Staden som reste sig ur askan Arkitekturguide till Sundsvalls stenstad Nils Johan Tjärnlund carlsson bokförlag Staden som reste sig_inlaga.indd 2-3 2010-03-10 09.25 Innehåll Förord 6 Vid Storgatans västra del 118 Sundsvalls Barnkrubba (Lillgården) 184 »Sjögatsraden», nr 1–12 244 Nobelstiftelsens hus 120 Sundsvalls Teater 186 Tullhuset, Änkefru Anna Märta Försäkringsbolaget Skandias hus 122 Sveabiografen 190 Jäderbergs hus, Sjögatan 3, → Del ett Riksbanken 124 Sundsvalls Sparbank 194 Wickbergska huset, Anna Gustafva FÖRVANDLINGEN Varuhuset EPA 126 Anderssons hus, Änkefru Justina Bernska huset 128 Altins hus, Slaktaren C. G. Carlssons Inledning 10 Kring Vängåvan 196 hus, Sjögatan 8, Blombergska huset, Sundsvall före Stenstaden 16 Sundsvalls Enskilda Bank 202 Sjömanshemmets annex, Sundsvalls Branden 1888 28 Kring Hedbergska parken 132 Kihlmanska huset 206 Sjömanshem, Fiskaren Sundmans hus En provisorisk stad 34 Hedbergska huset 136 Nya Sparbankshuset 208 Försäkringsbolaget 1890-talsstadens särdrag 38 Sundsvalls Hantverksförening 142 Försäkringsbolaget Sveas hus 210 Trygg-Hansas hus 254 Arkitekter och dekoratörer 44 Villa Port Arthur 144 Sundsvalls Handelsbank 212 Livet i Stenstaden 58 Metodistkyrkan 146 Sundsvalls Konsumtionsförening 214 Utanför Stenstaden 78 Kring Köpmangatan 256 Hotet mot Stenstaden 86 Sjömanskapellet 258 Återupptäckten 96 Kring Stora torget 148 Kring Storgatans östra del 216 Dagbladet 260 Stadshuset 150 Blombergska huset 218 Godtemplarhuset 262 Thulebolagens hus 156 Hotell Knaust med annex 220 Elimkyrkan 264 → Del två Hirschska huset 158 Dahlmanska-Nordlingska huset 224 Thuressonska huset 266 EN PROMENAD Holmströmska huset 160 Malmströmska huset 226 Schack- och Läsesällskapet I STENSTADEN Granska huset 164 »Bygg-Olles hus» 228 (Kårhuset) 268 Sundsvalls Folkbank 168 Elfströmska huset 230 Betlehemskyrkan 270 Kring Kyrkan och Skolhusallén 102 Rahmska huset 170 Casselska huset 234 Posthuset 272 Gustav Adolfs Kyrka 106 Centralhotellet 172 Gamla Järnvägsstationen Frimurarhuset 276 Flickskolan (Kyrkans hus) 110 (Casino Cosmopol) 236 Brandstationen 278 Prästgården 112 Läroverket (Hedbergska skolan) 114 Kring Esplanaden 176 Källor och litteratur 282 Stora Folkskolan Blå huset 178 Vid Sjögatan och Hamnen 240 Personregister 285 (Gustav Adolfs-skolan) 116 Wikströmska huset 180 Kulturmagasinet 242 Bildkällor 288 Odd Fellow 182 Staden som reste sig_inlaga.indd 4-5 2010-03-10 09.25 Arne Lindahl, min syster Pia Tjärnlund och mina föräldrar Bo-Erik Engström och Ulla-Britt Tjärnlund. Sundsvalls museums chef Mona Bornecrantz och all övrig perso- nal på museet har visat stort tillmötesgående samt glatt umgänge vid Förord kaffebordet. Det gläder mig särskilt att bokförläggaren Trygve Carlsson har velat ge ut boken på sitt förlag. Han är en av tyvärr allt färre perso- Sundsvalls stenstad är en enastående stadskärna i norra Europa. ner i bokvärlden som brinner för kvalitet och en bred humanistisk Det har varit en förmån att få skriva en bok om dess rika arkitektur- folkbildning, vilket framgår av förlagets utgivning. Jag har också haft och kulturhistoria och på det viset bidra till att öka kunskapen om förmånen att lära känna den utomordentligt skicklige formgivaren stadens historia hos den breda allmänheten. Johannes Molin, vars förtjänst det är att boken fått ett tilltalande och Först och främst ett varmt tack till Länsstyrelsen i Västernorrland, modernt uttryck under intensiva arbetspass i de charmiga röda trä- Fastighetskontoret och Stadsbyggnadskontoret i Sundsvalls kommun husen i hägnet av Sofia kyrka. samt Sundsvalls museum, vilkas ekonomiska stöd möjliggjort utgiv- Materialet till boken samlades in under sommaren och hösten ningen. 2008 och själva manuskriptet tillkom under en koncentrerad period i Jag vill även rikta ett särskilt tack till Peter Sundborg, byggnadsan- december. En stor del av arbetet baseras på tidigare forskning och jag tikvarie på Sundsvalls museum, som på våren 2008 hade vänligheten vill främst nämna Helge Höglund och Paul Lindgren, vars dokumen- att fråga om jag ville åta mig uppgiften att sammanställa arkitektur- tation av Stenstaden på 1960-talet är grundläggande för kunskapen guiden. Han har generöst ställt sitt eget arkivmaterial till förfogande om innerstadens historia. Men här ska också nämnas Barbro Björk, och bistått med många goda råd och synpunkter. Tack också för sti- Inger Liliequist, Anders Stjernberg och Peter Sundborg, utan vars mulerande möten med de övriga i referenskommittén, stadsarkitekt forskning den här boken hade blivit tunn och fattig. Anita Edlund och Ingemar Wilén, förvaltare vid Fastighetskontoret. Ett stort och innerligt tack till er alla! Samtidigt vill jag påminna En bok av det här slaget kan inte förverkligas utan att många per- om att eventuella kvarstående