Svenska folkskolans vänner

SFV-kalendern 2008

Årgång 122 Svenska folkskolans vänner Annegatan 12 (PB 198) 00121 Helsingfors

Tel. 09-684 4570 Fax 09-684 45715 e-post: sfv@sfv.fi www.sfv.fi Bank: Sampo 800011-62307 Aktia 405548-297 Postgiro i Sverige: 4291-1

Redaktionskommitté: Ann-Mari Häggman, ordförande Bo Lundell Christine Romberg Christoffer Grönholm, kalenderredaktör

Redigering: Olle Spring

Pärmfoto: Maj-Len Grönholm

ISSN:0357-1068

Ekenäs 2008 Ekenäs Tryckeri Ab Ombrytning Gita Lindgren

2 Innehåll

Förord av Christoffer Grönholm: Östersjön är sårbar ...... 5 Östersjön Erik Bonsdorff: Östersjön – ett ekosystem under hot ...... 7 Björn Grönholm: Miljösamarbete i Östersjöregionen ...... 15 Ea Maria Blomqvist och Tove Holm: Högskolorna verkar för hållbar utveckling kring Östersjön ...... 20 Fabian Dahlström: Musik över Östersjön ...... 24 Thure Malmberg: Över Östersjön som passagerare ...... 36 Christoffer H. Ericsson: Kostern Southern Cross – min första egna riktiga båt ..... 64 Finska kriget Eva Walder-Brundin: Märkesåret 2009 ...... 71 Olle Spring: När ryssen kom i landet. Folkets sägner om Finska kriget ...... 77 Göran Selén: Borgåborna och lantdagen 1809 ...... 112 1918 Roger Holmström: Bofinken har varken frejdebevis eller medlemsbok ...... 116 Minnesrunor Carl Johan Adolfsson 129 Tancred Arppe 131 Christina Blomqvist 132 Jarl Brommels 133 Paul Budsko 135 Nelly Fågelbärj 136 May Flodin 137 Anne-Marie Hornborg- Franck 138 Birger Häggblom 140 Maj-Britt Jansén 141 Olof M Jansson 142 Paul ”Nacke” Johansson 144 Rolf Kullberg 146 Agneta ”Anki” Lindquist 148 Jack Mattsson 149 Ivar Rosenblad 150 Ola Rosendahl 152 Gustav ”Joker” Strömsholm 154 Fjalar Sundström 156 Gunnar Träskman 158 Bertel Widén 160 Tom Vuori 161 Kurt Zilliacus 163 Eduard ”Bubi” Zukale 165 Erik Ågren 167.

SFV:s verksamhetsberättelse 2007: Ett festligt år...... 169

Fondredovisning ...... 196

DISTIS kurser 2008–2009 ...... 201

3

Christoffer Grönholm

Östersjön är sårbar

”Att utgå ifrån hav, skepp och kuster är i att den är så grund. Medeldjupet är bara högsta grad nödvändigt då man vill struk- 55 meter och vattnet byts långsamt ut via turera den forntid som har gett upphov till de danska sunden. Det största hotet mot begreppet och till större delen av Östersjön är den ekologiska risk som olje- vår forndiktning och ur vilken den mest transporterna medför. Speciellt sårbar är avgörande faktorn i historia, den den grunda Finska viken. I längdriktning- sekellånga politiska och kulturella gemen- en färdas ständigt flera hundra lastfartyg skapen med Sverige, härstammar” skriver och tankfartyg. De korsas dagligen av de Matti Klinge i boken Östersjövälden. Han snabbgående färjorna mellan Helsingfors har så rätt. Havet har alltid förenat och och . Det hävdas att en ekologisk skapat möjligheter. storkatastrof flera gånger varit nära ögat. Ledmotivet i årets SFV-kalender är År 2007 fraktades 140 miljoner ton olja Östersjön. Östersjön handlar om Finland på Finska viken, år 2015 har mängden och Sverige men naturligtvis också om de ökat till 260 miljoner ton. baltiska staterna och om Polen, Tyskland Länge användes Östersjön som av- och Ryssland. I Björn Grönholms artikel stjälpningsplats. Det finns fortfarande gif- får vi ta del av vilka nätverk som jobbar ter utanför Hangö, Gotland, Estland och för Östersjön och i Fabian Dahlströms Sundsvall. Under krigen fälldes 150.000 översikt vilken musikverksamhet här fö- minor i Östersjön (60.000 i Finska viken), rekommer. Tove Holm och Ea Blomqvist varav 35.000 har röjts. Vad hände med rapporterar om hur forskningen samarbe- resten? tar kring Östersjön och Thure Malmberg Tänk på alla vrak som finns i Östersjön. berättar om hur fartygstrafiken har sett ut En försiktig kalkyl ger vid handen att det förr och nu. Christoffer H. Ericsson be- i Finska viken finns 1400 vrak. Av dem är rättar om sin första riktigt egna båt och 750 mer än 100 år gamla. Vissa är verk- sjöfärder med den. ligt välbevarade såsom omtvistade Vrouw Erik Bonsdorff skriver om Östersjöns Marina. Men en större fara utgör de fartyg hotade ekosystem. Östersjön är sårbar för som förliste på 1940- och 1950-talen för

5 att deras tankar när som helst kan börja Spring har redigerat ett intressant infor- läcka. mationspaket med berättelser om hän- Till råga på allt skall en gasledning delserna 1808–1809. Roger Holmström dras tvärs över Östersjön. Den beräknas uppmärksammar 90-årsminnet av inbör- vara färdig år 2012 och ha en kapacitet på deskriget 1918 via fem finländska förfat- 55.000 kubikmeter per år. tares röster. SFV:s verksamhetsberättelse Årets kalender uppmärksammar även och fondförteckning, samt Distis kursut- minnet av 1808–1809-års krig och Fin- bud ingår även i årets kalender. Minnes- lands separation från Sverige. Vad detta runorna är en viktig avdelning som många speciellt innebar för Sverige skriver am- kalenderläsare brukar uppmärksamma. bassadör Eva Walder-Brundin om och vad Årets kalender innehåller 25 nekrologer Borgå lantdag innebar för Finland och för över bemärkta finlandssvenska män och Borgåborna skriver Göran Selén om. Olle kvinnor som avlidit under året.

6 Erik Bonsdorff

Östersjön – ett ekosystem under hot

Östersjön är ett i många hänseenden rad process. Arter har invandrat, slagits säreget ekosystem: Havet bildades i sin ut igen, återkommit, men från ett annat nuvarande form först efter den senaste håll. Den invandring av s.k. främmande istiden, och genomgick flera dramatiska arter vi ser i dag, är egentligen bara ett förändringar innan det för ca 8500–7000 led i samma kedja, även om människans år sedan fick sin nuvarande karaktär roll i förloppet bidrar till att försnabba – bräckt vatten, skarpa fysiska, kemiska utvecklingen. Östersjöns marina ekosys- och klimatologiska gradienter, långsamt tem är förhållandevis artfattigt, och det är vattenutbyte styrt av stora tillflöden av m.a.o. uppenbart att en fortlöpande post- sötvatten och oregelbundna saltvattenin- glacial succession och kolonisering, med flöden genom de trånga och grunda sun- både nyinvandring och förlust av arter, den mellan Sverige och Danmark. För fortfarande pågår. Eftersom så få arter den organismvärld som lever i Östersjön fysiologiskt klarar av norra och centrala ställer detta stora krav på anpassning, och Östersjöns medellåga salthalter mellan 3 ur ett evolutionärt perspektiv har få arter och 10 promille, är artsammansättningen – om någon – genomgått en så omfattande dessutom förhållandevis enhetlig över genetisk anpassning, att man kunde tala stora områden och djupintervall, samt i om specifika, för Östersjön endemiska ar- flertalet biotoper och habitat. Vår bild av ter, utvecklade i denna globalt sett säreg- ett rikt hav präglas i hög grad av ett fåtal na marina miljö. Däremot finns ett flertal nyckel- och symbolarter, såsom blåstång, arter som genetiskt avviker från närområ- flundra, blåmussla och några till. denas (Nordsjön, Nordatlanten, insjöom- rådena kring Östersjön) artfränder, och Blandning av arter närmast påminner om de populationer man finner i exempelvis Vita Havet, vil- Ekologisk specialisering är sällsynt i ket ger en vink om att invandringen till Östersjön, medan motsatsen ofta gäller i Östersjön inte har varit en enkelt förkla- gamla, dynamiska ekosystem. Dessutom

7 En vy från Skärgårdshavet såsom vi gärna vill se den. (Foto: Erik Bonsdorff). utgörs faunan och floran av en blandning I artrika miljöer delar ofta flera arter av arter av marint och limniskt ursprung, likartade funktioner, och förlust av en art och längs våra kuster lever många arter får knappast konsekvenser för hela eko- vid sina absoluta fysiologiska tolerans- systemet. I Östersjön är därför begreppet gränser. Detta faktum innebär att eko- ”nyckelart” särskilt centralt, och få är de systemet å ena sidan är förhållandevis arter vilkas ekologiska roller är okända; förutsägbart (den tänkbara artstrukturen i Östersjön ger oss just därför en unik möj- en specifik miljö är lätt att förutsäga, och lighet att analysera, tolka och förstå hur omvänt säger oss en beskrivning av vil- arternas inbördes relationer fungerar och ken miljö som helst mycket om vilka ar- påverkar den ekologiska balansen. Ett ter som sannolikt dominerar), och å andra utmärkt och bekant exempel på detta är sidan extremt känsligt. Då varje art fyller torsken, som genom kraftigt överfiske i en, och ofta t.o.m. flera ekologiska rol- Östersjön minskat i betydelse, med stora ler, finns en risk att en lokal, regional el- följder för hela den pelagiala födoväven, ler storskalig utrotning inte bara påverkar och med klara kopplingar till de årliga den omedelbara närmiljön, utan faktiskt algblomningar man numera registrerar i hela födoväven och hela ekosystemet. havet.

8 Ekologisk öken Förändringar i tid och rum

Östersjön står inför dramatiska ekolo- Låt oss betrakta Östersjön ur ett större giska omvävningar, till stor del som en perspektiv, det globala: Östersjöns totala följd av människans negativa effekter på vattenvolym utgör endast någon promille havsmiljön, men även styrda av de stor- av jordens totala oceana vattenvolym. skaliga omvärldsförändringarna: klima- Därmed är detta säregna randhav lätt att tet, havsströmmarna, landhöjningen längs marginalisera även inom vetenskapen: våra kuster o.s.v. Därför är det näst intill Inte nog med att Östersjön är instängt och omöjligt att i miljöskyddssammanhang kraftigt påverkat av mänsklig aktivitet av tala om att återskapa eller bevara en miljö de närmare 90 miljoner invånare som le- sådan den tedde sig exempelvis år 1900 ver inom havets tillrinningsområde – det eller 1950 (”Saltkråkan-idealet” är alltså är litet också, med särdrag som avviker en fåfäng dröm). från de flesta andra akvatiska miljöer, så- I stället måste vi försöka räkna ut hur ut- väl oceana som limniska. Ibland klassas vecklingen skulle sett ut (vilka trender som Östersjön som en stor fjord (trösklarna i kunde tänkas vara rådande) om männis- de danska sunden ger fog för en sådan de- kans negativa påverkan vore mindre eller finition), ibland som en stor flodmynning helt saknades. Vi måste lära oss särskilja (det stora sötvattentillflödet berättigar en den naturliga utvecklingen och variationen sådan tolkning), och ibland nästan som från den förändring som sker p.g.a. män- en stor insjö med onormal artsamman- niskans ingrepp, både lokalt och storska- sättning. ligt. En av de storskaliga utmaningar vi Det är viktigt att beakta betydelsen av möter i dag består i att förutspå och förstå geografiska skalor då vi analyserar och det man kallar ekologiska flippar eller re- tolkar ekologisk information i Östersjö- gimskiften i ekosystemet: Någon drivande sammanhang. Östersjön i ett globalt ma- faktor (i Östersjön exempelvis övergöd- rint perspektiv är en liten ekologisk enhet, ningen och den därpå följande omfattande men om vi jämför Östersjön med exem- syrebristen) påverkar ekosystemet i så hög pelvis Ålands skärgård och Skärgårdsha- grad att förändringarna i struktur speglar vet, blir proportionerna de omvända. Då är en bestående förändring i funktion. All- Östersjön liktydigt med världshavet, och mänt anses i dag att Östersjön under det begränsar man sig ytterligare till exem- senaste seklet genomgått tre sådana regim- pelvis en särskild skärgårdsregion, eller skiften drivna av omfattande jakt på stora en havsvik, är t.o.m. Ekenäs skärgård stor rovdjur (säl), den dramatiska ökningen av i jämförelse! Hos oss används följaktligen näringsämnen i havet (övergödning) och ofta Pojoviken i Ekenäs som exempel på överfisket (torsk, lax), som alla påverkat hur hela Östersjön fungerar i förhållande både strukturen och funktionen i havet. till sin omgivning. På motsvarande sätt är I dag räknar man med att ett område av tidsperspektivet viktigt att hålla i minnet: Danmarks storlek (drygt 40 000 km2) är säsongsdynamiken är markant, och års- mer eller mindre permanent drabbat av sy- tidsvariationerna i såväl de fysiska som de rebrist, d.v.s. centrala Östersjön kan nästan biologiska parametrarna är många gånger ses som en ekologisk öken. större än för årstiderna jämförbara mel-

9 lanårsvariationer. Då vi tolkar ekologisk Likaså är våra sjögräsängar lika rika som information i ett längre tidsperspektiv är sina motsvarigheter i regioner med i övrigt det alltså av yttersta vikt att vi kan identi- högre numerisk biodiversitet. I Östersjön fiera variationen och tolka den rätt. följer den marina artdiversiteten motsva- Likaså är det värdefullt att känna Ös- rande mönster på land för såväl däggdjur tersjöns utvecklingshistoria i det totala som växter, d.v.s. artantalet minskar från ekologisk-evolutionära perspektivet över sydost mot nordväst, och beskriver där- de senaste några tusentals åren sedan med den rådande klimatologiska gradien- Östersjön fick sin nuvarande saltbalans. ten, och även isens tillbakadragning efter Vi måste även beakta landhöjningens roll istiden. för kust- och skärgårdsekosystemet. Den Det förefaller som om artinvandringen i skärgård vi beskriver i dag, kommer att havet följer motsvarande mönster och en till stora delar vara fastland och insjö- likartad tidtabell som koloniseringen på ar om något tusental år till, om inte en land. Om vi ser på de ryggradslösa djuren ökande klimatförändring påverkar havets som exempel, har man beskrivit något tu- nivå. De klimatscenarier man allmänt sental arter i havsområdet längs Sveriges diskuterar i dag skulle innebära att Ös- västkust. I södra Kattegatt och området tersjön även längs våra kuster om ca 100 mellan Danmark och Sverige är man nere år skulle vara i medeltal kanske 3 grader i tusentalet arter, och strax innanför de varmare än i dag, och isvintrar skulle vara danska sunden är artantalet redan reduce- en raritet i våra sydliga kusttrakter. Hela rat med en tiopotens till något hundratal ekosystemet måste i så fall anpassa sig till arter främst p.g.a. den skarpa salinitets- en fullkomligt ny verklighet, och effek- gradienten i denna region: havets salthalt terna på artsammansättning och ekologi avtar från fullt marina förhållanden (25– kan vi tillsvidare bara spekulera kring. 30 promille) till ca 10 promille i ytvattnet, Många traditionella kallvattenarter kom- samtidigt som det saltare Nordsjövattnet mer att försvinna eller reduceras kraftigt, här möter den Baltiska ytströmmen, som medan arter som gynnas av varmare och transporterar sötvatten ut ur Östersjön, mer utsötat vatten kan förväntas öka i be- och motverkar transporten av både vatten tydelse. och organismer in till Östersjön. I södra delen av egentliga Östersjön återstår ca Östersjöns biologiska mångfald 75–80 för blotta ögat synliga evertebrat- arter i den del av Östersjön där syrebrist Biodiversitet är ett ofta använt mått på i djupvattnet är vanligast förekommande, ekosystemens ”värde” i meningen ”ju och därmed utgör ett starkt hinder mot yt- flera arter, desto mera värdefullt”, och i terligare spridning av arterna. Artantalet viss mån äger det sin riktighet, men inte avtar sedan successivt. Vid Finska Vikens om man ser till antalet individer som kan mynningsområde återstår ett drygt 50-tal existera inom ett givet område eller inom marina evertebratarter i botten-ekosyste- en given yta eller volym. Östersjöns fauna met, för att sedan ytterligare avta längs på de mjuka bottnarna är artfattig, men Finska Viken respektive Bottniska Viken. individrikare än många motsvarande sys- I dessa miljöer kompenseras artbortfal- tem både i tropikerna och på annat håll. let längs kusterna i viss mån av sötvat-

10 tensarter och insektlarver, vilket ger våra vid tanken på att dessa åtgärdats sedan kustvatten sin unika ekosystemstruktur. larmrapporterna på 1970–80-talen, och Samma mönster gäller beträffande fisk i många fall har åtgärderna burit frukt: och marina alger: våra kustvatten är som DDT, PCB och vissa tungmetaller har en ekologisk smältdegel där artsamman- minskat i glädjande hög grad, men hot- sättningen vittnar om bjärt olika ursprung bilderna kvarstår också, och exempelvis för många invånare, och där födovävarna utgör dioxiner, kadmium och kvicksilver skapat unika kopplingar mellan söt- och alltfort problem i vår marina miljö. Kopp- saltvattenmiljöer! lat till lyckade skyddsåtgärder av indivi- Mönstret för alla organismgrupper på- duella arter, som havsörn och gråsäl, har verkas av att människan med ökad far- vi glädjande nog återfått livskraftiga be- tygstrafik och andra åtgärder brutit ner stånd av ett antal stora symbolarter i Ös- många ekologiska barriärer, och medvetet tersjöns ekosystem, samtidigt som andra eller ofrivilligt transporterat in arter som kommit in till följd av följdverkningarna tidigare inte hört till Östersjöns flora och av våra negativa ingrepp (storskarven är fauna. Typiskt för dessa element är att de ett sådant exempel). får starkt fotfäste i en miljö där de saknar Fisket har länge styrts av intressen som konkurrens, predatorer och sjukdomar, valt att inte lyssna på forskningen förrän och initialt kan ha stora effekter på såväl det nästan varit för sent. Internationella ekosystemets struktur som funktion. Den havsfiskerådet (ICES) har i åratal försökt artförändring som nu sker genom introduk- reglera fisket på torsk, strömming och tion av för Östersjön främmande arter kan vassbuk (dessa tre arter står för den över- komma att modifiera den succession som lägset största volymen av fiskefångsterna skett under årtusenden – kanske främst i Östersjön) på ett hållbart sätt, medan Ös- genom de danska sunden, men även via tersjöns fiskekvoter fördelats enligt andra andra invandringsrutter såsom floder och premisser, med stora olägenheter för fisk- kanaler genom östra Europa från Svarta stammarna, och med en långvarig obalans havet och Kaspiska havet. Vi har under mellan arterna som följd. Detsamma gäl- senare år fått vänja oss vid rubriker om ler Östersjöns bestånd av vild lax och sik, ”mördarmaneter” och ”rovvattenloppor”, som uppblandats med utsatt fisk. Därtill och vi får lov att acceptera att dessa ekolo- påverkas fisken av syrebristen både i Ös- giska främlingar i dag utgör ett bestående tersjöns djuphålor (särskilt torskens rom inslag i Östersjöns ekosystem. och yngelstadier) och i kusttrakternas lekområden (strömming, flundra, sik), där Hotbilder dessutom flertalet bottenlevande fiskarter fått anpassa sig efter förändrade födo- De stora hoten mot Östersjöns ekosystem resurser och ökad grumling av vattnen. är framför allt övergödningen (eutrofie- Detta syns längs våra kuster i form av att ringen, d.v.s överskott av näringsämnen sötvattensarter och mörtfisk (”skräpfisk”) som tillförs systemet), överfiske, sjö- ökat både relativt och absolut, medan de transporter, miljögifter och hot mot den traditionella arterna fått ge vika. Utveck- fysiska miljön (habitatsplittring). Beträf- lingen sammanhänger entydigt med den fande flertalet miljögifter har vi vant oss pågående övergödningen av våra kust-

11 Vågskvalp och klart vatten i den åländska ytterskärgården. (Foto: Erik Bonsdorff) vatten, vilket var och en som fiskat med kring Helsingfors och Åbo), men fortfa- nät i skärgården kan vittna om i form av rande återstår de stora problemen: den nedsölade nät och minskade fångster. diffusa belastningen från land från jord- Övergödningen är i sig inte svår att för- och skogsbruket, via tillrinning och med stå: ökad näringstillförsel leder till ökad luftnedfall, samt lokalt via exempelvis primärproduktion och ökad produktion av fiskodling. Trots politiska beslut och prin- exempelvis fisk, särskilt sådana arter som cipiella ansatser har man inte lyckats få klarar sig väl i grumligt vatten. Eftersom bukt med övergödningen, och näringsäm- Östersjön ursprungligen utgjorde ett nä- neskoncentrationerna har fortsatt att stiga ringsfattigt system, spelade en modest eu- både längs våra kuster och i Östersjön trofiering mindre roll (snarast en positiv som helhet. Detta medför en ökad sedi- effekt ur människans nyttjoperspektiv), mentation av organiskt (syretärande) ma- men under senare hälften av 1900-talet terial, och i kombination med stagnerande 4–8-faldigades näringsämnesmängderna bottenvatten har syrebrist även längs våra i Östersjön, med ödesdigra följder både kuster blivit ett årligen återkommande fe- totalt och regionalt/lokalt. Lokalt har nomen. man kunnat stävja utvecklingen genom Den nyländska skärgården är särskilt effektiv vattenrening (t. ex. närområdena utsatt, och förändringen har varit dra-

12 matisk under hela 2000-talet. Vi vet att ekologisk klassificering av våra kustmil- de syrefria perioderna p.g.a. frigöring jötyper. Det räcker alltså inte längre med av främst fosfor, men även kväve, till vetskap om koncentrationer och halter av ytvattnen följande säsong ytterligare sti- eller trender för potentiellt miljöskadliga mulerar primärproduktionen, med ökad ämnen, utan tillståndsbedömningen skall sedimentation som följd, och det elakar- göras på basen av ekologiska parametrar, tade ekorrhjulet är svårstoppat. Parallellt såsom växtplankton, fastväxande högre har de trådformade ettåriga algerna blivit vattenvegetation, bottenfauna och i viss ett gissel längs våra kuster, med förstörda mån fisk. I den nyligen publicerade natio- strandbiotoper som följd. Biotopförstö- nella översikten av ytvattnens ekologiska ring (habitatsplittring) är i sig ett stort tillstånd är helt följdriktigt stora delar av hot mot vårt skärgårdsekosystem, och de våra inner- och mellanskärgårdar klas- sommartid dagliga algrapporterna påmin- sade som ekologiskt stressade (www.ym- ner oss ständigt om hur påverkad vår egen paristo.fi), och aktiva åtgärder bör vidtas marina närmiljö är. omgående för att vända utvecklingen. Bo- temedlen är kända, men beslutsångesten Vad kan vi göra? stor. De stora frågor som återstår att lösa Att som forskare tro att man på kort sikt är eutrofieringen, kopplat till intern och kan lösa miljöproblemen är fåfängt. Men lokal belastning (främst våra kustvatten), genom forskning, samarbete och upplys- syrebrist med påföljande ”ekologiska ök- ning kan mycket göras. I dag sker sam- nar” (främst öppna Östersjöns djuphålor), verkan mellan vetenskap och samhälle potentiellt giftiga planktiska algblom- på flera nivåer, och det inomvetenskap- ningar (cyanobakterier men även annat) liga samarbetet har blivit synnerligen och överproduktion av ettåriga trådalger aktivt genom att EUʼs finansiering av (både i öppet hav och längs kusterna; forskningen förutsätter en större rörlighet påverkar våra marina resurser, bidrar till bland forskarna och samverkan mellan syrebrist, och upprätthåller eutrofieringen forskargrupper. Inom ramen för Östersjö- både lokalt och regionalt), invandrararter samarbetet har Helsingforskommissionen (människans aktiva roll måste regleras, för Östersjöns marina miljö (HELCOM; eftersom dessa organismer utgör ett hot www.helcom.fi) fortsatt en mycket stor mot Östersjöns naturliga biodiversitet), betydelse vad beträffar samordning överfiske (gäller både öppet havsfiske och sammanställning av miljöövervak- och lokalt kustfiske, samt även det fria ningsdata, främst från öppna Östersjön. spinnfisket, som drabbar lekmogen fisk), HELCOM uppställer ekologiska mål, inrättande av marina reservat, klimat- och bidrar med ett gemensamt forum för förändringar (växthuseffekten har redan politikerna kring Östersjön att enas kring påverkat havsvattnets temperatur, med målsättningarna. följder för produktionskedjorna), säkrare EUʼs ramdirektiv för vatten ställer ock- transporter av miljöfarliga ämnen (främst så stora krav såväl nationellt som inter- olja, men även gödselämnen och direkt nationellt, och ett flertal samarbetsprojekt toxiska substanser), samt en hållbar eko- pågår för att ta fram kriterier för hållbar logisk miljöförvaltning måste åstadkom-

13 mas – regionalt, nationellt och för hela lång. Vi kan vänta oss att återhämtningen Östersjöregionen. tidsmässigt är en spegling av stress-pe- rioden, och vi skall vara klara över att vi Lång återhämtningsprocess med stor sannolikhet inte kan återskapa den Östersjö vi en gång hade, men att vi Vi står snart inför fullbordat faktum, d.v.s. med lika stor sannolikhet nog kan rädda en kollapsad marin miljö, om inte stor- och bevara ett friskt marint ekosystem till skaliga åtgärder vidtas. Återhämtnings- glädje för kommande generationer! Det processen blir långvarig, men vi skall bästa botemedlet är reducerade utsläpp minnas att även nedbrytningsfasen varit av näringsämnen.

14 Björn Grönholm

Miljösamarbete i Östersjöregionen

Östersjön är på många olika sätt ett in- inte minst inom miljöområdet. De nor- tressant område och har så varit i långa diska länderna har hört till de mest aktiva tider. Talar vi om mångkulturell identitet, föregångarna globalt sett. Om de nordiska öst-väst spänning, säkerhetsfrågor, miljö- länderna har varit föregångare i många problem, färdrutter eller handelsrutter och frågor inbegripet miljöfrågor så gäller många andra saker så är Östersjön ett klart det samma även de lokala förvaltning- intressant studieobjekt. Östersjöområdet arna, kommunerna och städerna. Med att är ett intressant om också utmanande om- vara en föregångare i miljöfrågor tänker råde att förstå och finna förklaringar till jag här på att länder och kommuner har olika fenomen. insett problemen kring och behovet av att Östersjöområdet med 10 direkta kust- strukturellt, systematiskt och kontinuer- länder (inbegripet Norge) inbegriper en ligt arbeta med att förebygga och lösa mil- massa olika kulturer och traditioner. Där- jöfrågor. Bevis på detta är att de nordiska till bör beaktas att Östersjön påverkas länderna med Sverige i spetsen har hört direkt eller indirekt av flera andra länder till de första länderna som har definierat och områden på olika sätt. Till exempel en nationell miljöpolitik, institutionalise- Ukraina och Vitryssland påverkar Ös- rat miljöförvaltningen och fungerat som tersjön via de floder och vattenleder som föregångare och exempel för andra länder. rinner ut i havet. Turbulens och hög akti- Riktigt konkret har detta tagit sig uttryck vitet är definitioner som mycket väl kort i användandet av ny miljövänlig teknolo- kan beskriva typiska särdrag för Östersjö- gisk, utvecklad och bred förvaltningsor- området generellt. ganisation, omfattande miljölagstiftning Traditionellt sett är Östersjöområdet en och i förlängningen en överlag bred och mycket aktiv region som gjort sig känd diversifierad organisatorisk samhällelig som föregångare i många olika frågor, uppbackning.

15 Från miljö till hållbar hur man arbetar och samarbetar. Öster- utveckling sjöområdet har sedan slutet på det kalla kriget och nedmonteringen av Berlinmu- Då vi talar om miljöfrågor så har den stora ren upplevt ett uppsving i samarbete och diskussionen och fokuseringen under de ömsesidigt beroende som på ett grundläg- senaste 20 åren kretsat kring frågan om gande sätt har förändrat Östersjöområdet. hur vi skall kunna uppnå ett mera miljö- En maktpolitisk tudelning har blivit ersatt mässigt anpassat samhälle och en hållbar av ett stort antal aktörer och organisatio- utveckling. Processen kring detta nådde ner som mera eller mindre fritt agerar och sin kulmen 1992 under Förenta Natio- påverkar utvecklingen i Östersjöområdet. nernas konferens kring miljö- och hållbar Antalet organisationer på olika nivåer i utveckling i Rio de Janeiro, Brasilien. Ett samhället är stort och konkurrensen om viktigt resultat av FNs miljökonferens utrymme och inflytande är stor. Förstå- var en ökad medvetenhet och engage- elsen och kunskapen om Östersjöområ- mang för hållbar utveckling på lokal och det som de olika länderna, kulturer och regional nivå. I de flesta länder blev detta traditioner har på en kort tid ökat enormt starten på det lokala Agenda 21-arbetet. vilket medför många positiva effekter. Internationella uppföljningar har visat att Östersjöområdet har även sakta börjat de nordiska länderna med Sverige i spet- agera som en enhetlig region. Det är ur sen har varit föregångsländer i Agenda ett utvecklings- och politiskt perspektiv 21-arbetet och att detta arbete, processer intressant att följa med hur utvecklingen och erfarenheter har mött stor uppskatt- av Östersjöområdet tar sig uttryck och hur ning internationellt. stor mångfald det finns av organisationer Bra så men inget är konstant utan värl- och institutioner som agerar i området. den förändras och i en allt snabbare takt. I Många av dessa organisationer och insti- dag är det på inget sätt klart att de nordis- tutioner har miljöproblem som centrala ka länderna är de automatiska föregångar- frågor på agendan. Bilden nedan beskri- länderna. Globalt sett är inte minst Asien ver i stort hur utvecklingen har gått från extremt aktiv och inom Östersjöområdet en politisk tudelning till en mångfald av anammar de baltiska länderna allt mera autonoma aktörer. Tillika som en föränd- innovationer och jobbar aktivt på att inte ring har ägt rum så finns det delar som har bara komma fast de nordiska länderna bibehållits. utan även gå förbi! Detta är resultat såväl Dels har vissa av de gamla institutio- av egna intressen och strävan att utveckla nerna som byggdes upp under tiden före respektive länder som av samarbete mel- 1990-talet överlevt till stora delar. Det lan länderna och kommuner och städer i speciella är att dessa överstatliga institu- Östersjöområdet. tioner mellan det forna öst samt Norden och väst överlevt i synnerhet på miljöpo- Förändringar litikens område. HELCOM (Helsingfors i Östersjöområdet kommission för skydd av den marina mil- jön i Östersjön) är kanske starkare i dag än Om vi vill finna orsaker till förändringar någonsin tidigare, likaså gav det Nordiska så finner vi relativt enkelt förklaringar i miljöpolitiska samarbetet en trygg rygg-

16 rad för den nya politiken som skapats får utnyttjas. Den typ av allmän politisk sedan dess. Nya former av mellanstatligt förändringsprocess som syftas på kallas samarbete har fötts under åren – och de i allmänhet för GOVERNANCE, ett syn- flesta av dessa har antingen en klar miljö- nerligen otympligt begrepp som försöker politisk inriktning eller åtminstone dylika beskriva hur makten eller delar av mak- frågor på agendan. Många av dessa syftar ten flyttas närmare de berörda på grund mot hållbarare samhällen och näringsliv av olika typer av nya aktörer, nya program inom Östersjöområdet, till exempel CBSS och målsättningar etc. Dessa nya former (Council of States) och Baltic av politik har blivit speciellt synliga inom 21 (Östersjöregionens Agenda 21) med miljöpolitiken. De kännetecknas av ökat flera. Likaså har andra politiska institu- samarbete mellan stater, mellan kommu- tioner med primär inriktning på annat håll ner, mellan organisationer. Andra kän- fått en klar Östersjödimension, inte minst netecken är förekomsten av nya aktörer av dessa EU. – kommuner, nätverk, organisationer, in- Förändringarna har dock inte blivit en- divider och framför allt en ny maktfördel- dast mellanstatliga. Nya förändringar är ning till nya beslutsnivåer – kommuner, klart synliga i dag, förändringar som del- företag, individer. Av de mest synliga ak- vis ombildar förhållandet mellan indivi- törerna inom denna grupp är bland andra den och politiken som skapar ramarna för Union of the Baltic Cities (Östersjöstäder- hur Östersjön som en gemensam resurs nas förbund) som sedan 1991 har blivit en

17 samarbetsorganisation för i dag hundra- Det centrala med denna bild är att mil- sju städer inom Östersjöområdet och med jöförvaltningen är i förändring inom Ös- klara och välartikulerade gemensamma tersjöområdet. Nya politiska aktörer och miljömålsättningar och aktiviteter. I dag nätverk sätter press på de nationella myn- då vi vill beskriva hur miljöpolitiken digheterna, nationalstatens roll håller på sköts så bör vi beakta som tidigare redan att förändras. Utöver de etablerade, stats- nämnts att städerna och kommunerna är centrerade beslutssystemen, inkluderande aktiva aktörer även direkt eller via sina även traditionellt internationellt samar- stadsnätverk och samarbetsorganisationer bete, utövas nu politisk makt på trans- såväl nationellt som internationellt och nationella och lokala nivåer i samhället. även med samarbete på olika nivåer. Detta Vi kan observera maktförskjutningar upp betyder att städer och kommuner agerar till transnationella förvaltningsnivåer och och påverkas långt utanför sina respektive ner till lokalsamhällen. Då vi diskuterar stads- och kommungränser. Detta är i och bör man komma ihåg att samarbetet före för sig förståeligt med tanke på den allt kalla kriget var mycket mindre, aktörerna mera globala och konkurrensutsatta värld färre och för städernas och kommunernas vi lever i. Bilden nedan försöker beskriva del gällde det på det internationella planet det mångfaldiga samarbete som förekom- främst vänstads- eller vänkommunsamar- mer i Östersjöområdet. bete. I dag är som ovan nämnts samarbetet

18 mycket mera mångfasetterat men också olika nivåer krävs för att arbetet skall nå mera målmedvetet där man aktivt söker önskat resultat. Dessa utmaningar är om- kunskap, samarbetspartners och andra fattande och kommer inte att kunna lösas dylika fördelar för den egna staden eller i en handvändning men på ett eller annat kommunen sätt bör stora och också relativt dyra be- slut tas, attitydförändringar genomdrivas Avslutning och investeringar göras. I detta arbete be- hövs var och en från topp-politiker och Miljöarbetet inom Östersjöområdet har stadsdirektörer till stadsplanerare, lärare, en relativt lång historia jämfört med an- invånare, föräldrar och barn. dra regioner och många goda framsteg Ser vi åter igen på hela Östersjön så kan har gjorts, miljöproblem har lindrats el- man eventuellt säga att förutsättningarna ler lösts. I denna artikel har vi berört hur för att detta arbete med dessa ovannämnda Östersjöregionen har förändrats i termer stora miljöutmaningar skall lyckas finns i av aktörer och samarbete för att kunna få det stora bredden av engagemang och det en bild av hur och var miljöarbetet sker stora antalet institutioner och nätverk som för städer och kommuner. Beskrivningen är aktiva i regionen. Det gäller för dessa har varit på det allmänna planet men är många olika instanser att jobba mot ge- dock viktig att känna till för att förstå i mensamma mål, samarbeta och starkt tro vilken omgivning detta arbete sker. Tittar på det arbete och kunskap som respektive vi å andra sidan på vilka utmaningar och part besitter! vilka miljöproblem städer och kommuner i dag måste tampas med (övergödningen av Östersjön, olika typer av extrema na- Källor: turfenomen till följd av klimatförändring, Joas, M., D. Jahn and K. Kern (red.), Governing a Common Sea: Environmental Policies in the Baltic luftföroreningar, buller och dylika) så in- Sea Region, Earthscan 2008. ser man rätt snabbt att ett brett samarbete Evans, B., M. Joas, S. Sundback and K. Theobald, och involvering av flera olika aktörer på Governing Sustainable Cities, Earthscan 2005.

19 Ea Maria Blomqvist och Tove Holm

Högskolorna verkar för hållbar utveckling kring Östersjön

Behovet av att beakta miljö- och håll- samhällsuppgifter både inom den offent- barhetsaspekter ökar ständigt inom alla liga och privata sektorn. De nationella samhällssektorer. Den allmänna sam- planerna, utarbetade i enlighet med inter- hällsutvecklingen måste i allt högre om- nationella och nationella strategier, de- fattning befrämja ekologisk, ekonomisk, klarationer och handlingsprogram, efter- sociokulturell och etisk hållbarhet samt strävar att hållbarhetsfrågorna synligt in- beakta följdverkningarna av den ökade tegreras i högskolornas alla utbildnings-, globaliseringen. Högskolesektorn har vid forsknings- och utvecklingsprogram, sidan av sina andra åtaganden införlivat samt understryker behovet av att stärka hållbarhetsfrågor och rättvis resurshan- lärarfortbildning och utveckla undervis- tering i sina strategier och verksamhets- ningsmaterial inom högskolornas olika planer framförallt genom att skapa aktiva ämnesområden. gemensamma samarbets-, kontakt- och I regeringsprogrammet (19.4.2007) be- resursutvecklingsforum mellan högsko- tonas bl.a. beaktande av balansen mellan lorna. människa och natur, bildning, kompetens Finlands nationella strategier och åt- och miljöfostran för att hantera de utma- gärdsplaner för utbildning för hållbar ningar vi nationellt och internationellt står utveckling (www.bup.fi) betonar högsko- inför. Det globala gemensamma ansvaret, lesektorns särskilda ansvar för utbildning, världsomspännande utvecklingsfrågor, forskning och samarbetsprojekt kring klimatförändringens sociala, ekonomiska hållbarhetsfrågor, p.g.a. dess nyckelposi- och ekologiska konsekvenser skall beak- tion gällande expertutbildning, forskning tas ur både rättvise- säkerhets- och håll- och befrämjandet av sektoröverskridande, barhetssynvinkel. Uppfyllandet av FN:s interdisciplinär kompetens för ledande millenniemål är viktiga mål i Finlands ut-

20 vecklingspolitiska program som i högre ningsministeriet under åren 2004–2006 grad än tidigare även betonar miljö- och ansvarat för årliga internationella (för klimatfrågor, krisförebyggande och stöd- hela BUP-nätverket) och nationella uni- jande av fredsprocesser. versitetslärarfortbildningskonferenser kring utbildning för hållbar utveckling Åbo Akademi och Yrkeshögskolan samt uppbyggnaden av Internetplattform Novia som centrala nätverksaktörer kring ESD (ESD=Education for Sus- tainable Development (index.htm-). På Inom Östersjöområdet har två högskole- uppdrag av undervisningsministeriet har nätverk kring hållbar utveckling upprätt- Åbo Akademi nu som uppgift att under hållits och där Finland innehaft centrala åren 2007–2009 fungera som nationellt roller: Baltic University Programme Net- koordinerande enhet för resursutveck- work (BUP), inrättat år 1991 med över ling kring utbildning för hållbar utveck- 200 universitet/högskolor, och yrkeshög- ling inom hela högskolesektorn. Detta skolenätverket Baltic Sea Sustainable resurscenter (www.bup.fi) är förlagt till Development Network (BSSDN), inrättat Fortbildningscentralen vid Åbo Akademi år 2004 omfattande 36 högskolor. Under- och har en styrgrupp med representanter visningsministeriets strategi och åtgärds- från olika universitet, yrkeshögskolor plan för utbildning för hållbar utveckling samt undervisningsministeriet och utbild- (se www.bup.fi) konstaterar att det vore ningsstyrelsen. Resurscentret har initierat ändamålsenligt att effektivera verksam- tillkomsten av ett gemensamt nationellt heten genom sammanslagning/samord- högskoleforum kring hållbarhetsfrågor. ning av dessa nätverk vilket även genom- Yrkeshögskolorna har på motsvarande förs i praktiken: sätt upprättat nationella och internatio- Åbo Akademi (ÅA) fungerar som na- nella samarbetsprojekt finansierade av tionellt center för BUP-nätverket inom undervisningsministeriet i syfte att imple- Östersjöregionen. Detta nätverk, som mentera Baltic 21 E handlingsprogram- inleddes redan 1991 och koordineras via met för hållbar utveckling inom ramen ett sekretariat i Uppsala i samarbete med för nätverken SUDENET (2004–2006) 13 nationella centra, har som uppgift att koordinerat av Kymenlaakson ammat- befrämja hållbar utveckling, miljöskydd tikorkeakoulu och Baltic Sea Sustaina- och demokrati genom att upprätthålla och ble Network (BSSDN), koordinerat av utveckla gemensamma engelskspråkiga Yrkeshögskolan Sydväst under 2007. På universitetskurser, läromedelsproduktion BSSDN-nätverkets senaste internatio- samt medverka i olika regionalutveck- nella seminarium i oktober 2007 beslöts lings- och forskningsprojekt i samarbete att medlemshögskolorna rekommenderas med myndigheter och organisationer. att ansluta sig till BUP-nätverket. BSSDN BUP-nätverket har visat sig vara en före- fortsätter inte som parallellt nätverk. gångare t.o.m. globalt och uppfattas som Under åren 2007–2009 fungerar Yrkes- en modell för andra regioner (Medelhavs- högskolan Novia (Yrkeshögskolan Syd- regionen, Latinamerika o.a.) som nu byg- väst till 31.7 2008) som koordinator för ger upp motsvarande nätverk. projektet Högskolornas Baltic 21 E-nät- ÅA har med understöd från undervis- verk, finansierat av undervisningsministe-

21 riet och vars målsättning är att samordna Fortbildningscentralen vid Åbo Akade- högskoleverksamheten för undervisning, mi. Ambitionen är att skapa permanenta forskning och utveckling för hållbar ut- verksamhetsförutsättningar för detta re- veckling inom Östersjöområdet. surscenter. Målsättningarna för projektet är att: 3) fortlöpande presentera och tillämpa 1) sammanföra yrkeshögskolornas nät- resultat som produceras inom nätverket. verk BSSDN (Baltic Sea Sustainable Resultaten presenteras bl.a. på årliga Development Network) och universite- seminarier och tillämpas inom nätverks- tens motsvarande nätverk BUP (Baltic högskolorna och i samarbete med övriga University Programme) till ett enda sam- intressenter inom Östersjöområdet. arbetsnätverk för att fortgående utveckla 4) utveckla studerandeutbyte mellan och samordna verksamhet inom temaom- nätverkshögskolorna med strävan att rådet. skapa ett nätverk bestående av berörda 2) medverka i det nationella forumet studentorganisationer. kring hållbarhetsfrågor gemensamt för Yrkeshögskolan Novia ansvarar som hela högskolesektorn, inom ramen för koordinator för projektets administration, ”Utbildning för hållbar utveckling inom penningtrafik och rapportering. Projektet högskolesektorn – nationellt resurscen- förverkligas i nära samverkan med Fort- trum 2007–2009”, som upprätthålls av bildningscentralen vid Åbo Akademi och

www.novia.fi

Yrkeshögskolan Sydväst och Svenska Yrkeshögskolan övergick 1.8.2008 till Yrkeshögskolan Novia.

Yrkeshögskolan Novias verksamhet finns längs hela den finlandssvenska kust- vägen. Med sina 3500 studerande är Novia den största svenska yrkeshögskolan i Finland. Högklassiga och moderna utbildningsprogram ger studerande inom Novia en bra plattform för sina framtida yrkeskarriärer. Om du är intresserad av att få examen inom teknik och sjöfart, social- och hälsovård, kultur, naturbruk och miljö, företagsekonomi, turism eller medborgaraktivitet och ungdomsarbete erbjuder No- via dig en mångsidig och konkurrenskraftig utbildning.

Visioner är Novia associeras med högklassig arbetslivsförankrad högskoleutbildning, regional närvaro samt hållbar ekologisk, ekonomisk och social utveckling.

