Svensk Teologisk Kvartalskrift. Årg. 78 (2002) Den svenska lutherrenässansen

KJELL OVE NILSSON

Kjell Ove Nilsson är docent i etik vid Lunds universitet och f.d. domprost i Göteborg. I denna artikel diskuterar han utvecklingen i den svenska lutheiforskningen under 1900-talet och sammanhanget med den tyska lutherforskningen. Han belyser även den nya finska luther- tolkningen.

antytts många nya grepp och utgångspunkter. Inledning Luther framstår också inte sällan som den som När man vill beskriva den svenska s.k. luther­ «bäst» ger svar på aktuella teologiska frågor — renässansen får man ta till ett mer än 100-årigt f.ö. ett metodiskt problem som vi återkommer perspektiv. Givetvis fanns det också tidigare ett till. starkt intresse av Luther och hans teologi — i Å andra sidan finns samtidigt och jämsides ett olika tappning. Sverige var ju det kanske mest stort ekumeniskt intresse och engagemang i solida och enhetligt homogena lutherska landet Sverige, från början starkt personifierat i Nathan under flera århundraden. Och Luther stod högt i Söderbloms gestalt, också som lutherforskare. kurs, fast med ganska olika tolkningsmodeller. Det är alltså en lutherforskare som står byst i Kyr­ Begreppet «renässans» tyder ju i och för sig på kornas världsråds stora hall i Genève! Det finns att det finns något förut som man förnyar och går under hela 1900-talet en klart allmänkyrklig vidare med.1 «katolsk» trend i svensk kristenhet, och luther- När man talar om en lutherrenässans innebär forskningen får ofta tjäna som redskap också i det inte bara att det finns ett stort intresse av den utvecklingen. Luthers ekumeniska betydelse Luthers teologi i största allmänhet. Det betyder betonas ofta, något som f.ö. den internationella framför allt en nyansats i systematisk-teologisk och interkonfessionella lutherforskningen ofta mening, med nya modeller, nya paradigm, nya ger belägg för, inte minst på katolskt håll. referensramar, vilka kan bidra till en ny förstå­ else av Luther — och hans betydelse för sam­ tiden. Lutherrenässansen i Sverige, liksom i Upptakten andra länder, är ett uttryck för en gemensam och Den svenska lutherforskningens barndom i samlad strävan att hitta nya öppningar, kanske modern form kan härledas till 1890-talet, och en röd tråd att nysta upp Luthers teologi med, platsen var då Uppsala. Den ene av de domine­ kanske en nyckel — eller flera — som kan låsa rande huvudaktörerna, Nathan Söderblom, skrev upp och avslöja nya hemligheter, nya sidor i om Luthers religion (1893). Den andre var Einar Luthers tänkande. Billing, som beskrev Luther som en profet, i I Sverige finns dessutom två tydliga tenden­ bokenLuthers storhet (1917). Billing hade långt ser, till synes inte alltid förenliga men nödvän­ tidigare skrivit sitt stora arbete Luthers lära om diga att ta i betraktande. Å ena sidan växer staten} och därmed på allvar inlett en lång och renässansen i fråga fram som ett uttryck för en viktig epok av svensk lutherforskning, som i viss renodling av «det lutherska» i traditionell många avseenden väckt stor uppmärksamhet mening i detta lutherska land, fast med som

2 Luthers lära om staten, Uppsala 1900, en andra 1 Se vidare i Carl Axel Aurelius,Luther i Sverige. och kraftigt utvidgad upplaga — med tidigare opubli- Svenska lutherbilder under tre sekler, Artos, Skellef­ serade, handskrivna delar — kom långt senare, utgiven teå, 1994. särskilt avsnittet om 1800-talet, s. 97ff. av Gösta Wrede, Verbum, Stockholm 1971. Den svenska lutherrenässansen 51

långt utanför Sveriges gränser. Söderblom för rättfärdiggörelsen och syndernas förlåtelse. Det sin del skrev också en innehållsrik och skarpsin­ finns en organisk enhet hos Luther, som egent­ nig lutherbok, Humor och melankoli och andra ligen kan sammanfattas i läran om rättfärdig­ lutherstudier (1919), som kom i nytryck så sent görelsen och förlåtelsen. som 1983, med stöd från Nathan Söderbloms Denna enhetlighet är en ledande princip, inte minnesfond — i tid för Luther-jubiléet detta år minst för Einar Billing som t.ex. uttrycker det så (500 år efter hans födelsedag).3 här, när han vill formulera «en metodisk regel Det hela hade egentligen börjat 1899, då för den som vill studera Luther; tro aldrig, att du Nathan Söderblom höll sin berömda provföre­ kommit till rätta med en luthersk tanke, förrän läsning om religionens plats och betydelse, i det lyckats dig att reducera den till ett enkelt kol- anslutning till — och med kritik av — Schleier­ lorarium till syndaförlåtelsens tanke. Så är det machers Reden über die Religion. Han lade stor med alla Luthers grundtankar: Man kunde taga vikt vid det teocentriska perspektivet. Religion dem alla i tur och ordning och säga ungefär så: handlar främst om Gud och hans handlande med kyrkan är syndernas förlåtelse, sakramenten äro oss människor, inte om våra tankar om Gud. För syndernas förlåtelse, friheten är syndernas Söderblom var det viktigt att studera religionen förlåtelse, kallelsen är syndernas förlåtelse».6 konkret i de enskilda, historiskt givna religio­ I denna tidiga och mycket betydelsefulla nerna, religionen i dess egenart som den framträ­ lutherforskning är det just Luthers teologiska der och manifesteras i de religiöst skapande eller religiösa centrum som betonas — det som gestalterna. Där intog Luther tidigt den centrala märks och avspeglas i varje enskilt studium av platsen för Söderblom.4 hans tänkande. Åter kan vi lyssna till Billing, när Både Söderblom och Billing hävdade den han beskriver hur Luthers «olika tankar ej ligga teocentriska utgångspunkten i sin tolkning både radade vid varandra såsom pärlorna i ett pärl­ av religion och lutherdom. Det betyder att de band, ... utan att de alla, tätt såsom rosens blad, vände sig mot den — då som nu — vanliga sluta sig kring ett gemensamt centrum, stråla ut antropocentriska kristendomstolkningen, och såsom solens strålar från en glödande kärna: dito fromhetstypen. Man ville snarare betona det evangeliet om syndernas förlåtelse».7 teocentriska perspektivet med tonvikt just på Guds handlande, Guds kärlek och förlåtelse, inte människans gärningar och upplevelser. Och i Gudomligt och mänskligt centrum för denna syn stod Jesus Kristus så som Luthers historiska betydelse ligger ju i att han Bibeln uppenbarar honom och hans gärning. inte enbart är en gestalt från det förgångna utan Båda hade väl tillägnat sig resultaten av den än mer en föregångare till en stor del av den historisk-kritiska bibelforskningen, och ingen­ moderna teologi som i systematiskt avseende lät dera kan beskyllas varken för steril luthersk sig inspireras av honom — än i dag på många ortodoxi eller ytlig liberalteologi. I synnerhet håll, lika ofta kanske i icke-lutherska länder, his­ Söderblom betonade kristendomens karaktär av toriskt sett. Luther är naturligtvis ett barn av sin uppenbarelsereligion — inte naturreligion etc. tid, tidsbunden och därmed på olika sätt för­ Huvudord för både Söderblom och Billing5 var åldrad och svår att s.a.s. fundamentalistiskt utöver uppenbarelse också historia, profetism, citera och tillämpa i vilka sammanhang som och vad gäller deras lutherstudier särskilt Ordet, helst. Han hade sin egen kontext, sina särskilda adressater och frågeställningar. Ändå är han av

3 Proprius förlag, Stockholm 1983, intressant nog med förord av Hjalmar Sundén — Söderbloms uppsat­ 5 Bl.a i «Luthers storhet»,Sveriges Kristliga Stu­ ser i boken är också starkt präglade av psykologisk, dentrörelses Skriftserie, N:o 73, Uppsala 1917, s. 9 religionspsykologisk inlevelse i Luthers livsöde. och 22. 4 Så i «Luthers Religion», Svenska i Spörsmål, nr 6 Vår kallelse, Sveriges Kristliga Studentrörelses 18, Stockholm 1893; jfr också hans arbete om Den förlag, Stockholm 1956, 5:e uppl. (första utkom redan lutherska reformationens grundtankar, Stockholm 1909), s. 6f., jfr också s. 49. 1893. 7 Ibid., s. 6. 52 Kjell Ove Nilsson aktualitet som få, om ens någon, av de stora serade gudsbild som länge dominerat protestan­ gamla teologerna. tisk teologi med dess mer idealistiska och etik- Men luthertolkningen varierar stort. Carl centrerade perspektiv. Här kan man tänka på Axel Aurelius har visat på Iutherbildens föränd­ Kants sedelära och Schleiermacher och hans syn ringar under århundradena efter reformationen.8 på synden och frälsningen. Något motsvarande gäller också inom själva Men framför allt var det Albrecht Ritschl och lutherforskningen, också i det senaste århundra­ Wilhelm Herrmann och deras starka betoning av dets olika gestaltningar. Det är knappast så att de etiska perspektiven som är föremål för kritik. man kan skilja ut Luther själv i förhållande till de Begreppet «försoning» t.ex. fick ju både hos olika lutherbilderna, som om man genom histo- Schleiermacher och Ritschl en moralisk och risk-kritisk forskning kunde rekonstruera den antropocentrisk innebörd som genomgående «äkta» Luther, även om många enskildheter i dag stod i stark motsats till det som de svenska teolo­ kan beskrivas säkrare och klarare än i tidigare gerna utvecklade i sin teologi.12 Men Gud får ofta okritiskt förskönande lutherframställningar. inte beskrivas bara som en projektion av mänsk­ Därför presenterar forskningens luthertolkning i liga föreställningar, så att Gud framstår som en sig själv flera lutherbilder, i hög grad skiftande människas drömbild eller skapelse (jfr Ludwig och i spänning med andra. Givetvis vill forskaren Feuerbach och andra), när det i själva verket är ta fram den komplicerade historiska verkligheten tvärtom, enligt Aulén. Hos Luther finner han så tydligt som möjligt, men ett visst inslag av således ett tydligt korrektiv. subjektivitet är likväl ofrånkomligt. En hel del Det är emellertid mycket viktigt att notera, lutherforskning är också märkbart beroende av att de svenska forskarna inte bara stod kritiska sin tids aktuella strömningar, kanske rent av till­ till den tyska teologin i sin samtid. Tvärtom kommen för att visa hur Luther «själv» en gång hängde den svenska lutherrenässansen nära sam­ kunde ha resonerat i saken. man med motsvarande fenomen på kontinenten. Två framstående kyrkomän betydde mycket i Särskilt Karl Holl, professor i kyrkohistoria i nästa steg i lutherforskningen. Det var Gustaf Berlin, hade stort inflytande, kanske allra mest Aulén och Arvid Runestam, båda egentligen på Gustaf Aulén. Denne hänvisar ofta till Holl, lärjungar till Söderblom och Billing men mycket inte minst beträffande Luthers teocentriska olika och självständiga, i jämförelse både med åskådning, hans syn på Guds rättfärdighet, sina lärare och med varandra. Båda blev profes­ helighet och vrede — och hans fördoldhet.13 sorer i Lund respektive Uppsala, och båda blev biskopar, i Strängnäs och Skara. De försökte nå fram till en profilerad helhetsbild av Luther, med 9 Så mycket tydligt och programmatiskt Luthers i rättfärdiggörelseläran i centrum. Men deras teo­ gudsbild. En konturteckning. Gleerups, Lund 1926, ett logiska förutsättningar var olika, liksom deras arbete som ingår i det större verketDen kristna guds- personliga läggning och intresseinriktningar, bilden, Svenska Kyrkans Diakonistyrelses bokförlag och deras lutherbilder blev också synnerligen (SKDB), Stockholm 1927; se också Den allmänneliga kristna tron , 6:e uppl. SKDB, Stockholm 1965, som olikartade; Aulén med tonvikten på det teocen- utkommit i sex upplagor — första upplagan kom 1923 triska perspektivet, Runestam nästan tvärtemot — och som haft grundläggande betydelse för flera teo­ på det antropocentriska perspektivet. loggenerationer, också internationellt (t.ex. kursbok i Gustaf Aulén sätter alltså gudsbegreppet i USA, när jag undervisade där för 30 år sedan). centrum.9 Den teocentriska grundsynen är 10 T.ex. i den mycket intressanta Dramat och symbo­ kännetecknande för Auléns hela produktion, lerna, SKDB, Stockholm 1965, och och i den populärt också fram på 1960-talet.10 Hans roll som skrivna dogmatikenKristen gudstro i förändringens lutherkännare märks också i hans tidigare pro­ värld, SKDB, Stockholm 1967. duktion i systematisk teologi.11 Genomgående 11 Bl.a. i Till belysning av den lutherska kyrkoidén, fullföljer Aulén en uppgörelse med den humani- Almqvist & Wiksell, Uppsala 1912, och iDogmhisto- ria, Norstedt och Söner, Stockholm 1917. 8 Luther i Sverige, här särskilt hans problemformu­ 12 Se Den kristna guds bilden, särskilt det omfattande lering, s. 7ff och avslutningen, s.l63ff. kapitlet om «Den humaniserade gudsbilden», s. 274ff. Den svenska lutherrenässansen 53

Också vad gäller synduppfattningen och synen Detta är grunden i Luthers rättfärdiggörelselära på rättfärdiggörelsen betecknar Holls teologi ett — och det är s.a.s. tolkningshorisonten för allt genombrott. Han har särskilt skrivit mycket om annat i hans teologiska åskådning. Det gäller gudsbilden hos Luther med stor betydelse också också hans människosyn, hans uppfattning av i Sverige, framför allt i hans viktiga arbete «Was arvssynden och den fria viljan, eller snarare hans verstand Luther unter Religion?».14 negerande av denna fria vilja. Samtidigt är Aulén Denna bok översattes så småningom till dock kritisk till Luther på denna punkt och talar svenska,15 med förord av Hjalmar Lindroth. Han om ett «naturalistiskt gudsbegrepp» hos Luther, i hänvisar till den lutherrenässans som då redan konflikt med hans egentliga religiösa motiv.18 pågått länge, också i Sverige, där Holls bok spe­ Här påminns man i formuleringarna om Anders lat en stor roll för att beskriva «den väldiga Nygrens motivforskning med Guds kärlek i cen­ omvälvning» som Luthers teo­ trum contra alla mänskliga strävanden. logi inneburit. Det har Luther åstadkommit, skri­ Men närmast är det alltså Arvid Runestam ver Lindroth, «då han förlägger det religiösa som man bör göra jämförelser med i fråga om livets tyngdpunkt från människan till Gud och lutherforskningen. Hans utgångspunkt och det då han ersätter den rådande antropocentriska, som kännetecknar hans förståelse av Luther är eudemonistiska och egocentriska inställningen i helt igenom människosynen. Hans perspektiv är både religiöst och etiskt hänseende med en klar således mer antropocentriskt i motsats till teocentricitet».16 Auléns teocentriska profilering av Luthers teo­ Och efter att ha räknat upp en rad områden logi. Runestam är beroende av 1800-tal steologin där Holl behandlat Luthers teologi på ett så bety­ med betoningen på människans autonomi och delsefullt sätt sammanfattar han djärvt: «Alla fria vilja, i Kants och Wilhelm Herrmanns efter­ dessa viktiga sidor och drag i Luthers trosåskåd­ följd. Därför kom också hos honom frågan om ning, livssyn och kristendomstolkning, fram­ Luthers uppfattning av den trälbundna viljan i lagda i den allra senaste tidens svenska Luther- De servo arbitrio att stå i centrum, men till skill­ forskning, finns redan in nuce antydda, divinato- nad från Aulén, som mest sysslar med gudsbil­ riskt skådade eller klart och pregnant tecknade den, är Runestam fokuserad på människosynen. och utformade i Holls skrift».17 Inget annat verk Han tar fasta på rättfärdiggörelsens betydelse «ger en så koncis framställning av hela Luthers i den kristnes liv och ser därvid ingen motsats till teologiska åskådning och kristendomstolk­ den tonvikt på etiken som inspirerade honom i ning», avslutar Lindroth sitt panegyriska förord. hans teologiska arbete. Han skriver åtskilligt om Och utan överord är Holls inflytande av stor den fria viljans problematik.19 Liksom Aulén vikt, när man ser det mot bakgrund av de då ser han Luthers beskrivning av den trälbundna gängse antropocentriska ensidigheterna. viljan och predestinationen som i viss mån teo­ Luthers gudsbild är alltså alltigenom teocen- logiskt ensidiga. Men hans egentliga intresse lig­ trisk, hävdar Aulén i Holls efterföljd, i motsats ger mer på det psykologiska planet, där ju Luther till en humaniserade gudsbild med företrädesvis ger stort utrymme åt människans fria vilja, i yttre mänskliga perspektiv. Mänskliga försök att nå ting, i ting som ligger utanför eller «nedanför» Gud genom förnuft och goda gärningar är förgä­ henne ( libertas in rebus inferioribus), dvs. coram ves, bara genom Guds kärlekshandlande i Kris­ hominibus, snarare än coram Deo, där den strikt tus kan människan stå i ett rätt gudsförhållande. teologiska synen gäller, vilket också följdriktigt betonas, särskilt av Aulén. Karakteristiskt för Runestam var att vilja 13 Ibid., s. 180ff, 186 m.fl. ställen. knyta samman rättfärdiggörelseläran med mänsk- 14 Från början ett högtidstal vid reformationsjubileet 1917 utgavs det i HollsGesammelte Aufsätze zur Kir­ chengeschichte, Bd. I: Luther», Tübingen 1921. 18 Den kristna gudsbilden, bl.a. s. 220f. 15 Luthers kristendomssyn , SKDB, Stockholm 1947. 19 Se Den kristliga friheten hos Luther och Melan- 16 Ibid., s. 5. chthon , SKDB, Stockholm 1917, och särskilt Viljans 17 Ibid., s. 7f. frihet och den kristliga friheten, Uppsala 1921. 54 Kjell Ove Nilsson

liga erfarenheter — både som syndare och som Söderblom, och de kom att prägla flera andra rättfärdiggjord. Detta återspeglas också i hans undersökningar från Uppsala. senare författarskap,90 när han försöker beskriva En framstående lutherforskare som måste rättfärdiggörelsen i psykologiska termer, där nämnas är Gustaf Ljunggren med djuptborrande Luthers egna upplevelser bildar bakgrund och undersökningar om Luthers människosyn och schema för framställningen. Den jagiska männi­ synduppfattning.22 Andra bidrag från Uppsala skan är «inkrökt» i sig själv, i högmod och själv­ vid denna tid har kommit från Torsten Bohlin,23 hävdelse. Den sakliga människan ser sitt liv i ett och något senare Sigfrid von Engeström.24 Hos annat perspektiv med behov av hjälp utifrån, dvs. denne framträder också kritiska synpunkter på från Gud, för att komma ur sin inkrökthet och den i hans uppfattning ensidiga lutherforskning självupptagenhet. Då kan människan på ett «sak­ som under tiden i Auléns efterföljd börjat ligt» sätt bli fri till att tjäna och finna ett nytt liv utvecklas i stor skala i den andra universitetssta­ — i en kristen människas frihet! den, i Lund. Kritiken gällde bl.a. försoningsläran Dessa båda gestalter i ett tidigt skede av i dess anti-juridiska och antagonistiska form, modem svensk lutherforskning är nog föga sådan den kom till uttryck i Lund — något vi kända i dag, men de är viktiga att dröja något strax skall återvända till. vid, eftersom de betecknar två huvudtendenser i Flera lärda inlägg i debatten om den luth­ synen på Luther, dels den teocentriska, i egentlig erska teologin lämnades av andra forskare, inte mening teologiska, dels den antropocentriska nödvändigtvis lutherspecialister. Här kan bl.a. och psykologiska linjen. De står inte i motsats nämnas Hjalmar Holmquists många och viktiga till varandra, snarare är de med sina olika accen­ arbeten i kyrkohistoria, med stark luthersk för­ ter kompletterande, på ett rent av nödvändigt sätt ankring, liksom i en del specialarbeten.25 En för att undvika de uppenbara ensidigheter som annan är som både som teolog annars kan bli följden — på båda hållen. Aulén och som kyrkomän ger några tungt vägande vill visa hur Luther pekar på Gud och hans kär­ bidrag också vad gäller Luthers syn, t.ex. i fråga lek som centrum för sin teologi, medan Rune- om nattvarden och predikan — i ett brett kyrko- stam mera betonar vad som sker på den mänsk­ historiskt perspektiv.26 liga sidan, socialt och psykologiskt. Båda per­ spektiven behövs. Och faktiskt utgör de tillsam­ mans ett slags korrektiv till Karl Holls så lovpri- Lutherska grundmotiv sade teocentricitet. I Lund hade Auléns teocentriska perspektiv på I den fortsatta lutherforskningen återkommer Luther förstärkts genom den s.k. motivforsk­ detta framhävande av olika psykologiska aspek­ ningen som burits fram av framför allt Anders ter, både i de historiska och i de systematiskt teologiska sammanhangen, så t.ex. i «En histo- 22 Främst med arbetet Synd och skuld i Luthers teo­ risk-psykologisk trosskildring», som underrubri­ logi, SKDB, Stockholm 1928. Denna bok är karakte­ ken lyder till en lutherbok av Uppsala-profes- ristiskt nog dedicerad till nyss nämnde Göransson, som Nils Johan Göransson.21 Psykologiska som inspirerat Ljunggren i denna typ av lutherstu- infallsvinklar hade redan aktualiserats av dium. Då hade han redan — i samma genre — publi­ cerat boken Det kristna syndmedvetandet intill Luther , SKDB, Stockholm 1924. 20 Främst i arbetet Jagiskhet och saklighet, SKDB, 23 Gudstro och Kristustro hos Luther, SKDB, Stock­ Stockholm 1944, även tidigarePsykologi och kristen­ holm 1927. dom, SKDB, Stockholm 1931. 91 24 Luthers trosbegrepp, Almqvist & Wiksell, Uppsala Luthers reformation, Norstedt & Söner, Stock­ 1933. holm 1920. En mer dogmatisk framställning föreligger av Göransson,Gudsförhållandets kristologiska grund. 25 Luther, Loyola, Calvin, i deras reformatoriska I och II, Akademiska Bokförlaget, Uppsala 1909, genesis, Gleerups, Lund 1926. 1910, bl.a. om Luthers kristendomssyn i relation till 26 Nattvarden i evangeliskt gudstjänstliv, SKDB, den «religiösa» förståelsen hos Friedrich Schleier­ Stockholm 1926, 2:a uppl. 1951, och Predikans histo­ macher, Albrecht Ritschl och Wilhelm Herrmann. ria, Gleerups, Lund 1945. Den svenska lutherrenässansen 55

Nygren. Han var under en viktig period profes­ som «driver» hans teologi — ungefär i linje med sor i Lund, samtidigt med Aulén. Ragnar Bring hans bekanta kriterium i bibeltolkningen: «Was blev 1933 Auléns efterträdare.27 Lundateologin, Christum treibet». Aulén genomför denna metod präglad av motivforskningen och Luther, växte mycket tydligt, när han behandlar försonings- fram just under denna för Aulén och Nygren läran, som vi strax återkommer till. gemensamma professorstid 1924-33, och kom Nygren är den som mest konsekvent genom­ därefter genom Bring att dominera den teolo­ för de filosofiska resonemangen för detta i olika giska scenen under sammanlagt 50 år. Också tidiga skrifter och ger sedan sin stora teologiska senare kan man urskilja denna lundensiska pro­ och historiska exposé.9Q Där kan han visa — fil, inte minst i lutherforskningens sätt att välja med sina utgångspunkter — att denna kärleks- «motiv» i olika temata i Luthers teologi. tanke på ett rent och äkta sätt bara förekommit Motivforskningens metod innebär ett under vissa begränsade tider i den kristna histo­ avståndstagande från den gamla loci-metoden, rien, i Nya testamentet, i fomkyrkan — och hos ända från Melanchthons dagar. Det går inte att Luther. Med denna syn på Luther blir det ound­ göra rättvisa åt den kristna trons «organiska gängligen så att denne s.a.s. har rätt, i princip karaktär» bara genom att gå igenom dogmatiken alltid rätt, i jämförelse med andra epoker, feno­ punkt efter punkt.28 Man måste leta rätt på men och teologier under tidernas lopp. Så kan «grundmotivet», det grundläggande svaret på det förefalla inte minst när man ser på en del av frågan hur gemenskap mellan Gud och männi­ den senare lutherforskningens frukter i Lund. skor kan skapas och upprätthållas — eller med Luthers berömda fråga: «Hur finner jag en nådig Gud»? Dualismen hos Luther — Nygrens metod bygger på förutsättningen att teologi är en vetenskap, en vetenskap om tron, och i lutherforskningen något som också Aulén från början velat hävda. Ragnar Bring är den som på ett eminent sätt Det gäller då att fastslå sanningen om kristen­ genomför detta program med avseende på domen, vad som är sant om den kristna tron. Luther, med tonvikt just på det teocentriska, Grundmotivet för kristendomen är Guds kärlek, antipsykologiska draget.30 Dualismen är karak­ agape, till skillnad från andra motiv, främst eros. teristisk och symptomatisk för hela denna period Därmed är också den teocentriska inriktningen av lutherforskning, dualismen mellan lag och programmatiskt bestämd, i kontrast till en antro- evangelium, och innerst i Guds eget väsen mel­ pocentrisk och psykologisk ansats, som manlan Guds vrede och Guds kärlek. Den får sina enligt Nygren klart måste ta avstånd från. Kär­ djupaste uttryck i kampen mellan gott och ont, leken är helt och hållet av Gud, skild från all mellan Gud och djävul, samlat i det för Luther slags mänsklig kärlek. Bara den kristna kärleken, typiska antagonistiska draget i frälsningsläran. med sitt ursprung hos Gud, är en äkta, spontan Det hade Aulén enkelt och klart rett ut i ett i kärlek, som ett redskap att föra vidare till nästan. detta avseende epokgörande arbete.31 Namnet Allt som tron innehåller är enligt detta syn­ sätt variationer på samma stora agape-tema. Viktigt är också motsatsen: Allt som inte stäm­ 29 Den kristna kärlekstanken. I-II, SKDB, Stock­ holm 1930 och 1936, eller Eros och Agape, i senare, mer med grundmotivet måste ifrågasättas eller mer populära utgåva, Verbum, Stockholm 1966 — så förkastas. Agape blir då det helt avgörande är verket också känt på andra språk. schibbolet, det som skiljer det som är rätt och 30 Hans huvudarbete är Dualismen hos Luther, sant från det som inte är det. Så går man också SKDB, Stockholm 1929, med fortsättning iFörhål­ till studiet av Luther. Agape — motivet är det landet mellan tro och gärningar i luthersk teologi, Helsingfors 1933. Se också Kristendomstolkningar, SKDB, Stockholm 1950. 27 Aulén professor 1913-33, Nygren 1924^48, Bring 31 Den kristna försoningstanken SKDB, Stockholm 1933-62. 1930, internationellt känd under titeln Christus Victor, 28 Den kristna gudsbilden, s. 6f. på eng. redan 1931 med många nya upplagor. 56 Kjell Ove Nilsson

