Nordisk Salonkultur. Et Studie I Nordiske Skønånder Og Salonmiljøer 1780–1850
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Titel · 1 Samlaren Tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning Årgång 120 1999 Svenska Litteratursällskapet 2 · Författare REDAKTIONSKOMMITTÉ: Göteborg: Lars Lönnroth, Stina Hansson Lund: Per Rydén, Margareta Wirmark, Eva Hættner Aurelius Stockholm: Ingemar Algulin, Anders Cullhed Uppsala: Bengt Landgren, Johan Svedjedal, Torsten Pettersson Redaktörer: Hans-Göran Ekman (uppsatser) och Anna Williams (recensioner) Inlagans layout: Anders Svedin Distribution: Svenska Litteratursällskapet, Litteraturvetenskapliga institutionen, Slottet ing. A0, 752 37 UPPSALA Utgiven med stöd av Humanistisk-Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet Bidrag till Samlaren insändes till Litteraturvetenskapliga institutionen, Slottet ing. A0, 752 37 Uppsala. Uppsatserna granskas av externa referenter. Ej beställda bidrag skall inlämnas i form av utskrift och efter antagning även på diskett i något av ordbehandlingsprogrammen Word for Windows eller Word Perfect. isbn 91–87666–16–2 issn 0348–6133 Printed in Sweden by Gotab, Stockholm 2000 186 · Övriga recensioner förs någon extra dimension med hjälp av RiVatterre och ning, men också Lennart Göthberg var starkt inXuerad Genette. Kopplingen till dem ter sig ganska långsökt. av internationella strömningar. Hos denne kritiker fanns Att recensenten på olika sätt refererar till och förhåller även ett anarkistiskt och polemiskt drag, något som kän- sig till den text han skriver om liksom till andra texter netecknade 40-talet i dess helhet, en period då Häger- som dras in som jämförelseobjekt är ju ganska självklart. ströms värdenihilism var en viktig ledstjärna. Avantgar- Att för den skull hävda att kritikens grundläggande dis- dets signum var också nyhetskravet, som ofta fördes kurs är parafraserande blir närmast en truism. Det litte- fram i Stig Carlsons kritik. raturpolitiska syftet med Vennbergs anmälan diskuterar Mats Jansson har sammanfattningsvis presenterat en och exempliWerar Jansson utmärkt på egen hand utan utmärkt studie, karakteriserad av både noggrannhet och draghjälp av RiVaterre och Genette. skarpsinne. Hans analyser och resonemang är nyansera- Det är i första hand den kritikerkår som etablerades de och han har god blick för de paradoxer som decen- vid 40-talets mitt som är föremål för Janssons undersök- niets litterära kritik också rymmer. Han hemfaller inte åt ning, d.v.s. de kritiker som medverkade i tidskriften 40- förenklingar eller generaliseringar, när han tecknar sin tal och/eller i Aftontidningen, båda viktiga fora för den bild av det dynamiska 40-talet. Kritisk tidsspegel kommer nya kritikergenerationen. De kritiker som behandlas av att bli till ovärderlig nytta för alla som i framtiden vill Jansson är Stig Ahlgren, Axel LiVner, Stig Carlson, Len- fördjupa sig i 1940-talets litteratur och kritik. Till stor nart Göthberg, Allan Fagerström och som den enda hjälp blir då den bibliograW över recensioner och artiklar kvinnliga representanten Viveka Heyman. Men det är av de behandlade kritikerna som ingår som bilaga. inte bara avantgardets kritiker som granskas. Jansson är Lena Kåreland noga med att ge motbilder så att det nya tillåts proWlera sig mot dem som för traditionens talan. På så sätt kan motsättningen mellan en moraliskt grundad kritik och Nordisk salonkultur. Et studie i nordiske skønånder og sa- en estetisk kritik komma i dagen. Anders Österling och lonmiljøer 1780–1850. Red. Anne Scott Sørensen (Odense Sten Selander kontrasteras således mot Knut Jaensson, University Studies of Scandinavian Languages and Lite- medan Axel LiVner ställs mot Ture Nerman och Hans ratures, vol. 38). Odense 1998. Dhejne. Samtidigt visas på ett intressant sätt av Janssons genomgång att tradition och nydanande inte alltid be- I den europeiska litteraturforskningen har salongslivet höver utesluta varandra. För modernisten handlar det sin givna plats. Så även i Norden, där det exempelvis är istället om ett slags omvandling av traditionen. svårt att studera det tidiga 1800-talets litteratur utan att Som framgått är Janssons studie omfattande och stöta samman med Amalia von Helvig, Malla Silfver- spänner över mycket. Den är synnerligen informations- stolpe eller Alida och Thekla Knös. Forskningen om själ- tät och rymmer Xera intressanta analyser och träVande va salongerna har däremot varit sparsam fram till senare iakttagelser. Det rika stoVet presenteras på ett överskåd- år. Nordisk salonkultur är resultatet av ett fyraårigt sam- ligt sätt och framställningen blir omväxlande att läsa, nordiskt projekt. Tidsmässigt sträcker boken sig från det tack vare att Jansson valt att disponera sitt ämne så att sena 1700-talet in i vårt århundrade, geograWskt omfat- han ständigt byter perspektiv. Än väljer han att studera