Del I S 1-51
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Vad var det för orkester? Att Göteborgssymfonikerna håller hög standard idag, det vet vi. Men hur såg det ut för tjugo år sedan, då Neeme Järvi kom till Göteborg? Potentialen fanns där. Och traditionerna. Under uppbygg- nadstiden på Wilhelm Stenhammars tid rankades orkestern mycket högt, likaså under Tor Manns dirigentperiod. Sym- fonikerna dominerade radions musiksändningar under ett dussin år, bland annat under andra världskriget. Även -talet var en framgångens tid för orkester- och kammarmusikens konstnärliga utveckling, skrev konsertche- fen Sven Kruckenberg i tidningen Arbetet . Men skulle utvecklingen få fortsätta? Under -talet ställdes begrepp som »finkultur« och »massans behov« emot varandra. Hade symfoniorkestrar överhuvudtaget ett berättigande i ett modernt samhälle? Alla tyckte inte det, och diskussionen var het. Sven Kruckenberg citerade författaren Artur Lundkvist: »Vad rymmer egentligen de misstänkliggörande uttrycken elit och elitism? Jo kulturförakt och i sin tur folkförakt, ned- värdering av begåvning och intelligens, av skicklighet och konstnärlighet, av utvecklade behov och höjda krav … Vem som vill och är intresserad kan numera sluta sig till eliten av kulturförbrukare … Kvalificerade kulturkonsumenter före- kommer sedan länge i alla samhällsklasser.« 22 VAD VAR DET FÖR ORKESTER? VAD VAR DET FÖR ORKESTER? 23 I Konserthuset avlöste dirigenterna varandra i rask takt. När -talet inleddes hette chefdirigenten Sergiu Comis- siona. Efter honom kom Sixten Ehrling och Charles Dutoit, stora personligheter de också. Men Sixten Ehrling stannade bara en säsong och mellan Charles Dutoit och orkestern upp- stod aldrig den där magin som behövs för att det ska tända. Schweizaren Dutoit kände sig inte hemma med den nord- iska repertoaren och flyttade år till Montreal i Canada. Montreals symfoniorkester utvecklades sedan under hans led- ning till en topporkester. Efter Dutoit stod Symfonikerna utan chefdirigent. Gene- ralprogrammen fylldes med en lång rad gästdirigenter: »Ett av de olösta problemen, som förr eller senare måste bemäs- tras, om orkestern ska nå den högsta kvalitet man sedan Sten- hammars och senast Comissionas tid strävat efter, gäller dock just dirigenterna. Antalet måste radikalt minskas, om inte den mognad som Symfonikerna hastigt nått kommer i farozonen och riskerar att lika snabbt elimineras. … Det kan för den oinvigde kanske te sig som om ledningen i någon mån gett sig in på att samla autografer«, skrev musikskribenten Gustaf Hilleström i minnesskriften som gavs ut till orkesterförening- ens -årsjubileum , »Göteborgs Symfoniker år«. Utan stadig konstnärlig ledning började orkesterns självför- troende vackla. Turnéerna gick till Uddevalla och gymnastik- salen i Åmål, ungefär så minns musikerna den här tiden. Resan till Storbritannien var den första utlandsturnén på många nu sådana arvoden«, påpekade Hilleström, »att dirigentessen år. Det fanns de som tvivlade på satsningen: »Va sjutton ska vi inte ens kan fundera på att binda sig för något längre engage- till England och skämma ut oss för«, kunde det heta. mang i vårt land. Trots flyg är vi en avkrok av världen …« Den stora frågan var: Vem vill bli ny chefdirigent i Göte- Just då gjorde Neeme Järvi entré, och Hilleström kunde av- borg? Vem kan tänka sig att stanna den tid som behövs, för runda minnesskriften med förhoppningen att Symfonikerna att driva utvecklingen åt rätt håll? Konkurrensen om de goda nu lagt grunden till internationell ryktbarhet. förmågorna var då som nu mycket hård. »De stora orkestrarna både i Europa och Amerika betalar 24 JÄRVI OCH STENHAMMARS ETTA JÄRVI OCH STENHAMMARS ETTA 25 Järvi och Stenhammars etta Det går inte att få Järvi att utnämna någon favoritkompositör, de är så många och det finns så mycket fantastisk musik. »It’s great music«, brukar han sammanfatta, och så säger han ock- så om Stenhammars första symfoni, som var bland det första han gjorde när han kom till Göteborg hösten . Stenhammars Symfoni nummer ett var då ett bortglömt stycke musik. Kompositören hade själv dragit tillbaka symfo- nin. »Den rör sig bara på ytan«, förklarade han självkritiskt efter att ha hört Sibelius berömda andra symfoni, som kom i samma veva. Men till -årsjubileet av Stenhammars födelse hade den i alla fall letats fram ur Musikaliska akademiens gömmor Nielsen, Järvi, Grieg, Stravinsky. av dåvarande intendenten Sven Kruckenberg som bad då- varande chefdirigenten Sergiu Comissiona att leda ett fram- »En försummad symfoni av varmt romantisk art, klassiskt förande i anslutning till Stenhammars födelsedag. Lennart balanserad«, skrev GP:s musikskribent PG Bergfors när ski- Dehn, som då var Konserthusets informationschef, berättar: van kom våren , och tillade: »Har den äran!