Vattenkemi i gotländska vattendrag och referenssjöar
Rapport nr 5 2004 från Länsstyrelsens livsmiljöenhet
Vattenkemi i gotländska vattendrag och referenssjöar
MIKAEL ÖSTLUND
Institutionen för miljöanalys, SLU Box 7050, 750 07 UPPSALA
Omslagsbild: Gothemsån, station Y07 Åminne. Foto: Erik Törnblom
ISSN 1403-8439 ______
LÄNSSTYRELSEN I GOTLANDS LÄN – VISBY 2004
Förord På uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län har Institutionen för miljöanalys vid SLU gjort en utvärdering av vattenkemiska data från länets program för samordnad recipientkontroll (SRK) i vattendrag. Utöver länets program ingick i uppdraget en utvärdering av de två nationella referensvattendragsstationerna Liffedarve i Idån (Västergarnsån) och Hörsne i Gothemsån samt de två referenssjöarna Horsan och Bästeträsk.
Utvärderingen omfattar bedömning av tillstånd och förändring av de vattenkemiska för- hållandena under perioden 1988 - 2003, med fokus på närsaltstransport innehållande följande.
• Vattenföring • Markanvändning • Närsaltshalter (kväve och fosfor) och övrig vattenkemi (syrgastillstånd/syrgastärande ämnen, ljusförhållanden och surhet/försurning) • Tillståndsbedömningar • Trender • Närsaltstransporter, arealspecifika förluster, avvikelse från jämförvärden. • Kopplingen mellan markanvändning och arealspecifika förluster, transporter etc.
I uppdraget ingick också en kvalitetsgranskning av datamaterialet med avseende på data- lagring i SRK-databasen vid den nationella datavärden, Institutionen för Miljöanalys, SLU. Samtliga analysdata finns tillgängliga via Internet på institutionens hemsida, http://www.ma.slu.se
Mikael Östlund har varit huvudansvarig för utvärderingen och sammanställningen av rapporten, Jakob Nisell har tagit fram avrinningsområden och markanvändningsstatistik. Erik Törnblom, Länsstyrelsen i Gotlands län har bidragit med text till avsnittet Inledning. Lena Kulander och Kalle Nyberg har ansvarat för genomförandet av länsstyrelsens provtagnings- program. Rapporten har granskats av Erik Törnblom, Lena Kulander och Kalle Nyberg, vilka också har bidragit med vissa tillägg, ändringar och tolkningar.
Innehåll
Förord
Innehåll
Sammanfattning...... 7
Provtagningsprogrammet ...... 11 Provtagningsnät ...... 11 Avrinningsområden...... 11 Provtagning...... 12 Analyserade parametrar...... 14
Yttre förhållanden...... 14 Vattenföring...... 14 Markanvändning ...... 18
Resultat – vattenkemi...... 20 Ljusförhållanden ...... 20 Vattenfärg ...... 20 Grumlighet...... 20 Tillståndsbedömning ljusförhållanden ...... 21 Syrgastillstånd och syrgastärande ämnen...... 23 Tillståndsbedömning syrgastärande ämnen...... 24 Surhet / försurning ...... 25 Näringsämnen ...... 26 Fosforhalter...... 26 Kvävehalter...... 27 Transporter av kväve och fosfor ...... 29 Tillståndsbedömning av kväve och fosfor...... 32 Arealspecifika förluster av kväve och fosfor i olika avrinningsområden ...... 32 Tillståndsklassning av kväve och fosfor i referenssjöarna ...... 38 Förändringar av vattenkvalitet under mätperioden...... 39 Förändringar i halter...... 39 Förändringar i transport av kväve och fosfor ...... 41
Vattendragsvis sammanfattning ...... 48 Lummelundaån ...... 48 Ireån...... 48 Vägumeån...... 49 Gothemsån...... 49 Storsundsån...... 50 Skarnviksån...... 51 Närkån ...... 51 Halorån ...... 52 Burgsviksån ...... 52 Snoderån...... 53 Västergarnsån...... 54
Referenser...... 55
Bilagor...... 57 Bilaga 1. Markanvändning (tabell & kartor) Bilaga 2. Tidsseriediagram – vattenkemiska variabler (figurer) Bilaga 3. Statistik – vattenkemiska variabler (tabeller) Bilaga 4. Årstransporter (tabeller) Bilaga 5. Provtagningsstationer (bilder) Sammanfattning På uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län har Institutionen för miljöanalys vid SLU gjort en utvärdering av vattenkemiska data från länets program för samordnad recipientkontroll (SRK) i vattendrag för perioden 1988-2003. I uppdraget ingick också utvärdering av de två nationella referensvattendragstationerna Liffedarve i Västergarnsån och Hörsne i Gothemsån samt de två nationella referenssjöarna Horsan och Bästeträsk.
Utvärderingen omfattar bedömning av tillstånd och förändring i tiden av vattenkemiska för- hållanden i totalt 13 vattendrag och 2 sjöar. Längs de större vattendragen har data för flera provtagningsstationer använts för att påvisa eventuella olikheter inom huvudavrinnings- området.
De gotländska vattendragen har förhållandevis litet vattenflöde med årsmedelvattenföringar mellan 0,02 – 3,7 m3/s. Vattenföringen varierade mycket i vattendragen från år till år. Variationen var störst i början av den undersökta perioden (1988-2003) med höga vatten- föringar ungefär vartannat år (1988, 1990, 1992, 1994, 1995) och vartannat år med låga vattenföringar (1989, 1991, 1993, 1996). År 1995 var årmedelvattenföringen som högst och 1996 var vatten-föringen som lägst. Senare delen av perioden (1997-2003) karaktäriseras av relativt höga vattenflöden, jämförliga med högflödesåren under perioden 1988-1994. Avrinningen sker huvudsakligen under perioden oktober-april, med högsta vattenföring under december-januari. Under perioden maj-september/oktober förekommer i regel ett utpräglat lågt vattenstånd och många av de mindre vattendragen torkar ut helt under sommar och tidig höst.
Markanvändningen i de undersökta avrinningsområdena utgörs främst av åker- och skogsmark. Många av provtagningsstationerna är starkt jordbrukspåverkade. Halorån och Lummelundaån är de vattendrag som har störst dominans av jordbruksmark i avrinnings- området (55-61%). Vägumeån, Gothemsån, Närkån och Burgsviksån samt Snoderån har också stora andelar jordbruksmark (41-45%). Skogsdominerande vattendrag är Ireån, Vasteån, Storsundsån, Gartarveån och Skarnviksån samt Västergarnsån (48-71%). De två referenssjöarna Horsans och Bästeträsks avrinningsområden domineras också av skog (63- 75%), medan jordbruksandelen är mycket liten (≤ 1%). De skogsdominerande vattendragen hade också störst andel myrmark i sina avrinningsområden. Det förekommer dock stora skillnader i markanvändningen mellan olika delavrinningsområden i de större vattendragen.
Kväve- och fosforhalterna varierade mycket mellan vattendragen och de olika provtagnings- stationerna. De flesta stationerna uppvisade mycket höga medelhalter av totalkväve och höga medelhalter av totalfosfor. De högsta kvävehalterna återfanns vid stationer i jordbruks- intensiva avrinningsområden. Extremt höga totalfosforhalter (enligt Bedömningsgrunder för miljökvalitet) påvisades nedströms inlandsbaserade avloppsreningsverk och lagringsdammar för avloppsvatten, exempelvis delar av Snoderån, Närkån och Burgsviksån.
Utifrån resultaten från de undersökta vattendragsstationerna har mängden kväve och fosfor som transporteras till havet beräknats för hela Gotland. Uppskattningsvis transporteras årligen 2 500 ton kväve och 60 ton fosfor till havet. Transporten av både kväve och fosfor var störst i Gothemsån med 560 ton kväve och 9 ton fosfor per år. Gothemsån uppvisade också den högsta medelvattenföringen. Eftersom det råder ett starkt samband mellan vattenföring och ämnestransport så var även transporterna av kväve och fosfor relativt höga i Ireån, Närkån, Snoderån och Västergarnsån. Trender i framförallt ökande transporter av närsalter under den
7 undersökta tidsperioden (1988-2003) tycks kunna förklaras med det starka sambandet mellan transporterad mängd och vattenföring. Stationer där fosfortransporten tycks ha minskat, samtidigt som vattenföringen varit relativt hög (normal) den senaste perioden (1997-2003), är Lummelundaån (Y01), Burgsviksån (Y27), Garda i Närkån (Y23). Transporten av fosfor i Burgsviksån har varit cirka 500 kg lägre årligen under perioden 1997-2003 jämfört med perioden 1988-1996. Detta är sannolikt ett resultat av förbättrad hantering av avloppsvattnet (lagring i dammar) från reningsverket i Havdhem.
Vid tillståndbedömningen med avseende på näringsämnen hamnade flera vattendragsstationer i de högsta tillståndklasserna (klass 4-5) enligt Naturvårdsvekets bedömningsgrunder. De arealspecifika förlusterna av totalkväve och totalfosfor uppvisade liksom närsaltshalterna en stark koppling till markanvändningen. Förlusterna av kväve bedömdes vara höga för mer- parten av de undersökta stationerna. Ringome dike i Snoderån och Barlingbo i Gothemsån, vilka båda är jordbruksintensiva områden med liten areal, uppvisade sämsta tillstånd (till- ståndsklass 5) med årliga kväveförluster på över 16 kg per hektar. I det skogsdominerande källområdet Hejde längst upp i Gothemsåns avrinningsområde bedömdes kväveförlusterna till mycket låga, < 1,0 kg N/ha,år (klass 1). Fosforförlusterna uppvisade större variation mellan de olika stationerna. Extremt höga fosforförluster noterades för Närkån, Halorån och Burgsviksån, med förluster över 0,32 kg P/ha,år (tillståndsklass 5). De absolut högsta fosfor- förlusterna sågs i Närkån vid stationen Stånga, nedströms reningsdammarna för avloppsvatten, där noterades årliga fosforförluster på 0,78 kg per hektar avrinningsområde. I de avrinningsområden som domineras av skog med låg tillförsel av fosfor från jordbruket och med en relativt låg befolkningstäthet såsom Tingstäde träsks utlopp i Ireån, Storsundsån, Skarnviksån och Hejde i Gothemsån var fosforförlusterna mycket låga (tillståndsklass 1). I referenssjöarna var fosforhalterna låga (klass 1). Kvävehalterna var måttligt höga (klass 2) i Horsan och höga (klass 3) i Bästeträsk. Kväve/fosforkvoten visar att sjöarna har kväve- överskott.
Halten av organiskt material var måttligt hög till hög vid de flesta stationerna (klass 3-4). Vid tillståndsbedömningen hamnade Barlingbo i Gothemsån och Lojsta i Snoderån i tillstånds- klass 2, dvs. låga halter (CODMn 4-8 mg/l). Stenkyrka och Martebo i Ireån och Ringome dike i Snoderån samt Burgsviksån hamnade i klass 5, dvs. mycket hög halt av organiskt material (CODMn >16 mg/l). De flesta vattendragen bedömdes ha måttligt färgat vatten (tillståndsklass 3). Men vid bedöm- ning av grumlighet hamnade många av dessa i tillståndsklass 4, d v s betydligt grumligt vatten. Framförallt gäller det vattendrag i jordbruksintensiva områden och kan bero på en större erosionsbenägenhet orsakad av kanaliseringar, uträtningar och dikningar. Vattendrag med relativt stor andel humusrika våtmarker hamnade naturligt nog i en bättre tillståndsklass när grumlighet bedömdes jämfört med vattenfärgsbedömning. Referenssjöarna Horsan och Bästeträsk bedömdes ha svagt färgat vatten (tillståndsklass 2).
Samtliga vattendragsstationer samt referenssjöarna Horsan och Bästeträsk uppvisade höga pH-värden och mycket god buffertkapacitet (tillståndsklass 1). Medianvärdena för pH varierade mellan 7,7 och 8,3 och för alkaliniteten mellan 2,1 och 6,0. Lägst alkalinitet hade sjöstationerna och vattendragsstationerna i anslutning till sjöutloppen, vilket kan förklaras av sjöarnas lägre innehåll av lösta joner.
8 Inledning
Den samordnade recipientkontrollen (SRK) i gotländska vattendrag påbörjades 1988 med inriktning mot att följa jordbrukets, industrins och den kommunala avloppshanteringens inverkan på vattenkvaliteten. Fram till idag har undersökningar av vattenkemiska variabler genomförts vid ett 40-tal provtagningsplatser i olika vattendrag. De flesta studerade vattendragen uppvisar en tydlig mänsklig påverkan men några vattendrag uppvisar nära på opåverkade förhållanden. Undersökningsprogrammet har utformats och genomförts av länsstyrelsen med ekonomiskt bidrag från Gotlands kommun och Roma sockerbruk. Sedan i mitten av 1980-talet finns på Gotland provtagningsplatser för nationella referensvattendrag, Hörsne i Gothemsån och Liffedarve i Västergarnsån samt två nationella referenssjöar, Horsan och Bästeträsk. Undersökningarna administreras och analyseras av Institutionen för miljöanalys, SLU.
Gotland har idag runt 50 sjöar med en vattenspegel större än 1 hektar. Äldre kartor uppvisar betydligt fler sjöar (på Gotland kallade träsk) och våtmarker på Gotland. Som en följd av omfattande utdikningar under 1800- och början av 1900-talen i syfte att öka åkerarealen och föda en växande befolkning försvann många av dessa grunda sjöar. De flesta sjöarna är belägna på den norra delen av ön och på Fårö. Huvuddelen av de gotländska träsken är grunda med vattendjup som sällan överstiger 1,5 m. Sjöarna i Lojstaområdet är dock djupare (ner till 18 m). De tre största sjöarna är Bäste träsk, Tingstäde träsk och Fardume träsk. Flera sjöar är avsnörda havsvikar och varierar i karaktär från vegetations- och näringsfattiga till vegetations- och näringsrika. Några sjöar är också av betydelse som vattenreservoarer och vattentäkter. Tingstäde träsk är vattentäkt till Visby under sommarmånaderna, Hau träsk är vattentäkt till Fårösund och Bäste träsk är upptagen som reservvattentäkt.
Även vattendragen har påverkats kraftigt av dikningarna. Idag återstår ett 60-tal kustmynnande vattendrag varav huvuddelen är små med låga flöden under stora delar av året. Kanaliseringar, dikningar och rätningar av vattendrag har påverkat avrinningsområdenas vattenhållande förmåga, förändrat vattenflödena och påskyndat transporten av partiklar och närsalter. Den åkermark som skapats genom dikningarna är mycket bördig men en kontinuerlig oxidation av det organiska materialet medför stora förluster av framför allt kväve till vattendragen. Huvuddelen av nederbörden på Gotland faller under november till mars då också de högsta flödena uppmäts. Under denna period sker också huvuddelen av transporten av partiklar och närsalter. Brist på nederbörd under årets övriga månader och frånvaron av vattenhållande element gör att de flesta vattendragen torkar ut helt eller delvis under sommarmånaderna med kraftiga negativa effekter på vattenlevande organismer. Gotland är rikt på små vattendrag och många uppvisar en relativt hög vattenkvalitet vilket återspeglas i att många av dem hyser livskraftiga bestånd av havsöring. Flera vattendrag, framför allt på öns centrala och södra delar uppvisar en tydlig eller kraftig påverkan av jordbruket i form av förhöjda närsaltshalter. Andra närsaltskällor till vattendragen på Gotland är utsläpp från reningsverk och avloppsanläggningar. Antalet enskilda avlopp är stort (ca 12 000) (Vatten- plan för Gotlands kommun, remissversion 2004) och det har konstaterats att en hög andel (runt 40 %) har brister. Gotlands kommun arbetar aktivt med att dessa brister åtgärdas. På Gotland finns ett system med bevattning med avloppsvatten i jordbruket. På flera ställen på ön lagras avloppsvatten i stora dammar, vattnet används sedan vid bevattning av grödor under de torra sommarmånaderna. Särskilt i Burgsviksån har närsaltshalterna minskat efter den ändrade avloppsvattenhanteringen. Dammarna kan dock fungera som en närsaltskälla om de inte är täta. Stånga returvattendammar orsakar en tydlig närsaltspåverkan på den nedströms belägna SRK-stationen.
9 Tabell 1. Provtagningsstationer med syfte till placering Kod Stationsnamn Syfte Y01 Lummelundaån Åmynning Y02 Ireån, Ire Åmynning Y04 Ireån, Tingstäde utlopp Sjö, vattentäkt Y05 Vägumeån, Vägume Åmynning, nedströms Lärbro reningsverk Y06 Ireån, Martebo Myrmark Y07 Gothemsån, Åminne Åmynning Y08 Gothemsån, Källunge Delavrinningsområde Y09 Gothemsån, Dalhem Nedströms reningsverk Y10 Gothemsån, Norra Aumunds Delavrinningsområde, jordbruksmark Y11 Gothemsån, Södra Aumunds Nedströms sockerbruksdamm och reningsverk Y12 Gothemsån, Högbro Uppströms sockerbruksdamm och reningsverk Y13 Gothemsån, Barlingbo JRK Typområde på jordbruksmark Y14 Västergarnsån, Eskelhem Nedströms reningsverk Y15 Västergarnsån, Tofta Jordbruksmark, skogsmark Y16 Snoderån, Sproge Åmynning Y17 Snoderån, Levide Skogsmark Y18 Snoderån, Oxarve Referens vid utsläpp från reningsverk Y19 Snoderån, Ringome dike Nedströms reningsdammar, jordbruksmark Y20 Snoderån, Lojsta Nedströms Lojstasjöarna Y21 Närkån, Stånga Nedströms reningsdammar Y22 Närkån, Lye Skogsmark Y23 Närkån, Garda Nedströms reningsverk Y24 Närkån, När Åmynning Y26 Halorån, Rone Jordbruksmark Y27 Burgsviksån, Näs Åmynning nedströms reningsverk, reningsdammar Y29 Storsundsån, Vallmyr ”Opåverkat” referensområde Y31 Storsundsån, Kyrkebinge Nedströms reningsverk Y36 Skarnviksån, Kräklingbo Nedströms våtmark (Nygårdsmyr) Y37 Skarnviksån, Ala Uppströms våtmark (Nygårdsmyr) Y38 Västergarnsån, Pavikens inlopp Uppströms våtmark (Paviken) Y39 Västergarnsån, Pavikens utlopp Åmynning nedströms våtmark (Paviken) Y40 Storsundsån, Storsund Uppströms våtmark (Storsund) Y41 Storsundsån, Medebys Nedströms våtmark (Storsund) Y44 Ireån, Stenkyrka JRK förstudie, jordbruksmark Y45 Gothemsån, Hejde Skogligt referensområde PMK2 Gothemsån, Hörsne Nationellt program PMK1 Västergarnsån, Liffedarve Nationellt program
10 Provtagningsprogrammet Provtagningsnät Det samordnade recipientkontrollprogrammet (SRK) utarbetades av Länsstyrelsen i Gotlands län i samråd med Gotlands kommun och LRF och provtagningsnätet omfattade då 32 provtagningspunkter i 14 huvudvattendrag. I dagsläget, (2004) är antalet stationer 23 i 10 vattendrag. Längs de större vattendragen har flera provtagningsstationer upprättats för att påvisa eventuella olikheter inom huvudavrinningsområdet. Stationsnätet har utgjorts av en kombination av stationer valda att dels representera förhållanden i uppströmsområden med olika marktyper och markanvändning (främst jordbruksmark); dels stationer vid vattendragens utlopp i havet för att möjliggöra beräkningar av totala transporter till havet; dels s.k. recipientkontrollstationer nedströms områden med avloppshantering såsom recipienter för avloppshantering, dels lagrings- / bevattningsdammar med avloppsvatten och processvatten från sockerindustrin; och dels stationer vid in- och utflöden till/från våtmarksområden
Som komplement till Länsstyrelsens provtagningsprogram (SRK Gotland) redovisas också i rapporten data från 2 vattendragstationer (Liffedarve och Hörsne) och 2 sjöstationer (Horsan respektive Bästeträsk) vilka ingår i det nationella stationsnätet och för vilka Institutionen för miljöanalys vid SLU ansvarar.