22 tillsammans med HAAGA-HELIA yrkes- i högskolorna. Detta forum har under vå- högskola, Hämeen ammattikorkeakoulu, ren 2008 haft två seminarier. Kymenlaakson ammattiikorkeakoulu ÅA och Yrkeshögskolan Novia organi- och Åbo Yrkeshögskola. Projektet har en serar sitt följande, för hela BUP-nätverket styrgrupp med representation från samt- gemensamma internationella utbildnings- liga projektparter samt de internationella och forskarseminarium den 15–16 okto- Baltic 21 E koordinatorerna för såväl yr- ber 2008 i Ekenäs. I samband med detta keshögskole- som universitetssektorn. möts även det nationella högskoleforumet Genom Åbo Akademis och Yrkeshög- för hållbarhetsfrågor (Keke-foorumi) till skolan Novias samordnade nätverks- seminarium den 14.10. uppdrag togs i början av 2008 initiativ till ett nationellt högskoleforum kring hållbarhetsfrågor (Keke-foorumi): Alla Ea Maria Blomqvist är miljökoordina- yrkeshögskolors och universitets rektorer tor vid Åbo Akademi och Tove Holm är ombads att utnämna särskilda kontaktper- miljösamordnare vid Yrkeshögskolan soner för att stärka ett nationellt samar- Novia. betsforum kring utbildning, forskning och utvecklingsprojekt för hållbar utveckling

Åbo Akademi för hållbar utveckling: www.abo.fi/miljo & www.bup.fi

Nationellt center för Finland inom The Baltic University Programme Network (BUP) ett nätverk av mer än 200 universitet och högskolor i Östersjöregionen: www.bup.fi & www.balticuniv.uu.se. Nationellt resurscenter för utbildning för hållbar utveckling inom högskolesektorn 2007-2009: www.bup.fi & www.balti- cuniv.uu.se/esd. Medlem i det finländska universitetsnätverket UniPID: www.jyu. fi/hallinto/unipid/en som bl.a. erbjuder 10 virtuella kurser kring temat ”Sustainabi- lity in Development” http://web.abo.fi/fc/unipid/index.htm. Forskning och utbildning kring miljö- och hållbarhetsfrågor vid alla fakulteter (från etik till marinbiologi, från pedagogik till teknologi, från förvaltning till eko- nomi … Tvärvetenskapligt forskningsprogram i miljö och hållbar utveckling Aktuellt under kommande läsår bl.a: Fortbildning om bl.a. EU:s kemikaliedirektiv REACH, miljölagstiftning, Miljöforum för kommuner Nätbaserad engelskspråkig introduktionskurs: ”Concepts of Sustainability”, Kurser inom den tvärsvenskapliga studiehelheten Miljökunskap: www.abo.fi/fc/miljokunskap, Nationella & interna- tionella konferenser kring hållbarhet och utvecklingssamarbete

23 Fabian Dahlström

Musik över Östersjön

Biskop Olaus Magnus lät 1539 i Ve- musik kom att undanträngas av en ”lärd” nedig trycka en ofta reproducerad Carta musik. Kring Östersjön (namnet påmin- Marina som återger den dåtida uppfatt- ner oss ännu i dag om en holländsk och ningen om Östersjöområdet. Projektio- tysk världsbild, i Estland talar man om nen har förskjutits så, att områden som Läänemeri, Västersjön) var folkmusiken hade goda sjöförbindelser har placerats av många slag. Ibland har den överlevt till relativt nära varandra (Norge–Island, vår tid, men detta går jag här inte närmare –Åbo, områden vid södra Ös- in på, utan håller mig till konstmusiken. tersjön) medan Bottniska viken och Fin- ska viken gjorts breda och delvis försetts Av Olaus Magnus karta får vi, förutom med istäcke: kommunikationerna var informationen om sjön som förenande inte alldeles gynnsamma, särskilt inte länk, även en föreställning om att landvä- vintertid. Kartan påminner kanske om gen från Tyskland norrut följde två rutter: föreställningar som omfattades av skep- en västlig via Danmark till Sverige och pare inom Hansan, den organisation med en östlig via Preussen till Finska viken. Lybeck som centrum som in på 1600-talet För den som intresserar sig för hur mu- behärskade handeln, och som i hög grad siklivet, med alla dess delområden, växte gav sin karaktär åt områdets städer, an- fram väster om Östersjön rekommenderas tingen dessa var medlemmar i organisa- framför allt boken Musik i Norden som tionen eller inte. 1997 utgavs av Kungliga Musikaliska Sjökommunikationerna band samman akademien i Stockholm. De medver- Österjöområdet, och var ingalunda bara kande författarna representerar många handelsvägar, utan även de rutter längs specialområden, från musikarkeologi till vilka kultur förmedlades, även den s.k. vår tids musikdramatik, från hovkapell västerländska konstmusiken. Den äldre till pop. Boken utgavs också som Före- musikhistorian är ofta en beskrivning av ningen Nordens årsbok 1998, och förelig- den process, där ursprungsbefolkningens ger även på tyska. Digra nationella mu-

24 Olaus Magnus Carta Marina över Östersjöområdet. sikhistorieverk föreligger dessutom i vart ges ur tysk synvinkel och sträcker sig och ett av de nordiska länderna. Suomen bara till 1945. Den Tyska orden expan- musiikin historia omfattar fyra band om derade från slutet av 1200-talet norrut, i den finländska konstmusikens utveckling dess hägn också konstmusiken. Ordens och dessutom fyra band som behandlar första till namnet kända musiker var spel- kyrko-, folk- och populärmusiken samt mannen Pasternack i slottet Marienburg den utövande tonkonsten. Välkommet i början av 1400-talet. Själva slottet kan beträffande de nordiska historikerna är, dagens turister ännu beundra, där det att de i tillräcklig grad bortser från äldre står mellan Gdańsk (Danzig) och Elbląg politiska gränsdragningar. (Elbing). All konstmusik vid Östersjöns östra strand var länge av tysk typ, både En lika diger information om konstmu- hovmusiken, såsom vid det praktfulla sikens väg norrut längs den östliga leden hovet i Königsberg (Kaliningrad), och letar man förgäves efter, men en god stadsmusiken, där de tyska musikernas överblick ges ändå i Musikgeschichte dominans var i det närmaste total. Tyska Pommerns, Westpreußens, Ostpreußens spelmän förbehöll sig de mest lönsamma und der baltischen Lande av Schwarz, uppdragen. I Rigas innerstad fanns på Kessler och Scheunchen. Beskrivningen 1600-talet flera s.k. kompanier (ensem-

25 bler) med tyska spelmän, och de spelmän komusiken sin högsta fulländning i Leip- som var ”undeutsch” (icke tyska) hänvi- zig genom kantor J. S. Bach. sades till förstäderna, likaså spelmän som Söker man efter en baltisk musik som tillhörde ”Bergleute”, bergsfolket från skiljer sig från allt annat går man nog bet, Polen. I Narva förde Tyska kyrkans mu- oavsett tidsålder. Symptomatiskt är, att sikanter en framgångsrik kamp mot sina man bland de närmare 20 000 konstmu- svenska kolleger. En påminnelse om den sikaliska kompositioner från 1700-talet tyska musikens position i Lettland i se- till vår tid som förtecknats i Finland på- nare tid är, att Richard Wagner 1837–38 träffar bara en enda med titeln ”Itämeri” var operakapellmästare i . Under respektive ”Östersjön”, nämligen en sång den stormiga återresan över Östersjön av Sophie Lithenius, som numera är totalt fick han i hamnstaden Pillau idén till sin bortglömd. Östersjön besjungs också av opera Den flygande holländaren. Först i Jonatan från Föglö i fiskarvisan i Kung slutet av 1800-talet började musiklivet i Karls jakt, men så mycket mera hittar Estland och Lettland få en märkbart na- vi inte. Utbytet förblir ungefär lika ma- tionell touche. gert om vi går till de övriga Östersjölän- derna. Mare Balticum som musikområde Det har forskats en hel del i Medelhavs- sammanbinds däremot av många sådana kulturen, i vad som är gemensamt för de person- och andra kontakter som ges av länder som omger Medelhavet, den zon sjöförbindelserna. Låt mig här göra ett som ibland brukar kallas civilisationens litet urval. vagga, medan Östersjökulturen samtidigt utpekas som det europeiska kulturområ- Jören van Heyde var en av de tidigaste till dets yttersta periferi i norr. Vare därmed namnet kända musiker, som rörde sig från hur som helst, frågan har ställts: finns det plats till plats vid Östersjön. På 1530-talet en ”östersjömusik”? Alltså musikaliska var han hovtrumpetare i Königsberg och stildrag som är knutna till Mare Balticum, på 1540-talet trumpetare hos Christian själva havet? Någonting som vore gemen- III, konung av Danmark. Under sin tid samt för de folk eller för de statsbildning- i Köpenhamn sammanställde han några ar som kommit och gått? Finns det musik notböcker, som upptar viktiga delar av som skulle förena t.ex. Kalmarunionen hovets musikrepertoar, till en del musik och Tyska orden, eller i dag Finland, som hade förmedlats norrut av en trumpe- Rysslands kustområden vid Östersjön (S:t tare, som hade tillhört kejsar Maximilian Petersburg, Kaliningrad), Estland, Lett- I:s hovkapell i Wien. Vi möter inte bara land, Litauen, Polen, Tyskland, Danmark musik av tidens ledande mellaneuropeis- och Sverige? Under förreformatorisk tid ka komponister såsom Isaac, Jannequin, kan man peka på den gregorianska sången des Pres, Othmayr och Senfl. Dessutom som hördes i de flesta av områdets kyrkor, införde van Heyde i sina notböcker bl.a. men denna var ju av sydligare ursprung. musik av den danske mästaren Jørgen Pre- Och efter reformationen dominerade mu- sten. Från 1554 till 1582 var van Heyde sik av protestantisk typ i kyrkorna. Inte sedan ”andre man” i hovtrumpetarkåren i heller denna var specifik för Östersjön. Stockholm, som leddes av tysken Blasius Som vi vet nådde den protestantiska kyr- Fischer. De delar av notmaterialet som be-

26 varats, bl.a. i Tyska kyrkan i Stockholm, medeltida katolska texter på ett rätt klum- visar att van Heyde förde med sig delar pigt sätt har anpassats till den lutherska av den danska hovrepertoaren till Stock- läran. Några av sångerna påträffas också holm. En uppfattning om hur denna mu- i Danmark och t.ex. i Rostocker Lieder- sik, och även om det mångsidiga instru- buch. Bara fyra motsvaras av handskrivna mentarium som hovmusikerna förutsattes källor i nuvarande Sverige och ett par i behärska, ger CD-skivan Vasakungarnas nuvarande Finland. Ungefär hälften av hov, som 1992 spelades in av estniska och repertoaren är alltjämt oidentifierad. svenska musiker. van Heyde följde också med Hertig Johan på hans resa till Viborg Musiklivet kring Östersjön var som en- hösten 1556. Att han på vägen passerade hetligast på 1600-talet, åtminstone stads- Kastelholms slott är dokumenterat. Där- och kyrkomusiken. Den svenske musik- emot påträffas han inte bland hertigens historikern Carl-Allan Moberg har i sin musiker på Åbo slott, vilket ofta har häv- banbrytande uppsats Musiklivet kring dats i finländsk litteratur. Östersjön på Buxtehudes tid som orsak härtill utpekat den svenska stormaktens En intressant sammanbindande länk är dominans: det svenska väldet omfattade sångsamlingen Piae cantiones, inte så då också bl.a. Ingermanland, nuvarande ”finsk” som den allmänna uppfattningen Estland och Lettland samt delar av Pom- synes vara. Snarare är samlingen, för att mern, Preussen och Mecklenburg. Till de tala med den lundensiske hymnologen ”svenska” städerna räknades sålunda bl.a. Folke Bohlin, ett belägg på den kulturella Nyen (där S:t Petersburg nu ligger), Reval samhörigheten i hela Östersjöregionen. (Tallinn), Riga (vad invånarantalet beträf- Den utgavs 1582 av den nyländske stu- far den svenska stormaktens största stad), denten Theodoricus Petri (Rutha), vars Stralsund och Wismar, några år också farfar var av dansk släkt. Theodoricus Bremen. gick i skola i Borgå och i Viborg och in- Det var emellertid inte på svensk över- skrevs 1581 vid universitetet i Rostock, höghet som denna musiklivets enhetlig- där han skrev förordet. Boken trycktes i het byggde, utan snarare på den organi- Greifswald. Ett tryckningstillstånd hade sationsmodell som präglade nordtysk utfärdats i Åbo. Översättningar till finska stadskultur. Hur var då musiklivet struk- av Hemming av Masku trycktes 1616 i turerat i en 1600-talsstad vid Östersjön? Stockholm. År 1625 tillkom på Viborgskt Mycket berodde på stadens storlek och initiativ en upplaga som bearbetades av särart. Hade staden ett hov så gav detta Daniel Friderici, Mariakantor i Rostock, sin prägel med sina hovkantorer, hov- där upplagan även trycktes. Den s.k. Per organister och andra instrumentalister, Brahe-upplagan trycktes på Visingsö i och i några fall särskilt avlönade kom- Vättern 1679. De hittills senaste uppla- ponister. Den estniske musikhistorikern gorna utkom på 1960-talet i Helsingfors. Toomas Siitan har påpekat, att musiklivet Första upplagan av Piae cantiones upp- var mera progressivt i rika handelsstäder tar 74 sånger på latin. Ungefär hälften av än på universitetsorter, som präglades av dessa återgår på kända mellaneuropeiska, en konservativ anda. I Finland påminns vi bl.a. böhmiska förlagor, dock ofta så att om detta genom att handelsstaden Viborg

27 Första upplagan av Piae cantiones upptar 74 sånger på latin.

på 1600-talet uppvisar ”modernare” drag t.o.m. höll sig med en ämbetsman, Spiel- än universitetsstaden Åbo. greve, som övervakade att borgarna vid sina bröllop och andra fester inte anlitade I städer utan ett hov var den ledande bönhasar, fuskare utan privilegium. Musi- musikern en stadsmusikant, som hade kanterna trakterade allt efter behovet olika privilegium på all betald musikutövning. stråkinstrument men även blåsinstrument Han anställdes av magistraten och kyr- såsom flöjter, skalmejor och dulcianer. kan, och var skyldig att hålla sig med ett Även ljudstarka instrument som sinkor nödigt antal gesäller. Han hade också lär- och basuner förekom, däremot inte trum- gossar, vilka som fullärda fick gesällbrev. peter, ett instrument som var förbehållet Gesällerna begav sig efter lärotiden ut på adelns musik. I regel behärskade stads- vandring och kunde få ett privilegium på musikanterna också klaverinstrument. I någon annan ort. Vanliga var spelmans- kyrkorna hade man stadsorganister, som släkterna, där sonen övertog faderns revir. ofta anställdes av kyrkan och magistraten Mest differentierad var organisationen i gemensamt. Deras betydelse växte mot områdets största stad Lybeck, där man 1600-talets slut, i takt med orgelbygg-

28 nadskonstens framsteg och församlings- samt kommunikationsspråk, kunde musi- sångens ökade roll. kanterna lätt röra sig från ort till ort. Den I städer med latinskolor var den för- sachsiske organisten Christian Kellner nämste musikern director cantus, en lärd arbetade några år i Åbo och fortsatte se- teolog med musikalisk utbildning. Han dan till Tyska kyrkan i Stockholm. Hans stod för en viktig del av kyrkomusiken, bror David påträffas i Åbo, Tartu, Tal- inte bara som liturg, utan även som le- linn, Viborg (som generalkvartermästare dare av skolkören, en blandad kör med under Stora nordiska kriget) och slutligen gossar i överstämmorna. I latinskolorna i i Stockholm som organist och klockspe- hela Östersjöområdet var timmen mellan lare i Tyska kyrkan. Som den mest bereste tolv och ett avsedd för sång. De musika- Östersjömusikern brukar man nämna Jo- lier från 1600-talets andra hälft vi känner han Valentin Meder, som kom från Sach- från Östersjöstäderna, antingen bevarat sen. Han besökte 1673 Bremen och var material eller förteckningar, uppvisar på- 1674 sångare i Lybeck, och besökte då fallande likheter, vare sig det gäller Åbo, även sin bror i Köpenhamn. Åren 1674– Skara, Tartu eller Greifswald. Vi möter 83 var han gymnasiekantor i Tallinn, där ständigt komponistnamn som Orlando han även komponerade operan Die be- di Lasso, Demantius, Hieronymus Prae- ständige Argenia. 1685 nämns han som torius, Michael Praetorius och Melchior sångare i Riga, för att sedan åren 1687–99 Vulpius. Den sistnämndes Matteuspas- vara den ledande musikern i Danzig, näm- sion torde länge ha tillhört skoltraditonen ligen kapellmästare i Mariakyrkan. 1700 i Björneborg. var han domkantor i Königsberg, varpå I medelstora och mindre städer var han till 1717 var kantor och domorganist musikanterna naturligtvis färre. Orga- i Riga, där han bl.a. tonsatte Matteuspas- nist- och stadsmusikantsysslorna kunde sionen, visserligen inte jämförbar med det kombineras, varvid stadsorganisten även berömda verket av J. S. Bach. innehade ett spelmansprivilegium. Vid sin sida kunde en småstadsorganist ha bara en En annan Östersjöresenär var den skick- enda musiker som kanske var bara tillfäl- lige violinisten Gregorius Zuber som från ligt engagerad, såsom i Uleåborg, där f.d. 1632 nämns som ”Vigelist” m.m. i Stral- militärmusikern Johan Pijl ibland spelade sund, Gottorf, Lybeck och Wismar. Några i kyrkan ”till församlingens ära”, sanno- år på 1660- och 70-talen var han musikant likt på fiol. Var organisten stadens enda vid Tyska kyrkan i Narva. Uppenbarligen musikant, kunde han spela bröllopsmusik för honom och någon av hans medmusi- i borgerliga hem på regal, en bärbar or- kanter skrevs de två tekniskt krävande vi- gel, som ofta hade bara ett enda register. olinstämmorna i kantaten O, welche Tiefe Ibland gav musiken inte tillräcklig för- av kyrkans kantor Michael Hahn, elev till sörjning, organisten kunde då även vara Heinrich Schütz. Zuber blev efter åren i verksam t.ex. som krögare, skrivare vid Narva Ratsmusicus i Lybeck, men avsat- tullen, vågmästare eller vad som helst. tes på grund av otuktigt leverne och fick inte ens anställning som Köstenbruder, en I den enhetliga arbetsmiljö som omgav musikant med lägre rang. Till slut verkade Östersjön, och där tyskan var ett gemen- han 1671–76 som universitetsmusikant i

29 Lund, där hans medmusikant var David på 1830-talet, den svenska sopranen Sig- Petersen, uppenbarligen medlem av en rid Arnoldsson uppträdde vid hovoperan känd musikersläkt i Lybeck. Petersen var åren kring 1900. Oss i Finland intresserar senare verksam i Amsterdam, där hans vi- framför allt, att viborgsbördige basbary- olinsonater i vår tid har spelats in på CD- tonen Hjalmar Frey, som på sin ålders skivor. Kanske var David släkt med gesäl- höst blev kantor i Norra svenska försam- len Niclas Petersen, som enligt domboken lingen i Helsingfors, i slutet av 1890-talet i Viborg vid firandet av Mårtens gås 1671 hörde till hovoperan Mariinskijs ledande jämte tre gymnasister hade stört friden sångare. Ett programblad berättar, att han genom att spela den livländska melodin i Don Carlos uppträdde tillsammans med ”tijri tirlumdei”. Niclas blev sedan Rats- teaterns två stora basstjärnor Sjaljapin musicus i Lybeck och slutligen stadsmu- och Stravinskij, Igors far. sikant i Lüneburg. Michael Hahns kantat kan höras på CD-skivan Musik över Ös- En förnäm musikmiljö på 1700-talet är tersjön, som på 1990-talet spelades in av numera alldeles bortglömd, nämligen her- den estniska ensemblen Hortus Musicus tigdömet Kurlands vinterpalatsliknande och ett par svenska sångare. Skivan upp- slott i Jelgava (Mitau). Detta står alltjämt tar några verk som har bevarats i den s.k. kvar, i dag dock som lantbruksskola. En Dübensamlingen, med över 2000 tryckta känd musiker där var kapellmästaren Jo- och handskrivna verk av drygt 200 ton- hann Fischer åren 1701–04. Han fortsatte sättare, särskilt svenska, nordtyska och sin karriär i Köpenhamn, Stralsund, Stet- i Baltikum verksamma. Samlingen il- tin och Stockholm. På 1760-talet verkade lustrerar det svenska hovets musikvanor där Franz Adam Veichtner, som senare under senare hälften av 1600-talet. Den flyttade till S:t Petersburg. I det närbe- sammanställdes av hovorganisten Gustav lägna Riga märks bland de inflyttade Düben och donerades 1732 till Uppsala nordtyska musikerna organisten Johann universitets bibliotek. Gottfried Müthel, född i Schleswig-Hol- stein, och Johann Sebastian Bachs allra Stora nordiska kriget, som avslutades sista elev. Före tiden i Riga var han verk- genom freden i Nystad 1721, innebar att sam i Schwerin och Lybeck. Nämnas bör Sverige förlorade sin stormaktsställning. även Georg Mikael Telemann, sonson En viktig Östersjöstad hade nu tillkom- till den namnkunnige musikdirektören i mit: S:t Petersburg, som från början av- Hamburg Georg Philipp Telemann, som sågs vara Rysslands fönster mot väster. 1773 blev kantor och musikdirektör vid Den första operatruppen kom till staden huvudkyrkorna i Riga, och domorganist från Schleswig-Holstein, nämligen från 1813. hovet i Gottorf. Sedermera importerades operatrupper till det ryska hovet längre En udda företeelse är den musikkår som ifrån, och till slut var artisternas flertal 1762 kom till Österbotten från Pommern. ryskt. Många kom ändå alltjämt från väs- Österbottens infanteriregemente anställde ter, även från Östersjöområdet. Klarinet- 1759 i samband med det Pommerska kri- tisten Andreas Addner, elev till Bernhard get åtta tyska militärmusiker, som följde Crusell, tillhörde den ryska hovorkestern med då regementet återvände. Musikkå-

30 Slottet i Jelgava är numera lantbruksskola. ren uppträdde i Vasa, men företog även i Sverige, medan hans halvbror Riki Sorsa turnéer bl.a. till Torneå, Helsingfors och har gjort sig ett namn som sångare. Åbo. Vissa av dessa musiker var med då musik utfördes i samband med Gustav På 1700-talet började det europeiska III:s eriksgata i Finland 1775. Ett par av musiklivet efterhand söka sig vidare från dem anställdes slutligen som organister i de dittills invanda miljöerna: nu började Österbotten och deras ledare Johan Fredrik ett konsertliv uppstå som komplement Jahn blev stadsmusikant i Åbo och 1773 till hovmusiken, kyrkomusiken och ledare för Aurorasällskapets orkester, stadsmusikanternas noga reglerade cere- den första ensemble som gav en offent- monimusik. Offentliga konserter gavs lig orkesterkonsert i Finland. Hans namn i upplysningstidens anda av borgerliga är alltjämt aktuellt: den livligt trafikerade musiksällskap, som i Östersjöområdet Jahnvägen i Åbo har uppkallats efter ho- var påfallande lika varandra. I sällska- nom och hans söner, av vilka flera blev pen samverkade lärda amatörer med de militärmusiker. Några av familjen Jahns yrkesmusiker som fanns till hands. Musi- efterkommande har spelat betydande rol- kaliska sällskap grundades bl.a. i Köpen- ler i musiklivet, bland dem pianisten Alie hamn 1740, Bergen 1765 (Musikselska- Lindberg, violinprofessorn Johan Lind- pet Harmonien), Stockholm 1766 (Utile berg i Stockholm och Carl Wasenius, som dulci), Ålborg 1768 och Åbo 1790 (Musi- grundade Åbo kyrkomusikinstitut. Den kaliska Sällskapet, som i förändrad form sistnämndes son Karl Fredrik Wasenius finns kvar ännu i dag). Repertoaren var blev under signaturen Bis känd som mu- rätt likartad, antingen sällskapen befann sikkritiker vid Hufvudstadsbladet. Den sig i Danmark eller i Baltikum, inte minst ena av Karl Fredriks sondottersöner, Ro- för att musikförlagens kataloger länge bert von Bahr, leder i dag skivbolaget BIS var rätt begränsade. Sällskapens bästa era

31 Avtäckningen av Wagnermonumentet i Berlin. Målning av Anton Werner. sammanföll med de tre wienklassiker- att ha verkat i Danmark och Sverige blev nas, Haydns, Mozarts och Beethovens, han organist vid den ena av de två tyska entré. Ett verk som snart var välkänt var församlingarna i S:t Petersburg. Som den Haydns oratorium Skapelsen. På sällska- förste framförde han här Bachs Matteus- pens s.k. välgörenhetskonserter på lång- passion, vilket skedde i den svenska kyr- fredagen hörde man på många håll, i ori- kan S:ta Katarina. På 1880-talet var han ginal eller utökat med koraler, Pergolesis organist i Oleviste-kyrkan i Tallinn, men Stabat Mater, ett verk som påträffas under uppträdde också i Riga. rubriken Motetto också i Gamla Karleby Stadsmusikväsendet upplöstes efter- i Anders Chydenius notsamling på 1770- hand på 1800-talet genom att närings- talet. Gouterade inom vissa teatersällskap frihet infördes. Vem som helst fick nu var, om möjligheter förefanns, Mozarts utöva musikeryrket, vilket på lång sikt operor Don Giovanni och Trollflöjten, bidrog till uppkomsten av 1900-talets som spelades i Tallinn redan i slutet av orkesterväsen, som i stigande grad fi- 1700-talet. nansierades av ”det allmänna”. Självfal- let kämpade stadsmusikanterna för sin På 1800-talet var Östersjön alltjämt ett traditionella rätt att utöva all honorerad sammanhängande musiklandskap. Ett musik på sitt revir, även t.ex. mellanakts- betydande tyskt inflytande bestod ända musik på teatrarna, i längden dock utan till första världskriget. En av många framgång. En omskriven konflikt ägde Östersjömusiker i mitten och slutet av rum i Köpenhamn, där stadsmusikanten 1800-talet var Heinrich Stiehl, medlem som ett intrång upplevde, att en särskild av en känd musiksläkt i Lybeck. Efter orkester 1843 grundades vid stadens nya

32 nöjesplats Tivoli. Rätten fann, att Tivoli- språkig form. Den första finlandssvenska orkestern stod utanför alla äldre revir. In- sångfesten anordnades 1891 i Ekenäs ledningstemat till Champagnegalopp av av Svenska Folkskolans Vänner. Under orkesterns grundare H. C. Lumbye pry- ofärdsåren och krigen var festernas fos- der i den dag som är fasaden till Tivolis terländskt enande prägel mycket stark. konsertsal. Östersjöområdets allra sista Sångfester har från mitten och slutet av stadsmusikantprivilegium innehades till 1800-talet hållits även i våra skandina- 1867 av Anton Hausen i Åbo. viska grannländer. Ett samarbete tog även form: representationskörer reste till Nya företeelser nådde Östersjöområdet grannländernas sångfester, inte bara inom på 1800-talet. En av de viktigaste var den Norden utan även till Estland. På 1950- fyrstämmiga studentsången, som i tysk talet betecknades de landsomfattande utformning, Liedertafel, gjorde sitt insteg sångfesterna i Finland, Sverige, Norge vid universiteten i Baltikum, men som och Danmark som nordiska. Körsamar- väster om Östersjön från början fick en betet har fortsatt bl.a. inom Nordklang, markerat fosterländsk karaktär. Uppkom- körsammankomster som anordnats vissa sten av den svenska studentsången har somrar. Särskilt på svenskt håll har man ett uppenbart samband med förlusten av ställt frågan om det existerar en speciell Finland 1809, likaså färgades tidig dansk nordisk körklang, men svaret har ändå studentsång av konflikten om Schles- blivit nekande, vilket sammanhänger med wig-Holstein. Dansk, norsk och svensk språkliga omständigheter. studentsång ställdes i den s.k. Skandi- navismens tjänst: man bildade front mot Då 1900-talet gick in fanns det tyska Tyskland. Finlandsfödde Bernhard Cru- inflytandet ännu kvar i Östersjöområdet. sells tonsättning av Esaias Tegnérs Rings Om läget i Finland vittnar ett av de råd Drapa blev en av denna rörelses kamp- baron Axel Carpelan gav åt Filharmo- sånger med nyskriven text av dansken niska Sällskapets i Helsingfors orkester Carl Ploug: Nordens Enhed. Finland stod då denna förberedde sin resa till Världs- länge utanför detta samarbete av politiska utställningen i Paris 1900 för att bl.a. där orsaker: Akademiska sångföreningen från sprida kännedom om vår musik: musi- Helsingfors kunde knyta kontakt med kerna borde inte tala med varandra då ”Norden” först 1875. fransmännen hörde på. Deras språk var nämligen i många fall tyska. Orkestrarna En annan novitet var sångfeströrelsen, rekryterades sedan allt mera i respektive som först nådde Baltikum efter tyska fö- hemland, men ännu efter andra världskri- rebilder. Den första nationella estniska get återstod fem tyskar i Åbo stadsorkes- sångfesten hölls i Tartu 1869, repertoaren ter. var här estnisk-patriotisk. Traditionen är Vid den Baltiska utställningen i Malmö stark ännu i dag, och var av särskilt stor sommaren 1914 var ett av målen, att ge en förenande betydelse under ockupations- god översikt också över kulturlivet i Ös- åren 1940–1991. Tartu besöktes 1869 tersjöområdet. Dessvärre kom stormakts- även av observatörer från Finland, varpå politiken att påverka programmet, man rörelsen tog fart även hos oss, först i två- befann sig på tröskeln till första världs-

33 kriget. Finländsk kultur kunde inpassas Östersjökust genom den s.k. polska kor- endast under rubriken Ryssland varför ridoren. Avgörande förändringar i musik- flera artister drog sig ur, bland dem vår livet följde emellertid inte, man byggde operaprimadonna Aino Ackté. Sibelius, vidare på den redan lagda grunden. Lenin- på hemresa från USA, fick till sin besvi- grad (f.d. S:t Petersburg, Petrograd) kom kelse se sin medverkan inhiberad. nu i hög grad att avstängas från interna- tionella kontakter, men utvecklingen gick En Östersjöresenär vid 1900-talets bör- ändå vidare. Konservatoriet behöll sin jan var Georg Schnéevoigt, ibland kallad höga standard, och direktorn Glazunovs ”den flygande finländaren”. Han började främsta elev, Dimitrij Sjostakovitj, var sin bana som cellist i Helsingfors, men under ett par decennier en av de absolut dirigerade snart en sommarorkester på ledande komponisterna i området. Både en badort utanför Riga, och uppförde då Leningrads filharmoniska orkester och en ambitiös, symfonisk repertoar för en operaföreställningarna på Kirov-teatern kräsen publik. Efter engagemang i bl.a. (f.d. Mariinskij) hörde alltjämt till eliten. München och Kiev var han åter verksam Andra världskriget medförde stora om- i Riga, både vid operan och vid stadens struktureringar dels genom tillkomsten symfoniorkester. I samband med det s.k. av den s.k. järnridån, som för en lång tid orkestergrälet i Helsingfors var han ledare omöjliggjorde praktiskt taget allt kul- för Helsingfors symfoniorkester 1912–14 turutbyte mellan Öst och Väst, och dels och därpå, tillsammans med Robert Kaja- genom de befolkningsförflyttningar som nus, ett par år dirigent för Helsingfors ny- ägde rum. Tyskarna i Ost- och Västpreus- grundade stadsorkester. I Sverige minns sen samt Pommern fördrevs och ersattes man honom som den förste chefdirigen- med ryssar och polacker. Ett betydande ten för Konsertföreningens i Stockholm musikcentrum försvann, nämligen ost- symfoniorkester 1915–1924 (nu: Kung- preussiska Königsberg, som blev den sov- liga filharmoniska orkestern), i Oslo var jetiska marinbasen Kaliningrad. Kulturli- han en av de tre dirigenter som från 1919 vet öster om järnridån styrdes nu enligt de byggde upp Filharmonisk Selskaps Or- normer som gällde inom sovjetsystemet. kester. Efter engagemang i Düsseldorf, Den estniske komponisten Edvard Tubin Los Angeles och Sydney återvände han flydde 1944 till Sverige, hans kollega till Östersjöområdet, och ledde 1930– Arvo Pärt, som 1962 vunnit första pris vid 1947 symfoniorkestern i Malmö och vissa en tävling i Moskva för unga kompositö- år även Helsingfors stadsorkester. Han ut- rer, emigrerade 1980 till Berlin. nämndes 1947 till överkapellmästare för Radioorkestern i Helsingfors, men dog Väster om järnridån framstod Norden innan han hann tillträda tjänsten. som allt viktigare. Nära kontakt eftersträ- vades på många områden. Flera samar- Första världskriget förändrade Östersjö- betsformer uppstod, bland dem Samrådet områdets politiska karta så, att några nya för nordisk amatörmusik (SAMNAM) länder kom till: förutom det självständiga och Nordisk Musikpedagogisk Union Finland de baltiska republikerna Estland, (NMPU). Nordiska rådets musikpris har Lettland, Litauen. Dessutom fick Polen en utdelats från 1965, bland de finländska

34 pristagarna kan nämnas Joonas Kokkonen, 18th Centuries. Musiken kring Östersjön Magnus Lindberg och Erik Bergman samt i förgången tid utforskas också t.ex. vid Mellersta Österbottens kammarorkester, universitetet i Greifswald och vid Musik- vars dirigent Juha Kangas har prisbelö- akademien i Gdańsk. nats även för sina betydande insatser efter 1991 i Estland och Lettland. En nordisk, Och Musica Baltica i dag? Finns det i konstnärlig fackkommitté är NOMUS. vår tid en musikalisk gemenskap kring Ös- Liknande samarbetsformer finns inte på tersjön? För mången resenär är Östersjön ”östra stranden”, där de språkliga barriä- numera bara ett förbiglidande blickfång rerna utgör ett verkligt hinder. genom flygplanets fönster, på vägen mot något fjärran mål. Kulturlivet utformas i Ett intressant fenomen är, att gammal vår tid på en global nivå, inte längre på tysk musiktradition i vissa städer, som en regional. I dag är det nästan lika lätt att länge stod under kommunistiskt styre, ha kontakt med Japan som med Lybeck. hålls i ära av de nya invånarna. Detta Söker vi på nätet finner vi, att Musica Bal- blev särskilt tydligt efter de stora poli- tica (och synonymer) kan stå för de mest tiska förändringarna åren kring 1990, då olikartade företeelser, så länge Östersjöns internationella kontakter åter blev möj- strand är nära. Ett lettiskt musikförlag kan liga. Sålunda vårdar dagens polska mu- kalla sig så, likaså operaföreställningar i siker i Gdańsk (Danzig) stadens rika arv Mecklenburg-Vorpommern där man upp- av barockmusik. Ensemblen Capella Ge- för Puccinis Tosca, vars handling utspelas danesis har på ett förebildligt sätt på CD- i Roms innerstad. skivor levandegjort bl.a. den musik som i Östersjöfestivalerna står oss närmare. förgången tid skapades av kapellmästarna Östersjöfestivalen i Karlshamn är en ung- vid Mariakyrkan. Framstående lokala or- domsfest i kolossalformat som anordnas ganister har i dag på sin repertoar styck- sedan några år. Och år 2008 femårsjubi- en ur den omtalade tabulaturboken från lerar den Östersjöfestival som startades i klosterkyrkan i Oliwa utanför Gdańsk. Stockholm av dirigenten Esa-Pekka Salo- Apropå detta: tänker man i Finland på att nen för att stöda Världsnaturfonden i dess Richard Faltin, Pacius efterträdare som arbete för en renare Östersjömiljö. Uppbå- musiklärare vid Helsingfors universitet det av artister har omfattat det bästa Sveri- och fullbordaren av den koralbok som i ge har att bjuda, och dessutom Mariinskij- ett halvt sekel användes Finlands kyrkor, orkestern från S:t Petersburg under Valeri växte upp i Danzig? Gergiev, en lettisk kammarorkester med Den forskning som bedrivs gäller i Gidon Kremer som solist o.s.v. Salonen huvudsak äldre epoker, såsom det av säger i ett pressmeddelande: ”Idén är att Nordiska samarbetsnämnden för huma- ha musiken som en plattform. Även om nistisk forskning understödda projektet man inte kan tala med varandra, så kan Östersjön som musiklandskap, som ännu man fortfarande använda musiken som ett inte är helt avslutat. Betecknande är titeln gemensamt verktyg.” År 2008 har Öster- på en bok som utgavs efter en kongress i sjöfestivalen satellitfestivaler i Tallinn, Tallinn för några år sedan: Balticum – A Riga och Warszawa. Östersjön förenar Coherent Musical Landscape in 16th and alltjämt.

35 Thure Malmberg

Över Östersjön som passagerare Snabb postgång sjötrafikens bas

Den som för några hundra år sedan av get av sin typ i världen, men ändå kördes någon anledning ville ta sig från konti- hon under juli 2008 upp på upphuggarnas nenten till Finland hade en lång och mö- stränder vid Alang i Indien. dosam resa framför sig. Det var den regelbundna posttrafiken I dag går motsvarande sjöresa från Tra- som öppnade för passagerartrafik över vemünde till Helsingfors på halvtannat Östersjön. Posten skulle fram i alla väder, dygn. och 20.2.1636 utfärdade drottning Kristi- Samtidigt har skillnaden i säkerhet och na en postordning för hela det dåtida stora komfort under resan blivit ofattbart stor. svenska riket. Två år senare fick Finland Och medan man på 1700-talet måste ett ordnat postväsende. Postlinjen från reservera sig för bara delvis förutsägbara Stralsund i dåvarande svenska Pommern förseningar till följd av väderlek och is, till Ystad var en viktig länk i det svenska går den regelbundna dagliga trafiken nu imperiets posttrafik. Därifrån gick posten enligt turlista året runt. Förseningar har – och med den också eventuella passage- blivit sällsynta. rare – landvägen till Stockholm och vidare Under drygt 200 års tid har passage- till Grisslehamn i Roslagen. Sedan följde rartrafiken på Östersjön utvecklats radi- den farliga postroteleden över Ålands kalt. Utvecklingen har snabbt skapat nya hav till Eckerö och vidare över Vårdö fartygstyper. Kännetecknande för det är till Gustavs på fastlandet i sydvästra Fin- exempelvis GTS Finnjet. Vid leveransen land. Principen var att posten skulle fram våren 1977 betraktades hon som ett tek- snabbt, och där det gick kunde passage- niskt underverk. Hon var det första farty- rare medfölja. Från 1645 fanns också en

36 Svensk annons från 1840-talet för trafiken med Storfursten och Furst Menschikoff på linjen Stockholm–S:t Petersburg. Fartygen anlöpte på vägen Åbo och Helsingfors samt Reval, där anslutning till Riga kunde nås med ”kopprade ångskonerten” Finland. ”Kopprade” skall förstås så att skrovet var lätt isförstärkt åtminstone vid vattenlinjen med kopparplåt.

37 I Lovisa kan man uppleva hur ett pas- sagerarfartyg från 1800-talets början såg ut. Det handlar om replikbygget Öster- stjernan, en kopia av en jakt som under 34 år från 1814 framåt gick i trafik mel- lan Lovisa och Stockholm, en resa som kunde ta 5–21 dygn. Det uppges att ända upp till 16 passagerare skulle ha fått plats ombord. Det fanns två hytter för passage- rare, och i den aktra av dem kunde man värma sig runt en vedeldad liten ugn som också användes för matlagning. Öster- stjernan seglade vid öppet vatten, och det hände att senhöstens resor kunde stoppas av överraskande tidig isläggning. Hon var 18,90 m lång och 6,29 m bred. Djupgång- en var 1,65 m på lätten, och hon kunde lasta cirka 40 ton. ”Polaris” byggdes 1898 för FÅA: s smör- och Dagens kopia har motor samt modern emigrantlinje från Hangö via Köpenhamn till navigations- och säkerhetsutrustning, Hull. En livboj som ram för en skeppsmålning men dimensioner och rigg följer origina- var populärt i början av 1900-talet eller ti- let. Till planerna har länge hört en resa digare. från Lovisa till Stockholm med en hand- full passagerare, men ännu under 2008 hade den drömmen inte kunnat förverk- nordligare postroteled runt Bottenhavet ligas. som kunde användas när storm eller is Om farorna på postroteleden över hindrade trafiken över Ålands hav. Ålands hav har det skrivits mycket. Bro- Exempel på olika fartygstyper använda ge Wilén skildrar leden dramatiskt i bo- under åren för passagerartrafik hittar man ken ”Postfärder över Ålands hav och de inte så lätt i Finland. Vackra klassiska åländska öarna” (Liber, 1985). passagerarångare som ss ”Ariadne” eller Så här citerar Wilén ur Kristinas post- ”Kastelholm” har skrotats, och moder- ordning om kravet på 1600-talets postfö- nare bilfärjor sålts och försvunnit utom- rare: lands. I Nyslott kan man emellertid se ss ”Salama” byggd för trafik genom Saima ”Först skall på varje två eller högst tre kanal till kontinenten. Tack vare att hon mil, eftersom vägarne och lägenheten är sjönk efter en kollision 13 september till, sättias en edsvorin bonde eller postil- 1898 och först 1971 bärgades finns hon jon, helst then, som läsa och skriva kan, bevarad. Sedan 1978 är hon museifartyg i vilken ock måste hava två drängiar sig Nyslott, och där kan man se de trånga och till hjälp, och så snart han hörer av then spartanska hytter 1800-talets passagerare ankommande posten blåsas i posthornet, trots allt betraktade som lyx. gör sig färdig till att strax anamma breven

38 av honom och därmed oförtövat igenom natt och dag, oaktandes vad väder som kan vara, vidare fort löper.”

Enbart på Åland anlitades enligt Wilén cirka 140 postbönder för att post och re- sande snabbt skulle komma fram. Men trots allt var det naturkrafterna som be- stämde: ett brev från Stockholm till Åbo kunde komma fram på fyra dagar eller tre veckor, beroende på väderleksläget. Från Stockholm expedierades posten till Fin- land till att börja med en gång i veckan. Vid öppet vatten användes ibland små galjoter på sträckan Stockholm–Furu- sund–Föglö–Korpoström–Åbo skriver Wilén. Vanligare var ändå ”Stora postvä- gen” över Ålands hav. Vandring över isen, tung rodd i dimma

Från 1680-talet finns uppgifter om att postbönderna i Eckerö skulle ha haft ”2 FÅA:s sommarturlista för 1930. Flaggan är stora postjakter, 8 stora båtar, 8 fembords- prydd med posthornet, ett tecken på att bola- båtar och 8 skötbåtar.” I svenska Väddö gets ångare också transporterade post. ”Post- fanns samtidigt åtta båtar, och posten flaggan” togs ur bruk vid slutet av 1960-ta- let. var anförtrodd en särskild postiljon som postrotebönderna fick segla eller ro över Ålands hav. Vid gott isföre användes häst svenske överstelöjtnanten Reinhold Jo- och släde, men under menförestid drog han von Lingen i juni 1743 i Åbo om fred bönderna en båt över isen. Med tiden ut- med ryssarna. På återresan till Stockholm formades båten till en speciell iseka för- lyckades han efter stora strapatser ta sig sedd med järnköl som kunde fungera som till Brändö därifrån han vandrade mot Bo- medar. Postiljonen och eventuella passa- marsund. Där tvingades han simma över gerare fick under en sådan resa vandra 40 Färjsundet, 250 meter brett, eftersom fär- kilometer över havet efter postbåten. jan var på andra sidan. Vidare gick det, I dag tar resan över Ålands hav från tidvis till fots, tidvis med flotte eller häst, till Tjärven på svenska sidan till Eckerö. Efter kort vila lyckades han cirka två timmar. Den längre resan med slutligen en lördag eftermiddag spåra upp båt (170 nm) från Åbo till Stockholm kla- två gubbar och en gammal gisten eka, som ras av på drygt tio timmar. nödtorftigt tätades med gamla tröjor och Under Lilla ofreden förhandlade den täcken.

39 Tallinn i dag med finländska ms ”Nordlandia” närmast kameran. Tallinns hamn har också hamnanläggningarna i Muuga och Paldiski. Under senaste år har Tallinn blivit en svår konkurrent till Helsingfors när det gäller kryssningstrafiken på Östersjön.

Hamnen i Riga under 1920-talet. Riga har sporadiskt anlöpts av fartyg i passagerartrafik på Finland och har nu regelbunden bilfärjeförbindelse med Stockholm. FÅA inledde 1966 direkt båttrafik mellan Helsingfors och Riga, men avstod efter bara en säsong.

Tyska Rügen” vid kaj i centrala Stettin. Efter andra världskrigets slut blev Stettin polska Szezecin och ”Rügen” sovjetiskt krigsbyte. Från finländsk sida trafikerades Stettin länge av ss ”Ariadne”.

40 Helsingfors med domkyrkan i fonden och kryssningsfartyget ”Sally Albatross” vid Skatuddskajen. ”Sally Alba- tross” var tidvis ett omåttligt populärt finländskt kryssningsfartyg, som senare blev ”Silja Opera” och i dag arbetar på Medelhavet.

Hangö hamn 1918. Hangö var i början av 1900-talet Finlands stora hamn för smörexport och emigranttrafik. Här har militär ställt upp på kajen, varför det kan röra sig om något viktigare besök.

41 ”Efter en kort andaktsstund tvingade von Svante Dahlström har i skriften Promena- Lingen de båda gubbarna med sig ut på den, Åbo 1954, skrivit om förbindelserna havet mot Signilskär. Efter mycket ösande med Åbo till lands och sjöss under 1700- nådde de fram strax efter midnatt. Där och 1800-talen: tätade de båten igen och fortsatte över Ålands hav mot Grisslehamn. Mitt på ha- ”Men själva sumpkonstruktionen visade vet råkade de ut för en tjocka så tät att de sig användbar i andra spår, i större upp- inte såg varandra i båten. Båten läckte gifter, och en ärones tid förbehölls pas- som ett såll och de turades om att ösa och sagerarsumpen. När sumpen ʼTärnanʼ ro.” destinerades till Stockholm, när den hem- kommit från Reval eller expedierades till Nu började båten på nytt ta in så mycket St Petersburg eller när passagerarsum- vatten att det var risk för att den skulle pen ʼCursorʼ gick i trafik på Reval, hörde sjunka. Ingen ombord visste hur långt levande fisk ej längre till lasten ombord. man hade kvar till land, när den svenska Särskilda ʼfisksumparʼoch ʼlastdragare- kusten vid Grisslehamn plötsligt dök upp sumparʼ omnämnes. Sumpar byggdes ej framför dem, ett dygn efter avfärden från längre blott på klink utan även på kra- Eckerö. von Lingen kastade sig på en häst vell. De var hel- eller halvdäckade. Som och red till Stockholm för att rapportera. virke användes allt fortfarande furu, men Hela hans färd från Åbo över Gustavs och också ek kunde brukas. Anordningar för Åland till Stockholm, cirka 400 kilome- passagerarbefordran kunde vidtagas från ter, hade tagit 67 timmar, vilket innebar en början av bygget av själva fartyget.” hastighet i snitt på 15 kilometer i timmen. Trots alla missöden och strapatser var det Från 1806 finns anteckningar bevarade imponerande snabbt, och bidrog till att ur den dagbok studenten Knut Strokirk von Lingen adlades i Sverige. förde, när han med sällskap betingade sig När ångbåtarna sedan i början av 1800- en sump, som skulle föra dem från Åbo talet gjorde sin entré på arenan kunde direkt till Stockholm. samtidigt något så när pålitliga turlistor publiceras. ”Dessa slags farkoster hava icke över 10 år varit brukliga. De äro ungefärligen av Fisksumparna blir samma storlek som ett litet fartyg och gå passagerarbåtar med bakändan, som är spetsig, alldeles under vattnet. De segla mycket säkert Men mellan postrotarnas tid och ång- och äro inrättade blott för passagerare, båtarnas epok fanns trafiken med sum- vanligen med 2 eller 3 hyggliga rum och par och jakter, små seglande och ibland med alla de bekvämligheter, man under snabba fartyg. Sumparna var i första hand en sjöresa kan fordra.” avsedda för transport av levande fisk, men utvecklades ibland till passagerarfartyg. I slutet av augusti 1806 gav sig sällskapet Jakterna seglade primärt med passage- iväg från Åbo, och efter en envis motvind rare, och det hände även att deras vagnar blev man först liggande vid Åland. Men togs med sedan hjulen först avlägsnats. sedan gick det undan:

42 ”Vi måste ligga över här tvenne dagar, sagerarnas trevnad ombord fanns en liten under vilken tid fler fartyg, som icke hel- kajuta för sex-sju personer. Den som kom ler vågade sig över havet, samlades hit, först och hade råd med det kunde välja så att alla tillsammans snart liknade en mellan två dubbelhytter, lika stora som ett liten flotta. Då vädret d. 29 om aftonen vanligt klädskåp, men lägre i tak.” äntligen började sakta sig, fingo vi med Utöver sumpar och paketer (paketbåtar, förundran och en slags förnöjelse se huru avsedda för både passagerare och stycke- det ena fartyget efter det andra lopp utur gods) fanns också s.k. speljakter, synbar- hamnen. Och då vi hunnit ett stycke ut på ligen en avancerad, snabbseglande båt havet, kunde vi räkna över 20 skepp, som som väl inredd med kajuta och kojplatser följde efter oss med utspända segel. attraherade en välbärgad publik. Upp till Vad som mest fägnade och förvånade 27 passagerare lär de här båtarna kunnat oss var den otroliga hastighet, varmed vår ta ombord, för Österstjernans vidkom- farkost fördes, ty inom några timmar hade mande dock bara ungefär häften av detta vi redan passerat havet och på denna lilla antal. tid tillryggalagt elva mil.” Mycket snart blev dessa seglande små fartyg utkonkurrerade av ångbåtarna. En ”Omgiven av loppor, av de sista anteckningarna om paketer hit- mygg och snusk” tade Dahlström i ett brev skrivet just om- bord på Österstjernan på väg från Lovisa Dahlström skriver att det var en icke obe- till Åland. Gunnar Mårtensson har citerat tydlig resandeström som med sumpar och brevet i sin monografi över överste Carl övrigt mindre tonnage fördes till de stora Magnus Möllersvärd, som daterade det hamnarna vid Östersjön, Stockholm, ”Ombord på paketen Österstjernan den Reval, Riga, Helsingfors och S:t Peters- 20 juni 1839, omgiven av loppor, mygg burg. och snusk.” Också J.V. Snellman har i en novell Slupen var ett enmastat kustsegelfar- skildrat hur det kunde vara att resa med tyg liknande kuttern. Kajutbåtar förekom en sump på 1830-talet, framgår det ur det också, men det framgår inte klart på vilket finska standardverket Navis Fennica, del sätt de skulle ha skiljt sig från exempelvis 2, redigerat av Erkki Riimala 1994. I fri paketjakterna. Med tiden smälte de olika översättning från finska lyder texten så typernas konstruktion och användnings- här: område samman, vilket visas bl.a. av att en sump fick namnet ”Paqueten”. När ”På den tiden fanns inga ångbåtar på postverket i Finland skulle omorganise- Ålands hav. De snabba paketerna från ras 1811 föreslogs att postförbindelsen Åbo som ersatt sumparna upplevde en mellan Åbo och Stockholm skulle skötas sista glansperiod. Med snabba båtar av av sex kronan tillhöriga paketbåtar med den här typen kunde resan från Stockholm rum för passagerare, skriver Dahlström. till Åbo ta två, tre veckor, om inte en frisk Förslaget förföll dock. västanvind av någon anledning fyllde bå- Vid början av 1800-talet blev tendensen tens försegel så att resan plötsligt kunde till ökad komfort för passagerarna allt på- avverkas på knappa fyra dygn. För pas- tagligare. Kajutan inreddes till ”sal”, och

43 Pillau intill Königsberg (dagens ryska Baltijsk respektive Kaliningrad) i dåvarande tyska Ost- preussen hade på 1930-talet flera båtförbindelser över Östersjön. Här är moderna ms ”Tannen- berg”, byggd 1935, på väg till Helsingfors. Fartyget hade också plats för 100 personbilar.

