Historiska Och Litteraturhistoriska Studier 95 - - - - - - Isbn 978-951-583-509-3 9 789515 835093 (1998)
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
846 HLS 95 HISTORISKA OCH LITTERATURHISTORISKA STUDIER STUDIER LITTERATURHISTORISKA OCH HISTORISKA Teman för HLS 95 är mellanrum, gråzoner och gränser. Konflik- ten mellan finländsk och rysk lagtolkning behandlas i Johanna Wassholms artikel om Brutus Lagercrantz och konflikten kring likställighetslagen 1912. Möten mellan djur och det mänskliga behandlas i Ylva Pereras analys av den antifascistiska potenti- alen i Mirjam Tuominens djurskrivande, medan Hilda Forss utforskar gränslanden mellan det digitala och analoga i Cia Rinnes poesiverk. Anna Sundelin och Mats Wickström skildrar Aili och Runar Nordgrens revolutionära livsresa medan Matias Kaihovirta diskuterar socialdemokrati och nation hos K. H. Wiik. Kroppsliga och språkliga gränsområden eller perspektiv står i fokus i flera artiklar, till exempel Pia Vuorios analys av Bo Carpelans och Kerstin Thorvalls ungdomsromaner från 1960- och 1970-talen, samt Hanna Lahdenperäs artikel om relationen mellan språk och kropp i Monika Fagerholms Diva (1998). Hanna Lindberg behandlar de finlandssvenska teckenspråkigas gräns- position och rättighetskamp på 1980-talet. Maria Renman analy- serar språkliga möten och sammanblandningar i Joel Petterssons prosa medan Kirsi Kanerva presenterar språkförhållandena i 1800-talets Övermark i en fallstudie om Wilhelm Forsman. I årets HLS ingår också essäer, av Elisabeth Stubb som disku- terar Elsa Lindberg-Dovlettes författarskap i gränslandskapen mellan Norden, Orienten och Kontinenten, och av Janne Väistö som behandlar debatten om ”tvångssvenskan”. I numret pub- liceras även Claes Ahlunds festtal från SLS årshögtid, om Sveriges relation till Finland – det drömda landet, avläst i 1840-talslitte- ratur. 95 ISBN 978-951-583-509-3 ISBN 978-951-583-509-3 Historiska och litteraturhistoriska studier ISSN 0073-2702 Skrifter utgivna av Svenska litteratur- 9 789515 835093 sällskapet i Finland ISSN 0039-6842 95 HLS 95_omslag (ID 7831).indd 2,4-5 24.09.2020 11:18:37 Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland nr 846 Redigerade av 95 Anna Biström och Maren Jonasson Svenska litteratursällskapet i Finland Helsingfors 2020 Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 4.0 Internationell (CC BY-NC-ND 4.0). Omslag, grafisk form: Antti Pokela Ombrytning: Margita Lindgren, Ekenäs TypoGrafi Omslagsillustration av Lena Frölander-Ulf (2020). I bakgrunden av illustrationen en passagerarlista från FÅA:s arkiv, Arkivsamlingarna vid Åbo Akademis bibliotek. Typsnitt: Adobe Caslon och Exemplar ISBN 978-951-583-509-3 (tryckt utgåva) ISBN 978-951-583-515-4 (pdf) http://urn.fi/URN:NBN:fi:sls-978-951-583-515-4 Historiska och litteraturhistoriska studier ISSN 0073-2702 (tryckt) ISSN 2489-5512 (digital) Skrifter utgivna av Svenska litteratur- Johanna Wassholm s. 17 Ylva Perera s. 43 sällskapet i Finland Hilda Forss s. 69 Anna Sundelin & Mats Wickström s. 95 ISSN 0039-6842 (tryckt) Matias Kaihovirta s. 121 Pia Vuorio s. 145 ISSN 2490-1547 (digital) Hanna Lahdenperä s. 169 Hanna Lindberg s. 191 Maria Renman s. 219 Kirsi Kanerva s. 245 UDK 009 HLS 95 CLAES AHLUND Finland – det drömda landet. Föredrag vid Svenska litteratursällskapet i Finlands årshögtid den 5 februari 2020 7 * * * ARTIKLAR JOHANNA WASSHOLM Det passiva motståndets praktiker. Brutus Lagercrantz (1857-1929) och konflikten kring likställighetslagen 1912 17 YLVA PERERA ”Från djurets synvinkel är människan nazisten”. Djurskrivandets antifascistiska potential i Mirjam Tuominens prosa 43 HILDA FORSS Mellan digitalt och analogt. Medium och materialitet i Cia Rinnes zaroum och archives zaroum 69 ANNA SUNDELIN & MATS WICKSTRÖM Kärlek och klasskamp över Atlanten. Aili och Runar Nordgrens revolutionära livsresa 95 MATIAS KAIHOVIRTA Den svenske partisekreteraren och den mångnationella staten. Socialdemo- krati och nation i Karl H. Wiiks politiska agerande under 1920-talet 121 PIA VUORIO Kropp, röst och beröring. Pojkens blick på moderns kropp i Kerstin Thorvalls och Bo Carpelans ungdomsromaner 145 HANNA LAHDENPERÄ ”Det enda som hjälper mot tankar är hud”. Språk och kropp i Monika Fagerholms Diva (1998) 169 HANNA LINDBERG Att värna om en minoritet inom en minoritet. Finlandssvenska dövas gränsposition och arbete för rättigheter i 1980-talets Finland 191 MARIA RENMAN ”Högsvenska och dialekt måtte gärna blandas samman”. Språkliga möten och mönster i Joel Petterssons prosa 219 KIRSI KANERVA Mellan två språk. Språkförhållanden i 1800-talets Östermark: fallet Wilhelm Forsman (1781–1865) 245 * * * ESSÄER JANNE VÄISTÖ Finland, Sverige och ”tvångssvenskan”. I språkfrågans gråzon 271 ELISABETH STUBB Norden, Orienten och Kontinenten i Elsa Lindberg-Dovlettes författarskap 297 MINNESRUNOR Erik Allardt. Av Lauri