Avrinningsområden Uppgift om storlek och begränsning av en provtagningsstations avrinningsområde är väsentlig, dels för bedömning av miljötillstånd av näringsämnen i vattendrag (med nuvarande bedömningsgrunder) och dels för framtagandet av markanvändningsstatistik och lokalisering av eventuella punkutsläpp, samt för att möjliggöra arealproportionering av vattenföring. Därför har avrinningsområdet för varje undersökt provtagningsstation tagits fram. Arbetet utfördes i ArcInfo med GSD-Gröna kartan (dnr. 507-98-4720) och den digitala höjddatabasen som underlag. Som ytterligare stöd användes av SMHI avgränsade avrinningsområden.
Storleken på de undersökta vattendragens avrinningsområden varierar mellan 7,4 km2 (Hauträskbäcken) och 478 km2 (Gothemsån). Tillsammans täcker de undersökta vatten- dragens avrinningsområden ungefär hälften av Gotlands yta. Många har sina källor belägna på öns centrala delar. Övriga vattendrag, vilka inte ingår i provtagningsprogrammet, ligger kustnära och de flesta har en betydligt lägre avrinning och är därför var för sig inte så betydande med avseende på transporter av ämnen till havet.
I den nedre delen av Västergarnsån tillkommer vatten via en bifurkation med Varbosån. Uppskattningsvis rinner 2/3 av Varbosåns vatten in i Västergarnsån och 1/3 rinner direkt till havet. Vid beräkningar av vattenflöden och arealförluster vid stationerna Pavikens inlopp (Y38) respektive utlopp (Y39) har 2/3 av arealen uppströms bifurkationen ingått i beräk- ningarna.
I figur 1 visas en karta med namn på de undersökta vattendragen och med stationskod för de enskilda provtagningsstationerna. Avrinningsområdena för de olika vattendragens mynnings- stationer avgränsas med tjocka linjer och provtagningsstationernas delavrinningsområden uppströms respektive mynningsstation avgränsas med tunna linjer.
11 Arån/Bästeträsk Y33 Y34 Horsan Hauträsks- bäcken Ireån Y32 Y30 Vasteån Y02
Y44 Y05 Y06 Vägumeån Lummelundaån Y01 Y04
Gothemsån Y07 Y08 Y31 Y41 Y13 PMK2 Storsundsån Y29 Y40 Y09 Y10 Y11 Y12 Y14 Y15 Skarnviksån PMK1 Y36 Västergarnsån Y38 Y37 Y39
Varbosån Y45 Y25 Gartarveån
Y23 Y20 Y22 Y24 Y17 Y28 Y21 Närkån Y18 Snoderån Y16 Y19 Y26 Halorån
Y27 Burgsviksån Figur 1. Karta över Gotland med de undersökta provtagningsstationerna och tillhörande avrinningsområde. Provtagningsstationerna symboliseras med svarta punkter. Huvudavrinningsområden begränsas med tjock linje och delavrinningsområden med tunn linje
Provtagning Rapporten redovisar resultaten från provtagningarnas start 1988 fram till och med december 2003. Stationerna har regelbundet provtagits i mitten av varje kalendermånad under perioden oktober – april med undantag av tillfällen då vattendraget varit uttorkat eller p.g.a. speciella isförhållanden. Eftersom många av vattendragen på Gotland har mycket låg eller ingen vattenföring under sommarhalvåret är provtagningsfrekvensen under den tiden låg. Ett fåtal stationer har dessutom provtagits utöver ovanstående. Prov har tagits på 1/3 av vattendjupet direkt i provtagningsflaskan (fäst på provtagningsstång).
12 De nationella vattendragsstationerna har provtagits varje kalendermånad med start 1985 (Liffedarve) respektive 1987 (Hörsne) I referensssjöarna har prov tagits 4 gånger per år, i regel mars, maj, augusti och oktober, med början 1995 i Bästeträsk och 1997 i Horsan. I tabell 2 redovisas de undersökta provtagningsstationerna med stationskod, namn, koordinater, provtagningsperiod och provantal.
Tabell 2. Undersökta provtagningsstationer under åren 1985-2003. Stationskod, namn, koordinater och mätperiod (avslutade stationer är gråmarkerade) samt provantal. Antal Stationskod Stationsnamn Y X Start Slut prov Y01 Lummelundaån 165488 640459 1988-02-10 pågår 134 Y02 Ireån, Ire 166610 641535 1988-02-10 pågår 137 Y04 Ireån, Tingstäde utlopp 166725 640438 1988-02-10 1995-04-11 57 Y05 Vägumeån, Vägume 167905 640803 1988-02-10 pågår 136 Y06 Ireån, Martebo 166493 640626 1988-02-10 1995-05-16 56 Y07 Gothemsån, Åminne 167627 639137 1988-02-10 pågår 137 Y08 Gothemsån, Källunge 166895 638968 1988-02-10 1998-03-23 57 Y09 Gothemsån, Dalhem 166470 638292 1988-02-10 pågår 128 Y10 Gothemsån, N. Aumunds 165980 638182 1988-02-11 1995-02-13 54 Y11 Gothemsån, S. Aumunds 165993 638137 1988-02-11 pågår 133 Y12 Gothemsån, Högbro 165961 637764 1988-02-11 pågår 133 Y13 Gothemsån, Barlingbo 165870 638443 1989-06-13 pågår* 145 Y14 Västergarnsån, Eskelhem 164382 637580 1988-02-15 pågår 128 Y15 Västergarnsån, Tofta 164370 637585 1988-02-15 1995-02-14 57 Y16 Snoderån 164467 634783 1988-02-15 pågår 133 Y17 Snoderån, Levide 164878 635456 1988-02-15 pågår 127 Y18 Snoderån, Oxarve 165176 634765 1988-02-15 pågår 129 Y19 Snoderån, Ringome dike 165174 634755 1988-02-15 pågår 120 Y20 Snoderån, Lojsta 165567 635700 1988-02-11 1995-03-14 58 Y21 Närkån, Stånga 166415 635208 1988-02-11 pågår 129 Y22 Närkån, Lye 166217 635549 1988-02-11 pågår 133 Y23 Närkån, Garda 166763 635670 1988-02-11 pågår 129 Y24 Närkån, När 167278 635275 1988-02-11 pågår 135 Y25 Gartarveån, Gartarve 168001 636515 1988-02-11 1994-03-16 36 Y26 Halorån, Rone 166108 634408 1988-02-11 1995-04-11 57 Y27 Burgsviksån, Näs 165090 633387 1988-02-15 pågår 131 Y28 Snoderån, Asa träsk 165632 635375 1988-02-15 1989-01-17 3 Y29 Storsundsån, Vallmyr 167658 638530 1988-02-10 pågår 137 Y30 Vasteån, Träskmyr 167564 641629 1988-02-10 1994-11-15 57 Y31 Storsundsån, Kyrkebinge 167518 638668 1988-06-13 1989-10-17 10 Y32 Vasteån, Kullshage 167385 641620 1988-06-14 1994-11-15 46 Y33 Arån, Bästeträsk 168562 642557 1988-06-13 1989-08-15 4 Y34 Hauträsksbäcken, Hau träsk 169030 642306 1988-06-13 1989-08-15 4 Y36 Skarnviksån, Kräklingbo 167405 637420 1989-06-13 1995-03-13 46 Y37 Skarnviksån, Ala 167125 637180 1989-06-13 1995-03-13 48 Y38 Västergarnsån, Pavikens inl. 164130 637239 1990-06-14 pågår 116 Y39 Västergarnsån, Pavikens utl. 164046 637131 1990-06-14 pågår 118 Y40 Storsundsån, Storsund 167719 638562 1990-10-15 1994-10-11 31 Y41 Storsundsån, Medebys 167869 638710 1990-10-15 1994-10-11 31 Y44 Ireån, Stenkyrka 166295 640934 1993-03-24 1994-06-23 13 Y45 Gothemsån, Hejde 165332 636364 1994-12-13 1996-06-11 23 PMK1 Västergarnsån, Liffedarve 164346 637535 1985-01-18 pågår** 206 PMK2 Gothemsån, Hörsne 166721 638491 1987-01-19 pågår** 201 RS1 Horsan 168013 642008 1997-05-21 pågår*** 27 RS2 Bästeträsk 168553 642555 1995-08-14 pågår*** 34 * Typområde för jordbruksmark i regi av Institutionen för Marvetenskap, SLU. I denna rapport ingår prover till och med 29/9 1998. Resultat därefter redovisas av SLU i egen rapportserie. ** Nationella referensvattendrag i regi av Institutionen för Miljöanalys, SLU. ***Nationella referenssjöar i regi av Institutionen för Miljöanalys, SLU.
13 Analyserade parametrar Följande fysikaliska och kemiska parametrar har analyserats:
Länsstyrelsens program. temperatur kemisk syreförbrukning (CODMn) pH ammonium-kväve (NH4-N) alkalinitet nitrat-kväve (NO3-N) färgtal total-kväve (Tot-N) grumlighet fosfat-fosfor (PO4-P) suspenderat material total-fosfor (Tot-P) konduktivitet
Nationellt program. pH kemisk syreförbrukning (KmnO4) alkalinitet organiskt kol (TOC) konduktivitet ammonium-kväve (NH4-N) kalcium (Ca) nitrit-kväve (NO2-N) magnesium (Mg) nitrat-kväve (NO3-N) natrium (Na) Kjeldahl-kväve (Tot-N) kalium (K) organiskt kväve (Org-N) sulfat (SO4) total-kväve (persulfat) klorid (Cl) beräknad halt totalkväve absorbans fosfat-fosfor (PO4-P) kisel total-fosfor (Tot-P)
Vattenkemiska analyser inom länsstyrelsens program har utförts av Lantbrukskemiska stationen i Visby till och med mars 1997 och Cementa Research i Slite från april 1997. Analyser från stationen Y13 (typområde för jordbruksmark) utfördes t o m 1995 av Lantbrukskemiska stationen i Visby och sedan av Cementa Research. För vattenkemiska analyser inom de nationella programmen för sjöar och vattendrag har Institutionen för miljöanalys, SLU svarat sedan programmen startades. Analysresultat finns lagrade vid Länsstyrelsen Gotlands län och vid Institutionen för miljöanalys vid SLU, som också är datavärd för data som insamlats inom den nationella och regionala miljöövervakningen. Data finns tillgängliga via IMA´s hemsida (www.ma.slu.se).
Yttre förhållanden Vattenföring Hur mycket vatten som tillförs ett vattendrag påverkas i hög grad av nederbördsmängder och temperaturer men också av markens beskaffenhet. Tillförseln kan ske under markytan s.k. infiltration eller nära markytan (ytavrinning). Vid intensiva regn eller då marken är tjälad eller då jordmånen har den strukturen att infiltrationen försvåras sker tillförseln huvudsakligen genom ytavrinning.
Vattenföringsuppgifter är av central betydelse vid bedömning av vattenkvalitet eftersom vattenföringen står i direkt relation till transporten av olika ämnen i ett vattendrag. Oftast saknas uppgifter om vattenföring och för denna studie finns observerad vattenföring på tre stationer (SMHI:s kontinuerliga vattenståndsregisteringar), dvs. i Gothemsån vid Hörsne och Barlingbo samt i Västergarnsån vid Liffedarve. För ytterligare 18 stationer har vattenföringen modellerats av SMHI med PULS-modellen (Bergström 1992), baserat på tidsserier av observerad vattenföring och närliggande klimatdata. Vattenföringsuppgifter för övriga
14 stationer har uppskattats genom arealproportionering av vattenföring vid närliggande stationer, observerad eller modellerad. Tabell 3 visar stationer med erhållna vattenföringsdata och för vilka ämnestransporter beräknats.
Tabell 3. Provtagningsstationer med erhållna vattenföringsdata. Kod Stationsnamn Vattenföringsstation Vattenföringsbestämning Y01 Lummelundaån Lummelunda (Y01) PULS-modellerad Y02 Ireån, Ire Ire (Y02) PULS-modellerad Y04 Ireån, Tingstäde utlopp Arealproportionerad med Ire (Y02) Y05 Vägumeån, Vägume Vägume (Y05) PULS-modellerad Y06 Ireån, Martebo Arealproportionerad med Ire (Y02) Y07 Gothemsån, Åminnes Åminne (Y07) PULS-modellerad Y08 Gothemsån, Källunge Arealproportionerad med Hörsne (PMK2) Y09 Gothemsån, Dalhem Arealproportionerad med Hörsne (PMK2) Y10 Gothemsån, Norra Aumunds Arealproportionerad med Hörsne (PMK2) Y11 Gothemsån, Södra Aumunds Södra Aumunds (Y11) PULS-modellerad Y12 Gothemsån, Högbro Högbro (Y12) PULS-modellerad Y13 Gothemsån, Barlingbo Barlingbo (Y13) Observerad Y14 Västergarnsån, Eskelhem Arealproportionerad med Liffedarve (PMK1) Y15 Västergarnsån, Tofta Arealproportionerad med Liffedarve (PMK1) Y16 Snoderån Sproge (Y16) PULS-modellerad Y17 Snoderån, Levide Levide (Y17) PULS-modellerad Y18 Snoderån, Oxarve Arealproportionerad med Sproge (Y16) Y19 Snoderån, Ringome dike Arealproportionerad med Sproge (Y16) Y20 Snoderån, Lojsta Lojsta (Y20) PULS-modellerad Y21 Närkån, Stånga Arealproportionerad med När (Y24) Y22 Närkån, Lye Arealproportionerad med När (Y24) Y23 Närkån, Garda Arealproportionerad med När (Y24) Y24 Närkån, När När (Y24) PULS-modellerad Y26 Halorån, Rone Rone (Y26) PULS-modellerad Y27 Burgsviksån, Näs Näs (Y27) PULS-modellerad Y29 Storsundsån, Vallmyr Vallmyr (Y29) PULS-modellerad Y31 Storsundsån, Kyrkebinge Arealproportionerad med Vallmyr (Y29) Y36 Skarnviksån, Kräklingbo Skarnviksån (Y36/37) PULS-modellerad/arealproportionerad Y37 Skarnviksån, Ala Skarnviksån (Y36/37) PULS-modellerad/arealproportionerad Y38 Västergarnsån, Pavikens inlopp Arealproportionerad med Liffedarve (PMK1) Y39 Västergarnsån, Pavikens utlopp Pavikens utlopp (Y39) PULS-modellerad Y40 Storsundsån, Storsund Arealproportionerad med Vallmyr (Y29) Y41 Storsundsån, Medebys Medebys (Y41) PULS-modellerad Y44 Ireån, Stenkyrka Arealproportionerad med Ire (Y02) Y45 Gothemsån, Hejde Hejde (Y45) PULS-modellerad PMK2 Gothemsån, Hörsne Hörsne (PMK2) Observerad PMK1 Västergarnsån, Liffedarve Liffedarve (PMK1) Observerad
Vattenföringen varierade mycket i vattendragen från år till år. Variationen var störst i början av den undersökta perioden (1988-2003) med höga vattenföringar vartannat år (1988, 1990, 1992, 1994) och vartannat år med låga vattenföringar (1989, 1991, 1993). År 1995 var årmedelvattenföringen som högst och 1996 var vattenföringen som lägst. Senare delen av perioden (1997-2003) återspeglas av relativt höga vattenflöden, jämförliga med högflödesåren under perioden 1988-1994. Mellanårsvariationer i vattenföringen vid respektive station kan
15 ses i transportdiagrammen (figur 16-20) där årsmedelvattenföringen illustreras med staplar. Avrinningen sker huvudsakligen under perioden oktober-maj, med högsta vattenföring under november-mars. Under perioden maj-september/oktober förekommer i regel ett utpräglat lågt vattenstånd och många av de mindre vattendragen torkar ut helt under sommar och tidig höst (figur 2). Här måste kommenteras att även om modellering av flödena indikerar flöden året runt så råder nollflöden i många vattendrag under juni, juli, augusti och september.
De gotländska vattendragen har förhållandevis litet vattenflöde med årsmedelvattenföringar mellan 0,1- 3,7 m3/s vid mynningsstationerna. Stationen Åminne (Y07) i Gothemsån som har det största avrinningsområdet har också den högsta vattenföringen. Burgsviksån uppvisade lägst årmedelvattenföring. Maximala veckomedelvattenföringarna varierade mellan 1,4 - 29,8 m3/s, där Näs (Y27) i Burgsviksån hade lägsta flödet och Åminne (Y07) i Gothemsån hade högsta flödet. Figur 2 visar månadsmedelvattenföringar vid de olika vattendragens mynnings- stationer, beräknade på hela perioden med flödesdata. I tabell 4 presenteras årsmedel-, årsminimi- och årsmaximivärden av vattenföring (m3/s) samt specifik avrinningen (l/km2,s).
10 Gothemsån Hörsne /s)
3 Västergarnsån Liffedarve 8 Y01 Lummelundaån Y02 Ireån Y05 Vägumeån 6 Y07 Gothemsån, Åminne Y16 Snoderån 4 Y24 Närkån Y26 Halorån Y27 Burgsviksån 2 Y36 Skarnviksån Y39 Västergarnsån, Pavikens utl. Y41 Storsundsån Månadsmedelvattenföring (m 0 1 2357 4 6 8 911 10 12 Månad
Figur 2. Månadsmedelvattenföringen (beräknad på hela mätperioden) vid vattendragens mynningsstationer samt vid referensstationerna.
