ale Historisk tidskrift för Skåneland ale Historisk tidskrift för Skåneland utges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening.

Redaktör

Docent Sten Skansjö

Redaktionskommitté

Länsantikvarie Carin Bunte, Malmö Professor Erik Cinthio, Lund Fil. lic. Gert Jeppsson, Lund Fil. kand. Allan Persson, Lund Landsarkivarie Anna-Christina Ulf- sparre. Lund innehåll

Sid. Siegrun Femlund: Med äckor och dagsverken -byggen på Örtofta gods vid 1800-talets mitt 1 Curt Wallin: Kalkmålningssvitema med de tre nordiska helgon¬ kungarna i skånska kyrkor. I: Unionspolitiska, person- historiska och birgittinska aspekter 17

BLOMS BOKTRYCKERI AB, LUND 1968 Med äckor och dagsverken - byggen på Örtofta gods vid 1800-talets mitt

Av Siegrun Fernlund Institutionen för konstvetenskap. Box 117, 221 00 Lund

I turistbroschyrerna presenteras det »ge¬ växling mellan församlingen och myndig¬ nuint skånska» kulturlandskapet med heterna. Det bevarade materialet består slott och herresäten, kringbyggda kors- bl.a. av ritningar, kostnadsförslag, entre¬ virkesgårdar och medeltidskyrkor med prenadkontrakt och syneprotokoll. Ofta trappgavelstorn. Den som reser i land¬ blev kyrkbygget föremål för utdragna skapet och uppmärksamt betraktar be¬ tvister på grund av byggfusk och felaktigt byggelsen konstaterar emellertid snart att material. Rättegångshandlingarna ger då det svartvita korsvirket är sällsynt, att få forskaren ytterligare en del upplysningar gårdar är kringbyggda och att långt ifrån om hur arbetet bedrevs under 1800-talets alla kyrkor är medeltida. Det röda teglet olika decennier.1 dominerar som byggnadsmaterial och Långt svårare är det att göra sig en bild även i den äldre gårdsbebyggelsen ligger av det profana byggandet på landet.1bästa bostadshuset oftast på behörigt avstånd fall vet dagens gårdsägare när hans bo¬ från stall och loge. Mer än varannan stadshus och ekonomilängorna är upp¬ sockenkyrka bär en stildräkt som talar förda. Ritningar och skriftligt material om nyklassicismens eller nygotikens ideal. däremot är sällan bevarade och har kan¬ När och hur skiftade den skånska be¬ ske heller aldrig funnits. byggelsen färg och karaktär? Att föränd¬ Något bättre är källäget för byggnader ringen i byggnadsskicket, precis som på som uppfördes på herrgårdarnas domä¬ många andra områden, kom under 1800- ner. Även då ritningar saknas figurerar talets andra hälft är vi medvetna om. bygget i regel i godsets bokföring. Och Men hur gick det egentligen till, rent här och där finns journaler bevarade som praktiskt, när de gamla byggnadstraditio¬ upplyser om byggtid, materialanskaffning, nerna bröts, när nya material och tekni¬ arbetsorganisation och mycket mera. Ett ker infördes, när arbetsorganisationen på par sådana journaler ligger i Örtofta gods¬ bygget ändrades? arkiv.2 Den ena är byggdagboken för avelsgården Toftaholm, uppförd 1852-54. Den andra är en arbetsbok som fördes Källmaterialet vid Örtofta kyrkbygge 1862. Tillsammans För kyrkornas del kan utvecklingen utlä¬ med ritningar och kostnadsförslag för sas ur ett oerhört rikt källmaterial. De andra byggnadsföretag på godset ger administrativa rutinerna kring ett kyrk¬ dessa anteckningar en någorlunda god bygge krävde nämligen, framförallt bild av byggnadsaktiviteten på ett skånskt under 1800-talet, en omfattande skrift- gods vid mitten av 1800-talet.

1 Bondgårdarna efter skiftet ningen från år 1833 nämns arrendatorer- Örtofta sätesgård med de tillhörande frälse- nas namn för samtliga skifteslotter. Man- byama Örtofta, Wäggarp och Benstorp talslängderna visar kontinuerlig bosätt¬ enskiftades 1828. Att skiftet inte genom¬ ning på de olika enheterna under 1830- fördes tidigare kan hänga samman med och 40-talet. Och enstaka bevarade ar¬ att man avvaktade en generationsväxling. rendekontrakt och protokoll från syne- Carl Fredrik Diicker övertog godset förrättningar vid av- och tillträde bevisar 1827. Strax därefter påbörjades ägornas gårdarnas existens, åtminstone för vissa omstrukturering. enheter. Förändringarna i landskapet och be¬ byggelsen blev genomgripande. Bond¬ Korsvirke med lerklining byarna Örtofta och Wäggarp, som med Just syneprotokollen förmedlar en detalj¬ sina kringbyggda gårdar hade kurat tätt rik bild av byggnadsskicket och husens intill herrgården, upphörde att existera. disponering i den första gårdsgeneratio- Samtliga gårdar flyttades ut. Antalet nen efter skiftet. Trots att skiftet på Ör¬ brukningsenheter fördubblades. Fram till tofta genomfördes så sent, byggdes tyd¬ 1828 hade socknens frälsejord skötts av ligen alla de nya arrendeställena som fyr- 25 arrendebönder. Efter nyordningen var längade gårdar i traditionell korsvirkes- ägorna indelade i 55 gårdslotter, de flesta teknik.3 på 1/12 mantal (mtl), vilket på Örtofta En av dessa gårdar, Nr 1 1/6 mtl Ör¬ motsvarade ca 25 tunnland (tnl). I sock¬ tofta, beskrivs i protokollet från syneför- nens norra del bildades Slättäng, »ladu¬ rättningen den 24 april 1852. Åbon Johan gård under Örtofta Säteri», på cn areal av Åkesson, som då var 47 år, hade överta¬ 357 tnl, medan 685 tnl brukades från git frälsehemmanet på våren 1839, alltså själva huvudgården. drygt 10 år efter det att byggnaderna Enskifteskartan från 1828 visar ett väl¬ hade uppförts på denna skifteslott öster ordnat system av rektangulära ägofigurer om Örtofta gamla bytomt. Anledningen som lagts över byarnas forna vångar och till förrättningen 1852 var tydligen vissa utmarker. Arrendeböndernas nya gårds- reparationsbehov, framför allt på bo¬ platser anges däremot tyvärr inte på ningshuset. Åkesson ålades att byta ut denna karta. delar av stuglängans syll och lägga om Vi vet därför inte exakt var alla går¬ brädfodringen på tre av gårdens gavlar. darna låg under de närmast följande Virket som behövdes, ett lass furubräder, decennierna. Redan i början av 1850- fick han lov att hämta i greve Dückers talet revs ett flertal gårdar i samband med skog på Stjärneholm. omläggningar i säteriets drift. Kartmate¬ Bortsett från de nämnda bristfällighe¬ rial som visar förhållandena från 1830- terna tycks gårdens fyra längor ha hållit talet och fram till 1912, då den s.k. äldre gängse standard och motsvarat sina funk¬ ekonomiska kartan uppgjordes för denna tioner. Boningshusets timra var av ek på trakt, saknas. syll av dels ek, dels furu. Ekonomilängoma Trots källmaterialets bristfällighet kan var uppförda med blandat ek- och furu¬ man utgå ifrån att alla de vid enskiftet timmer i korsvirket. De saknade fotträn, utstakade arrendegårdarna verkligen utom västra loglängan där en av ytterväg¬ bebyggdes och beboddes. 1 stängseldel¬ garna vilade på en syll av furu. Ingenting

2 ... v , ■ — ! 7 X "is! » Z7 r/.*'

* 1ÿ7, ,.\y 7"J / x •v> *-ÿ4:. -'/' ■ -“ / XX? AI A v X •-NB 'V: - 'V / A. H " .' ft x <*:• Mf\ #

■X 9, m WÍ ?/ X'- X'. -* om j -j i ,V\ M ", >í .. JIV.ALSA (t. S'-"* ■ •*-;ÿ SBW/VO»»*** Fig. 1. örtofta efter enskiftet 1828. 1socknens norra del syns Slättäng, »ladugård under Örtofta Säteri» med strikt rektangulära åkrar och gårdsplan. Örtofta godsarkiv, LLA. (Foto: LUB.)

nämns om fyllningarna i facken - sanno¬ halvdörrar. De praktiska halvdörrarna likt bestod de genomgående av lerklining. tjänade också både som ingång och ljus¬ Samtliga längor hade välunderhållna källa i alla fönsterlösa utrymmen, t.ex. i halmtak och en av gavlarna var också fähusets olika avdelningar och i dräng¬ halmklädd. kammaren som låg vägg i vägg med häst¬ Av boningslängans åtta fönster var en¬ stallet. dast två »i beslag» dvs. öppningsbara, de Det antecknas speciellt att sommarstu¬ övriga var fast insatta i sina resp. fack. gan borde få ett loft av bräder, dvs. ett Men ljus och luft kunde förstås lika gärna innertak. Ett sådant fanns tydligen över släppas in genom husets många hel- och resten av boningslängan. Om golvet sägs

3 ingenting. Mest troligt är att stampad lera att brukningsarealen på just dessa enhe¬ hade använts i de olika rummen. Köks¬ ter var olika (1/6 eller 1/12 mtl) är husens golvet kan ha varit täckt med marksten. dimensioner nästan identiska. Samtliga Samma traditionella byggnadsteknik längor var mellan 9 och 91/2 alnar breda tycks vid denna tid ha varit förhärskande och 31/2 alnar höga mellan sylisten och på godsets övriga arrendegårdar. Proto¬ lejd. Husens längd varierade visserligen koll från av- och tillträdessyner åren 1854, mellan 30 och 40 alnar, men dessa skill¬ 1857 och 1863 beskriver fyrlängade kors- nader kan inte relateras till gårdarnas virkesgårdar av denna typ. Alla var upp¬ storlek. förda strax efter skiftet. I själva verket tycks arrendejordens Korsvirket var oftast både av ek och storlek inte heller ha varit avgörande för furu, syllen - där den alls finns - nästan brukarens välstånd. Dagsverksskyldighe¬ alltid av furu. Det är tänkbart, att själva ten och andra pålagor beräknades nog¬ timrån huvudsakligen bestod av det grant i relation till avkastningen. Större gamla ekvirket som hade tagits ner och skillnader i fråga om ekonomisk standard återanvänts i samband med utflyttningen lär knappast ha tolererats av godsherren. av gårdarna. Vissa delar, framför allt fotträna, fick givetvis ersättas, och oftast valde man då den billigare furen från de En plattgård kommer till dückerska skogarna.4 Samtliga tak var 1850-talet var en dynamisk period i det täckta med halm och väggarna tycks alla skånska jordbrukets utveckling. Skiftes¬ ha varit klinade. Endast på ett ställe verkets positiva effekter visade sig på en nämns att ena gaveln av en boningslänga rad olika områden. Hushållningssällska¬ var »murad med tegel».5 Alla boningshus pen arbetade för förbättrade odlingsme¬ hade utskjutande bakugn undert halm¬ toder, konstgödningen infördes, dik- tak. Innertak av bräder nämns i samtliga ningstekniken utvecklades och nya grö¬ protokoll, brädgolv däremot var ovan¬ dor togs i odling. liga. Bara i två av boningshusen fanns så¬ Carl Fredrik Diicker på Örtofta följde dana och då endast i själva dagligstugan. med sin tid. Han var aktiv i Malmöhus läns Något fast schema för planlösningen av hushållningssällskap och införde undan bostaden och ekonomilängorna tycks inte för undan aktuella nyheter på sitt gods. ha funnits. Placeringen av rummen i för¬ Speciellt intresserade han sig för växtfölj¬ hållande till varandra varierade. Men dens inverkan på jordens bördighet. rummens mått var i regel givna - dels av Arrendekontrakten som upprättades på funktionen, dels av korsvirkeshusets 1840-talet innehåller en speciell paragraf modulsystem: för dagligstugan beräkna¬ som strängt förbjuder brukaren att avvika des i regel tre »wäggarum» över hela från den uppgjorda cirkulationsplanen. I husets bredd; för kammare, kök, pigkam¬ denna ingick förutom sädesslagen också mare och förrådsrum avsattes däremot vicker, rotfrukter och vallväxter, senare bara två enheter på halva bredden, för¬ även raps. År 1849 belönades Dücker av stugan rymdes i en. hushållningssällskapet för en framställ¬ Ännu mer påtaglig är måttens standar¬ ning angående cirkulationsbruket.5 disering när man jämför de olika gårdar¬ Som många av hans ståndsfränder var nas byggnadsvolym med varandra. Trots Diicker vid denna tid intresserad av att