felaktigheter naturligtvis helt och hål- soner lägger ner ett stort och tidskrävande arbete. Det gäller fotoarki- let faller på författarens ansvar. varie Karin Sundell och fotograf Anna Porsmyr som hjälpt till med att Boken är den hittills mest omfattande om Sundsvalls stenstad, ta fram det intressanta bildmaterialet ur Sundvalls museums fantas- men det är min förhoppning att den inte sätter punkt utan tvärtom tiska samlingar. Anna Porsmyr och Ilona Linder i Härnösand har även kan vara början till en ännu rikligare skildring i text och bild i fram- bidragit med nytagna fotografier. Karin Westin, ansvarig för museets tiden. arkiv och bibliotek, har med sin stora kännedom om lokalhistorisk litteratur varit ovärderlig och som alltid underbart hjälpsam. Följande Selånger, midsommardagen 2009 företag och institutioner har dessutom välvilligt givit tillstånd till an- vändningen av bilder som är betydelsefulla för slutresultatet: Berns Nils Johan Tjärnlund salonger, Länsmuseet Västernorrland, Mittuniversitetet, Fastighets- bolaget Norrporten, Riksantikvarieämbetet samt Svenska kyrkan. Flera har läst hela eller delar av manuskriptet och gjort det möjligt för mig att undvika faktafel och språkliga fallgropar: Barbro Björk och Inger Söderholm på Sundsvalls museum, fastighetsägaren Bengt- 6 FÖRVANDLINGEN D E L E T T → FÖRORD 7 Staden som reste sig_inlaga.indd 6-7 2010-03-10 09.25 Del ett FÖRVANDLINGEN → INLEDNING Staden som reste sig_inlaga.indd 8-9 2010-03-10 09.25 Inledning Telegrammet nådde Stockholms slott måndagen den 25 juni 1888. En katastrofal brand hade brutit ut i Sundsvall. Kung Oscar II beslu- tade genast att resa norrut med hjälpsändningar. I Bollnäs fick han ytter ligare rapporter — även Umeå brann. Det var som ett Ragna rök hade drabbat Norrland denna torra, heta, kvävande sommar. En obeskrivlig syn mötte kungen när han klev ur salongsvagnen i Sundsvall den ljusa sommarkvällen den 26 juni. Den herrgårdslika stationsbyggnaden var märkligt nog skonad, skyddad av Järnvägs- parkens åldriga popplar. Inne bland de grönskande träden höll sta- dens gråsparvar och katter konsert. Sedan vidtog det ofattbara. Framför kungens ögon bredde en spöklik skog av skorstenar och ruiner ut sig västerut. Hundratals tomter var avbrända. Här och var syntes resterna av enstaka husskelett, stadens få stenbyggnader vars murar i det längsta försökt stå emot lågorna. Hela den förintade staden var inbäddad i en bolmande rödgul rök och den stickande lukten gjor- de det tungt att andas. Oscar II gick i rask takt en promenad genom den försvunna staden, uppför Storgatan till Storbron och den nedstörtade Lovisa Ulrika kyr- ka och sedan tillbaka igen. Det pyrde i marken och småbränder flam- made upp. Trottoarernas granit hade spruckit och söndrats till grus och på kyrkogården hade gravstenarnas marmor rämnat i den starka hettan. De glödgade gatorna brände till och med hål på kungens skor. Det blev sena överläggningar i salongsvagnen med bland andra civilministern, landshövdingen och borgmästaren. Omfattningen av katastrofen klarnade. Detta var en olycka av historiska dimensioner — Sveriges största stadsbrand någonsin. Omkring 9.000 av Sundsvalls 11.000 invånare hade förlorat sina hem och stod nu på bar backe. Vid 23-tiden undertecknade kungen ett brev till Sundsvalls medborgare, där han bland annat skrev: »Vid första underrättelsen om den förfär- liga olycka, som i går öfvergick och lade i aska hela detta idoga sam- En ödelagd stad. Storgatan från öster dagen efter branden. T. h. skorstenarna efter Hotel Nord samt skalet från Wessénska huset. → INLEDNING 11 Staden som reste sig_inlaga.indd 10-11 2010-03-10 09.25 hälle, hvilket jag förr flera gånger under lyckligare förhållanden besökt såsom stadens gäst, har jag skyndat hit, icke blott för att ådagalägga mitt innerliga deltagande, utan ock för att så hastigt som möjligt be- reda befolkningen hjelp i dess betryck. … Måtte den allgode Guden framdeles förskona Sundsvalls samhälle från olyckor, och måtte dess befolkning äfven visa undergifvenhet i motgången. Välsignelsen skall då ej uteblifva från deras, vill Gud, snart återuppbyggda hem.» En timme senare, vid midnatt, reste kungen vidare med båt till Umeå. Den gamla norrländska trästaden Sundsvall var nästan fullstän- digt ödelagd. Nu vidtog en förvandling som saknar motstycke i den svenska stadshistorien. En ny stad reste sig på några få år ur askan. Sundsvall var hem för de mytomspunna träpatronerna och för en rad förmögna grosshandlare som här skapade en borgerlig drömvärld med palatslika hus i sten. En elit av Sveriges arkitekter, dekoratörer och hantverkare anlitades för att förverkliga drömmarna. Stenstaden blev en tät och koncentrerad stadskärna av kontinental karaktär — ett ut- snitt av Berlin eller Wien mitt bland de norrländska furuskogarna.