Christus Victor framhäver tydligt det dualistiska luthertolkning bl.a. kritisk till Brings ensidiga och antagonistiska kamp- och segermotivet, det betoning av Guds verk i rättfärdiggörelsen i den som just Bring — och även Nygren — utvecklat meningen, att människan ses som totalt passiv. i sina verk omkring 1930, som ser ut som ett All mänsklig aktivitet är utesluten, enligt Bring, epokgörande årtal i detta sammanhang. Nygren eftersom den omedelbart identifierades med bidrog också med en bok om försoningen i ett gämingsrättfärdighet. Att då mera framhålla hel­ teocentriskt perspektiv,32 och redan Billing hade gelsen och gärningarna, så som Gyllenkrok varit inne på detta tema i en liten bok från gjorde, var så till vida ett viktigt observandum 1908.33 och korrektiv. Lutherforskningen hade en storhetstid under Redan von Engeström hade gått på den linjen 30-talet, som redan framgått. Det blev vanligt att en hel del,38 liksom i sin dok­ ständigt ta fram Luther som ett mer eller mindre torsavhandling,39 som typiskt nog också be­ avgörande jämförelseobjekt, fast det var först handlade den unge Luther. I sina senare bidrag fram på 50- och 60-talen, som denna metod låg han dock faktiskt närmare Lund 40 Här kan avsatte resultat i doktorsavhandlingar. Luther var man se direkta paralleller til vissa drag hos mallen att jämföra med i olika teologiska debat­ Luther, som samtidigt kom att betonas i Lund av ter och det blev på något sätt fult att på allvar Herbert Olsson och Gustaf Wingren. Ett origi­ kritisera honom. De typiskt lundensiska per­ nellt bidrag lämnades av Torgny Bohlin, med spektiven spreds under denna tid delvis också Lindroth som huvudlärare, där kristologin sattes till Uppsala, där dogmatikprofessom Hjalmar i relation både till skapelsetanken och rättfärdig- Lindroth klart försvarade den teocentriska ansat­ görelseläran.41 sen och tog avstånd från den psykologiserande Olikheterna började i vissa avseenden trub­ metoden — han gjorde så i Auléns och Brings bas av. Den lundensiska traditionen fortsatte, anda. Detta märks bl.a. i en uppmärksammad med en del modifikationer, och i Uppsala kom forskningsöversikt från 1941,34 vilken föregicks tonvikten efter hand att mer läggas på veten- av arbeten med Luthers teologi i centrum, bl.a. skapsteoretiska frågor, frågor om metod och och återigen om försoningen.35 begreppsanalys m.m. Mycket av det arbetet var Men Lindroths efterträdare, Axel Gyllen­ viktigt och nödvändigt — och det riktades till krok, gick på det hela taget motsatt väg. I sin inte ringa del mot den lundensiska lutherforsk­ avhandling,36 med tonvikt på den unge Luthers ningen teologi, hade han tagit fasta på de psykologiska Men i den egentliga lutherforskningen kan sammanhangen i Luthers rättfärdiggörelselära i man nog nu i efterhand konstatera att båda per­ direkt motsättning till de lundensiska priorite­ spektiven — från Lund till Uppsala — behövdes ringarna. Han valde också att i sin installations- för att göra rättvisa åt Luthers teologi i dess hel­ föreläsning tala över ett ämne som åter tog upp het. Det är riktigt att — som Lund — se männi­ de antropocentriska frågorna.37 Han var i sin skan som helhet (totus homo), som indragen i dualismen, i kampen mellan Gud och djävul, och som därför totalt syndare, samtidigt som 'Y) Försoningen. En guds gärning, Gleerups, Lund hon för Kristi skull {propter Christum) är totalt 1932. rättfärdig. Detta gäller coram Deo, som framför 33 Försoningen, KFUM:s i Uppsala förlag, Uppsala allt Bring ofta understryker. 1908. 34 Luther renässansen i nyare svensk teologi, SKDB, Stockholm 1941. 38 Förlåtelsetanken hos Luther och i nyare evange­ ' i c Katolsk och evangelisk kristendomssyn, Lunde- lisk teologi, SKDB, Stockholm 1938. quistska bokhandeln, Uppsala, Uppsala 1933, och 39 ödm jukhet och tro, SKDB, Stockholm 1939. Försoningen, samma förlag, Uppsala 1935. 40 Den naturliga teologins problem hos Luther, Alm ­ 36 Rechtfertigung und Heiligung in der frühen evan­ qvist & Wiksell, Uppsala 1943,och Luthers lära om gelischen Theologie Luthers, Uppsala 1952. dopet, SKDB, Stockholm 1944. 37 »Lutherforskningen och psykologin», 1960. 41 Den korsfäste Skaparen, SKDB, Stockholm 1952. Den svenska lutherrenässansen 57

Men det är också riktigt att — som Uppsala tema, också med stort rum för antropologiska — hos Luther ta fram partialaspektema, de mer frågor, i sin välkända doktorsavhandling om kal­ antropologiskt och empiriskt — och psykolo­lelsen.45 Denna bok används ännu i kurslittera­ giskt — bestämda aspekterna, de som enligt turen, också utomlands, där den är ett av de mest Luther gäller coram hominibus. Och där finns det kända bidragen från svensk teologi. rum för mänsklig aktivitet, mänskliga känslor Det dualistiska och antagonistiska perspekti­ och gärningar. Därvid var inte minst det analy­ vet dominerar i Wingrens luthertolkning men nu tiska och begreppsmässiga arbetet av stor vikt, på ett vidare sätt. Kampen mellan Gud och djä­ och skulle så vara också i Lund. Men i Uppsala vul ses primärt i skapelsens sammanhang, också tilltog snarare kritiken. Därmed är vi redan inne i i ljuset av tvåregementsläran. Men Wingren talar den tredje akten som här skall beskrivas i korthet. också om de två rikena, det himmelska och det jordiska, vilket aktualiserar en viktig distinktion. Framför allt koncentrerar han sig på den jordiska Blomstringstid — och stagnation vardagen, kallelsen, där kampen äger rum i alla I Lund fortsatte i och för sig och i huvudsak den stånd och ämbeten, där människan lever under teocentriska och antipsykologiska traditionen Ordet och där nästan skall betjänas. Wingren från Aulén, Nygren och Bring. Men också där utvecklar här en mer positiv antropologi än vad kom kritiken fram, eller kanske snarare en som tidigare gjorts i Lund, bl.a. är hans utlägg­ nyansförskjutning, en modifiering. Det var den ning av frihetsbegreppen hos Luther synnerligen lärde Herbert Olsson som tog itu med Luthers träffande. antropologi, hans skapelsetro och etik. Han I sitt fortsatta författarskap kom Wingren att i intresserade sig alltså för människosynen, inte hög grad ägna sig åt teologikritik.46 Han ville bara i rättfärdiggörelsens sammanhang utan bl.a. göra upp med den lundensiska motivforsk­ också i ett vidare allmängiltigt perspektiv. Så ningen och därmed främst med sin lärofader och gjorde Olsson på ett delvis banbrytande sätt i sin företrädare, Anders Nygren. Han lämnade där­ avhandling,42 där han framhävde den klassiska vid diskussionen om grundmotiv bakom sig, läran om lex naturae, det mänskliga förnuftets också i lutherforskningen. Någon given mall roll osv. på skapelseteologins plan. Han kom atteller slagruta går inte att använda, menade han, betyda mycket som docent i Lund, men blev så snarare måste man söka de intressanta motiv och småningom professor i Uppsala. Långt senare drivande krafter som finns hos Luther själv i kom en del av hans stora verk om skapelsen och olika tider och sammanhang. En sådan ansats lagen.43 ger också möjligheter till ett mer nyanserat och Herbert Olsson sammanfogade Lund och mångskiftande beskrivningssätt. Uppsala i sin forskning, i en teocentrisk helhets­ Därmed ville Wingren också avstå från olika syn, men han var samtidigt bestämd av antropo­ filosofiska ramar och förutsättningar, när han login. Också Ruben Josefson hade till en del närmade sig olika slags dogmhistoriskt material, varit inne på liknande spår. En viktig vidgning eller när han själv utvecklade sin teologi, på bib­ av perspektiven hade alltså påbörjats med ska­ lisk grund och i anslutning till framför allt pelseteologin som grund. Gustaf Tömvall Luther.47 Hans metod blev alltmer kerygmatisk, utvecklade sin luthertolkning med tonvikt på med stark tonvikt på förkunnelsen.48 Hans teo- regementsläran i sin avhandling.44 Men det var Gustaf Wingren som samlade de olika aspek- 45 Luthers lära om kallelsen, Gleerups, Lund 1942. 46 Främst och mest kontroversiellt i Teologins metod­ 42 Grundproblemet i Luthers socialetik, Gleerups, fråga, Gleerups, Lund 1954. Lund 1934. 47 Se Skapelsen och lagen, Gleerups, Lund 1958 och 43 Schöpfung, Vernunft und Gesetz in Luthers Theo­ Evangeliet och kyrkan, Gleerups, Lund 1960. logie, Almqvist & Wiksell, Uppsala, postumt 1970. 48 Tydligast så och programmatiskt i den viktiga men 44 Andligt och världsligt regemente hos Luther, också mycket omdiskuterade boken Predikan, Glee­ SKDB, Stockholm 1940. rups, Lund 1949. 58 Kjell Ove Nilsson logi var också alltmer aktualiserande, med bud­ bl.a. Bring, Wingren och Per Erik Persson, med skap in i vår tid, grundade på Bibeln, Luther, Ire- en bred trinitarisk uppläggning av i stort sett naeus,49 och den blir ofta också normerande för hela Luthers teologi. Dess särskilda grepp om vad en luthersk syn skulle kunna innebära. I en samspelet mellan gudomligt och mänskligt — i rad mindre skrifter gav Wingren också populära stället för det mera vanligt lutherska om synd sammanfattningar av Luthers teologi och bud­ och nåd — ville bryta ny mark i det dualistiska skap in i vår egen tid.50 Han såg teologi och mönstret och har visat sig ha ett särskilt intres s.e kyrka tillsammans och utövade sin teologi allt­ i ekumeniska sammanhang, hos såväl ortodoxa mer kyrkokritiskt.51 som katolska teologer. Wingren blev kraftigt kritiserad, inte minst I Lund hade också flera av Ragnar Brings från Uppsala, för svåra brister i metoden, för doktorander arbetat med Luther, med en annor­ svag begreppsanalys, för förkunnelsemässiga lunda, mer historisk metod än hos Wingren. Sär­ tillrättalägganden och utslätande parafraseringar skilt bör här nämnas Bengt Hägglund, som i osv. Man kan ju här jämföra med Gerhard Ebe- flera lärda arbeten givit viktiga bidrag till luther- lings mer «exegetiska» metod, där man starkt forskningen, bl.a. om det dubbla sanningsbe­ begränsar både ämnesfixering och källanvänd- greppet, som f.ö. var aktuellt i den dåvarande ningen. Flera av Wingrens läijungar drabbades diskussionen om lundateologin och motivforsk­ av kritiken, särskilt i de fall när man gjorde typo- ningen.55 Hägglunds bok om antropologin56 är logiska jämförelser med annat material från olika av avgörande vikt, och hans dogmhistoriska tider, ibland utan alltför tydliga förbindelser med sammanfattningar om Luthers och luthersk teo­ Luther, varken historiskt eller teologiskt. Men logi avspeglar också hans stora kunskap och flera gjorde immanenta lutherundersökningar, inkänningsförmåga.57 delvis med samma betoning som Wingren i bl.a. En annan av Brings lärjungar, Per Erik Pers­ skapelsesynen och regementsläran.52 Andra son, senare professor efter Bring, bröt den luth­ aktualiserade andra tankelinjer hos Luther, dock erska trenden med sin avhandling om Thomas i god lundensisk tradition.53 ab Aquino,58 men han sysslade senare ofta med Typisk lundensisk är nog också min egen Luther i samband med andra undersökningar.59 doktorsavhandling.54 Den förenade det kristolo- En uppföljning av lutherstudiema mera i Brings giska intresset, fokuserat i den gamla läran om anda var Arvid Wikerståls avhandling, som sär­ communicatio idiomatum, f.ö. aktualiserad av skilt koncentrerade sig på Luthers Genesis- utläggningar.60

49 Människan och inkarnationen enligt Jrenaeus, Gleerups, Lund 1947. En riskabel metod 50 T.ex. Luther frigiven, Gleerups, Lund 1970. Tidigare nämnde jag den jämförande metoden, 51 T.ex. Tolken som tiger, Gummessons, Stockholm som särskilt under 50- och 60-talen dominerade 1981. lutherforskningen i Lund. Man valde ett tema 52 Så Gunnar Hillerdal i Gehorsam gegen Gott und som undersöktes dels hos Luther, dels i något Menschen, SKDB, Lund, och Vandenhoeck & Ruprecht, Göttingen 1954 — också med hänsyn till «modern statsetik» — och David LöfgrenDie i Theo­ 55 Theologie und Philosophie bei Luther und in der logie der Schöpfung, Vandenhoeck & Ruprecht, occamistischen Tradition, Gleerups, Lund 1955. Göttingen 1960. 56 De homine, Gleerups, Lund 1959. 53 T.ex. Vilmos Vajta,Die Theologie des Gottesdiens­ 57 Teologins historia, Gleerups, Lund 1956, med tes bei Luther, SKDB, Stockholm 1952. flera senare och bearbetade, utvidgade upplagor. 54 Simul — Das Miteinander von Göttlichem und 58 Sacra doctrina, Gleerups, Lund 1957. Menschlichem in Luthers Theologie, Vandenhoeck & Ruprecht, Göttingen 1966; i senare, mer populära 59 Särskilt i Kyrkans ämbete som Kristus-representa- arbeten finns också lutherutläggningar,Evangeliet för­ tion, Gleerups, Lund 1961. ändrar världen?, Verbum, Stockholm 1973, och Träd 60 Verbum et filius incarnandus, Gleerups, Lund upp i tid och otid, Verbum, Stockholm 1998. 1969. Den svenska lutherrenässansen 59 annat för detta tema intressant sammanhang, en jämförelse. Risken är ju helt uppenbart, att mestadels under 1900-talet. Henrik Ivarsson dis­ man tendentiöst väljer ämnen utifrån deras aktu­ puterade 1956 på sin av Wingren själv ofta lov- alitet och att man därför i olika avseenden prisade avhandling,61 där andra parten var pie­ tillrättalägger Luther därefter. tismen i Sverige, bl.a. representerade av Anders Den nästan omedvetna sammanblandningen Nohrborg och Henric Schartau. av olika kontexter och olika begreppsapparater gjorde en studie,62 där han jämförde Luthers syn är alltså en stor fara i den här typen av forskning. på äktenskapet med den kyrkliga debatten under Den kan ändå ha sin plats. Den är ju inte heller första halvan av 1900-talet. någon nyhet. Både Aulén och Nygren ägnade sig Ännu en blivande ärkebiskop, Bertil Werk- åt långtgående jämförelser, också med risk för ström, sysslade med Luthers biktsyn och jäm­ förenklingar och schablonartade tillrättaläggan­ förde den med Thumeysen och Buchman.63 den, Aulén om försoningsläran och Nygren i Metoden var härvidlag särskilt känslig, jäm­ fråga om kärlekstankenagape ( ). förelsen gällde ju sammanhang som hade mycket Kritiken från Uppsala-teologin kan ha en del litet med Luther att göra (en barthiansk tradition fog för sig men har ofta varit hård och ensidig, resp. Oxford-grupprörelsen). Slutligen skall här ibland, kan det tyckas, utan vilja till förståelse nämnas Bengt Hallgrens arbete,64 där Luthers och mer avvägda och återhållsamma omdömen. syn på kyrkotukten konfronteras med hur denna En viktig motskrift65 författades av Uppsala- fråga behandlats inom svensk frikyrklighet, dvs. professorema Ragnar Holte och Anders Jeffner baptismen, metodismen och Svenska Mis­ samt av Jarl Hemberg, då professor i Lund efter sionsförbundet, där särskilt hos Ekman och Wal­ Wingren — kanske ett tecken på hur Uppsala denström. tog över även i Lund! Med så vitt skilda parter är denna jäm­ Vad man efterlyste från Uppsala kan sam­ förande metod utan vidare svår att genomföra manfattas i följande fyra punkter: 1) begrepps- med någorlunda vetenskaplig trovärdighet. Det klarhet, 2) noggrannhet i analysen, 3) und­ är lätt — och frestande — att på ett förenklat sätt vikande av konfessionella och apologetiska till­ genomföra jämförelsen s.a.s. till Luthers fördel. rättalägganden, 4) större tonvikt på antropologi Han blir den som «har rätt» och undersökningen och psykologi. Särskilt Holte har med stor emfas får därför en viss normativ innebörd. Ändå är ett skrivit om detta,66 och även med tillämpning på sådant arbetssätt försvarbart om man iakttar stor luthertolkningen,67 där han skoningslöst och metodologisk varsamhet och framför allt inte med ganska ironiska och svepande omdömen sammanblandar historiska och aktualiserande totalt avfärdar det allra mesta av svensk luther- aspekter. forskning, åtminstone sedan Auléns och Rune- Det är naturligtvis rimligt att som en i dag stams dagar — särskilt den senare med sin beto­ arbetande teolog igenkänna ett visst problem hos ning av antropologiska frågor finner nåd i hans Luther som relevant också «i dag». Att då ha ett ögon. Hans domslut ter sig milt sagt märkliga aktuellt intresse i frågan är inte fel. Men självfal­ inte minst i ljuset av internationell forskning av let måste man ålägga sig stor försiktighet i olika slag och på skilda håll, där just den lun­ begreppsanvändningen m.m. och noggrant till- densiska lutherforskningen har ovanligt gott lämpa en historisk-kritisk metod i arbetet med renommé. källmaterialet, det må gälla Luther eller någon annan. Man måste se på varje «kontext» för sig själv med största akribi, innan man beger sig in i

61 Predikans uppgift , Gleerups, Lund 1956. 62 Luthersk äktenskapsuppfattning, SKDB, Stock­ 65 Människan och Gud, Liber, Stockholm 1982. holm 1959. 66 Människa, livstolkning, gudstro, Doxa, Nora 1984. 63 Bekännelse och avlösning, Gleerups, Lund 1963. 67 Luther och lutherbilden, Proprius, Stockholm 64 Kyrkotuktsfrågan, SKDB, Stockholm 1963. 1984. 60 Kjell Ove Nilsson

och psykologisk profil. Bengt Hoffman, i många Efterdyningar år verksam i USA, utkom på svenska med en väl I Lund har av olika skäl lutherintresset sinat. En mottagen bok om «mystikens plats» hos efterdyning utgörs av Gunnar Wertelius doktors­ Luther,75 liksom f.ö. senare Christian Braw.'6 avhandling,68 som också hörde till Wingrens Om hjärtats teologi skrev också Birgit Stolt,77 en seminarium. Det är en intressant lutherbok om språkvetenskaplig bok mer än en teologisk, om förhållandet mellan tron och bönen, f.ö. också den framstående bibelöversättaren och den glade med stor vikt på antropologin, inte minst i synen och humoristiske Luther — visavi den gängse på det kristna livets utveckling, i helgelse och vrångbilden. På den antropologi ska linjen, med daglig omvändelse — liksom f.ö. i min avhand­ stor psykologisk inlevelse, skrev professorn i ling. Det finns således i 50- och 60-talets luther- religionspsykologi i Uppsala, Hjalmar Sundén, forskning i Lund en i förhållande till tidigare en lutherstudie åter med rättfärdiggörelsen i cen­ lundateologi större balans och nyansering i beto­ trum,78 liksom flera andra inför lutherjubiléet ningen av teocentricitet och antropocentricitet. 1983. I Lund disputerade också Per Frostin på en Tyvärr för lutherforskningen i Sverige i dag spännande avhandling, återigen komparativ till en tynande tillvaro. En av de få «överlevande» är sin metod. Den handlade om Luther och Rudolf Carl Axel Aurelius, som med Bengt Hägglund Bultmann69 — i ämnet dogmatik och med Per som lärare disputerade i Lund på Luthers kyrko­ Erik Persson som doktorfader. Den boken ärsyn, i god historisk och systematisk tradition.79 alltså i princip också en jämförande framställ­ Han har senare gett flera bidrag till luther- och ning, fastän via Bultmanns luthertolkning. Den reformationsforskningen.80 Av särskilt intresse blev utgångspunkten för hans alltmer betydelse­ är hans tidigare omnämnda bok om lutherbilden fulla engagemang i befrielseteologi och kontex- under tre sekler,81 som i ett längre perspektiv tuell teologi, där också hans lutherstudier spe­ visar hur tolkningarna varierar starkt, beroende lade en stor roll.70 på olika kultur- och samhällssituationer, och I Uppsala försökte man samtidigt direkt und­ växlande teologiska och filosofiska förut­ vika aktualitet och i stället så objektivt som möj­ sättningar. Värdefull är också det bidrag han ger ligt ägna sig åt svåra skolastiska ämnen. Inge­ såsom en «nyckel» till Augsburgska bekännel­ mar Öbergs bidrag71 åtföljdes långt senare av en sen utifrån reformationens centmm i själva o 9 diger bok på ett annorlunda tema.72 Tom Hardt evangeliet. Därvidlag är det nödvändigt att gjorde en närmast luthersk-ortodox utläggning nämna Holsten Fagerberg i Uppsala, som ända av nattvardsläran i polemisk belysning.73 Fred­ från 50-talet forskat i lutherdomens källor just i rik Brosché tog upp de svåra problemen om pre- bekännelseskrifterna,83 och alltmer gjort så i destinationen, i en av de senaste lutheravhand- lingama i Sverige.74 Men då är ändå en del ännu onämnda. Svåra 75 Hjärtats teologi, Åsak, Delsbo 1989. klassiska frågor, med klar teocentrisk accent, 76 Mystikens arv hos , Artos, Skellefteå kompletteras av arbeten med mer antropologisk 1999. 77 Martin Luther, människohjärtat och Bibeln, Ver­ bum, Stockholm 1994. 68 Oratio continua, Gleerups, Lund 1970. 78 Konungen och riket, Proprius, Stockholm 1983. 69 Politik och hermeneutik, Gleerups, Lund 1970. 79 Verborgene Kirche, Lutherisches Verlagshaus, 70 Främst i The Two Kingdoms Doctrine, Lund Uni­ Hannover 1983. versity Press, Lund 1994. 80 Bl.a. med utgåvor av Luthers företal till bibelböck- 71 Himmelrikets nycklar och kyrklig bot, Uppsala ema, Martin Luthers företal till Bibeln, Verbum, 1970. Stockholm 1983, och ny och något utökad upplaga 72 Luther och världsmissionen, Åbo 1991. under namnet Detta löfte gäller alla, Artos, Skellefteå 73 Venerabilis et adorabilis eucharistia, Uppsala 1999. 1971. 81 Luther i Sverige, Verbum, Stockholm 1994. 74 Luther on predestination, Uppsala 1978. 82 Hjärtpunkten, Artos, Skellefteå 1995. Den svenska lutherrenässansen 61

ekumenisk belysning. Men här förs vi ut i ett nya paradigm. Det är om det som dessa rader vidare sammanhang som bryter ramen för denna om Finland skall handia.86 framställning. Men det finns i Finland likväl också andra Utöver spridda nedslag måste man till sist lutherstudier, också under senare år och utanför konstatera, att den svenska lutherforskningen den allra närmaste kretsen kring Mannermaa.87 efter en ganska lång tid av blomstring och med Strömmen av sådana studier är inte strid men har stor betydelse också internationellt under de aldrig avstannat — som man nu kan tycka vara senaste årtiondena tycks ha helt tagit slut. Är det fallet i Sverige. Det är här naturligtvis inte möj­ så, och måste det vara så? Och framför allt var­ ligt att ge en tydlig bild av den finska luther­ för? Går det att göra något åt det? forskningen på litet längre sikt. Namn som Sor- munen, Tiililä, Pinomaa, Haikola, Tarviainen etc skymtar förbi. Men i Finland kan de ännu ... En stor del av denna forskning har också Nu i slutet av historien om den svenska betytt mycket internationellt, och då har inte lutherrenässansen är det viktigt att — för jäm­ bara Helsingfors varit platsen för lutherforsk­ förelsens skull — kasta ett öga utanför Sveriges ning i Finland,88 också från Åbo har det kommit gränser. Jag tänker då inte på Luthers hemland, flera betydande bidrag, t.ex. från Fredric Cleve där som vanligt en hel del forskning pågår, inte och Lorenz Grönvik.89 Det är f.ö. glädjande att heller på Norge eller Danmark — där i och för en ny lutheravhandling därifrån nyligen har pre­ sig mycket kunde sägas, främst om kretsen kring senterats, nämligen av Bernice Sundkvist, som Leif Grane i Köpenhamn och hans betydande också för en delvis kritisk diskussion med Hel- reformationsforskning.84 singfors-skolan.90 Primärt vänder jag blicken mot Finland med En skola är det nämligen tal om i Helsing­ dess breda och djupgående lutherforskning fors. Så koncentrerat och i grunden enhetligt är under de senaste 15-20 åren, en forskning som detta forskningsprojekt, där Mannermaas egen också fått stor internationell uppmärksamhet, bok från 1989 visar vägen.91 Den dubbla under­ trots att den delvis föreligger bara på finska.85 rubriken talar dels om tematiken som kom att bli Den klart ledande forskaren som från början avgörande för den fortsatta forskningen, om varit drivande kraft och inspiratör för en stor grupp nya forskare är professor Tuomo Manner- maa i Helsingfors. En volym föredrag från ett 86 Thesaurus Lutheri. Auf der Suche nach neuen luthersymposium i Finland i november 1986 Paradigmen der Lutherforschung, hrsg. von Tuomo anger tonen, när den talar om en renässans och Mannermaa, Anja Ghiselli and Simo Peura, Helsinki 1987. 87 Några exempel kan nämnas, Juhanni Forsberg, Das Abrahambild in der Theologie Luthers, Franz Stei­ 83 Främst i Die Theologie der lutherischen Bekennt­ ner Verlag Wiesbaden, Stuttgart 1984; Miikka Ruoka- nisschriften, Vandenhoeck & Ruprect, Göttingen nen, Doctrina divinitus inspirata, Martin Luther’s 1965. position in the ecumenical problem of biblical inspira­ tion, Helsinki 1985; Eeva Martikainen,Doctrina. Stu­ 84 Mest känd och läst i Sverige är hans gedigna fram­ dien zu Luthers Begriff der Lehre, Helsinki 1992; m.fl. ställning — både historiskt och teologiskt —Vision och verklighet. En bok om Martin Luther, Artos, Skel­ 88 Jfr med den tidigare forskningen uppsatssam­ lefteå 1994. Den senaste frukten, först efter Granes lingenLuther in Finnland, med den talande underrub­ bortgång, är en avhandling av Anna Vind, ventilerad i riken «Der Einfluss der Theologie Martin Luthers in februari 2002, Latomus och Luther, Striden om, hvor­ Finnland und finnische Beiträge zur Lutherfor­ vidt envehr god gerning er synd, Köpenhamn 2001. schung», hrsg. von Miikka Ruakanen, Helsinki 1984. 85 Jfr Union with Christ. The New Finnish Interpreta­ 89 Cleve, Luthers nattvardslära, Åbo 1968, och tion of Luther, ed. Carl E. Braaten and Robert W. Jen­ Grönvik,Die Taufe in der Theologie Martin Luthers, sen, Eerdmans, Grand Rapids 1998, och på tyska, bl.a. Åbo 1968. en artikel av Martin Brecht, «Neue Ansätze der Luth­ 90 Det sakramentala draget i Luthers förkunnelse, erforschung in Finnland»,Luther, 1990:1. Åbo 2001. 62 Kjell Ove Nilsson