4 W V ' rrn if SJaUAng \ ‘W -p-\ v. \ J

1 £& \ * \ ! 1 SveaJioré,ÿ t

’’ ' ,3rÿ ! ' : j /I £rys(o/p : fr • n., i -j S/ 7y ik U' i ; y : ',UrlnlliL i ! VS :. H / s 4 » DJÿ® r' If t£i e «

QrUtfin.ht TP>--AZJI4J i jtfgsfr-: ■M M&Wi /<3

Fig. 2. Arrendegårdarna i socknens östra del ersattes vid 1800-talets mitt av plattgårdarna Toftaholm och Sveaborg. Efter ekonomiska kartan 1911-12 (här förminskad).

lägga allt större delar av arrendegodset etappvis av ett antal hemman som under under eget bruk. Till skillnad från vad 1840-talet av olika anledningar blev lediga. som skedde på andra herrgårdar tycks År 1852, när storgården Toftaholm ska¬ Dücker emellertid inte direkt ha fram¬ pades i socknens sydöstra del, var de tvingat denna process. Vid skiftet 1828 flesta av de berörda hemmansnumrens hade bönderna fått sina arrendekontrakt brukare (Örtofta Nr 2, 3, 4 och 5) kring »på livstid» och godsherren tycks i stort 50 år. Några återfinns sedan i mantals- sett ha hållit sig till dessa avtal. längderna som undantagsfolk. De yngre, Plattgården Sveaborg bildades därför som hade suttit på tidsbegränsade kon-

5 trakt, löstes på annat sätt från sina arren¬ der. Enligt arrendekontrakten som den.7 skrevs vid denna tid på Örtofta hade bru¬ I samband med plattgårdarnas till¬ karen av 1/6 mtl skyldighet att göra tre komst förändrades återigen landskapsbil¬ karldagsverken i veckan vid godset. Där¬ den och bebyggelsemönstret i Örtofta till kunde läggas sex karldagsverken och socken. Endast 20 år hade förflutit sedan tolv kvinnodagsverken extra per år. skiftet. Dagskörslorna »med fordon och sven» Det är svårt att få en konkret uppfatt¬ var femton per år. En äcka till Dückers ning om händelseförloppet. Källmateria¬ skog på Stjärneholm vid Skånes Fager- let säger mycket lite om driftsomlägg¬ hult och tolv äckor 3-5 mil långa med viss ningens rent fysiska följder. Byggnaderna vikt på lasset och halva vikten tillbaka in¬ som på 1850-talet uppfördes på Sveaborg gick också i de årliga skyldigheterna. Mot och Toftaholm är idag försvunna eller viss ersättning eller gratis kunde arrenda- också upprepade gånger förändrade. torn också åläggas dagsverken och körs- Några ritningar eller bilder från tillkomst¬ lor vid eventuell kyrkbyggnad eller då en tiden har inte kunnat spåras. Den beva¬ gård i socknen brunnit ner. rade byggnadsjoumalen för Toftaholm Antalet arrendatorer var vid denna tid för åren 1852-54 ger emellertid en del ca 30. Därtill kom säteriets, Slättängs och värdefulla upplysningar. Sveaborgs drängar samt ett antal arbets- skyldiga husmän och torpare. Även om Materialanskaffningen resursen av dagsverken och körslor ver¬ Det som tydligast låter sig avläsas ur pos¬ kar stor, fick insatserna vid bygget givet¬ terna i journalens olika konton är mate¬ vis hela tiden vägas mot jordbrukets be¬ rialanskaffningen, byggtempot och arbets¬ hov, som normalt behövde så gott som all organisationen vid detta byggprojekt som denna arbetskraft. Möjligheten att ta ut omfattade ett boningshus med två flyglar, extra dagsverken mot ersättning var där¬ en stallänga, en loglänga och en statar- med ganska begränsad. bostad. I byggnadsjournalens material-, körsel- Aktiviteten började den 3 mars 1852 då och arbetskonton kan bygget följas från de första lassen med timmer och tegel månad till månad. Ansvarig ledare för kördes till byggplatsen. Timret hade projektet var murmästare N. J. Olsson hämtats hos virkeshandlarna Stähle & från Lund. Säkert hade han redan under son samt Frick & Möller i Malmö. Mur¬ vintern gjort ritningar, kostnadsförslag stenen var tillverkad på Stavröds tegel¬ och arbetsbeskrivningar för byggnaderna. bruk. Något större upplag av byggnads¬ Vid byggstarten kvitterade han ut den material tycks man aldrig ha haft vid första avbetalningen, 500 Riksdaler, av bygget. Virke och tegel, kalk och grus, sitt arvode, i oktober den andra. Belop¬ halm och lera, spik och beslag, dörrar och pen inkluderade lönerna för den utbil¬ fönsterkarmar hämtades kontinuerligt dade arbetskraften, dvs. de murare och allteftersom arbetet fortskred. timmermän som behövdes. Utan tvekan var tidtabellen för bygget Det egentliga byggnadsarbetet tycks ha helt beroende av det antal körslor och börjat i mitten av april. Den 14/4 anteck¬ dagsverken som godsägaren under måna¬ nas 181/2 »dagswerken vid bygnaden» dernas gång kunde utkräva av sina bön- och 21 dagskörslor »Ler och Stenkörning

6 för grund på Boningshuset». Diversekon¬ Boningshuset och stallet tot redovisar utgifter för sprängkrut. Grå¬ Arbetet med grundläggningen och sten¬ sten, lera och grus fanns inom godsets foten till boningshuset pågick under se¬ domäner. nare delen av april och under hela maj Medan grundläggningen pågick fort¬ månad. Ca 200 dagsverken och lika satte materialanskaffningen. Olika typer många dagskörslor gjordes av bönderna av bjälkar, sparrar och bräder hämtades under denna period - trots att vårbruket hos virkeshandlare i Malmö, Landskrona givetvis skulle skötas i vanlig ordning och Lund. Ektimmer, framförallt till fot¬ både på arrendegårdarna och på säteriet. trän, köptes i Kulleberga och Sextorp. I juni intensifierades byggnadsarbetet Stora mängder byggnadsvirke i grövre ytterligare. All tillgänglig arbetskraft och dimensioner kom från den diickerska socknens alla fordon togs nu i anspråk. skogen. Enligt journalen forslades de Tegel och virke anlände i en jämn ström huggna stockarna av örtoftabönderna och takstickor och rafter hämtades i först från skogen till sågen i Blekemossa skogsbygden. Boningshusets ytterväggar och sedan så småningom till byggplatsen. växte nu snabbt i höjden under murmäs¬ Dagskörslorna blev många och långa. tare Olssons sakkunniga ledning. Samti¬ Vid dessa avstånd var körkarlarna säkert digt timrades takstolarna. Redan den 9 tvungna att övernatta, antingen vid Stjäme- juli var det dags att fira resegillet. En holm eller i Blekemossa. utgift av två Riksdaler för »Brännwin wid Även teglet fraktades förhållandevis Resningen» antecknas denna dag i diver¬ långt, trots att det fanns ett tegelbruk i sekontot. Lilla Harrie. Huvudparten av murteglet Under resten av juli och fram till slutet som användes vid byggandet av Tofta- av augusti fortsatte arbetet med bonings¬ holm var tillverkad på Stavröds tegelbruk huset. Mellanväggarna drogs upp av rå¬ där Dücker tycks ha haft ekonomiska tegel. Fönster- och dörrkarmar, som intressen. Men stora kvantiteter hämta¬ hämtats färdiga från Lund, sattes på des också i Norrby, Skarhult och Torre- plats. Fyllning till trossbottnarna kördes berga. All kalk och kalksten kom från fram och åtskilliga dagsverken gick åt till Bjärsjölagård. »skärning af Läkten» som spikades på Långhalmen, som under det första takstolen. Den 23 augusti påbörjades byggnadsåret köptes upp i större och själva täckningen som sedan pågick mindre poster från de näraliggande byarna under nästan en månad. En taktäckare Gårdstånga, Holmby, Reslöv, Strö och gjorde arbetet med hjälp av hantlangare Bältinge tycks ha varit det enda bygg¬ från byn. nadsmaterialet som av säljarna leverera¬ Att taktäckningen tog så lång tid är des på byggplatsen. I varje fall antecknas knappast förvånande. Det rörde sig om inga transporter för denna vara. Man får ett »Sticketak», 1377 kvadratalnar stort. en känsla av att det var ganska svårt att få 1250 buntar med takstickor gick åt. Lägg¬ ihop den stora mängden förstklassig halm ningen och spikningen krävde stor nog¬ som beräknades för täckningen av de nya grannhet och även tjärstrykningen skulle byggnaderna. Något större förråd fanns i utföras med omsorg. Slutligen »rygga¬ varje fall inte detta år inom säteriets des» taket och »winklarna» lades på. domäner. 1853 däremot kom större delen Dessa termer, som vi vanligtvis förknip- av långhalmen från Örtofta. 7 par med halmtak, är förvånande i sam¬ gesällen 8 Riksdaler som »drickspen¬ manhanget. Det är tänkbart att taknocken ningar». Strax före årsskiftet gjordes en på detta träspånstak kläddes med de 60 ordentlig årsavräkning med byggmästa¬ takpappsark som i augusti hade köpts i ren och även timmermannen Lundstedt i Malmö. Exakt hur denna nock var lagd är Lund, som hade snickrat dörrar och föns¬ svårt att avgöra.8 När taket var färdigt ter, fick betalt för sitt arbete. monterades takrännor av trä. Även dessa tjärades. Logen och flyglarna Medan täckningen av boningshuset på¬ Det andra byggnadsåret, 1853, inleddes gick arbetade man också med stallängan. med inomhusarbeten. Fönstren i huset 135 alnar ekefotträ hade redan i juli köpts och stallet - sammanlagt 40 lufter, glasa- i Kulleberga vid Ringsjön. I början av des. En post »slammad Krita och Gul- september hämtades det övriga korsvir- åcker» tyder på målningsarbeten. Först i kestimret från Stjärneholm. Stolpar, lös- februari kallades bönderna återigen till hult, lejd och ridbjälkar anges i exakta körslor och dagsverken. Även nu var det antal och dimensioner. Virket var tyd¬ i början mest sten- och gruskörning samt ligen redan väl förarbetat och beräknat timmer- och tegeltransporter. I mars för sin funktion. Timmermansarbetet på återupptogs de långa timmeräckorna till byggplatsen gick därför mycket fort. Den Stjärneholm för hämtning av bjälkar, 25 september kunde stallängan resas och stolpar, löshult och bräder. arbetsstyrkan förplägades på sedvanligt Fr.o.m. april förbereddes troligen sätt med brännvin. grundläggningen av loglängan och västra Även taktäckningen var här snabbt flygeln. Mycket sprängkrut antecknas avklarad. Långhalm, täckekäppar och wi- under vårmånaderna men noteringarna grar var på plats och tekniken var väl¬ om dagsverken är nu ospecificerade och känd för alla. Trots att stallängan fick ett säger ingenting om arbetets fortgång. En traditionellt halmtak lades huvudansvaret del har givetvis gått åt för det fortsatta på en tillkallad taktäckare som avlönades arbetet med inredningen av boningshu¬ per »band».9 set, t.ex. som hantlangning åt ugnssätta- Under oktober månad sysslade man ren som installerade ytterligare fem kakel¬ med inredningsarbeten av olika slag. Två ugnar. gula kakelugnar sattes upp i boningshu¬ Loglängans timra restes i varje fall i set. Smeden levererade dörr- och fönster¬ mitten av juli 1853, och flygeln hade då beslag. En avloppsledning grävdes från tydligen kommit lika långt. Under augusti källaren, och stallet inreddes med »häckar». och september bokfördes en stor mängd Många olika slags arbeten döljer sig dess¬ dagsverken (285 st) växelvis för logen och utom under den ständigt återkommande flygeln. I slutet av denna period rör det formuleringen »dagswerken vid Byggna¬ sig om arbeten med »Murning, Täckning den». och Ryggning» av de båda byggnaderna. Under senhösten behövdes allt mindre I stort sett avslutades byggnadsarbetena arbetskraft. Byggnadsarbetet avslutades även detta år under oktober månad. för året. Den 25/10 kvitterade byggmästa¬ Redan den 19/10 hade murmästare Ols¬ ren ut sin andra dellikvid på 500 Riks¬ son fått 700 Riksdaler som »Slutlikvid om daler. I slutet av november fick murare¬ alla byggnaderna som enligt Kontrak-

8 %Su,pr,4vr«n .,

\

n - ■ — Q

wi 1 ' 4U,.r-~_»>»W<—

Fig. 3. Lundabyggmästaren N. J. Olsson ritade på 1850-talet ett antal ekonomibyggnader för Henrik Dücker. Här en stallbyggnad i gråsten och tegel, uppförd 1855. Örtofta godsarkiv, LLA. (Foto: LUB.)