Karvonen & Susan Sundback 323 Max Engman. Av Håkan Andersson 327 Bengt Nordberg. Av Marika Tandefelt med Ann-Marie Ivars, Pirkko Nuolijärvi, Heikki Paunonen och Leif Höckerstedt 331 Vigdis Ystad. Av Pia Forssell 333 * * * Medverkande 335 Om Svenska litteratursällskapet i Finland 338 Om Historiska och litteraturhistoriska studier 340 Claes Ahlund Finland – det drömda landet Föredrag vid Svenska litteratursällskapet i Finlands årshögtid den 5 februari 2020 Hur har man i Sverige sett på Finland efter 1809? Går det att urskilja några huvudlinjer? Statsvetaren Olof Ruin har gjort ett försök att sammanfatta de successiva svenska bilderna av Finland efter självständigheten. Först Finland som det osäkra landet ‒ det framstod som osäkert i vilken riktning den unga nationen utvecklades, och dess överlevnad sattes till och med i fråga. Efter krigsslutet 1945 med de hårda fredsvillkoren dominerade i stället bilden av Finland som det olyckliga landet. Under 1970- och 1980-talen blev Finland i stället det 1 framgångsrika landet ‒ allt detta alltså enligt Olof Ruin. Frågan om hur den svenska Finlandsbilden har utvecklats under de senaste decen- nierna lämnar jag tills vidare obesvarad. Jag rör mig i stället i motsatt riktning och går till den ryska tiden, närmare bestämt till 1840-talet. Den bild av Finland som framträder i svensk litteratur och press under den här perioden skulle kunna sammanfattas som det drömda landet. Föreställningarna om Finland har nämligen ofta inte så mycket att göra med den faktiska situationen i storfurstendömet, vare sig med samhällsutveckling eller med opinioner. Orsaken är ibland ren okunskap, men ofta handlar det nog snarare om en ovilja att se. Innan jag går till det drömda landet vill jag för att ge en bakgrund stanna ett ögonblick vid en text som ger en intressant bild av den osäkerhet om identiteter och tillhörigheter som var rätt utbredd under den första tiden efter 1809. Den är skriven av Gustaf Unonius, en av ett flertal 1. Olof Ruin, ”Finlandsbilden i Sverige”, Tapani Suominen & Anders Björnsson (red.), Det hotade landet och det skyddade. Sverige och Finland från 1500-talet till våra dagar. Historiska och säkerhetspolitiska betraktelser, Stockholm: Atlantis 1999, s. 194–195. HLS 95 Finland – det drömda landet 7 svenskspråkiga författare som under 1800-talets första decennier som barn eller vuxna flyttat från Finland till en exil i Sverige. Gustaf Unonius var född 1810 i Helsingfors, och skulle under 1840- och 1850-talen komma att bli en förgrundsgestalt inom den protestantiska episkopalkyrkan i Wisconsin. Dessförinnan hade han i späd ålder flyttat till Sverige, där han redan som trettonåring började som kadett på krigsakademien Karlberg. Den militära banan övergav han dock snart efter att han 1829 som nittonåring debuterat som författare med blankversberättelsen Gustaf eller den finska flyktingen. I Unonius versberättelse finns en scen där relationen mellan svenskar och finländare ställs på sin spets. Huvudpersonen Gustaf betraktar sig som svensk, men kommer alltså från Finland, där han deltagit i försvaret mot de invaderande ryssarna. Ett par år efter fredsslutet 1809, som han inte vill acceptera, flyr han till Sverige. Där möter han i skogen oväntat en ung kvinna. Mathilda, så heter hon, hör på avstånd Gustaf sjunga att han är en flykting, som på den svenska jorden söker ”Trefnad, lugn och foster- ländska dygder” – inget av dessa räknar han tydligen längre med att finna i Finland. Trots att han använder svenska språket är det något med hans sätt att tala som gör henne orolig: ”Ert uttal är mig fyllest ej bekant”, säger hon, och vill försäkra sig om att han inte är ”någon utaf dem, / Min far plär kalla fiender, och som / För några år se’n 2 redo hit på isen”. Hon syftar här uppenbarligen på händelserna i mars 1809, då en större rysk styrka gick över Kvarken och bland annat intog Umeå, men en mindre enhet också gick över isen från Åland till Grisslehamn. Mathilda tycker sig höra en brytning, ett främmande uttal av svenskan, men hennes slutsats är inte att det handlar om en östlig varietet av svenskan eller om en brytning på finska. Hon fruktar i stället att det främmande uttalet skvallrar om en fientlig ryss. I Unonius versberättelse om ”den finska flyktingen” framträder med andra ord, i en handling förlagd till tiden strax efter riksdelningen, en svensk misstro, om man så vill en tröskel för den svensktalande finländare som kommer till Sverige. Man skulle förstås kunna påminna om vilken betydande omfattning det finska folkelementet historiskt 2. G[ustaf ] U[nonius], Gustaf eller den finska flyktingen, Stockholm: P.A. Norstedt & Söner 1829, s. 8, 11. 8 Claes Ahlund hade haft på den västra sidan av Östersjön, och hävda att Gustafs uttal därför inte borde ha väckt särskilt stor uppmärksamhet. Men den här berättelsen syftar knappast till att återge