16 Tabell 4. Vattenföring (m3/s) och specifik avrinning (l/km2,s) vid undersökta provtagningsstationerna. Årsmedel-, årsminimi- och årsmaximivärden för hela tidsperioden. Vatten- Spec. Vatten- Spec. Vatten- Spec. StnID Stationsnamn föring avrinning föring avrinning föring avrinning Antal (m3/s) (l/km2,sek) (m3/s) (l/km2,sek) (m3/s) (l/km2,sek) år medel medel max max min min Y01 Lummelundaån 0,419 6,3 0,552 8,3 0,271 4,1 16 Y02 Ireån, Ire 1,002 6,5 1,318 8,5 0,684 4,4 16 Y04 Ireån, Tingstäde utlopp 0,134 6,6 0,173 8,5 0,095 4,7 8 Y05 Vägumeån, Vägume 0,184 6,7 0,220 8,0 0,131 4,8 16 Y06 Ireån, Martebo 0,324 6,6 0,417 8,5 0,229 4,7 8 Y07 Gothemsån, Åminne 3,706 7,8 4,780 10,0 2,399 5,0 10 Y08 Gothemsån, Källunge 0,617 7,5 0,801 9,7 0,322 3,9 11 Y09 Gothemsån, Dalhem 2,200 7,6 2,829 9,7 1,137 3,9 16 Y10 Gothemsån, N. Aumunds 0,827 7,9 1,017 9,7 0,623 6,0 8 Y11 Gothemsån, S. Aumunds 1,366 7,8 1,837 10,5 0,883 5,0 10 Y12 Gothemsån, Högbro 1,272 7,8 1,711 10,5 0,823 5,1 10 Y13 Gothemsån, Barlingbo 0,029 6,1 0,038 8,2 0,017 3,7 10 Y14 Västergarnsån, Eskelhem 0,313 4,9 0,431 6,8 0,176 2,8 16 Y15 Västergarnsån, Tofta 0,159 5,0 0,214 6,8 0,102 3,2 8 Y16 Snoderån 1,317 7,5 1,983 11,3 0,828 4,7 16 Y17 Snoderån, Levide 0,212 7,9 0,307 11,4 0,134 5,0 16 Y18 Snoderån, Oxarve 0,541 7,5 0,815 11,3 0,340 4,7 16 Y19 Snoderån, Ringome dike 0,043 7,5 0,064 11,3 0,027 4,7 16 Y20 Snoderån, Lojsta 0,043 8,1 0,062 11,6 0,032 6,0 7 Y21 Närkån, Stånga 0,213 7,2 0,331 11,2 0,134 4,5 16 Y22 Närkån, Lye 0,404 7,2 0,626 11,2 0,253 4,5 16 Y23 Närkån, Garda 0,056 7,2 0,086 11,2 0,035 4,5 16 Y24 Närkån, När 1,258 7,2 1,952 11,2 0,789 4,5 16 Y26 Halorån, Rone 0,188 7,7 0,279 11,4 0,126 5,1 7 Y27 Burgsviksån, Näs 0,133 6,6 0,206 10,3 0,086 4,3 16 Y29 Storsundsån, Vallmyr 0,182 7,3 0,238 9,5 0,137 5,5 16 Y31 Storsundsån, Kyrkebinge 0,018 6,5 0,021 7,6 0,015 5,5 2 Y36 Skarnviksån, Kräklingbo 0,648 7,5 0,990 11,5 0,479 5,5 6 Y37 Skarnviksån, Ala 0,606 7,5 0,926 11,5 0,448 5,5 6 Y38 Västergarnsån, Pavikens inl. 0,912 4,9 1,264 6,8 0,515 2,8 14 Y39 Västergarnsån, Pavikens utl. 0,985 5,1 1,397 7,2 0,536 2,8 14 Y40 Storsundsån, Storsund 0,231 7,7 0,287 9,5 0,174 5,8 5 Y41 Storsundsån, Medebys 0,228 6,8 0,289 8,6 0,169 5,0 5 Y44 Ireån, Stenkyrka 0,078 6,2 0,093 7,4 0,063 5,0 2 Y45 Gothemsån, Hejde 0,061 3,9 0,061 3,9 0,061 3,9 1 PMK2 Gothemsån, Hörsne 2,653 7,6 3,400 9,7 1,400 4,0 17 PMK1 Västergarnsån, Liffedarve 0,504 5,3 0,680 7,1 0,270 2,8 17
17 Markanvändning Markanvändningsstatistik har tagits fram för alla provtagningsstationer utifrån GSD-Gröna kartan, Lantmäteriverket 1998 (dnr. 507-98-4720). Tabell 5 visar de redovisade markslagen och Gröna kartans bakomliggande landtäckestyper.
Tabell 5. Redovisade markslag och Gröna kartans landtäckestyper. Markslag Landtäcketyp Markslag Landtäcketyp Vatten Vatten Öppen mark Annan öppen mark Vatten med osäker Öppen yta utan strandlinje skogskontur Skog Barrblandskog Berg i dagen_block på Lövskog öppen mark Berg i dagen_block i skog Fruktodling Hygge Hyggesmark Bebyggelse Låghusbebyggelse Myr Blåmyr öppen Fritidsbebyggelse Brunmyr öppen Industriområde Sankmark blekvät Blåmyr skogsklädd Brunmyr skogsklädd Åker Åkermark
Sammanslaget för alla undersökta avrinningsområdena (motsvarande halva Gotlands yta) var skog (50%) det dominerande markslaget följt av åker (36%). De andra markslagen var öppen mark (8%), hygge (3%), myr (2%), vatten (1%) och tätort (< 1%).
Jordbruksdominerande vattendrag (vid mynningsstationen) var Lummelundaån (55%), Närk- ån (45%), Burgsviksån (44%) och Halorån (61%). Haloråns avrinningsområde hade tillika störst andel bebyggd mark (1,6%). Delavrinningsområden med dominans av åkermark var Ireån Stenkyrka (65%), Gothemsån N.Aumunds (54%), Gothemsån Barlingbo (76%), Närk- ån Stånga (52%) och Snoderån Ringome dike (64%). Skogsdominerade vattendrag var Vasteån (63%), Hauträsksbäcken (58%), Storsundsån (71%), Gartarveån (58%) och Västergarnsån (54%) samt Skarnviksån (68%). Sjöarna Horsans och Bästeträsks avrinnings- områden dominerades också av skog (75% respektive 63%). Jordbruksandelen för sjöarna var dock mycket liten (≤ 1%)
Gothemsån som har i särklass det största avrinningområdet bestod till lika stora delar av skog (44%) och åker (44%). Det var bara källområdet som mynnar vid Hejde som avvek stort inom huvudavrinningsområdet m.a.p. markanvändningen. Hejdes delavrinningsområde domin- erades av skog (88 %) följt av hygge och myr (7% respektive 5%) och andelen åkermark var försumbar med endast 0,1%.
Relativt myrrika områden med ≥ 5 % myrandel var Martebo (Y06) och Tingstäde utlopp (Y04) i Ireån, Vasteån, Arån, Hejde (Y45) i Gothemsån, Vallmyr (Y29) i Storsundsån och Skarnviksån.
I bilaga 1 presenteras markanvändningen, dels i form av kartor över de olika avrinnings- områdena och dels i en sammanfattande tabell med procentsatser. I figur 3 illustreras markanvändningen med pajdiagram.
18 Lummelundaån Ireån Lummelunda (Y01) Ire (Y02) Tingstäde utlopp (Y04) Stenkyrka (Y44) Martebo (Y06)
Vasteån Horsan Bästeträsk/Arån Hauträsksbäcken Vägumeån Träskmyr (Y30) Kullshage (Y32) (RS1) (RS2 / Y34) Hau träsk (Y34) Vägume (Y05)
Gothemsån Åminne (Y07) Källunge (Y08) Hörsne (PMK2) Dalhem (Y09) Norra Aumunds (Y10) Barlingbo (Y13)
Vatten
Skog Skarnviksån Södra Aumunds (Y11) Högbro (Y12) Hejde (Y45) Kräklingbo (Y36) Ala (Y37) Hygge
Myr
Åker
Öppen mark Gartarveån Storsundsån Bebyggd Gartarve (Y25) Medebys (Y41) Storsund (Y40) Vallmyr (Y29) Kyrkebinge (Y31) mark
Halorån Burgsviksån Närkån Rone (Y26) Näs (Y27) När (Y24) Garda (Y23) Stånga (Y21) Lye (Y22)
Snoderån Snoder (Y16) Levide (Y17) Oxarve (Y18) Ringome dike (Y19) Asa träsk(Y28) Lojsta (Y20)
Västergarnsån Paviken utlopp (Y39) Paviken inlopp (Y38) Liffedarve (PMK1) Eskelhem (Y14) Tofta (Y15) Varbosån, ovanför bifurkation
Figur 3. Markanvändningen i de undersökta avrinningsområdena. Längst till vänster för respektive vattendrag ses mynningstationen.
19 Resultat – vattenkemi Resultaten från de vattenkemiska undersökningarna presenteras dels löpande i texten och dels i figur- och tabellform i bilagor. I bilaga 2 presenteras för varje station i stort sett alla analyserade variabler i form av tidsseriediagram. Statistik över medel-, median-, minimi-, maximivärden och standardavvikelse från hela mätperioden för varje station presenteras i tabellform i bilaga 3. I bilaga 3 presenteras också samma statistiska parametrar men beräknade för högflödesperioden (oktober-april) och torrperioden (maj-september).
Bedömningar av miljötillståndet har i första hand gjorts för perioden 2001-2003 i enlighet med Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag (1999). Bedömningar av miljötillstånd har gjorts med avseende på näringsämnen/eutrofiering, syrgas- tillstånd/syrgastärande ämnen, ljusförhållanden och surhet/försurning
Ljusförhållanden Ljusförhållandena påverkar livsbetingelserna för många vattenlevande organismer. För primärproducenter som vattenväxter och växtplankton har ljusförhållandena en direkt avgörande betydelse. Bedömning av ljusförhållanden i vattendrag baseras på årsmedelvärden av absorbans alternativt vattenfärg samt grumlighet (turbiditet), från provtagningar gjorda 12 gånger under ett år. Grumligheten i vattnet kan också uttryckas som mängden suspenderat material (slamhalt), uttryckt som milligram torr substans per liter (mg TS/l).
Vid högt grundvattenstånd i marken t. ex. i myrar och mossar får det avrinnande vattnet hög humushalt och därmed högre vattenfärg. Uppehållstiden på vattnet påverkar också vattenfärg och grumlighet, dels genom olika processer som resulterar i viss avfärgning av vattnet och dels genom en sedimentation av partiklar. Vatten med långa uppehållstider är i regel klarare och mindre färgade än vatten med korta uppehållstider. Den största källan till sådant material som orsakar grumlighet i vattnet är erosion av omgivande marker men den kan också vara orsakad av transport av uppgrumlat sediment och plankton från uppströms liggande sjöar. Grumligheten hos ett rinnande naturvatten utgörs dock främst av oorganiska partiklar.
Vattenfärg I figur 4 presenteras vattenfärgen (mgPt/l) vid de olika stationerna inom SRK-programmet och de nationella provpunkterna i Gothemsån, Västergarnsån samt i sjöarna Horsan och Bästeträsk, Figuren presenterar data i boxdiagram baserade på hela mätperioden för respektive station. Lägst vattenfärg uppvisade som väntat sjöarna Horsan och Bästeträsk samt Ireån vid Tingstäde träsks utlopp (Y04). Medelvärdena visar på måttligt färgat vatten för merparten av stationerna. Burgsviksån (Y27), Ireån vid Stenkyrka (Y44) och Lummelundaån (Y01) visade sig ha högst vattenfärg, medelvärde > 60 mgPt/l.
Grumlighet Sett över hela mätperioden var grumligheten var generellt låg i vattendragen. Enstaka tillfällen med hög grumlighet kunde dock noteras i många av vattendragen. Den jordbruksdominerade Gothemsån hade generellt sett högst grumlighet. Vid Källunge (Y08) var medelgrumligheten över 7 på FNU-skalan. Vägumeån och Närkån var två andra vattendrag med betydande grumlighet (figur 5). Vid Pavikens inlopp (Y38) i Västergarnsån uppmättes i januari 2003 väldigt hög grumlighet, 157 FNU-enheter och en slamhalt (suspenderat material) på 350 mgTS/l. Vid provtagningstillfället noterades mycket högt flöde orsakad av snösmältning.
20 Vattenfärg (mgPt/l) Turbiditet (FNU) 020 4060 80 100 120 02468101214 Västergarnsån, Tofta X X Västergarnsån, Eskelhem X X Västergarnsån, Pavikens inlopp X X Västergarnsån, Pavikens utlopp X X Snoderån, Lojsta X X Gartarveån, Gartarve X X Snoderån, Ringome dike X X Snoderån, Oxarve X X Snoderån, Levide X X Snoderån X X Burgsviksån, Näs X X Halorån, Rone X X Närkån, Lye X X Närkån, Stånga X X Närkån, Garda X X Närkån, När X X Skarnviksån, Ala X X Skarnviksån, Kräklingbo X X Storsundsån, Vallmyr X X Storsundsån, Storsund X X Storsundsån, Medebys X X Gothemsån, Hejde X X Gothemsån, Högbro X X Gothemsån, Södra Aumunds X X Gothemsån, Barlingbo X X Gothemsån, Norra Aumunds X X Gothemsån, Dalhem X X Gothemsån, Källunge X X Gothemsån, Åminne X X Vägumeån, Vägume X X Vasteån, Kullshage X X Vasteån, Träskmyr X X Ireån, Martebo X X Ireån, Stenkyrka X X Ireån, Tingstäde utlopp X X Ireån, Ire X X Lummelundaån X X 02468101214 Gothemsån, Hörsne X
Västergarnsån, Liffedarve X
Horsan X
Bästeträsk X 020 4060 80 100 120 Figur 4. Vattenfärg och turbiditet (grumlighet) vid SRK- och referensstationerna. Boxplottarna anger 10, 25, 50 (median), 75 och 90 percentiler samt medelvärdet (punkt) för hela provtagningsperioden.
Tillståndsbedömning ljusförhållanden De flesta av vattendragen bedömdes ha måttligt färgat vatten (klass 3) men vid bedömningen av grumlighet hamnade många av dessa i klass 4, betydligt grumligt vatten. Detta gäller framförallt de vattendrag som till stora delar är påverkade av jordbruk. En förklaring kan vara att dessa vattendrag utsätts för rensningar med jämna intervall samt att de löper större risk för erosion p.g.a. kanaliseringar, uträtningar och dikningar. Vattendrag med relativt stor andel humusrika våtmarker hamnade naturligt nog i en bättre tillståndsklass när grumlighet bedömdes jämfört med vattenfärgsbedömning. Referenssjöarna Horsan och Bästeträsk bedömdes ha svagt färgat vatten (klass 2). Tabell 6 visar tillståndsbedömningen med avseende på ljusförhållanden vid alla stationer. Klassgränser för bedömning av tillstånd visas i fakta 1.
Fakta 1. Tillståndsbedömning av ljusförhållanden (vattenfärg och grumlighet) enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket 1999).
TILLSTÅND, vattenfärg /grumlighet Klass Färgtal Grumlighet Benämning (mgPt/l)) (FNU-enheter) 1 Ej eller obetydligt färgat / grumligt vatten ≤ 10 ≤ 0,5 2 Svagt färgat / grumligt vatten 10 – 25 0,5 – 1,0 3 Måttligt färgat / grumligt vatten 25 – 60 1,0 – 2,5 4 Betydligt färgat / grumligt vatten 60 – 100 2,5 – 7,0 5 Starkt färgat / grumligt t vatten > 100 > 7,0
21 Tabell 6. Bedömning av tillstånd med avseende på ljusförhållanden (vattenfärg och grumlighet) vid SRK-stationerna och referensstationerna i Gotlands län. Värdena är baserade på medelvärden från de tre senaste på varandra följande år. Färg Tillstånds- Tillstånds- Kod Stationsnamn Period (mg Pt/l) klass Turbiditet (FNU) klass Y01 Lummelundaån 2001-2003 59 3 3,7 4 Y02 Ireån, Ire 2001-2003 53 3 10,1 5 Y04 Ireån, Tingstäde utlopp 1993-1995 13 2 1,3 3 Y05 Vägumeån, Vägume 2001-2003 39 3 9,0 5 Y06 Ireån, Martebo 1993-1995 63 4 2,5 3 Y07 Gothemsån, Åminne 2001-2003 51 3 8,1 5 Y08 Gothemsån, Källunge 1993-1995 45 3 6,4 4 Y09 Gothemsån, Dalhem 2001-2003 52 3 6,7 4 Y10 Gothemsån, N. Aumunds 1992-1994 38 3 3,8 4 Y11 Gothemsån, S. Aumunds 2001-2003 53 3 5,3 4 Y12 Gothemsån, Högbro 2001-2003 54 3 5,5 4 Y13 Gothemsån, Barlingbo 1992-1994 23 2 2,5 3 Y14 Västergarnsån, Eskelhem 2001-2003 48 3 3,6 4 Y15 Västergarnsån, Tofta 1992-1994 35 3 1,2 3 Y16 Snoderån 2001-2003 52 3 6,7 4 Y17 Snoderån, Levide 2001-2003 48 3 1,8 3 Y18 Snoderån, Oxarve 2001-2003 51 3 6,5 4 Y19 Snoderån, Ringome dike 2001-2003 60 3 3,8 4 Y20 Snoderån, Lojsta 1992-1994 32 3 1,3 3 Y21 Närkån, Stånga 2001-2003 63 4 3,1 4 Y22 Närkån, Lye 2001-2003 52 3 2,3 3 Y23 Närkån, Garda 2001-2003 53 3 5,6 4 Y24 Närkån, När 2001-2003 61 4 3,2 4 Y25 Gartarveån, Gartarve 1991-1993 59 3 2,4 3 Y26 Halorån, Rone 1992-1994 55 3 1,8 3 Y27 Burgsviksån, Näs 2001-2003 67 4 3,0 4 Y28 Snoderån, Asa träsk 1988-1989 23 3 1,6 3 Y29 Storsundsån, Vallmyr 2001-2003 61 4 1,1 3 Y30 Vasteån, Träskmyr 1992-1994 44 3 0,6 2 Y31 Storsundsån, Kyrkebinge 1988-1989 35 3 1,0 2 Y32 Vasteån, Kullshage 1992-1994 42 3 0,8 2 Y33 Arån, Bästeträsk 1988-1989 9 1 0,9 2 Y34 Hauträsksbäcken, Hau träsk 1988-1989 13 2 0,8 2 Y36 Skarnviksån, Kräklingbo 1992-1994 52 3 0,6 2 Y37 Skarnviksån, Ala 1992-1994 50 3 1,1 3 Y38 Västergarnsån, Pavikens inl. 2001-2003 46 3 10,6 5 Y39 Västergarnsån, Pavikens utl. 2001-2003 50 3 4,3 4 Y40 Storsundsån, Storsund 1992-1994 52 3 0,5 1 Y41 Storsundsån, Medebys 1992-1994 51 3 0,4 1 Y44 Ireån, Stenkyrka 1993-1994 75 4 1,4 3 Y45 Gothemsån, Hejde 1994-1996 46 3 1,2 3 PMK1 Västergarnsån, Liffedarve 2001-2003 42 3 PMK2 Gothemsån, Hörsne 2001-2003 54 3 RS1 Horsan 2001-2003 13 2 RS2 Bästeträsk 2001-2003 13 2
22 Syrgastillstånd och syrgastärande ämnen Tillgången på syrgas i vattnet är av vital betydelse för flertalet organismer. Syrgastillståndet i vattendrag och sjöar varierar beroende på produktionsförhållanden och belastningen av organiskt material. Den organiska belastningen utgörs främst av naturliga humusämnen från omgivande mark samt mänsklig tillförsel av syrgastärande ämnen. Genom att mäta halten av organiska ämnen i vattnet erhålls väsentlig information om risken med att låga syrgashalter kan uppträda. Vid SRK-stationerna mäts halten organiskt material som kemisk syreför- brukning (CODMn) och vid referensstationerna som total organiskt kol (TOC).