tema belöpa sig till 4600 Rd». Hans upp¬ partier men oskarp och suddig på andra drag var slutfört. ställen. Att stallängan, logen och flyg¬ Journalen för året 1854 är inte lika om¬ larna var uppförda i korsvirke och täckta fattande och inte lika omsorgsfullt förd med halm är säkert. Alla ekonomibygg¬ som tidigare. Det mesta av materialet nader hade gråstensgrund och syll av ek. som behövdes detta år fanns tydligen Till stallängan användes 135 alnar eke- redan på byggnadsplatsen. Bara ett fåtal fotträ, vilket möjliggör en ungefärlig be¬ körslor antecknades och även dagsver¬ räkning av byggnadens storlek. Om man kena var betydligt färre än tidigare. räknar med en traditionell, ganska smal Under sommaren och hösten uppfördes länga kan grundplanens mått ha varit den östra flygeln. Som arbetsledare anli¬ t.ex. 12X55 alnar. Tänker man sig en bre¬ tades nu en timmergesäll Gullander. dare, modernare stallbyggnad kan den Samtidigt färdigställdes gårdens övriga exempelvis ha varit 171/2X50 alnar. Log¬ byggnader. Bl.a. nämns fogstrykning vid längan var något större. Stolparnas, dvs. västra flygeln, »Rödmålning af Ladu¬ ytterväggarnas höjd från sockel till tak¬ gårdshusen och Flygeln» samt trapplägg- fot, var 41/2 alnar. ning vid boningshuset. Fyllningarna i facken bestod av bränt, fogat tegel. Timrån var målad med röd¬ Toftaholm år 1855 färg. Inredningen i stallet ansågs säkert Hur tedde sig då den nya gården Tofta¬ som ändamålsenlig och modern för sin holm när allt var färdigt på våren 1855? tid. I foderhuset låg ett lättskött tegelgolv Den bild som kan tecknas med hjälp av och även gödselrännorna och gångarna i byggnadsjournalen är tydlig inom vissa fähuset var tegelsatta. Till krubborna

9 användes en speciell, antagligen glaserad byggnadsskick, tycks byggnads-kva/iién tegeltyp, »krubbsten», från Torrebcrga. på Toftaholm ha varit betydligt högre än i Hur flyglarna var disponerade är svårt böndernas hus. att veta. Den västra hade fem, möjligen sju homejor och sex portar. Även här nämns tegel som golvmaterial. Människorna kring bygget Om boningshuset vet vi ännu mindre. Att det var en tegelbyggnad på gråstens- Att plattgården Toftaholm betraktades sockel med tjärat spåntak står klart. med blandade känslor av de närmast be¬ Kakelugnarnas antal (även om man utgår rörda arrendebönderna kan man ta för ifrån att någon kanske sattes upp i en av givet. Även om avhysningen här ordna¬ flyglarna) antyder att man lade sig vinn des på ett för parterna acceptabelt sätt, om en god bostadsstandard. En källare blev förändringarna stora, både för bond¬ fanns, likaså avlopp. gårdarnas forna brukare och för bebyg¬ Ett kostnadsförslag som murmästare gelsemönstret i socknen. I byggjourna- Olsson i december 1852 gjorde upp för lens kolumner skymtar här och där något ett hus på Örtofta ger ytterligare några av detta: i maj 1853 antecknas i diverse¬ ledtrådar. I varje fall får vi veta hur Ols¬ kontot en utgift på 150 Riksdaler som son under den aktuella tiden gestaltade »Ersättning till Jöns Månsson för ett ny¬ sina byggnader för godsmiljön. Hans be¬ byggt hus vid hans hemman» likaså 17 räkningar avser här »Ett envåningshus på Riksdaler som »Ersättning till tvenne 11/2 aln hög gråstensfodt åfvan jord och Åboar hwilka lemnat byggnadsplats 1 aln djupt i jorden, 45 alnar långt, 18 m.m. 1852». För övrigt bokfördes de av¬ alnar bred, 41/2 alnar hög tegelmur i rivna gårdarnas olika hus på inkomst¬ Munckband, 3/4 aln tjock, Taklisten sidan. Allt tillhörde ju godsherren och murad i Munckstil /. . ./ skiljeväggarna af det gamla timret och annat material Korsvirke». Han räknar med råsten i kunde alltid återanvändas eller säljas. mellanväggarnas fack, invändig putsning Minst ett tiotal logar och stallbyggnader och utvändig fogstrykning. revs i direkt samband med bygget på Tofta¬ Även de ritningar som Olsson år 1855 holm. En loglänga från Jöns Månssons och senare gjorde för Örtofta, bl.a. till en gård togs till Örtofta och återuppfördes stor stallbyggnad, visar att han förstod att som ladufogdehus. Det beräknades till utnyttja teglets möjligheter. Det är där¬ ett värde av 320 Riksdaler. De flesta för ganska troligt att boningshuset på andra byggnaderna såldes för mellan 80 Toftaholm var smyckat med tegelorne- och 30 Rd. Som jämförelse kan nämnas ring i en eller annan form. att Toftaholmsbygget sammanlagt kostade Den öppna, symmetriska gårdsanlägg¬ ca 25 000 Rd. ningen på Toftaholm med dc prydliga längorna skilde sig vid sin tillkomst utan Bonden och statarna tvekan markant från böndernas lerkli- Den ovannämnde bonden Jöns Månssons nade, kringbyggda gårdar. Trots att bygg¬ öde skymtar i mantalslängderna. År 1850 nadstekniken fortfarande var fast förank¬ står han som brukare för Örtofta Nr 2. rad i traditionen och innovationerna, 1/12 mtl, och Nr 3, 1/12 mtl. Han var då t.ex. det brända teglet, infogades i gängse 32 år. I hans hushåll fanns då förutom

10 hustru, barn, två drängar och två pigor den 65-årige greven C. F. Dücker just även undantagsfolket Hans Christensson arrenderat ut lantbruket på sätesgården (född 1780) med hustru (född 1784). till sin son Johan Henrik Walter. Henrik Dessutom bodde krymplingen Hans Dücker får därför betraktas som Tofta- Jönsson (född 1797) med hustru (född holms egentliga byggherre. Han hade 1810) och änkan Inger på gården. Hans redan under ett antal år tagit ansvar för Christensson hade varit arrendebonde på gården Sveaborg och intresserade sig Nr 3 sedan enskiftet. starkt för jordbrukets utveckling och nya Jöns Månsson tycks ha varit en duktig driftsformer. bonde. När han avhystes från Nr 2 och Det är knappast troligt att han hade Nr 3 värderades hans olika byggnader tänkt sig att bo på den nya gården. Bo¬ högre än de andra böndernas. Bonings¬ ningshuset borde i så fall ha fått en annan huset på Nr 3 revs inte. Undantagsfolket utformning. Vid faderns död år 1854 och inhyseshjonen fick bo kvar. En hus- övertog han själva säteriet med Svea¬ mansfamilj med tre barn flyttade in. An¬ borg, Toftaholm och återstående arrende¬ tagligen arbetade de på Toftaholm och gårdar i Örtofta och Wäggarp. System såg även till de gamla. Eva hade han köpt ut och brodern Fritz Jöns Månsson själv erbjöds genast ett ärvde gården Slättäng med tillhörande nytt arrende på godset. I mantalslängden hemman i Benstorps by. för år 1855 står han som brukare för Ör- tofta Nr 11 1/8 mtl och Nr 12 1/24 mtl. Förvaltaren Redan 1853 hade han vid Toftaholms- För Toftaholm hade Henrik redan på ett bygget köpt ett parti råsten vilket tyder tidigt stadium engagerat en duktig förval¬ på att han tänkte förbättra byggnaderna tare, Peter Holst i Gårdstånga. Både på sin nya arrendegård. 1852 och året därpå lämnar Holst uppgif¬ Av mantalslängderna framgår också terna till mantalskrivningen för »Örtofta klart att plattgårdens jordbruk helt och Nr 2 1/4, 3 1/4, 4 1/4, 5 1/4, Toftaholm hållet drevs med hjälp av statare. Under kallad». Ett tjugotal personer, statdrängar, ett antal år inhystes dessa familjer i de gårdsdrängar, ladufogde och bokhållare forna arrendegårdarnas boningslängor med hustrur och barn var då skrivna på som hade sparats vid avhysningen. Man den nybildade enheten. År 1853 flyttade hade handlat rationellt och ekonomiskt. Holst själv dit tillsammans med hustrun Även om avstånden till arbetsplatsen Cathrina, född Vogt och tre döttrar. Bo¬ blev längre för statkarlarna utgjorde ningshuset på gården lär då i stort sett ha dessa korsvirkeslängor hyfsade bostäder. varit färdigt. Dessutom undvek man att samla för Den danskfödde Holst var en av dessa många statarhushåll i gårdens omedel¬ driftiga och mångkunniga män som vid bara närhet. År 1855 kompletterades 1800-talets mitt sökte sin lycka i det ex¬ dessa bostäder med ett nybyggt stathus. panderande skånska jordbruket.10 I in- Det uppfördes av bränt tegel och kostade flyttningslängden står han som »mejeri- 320 Rd. förpaktare», själv kallade han sig »lant¬ brukare». Under byggnadstiden visade Byggherren han sitt kunnande på många områden. När Toftaholmsbygget påbörjades hade Han stod för stensprängningen i samband

11 med grundläggningen. Han tillverkade byggnadsverksamheten. Henrik Diicker råstenen som användes vid bygget, han hade fått skälig ersättning för de 20 tnl tycks också ha lärt bönderna »stcnstryk- mark som banan och stationsområdet ningens» konst. År 1853 satte han upp en tagit i anspråk. Pengarna blev - direkt kakelugn. eller indirekt - en grundplåt till en genom¬ Hans tid på Toftaholm blev emellertid gripande omdaning av själva slottet. kort. I mars 1855 flyttade han med sin Också här anlitades dansk expertis: bil¬ familj till storgodset Prinkenau i Schle¬ den av den nya borgen växte fram i sien. Med sig tog han ladufogden på Tofta¬ Köpenhamn, på arkitekten Ferdinand holm Jens Hansen Nielsen med hustrun Meldahls ritbord. Gertrud Maria Schmidt. Men även lundabyggmästaren Olsson Tydligen hade Peter Holst i god tid fortsatte att rita och bygga för godsets skaffat en lämplig efterträdare. Redan i behov. Herrgårdens byggnadsbestånd september 1854 kom en annan familj förnyades fortlöpande. Redan 1855, Holst från Danmark till Toftaholm, direkt efter Henrik Dückers tillträde, »arrendatorn» Balthasar Holst (kanske hade Olsson byggt en ny loge och ett rym¬ bror eller släkting till Peter) med hustru ligt stall i gråsten och tegel. Ladufogde- Julie Laura Benthin, barnen Ludvig och huset uppfördes, och även mejeriet i Charlotta, en jungfru Erasmine Arvad modern schweizerstil kom till vid denna samt pigorna Mette och Kristine från tid. Roskilde. År 1859 ombads Olsson att rita ett Under de följande åren förstärktes det corps de logi för avelsgården Slättäng. danska och tyska inslaget i socknens Uppdraget var det sista och kanske det befolkning ytterligare. Bokhållare, mest hedersamma i hans verksamhet som skogsvaktare, trädgårdsmästare och gårdsbyggmästare för herrskapet Dücker. osttryckare bär ofta tyska eller danska Ett par olika förslag från hans hand före¬ namn. En del blev rotfasta, andra flyt¬ ligger. Den ritning som 1860 acceptera¬ tade från gods till gods. Även tjänste¬ des av byggherren Fritz Dücker visar en folkets rörlighet fram och tillbaka över välproportioncrad villa som har stora lik¬ gränserna tilltog alltmera. heter med de representativa boningshus som jämvägsarkitekten A. W. Edelswärd under dessa år ritade för adel och borger¬ Järnvågen och bebyggelsen skap. I själva verket var Edelswärd verk¬ Toftaholms tillkomst sammanföll med ligen inblandad i projektet. Han skickade andra förändringar i Örtofta. Sedan 1852 en ritning till Dücker som kan ha legat till pågick förhandlingar med Statens järn¬ grund för Olssons slutgiltiga version av vägar om en lämplig dragning av stam¬ Slättängs huvudbyggnad.11 banan genom socknen. Sträckningen som Resenärerna som strax efter 1860 passe¬ fastställdes några år därefter blev i prak¬ rade Örtofta såg-förutom den nybyggda tiken en gränsdragning mellan plattgår¬ järnvägsstationen - en samling ståtliga darna Sveaborg och Toftaholm. Den 4 byggnader: slottets pittoreska torn och oktober 1858 stannade de första tågen på takfall, de väldiga stallen och logarna, Örtofta station. avelsgårdarnas prydliga byggnadskom- Med järnvägens tillkomst accelererade plex. Ett antal hus var under uppförande,

12 •if ■:

:í

i. ;ÿ .Ar

• s V Ä-f-SV .t' - ri i? r. F? f i ? K.« TT mit - ffi r j•> ifi* » fr i * E

Fig. 4. En genomgripande restaurering av den gamla huvudbyggnaden på Örtofta påbörjades år 1857 efter Ferdinand Meldahls ritningar. Huvudfasaden, som är väl synlig från järnvägen, var tänkt att bli särskilt praktfull. Den utfördes emellertid i betydligt enklare form. Örtofta godsarkiv, LLA. (Foto: LUB.)

framför allt i det snabbt växande stations¬ tioner vid kyrkbygget i relation till hem- samhället. Nya befolkningsgrupper med mansdelarnas storlek. För Toftaholm, nya värderingar byggde sig där sina hus Sveaborg och Slättäng arbetade statkar- som mer eller mindre speglade borgerliga larna. Även husmän och torpare gjorde ideal. Sockenstämmans protokoll från sina dagsverken. Minst ett hundratal dessa år vittnar om spänningar i sock¬ sockenbor var på detta sätt direkt syssel¬ nens sociala struktur. Alltfler hantverkare satta vid kyrkbygget. För överskjutande och andra yrkesmän bosatte sig i försam¬ körslor och dagsverken lämnade Flenrik lingen och arbetslivet specialiserades. Diicker, kyrkans patronus, en viss ersätt¬ Men arbetsorganisationen på godsets ning. olika byggplatser var än så länge oföränd¬ Artbetet började i januari 1862 med rad. Arbetsboken som fördes 1862-63, rivningen av den gamla kyrkan och när Örtofta nya kyrka byggdes, ger samma grundläggningen av den nya. Tegelhämt¬ bild som byggnadsjournalen från Tofta- ning, sten- och gruskörning samt hant- holm. Med största noggrannhet anteck¬ langning vid olika arbeten upptog dags¬ nades arrendeböndernas arbetspresta¬ verkslaget under våren och sommaren.