Vergottung, dels om den ekumeniska betydelsen Ett viktigt arbete som analyserar de filoso­ av projektet. Redan 1977 hade Mannermaa hållit fiska och metodiska förutsättningarna föreligger ett föredrag i Kiev i samband med de pågående i Risto Saarinens bok från 1989.95 Det är främst samtalen mellan Finlands evangelisk-lutherska en forskningshistorisk studie kring begrepp som kyrka och den ryska ortodoxa kyrkan. Föredraget«verkande» i relation till «vara», och om hur hade samma titel som boken 1989, fast på man skall förstå det rådande protestantiska anti- latin.92 metafysiska synsättet i förhållande till den finska Mannermaa ville nu visa, att här finns en lutherforskningens benägenhet att ge större gemensam nämnare och en skärningspunkt mel­ utrymme för «varat» och för ontologiska resone­ lan luthersk och ortodox teologi. Rättfärdig- mang. Det finns alltså enligt denna skola en görelsen hänger nära samman med gudomlig- «real-ontisk delaktighet» i den gudomliga natu­ görelsen (Vergöttlichung, lat. deificatio, grek. ren i ett uttalat communicatio idiomatum-förhål­ theosis). Mannermaa utvecklar också en «kärle­ lande, som bl.a. Peura tar fram i sin avhandling. kens teologi» i denna bok, om förhållandet mel­ Detta kan jag emellertid inte gå in på närmare, lan tro och nästankärlek, och om «två slags kär­ även om det torde vara av stor vikt. Det påmin­ lek», till Gud och till människorna. På detta sätt ner f.ö. om mina tolkningar av nämndacommu- tjänar hans teologi från början de ekumeniska nicatio-sammanhang, liksom av förhållandet intressena, med ortodox tradition, och med hjälp mellan en relationsbetraktelse och ett natur- eller av «den dubbla kärleken» också med den substans/väsensperspektiv.96 romersk-katolska kyrkan. Flera senare arbeten ligger inom detta Den som närmast fullföljde intentionerna var ämnesområde, bl.a. Antti Raunios undersökning Simo Peura med sin avhandlung om gudomlig- av innebörden av den «gyllene regeln»,97 och görelsen, med titeln «Mer än en människa?»93 Sammeli Juntunens bok om «das Nichts» som Här handlar det mycket om rättfärdiggörelsen, tolkning av synden och det onda, enkelt Guds nåd och gåva {favor och donum), men i uttryckt.98 Ett par uppsatssamlingar, framtagna i centrum finns deificatio och unio cum Christof samverkan med «Luther-Akademie Ratzeburg», Gud förenar sig med den troende, som får del av ger på olika sätt uttryck för Helsingfors-projek- gudomliga gåvor, Guds egenskaper av rättfär­ tets huvuddrag. Den ena uppsatssamlingen är dighet och helighet osv. Detta sker genom Kristi referat från en «Fachtagung» i Helsingfors 1989 inneboende och transformation av den troende, på temat «Luther und Theosis»,99 den andra som blir likformig med Kristus. Så kan Guds publicerar föredrag från 1992 med ett annat kärlek — caritas Dei — flöda genom den karakteristiskt ämne: «Luther und Ontolo­ kristne, som dock också präglas av entheologia gie».100 Slutligen vill jag nämna festskriften till crucis, i kampen mot självkärleken och kvar­ varande synd.

95 Gottes Wirken auf uns. Die transzendentale Deu­ tung des Gegenwart-Christi-Motivs in der Lutherfor­ 91 Der im Glauben gegenwärtige Christus. Recht' schung, Helsinki 1989. fertigung und Vergottung. Zum ökumenischen Dialog, 96 Genomgående i Simul, 1966. Hannover 1989. 97 Summe des christlichen Lebens. Die «Goldene 92 In ipsa fide Christus adest. Det publicerades Regel» als Gesetz der Liebe in der Theologie Martin senare på finska, Helsinki 1979. Luthers von 1510 bis 1527, Helsinki 1993. 93 Mehr als ein Mensch? Die Vergöttlichung als 98 Der Begriff des Nichts bei Luther in den Jahren Thema der Theologie Martin Luthers von 1513 bis von 1510 bis 1523, Helsinki 1996. 1519, Helsinki 1990, 99 Luther und Theosis. Vergöttlichung als Thema der 94 Jfr de mångfacetterade bidragen i den stora sam­ abendländischen Theologie, hrsg. von Simo Peura und lingen av föredrag från ett symposium i Helsingfors i Antti Raunio, Helsinki & Erlangen 1990, bl.a. med en november 1994, Unio. Gott und Mensch in der nach- programförklaring av Tuomo Mannermaa, som ger en reformatorischen Theologie, hrsg. von Matti Repo und viktig inblick i forskningsläget då, «Theosis als Thema Rainer Vinke, Helsinki 1996. der finnischen Lutherforschung», s. 11-26. Den svenska lutherrenässansen 63

Mannermaas 60-årsdag, också den med en pro­ studier, relaterade till Luthers teologi — ungefär grammatisk titel, «Caritas Dei».101 som fallet är i Finland. Kanske man borde mer Sammantaget får man redan av denna aktivt och fantasifullt leta efter sådant? Mest mycket summariska och kortfattade beskrivning hänger nog detta i sin tur samman med att vi av en klar bild av enhetligheten och den fasta olika skäl — som också har att göra med skilda ämnesinriktningen, som utan tvivel har stor forskningstraditioner — inte har någon luther- betydelse för lutherforskningen. I detta samman­ forskare som från sin akademiska stol kan leda hang skall naturligtvis ingen diskussion föras och inspirera ett ingående lutherstudium. Vi har i om innebörden av denna Helsingfors-skolans Sverige ingen Mannermaa! Och det är skada! betydelse, även om en mängd frågor snabbt Ett slutord bör sägas både metodologiskt och anmäler sig. Det intressanta här är egentligen teologiskt med tanke på den svenska situationen. bara att konstatera, att det också i dag, och i vårt Efter en lång historia av en ganska stelbent nära grannland, bedrivs intensiv och väl begrun­ debatt i metodfrågan, känneteckad av fyrkantiga dad lutherforskning. Det är fullt möjligt. Men antingen-eller-resonemang mellan Uppsala och det sker nästan inte alls i Sverige. Varför? Lund, kan det nu se ut som om likväl en ny möj­ lighet kunde öppna sig — efter två, tre årtion­ Nya möjligheter dens stiltje i lutherforskningen. Förutsätt­ ningarna har starkt förändrats bl.a. på följande Det går väl inte att ge snabba svar på den frågan. punkter: I allmänhet kan man tänka sig att historiska, kul­ turella och psykologiska faktorer spelar en stor- den lutherska statskyrkligheten — och enhets- roll. Sverige och Finland har i dessa avseenden kulturen — är för alltid uppbruten; en stor gemensam grund men också klara skill­ - pluralistiska perspektiv har blivit allmänt nader. Finland har mycket mer förblivit ett accepterade; «lutherskt land», där också kyrkolivet präglas av - postmoderna metoder som gynnar mångfald luthersk teologi och lutherska traditioner. Det har blivit det normala; märks ofta också i den offentliga debatten. Det - kontextuella ansatser är gängse Överallt — finns således en luthersk miljö på ett ganska all teologi är och måste vara kontextuell. annorlunda sätt än i Sverige med dess mycket brokigare karta, i ekumeniskt avseende och inte Teologiskt betyder det att infallsvinklarna blir minst med hänsyn till den stora invandringen många fler utan att den vetenskapliga akribin under ganska många år. Den svenska miljön är ifrågasätts, också fler vetenskaper kan tas i bruk, därför inte alls på samma sätt en självklar gro­ även tvärvetenskapligt. Det betyder inte att man grund för studier om Martin Luther. Här skiljer kan nonchalera den normala historiska grund­ sig Sverige i olika grad också från övriga nor­ forskningen eller slarva med begreppsanvänd- diska länder. ningen. Lutherforskningen är inte längre inom­ Ett par randanmärkningar till. Det finns i luthersk — än mindre inomsvensk — pluralite­ svensk forskarmiljö ingen tematik som känns ten gäller numera på ett självklart sätt både kon- given och som skulle lämpa sig för omfattande textuellt och ekumeniskt. Därigenom blir också lutherbildema fler — utan att någon upphöjs till den enda rätta och för alla tider gällande. I med­ 100 Luther und Ontologie. Das Sein Christi im Glau­ vetande om dessa olika perspektiv torde man ben als strukturierendes Prinzip der Theologie Luth­ med fog kunna tro på nya och rika möjligheter ers, hrsg. von Anja Ghiselli, Kari Kopperi und Rainer för nyansatser också inom lutherforskningen i Vinke, Helsinki & Erlangen 1993, också här med en ledande artikel av Mannermaa om frågan «Hat Luther Sverige. eine trinitarische Ontologie?», s. 9-27. 101 Caritas Dei. Beiträge zum Verständnins Luthers und der gegenwärtigen Ökumene, hrsg. von Oswald Beyer, Robert W. Jensen und Simo Knuuttila, Helsinki 1997. Svensk Teologisk Kvartalskrift. Årg. 78 (2002) Haquin Spegel och de grekiska kyrkofäderna

BERNT OLSSON

Bernt Olsson, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, blev 2001 heders­ doktor vid Teologiska fakulteten i Lund. Artikeln är en bearbetad version av hans promotions- föreläsning, som hölls den 29 maj 2001.

Den 27 september 1708 skrev Haquin Spegel i utgåva till Spegel och denne tackar nu för den. ett brev till sin unge vän, bibliotekarien i Upp­ Men Spegel passar också på att uttala sig om sala Eric Benzelius d.y. : Chrysostomos. Han säger att han ända från sin ungdom hade älskat och gärna följt Basileios' Som iag ifrå min ungdom hafwer älskat och gerna och Chrysostomos’ meditationer men att hans efter mit ringa pund och ämne efter fölgt medita­ belackare hade beskyllt honom för att försökt tiones Bazilii et Chrysostomi, oansedt mine för­ inbilla de okunniga, att det Spegel hängav sig åt smädare wille inbilla them enfaldige, at alt war var argutiae anglicanae, anglikanska spetsfun­ argutiæ Anglicanæ, så hugnas iag högeliga, at digheter. Han fortsätter så med att ge tillkänna then senares herliga homiliæ äro wordne, genom her Profesns stora fljt, med så nyttiga stycken sin värdering av Chrysostomos och åberopar då tilökte: ty iag hafwer befunnit, så ofta iag Chry­ en viss Anianus’ latinska omdöme. I över­ sostomi skrifter läsit hafwer, at Aniani witnesbörd sättning lyder hans karakteristik: hans framställ­ om honom sandt och rättmätigt är, quod expositio ning är full av skärpa, tyngd, lärdom och märg ejus plena sit acuminis, ponderis, eruditionis, och hans stil är from, jämn, mogen och lika medullæ; quodqve stilus ejus pius sit, æqualis, främmande för vårdslöshetens synd som för maturus et alienus tam a culpa incuriæ, quam a fåfäng ståt. pompe vanitatis etc. therföre iag och ofta hafwer önskat, at efter stora och många volumina af ope- 1708, när Spegel skrev detta, var han 63 år gam­ ribus Patrum kunna her näpligen tryckta warda, mal. Större delen av hans verksamhet låg bakom man tå måtte efterhanden få några particulas, i honom. Han var sedan länge biskop och betrak­ synnerhet homilias de virtutibus et vitiis, the sing- ulam quodam fervore et eruditione hafwa beskref- tades allmänt som ledande inom svenska kyrkan. w it.1 Året därpå blev han ärkebiskop men kom som sådan bara att verka några få år innan han dog Anledningen till att Spegel yttrade sig om Chry- 1714. Han hade hela sitt liv ägnat sig åt att sostomos var att Benzelius i tre olika publice­ skriva i många genrer. Självklart var predikan en ringar hade gett ut ett par tidigare icke tryckta av dessa. Bara några få predikningar var vid det predikningar av kyrkofadern, som han funnit i laget tryckta; först 1723, flera år efter hans död, the Bodleyan Library i Oxford under sin studie­ utgavs hans huvudverk inom predikokonsten, de resa dit 1699-1700.2 Benzelius hade skickat sin predikningar som samlades under titeln Passions Andackt. Spegel hade också skrivit många psal­ 1 Brevet finns i Br. 10: 3:40 i Linköpings stiftsbib­ mer och psaltarparafraser. En del av dem ingick i liotek. den nya psalmboken, 1695 års psalmbok.3 Han 2 Om Benzelius’ resa till England se Hans Forssells Erik Benzelius den yngre. Minnesteckning. Stockholm 3 Om Spegels psalmer se Esbjörn Belfrage:1600- 1883 s. 42 ff., om utgivningen av Chrysostomos s. 93 talspsalm, diss. Lund. Lund 1968, särskilt s. 50-71, och not 1-3. 104-118, 182-301. Haquin Spegel och de grekiska kyrkofäderna 65 hade gett ut ett par andaktsböcker, Himmelsk representerade. Enligt förteckningen, Biblio- Brud-Kammar, som är en utläggning av Höga theca Spegeliana, som nu finns som B 226 i Lin­ visan,4 och Barna-bibel, som vänder sig till köpings Stiftsbibliotek, ägde Spegel Chrysosto- barn.5 Han hade 1685 låtit trycka en stor dikt mos’ Opera i den stora utgåvan från Paris 1636. över skapelsen,Guds Werk och Hwila, och fort­ Basileios fanns på grekiska och latin i tre voly­ satte sedan med tre dikter om paradiset: Thet mer Paris 1638, Gregorios av Nyssa i en volym öpna Paradis, Thet tilslutna Paradis och Thet Paris 1605 och Gregorios av Nazianzos i två återwundna Paradis.6 Därutöver hade han skri­ volymer Paris 1630. Vidare fanns Justinos Mar­ vit mängder av profana dikter och även kristen tyren, Klemens av Alexandria, Athanasios och emblematik.7 Flera viktiga verk låg ännu flera andra. De flesta var utgivna i Paris. Men i otryckta, däribland en moraliserande bok, där en utgåva från Oxford 1671 hade Spegel Neme- han imiterar Joseph Hall, och en stor kommentar sios’ De natura hominis grœce et latine. Dess­ till Predikaren,8 utom ägde Spegel i oktavformat två tal av Gre­ Spegel skriver att hans försmädare menade gorios av Nyssa, Orationes duœ, utgivna i Leip­ att allt hos honom var argutiae anglicanae. För- zig 1564. smädama hade skäl för sina beskyllningar. I min Spegel inte bara ägde dessa stora folianter uppsats «Haquin Spegel och engelsk predikan» och hade möjlighet att slå upp i dem. Han gjorde från 1969 har jag visat, att stora partier ur flera också bruk av dem, och det på olika sätt. Ett av Spegels predikningar är nära imitationer av exempel: ur den latinska översättningen av engelska predikanter, bland dem de stora Lance­ Nemesios valde Spegel ut sentenser, som han lot Andrewes, Joseph Hall och Jeremy Taylor.9 1686 lät trycka med titeln Sententice insignes ex Men mot detta ställer Spegel alltså de grekiska Neme sio.10 kyrkofäderna Basileios och Chrysostomos. Spegel hade all möjlighet att studera de gre­ När jag nu ska visa hur Spegel såg på och kiska kyrkofäderna. I hans bibliotek, som med använde kyrkofäderna, gör jag först en uppdel­ sina cirka 3000 volymer var ett av de största pri­ ning mellan de olika genrerna i Spegels förfat­ vatbiblioteken i Sverige, var kyrkofäderna väl tarskap. Vi har först Spegels största poetiska arbete Guds Werk och Hwila. som kom ut 1685. Den stora dikten berättar historien om de sex 4 Himmelsk Brud-Kammar har studerats av Stina skapelsedagarna och den sjunde dagens vila. Hansson i Ett språk för själen. Litterära former i den Spegels närmaste förebilder är fransmannen Du svenska andaktslitteraturen 1650-1720. Göteborg Bartas på sin tid mycket berömdaLa premiere 1991. Sepmaine, Den första veckan, och dansken 5 Den kom ut i två upplagor, den första år 1684, den Anders Arrebos imitation Hexaemeron. Men andra, som är utvidgad, i samarbete med Erik Lind- Spegel är klart medveten om att det han skriver schöld, år 1688. tillhör en gammal tradition, den s.k. hexaeme- 6 Guds Werk och Hwila trycktes 1685 och har be­ ronlitteraturen med kyrkofadern Basileios den handlats i min monografi Spegels Guds Werk och Stores utläggningar av skapelseberättelsen som Hwila, diss. Lund, Stockholm 1963 och utgivits med portalverk.11 Även andra verk av grekiska kyr­ kommentar av mig och Barbro Nilsson i Svenska Vit­ terhetssamfundets utgåva I-II, Stockholm. Dikterna kofäder har haft betydelse. I det berömda prosa- om paradis, tryckta respektive 1705 och 1711, håller också på att ges ut av Svenska Vitterhetssamfundet. 10 Aé£eic pr|Tai sive Sententiae insignes [...] Cen- 7 Em blem ata utgavs av mig 1966. Andra dikter är turia prim a ex Nemesio. Holmiae 1685. ännu ej utgivna. 11 Guds Werk och Hwila har studerats av mig i Spe­ 8 Imitationen av Hall, Vptände Stjernor af Det gels Guds Werk och Hwila. Diss Lund, Sthlm 1963. Gudomeliga Ljuset, trycktes i Stockholm 1762 och Den finns numera i vetenskaplig utgåva ombesörjd av Förklaring öfwer Kon. Salomons Prädikare i Norr­ mig och Barbro Nilsson i Haquin Spegel:Samlade köping 1746. skrifter utgivna av Svenska vitterhetssamfundet, Sthlm 9 Bernt Olsson, «Haquin Spegel och engelsk predi­ 1998, volym I text, volym II kommentar. Hänvis­ kan» i Kyrkohistorisk årsskrift 1969, s. 120-142. ningarna nedan gäller denna utgåva.

5 — Sv. Teol. Kv.skr. 2/2002 66 Bernt Olsson företalet till Guds Werk och Hwila räknar Spegel Moseböckerna.15 Spegel har ocksåGuds i Werk upp föregångare och nämner först: och Hwila rader av hänvisningar till Klemens, framför allt till hans Stromateis. Men också för Jblant the Christelige Lärare hafwer Basilius Ora- människosynen har Spegel hämtat tankar från tiones contra Græcos, de Mundo et Materia kyrkofäderna. Jag har i min avhandling om Guds prima; Nazianzenus in hymnis suis, Theodoretus, Werk och Hwila visat, att Spegel åberopar kyr­ Orationes in illi verbi Jn principio creavit; Grego­ kofadern Nemesios av Emesa, då han går emot rius Nyssenus Libro de hominis opificio.12 den aristoteliska läran om den tredelade själen. När Spegel talar om människans förmåga, anslu­ Spegel tar alltså inte bara upp verk som i mer ter han sig till en renässansfilosof som Pico della inskränkt mening hör till hexaemeronlitteraturen Mirandola. Men han bygger mycket på Neme­ utan också sådant som Gregorios’ av Nazianzos sios.16 hymner. När Guds Werk och hwila var fullbordad Längre fram nämner han att «Nemesius om skrev Spegel efter varandra tre dikter om Paradi­ Gudz Gemingar och Menniskiornas Natur myk- set, först Thet Öpna paradis, som handlar om ket herligen schrefwet». Han nämner också Adams och Evas oskuldsfulla liv i Eden, sedan Anastasios Sinaita som lämnat efter sig «anago- Thet förlorade Paradis, som handlar om synda­ gicas contemplationes de Hexaemero».13 Det är fallet, och sist Thet återwundna Paradis, som alltså en rad grekiska kyrkofäder han åberopar. handlar om livet i himlen. I dessa tre dikter, men Och det är inte bara en uppvisning av beläsen­ huvudsakligen i den första, får Spegel anledning het. På många ställen i dikten framgår det att att ta ställning till hur de grekiska kyrkofäderna Spegel har haft det som kyrkofäderna skrivit i tolkat berättelsen om Adam och Eva. Spegel dis­ sina tankar. I marginalen till dikten har Spegel kuterar de frågor som redan hade upptagit kyr­ många hänvisningar till dessa grekiska kyrko­ kofäderna: var Eden låg, om det låg på ett berg fäder. Själva skapelsesynen har motsvarighet eller rentav på månen (Ö. P. s. 7), vilka de fyra inte bara i Basileios’ Hexaemeron, utan Spegel floderna var och om de var verkliga floder eller säger sig också ha funnit den hos andra grekiska om de var till exempel de fyra kardinaldygderna, kyrkofäder. I marginalen till sjunde dagens vila och om huvudströmmen i Eden var Kristus (Ö. skriver Spegel: Talem physiologiam Christianam P. s., 43f.) , om Adam och Eva var vegetarianer ubivis in Chrysostomo reperies. Sådan kristen (Ö. P. s. 70), om Adam var fullkomlig och odöd­ naturkunskap finner man överallt hos Chrysosto- lig före syndafallet (Ö. P. s. 19, 24 och 70f.). mos.14 När Spegel hänvisar till kyrkofäderna, I den första paradisdikten,Thet Öpna Para­ betyder det inte alltid, att det rör sig om tydliga dis , finns ännu fler hänvisningar till grekiska paralleller, ännu mindre om att Spegels hämtat kyrkofäder än iGuds Werk och Hwila. Spegel tankar eller formuleringar därifrån. Men han har där inte haft någon bestämd förebild, som ville på något sätt förankra sin dikt, och han gör han hade för Guds Werk och Hwila, utan har ska­ det genom att koppla den till den gamla och pat sin dikt med hjälp av de olika paradisskild­ stora kristna traditionen. Men i några fall är rela­ ringar han kände till. Han har gått till mängder tionen till kyrkofäderna fastare. av utläggningar, äldre och nyare, även till Thal- Allra viktigast är att Spegel betraktade de mud och rentav till Koranen, men den största gamla hedniska myterna om hur världen kom till rollen har de grekiska kyrkofäderna spelat. Det på samma sätt som de tidiga kyrkofäderna Justi- finns hänvisningar till Origines’, Basileios’ och nos Martyren och Klemens Alexandrinos gjorde. Chrysostomos’ predikningar över Genesis, men Enligt dem hade grekerna haft viss kunskap om också till olika verk av Klemens Alexandrinos, uruppenbarelsen och rentav kännedom om 15 För frågan om uruppenbarelsen se Joseph E. Dun­ cans Milton 's Earthly Paradise. A Historical Study of 12 Guds Werk och Hwila, s. 16. Eden. 13 Ibid. 16 Bemt Olsson, Spegels Guds Werk och Hwila, diss. 14 Guds Werk och Hwila, s. 356. Lund 1963, s. 36, 82 resp. 215. Haquin Spegel och de grekiska kyrkofäderna 67

