte fi nns någon ny Something Det är väl egentligen ingen nyhet längre men är hemskt mycket bättre än i princip det Lekman). I Can Never Have, Hurt eller The Great Below Sveriges metalscen är fortfarande en av de mesta annat. Så har The Lightbulb Project fått Who’s Beautiful är inte en insmickrande gör mig gråtfärdig in i märg och ben… bästa i världen. Path Of No Return är ytterligare en värdig utmanare – kul. skiva utan faktiskt ganska bevärlig trots sitt Niklas Simonsson ett tecken på det. Den svenska kvartetten Så till några andra veteraner, men samtidigt ödmjuka ansikte. Jag har bitvis fruktansvärt ONEIDA blandar metal och hardcore på ett ypperligt något helt annat. King of Kongo har inte bara svårt att hitta både riktning och fokus, det The Wedding sätt. Med medryckande melodier, brutala riff utmärkt sig genom sina säregna skivomslag, svävar lite i överkant. Klangerna är i en första JAGJAGUWAR/BORDER och imponerande sånginsatser på gränsen denna gång i masonit, utan också för utmärkt anblick ytligt vackra men döljer, visar det sig, Till en början var jag förvirrad. Oneidas mellan de lugna (instrumentala ”balladen” mangel med poptendenser, stonerrock kanske. mycket som är obekvämt. Ingenting att fästa spretiga, fl ummiga musik verkade mest vara When Drops of Sadness Falls är en lika över- Sådär i skrift låter det skittråkigt men faktum sin uppmärksamhet på men ändå en viss ner- ett resultat av några killar som snöat in på raskande som nödvändig andningspaus) och är att alla de tre tidigare skivorna innehållit en vighet som hindrar att skivan fullständigt så- Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band och tagit det galna forcerar killarna fram mot stora väldigt kompetent rockmusik med avstamp i sar sönder. Egentligen borde jag avsky denna ett eller två lyckopiller för mycket. Men sedan internationella scener. sjuttiotalet som i kombination med dagsfärsk oformliga massa men det fi nns som sagt en nådde jag klarhet. Det är bara en tidsfråga innan Path Of No själ och hjärta har varit väldigt svår att värja koncentrerad nerv någonstans under allt som De mest framträdande infl uenserna är Return blir våra nya stjärnor. sig mot trots uppenbara infl uenser. I och med bitvis gör mig nyfi ken och lite illa tillmods, sextiotalspsykedelia, tung sjuttiotalsrock, Andreas Eriksson den här elvalåtarsskivan kommer de att tillfäl- fast på ett bra sätt. Who’s Beautiful tar tid att folkmusik och en gnutta electronica – att PH3 ligt lägga av vilket också är ett beundransvärt sätta sig in i men nyfi kenheten räcker inte till försöka defi niera en genre är egentligen en På väg till planet PH3 drag. King of Kongo är värda all respekt och att väcka tålamodet. ganska meningslös uppgift. Vi nöjer oss med RUB-A-DUB RECORDS/BORDER förhoppningsvis manglar de också tillbaka Fredrik Eriksson att säga modern psykedelia. Möjligen skulle Efter att Profi lens och Eye N’I:s solokarriärer relativt snart. THE NATIONAL Syd Barrett ha komponerat något liknande tagit tvärstopp återförenas de i sin gamla Fredrik Eriksson Alligator om han levde än idag. grupp Phenomena 3, nu utan DJ Snuff. Fast På För kontakt: BEGGARS BANQUET/PLAYGROUND Did I Die har en stark odör av Black Sab- väg till planet PH3 är ungefär så långt bort från My Darling You!: [email protected] Inledningsvis har jag svårt att komma förbi bath och Heavenly Choir är resultatet av ett det sena nittiotalets fyrkantiga Stockholms- Birlgoy: [email protected] Matt Berningers sångröst. Mörkt svajande ligger jam med Ravi Shankar, Ozzy Osbourne och hiphop man kan komma. Med hjälp av pro- Stuttgart A.M: [email protected] den som ett tjockt täcke över instrumentering- Pink Floyd anno Set the Controls for the Heart ducenter som Christian Falk och Jon Kastell King of Kongo: [email protected] en och hindrar själva musiken från att träda of the Sun. Folkmusiken från The Incred- och musiker som Viktor Brobacke och Gustav fram. Nu har jag accepterat den även om jag ible String Band spökar i The Eiger och Run Bendt skapar PH3 ett sound som är organiskt
34 Groove 4 • 2005 Vinyl - Störst i Norden Skivspelare - Tillbehör Leverans inom 24 timmar, vardagar Snart tyvärr också CD BEN HARPER AND THE BLIND BOYS OF och hypermodernt på samma gång. Låtar som intressant att R.A. ansluter sig till skaran som De andra spåren och de många övertydliga ALABAMA Vet du (hur grymt det kommer bli), Herregud, anklagar Alchemist för att stjäla beats. referenserna till musikhistorien (gitarrslingan Live at the Apollo här är gud och Ooh chi aouw har både sväng Jag har alltid varit svag för R.A.:s sluddriga från Chris Isaaks Wicked Game i Bum like You VIRGIN/CAPITOL och originalitet. rap och uppriktiga, ofta självironiska, texter. är inte kul) drar dock ner betyget. Men min Lenny Kravitz-liknande, lite träiga, feelgood- Men På väg till planet PH3 sorteras in Jag har till och med haft överseende med känsla är ändå positiv. Robyn har gjort en musikern Ben Harper inleder konserten på under hiphop och då fi nns det rap. Där börjar hans mera frånstötande rader. Men på ett helt helgjuten platta med höga, höga toppar! New Yorks klassiska Apollo Theater med problemen. Eye N’I och Profi len gör något så album blir det väldigt enformigt. Och snorlosk- Gary Andersson känsligt lapsteel-spel, sedan marscherar The ovanligt som svensk rap på svengelska och beatboxandet i On the Block och Pick Up My RUTTHNA Blind Boys of Alabama in med sin sakrala ett helt album späckat med ”chill”, ”yeah”, Gun-skitet låter direkt äckligt i lurarna. Men Doomsdaylight gospelrymd och konserten får liv. Det är som ”baby”, och ”hey” blir ganska irriterande. När om man har kollat för mycket på MTV kan en BLACK LODGE/SOUND POLLUTION väntat mysigt, kristet och hjärtligt. Men jag det gäller texterna gillar jag det övergripande öronrensning med fem minuter R.A. The Men det här var ju kul. Rutthna är ett band blir inte på bättre humör för det. Konserten rymdtemat och idén att hålla det enkelt. Rugged Man vara precis vad doktorn ordinerar. jag aldrig hört talas om och en sökning på är nämligen inte så spännande, även om Tyvärr anstränger sig Eye N’I och Profi len så Daniel Severinsson nätet gav precis lika mycket. På omslaget ser röstgiganten Jimmy Carter med ledsagare går hårt för att låta avslappnade och fria att det i ROBERT PLANT AND THE STRANGE SENSATION de ut som att det bara är två medlemmar, och ut bland publiken och eldar på. Finns även stället blir forcerat. Och ingen av dem har den Mighty Rearranger ska jag var helt ärlig är jag inte säker på att som CD. pondus och tyngd som krävs för att komma SANCTUARY/SONYBMG jag läst loggan rätt, bandet skulle lika gärna Gary Andersson undan med rim som fi n/medicin, fl ow/show Det måste kännas frustrerande om man som kunna heta något helt annat. Men kul är det DIVERSE ARTISTER och lätt/fett. Det kan vara orättvist att rycka ”färsk” sångare får höra Robert Plant sjunga och detta är den skiva i månadens skörd som You See Me Laughin’ ord ur sina sammanhang men lyssna på och inse att oavsett om ”jag” som sångare vill jag lyssnat mest på. Schysst döds med jäkligt FAT POSSUM/BONNIERAMIGO Profi lens vers på Hypnos så förstår ni vad jag låta som honom så kan jag aldrig bli lika cool. bra låtar och ett grymt trumspel. Mera sånt ”Jag kan inte läsa eller skriva men jag kan menar. Hur jävla mycket ”jag” än försöker. Robert här och mitt jobb blir mycket bättre. spela gitarr”, berättar T-Model Ford rakt in i Idén bakom På väg till planet PH3 är Plant vet precis vad han kan göra och inte göra Mathias Skeppstedt kameran. ”Jag sköt honom två gånger i huvu- otroligt bra men utförandet håller inte hela med sin röst. Alla åren har gett honom rutin SHARON JONES AND THE DAP-KINGS det. Det var inte meningen att döda honom, vägen. och självkännedom. Som soloartist gjorde Naturally jag ville bara skjuta honom”. R.L. berättar Daniel Severinsson Plant några bottennapp på åttiotalet, men DAPTONE/SOULFUL om varför han hamnade i fängelse. ”Han var PROMINENT vem gjorde inte det? Shaken’n’stirred och Now Tänk dig den mest ärkeklassiska soulresa med skyldig mig pengar”. 42 Grams & Zen kommer inte att gå till historien som så tydliga ekon från den svarta amerikanska Ja, jävlar det här är osminkat, rått och ROYALTY/PLAYGROUND storverk. 2003 kom dock utsökta Dreamland. musikhistorien att man nästan blir generad. naket. Precis som bluesen Fat Possum ger ut. Vikten av en själ sägs vara 21 gram. Och även En skiva som visade att han hade mycket kvar Soundet är blås- och stråkfyllt svängigt, texterna SVT hade den goda smaken att visa den här om Prominent själva känner det som att de att ge. Den senaste visar samma sak. starka och sånginsatserna inlevelsefulla och dokumentären tidigare i år. Fast här fi nns det öppnar sitt innersta för lyssnaren på 42 Grams Plant har ett beprövat recept. Lite blues. blodfyllda. Detta är Naturally. Och även om lite extra som man inte vill gå miste om. får jag mest partyvibbar. Lite rock. Lite nordafrikanska rytmer. Plus man tror att plattan måste vara en återut- Materialet är blandat. Gamla inspelningar Nere på kontinenten (i Malmö) kokar soul- hans stora röst. Mighty Rearrenger är på givning från soulmusikens högkultur tillhör ihop med nya intervjuer. Teckningar som funken med hiphopingredienser hetare än många sätt en aktiv vulkan. Låtarna bubblar den faktiskt allas vår direkta samtid, 2005. illustrerar hur T-Model knivhögg en man till någon annanstans. Skönsångaren Castelo sakta men säkert inledningsvis, fram till den Det fi nns tydligen hopp för musikbranschen döds gör allt ännu mer suggestivt. och rapparen/producenten Colossos utgör slutliga eruptionen. Suggestiva Freedom Fries fortfarande. Köp denna! Om det så handlar om dina Prominent som på sin andra platta lagat till och Tin Pan Valley följt av vackra balladen All För Sharon Jones och hennes Dap-Kings sista pengar – så köp den. en starkare anrättning än på debuten Long the Kings Horses är triss i ess. med basisten och låtskrivaren Bosco Mann Per Lundberg GB Time Coming, fl er låtar har hitpotential och Som Zeppelin-fan kan jag inte slå bort tan- i spetsen utgör en formidabel orkester. De ICED EARTH helheten känns massiv och imponerande. ken på vad Jimmy Page tänker och gör. Visst kramar all sentimentalitet ur tryckare såsom Gettysburg (1863) Även om soundet är väldigt amerikanskt slickt det är hans ensak. Men både John Paul Jones You’re Gonna Get it och visar hur bitterljuvt STEAMHAMMER/PLAYGROUND blir det absolut inte utslätat eller efterapande. och Plant har gjort bra soloplattor. Varför kan kärlekens kval kan vara i How Do I Let a Good För intressenter av amerikanska inbördes- Det är bara grymt skönt helt enkelt. då inte han göra det? Fram till dess så räcker Man Down?. Och i frustande rökaren My Man kriget i allmänhet och slaget vid Gettysburg Storsläggan heter Let’s Talk it Over med Plant mer än väl. is a Mean Man spelar de brallorna av Booker i synnerhet är denna dubbel-DVD omistlig i sin funkbas men efter ett antal lyssningar Per Lundberg GB T and the MG:s vilken dag i veckan som helst. samlingen. Extramaterialet består av ett bild- utmanar även soulklassiska Lucky Day, ruffi ga ROBYN Men den fi naste stunden på Naturally är ändå spel över monument, kanoner och så vidare Getaway och Hold On to Your World med sitt Robyn Stranded in Your Love. En fantastiskt fi n visa kopplade till slaget och vi för även följa med blaxploitationrullande svall. Varje lyssning KONICHIWA/BONNIERAMIGO om att känslor aldrig försvinner helt. Om på en battlefi eld tour där en guide tillsam- genererar en ny favorit. Att ha med två fantastiska låtar på ett album slumpen och om längtan, om vänskap och mans med Iced Earths Jon Schaffer utförligt Att Colossos vuxit in i rollen som en fet hit- är inte fy skam. Men för att de ska stå ut som om tvivel och om hur vi tar oss vidare i livet. beskriver händelsen. producent och stabil (Jay-Z-liknande) rappare de gör behövs ett gäng normalbra låtar och Skira stråkar och svepande blåsarrangemang. På skiva ett ryms tre låtar: Devil to Pay, är otvivelaktigt, men det är Castelos utsökta några axelryckningar, och allt detta ryms på Hudlös interpolerande sång mellan Sharon Hold at All Costs och High Water Mark. Visuellt stämma som fortfarande får mig att tappa Robyn som sammantaget blir en varierad och och utsökte Lee Fields. Vackra gitarrtwangs bjuds åskådaren närmast på journalfi lm där hakan. Och den överexponeras inte på 42 otroligt lyssningsvänlig (om ändå kort) platta. som bygger upp den försiktiga och delvis kartor, fl aggor, krigsscener och eldsfl ammor Grams, trots att man önskar att han ska kräma Jag kan låta gnällig och negativ här men fak- motsträviga kärleksstämningen. Försiktiga samsas med gamla svartvita bilder. Precis på med snyftiga refränger hela tiden. Men tiskt så nynnar jag ofta på låtarna och plattan trummor smyger vid sidan om diskussionen som den svulstiga episka musiken blir det lite avvägningen känns lyckad, när Castelo väl kommer defi nitivt att leva i min CD-spelare mellan två själar som inte kan sluta att dras tjatigt efter ett tag men genom att aktivera träder fram ordentligt i spår som Never