Skeppsbron i Stockholm var den klassiska förtöjningsplatsen för Finlandsbåtarna. Någon gång i början av 1960-talet togs den här bilden av Helsingforsbåten ss ”Aallotar”. I dag går den re- guljära trafiken i stället till Stadsgården ( och Birka Line) samt Värtan ( Silja), medan Skeppsbron har kryssningstrafik till Mariehamn med ms ”Birger Jarl”, byggd 1953 och därmed den äldsta existerande Finlandsbåten i trafik.

44 kajuttaket förstärktes och tätades för att vannah avgick under 1819 från New York klara både regn och vågstänk men också till Liverpool, men kunde bara lasta 350 tyngden av schäsar och andra vagnar som ton, skriver Bergström surrades ovanpå. De första bilfärjorna Till en början handlade det om svaga i modern mening hade därmed sett da- ångmaskiner på ibland bara några häst- gens ljus. 1821 annonserades trafik med krafter som installerades i konventionella en sump, ”som har eldrum och tvenne träskrov. Ett eller två hjul svarade för pro- Sängar för Passagerare med eller utan pulsionen. I Amerika var akterhjulet en smått fraktgods.” ofta förekommande konstruktion, medan vi på kontinenten och i Norden huvudsak- Ångmaskinerna ligen använde sidohjul, vanligen vackert kommer inbyggda i hjulhus. Maskinen hade ofta oscillerande, liggande, cylindrar, och hju- Den första verkliga ångmaskinen kon- len som drev fartyget framåt skulle först struerades på 1770-talet av skotten James efter Krimkriget (1855–56) få vika för Watt, antecknar C. Abr. Bergström i bo- propellern. ken Fartygsmaskiner, Stockholm 1921. I dag finns ingen bevarad hjulångare i I början var effekten svag. De första en- visningsdugligt skick i Finland. Vår enda cylindriga maskinerna ersattes snart med autentiska hjulångare, ”Lahtis” är ett ur- compoundmaskiner med två cylindrar. blåst, rosthärjat skal vid en strand i närhe- Trippelmaskiner infördes under 1870- ten av Jyväskylä. Inte heller Sverige har talet och tjugo år senare kom de stora någon äkta hjulångare kvar, medan man kvadruppelmaskinerna, använda bl.a. i däremot i Norge kan njuta av ”Skiblad- isbrytare. I Stockholm fick engelsman- ner” på Mjøsa och i Danmark av ”Hjej- nen Samuel Owen 1808 privilegium att len” på Silkeborgsøen. Längre söderut anlägga ett gjuteri och en maskinverkstad kommer man till paradiset för vänner av på Kungsholmen. hjulångare. I Dresden finns Die weisse Amerikanen Finch anses vara den för- Flotte med flera hjulångare med olika sta som på 1780-talet lyckades driva ett typer av framdrivningssystem. Tack vare fartyg med ångmaskin. Hans landsman den stagnation parentesen med Tyska Robert Fulton konstruerade under 1807 demokratiska republiken innebar, har de hjulångaren ”Clermont” för trafik på bevarats, och några av dem är fortfarande Hudson River. Den hade en ångmaskin sevärda. på bara 20 hästkrafter av Watts konstruk- Europas vackraste bestånd av restaure- tion. I Europa sattes det första ångfartyget rade hjulångare från perioden 1895–1925 i trafik på floden Clyde i Storbritannien finns emellertid på Vierwaldstättersjön. 1812. ”Savannah”, ett tremastat segel- Med Luzern som bas lägger fem majes- fartyg med ångmaskin, anses ha varit det tätiska salongsångare med plats för cirka första maskindrivna fartyget som korsade 1000 passagerare var sommartid dagligen Atlanten, men hur stor del av resan som ut på olika turer sjön. De här museala pjä- gjordes för segel är inte klart. Savannah serna älskas av schweizare och kännare, fick 1959 en namne i världens första och manövreras med millimeterprecision atomdrivna handelsfartyg. Den första Sa- enligt en strikt tidtabell.

45 På 1970-talet experimenterade Finnlines med kryssningar. Här är ett certifikat som visar att en ung passagerare vintern 1979 vederbörligen ”döpts” när ms ”Finnstar” (tidigare Finlandia) skar Kräftans vändkrets utanför Västafrikas kust. I Finland var det hjulångare som skapa- 1912, med den skillnaden att J.L. Rune- de den reguljära trafiken till sjöss. Redan i berg är något längre och betydligt sma- oktober 1821 fick både Åbo och Helsing- lare och med en starkare maskin kan klara fors uppleva ett första besök av ångbåtar. dryga 10 knop). Då gjorde Samuel Owens ”- häxan” med konstruktörens egen son Sam Fartyget hade en herrsalong med 10 plat- som maskinist ombord en första tur över ser, en damsalong med 8 platser, en för- havet till Finland. eller matsalong med 6 platser, ävensom två familjehytter. ”Solide” gjorde en tur i ”Solide” kommer till Åbo veckan med avgång från Stockholm fredag afton och ankomst till Åbo söndag morgon När det sedan gällde reguljär trafik fick samt avgång från Åbo varje tisdag med Åbo sin trafikpremiär ett år före den nya ankomst till Stockholm på torsdagen. Må- huvudstaden Helsingfors. Sommaren hända intresserar sig någon för biljettpri- 1836 gjorde den svenska hjulångaren sen. Dessa voro i herr- och damsalongen ”Solide” sin första tur från Stockholm till 15 riksdaler banco, i matsalen 10 riksda- Åbo, och sommaren 1837 sattes ”Storfur- ler, på akterdäck 6 riksdaler 32 skilling sten” av Åbo in i trafik mellan Stockholm, och på fördäck 4 riksdaler. Hytterna kos- Helsingfors och Reval med anlöpande av tade 50 riksdaler. Salongspassagerarne Åbo. fingo dessutom betala 1 rdr 32 sk. per dag Signaturen ”Jungman på land” skildra- för tre mål, vartill hörde ʼgott brännvin de 1936 i skeppsbefälets tidskrift Finlands och svagdrickaʼ. Även däckspassagerare Sjöfart 100-årsminnet av ångaren ”So- kunde få mat mot ʼlindrig betalningʼ, men lides” ankomst till Åbo den 5 juni 1836 denna sin åstundan borde de i så fall giva med 22 passagerare från Stockholm: tillkänna dagen före avresan.”

”Försommaren 1836 insatte handelshu- Det var en mycket detaljerad skildring av set H. J. Oldenburg i Stockholm ångaren ”Solides” första besök i Åbo, och skriben- ”Solide” på linjen Stockholm–Åbo. Hon ten gav också detaljer om passagerarlis- blev nu under Sveriges flagga den verk- torna både på premiärturen och på returen lige banbrytaren på denna trade. Det var till Stockholm. Den som vill veta mer om den 5 juni, som ”Solide” under befäl av ångepokens begynnelse i Åbo kan ha be- löjtnanten J. C. Silfversparre och med 22 hållning av Sven Anderssons skrift ”De passagerare ombord första gången an- första ångbåtarna Åbo–Stockholm, Ett lände från Stockholm till Åbo och ångade hundraårsminne” i form av ett särtryck upp längs Aura å förbi Åbohusʼ granit- ur Åbo Underrättelser 1936, utgiven av murar. ”Solide” var byggd i Nyköping av Sjöhistoriska museet vid Åbo Akademi ek, mätte i längd 85 fot (nära 26 meter) 1936. och i bredd 28 fot (8,5 m). Ångaren låg sex fot (1,8 m) djup och drevs fram med 6 ”Frisk luft i Helsingfors” knops fart av en maskin om 45 hästkraf- ter. (Dimensionerna påminner om dagens När August Schauman, som 1864 skulle traditionsfartyg ms J. L. Runeberg, byggd bli Hufvudstadsbladets första chefredak-

47 Viking Line sköter kryssningstrafik mellan Stockholm och Mariehamn med svenskflaggade ms ”Viking Cinderella” som tidigare gick i trafik på Helsingfors. tör, i första delen av sin bok ”Från sex än landvägarna och skjutshästarna. Till årtionden i Finland” (Schildts, 1922) utlandet endast tillfälliga lägenheter med skildrade de första ångarnas besök i Hel- segelfartyg, på vilka tiden för framkom- singfors tog han mer fasta på atmosfär och sten var omöjlig att närmare beräkna. Till stämning. Schauman började med ryska Lübeck ansåg man sig i lyckligt fall kunna ss ”Ischoras” ankomst i maj 1833 för att komma på tio, fjorton dagar; någon gång förbereda kejsarparets besök i Helsing- kunde resan gå snabbare, en annan gång fors senare under sommaren: kunde den räcka dubbelt så lång tid. Till Reval färdades man på små estländska ”Ångbåtsrörelsens begynnelse var en till- farkoster eller andra mindre jakter, stun- dragelse, som i många avseenden bildade dom kunde man på en sådan färd få sitta epok i Helsingfors stads historia. Med en hel vecka. Till Åbo kom en sjöresa ald- ångbåtsförbindelserna öppnades för den rig i fråga. uppväxande huvudstaden en ny tid, ett nytt liv. Det kom liksom frisk luft i dess Reste man till Sverige så begav man sig lungor. först landvägen till Åbo och sedan däri- Man må också tänka sig de kommuni- från på s.k. paketter, ett slags små jakter, kationsmedel, som stodo till buds där- enkom inrättade för passagerartrafik, förinnan. Inom landet ingenting annat över de åländska vattnen till Stockholm;

48 21 november 2005 fotograferade Niklas Tallqvist två av Silja Lines fartyg vid Olympiakajen i Helsingfors, ms ”Silja Opera” närmast kameran framför ms ”Silja Serenade”. på en sådan resa måste man vara beredd fartygets båda sidor från fören ända till att få använda ända till åtta, kanske fjor- aktern, och uppe på detta fartygs däck den ton dagars tid. mäktige kejsaren och hans gemål i hela - - - sitt majestät nådigst hälsande på sina en- Första gången en ångbåt inlopp i Hel- tusiastiskt hurrande undersåtar.” singforsʼ hamn var den 30 maj 1833, då generalguvernören furst Menschikoff på På Salutorget i Helsingfors kan man fortfa- det kejserliga ångfartyget ʼIschoraʼ an- rande se den obelisk, ”Kejsarinnans sten”, lände hit, förebådande det besök, varmed som restes till minne av besöket. Det var kejsar Nikolai och hans gemål kejsarin- första gången Helsingfors fick besök av en nan Alexandra skulle hugna den finska kejsarinna, och stenen blev med ”stor mi- huvudstaden. På samma ångfartyg anlän- litärisk och annan högtidlighet avtäckt Ni- de också kejsarparet den 10 påföljande kolaidagen den 18 december 1835”, skrev juni. Man fick nu verkligen se ett ångfar- Schauman. Den kejserliga dubbelörn som tyg röra sig – något som man så mycket krönte obelisken försvann i anslutning till hade hört och läst om, men som man den ryska revolutionen och Finlands själv- dock ansett för nästan ett otroligt under, ständighetsförklaring från sin plats, men ett ångfartyg så praktfullt och grant, med återfanns långt senare i något lager, och en rad av stora gyllene fläkterörnar längs sitter nu igen där den skall.

49 Stopp på Östersjön. FÅA:s ss ”Polaris”på Slites redd 1911. Under fyra år före första världskriget stannade FÅA:s Hullbåtar från Hangö en gång i veckan vid Slite. Detta gav bl.a. Gotland en bra direktförbindelse med Köpenhamn.

”Lidit hade man Att leka ångbåtskapten var populärt, och under hela färden med improviserade ropare i handen vrå- mera än njutit” lade pojkarna de fyra viktigaste ropen vid en ångbåts avgång: ”Alla passagerare Något monument över det första ångfar- ombord!, Alla främmande i land!, Land- tygets ankomst till Helsingfors i reguljär gången in! och Maskinen i gång!”, skrev trafik finns tyvärr inte. Kejserliga ång- Schauman. jakter besökte då och då staden, och det Finska Ångfartygsbolaget i Åbo (inte hände också att någon ångare i trafik på att förväxla med Finska Ångfartygs Ak- Riga gjorde en avstickare till Helsingfors. tiebolaget, FÅA, i Helsingfors) satte 1837 Men våren 1837 var det äntligen dags för sina två nybyggen, ss ”Furst Menschikoff” reguljär ångbåtstrafik också på Finlands och ss ”Storfursten” i trafik på linjerna huvudstad. från Stockholm till Åbo, Helsingfors, Re- Med ångbåtarnas ankomst fick poj- val och Kronstadt (S:t Petersburg). Far- karna i Helsingfors annat att se på än de tygen beskrevs som ångskonertar, men exercerande ryska soldaterna på Kampen. hade ångmaskiner på 80–90 hästkrafter.

50 Också vid södra Östersjön kunde isen ibland bli besvärlig. Här bryter sig finländska ”Oihonna”, byggd 1898, in till Stettin 1922.

Biljetterna indelades i åtta prisklasser, till närliggande skärgårdstrakter, och och skild taxa fanns för medföljande vag- sedan, den ena gången efter den andra, nar och hundar. Så här fortsatte August till Reval. Dessa revalska lustfärder hade Schauman: alltid att räkna på deltagare så många fartyget kunde inrymma. På en sådan fick ”ʼStorfurstenʼ anlände första gången till också jag, jämte vår övriga familj, vara Helsingfors i medlet av maj (den 19) 1837. med. Man avreste från Helsingfors på Jag glömmer ej den dagen. Hela staden morgonen, hade en vidpass sju (!) tim- strömmade till stranden för att möta och mars resa under frisk sjögång och svår se den efterlängtade båten, som var byggd sjösjuka, rusade därpå halvyr hela efter- i London. Huru den begapades, huru den middagen omkring för att se allt vad Re- beundrades, vilken stolthet och vilka för- val hade märkvärdigt; kyrkorna, Narva- väntningar den väckte! Kaptenen – en fältherren hertig de Croyʼs förstenade lik, sträv sjömansbuss av den gamla sorten, domen, Katharinenthal (Kadriorg) o.s.v. vid namn Palén – där uppe på hjulhusen och var sedan färdig att tidigt följande och kommandobryggan med sin mässings- morgon under ny sjögång och ny sjösju- ropare i handen, två engelska maskinister i ka anträda återfärden till Helsingfors, dit vita skinntygskläder, det märkvärdigt kon- man också lyckligen framkom. Lidit hade stiga maskineriet, de eleganta salongerna man under hela färden mera än njutit, – allt, allt var nytt och underbart. men man hade dock sett Reval och fram- - - - för allt – man hade gjort en ångbåtsresa, Lustfärder arrangerades att börja med och man var segersäll och nöjd”.

51 De ursprungliga planerna var att ”Furst Den arme mannen därför vackla Menschikoff” endast skulle gå rutten och ville hämna eldens fart.” Stockholm–Åbo medan ”Storfursten” skulle sköta långlinjen till S:t Petersburg. Hjulångaren ankrade, men försök att Redan från 1838 sattes emellertid båda släcka elden misslyckades. Det blev fartygen in i trafiken till S:t Petersburg. omöjligt att ta sig från för till akter, och Där gick de troget fram till 1855, när passagerare som höll på att äta middag i Krimkriget för ett par år störde trafiken salongen blev instängda. Aderton perso- på våra vatten. ner omkom i branden, och fartyget blev ett utbränt vrak, som emellertid reparera- Katastrofbrand ombord des och insattes på nytt i trafik, nu under gav skillingtryck namnet Kumo. Andra sådana skillingtryck har tilläg- När väl de brittiska och franska flottorna nats kollisionen mellan ”Ajax” och ”Ru- dragit sig tillbaka från Östersjön återgick neberg” på Kronbergsfjärden i Helsing- livet till det normala, nu med den skillna- fors i augusti 1892 och ss ”Westkustens” den att propellern blev vanlig och hjul- undergång utanför Vasa i oktober 1913. husen försvann. En tid levde hjulångarna Propellern i förening med så småningom ännu kvar, och en katastrof i augusti 1874 allt starkare ångmaskiner gjorde att ång- drabbade just en av de sista hjulångarna. båtarna blev både bekvämare och mer på- Hjulångaren ”Österbotten” hade byggts litliga som kommunikationsmedel. Men strax efter Krimkriget, 1857, för Öster- till en början begränsades trafiken till den bottniska Ångfartygs-Bolaget, stiftat av isfria tiden av året. Finländska fartyg fick greve Berg. Hemorten var Björneborg, konkurrens av brittiska och danska ång- och hon var byggd för trafik mellan de are, som kastade begärliga blickar på bl.a. nordfinska kuststäderna och S:t Peters- smörexporten från Finland. Smöret skep- burg. På en resa 20.8.1974 utanför Räfsö pades till Hull, och gick vidare därifrån tände sjömannen Joel Söderlund en cigar- till smörmarknaden i Manchester, där fin- rett på fördäck och kastade den brinnande ländskt smör var en uppskattad produkt. tändstickan i en bal med drev. På ett ögon- Men också den tilltagande emigrationen blick flammade en förhärjande eldsvåda från både Finland och andra delar av hela upp. Katastrofen var ett faktum, och gav det ryska riket bäddade för ökande tra- senare upphov till ett av de relativt få skil- fik. Ett bolag som grundades med både lingtryck som tillägnats olyckor med fin- smör och emigranttrafiken för ögonen var ländska fartyg. Finska Ångfartygs Aktiebolaget (FÅA) i Helsingfors, grundat 1884 och senare ”En unger sjöman såg man tända Finlands största rederi. på däcket sig en papyross samt kasta elden, den välkända, Ångare för fulla segel just på en packe drev av tross. I boken ”I kamp med Östersjöns isar” Här spred sig genast ödets fackla (Schildts, 1947) skriver Henrik Ramsay, i ljusan låga mycket klart FÅA:s vd under många år, bl.a.:

52 Lotskuttern från Gråhara utanför Helsingfors fångad i isen av Niklas Tallqvist 2003. Regelbunden trafik året om på Finland förutsätter isförstärkta fartyg, bra farleder och modern53 säkerhetsteknik men också lotsarnas insats dygnet runt i alla förhållanden. Ångdrivna isbrytare från 1900-talets början, från vänster isbrytaren ”Tarmo” och kollegan ”Jääkarhu”. Den förstnämnda är i dag museifartyg i Kotka, medan Jääkarhu försvann som krigsskadestånd i Sovjetunionen.

”Emigranterna, som tidigare sökt sig ʼUraniaʼ och ʼAstraeaʼ motsvarade de fram över Sverige, färdades nu (från högsta krav, som man 1890 kunde ställa Hangö) till Hull samt tvärs över England på en linjeångare, men mångt och mycket till Liverpool, där de engelska bolagens tedde sig dock helt annorlunda än vad atlantångare bidade. Resorna skedde un- man i våra dagar är van vid. Hytterna der förhållanden, främmande för vår tids i I klass var förlagda runt matsalongen, uppfattning om utrymme och bekvämlig- där kaptenen vid måltiderna patriarka- het. Kojplatserna var anordnade i tre lag liskt presiderade för hela det honom an- över varandra, trängseln i de stora sov- förtrodda sällskapet på ett par och tjugo rummen gjorde sig förnimbar inte minst personer. Rökrummet var anspråkslöst vid sjögång, och båtarna var små för de tilltaget. Verandakaféer, barer och pro- hundratals emigranter, som medföljde. menaddäck hade ingen drömt om. Livet Men mödorna och vinterresans besvär- ombord förflöt enkelt och familjärt inom ligheter avskräckte inte de många vilkas ett inskränkt utrymme. håg stod till Amerika. Färden över Hangö och Hull föredrogs allt mer framför andra Min första resa över Östersjön gjorde vägar. jag 1897 med ʼUraniaʼ. Jag minns hur vinscharna svingade in smördrittel efter

54 smördrittel i båglampornas underbara Inga inställda och för mig nya sken, huru emigranterna vinterturer 1901–1914 strömmade ombord med grant målade reskistor och vägkostkorgar, de yngsta Parallellt med att handelsflottan nu för- med alla de brokiga biljetterna till Min- nyades byggdes isbrytare för Östersjön nesota eller Oregon stadigt fastsydda ut- och kustlederna fick nya, starkare fyrar. anpå kläderna, samt huru ʼNidarosʼ (den Ramsay: danska konkurrenten DFDSʼ båt) hann kila ut från Hangö fyra timmar tidigare, ”Det blev livligt på vinterlinjerna från vållande för den tävlande ʼUraniaʼ ökad Hangö när de nybyggda båtarna en ef- fart och spänning under färden tills vi ter en sattes in i trafiken; ʼdet låg,ʼ skrev hunnit om henne. I frisk låringsvind ute (redaktör Axel) Söderlund på vårvintern på Östersjön hissade kapten Rosqvist se- 1899, ʼen så att säga amerikansk fläkt gel på båda masterna samt stagfock för över stadenʼ. Vid den långa piren las- att stötta skutan och driva hastigheten än tade än ʼArcturusʼ, än ʼPolarisʼ smör- högre. Sådant har jag aldrig senare fått drittlar i en takt, som syntes svindlande bevittna på en ångare och jag är glad över snabb. ʼUraniaʼ och ʼAstraeaʼ komplette- att kunna minnas detta vittnesbörd om att rade Englandstjänsten med ytterligare en skeppare och skutor trots maskinernas ʼsmörturʼ i veckan. ʼWellamoʼoch ʼOihon- pålitliga dunk då ännu bar på traditioner naʼ pendlade raskt och punktligt mellan från segelfartygens dagar.” Hangö och Stockholm på havsvägen via Sandhamn. ʼVirgoʼ började vinterförbin- På Ålands hav experimenterade man delsen på Stettin, och förutom dessa FÅA- med vintertrafik. ”Postiljonen” hette den fartyg gick ʼBalticʼ och ʼAegirʼ(tillhöriga svenska postångaren som fick rollen som Gustav Pauligs Helsingfors Ångfartygs pionjär, och senare följde bl.a. ”Sofia”. Aktiebolag, som senare fusionerades Mellan Hangö och Stockholm visade med FÅA) träget sina veckoturer till Lü- legendariska ss ”Express” framfötterna. beck.” Men fast hon i mycket var en framgångs- - - - rik vinterångare, hände det också att hon ”Det anmärkningsvärda med denna fastnade i isens grepp och blev drivande trafik var att den gick fullkomligt regel- i dagar och veckor. Först när Ångfartygs bundet sommar och vinter. Båtarna avgick Aktiebolaget Bore i Åbo bildades 1897 och anlände till sina respektive ändstatio- skapades förutsättningarna för en reguljär ner enligt turlistan även vintertid oaktat passagerartrafik på Åbo året runt. Samti- svåra isar i Finska viken, Östersjön samt digt genomförde FÅA ett omfattande ny- i Öresund. Det hände några vintrar att byggnadsprogram, som gav bolaget nya, hela Östersjön, Öresund och Kattegatt isgående ångare för Östersjö- och Nord- voro isbelagda, men det oaktat fullföljdes sjötrafik. I Vasa arbetade Wasa-Nordsjö turerna någorlunda regelbundet. Under Ångbåts Ab för regelbunden trafik året en så lång tid som 1901–1914 inställdes om på hamnar i England och vid Öster- aldrig en tur.” sjön. Finland höll på att brytas ur vinter- isoleringen.

55 FÅA:s ss ”Ariadne” var under första världskriget lasarettsfartyg i Helsingfors och skötte under andra världskriget bl.a. sjuk- och barntransporter på Östersjön. Här har hon målats i krigstida kamouflagedräkt av sjökapten Holger Hermansson i Helsingfors.

Samarbete Siljarederiet, som senare blev Oy Silja kring Sverigetrafik Line Ab och i dag med estniska ägare går under namnet Tallink Silja. Efter första världskriget stabiliserades lin- Under 1920-talet skötte De samseg- jetrafiken på Finland. Bore och FÅA, som lande gemensamt trafiken på Stockholm. tidigare under olika skeden konkurrerat Men FÅA, Bore och Svea hade dessutom med varandra, samarbetade sedan 1918 i egen regi passagerartrafik dels längs tillsammans med ett tredje rederi, Stock- svenska kusten med anlöpning av Vasa holms Rederi AB Svea, i trafiken på Åbo. (Svea), dels till Reval, Stettin, Antwer- Redan från 1912 hade trafiken på denna pen och Hull med direktbåtar från Hel- linje med anlöpning av Degerby eller Ma- singfors eller Åbo (FÅA) samt dessutom riehamn och vid behov också med stopp på linjen Åbo–Lybeck (Bore). Den ryska på andra ställen i skärgården blivit daglig. revolutionen hade gjort slut på den tidi- Från 1928 gällde de tre rederiernas sam- gare viktiga trafiken på S:t Petersburg arbete också Helsingforslinjen, som med med finländska fartyg. I stället fick Reval åren fick allt tätare frekvens. FÅA, Bore (Tallinn) ökad betydelse, och båttrafiken och Svea började i Sverigetrafiken an- från Helsingfors till Hogland blommade vända beteckningen ”De samseglande”. upp sommartid med två konkurrerande Ur detta samarbete föddes 1957 i Åbo Ab rederier. I stället ökade Stettins betydelse

56 som en port till kontinenten. flytande museum representerar samtidigt Fram till andra världskriget skedde inga Svenska Amerika Linjens flotta av små större förändringar i Sverigetrafiken. Där- ångare, som knöt samma olika Östersjö- emot fick smör- och passagerarlinjen via hamnar, bland dem Helsingfors, med bo- Köpenhamn till Hull successivt nybyggt lagets Atlantbåtar i Göteborg. tonnage, samtidigt som FÅA satsade tyd- Under 1920-talet började också utländ- ligt på att marknadsföra Finland som tu- ska kryssningsfartyg sommartid besöka ristmål för utlänningar. Finland var ”Off Helsingfors, där de ofta blev liggande på the beaten track”, och speciellt för tyskar redden utanför Sveaborg, eftersom Hel- gjordes reklam för kanotturer i Finland el- singfors då ännu inte hunnit bygga de ka- ler besök vid Imatra fors. jer, som i dag gör det möjligt att ta emot Nu kom också andra aktörer utom de verkligt stora kryssningsfartyg. finländska och svenska rederierna in i bil- den. I trafiken på Reval samarbetade FÅA Farväl till med det estniska rederiet G. Sergo & Ko. Stettin och Hull (ss ”Aegna”), och från tyska Ostpreussen kom helt nya linjer. Det var ”Seedienst Under andra världskriget indrogs de flesta Ostpreussen”, bildat av tre stora tyska passagerarturerna på Finland medan lin- rederier, som öppnade trafik från Pil- jerna Åbo-Stockholm och Helsingfors– lau (dagens Baltijsk) intill Königsberg Reval vissa tider hade begränsad trafik. (Kaliningrad) över Zoppot (Sopot i Po- Passagerarfartygen låg upplagda eller len) till Helsingfors. användes för sjuk- och barntransporter. Från Königsberg fanns anslutning med ”Arcturus” bombskadades i Åbo och båt till Memel, dagens Klaipeda i Litauen. anfölls en gång på Skärgårdshavet med Här rörde det sig samtidigt om en trafik- flygtorped, som dock missade. ”Nord- revolution: stora och snabba ms Tannen- stjernan” rekvirerades efter fredsslutet berg, byggd 1935, kunde utöver cirka för den allierade kontrollkommissionens 2 000 passagerare också ta 100 personbi- behov i Helsingfors. Inga finländska pas- lar ombord. Det är emellertid oklart om sagerarfartyg sänktes under kriget, däre- bildäcket någonsin utnyttjades i trafiken mot bl.a. svenska ss ”Hansa” och estniska på Helsingfors. ss ”Kassari”. Sommartid fanns en möjlighet att från När kriget på kontinenten sommaren Helsingfors ta ss ”Wasa” till Arensburg 1945 var över saknades förutsättningar for (dagens Kuressaare) på Ösel (Saaremaa) fortsatt trafik på Stettin (i dag Szczecin), eller de fina sandstränderna i Pernau (Pär- som varit den bekväma vägen till Berlin nu). Därifrån fortsatte ångaren till Riga. för tusentals finländare. På samma sätt Det här var en idyllisk trafik med fartyg av försvann Reval och Hull från turlistorna. samma typ som under 1900-talets början 105 finländska fartyg måste överlämnas förbundit alla Finlands kuststäder. För att som krigsskadestånd till Sovjetunionen, kunna se hur en liten passagerarbåt såg representerande cirka 14 miljoner guld- ut under 1920-talet får man resa ända till dollar. Bland dem fanns många skärgårds- Göteborg. Där ligger välrestaurerade ss och lastbåtar, men också Bores passage- ”Marieholm” som restaurangfartyg. Detta rarångare ”Bore II” från 1938 och FÅA:s

57 likaså nya ångare ”Aallotar”, byggd 1937. möjligheten att resa utanför Tallinn var I stället inköptes delvis gammalt tonna- obefintliga. Som jämförelse kan sägas ge, och namnet ”Bore II” övertogs av en att trafiksiffrorna på Helsingfors–Tallinn dansk ångare, byggd redan 1906. numera räknas i miljoner, och att det som- Köpenhamn behöll också efter andra maren 2008 fanns cirka 30 dagliga båt- världskriget sin position som en ”port till turer mellan de båda städerna. Europa” för finländare, och en passage- rarlinje gennom Kielkanalen till Antwer- Olympiabåtar pen blev en viktig led till centrala Europa. förebådade bildäck I Holtenau vid Kielkanalen kunde man stiga av eller på båten. Under 1940-talets Till de olympiska spelen i Helsingfors slut fick Finland också uppleva embryot sommaren 1952 levererades det första till en kryssningstrafik på Östersjön. Det efterkrigstida finländska nybygget för var Bore som med de gamla ångarna passagerartrafiken, FÅA:s ss Aallotar. ”Nordstjernan” och ”Kastelholm” inled- Fartyget följdes senare under hösten av de kryssningar till Stockholm, Gotland systern ”Bore III” och året därpå av den och Bornholm. Senare byggdes trafiken tredje enheten i serien, Sveabolagets ss ut till att omfatta även Tallinn, som Re- ”Birger Jarl”. Som typbeteckningen ”ss” val nu kallades, och Leningrad, som efter antyder var alla tre ångfartyg. Redarna Sovjetunionens fall 1991 skulle återta sitt var konservativa, och ansåg att endast en gamla namn S:t Petersburg. När rederi- ångmaskin kunde garantera passagerarna erna lyckades förhandla fram visumfria en ostörd sömn. På den tiden fanns inga kryssningar till hamnar i det dåvarande nattklubbar, och röksalongen stängde Sovjetunionen ökade intresset markant. normalt senast vid 23-tiden. Av de tre Större fartyg sattes in på kryssningarna olympiabåtarna finns i dag fortfarande en tills en missriktad rysk avgiftspolitik kvar i trafik, ”Birger Jarl”. Moderniserad gjorde trafiken olönsam. med dieseldrift går hon under sitt gamla Sedan 1940-talets början hade Estland namn och svensk flagg som kryssningsbåt varit avskärmat. Med den sovjetiska ocku- mellan Stockholm och Mariehamn. pationen hösten 1944 gick ridån ner för När den nordiska passfriheten infördes gott för båttrafiken till broderlandet, belä- 1954 var scenen klar för ökad trafik, nu get med dagens mått på bara ett par tim- också med tanke på bilister. Siljarederiet mars avstånd sjövägen. Först i juli 1965 grundades 1957 med två gamla ångbåtar, öppnades linjetrafik mellan Helsingfors en för passagerare och några bilar, och den och Tallinn igen. Från finländsk sida var andra för last. Först 1961 kunde rederiet FÅA:s ss ”Wellamo” första båt på lin- sätta in ms Skandia, den första i Finland jen, där trafiken opererades i samarbete byggda bilfärjan, i trafik. med sovjetiska ms ”Tallinn”. Den första Då hade redan Rederi Ab Wasa-Umeå i säsongen avslutades redan i oktober, då december 1958 öppnat trafik mellan Vasa nästan 14 000 resenärer hade utnyttjat lin- och Holmsund med en ombyggd ångare, jen. Priserna var höga i jämförelse med där bilar kunde köras ombord. Under vå- trafiken på Sverige, visum krävdes och ren 1959 inledde ss Viking trafik mellan formaliteterna var många samtidigt som Korpo och Kapellskär. Detta var första

58 Många av Östersjöns passagerarfartyg drabbades av händelserna under andra världskriget. Här har estniska ”Kassari”, tidigare finländska ”Ebba Munck”, sänkts av en sovjetisk ubåt och folket går i livbåtarna. Målningen finns i Estlands sjöfartsmuseum. gången en egentlig bilfärja sattes i trafik ”Sirena” som var på 127 bruttoregis- på Finland. ”Viking” kom samtidigt att terton kunde med två Daimler-Benz-mo- ge sitt namn till dagens Viking Line, som torer komma upp i 36 knops fart, vilket i dag klart dominerar trafiken på Åland gav en överfartstid på bara två och en och Sverige. Med snabbgående nybygget halv timme. Ombord fanns plats för 95 ”XPRS” (2008) har Viking Line också passagerare i flygplansstolar och utan blivit en stark aktör i trafiken mellan Hel- större möjlighet att röra på sig. ”Sirena” singfors och Tallinn. var ett experiment långt innan de snabbå- tar vi i dag vant oss att se i trafiken på Sirena föregångare Tallinn blev aktuella. Hon drabbades av till dagens snabbåtar en del barnsjukdomar, och hade dessutom otur med drivande stockar, som skadade Ett intressant men i dag närapå bortglömt propellrarna. ”Sirena” såldes tillbaka till kapitel utgör bärplansbåten ”Sirena” Sicilien 1967. byggd för FÅA: s räkning på Sicilien 1960 ”Sirena” gav startskottet till modern tra- och insatt i trafik mellan Mariehamn och fik på Stockholm och Mariehamn. Några Stockholm. Hon var eventuellt ursprung- år senare började olika kryssningsarrang- ligen tänkt för trafik över Kvarken, men emang till Mariehamn marknadsföras sattes i sommartrafik på Mariehamn och i Sverige. I dag är Åland en betydande gick vintertid mellan Malmö och Köpen- kryssningsdestination, som förutom av de hamn. reguljära fartygen på Åbo- och Eckerö-

59 Snabba ”Sirena” klarade 36 knop men arbetade endast under sex somrar mellan Stockholm och Mariehamn. linjerna dagligen anlöps av två svenska av några få, men troligen en ekonomisk och ett åländskt kryssningsfartyg. Olika hämsko för bolaget. snabbåtar har testats, men trafiken mellan Redan långt före leveransen av ”Finlan- Mariehamn och Stockholm varken behö- dia” blev emellertid Oy Finnlines Ltd. pi- ver eller kan utnyttja höga fartresurser. onjär i färjetrafiken på Östersjön. Somma- Även om Sverigetrafiken av naturliga ren 1962 satte bolaget i konkurrens med skäl länge efter kriget dominerade intres- FÅA in nybyggda bilfärjan ms ”Hansa set i Finland hände det mycket också på Express” mellan Hangö och Travemünde. Östersjölinjerna. FÅA tog 1967 leverans Ett år senare förlängdes fartyget samtidigt av eleganta ms ”Finlandia”, som kallades som namnet ändrades till ”Finndana” och världens största bilbärande passagerarfar- den finländska avgångshamnen flyttades tyg. Hon gick på den nya linjen Helsing- till Helsingfors. fors–Köpenhamn–Travemünde, där hon Därpå beställde bolaget två snabbgåen- ersatte tre av bolagets gamla ångbåtar. de bilfärjor för trafiken från Helsingfors Under senare ägare har hon kryssat på via omväxlande Gotland och Nynäshamn snart sagt alla världens hav. ”Finlandia” till Travemünde. Den ena av dem brand- var ett vackert, linjerent fartyg, och hade skadades på byggvarvet i Helsingfors, länge klassindelning ombord, uppskattat vilket försenade leveransen. Från 1966

60 gick emellertid båda nybyggena ”Finn- förlivades med Finnlines kunde bolaget hansa” och ”Finnpartner” i reguljär trafik bygga upp en modern flotta av s.k. kom- på Tyskland. Här hade man från början bifartyg avsedda för både last- och pas- slopat klassindelningen, och marknadsfö- sagerartrafik. ringen siktade in sig på breda segment i Det framgångsrika konceptet byggde både Finland och Tyskland. på en turlista uppbyggd på lastens villkor. Våren 1977 tog Finnlines leverans av Färjorna skulle vara tillräckligt snabba för GTS ”Finnjet” från Wärtsilä-Koncernens att klara sträckan Helsingfors–Lybeck varv i Helsingfors, ursprungligen känt (cirka 620 nautiska mil) på knappt halvt- som Sandvikens skeppsdocka och senare annat dygn. Ankomst- och avgångstider- en del av den norska Aker-koncernen. na i Lybeck förlades till kvällen och mor- Förkortningen GTS står för gasturbin- gonnatten. Därmed hann långtradare från drift, och ”Finnjet” var milt sagt något av Nederländerna och Frankrike med last av ett under när hon kunde prestera en fart på exempelvis frukt och grönsaker fram i över 30 knop. Den höga farten blev emel- tid till båten samma dag. På motsvarande lertid snabbt en ekonomisk kvarnsten, sätt kom chaufförer från Finland fram till och nya dieselmotorer installerades för Lybeck i lagom tid för en natts vila innan långsammare drift när turlistan det med- resan fortsatte i Tyskland. I Helsingfors gav. ”Finnjet” hade plats för 1 500 pas- bibehölls avgångstiderna kvällar med sagerare, och 1986 byggdes 29 lyxhytter ankomst tidigt på morgonen. Linjen kall- i en elegant och separat ny hyttklass kall- lades tidigt ”Hansaleden”. lad ”Commodore” med eget soldäck, bar Finnlines flotta består dels av några äld- och bastu. Trots detta såldes fartyget ett år re s.k. kryssningsfärjor med en passage- senare till FÅA, som året därpå överförde rarkapacitet på bara cirka 100 passagerare ”Finnjet” till Silja Lines trafik. Fartyget var och dels av nybyggda enheter med hann fira sitt 25-årsjubileum i trafik, och plats för cirka 450 passagerare. Trafiken samlade under en lång följd av år trogna mellan Helsingfors och Travemünde är vänner både i Finland och i Tyskland. När daglig året runt, och vissa dagar förekom- Tallink Grupp övertog skuldtyngda Silja mer dubbla turer. Linjen har utvecklats till Line 2006 behöll den tidigare ägaren Sea den stora leden för last och passagerare Containers ”Finnjet”, som slutligen, alla med egna personbilar på väg till och från räddningsförsök till trots, såldes till skrot kontinenten. En viss konkurrens erbjuder 2008. Tallinks trafik med de ursprungligen gre- kiska Superfastfärjorna mellan Rostock ”Hansaleden” och Helsingfors, men kapaciteten på den- motorväg till kontinenten na linje trappades under 2008 ned. Under 2000-talet har Finnlines utveck- Erfarenheterna från den första generatio- lats till en betydande färjeoperatör på Ös- nen Östersjöfärjor utnyttjade Finnlines tersjön med engagemang genom dotterbo- när nya roro-färjor i första hand avsedda lag också i trafiken från Lybeck till södra för godstrafiken mellan Lybeck och Fin- Sverige samt mellan Kapellskär utanför land byggdes på 1980-talet. När det tyska Stockholm till Nådendal. rederiet Poseidon Schiffahrt GmbH in- Finnlines utvecklade också tidigt en

61 populär kryssningstrafik, till början på fik mellan Helsingfors och Tallinn. Från Svarta havet och Medelhavet och senare 2008 har Tallinkägda SeaWind Line inte på Atlanten utmed Västafrikas kust. ”Fin- längre någon persontrafik. landia” övertogs av FÅA och kryssade för Finnlines under det nya namnet ”Finn- Helsingfors star”. Ett annat omtyckt kryssningsfartyg får trafik året om var ”Bore Star” som hyrdes in under ett par vintrar på 1970-talet, men det var En väsentlig revolution innebar Silja Li- svårt att få lönsamhet i trafiken. nes beslut att bygga nya stora bilfärjor för trafik året om mellan Helsingfors och Tågfärjor Stockholm. Under ångbåtarnas tid hade ingen succé trafiken på Helsingfors vanligen lagts ned kring trettondagen, för att återupptas först Redan under 1920-talet hade tågfärjor i till påsk eller när isarna gått. trafik mellan Finland och Sverige disku- Nu var ångmaskinerna och den ostörda terats, men planerna förverkligades inte nattsömnen för länge sedan glömda. Nya då. Skillnaden i spårvidd mellan de båda ms Aallotar, som levererades från ett varv länderna var säkert då en avskräckande i franska Nantes i februari 1972, fick en faktor. När tekniken med omaxling av dieselmotor på 16 000 hästkrafter (11 769 järnvägsvagnarnas boggier utvecklats kW) som gav en fart av 21 knop. Maski- öppnade Statsjärnvägarna i Finland samt neriet var rentav starkare än på någon av Statens Järnvägar i Sverige på 1960-talet Finlands isbrytare då. Ombord fanns plats trafik med tågfärjor mellan Stockholm/ för 1 000 passagerare, av vilka 439 hade Värtan och Nådendal. Efter några år med bäddplats i 157 hytter. Alla klassgränser växlande framgång övergavs linjen, och hade slopats, och i stället differentierades i stället öppnade Railship trafik med tåg- biljettpriserna utgående från hyttkom- färjor från först Hangö och senare Åbo forten. För nattpigga passagerare fanns till Travemünde. Inte heller detta företag nattklubb, och ”Aallotar” hade som för- blev den succé man väntat, och i inga fall sta passagerarfartyg i Finland fenstabili- transporterades vagnar med passagerare. satorer. Sea Wind Line skötte från 1989 trafik Och kanske bäst av allt: avgångstiderna med kombinerade tåg- och bilfärjor från från både Stockholm och Helsingfors se- Åbo till Stockholm/Värtan. En omax- narelades. Tidigare hade båtarna på linjen lingsstation i Åbo hamn skötte bytet av avgått strax efter lunch, nu blev det av- boggier. Sea Wind Lines färjor innebar ett gång klockan 18, bekvämt efter en normal populärt lågprisalternativ kanske främst arbetsdag. Framme var man vid 9-tiden för finländska familjer på väg med egen på morgonen, lika bekvämt inför en ny bil till Sverige. Färjorna stoltserade med dag antingen på arbete eller som turist. Östersjöns mjukaste madrasser, och det Nu var isen bruten på allvar. Redan ef- poängterades i reklamen att man endast ter bara några år blev ”Aallotar” för liten. serverade husmanskost och varken hade Hon ersattes av större kryssningsfartyg, nattklubb eller diskotek. Under 2003 som byttes ut i snabb takt tills dagens gjorde bolaget ett försök med tågfärjetra- ”Silja Symphony” och ”Silja Serenade”

62 levererades i början av 1990-talet. föreställa sig en sjötrafik som på grund Viking Line, som tidigare koncentrerat av ishinder skulle läggas ned för vintern. sin trafik till Åland och Åbo, gjorde 1974 Medan de första hjulångarna behövde sju entré också på Helsingforslinjen i hård timmar av elände och sjösjuka för resan konkurrens med . Viking Line från Helsingfors till Tallinn, tänker många följde ett försiktigare nybyggnadspro- passagerare kanske inte ens på att de är gram, men skapade med nybyggena ms på havet under de 90–120 minuter resan ”Mariella” och ”Olympia” 1985 koncep- kan ta i dag. tet för lyckade Helsingforsbåtar, som se- De långa linjerna över Nordsjön är ett dan dess kontinuerligt ökat i popularitet. minne blott, liksom den trivsamma trafi- Under perioden 2007–2008 tog bolaget ken till Köpenhamn. Borta är också kust- marknadsandelar av huvudkonkurrenten trafiken från Torneå till S:t Petersburg över Tallink Silja. Ett finländskt bolag som Vi- många kuststäder. Men motorleden över king Line blir kanske på just den linjen Östersjön till Lybeck knyter Finland till ett attraktivt val, som konkurrenter i ut- kontinenten. Förbindelserna från Finland omnordisk ägo har svårt att matcha. I tra- till den gamla ”rikshuvudstaden” Stock- fiken på Helsingfors–Tallinn har Viking holm är fortfarande naturliga och starka. Line däremot en svår konkurrent i Tal- Resan över Finska viken till Tallinn och link, som med både egna snabbåtar och kanske den vägen vidare genom Baltikum mer kryssningsbetonade konventionella är inte längre något problem. Endast i norr fartyg dominerar trafiken där. krånglar sjöförbindelserna. Den naturliga Hur framtidens fartyg skall se ut är sjöleden över Vasa–Umeå saknar synbar- något man kan låta fantasin fritt spela ligen – utan skattefri försäljning – nöd- kring. Utvecklingen sedan fisksumparna vändig ekonomisk bärkraft. En tunnel här och postroteböndernas tid har varit enorm blir kanske den framtida lösningen. under en trots allt historiskt sätt relativt kort tid. När nya fartyg för trafik året om på Helsingfors–Stockholm mot slutet av 1960-talet planerades, var skeptikerna Bilder ur TMS (Thure Malmbergs sjö- många. I dag är det nästan omöjligt att fartsarkiv) där ej annat anges.