Flertalet av de undersökta stationerna uppvisade höga medelhalter av organiskt material. För många av dessa utgörs det organiska materialet troligtvis av humusämnen från skogs- och myrmark. I andra fall kan de höga halterna vara orsakad mänsklig tillförsel, exempelvis i Ringome dike (Y19) i Snoderån och i Burgsviksån (Y27). Att Lojsta hade så låga halter trots den stora andelen skogsmark i avrinningsområdet kan troligen förklaras med att ”pärlbandet” med de djupa ”Lojstasjöarna” fungerar som klarningsbassänger. Medelvärden och percentiler av CODMn för SRK-stationerna respektive TOC för referensstationerna visas i figur 6.
CODMn (mg/l) 0 3 6 9 12 15 18 21 24 Västergarnsån, Tofta X Västergarnsån, Eskelhem X Västergarnsån, Pavikens inlopp X Västergarnsån, Pavikens utlopp X Snoderån, Lojsta X Gartarveån, Gartarve X Snoderån, Ringome dike X Snoderån, Oxarve X Snoderån, Levide X Snoderån X Burgsviksån, Näs X Halorån, Rone X Närkån, Lye X Närkån, Stånga X Närkån, Garda X Närkån, När X Skarnviksån, Ala X Skarnviksån, Kräklingbo X Storsundsån, Vallmyr X Storsundsån, Storsund X Storsundsån, Medebys X Gothemsån, Hejde X Gothemsån, Högbro X Gothemsån, Södra Aumunds X Gothemsån, Barlingbo X Gothemsån, Norra Aumunds X Gothemsån, Dalhem X Gothemsån, Källunge X Gothemsån, Åminne X Vägumeån, Vägume X Vasteån, Kullshage X Vasteån, Träskmyr X Ireån, Martebo X Ireån, Stenkyrka X Ireån, Tingstäde utlopp X Ireån, Ire X Lummelundaån X 0 3 6 9 12 15 18 21 24 TOC (mg/l) Gothemsån, Hörsne X Västergarnsån, Liffedarve X Horsan X
Bästeträsk X 0 3 6 9 12 15 18 21 24
Figur 6. COD(Mn) respektive TOC vid SRK- och referensstationerna. Boxplottarna anger 10, 25, 50 (median), 75 och 90 percentiler samt medelvärdet (punkt) för hela provtagningsperioden.
23 Tillståndsbedömning syrgastärande ämnen Tabell 7 visar tillståndsbedömningen vad gäller syretärande ämnen vid alla stationer. Medel- halterna av organiskt material var i många vattendrag höga (klass 4 enl. NV´s bedömnings- grunder). Den högsta medelhalten uppmättes i Ireån vid Stenkyrka (17,6 mg/l). Mycket höga medelhalter (> 16 mg/l, klass 5) noterades också i Burgsviksån och Lummelundaån. Bäst tillstånds (klass 2) noterades för Barlingbo (Y13) i Gothemsån och Lojsta (Y20) i Snoderån.
Tillståndet bedöms enligt följande klasser (mgCODMn/l eller mgTOC/l): klass 1 (≤ 4 mg/l) mycket låg halt, klass 2 (4-8 mg/l) låg halt, klass 3 (8-12 mg/l) måttlig hög halt, klass 4 (12- 16 mg/l) hög halt, klass 5 (> 16 mg/l) mycket hög halt.
Tabell 7. Bedömning av tillstånd med avseende på kemisk syreförbrukning vid SRK-stationerna och referensstationerna i Gotlands län. Värdena är baserade på medelvärde från de tre senaste på varandra följande år. CODMn Tillstånds- CODMn Tillstånds- Kod Stationsnamn Period (mg/l) klass Kod Stationsnamn Period (mg/l) klass Y01 Lummelundaån 2001-2003 15 4 Y25 Gartarveån, Gartarve 1991-1993 15 4 Y02 Ireån, Ire 2001-2003 13 4 Y26 Halorån, Rone 1992-1994 15 4 Y04 Ireån, Tingstäde Y27 Burgsviksån, Näs utlopp 1993-1995 9 3 2001-2003 17 5 Y05 Vägumeån, Y28 Snoderån, Asa träsk Vägume 2001-2003 9 3 1988-1989 9 3 Y06 Ireån, Martebo 1993-1995 16 5 Y29 Storsundsån, Vallmyr 2001-2003 16 4 Y07 Gothemsån, Y30 Vasteån, Träskmyr Åminne 2001-2003 13 4 1992-1994 11 3 Y08 Gothemsån, Y31 Storsundsån, Källunge 1993-1995 11 3 Kyrkebinge 1988-1989 10 3 Y09 Gothemsån, Y32 Vasteån, Dalhem 2001-2003 12 3 Kullshage 1992-1994 11 3 Y10 Gothemsån, Y33 Arån, N. Aumunds 1992-1994 9 3 Bästeträsk 1988-1989 8 3 Y11 Gothemsån, Y34 Hauträsksbäcken, S. Aumunds 2001-2003 13 4 Hau träsk 1988-1989 12 4 Y12 Gothemsån, Y36 Skarnviksån, Kräklingbo Högbro 2001-2003 13 4 1992-1994 13 4 Y13 Gothemsån, Y37 Skarnviksån, Barlingbo 1996-1998 6* 2 Ala 1992-1994 12 3 Y14 Västergarnsån, Y38 Västergarnsån, Eskelhem 2001-2003 12 3 Pavikens inlopp 2001-2003 11 3 Y15 Västergarnsån, Y39 Västergarnsån, Tofta 1992-1994 9 3 Pavikens utlopp 2001-2003 13 4 Y40 Storsundsån, Storsund Y16 Snoderån 2001-2003 13 4 1992-1994 13 4 Y17 Snoderån, Levide 2001-2003 12 4 Y41 Storsundsån, Medebys 1992-1994 15 4 Y18 Snoderån, Oxarve Y44 Ireån, 2001-2003 13 4 Stenkyrka 1993-1994 18 5 Y19 Snoderån, Y45 Gothemsån, Hejde Ringome dike 2001-2003 17 5 1994-1996 12 3 Y20 Snoderån, Lojsta PMK1 Västergarnsån, 1992-1994 8 2 Liffedarve 2001-2003 10* 3 Y21 Närkån, Stånga 2001-2003 16 4 PMK2 Gothemsån, Hörsne 2001-2003 12* 3 Y22 Närkån, Lye 2001-2003 13 4 RS1 Horsan 2001-2003 12* 4 Y23 Närkån, Garda 2001-2003 12 4 RS2 Bästeträsk 2001-2003 11* 3 Y24 Närkån, När 2001-2003 15 4 * TOC-halt
24 Surhet / försurning Surheten i vattnet är av stor betydelse för alla vattenlevande växter och djur genom att den påverkar balansen mellan organismernas inre miljö och omgivningen och därmed en rad viktiga omsättningsprocesser. Graden av surhet påverkar lösligheten av metaller och i vilken kemisk form dessa uppträder. Därför har surhetsgraden (pH) också en indirekt betydelse på organismerna. De flesta vatten har ett förråd av vätekarbonatjoner (HCO3-) vilket medför att vattnet har en viss förmåga att neutralisera sura komponenter, vanligen vätejoner (H+), s.k. buffertkapacitet eller alkalinitet. Surheten kan variera kraftigt i framförallt näringsrika vatten med hög primärproduktion, med förhöjda pH-värden under perioder med hög produktion och lägre pH-värden när nedbrytningsprocesser dominerar. I figur 7 presenteras surhetsgraden och buffertkapaciteten/alkaliniteten vid de olika stationerna inom SRK-programmet samt de nationella provpunkterna i Gothemsån, Väster- garnsån, Horsan och Bästeträsk, Figuren presenterar data i boxdiagram baserade på hela undersökningssperioden för respektive station. Samtliga provtagningsstationer uppvisar höga pH-värden och mycket god buffertkapacitet. Medianvärdena för pH varierade mellan 7,7 (Ireån Stenkyrka Y44) och 8,3 (Arån Y33). Medianerna för alkaliniteten varierade mellan 2,1 (Bästeträsk) och 6,0 (Halorån). Att sjöstationerna och utloppet från Tingstäde träsk (Y04) uppvisar lägre alkalinitet beror på att sjöarna har ett lägre innehåll av lösta joner. Endast vid ett tillfälle under hela mätperioden uppmättes ett pH-värde understigande 7. I Gothemsån vid Högbro (Y12) i augusti 1990 uppmättes då pH till 6,95. Vid tillståndsklassningen hamnade alla stationer i tillståndsklass 1 gällande både pH och alkalinitet d.v.s. nära neutralt och mycket god buffertkapacitet. pH Alkalinitet (mekv/l) 7 7,2 7,4 7,6 7,8 8 8,2 8,4 8,6 8,8 9 01234567 Västergarnsån, Tofta X X Västergarnsån, Eskelhem X X Västergarnsån, Pavikens inlopp X X Västergarnsån, Pavikens utlopp X X Snoderån, Lojsta X X Gartarveån, Gartarve X X Snoderån, Ringome dike X X Snoderån, Oxarve X X Snoderån, Levide X X Snoderån X X Burgsviksån, Näs X X Halorån, Rone X X Närkån, Lye X X Närkån, Stånga X X Närkån, Garda X X Närkån, När X X Skarnviksån, Ala X X Skarnviksån, Kräklingbo X X Storsundsån, Vallmyr X X Storsundsån, Storsund X X Storsundsån, Medebys X X Gothemsån, Hejde X X Gothemsån, Högbro X X Gothemsån, Södra Aumunds X X Gothemsån, Barlingbo X X Gothemsån, Norra Aumunds X X Gothemsån, Dalhem X X Gothemsån, Källunge X X Gothemsån, Åminne X X Vägumeån, Vägume X X Vasteån, Kullshage X X Vasteån, Träskmyr X X Ireån, Martebo X X Ireån, Stenkyrka X X Ireån, Tingstäde utlopp X X Ireån, Ire X X Lummelundaån X X 7 7,2 7,4 7,6 7,8 8 8,2 8,4 8,6 8,8 9 01234567
Gothemsån, Hörsne X X Västergarnsån, Liffedarve X X Horsan X X Bästeträsk X X 7 7,2 7,4 7,6 7,8 8 8,2 8,4 8,6 8,8 9 01234567 Figur 7. pH och alkalinitet vid SRK- och referensstationerna. Boxplottarna anger 10, 25, 50 (median), 75 och 90 percentiler samt medelvärdet (punkt) för hela provtagningsperioden.
25 Näringsämnen De växtnäringsämnen som reglerar produktionen i sötvatten är i de flesta fall fosfor (P) och i ett mindre antal fall kväve (N). Näringstillståndet i sjöar bedöms därför i första hand utifrån halterna av totalfosfor men också totalkvävehalten. Även fosfor/kvävekvoten kan utnyttjas vid en bedömning. För bedömning av vattendrag utnyttjas den arealspecifika förlusten av fosfor respektive kväve. Transporter och arealförluster av växtnäringsämnen är av stor betydelse för belastningen på sjöar och havsområden. Näringsämnen tillförs det tillrinnande vattnet genom dess väg i marken, via deposition och olika utsläppskällor (punkt- eller diffusa utsläppskällor). Depositionen av kväve är mer betydande än fosfordepositionen (Löfgren. & Olsson 1990). Diffusa utsläpp är läckage vid olika typer av markanvändning, där jordbruksmarken genererar störst utsläpp. Direkta utsläpp sker från reningsverk, industrier och enskilda avlopp samt genom dagvatten. Fosfor kan under speciella förhållanden (vid syrgasbrist i bottenvattnet) frigöras från sjöars sediment, s.k. intern belastning (Jansson & Broberg 1981)
Fosforhalter Fosforhalterna varierade mycket mellan vattendragen och de olika provtagningsstationerna. Medelvärdena av totalfosfor varierade mellan 10 – 507 µg/l och medianvärdena varierade mellan 6 – 270 µg/l. De flesta stationerna uppvisade höga medelhalter av totalfosfor. Endast i vattendrag med mycket skogsmark inom avrinningsområdet var halterna måttliga eller låga (< 25 µg P/l). Extremt höga fosforhalter (medelkoncentrationer > 100 µgP/l) påvisades i Lummelundaån, Gothemsåns avrinningsområde (Norra Aumunds Y10 och Källunge Y08), stora delar av Närkåns avrinningsområde, Halorån och Burgsviksån samt i Snoderåns avrinningsområde (Ringome dike Y19 och Oxarve Y18). I Burgsviksåns avrinningsområde ligger Havdhems avloppsreningsverk som tidigare har släppt ut betydande mängder av både kväve och fosfor.
Den högsta medelhalten av totalfosfor uppmättes i Närkån vid Stånga (Y21), 507 µg P/l. Övriga stationer i Närkåns dräneringsområde hade mycket lägre fosforhalter (medelhalter i intervallet 61-179 µg P/l). Absolut högsta totalfosforhalt uppmättes i Burgsviksån vid Näs (Y27). Där uppmättes i augusti 1990 en totalfosforkoncentration så hög som 4300 µg P/l men medelkoncentrationen för Burgsviksån var trots flera episoder med nästan lika höga halter något lägre (438 µg P/l) än i Närkån vid Stånga. Tabell 8 visar stationer med medel- koncentrationer av totalfosfor på över 100 µg/l.
Tabell 8. Stationer med medelhalter av totalfosfor på över 100 µg/l. Beräknat på hela mätperioden. Kod Stationsnamn Tot-P (µg/l) Antal prov Y21 Närkån, Stånga 507 131 Y27 Burgsviksån, Näs 438 133 Y28 Snoderån, Asa träsk 358 3 Y26 Halorån, Rone 213 57 Y24 Närkån, När 179 137 Y19 Snoderån, Ringome dike 150 122 Y18 Snoderån, Oxarve 113 130 Y01 Lummelundaån 111 136 Y10 Gothemsån, Norra Aumunds 110 54 Y23 Närkån, Garda 109 131 Y08 Gothemsån, Källunge 102 57
26 I figur 8 presenteras halter av totalfosfor och fosfatfosfor vid SRK- och referensstationerna från hela provtagningsperioden i form av boxdiagram. I bilaga 3 visas statistik över fosfor- koncentrationerna som medel- median-, minimi och maximivärden och standardavvikelsen för hela perioden samt uppdelad på perioder med hög (oktober – april) respektive låg avrinning (maj – september). Tot-P (µg/l) PO4-P (µg/l) 0 100 200 300 400 500 600 0 100 200 300 400 500 600 Västergarnsån, Tofta X X Västergarnsån, Eskelhem X X Västergarnsån, Pavikens inlopp X X Västergarnsån, Pavikens utlopp X X Snoderån, Lojsta X X Gartarveån, Gartarve X X Snoderån, Ringome dike X X Snoderån, Oxarve X X Snoderån, Levide X X Snoderån X X Burgsviksån, Näs X 868 X 824 Halorån, Rone X X Närkån, Lye X X Närkån, Stånga X 1298 X 1216 Närkån, Garda X X Närkån, När X X Skarnviksån, Ala X X Skarnviksån, Kräklingbo X X Storsundsån, Vallmyr X X Storsundsån, Storsund X X Storsundsån, Medebys X X Gothemsån, Hejde X X Gothemsån, Högbro X X Gothemsån, Södra Aumunds X X Gothemsån, Barlingbo X X Gothemsån, Norra Aumunds X X Gothemsån, Dalhem X X Gothemsån, Källunge X X Gothemsån, Åminne X X Vägumeån, Vägume X X Vasteån, Kullshage X X Vasteån, Träskmyr X X Ireån, Martebo X X Ireån, Stenkyrka X X Ireån, Tingstäde utlopp X X Ireån, Ire X X Lummelundaån X X 0 100 200 300 400 500 600 0 100 200 300 400 500 600 Gothemsån, Hörsne X X Västergarnsån, Liffedarve X X Horsan X X Bästeträsk X X 0 100 200 300 400 500 600 0 100 200 300 400 500 600 Figur 8. Totalfosfor och fosfatfosfor vid SRK- och referensstationerna. Boxplottarna anger 10, 25, 50 (median), 75 och 90 percentiler samt medelvärdet (punkt) för hela provtagningsperioden.
Kvävehalter Liksom fosforhalterna varierade också kvävehalterna mellan vattendragen och de olika provtagningsstationerna. Ingen station uppvisade låga medelhalter av totalkväve (<300 µgN/l). Däremot hade de flesta vattendragen mycket höga medelkoncentrationer av total- kväve (över 1500 µg/l). Medelvärdena av totalkväve varierade mellan 450 – 9100 µg/l och medianvärdena varierade mellan 435 – 9285 µg/l. Ringome dike (Y19) i Snoderån, Barlingbo (Y13) och Norra Aumunds i Gothemsån, Stenkyrka (Y44) i Ireån, Stånga (Y21) i Närkån samt Halorån och Lummelundaån uppvisade alla extremt höga medelkoncentrationer av totalkväve (över 5 mg/l). I dessa områden är dominansen av jordbruksmark stor. De lägsta medelhalterna påvisades i de vattendrag vilkas avrinningsområden domineras av skog t.ex. Storsundsån, Skarnviksån och Vasteån samt avrinningsområdet Hejde (Y45) i Gothemsån och Tingstäde utlopp (Y04) i Ireån. Tabell 9 visar stationer med medelkoncentrationer av totalkväve på över 4000 µg/l.