Can framöver. till varandra. Jag ser i alla fall scenen utspelas lyrics på skärmen bibehålls intresset. Say Goodbye och Step Into My World njuter The Knife-låten Who’s that Girl?, kaxiga i detta romantiska ljus, andra kanske bara Skiva två rymmer två musikvideor samt en man desto mer av hans fylliga, skrovliga och Handle Me, Daft Punk-bubbliga Crash and Burn ser en kille som knackar på hos ett ex sent intervju med Jon Schaffer. Första låten – When karaktärscoola röst. Girl, charmigt barnsliga Konichiwa Bitches på kvällen. Hur som helst är det en gripande the Eagle Cries är en smetig ballad med taskigt Känns som Prominent inte kan göra något och Should Have Known är de spår jag gärna scen. Och en trollbindande låt. elfte september-tema både i text och i visuell fel. Utlandet nästa? programmerar fram. Min omgivning verkar Enda missen på plattan är lama covern på framställning. Det taskiga består mest av texten Gary Andersson också uppskatta dem. Men de får inte livet att Woody Guthries This Land is Your Land. Fast som krigsivraren Bush i egen låg person lika R.A. THE RUGGED MAN lyfta helt, för det får man spela annat. det är bara logiskt att bandet tillåter sig att ha gärna kunnat yttra. ”How Could They? They Die, Rugged Man, Die Vilka är då spåren som är outstanding? Jo, dåligt omdöme. Jag gillar när musiker visar will pay!” är ett sådant exempel. NOCTURNE/SOULFUL trots den taffl iga passagen där Robyn pratar sin mänskliga sida. The Reckoning som andra låten heter är R.A. har inte haft det lätt. Hans familj är präg- om när hon ser sitt ex och hans nya tjej är Gary Andersson en drivande power/thrash-dänga som trots lad av fysiska och psykiska handikapp och han självklart singeln Be Mine! en låt man aldrig BRUCE SPRINGSTEEN att den är tilltalande ter sig lite malplacerad i har slitit i över tio år utan att få något riktigt vill vara utan. Den är dessutom en av de få ”Devils & Dust” sammanhanget. erkännande. Under tiden har andra vita upptempolåtarna på plattan, det hade gärna SONYBMG Som helhet är Gettysburg (1863) en ovanligt rappare som Eminem och Necro gjort karriär fått vara fl er. Gitarrbaserade Bum like You är Jag uppskattar att Bruce Springsteen tagit sig genomarbetad utgåva. Jag är inte tillräckligt på att vara provocerande. R.A. satsar på total plattans andra och mest lysande pärla. En bal- an uppdraget att berätta den amerikanska intresserad av vare sig krig eller Iced Earths ärlighet och Die, Rugged Man, Die pryds av ladliknande känslosam undergiven sak (”My arbetarklassens historia. På samma sätt som musik för att bli helt övertygad, dessutom varningstexten att alla personer och händelser new favorite thing to do/is wasting my time jag objektivt sett tycker att Hemingway och har jag vissa problem att köpa den svulstiga som beskrivs fi nns och har hänt på riktigt. on a bum like you”) som ger mig rysningar Steinbeck är goda författare så inser jag med nationalism som proklameras. Plattan inleds starkt med Lessons som är en varje gång. Och då har jag ändå hört den mitt intellekt att Springsteen är en skicklig Roger Bengtsson redogörelse för några av hans personliga och cirka 50 gånger. Otroligt stämningsfull, på berättare. Men samtidigt har jag aldrig professionella vedermödor. Sadat X-samplingen gränsen till magisk. känt att varken Hemingway, Steinbeck eller från 50.000 Heads sitter perfekt och det är Springsteen talat till mig. Som så många
36 Groove 4 • 2005 infos, pre-listening & merchandise at: www.NUCLEARBLAST.de VI HJËLP
andra manliga berättare talar de ett manligt TEMPER TEMPER uttryck, något som sticker ut och omdefi nierar språk där kvinnorna endast undantagsvis får Temper Temper och ombildar hela genren. ER ER spela huvudrollen. I centrum står den ledbrut- REVELATION/SOUND POLLUTION Men varför ska varje bra skiva behöva göra ne mannen vars förhoppningar är krossade av Så det är så här en Evil Rockabilly-Elvis det? Varför varje ny artist? Som provkarta över alltför många besvikelser och motgångar. dansandes på sin egen begravning med ett det som varit, är och kommer att vara bra är Och Springsteens nya skiva Devils & Dust är discopunkband vid altaret låter! det en liten oslipad diamant. MED inget undantag. I Reno spelar han rollen av Från till synes ingenstans dyker nästan Magnus Sjöberg en man som förlorat sin kvinna och som nu oförskämt uppnosiga Temper Temper upp VIVE LA FETE förgäves försöker glömma sin sorg med hjälp med en synnerligen muskulös debutplatta. Grand Prix #$ PRESSNING MM av en prostituerad kvinna. Det är på många Med tjutande orglar, elaka syntar, bluesiga SURPRISE/BORDER sätt en stark och djupt tragisk berättelse. Men rockgitarrer och ruskigt fräck sång framkallar de Belgiska duon Vive La Fete var trots hypen samtidigt är det synd att man aldrig får höra ett sådant råös att jag nästan tappar luften. ett av de svagare banden under electroclash- den prostituerade kvinnans historia – kvinnan Från starten med dunderhiten Trust Me till re- vågen. Och när numera hela scenen är lika som ler när hon säger: ”Two hundred dollars verb- och orgelstänkaren Sexy Little Cuts är det ute som förra säsongens H&M-kläder blir straight in, two-fi fty up the ass.” en total urladdning. Inte förrän i avslutande detta smärtsamt tydligt. Vive La Fetes hårda Springsteens värld är en manlig värld Cheap Little Target kan man andas ut och electromusik klingar platt och själlös. Och att där kvinnan är en schablonbild. Inte sällan fundera över om man precis blivit överkörd av sångerskan Els Pynoo har långa ben och stora spelar hon de klassiska rollerna av horan tåget. bröst gör inte musiken mera spännande. Fak- och madonnan. Men samtidigt kan man inte Korsa The (International) Noise Conspiracy tum är att det börjar bli aningen tröttsamt att förneka att Springsteen berättar den manliga med Nine Inch Nails och Danzig så har du se henne posera i minimalast tänkbara scen- arbetarklassens historia både insiktsfullt och Temper Temper i ett nötskal. kläder gång efter gång efter gång. Konceptet gripande. Och så länge som man är medveten Härmed utnämner jag dem till Milwaukees snygg tjej med småful kille i bakgrunden om att det är en manlig historia så är det väl stoltheter. känns bara mossigt. Och att sen döpa låtar till okej. Christian Thunarf saker som Petite Putain (lilla horan) är inget Men något som många glömmer när de ta- TURBONEGRO annat än simpelt effektsökeri. Resultatet är lar om Springsteen är att han är musiker och Party Animals varken sexigt eller tufft utan bara plumpt. inte författare. Texten har inget egenvärde BURNING HEART/BONNIERAMIGO Och ointressant. så länge den musikaliska inramningen är för Glädjeropen skallar bland all världens Turbo- Moa Eriksson svag. Och Devils & Dust är dessvärre både jugend och ingen kommer att bli särskilt ledsen WHITEY intetsägande och tråkig med sitt stillsamma efter att Party Animals åkt på. Norrmännen The Light at the End of the Tunnel is a Train gitarrplonkande och uttjatade munspel. vet vad fansen vill ha och det är säkra kort 1234/BORDER Ingenting överraskar eller rycker tag i en. och välkända tongångar som kommer från Engelsmannen Nathan J Whitey har kokat Trots de politiskt tänkvärda texterna förmår den hockeymaskprydda skivan. Hank von ihop en både charmig och högklassig debut. musiken helt enkelt inte engagera. Som bak- Helvete låter piggare än på förra skivan och Han blandar och ger och gör enkel men högst grundsmusik en regning sommardag fungerar det är ett taggat band som hörs. Men jag funktionell musik som bottnar i god intuition, det utmärkt, men bättre än så blir det inte. tycker ändå något saknas på Party Animals leklynne och experimentlust. Det låter slarvigt Moa Eriksson som har funnits på både Apocalypse Dudes och lite distat, poppigt och elektroniskt, med MARIA TAYLOR och Scandinavian Leather. massor av sköna analoga syntljud. Ibland 11:11 Turbonegro har dragit mer åt ett Ramones- använder han livetrummor och andra gånger SADDLE CREEK/BORDER aktigt håll och trots att det fi nns fl era bra primitiva trummaskiner. Ena halvan av för mig helt okända duon Azure stunder så slås man plötsligt av en insikt – var Whitey är självlärd och sjunger, spelar ett Ray debuterar. Och gör det riktigt starkt. det inte precis så här Sator lät en gång i tiden? antal olika instrument och har skrivit samtliga Redan inledande Leap Year visar prov på En ganska modern ljudbild med trallvänliga spår. Inte sällan låter det som att han blickat högklassigt låtsnickeri med popgrund kryddad punkmelodier. Den mörkare, tyngre inram- tillbaka till åren runt 1980 och artister som med elektroniska tongångar. Sparsmakat, för ningen som funnits tidigare är ersatt av den Fad Gadget och andra från etiketten Mute. att röst och sång ska stå i fokus. Samtidigt mer traditionella punkrocken. Men detta är Andra gånger påminner soundet om saligt är 11:11 ganska varierad, där hon lyckats inte bara till Turbonegros nackdel. De gör sin bortglömda band som amerikanska Chrome låta lika mycket Juliana Hatfi eld som Jolie enkla CheapTrick- och Alice Cooper-rock på och svenska Kitchen and the Plastic Spoons. Holland. Och den tuggande Xanax plus avslu- ett oklanderligt sätt. Jag gillar verkligen den Men strunt i det. Whitey har tillräckligt med tande Hitched låter som något salige Elliott lysande If You See Kaye och All My Friends are egensinne för att stå på egna ben och har Smith skrev innan han kolade. Dead. Avslutade Final Warning sticker också lyckats göra ett oemotståndligt album att Det blir aldrig säreget eller oerhört nyska- ut och Euroboys gitarrspel håller som vanligt förgylla våren med. pande, men kvalitet mäts inte alltid efter oförskämt hög klass. Robert Lagerström de måttstockarna. Maria Taylor är en fräsch Jonas Elgemark THE YUPPIE PRICKS bekantskap jag gärna återser. DAVID URWITZ Brokers Banquet Niklas Simonsson Det var väl inget mer med det ALTERNATIVE TENTACLES/SOUND POLLUTION TEENAGE FANCLUB ALVY SINGER/BORDER Det är inte konstigt att evige punkaren Jello Man - Made Fullängdsdebutant från Göteborg. David Urwitz Biafra diggar The Yuppie Pricks. Det är inte PEMA/BONNIERAMIGO har under sin drygt trettioåriga tillvaro tagit märkligt att han släpper Austinkvartettens Från tomma intet dök den upp. Utan något väl tillvara på de musikaliska uttryck och album Brokers Banquet på sitt skivbolag eller som helst förhandssnack. Utan radiohit. Gjort infl uenser som funnits runt om. Vill man vara gästar på skivan. De har nämligen fl era likheter på eget bolag. Inspelat i Chicago tillsammans trångsynt kan man dra den i evighet varande med Biafras gamla band Dead Kennedys. med John McEntire från Tortoise. parallellen till Lars Winnerbäck och Ulf Lundell, Ett: musiken på Brokers Banquet är ett Slås av vilka bra låtskrivare bandet är. man kan göra det lätt för sig och kalla det för ösigt möte mellan just Dead Kennedys och Powerpop när den är som allra bäst. Med Blue singer/songwriterpop. Men det är inget av det. nutida punk’n’roll som New Bomb Turks. Två: Oyster Cult-driv och Beach Boys harmonier. Eller snarare är det en del av det, men inte vokalisten Trevor Middleton låter, med sin Men framför allt tycker Teenage Fanclub om någon betydelsebärande del, inget som man darriga sångattack, nästan kusligt likt Jello Bi- att spela ihop. Märks att det är mycket glädje i egentligen känner är tillräckligt. afra. Tre: textmässigt använder Yuppie Pricks, varje liten ton. För man tar nog inte i för mycket om man precis som sina förebilder, vass satir och barsk Hoppas verkligen att Man – Made får den säger att det fi nns en del svensk musikhistoria humor. Dead Kennedys spydde galla över allt uppmärksamhet den förtjänar. Älskade du inbakat i den här skivan. Kanske inte så att från Ronald Reagan till MTV och ”high school #$ AND $6$ DUPLICATION SERVICES Grand Prix och Songs from Northern Britain så det direkt ska eller ens själv borde vara del jocks”, medan Yuppie Pricks självklara mål- kommer du defi nitivt att älska den här. Mer av den, men på något sätt fi nns den mesta tavla är rika yuppiesvin. Bandet intar själva sommar än så här är det svårt att hitta just av den svenska gitarrpopen här. David Urwitz rollen som framgångsrika affärsmän i svindyra TEL nu. Får man kanske se dem i Sverige i som- har lärt sin läxa väl. Mycket Eldkvarn, en liten kostymer, och sjunger om kokainpartyn, lyx- mar? Vem vågar boka dem? del Jakob Hellman, de obligatoriska svenska spa och glänsande vrålåk. Kort sagt, det ”goda INFO CMMGROUPSE Per Lundberg GB blues- och visikonerna. Men han blir aldrig livet”. WWWCMMGROUPSE som dem. Han har i och för sig kanske inte Och förresten. Det är inte bara Jello Biafra 4ORSHAMNSGATAN heller något riktigt unikt, något alldeles eget som gillar The Yuppie Pricks. Jag gör det också. Daniel Axelsson BOX +ISTA
38 Groove 4 • 2005 Återigen serverar vi upp ett smaskigt smörgåsbord av musikaliska talanger i Groove, och fl era av artisterna kan man ju dessutom läsa om i tidningen. God lyssning!!! För att bli prenumerant: betala in 299 kr (studenter 249 kr) på postgiro 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress så får du tio paket med tidning+skiva hem- skickade under ett år.