63 Christoffer H Ericsson

Kostern Southern Cross Min första egna riktiga båt

I 1930-talets fredliga och behagliga övergiven och oskött, och gav intryck av värld var jag en tonårig skolpojke utan allmän vanvård; det luktade unket under föräldrar, som logerade hos en farbror i däck, och speciellt under durkarna som jag en villa på Brändö i Helsingfors. Jag var lärt mig att lyfta på. Där såg det inte bra ut. intresserad av båtar med segel, och öns- Riggen låg på annan plats och kunde inte kade mig en egen båt – vilket jag hade synas; seglen fanns i förvar hoprullade, råd till med ärvda pengar. Vingbåten – den inte i säckar som brukligt. Det var tydligt svenska ”stjärnbåten”, en tvåmans pojk- att båten inte intresserade ägaren, och att båt, hade varit den rätta, men jag drömde priset var måttligt. Det var mycket med om en långfärdsbåt, ett litet skepp. inventarier och utrustning; t.ex. ankarkät- Bakgrunden var utgångssituationen tingen var svårt förrostad. med en mor med sjöskräck som förbjöd alla slags båtar, och speciellt båtar med Mångårig kund hos varvet segel. Hon var nu död och borta och min förmyndare uppfattade en båt såsom upp- Min förmyndare nappade på uppslaget fostrande och karaktärsdanande element. och köpte båten av den tyske apotekaren Jag instruerades att söka upp en äldre René Bauer. Båten levererades sjösatt och båt till vettigt pris i Helsingfors, vilket påriggad några veckor senare med bog- jag omedelbart gjorde. Jag snokade på ser till Silversundet, mellan Brändö och båtvarven, som jag kände, och fann inte Blåbärslandet. Jag blev nu mångårig kund mycket. Det rätta hade varit att beställa hos Wickmans på varvet, där jag tidigare en vingbåt, men det gick inte så. sprungit såsom sonen Rainers kamrat På Blekholmen, Nyländska Jaktklub- från Brändöskolan. En boj behövdes på bens (NJK) klubbhamn, påträffade jag på eget vatten på Brändösidan, och varvet varvsområdet liggande otäckt och under åtog sig att tillverka en dåtida boj av en bar himmel en kosterbåt med klyvarbom trätunna med smide, kätting och sten. och stort träroder på aktern. Båten föreföll Bojen blev båtens hemstation under fyra

64 säsonger, och utbyttes mot ett modernare vika. Förseglen klarade jag väl med mina flöte under efterkrigstiden. tonåringskrafter, och kunde sträcka kly- Den av Blekholmsvarvet bogserade bå- varen plan i måttlig vind. – Jag satt snart ten var påriggad och såg stor och gammal- till rors, uppe i lovart, och lärde att av rod- modig ut med sin gaffelrigg: masten var ret känna båtens vilja. Att lära sig segla kort. Hur mycket högre riggen blev med bidevind, hårt inskotad med alla krafter, gaffeln förstod jag inte då. Bommen stack var ett speciellt kapitel som krävde tid ut över rodret och såg farlig ut. Klyvar- och erfarenhet från många år i framtiden. bommen, bogsprötet, tilltalade, med gajar Det var tydligt att riggen och seglen var och vattenstag, såsom lånade från ett rik- mindre lyckade och kunde moderniseras. tigt fartyg. Alla rep i riggen såg slitna ut, Seglen var gamla och hade tjänat länge. medan gaffelns två fall var mycket långa Storbommen var omotiverat lång och och besvärligt hårda – tjärat gods. grov och också farlig, och kunde lättas Riggens detaljer kände jag väl från på. Också storseglet var såsom en mas- böcker: funktion, namn och byggnad. siv vägg som slog i vinden med våldsamt Focken gick på bom som skotades från skrammel. Här fanns mycket att ändra sittbrunnen. Klyvarskoten hade fina trä- på, om jag kunde prata mig till pengarna. block, men var nedslitna. På masten fanns Varvet var vänligt inställt till skolpojken, några extra fall med oklar uppgift. Seglen som blivit ägare till en stor båt och där- låg vikta och rullade under däck med sina med en stabil kund. Jag var sedan 1927 litslinor, vilka såg skräpiga ut. Storskotet bekant med familjen och stod väl hos frun såg däremot prydligt ut och var sjömans- i huset. mässigt ”uppcoilat”. Så skulle det se ut Övningsseglatserna blev inte många el- på en båt. ler speciellt lärorika, vädret var gott och krängningen måttlig. Vi hade inte minskat Övningar vid rodret segel i övningssyfte, men jag var rädd för att pröva rullrevet, med sin mässingsvev, Jag hade aldrig seglat – absolut förbju- och med att rulla den hårda segelduken den av en sjöskrämd moder – och måste på bommen, som måste vrida sig fritt. ta undervisning i första hand av min far- Det var ett tvåmans jobb vid boj eller till bror, som godkänt förslaget om båt, och ankars. som seglat i yngre år med den åländske Båtens ankare var ett besvärligt kapitel: redarsonen Kurre Matsson, en kappseg- ett stockankare ovanligt tungt för en 6 tons lare. Det var sommar och han gav sig tid i yacht. Hanterandet av pjäsen var en gym- trädgårdsarbetet att segla den tunga gam- nastisk prestation, och mer än jag kunde malmodiga båten med brorsonen några tänkas orka med. Kättingen var en rosthög timmar på Kronbergsfjärden, där tillräck- på olämplig plats där rostvatten lakade sig lig plats fanns. Det blev kryssande och ned i bord och stävtimmer. Den flyttades länsande av och an, men inte hithörande i land och blev mitt första arbete: renbor- teori, som jag fick inhämta ur böcker. På stande och målande av ca 25 m ogalvanise- egen hand. Båten var med sin gaffelrigg rad kätting. Ankaret, som låg löst på däck, tungseglad och speciellt storseglet var be- fick klossar av mahogny som jag format svärligt att hantera, av grov duk, tung att och gröpt ut med egna verktyg. Fördäcket

65 snyggades upp och fick med tiden ett litet men höggs och hyvlades ur en stam, och ankarspel som påträffades i en skrothan- blev tung och krängde båten. Den torkade del. En behövlig spak svarvades i ek. och blev något lättare, men den tunga mas- ten satte sin prägel på båten. Storbommen Hem på bogser limmades däremot och blev lätthanterlig, och fick pröva på olika metoder för skot- Under den första sommaren 1936, med ning, sedan jag kommit i farten och synat NJKs 75-årsjubileum som ett mäktigt varierande arrangemang – på främst gäs- evenemang, kom jag i kontakt med ung- tande svenska yachter. Det slutade med domar som var intresserade av kosterbå- att jag kopierade R-sexornas skotning, ten och hade erfarenheter. Båten seglades och lät limma en bom med rektangulär till Barösund, där en känd arkitektfamilj sektion med en rad block i ruffens tak. hade semesterviste och tog väl emot mina Den roterande bommen försvann, och nya vänner och också mig. Båten låg ofta därmed rullrevets princip. Jag gjorde ota- uppankrad vid Villholm, Fagerviks gam- liga skisser av planerade ändringar – som la sjökrog som blivit sommarviste, där aldrig blev av. Däremot målades båten an- Stockholmsbåtarna svepte förbi i eftermid- norlunda med mörkblå fribord och med dagens sol med passagerare i däcksstolar. ruffsidorna ek-ådrade av en yrkesman. Augusti 1936 slutade med hårt väder och Jag var sedan framme med lackburken då jag återgick till skolan hämtades kostern och satte finish på all riktig ek i sargar, hem på bogser till Brändö. Snopet. lister och relingslister. Det gällde också silverbrons på vantskruvar och smide på Nya segel, ny finish däck. Ruffens ventilramar skruvades av en vinter och förkromades vid en stökig Min förmyndare och farbror föreslog verkstad i Berghäll, med fin verkan. själv att modernisera båtens rigg. Då rit- En sommar dök Sjöfröken – bekant från ningar till båten saknades – den var oäkta en bok på vers – upp vid Brändö Casinos barn av göteborgaren Folke Selden, ska- trafikbrygga. Båten ägdes av stora indu- pare av många kosterbåtar – mätte jag upp strimän vid Ahlström-koncernen, och båten på land och tog de viktigaste mått- hade en avlönad besättningsman ombord. en. Det blev en rätt snygg skiss som gav Båten hade varit gaffelriggad, men var nu profiler, djupgång och köllängd men inte bermudariggad med en mesan på aktern, volymer. Den sändes till båtkonstruktören och med rattstyrning med skramlande Gösta Kyntzell i Borgå och resulterade i kättingar. Inredningen var bekväm med en segelplan där alla fixpunkter bestod: många finesser. Jag visste att ägarna räk- mastens plats, alla stagfästen, resp. bar- nades såsom mycket rika. Det hade hand- dunfästen och skotpunkter. Uppgiften att lat om ombyggnader och förbättringar tillverka masten och dess stagning gavs som kostat en hel del pengar. åt varvet. Seglen beställdes hos Sport- artiklar i Helsingfors. Allt löpande gods På grund skulle jag själv anskaffa och splitsa till, tagla m.m. Den andra sommaren 1937 uppstod stora Masten limmades inte på modernt sätt timmermansarbeten. Jag hade i Onas-

66 Southern Cross under segel.

67 vattnen i nattens mörker satt båten på det fram, i synnerhet bidevind med focken senare välbekanta Cementgrundet, och dikt inskotad. Av den gamla riggen åter- tagits därifrån aven skuta som manövre- stod en ballong som var hel och ren, och rades med rutin. Båten läckte måttligt och som sattes i öppna vindar. Den tunga bå- togs till Wickmanska varvet. Det blev en ten löpte väl undan. långvarig och dyr operation som krävde Båten seglade västerut i kända leder halva sommaren: de stora bottenstockar- över Gullkrona, som studerades från min na midskepps slogs ut, kölbultarna putsa- lätta och ranka jolle, fint målad och prydd des och muttrarna frigjordes. Nya botten- med avbäringstross med egenhändig stäv- stockar formades, borrades och sattes på puta. Jag gjorde det mesta med egna hän- plats. Samborden rättades till och fixades der. Det ruskiga Skiftet passerades med på sina platser. Efter denna prestation var bättre kännedom om sjömärken och fy- båten tät, liggande vid boj – men ovisst rar, gamla och nya. Speciellt tilltalade de om fullt tät i sjö med järnkölen i rörelse. trånga prickade sunden med frodig växt- Jag hade egenhändigt strukit allt nytt med lighet mellan Skiftet och Föglö-landen, blymönja, samt hela bottnen upp till dur- där yachter rörde sig. Stockholmsbåtarna karnas nivå, som gav en fin hållbar slityta. var vid denna tid av vettigt format, och Man kunde visa upp en välvårdad båt un- uppförde sig kamratligt mot andra trafi- der däck och under durkarna. kanter i lederna. En yacht under klubb- flagg var likaberättigad till väg och plats, På seglatser och sveptes inte burdust undan såsom av färjorna. Men båten seglades också med sina nya Mariehamn intresserade med de som- segel. Till Barösund för att visas upp för marupplagda stora segelskutorna upp- vänner. Till Hangö med alla sevärdheter ankrade i Västra hamnen. Namnen var och nöjen på klubben, i behagligt säll- välbekanta från engelska sjöböcker, och skap. Det bar vidare över Gullkrona mot de tycktes väldiga. Segelföreningens Skiftet, men inte längre denna sommar, hamn med två rader bojar var alltid nästan som började vara slutnyttjad. Båten segla- tom och tog vänligt emot seglande gäster. des hemåt österut med visiter i Barösund Klubbhuset – en läkarvilla från det legen- och i Esbo Segelförenings hamn Pave. dariska badhuset uppe i backen – var triv- Det var lärorika seglingar där de topo- samt och kunde prestera varm mat av enk- grafiska detaljerna stannade i minnet för laste sort. Den fridfulla träbyggda småsta- ett helt liv, och repeterades sommar efter den med välskötta lövträd var en angenäm sommar. Farledskunnandet var en sida av plats. Här låg båten väl vid en vänlig boj. seglandet som det gällde att bygga på. I Språket lät mycket Sverige-svenskt, och mitt fall blev det till skriverier i tidningar Stockholm låg bakom hörnet. och senare till böcker. Att segla den allt prydligare och bättre Sommaren 1938 var båten i gott skick utrustade lilla skutan gav mig självkänsla och omtalades i vänliga tonarter av äldre och säkerhet. Jag lyssnade till pratet kring seglare. Jag hade lyckats prata mig till en båten: Varifrån den hämtats? Var den stor fock – en genuafock i tidens anda som utrustats? Vems den kunde vara? Med såg ståtlig ut. I stilla väder gick båten fint sina sjögående detaljer på däck – senast

68 ett nakterhus på en snickrad träsockel i ställdes mot Porkala, med fyren på Rönn- sittbrunnen, prydd av ”uppcoilade” och skär. Seglingen inleddes en sen juninatt hängda skot i god ordning – gav båten efter de stora havsfyrarna, som var väl tonåringen egenvärde såsom skeppare bekanta. Navigeringen lyckades väl, an- med egna idéer och allt mera insatser med göringen av fyren gick exakt, och båten egna händer. Jag hade samlat på mig verk- ankrades på planerad plats, tillhörig släk- tyg av många sorter, och lärt mig mycket tingar. av yrkesfolk, men inte att splitsa vajer el- Kort efter denna snabba utlandsavstick- ler att svetsa. are styrdes båten västerut mot Åland och Stockholmsinloppet – Furusund. Frihet och oberoende Det blev båtens längsta och också sista utlandskryssning före det nya stora kriget 1939 blev ett ödesdigert år för Europa, som tog sin början i Polen, och för Fin- och för hemlandet som inte var rustat för lands del i november hösten 1939. Om försvar mot en aggressiv stormakt. Äldre alla olyckliga händelser visste vi under politiskt och historiskt kunniga förstod den varma sommaren ingenting – trots att vart vi var på väg sommaren 1939, men klokt folk nog varnade. vi ungdomar levde som förut i behagliga Båten var nu på sitt bästa! Småknopan- föreställningar i våra exklusiva nöjen. Vi de med verktyg och penslar hade lämnat seglade. resultat under vintern – till men för skol- Jag trotsade skolans lärare, som i mig arbetet som jag vände ryggen. Många såg en lat och håglös elev som lämpligen små kapell prydde sina platser, alla segel- borde tillrättavisas. Det gjordes effektivt säckar hade namnlappar med text, jollen med kvarstannande medan kamrater blev hade putor i för och akter, vilka täcktes in studenter, och kunde inleda studielivet. av ett kapell. Sittbrunnen var uppsnyggad Såsom protest beslöt jag att frånvara från med trallar och köpta dynor. Under däck skolevenemanget, och att ta till min båt fanns nu en ”salong” med madrasser, dy- såsom symbolen för frihet och oberoende. nor, gardiner och några fotogenlampor. Några lika missgynnade kamrater skulle Förändringen under fyra år var genom- följa med på en tur under segel till utländsk gripande, och gällde mera än prydlig in- hamn: till Reval med krogar, nöjesliv och redning. Båten var såsom seglingsmaskin frihamn. En revolt mot skolans auktoritet, fîxad i det mesta, och i sjömansmässigt och mot vissa besvärliga, fastlåsta lärare. sakligt skick. Inte en rostfläck, inte ett Jag anlöpte den hemma aktade tyska Est- timmer utan täckande rödmönja, alla be- ländische See Yacht Club, med hamn och slag bronsmålade och väl insmorda. Se- paviljong mitt i handelshamnen. Jag förde gelgarderoben hade placerats i insamlade under dessa år den nygrundade Brändö- och köpta säckar med pålimmade målade klubbens flagg, som blev väl bemött. Tre namnlappar. Det såg fint ut, nästan som dygn förgick i sus och dus, men till obe- på en förnäm kappseglare. Jag hade utfört gripligt billigt pris, med en hög kurs på allt själv med egna händer och egna don, den för övrigt i Norden mindre värderade och var nöjd med resultatet. Båten uppfat- finska marken. Behållningen från friham- tades såsom en riktig yacht. nen var en ståtlig hög alkohol. Hemresan

69 Nya ägare, nytt namn jag bodde, och instrumenten till mitt eget rum. Jag återsåg aldrig kosterbåten som Sensommaren, augusti 1939, av den soliga sommaren 1940 såldes till släktingar i och minnesvärda säsongen fick sin prägel Åbo. Vinterkriget, som jag hade tagit del av planeten Mars, den röda himlakroppen i och sårats lindrigt, hade nu genomkäm- som speglade sig i havet. Röd var Mars pats. Jag emotsåg en mångårig krigstjänst, inte men orange, och det räckte för att del i nya strider och en stor chans att mista övertyga att krigiska händelser och stora livet. Min farbror sålde därför båten till olyckor stod för dörren. Det var märkligt nära vänner, vilka gav den ett nytt namn. att krigsgudens symbol skulle så entydigt falla in med det tyska angreppet på Polen, * som inledde det andra världskriget den 1 Mitt liv som seglare och yachtskeppare september. tog slut den varma och behagliga augusti Båten ställdes undan på varvet. Jag då freden i Europa fick sitt dramatiska tömde, städade och ordnade upp ombord, slut. tog hem seglen till villan på Brändö där

70 Eva Walder-Brundin

Märkesåret 2009

Det ryska angreppet mot Sverige som pågick. Först i september kom ju freds- ju började i februari 1808 hade snabba fördraget i Fredrikshamn. Det var en hård framgångar. Redan vid nyåret 1809 hade fred som avslutade ett ryskt angreppskrig. hela Finland erövrats. Det är intressant En tredjedel av landets yta och en fjär- att läsa om detta krig. Jag har särskilt fäst dedel av dess befolkning gick förlorade. mig vid att så många av de höga herrarna Landskapen i Finland hade 1809 varit en snabbt gick över till den ryska sidan, me- del av det svenska riket i 500–600 år (att dan småfolket kämpade i vad som i dag jämföra med Skånes 150 år!). Sverige har skulle kunna kallas ett gerillakrig. Det knappast någonsin befunnit sig i en så för- skedde av hängivenhet gentemot kungen ödmjukande situation som 1809–1810. men kanske främst av rädsla för vad ett Finland blev formellt ett autonomt ryskt ryskt välde skulle innebära för deras ställ- storfurstendöme. Det dåvarande svenska ning. I Ryssland fanns ju livegenskap och riket fick i allt väsentligt de gränser som en annan form av kristendom. Kejsaren Sverige har i dag. År 1809 blev alltså sammankallade en lantdag i Borgå i mars slutet på en sexhundra år lång epok, då 1809. Hans löften om att Finland skulle de svenska och finländska landskapen bli ett storfurstendöme där lagar och sam- formade det svenska riket. Genom 1812- hällsförhållanden från den svenska tiden, års uppgörelse i Åbo mellan kronprins inte minst böndernas självständighet, Karl Johan och tsar Alexander inleddes skulle bestå fick många att bli välvilligt ett nytt skede av två århundraden med inställda till den nya ordningen. fortsatta nära kontakter och ömsesidiga beroenden mellan Sverige och Finland. Förödmjukande för Sverige Det skedde i nya former genom Finlands ställning, först som ett autonomt storfur- Men för dåtidens Sverige innebar Borgå stendöme, efter 1917 som en självständig lantdag att en ockuperad del av riket kom stat. Sverige inledde en lång period av överens med erövraren medan kriget ännu fred. Under de senaste åren då både Fin-

71 lighet med vilken de ledande i Finland lyckades befästa storfurstendömets auto- nomi och småningom gradvis utöka själv- styrelsen. För Sverige innebar detta att ett fortsatt omfattande utbyte med Finland kunde bevaras på nästan alla samhälls- områden under storfurstendömets drygt hundra år. Slutligen har Sverige goda skäl att tacksamt erkänna den kraft med vilken det självständiga Finland försvarat sitt oberoende efter 1917. Det är alltså tre skeden av förhållan- det Sverige–Finland som vi har skäl att påminna om: ca 1250–1809, 1815–1917 och 1917–2007. Ett fjärde viktigt inslag blir naturligtvis avstampet inför fram- tiden – de möjligheter och utmaningar som avtecknar sig för samarbetet mellan Eva Walder-Brundin, Sveriges ambassadör Finland och Sverige under kommande i Helsingfors sedan mars 2006, höll festtalet decennier tack vare framgångarna i det vid Svenska folkskolans vänners utdelnings- förflutna. Vi är nu båda medlemmar i den fest 2008. Hon hade rubricerat sitt föredrag Europeiska Unionen, och vi har ett mer Märkesåret 2009. ”jämlikt” förhållande än någonsin i vår historia. land och Sverige blivit medlemmar i den Europeiska unionen har detta samarbete Starka band kunnat vidgas och fördjupas. Av Sveriges befolkning är cirka en kvarts Katastrofen blev en fördel miljon personer födda i Finland eller inne- havare av finskt medborgarskap. Ungefär Och om vi ser fredsfördraget i Fred- lika många har minst en förälder som är rikshamn den 17 september 1809 på lång född i Finland. Detta medför starka band sikt och i ett svensk-finländskt perspektiv och nära kontakt över Östersjön. Turist- så blir bilden en annan. Det som svenskar- strömmen mellan våra länder är omfat- na uppfattade som en katastrof visade sig tande och ökande. Varje dag ser jag Fin- småningom bli till fördel både för Sverige landsfärjorna/Sverigebåtarna angöra och och för Finland. Att det blev så var något kasta loss från hamnen i Helsingfors. Det- av ett under som vi har skäl att fira. ta dagliga band har stor betydelse. Alla Dit hör allt det värdefulla som Finland relationer bygger ju ytterst på personliga bidrog med under det gemensamma rikets kontakter. sex århundraden – framstående män och Det är viktigt att komma ihåg att det kvinnor, ekonomiska bidrag, militära re- finns väldigt många finländare som blivit surser. Efter 1809 tillkommer den skick- framgångsrika i Sverige. Riksbankschef,

72 pressombudsman, riksdagsledamöter, ungdomar, att använda svenskan. Ett bra diskrimineringsombudsman, rockband, exempel är projektet svenskanu som stöds skådespelare, författare, regissörer, an- av Finlands och Sveriges regeringar, in- dra artister, företagsledare, biskopar och stitutioner, företag, enskilda. Paavo Lip- domprostar m.fl. Det är egentligen inte ponen är ordförande i delegationen för konstigt när så många kom till Sverige, projektet. men också ett uttryck för den öppenhet Den årliga landskampen i friidrott är ett som finns i Sverige och för att det finns så uttryck för den vänskapliga konkurrensen många duktiga och ambitiösa finländare. på idrottens område. Denna kamp är så De komplex en del av de invandrande fin- sympatisk därför att varje placering har ländarna en gång hade är nu borta och det betydelse. Ännu store blir uppmärksam- finns med rätta en stolthet över att vara heten när våra länder möts på ishockey- finländare. arenorna. Att besegra Sverige i ishockey På det kulturella området är utbytet tycks ha blivit något av en besatthet i Fin- starkt. Många svenska artister uppträder land, som jag inte riktigt förstår. i Finland och vice versa. Hanaholmen Längs den svensk-finska gränsen blir – kulturcentrum för Finland och Sverige det allt naturligare att i vardagen röra sig – är en garant för kulturutbytet. Bland över gränsen. Allt fler väljer att bo på ena dem som verkat i Hanaholmens styrelse sidan av gränsen och arbeta på den andra. märks vår utrikesminister Carl Bildt. Som exempel kan nämnas att 14 % av de sysselsatta i Haparanda redan år 2004 ar- Naturlig närhet betade i Finland. Haparanda och Torneå växer allt mer samman till att bli en enda Hur det är med det svenska språket i Fin- stad. Går man söderut finner man att kon- land vet ni bättre än jag. Men jag har bli- takterna över Kvarken är intensiva. vit positivt överraskad över att så många Våra ekonomier har liknande struktur förstår svenska bland dem som inte har med en industri som i hög grad bygger på svenska som modersmål. Lite bekymrad innovationer och råvaror. Handeln över kan man dock bli över den yngre gene- Östersjön är omfattande. Den nära kultu- rationens kunskaper. I Sverige talar 100- rella gemenskapen har gjort det naturligt tusentals invånare finska och finskan har för företag i våra länder att gå samman. ställning som minoritetsspråk. Tvåsprå- Sverige är Finlands tredje största handels- kigheten skapar en särskild dimension partner, för Sverige är Finland nummer av närhet mellan våra länder. Jag känner sex. Sverige är den största investeraren i ofta att jag visserligen inte befinner mig Finland och Finland är den fjärde största i Sverige men inte heller utomlands. Att investeraren i Sverige. Inget tyder på ett ha ett gemensamt språk underlättar affärs- minskande intresse – tvärtom. förbindelser, kulturutbyte och folkliga Sverige och Finland har ett nära poli- kontakter. För Sverige blir det därför vär- tiskt samarbete. För statsminister Fredrik defullt att svenska är ett inhemskt språk i Reinfeldt var det självklart att Finland Finland. Men hur språkfrågorna hanteras var det första land att besöka efter rege- här är inte primärt vår sak. Däremot försö- ringsskiftet i Sverige hösten 2006. Lika ker vi stimulera finskspråkiga, inte minst självklart har det varit för övriga minis-

73 trar att hålla nära kontakt med kollegorna ring – med alla andra konstellationer (EU; i Finland. Och självklarheten har varit Barents, Arktis, CBSS) och mellan olika lika stor från finländsk sida gentemot delar av det nordiska samarbetet; bl.a. ny Sverige. strategi för Nordiska ministerrådets sam- På utrikespolitikens område har Sverige arbete med de baltiska länderna. och Finland i det mesta samma syn. Våra Vi upplever något av en renässans för länder har en lång tradition av deltagande det nordiska samarbetet efter ett antal i fredsbevarande operationer och strävan års EU-fokus. Nog för att vi också varit att finna lösningar på internationella kon- så framgångsrika och lyckats kombinera flikter. hög tillväxt med välfärdsstatens beva- rande. Tidigare var det tabu att inom det Nordisk kraftsamling nordiska samarbetet diskutera säkerhets- politik, men det gäller inte längre. En I våra länder fäster man stor vikt vid det viktig och konkret del av det nordiska nordiska samarbetet och Finland och Sve- samarbetet är just det försvarspolitiska rige är nog de länder som agerar kraftful- samarbete som nu håller på att utvecklas last för samarbetet. Det regionala samar- i första hand mellan Finland, Norge och betet har utvidgats genom deltagande i Sverige. Kartläggningar pågår och beslut andra regionala fora som samarbetet mel- kan väntas senare i år om olika samarbets- lan Norden och de baltiska länderna, sam- områden. Det innebär inte någon form av arbetet mellan Östersjöstaterna (CBSS) gemensamt försvar utan handlar om ett och Barentssamarbetet. Mötena mellan praktiskt samarbete inom områden som de nordiska stats- och utrikesministrarna alla finner gynnsamma. har kompletterats genom att årligen bjuda in de baltiska länderna i kretsen. Samsyn i EU-arbetet Sverige är f.n. ordförande i Nordiska ministerrådet. Rubriken för detta ordfö- Finland och Sverige gick med i EU samma randeskap är Kraftsamling. De svenska år (1995). I dag är vi nära samarbetspart- prioriteringarna är fyra och alla börjar ners i EU-arbetet. Gemensamt försöker vi pedagogiskt nog med K. Konkurrenskraft driva på arbetet i den s.k. Lissabon-pro- – det gäller att profilera Norden som re- cessen, alltså att rusta för att Europa skall gion i den hårda internationella konkur- kunna möta den globala konkurrensen. Vi rensen; bl.a. globaliseringskonferens i vill båda att EU skall vara öppet för länder Riksgränsen och steg mot bättre nordisk som uppfyller EU:s krav. Vi verkar båda elmarknad. Klimat-Norden har förutsätt- för frihandel. Den enda fråga där vi egent- ningar att bli föregångsländer i klimat- ligen skiljer oss åt är jordbrukspolitiken. arbetet; bl.a. seminarium om vindkraft Vår syn är mer marknadsinriktad, men det och klimatförändringens konsekvenser är en principiell hållning som inte riktar för skogen. Kreativitet – entreprenörskap sig mot Finland eller något annat land. och kreativa forskningsmiljöer kommer Den svensk-finska samsynen i de flesta att uppmuntras och stödjas; bl.a. semi- EU-frågor kommer att bli en god hjälp narium om kultur i skolan och konferens när Sverige hösten 2009 blir ordförande om ungas mediekonsumtion. Koordine- i EU. Vi har inspirerats mycket av det

74 finska ordförandeskapet i planeringen av tiviteterna inom och kring ”Märkesåret vårt eget. Regeringen prioriterar dessa 1809”. I det officiella svenska program- frågor: klimat, miljö, energi; jobb, till- met ingår en historisk utställning tillsam- växt, konkurrenskraft; tryggare och öpp- mans med Finland, aktiviteter i Sävar och nare Europa; Östersjön och relationerna Ratan i Västerbotten – sista gången en med närområdet; EU som global aktör främmande trupp slogs på svensk mark, och slutligen fortsatt utvidgning. Ostindiefararen Götheborg III:s besök i Helsingfors och aktiviteter runt det, riks- Ännu större närhet dagarnas aktiviteter, den gemensamma kulturen, en dag i skolan, framtidskonfe- De svensk-finska förbindelserna utveck- rens, gemensamt regeringssammanträde, las inte bara automatiskt. Förbindelserna officiella besök av statscheferna. Det fin- måste vårdas. Mänskliga kontakter mel- ska programmet är något mer inriktat på lan företrädare för staten, näringslivet, historiska händelser. Samarbetet mellan kulturlivet eller bara mellan enskilda in- de olika finska och svenska kommittéerna vånare i våra länder ger förutsättningar är gott och intensivt. för en ännu större närhet mellan våra Upprättandet av en svensk National- länder. Här erbjuder ju 200-årsminnet ett kommitté för Märkesåret 1809 med mi- utmärkt tillfälle. nistrar och ledande företrädare för sam- Men frågan om hur 200-årsminnet av hällslivet har naturligtvis inte till syfte riksdelningen skulle uppmärksammas var att bara markera ett historiskt viktigt år. initialt en svår fråga i Sverige. Den inne- I grunden firar vi märkesåret 1809 för bar ju, som jag nämnt, Sveriges största att demonstrera hur nära de svenska och förlust. Men samtidigt innebar den ju finska folken står varandra och att en yt- att Sverige fick en pålitlig granne i öster terligare fördjupning av förbindelserna och en granne som vi har så mycket ge- mellan våra länder och folk är den enda mensamt med. Detta senare och vetska- rätta vägen också i framtiden. pen om betydelsen av ett nära samarbete i framtiden tog överhanden. Och nu är det Möte med en elefant full fart. Regeringen beslutade nämligen i maj Inför Märkesåret har en jämförande stu- 2007 att tillsätta en nationalkommitté die gjorts av finländsk och svensk kultur. ledd av utrikesministern. Den ska under Den kallas ”Om olika sätt att möta en 2008 och 2009 förbereda och samordna stor elefant” och beskriver skillnaden i de sätt som Sverige uppmärksammar 1809 mentalitet när svensken och finnen möter års händelser i Sverige och Finland. Vid en stor elefant. Svensken vill hjälpa ele- det första mötet med Nationalkommittén fanten, helst alla elefanter i världen. Han döptes den till Nationalkommittén för tillsätter kommittéer och arbetsgrupper. Märkesåret 1809. Under Nationalkom- Elefanten erbjuds svenskt medborgar- mittén finns en exekutiv grupp under skap. En ombudsman tillsätts som ska ledning av landshövdingen i Stockholm utforma riktlinjer för att lösa elefanters Per Unckel. Denna exekutiva grupp har problem och svårigheter. Finnen blir istäl- det yttersta operativa ansvaret för ak- let ängslig när han möter elefantens blick

75 och oroar sig för att elefanten ser ner på O Det folkbildande – och det säger jag honom. Finnen blir arg och förbereder sig inte för att jag talar inför Svenska folk- för att slåss. Elefanten ska minsann inte skolans vänner. Alltför många, särskilt tro att han är någon bara för att han är unga människor, vet inte att Sverige större. Men finnen tar inte till nävarna, och Finland under århundraden var ett han knyter dem i byxfickan och går däri- rike. Och i Finland vet man kanske inte från, en förnedrande erfarenhet rikare. att den östra rikshalvan var en helt in- I den här studien framgår också att tegrerad och jämställd del i riket och finländarna vet mer om Sverige än vad att en rad Finlandsfödda hade framträ- svenskar vet om Finland. Men det framgår dande positioner. också att finländare är mer skeptiska till Sverige och svenskarna medan svenskar O Vi har mycket att lära av varandra. Fin- har en positiv bild av Finland och finlän- land tittar ofta på Sverige och Sverige dare. Kanske därför att det stora flertalet i ökande grad på Finland. Vi tittar på svenskar har vänner och bekanta från Fin- skola, skattesystem, företagandet, forsk- land (75 %) medan bara 25% av finlän- ningsstruktur m.m. darna har en svensk vän eller bekant. O Gemenskapen, inget annat land har vi Hur hade det gått…? så mycket gemensamt med. Finland är Sveriges bästa partner. Värt att upp- Ibland kan man inte låta bli att undra över märksamma som ett gammalt sträv- vad som hade hänt om riket inte delats samt par som tvingades att skiljas men 1809. Hur hade det gått med språken, som återfunnit varandra i ett modernt, hade självständighetskrav kommit från jämlikt förhållande. fennomaner, hur hade den ekonomiska ut- vecklingen blivit, hade revolutionsyttring- O Det är viktigt att uppmärksamma mär- ar spridit sig också till Sverige? Och om kesåret på officiell nivå men också med vi fortfarande varit ett land 1939? Inga aktiviteter som riktar sig till de många svar finns på dessa frågor, men de är ändå människorna, inte minst ungdomarna. stimulerande att diskutera. Min vision är att alla i våra länder efter När man, som jag, är delaktig i ett 2009 ska veta att vi en gång varit ett projekt som Märkesåret är det viktigt att rike och att vi i dag är de bästa vän- också ha en egen motivation och vision. ner som hand i hand vandrar mot och För mig är de viktigaste skälen att upp- bejakar framtiden. märksamma 2008–09 följande:

76 Olle Spring

När ryssen kom i landet Folkets sägner om Finska kriget

Folkets sägner om kriget 1808–1809 är berättelser om civilbefolkningens upp- levelser ”när ryssen kom i landet” – det var mitt i smällkalla vintern, den 21.2.1808, som ryssarna gick över gränsen vid Kymmene älv. Krigshärarnas kampanjer känner vi från historien och genom Fänrik Ståls sägner. I de upp- tecknade vittnesmålen beskrivs krigets vardag, människornas lidanden och um- bäranden i köld, svält och obeskrivligt armod. Många flydde undan i skräck för härjande kosackhopar som utan misskund tog för sig vad de kunde finna i de fattiga och usla boningarna. Många blev oskyldiga offer för krigets grymheter. Men bland alla vederstyggligheter fanns det ställvis utrymme för medmänskligt medkännande med utsatta människor i fiendeland – och också för misskund med en fiende som lider nöd på det främmande slagfältet. Berättelserna är inte redigerade utan återges i sin ursprungliga form med sitt originala ordningsnummer och i samma geografiska kronologi som i V.E.V. Wessmans verk. Uppgifterna om meddelarna har lämnats bort, endast orten där uppteckningen gjorts är medtagen. (Illustrationer av Albert Edelfelt i Fänrik Ståls sägner, Söderström & Co, Helsingfors 1912)

77 Fänrikens och folkets sägner

J.L. Runebergs Fänrik Ståls sägner, som utgavs i två delar 1848–1860, innehåller 17 + 17 dikter om kriget 1808–1809, med Vårt land som den trettiofemte sången. I Historiska sägner (Finlands svenska folkdiktning, Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 1924) återger V.O.V. Wessman uppteck- ningar av cirka 900 berättelser om Finska kriget. Sägnerna har upptecknats i början av 1900-talet, och är berättade av personer som ännu hade sina föräldrars eller far- och morföräldrars upplevelser av krigets vardag i livfullt minne.

78 NYLAND

448. Striden vid Abborfors. En fänrik bara kornbrödsknallar. Då folket engång Nymalm, som var med vid Abborfors, klagade för generalen, sade han: ”Tacka berättade följande historia. De voro sex- Gud, gossar, att ni får något!” ton man, en löjtnant Harklin och fänrik Fänrik Nymalm var då endast femton år Nymalm själv. Kriget var inte ännu för- gammal. Han avlossade första skottet. Då klarat, men man visste, att krig skulle övermakten var för stor, kommenderade bryta ut, varför man hade en bom fälld Hacklin reträtt. Finnarna svuro ”förban- över bron, som leder över Kymmene. nat”. (Esbo) Invid bron var en liten vaktstuga. Man- Vid den mindre bron vid Abborfors till- skapet låg i nedre våningen, Nymalm och drog sig följande händelse. Från Kungs- Harklin i övre. De hade aldrig annat av böle var en dragon Gössling eller Gyss- sig till natten än stövlarna. Vaktmanska- ling. Han var jämte några andra posterad pet fick ligga där en vecka i gången. I uppe på backen vid bron. En rysk överste följd av den starka kölden, som då rådde, skulle över bron med sin trupp, men dra- hade forsen ovanom bron frusit. Den 13 gonerna tvungo med tillhjälp av några januari kl. 3 på morgonen såg vakten, att små kanoner den ryska förposten eller dragoner redo överom bron, och ropade: förtruppen att för några timmar draga sig ”Alla i gevär!” Manskapet ut med färdigt tillbaka. Under tiden hunno dragonerna laddade gevär. Harklin hade så brått, att såga av brovasarna, så att bron brast under han inte ens hann få stövlarna på. Drago- ryssarna, då de skulle över. I förargelsen nerna voro fyrahundra. Vid första salvan, ställde kommenderande ryska officern som finnarna sköto, stupade åtta, och rys- upp sitt batteri för att jaga bort svensk- sarna retirerade genast, och ”vi efter och arna. Men Gyssling företog sig då att klappade på utav jäkeln; men därpå ansåg skjuta honom utan att ha order. Officern vi det vara rådligast att draga oss tillbaka satt till häst och höll hästhuvudet så högt, och sprungo till Lovisa, där hären var. att han kunde skydda sig bakom hästen, Och löjtnanten sprang i bara strumpföt- men Gyssling med sin säkra hand sköt terna mitt i smällkalla vintern.” hästen mellan öronen. Samma kula träf- Därpå begynte reträtten. Klingspor höll fade officern mitt i bröstet, och där damp sig sex fjärdingsväg före hären. Ofta då både häst och karl till marken. Detta hade soldaterna just höllo på att koka sin mat, den påföljd, att den ryska truppen fann för gavs order att bryta upp, men de voro gott att draga sig tillbaka. Gyssling blev så duktiga karlar, att de redde sig med sedan ställd inför krigsrätt på Abborfors,

449. Flykten från Abborfors. Rotsoldaten Ström stod på vakt vid Abborfors Lillbron. När fienden kom nära, reste alla av till skogs undan. När man sedan gjorde harm åt Ström, att han sprungit sade han: ”När skotten sade puff puff, var det inte värt att taga emot.” (Strömfors)

79 då han utan order avlossat ett skott, men frusna, inte kunde ta emot, styva och ovi- eftersom han gjort sin sak bra blev han ga som de voro. (Sibbo) av krigsrätten frikänd från allt ansvar. (Strömfors) 453. Ryssarnas snabba framryckning. Samma dag som ryssarna voro i Embom 451. Förrädarens lön. Ryssarna sluppo i Liljendal, kommo de till Forsby i Pärnå. inte över Abborfors på något villkor. Tre De tågade så hastigt framåt att svensk- gånger försökte de, men blevo tillbaka- arna inte hunno undan. Ryssarna gingo i slagna, men så visade gästgivaren dem tre avdelningar: ena till Mörskom, andra att gå över högre upp. Till tack hängde till Kuskosk och tredje till Forsby. Finska ryssarna honom i en tall utanför Lovisa, förrädare visade ryssarna fram genvägar. och ändå hade de lovat föda honom till (Liljendal) dödedagar. Kosackerna gjorde narr av honom och frågade, i vad träd han ville 454. Svenskar och ryssar jämförda med hänga. Han är begraven i Kungsböle i varandra. Om somrarna voro svenska Strömfors, och på hans grav lär finnas en soldater i kvarter i ryska Pyttis och om orm. (Pernå) vintrarna ryssar. Svenska armén var i mycket bättre skick. Då svenskarna köpte 452. Ryssarnas tåg över gränsen. Då rys- mjölk, stodo de utanför ladugårdsgärdet sen tågade över till Finland, var det så och väntade samt betalade med svenska kallt, att ugnar, stugor, rior och badstu- pengar. Ryssarna hade sällan pengar utan gor voro alldeles fullproppade, och kring fingo begära. När svenskarna kokade mat, åkerbackar tändes eldar, så att inte solda- var den mycket bättre, ärtsoppan t. ex. var terna skulle frysa ihjäl. Kyndelsmässön- tjock som välling, medan ryssarnas var dagen marscherade ryssen över gränsen. alldeles tunn. (Pyttis) Till lots togos bönder, som fingo rida förut Under kriget besöktes Kvarnby först genvägar och visa vägen. En från kyrk- av svenskar och så av ryssar. De förra byn hade sin päls alldeles sönderhuggen togo ingenting, men ryssarna togo åt sig av sabelhugg, för när han inte kom undan mat, slaktade kräk o.s.v., och ofta hade tillräckligt kvickt, höggo kosackerna ho- de ingenting att betala med. Ryssarna be- nom med sabeln. Samma söndag kommo gagnade även svampar till föda, och från de till Lovisa och gingo runt kring fäst- den tiden har folket i Pyttis lärt sig nyttja ningsverken åt nordväst in i staden, så att sådana. (Pyttis) när lovisaborna gingo till kyrkan var det lugnt, och när de kommo ut, var staden 459. Ryssarna i Kungsböle. Ryssen kom full av ryssar. (Pyttis) över Kungsböleträsket på en söndag. Bäst Ryssarna kommo fyra man i ledet natt som folket satt i kyrkan, kom en med bud, och dag över Strömfors bro. Där stodo fin- att man hade sett en soldat vid Strömfors narna och slaktade dem och skulle allde- bruk. Så började de viska åt varandra, och les ha gjort ända på dem, om de svenska småningom lämnade alla kyrkan. När fol- generalerna bara hade varit lite karlar. Det ket kom till Kungsböle, sågo de ryssar som var en fastlagstisdag. Och det var så grymt en vägg. Då fick folket brått att ge mat åt kallt, att ryssarna, som voro hungriga och ryssarna, som köpte allt vad de kunde få.

80 När man inte mera hade att ge åt dem, så sökte de vad de fingo: buro in mjöl från boden och lade i högar mitt på golvet. Så gjorde de en grop i varje hög och slogo vatten i och rörde tillsammans till en röra, och det åto de. På Mickelsbacken kom en käring in och började gräla på ryssen, när de ostädade så. Då steg en soldat, som just satt och åt av röran, upp och sparkade till henne, så att hon stalp omkull och dog. (Strömfors)

460. Ryssarna rycka fram. En söndag vin- tern 1809 hade min morfar, Anders Eng- elbrecht, tillsammans med någon kvinna ler rättare sagt om söndagsaftonen fingo begett sig till kyrkan. Då de kommo till ryssarna order att bryta upp. Då tvungo bruket, var det översvämmat av ryssar. de bönderna att mitt i natten sätta ut sista De hade kommit över Kymmene älv och hästen från stallet för att skaffa fram tros- tågade sedan vidare över en stor mosse till sen. Bland annat tvungo de en dräng att Lappträsk. Vägen till kyrkan var stängd med en häst från Skräddars följa med sig av ryssarna, så att det inte kunde bliva tal ända upp till Torneå. Karlen kom tillbaka om någon gudstjänst den dagen. Så var på våren, men hästen blev där. En hans det att vända om, och när de kommo till- kamrat var försiktigare. Han gjorde sig baka till Virby, var även den byn full av fri redan samma dag han reste, sålunda ryssar. Om natten hade väl kommit bud, att han i närheten av Hindersby stjälpte att ryssarna voro i antågande, men då de omkull släden, sedan officern, som han om morgonen reste till kyrkan, sågo de skjutsade för, hade somnat. Officern läm- ännu intet tecken till fienden. Den tiden nade han i snön, och häst och släde tog var husbehovsbränning, varför det fanns han med sig och reste tillbaka, men för att brännvin på de flesta ställen. Under tiden inte möta ryska fotfolket tog han omvägar folket var borta, hade ryssarna letat fram och kom lyckligt efter ett par timmar hem. brännvinstunnorna och ställt till glada lag (Strömfors) här och där, men annars hade de betett sig hyggligt och betalat vad de tagit, då folk 527. Ryssarna i Kuskosk. Då ryssarna visade sig. Om måndagsmorgonen el- kommo över Kuskosk träsk, sköto de upp

518. Kråkan. På Landbobacken bodde en bisse, som kallades Kråkan. När alla flydde undan ryssen, stannade han ensam hemma och menade: ”Alla andra fåglar flyger bort, men kråkan blir kvar.” Men när det började komma rätt mycket ryssar, for han samma väg som andra. Ännu i dag har man som ordstäv: Alla andra fåglar flyger bort, men kråkan blir kvar, sa Kråkan. (Liljendal)

81 över gärdsgårdarna, men då kosackerna kommo med sina hästar, sluppo de inte över, och på det sättet sluppo dragonerna undan. Den dragon som stupade, fick lig- ga tre veckor obegraven, då kosackerna inte läto begrava honom. (Pyttis)

532. Strid mellan dragoner och kosack- er. Vid återtåget från Forsby lämnade sig dragonen Kandelin från Kankböle (Mörs- kom) och Gammelin från Gammelby (Pärnå) efter sina kamrater och redo till Gammelby för att hälsa på Gammelins mor och syster, med vilken senare Kande- lin skall ha varit förlovad. Knappt hade de kommit dit förrän ett bud kom att kosack- erna visade sig i Gräggböle. Dragonerna över byn. Min far, Karl Henrik Sjöholm, redo bort i sporrsträck, men mötte fem ko- som då var åtta år gammal, satt i spiseln sacker just som de från Gammelbytåget på Stor-Smeds hemman och såg på, när de svängde in på stora vägen. En het strid kommo in. Hans faster låg sjuk i sängen, uppstod. Gammelin slog först en jättelik men ryssarna gjorde inte illa åt honom kosack med sabelfästet mot bröstet, så att och inte heller åt faster. En kista öppnade han föll livlös ned, och nedsköt därefter de och togo ut alla silkesdukarna, och så en annan kosack. Kandelin fällde även gingo de ner i källaren och togo en sju- sin man, och därpå flydde de två återstå- stops butelj med brännvin. På Broas hem- ende kosackerna. En av de fallne befanns man hade en sexton års pojke, som hette vara vid liv och fördes av dragonerna som Rikberg, gömt sig på ladugårdsvinden fånge till Borgå. (Pernå) för att inte behöva fara och skjutsa rys- sen. Men ryssarna togo ändå två hästar 547. Matts Björkström. Fiskaren Björk- ur stallet. Hästarna voro borta två veckor, ström från Pörtö reste ofta med proviant och sedan kommo de tillbaka med adress- till fästningen. Engång då gubben var på lappar fastbundna i huvudet. På lapparna en sådan resa, mötte han tre kosacker. Han stod, att ingen skulle taga dem utan låta mötte först en kosack och lade an med sitt den springa hem till Kuskosk. (Lovisa) gevär, och kosacken reste genast sin väg. Den andra kosacken gjorde på samma sätt, 531. Strid vid Forsby. Vid Forsby voro sex men så kom den tredje. Gubben lade an på svenska dragoner i strid med 300 kosack- honom på tre forts avstånd, men skottet er. Av dragonerna stupade bara en, men av brann inte av, varpå kosacken rusade på kosackerna stupade så mycket, att det var honom och högg honom svårt med sin ett helt hästlass med pikar. Till slut redo sabel samt tog proviantforan. Svenska dragonerna undan och kosackerna efter. soldater kommo sedan från fästningen Dragonernas hästar voro lärda att hoppa och förde honom dit, och där dog han av

82 sina sår. En gång, då Björkström var ute En av svenskarna hade goda stövlar på att skrinna, mötte han fyratio arrestanter, sig, och en ryss högg benen av honom, som skulle rymma. Björkström hade sin när han i brådskan inte fick stövlarna av sälbössa med och hotade att skjuta var- honom. Det var dessutom kallt, så att de enda en, som skulle rymma, och drev så- kanske hade frusit fast vid fötterna. Benen lunda hela truppen framför sig tillbaka till och stövlarna stoppade han i en säck och fästningen. (Esbo) sålde dem åt Kalle Forsmans far. När den- ne sedan kom hem och öppnade säcken 550. Gubbarna rusta sig. På 1860-talet och skulle märka stövlarna på sig, var där levde en gammal gubbe, Hannes Lampe- ett par ben i redan förut. (Karis) nius från Lampetas i Pajpis. Han berätta- de, att han i sin ungdom med andra karlar 599. Kvinnorna, som beredde sig till dö- varit till kyrkobyn för att mota ryssen. De den. I Vichtis svepte sig två kvinnor alla hade liar på störar, yxor och andra sådana aftnar färdigt och lade sig på ett bord för vapen. De samlade sig på Tegelbacken, att vara färdigt svepta, i fall ryssen om där nu nya kyrkan står, men när de sågo natten kom och slog ihjäl dem. (Ingå) ryssarna komma från Borgåsidan vid Ny- bron i så lång rad, att det var ingen ände 604. Övergivet barn. När ryssen fastlags- på dem, sade deras anförare, skallfogden tiden kom i landet, sprang folket av rädsla eller länsman: ”Passen inte pojkar gå och till skogen. Så hände sig på Manks, att de bränna er, det lönar sig inte, utan stigen sprungo ut och lämnade barnet att skrika åt sidan och låten dem gå!” De gjorde så. i vaggan, men ryssarna pysslade om det (Sibbo) och gjorde inte illa. (Sjundeå)

596. Ryssen hånar svenskarna. Ryssen 605. Barnsängskvinnan. Min [Sigurds- hade batterier på Porkala udde, och svens- värdinnans] farmor, som var från Böle i ken låg utanför. En officer vände stjärten Sjundeå, låg just i barnsäng, när ryssen åt svensken och klappade sig på aktern, kom. De andra voro bortflyttade med men i detsamma small det till från svensk- sina effekter till en skog nära Kyrkslätt rå arnas kanoner, och när ryssen kastade sig i Falkmossen. Men ryssarna gjorde inte omkull, knep en kula foten av honom. ändå något illa. De togo bara bröd åt sig (Kyrkslätt) från taket. (Degerby)

598. Stövlarna med benen. Kalle Fors- 606. Huggålsfolket. Folket från Huggåls mans far, som bodde i Smedsbyn, var rest två hemman (i Sjundeå) for undan upp till till Helsingfors och rastade vid Jolkby i skogen. Där gjorde de för sina kreatur in- Kyrkslätt. Ryssarna voro i Jolkbybacken hägnader samt åt sig själva kojor av ris. Så och hade hängt svenskarna där i galgarna. en dag kommo två ryska soldater gående

551. Kvinnornas stridssätt. Då ryssen kom i landet, tog kvinnfolket i vår by kokhett vatten och kastade över honom. (Sibbo)