Totalkvävet utgörs till stor del av nitratkväve, därför uppvisar nitratkvävet samma mönster stationerna emellan som totalkvävet. I figur 9 presenteras halter av totalkväve och nitratkväve vid SRK- och referensstationerna från hela provtagningsperioden i form av boxdiagram.
27 Tabell 9. Stationer med medelhalter av totalkväve på över 4000 µg/l. Beräknat på hela mätperioden. Kod Stationsnamn Tot-N (µg/l) Antal prov Y19 Snoderån, Ringome dike 9100 122 Y44 Ireån, Stenkyrka 7928 13 Y13 Gothemsån, Barlingbo 7218 145 Y01 Lummelundaån 5740 136 Y26 Halorån, Rone 5727 57 Y10 Gothemsån, Norra Aumunds 5451 54 Y21 Närkån, Stånga 5387 131 Y08 Gothemsån, Källunge 4975 57 Y06 Ireån, Martebo 4398 56 Y16 Snoderån 4379 135 Y27 Burgsviksån, Näs 4336 133 Y07 Gothemsån, Västerbjärs 4086 139
I bilaga 3 visas statistik över koncentrationerna för de olika kvävefraktionerna som medel- median-, minimi och maximivärden samt standardavvikelsen för hela perioden samt uppdelad på perioder med hög (oktober – april) respektive låg avrinning (maj – september).
De högsta medelkoncentrationerna av ammoniumkväve (> 100 µg/l) förekom i Närkån, Ireån, Vägumeån och i Snoderån vid Ringome dike (Y19), se figur 10. Vid Ringome dike uppmättes vissa dagar (framförallt vid provtagningar i februari-mars) extremt höga ammoniumhalter, som högst 11 mg/l. µ µ Tot-N ( g/l) NO3-N ( g/l) 0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 16000 0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 16000 Västergarnsån, Tofta X X Västergarnsån, Eskelhem X X Västergarnsån, Pavikens inlopp X X Västergarnsån, Pavikens utlopp X X Snoderån, Lojsta X X Gartarveån, Gartarve X X Snoderån, Ringome dike X X Snoderån, Oxarve X X Snoderån, Levide X X Snoderån X X Burgsviksån, Näs X X Halorån, Rone X X Närkån, Lye X X Närkån, Stånga X X Närkån, Garda X X Närkån, När X X Skarnviksån, Ala X X Skarnviksån, Kräklingbo X X Storsundsån, Vallmyr X X Storsundsån, Storsund X X Storsundsån, Medebys X X Gothemsån, Hejde X X Gothemsån, Högbro X X Gothemsån, Södra Aumunds X X Gothemsån, Barlingbo X X Gothemsån, Norra Aumunds X X Gothemsån, Dalhem X X Gothemsån, Källunge X X Gothemsån, Åminne X X Vägumeån, Vägume X X Vasteån, Kullshage X X Vasteån, Träskmyr X X Ireån, Martebo X X Ireån, Stenkyrka X X Ireån, Tingstäde utlopp X X Ireån, Ire X X Lummelundaån X X
Gothemsån, Hörsne X X Västergarnsån, Liffedarve X X Horsan X X Bästeträsk X X 0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 16000 0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 16000 Figur 9. Totalkväve och nitratkväve vid SRK- och referensstationerna. Boxplottarna anger 10, 25, 50 (median), 75 och 90 percentiler samt medelvärdet (punkt) för hela provtagningsperioden.
28 µ NH4-N ( g/l) 0 100 200 300 400 500 600 Västergarnsån, Tofta X Västergarnsån, Eskelhem X Västergarnsån, Pavikens inlopp X Västergarnsån, Pavikens utlopp X Snoderån, Lojsta X Gartarveån, Gartarve X Snoderån, Ringome dike X 981 Snoderån, Oxarve X Snoderån, Levide X Snoderån X Burgsviksån, Näs X Halorån, Rone X Närkån, Lye X Närkån, Stånga X Närkån, Garda X Närkån, När X Skarnviksån, Ala X Skarnviksån, Kräklingbo X Storsundsån, Vallmyr X Storsundsån, Storsund X Storsundsån, Medebys X Gothemsån, Hejde X Gothemsån, Högbro X Gothemsån, Södra Aumunds X Gothemsån, Barlingbo X Gothemsån, Norra Aumunds X Gothemsån, Dalhem X Gothemsån, Källunge X Gothemsån, Åminne X Vägumeån, Vägume X Vasteån, Kullshage X Vasteån, Träskmyr X Ireån, Martebo X Figur 10. Ammoniumkväve vid SRK- Ireån, Stenkyrka X Ireån, Tingstäde utlopp X 712 och referensstationerna. Boxplottarna Ireån, Ire X Lummelundaån X anger 10, 25, 50 (median), 75 och 90 0 100 200 300 400 500 600 percentiler samt medelvärdet (punkt) Gothemsån, Hörsne X för hela provtagningsperioden Västergarnsån, Liffedarve X . Horsan X Bästeträsk X 0 100 200 300 400 500 600
Transporter av kväve och fosfor Ämnestransporter har beräknat genom att dygnsvis vattenföring (uppmätt eller beräknad) baserad på veckomedelvärden multiplicerats med motsvarande koncentrationer erhållna genom linjär interpolering mellan närmast uppmätta koncentrationer. Dygnstransporterna har sedan summerats månadsvis och årsvis. Har tidsperioden mellan närmast uppmätta koncentrationer varit längre än 120 dagar har ingen månadstransport beräknats och om glappet varit större än 365 dagar har ingen årstransport räknats fram.
Årlig transport till havet har uppskattats för hela Gotland (huvudön) genom att summera: 1. Medeltransporterna (i regel från perioden 2001-2003) för undersökta mynningsstationer, (ca 1500 ton N/år och ca 30 ton P/år) 2. Transporten för Gartarveån (4 ton N resp. 0,1 ton P/år), vilken har beräknats från medelhalter och specifik avrinning på 7,5 l/km2,sek (specifik avrinning från Skarnviksån med likartad markanvändning) 3. Övriga Gotland (ca 1000 ton N och ca 30 ton P/år), utifrån medelhalter från undersökta stationer och specifik avrinning på 6,9 l/km2,sek (medel alla q-stationer)
Enligt beräkningar uppskattas för hela Gotland den årliga transporten till havet via vatten- dragen till cirka 2500 ton kväve respektive 60 ton fosfor. Utöver detta tillkommer belastning från punkutsläpp direkt till havet, framförallt från några större reningsverk. Visby avloppsreningsverk som är Gotlands största med havet som direkt recipient släppte år 2003 ut 67 ton kväve och 0,5 ton fosfor.
29 I särklass transporteras störst mängder av både kväve och fosfor i Gotlands största vattendrag Gothemsån (560 ton N/år respektive 9 ton P/år). Kvävemängden är mer än den dubbla jämfört med något annat gotländskt vattendrag. Snoderån (234 ton N/år), Närkån (175 ton N/år) och Ireån (127 ton N/år) transporterar också betydande mängder av kväve. Betydande fosfortransporter förekom också i Närkån (7 ton P/år). Även Snoderån (P ton P/år) och Ireån (2 ton P/år) samt Västergarnsån (2 ton P/år) uppvisade höga fosfortransporter.
I tabell 10 visas kvävetransporter för undersökta vattendrag med tillgängliga vattenföringsdata. Transporterna presenteras som medelvärden för den senaste treårsperioden (2001-2003) och för hela mätperioden, vilket inkluderar de vattendrag där provtagningarna avslutats. I tabell 11 presenteras på samma sätt fosfortransporterna.
I bilaga 4 redovisas beräknade årstransporter av totalkväve och totalfosfor, ammoniumkväve, nitratkväve och fosfatfosfor samt suspenderat material.
Tabell 10. Årstransport av totalkväve (ton) och vattenföring (m3/s) vid de undersökta vattendragsstationerna. Medelvärden för perioden 2001-2003 samt för hela mätperioden. Årsmedel 2001-2003 Årsmedel hela perioden N- Vattenföring N-transport Vattenföring År Stations- transport m3/s ton/år m3/s Stationsnamn kod ton/år Lummelundaån Y01 87,7 0,418 99,6 0,419 1988-2003 Ireån, Ire Y02 126,9 0,998 122,7 1,002 1988-2003 Ireån, Tingstäde utlopp Y04 5,2 0,134 1988-1995 Ireån, Stenkyrka Y44 19,5 0,078 1993-1994 Ireån, Martebo Y06 52,7 0,324 1988-1995 Vägumeån, Vägume Y05 27,8 0,201 22,1 0,184 1988-2003 Gothemsån, Åminne Y07 562,4 3,386 617,5 3,706 1994-2003 Gothemsån, Källunge Y08 124,6 0,617 1988-1998 Gothemsån, Hörsne PMK2 469,3 2,533 464,0 2,653 1987-2003 Gothemsån, Dalhem Y09 346,4 2,193 339,7 2,200 1988-2003 Gothemsån, N. Aumunds Y10 155,6 0,827 1988-1995 Gothemsån, S. Aumunds Y11 175,3 1,216 184,0 1,366 1994-2003 Gothemsån, Högbro Y12 145,2 1,132 158,2 1,272 1994-2003 Gothemsån, Barlingbo Y13 8,7 0,029 1988-1998 Gothemsån, Hejde Y45 0,8 0,061 1996 Storsundsån, Medebys Y41 8,0 0,228 1990-1994 Storsundsån, Storsund Y40 10,1 0,231 1990-1994 Storsundsån, Vallmyr Y29 4,1 0,184 4,0 0,182 1988-2003 Storsundsån, Kyrkebinge Y31 1,2 0,018 1988-1989 Skarnviksån, Kräklingbo Y36 23,1 0,648 1989-1995 Skarnviksån, Ala Y37 26,5 0,606 1989-1995 Närkån, När Y24 175,5 1,232 174,1 1,258 1988-2003 Närkån, Garda Y23 6,0 0,054 6,5 0,056 1988-2003 Närkån, Stånga Y21 42,0 0,209 42,3 0,213 1988-2003 Närkån, Lye Y22 42,5 0,395 37,0 0,404 1988-2003 Halorån, Rone Y26 39,3 0,188 1988-1994 Burgsviksån, Näs Y27 24,0 0,141 22,7 0,133 1988-2003 Snoderån Y16 234,4 1,272 232,1 1,317 1988-2003 Snoderån, Levide Y17 14,1 0,203 14,3 0,212 1988-2003 Snoderån, Oxarve Y18 82,6 0,523 79,2 0,541 1988-2003 Snoderån, Ringome dike Y19 12,7 0,041 14,6 0,043 1988-2003 Snoderån, Lojsta Y20 2,9 0,043 1988-1995 Västergarnsån, Pavikens utl. Y39 144,4 0,962 135,4 0,985 1990-2003 Västergarnsån, Pavikens inl. Y38 144,8 0,927 137,8 0,912 1990-2003 Västergarnsån, Liffedarve PMK1 48,9 0,460 54,8 0,504 1987-2003 Västergarnsån, Eskelhem Y14 36,5 0,316 34,8 0,313 1988-2003 Västergarnsån, Tofta Y15 16,4 0,159 1988-1995
30 Tabell 11. Årstransport av totalfosfor (ton) och vattenföring (m3/s) vid de undersökta vattendragsstationerna. Medelvärden för perioden 2001-2003 samt för hela mätperioden. Årsmedel 2001-2003 Årsmedel hela perioden Stations- P-transport Vattenföring P-transport Vattenföring År Stationsnamn kod ton/år m3/s ton/år m3/s Lummelundaån Y01 1,4 0,418 1,6 0,419 1988-2003 Ireån, Ire Y02 2,3 0,998 1,6 1,002 1988-2003 Ireån, Tingstäde utlopp Y04 0,1 0,134 1988-1995 Ireån, Martebo Y06 1,0 0,324 1988-1995 Ireån, Stenkyrka Y44 0,1 0,078 1993-1994 Vägumeån, Vägume Y05 0,5 0,201 0,5 0,184 1988-2003 Gothemsån, Åminne Y07 8,8 3,386 9,3 3,706 1994-2003 Gothemsån, Källunge Y08 2,2 0,617 1988-1998 Gothemsån, Hörsne PMK2 6,1 2,533 7,7 2,653 1987-2003 Gothemsån, Dalhem Y09 5,1 2,193 5,3 2,200 1988-2003 Gothemsån, N. Aumunds Y10 2,9 0,827 1988-1995 Gothemsån, S. Aumunds Y11 2,6 1,216 2,8 1,366 1994-2003 Gothemsån, Högbro Y12 2,2 1,132 2,4 1,272 1994-2003 Gothemsån, Barlingbo Y13 0,1 0,029 1988-1998 Gothemsån, Hejde Y45 0,0 0,061 1996 Storsundsån, Medebys Y41 0,1 0,228 1990-1994 Storsundsån, Storsund Y40 0,1 0,231 1990-1994 Storsundsån, Vallmyr Y29 0,0 0,184 0,1 0,182 1988-2003 Storsundsån, Kyrkebinge Y31 0,0 0,018 1988-1989 Skarnviksån, Kräklingbo Y36 0,3 0,648 1989-1995 Skarnviksån, Ala Y37 0,5 0,606 1989-1995 Närkån, När Y24 6,9 1,232 6,1 1,258 1988-2003 Närkån, Garda Y23 0,1 0,054 0,2 0,056 1988-2003 Närkån, Stånga Y21 2,3 0,209 2,1 0,213 1988-2003 Närkån, Lye Y22 0,9 0,395 0,7 0,404 1988-2003 Halorån, Rone Y26 0,9 0,188 1988-1994 Burgsviksån, Näs Y27 0,8 0,141 1,0 0,133 1988-2003 Snoderån Y16 4,0 1,272 4,1 1,317 1988-2003 Snoderån, Levide Y17 0,2 0,203 0,3 0,212 1988-2003 Snoderån, Oxarve Y18 2,2 0,523 2,0 0,541 1988-2003 Snoderån, Ringome dike Y19 0,2 0,041 0,2 0,043 1988-2003 Snoderån, Lojsta Y20 0,1 0,043 1988-1995 Västergarnsån, Pavikens utl. Y39 2,2 0,962 2,3 0,985 1990-2003 Västergarnsån, Pavikens inl. Y38 3,0 0,927 2,3 0,912 1990-2003 Västergarnsån, Liffedarve PMK1 1,0 0,460 1,2 0,504 1987-2003 Västergarnsån, Eskelhem Y14 0,8 0,316 0,7 0,313 1988-2003 Västergarnsån, Tofta Y15 0,3 0,159 1988-1995
31 Tillståndsbedömning av kväve och fosfor
Arealspecifika förluster av kväve och fosfor i olika avrinningsområden För bedömning av kväve- och fosfortillstånd i vattendrag utnyttjas den arealspecifika förlusten av kväve och fosfor uttryckt som kg per hektar och år, enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag 1999. Detta medger en bedömning som är oberoende av avrinningsområdets storlek. För bedömning i sjöar används istället uppmätta halter av kväve och fosfor samt kvoten mellan dessa. Tillståndsbedömningen av kväve och fosfor i vattendrag bör baseras på mätningar av halter 12 gånger per år under tre år samt uppmätt eller beräknad dygnsvattenföring. Genom linjär interpolering av koncentrationer framräknas dygnstransporter vilka summeras årsvis och ger arealspecifika förluster efter division med avrinningsområdets areal. Förlusterna inkluderar tillförsel från alla källor uppströms mätpunkten.
För de löpande stationerna har beräkningarna av arealförluster gjorts på medeltransporten under perioden 2001-2003 (tabell 12 och 13), i enlighet med Naturvårdsverkets bedömnings- grunder för sjöar och vattendrag, 1999. Tillståndsbedömningarna kan vara något osäkra eftersom beräkningarna baseras på haltmätningar gjorda 5 – 10 gånger per år
Närsaltsförluster har också beräknats för de nedlagda stationerna, men med medeltransporten för hela mätperioden som underlag. Bedömningarna för dessa stationer visar således hur tillståndet var under den tiden mätningar utfördes fram till dess de upphörde. För stationerna Hejde (Y45) i Gothemsån och Stenkyrka (Y44) i Ireån var mätperiodens längd endast ett respektive två år. Nedlagda stationer symboliseras med svarta punkter på kartorna som visar arealspecifika förluster för kväve och fosfor. Klassgränser för bedömning av tillstånd med avseende på totalkväve och totalfosfor visas i fakta 2.
Vid tillståndbedömningen med avseende på näringsämnen (totalväve och totalfosfor) hamnade de flesta vattendragsstationer i de två sämsta tillståndklasserna (klass 4-5). De arealspecifika förlusterna av både totalkväve och totalfosfor uppvisade såsom halterna en stark koppling till markanvändningen och ökade tydligt med en ökande andel åkermark i avrinningsorådet (figur 11).
Kväveförlust (kg/ha,år) Fosforförlust (kg/ha,år) 30 0,8
0,6 20
0,4
10 0,2
0 0 0 20 40 60 80 0 20 40 60 80 Åker % Åker %
Figur 11. Arealspecifika förluster av totalkväve och totalfosfor (beräknat på hela mätperioden) i förhållande till andelen åkermark i avrinningsområdet.
32 De arealspecifika förlusterna av kväve (figur 12) bedömdes vara höga (4,0-16,0 kg N/ha, år) för merparten av de undersökta stationerna, motsvarande vanligt förekommande läckage från åker i slättbygd (tillståndsklass 4). Ringome dike i Snoderån och Barlingbo i Gothemsån samt Halorån uppvisade sämsta tillstånd (tillståndsklass 5) med årliga kväveförluster på över 16 kg per hektar. I det skogsdominerande källområdet Hejde (Y45) i Gothemsån bedömdes kväveförlusterna till mycket låga, bästa tillståndsklass, d.v.s. klass 1 vilket motsvarar normalläckage från fjällhed och fattiga skogsmarker.
Fosforförlusterna uppvisade ett annat mönster med större variation mellan stationerna (figur 13). Sämsta tillstånd bedömdes för Barlingbo i Gothemsån, Närkån och Halorån samt Burgsviksån, vilka alla uppvisade extremt höga fosforförluster, d.v.s. årliga fosforförluster över 0,32 kg per hektar, vilket motsvarar läckage från erosionsbenägen åkermark.