Gregorios av Nazianzos, Anastasios Sinaita och någon motsvarighet i den svenska lutherska litte­ Ephraim Syriern. Hos flera av dessa kyrkofäder raturen under ortodoxiens tid. Men man bör drevs allegoriseringen långt. Som Birgit Neu­ påminna om att Johann Gerhard hade skrivit en mann visat i sin studie över de tre paradisdik- kommentar tillHöga visan. tema tar Spegel avstånd från dem som tolkat Spegel är i denna bok liksom i allt han skrev berättelserna om Eden och om syndafallet alle­ frikostig med referenser åt olika håll. Många goriskt. «I Paradis», säger han, må ej «Platons hänvisningar gäller Bernhard av Clairvaux, som idéer föras» (Ö. P. s. 6).17 Allegorisk tolkning också skrev en utläggning av Höga visan.20 I finns hos flera kyrkofäder men mest hos Origi­ förordet åberopar Spegel dock Johann Gerhard: nes. Mot honom vänder Spegel sig explicit. Ori- «hafwer Jag [...] utaff wåre bäste Lärares/ genes menade, att Livets träd inte var ett verkligt besynnerliga then S.[alige] Gerhardi Skriffter/ träd utan en allegori för Adams liv, om han inte sammanhemtat en kort och Christelig förkla- hade fallit. Det bemöter Spegel: nng».21 Men många hänvisningar gäller grekiska Thet weet och tror jagh doch at thet ett trä haar kyrkofäder. Dock inte så mycket Origenes’ warit, homilier över Höga visan som de utförliga Och at Origenes, samt Eugubinus farit homilier Gregorios av Nyssa skrev. Jag har hittat All sanning rundt förbij, som hafwa thet vthtydt tre referenser till Origenes men inte mindre än Om sielfwa Adams lijf, ther han Gudh hade lydt; 21 till Gregorios. Då får man komma ihåg att Origenes’ svit av homilier är ofullständig och När Spegel avvisar allegoriserandet kan han bara täcker de första sångerna i Höga visan.22 också stödja sig på andra kyrkofäder. På ett Flera av Spegels hänvisningar är allmänna och ställe skriver han «Ejusmodi allegorias respuit det kan vara svårt att avgöra vad de konkret Chrysostomus», allegorier av detta slag förkas­ åsyftar. Men det framgår dock att Gregorios’ tar Chrysostomos (marg. Ö. P. s. 6). Det förefal­ homilier haft stor betydelse för Spegels bok. ler också som en direkt replik till Origenes, att Trots att det hos Gregorios är fråga om predik­ Spegel så starkt antropofierar Gud, att han till ningar, där omfånget bestäms av den tid han och med säger, att Gud i paradiset själv gått med menade sig kunna hålla på, medan Spegels bok snöret och gjort gångarna, rensat ogräs och vatt- är avsedd att läsas i enskildhet och i sin uppdel­ nat.18 ning noga följer den bibliska texten, finns det många likheter.23 Gregorios tillägnade sina pre- När man vill presentera Spegels förhållande till de grekiska kyrkofäderna knyts det allra största intresset till den lilla boken Himmelsk Brud- 20 Bernhard av Clairvaux är författare till ett mycket Kammar,, som Spegel gav ut 1686. Det är delvis spritt och även av den lutherska andaktslitteraturen en kommentar till Höga visan men samtidigt en använt verk, Sermones in cantica canticorum. Om andaktsbok. Den dubbla karaktären framgår av Johann Gerhard och Bernhard se S. Estborn, Evange­ liska svenska bönböcker under reformationstidevar­ att varje kapitel är uppdelat i tre avsnitt med rub­ vet, Lund 1929, s. 264. rikerna «Förklaringen», «Orda-tydning» och «Lärdomar». Gränserna mellan avsnitten är 21 Himmelsk Brud-Kammar (opag.) under rubriken «Christelige och Benägne Läsare». dock flytande.19 Spegels bok har knappast 22 Origenes har jag läst i Origen,The Song of Songs. Commentary and Homilies, Translated and annotated 17 B. Neumann, «Från det förlorade till det återvunna by R. P. Lawson. Maryland-London 1957. För Grego­ paradiset. Paradisbilder och verklighetsbild i Spegels rius av Nyssa och Origenes se Kerstin Bjerre-Aspe- paradisdikter» i I diktens spegel . 1994, s. 145-164. För gren: Bräutigam, Sonne und Mutter, Diss. Lund 1977, de grekiska kyrkofädernas tolkning av paradisberättel­ särskilt ss. 72-75 och 93-95. sen se Duncan a.a., s. 25-51. 23 För Gregorios av Nyssa har använtsGregor von 18 Jfr citatet från Origenes i Duncan a.a., s. 45. Nyssa. In Canticum Canticorum homiliae /- ///. 19 Himmelsk Brud-Kammar har studerats av Stina Griechisch-Deutsch. Übersetzt und eingeleitet von Hansson i E tt språk fö r själen , Göteborg 1991. Franz Dünzl, Freiburg m.fl., 1994. 68 Bernt Olsson dikningar en förnäm dam, Olympias. Spegel till­ ver han om översättningen av 4,9: «Tu hafwer ägnade sin bok änkedrottningen Hedvig Eleo­ tagit mig Hiertat bort»: «dy hafwa de 70. satt nora. Både Gregorios och Spegel tolkarHöga cKapS'nnaac f)pâç, excordasti nos, tu hafwer visan allegoriskt, så att brudgummen är Kristus fått mitt Hierta i titt wåld; eller rättare som Nys­ — eller i Gregorios’ fall Logos — och bruden senus säger/ incordasti me, thet är tu hafwer kyrkan eller själen — hos bägge flyter det sam­ tagit mit Hierta ifrå mig och satt thet uti tig», man.24 Både Gregorios och Spegel kan gå (s. 91; jfr Greg. s. 476^477). Spegel kan med mycket långt i sitt allegoriserande, och ofta blir sina kunskaper rätta de vanliga översättningarna. man förvånad över tolkningarna. När Höga Sålunda underkänner han översättningen visan talar om brudens bröst, menar bägge att «bröst» Höga i visan 1,1 : «Tin Bryst eller tine det som avses är den goda lära som livnär själen. Kärligheter/ ty uthi Ebræiska texten står intet När det i Höga visan 1,1 står «Han kysse migh» Dadim, ubera eller Bryst/ uthan Dodim, amores; utlägger Spegel: «thet är genom sit helga Ord Kärligheter. Han anför som det rätta den engel­ och Evangelium inblåsa sin Ande vthi henne» ska översättningen «thy loves». Både 1917 och (Sp. s. 13). Gregorios skriver (s. 144-145) att det 2000 har återgett stället på motsvarande sätt.26 finns en själens beröring, som gäller Logos. Himmelsk Brud-Kammar är en för sin tid Rävarna betyder hos båda demoner eller djävlar, och för Sverige märklig bok. Men trots anslut­ hos Spegel även kättare (Sp. s. 45f, 55; Greg. ningen till Gregorios behåller den i det väsent­ s. 344-345.) Spegel anför på förra stället: «The liga sin lutherska karaktär. När Gregorios förkla­ små Räfwar Gregor. Nyssenus menar at ther rar att bruden sökte men inte fann brudgummen medh förstås Dieflama [...] Samma mening haf- med att hon försökte ge namn åt den som inte wer Origenes h[oc] l[oco] men andre Lärare [...] kunde nämnas (Greg. s. 368-369) återges det förstå ther medh falske Propheter och Kättare». inte alls av Spegel. Hos Gregorios handlar bru­ Mycket märkligt tycks det att bägge anser turtur­ dens sökande om att alltmer närma sig Gud och duvan som omtalas i Höga visan 2,12 vara bli lik honom. Han säger att högsta graden av Johannes Döparen. (Sp. s. 52: «så lät han Johan- dygdigt liv är att bli lik det gudomliga (s. 504- nem lijka som een Turturdufwa höras i Judæa». 504). På motsvarande ställe hos Spegel heter det Jfr Greg. s. 328-329). Men det händer att Spegel (s. 104f.): «Gudz Församling warder här i Werl- inte tar upp en tolkning som Gregorios har och den aldrig fulkomliga reen/ men hon skal blifwa som tycks oss märklig. Gregorios säger t.ex. att herlig och obefläckat på yttersta Dagen». Och det fönster som nämns i Höga visan 2,9 är «När then Christel. Församlingen med trona til- Gamla testamentets profeter och gallren i fönst­ räknar sig JEsu Rättferdigheet/ tå blifwer hon så ret lagen. Å andra sidan menar Spegel att bru­ reen och behagelig i Gudz Åsyn at han inga feel dens bröst som är lika «Rååtwillingar» är Nya eller fleckar wil see på henne». 27 och Gamla Testamentet (Sp. s. 80). Framför allt var emellertid Spegel predikant. Som bekant kunde Gregorios inte hebreiska Det är predikningarna han talar om i det brev till utan läste Gamla Testamentet i Septuaginta. Eric Benzelius som jag citerade först i min före­ Det finns därför flera skiljaktigheter mellan den läsning. En inte ringa mängd predikningar av text Spegel använde och den Gregorios utgick Spegel har bevarats till eftervärlden. Viktigast är från. På flera ställen blir det tydligt, att Spegel kanske den stora serien om 30 predikningar över har använt Gregorios mycket aktivt. Han kan kommentera den senares tolkning. Så t.ex. skri­ 26 Himmelsk Brud-Kammar, s. 13f. 1917: «Din kär­ lek är mer ljuv än vin», 2000: «Din kärlek är ljuvare än 24 I förordet till Himmelsk Brud-Kammar talar Spe­ vin». gel om kyrkan som «JEsu Christi Hustru». Men i 27 Att den kristne här i livet inte kan uppnå någon utläggningen tolkas Höga Visans ord oftast som gäl­fullkomlighet eller förenas med Gud betonas genom­ lande inviduella människor. gående av Spegel. Ett exempel urHimmelsk Brud- 25 Se t.ex. Franz Diinzl, Braut und Bräutigam. Die Kammar (s. 147): «Wij äre intet GUdz wänner eller Auslegung des Canticum durch Gregor von Nyssa, käre för än han inbiuder oß til sin Himmelska Natt- Tübingen 1993, s. 35f. ward». Haquin Spegel och de grekiska kyrkofäderna 69

Jesu lidande, som trycktes posthumt år 1723 fäderna är hans vanliga benämningar på kyrko­ med titeln Passions-Andackt. Huvudlinjen i fäderna. dessa predikningar är att människan skall följa Jesus på hans lidandesvandring, inse att det är Med sina många hänvisningar till de grekiska hon själv som vållat Jesu lidande och ta till sig kyrkofäderna intar Spegel så vitt jag kunnat se hans frälsaregäming. Ständigt upprepas att Jesus en särställning bland tidens svenska predikanter. lider ännu i dag. Inte hos någon annan finns det ett så ymnigt Men vi har också ett par andra större sviter bruk av fäderna, i varje fall om man ska döma av predikningar, fast de inte har blivit tryckta. En referenserna. Hänvisningar till latinska fäder, i omfattar tiden från första söndagen i advent till första hand Tertullianus, Cyprianus och Augusti­ trettondagen, den andra bara adventssöndagama. nus, förekommer, men hänvisningar till grekiska Vidare föreligger enstaka söndagspredikningar, fäder är sällsynta. Och Spegels predikan liknar brudpredikan över Karl XI och Ulrika Eleonora, med sin konstmässighet, som bland annat inne­ predikan över jubelfesten 1693, likpredikan över fattar mängder av paradoxer, ordlekar och andra Karl XI samt en handfull andra likpredik­ sinnrikheter, inte tidens vanliga predikan. ningar.28 Jag ska ge några exempel. I Passions- Det händer inte sällan att Spegel i sina pre­ Andackt skriver Spegel om Judas Iscariot, att dikningar hänvisar till grekiska kyrkofäder. han ansåg nardusen vara värd 300 silverpen­ Ibland gör han det tydligt, med uppgift om vad ningar men Jesus bara 30.31 Om Jesu vandring det är han syftar på. Detta förekommer redan till Golgata skriver han: «Jesus bar thet kors som tidigt i Spegels predikningar. En av de äldsta skulle bära honom».32 Om rövaren på korset: kända är den likpredikan Spegel höll över Gus­ «Han som warit en röfware, röfwade nu Kristus taf Stenbock 1672. Där skriver han följande: sielf». När han omtalar att Judas förrådde Jesus «Thet är en härlig regel som Bonaventura har med en kyss, skriver han: «Kunde man dräpa sin giort att menniskian bör wara rigidus sibi, pius nästa med kyßar och löije, här skulle intet wara aliis. Men thet går fast mer som Nazianzenus har grifter nog för the ihiälslagna».33 Allt detta är sagt: Ingen ting är oß så kärt som tala wäl om oß prov på vad man under 1600-talet kalladeargu- sielfwa, ingen ting så lätt, som tala illa om tiae, sinnrikhet eller skarpsinne. Sinnrikheten andra».29 Ett exempel bland många på hur Spe­ kunde ta sig olika uttryck. Ofta innehöll den ord­ gel åberopar Chrysostomos är följande: «Sådant lekar, så som i exemplet om rövaren, där rövare sinne hafwer then H. Chrysostomus haft; ty han får olika betydelse. bekänner: Malim de misericordia DEO rationem Ett annat exempel, som är hämtat från predi­ reddere, quam de austeritate. Jag wi häldre kan på juldagen, visar hur långt Spegel kunde, swara GUDi therföre, at jagh hafwer warit för med olika medel driva denna sinnrikhetens from, än at jag hafwer warit alt för sträng».30 konst: Här och på många andra ställen talar Spegel om vem han citerar. Men inte sällan anger han var­ Ther war ingen waken, när thett stora Herrans ken vem han syftar på eller stället. Han kan säga: werk skedde, utan deße herdar, dy finge och the «En av de gamla lärarna» eller «en av de gamla samma först höra thet: dok war det intet otienligit, fäderna» — de gamla lärarna eller de gamla at thet aldraförst berättades dem, Ty man borde Ju säja åt herdar at it spädt barn war födt, Et sådant lamb, som borttager werldennes synder. [...] et sådant lamb som man kan senda werldsens herrar 28 Spegels predikningar har studerats, huvudsakligen til en skänk och föräring. [...] Man borde Ju säja med tyngdpunkt på den politiska ideologien, av Nils Ekedahl i Det svenska Israel. Myt och retorik i Haquin Spegels predikokonst. Diss. Uppsala 1999. 29 Denna predikan finns i handskrift i Biographia minora i LUB. 31 Passions-Andackt, s. 41. 30 Passions-Andackt, s. 238. I marg. hänvisas till 32 Ibid., s. 310. «Homil. 87 in Matth.» 33 Ibid., s. 227. 70 Bernt Olsson

åt herdarna thet en Herde war född then Ewige Allt det som här sägs om Andrewes kan med Herden. [...] Then store Fåraherden.34 lika stor rätt sägas om Spegel. Även han kramar, som vi hört, ut alla tänkbara betydelser ur ett Spegel har väldigt många ordlekar, mestadels på ord. Och även han har ett rikt bildspråk med svenska men ibland på latin. Just efter stället om oväntade och pregnanta metaforer, som är främ­ rövaren står det: «Han som waritmundi latro, mande för det svenska språket. Jag ska bara ge blef cæli prædo, Christi prœco. På ett annat ett exempel. I en av sina passionspredikningar ställe hittar man: «Nästan hela werlden hafwer säger Spegel: «Spikame woro pennan, Blodet lärdt then konsten, non colere, sed colorare war bläcket, med hwilka Han skref theßa ord: Så virtutem, intet göra rätt, men beropa sig på rät­ älskade GUD werlden». De olika slags sinnrik­ ten».35 Inte sällan förekommer det paradoxer. het man finner i Spegels predikan och som till en En central roll spelar det som kallats den kristna del är övertagna från engelska predikanter finns paradoxen, den som rör Kristi dubbla väsen: redan hos de grekiska kyrkofäderna. Redan hos Gud och människa. Spegel skriver t.ex.: «Han, Justinos Martyren hittar man exempel. Han then oändlige, är famnad i ens quinnos armar; säger på ett ställe, som har anförts av Anders Han, then ewige, är födder i tiden; Han, then ais­ Nygren i Eros och agape: «Att Mose under stri­ mächtige, hafwer påtaget sig en skröplig natur: den med Amalek håller händerna upplyfta och ja, ordet är blefwet kött.»36 Detta slags sinnrik­ gör det ända till aftonen vittnar om att Jesu het är mycket vanligt hos de engelska predikan­ skulle hänga på korset ända till aftonen.»40 Den ter Spegel använt. Exemplet som jag läste upp typologiska tolkningen av Gamla Testamentet, om herdarna och lammet har Spegel direkt som kanske är mest företrädd hos de latinska hämtat från Lancelot Andrewes.37 Men i margi­ kyrkofäderna men som också finns hos de gre­ nalen hänvisar han till Chrysostomos. Till de kiska, är mycket vanlig hos Spegel. Kristus är engelska predikanterna hänvisar Spegel aldrig i den andre Adam. I en av sina passionspredik­ predikningarna och mycket sällan i andra skrif­ ningar skriver Spegel: ter. Nu förhåller det sig emellertid så, att flera av Lika som Adam sof, så dödde Christus. Adams de engelska predikanter, som Spegel använt, sida öppnades när han sof; Christi sida öpnades, när han dödde. Af Adams sido uttogs kött och själva stod i en nära relation till de grekiska kyr­ been; af Christi sido utgick blod och watn. Af kofäderna. W. Fraser Mitchell har i sitt stora Adams sido-ben bygdes en qwinna; af Christi arbete om engelsk 1600-talspredikan visat på sido-blod bygdes en Kyrkia, så at Christi död war, detta: i thetta anseende, intet annat än Adams sömn.

Andrewes and Donne and Barrow derived much Något annat som förbinder Spegel med de gre­ from the Fathers weird allegorisation, curious kiska kyrkofäderna är vad man kallar «den economy in wringing the utmost meaning from kristna paradoxen», som jag redan gett ett exem­ words, and even grammatical constructions, and pel på. Den finns på flera håll. Den framstående richer and more poetical imagery than is habitual to Englishmen.38 kännaren av de grekiska kyrkofäderna, som nu

Andrewes och flera andra engelska predikanter 38 W. Fraser M itchell, English Pulpit Oratory from dolde inte sitt förhållande till de grekiska kyrko­ Andrewes to Tillotson. London 1932. s. 54. Beskriv­ fäderna. De har talrika hänvisningar till dem.39 ningen kan, som vi sett av mina citat likaväl gälla Spe­ gel. Och det är tydligt att hans främsta förebild har varit Andrewes. Om engelsk predikan och kyrko­ 34 Handskrift A 713a, KB. fäderna se även G. Williamson, The Senecan Amble. A 35 Passions-Andackt, s. 345 resp. 227. Study in Prose Form From Bacon to Collier, London 36 Passions-Andackt, s. 21f. 1951, s. 88 och 193. 37 Hur detta stycke med sina sinnrikheter går tillbaka 39 Mitchell a.a., s. 164. på en predikan av Andrewes har visats av mig i 40 A. Nygren,Den kristna kärlekstanken, del 2, Lund «Haquin Spegel och engelsk predikan», s. 126. 1936, s. 58. Haquin Spegel och de grekiska kyrkofäderna 71 blir hedersdoktor här, Averil Cameron, framhål­ egendomligt om den store retorikern, men Chry­ ler att hos Gregorios av Nazianzos drivs para­ sostomos innehåller så mycket. doxerna till sin spets. Hon anför: «Han var män­ När Spegel tiger om de engelska förebilderna niska men Gud, av Davids hus men Adams ska­ och i brevet till Benzelius spelar ut de grekiska pare. Han fanns i köttet men utom köttet, född kyrkofäderna mot engelska predikanter, förefal­ av en moder men en jungfru».41 Spegel fram­ ler det bero på att medan det engelska var miss­ ställer i Guds Werk och Hwila bebådelsen i form tänkt i det lutherska Sverige, så skulle det inte av en rad paradoxer. Gabriel förkunnade, säger utsättas för kritik, om man följde kyrkofäderna. han: Det kan för våra ögon tyckas egendomligt. Luther och reformationen bröt ju med den een Möö/ at hon wist skulle föda romersk-katolska kyrkan, som i kyrkofäderna Guds ewig-födde Son/ föruthan Synd och Möda; såg sina auktoriteter. Men det var i själva verket Undfånga i sit Ljf then allom Ljfwet gifwer så, att reformatorerna sökte sig bortom den Och spjsa then af hwem hwart Diur bespjsat blif- medeltida katolicismen och kunde då knyta an wer/ till en äldre tradition, den som fanns hos kyrko­ Ja blj sin Broders Brud/ sin eegen Faders Amma/ Guds Moder fäderna. I en grundläggande uppsats, «Verständ­ nis und Autorität der altkirchlichen Tradition in Med sina paradoxer, antiteser, ordlekar, djärva der lutherischen Theologie der Reformationszeit metaforer och viljan att ur orden krama ut så bis zum Ende des 17. Jahrhunderts», har Bengt mycket mening som möjligt kan Spegels predi­ Hägglund beskrivit Luthers och de ledande kan sägas vara det främsta provet på barock i lutherska teologerna syn på kyrkofäderna.43 Vid svensk predikan. Men då ter det sig märkligt, att reformationen kom kyrkofäderna, främst natur­ han i brevet som jag anförde i början, prisar ligtvis Augustinus, men även grekerna i förgrun­ Chrysostomos för att hans stil är œqualis, den. Detta var dock inte oproblematiskt. Visst maturus et alienus tam a culpa incuriœ, quam a måste det sägas, att kyrkofäderna — och då inte pompe vanitatis, alltså jämn, mogen och främ­ bara den redan tidigt i flera avseenden som here- mande för både vårdslöshet och fåfäng ståt. Det tiker betraktade Origenes — representerade en är ju enkel stil Spegel säger sig finna hos kyrko­ annan teologi än den lutherska sola fide-lämn. fadern, närmast en klassicistisk. Hur går det ihop Allt hos fäderna kunde därför inte accepteras. med det vi nu har hört prov på? Jo, förklaringen Man gick till kyrkofäderna, men man gjorde det förefaller vara, att Spegel vid det laget, alltså inte okritiskt. Hur man gick till väga kan stude­ 1708, hade ett annat stilideal. Jag har i min ras hos ett par av de främsta lutherska teolo­ avhandling lanserat tesen att Spegel från gerna, Martin Chemnitz och Johann Gerhard. omkring år 1690 orienterade sig mot vad jag kal­ Chemnitz bestämde hur man skulle bruka kyrko- lar «kristen klassicism». Jag åberopar ett brev till Petrus Lagerlöf, där han om dikten The t öpna Paradis säger att där finns inga spetsfundigheter, 42 B. Olsson: Spegels Guds Werk och Hwila , s. 294ff. ingen snillrik blandning av kvickheter, inget vit­ Brevet återges i original och översättning s. 463ff. Jfr sigt, inget sökt. Det ord som jag översatt med även «Haquin Spegel och engelsk predikan» s. 140. I spetsfundigheter är argutiae ,42 Den sista predi­ England kom redan på 1640-talet en reaktion mot den predikokonst som Andrewes representerade, och med kan vi har av Spegel är från 1702 och har betyd­ det nya stilideal, som the Royal Society företrädde, ligt enklare stil än hans tidigare predikningar. blev detta predikosätt helt föråldrat. Se härom främst Chrysostomos kan ha varit en av dem som väg­ G. Williamson a.a., särskilt s. 248f. Men så sent som lett Spegel till det nya stilidealet. Det kan tyckas 1683 hörde Evelyn en präst som predikade som Andrewes. Se Williamson s. 346. 43 Bengt Hägglund: «Verständnis und Autorität der altkirchlichen Tradition in der lutherischen Theologie 41 Averil Cameron: Christianity and the Rhetoric of der Reformationszeit bis zum Ende des 17. Jahrhun­ Empire , Berkeley-Los Angeles-London 1991, s. 156, derts», i Oecumenica. Jahrbuch für Ökumenische For­ 161. schung, 1971/1972, Minneapolis, s. 34-62. 72 Bernt Olsson fäderna i «Oratio de lectione patrum», som ingår i svensk predikan». Förebilderna har Spegel i hans Loci theolog ici, Witebergae 1615.44 hämtat från engelska predikanter, men dessa i Intressant nog kan den lutherske teologen sin tur hade gått till de grekiska kyrkofäderna. Chemnitz har haft betydelse för hur Andrewes Det bruk Spegel gör av kyrkofäderna överens­ använder kyrkofäderna. Andrewes kände tys­ stämmer väl med Lancelot Andrewes’. Den eng­ kens Examen Concilii Tridentini, och Nicholas elske predikanten nämner ofta kyrkofäderna, Lossky har i sin bok om Andrewes, där han läg­ men han anser dem inte vara felfria utan går ger tyngdpunkten vid förhållandet till de gre­ ibland i diskussion med dem.48 Men framför allt kiska kyrkofäderna, menat att man inte kan ute­ råder en överensstämmelse mellan dem i det att sluta påverkan från Chemnitz. 45 Johann Ger­ teologi för dem inte så mycket är ett tankesys­ hard författade en Patrologia, utgiven posthumt tem som ett framåtskridande i kunskapen om 1653, där han meddelar alla data om kyrko­ mysteriet Guds utgivande av Kristus. fäderna och deras skrifter och den position de Spegels «försmädare»» beskyllde honom för hade i kyrkohistorien. Varje presentation av en argutiae anglicanae och det var rätt, såtillvida kyrkofader avslutas med «Naevi», det vill säga som han använt sinnrikhet som han funnit hos fläckar eller brister, eller i vissa fall «Errata», engelsmännen. Men det kunde Spegel inte gärna fel. Till Justinos martyrens naevi hör att han erkänna. Däremot kunde han tala öppet om de trodde att hedningar kunde frälsas och att äng­ grekiska kyrkofäderna, där samma sinnrikhet larna före syndafloden hade haft könsumgänge fanns. Det var argutiae anglicanae, men egentli­ med kvinnor. Klemens av Alexandria har det gen och ursprungligen argutiae patrum. felet, att han kallar lagen och filosofien för två testamenten, Basileios att han talar opassande (incommodé) om den fria viljan och arvsynden. Gregorios av Nazianzos och Chrysostomos hem­ faller bägge åt för mycket retorik. Gregorios av Nyssa tillmäter han egendomligt nog inga bris­ ter.46 Spegel kände med all säkerhet bägge dessa ledande lutherska teologers syn på kyrkofä­ derna. Under artikeln «Patres» i sinaloci com­ munes hänvisar han för övrigt till Gerhards Patrologia.47