« – Jag blev själv fängslad av denna stora symfoni och tyckte Sedan dess har GSO och Järvi spelat in det mesta av det det var synd att den bara skulle ligga och samla damm på Stenhammar skrev för symfoniorkester. CHEFDIRIGENTER Musikaliska akademiens hyllor. Jag gjorde en bandkopia av Den senaste var en kritikerrosad dubbel-CD med Sten- 1905–1907 Heinrich Hammer konserten som jag sedan förgäves försökte pådyvla olika diri- hammars två symfonier, Serenad och Excelsior! på Deutsche 1907–1922 Wilhelm Sten- genter, Sixten Ehrling till exempel, och Charles Dutoit. Grammophon. Den kom och sägs vara Wilhelm Sten- hammar 1922–1925 Ture Rangström När det var klart att Järvi skulle bli chefdirigent fick Len- hammars internationella genombrott på CD. 1925–1939 Tor Mann nart Dehn i uppgift att ta fram så mycket svensk musik som Neeme Järvi är stolt över att vara Stenhammars efterträ- 1937–1970 Sixten Eckerberg, chef för Göteborgs radio- möjligt. Dehn passade på att smuggla med Stenhammar- dare, förklarar han. Att orkestern hållit fast vid traditionerna orkester bandet, och nu hamnade det rätt. från Stenhammars tid är en av anledningarna till att det gått 1941–1953 Issay Debrowen 1953–1960 Dean Dixon – Jag blev förälskad, säger Järvi. så bra. 1960–1967 Sten Frykberg, Fredagen den september stod Stenhammars Sym- – Min efterträdare måste ha en stark känsla för orkesterns huskapellmästare foni nr på programmet. Konserten direktsändes i P. Några nordiska prägel, fortsätter han, och räknar åren, vem har 1967–1972 Sergiu Comissiona 1974–1975 Sixten Ehrling månader senare gjordes en skiva av radioinspelningen för det egentligen varit chef längst, han själv eller Stenhammar? 1975–1979 Charles Dutoit svenska bolaget BIS. Järvi vinner. 1982–2004 Neeme Järvi 27 Saltsjöbaden januari Käre, det är ju redan länge sedan vi hade din symfoni här, – jag tänkte Stenhammar och Sibelius skrifva genast dagen därpå, men däraf blef intet, och så dröjde jag. Någ- träffades första gången 1900, men det var först vid det andra ra rader skall du i alla fall ha. Ty du skall veta att du är i mina tankar mötet i Helsingfors 1902, kort dagligen alltsedan jag hörde symfonien. Du härliga människa, det är ju före uruppförandet av Sibelius hela stora fång af under du hämtat upp ur det omedvetnas och outsägligas andra symfoni, som de blev vänner. En vänskap präglad av djupaste djup. Det som jag anade har besannats: du står i denna stund Stenhammars djupa beundran för mig som den främste, den ende, den outgrundlige. Och jag väntar nu för sin finske kollega. endast på att du skall träda fram för världen i klar och påtaglig gestalt, Drygt en månad före uruppförandet av sin första -gif mänskligheten kropp, gif oss dramat! Du behöfver det icke, jag kan symfoni hörde Stenhammar också undvara det, men alla de många, som nu vända sig bort från en i november 1903 Sibelius gåta som de icke kunna lösa, behöfva det. Lyft upp gestalterna ur din andra symfoni i Stockholm. Den blir en uppenbarelse underbara finska sagovärld, ställ fram dem som stora enkla symboler för för Stenhammar som senare allt det mystiskt djupa, som du aldrig kan uttrycka med något annat än självkritiskt drar tillbaka sin musik, men heller aldrig förklara på annat sätt än genom handling. Jag egen symfoni. I början av det nya året skriver han de beder dig därom för alla deras skull som omedvetet längtar därefter. rader som blivit en av den Jag har också skrifvit en symfoni nu. Det kallas åtminstone för sym- svenska musikhistoriens få foni. Och enligt ett aftal, som du kanske glömt, skulle den tillägnas dig. brevklassiker. Däraf blir emellertid ingenting. Den är ganska god, men går på ytan. Jag längtar in i mig själf. Och du får vänta tills jag hunnit dit in. Den stora dag då detta skett präntar jag ditt namn med stora bokstäfver främst på titelbladet – det må vara till en symfoni eller hvad som helst annat. Till dess bär jag ditt namn troget och andaktsfullt i min tacksamma själ, där det för all framtid kommer att förblifva. Du har ruskat i mig så att jag inte glömmer det. Din vän Wilh. Stenhammar 28 VAD VAR DET FÖR ORKESTER? VAD VAR DET FÖR ORKESTER? 29 WILHELM STENHAMMAR den versionen tills originalet återfinns i början av -talet). 1871–1927 Den unge tonsättaren Stenhammar är wagnerinfluerad och Svensk pianist, dirigent och går in i en personlig och konstnärlig kris; han känner sig tonsättare, född och uppvuxen underlägsen Sibelius och drar in sin första Brucknerinspire- i Stockholm, pianostudier i Berlin. rade symfoni. En vistelse i Florens ‒ blir förlösande, Turnerade som pianist med där färdigställs arbetet på andra pianokonserten och den de romantiska och klassiska virtuosa Serenaden i F-Dur inleds. Så småningom växer ett mästerverken, kapellmästare i Göteborg 1907–1922. Som mognare tonspråk fram och intrycken av Sibelius och Nielsen CD 1.10 tonsättare