I de avrinningsområden som domineras av skog och har en relativt liten befolkningstäthet, Tingstäde träsks utlopp i Ireån, Storsundsån, Kräklingbo i Skarnviksån och Hejde i Gothemsån, bedömdes fosforförlusterna till mycket låga (≤ 0,04 kg P/ha, år), vilket motsvarar förluster från opåverkad skogsmark. Ala i Skarnviksån uppvisade låga fosforförluster (förluster från vanlig skogsmark). Övriga stationer hade måttligt höga fosforförluster, klass 3, motsvarande förluster från hyggen, myr/torvmark, mindre erosionsbenägen åkermark ofta med vallodling.
De absolut största fosforförlusterna förekom i Närkån vid stationen Stånga, där noterades fosforförluster på 0,78 kg per hektar och år. Denna station påverkas av läckage från Stånga reningsdammar.
Fakta 2. Tillståndsbedömning för arealspecifik förlust av totalkväve och totalfosfor enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket 1999).
TILLSTÅND, arealspecifika förluster av totalkväve i vattendrag (kg N/ha, år)
Klass Benämning Arealspecifik förlust Normalläckage – olika marktyper
1 Mycket låga förluster ≤ 1,0 Fjällhed och fattiga skogsmarker 2 Låga förluster 1,0 – 2,0 Icke kvävemättad skogsmark i norra och södra Sverige 3 Måttligt höga förluster 2,0 – 4,0 Opåverkad myrmark, påverkad skogsmark, ogödslad vall 4 Höga förluster 4,0 – 16,0 Åkermark i slättbygd 5 Mycket höga förluster > 16 Odlade sandjordar, ofta i kombination med djurhållning
TILLSTÅND, arealspecifika förluster av totalfosfor i vattendrag (kg P/ha, år)
Klass Benämning Arealspecifik förlust Normalläckage – olika marktyper
1 Mycket låga förluster ≤ 0,04 Lägsta förlust från opåverkad skogsmark 2 Låga förluster 0,04 – 0,08 Vanlig skogsmark 3 Måttligt höga förluster 0,08 – 0,16 Hyggen, myr/torvmark, mindre erosionsbenägen åkermark 4 Höga förluster 0,16 – 0,32 Åkermark i öppet bruk 5 Extremt höga förluster > 0,32 Erosionsbenägen åkermark
33 Arealspecifik kväveförlust
Pågående stationer, kväveförlust beräknad för perioden 2001-2003 Tillståndsklassning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, 1999.
Avslutade stationer, kväveförlust beräknad för hela Arån tidsperioden Hauträsks- Y33 bäcken Horsan Y34
Ireån Vasteån Y32 Y30 Y02
Y44 Y05 Y06 Vägumeån Lummelundaån Y01 Y04
Gothemsån Y07 Y08 Y31Storsundsån Y41 Y40 Y13 PMK2 Y29 Y09 Y10 Y11
Y12 Y14 PMK1Y15 Skarnviksån Y36 Västergarnsån Y38 Y37 Y39
Y25 Y45 Gartarveån
Y23 Y20 Y22 Närkån Y17 Y24 Y28 Y21
Y18 Snoderån Y16 Y19 Y26 Halorån
Burgsviksån Y27 Klass Benämning Arealspecifik förlust (kg N/ha, år)
1 Mycket låga förluster ≤ 1,0 2 Låga förluster 1,0 - 2,0 3 Måttligt höga förluster 2,0 - 4,0 4 Höga förluster 4,0 - 16,0 5 Mycket höga förluster > 16
Figur 12. Arealspecifika förluster av totalkväve (kg N/ha, år) för pågående stationer (röda punkter) och avslutade stationer (svarta punkter).
34 Arealspecifik fosforförlust
Pågående stationer, fosforförlust beräknad för perioden 2001-2003 Tillståndsklassning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, 1999.
Avslutade stationer, fosforförlust beräknad för hela Arån tidsperioden Hauträsks- Y33 bäcken Horsan Y34
Ireån Vasteån Y32 Y30 Y02
Y44 Y05 Y06 Vägumeån Lummelundaån Y01 Y04
Gothemsån Y07 Y08 Y31Storsundsån Y41 Y40 Y13 PMK2 Y29 Y09 Y10 Y11
Y12 Y14 PMK1Y15 Skarnviksån Y36 Västergarnsån Y38 Y37 Y39
Y25 Y45 Gartarveån
Y23 Y20 Y22 Närkån Y17 Y24 Y28 Y21
Y18 Snoderån Y16 Y19 Y26 Halorån
Burgsviksån Y27 Klass Benämning Arealspecifik förlust (kg P/ha, år)
1 Mycket låga förluster ≤ 0,04 2 Låga förluster 0,04 - 0,08 3 Måttligt höga förluster 0,08 - 0,16 4 Höga förluster 0,16 - 0,32 5 Mycket höga förluster > 0,32
Figur 13. Arealspecifika förluster av totalfosfor (kg P/ha, år) för pågående stationer (röda punkter) och avslutade stationer (svarta punkter).
35 Avvikelse från jämförvärde Avvikelse från jämförvärde bedöms som kvoten mellan uppmätt arealspecifik förlust och ett beräknat jämförvärde. Klassgränser för totalkväve och totalfosfor presenteras i fakta 3. Beräk- ningsgrunder för jämförvärden presenteras i fakta 4.
I tabell 12 och 13 presenteras en bedömning utifrån avvikelse från jämförvärden med avseende på totalkväve och totalfosfor. Jämförvärden kan uppskattas med ledning av äldre undersökningar i samma områden eller från undersökningar i likartade men opåverkade närliggande områden. I brist på andra data kan jämförvärden också beräknas utgående från det aktuella avrinningsområdets egenskaper och vattnets beskaffenhet. För denna bedömning har det sista alternativet för framtagande av jämförvärden varit det primära. Beräkningarna utifrån arealförlusterna av CODMn (SRK-staioner) och kisel (nationella stationer) resulterade i jämförvärden på mellan 0,99-1,15 vad gäller kväveförlusterna och 0,03-0,05 vad gäller fosforförlusterna. Avvikelserna har även bedömts med jämförvärden från det relativt opåverkade området Vallmyr (Y 29) i Storsundsån, då med jämförvärde 1,63 för kväve och 0,02 för fosfor. Avvikelseklasserna skiljer sig inte nämnvärt åt för kväveförlusterna men däremot vad gäller fosforförlusterna. Generellt gäller att nästan alla områden hamnar i en högre avvikelseklass när jämförvärdet för fosforförlusterna vid Vallmyr används.
Avvikelser från jämförvärde vad gäller kväveförlusterna var stora (klass 3) för i stort sett alla undersökta områden. Vallmyr i Storsundån och Levide i Snoderån uppvisade ingen eller obetydlig avvikelse (klass 1) respektive tydlig avvikelse (klass2). Stånga (Y21) i Närkån uppvisade extrem avvikelse från jämförvärdet vad gäller fosforförlusterna (klass 5). Mycket stora avvikelser (klass 4) noterades vid När (Y24), Burgsviksån (Y27) och vid Oxarve (Y18) i Snoderån. De flesta stationer uppvisade stora avvikelser (klass 3) från jämförvärdet vad gäller fosforförlusterna.
Fakta 3. Avvikelse från jämförvärde för arealspecifik förlust av totalkväve och totalfosfor enligt bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket 1999).
AVVIKELSE, från jämförvärde, arealspecifika förluster av totalkväve i vattendrag
Klass Benämning Uppmätt arealspecifik förlust / jämförvärde
1 Ingen eller obetydlig avvikelse ≤ 2,5 2 Tydlig avvikelse 2,5 – 5 3 Stor avvikelse 5 – 20 4 Mycket stor avvikelse 20 – 60 5 Extrem avvikelse > 60
AVVIKELSE, från jämförvärde, arealspecifika förluster av totalfosfor i vattendrag
Klass Benämning Uppmätt arealspecifik förlust / jämförvärde
1 Ingen eller obetydlig avvikelse ≤ 1,5 2 Tydlig avvikelse 1,5 – 3 3 Stor avvikelse 3 – 6 4 Mycket stor avvikelse 6 – 12 5 Extrem avvikelse > 12
36 Tabell 12. Arealspecifika förluster av totalkväve under perioden 2001-2003. Tillstånd och avvikelser från jämförvärden. Arealspecifik förlust Beräknat jämförvärde Vallmyr jämförvärde StnID Kväve Tillstånd Jämförvärde Avvikelse från Avvikelse Jämförvärde Avvikelse från Avvikelse (kg N/ha, år) klass (kg N/ha, år) jämförvärde klass (kg N/ha, år) jämförvärde klass Y01 13,12 41,10 11,88 31,63 8,07 3 Y02 8,22 4 1,10 7,49 3 1,63 5,06 3 Y05 10,16 4 1,03 9,89 3 1,63 6,25 3 Y07 11,77 4 1,09 10,83 3 1,63 7,24 3 Y09 11,93 4 1,10 10,85 3 1,63 7,34 3 Y11 10,00 4 1,09 9,17 3 1,63 6,15 3 Y12 8,93 4 1,09 8,18 3 1,63 5,49 3 Y14 5,76 4 1,01 5,73 3 1,63 3,55 2 Y16 13,35 4 1,09 12,21 3 1,63 8,21 3 Y17 5,23 4 1,09 4,81 2 1,63 3,22 2 Y18 11,44 4 1,08 10,58 3 1,63 7,04 3 Y19 22,21 5 1,14 19,52 3 1,63 13,67 3 Y21 14,23 4 1,12 12,73 3 1,63 8,76 3 Y22 7,60 4 1,07 7,12 3 1,63 4,68 3 Y23 7,79 4 1,05 7,40 3 1,63 4,79 3 Y24 10,07 4 1,11 9,11 3 1,63 6,20 3 Y27 11,92 4 1,15 10,33 3 1,63 7,33 3 Y29 1,63 2 1,15 1,41 1 1,63 1,00 1 Y38 7,80 4 1,00 7,82 3 1,63 4,80 2 Y39 7,48 4 1,01 7,38 3 1,63 4,60 2 PMK2 13,45 4 1,06 12,73 3 1,63 8,27 3 PMK1 5,10 4 0,99 5,16 3 1,63 3,14 2
Tabell 13. Arealspecifika förluster av totalfosfor under perioden 2001-2003. Tillstånd och avvikelser från jämförvärden. Arealspecifik förlust Beräknat jämförvärde Vallmyr jämförvärde StnID Fosfor Tillstånd Jämförvärde Avvikelse från Avvikelse Jämförvärde Avvikelse från Avvikelse (kg P/ha, år) klass (kg P/ha, år) jämförvärde klass (kg P/ha, år) jämförvärde klass Y01 0,22 40,05 4,41 30,02 12,37 5 Y02 0,15 3 0,05 3,13 3 0,02 8,65 4 Y05 0,19 4 0,04 4,61 3 0,02 10,62 4 Y07 0,18 4 0,05 3,94 3 0,02 10,60 4 Y09 0,18 4 0,05 3,66 3 0,02 10,16 4 Y11 0,15 3 0,05 3,13 3 0,02 8,51 4 Y12 0,14 3 0,05 2,85 2 0,02 7,75 4 Y14 0,12 3 0,04 3,27 3 0,02 7,08 4 Y16 0,23 4 0,05 4,83 3 0,02 13,19 5 Y17 0,08 3 0,05 1,75 2 0,02 4,69 3 Y18 0,30 4 0,05 6,43 4 0,02 17,10 5 Y19 0,29 4 0,05 5,51 3 0,02 16,66 5 Y21 0,78 5 0,05 15,54 5 0,02 45,01 5 Y22 0,17 4 0,04 3,72 3 0,02 9,55 4 Y23 0,18 4 0,04 4,07 3 0,02 10,06 4 Y24 0,39 5 0,05 8,02 4 0,02 22,56 5 Y27 0,41 5 0,05 7,48 4 0,02 23,41 5 Y29 0,02 1 0,05 0,32 1 0,02 1,00 1 Y38 0,16 4 0,04 4,41 3 0,02 9,29 4 Y39 0,11 3 0,04 2,96 2 0,02 6,57 4 PMK2 0,18 4 0,04 4,79 3 0,02 10,09 4 PMK1 0,10 3 0,03 3,25 3 0,02 5,85 3
37 Fakta 4. Jämförvärden för arealspecifik förlust av totalkväve och totalfosfor enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet, sjöar och vattendrag, 1999. JÄMFÖRVÄRDEN, arealspecifik förlust Jämförvärden för arealspecifik förlust kan beräknas eller uppskattas på flera sätt. De kan uppskattas med ledning av äldre undersökningar i det aktuella området eller erhållas från undersökningar i likartade men opåverkade vattendrag i närheten. I brist på andra data kan jämförvärden beräknas utgående från avrinningsområdets egenskaper och vattnets beskaffenhet i övrigt. Den senare metoden har använts i förliggande utvärdering. Dessa beräkningar är grundade på den specifika
avrinningen, arealandelen sjöar i avrinningsområdet, den arealspecifika förlusten av CODMn samt den flödesvägda medelabsorbansen vid 420 nm. I vissa fall har vi beräknat CODMn utifrån KMNO4 (division med 3,95) samt absorbans utifrån vattenfärg (division med 500). Alla samband förväntas ge låga skattningar och det högsta värdet som erhålls enligt ekvationerna (1) – (5) och (6) – (10) bör nyttjas som jämförvärde. Avvikelser från jämförvärden beräknas som kvoten mellan den uppmätta arealspecifika förlusten och jämförvärdet.
TPjfr (kg P/ha, år) 0,002 * x1 + 0,015 (1) (0,10 * x2 +1,2) / (5 * x2 +12) (2) -3 0,91 * x3 * 10 + 0,02 (3) -3 2,45 * x4 * 10 + 0,024 (4) -4 3,15 * x1 * 10 * (5 + 60 * x5) (5)
TNjfr (kg N/ha, år) 0,018 * x1 + 0,85 (6) -0,023 * x2 + 1,25 (7) 0,008 * x3 + 0,85 (8) 0,03 * x4 + 0,90 (9) -4 3,15 * x1 * 10 * (125 + 500 * (10) x5) 2 där x1 = specifik avrinning (l/km , sek), x2 = sjöprocent, x3 = arealspecifik förlust CODMn (kg/ha, år), x4 = arealspecifik förlust kisel (kg/ha, år) och x5 = födesvägd medelabsorbans 420 nm (abs f420/5)
Tillståndsklassning av kväve och fosfor i referenssjöarna Tillståndet med avseende på kväve och fosfor i referenssjöarna Bästerträsk och Horsan visas i tabell 14. Bedömningen baseras på säsongsmedelvärde av halter uppmätta de senaste tre åren under perioden maj – oktober.
Bästeträsk uppvisade höga halter av totalkväve (klass 3) och Horsan uppvisade måttligt höga totalkvävehalter (klass 2). Båda sjöarna bedömdes ha låga totalfosforhalter, tillståndsklass 1. Totalkväve/totalfosforkvoten var 107 för Bästeträsk och 84 för Horsan vilket innebär att sjöarna har ett stort överskott av kväve (tillståndsklass 1). Båda sjöarna har ingen eller obetydlig avvikelse från jämförvärdet (tillståndsklass 1) vad gäller totalfosforhalt i sjöar. Jämförvärdet beräknades utgående från ett samband mellan totalfosfor och färgad organisk substans. Enligt formeln: TPjfr (µg P/l) = 5 + 48 * abs f420/5
Tabell 14. Tillståndbedömning av totalkväve och totalfosfor samt kväve/fosforkvoten i referenssjöarna Bästeträsk och Horsan.
Tot-N Tot-N Tot-P Tot-P Tot-P jfr Tot-P Avvik. N/P N/P Sjö (µg /l) klass (µg /l) klass (µg /l) avvikelse klass kvot klass
Bästeträsk 634,4 3 6,4 1 6,2 1,0 1 106,7 1
Horsan 607,4 2 7,8 1 6,3 1,2 1 83,5 1
38 Förändringar av vattenkvalitet under mätperioden Förändringar i halter Trender i analyserade variabler under hela mätperioden redovisas stationsvis i figurform (tidsseriediagram) i bilaga 2 och eventuell förändring har bedömts utifrån trendlinjen i dessa diagram. För de flesta stationer sträcker sig mätperioden från februari 1988 och vid något fler än hälften av dessa pågår forfarande provtagning, vilket innebär tidsserier på 16 år. Vid de flesta övriga stationer upphörde provtagningarna åren 1994-1995. Endast ett fåtal stationer provtogs ett till två år och för dessa har inga tidsseriediagram upprättats. Det bör dock tilläggas att det är svårt att bedöma tendenser till eventuella förändringar eftersom vattenföring, klimat och provbehandling kan ha inverkan på resultaten.
I tabell 15 presenteras hur kväve- och fosforhalterna har förändrats under mätperioden. Bedömningen har gjorts i fyra klasser; ingen eller osäkert om förändring (?), tydlig förändring (+++/---), förändring (++/--) och tendens till en förändring (+/-). För många stationer ses ingen förändring i varken kväve- eller fosforhalt. I Ireån, Ire (Y02) och Vägumeån (Y05) sågs dock en tydlig stigande trend vad gäller kvävehalterna under hela tidsperioden 1988-2003. I stort sett alla stationer uppvisade stigande kvävehalter fram till 1995. För de avslutade stationerna blir trenden av stigande kvävehalter tydligare än de stationer som fortfarande provtas. Möjligt är att de nedlagda stationerna skulle ha uppvisat en mindre tydlig trend om de hade varit kvar i provtagningsprogrammet. Nästan alla stationer uppvisade oförändrade eller minskande halter vad gäller fosfor. Tydligt minskade fosforhalter kunde ses i Lumme- lundaån och vid mynningsstationen (Y07) i Gothemsån samt i referenssjön Horsan.
De olika vattendragens innehåll av organiskt material tycks inte ha förändrats under mätperioden. Vattenfärgen tycks successivt ha ökat vid många vattendragsstationer sen prov- tagningarna startade i slutet av 1980-talet. I Närkån vid Lye (Y22) har vattenfärgen nästan fördubblats sedan mätningarna startade. Orsaker till den ökande vattenfärgen är svåra att förklara men förändringar i markanvändning, skogsavverkning samt rensningar av diken och vattendrag är faktorer som kan generera ökande humushalter vilket påverkar vattenfärgen.