Med sin rikedom på sinnrikhet utgör, som jag nämnde, Spegels predikan det kanske främsta provet på vad man skulle kunna kalla «barocken

44 Om reformatorerna och kyrkofäderna se Torbjörn Johansson, Reformations huvudfrågor och arvet från Augustinus. En studie i Martin Chemnitz' Augustinus - reception, Göteborg 1999, diss. Lund 1999, s. 94ff. Johansson framhåller — i likhet med andra forskare — att reformatorerna menade, att kyrkofäderna skulle läsas cum iudicio. Chemnitz betonade, att allt skulle läsas utifrån forma doctrinae. Gjorde man så, var läs­ ning av fäderna nyttig läsning. 45 Nicholas Lossky, Lancelot Andrewes The Preacher, Oxford 1991, s. 98 not 195. 46 Johann Gerhard, Patrologia. Jenæ 1663. 47 Ms T 52, Link., s. 478: «Patres, vid. Gerhardi 48 Att så är fallet hos Andrewes har betonats av Patrologiam». Lossky, särskilt s. 345f. Haquin Spegel och de grekiska kyrkofäderna 73

Summary Haquin Spegel and the Greek Fathers of the Church

In 1708, Haquin Spegel wrote to Eric Benzelius jr, thanking him for the edition of a couple of sermons by Chry- sostomus, which Benzelius had found in the Bodleian Library in Oxford: «As I have from my youth loved and followed the meditations of Basilius and Chrysostomus, even though scoffers would try to make simple-minded people believe that all wasargutiae Anglicanae, I appreciate highly that thanks to your great industry, Professor, the magnificent homilies of the latter have been increased with such useful pieces.» Haquin had then been bishop of Linköping for many years already and was later to become archbishop of Upsala. He was considered one of the foremost of the Swedish clergy. Thus, in his letter, Spegel says that scoffers hade accused him ofargutiae anglicanae , English wit, when he had actually followed the Greek Fathers of the Church. Let us look at Spegel's relations to these Fathers of the Church. We will study four categories of Spegel’s work. Spegel's greatest work isGuds Werk och Hwila (God's Work and Rest), printed in 1685. It is a detailed poem about the six days of creation and the seventh day of rest. Spegel is very conscious that this type of poetry belongs to the great tradition called Hexaemeron Literature, starting with Basilius the Great's sermons on the story of the creation, called Hexaemeron. Spegel also makes several references to Basilius and other Greek Fathers of the Church, who have written about the Creation. After Spegel had written about Creation, he continued with three minor poems about Paradise:Thet öpna P a­ radis (The open Paradise), treating the life of Adam and Eve in Eden,Thet tilslutna Paradis (Paradise Closed) about how Adam and Eve eat of the tree of knowlege and are driven out of Eden, andThet återwundna Paradis (Paradise Regained) about how man regains a paradise in Heaven. In the first of the poems Spegel treats all the problems that occupied the minds of the Greek Fathers of the Church: where Paradise was situated, if the four rivers were real, if Adam and Eve were vegetarians, if Adam was perfect and free of sin etc. Spegel's third work of interest is a little devotional manual,Himmelsk Brud-Kammar (Heavenly Bridal Cham­ ber), publishd in 1686. It is a commentary to the Song of Songs. Although Spegel rejects allegory in the Paradise poems, he can follow an old allegoric tradition here, represented among the Greek Fathers of the Church mainly by Origenes and Gregory of Nyssa. Spegel refers to them many times, particularly to Gregory, whose homilies over the Song of Songs hade great influence on him. But Spegel cannot follow him all the way. As we know, several of the Greek Fathers of the Church, not least Gregory, were influenced by the Platonic doctrine of man's divine origin and his longing for God, which would make it possible for him eventually to become like God. Spe­ gel does not agree that it can happen in this life. When in the aforementioned letter Spegel says that he hade followed Basilius and Chrysostomus, he probably did not think of the works I have enumerated, but of sermons. It was in his sermons that he was accused ofargu­ tiae anglicanae. And it was also in his sermons that he had imitated English authors. All his sermons also contain many references to Greek Fathers, most of all to Chrysostom. Normally, Spegel quotes them with approval, but he sometimes rejects their interpretations. This happens mainly, when he finds allegorical interpretations. Spegel thus refers to the Fathers of the Church. But he hides the fact that he has imitated English preachers. It was evidently suspect to resort to the English. In the letter of 1708, he holds forth the Greek Fathers. You may wonder, if in Swedish it was so much better to follow the Greek Fathers. But Luther and the other reformers had tried to reach beyond the mediaeval Catholic teachings and had then referred to the old Fathers of the Church. Spegel’s sermons hold a unique position in late 17th century , not only because of their references to the Greek Fathers of the Church but also because of their artistry. They contain lots of paradoxes, puns and others expressions, that were called argutiae. We find much of this in many Endlish preachers, above all Lancelot Andrewes. They have served Spegel as patterns. But they in their turn had the Greek Fathers as patterns. So it can well be said that Spegel belongs to a tradition, which emanated from the Fathers of the Church and is also to be found in English preachers. In his sermons, he usedargutiae anglicanae, but they were argutiae patru. Svensk Teologisk Kvartalskrift. Årg. 78 (2002) Evangelical Churches in East a Decade after the Fall of the Wall *

TRAUGOTT VOGEL

Derma artikel är en bearbetning av den föreläsning som Oberkonsistorialrat Dr. Traugott Vogel höll vid sitt besök på Teologiska institutionen i Lund den 26 november 2001 i samband med att man firade hundraårsminnet av Sven Kjöllerströms födelse. Sven Kjöllerström var professor i praktisk teologi vid Lunds universitet 1941-1967.

It is remarkable and delightful that you start this - a region, to say the worst, in which a for­ celebration which is dedicated to the anniversary eigner faces the risk of being a victim of of a member of your faculty with a speech which xenophobic attack, which is many times addresses the condition of a church in a foreign higher than it is, for example, in the cosmo­ land. Twelve years ago such a beginning would politan city of Hamburg, including its harbor have been very plausible. All eyes were on Ber­ district with the streets of St. Pauli; lin, because the fall of the wall symbolized the - a region, of which a prominent observer of end of the cold war in Europe. the political scene, Günter Gaus, the former But today? The things you hear from a reuni­ permanent representative of West Germany fied Germany and especially from the previous in East Germany, has been quoted: «Out of regions of the German Democratic Republic scattered illusions in the East and a disturbed (GDR), the so-called «Neue Bundesländer«, do narcissism in the West comes an estrange­ not sound very encouraging: ment which stands among the Germans, which evolves not from separation, but rather - a region, where the unemployment rate is from the encounter.« twice as high as it is in the western parts of Germany, and also from where a million And in this region we find the protestant inhabitants migrated to the richer West since churches, whose membership totals have decli­ 1989; ned heavily after 1989 rather than increased, and - a region, where on the 21st of October, 2001 which prepare themselves for another round of in former East Berlin more than 48 percent cutbacks once Germany slips into recession. of the population voted for the Party of Being invited to talk about the church in this Democratic Socialism (PDS), which is the region seems to be an expression of intellectual successor of the old state party, the SED; solidarity, for which I am grateful. I come from the Evangelical Church of Berlin-Brandenburg. Our church is the one where reunification hap­ pened in two respects. On the one hand, political reunification occurred between the two parts of My acknowledgements for the English translation one federal state, the former West and East Ber­ are due to Mr. Sebastian Litta, stud.-phil. lin. On the other hand, reunification also hap­ The unabridged German version together with footnotes of the quotations and with wide biblio­ pened between the two parts of the regional graphical references can be found in the internet church, the former Western region (West Berlin) under: www.bb-evangelisch.de unter

includes the metropolis of Berlin and the two plausible to organize those aspects of reunifica­ least populated areas of Germany, Prignitz and tion that concerned international and public law Uckermark, which are north of Berlin. Whether as quickly as possible. At the same time three we like it or not, we are a unique church where topics were postponed which under different cir­ East and West conjoin, and we experience all of cumstances would have belonged to the prere­ its ups and downs. Before I speak of the church, quisites of German reunification: I will outline the general situation in the former regions of Eastern Germany in a way that will - the discussions of a possible reform of Ger­ help to understand the situation of the churches. man Basic Law, administration, the educa­ tional system, and similar institutions, - the planning of an enduring, feasible recon­ struction of the economy of the former GDR, I. The General Situation in East - a European security model. Germany These are the three «mortgages» that were taken 1. Legacies of the Necessity in the Reunifica­ out during German reunification, however this tion Process 1989/90 means that these postponed topics had to be later If you think about the situation in East Germany, put on the political agenda. you will inevitably face the confusing mesh of The current crisis of the reunification process political goals, economic conditions, and inter­ is caused by the fact that the first two of these national constellations, which in their inter­ «mortgages» have not been paid off as yet. actions shaped German reunification. First of all, there existed extremely diverging forces: the The political legacy political intentions of the various groups, the It was a radically democratic protest movement options provided by victors of World War II, and benefiting from Gorbachov’s reformist thoughts, lastly the economic differences between East and that increasingly used the public as a forum to West. Nobody had anticipated these changes, express their ideas. The possibility of internal nor intentionally analyzed them. Rather the pres­ reforms of the GDR was assumed. Even the sure of time and the permanent risk of failure Alexanderplatz demonstration in Berlin on were the dominant pattern of this time. It is one November 4, 1989, which was the biggest mani­ of the lucky incidences that reunification and a festation of this peaceful revolution, pursued this consolidated democracy stood at the end of this idea. Five days later the wall was open. What process, without any bloodshed. No one from my everyone knows now is that this was caused generation had dared to hope for this. more by a chain of accidents and misunderstand­ However, this result had its price. Decisions ings than by well-considered planning. However, needed to be quickly made because no one was once the wall was open everything changed. sure how the situation would develop in the Now that reunification seemed to be a feasible Soviet Union. Some essential decisions were option, fewer and fewer people wanted to be part sped up while others were postponed. The latter of a depriving Socialist experiment or a «third decisions were mortgages that had to be ac­ way» solution between East and West. «We are cepted as part of the reunification process. For the people» became «We are ONE people». In example, the homeowner who, if necessary, order to stop the mass exodus to the West, politi­ takes a mortgage on his property in order to cians first considered the possibilities of a con­ finish the construction of his house, but he will federation, and later of a reunification. After the only be able to sleep well after the mortgage has monetary union in July 1, 1990 it was clear that been paid off. I want to use this comparison to reunification had to follow suit. make clear the current state of German unifica­ But under which conditions should this polit­ tion, its success and its crisis: ical merger take place? Since 1949, the Federal Due to the external circumstances between Republic of West Germany had had a Basic Law November 1989 and September 1990, it was that included the option for reunification. Its last 76 Traugott Vogel article states: «This Basic Law becomes invalid duced by 43 percent. Until 1996 it seemed as if on the day that the new constitution becomes the East would catch up with the economic effective, which has been agreed upon by the development of the West, but since 1997 the German people in a democratic decision» GDP has been growing faster in the Western (Article 146). Should not this day be prepared than in the Eastern part of Germany. I already by a joint East and West German discussion, just mentioned the unemployment rate which is like the East German reformist groups who had twice as high as in the West, despite a high job prepared a draft for a new constitution? Of migration from East to West: Officially, 179c of course, this would have taken a lot of time. So the population in the East are unemployed, ur.of- the other proposition was favored, which said to ficial figures that compute the percentage of the organize reunification according to article 23 of unemployed people among the actual workforce the Basic Law. This article refers to those federal even speak of 30 %. On the other hand we see states («Bundesländer») where Basic Law had immense investments into the infrastructure been enacted since 1949, but also says, «in other (transportation, communication, urban renova­ parts of Germany it (the Basic Law) has to be tion) and benefits for East German pensioners enacted after the joining of the Federal Repub­ and workers that raised their salaries to an lic.» This clause was explicitly in reference to amount of 80% of the Western salaries although the region of the , which did not belong their productivity remained at 65 % compared to to the Federal Republic in 1949. It was under­ the West. That is why most people in the East standable as to why this clause should be used in agree that they are better off now, but they are order to organize the reunification as a joining of not satisfied with that, because they know that the five East German federal states. However it they heavily depend on the West. They feel or was not understandable that the discussion about they know that they are not needed for Ger­ the constitution or a possible referendum about many’s development. They consume more han the Basic Law was not continued. So the impres­ they produce. They regard the subsidies that hey sion is given: there are not two partners that joi­ live on as a compensation for «incidenally ned and together formed something new, but having been in the wrong part of Germany» rather one piece is taken up by the whole. The when the allies divided the country after World Basic Law is only one example, but we should War II. However, these subsidies are alsc re­ also mention other social institutions that were garded as mere alms, reluctantly provided b' the simply adopted, like the educational system, the West. Catching up with the West turned out lo be health system, the administration, and others. wishful thinking. Hence, more and more young All these institutions had proven to be effective, people from the East try to find a job in the Vest, however they needed reform and they did not and the East stagnates. After outlining the polit­ suit the different conditions in the East. But they ical and economic development it seems urder- were taken over and were pushed through. It is standable to speak of a «nachholende Resolu­ not surprising if some people spoke about ation», a revolution in order to catch up wit! the «tutelage«. This is the political legacy of the re­ West politically, and a «nachholende Moderni­ unification. sierung», a modernization in order to catci up economically and socially with the West. Tlat is The economic legacy a lot, if you consider the political and economic Instead of a longterm policy that seeks to trans­ conditions in the East. However, it is not nuch, form the planned economy of the East and integ­ if you consider the rather critical views o: the rates it into the market economy of the West, a protesting avant-garde — esp. in the churches — policy of generous subsidies was implemented. of western society. Wolfgang Thierse, presdent The results are both impressive (1,3 billion of the Bundestag and at the same time the Marks have been transferred from the West to highest ranking politician from the East re­ the East) and problematic. In the first year after peatedly pointed to the negative developmeits of the political changes, the GDP in the East de­ the last years and said «The paradigm o:' the clined by a third, industrial employment was re­ nachholende Modernisierung, organized is an Evangelical Churches in East Germany a Decade after the Fall of the Wall 77 adjustment of the East to Western standards, has enon? I already mentioned some of the reasons, its limits, even with generous support. Too much but I can provide more facts. creativity and self-esteem, the resources of East Germans did not only face high pres­ social change, get lost.» Thierse favors a new sures to adjust to the new economic, legal, and approach towards this modernization, one, that administrative system, but also politicians that is similar to the task of EU enlargement. East generated unrealistic expectations. Deceptions Germany could become a prosperous European and delusions closely interacted. During the region connecting the former West with the Cen­ 1990 election campaign, politicians did not have tral and East European regions, if research and the courage to give a realistic estimate of the development capacities as well as IT and biotech financial and social costs of reunification. Addi­ industries can be successfully implemented tionally, there is a difference in comparing the there. This actually leads to the third major progress made in East Germany to the situation aspect of German reunification. until 1989, as Poles and Czechs proudly did in their respective countries, and to compare it to West Germany, which had forty years to achieve The European and international security legacy these standards. If Germany’s neighbors, the closer as well the In this new situation special attention was more remote ones, had not been sure that a re­ given to the youth. On the one hand, you see united Germany would remain a strong ally in younger people taking thisnew world of the re­ an ever closer Europe, reunification would have unified Germany as a matter of course. On the never occurred. Many feared a new German other hand, it is young people who turn their nationalism. We know now, that these fears for­ alienation, their insecurity into aggressive tunately were unfounded. However, German xenophobia and right wing extremism. There reunification somehow presented a decisive step have been many studies to explain these behavi­ towards European integration. You certainly ors. However, no simple causal connection can remember Gorbachov’s speech about the «Euro­ be found. A memorandum, issued by the church, pean House«. In my opinion, this «mortgage» orcombines the following reasons: legacy is already paid off. Reunited Germany turned out to be an active member of the EU and - Some people explain these phenomena as an explicit proponent of EU enlargement. lasting effects of the repressive political sys­ Nevertheless, the question whether it was help­ tem. ful to make NATO the only true guarantor of - Others assume that the demise of socialist European security instead of having the CSCE/ ideology caused an «ideological vacuum«, OSCE playing a more important role, remains which was easily filled by the simple dicho­ open. But it is a question not only concerning tomies of right wing teachings. Germany. - Others believe that the brutal scheme of «winner and loser», «power and weakness» is an essential part of western civilization. It 2. Observations about East German Mentality has much stronger effects in the East where Please do not expect too much. It would be casino capitalism and high youth unemploy­ extremely difficult to outline a detailed picture ment rates have not yet been limited by a of East German mentality. However, there are society that had to learn to cope with these certain peculiarities, which are especially obvi­ phenomena. ous to foreigners when they compare East Ger­ many to, for example, Poland or the Czech Thus, East German alienation is comparable to Republic. We can agree on the fact that the the situation of someone who emigrates into a amount of scepticism, disappointment, and dis­ foreign country. However, it is actually even satisfaction is disproportionally high in East more complicated, since not only present and Germany. How can we explain this phenom­ future have become uncertain, but also one’s own past. Most of the files from the former 78 Traugott Vogel

Ministry of State Security still exist. They un­ people who resigned their membership after cover a closely knit web of surveillance and 1989 has a particular reason. In the GDR, many secret actions. They also show how many people people, although formally still members, simply voluntarily participated in this system. How did not participate in church life. They did not should people react if colleagues, friends, or officially leave the church. However, when after neighbors suddenly turned out to be culprits? the fall of the wall, the mandatory collection of a Which professional career was caused by quali­ church tax was reintroduced for all those who fication and which by political obedience? As were still registered as parishioners, most of the East Germans were not sufficently represen­ them hastily renounced church membership. ted by the media, which were dominated by Others stayed in or even reentered the church. West German journalists, it was difficult to com­ The heavily reduced membership figures for pletely realize and understand the complexity of East Germany give rise to two questions: life in the East German reality that was called a «dictatorship of the proletarians». - Did people leave the church against their will Günter Gaus had called the GDR «a society because of political repression, and are they of niches«, where people escaped from the polit­ now willing to return? ical and social repression into private life. West - Is the public disappearance of religion, esp. Germans, of course, observe a different mental­ regarding the traditional manifestations, ity in the East. They explain this fact by the long maybe explainable by an increased popular­ period of non-democratic rule starting in 1933 ity of small religious sects and various spir­ and enduring until 1989. East Germans, on the itual practices, as Thomas Luckmann argues? other hand, regard Germans from Munich or Düsseldorf as people being typical of Manches­ It was naïve to believe that the phenomenon of ter capitalism. Plenty of jokes have been told full churches during the autumn 1989 would be about these prejudices. However, it is an asym­ an enduring one. We saw and we knew bat metric relation. Often, East Germans consider the alienation from (not hostility toward) :he themselves as «second class citizens» or «poor churches had become natural for most people. relatives». Atheism had become a normal element of bio­ I wonder why the public debate hardly con­ graphical continuity, because often two or al­ siders the situation of the two German states ready three generation of a family did not have after the end of World War II and the political any religious tradition. Although East Ger­ circumstances of that time. Rather, an at least many’s mass atheism was politically induced, subliminal moralizing, that is not justified, the collapse of the GDR was not perceived as a dominates the discussion. failure of atheism. In the contrary, atheism was and is a leftover, that is still cultivated in family and school life. 3. Religion and Church in Public Life in East What about the second question? Are East Germany Germans more open to dubious religious sects Let us now get closer to our original topic and and esoteric cults, which indeed entered the start looking at the situation of religion and scene soon after the fall of the wall? Clearly, :his church first from the outside. How do they pre­ is not the case. Due to their socialization East sent themselves in public? Germans were renitent enough to resist these Some simple statistics might help: In 1950, temptations. Sociologists actually descrbed 96 % of the population of West Germany and East Germans as having an affinity towards nor­ 93 % of the population of East Germany be­ mality, average, balance, and order, typical tiaits longed to one of the two major churches. In of a petit bourgeoisie. Exotic religions do net fit 1994 these membership figures were reduced to into that world. 80 percent in the West, but to 28 percent in the East (about 25 percent Evangelical and 4 percent At the moment, people leaving the churches is Roman Catholic). The dramatic increase in not our primary problem. It can be seen thai we Evangelical Churches in East Germany a Decade after the Fall of the Wall 79 might expect a consolidation at around twenty Heated debates were fought about these topics, percent evangelical Christians. But the predom­ in the synods, in local gathering, and even on the inance of elderly people among our members is streets. These discussions were used to practice a problem. The young generation is clearly out­ an existence under new circumstances, but also numbered by the older one. to express a new independence and the will for self-responsibility. I will briefly outline the first two points in order to have more time to discuss the third II. The Position of Evangelical point, because I assume that the focus of your Churches in East Germany interest lies exactly here. 1. Setting the courses in the beginning.

The return of the East German churches which Collection of the church tax by state authorities were joined together to the Federation of Evan­ The institution of a church tax, its advantages gelical Churches in the GDR since 1969 into the and its problems, are well known in Sweden. community of the Evangelical Churches in Ger­ The right to collect a church tax and thus to gain many (EKD) occurred just as fast as political access to state tax lists, as well as the possibility reunification. There were calls for a slower unifi­ to pay state authorities to administer all this, is cation in order to protect the experiences and the an old German tradition. In the GDR this has knowledge gathered in the East and to use them been suspended in 1956 by the state. Since then, for the future. Others regarded the separation the churches had to organize this on their own. more like a historical accident, which had to be Members were able to determine by themselves corrected as soon as possible. the amount they were willing to give. Of course, The legal relations between the churches in this money was not sufficient to finance all the East Germany and the EKD had never been tasks the churches had to perform. West German completely clarified. In 1990, they were inter­ churches provided the necessary monetary preted as a suspended membership of the eight resources. This was highly problematic. If the eastern churches in the EKD. After a simple state — that actually benefited from this via membership declaration the status was normal­ exchange rates — suddenly had stopped this ized. On June 28th, 1991 the reunified EKD- transfer, many activities would have had to be synod from East and West assembled for the first reduced: costly Christian social services (especi­ time. Now an answer needed to be found for ally for disabled persons), construction works the following question: Should and would the for the large num-ber of old church buildings, churches in the East adopt the legal structures and also pastoral and missionary services. that regulated church-state relations from West Hence, becoming financially independent re­ Germany? mained wishful thinking and we thankfully (but Three areas were especially important: also with some doubts) accepted the support from the West. Some pastors dreamed of Ameri­ - The collection of church taxes by the federal can conditions, but only a few parishes were authorities of the state together with all other able to achieve this. After re-unification every taxes; synod had to decide between (re)introducing the - Pastoral care for the members of the armed old system or maintaining the one practiced in forces, as it was regulated by the so-called the GDR. However, every-body knew that the Armed Forces Chaplaincy Service treaty latter one was only possible due to generous between the EKD and the West German gov­ support from the West, which could not be a ernment; long-term solution. You know the arguments for - Religion as a normal part of the core curric­ both sides. Collecting church taxes with the help ulum of all public schools, that means it has of state authorities is more just and reduces the to be offered but participation is optional. costs, it also helps to register everybody who belongs to a church. On the other hand, this pro- 80 Traugott Vogel cediire is quite anonymous and abstract and does started again. A compromise proposal recom­ not link the people with the reality and the tasks mends to leave the old treaty unchanged, but of the local congregation. The East German also to permit much that is already practiced in churches decided to return to the traditional way East Germany. Nevertheless, nobody knows of the collection of church taxes, while at the what kind of opinions will be expressed in the same time they stressed the need to promote synods. I think the compromise is a feasible voluntary donations. They put much effort into option. explaining the need for this money, and why the West German system was adoped. The introduction of denominational religious instruction in public schools Pastoral care for the members of the armed Let me first mention the constitutional guide­ forces lines. Article 7 of the Basic Law says: The discussion about the Armed Forces Chaplaincy Service Treaty signed between the (1)The complete educational system has to be EKD and the West German government in 1957 under the guidance of the state. focused on two questions: (2) The parents or legal guardians have the right to decide about their child’s participation in - It was asked whether this treaty (which did religion classes. not have any parallel in the East and which (3) Religion is part of the normal school curric­ was heavily attacked by the East German ulum in all public schools, except for the non- government) integrated the pastors too much denominational schools. Religious instruc­ into military organizations and whether tion is organized in accordance with the prin­ another way, which expressed the independ­ ciples of the different denominations, but ence of the church, could be found. under state guidance. No teacher can be - Especially during the time of the nuclear forced to teach religion. Art. 141 (the so- arms race, there was also the fundamental called «Bremer Klausel») also needs to be question whether Christians should get mentioned. «Article 7, point 3, first sentence involved with the military at all. Can the will not be implemented in that country that church justify nuclear arms as a legitimate had a different regulation on January 1st, means of deterrence? 1949.»

