Nordisk Tidskrift 4/2013 322 Lars Wollin
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
NORDISK TIDSKRIFT 2013 – HÄFTE 4 NORDISK NORDISK TIDSKRIFT 2009 – HÄFTE 2 NORDISK Nordisk Tidskrift för vetenskap, konst och industri utgiver under 2009 sin hundratret- tioandra årgång, den åttiofemte i den nya serien som i samarbete med föreningarna Norden begyntes 1925. Tidskriften vill liksom hittills framför allt ställa sina krafter i det nordiska kulturutbytets tjänst. Särskilt vill tidskriften uppmärksamma frågor och ämnen som direkt hänför sig till de nordiska folkens gemenskap. Enligt Letterstedtska föreningens grundstadgar sysselsätter den sig ej med politiska frågor. Letterstedtska föreningens och Nordisk Tidskrifts hemsida: www.letterstedtska.org Litteraturanmälningarna består av årsöversikter omfattande ett urval av böcker på skilda områden, som kan anses ha nordiskt intresse. Krönikan om nordiskt samarbete kommer att fortsättas. Under rubriken För egen räkning kommer personligt hållna inlägg om nordiska samarbetsideologiska spörsmål att publiceras. Tidskriften utkommer med fyra nummer. Prenumerationspriset inom Norden för 2009 är 250 kr, lösnummerpriset är 65 kr. FÖRFÖR VETENSKAP,VETENSKAP, KONST OCH INDUSTRI Prenumeration för 2009 sker enklast genom insättande av 250 kr på plusgirokonto nr 40 91 95-5. Nordisk Tidskrift för vetenskap, konst och industri, c/o Blidberg, SE-179 75 UTGIVENUTGIVEN AVAV LETTERSTEDTSKA FÖRENINGEN Skå. Prenumeration kan även tecknas i bokhandeln. l cDet Nordisk omöjligas säkerhet konst – – Nya översättningens prövningar: roll i Norden För medlemmar av föreningarna Norden gäller dock, att dessa genom hänvändelse direkt till redaktionen kan erhålla tidskriften till nedsatt pris. cl Lars Karin Wollin Söder Tidskriften distribueras i samarbete med svenska Föreningen Norden, Hantverkargatan 33, cl Beate Thorvald Grimsrud Stoltenberg 112 21 Stockholm. Tel 08-506 113 00. Äldre årgångar kan rekvireras från redaktionen. cl Ylva Jan-Erik Hellerud Enestam Redaktionen: Nordisk Tidskrift, Box 22333, SE-104 22 Stockholm. Telefontid fredagar 10–12. cl Lars Guðmundur Kleberg Árni Stefánsson Redaktionssekreterare: Fil.kand. Lena Wiklund Besöksadress: c/o Föreningen Norden, Hantverkargatan 33, 2 tr, Stockholm. cl Hlín Teija Agnarsdóttir Tiilikainen Telefon 08-654 75 70, telefax 08-654 75 72. E-post: [email protected] cl Agneta Carolina Pleijel Vendil och Pallin Anne Marie Bjerg l Huvudredaktör och ansvarig utgivare: c Per Michael Qvale Moore Fil. kand. Claes Wiklund, Skillingagatan 38 A, SE-646 32 Gnesta. l cKierkegaard Bengt Sundelius og demokratiet Tel 0158-137 89 (bostaden). E-post: [email protected] l Intervju med Karin Söder c Grönländska val Dansk redaktör: l Bokessä om litteraturforskning i Norden Dr. Phil. Henrik Wivel, Engbakken 26, DK-2830 Virum. c Intervju med Víkingur Heiðar Ólafsson Tel 33 75 75 75. E-post: [email protected] c Jämställdheten i Norden Finländsk redaktör: Pol. mag. Guy Lindström, Dalvägen 3 A 4, FIN-02700 Grankulla. c Bokessä: Tre böcker om Berit Ås Tel 09-505 29 74. E-post: [email protected] Isländsk redaktör: STOCKHOLM Jur. kand. Snjólaug Ólafsdóttir, Vesturbrún 36, IS-102 Reykjavik. Tel 5-45 84 62. E-post: [email protected] nnn n Ny serie i samarbete med Föreningen Norden nnn n Norsk redaktör: Professor Hans H. Skei, Solbergliveien 27, NO-0671 Oslo. Tel 22-85 4145. E-post: [email protected] Årg. 8985 • 20132009 • Häfte 24 INNEHÅLL Artiklar Att översätta är nödvändigt. Kring halva nationallitteraturen i svensk och nordisk språk- och kulturhistoria. Lars Wollin ............... 321 Prisad översättare vill få med det som står mellan raderna. Bo Höglander .... 334 Beate Grimsrud – uppfylld av berättelser redan som barn. Bo Höglander. .... .335 Översättarens och översättningens roll. Några nedslag i historien och exempel från en samtida översättares vardag. Ylva Hellerud .... 339 Det omöjligas konst – översättningens roll i Norden. Bilder från Letterstedtska föreningens medlemsseminarium. .......................... 346 Litterärt översättarseminarium och Svenskt översättarlexikon. Erfarenheter från Södertörns högskola. Lars Kleberg ....................... 349 En cykeltur runt orden – att översätta Lars Norén till isländska. Hlín Agnarsdóttir ......................................... 359 Författaren mötte sin översättare. Bo Höglander ........................... 365 Søren Kierkegaard og demokratiet. Steen Tullberg .......................... 369 NT-Intervjun. Karin Söder: Värmlänning, politiker, nordist. Lena Wiklund ...... 383 * * * För egen räkning och nordisk krönika Om å oversette fra svensk til norsk. Per Qvale ............................. 387 Krönika om nordiskt samarbete. Anders Ljunggren ...................... 391 * * * Letterstedtska föreningen Krister Wahlbäck 1937-2013. Några personliga minnesord. Claes Wiklund ...... 