1 Roenik 6 Bergman Rock DigiDroid och denna månad ser debutalbu- Coincidence presenterar vi härmed en vacker Leave That Something No More Top 10 met dagens ljus. och pockande hymn till den nedåtgående Med en smittande pop/rock-bastard till låt Thomas Öberg & co återupptar sitt engelsk- www.wonderlandrecords.com solen och lite annat. Harmonierna är delikata kickstartar Roenik månadens musikaliska språkiga projekt Bergman Rock med sköna och refrängen ängsmjuk samtidigt som Tias smörgåsbord. Och självklart handlar det om do-do-doaaah-körer, skira flöjttoner, sedvan- 11 Turbonegro sång verkligen är pricken över i. kärlek. Göteborgsbandet har funnits i snart ligt knepig rock och dominerande körer. Nya Wasted Again www.blackstarfoundation.com sex år men det är först nu allt verkar ha fallit sjuspårsplattan Bonjour Baberiba Pt II är en Detta kan vara den sleazigaste och kly- på plats. För här finns även en tydlig kommer- musikalisk berg-och-dalbana man gärna schigaste rocklåt du hört i år – men det är 18 Björns vänner siell potential. Mitt bland experimenterandet. äntrar i väntan på mer från Bob Hund. omöjligt att värja sig! Rader som ”Streets are Mörkröda tomater www.roenik.com www.silence.se dead/but I’m totally wired/dude, it’s 4 AM Med tassande blåsarr och texter om grön- and my soul is on fire/and I’m wasted again/ saker sjungna på bred skånska kastas man 2 Meshuggah 7 Tingsek tanked up on the juice and gin/alright!/I’ll in i David Fridlunds (han spelar trummor) Shed Nothing, Nobody, Right & Wrongs never ever feel this good again/fuck yeah!” är kompisars band Björns Vänner. Den rödgröna Dessa hårda Umeå-veteraner fortsätter oför- Med utsökt soulig akustisk vibb letar sig ju sann rockpoesi… röran Mörkröda tomater är en charmig liten trutet att banka svängningar ur sina instru- Nothing, Nobody, Right & Wrongs in i hjärtats www.burningheart.com popbagatell som är svår att få ur huvudet. ment. Och Shed är ett mäktigt 214 sekunder innersta vrår – ögonblicksbilder av folk som www.adrianrecordings.com långt mässande dokument över att Meshug- hänger ut och softar med kaffe och cigaretter 12 Loveman gah fortfarande är att räkna med. Turneran- målas upp medan solen sjunker mot horison- Stand by the Band 19 Those Pyjamas det hamnar mest på kontinenten, men i maj ten. Då passar Tingseks sällskap. Dessa stockholmares ”hårdsoul” frustar fram Kill My Darlings kan man även se dem i Sverige. Missa inte! www.v2music.com i ett otroligt tempo på Stand by the Man Ännu mer blås långt fram i ljudbilden bjuder www.nuclearblast.de där blåset nästan matchar sångaren Romeo Linköpings-bandet Those Pyjamas (kanske 8 No Attack Moores totala utlevelse. Med rullande trum- inget klockrent namn…) på i Kill My Darlings 3 Faith Evans Track 6 mor och rockabillytendenser blir Loveman från sin Mr Chapman EP. En lite slängig och Again Denna instrumentala (och namnlösa) låt från det perfekta partybandet, live ska de vara en Från utsökta nya albumet The First Lady häm- No Attacks andra EP Any Old Thing Will Do vif- upplevelse. tar vi sammetslena Again där Faith tänker tar och kränger mer än vilka Neil Young-pla- www.promopop.com tillbaka på sin karriär och liv och inser att hon giatörer eller altcountryband som helst. Efter får försöka leva med allt som hänt. Och det 13 Prominent råder knappast något tvivel om att hon har Let’s Talk it Over själ, stil och talang nog att bli en av vår tids Med sångaren Castelos stämma som ledljus största soulartister. Mmmm… följer producenten och rapparen Colossos www.faithevansonline.com med funkslapbas bredvid gammelsoulbeat – resultat: en listraket och dansgolvsfläskläpp 4 Paris modell större! Bättre än så här blir det inte i 60 Minutes Sverige 2005. flängig poplåt som tränger sig på helt abrupt. Paris har definitivt lyckats med att inte låta www.royaltymusic.com Orgelslingorna är också sötcharmiga. ”I’m krystade. Deras ”indie-disco-synt-pop” är så gonna kill my darlings.” lättåtkomlig att man blir alldeles knäsvag 14 Jonas Kullhammar Quartet www.promopop.com och nya singeln 60 Minutes är inget undan- Ruskitoonies McAroonies tag. Snygga gitarrfigurer följer på sköna ett tag glömmer man att vänta på att sång Tenorsaxofonisten Jonas Kullhammar och 20 Vanessa & the O’s refränger, precis som på härliga debuten Yel- ska infinna sig, detta spår ska helt enkelt vara hans skivbolag Moserobie vill rädda världen Bagatelle low Eden. Och nya fullängdaren är inte långt utan sång. Vackert så. med bra musik, deras slogan är ”Independent I denna supergrupp med Niclas Frisk (ex- borta – hurra! www.soundtracktotheride.com jazz for world peace”. Och de är på rätt väg. Atomic Swing), Andreas Mattson (ex-Popsicle) www.v2music.com Man blir nämligen väldigt nöjd och lycklig av och James Iha (ex-Smashing Pumpkins) ligger 9 David Urwitz det sväng som åstadkoms. Här tillsammans fokus på sångerskan Vanessa Quinones som 5 Antennas Jag gör vad som helst med Norrbotten Big Band. växlar mellan engelska och franska. Hennes Always On My Mind 413-bon David Urwitz har nyligen släppt en www.moserobie.com mjuka chanson-stämma är lindar dig kring Efter att ha bytt namn från Novak satsar nu lovordad och lågmäld debutplatta på eget hennes finger. Oh la la! kvartetten Antennas vidare mot pophimlen bolag, singeln Jag gör vad som helst har dock 15 Hello Kinski www.virgin.se med denna stråk- och melodifyllda höjdare rejält tempo och luftigt sound. Ett väldigt The Story of Eric and Jerry kommersiellt sound för att vara indie. Som Med rötter i Karlskrona har detta band 21 Quarterhorse bör kunna locka stora lyssnarskaror från olika bestående av fyra killar med skostorlek 44 Hey Babe läger. Bakgrundskörerna älskar jag mest. nu tagit steget mot en musikkarriär tillsam- Altcountrykänslan är rejäl. E Street Band- www.davidurwitz.se mans. Fullängdaren heter Boys of the Year inledningen och The Band-vibben finns där och låtarna handlar oftast om ”tjejer som är också. Från inspelningen i Kungsbacka förra 10 Thermostatic dumma mot killar”. Ett nynnvänligt exempel sommaren har dock Quarterhorse lyckats få Private Machine är fullproppade The Story of Eric and Jerry. med sig en otrolig värme in i studion och ner Pumpande färgglad robotpop med syntes- www.tmcnordic.com på fullängdaren. Dessutom har de gjort en tetik och blippiga beats finns i överflöd hos cover på Britneys Toxic. Thermostatic. Som att vara fast inne i ett 16 Sharif www.wonderlandrecords.com dataspel. Kvartetten föddes på allvar för ett år Eagerly Awaiting Anytime sedan av medlemmarna Charlie, Vox, TiN och Med små medel (plock på akustisk gitarr och 22 Mellow Dramatic Avenue innerlig sång) flyter Sharifs Eagerly Awaiting Don’t Make a Sound Anytime fram. Och bandet har ett förslag på Vilken perfekt avslutning på en platta! Detta hur du bör konsumera musiken: ” Ta en flaska drömska och släpande epos måste sända med mörk rom, gör en pastagratäng och ring kalla kårar även på en död fisk. Och bandet någon du vill umgås med”. Skål! säger sig vilja bygga nattstämningar istället där den bräckliga sången (Christian Björk- www.adrianrecordings.com för ”låtar” – mitt i prick! Funkar också suve- man) står i centrum. Skönt när en sångröst ränt som bilåkarmusik. kan och får ta så stor plats. Den finns dess- 17 Tias Carlson www.mellowdramaticavenue.com utom i ett antal remixer, bland annat av Setting Sun Andreas Tilliander. Från denna Borås-bördige malmöits akustis- www.novoton.se ka vårdebutplatta What I Have Gathered from
www.groove.se 39 EFOJNGSPN "NFSJDBOMPPNTJO+BQBO
www.pace-wear.com Groove 4 • 2005 / övriga recensioner / sida 1
vinyl Backlash har släppt sjulåtars-EP:n heterna till en enda sekund av artisternas Tyska Bpitch Control håller alltid hög kva- Lodestar (Memento Materia) på vilken man egna låtar. litet, så även på de fyra släpp de förgyller får inte mindre än fyra versioner av titel- Thomas Nilson våren 2005 med via import. Först ut är la- låten. Det här är klassisk syntpop som låter belbossen Ellen Allien och hennes Magma, oerhört mycket Depeche Mode. Den bästa album hämtad från fullängdaren Thrills. Tre versionen av Lodestar är den inledande ALARMA MAN tunga versioner att rocka dansgolv med, som har ett ganska hårt och industriellt Alarma Man varav The MFA:s remix är den skönaste. sound medan låten blivit till en ballad CARCRASH/SOUND POLLUTION De båda engelsmännen bjuder själva när man kommit fram till den akustiska Alltså, så här menar jag. Ska man göra en till storstilat retroparty på Zone Day. Djupt versionen. Om första versionen låter som platta med mycket gitarrer och massor begravda i klassisk Detroit-techno levere- Shame så påminner den sista snarare om av riff, då ska man ha Göteborgs-bandet rar de tre spår som borde sätta igång ett mellanstadiediscoklassikern Somebody. Alarma Man som mall och utgångsläge. och annat spontant rejv i grannskapet. De följande spåren Purity for a Sinner Det är häftigt med instrumentala skivor. Tyngre, men för den skull inte mindre och Splinter, som är min favorit, har Helst när de är helt ”analoga”. Det är dansant, är svenske Tomas Anderssons samma schyssta känsla som öppnings- jävligt modigt att göra så. Att sticka ut hela oklanderliga Washing Up. Han går från spåret. Syntpop i den hårdare skolan. Som ansiktet på den här arenan. klarhet till klarhet som en av svensk tech- Dave Gahan hade sagt: I like it! Alltså, jag menar så här. Där Steve nos intressantaste namn. Denna gång även Fredrik Norberg från Popsicle har Albini är evighetens påve och den som med en Tiga-remix på köpet. producerat debut-EP:n Groomed & Perfu- bryter mot hans regler ska brinna i Sista släppet från Bpitch är kantigare med (Promising) med Nicky The Greek’s. landet lagom tills mainstream-häxan äter och trasigare i ljudbilden. Mer näsblods- Inledande Blinded låter mycket Pavement upp personen. Det är jävligt kaxigt att techno alltså, fast utan den stenhårt pum- och har Wannadies-sångaren Pär Wiksten dessutom göra skivan tio låtar lång. Drygt pande basen man kanske förväntar sig. på kör. Även de andra tre låtarna låter lo-fi 40 minuter av gitarrgalenskap. Med ett Istället är det smattrande ljud, tokiga infall fast lite rockigare. Inget revolutionerande, enda litet undantag. Gitarrsynten á la Daft och en allmänt anarkistisk inställning till men riktigt bra. Punk som kommer in i slutet av inledande allt vad dansmusik heter som präglar de Bäst är dock Paperplanes vinylsingel Sweden Sweden. Den lilla slingan som gör fyra spåren på Feadz Forward 4 EP. Grow Young (Imperial). Mannen bakom Pa- att låten lyfter till skivans bästa spår. Alltså Dibaba tar kål på rocken i Kill Rock N perplane är Eric Palmqwist från Monostar jag menar så här. Jag älskar gitarrer. Mitt Roll (Let it Bleed) (Deeplay Soultec). Vansin- och EP’s Trailer Park. Tillsammans med nästa barn döper jag nog till Riff. Men det nigt vacker melodiös techhouse med en medlemmarna Viktor Hvidfeldt och Tomas går att blanda in annat också. Det här är text som borde få alla gitarrmanglare att Eriksson har han gjort två låtar rak och di- trots sin mastighet en okej platta. Fast den sova dåligt på nätterna. Nyss nämnde rekt pop. Singeln har en ljudbild som i sin är svår att svälja hel. Tomas Anderssons remix är bra, men renhet och enkelhet påminner om band Per Lundberg GB originalet är miltals bättre. som Pastels och Henry’s Dress fast här ALKALINE TRIO Mats Almegård saknas inte heller element från mer luftig Crimson indie. Andralåten Trust har en catchy rytm VAGRANT/BORDER singel som för tankarna till Pixies. Paperplane Crimson börjar lovande med ett skönt Skivbolaget Vapen & Godis debuterar med gör det svåra enkelt och det enkla stort. pianoparti men det vara bara i drygt 40 My Enemys Elil EP. Fem låtar drömsk pop Isac Nordgren sekunder. Sen bjuds det på åttiotalsrock, där inledande Can’t Blame You , som är med en oattraktiv variant av nittiotalspunk bäst av låtarna, påminner om Cocteau dvd i andrahandssortering. Basgångarna, som Twins och Slowdive medan Gullvivas koloni JOHNNY CASH stundtals får en att tänka på The Cure, är lånat lite dub. Trummaskinskompen ger Live at Montreux ett undantag. Resten är alldeles för pole- låtarna en passande skör struktur. Musika- EAGLE VISION/PLAYGROUND rat, för överproducerat och välkammat för liskt är det schysst men tyvärr brister det Vissa saker ska man låta vara ifred. Om jag att beröra. fullständigt i sången. inte stängt av den här DVD:n redan efter Andreas Eriksson Brothers Demand är mer inne på det några minuter så kanske hela min bild av ANDREAS GIDLUND KVARTETT elektroniska spåret när de släpper tre- Johnny Cash för evigt hade förstörts. Jag The Happiest Man Alive spårssingeln Itinerary (Stream Road Music). hann dock med att uppfatta att det är en IMOGENA Produktionsmässigt låter det mycket åttio- livespelning rakt upp och ned. Från låt ett Spelglädjen är påtaglig på Andreas Gidlund tal, harmonimässigt mer sextiotal. Kanske till låt tjugo. Inga krusiduller med extrama- Kvartetts uppföljare till Mandraki Beach är ”bröderna” osäkra på sin sång eftersom terial, bara pang på. från 2003. Det nästan märks att det är de valt att lägga så mycket effekter på den. Johnny med band klädd i svart på samma gäng som jag såg under en konsert Musiken är basic syntpop kryddad med en jazzfestival i Frankrike inför sittande i Göteborg med Marit Bergman tidigare några irriterande syntar som skär i krop- publik 1994. Det skär sig ordentligt i mitt i år, där de verkligen visade att jazz inte pen. hjärta när han sjunger om San Quentin i måste vara gubbig. The Mary Onettes Make Me Last EP den miljön. Det här är så långt ifrån Rick På skiva är det inte fullt lika roande, (Sony BMG) är svulstig brittiskinfl uerad pop Rubins varma famn man kan komma. Men men jag gillar de fi na upptempospåren; i stil med Radiohead och Coldplay. Vissa å andra sidan så är ju Johnny Cash alltid Herbie Hancock á la Headhunters-känslan harmonier får mig att tänka på band som Johnny Cash. i Soho Dot Rythm och Cherry Time med sitt Depeche Mode, House of Love och Kent. Per Lundberg GB ståbasdrivna djungelgroove. Samtliga låtar har öppna refränger med BRITNEY SPEARS Och så har de en pianist med de snyg- många pålägg. Det är tjatigt och blodfat- CHRISTINA AGUILERA gaste brillorna vår sida Buddy Holly. tigt. Music Box Biographical Collection Christian Thunarf Brainpools bolag Junk släpper digitala MUSIC BOX/BORDER ANGÁ singlar som man kan ladda ner mot betal- Häpnadsväckande usla lågbudgetdoku- Echu Mingua ning från deras hemsida (www.junkmusik. mentärer gjorda av ett brittiskt pro- WORLD CIRCUIT com). Ska man döma av Metro Jets spår duktionsbolag vars verksamhet bara är DIVERSE ARTISTER Lady Gwendoline så är det inte värt det om snäppet mindre samvetslös än att skicka Acoustic Brazil man inte gillar sextiotal med mesig ljus ut bluff-fakturor. För vad får de fans till DIVERSE ARTISTER sång. Brainpools egna bidrag går i samma Britney eller Christina som köper eländet? Afro-Latin Party tecken samt att de härliga symfonirockin- En dryg halvtimma på vardera DVD KERMIT RUFFINS fl uenserna fi nns kvar. Brainpools publik huvudsakligen beståendes av intervjuer Kermit Ruffi ns är med stor sannolikhet för mesiga för med icke namngivna brittiska ”experter” PUTUMAYO WORLD MUSIC/BONNIERAMIGO att bryta mot lagen så en betaltjänst kan som rabblar meningslösheter, samt diverse Det är inte länge sedan David Byrnes bolag kanske vara en god idé. fi lmklipp på respektive stjärna. Här har Luaka Bop släppte en trave skivor med Martin McFaul är en göteborgare som producenterna använt sig av lite vad som kubansk musik, klassisk som nutida. Afro- spelat in fyralåtars-EP:n Maybe You and Me helst de kunde få tag på. latin-fans behöver dock inte vänta särskilt (Imperial) tillsammans med bland andra En väsentlig del av Christina-DVD:n länge på nästa utdelning, för i dagarna Silverbullits basist Jukka Rintamäki. Det upptas till exempel av nyhetsbilder där släpper legendariska New York-etiketten här är dessvärre inte min kopp kaffe. Stil- hon går omkring på varuhuset Harrods i Putumayo tre skivor som visserligen inte mässigt fi nns det drag från Sea and Cake, London. Och den enda musik man får höra handlar om Kuba, men där ens lystmäte av Jim O’Rourke och Smog men det är för är den högst enerverande TV Shop-muzak samba och bossanova stillas. menlöst, det fi nns inga låtar. Småmysigt som spelas om och om igen, eftersom de Afro Latin Party och Acoustic Brazil och utan bett, som en kopp chai ungefär. naturligtvis inte lyckats köpa loss rättig- bjuder på en odyssé i det bästa som fi nns i genren. Kermit Ruffi ns-släppet är givetvis Groove 4 • 2005 / övriga recensioner / sida 2