It is obvious that those who criticized nuclear Due to the special condition of our regional deterrence were not enthusiastic about military church the discussion after reunification was chaplaincy. This opinion was prevalent in the dominated by the following problems: GDR. After passionate debates, the churches in the East were successful in establishing an addi­ (1) In the GDR religious instruction had been tional clause in the Armed Forces Chaplaincy gradually removed from public schools. Service Treaty, that linked the adoption of the Both churches, the Evangelical as well as treaty to several conditions. The respective pas­ Roman Catholic, with an immense effort had tors from the East did not become state civil ser­ established Christian teaching by church vants, but rather worked under a superior from employees in their parishes. In the Evangel­ the church. Furthermore, pastors could work as ical Church, this was called «Christenlehre«. part-time military chaplains. These exceptions Naturally, this form of teaching was much are valid until 2003; by then, a new regulation more effective in leading children into con­ has to be found, which will no longer distinguish gregational life with all its worship services between East and West. The reactions to this and celebrations, than religious instruction in temporary solution have been largely positive. public schools. These children groups were However, soldiers and officers did not perceive not large, but often more than half the chil­ any differences. Right now, the discussion has Evangelical Churches in East Germany a Decade after the Fall of the Wall 81

dren had not been baptized and this was a twenty schools, the Evangelical Church par­ first step to religious life for them. ticipated in this experiment. However, the (2) In former West-Berlin an exception rule was results were not satisfying at all. The pres­ established in the immediate post-war time. ence of the teachers employed by the Church The schools provide the locations and the was limited to a few presentations. They did state government pays ninety percent of the not know the group members and those did costs, but religious instruction is not part of not know them. There was no equal parti­ the core curriculum , but rather takes place in cipation, rather they had to play some kind of the afternoon or sometimes in gaps between an exotic guest, a role they could and would other classes. This means that pupils have the not accept. The teachers employed by the choice between attending the religion class, state often showed even aggressive laical sleeping longer, or having some ice cream in attitudes, because some of them had taught a café. In the same way religion is taught Staatsbürgerkunde (political education) be­ now even in East Berlin. fore 1989 or they had been section leaders of (3) While all other East German federal states the state youth organizations. This experi­ (with the exception of Berlin) gradually ment proved that this concept of LER was introduced religious instruction in public not helpful to provide appropriate religious schools in accordance with the rules of the instruction. Meanwhile, however, Branden­ Basic Law, Brandenburg — the other part of burg introduced LER as part of the core cur­ our regional church — refused to do so. riculum. Traditional denominational religion Here, a strategy was pursued to replace the courses can be offered in the afternoon sim­ traditional form of religious instruction by ilar to Berlin. They are financially supported something called Lebensgestaltung, Ethik, by the state government (with 55 % of the Religion (LER). This mandatory course cost). should include instructions for life, ap­ (4) Under these circumstances, the Evangelical proaches to ethics, and information about Church proceeded to improve their own, tra­ religion and different denominations. This ditional model of religious instruction. The concept relates to the ethics/philosophy main idea is a set of courses including reli­ courses that have been implemented in sev­ gious, philosophical, ethical, and Weltan­ eral federal states, especially where many schauung instruction, comprised of offers by students did not attend denominational reli­ the churches, perhaps Islamic groups and an gion classes, as an optional alternative to the ethics/philosophy class. Each course has dif­ traditional religion courses. Moreover, this ferent contents, different syllabi, and stu­ concept was specifically created for a region dents or their parents need to chose one of like Brandenburg, where only about one fifth them. The different courses will cooperate, of all children come from a family that has a for example via joined meetings, joined religious background. Another intention was projects like excursions, exhibitions, discus­ not to divide children from one school grade sions, temporally limited joined extra classes into many groups, but to teach all of them etc. The basic idea behind this is that religion together about different religions and hence can only be taught from an internal perspec­ foster tolerance. tive. Additionally, the state should not judge Among those who contributed to the or evaluate religious confessions. Rather, the development of this new concept, were also state has to be limited to the basics of social several civil rights activists with a religious ethics, which are outlined in the constitution. background. Initially, the intention was to I agree with E.-W. Böckenförde who said include pastors and religion teachers em­ with great precision «In order to exist, the ployed by the church, in order to have some­ liberal, secularized state needs certain pre­ one who could authentically present Chris­ requisites, that it itself cannot guarantee». tian faith. When in Brandenburg this concept That is why the state finds its limits at these was scientifically tested in a sample of sources of life experiences.

6— Sv. Teol. Kv.skr. 2/2002 82 Traugott Vogel

(5) These are the main intentions of the two tonishing how much effort the security agencies major churches in our region. In Berlin, pub­ put against the church and the opposition move­ lic school laws would need to be changed, ment without actually influencing any major which seems impossible under the current decisions. However, it is more important for the government. At least, there is an attempt to churches to ask themselves whether they had replace the competition between religious expressed their opinions clearly without any instruction and ice cream by a competition opportunistic behavior. The final report of the between religious instruction and an ethics/ EKD’s history committee criticizes «the non­ philosophy class. existence of critical statements by the churches regarding (il)legal aspects of expropriation, Some parents, the two major churches, and the criminal justice, and elections. The considera­ conservative party group in the Bundestag tion for the functioning of the government sys­ (CDU/CSU) sued the government of Branden­ tem resulted in the fact that critical views were burg at the Federal Constitutional Court in expressed not in public but in private conversa­ Karlsruhe in order to oblige Brandenburg to tions.» I think this is true. offer religious instruction like all other federal To illustrate daily life of a church that is just states. After the first hearing, the court is trying about to unify, I want to give an example from to find a compromise. This case is observed all my own work. I am in charge of theological edu­ over Germany, because the future of religious cation. In 1991 we had to face a situation of instruction in other federal states also depends having not only double, but even rather different upon the coming ruling of the court. structures. In Berlin, there were three theolo­ gical faculties: the Church College in West Ber­ lin (Kirchliche Hochschule), the theological 2. Crises and daily life Faculty of Humboldt University, and the Church I already mentioned financial and membership College in East Berlin. There was no way to problems which, after the sharp fall in 1997/98 maintain all three of them. Hence, they were that forced the East German churches to imple­ united under the guidance of Humboldt Univer­ ment dramatic financial cut-backs, became a per­ sity. Similar situations occurred in all areas of manent factor of the strategic planning in all church life and work. There is nothing to com­ churches in East Germany. In our church, for plain about these things. It is our daily life that example, the number of pastors declined from we are gradually getting used to. However, again 1.478 in 1995 to 1.049 in 2001 and will have to and again we are surprised that the wall has dis­ go down to 700 or 800 in the future. Many pas­ appeared and the cold war is almost forgotten. tors retired early, sometimes they have con­ tinued to do exactly the same work once they had 3. Towards a missionary church become pensioners. Only a few pastors newly entered our church. Among those 20-25 who Looking at East German theological literature graduate from divinity school each year, only from the 1990s, it is obvious that two issues about one third could find a pastor position in a dominated the discussion. On the one hand, congregation. Meanwhile the number of high there was a vast amount of publications dealing school graduates that enter divinity school is that with the history of the GDR: file publications, small that a shortage of pastors is expected. biographies, discussion papers, interviews, com­ Another news that excited the public just mittee papers etc. In the middle of the 1990s this after the churches had played an important role first publication wave decreased and a different in the political changes in 1989/90 is that the kind of papers became prevalent, short papers, East German State Security Agency ( Staats­ often written by committees, discussed in the sicherheit) had tried to infiltrate systematically synod, and distributed to the congregations. the churches. Of course, every case of a clan­ These papers were positions papers, where the destine contact with the Staatssicherheit was Church discussed its own position, its tasks in one case too much. On the other hand, it is as­ the immediate future and ways to solve these Evangelical Churches in East Germany a Decade after the Fall of the Wall 83 tasks. Until now, these kind of papers still make (2) Maybe the terms «Evangelisation»/«Mis- for the majority of papers issued by the Church. sion» are hollowed out, because they are Experience from the GDR time are not denied, often defined as indoctrination. Therefore, I but rather incorporated into problem solving recommend a more careful use of these strategies for the future. We had to adjust to the words for some time. However, missionary fact of being a small Church with modest means, tasks are an indispensable part of the church, without isolating ourselves into a pious ghetto. if the church wants to avoid contradiction to The experiences from the fall of the socialist its own roots. Therefore, in order to revive regime helped the churches to realize that they evangelization, enjoying and praising the were able to attract and help people by their deeds of God has to be renewed first. natural potentials of freedom, tolerance, and (3) The more the church lives out of the gospel, non-violence, although not everybody decided the more it can cope with its own limits. to be baptized. The first years after the Wende Everyone lives more of the gospel than for were years of learning to cope with the Rechts­ the gospel. That is why the distinction staat, democratic institutions, a market eco­ between a core congregation, periphery, and nomy, and an almost unlimited pluralism. externals as well as the distinction between Furthermore, the church had to face aspects of «Volkskirche» and «Beteiligungskirche» is life that had been unknown in the GDR. Now, only of marginal importance. It tells us how business executives, military functionaries, high- many people consciously or unconsciously ranking lawyers and civil servants, reappeared in live in the domain of the gospel. Therefore, the congregations. They helped to sensitize this distinction encourages them to invite against superficial identifications of Christianity others to participate in the work of the con­ and church. gregation. (4) The Evangelical Church has a long tradition To conclude, I want to summarize the discussion of being closely connected to the political with some theses. realm, esp. to the state. Despite this, the Church has to learn to define itself as an (1) Many Christians have an attitude similar to institution within civil society and fulfill spe­ the one expressed by Lessing in his «Ring- cific tasks together with other institutions parable»: Religious beliefs are only tradi­ and elements of the society, like education, tions. Ethos is the one important thing. art, culture, science, and economy. Thus, the Contrary to this, Marxism in its intense Church as an institution furthers what is denial of Christian truth claims, helped expected from each individual Christian: the Christians not to forget that their faith is all enriching connection between the relation to about truth and the certainty of truth ( certi- God and the relation to the world, godliness tudo). Hence, it is an essential task for the and the art of living. Christian community to enforce the convic­ tion that individual experience is important for other people as well. LITTERATUR

Jesper Svartvik:Skriftens ansikten. Konsten att läsa Även i nästa kapitel — om Abraham och Isak på mellan raderna. 180 sid. Arcus, Lund 2001. Moria berg — diskuterar Svartvik tre återkommande tolkningar av den bibliska texten. Vanligast i judisk Med sin nya bok Skriftens ansikten. Konsten att läsa och kristen tradition är att berättelsen anses handla mellan raderna har Jesper Svartvik skapat en idealisk om hur den fromme Abraham prövas. Bl.a. Sören kursbok på svenska om Bibelns tolkningshistoria. Kierkegaard, Alice Miller och författaren Wilfred Boken är mycket välskriven, har ett klart och peda­ Owen har istället betonat Abrahams grymhet och gogiskt upplägg, innehåller rikligt med vidare littera­Isaks utsatthet. Enligt en annan tolkningstradition — turhänvisningar och pryds dessutom av ett vackert som här bestämt avvisas — ses texten som uttryck för yttre. Kort sagt är detta en liten guldgruva att ofta åter­ något specifiktjudiskt som skulle vara oförenligt med vända till för alla som är intresserade av bibel- och lit­ kristendomen. Svartvik söker därefter i anslutning till teraturtolkningens problem och möjligheter. Svart­ rabbinska och urkristna tolkningar av «Isaks bin­ viks matiga avhandlingMark and Mission från år dande» (‘aqedat Jitschaq ), efter antydningar i texten 2000 har tidigare lovordats i denna tidskrift (recen­ om att Abraham trots allt fullbordade offret av sonen. sion av Paula Fredriksen i nr 1/2001). Jag behöver här Berättelsen kommer i detta sammanhang att handla inte återupprepa den uppskattning av författarens om den vuxneIsaks frivilliga martyrskap. stora lärdom och akademiska skicklighet som där for­ I tredje kapitlet erbjuds läsaren en kondenserad muleras. I stället ska jag kortfattat redogöra för den och mer lättillgänglig version av den tidigare avhand­ nya bokens innehåll, samt ge min personliga bedöm­ lingens 4 5 0 sidor. Svartviks tes är här som där att ning av dess förtjänster och även av de problem som Mark. 7 :1 -2 3 — en episod som i nyare kristen utlägg­ eventuellt aktualiseras av framställningen. ningstradition ofta tagits till intäkt på Jesu förment I inledningen till Skriftens ansikten sägs syftet negativa inställning till lagen och i förlängningen till inte endast vara att ge ett bidrag till en ny typ av hela judendomen — på intet sätt ger uttryck för en «mnemohistorisk» bibelforskning (Svartviks sugges­negering av judiskhalakhah, utan i stället bör förstås tiva men ännu outvecklade omskrivning av begrepp som en aggadisk kritik av det onda förtalets förödande som tolknings-, receptions- eller verkningshistoria). effekter. Med utgångspunkt i berättelsen om hur Mir­ Bokens andra huvuduppgift är att främja den judisk- jam förtalar M ose i4 Mos. 12 visar Svartvik utförligt, kristna dialogen. En stor del av bokens fascination med tidshistoriska, litterärkritiska och verkningshis- och stora betydelse ligger i presentationen av den toriska argument, varför den traditionella «antino- judiska tolkningstradition som benämnsmidrash eller miska» tolkningen av Mark.7:15 (och Matt. 15:11) aggadah, för en kristen läsekrets. Svartviks upp­ inte gör rättvisa åt texten. Argumentationen är i sig görelse med den kristna ersättningsteologin och med mycket övertygande, men aktualiserar samtidigt en utbredda missuppfattningar av judendomen är ett spänning som finns i boken — mellan å ena sidan tema som ständigt återkommer i boken. mångtydighet och tolkningsfrihet och å andra sidan I sex kapitel behandlas tolkningen av olika bib­ felaktiga eller korrekta läsningar. liska personer eller berättelser i ljuset av judiska Denna spänning blir inte minst tydlig i bokens midrasher och moderna skönlitterära bearbetningar. fjärde kapitel om änkans skärv (Mark. 12:41-44). Det första handlar om Kain och Abel, och inleds med Svartvik finner här fem «vanliga tolkningar» av berät­ en diskussion om John Steinbecks Öster om Eden. telsen, men menar att samtliga leder «tankarna åt fel Svartvik finner i romanen liksom allmänt i tolknings­ håll» eftersom de inte beaktar «vad som faktiskt sägs historien tre huvudsakliga tolkningar av den bibliska i texten» (s.104 -1 0 5 ). Det finns, hävdar han, i själva berättelsen. Vissa rabbinska texter tar Kain i försvar verket «inga skäl» som talar för att berättelsen bör och anklagar Gud, som trots allt inte hindrade mordet. läsas som en uppbygglig exempelberättelse (vilket Mer vanlig är tolkningen att skulden är Kains, efter­ inom parentes sagt förefaller motsägas redan av den som denne frambar ett sämre offer än brodern. Enligt massiva tolkningstraditionen). Med ledning bl.a. av en en kristen utläggningstradition som sträcker sig från midrash-samling till Tredje Moseboken och en dikt av Nya testamentet till nazismens raslagar framstår dess­ O lof Lagercrantz, men även av den litterära när­ utom juden Kain som en prototyp för allt ont. Enligt kontexten i Markusevangeliet, vill Svartvik i stället en tredje tolkningsmodell, som Svartvik särskilt sym­ tolka texten som en kritik mot de religiösa ledarnas patiserar med, efterfrågas inte så mycket vems felet utsugningstaktik mot fattiga änkor. Nästa kapitel var som vilket ansvar som vilar på varje människas handlar om Judas- resp. Petrusbilden i Nya testamen­ axlar, när hon identifierar sig med berättelsens Kain. tet och i senare tolkningstraditioner. Svartvik anknyter Litteratur 85 här till Jean Paillards arbete Broder Judas från 1995, Donald D. Binder: Into the Temple Courts. The Place och reproducerar därvidlag Paillards felaktiga påstå­ of the Synagogues in the Second Temple Period (SBL ende att de grekiska futurformer som döljer sig bakom Dissertation Series, 169). 566 sid. Society of Biblical Jesu ord till lärjungarna i Matt. 26:21-23 («en av er» Literature, Atlanta 1999. resp. «denne skall förråda mig») på filologiska grun­ der endast kan ges en futural och inte en imperativisk Fanns det synagogor före 70 evt. då templet i Jerusa­ betydelse (jfr t.ex. Matt. 5:48 och 6:5). På så vis under­ lem förstördes? Många skulle tveklöst svara ja, ännu känner Svartvik, liksom tidigare Paillard, den i skön­ fler skulle nog fundera över vem som ställer frågan litteraturen vanliga ansatsen att förstå motivet bakom och varför, eftersom de anser svaret självklart. Det Judas handlande som en lydnads- eller solidaritets­ står berättat om ett flertal synagogor i de nytestament- handling. Baksidestextens entusiastiska tal om Skrif­ liga texterna och de arkeologiska fynden av offentliga tens «sjuttio ansikten» förefaller plötsligt ganska samlingslokaler på Masada, Herodion och i Gamla på avlägset. Golanhöjderna har av en majoritet forskare identifie­ I bokens sjätte kapitel presenterar Svartvik slutli­ rats som synagogor. Samtliga är daterade till första gen en egen underfundig midrash, en «aggadisk» århundradet före och efter vår tideräkning. Inte desto utläggning av Barabbasgestalten i evangelierna medmindre finns det idag ett antal forskare (Kee, McKay, hänvisning till Pär Lagerkvists roman om rövaren, Horsley) som ställer sig tveksamma, om inte direkt men även till Thomas Hardys Tess av D'UrbervUle. negativa till tanken på att synagogor överhuvudtaget Enligt den föreslagna tolkningsmodellen represente­ fanns före 200-talet evt. rar den frikände Barabbas «var och en som lyssnar till Det har producerats ett stort antal studier som evangeliet». Vid sidan av exegeten och teologen kom­berör den antika synagogan och dess första tid, och mer här och på andra ställen i boken ävenpredikanten teorierna står idag mot varandra utan att man nått Svartvik till tals. Så får t.ex. läsaren i ett tidigare kapi­ någon konsensus, vare sig i fråga om synagogans tel reda på inte endast vad Jesus «ville visa sina dåtida ursprung eller dess natur, dvs. om synagogan främst åhörare», utan faktiskt även «sina sentida lyssnare var en helig plats för gudstjänster eller om den primärt och läsare» (s. 84). I ett kort avslutningskapitel heter var en samlingsplats där byinvånarna fattade det sedan uttryckligen att syftet med boken är att peka beslut i gemensamma angelägenheter. Det är i denna på bibeltexternas mångtydighet, en egenskap som smått kaotiska forskningssituation man skall se dessutom omnämns som en «välsignelse» — men för Donald Binders doktorsavhandling, framlagd vid vem? Mångtydighetens saliggörande förmåga före­Southern Methodist University, USA. Trots det stora faller inte reservationslöst tillgänglig för alla läsare, intresset för den antika synagogan, ett intresse som utan behöver trots allt begränsas och definieras av den accelererat sedan början av 1990-talet, är Binders bok professionella exegeten. den första monografin som avgränsat studiet av syna­ På så sätt aktualiserar Svartviks bok även frågan gogan till andra templets tid. om exegetikens framtida roll och specifika uppgift Bokens uppläggning är tydlig och enkel. Efter ett inom religionsvetenskapen. Tidigare har bibelvetare inledande kapitel med metodologiska överväganden ofta betraktat sig som väktare av texternas «egent­ och en forskningsöversikt behandlar kapitel 1 käll­ liga» innebörd, inte minst gentemot den systematiska materialet och dess karaktär. Såväl litterära källor teologins konstruktioner. Men när forskarnas fokus som inskriptioner och arkeologiska lämningar tas upp alltmer förskjuts från texternas tillkomsthistoria till till behandling. Kapitel 2 gör en analys av samtliga den pågående och oavslutade tolkningsprocessen fram till år 70 dokumenterade termer för det som kom genom historien — till berättelsernas m öjliga bety­ att kallas . Bland de 11 grekiska termer delser resp. faktiska mottagande och inflytande — som tas upp till behandling är proseuche () och synagoge ( eller ) de vanligaste och de som kommer att få med nya formuleringar av uppgiften. mest betydelse i den fortsatta framställningen, men Det återstår att se om den nygamla insikten om man kan också notera att termen för tempel, hieron, bibeltexternas inbyggda mångtydighet uteslutande användes även för synagogan. kommer att framstå som en välsignelse för den exege- Om de två första kapitlen kan betecknas som för­ tiska disciplinen. Hur som helst, min förhoppning är beredande studier för att kunna lösa uppgiften utgör att Svartviks innehållsrika och tankeväckande bok kapitel 3 och 4, palestinensiska synagogor respektive kommer att finna de kompetenta lärare och engagerade diasporasynagogor, kärnan i avhandlingen. Dessa studenter som Skriftens ansikten otvivelaktigt är värd. kapitel är upplagda som en katalog över de synagogor som dateras inom den uppsatta tidsgränsen, ordnad Stefan Klint efter geografiska platser. Kapitel tre innehåller dess­ 86 Litteratur utom ett avslutande avsnitt om den palestinensiska av synagogan och få en rejäl och många gånger skarp­ synagogans ursprung. Uppläggningen här gör detsynt analys av materialet. Men Binder har också en tes enkelt att hitta vad man söker, om det man söker är en om synagogans natur: synagogorna var heliga platser analys av arkeologiska lämningar, inskriptioner eller eller byggnader som var positivt relaterade till Jerusa­ texter relaterade till en viss plats. lems tempel på så sätt att de kan sägas ha utgjort I ett femte kapitel får vi en genomgång av synago­nämnda tempels förgårdar. Därav verkets titel:Into gans organisation utifrån de titlar som finns bevarade. the Temple Courts. Denna tes, menar Binder, kan Detta kapitel avslutas med två exkurser, en om kvin­ t.o.m. appliceras på synagogornas arkitektur, och här nornas position och en om de s.k. gudfruktigas hämtar han inspiration från arkeologen James närvaro i synagogorna. Det sjätte kapitlet avhandlar Strange, som var den förste att jämföra tempelförgår­ de olika funktioner man kan knyta till synagogan dens arkitektur med synagogans, där kolonner var genom källmaterialet. Synagogan var långt ifrån en placerade på ett för antiken udda sätt, nämligen mel­ inriktad på torahläsning och lan de väggfasta bänkarna och det öppna utrymmet andra liturgiska aktiviteter: den fungerade också som mellan dem. Synagogorna var således ett slags kom­ skola, arkiv, domstol, bank, allmän samlingsplats etc., plement för dem som inte hade omedelbar tillgång till och har därmed en viss likhet med grekiska tempel. Jerusalemstemplet, och stod inte på något sätt i oppo­ Innan sammanfattningen och den omfattande bib­ sition till det. liografin (65 sid.) har Binder placerat ett sjunde kapi­ Medan man får ge Binder rätt i att något motsats­ tel med rubriken , under vil­ förhållande mellan templet i Jerusalem och synago­ ken han behandlar esseema, inklusive Qumransekten, gorna knappast kan återfinnas i källmaterialet, finns therapeutema och samarierna. det ändå en hel del problem i hans tes om dem som ett Det skall med en gång sägas att Binders bok är ett slags tempelförgårdar. Dessutom uppkommer i rela­ mycket värdefullt bidrag till synagogforskningen. tion till hans tes ett strukturellt problem i boken. På Ingen har tidigare systematiskt listat och analyserat grund av dess uppläggning finns det inte rum för allt tillgängligt källmaterial som härhör från tiden före någon samlad framställning av tesen, inte heller kan 70 och det skall betonas att behandlingen av materia­ man följa ett längre resonemang genom boken som let, i synnerhet de arkeologiska lämningarna, är syn­ leder fram till slutsatsen. Istället presenteras den rela­ nerligen noggrann. Här finns också hänvisningar till tivt kortfattat på en mängd ställen i avhandlingen då utgrävningsrapporter och relevant sekundärmaterial enskilda källor diskuteras. Detta försvårar för läsaren till respektive utgrävningsplats. Vid en jämförelse då boken dessutom helt saknar index. med Lee Levines mastodontverk om den antika syna­ Till dessa problem kommer att det inte ges en gogan från 2000,The Ancient Synagogue, (recenserat motivering till varför vissa synagogor avgränsas som i STK 4/2000), måste man vad gäller arkeologin, men och behandlas separat, och att alla de även analysen av flera litterära källor döma till Binders judiska tempel som existerade samtidigt med Jerusa­ fördel. lems tempel sällan tas upp till diskussion. Man efter­ Levines bok har dock fördelen av att inte avgränsa lyser en mer nyanserad definition av och studien till andra templets tid och inkluderar därmed en tydligare diskussion av relationen mellan diaspo­ det komplexa rabbinska materialet. Binders strikta ran och Israel. Här återstår en hel del att göra efter det hållning leder honom till att inte ens diskutera att Binder satt punkt. Mishnah, vars slutredigering visserligen dateras till Detta sagt skall det betonas att Binders avhand­ 200 evt. men som även innehåller äldre material. ling är ett förnämligt bidrag till synagogforskningen Detta är ett medvetet val som motiveras i introduk­ som inte kan förbises av någon som vill säga något tionskapitlet. Det görs för att undvika alla diskussio­ om denna för såväl judaistisk, bibelvetenskaplig och ner om vilka delar eller texter som kan användas eller kyrkohistorisk forskning som för dagens judendom inte användas om tiden före 70. Även om detta i och kristendom så viktiga institution. dagens heta debattklimat kan vara förståeligt är det Anders Runesson ändå att förenkla källsituationen. Allt material, även arkeologiskt, som härrör från tiden närmast efter 70 säger ju någonting om i vilken riktning utvecklingen har gått och kan därför belysa de svåra frågor som Bäckström, Anders: Svenska kyrkan som välfärds- uppkommer ur pre-70 materialet. aktör i en global kultur — en studie i religion och Binders bok är, som ovan nämnts, upplagd som en omsorg. 213 sid. Verbum, Stockholm 2001. katalog där källmaterialet tematiskt analyseras sepa­ rat. Detta har för- och nackdelar. Boken är ett utmärkt Bäckströms undersökning avser att studera «en natio­ redskap för den som vill studera de olika aspekterna nell folkkyrkas roll för social välfärd mitt i över­ Litteratur 87