83 längs gångvägen in i skogen, och folket och togo honom till fånga. En kosack på tog till flykten. I brådskan lämnade de ef- vardera sidan följde honom. När de redo ter sig färdigkokad välling och ett barn. genom Fagervik, fick Sågarn tag i en te- Soldaterna åto sig mätta och stjälpte se- gelsten och slog med den ena kosacken i dan ikull vällingsgrytan, men gjorde inte huvudet, så att han föll till marken, och illa åt barnet. Därpå öppnade de inhägna- lyckades sedan rymma undan den andra. den, där två hemmans kräk voro instäng- (Ingå) da, och drevo ut kreaturen, som började vandra av hem till Huggål. Där funnos 617. Bortförda karlar. Ryssarna togo från mera ryska soldater, och de slaktade vart- Stobbmans i Täkter far och son, som voro enda ett kreatur, två hemmans kräk. Bukar ute på arbete, och förde dem med sig. So- och inälvor rullade de ner i potatiskällaren nen förde de ända till Ryssland, och där under golvet. blev han. Husbonden, som var gammal, Vid ett annat tillfälle hade invånarne fa- stängde de in i Esbo sockenmagasin, och rit undan till en holme i sjön, och bara en därifrån fick han arbeta sig ut genom ta- gammal faster stannade hemma. På bygg- ket. Hemmanet skiftades sedan mellan ningen fanns efter gammal stil två dörrar byalaget. (Ingå) på vardera sidan av huset. Faster hade sin matpåse ställd i farstun, och när ryssen 620. Den orädda flickan. När ryssarna kom och slog på ena dörren för att slippa kommo, sprungo alla från Älgsjö till skogs in, tog faster sin matpåse och sprang ut och gömde sig under rishögar. Bara dot- genom andra dörren och i skogen. (Kyrk- tern på ett ställe stannade hemma. Sedan slätt) dukade hon fram på bordet smör och bröd, fil och kött. De ryska officerarna blevo ut- 615. Våldshandlingar. Under kriget gjor- omordentligt glada häröver och läto sig de ryssarna ofta mycket illa åt folket. Så maten väl smaka. Ännu mera förtjusta hände sig här i Fagervik att en rysskapten blevo de, när hon hämtade fram havre våldtog en mans hustru. Mannen hörde, åt hästarna. För allt, som de hade förtärt, när hon skrek, och kom in och slog kap- lämnade de frikostig betalning. (Ingå) ten med ett vedträ. En annan av befälet kastade bergsrådet ur sängen och lade sig 621. Barn födda i skogen. Under kriget själv i sängen, men han skall ha fått straff var allt folk från Bollstad bortflyttat till för det. (Ingå) skogarna med alla sina ägodelar. När rys- sarna kommo till byn, togo de alla kräk 616. Sågarsbonden. Bonden på Sågars därifrån med sig och slaktade dem i Karis sålde hö åt ryssen, men kunde inte ge så vid Landsbron. Där uppe i skogen födde mycket, som det var överenskommet. Så tre hustrur barn i en kolkoja. Man hade kommo ryssarna och skulle taga återsto- slaktat förut, och en av gummorna svepte den med våld, men husbonden band lien in sitt barn i en rå kohud. Jag [Hagström] på en stång och ställde sig på trappan att hörde sedan gumman så många gånger mota. Då ryssarna skulle rycka lien av säga: ”Min Kajsa är född i skogen och har honom, skar han fingrarna av dem. Se- legat insvept i en rå kohud”. (Ingå) dan kommo de med ett helt kommando

84 627. Trohetseden. Då man skulle göra tro- men det struntade ryssen i. I kärlhyllan hetsed åt kejsar Alexander I i Fagerviks fanns en ask med mjöl, och det tömde han kyrka och han, som förestavade eden, i rockskörtet och tog med sig. (Karis) sade: ”Jag lovar och svär” o.s.v., så sade en bonde: ”Jag gör så mä och håller min 630. Medlidsam bonde. Ryssarna voro så rysse kär, så länge han är här, men om han utsvultna, att de togo svinmaten och åto. far härifrån, så följer jag inte mä”. Hed- Maten hade folket fört upp till skogarna berg (”gammel Brinken”) på Donabacka till Näse, men när min far såg, att de voro var också i kyrkan och svor trohetsed åt så hungriga, satte han sig på hästryggen kejsaren, men när han kom därifrån, me- och red efter mat åt dem. Dottern från nade han: ”Nog tror jag, att jag ångrar Mölnars var också på väg upp till skogen. mig, för om ryssen blir trängd härifrån, När hon hörde hästen komma efter sig, måste jag ju följa med, annars bryter jag trodde hon, att det var en kosack och bör- eden”. (Ingå) jade springa undan allt vad hon orkade. Till slut stalp hon på träsket och så fick 629. Hungriga ryssar. Det kom ryssar i min far fast henne. (Karis) Svartå på Jälsby, där min mormor bodde. Hon kokade just potäter åt barnen, men 633. Kroggårdsfolkets flykt. Folket i ryssen for strax med nävarna i grytan och Kroggård reste undan till skogen och läm- krafsade allt i sig. Gumman murrade emot, nade byn tom. Endast en flicka stannade

622. Den rädda bonden. När ryssen kom i landet, var husbonden i Blåsaeka i Ingå så rädd, att han sprang undan och inte hann se efter sig bara ropade: ”Hurdan är han, är han grön, är han grön?” (Sjundeå)

85 hemma. Ryssarna togo bröd åt sig och tog han värvning som soldat. Så bröt kri- slängde silverrublarna på bordet i stället. get ut, och han måste ut i fält. Det blev När bönderna kommo hem, sågo de nog ryslig sorg för hustrun, för hon stannade pengarna, men förstodo sig inte på dem där med tre barn att underhålla, en tre års utan tänkte: ”Vad skall vi göra med de där gammal pojke och två tvillingsflickor om blykluntarna?” (Karis) åtta år. Den ena av dem var min mor. Man- nen kom aldrig tillbaka. Kort innan det 634. Av svenskarna tagna hästar. Svensk- kom bud, att han var död, satt min mor arna togo av min farfarsfar, Alexander och lekte i spisen med sina dockor, och Bäckman på Kärrby, sex hästar. Han var så tyckte hon, att fadern var bak fönstret. då redan fullvuxen karl. En häst hade Hon ropade då åt sin mor, att hon skulle han hunnit gömma i bastun, så att den gå och öppna för pappa, men när hon gick fingo inte svenskarna reda på. Översten ut, var ingen där. Ett par dagar efteråt kom hade lämnat kvitto på det, som de togo, bud, att han var död. Knappt hade det va- och sagt, att han skulle få betalt i Sverige rit med maten, medan morfar levde, och efter kriget, men när han for dit över till än knappare blev det, sedan han var död. Stockholm 1810 för att lyfta pengarna, så Modern var borta hela dagen och arbetade menade herrarna där bara, att de inte hade hos bönderna, och barnen fingo vara en- något med finnarna att göra. Så att aldrig samma hemma. Mäsk fingo de av bönder- fick han betalt för sina hästar. (Snapper- na att baka till bröd och koka till gröt. En tuna) gång hade hon bakat sådant bröd till julen, men så kommo ryssarna, medan barnen 635. Ryssarnas ankomst. Ryssen kom en som vanligt voro ensamma hemma, och söndag till Finnäs, just då prästen predi- togo allt bröd, och så voro de igen alldeles kade i kyrkan. Väktaren gick då upp i pre- utan mat. Till och med saltlaken, som var dikstolen och sade till, och prästen sade i en bytta, söpo ryssarna i sig. Om hösten genast amen och bad var och en att gå plockade hon lingon, när hon kom hem hem till sitt, för fienden var utanföre. När om kvällen, att barnen skulle få att koka man kom ut, stodo ryssarna där radade så gröt av, men nog visste man vad gröt det tätt som en hummelgård, men de gjorde skulle bli, när den äldsta var bara åtta år. ingenting åt folket. Min far bodde den ti- Hon som var tvillingssyster till min mor, den på Slipas. När ryssen kom dit, tog han var yr och självsvåldig. Min mor var fram brännvinsflaskan och slog i glasen allvarlig och mera förståndig, så att hon och bjöd, men de togo inte utan tecknade, skulle hålla reda på mataffärerna. Men att han skulle taga själv först, och fastän så en gång fick den andra tag i kistnyck- han inte var någon supare, måste han taga, eln, där maten förvarades, och min mor och sedan drucko de nog och voro inte sprang efter för att taga nyckeln av henne. rädda att bli förgiftade. (Snappertuna) Den andra sprang undan och kastade till sist nyckeln i källan, och så måste de vara 636. Soldatänkan Hällström. Jag här- utan mat den gången, när de inte fingo upp stammar från en gammal svensk krigare, skrinet. En annan dag hade de spetat bröd som hette Hällström. Han var skomakare i surmjölksskålen och skulle gå ut på trap- i Totall. Enär tiderna vara mycket svåra, pan och äta. Men så kom grisen och no-

86 på Söders torp, som nu användes till lider. Den tiden fanns ingen bro vid Norrby, utan man måste simma med hästen över vid Strömmens torp och därifrån längs vägen upp till Pärsö. Söder brukade också rida där förbi Ströms, när han for och kom. Och man berättar, att samma dag, som han blev skjuten, hade det smällt liksom ett skott på Ströms. Hans hustru hade tyckt, att han kom ridande en morgon hem, och sade åt barnen, att de skulle gå ut och taga mot sin far och släppa in honom, men när de gingo ut, var där ingen. Sedan kom det bud, att han hade blivit skjuten, och det hade hänt sig samtidigt som hustrun såg honom på Söders. (Snappertuna)

639. Soldaten Knikt berättar. Min farfar sade i skålen, och då tog den yra flickan Knikt var ute i krig. Han berättade, att skålen och slog grisen i ryggen med den, ryssarna siktade så högt, att det inte tog, så att allt for i sanden. Och därifrån åto men när svenskarna sköto, hade ryssarna sedan både barnen och grisen, och vidare stulpit i stora hopar. Sedan när svenskarna mat fingo de inte den dagen. Det var så och ryska herrarna gjorde fred, voro de många gånger som de arma barnen voro ända uppe vid Torneå, och svenska kro- utan mat, men vad skulle modern göra. nan bestod inte soldaterna tillbaka, utan Hon fick sin knappa mat, där hon var och de fingo söka sig hem, bäst de kunde. arbetade, och lite hjälp till bröd åt barnen, Knikt hade gått in på ett postkontor, och men intet vidare heller, för den tiden be- då hade postmästarn frågat: ”Vet ni hur talades inte så stora löner. Man fick vara långt ni har hem nu?” ”Nej”, sade farfar. glad, om man fick mat och lite till kläder. ”Jo, ni har ett hundra tolv mil till Karis Sedan blev det ändå småningom bättre. postkontor”, sade postmästarn. En gång En gång då mamma satt och grät efter far, under kriget kommo de över till en holme trodde ryssarna, att hon var hungrig, och om hösten, när isen börjat hålla, och så kommo med stora knippen bröd. Och ef- gjorde de upp eld. Krigsprästen Strand- ter freden började det bli allt drägligare, berg kom och värmde sig framför elden om det ock var mycket fattigare och svå- och somnade, och pälsen började brinna. rare än nu för tiden. (Snappertuna) Farfar såg det och väckte upp honom. Soldaten Knikt kom hem från kriget, 637. Dragonen visar sig i dödsögon- och han brukade berätta allt möjligt om blicket. Den som var dragon från Söders, det: hur de legat hak bergklackarna och kom aldrig hem från kriget. Sista gången skjutit på ryssarna. Och tungan dallrade i han for ut, högg han med sabeln i takåsen. munnen på honom som asplövet, när han Huggen synas ännu i gamla byggningen talade. (Snappertuna)

87 641. Sundmans flykt. En fiskare Sundman berättade, att ryssen hade kommit in där i på Långskär i Ekenäs skärgård, som levde byarna och torpen och tagit mat åt sig, men i slutet på 1700- och början på 1800-talet, inte gjort något illa. En del av folket hade skulle under kriget av ryssarna tagas till farit upp i skogarna, och andra gömde sig lots. Han flydde då över Älgö landet till ett i gamla lador och lämnade allt åt ryssarna. ställe vid båtleden mellan Norrgård och När ryssarna kommo första gången in, Södergård, som heter Klaversjakten. voro bara gumman och tjänsteflickorna Ett berg stupar där brant i havet, och inne. Och de blevo så skrämda, att de inte just vid sjöskvalpet finnes en naturlig håla vågade göra något, men ryssarna hade med ett överskjutande tak. Dit tog Sund- bara skrattat och kommit och klappat om man sin tillflykt efter att ha kastat sin dem, och kvinnorna voro så rädda, att de mössa i sjön. Ryssarna, som sågo mössan rakt ville springa i luften. Bröd var på flyta på vattnet, trodde, att han drunknat, spettet, och det plockade de åt sig, och och avlägsnade sig. (Ekenäs) några lämnade pengar på bordet, och så foro de. (Bromarf) 642. Dragonerna Hurtig, Gull och Od. Hurtig var dragon härifrån Huskusnäs, 652. Ryssarnas barmhärtighet. Ryssen Gull från Gullö och Od från Odensö. Om steg i land i Vättlax och kom först till en Hurtig kom hem från kriget vet jag inte gammal gumma. När de stego in, blev hon säga säkert, men de andra kommo. Hur- liksom skrämd. De började sedan se om- tigs häst hette Klipparen, och den var så kring sig och märkte, att det var stor fat- väl exercerad, att när han sade: ”Ge fot!” tigdom. Till sist sågo de i ugnen, och där så gav han, och när han bad den springa var ärtris. De började bråka med gumman, på folk, så sprang han. Gull och den an- att hon skulle visa, till vad hon skulle ha dra kommo hem kort före julen. Gull var ärtriset. Med tecken fick hon dem att i Ekenäs kyrka nyårsmorgonen, och då förstå, att det skulle malas och bakas till visste man inte ännu, att han hade kom- bröd, samt vidare att hon fått det av sin mit hem. Han hade god röst, så att hela värdinna emot att hon spann och arbetade församlingen hörde och undrade, vem det för det. När ryssarna fingo detta klart för var som sjöng. Där var de hade varit och sig, visade en, att hon skulle bära ut riset. krigat hade varit så kallt, att vattnet frös, De gåvo bröd i stället, och därefter be- när de kastade upp det i vädret. (Snap- hövde gumman aldrig mera baka bröd av pertuna) ärtris. (Bromarf)

651. Ryssarnas ankomst. Min mormor, som var värdinna på Norrgård i Vättlax,

650. Med vävstolen i skogen. Prästkulla dragons hustru måste gå från Prästkulla med vävstolen med sig åt skogen, när ryssen kom. Hon skulle väva åt Prästkulla fröknarna, som skulle gifta sig. (Bromarf)

88 ÅBOLAND

657. Striden på Lemo udde. På söndags- nerna togo Ramsay, buro honom i en båt förmiddag kommo från Vapparn från och rodde honom till flottan. ”Aj aj, min svenska flottan, som låg skyddad sö- gode Ramsay”, hade befälhavaren sagt. derom Kakskerta, så att den inte syntes Sedan Ramsay stupat, såg man hela vä- från Lemo, två officerare i båt med två gen full med ”rödkragar”, och så började Pargasgubbar från Ålö till roddare. De svenskarna retirera. En väderkvarn på en rodde långsmed Kakskertnäsudden till liten kulle i åkern vid stranden på Lill- Lemofjärden och därifrån till vänster till Lemo mark togo svenskarna och stjälpte Kulho. När de komma dit, rodde de långs- omkull. Så släpade de den ned till stran- med stranden och låtsade fiska. På stran- den till brygga och därpå i båtarna så fort den redo två kosacker jämt på vakt natt de hunno. (Pargas) och dag, om någon fiende skulle tänka Svenskarna skulle mota ryssen, som landstiga. När båten var ungefär trettio kom landvägen. Fattiga svenska drängar famnar från stranden, sköto officerarna och pojkar ställdes att taga emot. De hade på en gång. Den ena träffade kosacken, gjort buskar och granris, tallar och stenar och den andra träffade hästen. Den så- och allt möjligt framför sig till skydds- rade kosacken kvickt på hästryggen och värn. Så skulle svenskarna hålla morgon- över åkern för att varsko truppen, som var bön och sjunga en morgonpsalm, men längs vägen till Åbo. Genast slogs trevåga inte hunno de sjunga många verser, för- och till udden. Svenskarna kommo senare rän ryssarna sköto med metallkanonerna, på eftermiddagen roende med kanonbåtar och buskar och stenar och granris och allt och andra båtar, som forslade manskap. flögo åt sidan, och de där stackars pojkar- Ryssarna stormade framåt mot stranden na föllo i stora hopar. En kula for genom tre gånger, men svenskarna laddade ka- en svensk gardeskarls hatt. ”Fy tusan djä- nonerna med druvhagel och sopade bort vel, som skämde min hatt!”, sade karlen dem. På Stor-Lemo var en ladugård av och spottade. Kulorna haglade i sjön, så granit. Där bakom stodo svenskar med att karlarna och kvinnorna, som voro och sina batterier. Ryssarna visste inte av det, rodde ammunition, måste ro undan. Min och svenskarna sopade bort dem, när de far var då dräng vid Holmå och sexton anföllo. När ryssarna tredje gången stor- eller sjutton år gammal och var med där mat, gick Ramsay fram bakifrån muren, som roddare. (Pargas) för han trodde, att det inte skulle finnas En på 1880-talet död nittioårig gubbe ryssar då mera, men bak tallarna voro från Nagu Innamo var med som rod- några ryssar. Det smattrade några skott, dare, då man transporterade krigare från och ett träffade Ramsay i bröstet. Drago- svenska flottan till Lemo. Då manskapet

662. Sänkta kanonslupar. Ryska kanonslupar blevo sänkta i en vik på Germunds- svidja mark. Efter den tiden kallas den Ryssviken. (Finnby)

89 blivit rott i land, befalldes roddarne att vänta med sina båtar i vassen för att, om så behövdes, återföra manskapet ombord. Roddaren från Nagu stoppade då sin pipa och rökte. En svensk soldat, som satt i båten bredvid, begärde att få draga en rök ur hans pipa. Roddaren gav honom den. Strax efter, medan soldaten ännu rökte, smällde första skottet i land. Soldaten ut- ropade då: ”Se så, han är här nu den fan!” och skulle räcka pipan tillbaka mellan bå- tarna till dess ägare samt lutade sig därför över båtkanten; men i detsamma hördes nya skott från land och en kanonkula kom strykande mellan båtarna samt skar solda- ten tvärs av, så att övre delen av kroppen föll i vattnet och nedre delen blev i båten. Båtarna beordrades sedan att draga sig bak en udde, så länge striden varade. Se- dan de transporterat svenskarna tillbaka 665. Flyktingarna från Pettu. Min farmors till flottan, fingo de resa hem. (Nagu) far var med drängen hela vintern i skogen och byggde en jordkula på en plats, som 663. Grundstött kanonslup. Ryssarna kallas Undibak. Han gick om morgonen voro med någon kanonslup vid Pettu och och kom hem om kvällen. Dit körde de skulle komma i land där, men så stötte de alla värdesaker på vintern, och kvinnor på en sten nedanför Herrsveden. Och ste- och barn gömde sig där. Min farmor var nen kallas för Ryss-stenen än i denna dag. då åtta år gammal, och det enda hon räd- Då för tiden bodde på Herrsveden bara en dade var en liten droppflaska. Krigsfolket åbo, som hette Matts Risenklo. (Finnby) kom tågande längs isen från Åbosidan och gick till Hangö. De kommo upp till 664. Gömd galeas. Under kriget förde six- gården och fingo mat och gjorde inte illa. alaborna en galeas upp i Styrsundsviken Från andra gården på Pettu hade de alla och stucko trän i sjöbottnen åt sjösidan, så värdesaker i Klockarängsladan. Det synes att det såg ut som skog. Trossarna voro fast ännu i övre stocken ovanför dörren hur i hackbrädet, och när vågorna skvalpade, den är avrundad, så att kofferten med sitt rycktes det loss, och så hittade man två höga, kullriga lock skulle rymmas in ge- packor svart klädningstyg, smugglargods, nom öppningen. Flickorna på Pettugård som man hade haft med sig från Sverige, gömde under kriget sina styck-och-möss- då man var ditseglande med kräk. Andra sor i en stor brunn mellan de skilda varv igen sänkte sina galeaser eller riggade av av is, som hade uppstått, allt efter som dem. (Finnby) vattnet sjunkit. En bössa gömde min far- farsfar i jorden och tog upp den efteråt. (Finnby)

90 666. Stängd och öppnad farled. Under ställt till bal på Kimitosidan, och svensk- 1788 års krig fyllde ryssarna med stenar arna fingo veta av det och samlade sig strömmen mellan Kimito och Bjärnå för och tänkte taga hela ryska sällskapet till att hindra svenska flottan att komma ige- fånga, ”men så var en satans käring och nom. Under 1808 års krig behövde rys- skvallrade om det, och ryssarna ut genom sarna farleden igen och fingo då lov att fönster och dörrar och undan i sina båtar. rulla upp stenarna tillbaka. Sedan seglade Hade vi fått tag i den käringen, så hade de till Sandö vid Kimito och drabbade vi ränt bajonetten i henne”, sade gubben. där samman med några svenska båtar. ”På en åker hade vi batteri, och så sågo (Finnby) vi, hur ryssarna kommo smygande längs diket. Då ställde vi kanonen och sköto 670. Striden vid Västankärr. Ryssarna längs efter, och ryssarna kommo opp som hade tänkt sig till Åbo, men svenskarna tärvesstubbar ur diket, och det var jäm- voro emot dem vid Västankärr. Eljes låg merligt roligt”. (Finnby) svenska flottan vid Pargaslandet. Under striden körde ryssarna krut till Lappdal för 673 Av ryssar räddade barn. En Rosen- att ha det tillhands, ifall de måste retirera. berg från Strandas torp vid Västankärr var Buxhövden satt just och åt på Västankärr, tre år gammal, då ryssen kom. Hans far då svenskarna anföllo, och hade blivit var ute i krig som soldat och modern var tillfångatagen, om inte inspektorskan var- ute på arbete. En dag, då han med sina nat honom. Ryssherrarna flydde genom två syskon igen var ensam i stugan, kom fönstret. Kosackerna redo på ömse sidor det ryssar in. De togo bröd från spettet om Buxhövden och viftade med sablarna och förde det i skogen, och barnen togo för att avhålla kulorna. Svenskarna hade de med och förde till samma ställe. Se- landstigit i trakten av Tollsnäs och tågat dan detta var gjort, började de skjuta från framåt i två hopar. Den ena kom från sjön, men de ville rädda folket, som var i Böle-, den andra från Nordvikssidan sö- stugan. (Kimito) derom Västankärr. I Böle togo de hästar för att hinna fortare fram. En torpare hade 685. Strider i Hitis skärgård. Två linje- de till lots. Men denna trupp kom så sent skepp, Fäderneslandet och Svalan, lågo fram, att ryssarna redan hunnit upp från vid Jungfrusund. Ett av krigsskeppen vid fartygen. Ryssarna fällde bajonett för att Storlandet bar namnet Gustav Adolf. Erik avskära svenskarna återtåget, men dessa Larsson, lotsålderman på Lövön, var lots slogo sig igenom och endast några stu- på Karlskronaflottan under 1808 års krig, pade. (Kimito) såsom han varit redan 1788. Mellan Löv- På Sagu Sandö var en rotegubbe – Ek- ön och Fåfängskär i Hitis lågo Styrbjörn holm vill jag minnas, att han hette – som och Hjelmar, två stora svenska linjeskepp, hade varit med i sista finska kriget. Han som ryssarna togo vid Sveaborgs kapitu- brukade ofta tala om, hur det gick till i lation. Chefen på Karlskrona flotta beslöt kriget. Då det gått illa för svenskarna, att återtaga dem. Larsson, som var lots sade han: ”Det var jämmerligt ynkligt”. på chefskeppet, hörde amiralen yttra, att Då ryssarna fått stryk, sade han: ”Det var det vore bäst att först angripa de ryska jämmerligt roligt”. En gång hade ryssarna kanonsluparna, som lågo vid Brändöska-

91 Guldet blev till sand… Sägner om Sveaborgs kapitulation 3.5.1808

433. ”Gammel Svan” var med på Sveaborg nedanför vallarna. ”Inte visste jag, hur när fästningen togs in. Under sommarn de kunde vara så enfaldiga och tro, att sköt man i sank fyra ryska krigsfartyg de skulle kunna taga in fästningen med från fästningen. När ryssarna lågo där och stegarna. Vad skulle vi där göra då, om vi simmade, laddade svenskarna två kano- skulle släppa in ryssarna i fästningen så ner med druvhagel och surrade långsmed lätt”, menade Svan. vattnet, så att det inte blev vidare kvar Soldaterna hade knappt med mat på av ryssen än mössorna och hattarna. Svan våren. En gång kom en gjuse flygande menade, att nog ryste det i kroppen först med en gädda i klorna och fällde den vid om morgnarna, när man skulle slåss och fästningen. Så bjöd svenska kommendan- skjuta varandra på det viset, för de voro ju ten ryska generalen på middag. Då denne folk de också, som man skulle skjuta ihjäl, undrade, hur de hade färsk fisk, sade kom- men nog blev man sen ändå van med det. mendanten: ”Färsk fisk ha vi alla dagar.” Om vintrarna högg man upp breda vakar Där var fullt upp med kulor och krut på kring fästningen och lade lite halm på. fästningen och därtill stora kanoner. På När ryssarna sen kommo på halmen, foro en kanon stod: ”Tio mil är min vanliga de i sjön och blevo där. Det skulle där- gång och fjorton är min sång”, och på en för varit rakt omöjligt att taga Sveaborg, annan: ”Om man matar mig väl, skall den om Cronstedt bara hade låtit taga emot. elfte milen gå mä”. Inte hade ryssen fått Två veckor i slutet av januari var det så fästningen, men när herrarna inte läto månljust, att de från fästningen inte voro taga emot. Soldaterna fingo inte skjuta karlar att hålla de där vakarna klara. När alls, och så var det överallt. Dagen innan soldaterna skulle ut och arbeta, såg rys- Sveaborg skulle lämnas, hade Cronstedt sen det och sköt på dem längs isen. Rys- kallat alla ihop och läst upp ett plakat, sarna hade gjort åt sig stora långa ste- att alla andra dagen middagstiden skulle gar, och om natten kommo de och reste vara klara att lämna fästningen. Solda- stegarna upp mot murarna och försökte terna voro så förbannat arga, sade Svan. komma in, men där blev brått den nat- Alla som inte ville följa med till Sverige, ten. Vartefter ryssarna kommo upp med skulle lämna gevären från sig, men dem stegarna var det att skjuta och hugga och hade många soldater slagit sönder. ”Jag ränna med bajonetten. Om morgonen när tänkte inte”, sade Svan, ”slå mitt gevär det blev lite dager började svenskarna sönder, utan taga det med mig, men när skjuta med kanoner lite längre bort, så befallningen var så sträng, så gjorde jag att nog var det säkert en aln med ryssar som de andra och lämnade låsen och pi-

92 porna och bajonetten”. Värjorna fingo de befallning att lämna fästningen och blivit hålla. (Snappertuna) förda i land, fingo de marschera ett stycke längs landsvägen, och där hade de sla- Sveaborg hade ryssarna aldrig tagit; om gits en stund med något lite ryssar. Sedan de inte fått det genom förräderi. Gustav fingo de vila till andra dagen. Följande IV Adolf och Alexander I hade som goda morgon fingo de åter slåss lite, ”men inte svågrar kommit överens om den saken var det något. Ett par salvor fick vi skjuta, sinsemellan. Cronstedt hade blandat och så fick vi lägga geväret på axeln och sand i krutet, för att inte kulorna skulle marschera igen. Inte betydde det något bära långt. Första dagen sköt han bort den tiden att slåss med ryssarna, fastän halva krutförrådet, och sedan lossade det kom tio mot en. När de kom så nära, han endast då och då ett skott. Kulorna att de skulle ränna till med bajonetten, voro av trä. Ryssarna skola ha uppfört slog man med geväret, och så tvinnade sig bra i Helsingforstrakten under beläg- ryssen åt sidan, och så stack man bajo- ringen. Ryska soldater hade berättat åt netten i honom”. När jag frågade, om bönderna, att de fingo fästningen för ”tri inte det var rysligt att döda folk så där, basonki serebra i tri basonki salaka” (tre sade Svan: ”Nog vast det nu litet, men kärl silver och tre kärl guld). det var fiender ändå, så att det kunde Men dessa kärl innehöll till största de- inte annat vara.” En gång när överbe- len sand. Det berättas också, att ryssarna fälhavaren kommenderade, fingo de lite gåvo en tunna guld, men att guldet fanns slåss med ryssen, men ”det vast inte nå- endast på ytan och att allt övrigt var got med allvaret som vi fick slåss”, sade spillning. Soldaterna voro förfärligt för- Svan. Svan och Söder från Söderby hade argade. Flere slog sönder sina gevär och slagit ihjäl en överste och en major, och andra satte trälås istället för flintlåsen. så kommenderade generalen, att de skulle Man hade tänkt på myteri, men då man sitta där bredvid de där ryss-soldaterna var utan ledning kunde det inte bryta ut. en natt och vaka. Så frågade jag, om de De som satte sig emot kapitulationen, inte vara rädda att sitta där. ”Nej”, sade gingo miste om pension. Sedan det bli- Svan, ”inte vast jag rädd, för jag tänkte, vit överenskommet, att fästningen skulle om de där ryssarna börjar röra på sig, skall överlämnas åt ryssarna, smögo sig många vi ge dem mera”. Fyra soldater hade gjort bönder till fästningen och togo ur maga- en ed, att de skulle försöka taga livet av sinerna gevär och alla slags förråder. Efter överbefälhavaren, när han aldrig lät dem kapitulationen fingo de finnar, som ville, taga emot utan var så falsk, att han höll träda i rysk krigstjänst mot god lön, och mera med ryssarna än med svenskarna. många skola också ha begagnat sig av Men han hade alltid så mycket manskap anbudet. (Helsinge) omkring sig, att de inte voro karlar att göra det. ”Om Dybeln hade kommit till 437. Strider efter Sveaborgs fall. ”Gam- general”, sade Svan, ”då skulle vi nog mel Svan” var med på Sveaborg, när fäst- ha sträckt ryssarna inåt halva Ryssland”. ningen togs in. När soldaterna hade fått (Snappertuna)

93 ten väster om Lövön. Som orsak uppgav han, att kanonsluparna kunde grundskjuta de svenska barkasserna: om angreppet på Styrbjörn misslyckades. Saken var av vikt, så att amiralen på däck till och med vände sig till lotsen, som han väl kände från för- ra krigsåren, och frågade: ”Tycker inte du även så?” Vartill Larsson jakade. Med tre barkasser rodde svenskarna till Styrbjörn. En tapper och storväxt svensk officer, löjt- nant Drejer, var anförare på en av barkas- serna. De lyckades obemärkt i nattens mör- ker komma fram till Styrbjörn, som låg för ankar, ty man rodde sakta. Ingen fick vid livsstraff hosta. När svenskarna lyckligen kommit fram till Styrbjörn, kastade de upp stormstegarna. Nu först märkte vakten om- bord faran och gjorde alarm. Ryssarna lågo obeväpnade och sovo. En kanon hunno de visste de var kronans kassaskåp stod och avfyra utan att skottet träffade. Ryssarna, fyllde sina fickor och strumpor med ryska som trodde, att svenskarna kommo från silverrublar, innan de lämnade fartyget. aktersidan, riktade nämligen kanonen åt När de kommo till Kasnäsby, visade en orätt håll. Svenskarna nedhöggo besätt- av dem vad han hade i sin strumpa, som ningen. De ryska officerarna stucko ut sina han hade hängande på sin hals. värjor genom kajutdörren och ville ge sig När detta företag misslyckats, begav sig fångna, men fingo ingen pardon. I mörk- Drejer med barkassen till Skalderfjärden ret kommo många svenskar att växla hugg och tog där av fienden en galeas. När de med varandra. ”Är du svensk?” var lösen. svenska matroserna klättrade upp för att Den som inte svarade, hade hugg över komma ombord på det ryska skeppet, huvudet. Några fångar gjordes även, som föllo åtskilliga av dem huvudstupa ned fastbundos vid relingen. När svenskarna tillbaka i barkassen. Drejer ropade då till trodde, att de segrat, hurrade de och äm- dem: ”Känner ni inte krigsartiklarna? Upp nade lyfta ankar. Men de kunde inte bort- med musköterna!” De började nu skjuta, föra Styrbjörn, emedan det var fastkedjat och sedan stormade de och togo skeppet med kätting vid Hjelmar. När den ryska be- samt förde bort det öster om Kasnäslandet. sättningen på Hjelmar märkte, att svensk- Lots var Erik Larsson från Lövön. Drejer arna voro ombord på Styrbjörn, började de lyfte värjan mot honom för att hugga till, skjuta på dem. Dessa voro nu tvungna att om han förde dem på grund. ”Jag är inte lämna Styrbjörn och ro bort. Oskadd kom rädd varken för din värja eller din sabel, båtsmannen från Styrbjörn. Han var den här är inte kronans farvatten. Jag gör ef- sista, som hoppade ner i barkassen. ter bästa förstånd och efter min ed”, sade Svenska soldater på barkassen hade lotsen. ”Gör så”, svarade Drejer. Larsson förut varit matroser på Styrbjörn. Därför gjorde det och förde skeppet till Jungfru-

94 sund i Högsår. Det var dimmigt väder den väbel, som hade ärr efter åtta sabelhugg, dagen. Ryska kanonslupar kommo efteråt som han fått av svenskarna. Han fördes till Högsår och trodde sig kunna ta till- som fånge ombord på svenska skeppet baka sitt skepp. De kommo till Ersgrund ”Kungsjakt”. På den ena barkassen var utanför Kasnäs och sköto på Karlskrona Drejer chef. (Hitis) skeppen. Ett skott träffade skeppet Fäder- neslandet. Detta skott var ett grundskott. 691. Gubben tagen till roddare. Allt folk Kulan gick genom skeppet och dödade två rymde bort från Pemarstranden, bara en män i en kanonslup. Nu sköto svenskarna gammal åttio års gubbe stannade kvar. Då tillbaka och avsköto varenda åra på ena si- kommo ryssar dit och skulle ha honom att dan av den andra ryska kanonslupen, som ro sig över. De togo ett ämbar med vatten hade för avsikt att segla fram och skjuta. och vispade däri med vispen för att an- Ryssarna funno nu för gott att vända om tyda, att de skulle slakta honom och vispa och drogo sig undan bakom Ersgrund. På bloden, om han inte ville ro dem. Och han den ryska galeasen, som löjtnant Drejer rodde över dem. (Pargas) tog av ryssarna, fanns en tapper rysk fält-

ÅLAND

705. Vakten vid vårdkasen. På Långbergs- 706. Ryssarnas försvarsåtgärder. Då rys- öda berg uppreste folket i Saltvik kasar sarna kommo till Åland, landstego de nära under krigstiden och höll där vakt. När Strömma. Där finnas lämningar av tio bat- ryssarna kommo tågande över Delet på terier, som de uppförde. Om nätterna hade vårisen i snöslagg och töväder, utropade ryssarna tjocka med taggar försedda bom- en gammal båtsman, som stod på vakt vid mar tvärsöver landsvägen vid Dragedet. kasen: ”Nu, gossar, gäller det att få kasen De ämnade också gräva en kanal genom att brinna så starkt som möjligt, att hela Dragedet. (Saltvik) landet kan rusta sig till strid, ty jag ser på ryssarnas rörelser, att de är trötta. Därtill 707. Uppbränd skog. Då ryssarna kommo går de upp till knäet i vatten, så att nog till Åland, brände svenskarna upp skogen kommer vi att göra en stor slaktning.” i Kumlinge och Sottunga för att tvinga Men ingen anförare fanns, och därför ryssarna att av nöd och köld lämna Åland. blevo ryssarna inte heller förhindrade att Blott på Alkulla hemman i Sottunga och i besätta Åland. (Åland) Änklinge i Kumlinge blev skogen obränd. (Åland)

687. Ryssarnas tåg. Då ryssarna tågade genom Pargas till Åland, voro de så många, att de, fastän de gingo sex eller sju man i bredd på isen, utgjorde en rad, som var en halv mil lång. Främre änden var vid kyrkan, då den bakre var vid Lelax. (Pargas)

95 709. Brand och flykt. Hela Sottunga by brändes, och folket flyttade över till Föglö och annorstädes. Tomterna av de brända gårdarna synas ännu. Vid flyttningen måste kor, som man ämnade ta med sig, kvarlämnas mitt på isarna, då dessa voro så hala, att korna inte kunde hinna följa de flyende åt. Det första hus, som efter kriget uppbyggdes på Sottunga, var en li- ten bofällig ”anderstuga”, som ännu står i Ollas Norrgård. Husbonden på nämnda gård, Eriksson, var en modig man, kanske den sist kvarstannande, likasom han efter kriget var den först återvändande. För sitt mods skull blev han, efter överflyttningen till Föglö, av svenska truppen sänd med en skrivelse till ryssarna i Seglinge. Hunnen dit, berövades han av ryssarna häst och släde samt en bössa, men undkom dock na samlade liken och begrovo dem i sand- själv. Han vågade dock inte göra vidare groparna ovanför Sandviken. (Åland) försök att komma till ryssarnas läger, utan gav skrivelsen åt en gumma, som frambe- 711. Ryssarnas tjuvaktighet. Sedan fordrade den. (Sottunga) svenskarna lämnat Eckerö, voro ryssarna herrar där, men de voro inte nu så bar- 710. Svenskarnas avfärd. Innan svenskar- bariska som under förra flykten. Däremot na lämnade Åland, brände de upp alla sina rövade de och stulo allt vad de kunde matvaror, som de hade samlat i riorna, men finna, ja togo t. o. m. dukarna av huvudet folket fick likväl först taga så mycket som på kvinnorna, när de kommo in i stugorna. möjligt. I Frebbenby i Hammarland fanns En gubbe grävde sin penningask i sanden en ria full med smör, som man inte hann på ugnen, men där hittade de den. En an- tömma, och smöret rann över Frebbenby nan gick i skogen åt Käringsund till och backarna, när rian brann. (Åland) grävde ned pengarna, men ryssarna gingo I Eckerö fanns det svenska soldater. De raka vägen till stället. I en gård gömde de bodde i Storbyn och hade samlat ofant- sin bästa egendom i en gammal fallfär- ligt mycket mat i Bengts ria. När ryssarna dig sjöbod, och där hittade ingen den. På kommo, flyktade svenskarna över isen till Börjes gömde de sin egendom i en gam- Sverige, men de hade supit sig fulla, och mal lada, som var nästan utan tak, och där många fröso ihjäl på isen. Eckerö-karlar- förstodo ryssarna inte heller att söka. Kar-

708. Uppbränd by. Kumlinge by brändes av svenskarna utom det avlägsna Maspodal hemman. (Kumlinge)

96 larna förde sina hästar nordvart på Skage dem rådet att köra bort ryssarna. Därpå och stannade där flera veckor. På Bengts begynte folket samla vapen: somliga bodde ryska herrar, och där hade solda- hade bössor, andra brödspett försedda terna inte lov att röva. Dit förde många med skarpslipade knivar i ändarna. Om sina kor om kvällarna över gärdesgår- natten, när ryssarna somnat, kommo bön- darna, det var nämligen så hög snö den derna sedan och bundo dem allesammans. vintern, att alla gärdesgårdarna voro djupt I Godby fanns en mycket stor ryss, som insnöade. (Åland) ingen vågade sig på till en början. ”De där usla bönderna skulle nu taga mig!” sade 712. Den stora kosacken. Till Isaksö kom han. Men då blevo bönderna så förarga- en stor kosack och tvingade folket att taga de, att de rusade på honom och bakbundo fram sin penninglåda. Han steg med foten också honom. – Jomala kyrka var kasärn. i lådan och stod sålunda och bläddrade i På Jomala prästgård bodde en rysk major, pappren, men en gumma knep pengarna och för att han inte skulle få bud, höggo bakom hans rygg och kröp upp på ugnen ålänningarna ned skog runtomkring, så att med dem. Han strövade länge omkring ryssarna inte skulle kunna rida. Men då och plundrade, men slutligen försvann förstod han, att det var något i görningen, han. Man tror, att han red ner sig på svag och började höra efter. is. (Eckerö) På Jomala prästgård satt en dag prästen med en hop ryska officerare och spisade 716. Räddad egendom. En rik bonde i middag. Då kom en kanonkula genom Sonboda by ämnade bära till skogs undan flere väggar under bordet, där herrarna fienden allt sitt silver och guld. På vägen åto, och ut genom närmaste vägg utan mötte han ryska armén. Man tecknade nu att skada någon. Kulan sköto bönderna åt honom, att han skulle gå hem med sitt från en nickhake, som de hade på en s. k. skrin. Han gjorde så och fick behålla sin bakvagn. Denna bestod av två delar, som egendom i fred. (Åland) kunde skiljas åt, och drogs av tre hästar. En skeppare skall ha varit anförare för 719. Bonderesningen. På våren 1808 kom bondeskaran. det sträng befallning, att alla ålänningar På Böjsas hemman i Gottby (Jomala) skulle samlas för att såga ut ryssarnas blev en kosack tillfångatagen av tjugufem fartyg ur Bamböleviken. Den som inte bönder. De hade fullt göra med att fängsla kom, skulle mista näsan. Ålänningarna honom. Det förargade honom mest, att försökte, men snart sågo de, att isen var ”muschik skormiat” skulle ta honom, som så tjock, att det inte var möjligt. Då råd- varit med i så många slag. När tio man slogo de, vad de skulle taga sig till, och en kastade sig över honom på golvet, sprang Arén, bror till Finnströms länsman, gav han likväl upp. Slutligen kastade sig ännu

714. Kyrkan som bostad. I Kumlinge kyrka, som liksom prästgården stod kvar, inlo- gerade sig de ryska soldaterna, använde predikstol, bänkar, böcker ur kyrkoarkivet och dylikt till bränsle. Altaret hade de inrett till kök. (Kumlinge)

97 flere över honom, och då blev han bun- den. Jämte andra fångar fördes han sedan till Stockholm. (Åland) Vid Färjsundet gjorde ryssarna kraftigt motstånd mot bondehären. Det hade troli- gen gått dåligt för bönderna, om ryssarna hade skjutit bättre, men alla deras salvor gingo antingen för högt eller för lågt. För varje salva steg böndernas mod. Så ro- pade ett par karlar: ”Nu skall vi över, om också fan är på andra sidan!” Och då blev det skyndsamt att anskaffa ökstockar och annat, som man kunde komma över med. Färjlinan hade nämligen ryssarna huggit av, så att inte färjan genast kunde använ- das. Bönderna höggo sig sedan åror för att ro färjan över. Genom kunskapare fingo fjorton ryssar skjul. En bonde, Sundblom ryssarna veta, att de också skulle anfallas från Sonboda by i Föglö, var också med. norrifrån, varför de med stor hast drogo Från ingendera sidan träffade man med sig undan till Bomarsund. Bönderna togo sina kulor varandra. Sundblom låg bakom den ryska positionen med ett väldigt hur- en bergklint och sköt på ryssarna. Till slut ra. (Saltvik) kommo två karlar, den ena hette Englund, I slaget i Kumlinge landstego bönderna Sundblom till hjälp. När han sedan sköt från två sidor: från norr och söder. Den något skott, gick hans bössflinta sönder. bonde, som från den södra sidan först steg Nu begärde Sundblom låna kniv av sin i land, var från Vårdö. Så snart han kom- kamrat för att kunna laga om bösslåset. mit ur båten, sköt han på den ryska pos- ”Vem har här tid att söka efter kniv”, sva- ten. Sedan skottet gått, stod han kvar på rade den andre, men när Sundblom fortfa- samma ställe och laddade. En rysk soldat, rande ville ha kniv, gav han den slutligen. som låg bakom en sten, såg honom och När ryssarna bakom bastun hade skjutit sköt honom en kula genom huvudet. Nu bort sina skott, som de tre ålänningarna tvekade bönderna att gå i land. Men en räknade, togo de till flykten och drogo sig bonde från Hastersboda i Föglö hotade undan. Enligt en gammal bondes berättel- att skjuta den, som visade sig rädd. Detta se från Sottunga, som ännu levde 1880 vid hade åsyftad verkan: alla karlar skyndade 88 års ålder och själv varit med i striden, nu ur båtarna. Bönderna voro beväpnade blevo två ryska soldater vid detta tillfälle med bössor och stavar, som voro blanka, skjutna. De hade satt sig ned på en dyng- så att de lyste på avstånd som gevär. Rys- vagn, och där träffades de av böndernas sarna hade inga kanoner utan bara gevär. skott. Ryssarnas anförare satt på prästgår- Någon kanonslup hade svenskarna till den och drack toddy med prästen. När han hands. När de började skjuta från den, såg slaget vara förlorat, band han en vit drogo ryssarna sig upp från stranden. näsduk om sin värja och vände spetsen Bakom en badstuga i Kumlinge by sökte mot bröstet till tecken, att han ville giva

98 sig med sitt folk. Detta tecken förstodo betydligt lättat bördan av vårt bekym- inte bönderna, utan ville göra av med rys- mer.” Trehundra man skola ålänningarna sarna. Man hissade nu upp ett vitt lakan ha tagit till fånga. (Åland) på en stång. Nu begrepo bönderna och fis- Två ålänningar blevo skjutna under karne vad det gällde. De togo den ryska striden: den ena, Gabriel från Bamböle, truppen till fånga och förde den över till genom övre läppen och ut genom örat, fasta Åland, varifrån de sedan allesam- så att han sedan alltid hade svårt att tala. mans överskeppades till Stockholm. När Den andra blev troligen dödad. Slutligen konungen fick se dessa krigsfångar, skall måste ryssarna fly över isen till Åbo och han ha sagt: ”Om var var man i vårt rike förföljdes ända dit. (Åland) sålunda hade uppfyllt sin plikt, skulle det

ÖSTERBOTTEN

728. Tåget över Kvarken. Middagstiden uppställda i två led, och prästen vandrade den 18 mars 1809 anlände Barclay de från man till man. Därpå bröt hären upp. Tolly med sin 3,000 man starka här till Bland vägvisarne nämnas Jonas Håkans, Björkö. Befolkningen hade på förhand Karl Galt eller Påvas Karl samt Daniel fått veta om härens ankomst och förde Strömgren, en gammal soldat, som varit bort sina matförråd till skogarna. Även med i Pommerska kriget. Pehr Ohls Olle, hästar och kor fördes på nätterna till sko- en broder till Pelle, som var i slagsmål gen, medan de förut inkvarterade kosack- med ryssarna lotsade den avdelning, som erna lågo och sovo. Hästarna gömde man gick till Holmön, och stannade sedan undan för att inte behöva skjuta dem, och där. Natten mot den 20 mars tillbringade de övriga kreaturen för att inte behöva ge trupperna på Valsörarna under bar him- dem till mat åt soldaterna. Under en enda mel i femton graders köld. Eländet var natt, som hela hären stannade i Björkö, obeskrivligt. På kvällen utdelade åt sol- hunno soldaterna förstöra all mat, all ved daterna sju lass brännvin, för att de skulle och allt hö som fanns i byn. Uthungrade få humör. Ett stort antal frös ihjäl. Hade och frusna som de voro, då de anlände, svenskarna varit något till karlar, så visst räckte matförråden inte länge. Hela nat- hade de dödat ryssarna. Den svenska be- ten brunno stora stockeldar på gårdarna, folkningen skall ha visat sådan rädsla för och när veden tog slut, brände man hö ryssarna att dessa vid återkomsten skäm- och halm. Under natten fröso dock några tande sade: ”På svenski maneri pyxorna soldater ihjäl och begravdes i snön. På porta”. Svenskarna hade nämligen inte våren, när snön smälte bort, begravdes ens haft tid att taga byxorna på sig vid sin de ryska soldaterna i Läsarebacken invid flykt. (Replot) bönehuset. Den 19 mars om morgonen, När ryssarna kommo till Valsörarna, förrän ryssarne avtågade till Valsörarna, hade en stor del förfrusit fötterna, andra gavs nattvard åt krigarne på en stor åker, frusit ihjäl. Efter härens avtåg till Gaddar- som kallas Tåbbon. Soldaterna stodo na fann man tre soldater ihjälfrusna i en