annorlunda, där handlar det i stället om EL CACO discohousepastejen If I Fall (Would You traditionell New Orleans-jazz tungt infl u- The Search Let Me) med sång av Onallee. Påminner en erad av storheter som Louis Armstrong. BLACK BALLOON/PLAYGROUND del om Armand van Heldens klubbrökare En bra skiva det med, om än inte särkskilt Riffglad norsk hårdrock som rör sig My My My och då är det kul – stark melodi nyskapande. obehindrat mellan party-stoner i stil med kombinerat med vansinnigt dansdriv. Men Och får man inte nog av soldränkta Queens Of The Stone Age och ångestrock annars hjälper det inte så mycket att Cox rytmer är congaisten Miguel ”Anga” Diaz liknandes norrländska Koma. Egentligen tagit hjälp av bland andra Roni Size. album Echu Minga en varm rekommen- tog orden slut där men jag kan tillägga att Mats Almegård dation. Det som gör den spännande är de emotionella bitarna lämnar djupast THE DISSOCIATIVES att han anknyter hårt till den kubanska avtryck och framstår som det mest gedigna The Dissociatives musikens tradition, men samtidigt plockar och tilltalande hantverket. ELEVEN/CAPITOL in infl uenser från mer nutida musik som Roger Bengtsson SCENARIO ROCK hiphop. THE CHARADE Endless Season Mats Almegård The Best is Yet to Come JIVE/SONYBMG BASEMENT JAXX SKIPPING STONES RECORDS Två gånger tvåmannaband. Det ena med The Singles Popnördar titta hit! Svenska The Charades förfl utet i Silverchair. Det andra med en XL/PLAYGROUND album The Best is Yet to Come är twee ut intention att göra postmodern rock. Vilket När Simon Radcliffe och Felix Buxton i fi ngerspetsarna (om en skiva nu kan ha här betyder (och nu i båda fallen) tom och sätter sig ner och samlar ihop singlar kan fi ngerspetsar). Det låter försiktigt, somrigt innehållslös gitarrdriven frustande pop resultatet inte bli annat än fantastiskt. De sött och mycket nittiotalsdoftande. Proble- med lite elektronisk krydda. Men tyvärr, öppnar med Red Alert från debutskivan met är att allt efter en stund låter likadant. det duger inte att slänga in lite samplingar Remedy, sen följer Good Luck från förra Låtarna fl yter in i varandra och det försik- och fräscha ljud för att göra skivor intres- plattan Kish Kash och redan där är det tigt mesiga blir i längden påfrestande. santa. För intressanta är det minsta dessa bara att vika sig, kapitulera och hylla de Ingela Matssons opersonligt väna övertrista album är. båda engelsmännen för deras oerhörda röst är en bidragande orsak. De menlöst Mats Almegård fi ngertoppskänsla för hitvänlig dansgolvs- tassande melodierna en annan. Det här DIVERSE ARTISTER musik. Ja, och sen fortsätter det: Romeo, är helt enkelt en skiva vars helhet bara Childish Music Where’s You’re Head At?, Plug it In och riktigt, riktigt mesiga nördar står ut med. STAUBGOLD/IMPORT Samba Magic är bara några exempel på Vi halvmesiga nöjer oss med en låt då och När man är liten är man som mest magiska singelögonblick. då när nittiotalsnostalgin grabbar tag i oss. formbar brukar det heta. Det må stämma, I en singelsamlings natur ligger det gi- Men det händer inte så ofta. och i så fall är det väl synd och skam att vetvis att det inte serveras så mycket nytt. Moa Eriksson det pumpas ut smurfhits och småstjärnor- I Basement Jaxx fall så fi nns det dock med CHEATIN’ HEARTS samlingar av så usel kvalitet. Vet inte om en ny singel: Oh My Gosh med sång av Vula Cheatin’ Hearts det är just detta som ligger bakom CD:n Malinga. Den är en rätt struttigt lättsam DUSTY/BORDER Childish Music. Men en sak är säker – det popdanslåt som dock inte är i samma Ibland fi nns det ingenting bättre än en här är mil ifrån smurfarna. Mestadels höga klass som någon av de nämnda. Visst dos klassisk honky tonk och country. är det obskyr electronicapop som bjuds är den bra, men den lider lite av att vara Rejäla musikstilar som handlar om hjärta barnen, eller är det inte för barnen? Titeln något för stramt hållen. Tokigheterna får och smärta, själva livet. I Sverige har säger ju barnslig musik så det kanske bara inte riktigt blomma ut. Men en hitlåt är genrerna slätats ut och tappats på glöd av är en terapistund för de inblandade likt det likt förbannat. För den som på något dansbanden som gett dem dåligt rykte. primalskriksterapi som var en stor grej på konstigt vis lyckats missa Basement Jaxx är Och det fi nns ytterst få grupper som kan sjuttiotalet? Ja, så är det nog, för jag antar det bara att gå ut och handla denna färg- lira country på ett övertygande sätt. En att det var lika jobbigt att ligga bland glada explosion till singelsamling. av dem är emellertid Cheatin’ Hearts som andra vuxna i en frottéklädd grupp och Mats Almegård bildades av steelgitarristen Peter Anders- skrika ut sina smärtsamma födslovåndor BEECHER son och sångerskan Marina Uppgren. Hon som det är att sträcklyssna den här skivan. Breaking the Fourth Wall hade vunnit en talangtävling, han spelade Ett par spår är kul, det ska inte glömmas, EARACHE/SOUND POLLUTION i Clayfeet Stompers och tillsammans med men som helhet är det här alldeles för Skivan spelades in redan 2003 men släpps folk från bland andra Jake & the Spitfi res fl ippat för att man ska stå ut. nu för första gången på ett storbolag. bildade de det nya bandet. Den självbetit- Mats Almegård Bandet bildades i Manchester i början av lade debuten spelades in under bara tre DIVERSE ARTISTER 2001 och bjuder på en ganska traditionell dagar i höstas. Punkjävlar…en hyllning till Eddie Meduza hardcore där det inte sparas på krafterna, Av skivans elva spår har gruppen skrivit DIVERSE ARTISTER varken när det gäller Edward Godbys tre egna och valt ut covers som I Still Miss Äggröran 6 sånginsatser eller resten av killarnas hante- Someone, It Wasn’t God Who Made Honky VRÄVARNA rande av instrumenten. Det ångar på men Tonk Angels och (It’s A Mighty Thin Line) Ultimate Vröv Collection tyvärr oftast på tomgång, Burning Surface Between Love and Hate. Välkända låtar ÄGG, TAPES & RECORDS/BORDER är ett undantag med en drömsk inledning som dock inte är helt uttjatade. Uppgren Skivbolaget Ägg, Tapes & Records leder där sången sveper fram på ett inspirerande sjunger dem klart godkänt, Andersson den svenska utvecklingen när det gäller sätt. briljerar och musiken har rätt slags twang. att släppa svenska skivor där under bältet- Andreas Eriksson Ändå är det något som saknas och efter skämt står framför kvalitet. Med tre nya BEYOND SENSORY EXPERIENCE bara några låtar längtar jag efter att få samlingar befäster de sin position ytterli- Pursuit of Pleasure höra originalen igen. Det låter bra om gare – och det är bara att beklaga. COLD MEAT INDUSTRY Cheatin’ Hearts men än så länge fungerar Eddie Meduza anses av många vara en Drakhon känner industridiggare igen från sextetten mest som ett coverband. svensk legend. Under hans karriär hann MZ.412. Beyond Sensory Experience är Robert Lagerström han släppa en mängd låtar som många hans projekt tillsammans med K. Meizter CARL COX säkert skrikit till på fyllefester under ton- och de båda har med denna tredje del i Second Sign åren. På Punkjävlar…en hyllning till Eddie en trilogi bestämt sig för att utforska män- PIAS/PLAYGROUND Meduza samlas en rad svenska punkband, niskans liv och sexuella drifter. Inte helt Super-DJ:n Carl Cox rockar dansgolv över bland annat framför De Lyckliga Kompi- ovanligt inom industrimusiken, Throbbing hela världen, hela tiden. Han fl yger från sarna klassikern Punkjävlar och Mimikry Gristle får väl ses som de stora föregång- stad till stad, mellan olika stora rejv och ger sig på Kuken står på Mats Olsson, men arna med sina utlevande livekonserter och mindre fester. Gaget är högt, men bakom jag har svårt att se eller höra humorn i sexuella experiment. sina tre skivspelare brukar han leverera musiken. Musikaliskt handlar BSE mindre om tillräckligt med krut för att alltid bli utsedd Äggröran 6 består av över 30 låtar och klassisk industri och mer om mörk am- till åtminstone en av de tio bästa i världen. det är ungefär 30 för många. Om humorn bient, eller illbient som genren också har Även när han ger ut ett album med egen- är svår att spåra i Eddie Meduzas musik så kallats. Svarta streck med grundpenseln, producerad musik handlar det mycket om är det näst intill omöjlig att hitta på den lite röstsamplingar och kvidande stråkljud. att rocka dansgolv, och låtarna är hopmi- här samlingen. En låttitel som Fitta, fat, Det är stundtals vackert, men oftast allde- xade som i ett långt DJ-set. Carl Cox känns handgranat är ett exempel på humor som les för sövande. igen i sin blandning av housig techno med inte borde tilltala någon, och så fortsätter Mats Almegård lite tribalinslag, men tyvärr är det sällan det genom hela skivan. det lyfter. Ingen tvekan om att det kom- Vrävarna toppar ändå listan över mer att få folk att lyfta på dansgolvet, men osmaklig musik. Deras punkrock är fylld som låtar betraktat är det rätt blekt. Det till kanten med sexuella referenser och fi nns visserligen undantag som den sköna Groove 4 • 2005 / övriga recensioner / sida 3
att de nu släpper en samling är ofattbart. hjärtat är det inte många dubbelalbum FAUNA FLASH Stäng av! som lyckas med detta fullt ut. Worx – The Remixes Andreas Eriksson Blinking Lights… låter i sina bästa stun- EDDY MEETS YANNAH DIVERSE ARTISTER der som debutalbumet Beautiful Freak. Just Like Ragga Ragga Ragga! 2005 Smått vemodigt och tilltalande, utan att COMPOST/BORDER GREENSLEEVES/BORDER helt förpassas till en molldränkt dalgång. När Compost lanserade sin första Future Det första man noterar när man ser Plus E:s småcoolt halvhesa stämma. Men Sounds of Jazz en gång i tiden kändes allt urvalet på Ragga Ragga Ragga! 2005 är att mest luktar det lekstuga med inspel- fräscht, nytt och trevligt. Ja, det går inte Elephant Mans dominans inom jamaicansk ningsknappen nedtryckt lite väl länge. att beskriva det annat än som just trevligt. dancehall verkar vara över. Arton spår Nedbantat till två tredjedelar hade funkat, Och det är ett ord som kan tala om att och inte ett enda från ”The Energy God”. men inte i nuvarande form. saker just är bra, trevliga. Men trevlig kan Istället är det Vybz Kartel och stjärnskottet Niklas Simonsson också användas som en undanfl ykt när Macka Diamond som gäller. Tillsammans ELECTRELANE något egentligen inte är så värst intressant, står de för inte mindre än sju bidrag. Axes då blir det lätt trevligt. Från att ha varit Beenie är tydligen av någon anledning TOO PURE/PLAYGROUND ett trevligt bolag i betydelsen bra, har fortfarande populär medan Bounty Killer Om Electrelane är representativa för de på senare år gått och blivit trevliga i och Capleton, som käkar alla de nya kid- befolkningen i sin hemstad Brighton i betydelsen harmlöst. Självklart fi nns det sen till frukost, bara har varsin låt placerad England måste psykologerna där tjäna undantag, senaste Future Sounds of Jazz- i slutet av skivan. Tiderna förändras snabbt storkovan. Axes är fylld av kluvna person- samlingen rymmer ett par pärlor. på Jamaica. Dessvärre. ligheter. Från den sensulla Gone Darker Men när Fauna Flash samlar sina mixar Dancehall må vara populärare än som slukar upp motorvägen likt en scen ut av The Underwolves, Joseph Malik, Hidden någonsin på klubbarna men musikaliskt Lost Highway till sju sekunder av lågmält Agenda och andra är det inte så kul. Och har det helt gått i stå. De fl esta nya ryt- gnissel i I Keep Losing Heart är steget långt, det är dessvärre inte Zagreb-duon Eddy merna är tråkiga upprepningar av gamla men spåren är inte omöjliga för mig som Meets Yannah heller. Det är så mallat efter innovationer och artister som Voicemail lyssnare att kliva i, kanske till stor del för vad som ska fi nnas på Compost. Ni vet, har aldrig gjort mig glad. Texterna handlar att det ekar tilltalande av Sonic Youth när trevligt i den andra betydelsen. som vanligt om bling bling och pum pum. de var som coolast. Det fi nns någon sorts Mats Almegård Men tråkigast av allt är ändå urvalet. slapp attityd här, och med undantag för STEFAN FREDRIKSSON Var är brudarna? Nina Sky, som är den frijazzandet i Business Or Otherwise har Bakom stängda dörrar enda kvinnliga artisten på skivan, är en skivan ett enhetligt pulserande som håller WEST COAST/BTM fl örtkula jämfört med Ce’Cile, Lady Saw, ihop dess form likt en rytmisk ram. På något sätt är det lite av både en förban- Lady G eller Tanya Stephens. Mikael Barani nelse och en välsignelse att det går. Att Det fi nns massvis med begåvade artis- HENRIK ENSKOG Lars Winnerbäck blivit en sådan tydlig ter inom jamaicansk dancehall, i all skit Så här i efterhand referens. För det är lite svårt att komma fi nns det guldkorn. På Ragga Ragga Ragga! CASCATOMA RECORDINGS runt den parallellen när det gäller Stefan 2005 glimmar det dock inte till särskilt Det är ju som det är med visor. En del Fredriksson. Och det är inget fel i det, ofta. försöker förnya dem på olika sätt, andra tvärtom. Men det är inte bara det. För det Isac Nordgren fi nner ingen anledning till det och fortsät- känns också som att Fredriksson ligger mer DIVERSE ARTISTER ter följa det spår de en gång slagit in på. förankrad i nyvisetraditionen, om man kan Raw Fusion Bass-Ment Classics Men det är intressant hur Henrik Enskogs kalla den så. Visserligen mer åt pop- och JUGGLIN’/BONNIERAMIGO debut ändå tar tillvara både tradition rockhållet, men ändå. Ofta på grund av För alla som bor i Stockholm har Raw och förnyelse. Det är väl i och för sig så texterna, många betraktelser, mycket Fusion kommit att betyda