ale Historisk tidskrift för Skåneland ale Historisk tidskrift för Skåneland utges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening. Redaktör Docent Sten Skansjö Redaktionskommitté Länsantikvarie Carin Bunte, Malmö Professor Erik Cinthio, Lund Fil. lic. Gert Jeppsson, Lund Fil. kand. Allan Persson, Lund Landsarkivarie Anna-Christina Ulf- sparre. Lund innehåll Sid. Siegrun Femlund: Med äckor och dagsverken -byggen på Örtofta gods vid 1800-talets mitt 1 Curt Wallin: Kalkmålningssvitema med de tre nordiska helgon¬ kungarna i skånska kyrkor. I: Unionspolitiska, person- historiska och birgittinska aspekter 17 BLOMS BOKTRYCKERI AB, LUND 1968 Med äckor och dagsverken - byggen på Örtofta gods vid 1800-talets mitt Av Siegrun Fernlund Institutionen för konstvetenskap. Box 117, 221 00 Lund I turistbroschyrerna presenteras det »ge¬ växling mellan församlingen och myndig¬ nuint skånska» kulturlandskapet med heterna. Det bevarade materialet består slott och herresäten, kringbyggda kors- bl.a. av ritningar, kostnadsförslag, entre¬ virkesgårdar och medeltidskyrkor med prenadkontrakt och syneprotokoll. Ofta trappgavelstorn. Den som reser i land¬ blev kyrkbygget föremål för utdragna skapet och uppmärksamt betraktar be¬ tvister på grund av byggfusk och felaktigt byggelsen konstaterar emellertid snart att material. Rättegångshandlingarna ger då det svartvita korsvirket är sällsynt, att få forskaren ytterligare en del upplysningar gårdar är kringbyggda och att långt ifrån om hur arbetet bedrevs under 1800-talets alla kyrkor är medeltida. Det röda teglet olika decennier.1 dominerar som byggnadsmaterial och Långt svårare är det att göra sig en bild även i den äldre gårdsbebyggelsen ligger av det profana byggandet på landet.1bästa bostadshuset oftast på behörigt avstånd fall vet dagens gårdsägare när hans bo¬ från stall och loge. Mer än varannan stadshus och ekonomilängorna är upp¬ sockenkyrka bär en stildräkt som talar förda. Ritningar och skriftligt material om nyklassicismens eller nygotikens ideal. däremot är sällan bevarade och har kan¬ När och hur skiftade den skånska be¬ ske heller aldrig funnits. byggelsen färg och karaktär? Att föränd¬ Något bättre är källäget för byggnader ringen i byggnadsskicket, precis som på som uppfördes på herrgårdarnas domä¬ många andra områden, kom under 1800- ner. Även då ritningar saknas figurerar talets andra hälft är vi medvetna om. bygget i regel i godsets bokföring. Och Men hur gick det egentligen till, rent här och där finns journaler bevarade som praktiskt, när de gamla byggnadstraditio¬ upplyser om byggtid, materialanskaffning, nerna bröts, när nya material och tekni¬ arbetsorganisation och mycket mera. Ett ker infördes, när arbetsorganisationen på par sådana journaler ligger i Örtofta gods¬ bygget ändrades? arkiv.2 Den ena är byggdagboken för avelsgården Toftaholm, uppförd 1852-54. Den andra är en arbetsbok som fördes Källmaterialet vid Örtofta kyrkbygge 1862. Tillsammans För kyrkornas del kan utvecklingen utlä¬ med ritningar och kostnadsförslag för sas ur ett oerhört rikt källmaterial. De andra byggnadsföretag på godset ger administrativa rutinerna kring ett kyrk¬ dessa anteckningar en någorlunda god bygge krävde nämligen, framförallt bild av byggnadsaktiviteten på ett skånskt under 1800-talet, en omfattande skrift- gods vid mitten av 1800-talet. 1 Bondgårdarna efter skiftet ningen från år 1833 nämns arrendatorer- Örtofta sätesgård med de tillhörande frälse- nas namn för samtliga skifteslotter. Man- byama Örtofta, Wäggarp och Benstorp talslängderna visar kontinuerlig bosätt¬ enskiftades 1828. Att skiftet inte genom¬ ning på de olika enheterna under 1830- fördes tidigare kan hänga samman med och 40-talet. Och enstaka bevarade ar¬ att man avvaktade en generationsväxling. rendekontrakt och protokoll från syne- Carl Fredrik Diicker övertog godset förrättningar vid av- och tillträde bevisar 1827. Strax därefter påbörjades ägornas gårdarnas existens, åtminstone för vissa omstrukturering. enheter. Förändringarna i landskapet och be¬ byggelsen blev genomgripande. Bond¬ Korsvirke med lerklining byarna Örtofta och Wäggarp, som med Just syneprotokollen förmedlar en detalj¬ sina kringbyggda gårdar hade kurat tätt rik bild av byggnadsskicket och husens intill herrgården, upphörde att existera. disponering i den första gårdsgeneratio- Samtliga gårdar flyttades ut. Antalet nen efter skiftet. Trots att skiftet på Ör¬ brukningsenheter fördubblades. Fram till tofta genomfördes så sent, byggdes tyd¬ 1828 hade socknens frälsejord skötts av ligen alla de nya arrendeställena som fyr- 25 arrendebönder. Efter nyordningen var längade gårdar i traditionell korsvirkes- ägorna indelade i 55 gårdslotter, de flesta teknik.3 på 1/12 mantal (mtl), vilket på Örtofta En av dessa gårdar, Nr 1 1/6 mtl Ör¬ motsvarade