395 Styrelser, ledamöter och anslag 2013 ................................. 399 Anslagsutlysning för 2014 ......................................... 423 * * * Bokessä Litteraturforskning i Norden – tre eksempler. Hans H. Skei ............... 425 * * * Kring böcker och människor Ledarkrisen inom Självständighetspartiet 1970-1991. Guðni Th. Jóhannesson . 431 Jörn Donner håller stilen. Henrik Helenius ............................ 434 Lars Hanson – porträtt av en legendarisk skådespelare. Astrid Söderbergh Widding ......................................... 436 Sammanfattning ................................................. 439 Tiivistelmä ...................................................... 440 ISSN 0029-1501 Tryck: Tellogruppen AB, Söderköping Att översätta är nödvändigt 321 LARS WOLLIN ATT ÖVERSÄTTA ÄR NÖDVÄNDIGT Kring halva nationallitteraturen i svensk och nordisk språk- och kulturhistoria Artikeln bygger på ett föredrag vid Letterstedtska föreningens medlemssemina- rium "Det omöjligas konst – översättningens roll i Norden" den 18-19 oktober 2013 i Stockholm. Lars Wollin är professor emeritus i nord- iska språk/svenska. Senast verksam vid Åbo Akademi, Finland, tidigare främst vid Lunds, Göteborgs och Uppsala universitet. Årets kanadensiska nobelpristagare i litteratur, Alice Munro, skriver som bekant på engelska. Om en svensk läsare, trots goda kunskaper i världsspråket, ändå föredrar att avnjuta hennes noveller på sitt modersmål, i god översätt- ning, måste han eller hon då be om ursäkt för det? – Nja, skulle nog många säga, att be om ursäkt ska väl inte behövas, men det är å andra sidan knappast något att stoltsera med. Kanske skulle man tillägga – eller tyst tänka – att en engelskkunnig svensk som läser Alice Munro på svenska åtminstone borde skämmas en liten smula. För nog måste ändå, hävdas det, en god författares personliga stil vara förankrad i hans eller hennes modersmål och komma bäst till sin rätt där. Så om man som läsare har tillgång till originalet, då är det allt lite ”slött” att hålla till godo med efterbildningen. Att läsa utrikisk skönlitteratur i översättning kan självfallet aldrig vara annat än legitimt. Men är det alltså, åtminstone i princip, en nödfallsutväg? Rentav ett fattigdomsbevis? – Alltsedan den moderna romanens genombrott för ungefär två hundra år sedan har översättning, liksom annan imitativ och reproduktiv verksamhet, alltid fått stå tillbaka i det litterära värdesystemet för ”originalet”, i romantikens anda uppfattat som den ”äkta varan”. På 1800-talets då nya litterära massmarknad var översättaren oftast anonym, näst intill osynlig i utbudet. Hans – eller (oftare) hennes – insatser var ingenting som förläggaren hade något intresse av att lyfta fram, kritikerna såg den inte och det är tvivelaktigt om läsarna överhuvudtaget reflekterade över saken. Det var faktiskt rentav meningen att de inte skulle göra det: bäst var den översätt- ning som likt den perfekt polerade glasrutan inte märktes, som till läsaren för- medlade illusionen att tilltalas direkt av författaren, utan störande mellanled. Nordisk Tidskrift 4/2013 322 Lars Wollin Det har hävdats att denna attityd, ”the translator’s invisibility” för att tala med Lawrence Venuti (1995), överlevt in i modern tid i den stora angloame- rikanska litterära världen, där översättning till engelska också generellt är en relativt ovanlig produktionsform. Venutis hållning har visserligen mött gensagor, och i små språkområden som de nordiska, som alltid varit vid- öppna för impulser utifrån och där litterär översättning rentav är vanligare än originalproduktion, har attityden under 1900-talet utan tvivel långsamt förskjutits i översättningens favör. Ändå möter man – åtminstone i Sverige – i den bokläsande delen av allmänheten fortfarande ofta ett oförlöst och kluvet förhållande till valet av lässpråk. Man inser och accepterar översättningens legitimitet, men man ser den helst inte. Även kritiker och litteraturforskare, ställda inför översättningens verklighet, föredrar ofta att tala och forska om något annat. Dock är bilden långt från entydig. Själv kommer jag ihåg Else Lundgren, en av 1900-talets främsta översättare till svenska av just engelskspråkig skön- litteratur; hon var en ledande uttolkare av författare som Nadine Gordimer, William Golding och många flera. På ett seminarium jag deltog i för ett tjugotal år sen minns jag hur hon fascinerade publiken genom att hävda översättningens värde i dess egen rätt, inte bara som något nödvändigt. Else Lundgren framställde översättningen som en brygga till djupare och mer förfi- nad litterär förståelse. Begrunda t.ex., sade hon, det franska ordet une pomme, det tyska ein Apfel, det engelska an apple! För en rimligt språkkunnig svensk är alla dessa utrikiska ord välkända, man vet omedelbart vilket