99 vägen hade ryssarna lika svårt. Skrindtals soldater förfröso sina lemmar. Komna till Björkö och Replot, smorde fältskärerna deras fötter i badstugorna. Somliga av de sjuka fingo ligga på trosslassen. En soldat låg på ett gevärslass, och snön yrde ho- nom i munnen. Mellan Björkö och Replot dog han. (Replot)

730. Prästen mutar ryssarna. Då ryssen kom, tog prästen i Alahärmä alla ostar, som han burit upp från socknen, och spe- tade sönder dem. Brännvin hällde han i sån ute på gården. Så tog han en sup själv och gav åt alla ryssar en sup och en bit båt framför en fiskarbastu vid Tjärhovet. ost. Där gjorde ryssarna inte illa. En lapp Vid Gaddarna, första skären på svenska spikade de ovanför dörren på ryska. Min sidan, voro 25 à 30 man svenskar emot morfar var springpojke åt prästen. Då han dem, men de drogo sig snart tillbaka. skickades på ärenden med brev, hade han Sedan tågade ryssarna till Lövudden. något vitt märke på sig, så att ryssarna inte yttersta udden på fastlandet, innan man gjorde något illa. (Jeppo) kommer till Umeå, och sedan vidare till Umeå. Staden var övergiven och tom, och 735. De tillfångatagna soldaternas rym- ryssarna voro genast färdiga att plundra ning. I Perho på en mosse anförde Fieandt handelsbodarna och andra gårdar. Därvid en tropp svenskar. Han vart omringad av voro en del skjutsbönder dem behjälp- ryssarna, då det var så tät dimma, att man liga för egen del. Från Replot, Mustasari, inte såg fienden. Fieandt stupade, och tre Solv och Kvevlax hade bönderna tvingats soldater från Nedervetil blevo fångade och att köra fiendens foror över till Sverige. stängda in i en ria. Sedan bommade rys- Dessa skjutsbönder försäkrade efteråt, sarna till dörren utifrån och ställde en att att svenskarna med bara påkar kunnat slå vakta. En av de tre var Stor-Palmen. Han ihjäl ryssarna som flugor, om de blott hade kallades så, emedan han var en mycket gjort något för försvaret. Lotsar hade rys- stor karl. Av samma Palm härstammar sarna med sig från Björkö. En del av dem palmska släkten i Nedervetil Vitavesi. En fick betalning, andra blev utan. En lots annan var en liten och klen karl. De hop- från Sverige fick etthundra rubel. På åter- pade och dansade nu där i rian en stund,

734. Striden vid Kokkoneva. Ryssar och svenskar stridde vid Kokkoneva i Perho. Svenskarna togo miste på trumsignalerna och tågade ned på mossen. Den var så blöt, att de inte tillräckligt hastigt hunno därifrån, och så blevo fem hundra ihjälskjutna av ryssarna. (Kronoby)

100 och så kröp den lilla ut genom gluggen, hunnit gömma sig bakom en tall. Rädd för och de andra räckte geväret efter åt ho- ryssen, lyssnade han ängsligt. Då hörde nom. Därpå stack han ihjäl vakten och han talltrasten sjunga: ”Norrback, Norr- bröt upp dörren för de andra. De vågade back!” ”Kva (vad) fan vill du?” viskade dock inte gå längs vägen, utan genom sko- Norrback tillbaka. ”Giv ryssen pengar, garna ända tills de kommo till Gamlakar- giv ryssen pengar!” ”Kvadan tar ja tom?” leby. (Kronoby) (vadan tar jag dem) hånlog gubben. ”Från tuvan, från tuvan”, jublade trasten. Norr- 736. Slaget vid Siikajoki. Adlercreutz gick back sparkade till första tuvan vid sin fot. med hatten i ena handen och värjan i andra Och se, där lågo blanka silverriksdalrar en mot ryska batteriet utan att se sig tillbaka. hel hop vid hans fötter. Nu kom ryssen, Alla följde honom, och det ryska batteriet och då han ensam fick hela skatten, blevo togs med storm. När svenskarna tågade de goda vänner. De övriga kosackerna framåt, slog en rysk kanonkula ned vid lämnade också snart gården. (Sideby) kanten av vägen, som var full av soldater, flög sedan upp och föll ned på en äng på 762. Striden vid Lappfjärds kyrka. andra sidan vägen och for därpå med ett Svenskarna voro uppställda strax söder starkt surrande i skogen utan att ha skadat om Lappfjärds kyrka. Ryssarna kommo någon. Ryssarna jagades bort och fingo nu söderifrån genom skogen. Svenskarna i sin tur taga till reträtten. (Oravais) sköto med kanoner, men kulorna träffade Min farfar Hans Kristoffersson var på bara skogsbacken, och ryssarna trängde ”Klingsporskjuts” ända till Siikajoki. När allt längre fram. Då anlände Vegesack på de kommo fram, rastade de vid en gård. en grå häst, gav den, som skötte kano- Mitt i alltsammans voro ryssarna i hälarna nerna, med piskan och befallde, att man på dem, och så började svenskarna taga skulle ladda med druvhagel. För varje emot vid bron. En av svenska befälet red skott föll en hop ryssar. De andra flydde mot bron, och när han kom där till går- söderut och förföljdes ända till Pirtjärvi, den, sade han: ”Min häst skall sadlas på sex mil från Lappfjärd. Svenskarna hade stund”. Han fick ny häst, men då han kom kunnat köra dem ända till Moskva, men ned till bron, vart han skjuten. Han lär ha fingo bud att komma en annan svensk varit litet trakterad, och därför var han så trupp i Ilmolatrakten till hjälp. djärv, att han red för nära. (Nedervetil) von Vegesack landsteg dagen före stri- den i Kristinestad. När han kom till Sve- 758. Norrbackgubben. Ryssarna strövade darbacken, frågade han Klingspor i häftig ofta genom Sideby kyrkoby. Där funnos ton: ”Är det du, som är rädd, eller är det likväl bara tomma stugor, ty folket var un- dina hundar!” Därpå övertog han befälet, danflyttat till Norrback hemman in i sko- och striden började. Ryssarna förjagades gen en halv mil norr om Sideby by. Till ända till Hongjärvi. Där fick Vegesack Norrback kommo likväl några kosacker. order att draga sig tillbaka. Han vart då För att tilltvinga sig något byte hotade de så förargad, att han tänkte ränna värjan Norrbackgubben med bajonetterna. Han genom sig, men han stötte den sedan flydde då inåt skogen och en kosack efter. med udden i marken, så att den kröktes. Norrback hade fått något försprång och I striden körde Vegesacks pojkar solda-

101 åter strid, då rysskosackerna frestade taga emot. Men svenskarna höggo av deras pi- kar, så att de blevo med bara stumparna i händerna. Kan han gissa, vad ryssen hade för sig där vid vägen? Jo, de hade tagit få- ren av postbondens och slaktade och höllo nu på och kokade, men alls intet fingo de av det, utan svenskarna åto det, som ryssarna kokat. (Sideby) Svenska artilleriet var på Svedarback- en. Där stod soldaten Tjäder från Närpes jämte andra svenska soldater. De voro strängt förbjudna att avlossa ett enda skott på fienden. Ryssarna började stri- den tidigt på morgonen med gevärseld, terna huvudstupa över ån för att hastigare och några av svenskarna stupade. En ryss kunna förfölja fienden, utan att ge sig tid stod bakom en tall, varifrån han stack sig att uppsöka vadstället. (Lappfjärd) fram och sköt ett skott mot svenskarna. Gamla Fårbäcken, Johan Henrik Skog- Då kunde inte Tjäder hålla sig utan rätade man, var med i striden. Då de stodo på ut sitt gevär och sköt ryssen. I detsamma kyrkbacken (där nya kyrkan står) och rys- sköto också de andra, som voro förargade sen var uppe mot Lillån, kom en gevärsku- över att ryssarna skulle få skjuta på dem, la och smällde Feisack i handen. Han vart men inte de ge tillbaka. Sålunda började då alldeles röd i ögonen och sade: ”Inte striden. Ryssarna, som voro uppställda duger det att stå här och narras med den på andra sidan Lillån, jagades ända till djäveln. Det skall läggas dubbla skott i ka- Ömossa. Efter stridens slut vart Tjäder nonen.” Och sedan de då hade skjutit med uppkallad till överbefälet. Man frågade, druvhaglen vägen tre gånger ren, kom inte hur han mot given befallning vågat börja ryssen tillbaka, utan kilade av söderut, och skjuta på fienden. Tjäder redogjorde, hur svenskarna jagade bakefter. Då de kommo det förhöll sig med saken, och fick intet mot Back posthemmanen, frågade Feisack straff utan drickspenningar. (Närpes) av Fårbäcken: ”Vad steker den djäveln där, Enligt ”gamla Bruskgubben” sköto då det stiger upp en sådan rök? Femtio ny- svenskarna med tre kanoner och lade tre ländska dragoner rida dit och se!” Där vart kappar druvhagel i var gång. Stundom

779. Ryssarnas elakhet. Under kriget hittade några kosackfulingar också hit till denna skogstrakt. Och här voro de så elaka och lovade att sätta eld på husen, om de inte finge allt vad som fanns. Och här fanns mycket, för kristinaborna voro många hit flyttade och hade mycket dyrbarheter i sina kistor. Ryssfulingarna hade nog redan elden i porten, men då de fingo brännvin och smör och kött och härbärgsdörrarna öppnade, så släckte de ut elden och foro sin väg längs åbacken. (Lappfjärd)

102 sköto de med kedjekulor, och då fördes dag hela sommaren på rekognoscering ryssarna i hop i stora högar. En gammal till Härkmer och Skaftung. Också under finngubbe, som hette Korsström, gick och vintern fanns det vaktkosacker i trakten. plundrade liken. Då han kom till en ryss, (Lappfjärd) som levde, fast han hade båda benen av- skjutna, tog ryssen ett gevär för att skjuta 783. Örjas Mick från Påskmark var inte Korsström, men denne gav ryssen i huvu- rädd av sig. Han var en gammal björn- det med yxhammaren, sägande: ”Jaså, tu skytt. Då han fick höra, att närpesborna skrinan” (jaså, du grinar) Tre hundra rys- börjat ta emot ryssen, skulle han därför dit sar stupade, men svenskarna hade ingen och hjälpa dem. Men då han kom till Stor- död, då ryssens kulor inte orkade fram. mossen, mellan Tjöck och Pjelax, hörde (Lappfjärd) han, att någon kom ridande norrifrån. Han kröp ner i en albuske bredvid vägen. Det 781. Härkmerborna på Marsön. Under var några ryssar, som kommo i smått trav, kriget flyttade folket från Härkmer till och en av dem var så utstofferad. Honom Marsön, en verst från byn vid kusten. En där skall jag ge, tänkte Örjas Mick och sommardag skulle Maria Mattsdotter jäm- drammade till. Ryssen segnade omkull i te sin mor gå med ett klädesbylte till ön. sadeln, och hästen började springa och På vägen kommo två kosacker och togo kom allt till Tjöck åbro med ryttaren Maria till fånga. Modern hann gömma sig släpande i stigbygeln. Ryssmajoren vart i en buske. Knytet kastade Maria ifrån sig, sedan begraven under Guss fönster, väs- och det bärgades sedan av modern. Ko- ter om vägen norr om bron, där den stora sackerna förde sin fånge till byn, där de- rönnen nu är. Men Örjas Mick han vart ras kapten för tillfället befann sig. Denne fast för de andra ryssarna. Hade han inte frågade henne, varför hon grät. ”Jag har hunnit ut på mossen och bakom den stora förlorat knytet mitt”, svarade kvinnan. stenen, som är där väster om vägen, så Kaptenen befallde då den ena kosacken hade de väl tagit livet av honom, men de att rida efter det. Han kunde naturligtvis kunde inte rida dit bakefter. Påskmark inte hitta det och högg då i förargelsen skulle ha fått lida för Örjas Micks skott, sönder en grind vid vägen. Kaptenen gav om inte Örjas Hedvig hade kunnat något sedan kvinnan ett ”plakat”, varmed hon lite ryska och påstått för ryssen, att ingen skulle gå till folket och säga, att ryssarna brukade begagna bössa i hela Påsk mark. inte gjorde dem något illa, om de flyttade (Kristinestad) tillbaka till sina gårdar. Folket stannade i alla fall kvar på Marsön. Plakatet lämnade 796. Mickel Skommars. Vid vägen mel- de till en svensk fregatt i Kristinasundet. lan Väster- och Öster-Yttermark ungefär Den ryska kaptenen red sedan var tredje en kilometer från Närpes å fanns under

795. Kyrkan, som icke brann. Ryssarna fingo inte Närpes kyrka att brinna, fastän de stucko kimmor av en tjärtunna i trummorna (draghål under golvet) och tände eld på. (Korsnäs)

103 1808 års krig Skommars hemman, som ägdes av Mickel Skommars. Denne var gift och hade två söner och två döttrar. En söndag på försommaren 1808 firades i gården lysningskalas för den ena av döttrarna. Medan gästerna i kammaren trakterades med brännvin, inträdde några kosacker i stugan. Dessa började, då de hörde röster från kammaren, bulta på dör- ren. De innevarande blevo förargade över att störas av slikt främmande. Husbonden sade till sonen Mickel, den djärvare och starkare av de två sönerna: ”Mickel, du är nog karl att fördriva fridstörarne”. Sonen, vars mod ytterligare uppeldats av trakte- här övergavs dock snart och hären tågade ringen, ryckte upp dörren och stötte knyt- till Pjelax, den sydligaste byn i Närpes. näven med sådan kraft i bröstet på den Mickel följde med. På den s. k. Tågback- närmaste kosacken, att denne störtade till en uppställdes två kanoner. Knappt hade golvet. De ursinniga kosackerna storma- bönderna fattat posto här, innan de angre- de nu dörren, men Mickel, som fruktade pos av kosackerna. Illa beväpnade som de för sitt liv, hoppade ut genom fönstret voro, höllo de inte länge stånd. Endast två och sprang till stallet, där han gömde sig kanonskott hunno de avlossa, så hade de i krubban, dragande hö över sig. Kosack- fienden in på livet och måste retirera. Re- erna, som inte funno sin fiende i kamma- trätten övergick småningom i vild flykt. ren, genomletade hela gården, men utan Även Mickel sprang för livet. Många av resultat. De beslöto då att i stället utkräva hans kamrater föllo under flykten för fien- hämnd på husbonden. Sonen, som från dens vapen. Trosskuskarna måste, för att sitt gömställe hörde, huru fadern miss- fortare komma fram, utkasta allt ur sina handlades, trädde fram och utlämnade fordon. Så fortgick flykten. Mickel, som sig åt kosackerna. Dessa bundo honom kände sig hindrad av sin tunga bössa, ville till händer och fötter så hårt, att banden kasta den i en brunn, men förfelade i bråd- vållade en olidlig smärta. I detta tillstånd skan målet. När han sprang förbi ett hus, fördes han till Lappfjärd. Här dömdes han mot vilket gärdsgårdsstörar voro uppres- att springa gatlopp. I sista minuten kom ta, smattrade fiendens kulor mot störarna. dock räddningen. En herreman, vid namn I sällskap med en svensk soldat tog han Silfvernagel, bekant med Mickel Skom- av inåt skogen. När de hade sprungit en mars d. ä., utverkade nåd för den yngre stund, satte de sig att vila under en gran. Mickel, som ställdes på fri fot. Hemkom- Länge hade de dock inte suttit, innan de men, beväpnade sig Mickel med sin bössa hade några kosacker över sig. Mickels och vandrade på nytt söderut för att sälla kamrat blev genomborrad av en lans. sig till bondehären. Denna hade uppfört Själv sprang han ut på en sank myr, där förskansningar på Långmossen mellan han lyckades gömma sig och undgå en Kalax och Nämpnäs byar. Ställningen säker död. (Närpes)

104 797. Lillstu-Henrik. En gammal Finnby- kistan och började plocka fram dyrbarhe- gubbe, Lillstu-Henrik eller Lillstu-far, ville terna. Då han fick tag i värdinnans guld- följa med bondehären till Pjelax. Gubben ringar, bad hon dem barskt att låta dem var för gammal att strida, men erbjöd sig vara. Men ryssen stoppade dem på sig att medtaga häst och tjänstgöra vid trossen. och började slå henne. Då ett par andra Hans anbud antogs, och han följde med till dessutom höjde sina bajonetter, sprang Pjelax. Här uppställdes artilleriet, som be- slutligen också Greta ut och skyndade till stod av två kanoner, av vilka den ena var rågåkern nedanför gården. Där svimmade fullkomligt oduglig. När kosackerna an- hon av skrämsel, då hon vid en skyl såg föllo, retirerade bönderna medförande ka- en vit skepnad: det kunde inte vara något nonerna. Så snart kosackerna närmade sig annat, tänkte hon, än ett i gården nyligen den odugliga kanonen, förde en av betäck- avlidet fattighjon, som gick igen. Men när ningen luntan till fänghålet, liksom han ve- hon åter kom till sig, stod bredvid henne lat avlossa skottet. De förföljande kastade hennes egen gubbe, som i blotta skjortan sig ögonblickligen i landsvägsdiket. Flere flytt ur stugan. Båda stucko sig nu undan gånger upprepades denna manöver. Slutli- i en hölada för återstoden av natten. Då gen måtte dock förföljarne ha anat oråd, ty ryssarna på morgonen lämnade gården, de gjorde ett häftigt angrepp på kanonens återvände folket. Ryska befälet hade lå- betäckning, som måste lämna det odugli- tit kungöra, att den egendom soldaterna ga vapnet i sticket. Även Lillstu-far körde bortrövat, kunde återfås i Näsby, om den med sin häst och kärra undan fienden. När bestulne kunde visa på tjuven eller tju- han hunnit till Härtsbacken i Böle, hade varna. Tog den bestulne miste, hade den han kosackerna så nära inpå livet, att han angivne rätt att bestämma, hur många par måste lämna häst och kärra och springa till spö angivaren skulle slita. Trots risken skogs för att rädda sitt liv. Han lyckades begav sig mor Greta om morgonen till sedan komma undan till Långörn i Norr- Näsby. Soldaterna voro just uppställda näs skärgård, dit en stor del av finnbyborna för utmarsch. Mor Greta började söka i flyktat under oroligheterna. (Närpes) ledet efter tjuven. Efter en stund stannade hon framför en soldat, som hon tyckte sig 800. Våldsgästning. En natt i augusti år känna igen, och mönstrade honom skarpt. 1808 kom en skara kosacker till bonden Denne grinade och grimaserade, och då Karl Manfolk i Väster-Yttermark. Fol- ropade Greta till officeren: ”Hisin jer e!” ket, som dagen förut arbetat på rågåkern, (denne är det). Greta hade rätt och återfick vaknade först, när kosackerna redan sina ringar. (Närpes) voro i stugan. Några ryckte husbonden ur sängen och började slå honom inför 801. Räddad by. Folket från Kaldnäs by hustruns ögon. Efter en stund släppte de flydde till fiskelägen eller skogen. En dock honom, och han sprang ur stugan. gammal gubbe, ”Oppstugåbbin”, smög Av bullret vaknade gårdens ungdomar, sig en dag till byn för att se, hur det stod som sovo på loftet, och gömde sig i rian. till hemma. Då han nått sin hemgård, belä- Kosackerna togo sedan allt, som var av gen på det högsta stället i byn, ställde han värde i stugan. Därpå gingo de i kamma- sig i stallsporten. Härifrån såg han, hur ren, där mor Gretas kista var. En öppnade fienden brände och skövlade i Stobacka

105 var fastbunden i höskrindan. De bodde i en stor fiskarbastu och voro så många, att de inte fingo sitta utan måste stå. Bara gamla käringar stannade hemma att sköta kräken och husen. (Solf)

868. Striden om Vasa. Befälhavaren för den svenska trupp, som landsteg i Öster- Hankmo, lät utgå ett påbud, att det skulle gås man ur huse. Den som inte kom, skulle hängas i sin egen port. Min [Mickel Viks] farfar, som då var bonde på Vik, gick ock- så ut i kriget. Då svenskarna skulle storma in i Vasa, befallde befälhavaren, att bön- derna skulle gå först, men farfar gick till honom och bad, att soldaterna skulle få by. Bäst det var kom en kosack ridande storma förut, och då ändrade han sig. En åt Kaldnäs till. Denne vinkade med han- tjugu års karl måste skjutsa kanoner med den, att gubben skulle komma till vägen. två hästar från fartygen. Han lyckades Efter en stunds tvekan gick gubben till ko- också sedan komma hem med sina häs- sacken och, som han trodde, mot en säker tar. När svenskarna kommo till Köpman- död. Kosacken var dock helt vänlig, och gatan, kommo ryssarna söderifrån, och då gubben åter räckte sin muntobaksdosa åt sköto svenskarna längs efter gatan, så att ryssen. Denne skakade på huvudet, klapp- ryssarna stjälpte som gräs. Men det kom ade gubben på axeln och sade: ”Dobryi bara mer och mer ryssar, så att svenskarna muschik” (god bonde), varpå han red till slutligen måste lämna staden. Och sedan landsvägen, där en antågande trupp just plundrade ryssarna. Några ryssar gingo in kom söderifrån. Kaldnäs by förhärjades på apoteket och drucko ur flaskorna, och inte av fienden såsom de flesta andra byar flere dogo, när de kommo ut, då de hade i Närpes. (Närpes) druckit gift. Omkring 8,000 svenskar lågo sedan över natten här i Vassor, och då de 863. Flyktingarna på Togrund. Från Sun- tågat norrut, kom en massa kosacker ef- dom voro karlar och ungt folk på ryss- ter. Det var om vintern, så att de hade el- flykten på Togrund. Korna hade de med dat upp både rior och bastur och stugor. sig. En kvinna från Berg fick barn där. För (Kvevlax) hennes skull måste de ha en ko, och den Ryssarna beskyllde vasaborna för att ha

865. Tagna kor. I Båskas (Mustasaari) togo ryssarna en hel hop kor. Vallpojken måste följa med, och ingen annan mat fick han än bär, som han plockade i skogen. När ryssarna ville ha stek, togo de kon som hon gick och stod, bundo i hop fötterna på den och hängde den över elden. Först efter en längre tid fick pojken gå sin väg. (Malax)

106 deltagit i striden på stadens gator, och där- gård eller Simons gästgiveri uppehöll sig för tillätos soldaterna att plundra. Ingen Klingspor hela dagen striden varade. När skulle få dödas, men flere personer för- han om kvällen skulle resa norrut, var han lorade likväl livet och andra blevo miss- så rädd för ryssarna, att han skakade i byx- handlade och sårade. En kvinna, som var orna, när han steg upp i sin vagn. Som i tjänst hos ett herrskap vid Hovrättsallén, eskort redo tjugufem dragoner före och stod i gårdsporten och såg då, hur en soldat tjugufem efter vagnen. (Oravais) siktade på henne med geväret. Hon vart skrämd och vände sig om för att springa 921. Order om reträtt. På Simons gäst- in på gården, men kände i detsamma en giveri var en hög herre tillsammans med brännande smärta i ryggen. Hon hann Klingspor. Mot aftonen skjutsades han av emellertid in i huset, men föll där ned på en bondpojke till stridsplatsen och gav där golvet, och då såg man, att hon hade fått en åt armén order att retirera. Nära en kulle kula i veka livet. Alldeles oskyldigt fingo vid landsvägen, ett stycke från svenska några stadsbor gatlopp. Man beskyllde artilleriet, stannade han hästen och sprang dem för att ha stulit ryska gevär. En av därifrån i ett regn av kulor till Fjärdsback- de bestraffade fick lungsot, men en annan, en, så att skjortan stod i vädret. Likadan som hade lidit av gikt, påstås ha mått bra brådska hade han tillbaka. Då var vägen efter den hårda behandlingen. Ryssarna redan full av soldater. (Oravais) nöjde sig inte bara med att plundra, utan Klockan elva à tolv var det som allra visade även lust att förstöra. Hos en fär- hetast. Svenskarna blevo framkommen- gare t. ex. roade de sig med att kasta alla derade, och finnarna skulle sätta sig ned färgstoffer i brunnen. Från apoteket slä- att äta i backliden bakom kyrkan. Då kom pade de medicinalier och kastade dem i ryssen, och svenskarna började marschera torgbrunnen. I en annan brunn tömde de undan. En hög herre kom framstormande en pipa rom, varefter soldaterna berusade nedför brinken och skrek till farsgubben, sig ur denna stora bål. Många rika hus lära som hade trumman: ”Laga dig undan och vid plundringen ha förlorat sin redbaraste kasta fjärdingen åt helvete! Ryssen kom- egendom. mer opp för backen!” ”Skall väl möta Då ryssarna kommo till Gammelstaden, honom då”, sade gubben. Och brödkakan sköto de på kyrkan, så att det kom hål i flög, och strömmingen flög ur munnen på tornet. Pengar togo de av folket. En han- honom. Men se trumman höll han. Och delsman Höckert stucko de ihjäl, då han henne bullrade han med, tills han själv låg inte ville ge pengar. (Solf) mot kyrkbron och blödde som en oxe, för se benet hans, men inte trumman, for den 920. Klingspor under striden. På Kulla dagen till helvetet. (Oravais)

869. Räddat kyrksilver. Då ryssarna kommo till Vasa, förde kyrkoherden kyrksilvret undan till Svartö, en holme utanför Sundom sjöbodar. Där skall det finnas ännu i dag, emedan han grävde ned det på ett ställe, som bara han visste av och sedermera inte kunde återfinna. (Mustasaari)

107 en vit ny skjorta. Folket hade inte bärgat undan sin boskap, i tro att svenskarna skulle segra. Man frågade nu Herlin om svenskarna skulle vinna. ”Ja”, svarade Herlin. Folket trodde honom och lät sina nio kor och två kalvar stå fastklavade i båsen. Om aftonen slaktade ryssarna al- lesamman utan att betala en styver för dem. Herlin återvände inte till slagfältet och följde inte ens med hären, när den drog norrut, utan stannade på sitt boställe i Munsala. (Oravais)

936. Baron Strombergs räddning. Ett 922. Reträtten. Petter Pistol var med i sla- stycke från Oravais kyrka åt sjön till lig- get i Oravais, som varade i fjorton tim- ger Bötoberg. Här skulle baron Stromberg mar. Sandels anförde den truppdel, var- leda försvaret mot ryssarna, som mot till Pistol hörde. En dag efter slaget voro kvällen trängde på allt mer och mer. Då svenskarna och samlade ihop de sårade. han vart trött, satte han sig på en stubbe Innan de märkte något, voro de närapå att vila. I detsamma såg han en soldat omringade av ryssarna. I den öppning, Ekman, sergeant i kungens livkompani, som ännu fanns, retirerade svenskarna. och frågade honom: ”Har du att ge mig Pistol ensam sköt mot ryssarna, och de en tuggbuss?” ”Jo”, svarade Ekman, ”om andra buro de sårade. Pistol skadades vid kapten kommer hit.” Stromberg steg upp detta tillfälle i ena kindbenet av en kula, och hade knappt lämnat sin sittplats, för- som även tog bort örsnibben. (Petalax) rän en kanonkula kom och slet sönder stubben. ”Aj se den tusan, hur han splitas 935. Svenskarnas segervisshet. På Karls med min stol!” tyckte Stromberg (Ora- hemman uppehöllo sig svenska officerare vais) under hela den tid slaget stod och försäk- rade bönderna, att svenskarna nog skulle 939. Adlercreutz och Johan Reuter. Un- segra. (Oravais) der slaget stod Adlercreutz där varest nu Klockan fem på eftermiddagen kom minnesstenen är. En Johan Reuter från Herlin till en av Bertils gårdarna, alldeles Kimo bruk gjorde honom uppmärksam på svart i ansiktet av krutrök, och tog på sig att ryssarna tänkte gå över Öland uppåt

938. Sergeant Sölfverarm satt på morgonen på en sten nära Karls och åt på en limpa och en bit fläsk. ”Så började alarmtrumman gå klockan fyra på morgonen, och fast limpan var så god, så måste jag kasta den ner vid stenen och fläskbiten med. Men den var så god, att jag kom tillbaka, när striden var slut, och då var det så gott att få, och det smakade så bra”, sade gubben, när han berättade om händelsen. (Oravais)

108 Kimo och sålunda kringränna svenskar- svenskarna kommo, fingo de fara över ån na. De sprungo från en lada till en annan. i båtar eller vada över. Så gjorde Döbeln Adlercreutz lät då rikta kanonerna ditåt, också och förkylde sig och låg sedan sjuk och när svenskarna sköto bort ladorna, så i gården nära bron vid Döbelns gränd. svärmade det ryssar bara som bina i en (Nykarleby) bikupa. Ryssarna hade sett, att en civil- person hade utpekat dem för generalen, 1051. Ryssarna välkomnas. När ryssarna och riktade därför sina kanoner åt det håll, tågade in i Nykarleby, tog en garvargesäll där gubben Reuter stod, varpå han kröp emot dem med följande sång: ned bakom en sten. Den finns ännu kvar ”Nu ha vi seger vunnit, nära monumentet, på andra sidan vägen. och raska gossar träder in, (Oravais) och Finland hörer ryssen till”. Ryssarna gjorde ändå ingenting åt ho- 1041. Striden vid Jutas. Under slaget vid nom. (Nykarleby) Jutas stodo svenskarna vid Jutasbacken och ryssarna vid Gasängsbacken. Där 1052. Harmen över återtåget. Döbeln och sköto svenskarna ihjäl mycket ryssar, Klingspor vart trätande, då Klingspor tå- som fingo bli där och ruttna och lukta illa. gade undan och lämnade Döbeln att möta Därför började finnarna kalla backen för ryssen bara med litet folk. På Nykarleby Haisubacken eller Haisumäki. (Jeppo) prostgård tänkte Döbeln i förargelsen sticka värjan i Klingspor, men prosten 1045. Rysskaptenens värja. Vid Isakas for började bedja för honom. Soldaterna grä- ryska hären med färjan över ån från väs- to, då de måste gå undan. (Jeppo) tra sidan till östra, och då fällde kaptenen sin värja i vattnet och fick inte upp den. 1095. Klingspor tröstar gumman. På Men man visste, att morfar kunde dyka, Blässar var en gammal gumma, som av och kom hit efter pojken, som då var om- sina föräldrar hört berättas om förra ryss- kring tretton år gammal. Han följde med tiden och hur illa ryssarna då foro fram. dem, och så tog han en sten i var hand och Hon gick sedan och gruvade sig och me- släppte sig från färjan i ån och fick tag i nade: ”Hur skall det nu gå med oss, då rys- värjan och kom upp med den. Han fick se- sen kommer!” Klingspor rastade just då dan bra betalt för besväret. (Ytterjeppo) på gården under sin resa norrut. När han såg gummans oro, lugnade han henne, sä- 1048. Uppbränd bro. Då svenskarna gande: ”Inte blir det nu något, så länge jag började köra ryssarna tillbaka, brände är här”. Ändå for han undan, så flinkt han ryssarna upp Storbron i staden, Johan- kunde och vågade inte ens höra skotten nedagen medan folket var i kyrkan. När smälla. (Pedersöre)

1043. Sårad ryss får vård. Inte långt från Jutas ligger Haralds. En ryss kom blödande in i stugan på Haralds. Värdinnan gav honom vatten att dricka och band en trasa om benet på honom. Husbonden, som var soldat, hade två och en halv månad förut på midsommardagen blivit skjuten av ryssarna i staden. (Nykarleby)

109 lar hade de gömt på Högrödja och Elaka- kärret, som är inne i skogen omkring två km från byn. Där finnas ännu gropar, som kallas ”jättegrävan”, där man skall ha haft pengar och dyrbarheter nedgrävda. Rys- sarna bodde i byn under tiden och åto vad de hittade. De hade så höga hästar, att de inte fingo dem att rymmas in genom bön- dernas stallsdörrar, och måste därför såga bort ett par stockvarv ovan dörren, för att hästarna skulle slippa in. Detsamma gjorde de i Kajno by och på flere andra ställen. (Nedervetil)

1098. Skonad ryss. En svensk soldat Kling 1259. Striden vid Storbron. Då svenskar- från Kållby stred med en ryss i Kållby i na retirerade norrut, brände de Storbron Storkålltrakten och ämnade sticka ige- över Gamlakarleby älv. Ryssarna, som nom honom med bajonetten. Men så föll kommo efter, revo rior och andra hus på ryssen på knä och bad om sitt liv, och då Honga hemman och byggde av stockarna gav Kling honom nåd. I samma lands- en provisorisk bro. Under detta broarbete vägsdike hittade man några år efteråt ett avsköto svenskarna med sina fältkanoner gevär. (Pedersöre) ett antal skott från Kankosidan i Korplax. Ryssarna hade dock en mycket fördelak- 1099. Slagsmål med ryssarna. Under min tig ställning på södra sidan om älven att farfars tid kom det ryssar till Finne. De skydda sina broarbetare. Den så kallade skulle ta mat och annat åt sig, men gub- Rajalustobacken har en ansenlig höjd, barna började göra motstånd. De voro och ifrån denna kunde ryssarna fritt be- nämligen starka och stadiga gubbar här skjuta hela vägen till Kanko hemman på Finne. En gubbe lyckades ryssarna få och sålunda hålla sina broarbetare skyd- bakbunden och fastsurrad vid vävstolen dade för svenskarna, vilka för övrigt inte med bomlinorna, men han slog ut med ar- tycktes vilja göra stort motstånd under marna, så att linorna brusto, och så gåvo sin snabba flykt norrut. Dock säges, att de ryssarna grundligt stryk. (Pedersöre) någon ryss skall ha fått bita i gräset på Rajalustobacken. 1252. Flyktingarna i Gåsjärv. Från Vita- Vid Liljebergs i Vittsar finnas vid ån vesi flyttade folket med kvinnor och barn vallar, som ryssarna byggde under kriget. och kreatur ända till Gåsjärv. Sina ägode- Flere än en ryss lära inte ha blivit skjutna

1050. Ryssen, som var hård mot skott. En ryss var hård, så att inga kulor beto på honom. Han släppte ner byxorna och vände blanken åt svenskarna till harm åt dem. Så tog en svensk löjtnant sin silveruniformknapp, stötte den i bössan och sköt ryssen, så att han stalp. (Jeppo)

110 i striden. Och det var en ryss, som satt mossen. Denna försvarspunkt ansågs för- bakom Liljebergs bodvägg och åt ”steka träfflig och stenröset för ett utmärkt skyd- pärona” (stekta potatisar). Han hade just dande batteri mot fiendens kulor. Redan ett päron i mun, men hann inte svälja det tidigt på morgonen den angivna dagen ens, ty svenskarna avlossade ett kanon- samlades kämparna på den bestämda skott från norra sidan om ån, och kulan försvarsplatsen, beväpnade med diverse gick genom två bodväggar och två mjöl- slags bössor, en och annan gammal pistol, tunnor och slet huvudet av ryssen. (Gam- någon rostig sabel, yxor och vässta stavar. lakarleby) Försvarstruppen uppmuntrade sig under väntan på fiendens ankomst med berättel- 1260. Såkagubbarna gå att möta ryssen. ser, att ryssarna voro svaga, uthungrade Ryssarnas våldsamheter och föreställ- och eländiga stackare, vilka det skulle ningen, att de ryska soldaterna voro svaga bliva en lätt sak att motstå och driva till- och eländiga gjorde, att bönderna kommo baka. Man var på förhand nästan viss om på den tanken att möta fienden med våld. segern. Sedan man sålunda väntat närapå En dag på försommaren skulle en rysk en halv dag i solsken och sommarvärme, truppavdelning tåga till Såka. Byamännen varunder man hade god tid att ordna sig i sammankallades av åldermannen Anders den fördelaktigaste position, syntes plöts- Björkbacka till byaråd. Därvid överlades ligt en rysk trupp framträda ur skogsbry- om vad åtgärd man borde vidtaga för att net på vägen på Linsebacken. Vid denna förekomma ryssarnas våldsköp. Byarådet syn önskade sig redan några av de mindre fattade beslutet, att alla stridbara män i modiga försvararne att vara hemma. Trup- byn skulle samlas på en bestämd dag och pen kom emellertid allt närmare, och de med förenade krafter och oförskräckt mod första hade redan hunnit ett gott stycke försvara byn mot våld och oförrätt. Till längs vägen ned på mossen, och alltjämt anförare för byamännen utsågs skjutsrät- nya framkommo ur skogsbrynet i sluten tarn Michel Skrabb eller Bulder Micko, ordning. Och deras blankskurade gevär som han kallades. Vapen och ammunition lyste i solljuset såsom en rörlig silver- skulle envar förse sig med så gott han kedja. Då fann hela försvarstruppen för kunde. Den som inte ägde eller kunde gott att utan tidsutdräkt taga till harpas- anskaffa åt sig bössa, skulle beväpna sig set och så vitt möjligt var i smyg retirera med yxa, vassa järnpikar, vässta stavar för att sedan obemärkt begiva sig en och eller vad annat han kunde finna lämpligt var till sitt hem. Anföraren, Bulder Micko, som försvarsvapen. Till försvarspunkt sprang med samma fart ända till Ventjärv, utsågs Rassmusåkern norr om byn, som över en fjärdedels mil ifrån det tillämnade är skyddad av ett väldigt stenröse emot stridsfältet, och ropade med andan i hal- Rassmusmossen, varöver vägen leder sen: ”Herre Jessos, nu läggs hela Såkabye ifrån staden till byn. Denna mosse, ifrån i asko!” Truppen marscherade dock helt Linsebacken till åkern, är inemot en km lugnt genom byn utan att kröka ett hår på lång och öppen. Stenröset är omkring två någon av dess invånare, varför mången in- hundra famnar långt, ifrån Hamnmossen nerligen tackade Gud. Ryssarna hade valt i väster till Rassmusgård i öster, samt bil- denna väg såsom en genväg till Terjärv, dit dar en vinkel emot bron samt vägen över de voro kommenderade. (Gamlakarleby)

111 Göran Selén

Borgåborna och lantdagen 1809

Årtalet 1809 har en obestridlig bety- tersburg. Helsingfors hade nyligen härjats delse i Finlands historia. Det betecknar av en eldsvåda. Då återstod Borgå, där slutet på en epok och början på en ny: slu- det fanns flera stora stenhus: domkyrkan, tet på den svenska tiden och början på den gymnasiet och rådhuset och flera rymliga ryska. Den här förändringen var en följd privathus. Bland dem ”Slottet” vid Åga- av kriget 1808–1809, det krig som Rune- tan, där Gustav III i tiden hade bott och berg besjunger i Fänrik Ståls sägner. Det där kejsar Alexander fick sitt residens. hade förts krig mellan länderna många gånger tidigare genom århundradena, och Kriget pågick på 1700-talet hade gränsen flyttats väs- terut i ett par etapper. Men 1809 flyttades När representanterna för de fyra stånden den så långt, att hela Finland blev anslutet i Finland kallades till lantdag i Borgå i till Ryssland. mars 1809, var det strängt taget fråga om Men Finland blev inte förvandlat till landsförräderi, eftersom kriget officiellt en rysk provins utan blev ett storfursten- ännu pågick, det avslutades inte förrän i döme med inre självstyrelse. Förhållan- september 1809. Men det fanns inget an- dena ordnades vid den lantdag som hölls nat val, och fredsslutet stadfäste det som i Borgå våren 1809. hade skett. Vid lantdagen avgjordes, att Finland Varför Borgå? skulle få behålla sina tidigare lagar och sin religion, hela det svenska samhällsskicket Varför blev Borgå lantdagsort, kan man blev alltså bestående med egna ämbets- fråga sig. verk och myndigheter. Den ryska kejsa- Lovisa var den finländska stad som låg ren var visserligen Finlands storfurste, närmast gränsen, men där fanns inte till- och i Finland fanns en rysk generalguver- räckligt med lokaliteter. Åbo, den gamla nör, men Finland hade inre självstyrelse. huvudstaden, låg för långt borta från Pe- Kejsar Alexander uttalade vid lantdagen i

112 Borgå de ofta citerade orden att Finland tärmyndigheterna disciplin bland sitt folk hade blivit ”upphöjt bland nationernas och vidtog bestraffningar vid behov. antal”. Därför kunde Runeberg skriva Att också civila Borgåbor tuktades, fick dikten ”Vårt land”, som senare blev natio- man erfara, då ”en käring, som fällt något nalsång, och Topelius kunde skriva ”Bo- oförsiktigt yttrande om kommendantens ken om vårt land”. Det kan inte bestridas, kärleksaffärer, därför offentligt erhöll att Finlands blivande självständighet fick prygel.” sin begynnelse genom lantdagen i Borgå – också om det på sistone har funnits de Äreport och tron som har velat nedvärdera lantdagens be- tydelse. Vid infarten till staden byggdes en stor och pampig äreport med figurer och land- Bönder jämnade vägen skapsvyer. Där var änglar och Herkules med klubba och lejonhud och Rättvisans Det mesta förblev i Finland vid det gamla gudinna och inskriptioner om Alexander, också efter 1809, och för t.ex. en bonde i den allernådigste beskyddaren av lagarna en avlägsen by kändes knappt någon för- och upplysningen. ändring alls. Borgåborna fick länge beundra den mo- Fast just vid lantdagstiden fick de bön- numentala portalen, för den togs ner först der som bodde vid stora landsvägen – och i maj 1810. den gick genom Borgå socken och stad I domkyrkan byggdes ett postament för – en extra pålaga. Vägen skulle skottas kejsarens tron, som bestod av en gyllene opp och ingen snö fick bli kvar mellan karmstol med röd sammetssits. Också i dikena, så att kejsarens vagnar inte på rikssalen, dvs. gymnasiets stora sal, bygg- något sätt hindrades eller fördröjdes av des en ställning för tronen – samma stol mötande. I Borgå sockens östra del fick som användes i kyrkan. Den bars vid be- alla hemmansägare order att infinna sig hov från det ena stället till det andra. vid Illby gästgiveri med 4–5 man från Övre våningarna i Erik Solitanders varje mantal, försedda med 4 dagars kost, och Henrik Borgströms gårdar vid Åga- spadar, yxor och järnstörar. tan, kejsarboningen, förenades genom en När kejsaren efter lantdagens slut skulle täckt gång. Från Solitanders gård bygg- resa med sitt följe från Borgå till Hel- des en gångbana av trä över Rådhustorget, singfors, behövdes det 160 extra hästar uppför Kyrkobrinken, omkring kyrkogår- på varje gästgiveri. De skrapades ihop i den och till rikssalen. Att stiga på den var alla byar. strängt förbjudet för obehöriga. En pålaga som mest belastade staden och byarna i stadens närmaste omgiv- Mycket att se ningar var inkvarteringen av militär. In- kvartering var i och för sig inte någonting Lantdagen öppnades den 25 mars 1809. obekant, men det kändes säkert annorlun- Och för Borgåborna fanns mycket att se da när man måste inhysa fiendesoldater. och beundra. Någon gång uppstod det kontroverser, Två härolder, klädda i långa vita atlas- men på det hela taget höll de ryska mili- skjortor med korta kåpor av grön sammet

113 Kejsar Alexander I öppnar Borgå lantdag i domkyrkan. ovanpå, kraschaner på bröst och rygg och av egen betjänt och kammartjänare. Han hattar med röda och vita strutsfjädrar, i stannade framför rådhustrappan, där han handen var sin häroldsstav med guldkro- togs emot av ridderskapets och adelns na, red omkring i staden, företrädda av två medlemmar och steg in i ståndets ses- ulantrumpetare och följda av en officer sionsrum. och 8–9 man ulaner. På olika ställen läste Kejsar Alexander anlände till Borgå den de upp lantdagspublikationen. 27 mars i klart vårväder och skarp köld. Härefter kom lantmarskalken åkande i Han lämnade sin släde ett stycke utanför en vagn som var förspänd med sex bruna staden, steg till häst och red in genom äre- hästar, med spannridare, kusk och sex la- porten, åtföljd av en lysande skara av ge- kejer, alla i kejserligt livré och ledsagad neraler och ministrar. Vid äreporten mötte

114 stadens förnämsta invånare, kanoner sköt behövde inte längre betalas vid stadspor- salut och kyrkans klockor ringde. Kejsa- tarna. ren begav sig till sitt logi. Hela vägen stod Också handelsmännen i staden hade soldater i spaljé. På kvällen var staden och god kommers i sina bodar, för tack vare äreporten illuminerade. de ryska soldaterna ökade kundkretsen Nog var det ett beundransvärt spektakel betydligt. av ett slag som Borgåborna aldrig hade upplevat förut. Glada nöjen

”Inget ovanligt” Till och med nöjeslivet blomstrade. Den ryska militären hade musikkårer, som höll Den 28 mars hölls lantdagsgudstjänst i konserter och spelade till dans. Vid den domkyrkan, där också lantdagsmännens ryktbara lantdagsbalen i gymnasiet, där fruntimmer deltog. Följande dag var det kejsaren dansade med den 17-åriga Ulla hyllning och edgång i kyrkan, och man Möllersvärd gav han upphov till mycket fick åter höra musik av trumpeter och skvaller. Tidigare hade teaterföreställ- trummor och beskåda grant utstyrda hä- ningar varit förbjudna i gymnasiestäder rolder och generaler. under terminerna, men de svenska be- Fast magistraten var inte imponerad i stämmelserna gällde inte längre. Därför sin rapport till landshövdingen för tiden kunde direktörskan Seyerling med sitt 22–29 mars: ”Magistraten får härhos äran sällskap ge tretton föreställningar i staden underrätta tit. att intet ovanligt härstädes mellan den 20 mars och den 20 april. sistutgångna vecka sig tilldragit.” Kejsaren reste sedan till Helsingfors. Extra oväsen På återfärden därifrån stannade han en kort stund i Borgå och fortsatte till Pe- Lantdagen avslutades den 19 juli. Kejsa- tersburg. ren anlände samma dag i en öppen vagn, som drogs av 3 hästar. Men före honom God kommers kom en kejserlig kammartjänare, och hans vagn drogs av flera hästar, så det Trots att kriget fortsatte uppe i norr och var förståeligt att man trodde att han var man hade vissa olägenheter med inkvar- kejsaren. Det blev trumpeter och trummor teringen, fortsatte vardagslivet i Borgå- och klockklang och kanonsalut, innan bygden småningom i gamla fåror. Bön- misstaget upptäcktes. derna i Borgå socken var direkt förtjusta, Det var säkert genant för de ansvariga. för de ryska trupperna behövde proviant Men för gemene man var det säkert bara och ved, så det var god åtgång på de varor roligt med lite extra oväsen till kejsarens som fördes in i staden. Och ”lilla tullen” ära.