ca 25 tunnland (tnl). I sock¬ tofta, beskrivs i protokollet från syneför- nens norra del bildades Slättäng, »ladu¬ rättningen den 24 april 1852. Åbon Johan gård under Örtofta Säteri», på cn areal av Åkesson, som då var 47 år, hade överta¬ 357 tnl, medan 685 tnl brukades från git frälsehemmanet på våren 1839, alltså själva huvudgården. drygt 10 år efter det att byggnaderna Enskifteskartan från 1828 visar ett väl¬ hade uppförts på denna skifteslott öster ordnat system av rektangulära ägofigurer om Örtofta gamla bytomt. Anledningen som lagts över byarnas forna vångar och till förrättningen 1852 var tydligen vissa utmarker. Arrendeböndernas nya gårds- reparationsbehov, framför allt på bo¬ platser anges däremot tyvärr inte på ningshuset. Åkesson ålades att byta ut denna karta. delar av stuglängans syll och lägga om Vi vet därför inte exakt var alla går¬ brädfodringen på tre av gårdens gavlar. darna låg under de närmast följande Virket som behövdes, ett lass furubräder, decennierna. Redan i början av 1850- fick han lov att hämta i greve Dückers talet revs ett flertal gårdar i samband med skog på Stjärneholm. omläggningar i säteriets drift. Kartmate¬ Bortsett från de nämnda bristfällighe¬ rial som visar förhållandena från 1830- terna tycks gårdens fyra längor ha hållit talet och fram till 1912, då den s.k. äldre gängse standard och motsvarat sina funk¬ ekonomiska kartan uppgjordes för denna tioner. Boningshusets timra var av ek på trakt, saknas. syll av dels ek, dels furu. Ekonomilängoma Trots källmaterialets bristfällighet kan var uppförda med blandat ek- och furu¬ man utgå ifrån att alla de vid enskiftet timmer i korsvirket. De saknade fotträn, utstakade arrendegårdarna verkligen utom västra loglängan där en av ytterväg¬ bebyggdes och beboddes. 1 stängseldel¬ garna vilade på en syll av furu. Ingenting 2 ... v , ■ — ! 7 X "is! » Z7 r/.*' * 1ÿ7, ,.\y 7"J / x •v> *-ÿ4:. -'/' ■ -“ / XX? AI A v X •-NB 'V: - 'V / A. H " .' ft x <*:• Mf\ # ■X 9, m WÍ ?/ X'- X'. -* om j -j i ,V\ M ", >í .. JIV.ALSA (t. S'-"* ■ •*-;ÿ SBW/VO»»*** Fig. 1. örtofta efter enskiftet 1828. 1socknens norra del syns Slättäng, »ladugård under Örtofta Säteri» med strikt rektangulära åkrar och gårdsplan. Örtofta godsarkiv, LLA. (Foto: LUB.) nämns om fyllningarna i facken - sanno¬ halvdörrar. De praktiska halvdörrarna likt bestod de genomgående av lerklining. tjänade också både som ingång och ljus¬ Samtliga längor hade välunderhållna källa i alla fönsterlösa utrymmen, t.ex. i halmtak och en av gavlarna var också fähusets olika avdelningar och i dräng¬ halmklädd. kammaren som låg vägg i vägg med häst¬ Av boningslängans åtta fönster var en¬ stallet. dast två »i beslag» dvs. öppningsbara, de Det antecknas speciellt att sommarstu¬ övriga var fast insatta i sina resp. fack. gan borde få ett loft av bräder, dvs. ett Men ljus och luft kunde förstås lika gärna innertak. Ett sådant fanns tydligen över släppas in genom husets många hel- och resten av boningslängan. Om golvet sägs 3 ingenting. Mest troligt är att stampad lera att brukningsarealen på just dessa enhe¬ hade använts i de olika rummen. Köks¬ ter var olika (1/6 eller 1/12 mtl) är husens golvet kan ha varit täckt med marksten. dimensioner nästan identiska. Samtliga Samma traditionella byggnadsteknik längor var mellan 9 och 91/2 alnar breda tycks vid denna tid ha varit förhärskande och 31/2 alnar höga mellan sylisten och på godsets övriga arrendegårdar. Proto¬ lejd. Husens längd varierade visserligen koll från av- och tillträdessyner åren 1854, mellan 30 och 40 alnar, men dessa skill¬ 1857 och 1863 beskriver fyrlängade kors- nader kan inte relateras till gårdarnas virkesgårdar av denna typ. Alla var upp¬ storlek. förda strax efter skiftet. I själva verket tycks arrendejordens Korsvirket var oftast både av ek och storlek inte heller ha varit avgörande för furu, syllen - där den alls finns - nästan brukarens välstånd. Dagsverksskyldighe¬ alltid av furu. Det är tänkbart, att själva ten och andra pålagor beräknades nog¬ timrån huvudsakligen bestod av det grant i relation till avkastningen. Större gamla ekvirket som hade tagits ner och skillnader i fråga om ekonomisk standard återanvänts i samband med utflyttningen lär knappast ha tolererats av godsherren. av gårdarna. Vissa delar, framför allt fotträna, fick givetvis ersättas, och oftast valde man då den billigare furen från de En plattgård kommer till dückerska skogarna.4 Samtliga tak var 1850-talet var en dynamisk period i det täckta med halm och väggarna tycks alla skånska jordbrukets utveckling. Skiftes¬ ha varit klinade. Endast på ett ställe verkets positiva effekter visade sig på en nämns att ena gaveln av en boningslänga rad olika områden. Hushållningssällska¬ var »murad med tegel».5 Alla boningshus pen arbetade för förbättrade odlingsme¬ hade utskjutande