tar den inte endast våra dagars Sverige, Norge, Danmark en enskild kritiker, än ett kritiskt forum som Aftontid- och Finland utan även Ryssland och Tyskland. Indirekt ningen, än en kritisk debatt som pessimismdebatten, än behandlar Nordisk salonkultur också europeiska storstä- en enskild kritisk text eller de olika reaktionerna på ett der som Rom och Paris, där Xera av salongsvärdinnorna särskilt skönlitterärt författarskap som Faulkners. Efter tillbringade långa perioder. varje kapitel följer också tydliga sammanfattningar, där Nordisk salonkultur består av tjugotre uppsatser, trådarna dras samman. Nackdelen med den disposition skrivna av elva författare. Det skulle bli alltför utrym- Jansson valt är att det stundtals blir vissa upprepningar. meskrävande att här kritiskt granska varje enskilt inlägg, Men detta är en marginell anmärkning. och istället ges här en mera övergripande presentation av Samtidigt som Janssons undersökning ger en mängd denna viktiga bok. ny kunskap förtydligar och bevisar den antaganden och Nordisk salonkultur kan ses som en introduktion till hypoteser som i tidigare forskning endast berörts ytligt. salongerna och salongsforskningen. Den inleds med en Bl.a. framkommer den betydelse som främmande språk- ”Prolog” av Anne Scott Sørensen, där bokens ämne dis- områden hade för den svenska modernismens tradition. kuteras. I Karen Klitgaard Povlsens ”Den litterære salons T.S. Eliot var en av det svenska 40-talets viktigaste inter- historie och genrer”, Scott Sørensens ”Salonens og nationella referenspunkter, något som Jansson diskute- skønåndens kulturanalytik” och Eva Öhrströms ”Musi- rat redan i sin doktorsavhandling Tradition och förnyelse, kalisk salong i Europa och Norden – en översikt” intro- 1991. Det anglosaxiska inXytandets dominans lyfts fram i duceras läsaren i salongsbegreppet, salongsforskningen, det avsnitt som behandlar Allan Fagerströms kritikergär- salongsutvecklingen och salongernas olika arter. I bo- Övriga recensioner · 187 kens slut Wnns en ”Epilog”, där Anne Scott Sørensen longen som Wsken i vattnet. Till dem hörde svensken sammanfattar de nordiska salongernas framväxt. Det är Carl Gustaf von Brinkman (1764–1847). Tidigt skickade en vacker bok, rikt illustrerad och välförsedd med regis- hans herrnhutiska föräldrar honom att studera vid för- ter. Uppsatsernas kvalitet växlar något, men är övervä- samlingens skolor i Tyskland. Han förtyskades snabbt, gande god. Ett visst slarv med korrekturläsningen (eller gav ut diktsamlingar på tyska och umgicks i tyska sa- problem med de övriga nordiska språken) låter sig dock longer. Också sedan han återvänt till Sverige och börjat anas i avstavningar och bildtexter. skriva på svenska fortsatte han sitt salongsliv, och när I en bred framställning som Nordisk salonkultur före- Sverige inte hade nog salonger att erbjuda samlade han träds självfallet skilda salongstyper. Forskningens deWni- kvinnogrupper kring sig för litterära diskussioner. Teg- tion av salongsbegreppet har också skiftat. I Klitgaard nér talade ironiskt om ”den brinkmanska seraljen”. Povlsens diskussion av historia och genrer förekommer I uppsatsen ”Att göra livet till ett konstverk – Carl en rad deWnitioner, däribland Habermas syn på salongen Gustaf von Brinkman, en manlig skönande i salongerna” som ”en slags buVerzone mellem de tre sfærer: Det inti- behandlar Ingrid Holmquist hans salongsliv, som tog sig me, det private og det oVentlige”, 1970-talsfeminismens uttryck både i svärmisk vänskap och långa (ibland uppe- uppfattning att salongen erbjöd ”et frirum for begavede mot 80 sidor), förtroliga brev. Hans speciella inställning kvinder” och 1990-talets betraktelsesätt av salongen som till brevgenren gav i samtiden upphov till uttrycket ”att ”en del af udviklingen af nye samværsformer” (s. 17f.). brinkmannisera”. Trots att Brinkman idag är en tämligen Enligt Klitgaard Povlsen håller man sig i bokens uppsat- bortglömd gestalt umgicks han i samtiden med många ser till ”en dobbelt optik” av salongen som kvinnligt betydelsefulla personer. Med Tegnér tycks han tidsvis ha rum, som dels gav utrymme för utveckling, dels ställde levt i det närmaste i symbios och Fredrika Bremer upp- upp väggar mot omvärlden. muntrade han på hennes författarbana så till den grad, DeWnitionen av ordet salong är inte okomplicerad. att hon skämde bort honom med manuskript och sin Oftast förknippas ordet med konstnärliga salonger, och berömda lingonsylt. studierna i Nordisk salonkultur behandlar särskilt sådana. Brinkman utgör således ett intressant undantag från På många håll förekom också mera borgerliga eller aris- bokens alla kvinnliga huvudpersoner. Hans genus tycks tokratiska salonger, som delade de artistiska salongernas också ha varit avvikande. Män ansåg honom ofta femi- urbana samtalston och fria umgänge men som snarare nin – den muskulöse göticisten Geijer såg honom