Fredrika Bremer: Famillen H***
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Fredrika Bremer FAMILLEN H*** SVENSKA FÖRFATTARE NY SERIE Fredrika Bremer FAMILLEN H*** Utgiven med inledning och kommentarer av Åsa Arping SVS SVENSKA VITTERHETSSAMFUNDET STOCKHOLM 2000 Utgiven med bidrag av Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond Abstract Fredrika Bremer, Famillen H***. Utgiven med inledning och kommentarer av Åsa Arping. (Fredrika Bremer, The H-Family. Edited with introduction and commentary by Åsa Arping, Department of Comparative Literature, Göteborg University, Box 200, SE-405 30 Göteborg, Sweden.) Skrifter utgivna av Svenska Vitterhetssamfundet. Svenska författare. Ny serie, XXVI+242 pp., Stockholm. ISBN 91-7230-094-9 Famillen H*** (The H-Family) appeared in the second and third part of Teck- ningar utur hvardagslifvet (Sketches from Every-day Life), published anon- ymously in 1830–31. This début was an immediate success and the writer’s identity was soon revealed. Here Fredrika Bremer (1801–1865) presented the reader to a literary landscape previously unknown in Sweden. Ordinary con- temporary milieus and characters are unerringly described through a quick prose easily varying from elevated to quiet and humouristic. Alongside of and often in opposition to romanesque conventions this book offered a new kind of realistic account. For the first time Famillen H*** now appeares in a critical edition. The text, based on the first edition, is preceded by an introduction presenting the creation and reception of the novel, and is followed by a commentary. © Svenska Vitterhetssamfundet ISBN 91-7230-094-9 Svenska Vitterhetssamfundet c/o Svenska Akademiens Nobelbibliotek Box 2118, SE-103 13 Stockholm http://svenska.gu.se/vittsam.html Printed in Sweden by Bloms i Lund Tryckeri AB Lund 2000 Inledning Det är besatt, besatt, besatt! Jag tror att någon välmenande hexa har sagt hokus pokus öfver mig och min lilla bok. Den gör ett väsen af sig, som jag finner nästan löjligt. Det är en riktig ton nu att läsa den och i synnerhet i den förnäma verlden. Den omtalas allmänt, likaså författarinnan, som nu ej mer kan tänka på att hålla sig anonym.1 Fredrika Bremers brev till systern Charlotte i december 1830 fullkom- ligt spritter av glädjeyra. Det har bara gått några veckor sedan bok- lådorna började saluföra andra häftet av Teckningar utur hvardagslifvet. Recensenterna i Heimdall och Medborgaren har redan fällt positiva om- dömen, förläggaren Vilhelm Fredrik Palmblad funderar som bäst på en ny upplaga och överallt i de läsande salongerna är den okända ’Tecknar- innan’ allmänt samtalsämne. Den engelska generalkonsulns dotter Ma- thilda Foy i Stockholm noterar i sin dagbok den 22 november att hon läst ur Teckningar, »a charming little publication, by a lady […] un- known.»2 Samma höst gör även salongsvärdinnan Malla Silfverstolpe på Edsberg en läseanteckning, och hon tycks mer informerad om uppho- vet: »Man gissar en Mamsell Brêmer.»3 Båda damerna kom sedermera att ingå i Fredrika Bremers vida bekantskapskrets. Redan den första samlingen noveller hade fått ett välvilligt om än inte översvallande mottagande när den publicerades på Palmblads förlag lagom till julen år 1828. När häfte II, likaledes anonymt, kom ut i okto- ber 1830 stegrades förtjusningen. Främsta orsaken var det 117 sidor långa smakprovet på en roman, Famillen H***, i vars avslutande »Efter- rätt» författaren förvarnar om en fortsättning.4 Svenska original var fortfarande sällsynta, vilket gör det lättare att 1 Till Charlotte Quiding, 12 [11]/12 1830, Fredrika Bremers brev, samlade och utgivna av Klara Johanson och Ellen Kleman, del I 1821–1838 (Stockholm, 1915), s. 120. 2 Mathilda Foys dagbok 22/11 1830, Evangeliska Fosterlandsstiftelsens särarkiv I: 15, Stockholms stadsarkiv. 3 Malla Silfverstolpes anteckningar/dagböcker/och läseanteckningar 4: »Läseanteckningar mars 1826–1849 januari», Friherre G. Rudbecks privatsamling, Uppsala Universitets- bibliotek, sign. A 29, bl. 326. 4 Se Teckningar utur hvardagslifvet, häfte II (Upsala, 1830), s. 196 f., samt föreliggande edition, s. 60. VIII förstå uppståndelsen.5 Trots att författarinnan enligt tidens bruk undvek att framträda med sitt namn blev hennes identitet snart röjd. Inom familjen var det till att börja med bara syskonen som kände till författar- skapet. Enligt systern Charlotte var det först efter lovorden över Teck- ningar II som Fredrika fann »tiden vara inne att derom underrätta» även modern.6 Vid ett av sina besök förde så familjens gamle vän Frans Michael Franzén, tillika Svenska Akademiens sekreterare, boken och dess okända författarinna på tal. Mor och dotter beslöt att yppa hemlig- heten. Snart visste även Franzéns kollega, »riksläsaren» Carl Gustaf von Brinkman och under vintern spreds så ryktet om en mamsell Bremer bakom succén. »Men all