gången från industrisamhälle till senmodernt tjänste­ strax efter Nya testamentet till vår egen tid — dock samhälle» (s. 11), inte minst i relation till de för­ finns inga levande personer med i uppslagsverket — ändrade relationerna mellan kyrka och stat. Det sker och artiklarna är allt från en fjärdedels spalt till en sida dels genom en teoretisk analys av samhällsför­ för de största. Spännvidden är global: inte bara männi­ ändringen (som utgör del 1 och 3 i undersökningen), skor från den amerikanska och den europeiska konti­ dels genom en empirisk analys av samverkan mellan nenten finns med, utan även många artiklar från Asien den lokala kyrkan och den lokala socialtjänsten och och Afrika. Likaså sträcker den sig över alla kyrko­ hur den uppfattas av aktiva inom respektive område familjer från de ortodoxa till pingstvänner, inklusive (som alltså utgör del 2). mer marginella rörelser som mormoner och Christian I den första delen berörs några olika tolkningar av Science. Fokus ligger inte endast på teologer och kyr­ den förändring av samhället och kyrkans roll som kan komän, utan även «vanliga» kristna. iakttas. En central del, menar Bäckström, är globali­ Från Sverige finns ett fåtal personer med, och här seringen och de konsekvenser som den medför. En får man finna sig i några lustiga stavningar, t.ex. när annan diskussion sker omkring kyrkan som «function det står om P. P. Waldenström att han satt i Sveriges and performance» (s. 30). Denna teoretiska diskus­ «Ricksdag» och dog i «Ludingo». Sådana misstag sion fortsätter efter presentationen och analysen av kan man finna sig i när de är sällsynta, lätta att tolka den empiriska studien, där Bäckström bland annat och det verkar vara godakribi på innehållet i övrigt. lyfter fram de annorlunda förutsättningar som nu Dictionary of Christian Biography är med andra ord råder i Sverige, bland annat genom att samhället inte ett inte oävet hjälpmedel när man vill slå upp framför längre omfattar en enda kultur. Dessutom poängteras allt för vår tid mindre kända helgon, påvar, teologer den förväntan som finns på kyrkan som ett slags kor­ men inte minst andra betydelsefulla kvinnor och män relat till samhällets socialtjänst men också som själv­ i historien. Till detta kommer att det är roande med ständig aktör. Det senare har efter relationsändringen den lätt surrealistiska känsla man får av att läsa artik­ fått annorlunda förutsättningar, i och med att försam­ larna i tur och ordning, lingen inte längre agerar som kyrko-kommun. Ola Sigurdson Underlaget för den empiriska undersökningen är 6 ordförande i socialnämnd, 6 socialchefer och 6 soci­ alsekreterare samt motsvarande inom kyrkan, 6 pasto- ratskyrkorådsordförande, 6 kyrkoherdar och 6 diako­ Ninna Edgardh Beckman: Feminism och liturgi - en ner. Spridningen är från landsbygdsområden till stor­ ecklesiologisk studie. 500 sid. Verbum, Stockholm stad. Bäckström säger att valen har gjorts för att ge en 2001 . «spegling» av förväntansbilden (s. 70). Framträdande i svaren från de kommunala företrädarna är att det Redan i första meningen sätts det kvinnliga perspek­ finns en positiv vilja och förväntan men liten kunskap tivet och erfarenheten i centrum: «Hur kände sig Eva, om vad församlingen kan bidra med. Bland de kyrk­ när hon fick både Gud och sin man emot sig?» Berät­ liga företrädarna finns en vilja att i högre grad bli räk­telsen appellerar väl till syftet att undersöka liturgi, nad som en resurs för det sociala arbetet i området. feminism och ecklesiologi. Det övergripande perspek­ De teoretiska avsnitten ger onekligen bidrag till tivet är ecklesiologin med vars hjälp Ninna Edgardh egen reflektion omkring den samhällsutveckling som Beckman försöker hålla samman troslära med litur­ vi ser. Den empiriska studien ger några signaler om gisk praktik, feministisk ambition med kristen och hur verkligheten uppfattas «på fältet». Boken kan där­ empiriskt iakttagbar kyrka med trons och visionens för tjäna som inspirationskälla till samtal lokalt inom kyrka. Avhandlingens övergripande syfte är att under­ församlingen och för arbetet i relation till kommunen. söka hur ett feministiskt ecklesiologiskt perspektiv kan vara den feministiska liturgiska rörelsen till hjälp Lennart Ahlbäck i att hantera de olika dilemman som den ställs inför i praxis. Primärt undersöks 31 gudstjänster, mässor i Sven­ Michael Walsh (ed.): Dictionary of Christian Bio­ ska kyrkan, ekumeniska gudstjänster samt inspira­ graphy. 1250 sid. Continuum, London & New York tionsmaterial för gudstjänster. En innehållslig 2001 . begränsning har gjorts till: nya former för att dela erfarenhet av sökande och tro, förnyelse av språk och Dictionary of Christian Biography är ett uppslagsverk form i gudstjänsten samt ledarskap och beslutsfat­ om drygt 6500 kvinnor och män som på olika sätt tande. Urvalet är kvalitativt med relevans i förhål­ bidragit till kristendomens historia, eller vilkas liv har lande till de problem som undersöks och syftar inte påverkats av kristendomen. Verket omfattar tiden från till representativitet i kvantitativ mening. 88 Litteratur

Förf. diskuterar skillnaden mellan att studera jer och sådant som intresserar förf. gör att läsaren ris­ handböckernas texter och gudstjänstmaterial vilka kerar att tappar helhetsbilden. Avhandlingens resultat uppkommit som en reaktion på upplevda miss­ är glasklart: att den feministiska liturgiska rörelsens förhållanden. Gudstjänsterna som studeras har i all­ anspråk handlar på kort sikt om att skapa utrymme för mänhet inte varit avsett att upprepas till skillnad från kvinnor att fira gudstjänst på nya sätt uttryckt i visio­ handboksmaterial. Något material utgörs av guds­ nen om kvinnokyrkans jämlika lärjungaskap, exodusi tjänstdeltagarnas minnen. I den källkritiska diskussio­ från patriakala strukturer. Vidare visas att kravet i nen glömmer förf. att dessa minnen till stor del måste förlängningen går längre, till en förändring av hela den förutsättas vara emotionellt laddade. Den feministisk- kyrkliga gemenskapens rituella språk, liksom av sät­ teologiska kontexten till det svenska materialet pre­ ten att strukturera makt och kön i både kyrka och sam­ senteras med utgångspunkt i begreppen kritik och hälle. Det är i detta perspektiv som en ecklesiologisk rekonstruktion. Feministisk kritik av kristen guds­ förståelse där feministiskt tänkande finns med blir vik­ tjänsttradition och vad som betecknas som de kon­ tig- struktiva alternativ som gestaltas i den feministiska En uppenbar risk finns för feltolkningar i den liturgiska rörelsen diskuteras. Bibelanvändningen i vetenskapliga analysen då förf. i några fall varit guds­ gudstjänsten, det verbala språket samt hur gudstjäns­ tjänstledare/deltagare och är djupt känslomässigt knu­ terna gestaltas behandlas. Förf. pekar på två frågor ten till materialet. Problem uppstår vid analys av eget som handlar om gestaltning och som hon menar i hög agerande och egna texter t.ex. när dikten Sofias lov grad har med makt, auktoritet och kontroll att göra, lyfts fram. För läsaren framgår det inte om det är fors­ nämligen kvinnors rätt till ämbetet och regleringen karen eller diktaren som karakteriserar texten som som omgärdar firandet av sakramenten. Den litur­ «en bekännelsetext, även om språket är mer poetiskt giska feministiska rörelsen framställs som en rörelse än dogmatiskt» (s. 270). Det personliga engage­ vilken betonar Guds immanens, med bejakande av manget får även till följd att avhandlingen i vissa delar skapelsens inneboende helighet. Däremot finns en framstår som normativ. Förf. markerar tydligt att hon återhållsamhet vad gäller kristologi, liksom vad gäller både vill diskutera och föreslå lösningar och att hon en transcendent gudsbild. ser sin forskning som en del av ett feministiskt för- I kapitlet «Dilemma och strategier» förs en teore­ ändringsprojekt. En grundläggande lösning för kyr­ tisk diskussion om den feministiska liturgiska kans kvinnor ser förf. i en förvandling av kyrkans rörelsens ambition att rekonstruera kristen gudstjänst­ självförståelse i teori och praktik så att kvinnors tradition och hur detta har relaterats till könsteoretiska intressen räknas som fullt ut gemensamma intressen. förutsättningar samt hur relationen till den feminis­ Hon ser den feministiska rörelsen som ett försök att tiska rörelsens ambition att vara kyrka skiljer sig från temporärt och i mindre skala gestalta en sida av kyr­ hur kristen kyrka hittills tagit gestalt. kan. Gudstjänsterna analyseras med särskild hänsyn För den som vill förstå den feministiska rörelsens till «rituella och systematisk-teologiska tendenser». liturgiteologiska tankar vad gäller såväl principiellt Den första materialgruppen består av gudstjänster övergripande som enskilda moment som processio­ som «ligger förhållandevis nära den kristna guds­ner, syndabekännelse, psalmer, nattvardens liturgik tjänstens grundstruktur eller ordo ». Analysschemat etc. finns en användbar diskussion i förf.:s avhandling följer mässans uppbyggnad: Inledningen, Ordet, Feminism och liturgi - en ecklesiologisk studie. Måltiden och Avslutningen. Den andra materialgrup­ Jan-Olof Aggedal pen utgörs av samlingar som står fria från gudstjäns­ tens ordo och som av arrangörerna inte självklart kal­ lats för gudstjänst. Resultaten sätts in i en ecklesiolo- gisk reflexion över den feministisk liturgiska rörelsen Werner G. Jeanrond: Gudstro (Teologiska reflexioner och då primärt som den kommit till uttryck i materia­ II). 183 sid. Arcus Förlag, Lund 2001. let. Förf. låter tre olika ecklesiologiska sammanhang brytas mot varandra; den feministiska liturgiska rörel­ Werner Jeanrond ger ännu en gång ut en bok om Gud, sen, Svenska kyrkan som konfessionellt, juridiskt och som är avsedd för en bredare allmänhet. Den förra i geografiskt avgränsad storhet, samt en feministisk samma serie, Guds närvaro, kom 1998. Jeanrond tolkning av den ekumeniska visionen av kyrkan som blandar vetenskapliga utredningar med reflexioner koinonia. över kyrkolivet och kulturartiklar. Liksom förra En gedigen materialinsamling har genomförts gången har han samlat artiklar och föreläsningar från som resulterat i analyser med feministiska förtecken i olika sammanhang till en volym. Författarens engage­ relation till liturgisk teologi och ecklesiologi. Ibland är mang för att teologi ska vara en offentlig reflexion om det svårt att följa resonemanget då utvikningar i detal­ Gud materialiseras. Texterna varierar i stil och längd, Litteratur 89

men bakom dem känner vi igen Werner Jeanronds knep, som man kan använda sig av för att locka folk teologi. Gud är annorlunda och utmanar oss till för­ till kyrkan. Det finns ingen väg förbi arbetet med ändring i alla våra relationer. innehållet i tron. Den nya kyrkoordningens formule­ Boken är indelad i två delar, en om Gud och en ringar om gudstjänsten som kyrkolivets centrum drar om människan. De får på så sätt samma vikt, vilket är uppmärksamheten bort från att varje centrum behöver nödvändigt, enligt Jeanrond. Livet är ett mysterium, en omgivning, ett trosliv. Det är om detta trosliv som som vi bara kan komma underfund med, om vi låter gudstjänsten ska bära vittnesbörd. våra reflexioner över Gud och människa belysa var­ De tre sista kapitlen är korta och innehåller reflex­ andra. ioner över identitetsproblematiken, det goda samt Del I har titeln «Gudstrons belysning i nutida teo­ kärleken och döden. logi». Det är främst tredje och andra trosartikeln som Genomgående relaterar Jeanrond det svenska teo­ behandlas — i den ordningen. Det skapelseteologiska logiska arbetet till det internationella. Teologi är ju en perspektivet saknas inte helt, men har ingen framskju­ pågående diskussion, som man kan och bör följa. ten roll. När det gäller kristologin förespråkar Jean­ Men samtidigt är teologi något annat än en diskus­ rond en mångfald av perspektiv i studiet av bibel och sion, där det ena inlägget följer på det andra. Jeanrond tradition. I en genomgång av fyra böcker av svenska ger ibland intryck av att vissa diskussioner är avslu­ författare ger han en helhetsbild av den aktuella kris- tade. Så påpekas t.ex. att Nicholas Lash hävdat att frå­ tologiska reflexionen i vår kontext. gan om huruvida kristologin bör börja «uppifrån» De tre återstående kapitlen i den första delen eller «nedifrån» leder vilse och rättfärdiggörelseläran ägnas själva belysningen. Hur belyses gudstron? sägs inte vara någon diskussionspunkt efter 31 okto­ Jeanrond behandlar fundamentalteologin, hermeneu- ber 1999, då en överenskommelse mellan lutherska tiken och uppenbarelsebegreppet. Hermeneutiken är kyrkor och påven träffades. Riktigt så enkelt är det Werner Jeanronds specialområde. Han gör en snabb inte. genomgång av utvecklingen sedan konflikten mellan Det är värdefullt att få perspektiv på den svenska Barth och Bultmann och förespråkar en mångfald av situationen, som bara en som levt på andra platser kan lässtrategier. Det har skett en påtaglig förskjutning i ge. Jeanrond ställer frågan om huruvida svenska teo­ svensk teologi. Nu finns ett stort intresse för herme­ loger räds att stöta sig med folkkyrkotanken. Å ena neutik både vid akademin och i kyrkan. sidan vittnar frågan om att det inte är så lätt att bilda De senaste åren har Werner Jeanrond lett ett sig en uppfattning om ett kulturklimat. I Sverige bety­ forskningsprojekt om gudsbegreppet i den globala der det faktum att man kommer till kyrkan för att dialogen. En direkt frukt av det arbetet avslutar den döpas, vigas och begravas inte att man använder första delen. Jeanrond konstaterar att treenighetsteo- henne som «förstahjälpen-nätverk» (s. 134). Folk- login har fått ta över den roll som uppenbarelsen tidi­ fromheten går djupare än så. Å andra sidan har Jean­ gare haft. Tidigare har man utgått från uppenbarelsen rond rätt i att också vi måste ta frågan om varför folket som process. Numera utgår man ofta från reflexion inte kommer till kyrkan på större allvar. Det finns en över Guds väsen, uppenbarelsens källa. tendens att kyrkan blir platsen för religiositet, en plats Del II heter «En kristen människas frihet» och där gemenskapen med andra är oväsentlig. Och vilka behandlar frågor om luthersk tro och identitet. Det är andra gemenskaper har vi egentligen att tillgå? nyttigt att se på sitt eget arv med en annans ögon. Det är i detta perspektiv, som jag inte heller kan Jeanrond fäster bl.a. vår uppmärksamhet på vikten av avfärda Jeanronds kritik av en tendens i mitt eget teo­ att den systematiska teologin i Luthers efterföljd rela­ logiska arv att bortse från kyrkan. Samtidigt bör man terar till bibeltolkningen. Det är något som glömts inte underskatta betydelsen av det allvar med vilket bort under den tid som exegetiken haft så stark ställ­ svenska teologer har bearbetat frågan om tro och ning i prästutbildningen att den i sig förutsatts vara vetande. Det har också haft ett värde att teologin stått normerande för kristen tro. fri från kyrkliga bindningar. Det är naturligtvis omöj­ Jeanrond skriver om kyrkans ambivalens inför ligt att säga något om var vi hade befunnit oss om människans krav på frihet och autonomi. Ett exempel detta inte skett. Jag tror dock att det faktum att det är kyrkans förhållande till kvinnorna. Strävan efter finns ett stort intresse inom akademin och hos allmän­ autonomi står också delvis i strid med kyrkans karak­ heten för vad teologer av facket har att säga hänger tär av gemenskap. Lösningen finner Jeanrond hos samman med vår strävan efter att delta i den offentliga Paul Tillich, som menar att autonomi och gemenskap debatten på samma villkor som alla andra. Särskilt i båda kan bejakas i teonomin, dvs. när Gud erkänns ett land med en folkkyrka har det varit väsentligt att som den yttersta makten. det funnits röster som talat om Gud, som samtidigt Bokens sista längre kapitel handlar om gudstjäns­ har värnat sin frihet gentemot kyrkliga auktoriteter tens gestaltning av kristen tro. Jeanrond kritiserar de och läror. 90 Litteratur