svett, glädje och att debutanter i genren idag ändå har vardag, men inte så det blir grått och trist. musikaliska uppenbarelser någonstans med sig en del av den moderna visan i Ett par fyndiga formuleringar, men också mellan soul, hiphop, house, techno, funk bagaget, men ändå... För på något sätt mycket naturlighet, som att både sånger och jazz. DJ Mad Mats har sett till att hålla fi nns både det nya och det gamla hela och texter skrivit sig själva, även om det dansgolvet kokande på egen hand och tiden närvarande. Och visserligen är det fi nns mycket arbete bakom. Trots allt blir med hjälp av inbjudna storheter som The inget som revolutionerar vare sig världen det ändå lite för lite som sticker ut för att Roots och Jazzanova. Logiskt nog har klub- eller den musikaliska tillvaron, men det är det ska kännas riktigt bra, så där så att ben ynglat av sig ett skivbolag och det är ett charmigt litet stycke CD-skiva. Bra låtar, man bara vill ha mer. Det är inte långt på detta bolags sidoetikett som Bass-Ment bra texter, helt i vilken vistradition som ifrån, det är habilt och stabilt, men det där Classics släpps. Därmed skalas helst, på ett positivt sätt. Det enda jag kan lilla extra saknas. Det där som krävs för att musikstilarna som gäller ner till främst känna mig obeslutsam inför är den bland- nå ut ur bruset. hiphop och dub. Samlingen kräver en bra ning av elegans i melodierna och svajighet Magnus Sjöberg basanläggning för att hantera de tunga i framförandet som kan fi nnas. GEIGER basgångar, hiphoprytmer och skruvade Jag har aldrig haft något emot svajig- Out of Tune dubljud som vältrar sig runt på de fjorton het, ruffi ghet eller fulhet i musiken, det FIRM/KOMPAKT spåren. Här samsas klassiker som Roots kan vara det som berikar, som gör allt till Lilla bolaget Firms skivor distribueras av Manuvas Witness Dub med nyare och något utöver det vanliga. Men här känns Kompakt och när inledande Hot Body osläppta spår. Allt förenas av en kärlek det ibland lite malplacerat. Som att ändå ljuder i högtalarna är det inte svårt att till basgången. Och denna kärlek är allra elegansen vill dominera. Och då känns det förstå varför. Denna samplingsdrivna låt rödast och vackrast i Hearin’ Aid-remixen oplanerat. Och det är synd, speciellt på en andas mycket av den poptechno som av soulskönsångerskan Linns Available. CD med visor. Och alldeles speciellt på en Kompakt stått för på många av sina släpp. Mats Almegård CD med visor som ändå är så pass bra. Men Hamburgbaserade Geiger är inte bara EDGE OF FOREVER Magnus Sjöberg ute efter att göra melodiös dansgolvs- Let the Demon Rock’n’roll FALCONER musik på Out of Tune. Med elektronik, MTM/SHOWTIME Crime Vs Grandeur bas, gitarr och sång skapar han i stället Låt demonen rocka? Nja, på denna tafatta METAL BLADE/BORDER ett nytt litet universum för varje spår på blandning av Bon Jovi möter Deep Purple Föregångaren The Sceptre of Deception skivan. Det kan handla om discopunkfunk lär demonen snarare sitta vid ett gulligt hör till de sämre alster som hamnade i i Cocaine-e som skulle kunna platsa på plastbord och dricka saft och plocka för- min stereo under 2003. Av förståeliga skäl en DFA-samling. Men det kan lika gärna strött i skålarna med snask efter ett lyckat har detta Mjölby-gäng valt att justera sitt handla om shoegazerpop som i Five Years kast i fi skedammen. Möjligen framme vid sound åt en snabbare och hårdare inrikt- eller om smärtsamt vackra och vemodiga den fartiga Feel Like Burning att han slår ning och det popharmonier som i skivans bästa spår takt med sugröret mot ballongen innan ilskna bettet i gitarrerna lyckas nästan Bless the Lord. Och då har jag inte nämnt han blir gnällig och kräver mer spännande övertyga mig om att Falconer hittat hem. bluestolvorna i Interlude. En skiva att leksaker. Vore det inte för Nanne Grönwall-refräng- upptäcka mycket på. Allt är inte bra, men Roger Bengtsson erna skulle jag möjligen orka bry mig mer det mesta håller hög klass. EELS men nu går Crime Vs Grandeur samma Mats Almegård Blinking Lights and Other Revelations väg som en undermålig produkt i Sverker ALEXANDER HACKE VAGRANT/UNIVERSAL Olofssons hand. Sanctuary Mark Oliver Everett, ofta kallad för E, Roger Bengtsson KOOLARROW/BORDER verkar haft beslutsångest inför nya plattan. Einstürzende Neubauten-medlemmen I alla fall om vi snackar urval av låtar, för Hacke har plockat med sig lite instrument så pass bra är inte de 33 spåren att denna och en bärbar studio på sina resor i värl- dubbelplatta är befogad. Med handen på den. Sen har han satt sig ned tillsammans Groove 4 • 2005 / övriga recensioner / sida 4
med artister som J.G. ”Foetus” Thirlwell, Mikael Barani naband från Tyskland som blandar pop Algis Kizys från Swans, Caspar Brötzmann NATALIE IMBRUGLIA och elektronik i sann Kraut-tradition. Men och Nils Wohlrabe från The Leather Nun. Counting Down the Days till skillnad från klassiska Kraut-akter är Tror man att man redan nu fått en bild av BRIGHTSIDE/SONYBMG Jeans Team hela tiden väldigt lättillgäng- hur det låter har man gissat rätt. Det är i Nejnejnej!!! Ingen vill lyssna på så här liga och har ett sinne för poppiga refränger mångt och mycket en skiva som bottnar utslätad och könlös popmusik – det är som kanske normalt inte måste förknippas i 1980-tals-ångestrock och industrimusik. min genuina förhoppning! Hela sörjan med genren. Och Karin, det kanske var just Men det fi nns lite utrymme över för dub- består av knappt nynnbara melodier och den lättillgängliga sidan du menade med bigare tongångar och lite mer elektroniska kraftlösa sånginsatser. Natalie Imbruglia musik för hela familjen? infall. Det är då skivan är som bäst. Sämst kommer endast att kommas ihåg som ”den Tydligast är poppen i singelspåret Oh är det när Hacke och de andra brakar på där söta tjejen i Torn-videon”. Gonatt! Bauer som är en vemodigt fi n låt om bon- med feta lager gitarrer som maler och Gary Andersson delivet. Längst bort från traditionell pop är manglar precis som Swans gjorde en gång J.VIEWZ nog Königin som känns som en rejäl D.A.F.- i tiden. Här fi nns ingen riktning framåt om Muse Breaks pastisch: samma rullande basgång, samma man så säger. Det låter som en upprepning DEEPLAY MUSIC enkla text som herrar Delgado-Lopez och och en bakåtblick. Och det är synd, för han Tidigare har israelen Jonathan Dagan Görl serverade om och om igen. Men med kan ändå komponera fi n musik när andan släppt breakbeatskivor under aliaset Violet lite uppdaterat technosound på det hela faller på. Vision. Som J.Viewz tar han ett kliv mot då. Vet inte om hela min familj skulle gilla Att Hacke varit gitarrist åt Gianna Nan- chilloutmusiken som vi lärt känna den den här skivan, men jag gör det defi nitivt. nini må se otippat ut på pappret, men så från bland andra Röyksopp. Men de upp- Mats Almegård är det. Och faktum är att det är hennes klippta rytmerna fi nns fortfarande med JEREMIAH bidrag Per Sempre Butterfl y som når högst i en del spår och det är faktiskt då det är Too Much is Never Enough höjder på Sanctuary. som mest intressant. I titelspåret blandar DEAD FROG RECORDS Mats Almegård han ettriga beats med jazzinfl uenser till en Love Anthem skulle lika gärna kunna vara HANGFACE smidig och vacker låtskapelse med fi n sång en bortglömd låt med Depeche Mode. Freak Show av Noa Lembersky. Många gånger låter sångaren Erik Persson COLLECTIVE/BONNIERAMIGO Det fi nns ett par spår till som är vackert skrämmande lik Dave Gahan. Efterföljande Som ett dödstrött Def Leppard som elektroniska, Your Country är ett exempel. Strangers och Burden of a Lie låter som överdoserat sig på Stone Temple Pilots. Men som helhet har Dagan gjort en lite för om Ville Valo i HIM skulle ställa upp i Hangface kommer från Tromsö i Nord- snäll och anpassad skiva. Skön produktion Eurovisionsschlagerfestivalen med Aha norge. Som är känt för att plocka upp nya och luftiga melodiskisser, visst. Men lite för som kompband. trender och faktiskt skapa nya. Tänker på snällt, lite för anonymt för att det ska hålla Det är – hur fånigt det än låter – inte den technoscen som tog fart där i början hela vägen. negativt menat. Men jag funderar över av nittiotalet. Mats Almegård varför åttiotalet just nu verkar vara så Fast Hangface är nog inte ämnade att JAGA omåttligt populärt. Här och var hör man bryta ny mark. Snarare ska de trampa i What We Must new romantics hit och post-goth dit. Bloc redan uppkörda hjulspår och rikta in sig NINJA TUNE/PLAYGROUND Party, Interpol och Franz Ferdinand är på den Nordsibiriska marknaden. Halva Jaga Jazzist har försvunnit. De bara några fl aggskepp i farleden. Inget ont Per Lundberg GB jaevla jazzisterna har lagt större delen av om dem, men börjar det inte bli väldigt HAVENOTS elektronican och drum’n’bass-fl irtarna på tjatigt och förutsägbart? Never Say Goodnight hyllan till förmån för sjuttiotalets svulstiga Där ovan nämnda band enbart håller COOKING VINYL/BONNIERAMIGO proggrock. Korta, snabba låtar får stryka sig till ”the dark side” rotar Jeremiah Sophia och Liam skriver, spelar gitarr och på foten för långa, tunga epos. Låter det även fram sina favoritplattor med Aha, sjunger. Det handlar om spröda, ganska skrämmande? Det tyckte jag också. Duran Duran, Culture Club och andra mer enkla, poplåtar. Snyggt arrangerat. Snygga Inställningen till What We Must avgörs lättsamma akter från pastellfärgernas låtar. Både Liam och Sophia har bra sång- av hur pass konservativ man är som årtionde. Det blir ganska varierat mellan röster. Finns inte så mycket mer att säga lyssnare. Vill man att Jaga ska låta som deppiga verser och glättiga refränger egentligen än att Never Say Goodnight är på A Livingroom Hush och har svårt med alltså. Som vanligt blir det problem när bandets andra platta och att om allt klaf- artister som antar nya former är det en låtarna bygger på tafatta försök till starka far så kommer den att göra dem erkända stor besvikelse. Men för mig, som är en refränger. Singeln Lifelines & Lullabyes utanför hemlandet. sann förespråkare av experiment och nya är ett utmärkt exempel. Versen är smått Per Lundberg GB vyer, är det en intressant utmaning. fantastisk, men låten som helhet förstörs HOME Det är främst blåssektionen som av en radiosmörande refräng. No.15 hjälper mig att navigera och bli påmind Hur som helst, Jeremiah är tveklöst det COOKING VINYL/BONNIERAMIGO om att det fi nns lite Jazzist kvar. Och de bästa jag hört från Dead Frog sedan jag Mercury Rev, Flaming Lips, Neutral Milk omisskännliga, undersköna melodierna först stiftade bekantskap med bolaget för Hotel, Elf Power, The Olivia Tremor Con- ligger fortfarande i förgrunden; varma och tre år sedan. trol. Home kommer från Tampa i Florida kalla, ödsliga och intima. Jag har aldrig Christian Thunarf och bildades i början av nittiotalet. Det någonsin hört liknande harmonik som i till KIN här är deras femte platta. Och visst är det exempel Stardust Hotel. The Zombic Hunch bombastisk popmusik med ett jävla driv. I Have a Ghost Now What? är något som BLOMKRAFT/BORDER Med klurigt vackra synt och gitarrslingor. måste höras. Den är en fantastisk resa, Hon har en speciell röst. Lite barnslig. No. 15 är en skiva som växer hela tiden. I som om Herbie Hancock spelat in en ny Hennes texter handlar om att man som slutet av året så kanske den står som seg- version av Maiden Voyage genom ett C64. tjej måste vara stark idag. Musiken vilar på rare. Just nu håller den på att ta form. Kyliga Swedenborgske Rom får mig nästan standardiserade datorbeats och elektrici- Per Lundberg GB att gråta och Oslo Skyline innehåller ett tet. Tyvärr så är det svagström det handlar IKAROS mörker Jaga inte visat upp förut. om. Textmässigt sjunger Kin om naiva Speak Music Jaga Jazzist har tagit ett kliv in i den dagboksanteckningar. Som helhet är det KASUAL/SOUND POLLUTION femte dimensionen, än en gång omdefi - långtråkigt och blodfattigt. Kin har gjort Det är svårt att missta sig på vem det är nierat begreppet jazz och helt musikaliskt sin första och enda skiva. som sjunger i Ikaros. Bolaget Kasual har korrekt kortat ner namnet. What We Must Per Lundberg GB väl närmast patent på David Lehnbergs är ett nytt kapitel i bandets historia. Men LALI PUNA lagom atonala och skriande röst efter att ibland saknar jag hits som Animal Chin och I Thought I Was Over That – Rare, Remixed även ha släppt skivor med hans andra Real Racecars Have Doors. and B-sides band Ariel Kill Him. Christian Thunarf MORR/BORDER Problemet med Ikaros är att det inte JEANS TEAM Tyska elektropopparna Lali Puna satte till- skiljer sig från just AKH. Parallellerna är Musik von Oben sammans med Markus Achers andra grupp feta och drypande, där det mest utmär- PLUXEMBURG The Notwist, lite drömsk guldkant på kande är sångstrukturens uppbyggnad Karin Magnusson i SVT:s Studio Pop min tillvaro för fyra, fem år sedan. Deras kring melodramatiska popriff. Eller ersätt menade att Musik von Oben var en skiva hjärtliga knasterpop, altronica, electrindie det där med enerverande larmande som för hela familjen. Visst har hon rätt. Detta (eller vad man nu ska kalla det som ibland sticker i öronen istället för att övertyga. Så album rymmer mycket, många stilar, kommer från Island, Morr och FatCat) hade här låter det i bakgrunden när en gulligt infl uenser och idéer. Samtidigt måste man en kärleksfull tysk värme som var svår luden nallebjörn blir knivskuren och bli lite nyfi ken på vilken trevlig familj att värja sig mot. Lali Punas Fakining the börjar blöda mjuka fjädrar. Och ingen vill det måste vara där barnen väljer bort Books som kom förra året hann jag liksom väl se en gulligt luden nallebjörn blöda? smurfhittarna till fördel från ett fyraman- Groove 4 • 2005 / övriga recensioner / sida 5