13 Redan i juli kunde takskiffern läggas, och tekter eller byggnadskunnige, utan för kyrkbänkarna hämtades på stationen den landtmän och de simpla byggmästare, 25 september. Kyrkans inredning färdig¬ hvilka i förening med dagsverkslaget van¬ ställdes i rask takt. Inför invigningen i ligen utöfva landtbyggnadskonsten i de december deltog också kvinnorna i arbe¬ flesta trakter af riket.» tet med fönsterputsning och avstädning. Mot slutet av 1800-talet förändrades Planeringen av kyrkogården krävde bilden - även om det gamla systemet på ytterligare ett stort antal dagsverken. De vissa gods, och framför allt i samband mödosamma körslorna till timmerskogen med kyrkbyggen, praktiserades ytterli¬ Stjärneholm hade bönderna emellertid gare några decennier. Det ständigt ökande sluppit. Byggnadstimret kom med järn¬ byggnadsbehovet på landsbygden och i vägen. städerna tvingade fram en snabb utveck¬ ling av byggnadsindustrin. Teglet blev redan på 1860-talet dominerande som Summering och kommentar fasadmaterial, med eller utan korsvirkes- Källmaterialet från Örtofta ger konkreta stomme. Portlandscementen infördes. upplysningar om hur landsbygdens stora Både tegelmurningen och hanteringen hus uppfördes vid 1800-talets mitt. Vi har av de nya takmaterialen spån, papp, plåt ofta svårt att föreställa oss att byggherren och skiffer krävde utbildad arbetskraft vid alla större byggnadsföretag var helt och bara hantlangningen återstod som beroende av de underlydandes dags¬ huvudsaklig arbetsuppgift för de dags- verksskyldighet. I kostnadsförslag och verksskyldiga. En stor del av de tids- och ekonomiska kalkyler är böndernas arbets¬ arbetskrävande transporterna övertogs insatser ofta en dold post som inte klart nu i snabb takt av järnvägen. framgår av siffrorna. Så skriver t.ex. kris- Både kyrkobyggandet och restaure¬ tianstadsbyggmästaren S. Jönsson den 15/8 ringen av de skånska slotten kulminerade 1827 till inspektor Rosenqvist på Löbe- under 1860-talet. Beträffande plattgår¬ röd angående priset på en boningslänga i darna, godsens ekonomibyggnader och Västerstad: ». . .de behöfliga dagswer- de övriga husen saknar vi än så länge full ken följer ju af sig sjelf, efter gammalt överblick och statistik. Men mycket tyder bruk».12 Därför saknar man ofta uppgif¬ på att byggandet även på dessa viktiga ter om grunden, korsvirkesfackens fyll¬ områden var särskilt livligt under just ning och taket i kostnadsförslag och arbets¬ detta decennium. beskrivningar. Gråsten, lera, vigrar och Vid samma tid började också bondgår¬ halm fanns i regel på gården och bönder¬ darna att förändras. Lerklinade korsvir- nas arbetsprestation och förtrogenhet keslängor fick lämna plats för tegelhus på med denna byggnadsteknik var en själv¬ hög stensockel med helt andra proportio¬ klarhet. ner och planlösning. Den slutna gårdsfor- Även tidens arkitekter räknade givet¬ men upplöstes. vis med detta. När C. F. Löfvenskiöld år När Löfvenskiöld år 1871 i sin över¬ 1854 gav ut sitt första häfte med ritningar blick över »Landtbyggnadskonstens ut- för hus på landet, heter det i förordet: weckling i Sverige under de sista trettio »Landtmannabyggnaderna - detta må åren» beklagar att statsmakterna inte noga bemärkas - utgifvas icke för arki- redan i samband med skiftesförordningen

14 ■ iiir jjjÿuur „dt J Jf J jTJ J J J J J J'J -*r»AA/-\f \f\J »/W

O n -> j Ji M ...» ui* WWY‘W ECm

'/ t ,r * f c y *',+ 4c *

Fig. 5. En ritning av A. W. Edelswärd tycks ligga till grund för byggmästare Olssons slutgiltiga ritning till Slättängs huvudbyggnad frän år 1860. Örtofta godsarkiv, LLA. (Foto: LUB.)

hade lämnat praktiska anvisningar för en Den nya tidens byggande krävde ett stort förbättrad byggnadsteknik, inser han mått av teoretisk medvetenhet och expert- egentligen själv, att tiden då ännu inte skap - åtminstone hos arbetsledaren. var mogen för större förändringar på Först då kunde lantmannabyggnaderna detta område. Visst var det beklagligt, bli »mönster af ändamålsenlighet, warak- och en stor nationalekonomisk förlust, tighet, smakfull enkelhet och billighet».13 att man hade flyttat ut ». . .de ändamåls- Inte förrän efter seklets mitt fanns förut¬ lösa byggnaderna /. . ./ de illa anordnade sättningar att nå detta ideal. och fula husen». Men några förbättringar Landshövdingarnas Femårsberättclscr kunde man knappast vänta sig så länge ger i sin sammanfattande form en anty¬ ». . . hvarje bonde sjelf uppförde sina byggna¬ der efter samma modell som far och farfar dan om det nära sambandet mellan jord¬ hade gjort före honom, och äfwen på Herrc- bruksutvecklingen och byggnadsskicket gårdarne utöfwades lundtbyggnadskonsten efter skiftet. Medan framsteg och innova¬ wanligen endast af dagswcrkslaget under led¬ tioner inom modernäringen avhandlas ning af förwaltaren och den snusförnuftigaste bland timmerkarlarnc, och derwid följdes ganska utförligt i dessa rapporter, berörs ingen ritning.» byggandet bara i några få meningar. De

15 rymmer emellertid en träffande karak¬ kallade spröteväggar, fogade (eller som det här på teristik av förändringarna. orten heter, klinte) med ler, under halmtak och fotträd, För femårsperioden 1837-1841 anteck¬ merendels satte på stenar utan hwitka endast brukas af de förmögnare wid uppförande af nar landshövdingen i Malmöhus län: boningslängor.» (Cit. efter Hellestads byalags ut¬ ». . . byggnadssättet har under sednare åren gåva 1979.) icke undergått någon synnerlig förändring, 5 Syneprotokoll den 11 april 1854. Eva Wigström utom det, att allmogen å få ställen börjat upp¬ berättar i sina Allmogeseder i Rönnebergs härad. föra byggnader, med så kallade råsten, den 1891 (ny utg. Malmö 1985, s. 9) om allmogen sjelf tillverkar.» byggnadsskicket hos de tämligen välsituerade skatte¬ bönderna på Landskronaslätten: »I slutet av 1820- År 1875 heter det däremot: talet hade en och annan af de djärfvaste bönderna »Den uti förra femårsberättelserna omför- /. . J börjat att bygga tegel- och råstensmurade mälda förbättring i byggnadssättet å landet korsvirkeshus, sålunda förkastande det gamla bru¬ fortfar ännu, så att det numera torde vara säll¬ ket af »lcrslagna väggar». Redan detta väckte häp¬ synt, att ens den fattigaste arbetaren uppför nad, ock under byggandet spådde de gamle en boningshus af korsvirke med klinväggar, utan sådan ung man, »att han varpade så stort, att han ej använder arbetaren oftast obrändt tegel, fick något att slå i . . .». medan den mindre hemmansegaren och handt- 6 Hushållningssällskapets arbete under denna tid verkaren icke sällan begagnar brändt sådant». skildras i Carl Sprinchom, Malmöhus läns hushåll¬ ningssällskaps historia Lund 1914. Om cirkulations- Det skånska kulturlandskapets byggnads¬ bruket se även Landshövd, Femårsber,, Malmöhus bestånd hade då redan i hög grad skiftat län 1837-1841, s. 5. färg och karaktär. 2 Jfr Jens Möller, »Den skånska plattgården - exempel på agrar stordrift i södra Sverige» i Ymer 1986. Möller skildrar där bl.a. tillkomsten av Gård¬ stånga Nygård. Se även J. Möller, Godsen och den Noter agrara revolutionen, Lund 1989. s. 69 ff. 1 Källmaterialet kring kyrkbyggen under 1700-talets 8 Min tolkning av journalens uppgifter om takmate¬ sista och 1800-talets första decennier kan studeras i rial och täckning har kommit till efter samråd med kyrkoarkiven i Landsarkivet i Lund (LLA). En av arkitekt Mats Edström, Simrishamn. Tak av denna mig skriven uppsats om teknik, material och arbets¬ typ påträffas ibland vid ombyggnader av äldre hus. organisation vid om- och nybyggnader av kyrkor Nockens utformning varierar. kommer att ingå i den första volymen av Sveriges 9 Ett »band» motsvarande här ett takparti av 4 al¬ Kyrkors och riksantikvarieämbetets inventering av nars bredd. I journalen finns på ett ställe en intres¬ Nyklassicismens kyrkobyggande i Sverige 176(1-1860. sant rättelse. Skrivaren har strukit över ordet »Stig» Boken är under utgivning. och ersatt det med ordet »band» som kanske verkade 2 Örtofta godsarkiv, LLA mer korrekt i räkenskaperna. 3 Helt annorlunda agerade Gustaf Bonde på Trolle¬ 1C Se Örtofta kyrkoarkiv, LLA, in- och utflyttnings- holm. När Gryttinge by enskiftades 1822 byggdes de längderna 1850-1870 med bilagor. De danska och nya gårdarna med friliggande boningshus och en¬ tyska lantbrukare, mejerister m.fl. nämns också i dast två ekonomilängor. Samma schema följdes i mycket positiva ordalag i Landshövd. Femårsberät¬ Torrlösa 1825, Östraby 1831 och Vistofta 1850, alla telser under 1850- och 60-talen. under Trollcholm. I samband med skiftet avveckla¬ 11 Att Edelsvärd hade skickat en ritning til Fritz des där också dagsverksskyldigheten för bönderna. Diicker framgår av en anteckning i Edclsvärds Album Se Carl Trolle-Bonde. Trolleholm förr och nu, I-IV, 1916, Landsarkivet i Göteborg. För denna uppgift Lund 1905-07, samt Göran Lindahl, »Storgodsens tackar jag Gunilla Linde, Chalmers. öde» i Bebyggelsehistorisk Tidskrift Nr 9 1985. 12 Löberöds godsarkiv, LLA. 4 Prästen Hans Åkerman skriver i sitt Försök till 13 C. E. LÖfvenskiold, Några ofullständiga uppgif¬ Beskrivning öfwer Hellestads pastorat. Lund 1828: ter om Landtbyggnadskonstens utweckling i Sverige, »Husen uppföras wanligen af ekekorsvirke med så under de sista trettio åren. Mariestad 1871,

16 Kalkmålningssviterna med de tre nordiska helgonkungarna i skånska kyrkor I: Unionspolitiska, personhistoriska och birgittinska aspekter