115 Roger Holmström

Bofinken har varken frejdebevis eller medlemsbok Några finlandssvenska berättare om inbördeskriget 1918

Krig är både förödande och grymma. rysk militär. De vita representerade de Det är lätt att instämma i Ciceros konsta- borgerliga krafterna i samhället som fick terande: ”Silent leges inter arma” (Under hjälp av en svensk frivilligkår och senare i krig tiger lagarna). Speciellt gäller detta krigets slutskede även av ilandstigna tyska ifråga om inbördeskrig då folkrättens till- trupper. Tidsmässigt pågick den inbördes lämpning ofta är bristfällig eller till och kraftmätningen inte längre än ungefär tre med obefintlig. Mot den bakgrunden är och en halv månad (från slutet av januari det desto viktigare att historikerna bär sitt till början av maj 1918) men mentalitets- ansvar för att i möjligaste mån opartiskt mässigt rev händelserna upp svårläkta sår. utreda och dokumentera händelserna i Psykiska men till följd av kriget fortsatte samband med ett omvälvande skede i ett att plåga de drabbade och deras anhöriga lands utveckling. och det dröjde i många fall hela tre gene- För Finlands del är år 1918 ett natio- rationer – det vill säga fram till vår egen nellt trauma. Knappt hade den självstän- tid – innan ärren börjat försvinna. diga republiken utropats innan de inbör- I år då nittioårsminnet av händelserna des sociala motsättningarna exploderade uppmärksammas runtom i vårt land ak- och medborgarna grep till vapen för att tualiseras frågan om skuld och försoning. bekämpa varandra. Kampen stod mellan Att de svåra minnena förtigits och för- de röda och de vita. De röda utgjordes av trängts i decennier framgår av flera tid- socialistiska samhällsgrupperingar, i viss ningsreportage från förra vintern och vå- mån understödda av i landet kvarbliven ren. I samband med ett besök i sin gamla

116 skola i Berghäll i april intygade president jag övergår till huvudfrågeställningen i Tarja Halonen att händelserna 1918 var föreliggande artikel kan jag i samman- ett känsligt ämne i hennes barndomshem. hanget inte underlåta att nämna att det på Av ett reportage i Helsingin Sanomat finskspråkigt håll som bekant finns en för- (20.4.2008) framgår att dagens skolung- fattare som mer än någon annan bidragit domar har en betydligt öppnare och för- till det nationella försoningsverket efter domsfriare hållning till händelserna och inbördeskriget och detta är Väinö Linna. att dagens historielärare till och med kan Betydelsen av hans s.k. torpartrilogi Tääl- redovisa för olika tolkningar. lä Pohjantähden alla (1959–1962) [Här I det nationella försoningsverket spe- under Polstjärnan] kan inte överskattas, lar historikerna en central roll. I en re- men detta är en annan historia. konstruktion av händelseförloppet och inte minst av hela det tragiska efterspel * * * i form av hämndaktioner som följde har forskare som Juhani Paasivirta och Heik- Bland de svenskspråkiga diktare som tidigt ki Ylikangas fullgjort en viktig uppgift. influeras av inbördeskriget märks Sigrid Vid sidan av historikerna har författarna Backman och Runar Schildt. Båda utgav en central opinionsbildarfunktion när det lagom till julbokskommersen 1919 var gäller att ge en inblick i och väcka för- sin bok med motiv ur dåtidens dramatiska ståelse för komplicerade och emotionellt samhällsskeenden, Backman romanen laddade samhälleliga skeenden. I allt vä- Ålandsjungfrun och Schildt novellsam- sentligt vilar uppdelningen mellan histo- lingen Hemkomsten. Bland berättare som riens och litteraturens funktion i det här senare i romanens form återger inbördes- avseendet på Aristoteles dikotomi mellan krigets händelser märks Jarl Hemmer med historievetenskapen som det universella En man och hans samvete (1931), Anna och diktkonsten som det partikulära. Yt- Bondestam med Klyftan (1946) och allra terligare kan tillfogas den aristoteliska senast Kjell Westö med Där vi en gång uppfattningen om historien som fokuse- gått (2006), en bok som fick stor uppmärk- rad på det skedda medan diktningen är in- samhet genom att utses till Finlandiapris- riktad på vad som kunde ha inträffat. Med vinnare. Westös roman har ytterligare rönt den uppspaltningen för ögonen är det dags en betydande uppmärksamhet genom Kari att med inriktning på diktkonsten frilägga Heiskanens dramatisering som fick sin huvudlinjerna i några finlandssvenska finskspråkiga urpremiär på Helsingfors berättares återgivning av händelserna år stadsteater i våras. 1918. Bland dem som i ett problemati- Inom litteraturforskningen har under serande översiktsperspektiv behandlat de senaste tio åren producerats ett flertal frågan om de finlandssvenska författarna historiska översiktsverk. Samtidigt som och 1918 märks Johannes Salminen och litteraturhistorieskrivningen som disci- Johan Wrede. Salminen främst i en essä plin har vitaliserats har också ämnets te- i Levande och död tradition (1963) och ori- och metoddiskussion blommat upp. Wrede i olika handbokssammanhang, Bland principiella synpunkter som väckt senast i det andra bandet av Finlands intresse märks frågan om hur man kan re- svenska litteraturhistoria (2000). Innan latera ett litterärt verk till erfarenheten av

117 historiska förändringar. Frågan kan – som att uppmärksammas. Som en underlig- jag uppfattar saken – ytterligare knytas till gande gemensam nämnare beskrivs kon- det resonemang kring begreppet ”tempo- trasteringen av natur kontra samhälle. ral nodes” (tidsknutpunkter) som en hu- vudsakligen amerikansk programgrupp Schildts ”Hemkomsten” som bakom projektet A History of Nordic Lite- familjedrama rary Cultures har skisserat upp. I analogi med den begreppsdiskussion som återges Titelnovellen i Runar Schildts Hemkom- i en projektpresentation på nätet (http:// sten tillhör i konstnärligt avseende hans icla/byu.edu/scandinavian) kan året 1918 förnämsta. Den tredelade kompositionen, i Finlands historia inordnas bland sådana det avvägda tidsperspektivet och det be- ”particularly poignant and powerfully gränsade persongalleriet åstadkommer en evocative events” som åstadkommer ge- stramhet värdig en ödesmättad tragedi. nomgripande förändringar i den sociala Novellen handlar om en rödgardist Al- och kulturella diskursen. bin som natten mot den 1 augusti 1919 I anknytning till redan publicerade knackar på fönstret till sitt barndomshem översiktsverk inom ramen för samma i en östnyländsk by. Denne Albin är den storprojekt vill jag åberopa Marcel Cor- enda som gick över till den röda sidan och nis-Pope och John Neubauer som i inled- familjen lever i tron att han är död. Nu ber ningen till det första bandet av History han att modern – Prinsas Mari – skall hålla of the Literary Cultures of East-Central honom gömd medan han överväger om Europe tar till uttrycket ”Literary Nodes han skall ange sig för länsman och ta sitt of Political Time”, vilket specificeras som straff eller om han skall försöka framhärda ”Nodes of time are points (or ʼcrossro- i en till synes hopplös tillvaro på flykt. adsʼ) at which various narrative strands Grogrunden för berättelsen står att finna come together without forming the heart i de upprörda stämningar som präglade ti- or essence of an organic unit” (s 34). En den efter inbördeskriget. Hela tre av de sådan mera specifik användning av be- fyra novellerna i Schildts bok har 1918 greppet ʼtemporal nodeʼ ämnar jag foku- som tema och Gunnar Castrén beskriver sera på i nedanstående reflexioner kring i sin levnadsteckning över författaren det fem finlandssvenska författares litterära dåvarande tidsklimatet i följande ord: gestaltning av de traumatiska händel- Hela Finland levde ännu under trycket serna år 1918. Till de frågor jag speciellt av det som då skett, tankarna fylldes där- försöker punktbelysa märks den tidigare av, känslorna drogos till de döda och de nämnda relationen mellan skönlitterärt sörjande, framtiden tycktes hotande åter- berättande och historieskrivning. Vidare spegla det närmast förgångna. (s 245) frågan om balansgången mellan de riva- I ett sådant tidsläge blir Runar Schildt ett liserande lägren och hur de rivaliserande finstämt instrument för sorgesången över ideologierna gestaltas vid omstöpningen den olycka som drabbat Finland. Det vilar till litteratur. Även frågan om i vilken ut- en biblisk storslagenhet över Schildts be- sträckning eventuella försoningssträvan- rättelse, accentuerad genom en och annan den låter sig avläsas i beskrivningen av de explicit biblisk formulering. Och denna fiktiva karaktärerna kommer i någon mån grundton kommer också till uttryck i att

118 författaren ursprungligen hade tänkt ge öden under inbördeskriget och hennes far- sin novell titeln ”Den förlorade sonen” mor besvarar barnbarnets fråga om varför (Castrén s 242). Med siktet inställt på farbrodern blev mördad med att utbrista: frågan om novellens representativitet för ”Din farbror var en god människa, båda händelserna 1918 önskar jag lyfta fram mina söner har varit goda människor. Han två omständigheter. För det första frågan sörjde för dem och försökte ställa allt på om skuld och för det andra frågan om in- bästa sätt för dem och till tack mördade de bördeskriget som familjetragedi. honom. De var stackars uppviglade och Berättelsen är rätt sparsam med detaljer vilseförda varelser, de förstod ingenting men lämnar inte läsaren i ovisshet ifråga – ” (s 104). om Albins skuld. Han har fruktansvärda När det gäller frågan om inbördeskriget brott på sitt samvete, framförallt genom som familjetragedi åskådliggör Schildt att han varit med om att brutalt skjuta verkningsfullt hur gränsen mellan de vita ner en godsägare och senare under kriget och de röda bokstavligen kunde gå inom gjort sig skyldig till stöld ur ett kassa- en och samma familj. En sådan gränsdrag- skåp i Viborg. Dessa illgärningar ställs i ning ger ytterligare trovärdighet åt författa- Schildts novell i relief mot beskrivningen rens tes om agitationens nyckfullhet ifråga av hur det kom sig att Albin gick med om att hetsa upp äventyrslystna unga sin- bland de röda. Modern insinuerar att han nen. Det har på många håll omvittnats att skulle ha blivit mednarrad av kamraterna ”Hemkomsten” är en ovanligt finstämd på den såg där han för tillfället arbetade, studie i moderskärlekens psykologi, men men Albin viftar bort sådana funderingar jag tror i likhet med Johan Bargum i en genom att replikera: analys av berättelsen i de finlandssvenska – Inte narrade de mig mera än vad jag författarnas litteraturhistoria, att det är narrade dem. När man nu tänker tillbaks viktigare att notera att modern i själva ver- på det, så vill huvet inte förslå till att be- ket är en förlorare. Händelseförloppet ger i gripa hur det kunde gå så där hastigt. Det all sin brutala tillspetsning inte någon plats kom vapen till sågen, en liten herraktig för moderskärleken och Bargum konstate- karl från Helsingfors höll tal så att spottet rar att Schildt utgående från sin förmåga flög – och där var det... (s 339) att identifiera sig med Prinsas Mari skapar Utan att berättaren själv tar ställning pe- ”en stor och gripande bild av en personlig kar han på hur Albin i ungdomligt oför- tragedi, som är djupt rotad i en nationell, stånd utsätts för samverkande tillfällighe- historisk tragedi”. (s 92) Novellen ”Hem- ters spel som bringar honom i fördärvet. komsten” är ett tidigt exempel på diktens På den här punkten gör sig Schildt till en förmåga att på ett subtilt vis nalkas ett na- allmänpsykologisk tröstare som visar att tionellt trauma. mången sögs med i kampen utan någon genomtänkt ideologisk övertygelse. En Sigrid Backman som tidsvittne liknande uppfattning om att vissa indi- vider oreflekterat sögs med i våldsvågen Bland dem som i sin berättarkonst starkt kommer till uttryck i Marianne Alopaeusʼ influeras av inbördeskrigets händelser roman Mörkrets kärna (1965). Huvudper- märks också Sigrid Backman. Romanen sonen Miriam intresserar sig för familjens Ålandsjungfrun är till sitt innehåll en

119 Rolf Sandqvists illustration till klassikerutgåvan av Sigrid Backmans Ålandsjung- frun i serien Finlandssvenskt bibliotek (1961) fångar dramatiken i den fiktiva byn Pigbacka. Den bajonettförsedda mannen i förgrunden understryker det faktum att många av de beväpnade var civilklädda.

120 både märklig och förvånansvärt oupp- logiskt medvetna, kämpande kvinnor på märksammad skildring av händelserna båda sidor om frontlinjen. Ollas värdin- under inbördeskriget på den östnyländska nan är ett hetsigt språkrör för uppfatt- landsbygden. I ett förord till en klassiker- ningen av de röda som representanter för utgåva av verket pekar Thomas Warbur- österns barbari, medan Åkernäs-Helga, ton på det faktum att Backman väljer ”ett den trotsiga pigan och agitatorn, fram- stiliserat folkligt tonfall” som åstadkom- står som morskare än mången man. Det mer ett drag av förklädnad bakom vilken är också uppseendeväckande att barnen läsaren kan spåra ”både skygghet, sår- lyfts fram. Huvudpersonen i berättelsen barhet och mänsklig upprördhet över in- syr byxor åt Frimans tioåriga pojke som bördeskrigets händelser”. (s 6) Samtidigt skall ut i kriget. konstaterar Warburton – med rätta – att För det tredje skildrar Backman sum- den konstnärliga effekten av Backmans mariska avrättningar till och med av kvin- strävan till maskering snarare leder till att nor, vilket måste betraktas som speciellt sårbarheten och upprördheten tydliggörs uppseendeväckande så tidigt som senhös- och förstärks, inte minst i jämförelse med ten 1919. Bland offren finns nyssnämnda den betydligt mera direkt återgivna och Helga. Till de arkebuserade hör även historiskt mera detaljerade romanen Fa- stenhuggaren Friman, som verkat som de miljen Brinks öden tre år senare (1922). rödas kommendant i byn efter att en för- Ålandsjungfrun vore värd en mera ingå- hatlig länsman i början av kriget drivits på ende analys, men av utrymmesskäl får jag flykt. I berättelsens dramatiska slutscen inskränka mig till att blott i förbigående skuffar Frimanskan och hennes tre söner peka på tre speciella inslag i Backmans mannens blodiga lik på en stor handkärra. tematisering av inbördeskriget. För det (s 106) En av pojkarna är den barnsoldat första visar hon hur invånarna i två när- som det nyss var tal om. Skildringen ut- liggande byar – Pigbacka och Svartjärv mynnar i att huvudpersonen, den från – representerar hela skalan av olika schat- Åland inflyttade sömmerskan Klara Ves- teringar från vitaste vitt till rödaste rött och ter, blir vittne till hur hennes älskade Ollas att hatet då det en gång är väckt svämmar David ställs framför en exekutionspluton. över alla bräddar i en bygd där alla känner Efter att de dödande skotten avlossats är alla. (Inom parentes sagt känner den mo- hon redo att ta sitt liv genom att sänka sig derna läsaren igen de ohyggliga situationer ner i gårdsbrunnen. som utspelade sig i det sönderfallande Ju- De ideologiska motsättningarna och de goslavien på 1990-talet.) Grannarna visar blodiga grymheterna kontrasteras genom- ingen inbördes solidaritet utan baktalar gående mot den oskuldsfulla och vårgrön- och anger varandra. I sammanhanget är skande naturen. De svällande bladknop- det särskilt iögonenfallande att Backman parna och den annalkande sommaren i det i Ollas husvärdens gestalt tecknar en hem- intensiva solljuset accentuerar det mörker mansägare som får betala ett högt pris för som vilar över människorna. Titelgestal- sin tolerans och vidsyn genom att fösas tens orubbliga tilltro till oskuldsfullheten samman med de röda fångarna då de vita i naturen manifesteras i hennes syn på med tysk hjälp återtar makten. bofinken som är lycklig utan frejdebevis För det andra skildrar Backman ideo- eller medlemsbok.

121 I ett litteraturhistoriskt bakåtperspektiv händelser. Utvecklingsgången i stort har är det märkligt att en roman med ett för utretts av Johannes Salminen som placerar samtiden så laddat innehåll som Ålands- in tidigare verk av Hemmer – framförallt jungfrun inte väckte större uppmärksam- diktsamlingen Ett land i kamp (1918) och het. Såsom jag i ett annat sammanhang har romanen Onni Kokko (1920) – i ett tema- visat tycks romanens sagoaktiga ton och tiskt sammanhang. (Salminen 1955 s 171 vad Gunnar Castrén stämplar som Back- ff, Salminen 1963 s 93 f) Inom ramen för mans ”ganska irriterande förkonstling” ha denna artikel finns plats för ett par knapp- bidragit till att boken passerade tämligen händiga exemplifieringar. obemärkt. (Holmström s 141 f) Castréns re- Romanens inledningsavsnitt i form cension av Ålandsjungfrun rymmer också av en fiktiv dialog mellan Läsaren och ett allmänt hållet uttalande om Backmans Författaren framstår som utomordentligt tacksamhetsskuld till Runar Schildt vilket intressant. Samtalet utgör en metafoku- är typiskt för hur en kvinnlig författare inte sering på den efterföljande berättelsen riktigt blir tagen på allvar. En liknande kri- och visar att Hemmer i högsta grad var tik drabbar hennes följande roman Famil- medveten om svårighetsgraden i det ba- jen Brinks öden (1922). Också i den boken lansnummer han hade ålagt sig att utföra. spelar händelserna vintern och våren 1918 De inledande replikerna bär vittne om att en central roll, men en kritiker som Erik den implicita läsekretsen är identisk med Kihlman gör sig ingen större möda med att den segrande vita sidan och nu gäller det rekapitulera det dokumentära utan påtalar att signalera att denna vita läsekrets kom- istället Backmans tillkortakommanden mer att fösas ut på förrädisk och minerad på ett ytligt plan, när det gäller att skildra mark. Det kanhända mest kända exemplet herrskapsklassens liv. Sigrid Backmans återfinns i skildringen av huvudpersonen berättartalang och hennes insatser som Bro, som efter att ha hänförts av Man- socialt medkännande tidsvittne är värda nerheims intåg i Helsingfors den 16 maj att lyftas fram. 1918, erinrar sig några rader i ett dikthäfte som han läst föregående dag. Här citerar Hemmer och frågan om skuld Hemmer sig själv, närmare bestämt två strofer ur dikten ”Det värsta” i den tidi- Stor uppmärksamhet väckte Jarl Hemmer gare nämnda samlingen Ett land i kamp. då han i En man och hans samvete (1931) Efter slutraderna i det citerade, som lyder: gick i etisk närkamp med inbördeskrigets ”Men den som slaktats av nidingshand, / skuldproblem. Boken fick från första bör- han ropar ur graven på hämnd.” skriver jan en betydande publicitet i och med att Hemmer att hans huvudperson i romanen den utgick som segrare i en nordisk roman- ”ryste över de hätska orden”. (s 153) pristävlan. Betraktad i ljuset av den tidiga- Hemmer borrar djupt i skuldproblema- re återgivna definitionen av ʼliterary nodes tiken och ser samtidigt frågan om rätt och of political timeʼ blir Hemmers skildring orätt i ett allmänfilosofiskt perspektiv. I av speciellt intresse. Romanen kan ses ett av bokens många dissekerande sam- som ett prov på den självkritiska ompröv- tal mellan Bro och Hastig i fängelset på ning som en författare kan ge uttryck åt Sveaborg replikerar den sistnämnde: som språkrör för omvälvande historiska Betänk en sak. I Viborg och kanske

122 också på Karelska näset finns det likadana Anna Bondestam och barnets fångläger som det här. Därifrån är det bara perspektiv några mil till en riksgräns. Har du sett den gränsen? Jag har gjort det. En smal fåra Efter ytterligare två krig blickar Anna Bon- genom skogen. På bägge sidorna om den destam tillbaka på det ruskiga året 1918, står precis likadana granar och björkar. kanhända tyngd av minnen frammanade Vinden susar obehindrat över den, mar- av händelserna under andra världskriget. kens djur löper kors och tvärs igenom den, Hennes berättelse med den talande titeln de märker den inte ens. Men på andra si- Klyftan utgavs år 1946. Romanen är speci- dan den gränsen är allting tvärtom mot ellt intressant genom det dubbla berättar- här. Vad här är gott, det är där ont. Och nu, perspektivet. Mest iögonenfallande är att just i detta ögonblick försiggår där borta kriget betraktas med ett barns ögon, den i ännu större skala samma hemska sorge- tioåriga arbetarflickan Rut i Jakobstad. På spel som här. Det flyter blod i strömmar. det viset får läsaren anledning att grubbla Bara med den skillnaden, att där dödas de över hur djupt och skakande ett inbördes- som här får leva... (s 197) krig är och hur skrämmande vardagen blir Det relativistiska synsättet accentueras då den för ett barn så alltigenom viktiga genom motsättningen mellan den obe- grundtryggheten inte längre existerar. Det fläckade naturen och den av ideologi för- finns en passus i början av berättelsen som bländade och förråade människan. visar hur Rut som på barns vis låtit sig Det ideologiska revisionsarbete som så lugnas och tröstas av sin mors röst plöts- plågsamt och grundligt utförs i romanen ligt en natt märker hur trött och ihålig den gör att den vid sidan av den Dostojevskij- rösten har blivit varpå Rut reflekterar: influerade allmänfilosofiska diskussionen ”Begrep att mor i själva verket inte hade om skuld och tro vore värd att uppmärk- någon tröst att ge, att hon inte själv trodde sammas mera ingående i relation till in- på vad hon sade, att också hon var rädd.” bördeskriget och dess följdverkningar. (s 10) Ur den insikten framväxer en skräck Precis innan Bro får sin kommendering som tilltar i styrka efterhand som de vux- till fånglägret på Sveaborg konstaterar nas viskningar om mord och våldsdåd når han: ”Nej, detta land var ännu fullt av fort- flickans öron. satta lidanden, av outredda sammanhang, I likhet med Sigrid Backmans tidigare av ouppgjorda räkningar!” (s 154) Ut- framförda uppfattning om bofinken som ropstecknet efter ”ouppgjorda räkningar” står utanför alla sociala och politiska verkar uppfordrande. Uppfordrande för maktkonstellationer blir naturen en styr- romanens huvudperson, uppfordrande för kekälla för den ångestfyllda flickan. Då de samtida läsarna och alltjämt uppford- familjen flyttar till villan genast efter rande för oss dagens läsare. Det ideolo- skolavslutningen skildras Ruts sinnes- giska omprövningsarbete som utförs i En stämning i kontrast till den gångna vin- man och hans samvete åskådliggör hur ett terns vånda: traumatiskt år i en nations historia fortsät- När Rut satt på flyttlasset, som sakta ter att svida och bränna. skumpade fram på den gropiga vägen, tyckte hon att hon lämnade ett stort, ont mörker bakom sig. Här ute var allting

123 Omslagsvinjetten till originalutgåvan av Anna Bondestams Klyftan (1946) accentuerar det sammanbitet sorgsna och samtidigt vaksamt regist- rerande i den brådmogna flickan Ruts ansiktsut- tryck.

annorlunda. här k u n d e det inte ske så teras mot ett alltigenom komplicerat och hemska ting som inne i staden. Allting var ondskefullt samhälle. ljusare här, och gladare. Här såg man också Barnets benägenhet att dramatisera och att sommaren var helt nära, att alla ängar förenkla kommer till synes längre fram i redan var gröna och att björkarna och alar- skildringen då de vita har full kontroll över na vid vägkanten hade utspruckna löv. Och staden och upprensnings- och hämndak- långt borta i skogen gol göken. (s 95) tionerna tar vid. I det pressade läget börjar Civilisationskritiken tar sig – precis allt flera iklä sig en vit armbindel innan de som hos Sigrid Backman – formen av en går ut. Då Rut händelsevis möter en av sin alltigenom oskuldsfull natur som kontras- fars bekanta som försöker med det tricket

124 blir förlägenheten stor. Mannen vill inte och en avslutande epilog och den andra längre visa sin bekantskap utan vänder boken, som i sig består av 14 numrerade sig bort och sneddar över gatan. I samma underavsnitt, har dateringen januari-maj ögonblick upptäcker Rut hans armbindel 1918. Inbördeskriget sträcker sina ten- och tänker: takler både bakåt och framåt i Westös be- För nu förstod hon plötsligt hemlighe- rättande och enligt min uppfattning lyfts ten med de vita armbindlarna, och med detta trauma fram på ett mångfacetterat detsamma förstod hon också riktigt hur sätt som ingen finlandssvensk författare ensamma de var, hon och mor och far. tidigare har mäktat göra. Tidsavståndet Hela världen var vit nu, de hade hela har av allt att döma haft en förlösande världen emot sig. Kunde tre människor inverkan och säkert står också Westö i en ensamma stå emot en hel värld? (s 91) viss tacksamhetsskuld till Väinö Linna, I kraft av barnperspektivet blir den en författare som han för övrigt jämför- ideologiska klyftan både djupare och des med av Pekka Tarkka i en stort upp- mera kategorisk. Maria Antas påpekar i slagen recension i Helsingin Sanomat. en efterskrift till en klassikerutgåva av Jämförelsen fördjupades senare av Jermu romanen att det finns en dubbelpanore- Laine i en intressant analys i tidskriften ring i berättelsen som gör att den tio-el- Kanava. vaåriga flickan Ruts skräck för allt det Omfångsmässigt rymmer den andra bo- hotande och onda i omvärlden vintern ken i Westös roman inte mera än cirka 80 1918 bryts mot en vuxen berättares ång- sidor av totalt drygt 500 men händelserna estfyllda tillbakablickande på 1940-talet. under de blodiga vinter- och vårmånader- (Antas s 129 f) Att Anna Bondestam i sin na 1918 griper på ett avgörande sätt in i egenskap av historiker senare har återvänt romangestalternas liv. Författarens val av till händelseförloppet för sin barndoms- undertitel för den andra boken lyder: ”Bal- skildring och bit för bit rullat upp den laden om den röda lyktan och den svarta hemska verkligheten förtätar ytterligare skuggan och allt det som hände sedan”. det tragiska händelseförloppet i hennes Den i sig något omständliga formulering- roman. (Bondestam 1990 s6, 82 f) Inom en signalerar flera viktiga faktorer. Genom ramen för denna artikel illustrerar det att ta till genrebegreppet ʼballadʼ markerar parallellställda fiktiva och dokumentära Westö det episodartade och uppsluppna greppet hur ʼtemporal nodesʼ kan komma som bland de röda präglar inlednings- till användning för att belysa året 1918 i fasen av skeendet. Kanhända han även Finlands historia. har inspirerats av Elmer Diktonius som i Janne Kubik (1932), närmare bestämt i Westös 1918 som kapitlet ”Låna oss amatjonen!” låter de samhällspanorama käcka jannarna stegra sin kamplust ge- nom att sjunga Röda gardets marsch. Den Mitt avslutande exempel är Kjell Wes- röda lyktan som omnämns i Westös kapi- tös roman Där vi en gång gått. Det är telrubrik brinner uppe i tornet på Folkets en i socialt avseende bred skildring av hus på Broholmen en söndagskväll den 27 Helsingfors som omspänner åren 1905– januari 1918 då den tioåriga pojken Pecka 1944. Berättelsen är indelad i sju böcker Luther försöker pulsa hemåt i snön sedan

125 han förgäves väntat på familjens hembiträ- karaktär som Eccu Widing en rejäl tan- de Emmi som skulle ha avhämtat honom keställare. utanför Svenska Teatern där han axlar en Historikerna vittnar om vad som har ti- barnroll i Zacharias Topeliusʼ Rinaldo Ri- mat, diktaren lever sig in i det sannolika. naldini. Den svarta skuggan syftar på den På den här punkten lämnar en romanper- rödgardist som hjälper den lilla pojken se- son som Widing och hans mardrömslika dan snön gett vika och han ramlat ner i en hågkomster och svårartade anpassnings- grop. I likhet med Anna Bondestam låter process åtskilligt att fundera vidare på. Westö ett barn uppleva hur revolutionen Däremot ser jag ingen poäng i Westös sätt bryter ut och Westös användning av sym- att lägga in en pekpinneaktig försäkran i boler i analogi med barnets upplevelse- ett avslutande tackord där han understry- horisont både förtätar och tydliggör. Men ker att romanen ”är en fantasiprodukt vars detta är till att börja med och det senare le- huvudpersoner är heltigenom fiktiva”. (s det i författarens nyss citerade underrubrik 509) I tiden såg sig Sigrid Backman ma- – ”och allt det som hände sedan” – visar nad att lägga in en liknande brasklapp, hur ingenting blir som förr efter 1918. närmare bestämt i företalet till sin an- Styrkan i Westös skildring av inbör- dra roman om inbördeskriget, Familjen deskriget ligger framförallt i hans tidtals Brinks öden (1922). Men att en så driven minutiösa kontextualisering av händel- berättare som Westö på en marknad som serna. I sammanhanget litar han på lä- svämmar över av metafiktion och på re- sarens införståddhet och blandar – i lik- search baserad epik skall behöva urskulda het med den balladdiktare han ger sig ut sig förstår jag inte. för att vara – fakta och fiktion. Således I berättartekniskt avseende tillgriper är det fyndigt av honom att utan namns Westö samma grepp som sina föregånga- nämnande dra in Runar Schildts novell re genom att spela ut det fagra naturscene- ”Den svagare” genom att låta Blomqvists riet våren 1918 mot de ohyggligheter som älskade roddbåt stå som vägspärr mitt skildras. Ett av de tydligaste exemplen på på Långa bron. (s 140) Vem vet, kanske detta återfinns i ett underavsnitt där Eccu Westös påhitt att låta en med flickan Rut Widing berättar hur han och sju andra ak- jämngammal pojke blicka in i revolutio- tivister på vita sidan far iväg i två bilar för nens virvlar samtidigt är en igenkännsam att hjälpa skyddskåristerna i Vichtis och blinkning till Anna Bondestam? Det finns kringliggande trakter med upprensnings- gott om litterära referenser i Westös bok och hämndaktionerna. Westö skriver: – exempelvis till Elmer Diktonius – men Det var nästan tre veckor in i maj, det för min del ligger det största utbytet i den var i lövsprickningens tid. Hela våren känslighet med vilken Westö skildrar den hade landskapet badat i ljus, ända sedan vita sidans självuppgörelse. För den som april hade den vitblå molnfria himlen läst exempelvis Sture Lindholms Röd ga- och de nakna och risiga lövträdskronorna lenskap – vit terror om Västnyland 1918 stått där som en stum fondplansch, och (2005) eller den av Per Schybergson re- i förgrunden ägde sedan straffexpeditio- digerade volymen Terror och tragik om nerna och snabbrättegångarna och arke- händelserna i Helsingfors och Sibbo vå- buseringarna och nackskotten rum. Men ren 1918 (2003) ger gestaltningen av en nu blommade vitsipporna för fullt, både

126 Kanske bilden av båtbarrikaden på Långa bron i Helsingfors i april 1918 har gett Kjell Westö impulsen att i Där vi en gång gått (2006) låta Blomqvists båt i Schildts novell ”Den svagare” finnas med för att förhindra tyskarnas framfart? lövträden och slybuskarna stod i skiraste * * * grönt och dagshimlens blåa färg hade re- dan djupnat; grön bomull, tänkte Eccu, I föreliggande artikel har jag försökt visa världen är mjuk som grön bomull och hur de tragiska händelserna under in- kvällshimlen brinner som om den blödde bördeskriget i Finland vintern och våren och vi bara dödar och dödar. (s 147) 1918 återberättas av fem finlandssvenska Genom att integrera den vårliga idyllen författare. Brutaliteten i tidsskeendet in- och det skoningslösa mördandet uppnås kluderar flera inslag på gränsen till det en kontrasteffekt som får läsaren att tänka outhärdliga och det är uppenbart att en till. Bredden i Westös samhällspanorama del lyriskt färgade naturinslag strös in rymmer många nyanseringar. som kontrasterande och samtidigt förmju-

127 kande element. Sigrid Backmans bofink Holmström, Roger ”Traditionalister och moder- och Anna Bondestams gök blir symboler nister – linjer i finlandssvensk litteraturkritik på tio- och tjugotalet” i Sven Linnér (red.) Från dagdrivare för en mera bekymmersfri och löftesrik till feminister Studier i finlandssvensk 1900-talslit- framtid som randas i och med sommaren teratur (SLS 1986). 1918. Mina exempel omspänner en tids- Kihlman, Erik Nya Argus 12/1922, ss 168–171. period på inemot åttio år och i samtliga Laine, Jermu ”Kjell Westön muistomerkki Tunte- fall föreligger en strävan till förståelse mattomalle kommunistille” i Kanava 3/2007. Lindholm, Sture Röd galenskap – vit terror Det och försoning. I de senare skildringarna förträngda kriget 1918 i Västnyland (Söderströms/ – av Jarl Hemmer, Anna Bondestam och Proclio 2005). Kjell Westö – kommer komplexiteten i Nykänen, Anna-Stina ”Presidentille arka aihe” skeendet klarare fram men även Runar Helsingin Sanomat 20.4 2008. Schildt och Sigrid Backman visar tydligt Paasivirta, Juhani Suomi vuonna 1918 (WSOY 1957). att allmänmänskliga aspekter suddar ut Cornis-Pope, Marcel o. Neubauer, John (red.), den kategoriska gränsdragningen mellan History of the Literary Cultures of East-Central de vita och de röda. Inbördeskrigets för- Europe Junctures and Disjunctures in the 19th and råande makt över sinnena fortsätter att en- 20th Centuries. Volume 1 (John Benjamins Publish- gagera och frågan om skuld och försoning ing Company 2004). Salminen, Johannes Jarl Hemmer En studie i liv gör året1918 till en smärtpunkt i Finlands och diktning 1893–1931 [diss.] (Holger Schildts historia. förlag 1955). Salminen, Johannes Levande och död tradition (Söderströms 1963). Litteratur Schildt, Runar Från regnbågen till Galgmannen Alopaeus, Marianne Mörkrets kärna (Söderström Runar Schildt i urval och med ett förord av Göran & C:o förlagsaktiebolag 1965, av författaren revide- Schildt, del 2 (Schildts 1988). rad upplaga 1976). Schybergson, Per (red.), Terror och tragik Hel- Antas, Maria ”Efterskrift” ss 129–135 i Anna singfors och Sibbo våren 1918 (Schildts 2003). Bondestam, Klyftan (Schildts 1997). Sondrup,Steven P. http://icla.byu.edu.scandina- Backman, Sigrid Ålandsjungfrun – Bostadsbola- vian ”A Comparative History of Nordic Literary get Sjuan i lergränden Finlandssvenskt bibliotek 22. Cultures” [hämtad 9.7 2007] (Schildts 1961). Tarkka, Pekka ”Ensin sisällissota, sitten jalka- Bargum, Johan ”Runar Schildts Hemkomsten” i pallo ja jazz” i Helsingin Sanomat 7.9 2006. Merete Mazzarella m.fl. (red.), Författare om för- Warburton, Thomas ”Inledning” ss 5–8 i Sigrid fattare 24 finlandssvenska författarporträtt (Söder- Backman, Ålandsjungfrun – Bostadsbolaget Sjuan ströms 1980). i lergränden (Schildts 1961). Bondestam, Anna Jakobstad, vintern 1918 (Ja- Westö, Kjell Där vi en gång gått En roman om en kobstads museum 1990). stad och om vår vilja att bli högre än gräset (Söder- Bondestam, Anna Klyftan Nya klassikerserien ströms 2006). 17. (Schildts 1997) Wrede, Johan ”Inbördeskriget i litteraturen” i Castrén, Gunnar Runar Schildt (Holger Schildts Clas Zilliacus (utg.), Finlands svenska litteraturhis- förlag 1927). toria Andra delen:1900-talet (SLS/Atlantis 2000). Diktonius, Elmer Janne Kubik Ett träsnitt i ord Ylikangas, Heikki Tie Tampereelle Dokumen- (Schildts 1932). toitu kuvaus Tampereen antautumisen johtaneista Hemmer, Jarl En man och hans samvete Nya klas- sotatapahtumista Suomen sisällissodassa (WSOY sikerserien 6. (Schildts 1993). 1993). Hemmer, Jarl Ett land i kamp (Söderström & C:o förlagsaktiebolag 1918).

128 Minnesrunor

Carl Johan Adolfsson

Ekonomie magister Carl Johan Adolfsson avled den 27.12.2007 i en ålder av 74 år. Han var född den 4.3.1933. Carl Johan Adolfsson var en viktig och opinionsbildande aktör inom Helsingfors stad, inte minst för det svenska inflytandet i huvudstaden. När han valdes till biträ- dande stadsdirektör 1986 markerade det fortsättningen på en tradition där en rad framträdande finlandssvenskar utsetts till medlemmar av det politiskt valda stads- direktörskollegiet i Helsingfors stad. Hit hörde bl.a. Erik von Frenckell, Hjalmar Krogius och Gunnar Smeds. Carl Johan Adolfsson tog över ansvaret för den tekniska företagsroteln bestående av stadens el-, trafik- och vattenverk, hamnverket samt byggnadskontoret, vil- ka sammantaget utgjorde en stor företags- hade förvärvat en mångsidig erfarenhet koncern. Valet framstod som självklart. av huvudstadens förvaltning bland annat Carl Johan Adolfsson hade en gedigen som medlem av stadsplaneringsnämnden bakgrund i näringslivet och som företa- och stadsstyrelsen. I kommunalval hade gare samt dessutom kommunalpolitisk han ett starkt stöd i Handelsgillet, där han erfarenhet. Han var ordförande för Svens- länge var aktiv. Tack vare sin sakkunskap ka folkpartiets stadsfullmäktigegrupp och hade Carl Johan Adolfsson ett starkt stöd

129 över parti- och språkgränserna i Helsing- tet av 1990-talet då föreningen med sina fors stadsfullmäktige. drygt 600.000 medlemmar ombildades För Carl Johan var det mycket angelä- till aktiebolag. För sina förtjänster förlä- get att säkra det svenska inflytandet i hu- nades han titeln stadsråd 1999. vudstaden. En levande tvåspråkighet för- Carl Johan Adolfsson sörjs närmast av utsätter svensk medverkan i de nämnder sonen Carolus och döttrarna Nina och och organ där beslut som gäller svensk- Marika med familjer. språkigas villkor och intressen fattas. När det gäller försvaret av det svenska i Hel- INGVAR S. MELIN singfors är svenskspråkiga medlemmar Nära vän till Carl Johan Adolfsson av stadsdirektörskollegiet i en nyckel- position. Efter att Carl Johan Adolfssons efterträdare Martin Meinander avgick 2003 och kort därefter avled och Ilkka Christian Björklund (soc.dem.) beslöt att inte längre ställa upp för återval efter en sjuårsperiod finns det sedan 2007 ingen svensk medlem i direktörskollegiet. Carl Johan Adolfssons obestridliga le- daregenskaper kom väl till pass när han fick ansvaret för stadens företag. Han kunde först ge ett lite stelt intryck, men efter att jag lärt känna honom närmare genom vårt samarbete blev vi vänner för livet. Carl Johan var alltid tillgänglig och hjälpsam. Han var en principfast person med bestämda åsikter och ansåg sig inte kunna öda tid och krafter på sådant som motion. ”Den tiden behöver jag för att gå igenom stadsstyrelsens och nämndernas digra föredragningslistor”, var det svar han gav när jag försökte locka honom ut på en joggningsrunda. Politiskt var Carl Johan Adolfsson kon- sekvent konservativ och en stöttepelare i sfp:s moderata grupp. Man visste var man hade honom och kunde alltid räkna med honom när insatser behövdes. Han fung- erade också en kortare tid som ordförande för sfp i Helsingfors. Carl Johan var dess- utom styrelsemedlem i Helsingfors Tele- fonförening i många år och medverkade i den stora omstruktureringen under slu-

130 Tancred Arppe

Onsdagen den 12 mars 2008 nåddes vi av budet att vår studiekamrat Hans Tancred Alvar Arppe gått bort efter en kortvarig sjukdom. Tanco, som han allmänt kallades, var född i Kotka den 9.7.1925. Efter krigs- tjänst samt avslutad skolgång avlade han diplomekonomexamen vid Handelshög- skolan vid Åbo Akademi 1948. Såsom uppvuxen i en hamnstad och med sjömansblod i ådrorna drogs han till sjöfartsnäringen. Efter några år i olika skeppsmäklarföretag grundade han till- sammans med Magnus (Manne) von Hertzen och Carl-Erik (Carcki) Holmlund skeppsmäklarfirman Finnshipping där han nära, av talrika vänner i Finland och runt bland annat verkade aktivt för långvariga om i världen. befraktningsavtal med vår exportindustri. Vi tackar Tanco för allt han gjort som Utöver sin ordinarie verksamhet inom fir- trofast kollega och vän. man hade Tanco olika förtroendeuppdrag, bland annat som ordförande i två repriser CARL-ERIK HOLMLUND för Finlands Skeppsmäklarförbund. Han JOHN HENRIKSSON kallades därefter till förbundets heders- medlem. Han var också initiativtagare till Mäklarveteranernas sammankomster. Som kollega och arbetskamrat var Tan- co en initiativrik och pålitlig person och uppskattades mycket av både kunder och medarbetare. Tanco var en mycket öppen och omtänk- sam person. Han var alltid redo att hjälpa andra när det behövdes, utan att spara sig själv. Han var en god berättare var- med han skapade glädje i sin omgivning. Dessutom glömde han inte sina HHÅA 1945–47-studiekamrater utan sparkade igång årliga sammankomster två gånger per termin. Efter sin bortgång saknas Tanco, förut- om av sin familj, som stod honom mycket

131 Christina Blomqvist

Den 9 oktober 2007 avled lektorn i mo- dersmål och litteratur, fil. kand. Christina Maria Blomqvist (f. Vidberg) i en ålder av endast 59 år. I december 2004 drab- bades hon av en svår sjukdom som skulle komma att ända hennes liv, trots att hon fick den bästa vård man i dag kan ge. Även om de behandlingar hon genomgick var tunga, kunde de inte förstöra hennes mod och positiva livssyn. Hennes glada livshållning tröstade alla som stod henne nära och var ofta en källa till förundran. Denna djupt personliga själsstyrka och inre glädje hade utan tvivel sin grund i hennes kristna övertygelse. Christina Blomqvist föddes den 6 mars till en god lyssnare. Omkring henne fanns 1948. Efter studentexamen vid Jakobstads en ro som gav tröst och tillförsikt både samlyceum 1967 och klasslärarexamen till gamla och unga. Generöst delade hon vid Ekenäs seminarium tjänstgjorde hon med sig av sin livsglädje och sina erfaren- från år 1971 i Lagmans skola i Jakobstad. heter, ljusa såväl som mörka. Att ha haft Hum. kand. blev hon år 1975 och år 1987 Christina Blomqvist som vän är att äga en utnämndes hon till lektor i modersmålet dyrbar skatt av minnen. vid grundskolans högstadium, Oxhamns För eleverna blev Christina Blomqvist skola i Jakobstad. Vid sidan av att hon en lärare som av hjärtat brydde sig om var undervisade i skolan, skötte hemmet och och en av dem, en sådan som gav sig tid sina två flickor samt dessutom hade om- att lyssna, förklara och fråga. Hon blev sorg om sjuka anhöriga, studerade hon en trygg förebild, en sådan som de unga vidare, och 1989 fick hon sin fil. kand. behöver i vår tid, en generös vuxen som examen. Hon hade en beundransvärd ar- delade med sig av både sitt kunnande betskapacitet och ställde stora krav på sig och sin livssyn. Eleverna kände att hon själv. höll av dem och ville deras bästa. Ogärna Under de år jag samarbetade med Chris- ville hon låta sjukskriva sig, eftersom hon tina Blomqvist och delade skrivbord, var- märkte att hennes elever behövde henne. dagsslit och arbetsglädje med henne i Ox- Därför kvarstod hon i tjänst under hela hamns skola lärde jag mig uppskatta henne sin sjukdomstid fram till den 1 septem- både som en kunskapsrik tusenkonstnär ber 2007. Sjukledig var hon endast när de till kollega och en verkligt god vän. Hen- tunga behandlingarna krävde det. Hennes nes livshållning var omutligt rakryggad, mångåriga lärargärning är värd all respekt men hon hade också en ödmjukhet och en och beundran. sann medmänsklighet som gjorde henne Christina Blomqvist sörjes närmast av

132 maken Göran, döttrarna Jessica och Jo- hanna samt svärsönerna Tomas och Kim- Jarl Brommels Erik. Sorgen och saknaden delas av släkt och många vänner.

Alla våra nära bär vi inom oss. De gav oss sina tankar, de gav oss sina ord. Välsignande följer de oss under vandringens dagar och år.