Flertalet vattendrag, Västergarnsån vid Pavikens utlopp (Y39), Snoderån (Y16), Närkån vid När (Y24) m.fl. uppvisade tydligt högre grumlighet de senaste åren. Det föreligger dock ett starkt samband mellan materialtransport och vattenföring. Men med en jämförelse med vattenföringen (månadsmedel- och årsmedel) så har dessa inte varit högre under den senare tidsperioden. Den ökade grumligheten kan ha ett samband med rensningar av diken och kanaler som görs med regelbundna intervall men kan också bero på korta och tillfälliga episoder med mycket nederbörd.
För alla pågående SRK-stationer sågs en stigande trend av pH. För de två referensstationerna Hörsne (PMK 2) i Gothemsån och Liffedarve (PMK 1) i Västergarnsån kunde ingen sådan trend ses. Eftersom referensstationerna ingår i samma vattendrag som flera avSRK-stationerna kan förklaringen vara av analysteknisk art. Alkaliniteten i alla vattendragen har i stort varit oförändrad. I Snoderån tycks dock en viss nedgång av alkaliniteten ha ägt rum.
39 Tabell 15. Utveckling av halter av totalkväve och totalfosfor över tiden vid varje mätstation. Tydligt minskande halter - - -, minskande halter - -, tendens till minskande halter -. Tydligt ökande halter + + +, ökande halter + +, tendens till ökande halter +. Ingen tendens till varken minskande eller ökande halter ?. Avslutade stationer är gråmarkerade. Stationer vilka provtagits ett fåtal år har inte bedömts. Stationskod Stationsnamn Tidsperiod Totalkväve Totalfosfor Y01 Lummelundaån 1988 - 2003 ? - - Y02 Ireån, Ire 1988 - 2003 + + + Y04 Ireån, Tingstäde utlopp 1988 - 1995- + + + - - Y05 Vägumeån, Vägume 1988 - 2003 + + ? Y06 Ireån, Martebo 1988 - 1995 + + + ? Y07 Gothemsån, Åminne 1988 - 2003 ? - - Y08 Gothemsån, Källunge 1988 - 1998 + + + + Y09 Gothemsån, Dalhem 1988 - 2003 - - Y10 Gothemsån, N. Aumunds 1988 - 1995- + + ? Y11 Gothemsån, S. Aumunds 1988 - 2003 ? - Y12 Gothemsån, Högbro 1988 - 2003 ? ? Y13 Gothemsån, Barlingbo 1989 - 1998 - ? Y14 Västergarnsån, Eskelhem 1988 - 2003 ? ? Y15 Västergarnsån, Tofta 1988 - 1995 ++ + Y16 Snoderån 1988 - 2003 ? ? Y17 Snoderån, Levide 1988 - 2003 ? - Y18 Snoderån, Oxarve 1988 - 2003 ? ? Y19 Snoderån, Ringome dike 1988 - 2003 ? ? Y20 Snoderån, Lojsta 1988 - 1995 + + Y21 Närkån, Stånga 1988 - 2003 ? ? Y22 Närkån, Lye 1988 - 2003 ? ? Y23 Närkån, Garda 1988 - 2003 ? - Y24 Närkån, När 1988 - 2003 ? ? Y25 Gartarveån, Gartarve 1988 - 1994 + + + Y26 Halorån, Rone 1988 - 1995 + + - Y27 Burgsviksån, Näs 1988 - 2003 ? - Y28 Snoderån, Asa träsk 1988 - 1989 Y29 Storsundsån, Vallmyr 1988 - 2003 + ? Y30 Vasteån, Träskmyr 1988 - 1994 + + - - Y31 Storsundsån, Kyrkebinge 1988 - 1989 Y32 Vasteån, Kullshage 1988 - 1994 + + + ? Y33 Arån, Bästeträsk 1988 - 1989 Y34 Hauträsksbäcken, Hau träsk 1988 - 1989 Y36 Skarnviksån, Kräklingbo 1989 - 1995 + + + - - Y37 Skarnviksån, Ala 1989 - 1995 + + + ? Y38 Västergarnsån, Pavikens inlopp 1990 - 2003 ? ? Y39 Västergarnsån, Pavikens utlopp 1990 - 2003 ? ? Y40 Storsundsån, Storsund 1990 - 1994 + - Y41 Storsundsån, Medebys 1990 - 1994 + - Y44 Ireån, Stenkyrka 1993 - 1994 Y45 Gothemsån, Hejde 1994 - 1996 PMK1 Västergarnsån, Liffedarve 1988 - 2003 ? ? PMK2 Gothemsån, Hörsne 1988 - 2003 ? ? RS1 Horsan 1988 - 2003 - - - - RS2 Bästeträsk 1988 - 2003 ? -
40 Förändringar i transport av kväve och fosfor Transportvariationer mellan olika år styrs i stor utsträckning av vattenföringen. År med stor årmedelvattenföring ger stora arealförluster. Det starka sambandet mellan vattenföring och transport är naturligt och beror på att vattenföringsvariationen oftast är större än variationen i halter (Johansson & Kvarnäs, 1998). Även inom året finns ett starkt samband mellan vattenföring och transport. Sommarmånaderna maj – september kännetecknas av både låga vattenföringar och stor retention vilket resulterar i mycket lägre transporter under sommaren. Omvänt ger höga vattenföringar och liten retention vintertid relativt höga transporter.
Beräknade årstransporter för samtliga stationer redovisas i bilaga 4. Transporterna av både kväve och fosfor skiljer sig mellan åren och beror som tidigare nämnts huvudsakligen på den årliga variationen i vattenföringen. Generellt sett har kvävetransporten ökat eller varit oförändrade i vattendragen under mätperioden 1988–2003. Fosfortransporten verkar däremot ha minskat eller varit oförändrade vid de flesta stationerna. Trender i kvävetransporten tycks vara lättare att koppla till en förändring i vattenföringen än trender i fosfortransporten.
Vägumeån (Y05) uppvisar den tydligaste trenden av ökade kvävetransporter. Den ökande trenden kan nog till stor del förklaras av en högre vattenföring de senaste åren (figur 14).
Vägumeån (Y05) Vägumeån (Y05) 40 0,25
0,20 30 0,15 20 0,10 10
Kvävetransport (ton) 0,05
0 Årmedelvattenföring (Q m3/s) 0 1990 1995 2000 2005 1990 1995 2000 2005
Figur 14. Årliga kvävetransporter (vänster) och årmedelvattenföringen (höger) under perioden 1988- 2003 i Vägumeån.
De stationer där fosfortransporten tycks minska, trots att vattenföringen varit relativt hög (normal) den senaste perioden (1997-2003) är Lummelundaån (Y01), Burgsviksån (Y27), Närkån vid Garda (Y23) och i stort sett vid alla stationer i Snoderån dock inte vid Oxarve. Den tydligaste trenden i minskad fosfortransport sågs i Burgsviksån, där har transporten av fosfor varit cirka 500 kg lägre årligen under perioden 1997-2003 jämfört med perioden 1988- 1996. Minskningen kan inte sättas i samband med att vattenföring har varit lägre under den aktuella perioden (figur 15) utan är ett direkt resultat av förbättrad avloppsvattenhantering.
41 Burgsviksån (Y27) Burgsviksån (Y27) 2,0 0,25
0,20 1,5 0,15 1,0 0,10
0,5
Fosfortransport (ton) 0,05
0 Årmedelvattenföring (Q m3/s) 0 1990 1995 2000 2005 1990 1995 2000 2005
Figur 15. Årliga fosfortransporter (vänster) och årmedelvattenföringen (höger) under perioden 1988- 2003 i Burgsviksån.
I Ireån (Y02) och Pavikens inlopp (Y38) i Västergarnsån har fosfortransporten varit högre under de senaste åren jämfört med resten av perioden. Eftersom vattenföringen inte ökat måste detta bero på enstaka höga fosforhalter de senaste åren. Framförallt gäller detta Pavikens inlopp, där uppmättes vid något enstaka tillfälle förhållandevis väldigt hög fosforhalt (480 µg|l) under 2003. Genom den linjära interpolering av transporterna som gjorts mellan provtagningstillfällena, 3-4 månader, så kan fosfortransporterna ha över/(under)- skattats för de månader då ingen provtagning ägt rum.
Tidsutvecklingen för de årliga transporterna av kväve och fosfor vid de pågående prov- tagningsstationerna presenteras tillsammans med respektive stations årsmedelvattenföring i figur 16-20.
42 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 200 0,6 4 0,6
150 3 0,4 0,4 Lumme- 100 2 lundaån (Y01) 0,2 0,2 50 1
0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 200 1,4 4 1,4 1,2 1,2 150 1 3 1 0,8 0,8 100 2 Ireån, 0,6 0,6 Ire (Y02) 50 0,4 1 0,4 0,2 0,2 0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 50 0,3 1 0,3 40 0,8 0,2 0,2 30 0,6 Vägume- 20 0,4 ån (Y05) 0,1 0,1 10 0,2 0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 50 0,3 3 0,3 40 0,2 2 0,2 30 Burgs- 20 viksån (Y27) 0,1 1 0,1 10 0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 9 0,3 0,12 0,3
0,09 6 0,2 0,2 Storsundsån, 0,06 Vallmyr (Y29) 3 0,1 0,1 0,03
0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02
Figur 16. Årliga kväve- och fosfortransporter (feta linjer) med linjär trendlinje (streckad) samt medelvattenföringen (staplar) i Lummelundaån, Ireån, Vägumeån, Burgsviksån och Storsundsån för perioden 1988-2003.
43 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 1200 5 20 5 1000 4 16 4 800 3 12 3 Gothemsån, 600 Åminne (Y07) 2 8 2 400 200 1 4 1 0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 1000 4 20 4
800 3 16 3 600 12 2 2 Gothemsån, 400 8 Hörsne (PMK2) 200 1 4 1 0 0 0 0 87 89 91 93 95 9799 01 03 87 89 91 93 95 9799 01 03 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 800 3 16 3
600 12 2 2 400 8 Gothemsån, Dalhem (Y09) 1 1 200 4
0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 400 2 10 2
300 8 6 Gothemsån, 200 1 1 S. Aumunds 4 (Y11) 100 2 0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 300 2 8 2
6 200 Gothemsån, 1 4 1 Högbro (Y12) 100 2
0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02
Figur 17. Årliga kväve- och fosfortransporter (feta linjer) med linjär trendlinje (streckad) samt medelvattenföringen (staplar) i Gothemsån.
44 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 500 2 15 2
400 1,5 12 1,5 300 9 Närkån, 1 1 200 6 När (Y24) 100 0,5 3 0,5 0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02
Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 14 0,1 0,5 0,1 12 0,08 0,4 0,08 10 8 0,06 0,3 0,06 Närkån, 6 0,04 0,2 0,04 Garda (Y23) 4 0,02 0,1 0,02 2 0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 100 0,35 4 0,35 0,3 0,3 80 0,25 3 0,25 Närkån, 60 0,2 0,2 2 Stånga (Y21) 40 0,15 0,15 0,1 0,1 20 1 0,05 0,05 0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 80 0,7 1,5 0,7 0,6 0,6 60 0,5 0,5 1 Närkån, 0,4 0,4 40 Lye (Y22) 0,3 0,3 0,5 20 0,2 0,2 0,1 0,1 0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02
Figur 18. Årliga kväve- och fosfortransporter (feta linjer) med linjär trendlinje (streckad) samt medelvattenföringen (staplar) i Närkån.
45 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 500 2 10 2
400 1,5 8 1,5 300 6 Snoderån 1 1 (Y16) 200 4 100 0,5 2 0,5 0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 30 0,3 0,8 0,3 25 0,6 20 0,2 0,2 Snoderån, 15 0,4 Levide (Y17) 10 0,1 0,1 0,2 5 0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 150 0,8 4 0,8
0,6 3 0,6 100 Snoderån, 0,4 2 0,4 Oxarve (Y18) 50 0,2 1 0,2
0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 40 0,07 0,6 0,07 0,06 0,06 30 0,05 0,4 0,05 Snoderån, 0,04 0,04 Ringome 20 0,03 0,03 dike (Y19) 0,2 10 0,02 0,02 0,01 0,01 0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02
Figur 19. Årliga kväve- och fosfortransporter (feta linjer) med linjär trendlinje (streckad) samt medelvattenföringen (staplar) i Snoderån.
46 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 300 1,5 5 1,5 250 4 200 1 1 3 Västergarnsån, 150 Pavikens 2 100 0,5 0,5 utlopp (Y39) 50 1 0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 300 1,5 5 1,5 250 4 200 1 1 3 Västergarnsån, 150 Pavikens 2 100 0,5 0,5 inlopp (Y38) 50 1 0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 200 0,8 3 0,8
150 0,6 0,6 2 Västergarnsån, 100 0,4 0,4 Liffedarve 1 (PMK1) 50 0,2 0,2
0 0 0 0 858789 91 93 95 9799 01 03 858789 91 93 95 9799 01 03 Tot-N (ton) Medelflöde (m3/s) Tot-P (ton) Medelflöde (m3/s) 75 0,5 2 0,5
0,4 1,5 0,4 50 0,3 0,3 Västergarnsån, 1 Eskelhem (Y14) 0,2 0,2 25 0,1 0,5 0,1 0 0 0 0 88 90 92 94 9698 00 02 88 90 92 94 9698 00 02
Figur20. Årliga kväve- och fosfortransporter (feta linjer) med linjär trendlinje (streckad) samt medelvattenföringen (staplar) i Västergarnsån
47 Vattendragsvis sammanfattning
Lummelundaån I Lummelundaån (Y01) var årsmedelvattenföringen 0,4 m3/s under perioden 1988-2003 med en högsta veckomedelvattenföring på 3,8 m3/s. Markanvändningen inom det 67 km2 stora avrinningsområdet domineras av åker (55%) följt av skog (33%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som hög. Vattnet bedöms vara måttligt färgat och betydligt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Närsaltsförlusterna bedöms vara höga med avseende på både kväve och fosfor och avvikelsen från jämförvärdet är stor. Medel- transporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 100 ton N/år och 1,6 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 88 ton N/år respektive 1,4 ton P/år. Halterna av fosfor uppvisar en minskande trend för perioden 1988-2003. Halterna av kväve var som högst under mitten av samma period.
Ireån Mynningsstationen Ire (Y02) är den enda stationen i vattendraget vid vilken provtagning fortfarande äger rum. Årsmedelvattenföringen i Ire var 1,0 m3/s under perioden 1988-2003 med en högsta veckomedelvattenföring på 8,1m3/s. Markanvändningen inom det 154 km2 stora avrinningsområdet domineras av skog (48%) följt av åker (30%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som hög. Vattnet bedöms vara måttligt färgat och starkt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Kväveförlusten bedöms vara höga och fosforförlusterna måttligt höga. Avvikelsen från jämförvärdet är stor för både kväve och fosfor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 123 ton N/år och 1,6 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 127 ton N/år respektive 2,3 ton P/år. Halterna av både fosfor och kväve uppvisar en svagt ökande trend för perioden 1988-2003.
Tingstäde träsks utlopp (Y04) hade en årsmedelvattenföringen på 0,1 m3/s under perioden 1988-1995. Markanvändningen inom det 20 km2 stora avrinningsområdet utgörs främst av skog (44%), vatten (23%) och öppen mark (12%) samt åker (10%). Halten av syrgastärande ämnen klassades som måttligt hög. Vattnet bedömdes vara svagt färgat och måttligt grumligt. pH var neutralt och buffertkapaciteten mycket god. Kväveförlusterna bedömdes vara måttligt höga och fosforförlusterna mycket låga. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-1995) 5 ton N/år och 0,1 ton P/år.
Martebo (Y06) hade en årsmedelvattenföringen på 0,3 m3/s under perioden 1988-1995. Markanvändningen inom det 49 km2 stora avrinningsområdet utgörs främst av skog (49%) och åker (37%). Halten av syrgastärande ämnen klassades som mycket hög. Vattnet bedömdes vara betydligt färgat och måttligt grumligt. pH var neutralt och buffertkapaciteten mycket god. Närsaltsförlusterna bedömdes vara höga med avseende på både kväve och fosfor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-1995) 53 ton N/år och 1,0 ton P/år.
I Stenkyrka (Y44) utfördes provtagning under åren 1993-94. Stationen hade en årsmedelvattenföringen på 0,08 m3/s under perioden. Markanvändningen inom det 13 km2 stora avrinningsområdet utgörs främst av åker (68%) och skog (29%). Halten av syrgas- tärande ämnen klassades som mycket hög. Vattnet bedömdes vara betydligt färgat och måttligt grumligt. pH var neutralt och buffertkapaciteten mycket god. Kväveförlusterna bedömdes
48 vara höga och fosforförlusterna måttligt höga. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-1995) 20 ton N/år och 0,1 ton P/år.
Vägumeån I Vägumeån (Y05) var årsmedelvattenföringen 0,2 m3/s under perioden 1988-2003 med en högsta veckomedelvattenföring på 1,4 m3/s. Markanvändningen inom det 27 km2 stora avrinningsområdet utgörs främst av lika stora delar åker (41%) och skog (42%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som måttlig hög. Vattnet bedöms vara måttligt färgat och starkt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Närsaltsförlusterna bedöms vara höga med avseende på både kväve och fosfor och avvikelsen från jämförvärdet är stor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 22 ton N/år och 0,5 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 28 ton N/år respektive 0,5 ton P/år. Halterna av fosfor uppvisar en svagt minskande trend för perioden 1988-2003 och halterna av kväve visar en svagt ökande trend.
Gothemsån Vid mynningsstationen Åminne (Y07) var årsmedelvattenföringen 3,7 m3/s under perioden 1994-2003 med en högsta veckomedelvattenföring på 29,8 m3/s. Markanvändningen inom det 478 km2 stora avrinningsområdet utgörs främst av lika stora delar åker (44%) och skog (44%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som hög. Vattnet bedöms vara måttligt färgat och starkt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Närsaltsförlusterna bedöms vara höga med avseende på både kväve och fosfor och avvikelsen från jämförvärdet är stor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1994-2003) 618 ton N/år och 9,3 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 562 ton N/år respektive 8,8 ton P/år. Närsalterna uppvisar större spridning i halter under senare delen av perioden 1988-2003. Inga tydliga trender kan ses, möjligen kan en minskande trend av fosfor vara fallet.
Vid den nationella referensstationen Hörsne (PMK2) som ligger ca 12 km uppströms mynningsstationen avvattnas ett 349 km2 stort område. Årmedelvattenföringen var 2,6 m3/s under perioden 1987-2003 med en högsta månadsmedelvattenföring på 13,8 m3/s. Markanvändningen i avrinningsområdet är likartad det nedströms belägna Åminne med lika mycket skog som åker (46 respektive 43%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som måttligt hög Vattnet bedöms vara måttligt färgat. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Närsaltsförlusterna bedöms vara höga med avseende på både kväve och fosfor och avvikelsen från jämförvärdet är stor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 464 ton N/år och 7,7 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 469 ton N/år respektive 6,1 ton P/år. Inga trender med avseende på fosfor- och kvävehalterna under mätperioden.