inte med, tiden har ett tempo, musiken ett män med eldgaffl ar springer omkring. Där MARIA McKEE annat ibland. är det varmt. Jävligt varmt. Peddlin’ Dreams Den här dubbelsamlingen med lite Jonas Elgemark COOKING VINYL/BONNIERAMIGO bråte som blivit över genom åren är, trots MAGELLAN Det var i slutet av lumpen. U2 spelade på att jag oftast ogillar den här typen av Symphony for a Misanthrope Ullevi. Jag, Roger, Norberg och Bylund tog krafs, en ganska rolig femårig summering INSIDEOUT MUSIC/BORDER tåget uppifrån kylan ner till Eriksbergsvar- av vad genren har att erbjuda. Här trängs I mina öron leds tankarna till fjolårets vet i Göteborg. Det var en varm national- Tim Simenon med Weatherall/Tenniswod, platta Loss Angeles av fi nnarna i TOC. Inte dag och det kändes stort att vandra in på Slowdive med To Rococo Rot – alla under så mycket musiken som den stora splitt- det nedlagda varvet bland alla tusentals Lali Punas varma överseende. Det är på ring alla infl uenser bidrar till. människor. Som uppvärmare skulle det stora hela ganska gott och väldigt fi nt Standardiserat pianoklinkande av Pretenders, Big Audio Dynamite med Mick utan att egentligen beröra särskilt mycket. klassiskt snitt i Pianissimo Intermission följs Jones och en tjej som hette Maria McKee Dessutom fi ck jag en näve gulliga Morr- av rätt sunkiga och metalliska tongångar med sitt band Lone Justice agera. Måsarna klistermärken att klistra på min laptop. i Doctor Concoctor och resten av skivan höll låg profi l den dagen och regnet stri- Fredrik Eriksson hamnar någonstans mitt emellan. Störst lade när Maria först av alla intog scenen. LIFEHOUSE nöje framkallar den arton minuter långa Hon gjorde inget större intryck på mig då. Lifehouse Cranium Reef Suite men det räcker ändå McKee fortsatte solo och har spottat ur sig GEFFEN/WARNER inte riktigt. Symphony for a Misanthrope skivor i maklig takt. Tycker inte att hon gör Jason Wade gör relativ vacker musik är förvisso ingen riktigt dålig skiva men något speciellt. Bara en kvinna med gitarr även om det stundtals är lite väl smörigt denna typ av proggrock har hörts i intres- som gör standardiserade singer/songwri- i solskenet. Grundad i den akustiska santare varianter tidigare. terlåtar. gitarren och med träffsäkra refränger gör Roger Bengtsson På Peddlin’ Dreams skimrar det till Lifehouse plats för sig på vilken radiokanal ERIC MALMBERG två gånger. Sullen Soul och People in the som helst. En musik som du kan lyssna på Den gåtfulla människan Way är spår som får mig att lyfta blicken. med dina föräldrar, jag vet inte om det är HÄPNA En elektrisk och en akustisk pärla på bra eller dåligt. Lite mer attityd hade inte Om Eric Malmbergs tidigare duo Sagor en annars småtråkig skiva. Ovanlig Neil skadat, men det är kanske inte meningen i Och Swing var instrumental ekvilibristisk Young-cover i Barstool Blues. I genren det här fallet. orgelpop med folkmusiktendenser är hans kvinnor med gitarr fi nns det mycket att Andreas Eriksson soloskivor betydligt mer inåtvända. Denna upptäcka som är intressantare än just den JEANETTTE LINDSTRÖM gång mer bokstavligt än annars med psy- här skivan. In the Middle of This Riddle kologi som tema. Han är beundransvärd Per Lundberg GB BONNIERAMIGO den där Eric. En tidig Jean Michel Jarre, TOM McRAE Svenska jazzartister blir sällan stora hem- Ralph Lundsten och förstås fortfarande All Maps Welcome mavid. Annat är det i länder som Frank- lite Bo Hansson. Konsekvent och ofta SONYBMG rike. Där är Jeanette Lindström stor. Det långt bort från allt annat tjafs sitter han i Han säger själv att det är det mest melo- här är hennes fjärde egna platta. Förutom en skog och gör new-age-musik som är så diska album han gjort. Och att det inte en bra röst så slås jag av hennes känsla fruktansvärt mossig och teoretiskt kräk- fi nns så många sånger om dödande. Det för pianot. Exakt, nästan matematisk, fast framkallande men ändå så fascinerande får man hålla med om. Tom McRae ger med massor av hjärta. Som ett måttligt och oftast otroligt vacker. Musik som i sin ett rätt harmoniskt intryck även om det ju jazzfan blir i längden In the Middle of This totala ärlighet är så pretentiös och som fi nns en del disharmoni med här också, Riddle väl bombastisk i ett svep. Men i ändå känns så anspråkslös. Den gåtfulla men allt verkar ligga på ett personligt plan små doser är den helt fantastiskt vacker. människan fyller mig lika mycket med på något sätt. På ett sätt som andas opti- You Can Rely On Me, End och Leaf är tre äckel som med ett avslappnat jubel. Att mism. Några riktigt bra låtar i en tradition kanonlåtar. lyckas med det är psykologi på mycket jag har svårt att motstå. Ensamma gitarrer, Per Lundberg GB hög nivå. som en vårbris, starka låtar, starka texter, LOVE SUPREME Fredrik Eriksson sparsamma med pregnanta och kärnfulla Love Supreme MARIO arr. Inledningen For the Restless. Strangest HOOB/BORDER Turning Point Land. Den underbart i sammanhanget Love Supreme kommer från Göteborg. J/SONYBMG nedtonade och trollbindande My Vampire De är så där fem-sex stycken, säkert Usher ville vara Michael Jackson eller Heart. Så man hittar hem igen. skolade, musiker. De spelar någon form Bobby Brown när han slog igenom, 18- Titeln anspelar på att han bland annat av jazzig vuxenpop som passar utmärkt åriga Mario vill vara Usher. Det hörs med genom albumet ville försöka hitta tillbaka för P4-lyssnare och Go’kväll-tittare. Eller all önskvärd tydlighet på Turning Point, en till sig själv. Och då är väl alla kartor väl- för människor som stannar hemma en skiva som knappast utmärker sig för sin komna. Det känns också som att han emel- lördagskväll för att äta gott och ha mysigt originalitet. Överlägset bäst är hitsingeln lanåt ger dem vidare till de som lyssnar. med en fl aska vin istället för att dricka Let Me Love You som är en så förtjusande Magnus Sjöberg på tok för många öl och skråla sig hes till förförelseballad att det gör detsamma att MELVINS favoritbandet som spelar på någon sunkig konceptet är välbekant. Men annars fi nns Mangled Demos from 1983 klubb innan det är dags för efterfest där det inga skäl att ta ner Darin-postern från IPECAC/BORDER man super bort tunnelbanekort och den väggen och sätta upp Mario istället. Vissa saker bör förbli oupptäckta. The nyinköpta vinylsingeln och tänker nästa Thomas Nilson Melvins original line-up från åttiotalet är dag när man åker hem på morgonen och MARVEL en av dem. Finniga tonårsansikten, mög- känner sig som en vampyr i dagsljuset att Five Smell City liga källare, första elgitarren och avslagen aldrig mera dricka tills någon ringer och BLACK JUJU/SOUND POLLUTION folköl präglar dessa inspelningar, som säger att put on your best dress baby så Tre unga killar från Linköping utgör härstammar från ”1983 or so”. drar vi till Debaser för den och den spelar bandet Marvel och har tillsammans med Plattan släpptes inte då och det fi nns plattor och vi ska dansa hela natten… producenten Otto Leary tagit fram ett ingen anledning att släppa den nu. Eller Ungefär så. skönt rockalbum. Låtarna har tempo och också handlar det om punkhumor bortom Annica Henriksson levereras med en stor portion energi. Men min förståelse. MADRUGADA det stör mig att det är på tok för mycket gi- Christian Thunarf Welcome Back to the Deep End tarrsolon. Man får en känsla av att låtarna MESHUGGAH CAPITOL varit för korta och på så vis fått nödlös- Catch Thirty-Three Madrugada är stora i hemlandet Norge ningen att förlängas med intetsägande, NUCLEAR BLAST/SOUND POLLUTION och de går säkert hem i alla läger. Från ganska trista solon. Det blir lite för mycket Så sent som 1989 kom Meshuggahs debut. blonderade Höyre-anhängare till svart- av det goda, då det återkommer i var och Bandet har ofta nämnts som förebilder för klädda svårmodiga män. Och där har vi varannan låt. nittiotalets större dödsmetallband. problemet. När nu Madrugada väljer att Men om man bortser från det, fi nns det Meshuggah spelar repetitiva riff, men anpassa sin musik för de stora arenorna en hel del sköna låtar som har en touch av utan det moderna industriljudet som har de gjort ett val. Ett val som kan göra Hellacopterssoundet. Då tänker jag främst kännetecknar Rammstein. Det ger en mer dem lite rikare men där mycket gått förlo- på titelspåret Five Smell City och Flame On svettig känsla, men gör det däremot inte rat. Stämningen är fortfarande tilltalande som skulle kunna vara en blandning av fi nare eller bättre. Långa stunder är musi- mörk men det får inte bli Simple Minds Hellacopters och The Jet. Trots att skivan ken ett stålbad. Sångaren slår ner på varje eller U2 av Madrugada. Akta er, många äro är väldigt bra blir den som ett tuggummi ord som om han dämmer näven i bordet. de som trillat ned i detta djupa hål. Hålet i längden. Den tappar smaken och har en Gitarristerna och basisten gör likadant där arenarocken bubblar och små röda tendens att bli långtråkig. när de slår sina ackord. Det är vilt. Och Marléne Fransson brutalt. Men inte något som är så särskilt Groove 4 • 2005 / övriga recensioner / sida 6
kul att lyssna på i längden – riffen är högst ljudform som känns nyskapande istället godtagbart. Ett par lite väl standardiserade medelmåttiga. Meshuggah är utnötande för daterad. Midnites musik är ursprung upptemponummer känns fortfarande och tröttande. och framtid i ett. trötta, som att hela världen hunnit ikapp. Nuclear Blast slår sig för bröstet med Let Live är en ovanligt splittrad skiva för Några croonernummer känns dock, om att ingen på denna jord kan kategorisera att komma från Midnite. Flera låtar låter inte fräscha, så i alla fall som att de kunde Meshuggahs musik. Skulle det vara en betydligt mer anpassade än bandet brukar komma att bli standardnummer i genren. fjäder i hatten? göra, bland annat har M1 från Dead Prez I Gypsy in My Soul känns det som att den Torbjörn Hallgren producerat två spår. Men det är som gamle mannen ändå har lite av det gamla M.I.A. vanligt bara att böja sig inför Vaughn kvar, liksom i bitar av andra låtar. En av Arular Benjamins otroliga röst. På The Gad är han låtarna heter Keep Mediocrity at Bay. Det XL/PLAYGROUND lika snabb i munnen som Twista och på känns ändå ibland som att Van Morrison Hypen kring M.I.A. har föregått hennes al- hiphopballaden (!) Fighting for Her får han fortfarande har lite svårt att leva upp till bum med fl era månader. Överallt har man det utrymme han behöver för att göra den den uppmaningen. hört Galang, Sunshowers och Pull Up the till en av årets bästa låtar. Magnus Sjöberg People på repeat. Förståeligt eftersom det Om du har minsta intresse för reggae- MOTION CITY SOUNDTRACK är riktiga fullträffar. Men det gör samtidigt musik så ge Midnite en chans. Eller snare Commit to This Journey att man tycker sig ha hört hela albumet fl era stycken. Du kommer inte ångra dig. EPITAPH/BONNIERAMIGO redan innan man lyssnat på det. Alla tre Isac Nordgren Att Mark Hoppus från Blink-182 har låtarna är med på skivan och resten av JAY MILES proddat Commit to This Journey hade jag Arular låter givetvis inte identiskt, men det 9 Hours kunnat säga även om jag gjort en dubbel är i mångt och mycket enkla rytmer, lite MTM/SHOWTIME Van Gogh och skurit av mig båda öronen. ljud som kastas hit och dit och så M.I.A: Om man föds som Jürg Eichmann i Schweiz Det är svårt att undvika att lägga märke s rap. Framförallt är det den sistnämnda och fl yttar till Förenta Staterna och till den slickt lena produktionen och de ingrediensen som gör att man får den där dessutom byter namn till Jay Miles, då är många emo-stämmorna. Commit to This har-jag-inte-redan-hört-det-här-känslan. man dömd att misslyckas. Trots att han Journey präglas starkt av Death Cab For För kraftfull och cool är hon, men särskilt lyckas ragga upp några supermusiker, typ Cutie, men de vrider upp tempot och blir varierad är hon inte. Det är mycket pang Toto-Lukather, så låter detta rent ut sagt aningen glattare, även om det fortfarande på. Förmodligen är det bara för att sing- för jävla smörigt, blekt, kefft och löjligt. fi nns en del charm kvar, främst genom en larna var såna mästerverk som albumet, Michael Bolton sopar mattan med Jürg del electroinslag. trots att det är bra, känns som en halv vilken dag som helst. Men faktum kvarstår att det låter väl- besvikelse. Per Lundberg GB digt mycket Hoppus, Delonge och Barker Mats Almegård MOLLY HATCHET om detta, och de kan sitt jobb tillräckligt NATHAN MICHEL Warriors of the Rainbow Bridge bra för att själva vara med och avla fram The Beast SPV/PLAYGROUND en ny generation emoskejtare. SONIG/DOTSHOP.SE Samlingsplattan som markerade 25-årsju- Mikael Barani Skriver man en avhandling är det viktigt bileum för några år sen var stundtals en ROÍSÍN MURPHY att hålla ordning på referenserna. Allt ska oerhört svängig southern rock-historia. Ruby Blue förtecknas, struktureras och användas för Tyvärr kan man inte alls säga detsamma ECHO/PLAYGROUND att ens eget verk ska bli så välbegrundat, om Molly Hatchet i dagsläget. Nu är det Efter att Mark Brydon och Roísín Murphy så teoretiskt förankrat som möjligt. Nathan mossiga gamla stenar, murkna trädstam- separerade hann de spela in en sista Michel är multiinstrumentalisten som mar, byggnader i ruiner och härsket smör Moloko-skiva som nog är att anse som just håller på att skriva en avhandling i för hela slanten. Daterat, statiskt och med deras totala mästerverk. Synd att den kompositionslära. På fritiden spelar han in en sångare, Phil McCormack, som verkar passar in så bra på myten om ”starka” och förtjusande små popstycken som han ger ha munnen full med besvärande kittlande ”nakna” skilsmässoalbum, förutom det är ut under titeln The Beast. hårstrån. Nej tjacka 25th Anniversary – Best den klockren. Man kan konstatera ett par saker när of Re-recorded istället. Nu återvänder Roísín Murphy på egen man lyssnar på hans album. För det första Roger Bengtsson hand. Det blonda håret är ersatt av en är han defi nitivt hemma i populärmusi- MONADE eldröd frisyr och Mark Brydon har fått kens historia. En referens i sammanhanget A Few Steps More maka på sig till fördel för ljudgalningen måste bli Burt Bacharach, för precis som TOO PURE/PLAYGROUND Matthew Herbert (som bland annat står denne gigant förmår Michel att förse varje När inte Laetitia Sadier frontar Stereolab bakom aliaset Doctor Rockit). Tillsam- liten smittande melodislinga med en tvist, ägnar sig hon åt att skapa kantig pop med mans har de grävt ner sig i jazzstrukturer, eller en krok som liksom hakar fast och de tre andra medlemmarna i Monade. Att skruvade ljudexperiment och pysande stannar kvar. För det andra kan man bara det är ett sidoprojekt hörs inte. Det här bubbelrytmer. Steget från Moloko är kan- hoppas att han har mer struktur i avhand- är musik som står bra på egna ben, även ske inte så långt – de hade också stunder lingen än vad han har i om den inte är det mest nyskapande man av jazziga utfl ykter. Roísín Murphys röst musiken. Inte så att den är ostrukturerad, har hört. Lite bossa-infl uenser anas bakom bar upp mycket av Moloko på samma sätt men den jäser över åt alla håll och kata- popgitarrväggen. Sadier sjunger och blåser som den bär denna skiva. Men det är lite logiserar knappast källor och musikaliska trombon, de andra pumpar bas, trummor mer skruvat, lite mindre dansgolv och raka fotnoter. Skönt det, för det hade resulterat och keyboards. Tillsammans skapar de popdängor som i Molokos fall. Det innebär i platt och tråkig musik. Men för att hans en ljudvägg som förmodligen sitter som att musiken också blir mindre direkt, men avhandling ska bli godkänd krävs det att handen i den berömda handsken på Too tar man sig tid väntar mycket spännande han följer en mer logisk linje när han skri- Pures kontor. Men lite mer nerv hade inte detaljer i Murphys/Herberts ljuddjungel. ver. Det gör han nog, han verkar smart. skadat. Det låter nämligen rätt likgiltigt. Mats Almegård Mats Almegård Mats Almegård MYLO MIDNITE VAN MORRISON Destroy Rock & Roll Let Live Magic Time BREASTFED/BONNIERAMIGO I-GRADE/IMPORT EXILE/UNIVERSAL Någonstans mellan Daft Punk, Bent och När jag hörde Midnites debut förstod jag Det fanns ju en tid då Van Morrison kunde Cassius hamnar Mylo med sin åttiotalsin- mig inte på deras musik, jag tyckte det plaska i sin lilla pool av egenproducerad spirerade discohouse. Inledningen med var för såsigt och stenat. Ett par låtar var soulblues och göra i princip vad han ville Valley of the Dolls och Sunworshipper väl okej men för mig var reggae då främst och det blev fantastiskt. Men, egentligen är lite mer atmosfärisk chill out, medan dansmusik. helt påkallat och egentligen önskvärt, bör- Muscle Cars närmar sig techno. In My Arms Let Live är, om jag räknat rätt, grup- jade han söka sig vidare horisonter. Och är något för alla som diggar Erik Prydz pens sextonde album och nu är jag sedan någonstans strax därefter blev det svårt. tjat-dänga Call On Me, men i övrigt är det länge helt såld. Det är så Midnites musik Någonstans efter den fullständigt mäster- lite tunt med sång på skivan. Vocoder och fungerar, den smyger sig på lyssnaren och liga Poetic Champions Compose började det Teenage Mutant Ninja Turtles-syntar är plötsligt är man fast för man har aldrig Morrisonska hantverket darra lite. För att givetvis obligatoriska. hört något liknande. haverera lite senare. På senare tid har det Rikki är den fräckaste låten, där Mylo Gruppen är uppbyggd kring bröderna känts som att The Man varit på väg tillbaka knåpat ihop snyggt sönderklippta sång- Benjamin från S:t Croix, en av de ameri- till fornstora dagar, men inte kommit så mönster med en grym basgång. Svänget är kanska Jungfruöarna, och kanske är det långt på vägen. Och det bekräftas rätt ofta totalt! deras kulturella utgångspunkt som givit på Magic Time. Till en början verkar plattan ganska dem förutsättningarna att skapa ett så eget Några låtar är gammal fornstor Morri- ointressant, men får den lite tid på sig tril- sound. De bästa av reggaens element, dess son i den egna lilla poolen, men utan att lar polletten ner. Det är inte lika proffsigt innerlighet och andlighet, stöps om i en komma upp i forna standarden. Men klart som Cassius, Metro Area eller Daft Punk, Groove 4 • 2005 / övriga recensioner / sida 7