Av Curt Wallin

För att manifestera den nordiska samhö¬ krigsmakt rädda den storstilat tänkta men righeten framställdes under unionstiden i längden omöjliga unionsbildningen. (1397-1523) i olika sammanhang bild- Alla tre prinsarna avled nämligen som kompositioner med de tre helgonkungarna: minderåriga. Norges S:t Olof, Danmarks S:t Knut och Sveriges S:t Erik. I den kyrkliga konsten Aktuella kyrkor förekom de vanligen såsom skulpturer Av de ovan nämnda bildsviterna med de eller målningar på altarskåp eller såsom tre helgonkungarna skall framför allt kalkmålningar i kyrkvalven; i den pro¬ kalkmålningarna här behandlas. De före¬ fana konsten förekommer de tillsammans kommer enbart i Skåne och återfinnes i på en bonad, på en silverpokal och som följande kyrkor, ordnade efter målning¬ pärmstämpel. Men helgonkungarna ut¬ arnas tillkomsttid: nyttjades icke endast inom konsten utan Ö. Vemmerlöv (Järrestads hd, 1430-1460) användes också som namn på altarstiftel- Gualöv (Villands hd, 1430-1475) ser, i avlatsförteckningar, i riddareden Vallby (Järrestads hd, 1430-1490) vid riddardubbningar samt t.o.m. i en Norra Strö (Ö. Göinge hd, 1450-1475) dom, där en dråpare ålades att vallfärda Gärds Köpinge (Gärds hd, 1450-1475) till platserna för de tre helgonkungarnas Ö. Herrestad (Ingelstads hd, 1475-1500) reliker. Linderöd (Gärds hd, 1498) Det står utan vidare klart, att dessa Brunnby (Luggude hd, o. 1500) sammanställningar har sin grund i unions¬ Skivarp (Vemmenhögs hd, o. 1500). politiska intentioner. När drottning Margrethe 1397 verksamt bidrog till Kal¬ Härtill kommer fyra kyrkor med av¬ marunionens upprättande, drevs hon väl i bildningar av S:t Olof och S:t Knut: viss mån av begär efter vidgad makt, men Djurröd (Gärds hd, 1450-1475) den främsta orsaken torde ha varit att slå Ö. Sönnarslöv (Gärds hd, 1450-1475) vakt om uppnådda resultat och att skydda Fru Alstad (Skytts hd, 1480-1500) statsbildningen mot yttre och inre fien¬ Farstorp (V. Göinge hd, o. 1500). der. En senare efterträdare, konung Christiern I, sökte ge ett symboliskt bi¬ Målningar med S:t Olof och S:t Erik: drag till unionstanken genom att låta Knislinge (Ö. Göinge hd, 1450-1475). döpa sina först födda söner till Olav, Knud och Erik. Denna symboliska hand¬ Målningar med S:t Olof jämte S:t Erik ling kunde dock lika litet som dansk eller S:t Knut:

17 Emmislöv (Ö. Göinge hd, 1450-1475). »Det er oplagt at se dette som en national ma¬ Den tillsammans med S:t Olof här fram¬ nifestation og udtryk for tilslutning til unions¬ tanken, som måske er nødvendig i den del af trädande hclgonkungen kan icke med sä¬ riget, der er landfast med Sverige. Spørsmålet kerhet identifieras som S:t Erik eller S:t er dog, om der er tale om et udtryk for den Knut. skånske befolknings tilslutning til unionstan¬ ken, som Tore Nyberg i sin tid foreslog, og et Då samtliga sex senast nämnda kyrkor udtryk for dansk samhørighedsfølelse, eller ägt ytterligare, nu försvunna målningar, om billederne er en formaning til befolkningen kan också här en gång ha funnits den full¬ om icke at lade sig smitte af svenske tendenser og gøre oprør. Begge muligheder er til stede. ständiga trekonungaframställningen. Et svar på spørgsmålet afhænger i sidste ende Möjligen kan ytterligare en kyrka med¬ af, hvorvidt lokalsamfundet, en enkel lokal räknas: rigmand eller gejstlig bestemte udsmyknings- programmet i sin kirke, eller om det var en V. (Harjagers hd, Sallerup o. 1448). Den overordnet styring af udsmykningerne. Det här förekommande bildsviten med Heliga svar har vi icke. Endelig er der en mulighed, tre konungar har betraktats som »avsikt¬ at en maler eller et værksted har haft særlig liga synonymer för de tre nordiska hel¬ foretrukne helgener, som de malede på kir¬ gonkungarna».1 I långhusets östra valv kers vægge.» återfinnes S:t Olof, och »det är rimligt, Såsom ende svensk, som ombetts lämna att han ursprungligen haft sällskap med bidrag till jubileumsboken och därför del¬ Knut och S:t S:t Erik i de valvkappor i tog i debatten, uppmanades författaren norr travé, och väster i samma vars mål¬ av denna artikel att lämna sin syn på ningar inte längre finns kvar».2 dessa problem. Under sin mer än 50-åriga prästtjänst i sydöstra Skåne - bl.a. i Vall¬ Symposiet i Odense 1986 by, Ö. Herrestads och Ö. Vemmerlövs Inför 900-årsminnet av det 1086 10/7 ut¬ församlingar - hade förf. konfronterats förda dråpet på Knut den helige hölls i med problemen kring dessa helgonbilder. Odense den 7 och 8 juli 1986 ett sympo¬ I en debatt av föreliggande slag med tids¬ sium för diskussion av problemen kring begränsade inlägg, var det dock omöjligt den omstridde konungens livsgärning och att lämna en uttömmande analys. Löfte kulten kring hans helgongestalt. Som gavs att publicera ett mera utförligt svar. underlag för diskussionen användes den i Genom denna uppsats infrias omsider samband med jubileet utgivna »Knuds- detta löfte. Men också här gäller kravet bogen. Studier over Knud den Hellige». I på begränsning. Även om det ansetts sin där publicerade studie om Knut den nödvändigt att stanna inför samtliga ovan helige i medeltida målningar och träskä- förtecknade kyrkor och i diplomatarier, rarkonst anknyter Elisabeth Kofod-Han- regestverk, jordeböcker m.m. efterforska sen till det numera välkända förhållan¬ och förteckna samtliga påträffade notiser det, att ingen provins i det medeltida om framför allt frälscgods och adelsper¬ Danmark kan uppvisa så många bilder av soner i de aktuella socknarna, redovisas Knut den helige som Skåne samt att sam¬ resultatet här endast i de fall notiserna manställningen av samtliga nordiska hel¬ kan anses sprida ljus över frälsets påtag¬ gonkungar endast förekommer i skånska liga insats. Av utrymmesskäl har det kalkmålningar. Efter detta konstaterande också visat sig omöjligt att villfara Kofod- skriver hon: Hansens önskemål om att söka klarlägga

18 enskilda konstnärers eller verkstäders son Bondes 1452 och Åke Hansson »særligt foretrukne helgener» genom en Thotts 1510. Den allmänt vedertagna noggrann jämförelse med samtliga hel¬ krigspolitiken att genom förödande härj¬ gonbilder i det rika materialet. ningar i fiendelandets gräns- och upp¬ Däremot kommer stort utrymme att marschområden söka lamslå fienden måste tagas i anspråk för att utreda ett i sam¬ för den drabbade allmogen uppfattas som band med framställningarna av helgon¬ meningslös krigföring. Själv kunde man kungarna synnerligen viktigt men hittills icke åberopa politiska eller statsrättsliga föga uppmärksammat spörsmål. Omed¬ idéer, men man förstod att använda sig av vetet snuddar Kofod-Hansen vid proble¬ realistiska och handgripliga metoder. met, när hon nämner Tore Nybergs Redan tidigt torde därför bondefreden ha namn. Men det gäller icke Nybergs upp¬ utgjort ett av befolkningen på båda sidor fattning om »den skånske befolkningstil¬ om riksgränsen anlitat medel att söka slutning til unionstanken» i största all¬ neutralisera verkningar av de rivalise¬ mänhet utan framför allt S:ta Birgittas rande riksstyrelsernas inbördes strider. betydelse för unionstanken. Målnings- Dessa inofficiella avtal har avsatt spår i sviterna med de tre nordiska helgonkung¬ känt urkundsmaterial först i augusti 1505, arna är nämligen intimt förknippade med då bondefred slöts i Hjortsberga mellan å Birgitta och birgittinerkulturen. Nybergs ena sidan , Göinge och angrän¬ genom olyckliga omständigheter hittills sande skånska bygder samt å andra sidan föga kända teorier besannas till fullo i Värend, Möre, Sunnerbo och Västbo samband med utredningen nedan om härader i Småland. 1510 9/8 kallas Vä¬ några av de aktuella kyrkornas målningar. rend, Möre och Göinge »de besvurna häraderna», och enligt samtida brevutta¬ Gränsbefolkningen och unionen lande byggde man på gammal tradition. Samarbetet gynnades av att inga större Fem av de med helgonkungasviterna de¬ språkliga skiljaktigheter förelåg samt att korerade kyrkorna är belägna i norra släkt- och vänskapsförbindelser mången¬ Skåne (Luggude, Västra och Östra Gö¬ städes upprätthölls. Därjämte fanns en inge härader). Dessa målningar måste så¬ allmän önskan om att den för alla parter lunda ses utifrån unionstankens betydelse viktiga gränshandeln skulle få fortgå obe- för gränsbefolkningen i det med Sverige hindrad och att »skalkar och skogsdri- landfasta danska Skåne. vare» gemensamt måste bekämpas. I Bondebefolkningen Gränsadcln Allmogen på båda sidor av riksgränsen Den skånska och småländska adeln var hade enligt fäders berättelser och genom genom giftermål nära besläktad. Ett stu¬ personliga upplevelser dyrköpt erfaren¬ dium av här bifogade släkttavlor1 över het av mäktiga, fjärran boende härskares några av unionstidens ledande, i skånska beslut om gränskränkningar och brand¬ förhållanden djupt engagerade svensk¬ skattning av angränsade fiendeland. Lis¬ danska släkter ger klarare översyn än tan är lång. Några av de viktigaste: Al¬ långa utredningar om enskilda medlem¬ brekt av Mecklenburgs härnadståg 1368 mars inbördes släktförhållanden. An¬ och 1380, Engelbrekts 1436, Karl Knuts- märkningsvärt är att svenska frälsemän

19 upprepade gånger gifter sig med kvinnor (Släkttavla II och X.) Genom en dylik ur det danska högfrälset. (Se Släkttavla familjepolitik ville man förvissa sig om VIIL) Under unionstiden uppstod så¬ största möjliga skydd mot repressalieåt- lunda ett »skandinaviskt frälse». gärder och minskning av förlusterna vid Bakom giftermålen skönjes ofta en eventuella konfiskationer. Hur det poli¬ krass godspolitik. Det ofta använda ordet tiska spelet än utvecklades, skulle åtmins¬ »äktenskapshandel» passar väl in i detta tone en stor del av släktens samlade arve¬ sammanhang. Planerade giftermål av¬ gods räddas. handlades på herredagar och andra offi¬ Av de enskilda ätterna träder främst ciella sammankomster utan att den till¬ Thott och Trolle i blickpunkten. Vid mit¬ tänkta bruden tillfrågats eller ens sett de ten av 1400-talet utgjorde Thottarna »en konkurrerande friama. Ifver Axelsen stat i staten» inom den nordiska unionen. Thotts 1466 29/9 ingångna äktenskap med Ifver Axelsen Thott (d. 1487) skrev sig till Karl Knutsson Bondes dotter Magdalena Härlöv och Lillö (Gärds hd) men var och Arvid Trolles samma dag med herr också förlänad med bl.a. det viktiga Ifvers dotter Beate kan här tjäna som be¬ gränsfästet Sölvesborg samt Villands och lysande exempel. (Släkttavla I och II.) Gärds härader jämte staden Vä. Enligt Båda de manliga kontrahenterna förskaf¬ dottern Beates jordebok var han i besitt¬ fade sig genom giftermålen betydande ning av minst 400 jordbruksenheter i gods och en förstärkt ställning i det stor¬ Skåne och Blekinge med påtaglig kon¬ politiska spelet. centration i Gärds härad och västra Ble¬ Men icke blott genom giften utan också kinge. Beate blev i sitt 2:a äktenskap för¬ genom arv, köp och mageskiften hade en enad med svenska riksrådet mängd frälsemän blivit besuttna på båda till Bergkvara. Han var besutten i stora sidor om riksgränsen. Under unionsti¬ delar av Sverige med huvuddelen av den dens ofta labila förhållanden kunde gods¬ omfattande godsmassan belägen i Vä- politik av detta slag vara tecken på poli¬ rend. Sonen, riddaren Joachim Arfvid- tisk framsynthet. Det var sålunda icke ett sen, samt sonsonen, riddaren Børge Jep¬ tillfälligheternas spel, att några av de sen, skrev sig till det skånska Lillö och namnkunniga Axelssönerna var storgods¬ det själländska Knabstrup, medan dot¬ ägare, innehavare av viktiga länsslott och tern Margrethe Arfvidsdatter blev gift politiskt engagerade i Danmark, medan med riksamiralen Jens Holgersen Ulfs- andra av samma familj hade motsvarande tand till Glimminge. (Släkttavla II.) positioner i Sverige. (Släkttavla I.) Lika Sätesgården Krapperup (Luggude hd) påfallande är att den store svenske gods- var under senmedeltiden ett av den mäk¬ possessionaten Arvid Trolle placerade tiga Krognos-ättens stamgods. Tvenne av fyra av sina barn i 2:a giftet (med Beate ägarna - Stig Olufsen och Oluf Stigsen - Ifversdatter Thott) söder om riksgränsen, tillhörde danska riksrådet och måste så¬ medan endast dottern Anna genom sitt lunda av politiska skäl vara anhängare av äktenskap med riddaren Nils Bosson unionstanken. (Släkttavla IV.) Krappe¬ Grip blev kvar i Sverige. Även barnen i rup hade ovannämnda Brunnby som 3:c äktenskapet - med unionskämpen sockenkyrka. En annan betydande frälse- Bielkes dotter Birgitta - gård i norra Skåne var Vanås (Ö. Göinge uppdelades på Sverige och Danmark. hd), som innehades av riddaren Niels