Werner Jeanrond är en gränsöverskridare. Det är på de frågor som aktualiseras och att se vilka konse­ lovvärt, men skapar också en del problem. Jeanrond kvenser detta medför i den fortsatta historien» (s. 7). använder sig ofta av metoden att ställa två tänkare Johnson vill något mer än att presentera en förståelse eller system mot varandra, för att sedan välja en me­ av judendomen. Han ser judendom och kristendom delväg. De alternativa ståndpunkterna tecknas med som två parallella utlöpare från Tanak/Gamla testa­ nödvändighet summariskt. Exemplen underordnas mentet och det är interaktionen dem emellan som kontrastverkan. Detta får till konsekvens att den egna återkommande hamnar i fokus. ståndpunkten förefaller mest nyanserad. Efter ett kort inledningskapitel, där han definierar Vilket resultat skulle man få om man jämförde och särskiljer judendom och kristendom, följer ett 45- mer nyanserade framställningar med varandra? Vad sidigt kapitel som behandlar judendomens historia. har man egentligen sagt om sin egen position mer än Väntar man sig här en uppgörelse med kristna för­ att den befinner sig mellan några andra? Klarheten följelser av judar tas detta upp sakligt, men inget mer. som renodlade ståndpunkter skapar är kanske inte så Därefter följer ett 35-sidigt kapitel med titeln «Tro stor som vi förutsätter. Problemet hänger delvis sam­ och liv i dagens judendom», där två viktiga ämnen är man med bokens genre. Jag ser fram emot en ny sam­ moderna riktningar inom judendomen och judiska manhållen monografi av Jeanrond, där hans resone­ läror och ritualer. De två sistnämnda kapitlen är i sig mang kan fördjupas. I väntan på den är det värdefullt en klar och insiktsfull redovisning av judendomen. De att teologiska reflexioner erbjuds den svenska offent­ är helt enkelt en bra introduktion till judendomen. ligheten i en lättillgänglig och uppslagsrik framställ­ Med tanke på det specifika syftet med boken är ning. det sista kapitlet mest intressant att reflektera kring. För Werner Jeanrond hänger gudstron intimt sam­ Det inleds med en diskussion av frälsningshistorien i man med insikten om livets begränsning. Jag avslutar Tanak/Gamla testamentet. Ur det kristna perspektivet med ett citat ur sista kapitlet. Tvärtemot hur döden blir den brännande punkten den judiska utkorelsen. hanteras i vår kultur skriver Jeanrond «[v]år död ger Sett i ett kristet perspektiv finns det åtminstone två oss relationsmöjligheter, kärleken öppnar dessa möj­ sätt att förhålla sig till den judiska frälsningshistorien, ligheter och genom dem inbjuds vi till att upptäcka vilka Johnson diskuterar. Enligt ersättningsteologin är mera av vår tillvaros mysterier» (s. 178). Det är vik­ förbundet mellan judarna och Gud upplöst och ersatt tigt att bli inbjuden till upptäckt. av den kristna kyrkan. För en sådan syn finns inget stöd i Nya testamentet enligt författaren. Tvåvägs- Cristina Grenholm teologin innebär istället att judendom och kristendom är två parallella frälsningsvägar. Även detta förhåll­ ningssätt är problematiskt att förena med vissa utta­ Bo Johnson: Judendomen — i kristet perspektiv. 168 landen i Nya testamentet. Det är dock klart att juden­ sid. Arcus Förlag, Lund 2000. domen har en funktion att fylla enligt Nya testamen­ tet, även om det inte erbjuder några färdiga svar i Den omedelbara tanke som slog mig när jag såg denna fråga. boken var att påpekandet om ett kristet perspektiv är Enligt Johnson är en humanistisk grundsyn det klarsynt och ärlig. Icke-judar som skriver om juden­ som förenar kristendom och judendom, medan synen dom skriver ur ett icke-judiskt perspektiv. Man kan på Jesus Kristus är en viktig skiljepunkt. Här diskute­ också argumentera för att en riktig förståelse av en ras även skulden till Jesu korsfästelse. Om man antar religion innebär att försöka sätta sig in i dess egen tan­ att ett fåtal judar var delaktiga i Jesu död, ligger det kevärld. Skall judendomen verkligen förstås skall det stora problemet i, enligt författaren, att judama som judiska perspektivet göras till sitt eget. För att kunna kollektiv hållits ansvariga för detta. Ett svindlande göra detta är det dock en hjälp om de egna kulturella motexempel nämns: Skall alla tyskar för all framtid betingelserna kan medvetandegöras. Således finns det hållas ansvariga för förintelsen? Här kan man se att ingen motsägelse i att redovisa sina utgångspunkter Johnson beslutar sig för att ta moralisk ställning i samtidigt som man försöker sätta sig in i en främ­ vissa frågor. Frågan som tas upp har en motsvarighet mande religion, det är snarare en sund startpunkt för i dagens inflammerade situation mellan israeler och varje religionsforskare. Vad är det då författaren Bo palestinier (vilket är en koppling författaren inte gör). Johnson, professor emeritus med forskning och På olika håll framställs alla israeler eller till och med undervisning i Gamla testamentet vid Lunds universi­ alla judar som ansvariga för eventuella övergrepp på tet vill uppnå med det kristna perspektivet? palestinier. Som kontrast byggs ett lovvärt intellek­ Johnson beskriver i förordet bokens syfte: «Att se tuellt försvar mot fördomar gentemot muslimer, inte judendomen ur ett kristet perspektiv innebär ett för­ sällan av akademiker, där spänningarna mellan vissa sök att finna ett sammanhang i Nya testamentets syn muslimska grupper och väst sätts in i ett förståeligt Litteratur 91 sammanhang. Sällan framställs israeler på ett sådant Förändring sker hela tiden, oavsett om det finns sätt att man kan förstå varför de handlar på ett visst intressen som vill bevara en rådande ordning. Förr sätt. Det finns ett litet intresse i att förstå israeler, det eller senare sker dock förändringen, mer eller mindre enda som är viktigt är att de handlar fel. drastiskt, mer eller mindre våldsamt. Således borde Det kanske inte alltid är forskarens uppgift att ta det ligga i allas intressen att det fortgår en dialog mel­ ställning i brännande frågor. Denne analyserar sitt lan gammalt och nytt, mellan kulturer och religioner material i syftet att finna orsakssammanhang och en så att förändringar sker med eftertanke och blir balan­ förståelse av mänskliga yttringar. Inte sällan kan man serade. dock se hur «experter» har en färdig åsikt om vem Det slår mig att två tänkbara böcker skulle vara som är den skyldige i en konflikt. Ett vanligt sätt hur intressanta att läsa: Islam — i judiskt perspektiv och forskaren då, med sina detaljrika kunskaper, i tystnad Judendomen — i muslimskt perspektiv. Anledningen kan ta ställning «för» endera parten är att sätta upp till detta är delvis min judiska bakgrund, delvis den gränser för hur långt förståelsen av orsakssamman­ förtvivlande situationen i dagens Mellersta Östern. hang sträcker sig. Den som tecknas sympatiskt Därefter inser jag att för att ens börja förstå konflikten beskrivs utförligt i ett sammanhang och skeenden ses skulle två ytterligare böcker behövas där kristendo­ som naturliga. Den som tecknas osympatiskt får inte men beskrivs ur ett judiskt, respektive ett muslimskt samma utrymme, i stället fokuseras på vad denne gör perspektiv. Var och en av de tänkta böckerna skulle «mot» den sympatiske parten. Vill man inte öppet ta kunna se ut på otaligt många sätt, eftersom systerreli- ställning i någon fråga är det ärligast att tydligt dekla­ gionema Islam, Kristendom och Judendom är kom­ rera vilka avsiktliga begränsningar i perspektivet man plexa och innehåller stora inre variationer. Skulle en dragit och vilka orsakssammanhang man inte är sådan bok åtminstone delvis innehålla samma hjärta intresserad av. som Bo Johnsons bokJudendomen — i kristet p e r­ Johnson är tydlig i sina ställningstaganden. Han spektiv skulle den innebära ett ytterligare steg mot en diskuterar antisemitism återigen i det avslutande bättre värld. kapitlet och menar till exempel att man måste ta Jonathan Peste avstånd från Martin Luthers antisemitiska uttalanden. Kristenheten har också en delaktighet i andra världskrigets förintelse av judar och en kontext teck­ nas för kyrkornas brist på avståndstagande från nazis­ Jeremy S. Begbie:Theology, Music and Time. Cam ­ men. Johnson menar att det är svårt att resa invänd­ bridge Studies in Christian Doctrine, nr 4. 317 sidor. ningar mot att Israel som ett folk bör få bo i ett land Cambridge University Press, Cambridge 2000. med trygga och säkra gränser. Debatten inom Israel visar att det inte går att säga att judarna som helhet vill Redan i introduktionen anger författaren Jeremy Beg­ fördriva araber eller palestinier ur landet Israel. Slut­ bie själv syftet med sin bok: «My guiding conviction satserna av detta kapitel tycks bli att judendomen har in this book is that music can serve to enrich and en plats i historien även i ett kristet perspektiv, där advance theology, extending our wisdom about God, relationen dem emellan framför allt bör vara dialog. Gods relation to us and to the world at large.» Sam­ Författaren tycks även se den kristna missionen tidigt som citatet sammanfattar författarens intention främst som ett dialog-forum. Människor bör delge pekar det på en del svårigheter: Att musik (-veten­ varandra sina övertygelser, om någon väljer att byta skap) här görs till en hjälpvetenskap till teologi. Beg- religion finns det inget ont i det. En del av dialogen bie diskuterar alltså inte ett ömsesidigt utbyte mellan har varit att efter andra världskriget ta avstånd från musik och teologi, utan hur musik kan tjäna som red­ och be om ursäkt för sin skuld i alla former av jude­ skap i teologins tjänst, Detta får bl.a. till följd att han förföljelser och antisemitism. Denna välskrivna bok stundtals tvingas inta ett förhållandevis snävt musika­ innehåller ett budskap där Nya testamentet blir Alfa liskt perspektiv. Det bör också noteras att Begbie och Omega. emellanåt ställer höga krav på läsarens musikaliska Jag menar att något gott kommer ur initiativ som insikter, även om de mest avancerade musikteoretiska detta av Johnson. Boken anknyter till en dialog mellan avsnitten är försedda mer ett särskilt typsnitt och kulturer. Det gäller att ständigt tala med varandra och avsedda som fördjupning för den mer musikaliskt ini­ omvärdera antaganden och slutsatser. Det ligger i tierade. När väl detta är sagt vill jag framhålla att människans natur att försöka se mönster i sin omgiv­ boken har många förtjänster och ger på flera områden ning och generalisera för att bringa ordning i sin till­ förslag på nya sätt att reflektera teologiskt. varo. Samtidigt förändras verkligheten ständigt och Författaren undervisar i systematisk teologi och generaliseringar blir då mindre ändamålsenliga. Där­ är dessutom professionell musiker, väl förtrogen med för måste dialog och omvärdering hela tiden fortgå. musikvetenskap och musikteori. Som Begbie påpekar 92 Litteratur kommer hans slutsatser här framförallt från egen Resterande kapitel är grupperade i två avdel­ musikutövning. ningar. Den första är tillämpningar av Begbies musi­ Projektet är omfattande och kräver många kaliska resonemang på fyra teologiska tema: Världen, begränsningar såväl inom musikens som teologins skapad och återlöst i Kristus, Eskatologi, Tid och område. En avgränsning anges redan i titeln — det är Guds evighet samt Eukaristisk teologi. I den andra med avseende på begreppet tid som Begbie prövar avdelning är utgångspunkten musikalisk improvisa­ sina teorier. Detta innebär att han främst belyser teo­ tion, som belyses och därefter appliceras på olika logiska teman som evighet, eskatologi, Guds tid etc. områden inom teologin, t.ex. människans frihet. Inledningsvis presenterar Begbie sin grunddefini­ I första avdelningen konstaterar Begbie att tid ofta tion av musik: Musik är ljud; ljud som produceras och har förknippats med skapelsens splittring och därför tas emot, lyssnas på. Här är det framför allt instru­ ansetts som något i grunden ont. Med hänvisning till mental, så kallad västerländsk musik som är aktuell. musiken visar Begbie på andra tolkningsmöjligheter. Även om Begbie påstår att han rör sig på ett brett fält, Förändringar behöver inte betyda kaos. Att något tar med allt från J.S. Bach till Spice Girls, så är det bland tid, och därmed är en del av den skapade världen, kan konstmusik och jazz han hämtar sina exempel. Varken var gott. Här refererar Begbie bl.a. till inkarnationen, folkmusik, pop eller rock finns representerad i någon att Gud själv blir tidsbunden. Därefter (i kap. 4) jäm ­ större omfattning. Begränsningarna innebär också att för Begbie det musikaliska grundschemat jämvikt- det är aspekter som rör tid och temporalitet i musiken spänning-upplösning med det teologiska mönstret som är aktuella. Fokus ligger enligt Begbie på den skapelse-fall-frälsning/befrielse för att utifrån detta framförda, klingande musiken. I detta inkluderar han resonera kring eskatologi. I det musikaliska schemat även faktorer som akustik, samspel samt andra sociala är spänningen inte något negativt, tvärtom. På samma och kulturella faktorer. sätt vill Begbie se denna tidsålder som en tid av posi­ Begbie inleder med två kapitel om musik, dels ett tiv väntan på Kristi återkomst. mer allmänt, dels ett inriktad på tidsaspekter i musi­ Utgångspunkt i kapitlet om eukaristin är musika­ ken. I det första kapitlet betonar Begbie musikens lisk repetition i alla dess former; repriser, återkom­ egenart och varnar för tendenser att reducera musik mande sekvenser, refränger etc. Här är musiken unik, till «språk» och utifrån detta dra för långgående jäm­ anser Begbie: Vem skulle upprepa ett helt kapitel i ett förelser med hur språket fungerar. Han påpekar att litterärt verk? Utifrån sitt grundschema konstaterar medan språket ofta får mening genom skillnader blir Begbie att musikalisk repetition försiggår på flera musiken meningsbärande genom likheter och igen­ plan. Även om det är en repetition på ett plan kommer kännande, vilket medför att mycket musik bygger på t.ex. en repris ändå i ett nytt sammanhang i stycket i repetition. En annan skillnad är att musiken kan vara sig, vilket gör att det samtidigt är något nytt som sker. flerstämmig, polyfon, och fortfarande njutbar och me­ Ett konkret exempel på hur detta tänkande kan förnya ningsbärande, vilket knappast är möjligt med språket. den eukaristiska teologin är att se kyrkoåret som en M usik är, skriver Begbie, (i detta fallet likt språk) vågrörelse som kan påverka underliggande «vågor», både socialt och kulturellt betingat och rör hela män­ t.ex. enstaka repetitioner av liturgin. niskan, både fysiskt och psykiskt. Musiken spelar en I den sista avdelningen använder Begbie erfaren­ viktig roll som meningsbärare, även om det är kom­ heter av musikalisk improvisation för att reflektera plicerat att i enskilda fall precisera meningen. I kring teologin. Improvisation är ett svårdefinierat förbifarten pekar han redan här ut områden där musi­ begrepp och gränsen till komposition hårfin. Improvi­ ken kan belysa och fördjupa teologin, t.ex. hur poly- sation kan beskrivas som komposition under fram­ fonin kan ge förnyade aspekter på treeningheten. förandet, skriver han och framhåller att det funnits Efter denna bakgrund presenterar Begbie en för många inslag av improvisation i kyrkans musik t.ex. i honom viktig musikalisk princip som han ofta åter­ den gregorianska sången och i orge.improvisation. kommer till, det musikaliska schemat jämvikt-spän- Improvisation är ett intensivt samspel mellan bunden­ ning-upplösning. Detta schema utgör enligt Begbie het och frihet påpekar Begbie och ur detta kan vi dra grunden för så gott som all västerländsk musik, både teologiska slutsatser t.ex. vad gäller människans fri­ vad avser harmoni, rytm, takt, melodi och form. Beg­ het. Liksom improvisatoren är begränsad av en bie ger därefter exempel på hur såväl enskilda takter mängd faktorer — instrumentets möjligheter, harmo- som delar av musikstycken (vågor — bestående av niken, förhållandet vid framförandet, medmusikan- fyra till åtta takter) och hela stycken bygger på detta temas och den egna skickligheten — så är också den schema. Avslutningsvis argumenterar Begbie för mänskliga friheten begränsad av såväl människans musikens ickelinjära och flerdimensionella uppbygg­ fysiska beskaffenhet som människor i omgivning och nad, något som han menar är en utmaning till hela det ytterst av Gud. Även när det gäller synen på kyrklig västerländska tänkandet kring tid. tradition kan improvisationens mönster ge teologerna Litteratur 93 hjälp. Improvisatoren utgår från vissa byggstenar och och förluster lägger konfliktparten vikt vid? hur defi­ begränsas till viss del av harmoni, stil, melodi, men nierar dess medlemmar den grupp de tillhör, är skyl­ har därutöver stor frihet att komponera nya melodier diga och förväntar solidaritet från? vilka väsentliga och frigöra sig från delar av utgångsmaterialet. egenskaper och mål tillskriver denna grupp sig själv Improvisation handlar sällan om att fly gränserna och resp. motparten? vilka normer och värderingar ser en materialet, utan om att arrangera det på bästa sätt. Den konfliktpart som styrande för sitt eget handlande, improvisatoriska friheten är inte enbart en strävan resp. som så allmängiltiga att den också kräver att de efter det helt nya utan ett samspel och utbyte mellan skall styra alla konfliktparter och relationer dememel- det redan givna och det som görs i stunden. Detta kan lan? vara en tolkningsnyckel när teologer reflekterar över Termen «försoning» finns i religiöst språk, delat hur kyrkliga traditioner utvecklas och förnyas. av en del undersökta grupper och författare, samt i Genom improvisationen lär vi oss även att våga göra samhällsforskarspråk: hur ser relationen mellan fel utan att det blir katastrof — en bra konsert har användningarna ut? I litteraturen och avhandlingen utrymme för att inte allt är brilliant. På samma sätt används den om en relation, en process eller ett pro­ måste en kristen människa våga vara fri att skapa nytt cessresultat; ibland om en relationsprocess, men och därmed också ta risker. ibland om en process inom en individ. Relationen kan Begbie konkluderar med att plädera för att teolo­ bestå mellan två individer: offret och gärnings­ ger ska våga använda sig mer av musik (och andra mannen, eller två kollektiv, organisationer eller hela konstarter) både för att fördjupa och belysa teologi kategorier: protestanter/katoliker och vita/icke-vita. I och för att ge synpunkter på hur teologi görs. Avslut­Ericsons egen text blir denna ontologiska blandning ningsvis konstaterar jag att bokens bibliografi är dock inte besvärande, eftersom det normalt tydligt omfattande och att, även om Begbie tidvis ställer höga framgår vilken kategori som åsyftas. krav på läsarens musikalisk kunskap, syftet är gott Om andra ting oeniga författare är dock eniga om och ger honom möjlighet att utifrån sina musikaliska att försoning förutsätter förlåtelse: åtminstone avkall erfarenheter visa på nya vägar att fördjupa och förnya på hämnd, men också något mera, vilket ibland anges teologin idag. i religiösa termer (katalasso), ibland i sekulära, t.ex. återställande av trygga relationer. Oenighet råder där­ Lena Petersson emot om försoning förutsätter restitution, ursäkt och straff. Refererade texter brukar ofta psykologiska ter­ mer, men efterlämnar ibland misstanken att en kalvi­ Maria Ericson: Reconciliation and the Search for a nistisk etik kläs i psykologiska snarare än öppet nor­ Shared Moral Landscape. An Exploration Based on a mativa termer. Study of Northern Ireland and South Africa. 499 sid. «Fred» och «våld» är vad Gallie kallar «essenti­ Peter Lang, Frankfurt am Main 2001. ally contested concepts». Lexika översätter «pax», «eirene», «schalom», «salaam», «shanti», etc. till var­ Bokens frågeställningar gäller försoning, som Eric­ andra; men olika kulturer betecknar delvis olika vär­ son antager förutsätta att parterna har ett gemensamt deknippen med dessa ord. Minsta gemensamma «moraliskt landskap», och betingelserna för att försök nämnare blir «avsaknad av krig», som fredsforskare till försoning och sökande efter en sådan gemenskap kallar «negativ/t definierad/ fred». Redan Thomas av skall uppstå och kunna lyckas. Aquino såg detta som otillräckligt; fredsforskare talar Kap. 1 och 3 behandlar viktiga följdfrågor: att om «positiv/t definierad/ fred» när begreppskompo- precisera «försoning» på olika nivåer i ljuset av hur nenter handlar om förekomst snarare än avsaknad av termen använts av tidigare författare inom teologi och något — exakt vad finns det många bud på. Ericson samhällsvetenskap och att explikera Ericsons egen väljer att arbeta med ett fredsbegrepp omfattande term «moraliskt landskap». Här handlar det mindre både «negativ» och «positiv» fred och övertar därmed om knivskarpa analytiska definitioner än om att en del av kontroverserna. Det visar sig nyttigt för att avgränsa semantiska fält i så nära anslutning andra klargöra hur de studerade grupperna tänker, liksom överväganden tillåter till var de ligger i lexika ochdiskussionen av «direkt (fysiskt) våld», «strukturellt bruk. Ericson söker också relatera dem till begrepps­ våld» och deras begränsningar och problem: hon området «fred, våld, konflikt» för att vidareutveckla använder med framgång detta begreppspar för att konceptualiseringama. klarlägga olika försoningsföreställningar. «Moraliskt landskap» explikeras genom att ange Termen «konflikt» betecknar attityder, beteende de frågor man måste besvara för att ha beskrivit ett och/eller en motsättning mellan parters ambitioner, sådant: hur uppfattas konfliktens bakgrund? vilka värden eller mål. I det tredje fallet kan man försöka huvudfrågor handlar konflikten om? vilka traumata fastställa dessa genom att fråga parterna («subjekti- 94 Litteratur vistisk») eller studera strukturen i deras relationer och soningsprocess, och detta problem som lösbart. I Syd­ låta element av den definiera konflikten («strukturell» afrika har Sanningskommissionen begränsade resul­ konflikt). Ericson kombinerar angreppsätten, med tat för försoning, och sökandet efter andra m ötes­ stor vikt vid strukturella konflikter som förståelse­ platser försvåras av de stora sociala resursskillna­ bakgrund för konfliktuppfattningar, men underskattar derna mellan parterna. Att den iriska konflikten över­ möjligen svårigheterna att fastställa «objektiva» kon­vägande är horisontal och den i Sydafrika i stor grad flikter på ett sätt som inte — åtminstone tyst — förut­ har vertikala inslag ses också i upplevda betingelser sätter egna värderingar för försoning. I Nordirland dominerar återställande av Kap. 2 tar upp på vilken nivå och med vilka meto­ fred (trygga relationer), i Sydafrika krävs mera resti­ der frågorna skall angripas och väljer väsentligen att tution för oförrätter: en ursäkt är tom utan åtföljande studera grupper och nätverk i civilsamhället som för­ handling. söker skapa försoning eller förutsättningar därför. Hur Avhandlingens sista frågor utgår från dessa jäm ­ tänker de? Vilka mål har de och hur tror de att de kan förelser. Vilka generella slutsatser är tillåtliga, resp. nå dem? Hur har de gripit sig an problemen och vilka när skiljer sig fallen för mycket för generaliseringar? ytterligare problem har de upplevt? I vilka avseenden Vilka slutsatser tillåter fallstudierna om faktorer som menar de själva att de har lyckats bättre eller sämre? positivt eller negativt påverkar forsoningsprocesser? Hur ser deras moraliska landskap ut? För att få svar Vilka ytterligare frågor behöver vi i framfiden söka används dels andra författares arbeten om grupperna, svar på för att komma vidare i förståelsen? dels vad de säger om sig själva i skrifter och de svar Med sina 499 sidor, varav 35 sidor käll­ deras medlemmar ger i intervjuer och uttalanden. Här förteckning, och 1751 fotnoter påminner boken mera finns metodproblem: intervjuareffekter, «trait desira­ om gamla dagars gradualavhandling än dagens dok­ bility» (tendens att ge socialt acceptabla svar), m.m. torsexamen, och icke bara kvantitativt. Ericson har Hon är dock klart medveten om flera av dessa och om tillägnat sig omfattande kunskaper i fredsforskning, hur vem hon är kan ha påverkat svaren, men det är ej filosofi, socialpsykologi och historia för att precisera klart när hon bara har godtagit svar resp. ställt kritiska frågorna och möjliggöra en solid empirisk, analytisk uppföljningsfrågor, eller i vad mån hon har sökt efter och tvärvetenskaplig behandling av dem. Den för där­ kollektivt förtigande: ting folk inte talar om till utom­ igenom på viktiga punkter forskningen framåt och stående eller ens varandra. borde också kunna göra det för praktiker., eftersom Kap. 4-5 förbereder ytterligare huvudfrågornas tredjepartsinterventioner i konflikter ofta tycks förut­ behandling. Att se studerade grupper i en konfliktkon­ sätta att «försoning» kan ordnas genom administra­ text och förstå dem i ljuset därav förutsätter frågor om tiva och juridiska åtgärder efter något stardardrecept konflikterna i Sydafrika och Nordirland: Vad är deras och hon påvisar att det är en längre och svårare pro­ historiska bakgrund? Hur ser konfliktparterna ut uti­ cess där parternas egna kunskaper är oersättliga och från i termer av social och kulturell bakgrund, struk­ enkla standardrecept inte duger. turering och maktrelationer inom politik, ekonomi Håkcn Wiberg och andra områden? Hur definierar de sig själva och varandra? Hur ser de sig som offer för varandras handlingar och hur skiljer sig deras definitioner härav? Hur ser deras moraliska landskap ut? George Pattison:A Short Course in the Philosophy of Kap. 6-7 behandlar dessa frågor för övergripande Religion. 227 sid. SCM Press, London 2001, parter och försoningsorienterade aktörer. Var ligger de strukturellt och kulturellt i sina samhällen? Lokalise­ George Pattisons kortkurs i religionsfilosofi började rar de sig i särskilda zoner av de bredare moraliska just som en kortkurs vid St. Andrew’s Biblical-Theo­ landskapen? Hur arbetar de, vilka problem har de logical Institute i Moskva. Pattison, verksam i både mött, vilka ser de som möjliga att lösa och hur? Cambridge och Aarhus, gav sex föreläsningar om reli­ Svaren på dem för vidare till komparativa frågor. gionsfilosofins historia och framtid. Det grämer mig Var och hur liknar de två fallen av försoningsarbete att jag inte var där. Pattison framstår som en spirituell varandra resp. skiljer sig åt? Är skillnaderna mellan lärare vars ambition är att få åhörare ocli läsare att fallen större än skillnaderna mellan olika grupper tänka själva kring de frågor som religionsfilosofin inom resp. huvudfall? Hur kan man förstå dem med ägnar sig åt. Han skriver att hans arbete inte är så utgångspunkt i likheter resp. skillnader i de två sam­ mycket av «this is how it is». Det handlar med om hällena? Den omfattande bakgrundsteckningen tillå­ «let’s get the ball rolling». Pattison redogör inte för ter viktiga insikter om skillnader hon noterar mellan religionsfilosofins centrala frågor, grundläggande de två fallen. I Nordirland ses säkra och neutrala metoder eller stora tänkare. Han religiorsfilosoferar mötesplatser som en viktig betingelse för en för- kring ett antal intressanta problemhärvor och väcker Litteratur 95 både läsarens nyfikenhet och egna religionsfilosofiska Pattisons kortkurs innehåller några betoningar förmåga. som jag särskilt vill lyfta fram. För det första under­ Religionsfilosofi är, betonar Pattison, ett filoso­ stryks religionsfilosofins tvärvetenskapliga karaktär. fiskt ämne. Det innebär att religionsfilosofen måste Religionsfilosofen måste vara uppmärksam på antro­ koncentrera sig på att klargöra och ifrågasätta de utta­ pologiska, psykologiska, litteraturvetenskapliga, his­ lade eller outtalade förutsättningar som förekommer i toriska, sociologiska och andra forskningsresultat olika religiösa eller religionsvetenskapliga samman­ som kan tillföra religionsfilosofin nytt material. Reli­ hang. I sin kortkurs diskuterar Pattison tre förut­ gionsfilosofen kan, om hon eller han besitter den nöd­ sättningar som den thodema religionsfilosofin vilar vändiga lyhördheten och pedagogiska förmågan, till­ på; uppkomsten av en historisk medvetenhet, upp­ föra övriga religionsvetenskapliga discipliner an­ märksammandet av subjektets betydelse («the tum to vändbara förutsättningsanalytiska och metodologiska the subject») och insikten att språket är grundläg­ bearbetningar. För det andra poängteras att den religi­ gande för vårt tänkande och vår verklighetsuppfatt­ ösa tron är en helhet där de intellektuella delarna inte ning («the lingustic tum»). Pattison klargör vari de treutgör en avgränsad dimension. Pattison intresserar sig förutsättningarna består och påvisar deras förekomst särskilt för samspelet mellan människans intellektu­ med hjälp av exempel. Han analyserar deras funktion ella reflektion Över trosinnehållet och hennes konst­ i modema, reduktionistiska religionsfilosofiska posi­ närliga och litterära bearbetning av religiösa frågor tioner innan han övergår till att dra upp riktlinjerna för och ställningstaganden. Så kommer det sig att brö­ en icke-reduktionistisk, hermeneutiskt inriktad reli­ derna Ivan och Aljosja Karamazov, starets Zosima gionsfilosofi. Pattison eftersträvar en religionsfilosofi och furst Mysjkin tillåts beblanda sig med Kant, Des­ som präglas av en historisk medvetenhet, ett upp­ cartes och de andra. För det tredje uppmärksammar märksammande av subjektets betydelse och ett beto­ Pattison religionsfilosofen som person. Det faktum att nande av språkets grundläggande funktioner. Reli­ det religionsfilosofiska arbetet ofta är sprunget ur gionsfilosofen får inte uppfattas som en objektiv djupt personliga brottningskamper är inte en brist som bedömare som står utanför såväl historien som språ­ äventyrar religionsfilosofens objektivitet utan en vär­ ket, en bedömare vars personliga religiösa brottningar defull tillgång som gör det möjligt för religionsfiloso­ och grubblerier inte präglar de religionsfilosofiska fen att utföra sitt arbete med insikt och engagemang. reflektionerna. Religionsfilosofen är en aktör i histo­ Jag är inte övertygad om att Pattisons bok kan rien och i språket, en aktör som inte bidrar med slut­ fungera som lärobok vid en introduktionskurs i reli­ giltiga lösningar på våra existentiella frågor utan medgionsfilosofi. Vad som gör mig tveksam är att Pattison mer provisoriska inlägg i mänsklighetens ständigt förhåller sig till ett stort antal filosofer och filosofiska pågående samtal om vadan och varthän. Pattison tyd­ positioner utan att presentera dem på ett introduce­ liggör vari den religionsfilosofi som han rekommen­rande sätt. Om läraren inte besitter Pattisons pedago­ derar består genom att ta upp ett specifikt problemom­ giska förmåga och omfattande filosofiska kompetens råde till behandling: lidandet, ondskan och det eviga kan detta skapa en alltför omfattande förvirring hos livets relation till människors många gånger vedervär­ studenterna. Dessutom strukturerar inte Pattison sin diga livssituation. framställning med hjälp av underrubriker, något som Pattisons arbete är tematiskt uppbyggt med en kan göra texten svårtillgänglig för religionsfilosofiska tydlig röd tråd som löper genom hela boken. Ett stort noviser. Boken kommer nog bäst till sin rätt som antal tänkare passerar revy, delar av deras reflektioner inspirationskälla för redan verksamma religionsfilo­ presenteras för att exemplifiera en eller ett par av de sofer, för filosofiskt intresserade forskare inom andra problem och förhållningssätt som Pattison diskuterar. religionsvetenskapliga discipliner eller för kyrkligt Störst intresse visar Pattison för Heidegger, Kant, verksamma teologer. Som energikick för dem som Kierkegaard, Hegel och Nietzsche men intressanta fruktar att deras tänkande håller på att stagnera i redan resonemang som berör Freud, Augustinus och Witt­ vedertagna former kan Pattisons kortkurs fungera genstein förekommer också. Pattison relaterar tänkare som en välkommen vitamininjektion. från olika sammanhang och från olika historiska epo­ Karin Johannesson ker till varandra och tar därigenom med läsaren på ett intellektuellt äventyr av det mer omvälvande slaget. Gång på gång under läsningen kommer jag på mig själv med att formulera frågor som jag aldrig skulle ha ställt om inte Pattison hade uppmuntrat mig till det. Hur förhåller sig egentligen Jungs tänkande till Hicks pluralistiska position? Vad skulle Sartre och Thomas av Aquino säga till varandra om de möttes? 96 Litteratur

Résumé av doktorsavhandling der»: «spetälska» (hudåkommor), flytningar från könsorganen, och den döda människokroppen. Thomas Kazen: Jesus and Purity Halakhah: Was Jesus visar sig ha handlat på sätt som lätt kan upp­ Jesus Indifferent to Impurity? ConBNT 38. xii+402 fattas som likgiltighet inför dessa typer av orenhet. sid. Almqvist & Wiksell International, Stockholm Hans beteende visar sig på flera punkter kollidera med 2002. samtida tolkningar av renhetsregler och dominerande expansionistiska ideal. Tre förklaringsmodeller prö­ Rituell renhet kom att spela en allt större roll i det vas i ett försök att tolka Jesu handlingar inom ramen judiska samhället under slutet av det Andra Templets för judisk kontext och kultur under det Andra Temp­ tid. Renhetslagar tolkades och utvidgades, och källor lets tid. Jesu attityd ses som del av en etisk linje i till orenhet undveks i allmänhet av många. Tecken på judendomen. Den uppfattas som ett gensvar på ett en sådan utveckling diskuteras i den här avhand­ regionalt, galileiskt dilemma. Den betraktas i ett lingen, och läggs fram som argument för en expansi- maktperspektiv som ett uttryck för Jesu eskatologiska onistisk tendens, vars inflytande och stöd från den kamp mot demonisk ondska. vanliga befolkningen ökade. Resultatet blir att Jesus kan förstås inom ramen Jesu förhållningssätt till orenhet spåras mot denna för det samtida renhetsparadigmet, samtidigt som han historiska bakgrund. Mot bakgrund av den historiska tänjde det till bristningsgränsen, åtminstone i som­ Jesusforskningens beryktade historia är ett medvetet ligas ögon. En sådan rekonstruktion gör den efterföl­ val av metod nödvändigt. Den traditionella fokuse­ jande utvecklingen begriplig, där olika kristna ström­ ringen på Jesusord och autenticitetskriterier modifie­ ningar stundtals drog motsatta slutsatser. Renhets­ ras, större utrymme ges åt narrativa traditioner där lagarnas funktion och effekt förändras emellertid med renhetsproblematiken ligger implicit, och även utom- tiden. Trots att de är irrelevanta för de flesta moderna kanoniska traditioner beaktas. De huvudsakliga om­ människor så kan de som idag ser Jesu beteende som råden som undersöks är orenhetens viktigaste «fä­ på något sätt vägledande finna samtida analogier.

Redaktör. Werner G. Jeanrond, Lund. Redaktionens arbetsutskott: Redaktören samt Birger Olsson, Lund, Eva Hamberg, Lund och Ola Sigurdson, Göteborg (särskilt ansvarig för recensionsavdelning) — tel.031-20 16 16 eller 070-639 16 16, e-mail < [email protected]>. Ansvarig utgivare: Göran Bexell, Lund. Red. förutom ovan nämnda: Edgar Almén, Linköping, Göran Eidevall, Göteborg/Lund, Ann-Louise Eriksson, Carl-Reinhold Bråkenhielm och Göran Möller, Uppsala, Tage Kurtén och Hans-Olof Kvist, Åbo. Redaktionssekreterare: Hannelore Stein, Lund, tel. 046-222 90 30, e-mail Redaktionens adress: Teologiska institutionen, Allhelgona Kyrkogata 8, S - 223 62 LUND, fax 046-222 44 26 INT +46 46 222 44 26. Prenumerationsärenden: Red.sekr. Hannelore Stein, Lund. Prenumerationspris för 2001: kr. 200:- (kr. 120:- för studerande), insättes på STK:s postgiro 2 54 27-6.

Lösnummer av senaste häftet försäljs genom bokhandeln Arken, Kyrkog. 4, 222 22 Lund, 046-333 888. Tidskriften utgives med bidrag från Vetenskapsrådet och Lindauers fond.

W -07- 11