anonymitet har jag måst gifva på båten.Vogue la galère! Och blås Kajsa, blås!» skriver föremålet själv i sitt ystra brev till systern och berättar att hon nu arbetar på en fortsättning. När Akademien på nyåret 1831 tilldelade denna debutant ett exemplar av sin jetton i guld som »ett bevis af sin aktning», var Fredrika Bremer de- finitivt att betrakta som en kändis.7 I juni 1831 kom så Teckningar III, helt ägnad åt Famillen H:s och husrådinnan Beata Hvardagslags vidare öden. År 1830 brukar betraktas som något av en vattendelare i svensk littera- turhistoria. I och med medelklassens snabba framväxt skapas nya mark- nader med nya aktörer. Litteraturen blir en av de varor borgerligheten efterfrågar. Författarna börjar tjäna pengar på sitt skrivande och kritiken blir också den ett levebröd. Inte minst Aftonbladets grundande i decem- ber 1830 innebär att nyutkommen litteratur regelbundet börjar bevakas och bedömas. I den litterära debatten flyttas intresset alltmer från en poesi grundad i tysk idealistisk filosofi till prosa med ökade realistiska anspråk.8 Både i 5 Bror Olsson, »Översättningslitteraturens roll i Sverige», Biblioteksbladet årg. 21 1936, s. 7. Enligt Olssons undersökning utkom år 1830 25 översatta prosaverk, mot sju svenska original. 6 »Lefnadsteckning af utg.», Sjelfbiografiska anteckningar, bref och efterlemnade skrifter; jemte en teckning af hennes lefnad och personlighet, utgifne af Ch[arlotte] B[reme]r, förra delen (Örebro, 1868), s. 71. 7 Akademiens motivering hämtad ur protokoll »Måndagen den 31 Januari 1831», Svenska Akademiens Dagbok för år 1831, Svenska Akademiens arkiv. Trots att hennes identitet snart var känd fortsatte Bremers att publicera sina romaner anonymt under hela 30-talet. Först från och med En dagbok. Nya teckningar utur hvardagslifvet, häfte 6 (1843) sattes författarnamnet ut. Året dessförinnan hade författarinnan också publicerat den teologiska debattskriften Morgon-väckter under eget namn. 8 Hur detta paradigmskifte gestaltar sig i decenniets litterära debatt utreder Kurt Aspelin i Poesi och verklighet. Några huvudlinjer i 1830-talets svenska kritikerdebatt, del I (diss. Göteborg, 1967). IX pressen och vid universiteten riktas blickarna allt oftare mot detta, som det kom att kallas, moderna epos. Redan på Svenska Akademiens pris- fråga år 1826 svarar både Johan Erik Rydqvist och C. J. L. Almqvist att romanen är det som främst kommer att skilja gångna tiders vitterhet från den nya.9 Den nya romanlitteraturen fokuserar allt oftare ’kvinnlig’ verksamhet och vardag, förankrad i den borgerliga, patriarkala familjen. Genren feminiseras. Som Johan Svedjedal påpekat var kvinnorna inte bara formförnyare i denna process, det var också främst kvinnorna som representerade den nya kommersiella författartypen, marknadsförfat- taren.10 Fredrika Bremers framgångsrika romandebut 1830–31 manade snart till efterföljd. De mest namnkunniga kollegerna, Sophie von Knorring och Emilie Flygare-Carlén, debuterade 1834 respektive 1838.11 Tillsam- mans kom denna kvinnliga treklöver att dominera decenniets litterära debatt. Ändå kommer både romanen och realismen sent till Sverige, nästan hundra år efter genombrottet i exempelvis England. I sin undersökning av den tidiga svenska prosaberättelsen konstaterar Fredrik Böök att någon motsvarande 1700-talsroman aldrig växte fram, trots att samtiden flitigt läste både Rousseau, Richardson, Fielding, Goldsmith och Sterne.12 Det seglivade ståndssamhället lyfts fram som en förklaring, liksom det svenska kynnet. 1700-talssvensken är, menar Böök, helt enkelt inte realist. Litteratursociologen Victor Svanberg finner den viktigaste orsa- ken i städernas och borgarklassens svaga ställning: »Först med Fredrika Bremers debut 1828 fingo vi originella romaner ägnade medelklass- 9 Johan Erik Rydqvist, »Framfarna dagars vittra idrotter i jemförelse med samtidens; En tafla i tvenne afdelningar», Svenska Akademiens Handlingar ifrån år 1796, del 12 (Stock- holm, 1829), s. 289–529 samt C. J. L. Almqvist, »Undersökning om hufvudskillnaden emellan de gamles vitterhet och de nyares; samt om den frågan, huruvida en verkligen ny konst i vår tid är å bane», Svea. Tidskrift för vetenskap och konst, 1831:14, s. 79–116. Bidragen uppmärksammas också av Birgitta Holm, Fredrika Bremer och den borgerliga romanens födelse (Stockholm, 1981), s. 45–47. 10 Johan Svedjedal, Författare och förläggare och andra litteratursociologiska studier (Hedemora, 1994), s. 80. 11 Romanerna hette Cousinerna och Waldemar Klein, båda publicerades anonymt. 12 Fredrik Böök, Romanens och prosaberättelsens historia i Sverige intill 1809 (diss. Lund; Stockholm 1907), s. 295 f. För Bremer och hennes skrivande 1830-talskolleger tycks däremot den utländska 1700-talsromanen högaktuell. I Famillen H*** citeras Rousseau, Richardsons hjälte Charles Grandison apostroferas och