20 j{\) 4ÿmvÍTjO-ác b. /ZSTÍT' 'i 40 gårdar simÉ r' •.v rÿ-{ L ‘»r-V ■'i.a 20 V 1>& ./l io «I /nysil* • 5 rt • ■ 1 gård k '-i \ éms-é&ÿf ‘\ .4 s fr /I* t ) vy fÄyyH 'NJ »: K«* 1a•r 7. m H.n V7; Sÿr- 2rÿ r 2 U' T CTC1? Ts/ ii T ,/•> rÿ-j \

Vf (V .V S£m V n > port :oh,c

XV: 0 ?xk: rÿRÆv/iJSMWK*

Fig. 1. Riksrådet Arvid Trolles godsinnehav o. 1500. Efter Lars-Olof Larssons är 1974 upprättade karta.

Axelsen Brahe och hans son, väpnaren Förhållandena i Villands och Gärds Niels Nielsen Brahe. (Släkttavla IV.) Ge¬ härader har ovan berörts. Många av sä¬ nom sitt omfattande godskomplex hade tesgårdarna i sydöstra Skåne ägdes under de rika möjligheter att göra insatser på unionstiden av mäktiga herremän med det kyrkliga området i Göinge. lensmands-, riddar- och riksrådstitlar. Där är Braharna på Krageholm, Toste- rup och Vittskövle, nära släkt med de ovannämnda herremännen på Vanås. Av de övriga här aktuella kyrkorna ligger Där är vidare Krognosarna på Bollerup sju i östra Skåne, det område som i detta och Karsholm med sex av huvudmännen sammanhang påkallar största intresset. åren 1397-1573 i obruten följd bärande

21 å, I H ' % «6 Ii'//. v>j i 'm r,'M.:í "üt_ ><± i TiM/7 •* . ? I JT Wf IV i

Fig. 2. Ö. Herrestads kyrka: O/o/ den helige i korvalvets nordkappa. Kungen har skägg och långt hår samt bär krona. ' t Han är klädd i lång tunika utan skärp och ' A håller i vänstra handen ett kärl (cibo- rium?), i högra en stridsyxa. Inskription: Sancffiu] olaws / rex nor- vue[g)ie. (Foto: Borrby fotoatelier, C. F. Ohlsson.)

riddarvärdigheten samt tre av dem också av den utrikespolitik i våldets tecken, riksrådstiteln. En än mer storpolitisk po¬ som kungarna Hans och Christiem II be¬ sition intog riksmarsken Eskil Mogensen drev mot Sverige. Gøye till bl.a. [Ö.] Herrestad och Tunby- I områdena på båda sidor om Skåne- holm, vilken såsom danskt ombud uppre¬ Smålands-gränsen spelade boskapssköt¬ pade gånger deltog i de viktiga unionsmö- seln under senare delen av medeltiden en tena och 1497 anförde den stora danska dominerande roll. Stalloxar och smör var hären på krigståget till Sverige, vilket led¬ de viktigaste exportartiklama. För gräns¬ de till landets erövring. (Släkttavla V.) bygdens herremän var det ett livsvillkor, En speciell maktposition intog den ovan¬ att handelsvägarna hölls öppna. Kommu¬ nämnde riksamiralen Jens Holgersen Ulfs- nikationsförhållandena var också här tand såsom lensmand på nyckelfästet Vis¬ jämförelsevis goda i form av framför allt borg () med dess stora betydelse vattenvägar. I åmynningamas hamnar för de militära operationerna i Kalmar¬ anlöpte hanseatiska skepp för att föra de området, som ledare av krigshandlingarna begärliga varorna vidare, och från samma till sjöss och som chef för uteliggarna i de hamnar förmedlades det viktiga saltet gotländska farvattnen. I den svenska pro¬ men också bl.a. fisk och humle till inlan¬ pagandan utmålas han som en av de det. Att inneha kontrollen över dessa främsta krigsaktivistema, inkarnationen gränsdistrikt med deras transportvägar

22 Wi c ••

' \ -å,

f::. il i* > ys * i m i—i i Fig. 3. Ö. Herrestads kyrka: Knut den helige i korvalvets sydkappa. Den skägg- löse kungen bär krona och är iförd lång tunika med skärp samt kappa. I höger r*- ■ hand håller han en korskrönt spira. Inskription: [Sancniv kan]utus / rex dacie. JK (Foto: Borrby fotoatelier, C. F. Ohlsson.) och hamnar innebar ekonomiska fördelar och Jens Holgersen är slående. Trots och politiskt inflytande av betydande slag. maktpåliggande tjänst bl.a. på Gotland För de i Villands och Gärds härader har de klar blick för gränstrakternas pro¬ besuttna frälsemännen var Sölvesborgs blem. De stora inkomsterna från kapar- län och Villand speciellt eftertraktansvär- verksamheten kring denna ö använder da. Till det förstnämnda räknades hela Jens Holgersen i stor utsträckning till ska¬ Blekinge med undantag av Östra härad pandet av en maktställning i nordöstra (Lyckå län). Som lensmand på Sölves¬ Skåne och Blekinge. År 1500 förvärvar borg märkes - förutom ovannämnde Ifver han sätesgården Legeved och 1509 huvud¬ Axelsen Thott (fram till 1467) - Niels delen av Lyngbygård samt 1505 och 1511 Jensen Galen (1446), Poul Pedersen Lax- icke obetydligt gods i trakten av det vik¬ mand till Vallen (1479-1502), Jens Hol- tiga Ronneby. Möjligen redan 1509 kan gersen Ulfstand (15097-1519) och dennes han tillträda Sölvesborgs län samt 1510 svärson, Åge Axelsen Brahe till Tostrup Villands härad. Därmed innehar han en (Sjælland) (1519-1523). (Släkttavlorna nyckelställning beträffande kontrollen av II— VI.) Likheten mellan Ifver Axelsen de viktigaste väg- och vattenlederna över

23 » m

■

iei V cv y/ K kJ

j-t m i i, i \ Kn \ ij m \ ' \* \ i TO! t. fj ; ' Vft* ÄSJ Fig. 4. Ö. Herrestads kyrka: Erik den VJ i helige i västkappa. Den skägg- / korvalvets % löse kungen är skrudad i läng tunika med s, skärp samt »slängkappa». Han håller en Uld lans i vänster hand och en liljespira i den m högra. sl Inskription: S[ancms] ericus / rexsueciœ. (Foto: Borrby fotoatelier, C. F. Ohlsson.)

en betydande del av riksgränsen. Genom rades under unionstiden med ärkebi¬ det 1498 ingångna äktenskapet med Mar¬ skopsstolens aktiva fredspolitik. Ärkebi¬ grethe Arfvidsdatter Trolle på Bergkvara skopen var det danska riksrådets främste får han nära förbindelser med den Trol- representant, och hahs inställning till den leska släktkretsen i Värend och besitter nordiska fredsfrågan gillades av det skån¬ därmed enastående möjligheter att för¬ ska frälset. Det danska riksrådsfrälset i medla handeln såväl beträffande produk¬ övrigt visade ofta större benägenhet att terna från de egna domänerna som från lyssna till de oldenburgska kungarnas av Trollarnas släktimperium norr om riks¬ brutalitet och hämndkänslor präglade gränsen. kampsignaler. Just de speciella riksgräns- problemen tvingade det skånska högfräl- set att intaga en betydligt försiktigare Ärkebiskopsstolen hållning. Redan från tidig medeltid hade Lunda- I norra delen av ärkestiftet låg ärke¬ kyrkan utgjort »en stat i staten». Kyrkans biskopsborgarna Björkeberga, Åhus och allmänt pacifistiska inställning kombine- Elleholm med deras även på den små-

24 \ «* sfr/ < %; $r % { wt* #S£ ys ***. |Ä V' J£? .'HP5 V iV* **V fe&I T : - >» Jfl K>,

á«

: »1 ■M. ,t .-* S*n , -*- ■ ■P ■*a� i&£•fe

Fig. 5. Ö. Herrestads kyrka: Konung David, »Jesse rot», i korvalvets östkappa. Den liggande gestalten är iförd fotsid tunika och bär krona. Ur kroppens högra sida växer upp ett träd, som krönes av Jungfru Maria med Jesusbarnet. I trädets grenar har inkomponerats »porträtt» av namngivna bibliska gestalter. Inskriptioner: (Intill den liggande gestalten) dauid (På valvribban under bilden) Jacob autem genuit ioseph virum marie de qua natus est ihesus qui vocatur cristus. (Foto: Borrby fotoatelier, C. F. Ohlsson.)

ländska landsbygden inriktade handel Christopher av Bayern till konung och med ett omfattande godskomplex, (1440). Därigenom realiserades för en tid som vid gränskrig hade ett mycket utsatt den konstitutionella unionen under riks¬ läge. Norr om riksgränsen hade biskops¬ rådens styrelse, innan de oldenburgska stolen i Växjö stora domäner. Därför var konungarnas krigs- och maktpolitik på det nödvändigt för här verksamma prela¬ nytt skapade djup söndring mellan rike¬ ter att med den kyrkligt-politiska makt de na. Denna kyrkliga tradition upprätt¬ innehade söka trygga freden och handels¬ hölls. Såväl ärkebiskop Børge Gunnersen utbytet. Redan ärkebiskop Peder Lykke som biskop Ingemar av Växjö gjorde sig hade 1435 iklätt sig medlarens roll mellan kända för aktiv fredspolitik under de dra¬ Erik av Pommern och svenskarna, för matiska åren vid 1500-talets början. att unionen icke skulle äventyras. Hans närmaste efterträdare, Hans Laxmand * * (1436-1443), gick i spetsen för valet av

25 x ■ w, ar+'f, éM ■PPK%«* ■� V A' »V q & NJÚ : 4S ' f 2Vn (M ; v j _ r £J| »

v* * . . i >‘\ /lUi, Mi ! f • Í A V I rø

*»*> ♦••**»•4. ’*‘ÿ" "ÿW / 1 iwi Fig. 6. Ö. Herrestads kyrka: Donationsbild i norra kappan av långhusets östra valv. Det himmelska Jerusa¬ lem är framställt som hög, tornförsedd byggnad med musicerande änglar samt några personer tittande ut ur fönstren. Framför porten står den med gloria försedde S:t Petrus beredd att öppna himmelens port för en knäböjande man, vid vilkens vänstra sida en förebedjande, i mitra skrudad biskop eller abbot likaså knä¬ böjer. I bakgrunden knäböjer sex personer. Med största sannolikhet åskådliggöres hur riksmarsken Eskil Mogensen Gøye (d. 1506) vinner inträde i himmelen på grund av att han eller hans efterlämnade familj be¬ kostat målningarna i kyrkan. Inskription: Te deum laudamus, te deum laudamus. Ytterligare inskriptioner förekommer på valvribban under bilden. (Foto: Borrby fotoatelier, C. F. Ohlsson.)