Vid stationen Dalhem (Y09) var årsmedelvattenföringen 2,2 m3/s under perioden 1988-2003. Markanvändningen inom det 290 km2 stora avrinningsområdet domineras av skog (47%) och åker (41%). Halten av syrgastärande ämnen klassades som måttligt hög. Vattnet bedömdes vara måttligt färgat och betydligt grumligt. pH var neutralt och buffertkapaciteten var mycket god. Närsaltsförlusterna bedömdes vara höga. Avvikelsen från jämförvärdet är stor. Medel- transporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 340 ton N/år och 5,3 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 346 ton N/år respektive 5,1 ton P/år.
49 Halterna av fosfor och kväve uppvisar svagt minskande trender för perioden 1988-2003. Vid stationen Södra Aumunds (Y11) var årsmedelvattenföringen 1,4 m3/s under perioden 1988-2003. Markanvändningen inom det 175 km2 stora avrinningsområdet domineras av skog (55%) och åker (33%). Halten av syrgastärande ämnen klassades som hög. Vattnet be- dömdes vara måttligt färgat och betydligt grumligt. pH var neutralt och buffertkapaciteten var mycket god. Kväveförlusterna bedömdes vara höga och fosforförlusterna måttligt höga. Avvikelsen från jämförvärdet är stor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 184 ton N/år och 2,8 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 175 ton N/år respektive 2,6 ton P/år. Halterna av fosfor uppvisar en svagt minskande trend för perioden 1988-2003.
Vid stationen Högbro (Y12) var årsmedelvattenföringen 1,3m3/s under perioden 1988-2003. Markanvändningen inom det 163 km2 stora avrinningsområdet domineras av skog (57%) och åker (32%). Halten av syrgastärande ämnen klassades som hög. Vattnet bedömdes vara måttligt färgat och betydligt grumligt. pH var neutralt och buffertkapaciteten var mycket god. Kväveförlusterna bedömdes vara höga och fosforförlusterna måttligt höga. Avvikelsen från jämförvärdet är stor med avseende på kväve och tydlig med avseende på fosfor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 158 ton N/år och 2,4 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 145 ton N/år respektive 2,2 ton P/år. Inga trender i fosfor- och kvävehalterna under mätperioden.
Vid stationen Norra Aumunds (Y10) var årsmedelvattenföringen 0,06 m3/s under perioden 1988-1995. Markanvändningen inom det 104 km2 stora avrinningsområdet domineras av åker (54%) följt av skog (35%). Halten av syrgastärande ämnen klassades som måttligt hög. Vattnet bedömdes vara måttligt färgat och betydligt grumligt. pH var neutralt och buffert- kapaciteten var mycket god. Närsaltsförlusterna bedömdes vara höga. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-1998) 156 ton N/år och 2,9 ton P/år.
I det lilla och jordbruksintensiva området Barlingbo (Y13) beräknades årsmedelvatten- föringen till 0,03 m3/s för perioden 1988-1998. Markanvändningen inom det 4,6 km2 stora avrinningsområdet domineras av åker (76%) följt av skog (16%). Halten av syrgastärande ämnen klassades som måttligt hög. Vattnet bedömdes vara måttligt färgat och betydligt grumligt. pH var neutralt och buffertkapaciteten var mycket god. Närsaltsförlusterna bedömdes vara mycket höga. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988- 1998) 8,7 ton N/år och 0,1 ton P/år.
Vid stationen Hejde (Y45) var årsmedelvattenföringen 0,06 m3/s med en högsta vecko- medelvattenföring på 0,6m3/s. Provtagning skedde endast år 1996. Markanvändningen inom det 16 km2 stora avrinningsområdet domineras av skog (88%) följt av hygge (7%) och myr (5%). Andelen jordbruksmark är väldigt liten (0,1%). Halten av syrgastärande ämnen klassades som måttligt hög. Vattnet bedömdes vara måttligt färgat och måttligt grumligt. pH var neutralt och buffertkapaciteten var mycket god. Närsaltsförlusterna bedömdes vara mycket låga. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-1998) 0,8 ton N/år och 0,01 ton P/år.
Storsundsån Stationen Vallmyr (Y29) är den enda stationen i vattendraget vid vilken provtagning fort- farande äger rum. Övriga stationer har endast provtagits ett fåtal år. Årsmedelvattenföringen i Vallmyr var 0,2 m3/s under perioden 1988-2003 med en högsta veckomedelvattenföring på
50 1,6 m3/s. Markanvändningen inom det 25 km2 stora avrinningsområdet domineras av skog (76%) följt av myr (9%), hygge (7%), åkerarealen utgör endast 6% av området. Halten av syrgastärande ämnen klassas som hög. Vattnet bedöms vara betydligt färgat och måttligt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Kväveförlusterna bedöms vara låga och fosforförlusten mycket låga. Avvikelsen från jämförvärdet är ingen eller obetydlig för både kväve och fosfor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988- 2003) 4,0 ton N/år och 0,05 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 4,1 ton N/år respektive 0,04 ton P/år. Halterna av kväve uppvisar en svagt ökande trend för perioden 1988-2003.
Skarnviksån Vid stationen Kräklingbo (Y36) gjordes provtagningar under perioden 1989-1995. Årsmedelvattenföringen var under perioden 0,6 m3/s med en högsta veckomedelvattenföring på 5,4 m3/s. Markanvändningen inom det 86 km2 stora avrinningsområdet utgörs främst av skog (68%), andelen åker var liten (16%). Halten av syrgastärande ämnen klassades som hög. Vattnet bedömdes vara måttligt färgat och svagt grumligt. pH var neutralt och buffert- kapaciteten mycket god. Kväveförlusterna bedömdes vara måttligt höga och fosforförlusterna mycket låga. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1989-1995) 23 ton N/år och 0,3 ton P/år.
Vid stationen Ala (Y37) gjordes provtagningar under perioden 1989-1995. Årsmedel- vattenföringen var under perioden 0,6 m3/s med en högsta veckomedelvattenföring på 5,0 m3/s. Markanvändningen inom det 81 km2 stora avrinningsområdet utgörs främst av skog (68%), andelen åker var liten (16%). Halten av syrgastärande ämnen klassades som måttligt hög. Vattnet bedömdes vara måttligt färgat och måttligt grumligt. pH var neutralt och buffertkapaciteten mycket god. Kväveförlusterna bedömdes vara måttligt höga och fosforförlusterna låga. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1989-1995) 26 ton N/år och 0,5 ton P/år.
Närkån Vid mynningsstationen När (Y24) var årsmedelvattenföringen 1,3 m3/s under perioden 1988- 2003 med en högsta veckomedelvattenföring på 12,4 m3/s. Markanvändningen inom det 174 km2 stora avrinningsområdet utgörs främst av lika stora delar åker (45%) och skog (42%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som hög. Vattnet bedöms vara betydligt färgat och betydligt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Kväveförlusterna bedöms vara höga och fosforförlusterna mycket höga. Avvikelsen från jämförvärdet är stor med avseende på kväve och mycket stor med avseende på fosfor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 174 ton N/år och 6,1 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 175 ton N/år respektive 6,9 ton P/år. Inga trender med avseende på fosfor- och kvävehalterna under mätperioden.
Vid stationen Stånga (Y21) var årsmedelvattenföringen 0,2 m3/s under perioden 1988-2003. Markanvändningen inom det 29,5 km2 stora avrinningsområdet domineras av åker (52%) och skog (36%). Stationen ligger direkt nedströms dammar med avloppsvatten. Halten av syrgastärande ämnen klassas som hög. Vattnet bedöms vara betydligt färgat och betydligt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Kväveförlusterna bedöms vara höga och fosforförlusterna mycket höga (0,78 kgP/ha,år). Avvikelsen från jämförvärdet är
51 stor med avseende på kväve och extrem med avseende på fosfor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 42,3 ton N/år och 2,1 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 42,0 ton N/år respektive 2,3 ton P/år. Inga trender i fosfor- och kvävehalterna under mätperioden.
Vid stationen Lye (Y22) var årsmedelvattenföringen 0,4 m3/s under perioden 1988-2003. Markanvändningen inom det 56 km2 stora avrinningsområdet domineras av skog (52%) och åker (28%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som hög. Vattnet bedöms vara måttligt färgat och måttligt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Närsalts- förlusterna bedöms vara höga med avseende på både kväve och fosfor och avvikelsen från jämförvärdet är stor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 37 ton N/år och 0,7 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 42 ton N/år respektive 0,9 ton P/år. Inga tydliga trender i fosfor- och kvävehalter kan påvisas under mätperioden.
I det till arealen lilla området Garda (Y23) var årsmedelvattenföringen 0,06 m3/s under perioden 1988-2003. Markanvändningen på de 7 km2 domineras av åker (44%) följt av skog (36%)och öppen mark (18%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som hög. Vattnet bedöms vara måttligt färgat och betydligt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Närsaltsförlusterna bedöms vara höga med avseende på både kväve och fosfor och avvikelsen från jämförvärdet är stor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 6,5 ton N/år och 0,2 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 6,0 ton N/år respektive 0,1 ton P/år. Fosforhalterna visar på en minskande trend under mätperioden.
Halorån Vid stationen Rone (Y26) gjordes provtagningar under perioden 1988-1994. Årsmedel- vattenföringen var under perioden 0,2 m3/s med en högsta veckomedelvattenföring på 1,8 m3/s. Markanvändningen inom det 20 km2 stora avrinningsområdet utgörs främst av åker (61%) och en del skog (22%). Halten av syrgastärande ämnen klassades som hög. Vattnet bedömdes vara måttligt färgat och måttligt grumligt. pH var neutralt och buffertkapaciteten mycket god. Närsaltsförlusterna bedömdes vara mycket höga med avseende på både kväve och fosfor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-1994) 39 ton N/år och 0,9 ton P/år.
Burgsviksån I Burgsviksån (Y27) var årsmedelvattenföringen 0,1 m3/s under perioden 1988-2003 med en högsta veckomedelvattenföring på 1,4 m3/s. Markanvändningen inom det 20 km2 stora avrinningsområdet utgörs främst av lika stora delar åker (44%) och skog (41%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som mycket hög. Vattnet bedöms vara betydligt färgat och betydligt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Kväveförlusterna bedöms vara höga och fosforförlusterna mycket höga. Avvikelsen från jämförvärdet är stor med avseende på kväve och mycket stor med avseende på fosfor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 23 ton N/år och 1,0 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 24 ton N/år respektive 0,8 ton P/år. Halterna av fosfor uppvisar en svagt minskande trend för perioden 1988-2003. Detta är sannolikt ett resultat av förbättrad hantering av avloppsvatten.
52 Snoderån Vid mynningsstationen (Y16) var årsmedelvattenföringen 1,3 m3/s under perioden 1988-2003 med en högsta veckomedelvattenföring på 13,2 m3/s. Markanvändningen inom det 176 km2 stora avrinningsområdet utgörs främst av lika stora delar åker (44%) och skog (43%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som hög. Vattnet bedöms vara måttligt färgat och betydligt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Närsaltsförlusterna bedöms vara höga med avseende på både kväve och fosfor och avvikelsen från jämförvärdet är stor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 232 ton N/år och 4,1 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 234 ton N/år respektive 4,0 ton P/år. Inga tydliga trender i fosfor- och kvävehalter kan påvisas under mätperioden.
Vid stationen Levide (Y17) var årsmedelvattenföringen 0,2 m3/s under perioden 1988-2003 med en högsta veckomedelvattenföring på 2,0 m3/s. Markanvändningen inom det 27 km2 stora avrinningsområdet domineras av skog (74%) och andelen åker är relativt liten (17%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som hög. Vattnet bedöms vara måttligt färgat och måttligt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Kväveförlusterna bedöms vara höga och fosforförlusterna måttligt höga och avvikelsen från jämförvärdet är tydlig. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 14,3 ton N/år och 0,3 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 14,1 ton N/år respektive 0, 2 ton P/år. Halterna av fosfor uppvisar en svagt minskande trend för perioden 1988-2003 .
Vid stationen Oxarve (Y18) beräknades årsmedelvattenföringen till 0,5 m3/s under perioden 1988-2003. Markanvändningen inom det 72 km2 stora avrinningsområdet utgörs främst av lika stora delar åker (42%) och skog (43%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som hög. Vattnet bedöms vara måttligt färgat och betydligt grumligt. pH är neutralt och buffert kapaciteten är mycket god. Närsaltsförlusterna bedöms vara höga med avseende på både kväve och fosfor och avvikelsen från jämförvärdet är stor med avseende på kväve och mycket stor med avseende på fosfor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988- 2003) 79 ton N/år och 2,0 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 83 ton N/år respektive 2,2 ton P/år. Inga tydliga trender i fosfor- och kvävehalter kan påvisas under mätperioden.
I det till arealen lilla området Ringome dike (Y19) beräknades årsmedelvattenföringen till 0,04 m3/s under perioden 1988-2003. Markanvändningen på dessa 6 km2 domineras av åker (64%), andelen skog är relativt liten (24%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som mycket hög. Vattnet bedöms vara måttligt färgat och betydligt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Kväveförlusterna bedöms vara mycket höga och fosfor- förlusterna höga. Avvikelsen från jämförvärdet är stor med avseende på både kväve och fosfor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 15 ton N/år och 0,2 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 13 ton N/år respektive 0,2 ton P/år. Inga tydliga trender i fosfor- och kvävehalter kan påvisas under mätperioden.
Vid stationen Lojsta (Y20) var årsmedelvattenföringen 0,04 m3/s under perioden 1988-1995. Markanvändningen inom det 5,3 km2 stora avrinningsområdet utgörs främst av skog (61%) och åker (21%). Halten av syrgastärande ämnen klassades som låg. Vattnet bedömdes vara måttligt färgat och måttligt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Närsaltsförlusterna bedömdes vara måttligt höga. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-1995) 2,9 ton N/år och 0,1 ton P/.
53 Västergarnsån Vid mynningsstationen Pavikens utlopp (Y39) var årsmedelvattenföringen 1,0 m3/s under perioden 1988-2003 med en högsta veckomedelvattenföring på 13,2 m3/s. Till Västergarnsån mellan sattionerna PMK1 och Pavikens inlopp (Y38) tillkommer vatten via en bifurkation med Varbosån. Uppskattningsvis rinner 2/3 av Varboåns vatten till Västergarnsån. Mark- användningen inom det 134 km2 (exkl. Varbosåns avr.omr.) stora avrinningsområdet domineras av skog (54%) och åker (31%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som hög. Vattnet bedöms vara måttligt färgat och betydligt grumligt. pH är neutralt och buffertkapa- citeten är mycket god. Kväveförlusterna bedöms vara höga och fosforförlusterna måttligt höga och avvikelsen från jämförvärdet är stor. Medeltransporten av närsalter var för hela mät- perioden (1988-2003) 135 ton N/år och 2,3 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001- 2003) 144 ton N/år respektive 2,2 ton P/år. Inga tydliga trender i fosfor- och kvävehalter kan påvisas under mätperioden. Vid stationen Pavikens inlopp (Y38) var årsmedelvattenföringen 0,9 m3/s under perioden 1988-2003. Markanvändningen inom det 127 km2 (exkl. Varbosåns avr.omr) stora avrin- ningsområdet domineras av skog (55%) och åker (31%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som måttligt hög. Vattnet bedöms vara måttligt färgat och starkt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Närsaltsförlusterna bedöms vara höga med avseende på både kväve och fosfor och avvikelsen från jämförvärdet är stor med avseende på kväve och mycket stor med avseende på fosfor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 138 ton N/år och 2,3 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 145 ton N/år respektive 3,0 ton P/år. Inga tydliga trender i fosfor- och kvävehalter kan påvisas under mätperioden. Vid referensstationen Liffedarve (PMK1) var årsmedelvattenföringen 0,5 m3/s under perio- den 1988-2003 med en högsta månadsmedelvattenföring på 3,2 m3/s. Markanvändningen inom det 96 km2 stora avrinningsområdet domineras av skog (56%) och åker (28%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som måttligt hög. Vattnet bedöms vara måttligt färgat. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Kväveförlusterna bedöms vara höga och fosforförlusterna måttligt höga och avvikelsen från jämförvärdet är stor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 55 ton N/år och 1,2 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 50 ton N/år respektive 1,0 ton P/år. Inga tydliga trender i fosfor- och kvävehalter kan påvisas under mätperioden. Vid stationen Eskelhem (Y14) var årsmedelvattenföringen 0,3 m3/s under perioden 1988- 2003. Markanvändningen inom det 63 km2 stora avrinningsområdet domineras av skog (60%) och åker (24%). Halten av syrgastärande ämnen klassas som måttligt hög. Vattnet bedöms vara måttligt färgat och betydligt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Kväveförlusterna bedöms vara höga och fosforförlusterna måttligt höga och avvikelsen från jämförvärdet är stor. Medeltransporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-2003) 35 ton N/år och 0,7 ton P/år och för den senaste treårsperioden (2001-2003) 36 ton N/år respektive 0,8 ton P/år. Inga tydliga trender i fosfor- och kvävehalter kan påvisas under mätperioden. Vid stationen Tofta (Y15) var årsmedelvattenföringen 0,2 m3/s under perioden 1988-1995. Markanvändningen inom det 32 km2 stora avrinningsområdet domineras av skog (48%) och åker (35%). Halten av syrgastärande ämnen klassades som måttligt hög. Vattnet bedömdes vara måttligt färgat och måttligt grumligt. pH är neutralt och buffertkapaciteten är mycket god. Kväveförlusterna bedömdes vara höga och fosforförlusterna måttligt höga. Medel- transporten av närsalter var för hela mätperioden (1988-1995) 16 ton N/år och 0,3 ton P/år.
54 Referenser Bergström, S. 1992. The HBV model – its structure and applikations. SMHI Rapport Hydrologi 4.
Gotlands Kommun. 2004. Revidering av vattenplan för Gotlands kommun. Remiss.
Jansson, M. & Broberg, A. 1981. Abiotiska faktorers karaktäristika funktion och omsättning i sötvatten. Limnologiska institutionen, Uppsala universitet.
Johansson, J-Å. & Kvarnäs, H. 1998. Modellering av näringsämnen i Storsjön och dess tillrinningsområde. Länsstyrelsen i Gävleborg. Rapport 1998:13.
Löfgren, S. & Olsson, H. 1990. Tillförsel av kväve och fosfor till vattendrag i Sveriges inland. Naturvårdsverket Rapport 3692.
Naturvårdsverket 1999. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Rapport 4913.
55 56 Bilagor
57