men det är att kräva för mycket. Destroy också bättre. Det här känns mest pompöst REGULATIONS Rock & Roll är, trots en något missvisande stelt och rätt sömnigt. Regulations skivtitel, ett varierat album med många Mats Almegård NY VÅG RECORDS sköna stunder. MARTIN PETER Nyskapad punk brukar låta mer nittiotal Christian Thunarf Enough of This? än sjuttiotal. Därför är det extra kul när NIHILIST ANGORA STEEL/SHOWTIME fyra killar från Umeå kryper fram med en Nihilist (1987-1989) Svaret på den fråga Martin Peter ställer ryggsäck full av den riktiga varan. Skivan THREEMAN/PLAYGROUND i titeln till sitt album är ett rungande ja. är delvis producerad av Norrbottens pun- I slutet på åttiotalet stod Nihilist på en Jag har fått nog av det här. Det hjälper kräv Dennis Lyxzén och består av tolv låtar scen i Kortedala, speciellt inbjudna av föga att Mark Stewart från The Mafi a och på engelska som alla sparkar lika hårt i göteborgarna i Grotesque. Det var en Alec Empire från Atari Teenage Riot gästar skrevet. Så här farlig och inspirerande har makalös konsert. Huvudnummer var på sång och att Martin Peter pressar sin inte svensk punk låtit på närmare 30 år. Pagandom, som var minst lika bra. Men elektronik och sina gitarrer till det yttersta. Andreas Eriksson medan Pagandoms thrash metal inte Det är ändå inte bra. Trist punkmusik som RESUSCITATOR lockade skivbolagen att ta fram pennan klätts upp i elektroniska nitbälten och för- A Warriors Death gjorde Nihilists dödsmetall det desto mer. setts med en lagom åttiotalsrosa tuppkam DISPLEASED RECORDS En eon senare är det Nihilist, som idag funkar inte någonsin i min bok. Med två uppochnedvända kors, tre pen- heter Entombed, som stolt kan ge ut sina Mats Almegård tagram, två 666 och ett gethuvud i loggan eftertraktade demos på en samlings-CD. P.F. COMMANDO så väntade man sig ju kanske nåt vassare. Här fi nns bäbisarna till den mogna debu- Manipulerade mongon Men tyvärr, detta är tamt, intetsägande ten på Earache, med klassiker som But Life YOU KNOW, FOR KIDS/IMPERIAL RECORDINGS och trist. Sen hjälper det ju inte heller Goes On och fantastiska The Truth Beyond. Manipulerade mongon är en svensk musik- att omslaget är en billig ”ond” kopia på Självklart är det här bara något för de re- klassiker enligt vissa. Det fi nns även de Saxons Crusader. Näh, hoppa över det här dan övertygade. Nyfi kna på Entombed ska som menar att Punk Force Commando struntet och gå ut och köp något med Mar- istället köpa Left Hand Path, Clandestine spelade in den första punkskivan i landet. duk eller Black Dahlia Murder istället. och Wolverine Blues. Eller varför inte leta Om det stämmer låter jag vara osagt. En Mathias Skeppstedt upp Pagandoms gamla demos på nån sak som är säker att detta är RIKTIG punk DAVID SANDSTRÖM nätauktion, det är ett band som förtjänar till skillnad från nutidens försök. Go Down upprättelse. Skivan spelades in 1979 och på den MOFAB/PLAYGROUND Demotejperna på Nihilist (1987-1989), tiden var den svår att få tag på, de som David Sandström letar efter ett uttryck fyra från Nihilist och en från Entombed, bodde utanför bandets hemstad Gävle el- som ska bli hans eget. På Go Down hittar visar stegvis upp det ljud som skulle bli ler utanför huvudstaden fi ck snällt beställa han det inte riktigt. David söker bland dödsmetallens signum. Producenten skivan direkt från bandet. Och det var Elvis Costellos låtar. Jag är inte så förtjust i Tomas Skogsberg fi ck ta emot busslaster av många som gjorde rätt i att ta kontakt den glade Sandström. Jag gillar den buttre band. Alla ville använda hans små stärkare med killarna i P.F. Commando. Manipu- och experimentelle Sandström. Efter och hans hemliga recept för att få till lerade mongon är härligt kaxig med en han lämnat trumstolen i Refused släppte gitarrljudet. Entombed däremot bröt med produktion som får dagens teknikmän- han projektet TEXT och några år senare honom inför Same Difference 1998. niskor att gråta, men det är precis som det fantastiska Om det inte händer något innan Torbjörn Hallgren ska vara. Det viktigaste var inte att låta imorgon så kommer jag där varje liten ton NORDMAN bra, det viktigaste var att låta. När skivan är ett eget uttryck. Anno 2005 nu släpps med hjälp av bolaget You Know, Men Go Down är inte en dålig skiva BONNIERAMIGO For Kids kommer säker många nostalgiker med dåliga låtar och dålig musik. Den är Melodifestivalen i Sverige har bjudit på att springa dreglande till skivaffärerna. Jag bara inte så intressant som den borde vara en del makabra comebacker de senaste kan även rekommendera yngre att följa när David Sandström ger ut något. Kanske åren. Baccara. Alannah Myles. Katrina med. Det här ÄR punk, punkt slut. har jag för höga förväntningar. Duetten Leskanich. I det sammanhanget kanske Andreas Eriksson med Frida Hyvänen är vacker, inledande inte Nordman ter sig speciellt makabert. PORTLAND Buckle Up har ett skönt driv. Jag ville bara Och självklart kommer en skiva också. The Eyes of a Stranger ha något annat. Något som inte redan Här fi nns ju givetvis Ödet var min väg, PORTABLE/MEMENTO MATERIA fanns. Musik som inte var gjord. Jag ville men också annat. Och på något sätt känns Redan i inledande Secrets Dies allra första ha David Sandströms hjärta och inte hans det när man lyssnat igenom allt som att fem sekunders syntslinga är det nästan så skugga. det var väl ändå en rätt okej låt. Men det man rodnar. Det är nämligen så fantastiskt Per Lundberg GB kanske också beror på att den på Anno uppenbart att danska fyrmannabandet har NITIN SAWHNEY 2005 trängs med låtar som inte kommer velat göra en Enjoy the Silence. Portland är Philtre upp i samma standard, och det talar sitt alltså ytterligare ett i raden av syntband V2/BONNIERAMIGO tydliga språk. Var inte förtjust i den när som för sin egen hälsas skull lyssnat Nitin Sawhney framstår mer och mer som jag hörde den första gången, och är väl alldeles för mycket på Depeche Mode. Inte någon ohelig allians av Moby och Manu det fortfarande inte. Och sålunda inte för att man skulle bli sjuk av DM, men det Chao. Han har den förstes förmåga att göra heller i skivan. Några låtar lovar mer till en här är så oerhört osjälvständigt att en av- totalt okantig elektronisk musik som passar början, som exempelvis Ensam varg, men vänjningskur faktiskt är att överväga. bäst i en hiss eller hotellbar på lagom hög faller snart ihop. Trött och tradigt. Mats Almegård bakgrundsnivå. Han har den andres för- Ur ett större medmänskligt perspektiv THE RED DEATH måga att ständigt leta nya musikaliska in- hoppas jag givetvis att det går bra för External Frames of Reference fl uenser i världsmusiken i jakten på något Håkan Hemlin. För Mats Wester också för METAL BLADE/BORDER annorlunda och spännande. På Philtre är den delen. Men musikaliskt ser jag ingen Ett amerikansk ungt band som inspirera- detta högst påtagligt. Bland digitala mås- ljusning. des av Edgar Allen Poe när de valde namn. skrik, sitarplinkande, soulinfl uenser och Magnus Sjöberg Sen då? Tja. Döper man en platta till något sydamerikanska rytmer går han bort sig OLEN’K gemene man behöver ett lexikon för att totalt. Det blir lika exotiskt som när någon Silently Noisy kunna förstå så har man väl lyckats lite. undviker stark smak i en currygryta, för att COLD MEAT INDUSTRY Får känslan av dessa snubbar försöker anpassa det till vår västerländska smak. Detta tremannaband från Frankrike lär ha vara svårare än vad de är. Det hörs även Mats Almegård träffats på en festival för gatumusikanter. musikaliskt. Många av låtarna känns SENTENCED Jag kan inte låta bli att undra om det var överarbetade. Mycket av själva poängen The Funeral Album en medeltidsfestival liknande den på Got- går bort. Hardcore bör väl vara direkt och CENTURY MEDIA/BORDER land. Där gother får leva ut sina vildaste relativt enkel. Sen får ju gärna texterna var Så, efter 16 år har fi nska Sentenced kläddrömmar á la medeltid och det äntli- hur komplicerade som helst. Jag kanske bestämt sig för att gräva ner sin popmetall gen är okej att gå runt med drakformade pratar smörja. Vad jag egentligen och säga adjö med detta avskedsalbum dolkar i en knivslida längs benet. menar är att The Red Death skulle kunna och en sista turné. Det låter som en För gothisk musik är vad Olen’k gjort en mer intressant skiva än så här om korsning mellan The Cult och The Mission presterar. Det påminner en hel del om det de ändrat på vissa små saker. Nästa kanske kryddat med lite Paradise Lost. Om ni gamla kultförklarade bandet The Vyllies, blir bättre. tycker det låter lovande så kan jag säga att med enda skillnaden att The Vyllies var Per Lundberg GB det är ett nerdekat The Cult och The Mis- divisioner bättre. En del stämningslägen, sion från 2004 blandat med ett par B-sidor som i låten Ego, känns också igen från go- från Paradise Lost. Med andra ord otroligt thdrottningen Siouxsie Sioux. Men hon var kompetent, välproducerat – och skittrist. Mathias Skeppstedt Groove 4 • 2005 / övriga recensioner / sida 8
SETTLE THE SCORE grrrl-oväsen. Det är ju fan det värsta som tjej med en gitarr och vacker röst. Med Five Knuckle Philosophy fi nns. Det är ju skit samma om de har nåt förkärlek för stråkar tycker jag att många CENTURY MEDIA/BORDER vettigt att säga när sången strimlar sönder av hennes låtar kommer långt på just det. Generellt sätt så är min åsikt att musik hörselorganen med slöa rakblad. Eller när Exempelvis Tonight är vacker och har med gasen i botten oftast förlorar mer i det viktigaste är att musiken ska låta arg en skön känsla där stråkarna förstärker längden än vad den vinner. Oftast blir det snarare än bra. låten till något bättre än vad den för- genomtjockt och utan nyanser samtidigt Är det verkligen lagligt att skrika med modligen skulle varit utan. I bland annat som det ibland kan vara befriande med vibrato? Stop påminner hennes röst om Dido. Inga musiker som förmedlar sina åsikter med Annica Henriksson jättespännande utsvävningar och överrask- forcering istället för med fi ness. I fallet SMOG ningar direkt, men väl en skön skiva att ha Settle The Score är det tyvärr frågan om A River ain’t Too Much to Love på i bakgrunden då den är lättlyssnad. en förlust. Deras snabba förstörelserock är DRAG CITY/PLAYGROUND Marléne Fransson påfrestande i för stora doser. STEPHEN MALKMUS SOLOGNE Andreas Eriksson Face the Truth Loney Dear, and Introducing BEANIE SIGEL DOMINO/PLAYGROUND EGENPRODUCERAD The B.Coming Under stora delar av nittiotalet var Bill Fylld med bitterljuva känslor sätter sig ROC-A-FELLA/UNIVERSAL Callahan och Stephen Malkmus två av Sologne som en tröja bak och fram och på Innan Beanie i sensomras inställde sig för musikvärldens största genier. Det tyckte i avigan. De sitter som ett tuggummi under ett års förvaring hos staten ökade han sin alla fall jag och mina kompisar. skon som man är oförmögen att få bort arbetsdos rejält. Han spelade med i en Callahan och hans långlivade projekt – någonstans mellan David & the Citizens, långfi lm, färdigställde ett stort antal mu- Smog hade sina fi naste stunder under Wannadies och Laakso, men med egen sikvideor, planerade för sitt klädmärke och det förra årtiondet, men hans musik har karaktär. spelade in tredje plattan The B.Coming. åldrats med värdighet. Sedan han lämnade The City, the Airport är den själv- När han kommer ut är det dessutom dags indiestöket bakom sig 1996 så har hans klara hitten, en rakare pophistoria med för en mordrättegång så detta kan vara det lågmälda och intima sånger låtit på unge- klistrande refräng och fi nfi na körer. Le sista vi hör från Philly-sonen Beanie Sigel fär samma sätt och Callahan kör envist på Fever och I Lose it All är vackert gråmulna på ett tag. med samma beprövade koncept. A River historier med uppbyggnader mot virvlande Och The B.Coming är en stabil om ändå ain’t Too Much to Love bjuder inte heller crescendon. I Fought the Battle of Trinidad mörk och osminkad platta. Beanies skrov- på några direkta överraskningar men Cal- and Tobago är mer uppsluppen med sina liga röst passar perfekt till de snärjande lahan är en man av mycket små nyanser bekymmerslösa visslingar i bakgrunden. och dramatiska beatsen. Inledningen är och det är de små gesterna som håller Lekfulla kompositioner, sång som in- stark med samplingstunga Feel it in the hans skiva uppe. Den gamle sprattlar till strument, dynamisk ljudbild och melodier Air och I Can’t Go On this Way som med och till min överraskning så berör han mig som stryker både med- och mothårs gör bitterljuv eftersmak banar väg för tretton fortfarande. Så pass att jag kanske borde detta till en platta som inte bör passera blytunga spår till. Bäst bland dem är Bread lyssna mer på de där fyra senaste plat- obemärkt förbi indiepubliken. & Butter med Brand Nubian-legenderna torna som gick ut genom andra örat förra Christian Thunarf Grand Puba och Sadat X och Redman-sam- gången jag hörde dem. THE SUMMER OF MARS arbetet One Shot Deal. Bon Jovi-avslutning- Malkmus och hans vänner blev med sitt Glaciers en Wanted (On the Run) är det däremot band Pavement kungar av lo-fi . Med sin LOOSE MUSIC/BORDER kalkonvarning på. otillräkneliga kreativitet och spjuveraktiga Jag blev väldigt överraskad när jag läste att Gary Andersson attityd sammanfattade bandet allt som den här duon kom