Det står sålunda klart, att unionstidens Gränsadeln och unionsstriderna skånska adel på grund av godsinnehav, Frälsemännens vanskliga ställning släktförbindelser, handelsintressen och politiska engagemang var varma anhängare Unionstiden präglas av ett invecklat spel av unionen. Såsom den ledande samhälls¬ mellan olika politiska grupper med skilda klassen i dåtidens Skåne hade den i stort intressen och handlingsprogram. Inom sett samma intressen att värna som sam¬ äldre historisk forskning räknade man tidens gränsallmoge. med en medveten motsättning mellan Framför allt för gränsprovinsernas in¬ unionsvälde och nationella självständig- vånare kan därför sviterna med de tre hetssträvanden. Framför allt Erik Lönn¬ nordiska helgonkungarna ses som en ma¬ roth har med kraft avvisat denna tolk¬ nifestation av tron på unionen som garan¬ ning. Det konstruktiva draget i dåtidens ti för fred, trygghet och rättvisa. politiska tänkesätt gäller i stället motsätt-

26 ningen mellan ett autokratiskt regimen från norr anlända huvudarmé, ett bonde¬ regale och ett konstitutionellt regimen po- uppbåd från Götaland och de som kri¬ liticum. Genom unionsfordraget i Kalmar gare fruktade dalkarlarna under hövits- 1397 grundlädes ett enväldigt nordiskt mannen Hans Djäkns befäl. Av högfräl- enhetsrike, manifesterat genom Erik av set återfanns vid Sten Stures sida Arvid Pommern och de oldenburgska konung¬ Trolle, Nils Sture, Gustaf Olsson (Sten¬ arna. Deras långvariga krigspolitik kom bock), Johan Åkesson Thott m.fl. Båda för Sveriges del att innebära ekonomiskt sidornas stridskrafter består alltså av så¬ förtryck, skapande hat icke mot unionen väl danskar som svenskar. som sådan utan mot den enväldige Icke minst för gränsadeln, som hade unionskungen. goda skäl att vara anhängare av unionen, Utan att till en början ifrågasätta unio¬ kunde ställningstagandet i det invecklade nens bestånd eftersträvade däremot den politiska spelet många gånger skapa svåra svenska rådsaristokratin och med den personliga problem. förbundna kretsar en inskränkt monarki. Dessa motsättningar ledde omsider till uppror med syfte att bli befriade från en¬ Några skånska högfrälsemäns öden väldet, de förödande skatterna och det Ifver Axelsen Thott var i kraft av sitt om¬ förhatliga fogdeväldet. fattande godsinnehav i nordöstra Skåne Lönnroth hävdar också, att för de och Blekinge gränsadelns okrönte kon¬ svenska stormännen, som var engagerade ung. Han fick också - bl.a. på grund av i maktkampen med danske kungen och äktenskapet med konung Karl Knutsson de med honom lojala grupperna inom det Bondes dotter Magdalena - en domine¬ danska frälset, var unionens bestånd en¬ rande ställning i Sverige. Därigenom kom dast en fråga av sekundär natur. Framför han att korsa Christiern I:s planer i Sve¬ allt ville man hävda sin personliga makt¬ rige. I maj 1466 uppsade han denne tro ställning och slå vakt om sina egna och och lydnad. Christierns unionsplaner led släktgruppens intressen beträffande gods, därigenom svårt avbräck. Men även för innehav av länsslott m.m. En sådan in¬ Axelssönerna fick brytningen allvarliga ställning måste helt naturligt medföra konsekvenser. Brödraskaran Ifver, Erik många och plötsliga partiväxlingar. Det och Laurens fråndömdes sina gods och är därför knappast möjligt att för denna förläningar i Danmark. Det fasta Lillö aristokratiska krets tala om vare sig belägrades av kungliga trupper och de¬ dansk eller svensk nationalitetskänsla. molerades. När även Ifvers förhoppning¬ En blick på de kämpande falangerna i sla¬ ar att bli svensk riksföreståndare grusats, get på Brunkeberg 1471 10/10 är belysan¬ sökte han 1474 förlikning med danske de. På Christiern I:s sida kämpade de kungen. Men först 1486 upplät han ön landsatta danska trupperna under mars¬ Gotland till kung Hans mot att denne ken Claus Rønnows befäl samt Upplands återlämnade det indragna danska godset. uppbådade allmoge under befäl av namn¬ Sölvesborgs län återfick han dock aldrig. kunniga frälsemän som Ture Turesson Han återvände till Lillö, där han 1487 (Bielke), Erik Karlsson (Vasa), Ivar mötte döden. Hans och brödernas tidi¬ Gren och Trotte Karlsson av Eka. På gare maktställning, som huvudsakligen motsatta sidan stod Sten Sture med sin var grundad på motsättningarna mellan

27 Danmark och Sverige, var då fullständigt med Katarina Stensdotter (Bielke), halv¬ bruten. syster till konung Karl Knutsson (Bonde). Med henne erhöll han den uppländska sä¬ tesgården Vik. Eftersom hans moder, Pernille Pedersdatter Thott, var faster till 1500 17/2 led kung Hans ett förkrossande de nio Axelssönerna, fick han politiskt nederlag i striden med den lilla bondere¬ dubbla lojaliteter. Han lyckades dock be¬ publiken Ditmarsken. Den politiska si¬ mästra den ömtåliga situationen. Såsom tuationen i Danmark blev med ens ytterst dansk representant vid de viktiga unions- känslig. På återväg från förhandlingsupp- förhandlingarna i Kalmar sommaren 1440 drag i Sverige hade rikshovmästaren Poul kunde han som meddelegat till ärkebi¬ Pedersen Laxmand -ägare till bl.a. sätes¬ skop Hans Laxmand verksamt bidraga till gårdarna Vallen () och Legeved att Karl Knutsson och dennes menings¬ (Villands härad) - jämte riksråden Oluf fränder gick med på att välja Christopher Stigsen Krognos till Bollerup och Krap- av Bayern till konung även i Sverige. Det perup samt Niels Mogensen Hak (d. är betecknande, att herr Claus lät pryda 1508) till Häckeberga och Månstorp nått sockenkyrkan i V. Sallerup med en prakt¬ rikshovmästarens länsslott i Sölvesborg. full bild av unionsmärket. Man har fått underrättelse om nederlaget Sonen, Niels Clausen, lyckades där¬ i Ditmarsken. Herr Poul fäller i obetänk¬ emot betydligt sämre att med dubbla lo¬ samhet uttalandet, att kung Hans är en jaliteter bevara de maktägandes gunst. för Danmark skadlig herre och konung. Tidigt föräldralös kom han huvudsakli¬ Uttalandet blir allmänt känt. Med tre gen att vistas på Vik. Svåra komplikatio¬ tolfters ed lyckas Oluf Krognos 1501 svä¬ ner uppstod i förhållandet till kungarna ra sig fri från misstankar om högförräde¬ Christiern och Hans. Motsättningarna ri. Niels Hak räddar sig genom att i brev medförde beslagtagandet av hans danska samma år uppmana de svenska riksråden gods. Under vistelsen i Sverige blev han att icke göra uppror, förrän den ömtåliga alltmer engagerad i de svenska stormans- politiska situationen avdömts av alla tre gruppemas kamp mot kung Hans. Det rikenas råd. Följande år (1502) blir Poul 1501 bildade »Vadstenaförbundet» inne¬ Laxmand nedstucken på väg från kung¬ bar öppet uppror mot denne. När Niels liga slottet. Rättegång öppnas med ankla¬ Clausen beslöt att helhjärtat ingå i detta gelser mot den döde att ha deltagit i hem¬ förbund, måste de personliga oförrätter, liga förhandlingar med de svenska riks¬ som han lidit från de danska kungarnas råden och uppmanat till uppror mot kung sida ha varit lika avgörande för hans ställ¬ Hans. Anklagelserna torde ha saknat ningstagande som reaktionen mot dessas grund, men ingen vågar uppträda till den brott mot Kalmar recess och svensk lag. dödes försvar. Hela hans stora godskom¬ plex förklaras förbrutet och indrages till kronan. För de norr om riksgränsen bofasta Trol- larna åstadkom unionsstriderna liknande Riddaren Claus Nielsen Sparre (d. 1452) olycksöden. till Ellinge var i sitt 2:a äktenskap förenad Arvid (Birgcrsson) Trolle till Bergkvara

28 blev genom sitt gifte med Ifver Axelsens na till och donatorerna av helgonkunga- dotter Beate nära förbunden med Axels¬ sviterna - främst sockenpräster resp. sönernas mäktiga parti. Länge förblev de adelsmän - har sålunda varit måna om att politiska meningsfränder med Sturepar- söka kyrkans välsignelse för unionssträ- tiet, men under förra hälften av 1480- vandena. talet kom det till öppen brytning. Herr Arvid blev en av ledarna för 1497 års Släkttavlor uppror. Med kraft verkade han för att kommande artikel publiceras ett kung Hans skulle inkallas som konung i I en Sverige. På grund av förföljelse från Stu- antal släkttavlor, som redovisar de vikti¬ rarnas sida måste han fly från Bergkvara gaste frälseätterna i Skåne under unions¬ och lämna det stora godskomplexet i tiden jämte närstående släkter i det då¬ sticket. Han bosatte sig på Lillö och för¬ tida Sverige. Tydligare än i långa utred¬ blev där till sin död 1505. Där hade ningar illustreras hur frälsemännen utan sonen, Joachim Trolle, övertagit ett om¬ hänsyn till riksgränsen ingår sina giften sina Frälset fattande arvegods efter Beate Thott. och skapar godskomplex. är ett skandi¬ Joachim trädde i dansk tjänst och plane¬ under unionstiden utpräglat rade tillsammans med den likaså i nord¬ naviskt frälse. Med släkttavlorna som östra Skåne besuttne riddaren Axel Axel¬ hjälpmedel kan man bättre än eljest för¬ sen Brahe väpnat anfall från Blekinge stå bildandet av de olika maktgrupperna mot svenskarna. De skånska herremän¬ och de tvära växlingarna i enskilda frälse¬ mäns eller uppträdande. nen med ärkebiskop Børge Gunnersen i släktgruppers spetsen var emellertid benägna för fred, Utöver innehav av sätesgårdar, ämbeten vilket omsider ledde till det dramatiska och politiska uppdrag (skillnad mellan riksråd) för fredsmötet i Kalmar 1505. danska och svenska har en¬ skilda frälsemän antecknats kända birgit- tinska kontakter, då detta är ett av led¬ motiven i utredningen (framför allt i slut¬ kapitlet). Kalkmålningssviterna med de nordiska helgonkungarna har ovan karakteriserats som manifestation av tron på unionens Exkurs välsignelse för en utsatt gränsprovins. Här bör dock ytterligare understrykas, Tvenne konstföremål med att dessa framställningar förekommer i helgonkungasviten i personhistorisk medeltida kyrkor. Om alla dekorationer belysning av hithörande slag gäller, att de var insat¬ Sviten med dc tre nordiska helgonkung¬ ta i kultiska sammanhang, ville påminna arna är känd förutom i de skånska kalk¬ om himmelska förebedjare, uppmana till målningarna också j två konsthantverks- andakt och bön om hjälp icke minst i förcmål. Initiativtagarna till dessa kleno¬ livets nödsituationer. När man lär känna, der utgörcs av svensk-danska familjer, hur framför allt gränsbygdens människor som i rikt mått fick uppleva unionstidens under unionstiden var utsatta för ödets vanskliga förhållanden. Det förefaller växlingar, får denna sida av bildframställ¬ därför naturligt att i detta sammanhang ningarna skärpt betydelse. Initiativtagar- också något dröja vid dessa föremål.

29 Bonaden från Fogdö politiska förehavanden. I Statens Historiska Museum i Stockholm Ture Turesson deltog 1452 i svågern förvaras en c:a 8 meter lång broderad Karl Knutssons skånska fälttåg. I stället bonad, som tidigare tillhört Fogdö kyrka för att enligt givet uppdrag skövla Hal¬ i Södermanland men ursprungligen torde land inlät han sig i hemlig brevväxling ha tillverkats i det i samma socken be¬ med de under befäl av svågern Claus lägna Vårfruberga nunnekloster. Inom Rønnow kämpande danskarna och röjde en serie av arkader framställes dels sce¬ t.o.m. sin egen konungs fälttågsplaner. ner ur Kristi lidandeshistoria, dels de tre Som landsförrädare dömdes han till dö¬ nordiska helgonkungarna. Den personli¬ den men lyckades fly till Danmark, svor ga anknytningen klarlägges genom två Christiern I trohet och deltog därefter i broderade vapensköldar. Sådana återfin¬ kriget på dansk sida. Efter Christierns se¬ nes även i bården kring arkaderna. Va¬ ger 1457 över svenskarna fick han det vik¬ penbilderna visar, att bonaden tillhört tiga Kalmar och senare slott i svenska riksrådet Ture Turesson (Bielke) förläning. Han besegrade 1463 på Hel¬ (d. 1488 eller 1490) till Kråkerum och geandsholmen under stor grymhet de hans maka, Ingerd Pedersdatter Kyrning, upproriska Upplandsbönderna, erhöll dotter till danske väpnaren Peder Kettil- därför tillnamnet »allmogeslaktaren» sen Kyrning på det nordostskånska Fär- samt belägrade 1468 det av Karl Knuts¬ löv. (Släkttavla X.) Här exemplifieras sons svärson, Ifver Axelsen Thott, då äg¬ hur invecklade släktskapsförbindelser da Liltö. I slaget på Brunkeberg (1471) tvärs över riksgränsen under unionstiden tillfångatogs han av Sten Sture men kunde bli problemfyllda även för en upp¬ lyckades bli löst från trohetseden till svensk frälsefamilj. Christiern I för att på nytt ingå som med¬ Herr Tures fader, svenska riksrådet lem av det svenska riksrådet och uppträ¬ Ture Stensson (Bielke) till Kråkerum, da som trofast anhängare till Sten Sture var två gånger gift med döttrar till danska och varm vän av Vadstena kloster. riksråd. Släktförbindelserna blev ytterli¬ Herr Tures dotter, Birgitta Turesdot¬ gare komplicerade genom att en av Ture ter, blev gift med svenska riksrådet Arvid Turessons systrar, Karin Turesdotter, in¬ (Birgersson) Trolle, vilken genom förföl¬ gick äktenskap med danske riksmarsken jelserna från Sten Stures sida måste läm¬ och riksamiralen Oluf Axelsen Thott, en na Bergkvara och som landsflykting slå av de i Danmark (Vallø) bosatta Axelssö- sig ned på Lillö. Så ges en ny illustration nema. En annan syster, Birgitta Tures¬ till ödets snabba växlingar under unions¬ dotter, förmäldes med svenske kungen tidens stridigheter. Fru Birgitta blev 1488 Karl Knutsson (Bonde). Vidare blev herr borgfru på samma Lillö, som hennes fa¬ Tures svägerska, Birgitta Kristiernsdotter der 1468 hade belägrat. (Vasa), i sitt 2:a äktenskap förenad med Trots de tvära omkastningarna i Ture danske marsken Claus Marquardsen Turessons politiska förehavanden har Rønnow, dansk befälhavare såväl under han blivit kallad »en av det svenska Karl Knutssons härnadståg i Skåne 1452 unionspartiets pålitligaste vapendragare» som vid slaget på Brunkeberg 1471. (Thordeman). Hans tro på unionen illu¬ Detta ger åtminstone en del av förkla¬ streras genom bildframställningen på bo¬ ringen till Ture Turessons märkliga stor¬ naden från Fogdö.

30 »Trollarnas silverkar» till ärkebiskop i Uppsala utsedde Gustaf En praktfull senmedeltida silverpokal Trolle. Även Erik Trolle föll i onåd hos förvaras sedan generationer på det grev- herr Sten, fängslades och erhöll full frihet liga Stjärnorp i Östergötland. Flankerade först vid Christiern II:s ankomst till Sve¬ av Jungfru Maria och S:t Laurentius rige 1520. Vid konungens hemresa nyåret framträder på pokalens halvklotformade 1521 insattes herr Erik som medlem i den överdel de tre helgonkungarna i helfigur tillförordnade regeringen, med följd att jämte ringlande språkband. De ända han i samband med Gustaf Vasas befriel¬ sedan 1716 bedrivna undersökningarna sekrig måste fly till Danmark. Först 1528 av de beledsagande vapenbilderna har gav kung Gustaf honom amnesti för den gett skiftande resultat. Enligt de senaste tidigare anslutningen till Christiern II. forskningsrönen tillhör vapensköldarna Att nödgas uppleva sonen Gustaf Trolles riddaren Erik (Arvidsson) Trolle till Fånö slutliga olycksöde måste ytterligare ha och hans maka i 2:a giftet, Karin Eriks- förmörkat hans ålderdom. dotter Gyllenstierna. Hennes sköld har »Trollarnas silverkar» har satts i sam¬ emellertid ersatt en tidigare graverad band med Ingeborg Philipsdatters tragis¬ sköld, som bör ha varit Ingeborg Philips- ka död 1502, då hon tillsammans med alla datter Thotts, herr Eriks maka i 1:a gif¬ sina barn utom den blivande ärkebisko¬ tet. Hon var dotter till riddaren Philip pen drunknade under vådlig färd på den Axelsen Thott på Grubbeordrup, en av stormpiskade Mälaren . Rent allmänt kan de i Danmark verksamma Axelssönerna. pokalen i likhet med här aktuella skånska (Släkttavla I och II.) kalkmålningar infogas i de unionspolitis- Erik (Arvidsson) Trolle var son till ka förhållandena med tron på helgon¬ Arvid (Birgersson) Trolle på Bergkvara i kungarna som symbol för fredens välsig¬ dennes l:a äktenskap. Medan herr Arvid nelse. och hans son i 2:a giftet, Joachim Arfvid- sen, på grund av det politiska spelet om¬ Noter sider kom att tillhöra det nordostskånska 1 T. Eriksson, 1400-talets vägg- och valvmålningar, gränsfrälset, stannade herr Erik under Ale 1976: 3, s. 50. 2 Ibidem, största delen av sitt liv kvar i Sverige. s. 50 f. 3 De här åberopade släkttavlorna publiceras i del 11 Detta innebar dock icke, att han fick ett av denna artikclsvit på tre delar. lugnt levnadslopp. Förhållandet till Stu- rarna kom tvärtom hans liv att pendla mellan ytterligheterna: riksföreståndare i Källor och litteratur Sverige - landsflykting i Danmark. Han Inledningen tillhörde den mot Sten Sture d.ä. riktade För samtliga nämnda helgonsviter redogöres i Curt opposition, som inkallade kung Hans. Wallin: Knutsgillena i det medeltida Sverige. Kring Under Svante Nilsson (Stures) epok del¬ kulten av de nordiska hclgonkungarna (KVHAA, tog han däremot i krigsföretagen mot Historiskt arkiv 16) Lund 1975 s. 216 ff. Danmark och valdes efter dennes död till svensk riksföreståndare men blev senare Aktuella kyrkor utkonkurrerad av Sten Sture d.y. År 1516 Av den rika litteraturen kring de skånska kalkmål¬ utbröt striden mellan den sistnämnde och ningarna (där dc nordiska helgonkungama ofta om- Erik Trolles son, den året förut av påven namnes) må följande nämnas: A Catalogue of Wall-

31 Paintings in the Churches of Medieval Denmark Gränsbefolkningen och unionen I-IV, Kbhvn 1976-1982; Knud Ban¬ 1100-1600, Även här föreligger en mycket omfattande littera¬ i Hallands og Ble¬ ning: Kalkmalerierne Skånes. tur. Följande arbeten må nämnas: ingvar Anders¬ 1100-1600, 1985; R. Broby- kinges Kirker Kbhvn son: Skånes historia, Senmedeltiden. Sthlm 1974; billedbibel, Kbhvn 1967; Johanseni Den danske Henry Bruun: Union og Ærkebiskop, i Nordisk Erik Cinthio: Skånska kalkmålningar framtagna Tidskrift 1951; dens.: Adelsskandinavismen, i Nor¬ under 1950-talet, i SHÅ 1961; Stig Hoisting: Synlige disk Tidskrift 1958; Gottfrid Carlsson: Medeltidens i Knud Konge, minder om Skt. Knud Konge, Sankt nordiska unionstanke, Uppsala 1945; Gottfrid Grenaa 1986; Knuds-Bogen: Studier over Knud den Carlsson och Salomon Kraft: Sveriges historia till Kofod-Hansen: Heilige, Odense 1986; Elisabeth våra dagar, del 3: 1 och 3: 3 (1941 och 1944); Aksel malerier og Knud den Hellige i middelalderlige E. Christensen: Erik af Pommerns danske Konge¬ i 1986; Medeltids- træskærerarbejder, Knuds-Bogen magt, i Scandia 1951 och 1952; Danmarks Adels Nyfynd målningama i Västra Sallerups kyrka. och Aarbog; Dansk Biografisk Lexikon; Gösta Johan¬ nytolkningar, i Ale 1976:3 (uppsatser av Torkel nesson: Skånes historia, Malmö 1977; Lars-Olof Bildernas Eriksson och Jan Raneke); Åke Nisbeth: Larsson: Det medeltida Värend (Bibliotheca His- Sthlm predikan. Medeltida kalkmålningar i Sverige, torica Lundensis XII) Lund 1964; Folke Lindberg: 1986; Vittskö Christer Olofson: viegruppen, en sen¬ Bondefreder under svensk medeltid, i Historisk I i medeltida, östskånsk kyrkodekoreringsverkstad, Tidskrift 1928; Erik Lönnroth: Sverige och Kalmar¬ SHÅ 1953; Monica Rydbeck: Medeltidsmålningar unionen 1397-1457, Göteborg 1934; dens.: Stats¬ från tre århundraden i V. Sallerups ödekyrka, i 1 makt och statsfinans i det medeltida Sverige, Göte¬ 1947; Harriemästaren samt »De Fornvännen dens.: borg 1940; dens.: Från svensk medeltid (uppsatser¬ målare, 1952; Hasers oc Hakkers» i Fornvännen na »Kalmarunionen» och »Slaget på Brunkeberg kalkmalerier, Niels M. Saxtorph: Jeg ser på Kbhvn och dess förhistoria») Sthlm 1959; Göran Rystad: 1979. Gränskrig och bondefred, i Ale 1965:2; Paul Sjö¬ hel¬ Sammanställningar av samtliga sviter med gren: Släkten Trolles historia intill år 1505. Uppsala följande ovannämnda gonkungarna förekommer i 1944; Alexandra Skoglund: De yngre Axelssöner¬ f, s. 63 arbeten: Hoisting s . 60 och 63 Kofod-Hansen nas förbindelser med Sverige 1441-1487, Uppsala ff och 74 ff samt Wallin s. 216 ff. 1903; Carl Gustaf Styffe: Bidrag till Skandinaviens historia, 1-5, Sthlm 1859-1884; Curt Wallin: Jens Holgersen Ulfstand och Glimmingehus, Tomeliila Symposiet i Odense 1986 1979. Elisabeth Kofod-Hansens uttalande återfinnes på s. 63. Den åberopade uppsatsen av Tore Nyberg har Bonaden från Fogdö och »Trollarnas silver¬ titeln »Birgittinerkulturen och unionen» och är pub¬ kar» licerad i Then Self Fuel. Gillesblad för Tumathorps S:t Knuts Gille 1975: 2. Hans i gillet hållna »Knuts¬ Olika äldre beskrivningar och tolkningar föreligger. föreläsning» hade dock där icke återgivits i kom¬ Den senaste, föga uppmärksammade, har gjorts av plett skick. Så har däremot skett genom ett nytryck Bengt Thordeman i »Nordens helgonkungar» och i Saxo. Kulturhistorisk årsbok för Skåneland 1988 s. publicerats i Societas scientiarum Fennica. Årsbok 35 ff. XXVIII B Nr 2, Helsingfors 1960, s. 1-26.

i

i

32 DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING bildades 1866. Föreningen är cn samlingspunkt för en historiskt och arkeologiskt intresserad allmänhet.

Föreningen är utgivare av ALE. Historisk tidskrift för Skåneland, som utkom¬ mer med fyra häften årligen. Tidskriften utges med bidrag från Humanistisk¬ samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR). Brev och manus till redak¬ tionen adresseras till docent Sten Skansjö, Historiska institutionen, Magie Lilla Kyrkogata 9 A, 223 51 Lund.

Medlem i föreningen erhåller tidskriften kostnadsfritt. Årsavgiften, 50 kronor, kan insättas på postgirokonto nr 24 68 31-2, De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening. Adress till föreningens skattmästare, arkivarie Göran Larsson, Landsarkivet i Lund, Box 2016, 22002 Lund.

Äldre häften av tidigare utgivna tidskrifter kan beställas hos föreningens sekreterare, arkivarie Anders Persson, Mossavägen 8, 240 17 Södra Sandby, eller hos skattmästaren (se ovan).

EFTERTRYCK, helt eller delvis, medgives endast efter redaktionens särskilda tillstånd.

Föreningens styrelse:

Länsantikvarie Carin Bunte, Malmö, ordf., landsarkivarie Anna-Christina Ulfsparre, Lund, v.ordf., arkivarie Anders Persson, S. Sandby, sekr., professor Lars Larsson, V. Nöbbelöv, v.sekr., arkivarie Göran Larsson, Lund, skattmästare samt professor Hans Andersson, Lund, professor Nils-Arvid Bringéus, Lund, professor Erik Cinthio, Lund, professor Bertil Ejder, Lund, museiråd Torkel Eriksson, Helsingborg, docent Siegrun Fernlund, Asmundtorp, överstelöjtn. Sven Hedin, Förslöv, fil. lic. Lars- Göran Kindström, Helsingborg, professor Birgitta Odén, Lund, länsmuseichef Bengt- Arne Person, Varberg, fil. kand. Allan Persson, Lund, docent Sten Skansjö, Lund, professor Sven Tägil, Lund, läroverksadjunkt Curt Widcnborg,Ronneby, intendent Gustaf Åberg, Simrishamn. Hedersledamot: professor Jörgen Weibull, Göteborg. ISSN 0345-0708