ifrån Glasgow men det LUCIE SILVAS genren ville vara. Det var då det. hela blev mer logiskt när det visade sig att Breathe in Nu gör Stephen Malkmus skivor på sångaren Paul Smith var kanadensare. För MERCURY/UNIVERSAL egen hand och det som var så fräscht för The Summer Of Mars låter verkligen inte Hon har tidigare skrivit åt teamet som för- tio år sedan är av naturliga skäl det inte som skottar. Den enda brittiska musik som sett bland annat Britney Spears och Danni längre. De galna upptågen överraskar inte verkar fi nnas i pågarnas skivsamling är Minogue med hits. Men Lucie Silvas kom längre. Collegetiden är förbi. I sina bästa sjuttiotalshårdrock. på att hon ville återgå till sig själv, och stunder puttrar Malkmus musik på lite Deras kombination av riffrock och skriva låtar som låg henne närmare om småtrevligt men den bistra sanningen är slackersång påminner istället en hel del hjärtat. Så här är Breathe in. Och, tja, det nog tyvärr att Malkmus är för endimensio- om amerikansk musik som Pavement och är väl kul. Det märks ibland att hon haft nell både som låtskrivare och som sångare. Nirvana men framförallt om Dinosaur Jr. ena foten i den moderna r’n’b-fållan, men Han har givit sin publik många klas- På några låtar drar gruppen ner tempot också att hon vill komma ifrån den. Tyvärr siska ögonblick. Personligen glömmer och kör lite country. kommer hon inte tillräckligt långt bort jag aldrig chocken och det efterföljande Hela skapelsen luktar tio år lagrad lo-fi för att kännas så där riktigt nyponfräsch i glädjeruset då jag knockades av ett för mig men låter ändå inte gammalt. Det är inte sammanhanget – det handlar mycket om helt okänt Pavement i Köpenhamn 1992. på något sätt nyskapande men charmigt singer/songwriterpop med så där nästan Det är därför det känns så sorgligt idag. och emellanåt svänger det på riktigt friskt. trendkänsliga melodier, att man ibland Albumet Malkmus nu släpper heter Isac Nordgren tycker det känns som mycket yta. Men Face the Truth. Just det, Stephen, försök att BO SUNDSTRÖM bortsett från den fi nns här riktigt bra låtar acceptera sanningen. Det är över. Skåne ändå. Så pass bra att det nog ändå kom- Isac Nordgren SONYBMG mer att kännas fräscht om Lucie bryter CLEM SNIDE Bo Kaspers Orkesters sångare ger sig sig in bland övrigt radioskval. Där är hon End of Love övertygad men med vingliga ben ut på välkommen. FARGO/BORDER upptäcktsfärd i ensamhet. Övertygad, för Magnus Sjöberg På sitt femte album fortsätter Clem Snide att det låter övertygande, det låter som att SIMON V den inslagna vägen. Det är country, roots han vill något, som att han har något att Because We Can och rock i lagom avvägda proportioner säga och hur han vill göra det. Vingliga för SANTORIN och underfundiga texter som inte sällan att han gör det på ett så valhänt sätt. Den Tyske Simon V gör cineastisk drum’n’bass behandlar samtiden, från europeiska bilar musik man förknippar med Bo Sundströms med svepande syntslingor, aggressivt och skådisen Lucille Ball till Isaac Newton röst känner väl alla till vid det här laget. pumpande basgångar och hektiska och hundratusen nakna kvinnor. Men Lagom mysjazzigt och folkhemskt. Med trumprogrammeringar. Oklanderligt när The Sound of German Hip Hop känns väl små vardagsbetraktelser och små paral- man ser till produktionen och ett par spår putslustig när den berättar om att vakna lellskruvade infall. Inte mycket av det som lyser också upp med fi na melodislingor upp till nämnda musikstil. Sångaren och fi nns på Skåne. Inte så att man ska identi- och sköna beats. Men problemet är att låtskrivaren Eef Barzelay klarar sig även fi era en röst med ett koncept, men Bosses det känns igen alldeles för mycket. Det är den här gången med hedern i behåll. små visförsök imponerar inte direkt. musik som sneglar på andra stora namn Robert Lagerström Lovvärt att försöka bryta sig ur det som inom genren och som lämnar alldeles för SOFIA TALVIK & THE TALLBOYS alla förväntar sig, men jag trodde ändå att litet egenavtryck för att man ska orka bry Blue Moon det skulle fi nnas bättre låtar på albumet. sig om det. STARBOY RECORDINGS Ett par höjer sig över mängden men långt Mats Almegård Det här är ett album att njuta av under ifrån tillräckligt för att lyfta skivan. SLEATER-KINNEY lugna stunder. Ja, det kanske låter trist, Det som grundmurar besvikelsen är The Woods men så är det. Som de fl esta andra singer/ några av texterna. Som där man förväntat SUB POP/BORDER songwriter-albumen är hennes stämma sig välformulerade observationer av Sicket jävla oväsen de för Sleater-Kinney. ljuv och musiken lätt att ta till sig. Men vardagshändelser och känslor bara fi nner Och nu menar jag riktigt oväsen. Riot man har ju hört det förut trots allt, en söt vardag. Grå vardag. Vissa ganska ange- Groove 4 • 2005 / övriga recensioner / sida 9
lägna, ja, men också utan de subtiliteter tonat ner battytexterna. Troligen har de VITALIC man kräver i sådana texter. För även om slutligen insett att det kan skada karriären. OK Cowboy Bo Sundström inte gör bort sig som solo- Texter om att knacka bögar går inte hem PIAS/PLAYGROUND artist eller gör en slät fi gur så tror jag inte på gayklubbarna i Miami. Hype: En artist omnämns i spaltmeter runt många av de potentiella köparna kommer Isac Nordgren om i medier världen över och hyllas av att känna sig nöjda. UNSANE musikkritiker till höger och vänster. Detta Magnus Sjöberg Blood Run kan kryddas med diverse positiva uttalan- TEARS FOR FEARS RELAPSE/BORDER den från kända personer/större artister för Everybody Loves a Happy Ending Unsane har en respektabel historia med att ytterligare spä på ”det där fantastiska”. EDEL/PLAYGROUND många plattor bakom sig. Det hindrar dem Skivbolagsjippot är totalt. Just när ni minst anade det står de där inte från att råka visa fotknölarna på nya Därmed inte sagt att det är fel av ett igen – Tears for Fears! Som ens värsta mar- Blood Run. Och sågen hugger snabbt. skivbolag att digga sina artister. Men dröm. Nej, det var orättvist. Men tanken Bandet spelar fortfarande brötig rock det fi nns ett men. Vitalic är en av de slår en. För även om jag tyckte att Sowing med inslag av hardcore. Men det blir aldrig mest omtalade dansmusiksartisterna the Seeds of Love var en rätt schysst platta roligt. Chris Spencers röst kommer inte för stunden. Denne fransos har, enligt i skiftet mellan åttio- och nittiotal, så är igång. Hela grejen med att dista rösten skivbolagets hemsida, självaste Aphex Twin det ju också en platta som åldrats med låter som ett desperat försök att dölja oför- som ”hängivet fan”. Må så vara. Men vad åren. Helt rätt när det nästan var originellt måga. New Yorkarna har inte ens orkat jag inte förstår är vad en sådan elektro- att kombinera symfonisk svulstighet med med omaket att göra en enda hit. nisk revolutionär ser i en sådan medioker sextiotalsreferenser. För, precis som man Det här är lika ointressant som Beastie producent som Vitalic. befarat, så låter verkligen den nya skivan Boys onödiga Some Old Bullshit, och låter Jag menar, visst fi nns det låtar som går an som en uppföljare, eller kanske till och lika kasst. att låna ett öra till. Men det fi nns absolut med en nära släkting, till just Sowing the Torbjörn Hallgren ingenting ljudande på OK Cowboy som på Seeds of Love. Och på något sätt känns det THE UNSEEN långa vägar förtjänar sådan uppmärksam- inte helt bra. För det är ju ändå femton State of Discontent het, sådan hype. år sedan. HELLCAT/BONNIERAMIGO Därför får hypen som marknadsförings- Det har ju hänt en del sedan dess, Under 2004 klarade det senaste Hellcat- knep ofta motsatt effekt. Man orkar helt saker som gjort att viss musik känns lite tillskottet The Unseen av inte mindre än enkelt inte lyssna på allt snack och vänder för tidstypisk. För visserligen blandas emel- 193 livespelningar. Det är många det. Trots bort blicken för att den nya heta artisten lanåt klockrena melodier med konstiga det sanslöst hektiska turnerandet hann ändå inte motsvarar förväntningarna. svängningar och lite för mycket vilja i Bostonbandet också med att spela in sin De bästa spåren på OK Cowboy är arrangemangen. Det hade varit en perfekt femte fullängdare State of Discontent. En Poney pt. 1 och La Rock 01 från Poney EP, uppföljare. Om den hade kommit för en skiva som, även om den producerats av som släpptes 2001. Det handlar om snäll, tolv-tretton år sedan. Inte nu. Dropkick Murphys Ken Casey och släpps lättsam techno med glimtar mot den kort- Magnus Sjöberg av just Hellcat, inte låter särskilt mycket variga electroclash-scenen. Låtarna lunkar THEODOR BASTARD streetpunk. på i ungefär samma takt, med diverse Pustota Nä, The Unseen har betydligt mycket trummaskiner och syntar. Alla instrument PANDEMONIUM/SOUND POLLUTION mer gemensamt med Sick Of It All än på plattan är syntetiska, vilket även är dess Ett ryskt band som lägger ut synt/ljudmat- med till exempel The Business. State of största brist. Oftast ligger det ett beat och tor tillsammans med övrig traditionell Discontent handlar om hardcorepunk med en synt i grunden medan en syntslinga rock- och popsättning och ovanpå det läg- melodier, rockigt sväng och feta körer. Är sköter melodin. I My Friend Dario dyker ger sångmelodier av orientaliskt stuk. Kan det bra, då? Nja, förutom refrängstarka röster och en fejkad elgitarr upp. Mer djup det funka? Tja, nästan. Theodor Bastard Scream Out och nästan poppiga You Can fi nns inte. Det lyfter aldrig. Det fi nns ingen går sällan över någon osmaklighetsgräns, Never Go Home pumpar The Unseen inte dynamik. Det fi nns inget liv på OK Cowboy. och fl äskar sällan på så man helt tappar in så mycket nytt, fräscht blod i mina Christian Thunarf koncepterna. Men det är inte långt borta. punkhyllor. VMW Precis som en del symfoniskt inriktade Jag är kanske överdrivet hård i min be- VMW hårdrockband kan låta soundet växa sig dömning, för det är egentligen inget större COALITION bortom all sjukdoms gränser fi nns här ten- fel på State of Discontent. Det låter både Charmigt i Night at the Movies. Fulsnyggt I denser. När det hålls tillbaka närmar det proffsigt och tajt. Fast problemet är kanske Suck it and See. Totalt botten i Total Power- sig tysk etnoschlager. När det går för långt att jag aldrig skulle få för mig att använda bottom. Bara skittråkigt i Post-Perversion. blir det bara muterad Enigma. Egentligen ord som just ”proffsigt” eller ”tajt” för att Och så fortsätter det stadigt nedåt genom inte alls oävet, men lite för mycket att beskriva Minor Threat, Bad Brains eller plattans tio spår. tugga på. några andra av mina absoluta hardcorefa- Jeff Jelen och Mark McCoy, även med- Magnus Sjöberg voriter. De banden har någonting annat. lemmar i Das Oath, Holy Molar och Charles T.O.K. Något vilt, något storögt och någon slags Bronson, utgör duon VMW. De framkallar Unknown Language genialisk galenskap. Och det är egenskaper mest huvudvärk och rastlöshet med sin VP/PLAYGROUND som The Unseen tyvärr saknar. simpla, smått kaotiska electropunk. Eller När T.O.K. slog genom med Chi-Chi Man Daniel Axelsson electro och electro förresten. Bara för att 2001 blev vokalgossarna hela Jamaicas LAURA VEIRS de använder en massa torra trummaskiner, nya älsklingar. Tillsammans med andra The Triumphs and Travails of Orphan Mae någon enstaka sampling och lite oljud? grupper som Innocent Kru och i viss mån BELLA UNION/BONNIERAMIGO För mig framstår de mest som en duo som de hårdare Ward 21 blev de det närmaste Jag blir så glad! Mina öron spetsas bygger hela sin musik på stil och attityd man kan kalla ett boy band på Jamaica. maximalt när jag börjar lyssna på denna – poänglös musik utan fi ness. Hårdare och snuskigare än alla pojkband skiva. Det här är underbart. Hennes röst i “We’re not doing it for the money. We’re från väst, men ändå. Vi snackar dancehall kombination med musiken och texten gör doing it for a shitload of money!” säger en här. att albumet är alldeles för intressant för samplad mansstämma i Black Rainbow. Själv tyckte jag att konceptet med att bara ha på i bakgrunden. Det här kan Det är nästan så att man tror dem. smöriga vokalrefränger, fotbollsallsång och man inte placera in den vanliga singer/ Christian Thunarf porrtexter var rätt dött från början men songwriter-fåran. Laura Veirs är född i LOUDON WAINWRIGHT III de två första spåren på den här plattan Colorado men har bott i Seattle sedan mit- Here Come the Choppers! är överraskande bra. Sedan blir det inte ten av nittiotalet. Hon förmedlar en stark EVANGELINE/BORDER mycket mer tyvärr. Det är uppenbart att närvaro med sina texter och musiken, en Man vet på något sätt att det är en kva- detta är ännu ett försök från Alex, Flexx, västern-atmosfär. John Henry Lives har ett litetsstämpel, namnet Wainwright. Både Bay-C och Craig T att bli ”de next ting” i skönt electroinfl uerat parti som känns fader Loudon och sonen Rufus släpper Babylon. Ett tecken på det är att den ende spännande och välkommet. Hennes låtar sällan ofärdiga saker från sig. På gott och deejay som gästar på plattan är gamle ma- har liknats vid rena dikter och hennes röst ont. Here Come the Choppers! innehåller rinsoldaten Shaggy. Just den låten bygger låter ibland som Ani DiFrancos. Skivan står många bra låtar, men det känns också att dessutom på Louie Louie. Nja. redan bland mina favoriter i CD-stället och det blir lite för mycket av det goda ibland. Man känner igen några singlar som borde göra det hos fl er. Köp den och låt Att det blir lite för mycket lugn och fridfull funkar och inledande Survivor är fetare dig fångas. americana, att det blir lite för mycket av än Destiny’s Child men i övrigt lämnar Marléne Fransson det här tillbakalutade, välproducerade Unknown Language avsevärt mer att önska. lugnet – det som man egentligen måste ha Tokarnas toast har alltid varit tung men något originellt för att höja på ögonbrynen barbershoprefrängerna sänker skeppet på. Visserligen ligger Loudon i spetsen i sin som vanligt. Positivt dock att gruppen genre, och visst är det svårt att tycka illa Groove 4 • 2005 / övriga recensioner / sida 10
om det, men det känns synd på något som känns så välgjort, det känns ju så tråkigt. Magnus Sjöberg ZION I True & Livin LIVE UP/SOULFUL Zion I har värmt upp publiken åt storheter som De La Soul och Run D.M.C. men har kanske inte fått riktigt den uppmärksam- het de förtjänat ändå. Det är bara att hoppas att denna deras fjärde skiva (mixta- pes inkluderade) kommer att fl ytta fram positionerna. Grunden är nämligen lagd: True & Livin är en skiva som vibrerar av kärlek till hiphop och som själv levererar låtar som är lätt att bli förälskad i. Bird’s Eye View är ett exempel på hur smidigt musiken fl yter, hur skönt MC Simon rappar och hur smart Amp Live väver ihop musik som är vacker, dansant och eftertänksam på samma gång. Det låter sig jämföras med Nas, eller varför inte Blackalicious, vars Gift Of Gab för övrigt gästar på Stranger in My Land. Det är egentligen bara i den trista marschlåten Amerika som det blir osvängigt. Annars är det här ett hiphopalbum med godsaker på löpande band. Mats Almegård