CHRISTINA ÅMINNE

Socialrådet Jarl Brommels gick bort den 21 december 2007, 86 år gammal. I och med hans död miste Svenskfinland en ge- nerös, klok och allmänbildad person som gjort mycket för social- och hälsovården samt det frivilliga medborgararbetet i lan- det. Som ledare för Samfundet Folkhäl- san i drygt trettio år samt som aktiv sam- hällsmedlem med otaliga förtroende- och författaruppdrag hade han hela Svensk- finland som arbetsområde under sitt liv. Jarl Brommels föddes på Bergö den 20 januari 1921 och växte upp i Närpes. Ef- ter studentexamen i Kristinestad år 1940 studerade han statsvetenskap vid Åbo Akademi och avlade pol.mag. examen år 1948. Ursprungligen hade Jarl Brommels tänkt sig ett arbete inom den kommunala sektorn, men det var vid Samfundet Folk- hälsan han kom att göra sin livsgärning. Hit lockades han av Samfundets dåvaran-

133 de skattmästare K.E.Stenius från sitt för- där. Vistelsen på stugan i Norrnäs och sta jobb som sekreterare vid Folktinget. släktutredningen Hemfolk och utvand- Han verkade som Samfundet Folkhälsans rare 1998 är uttryck för det. Han var ock- verksamhetsledare och verkställande di- så mån om sin kondition. Han tillhörde rektör under åren 1950–1981 då han av- gymnastikgruppen Daggdropparna och gick med pension. gymnastiserade regelbundet två gånger i Då Jarl Brommels tog över på Folkhäl- veckan under 45 års tid. Han hade flera san några år efter kriget genomgick hela förtroendeuppdrag och har erhållit riddar- social- och hälsovården i Finland stora tecknet av Finlands Lejons Orden samt förändringar. Också Folkhälsan föränd- många förtjänstmedaljer. Han tilldelades rades och Jarl Brommels stod i täten för socialrådstitel år 1976 och det första ex- förändringarna. Han ville se Folkhälsan emplaret av Folkhälsans stora guldmärke som en helhet och knöt ihop lokalföre- år 2001. Han sörjs av sin hustru Marianne, ningarnas och centralbyråns verksamhet sina barn Maria och Jerker samt barnbarn, genom att grunda fyra regionala enheter, vänner och släktingar. Landskapsföreningarna Folkhälsan i Ny- land, Åboland, Österbotten och på Åland. STEFAN MUTANEN Hälsobåtarna i skärgården utvecklades verkställande direktör i aktivt under Brommels tid, det samma Samfundet Folkhälsan gäller föräldrakurserna, tonårspoliklini- kerna, trafikundervisningen och utveck- landet av skolmiljöerna. Jarl Brommels spelade också en viktig roll vid grundan- det av Habben, habiliteringsenheten för barn med speciella behov. Bakom den noggranna chefspersonen fanns en varm och känslig människa som hade lätt till skratt, men som också var ly- hörd för sina medmänniskors stämningar. Som företagsledare ansåg han det viktigt att ha förtroende för sina medarbetare och han uttryckte också öppet sitt stöd. De an- ställda på Folkhälsan kunde alltid lita på ”Jalles” orubbliga lojalitet och solidaritet samt inte minst på att han stod för det han sagt. Jarl Brommels uppskattade mycket sin familj, sin hustru Marianne, sina barn och barnbarn. Det var självklart för honom att dela allt arbete i hemmet och samtalskli- matet var öppet och fritt. Jarl Brommels intresserade sig livet ut för sin barndoms bygd och människorna

134 Paul Budsko

Skådespelaren, regissören, teaterpedago- gen, radiorösten Paul Budsko är borta. Han var född den 21.4.1924 i Helsing- fors och dog den 26.2.2008 i sin hemstad. Han var gift med danskonstnärinnan Ta- mara Rasmussen (f. 1927–d. 1992), till- sammans hade de två barn, skådespelaren Michel Budsko och danskonstnärinnan Vivianne Budsko-Lommi. Under så gott som hela sin teaterkar- riär förblev Paul Budsko Svenska Teatern i Helsingfors trogen, frånsett kortare se- jourer på Lilla Teatern, Åbo Svenska Tea- ter, Dramaten och Nationalteatern. Hans livliga sceniska fantasi, okuv- liga gestaltningsförmåga, närvaro i ögon- med Paul Budsko under många decen- blicket på scenen, förmåga att lyssna och nier, både som regissör och skådespelare. hans betvingande stämma har dokumen- Han regisserade mig i Jens Björneboes terat sig i teaterpublikens hågkomst. Som Semmelweis på Åbo Svenska Teater, skådespelare, på scenen, i radio, tv och på jag regisserade honom som Shylock i film, i så olikartade roller som Napoleon, Köpmannen i Venedig på Radioteatern, Nalle Puh, Shakespeares narrar, professor och tillsammans regisserade vi Bernard Moriarty i Sherlock Holmes, Körsbärs- Pomerances Elefantmannen på Svenska trädgårdens Firs, Goya, Shylock, kapten Teatern, för att bara nämna några få av Grunnstedt, kejsar Jones, Kaarlo Berg- våra samarbetsprojekt. bom för att bara nämna ett fåtal, minns vi Vi är många som är tacksamma över hans auktoritet, presens, förmåga att verk- att ha fått uppleva Paul Budsko som ar- ligen finnas på scenen just nu utan att låt- betskamrat, inspiratör och vän. Vi saknar sas. Han var en skådespelare som gav sina honom. repliker innebörd, tanke och riktning: han hade den ovanliga förmågan att få sina re- LARS SVEDBERG pliker att vara ett uttryck för tankar som skådespelare, regissör, teaterchef verkligen tänks. Som regissör var han lika omutlig, krä- vande och inspirerande. Som teaterpeda- gog gjorde han det inte lätt för sina elever, vilket de kan vara honom evigt tacksam- ma för, eftersom skådespelaryrket inte är lätt. Som radioröst är han en legend. Själv hade jag förmånen att få arbeta

135 Nelly Fågelbärj

Den 28 oktober 2007 skulle Nelly Fågel- bärj fylla 100 år. Vi var många som stod beredda att gratulera henne då och tacka för vad hon varit för oss, familj, släkt, vänner, en hel bygd. Det blev inte så. Natten till den 30 augusti somnade hon in på Nykarleby sjukhus, lugnt, värdigt, utan fruktan. De senaste årtiondena tillbringade Nelly i hemmet i Hirvlax, i nära kontakt med de fyra barnen, barnbarn och barnbarnsbarn och ofta besökt av vänner, intervjuad av medier och forskare. Hon visste så mycket om Munsalabyg- den, om personer och personligheter som där har levat, om stämningar och idé- världskriget för sina socialistiska åsikters strömmar som där har varit rådande. Hon skull behandlades som en säkerhetsrisk var en pålitlig källa, som varken lade till av myndigheterna stod hon fast vid hans eller tog ifrån, men kunde berätta på ett sida. Äktenskapet ingicks i länsfängelset spirituellt, med humor kryddat sätt. i Vasa. Till det senare skedet av hennes liv hör- Med Färj-Erik delade hon intresset för de att hon fick möjlighet att se sig om i svenska språkets effektiva bruk, som han världen. Hon gjorde långa resor, ofta med demonstrerade med kolumner i olika tid- sonen Henrik som arrangör och sällskap. ningar och hon med berättelser av högt Men att bydelen Storsved i Munsala var läsvärde om hembygdens förflutna. Hon hennes ursprungsort stod snart klart för skrev utan krusiduller, rakt, enkelt och dem som lyssnade till henne. I unga år ar- fängslande. Flera av hennes berättelser betade hon som butiksföreståndare också har med all rätt tryckts och omtryckts flera i andra delar av Österbotten. Hon var ut- gånger, såsom den korta redogörelsen för bildad vid småskollärarseminariet i Vasa Gigos tragiska liv. Till Nellys oförverkli- och fungerade tidvis även som lärare. Och gade planer hörde att ge ut en samling av tillsammans med maken folkskolläraren, Färj-Eriks kolumner. Det vore en angelä- idealisten Erik Viljam Fågelbärj kom gen uppgift. Men hennes egna berättelser hon och familjen under efterkrigstiden och debattinlägg borde också inventeras att bo på flera skolor både norrut och sö- och ges ut. I studiecirkeln Gnistan, som derut i Österbotten. Hon delade makens samlade några skrivbegåvade Sjöbybor engagemang för en bättre värld, men var på 1980-talet var Nelly den samlande samtidigt med sin kvinnliga realism en kraften, även om professionell hjälp be- välbehövlig balanserande faktor i hem- hövdes när cirkelns böcker gavs ut. met och familjen. När han under andra Intresset för böcker var gammalt hos

136 Nelly. När hon på 1960-talet öppnade en kiosk i närheten av hemmet blev den May Flodin en populär samlingsplats för Hirvlaxbor och sommargäster. Till sortimentet hörde inte bara lemonad, grisar, glass och mera sådant utan också böcker, såsom svenska utgåvor av de stora ryska klassikerna. De blev kvar på sommarstugehyllorna och kan läsas sommar efter sommar. Den vitt utbredda släkt som härstammar från gästgivargården i Storsved var ett angeläget tankeämne för Nelly Fågelbärj. Vid släktmötet 1988 och vid senare träf- far blev hon den självklara medelpunkten. Det var hon som bar på släkttraditionen och kunde ge den vidare. Nu är Nelly borta, saknad av många. In i det sista bevarade hon sin tankeklarhet och nyfikenhet på livet. Även sedan sak- naden har lättat kommer Nelly att vara ihågkommen. Länge. May Flodin, född Rehnberg i Bromarf, LARS HULDÉN avled den 14 mars 2008 i sviterna efter en trafikolycka i Mariehamn. Hon var född den 5 maj 1934 och blev alltså 73 år. May Flodin var en känd person både på och utanför Åland genom sitt starka enga- gemang inom två huvudområden – hälso- vården och politiken. Hon kom till Åland när hon var 22 år och nybliven hälsosyster för att arbeta i skärgårdskommunen Föglö. Där träffade hon sin blivande man, Nils Flodin, och där fick hon i yrket ta sig an både stort och smått, både människor och djur. Paret fick två barn, dottern Pia och sonen Erik. När familjen flyttade till Mariehamn blev May Flodin skolhälsovårdare och se- nare fick hon en mer administrativ tjänst som ansvarig hälsovårdare för hälsofost- ran. Här började på allvar hennes politiska engagemang inom partiet Frisinnad sam-

137 verkan och hon kom att sitta i många olika organ – stadsfullmäktige, stadsstyrelsen, Anne-Marie Franck lagtinget och landskapsregeringen där hon även en tid var vicelantråd. Hon re- presenterade Åland i Nordiska rådet och hon var med i Svenska Finlands folkting från 1980 till 1995 – bland en hel del an- nat. Hennes engagemang räckte även för föreningslivet och hon var med och star- tade ett privat vårdhem på Åland. Kultur i vården var ett annat av hennes special- områden. May Flodin var rak och frispråkig. När hon lämnade den offentliga arenan fram- trädde hon i en avskedsintervju där hon lovade att hålla efter politikerna som aktiv pensionär – tyst tänkte hon inte vara om något inte gick som hon ville.

”Debatter och fajter har sin tjusning. (Foto: Kalevi Rytkölä, YLEs bildarkiv) Man skall inte vara rädd för radikala åsiktsyttringar. Förr eller senare blir alla Anne-Marie Hornborg-Franck – född den ganska lika i livets slipmaskin”, sade hon 8.10.1923, död den 6.4.2008 – var r ö s - i samma intervju. t e n i radion. Hennes kännspaka mörka Inför livet som pensionär hade hon pla- stämma var ett begrepp i Svenskfinland. I ner – hon skulle skriva och läsa, begrunda tiotals år hade man hört henne flera gånger det som varit och fördjupa sig i teologiska i veckan i program som hette t.ex. ”Vi och frågor. En del av tiden ville hon också till- vårt”, ”För oss som är hemma”, ”Vi över bringa i torpet på Föglö. 60” eller ”Vardagsmagasinet”. Hon bru- May Flodin var aktiv och engagerad in kade själv berätta att hennes röst en gång i det sista. Hon blev påkörd på vägen hem hjälpte henne i en prekär situation. Hon från en föreläsning i kroppsspråk och hon skulle ta ut en större summa på banken lämnade många påbörjade projekt efter men hade glömt sitt identitetsbevis. När sig. Vid sitt frånfälle var hon även ordfö- banktjänstemannen förklarade att hon rande för lagtingets veteranklubb. inte kunde lyfta pengarna hördes en dam i den väntande kön som ropade: ”Åt fru HELENA FORSGÅRD Franck kan ni lugnt göra en utbetalning, henne känner man på rösten.” Anne-Marie Franck var en engagerad radiojournalist. Hon hade studerat mu- sik vid Konservatoriet, dagens Sibeli- usakademi, men började ändå arbeta vid Rundradion som sekreterare år 1956. Hon

138 fick snabbt överta uppdrag som redaktör. Harald och sin farbror Eirik Hornborg in- Hennes utsändningar vände sig främst till tresserad av genealogi och historia. Hon en kvinnlig publik och pensionärer, alltså skrev år 1986 en historik till 100-årsjubi- personer som hade möjlighet att lyssna på leet av den ståtliga byggnad vid Sandviks- radio mitt på dagen. Programmens teman torget, där sex generationer Hornborgar var varierande. De kunde t.ex. gå in på so- har levt och fortfarande lever. ciallagstiftning, jämlikhetsfrågor, konsu- Anne-Marie Franck var bland kolleger mentupplysning, matrecept, hälsa, mode och vänner uppskattad som en gladlynt, och nöjen. De gestaltades verklighetsnära rättfram och temperamentsfull personlig- och var riktade till en stor publik. het. I sin stora och internationella familj För många journalistfrön var Anne- var hon en älskad person som alltid ställde Marie Francks redaktion ett språngbräde upp och sjöng, spelade piano och berät- till andra redaktioner i radio och TV. Som tade sagor för de yngsta i skaran. mentor lade hon stor vikt vid en god och korrekt svenska och en tid i hennes redak- KERSTIN HANF tion var en nyttig skola för framtiden. Efter en lång period som redaktionschef återgick Anne-Marie Franck under de se- naste åren på Yle till det arbete hon älska- de mest, nämligen att själv göra program. För riksradions arkiv är hennes otaliga personporträtt av kända finlandssvenska personligheter ovärderliga. Efter sin pensionering fortsatte Anne- Marie Franck med personporträtten. Dessutom gjorde hon flera reportagere- sor i Mellaneuropa med kollegan Kerstin Hanf, bl.a. till nya EU-länder i Östeuropa, till norra Italien och Pyreneerna. Vid sidan av sitt arbete som radio- journalist var Anne-Marie Franck också författare. Hennes mest kända verk var boken ”Lilla syster”, som handlade om Röda Korsets hjälpsystrar under fortsätt- ningskriget. Hon hade själv som 17-årig hjälpsyster upplevt de svåra förhållandena på ett krigssjukhus.”Lilla syster”, ”Pikku sisar” på finska, utkom år 1998. Redan år 1992 hade hennes bok om George de Godzinsky publicerats. År 2000 utkom dessutom en liten biografi om skådespe- laren Axel Slangus. Anne-Marie Franck var liksom sin far

139 Birger Häggblom

Rektor Birger Häggblom avled den 22 ok- tober 2007 i Lovisa, i komplikationer ef- ter en större hjärtoperation. Han var född den 23 oktober 1929 i Malax, och hade alltså nästa dag fyllt 78 år. Birger Häggblom, av sina många elever respekt- och kärleksfullt kallad Snorre, var rektor i två repriser: för Lovisa svens- ka samlyceum åren 1968–1973 och långt senare för Lovisa Gymnasium 1989–92. Som äldre lektor i historia verkade han ända sedan 1956, och undervisade också i det svenska modersmål han så högt äls- kade och värnade om. Som lärare var han krävande, näs- tan som en folkskollärare av den gamla hans ledning hann många generationer av stammen, men framför allt inspirerande. Lovisaelever besöka den danska vänorten Då han var sträng var det alltid med glim- Hillerød, för många den första kontakten ten i ögat. Hans humor var torr, säregen med den litet större världen. och underfundig, men alltid lika rik och Det var en del av det bildningsarv han träffsäker. förmedlade till de unga som hade privile- Birger Häggbloms kapacitet räckte till giet att få gå i Snorres skola. Den skolan för uppdrag också utöver skolans – och var inte bara ett fysiskt, anrikt om också hans särskilda skötebarn skolbibliotekets litet trångbott hus, utan mycket mer än – ram. Han verkade i många år som med- det. lem av stadsfullmäktige och skolnämnden i Lovisa och som ordförande för medbor- BJÖRN MÅNSSON garinstitutets direktion. en av de privilegierade Han ledde svenska folkpartiets lokalav- delning i Lovisa i inte mindre än sjutton år, från 1974 ända fram till 1991. Han var en österbottning i hjärtat, även om han förblev sin nya hemort Lovisa tro- gen. Han var en hängiven släktforskare, och ledde kurser i ämnet. Hängiven var han också som far, morfar och farfar. Birger Häggbloms stora intresse för Norden tog sig uttryck i ordförande- skapet för föreningen Pohjola-Norden i Lovisa. På hans initiativ och ofta under

140 Maj-Britt Jansén

En varm och solig julisöndag, den 22 juli 2007, nåddes vi av budet att Maj-Britt Jansén lämnat det jordiska efter en lång och tapper kamp med sin sjukdom. Med Maj-Britt har vi förlorat en i vida kretsar varmt uppskattad människa. Maj-Britt Jansén, f. Hasselblatt, föd- des 15 juni 1943 i Åbo, där hon växte upp. Hon blev student 1961 och tog sin examen vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi. Hon etablerade sig tidigt som privatföretagare och blev sedermera delä- gare i Bokföringsbyrån Memera i Pargas, dit hon flyttade i medlet av 1970-talet med sin familj. Pargas har därefter blivit familjens fasta relsemedlem, tidvis såsom sekreterare, punkt och där har Maj-Britt under drygt med förmåga att organisera och ta ansvar 30 år framgångsrikt och ambitiöst drivit såväl i stort som smått. sitt företag. Maj-Britt hörde till dem, som Det är en stor skara vänner, sångarkam- ofta sade att hon tyckte om sitt jobb, vilket rater, medarbetare, kolleger och kunder säkert också hennes kunder kände. Hon som minns Maj-Britt som en lyhörd och var i alla sammanhang pålitlig och lojal, varm auktoritet, lågstämd men rättfram, egenskaper som alla som kom i kontakt en människa som jobbade stort i det tys- med henne lärde sig uppskatta. Denna ta. uppskattning av henne som yrkeskvinna Vännerna i Gänget har med stor saknad bar henne säkert in i det sista. tagit emot dödsbudet. Vi har haft så roligt, Maj-Britt blev redan som ung en en- inte minst tack vare Maj-Britts förmåga gagerad och ansvarskännande förenings- att ordna det festligt utan att dra sig för människa, och hennes insatser i styrelser besvär av något slag, alltid med ett härligt som sekreterare och ordförande är säll- festhumör, fina rimverser och perfekta synt värdefulla och respektingivande. arrangemang. Alla har vi i tankarna följt Musiken och framför allt körsången stod henne under hennes långa sjukdomstid, Maj-Britts hjärta nära och hennes starka hennes tålmodiga inställning till sjukdo- engagemang räckte till både för hennes mens förlopp har imponerat. skötebarn, Pargas Damkör, där hon var en Familjen var en av Maj-Britts kraftkäl- uppskattad ordförande i 13 år, och för Fin- lor, för den levde hon och för den arbe- lands Svenska Damkörsförbund, där hon tade hon. Hennes omsorg om barn och fungerade som sekreterare i 12 år. Också barnbarn, hennes värnande om traditioner Åbolands Sång- och Musikförbund hade och hennes förmåga att skapa trivsamhet förmånen att ha Maj-Britt med som sty- kring familjehögtider har bidragit till den

141 starka sammanhållning, som råder i den Jansénska familjen, och som nu är dess Olof M Jansson styrka, när vardagen tar vid. Det fanns mycket att uppskatta hos Maj-Britt: lugnet, klokskapen, genero- siteten, ärligheten, förmågan att sätta rätta proportioner på allt, tillförsikten att allt ordnar sig, livet skall njutas en dag i sänder. Maj-Britt stod för allt detta – och mycket mer. Nu är stolen bredvid mig i Pargas Dam- kör tom. Maj-Britts vackra och säkra alt- stämma har tystnat. Personligen känner jag en oändlig tomhet och saknad efter en vän som alltid funnits där. Det är en nära- på 60-årig trogen, varm och lojal vänskap som jag fått känna och för en så sällsynt gåva är jag djupt tacksam. Maj-Britt för- stod att hennes tid var utmätt, lusten till livet fanns inte mera. När man är så klok och så beredd inför döden är det skönt att få vila. Jag saknar Majmi så. En genuin åländsk personlighet, en mär- Närmast sörjande står hennes Torvald, kesman inom den ideella föreningsrörel- tre söner, svärdotter och fyra barnbarn. sen såväl som inom landskapspolitiken En minneskonsert hölls den 20 septem- under ett långt och verksamt liv, har gått ber i Pargas kyrka med sång av bl.a. Par- ur tiden. Förre bonden och landstings- gas Damkör, dirigent Hanna Kronqvist, mannen Olof Mauritz Jansson från Ham- och av Manstolvan Munvig, dirigent marland Strömma avled den 17 september Kurt-Erik Långbacka. Kyrkan var fylld 2007. Han var född den 4 februari 1913 i av Maj-Britts många vänner, och efterföl- Strömma där han levt och brukat sin fä- jande minnesstund vittnade om hur viktig dernegård Ollas fram till sin ålders höst. Maj-Britt var för många, inte minst kör- Med Olof M Jansson har en ovanligt och musikvänner. rakryggad, klok och tänkande man lämnat jordelivet. Hans intellekt och samhällsen- BRITA-STINA JUNGAR gagemang var levande in i det sista. Det han uträttat under sitt långa liv inom ide- ella föreningar, jordbrukets organisatio- ner, kommun- och landskapspolitik, lik- som hans rättframma uttalanden, kommer att hålla hans minne levande länge i det åländska samhället. Som ung gick Olof M Jansson i Ålands folkhögskola och därefter i Ålands lant-

142 mannaskola. Att förvalta sitt arv var en Om sig själv som politiker har han självklarhet för honom, Ollas köptes av sagt: hans farfars farfar 1857 och som ende so- – Jag har en benägenhet att se litet för nen efterträdde han sin far med ett äkta brett och med för långt perspektiv, om det intresse för jorden och för gårdens bästa. är en svaghet eller styrka vet jag inte. Att bli något annat än bonde var egent- Släkt- och hembygdsforskning, samt ligen otänkbart för Olof M Jansson, jord- historia var hans stora intressen. När han bruket har alltid varit den fasta punkt som avvecklade sitt jordbruk såg han till att givit livet sin mening för honom. Redan dess historia såväl som den åländska byg- i slutet av 40-talet övertog han driften av dens, får forskningsresurser i form av en Ollas som han sedan köpte 1958. Han har stiftelse. odlat spannmål och sockerbetor, haft både Inför sin 80-årsdag grundade han en mjölkkor och avelssvin. fond för vetenskaplig forskning, som i År 1991 lämnade han sitt livsverk och ett historiskt, arkeologiskt och etnolo- sålde jorden. giskt hänseende anknyter till Åland och När producentrörelsen bildades 1946 åländska förhållanden. Hans livsverk och var Olof M Jansson med. Han hörde till hembygdsengagemang fortsätter genom dess styrelse i 39 år och var den som skrev fonden. Ålands producentförbunds 40-årshistorik. Som pensionär engagerade han sig Under lång tid hörde han även till Ålands med stort intresse åt Ålandsforskarna och lantmannaskolas direktion. När han sedan Ålands bildningsförbund. Litteratur var blev politiker hade han god nytta av sin ett mycket stort intresse, hans litteratur- inblick i jordbruksfrågor. samling är imponerande med främst his- Hans levande intresse för samhällets toriska böcker och även en del Alandica. utveckling, liksom hans ovanliga histo- Olof M Jansson var respekterad i vida riska bakgrundskunskap, gjorde honom kretsar och har erhållit flera utmärkelser till en politiker med långt perspektiv och för sitt kulturella engagemang. mycket personlig framtoning. När han på gamla dar flyttade till en pen- Olof M Jansson började som kom- sionärslägenhet i Kattby vintertid ägnade munalpolitiker i Hammarland och blev han sig fortsättningsvis mycket åt forsk- landstingsman 1967. Sedan satt han oav- ning och litteratur. Datorn intog en central brutet i landstinget till 1983 då han beslöt plats intill skrivbordet, han skaffade sig lämna den politiska arenan. En balanserad dator när han fyllde 80 år och beklagade utveckling var hela tiden hans politiska att han kom i gång med den väl sent i li- rättesnöre. Med sin jordnära klokhet gav vet. Olof M var inte emot utveckling och han många gånger den politiska debatten nytänkande, tvärtom anammade han det både färg och dimension. han tyckte var till nytta och gagn. Han ville tänka i stora banor och var Under hela sitt aktiva liv fotograferade inte imponerad av senare års politiska eta- han mycket och han hade en stor samling blissemang. Han ställde sig också öppet bilder från Hammarland och från resor tvivlande till tanken på självständighet och upplevelser han varit med om. och ansåg att en fortsatt utveckling av Det senaste året vistades Olof M Jans- självstyrelsen var det mest realistiska. son på Gullåsen. Men också där följde han

143 med intresse samhällsdebatten, det poli- tiska och kulturella livet i landskapet. Paul ”Nacke” Närmast sörjande är systersonen Viking med familj, samt kusinbarn med famil- Johansson jer.

MAJ-LEN LINDHOLM

Musikern, kapellmästaren och tonsät- taren Paul Johansson − mer känd bland såväl vänner som beundrare som ”Nacke” − lämnade oss den 14.10.2007 bruten av en längre tids sjukdom. Nacke föddes den 26.6.1932 i Åbo och var alltså vid sitt frånfälle 75 år gammal. Hans far var violinisten Martin Johansson så man kan säga att ”Nacke”, som både på sitt huvud- instrument pianot och som tonsättare var självlärd, hade musiken i blodet. Paul ”Nacke” Johansson var en ljus personlighet som helt och hållet ägnade sig åt sitt yrke, hans självkänsla var stark och grundade sig på en musikalitet och en behärskning av det musikaliska hantver- ket som är få förunnade. Trots detta var ”Nacke” en anspråkslös, ja man kunde säga, nästan tillbakadragen natur, han sökte inte rampljuset, det var hans musika- liska förmåga och hans utsökta stilkänsla

144 som drog uppmärksamheten till honom. sina musikervänner. Dessa och vi, Nacke Hans register var brett och imponerande Johanssons tusentals supportrar, kommer i sin mångsidighet: Jazz, schlager, tea- att i våra hjärtan bevara ett ljust minne av termusik, film, skivproduktion, arrange- denna gentleman vid pianot. mang, komposition, spelningar m.m. Sitt egentliga livsverk gjorde ”Nacke” HENRIK OTTO DONNER Johansson i inspelningsstudion, i början av 60-talet under Jaakko Salos översyn som arrangör och producent för Scandia Records, senare som en av Fazers flitigast anlitade krafter vidare under hela 70-talet. Antalet skivarrangemang torde överstiga tusen. Otaliga är även de sångerskor och sångare, både från teatervärlden och från populärmusikens område som med hjälp av Nackes säkra hand och finstämda öra lotsats fram till ett framförande som tålde fästas på skiva. Nacke Johansson skydde icke heller an- svar på den administrativa sidan. Han var medlem i Elvis ry:s styrelse åren 1965–73 och kallades till hedersmedlem 2004. Han mottog Malmstén stiftelsens stora pris 1999 (i foton). Johanssons kanske mest kända kom- position var ”Muistathan” som han kom- ponerade till Eurovisionen 1972. Stycket framfördes av duon Kim Floor och Päivi Paunu. Vid sidan av skivinspelningarna gav arbetet på Svenska Teatern och YLE: s svenskspråkiga program Nacke hän- derna fulla. Inspelningar föddes, bland annat jazzvalsen ”Jazzification” som i tiden ofta spelades i radion. På Svenskan ledde Nacke musiken i succéerna ”À la Taube” och ”Stadin kundi”. Han kompo- nerade även musiken till Matti Kassilas film ”Aatamin puvussa ... ja vähän Eevan- kin” år 1971. Vid sin sjukpensionering 1987 avslu- tade Nacke nästan helt och hållet sitt kompositions- och arrangörsarbete, men uppträdde sporadiskt som pianist med

145 Rolf Kullberg

Finlands Banks tidigare chefdirektör Rolf Kullberg avled den 3.9.2007 bruten av en längre tids sjukdom. En månad senare skulle han ha fyllt 77 år. Rolf Kullberg föddes i Pojo den 3.10.1930 och kände alltid starkt för sina rötter i Billnäs. Efter avlagd studentexa- men började han studera nationaleko- nomi vid Åbo Akademi för att utexami- neras 1955. Den nybakade magisterns avhandling berörde penningmarknaden i Finland, bedömdes med vitsordet lauda- tur och godkändes direkt som licentiatav- handling. För Kullbergs del blev det dock inte frå- ga om post-graduala studier i Åbo. Vik- det här – en strävan efter bl.a. en stabil ten av att försörja sin familj ledde till att och stark finsk mark – som han på flera Kullberg tog anställning som reklamchef andra håll i samhället rönte kritik. Han vid Oy Fiskars Ab. Men några år senare, avgick under dramatiska omständigheter 1961 inledde Rolf Kullberg sin karriär våren 1992. vid Föreningsbanken och den kulmine- Den historiska forskningen kommer i rade 1973 då han blev direktionsmedlem. sinom tid att ge en objektiv bild av Rolf Denna utnämning föregicks av en kort se- Kullbergs exakta bidrag till vår ekono- jour vid finansministeriet där han var chef miska och monetära historia. Själv ville för ekonomiska avdelningen (på den ti- han i sin briljanta bok ”....ja niin päättyi den folkhushållningsavdelningen) medan kulutusjuhla” (”... och så slutade konsum- en annan finlandssvensk, Erik Törnqvist, tionsfesten”) 1996 avvisa den orättvisa arbetade på Världsbanken. kritik som han upplevde sig ha varit fö- Till medlem av Finlands Banks direk- remål för. Grundorsaken till turbulensen tion utnämndes Rolf Kullberg 1974. Han och kriserna i den finländska ekonomin verkade också som vice ordförande innan i början av 1990-talet var de överdrifter han utnämndes till ordförande och där- som man hade gjort sig skyldig till på med chefdirektör 1983. 1980-talet. Och konsumtionsfesten hade Rolf Kullberg upplevs säkert inte bara han minsann varnat för. av oss som hade privilegiet att arbeta Många yttre omständigheter ledde till för och med honom som den borne cen- oundvikliga åtgärder under Rolf Kull- tralbankiren. I den rollen försökte han bergs period. Avregleringen av markna- försvara centralbankernas och sin egen den härrörde sig från det marknadstryck institutions grundvärden – stabilitet och som uppstod som en följd av den tekniska integritet. Men det var samtidigt just för utvecklingen och företagens internationa-

146 lisering. Det här var inte någonting speci- Rolf Kullberg var samtidigt vid lämpliga fikt för Finland. Chefdirektören ledde vår tillfällen en jovial och underhållande säll- avreglering och den genomfördes delvis i skapsmänniska och en äkta gentleman. samråd med de andra nordiska länderna Hans bärande sångstämma klingar säkert och kanske speciellt med Sverige. Det här ännu i mångas öron. Bridge, badminton tedde sig naturligt för en genuin nordist. och bordtennis hörde till hans fritidssys- Men det var inte bara Norden som selsättningar och familjens sommarställe gällde. De regelbundna mötena i Interna- i Tenala var oerhört betydelsefullt. tionella regleringsbanken (BIS) och In- ternationella valutafonden (IMF) var fora KJELL PETER SÖDERLUND där chefdirektören trivdes. Han represen- pol.lic., avdelningschef, terade Finland i IMF:s förvaltningsråd. Finlands Bank Höjdpunkten var de två år då han också satt som gemensam representant för de nordiska länderna i IMF:s centrala s.k. interimskommitté, en celeber grupp av drygt tjugo ministrar och centralbankirer. Via IMF kom han också genast efter sin pensionering att fungera som rådgivare till ledningen vid den nygrundade slova- kiska centralbanken i Bratislava. Rolf Kullbergs position förde med sig en hel del – ja, otaliga – engagemang i hemlandet i olika offentliga organ samt privata företag och institutioner. Alla dem är det tyvärr inte möjligt att gå in på här. Rolf Kullberg rörde sig oftast på riksni- vå, men också den finlandssvenska värl- den låg den f.d. västnylänningen nära. Han var medlem i Stiftelsens för Åbo Akademi delegation och i fullmäktige för Stiftelsen Svenska handelshögskolan. Han var sty- relseledamot och ordförande för Ekono- miska Samfundet i Finland samt också en omtyckt föredragshållare i Samfundet. För sina förtjänster tilldelades Rolf Kullberg flera utmärkelser. Chefdirektör Kullberg var en aktad och krävande förman på sin bank. Han var i ordets positiva bemärkelse en perfektio- nist isynnerhet när det gällde såväl det talade som det skrivna språket – lika ex- akt och precis på svenska som på finska.

147 Agneta ”Anki” Lindquist

Den 15 november 2007 nådde oss sor- gebudet att sångerskan Agneta ”Anki” Lindquist hade avlidit. Hon var född i Helsingfors den 27.9.1945 och hade stått på scen redan som 4-åring i radioprogram- met ”Tant Veras Önskevisa”, nu hade en storslagen och mångfasetterad musikalisk karriär slutligen klingat ut. Ankis talang och musikalitet var en medfödd, självklar naturkraft. Vem minns inte henne som 1960-talets stora stjärna med framgångar redan som ung schla- gersångerska. Hennes första skivinspel- ning, singeln Neiti yksinäinen / Olkoon niin gjordes 1962 tillsammans med ”ståltrådsbandet” The Savages. Med sin vackra, personliga röst och sina finstämda tolkningar var Anki länge en av Finlands populäraste kvinnliga musikartister. Hon i trion Anki, Bosse & Robert stora fram- uppskattades också internationellt och gångar med ”covers” som Sitruunapuu, uppträdde på festivaler och konserter i Kaiken menetin och En löydä ketään hela Europa tillsammans med kända ar- vertaistasi. Samtidigt gjorde hon en stark tister, bl.a. The Kinks och The Yardbirds. solokarriär och räknas som en av landets Med sin mångsidighet sjöng hon vilken första egentliga kvinnliga rockartister. genre hon behagade och hon rörde sig Hon deltog i de stora landsomfattande obehindrat mellan jazz, blues, chanson, turnéerna ”Danny-Show” 1966–67, hade schlager, rockʼnʼroll, folk och pop. Ge- en egen sommarturné 1968 och var med i nom henne upptäckte den finska publiken ”Rock and Roll Circus” 1969 tillsammans många franska chansoner och italienska med Kirka Babitsin och Eero Raittinen. schlagers i finsk översättning, bl.a. Rak- Iskelmä-lehti röstade henne till Finlands kaani hylkää mua ei (Paraplyerna i Cher- populäraste kvinnliga solist både 1966 bourg), Jäät tyhjää katsomaan (Il est des och 1967. choses) och Sinä lähdet hiljaa pois (Treize Anki deltog både som producent och jours en France). Under hela 1960-talet skådespelare i musicalen ”Hair” på Svens- gästade Anki regelbundet hitlistorna med ka Teatern 1969–70. De uppträdande ung- sånger som bl.a. Teinitytön blues, Vanhan domarna var inte anställda av teatern utan korpin varjo, Ne kesäyöt, Sunny och Jos jobbade på frivillig basis. ”Hår” blev fin- nyt menet pois. landssvensk teater- och kulturhistoria. Ef- Anki rycktes med i den anglosaxiska ter detta grundade Anki och medspelarna ”folk music”-vågen och hade som solist Cay Karlsson, Heikki ”Hector” Harma

148 och kapellmästaren Sakari ”Oscar” Leh- tinen sånggruppen Cumulus, som senare Jack Mattsson kompletterades med trubadurerna Petri Hohenthal och Lasse von Hertzen. Cumu- lus blev en långvarig framgångshistoria och gjorde succé också i Sverige bl.a. med Tove Janssons och Erna Tauros Höstvisa, som såldes i över 70 000 ex. Anki har ensam eller i olika samman- sättningar gett ut sammanlagt över 60 st. singelskivor och 15 st. egna LP-skivor, därtill 16 st. LP-skivor tillsammans med Cumulus, och 4 st. som medlem av trion Anki, Bosse & Robert. Hennes sista skiva blev Linnut/Fåglarna, som utkom hösten 2003. Jämsides med sjungandet blev Anki student från Svenska Flicklyceet i Hel- singfors 1964 och utexaminerades från kameralinjen i Konstindustriella lärover- ket (Ateneum) 1970. Hon fungerade som musikredaktör och producent vid FST Den åländske musikern och tonsättaren från 1970-talets början ända till 2004. Jack Mattsson avled endast 53 år gammal Under senare år fann Anki lugn och in- natten till söndagen den 11 november spiration i Lapplands karga natur där hon 2007. Han föddes den 12 december 1954 tillbringade största delen av året. i Jomala och var sedan drygt 30 år bosatt Den enkla svenska visan förblev Ankis i Helsingfors och arbetade som frilan- musikaliska grundkälla och hon återkom sande musiker bl.a. vid TV och Svenska till denna gång efter annan. Hon kompo- Teatern. nerade många egna visor, ofta till text av Jack Mattsson var en sällsynt begåvad Marita Lindquist och ofta också skrivna musiker med ett ytterst känsligt öra, en på hennes kära Klinthälla i Porkala. Nu multiinstrumentalist som inledde sin kar- har Ankis penna lagts åt sidan och hennes riär i tonåren som trummis, gitarrist och röst tystnat, men hennes sånger, hennes basist. Han var en god flöjtist, kunde liv- visor och musiken klingar ännu länge, nära sig som krogpianist – och gjorde det länge. ibland – och han hade kantorsutbildning. År 1974 kom han till Sibeliusakademins PATRIK ERIKSSON kyrkomusikavdelning där han blev min elev i orgelspel. Vi blev småningom vän- ner och jag fick fungera som fadder och kontrollant vid tillkomsten av flera av hans orgelkompositioner. Som tonsättare var Jack Mattsson i hu- vudsak autodidakt. Hans teorilärare vid

149 Sibeliusakademin var Einar Englund. Se- nare studerade Mattsson privat för Eng- Ivar Rosenblad lund och de två blev goda vänner vilket bl.a. vid Englunds bortgång år 1999 re- sulterade i pianotrion In memoriam Einar Englund, en av Jack Mattssons gedignaste kompositioner. Jack Mattsson hade en varm melodisk ådra och hans musik är alltid lättillgäng- lig och folklig; han tog, på sitt stundom burdusa sätt, medvetet avstånd från ”allt vad avantgarde och experimentella fun- deringar heter”. Mattsson hade en speciell känsla för lyrik, framför allt svensksprå- kig – svenska språket var för honom det juver ur vilket han sög sin inspiration. Hans samarbete med författaren Valde- mar Nyman hörs i Mattssons måhända viktigaste monumentalverk, Åländskt Requiem (1991) medan samarbetet med Lars Huldén igen resulterade i Mattssons Skådespelaren Roy-Ivar Rosenblad av- mest kända verk, musikteatern Katrina, led den 15.2.2008. Han var född den uruppförd på Åland år 1997. 28.5.1936. Jack Mattsson tilldelades flera pris, bl.a. Ivar, vän och kollega, du var speciell. av Svenska Kulturfonden, Ålands Kul- Det är tungt att veta att jag aldrig mer kan turstiftelse och Finska tonkonstkommis- ringa dig och prata om allt möjligt, som sionen. År 1997 tilldelades han Ålands vi gjorde innan du så plötsligt försvann självstyrelses Jubileumsmedalj. för gott, alldeles för tidigt. Då du inte I september 2007 återvände Mattsson avslöjade hur sjuk du egentligen var. Så till Åland och fungerade som kantor vid typiskt. Vi, dina vänner, minns dig med gudstjänsterna i Hammarland på Eckerö tillgivenhet. – Jack hade kommit hem. Ivar var en äkta stadskille, född och bosatt i Helsingfors. Ville någon bjuda FOLKE FORSMAN honom ut till landet, blev han lätt nervös Jack Mattssons vän och och slingrade sig ur besöket. f.d. orgellärare. Redan som 4–5-åring visste Ivar att han skulle bli skådespelare. Han var 18 år när han kom in på Svenska Teaterns elevskola och blev för det mesta Svenska Teatern trogen. En tid jobbade han även som inspicient; ”utomordentlig och nog- grann”, säger någon. Unga skådespelare fick göra ett och annat för brödfödan och

150 Ivar gjorde aldrig stort väsen av sig. aldrig riktigt från den. Ivars sista pjäs blev En av de första rollerna var pojken Peter Fadren av Strindberg på Miniscenen, där i Anne Franks dagbok. Ivars kurskamrat han gjorde läkaren. En nära och trogen och dåvarande chefen för Skolteatern vän Lena Labart stödde honom ända till Kristin Olsoni konstaterar att under långa slutet. De hade samma sorts humor, skrat- turnéer kan man bli trött och irriterad, men tade mycket, reste och firade födelsedagar Ivar var ett verkligt glädjepiller. ”Han fick tillsammans – 40/60 och 50/70. oss alla på gott humör igen”. Ivar, jag hade tänkt fria till dig den 29:e ”Jag älskar att spela för barn, de är är- februari, men jag hann inte. Bara för att liga och samtidigt krävande, det är svårt, pigga upp oss lite. För guvet hur det hade man lär sig mycket. De är värda en fullgod sett ut om fyra år. Du hade inte behövt teater”, säger Ivar i en intervju. För att i köpa klänningstyg, vad skulle jag med ett nästa stund ta udden av uttalandet med på- sådant till? ståendet att han inte tycker om barn. Inte Återigen slås jag av tanken: tala, lyssna, bli för snäll! Ivar i ett nötskal. bry dig om, man vet aldrig när det är för På 60-talet stod vi tillsammans på scen sent. Ivar, vi saknar dig. som Lee Harvey Osvald och hans ryska hustru i en pjäs om Kennedymordet. BERIT LUNDELL Gästspel på Lillan var säkert en vitamin- samt andra vänner injektion, gjorde att många fick upp ögo- nen för honom. Roller i radio och tv. Pon- tus Dammert, tidigare producent på FST, nämner titelrollen i Trollkarlen från Oz och en roll i Prima Vera skriven för Ivar. Firs i Körsbärsträdgården på Svenska Teatern kände Ivar varmt för. Det gjorde även publiken och recensenterna. En fin rollprestation. En het sommar tillbringade Ivar med Viirus som Kvitten i En midsom- marnattsdröm. Själv önskade Ivar sig en roll där han får vara riktigt elak. ”Som t.ex. i Stilla natt, där jag var en ettrig gubbe, så roligt har jag inte haft på länge. Skådespelare vill gärna göra svarta och dystra roller, jag har redan fått dö fyra gånger på scen.” Ivar hade ett superbt minne. Han var också en ivrig försvarare av svenska språ- ket, han kunde bli rosenrasande om man ”blandade”, sade ”glada vappen” eller ”kännykkä”. En spårvagnsolycka för några år sedan förändrade Ivars liv och han hämtade sig

151 Ola Rosendahl

En häftig och aggressiv cancer ändade agronom Ola Rosendahls liv den 17 mars 2008. Därmed gick en av Svenskfinlands största påverkare ur tiden. For den stora allmänheten var namnet Ola Rosendahl något diffust, förutom under hans riks- dagsmannaperiod åren 1995–2003, men för bortåt 40.000 finlandssvenska jord- brukare, då de var som mest, var han den de såg upp till och litade på. Ola hade en naturlig ledarförmåga och auktoritet. Redan under studietiden på agro.forst. visade han politiskt anlag och blev studentledare. Sin första anställning fick han som ny- ket. Båda var väl förberedda och laddade ländsk ombudsman vid Sfp. På senare med argument för en tuff förhandling. år skojade han med att han under denna Efter en lång väntan i tamburen kom Vi- period, knappt torr bakom öronen, skrev rolainen inrusande, beklagade att han inte ett tal åt president Kekkonen. Det berörde hade tid för dem men frågade hur mycket förstås lantbruket. pengar de önskade. Ola uppgav slutsum- Ganska snart, år 1968, kallades han till man varefter Virolainen vände på klacken Österbotten för att efterträda Johannes och försvann. Kvar stod de två herrarna Weegar som verksamhetsledare för pro- snopna och förlägna. Men jordbruket fick ducentorganisationen ÖSP. Där var han exakt den summa de äskat. bl.a. med om att driva igenom grundandet Så enkelt kunde det gå till på den ti- av Metsä-Botnia i Kaskö. den. Fyra år senare återvände han till Hel- År 1976 avgick Nymalm som SLC-ord- singfors. Nu som verksamhetsledare för förande varefter Ola Rosendahl tog över. SLC. Där hamnade han direkt in i hetluf- Nu väntade nya stora uppgifter. Ola var ten vad beträffar jordbrukets inkomstför- bl.a. med i Gatt-, WTO- och ESS-förhand- handlingar. Det var ett område han hade lingar. På hemmaplan drogs lantbruket ypperliga förutsättningar för. Han hade ett med stor överproduktion som medförde gott sifferminne och hans förhandlings- ett exportbehov till dumpade priser sam- förmåga var ypperlig. tidigt som priserna på hemmamarknaden Alltid behövdes inte förhandlingsför- måste hållas uppe. mågan. Ola berättade hur han i början av Sedan kom EU-förhandlingarna där 1970-talet tillsammans med dåvarande Ola Rosendahl hade en mer tillbakadra- ordföranden för SLC, Tor Nymalm, skulle gen roll. Han hade en kritisk inställning uppvakta finansminister Johannes Viro- till EU och hade hellre sett att Norden lainen angående utkomststöd för jordbru- bildat ett eget handelsförbund.

152 Olas ordförandeperiod inföll till stor del släng av ont samvete över att man inte samtidigt som Heikki Haavisto ledde det givit tillräckligt tid åt familjen. Nu ville finska MTK. Det är knappast överord att Ola kompensera detta genom att speciellt säga att dessa två, speciellt under Haa- ställa upp för barnbarnen. Dessutom ville vistos glansdagar, var de starkaste fack- han gå in för jordbruket på hemgården i bossarna i landet. Haavisto var retorikern Pernå, som han allt sedan början av 1970- medan Ola brukade stå för den analytiska talet med hustrun Christina skött på sidan bedömningen och höll reda på decima- om. lerna. Få av dagens jordbrukare vet hur En annan orsak till att han gärna drog mycket de har att tacka dessa två för att sig tillbaka var att han egentligen, i mot- det finländska jordbruket överlevt i så stor satts till vad många tror, var en blyg och utsträckning som det trots allt gjort. tillbakadragen natur, vilket ibland kunde Ola Rosendahl invaldes år 1995 i riks- ge fel signaler åt omvärlden. dagen efter Henrik Westerlund främst Ola Mikael Rosendahl var född i Pernå som de nyländska jordbrukarnas repre- den 1.10.1939. sentant. Nu skötte han SLC-ordförande- posten som förtroendeman. Efter omvalet ULF JOHANSSON till en andra period lämnade han år 2000 ordförandeposten för gott. Efter att ha lagt av med alla sina krävande Det sägs att Ola var den enda i Sfp:s och stressande uppdrag citerade Ola vid riksdagsgrupp som förstod sig på budget- ett tillfälle Nils Holgerssons slutreplik, förslaget. Detta inte sagt som en ringakt- ”Jag är en mänska igen”. ning av den övriga gruppen. Budgetboken behärskas sist och slutligen av få. Så pla- cerades Ola också i riksdagens finansut- skott. Under Ola Rosendahls andra riksdags- period förekom det en hel del allvarliga slitningar inom SLC gällande stödpoliti- ken, varför han tyckte det var skönt att lämna ifrån sig ordförandeskapet. Han ville inte heller längre ställa upp för andra uppdrag även om Svenskfinland ännu så väl hade behövt honom. Ola Rosendahl lämnade också ordfö- randeskapet vid Sydkustens landskaps- förbund som han hade kört igång efter att först ha avvecklat Nylands landskaps- förbund. Han hade efterträtt Christoffer Grönholm år 1998 och avgick 2001 då det nya förbundet hade fått god fart. De flesta som offrat nästan all sin tid på arbets- och organisationslivet har en

153 Gustav ”Joker” Strömsholm

Efter ett seminarium om kommunfrågor i Karleby sätter vi oss i bilen och styr ko- san mot Vasa. Sätter på radion för att få de senaste österbottniska nyheterna. Jag skruvar upp volymen när jag hör Jokers namn nämnas. Via Jokers egen radiokanal når mig dödsbudet. Några dagar tidigare hade vi talats vid inför den operation som före- stod. På sitt utförliga sätt beskrev han vad som väntade och sin vana trogen strödde han in en och annan jokerism i samtalet. Också visste han vad som förväntades av honom: en lustig replik, som skulle fånga det komiska i en allvarlig situation. Som de flesta vet hade Joker under flera år kämpat med hälsoproblem. Men som han vid ett tillfälle sade: ”Jag vill inte att min (YLEs bildarkiv) sjukdom skall bli min identitet”. betyg och några årtionden senare med Alla har vi vår bild av den mångfasette- högsta akademiska examen, doktorsgra- rade personligheten Joker. Själv lärde jag den. Gårdskarlssonen från Haldins vind känna honom under gymnasietiden i Vasa – Algots pojk. svenska lyceum på det omtumlande 1960- I pappa Algot hade Joker sin förebild: talet. Joker levde ut sin personlighet i en människa som verkade över ett brett klassen med sin verbala akrobatik spetsad fält, slagfärdig och obekymrad av konve- med humor, ironi, målande beskrivningar nanser; gästfri, hjälpsam och med ett stort och träffsäkra uttryck – avslutat med ett hjärta för människor som inte alla gånger finurligt skratt eller en försmädlig min. rymdes i livets huvudfåra. På den tiden skulle allt debatteras och Det var inte bara i skolan Joker disku- ifrågasättas. ”Kyttä” Lindholms timmar i terade. I hemmet diskuterades allt mellan religion erbjöd Joker en arena där dags- himmel och jord. När jag en gång övernat- aktuella ämnen kunde ventileras. Och tade i det Strömsholmska hemmet tyckte Joker var i sitt esse. Men när han besva- Joker det var oförskämt av mig att falla i rade rektor Krooks frågor i historia med sömn och börja snarka när han var mitt långa utläggningar i stället för med exakt inne i en intensiv utläggning om livets kunskap kunde hans svar få definitionen väsentligheter. ”ballongkunskaper”. Men under två studieår i slutet av 1960- När det gällde kunde han jobba och talet kunde de alltomfamnande samtalen fokusera. Han överraskade lärarna – och upptas i en tvåa på Trädgårdsgatan i Åbo. sannolikt sig själv – med ett gott student- Då hade vi fått förstärkning av vår gemen-

154 samma klasskamrat Sven-Erik Klink- Huvudfåran i Jokers yrkesliv blev mann och av Sture Kackur från Larsmo. journalistiken; från en tid som skrivande Diskussionerna fortsatte och bredden i journalist övergick han till radion, först samtalsämnena kan exemplifieras av att som radio- och tv-präst, sedan som re- när Joker doktorerade om de homosexu- daktionschef för Radio Österbotten och ella som kyrklig spelbricka doktorerade samhällsredaktör vid Rundradion. Här Sven-Erik om Elvis Presley, den karne- fick han utlopp för sitt breda intresse för valistiske kungen. livs- och samhällsfrågor, sitt intresse för Det var också i denna lägenhet han en det talade ordet med de snabba och över- dag år 1968 stolt introducerade sin bli- raskande replikerna och frågorna. Sam- vande livskamrat Outi. Efter mammans tidigt fortsatte han sin akademiska bana frånfälle hade han fått hjälpa Algot med med forskning och som uppskattad före- att hålla hemmet i skick. I tvårummaren läsare i sociologi. organiserade Joker lördagsstädningen Under Jokers humoristiska yta fanns en och fönstertvättningen och lät sin stämma allvarlig person som ständigt och nyfiket höras när vi slarvat med badrummet eller sökte svar på viktiga livs- och samhällsfrå- disken. Ordning och reda skulle det vara. gor. I inledningen till sin avhandling ger Också under studieåren kunde vi upple- han svar på frågan ”Varför detta arbete?” va hur han slets mellan samhällsintresset Han skriver att i dagens mångkulturella och teologin. I stället för att välja endera samhälle drivs mänskan av begäret, be- valde han båda: pol.mag. och teol.doktor. hovet av erkännande. I förlängningen av Det var Jokers sätt att välja. detta resonemang var det naturligt att ock- På samma sätt fortsatte hans levnads- så de homosexuella krävde erkännande. bana. Både yrkesmässigt och privat rörde För Joker var intet mänskligt främmande han sig mellan det andliga och det sam- och i pappa Algots anda skulle allt och hälleliga liksom mellan organisationerna alla synliggöras. och fotbollen. Överallt fanns han beredd Vid sidan av sitt yrkesliv och sin aka- att gripa in med sin stora verksamhetslust, demiska bana räckte Jokers intresse och med sina sociala färdigheter och med sina engagemang också till för uppdrag i orga- repliker, sina jokerismer. nisationer, församling och inom fotbollen Samtidigt som han var hjälpsam var han i VIFK och ABC. I bekantskapskretsen också rättfram och krävande. Inom IFK ställde han upp som präst vid vigslar, dop skapade han ”solskensgrabbarna”, glad- och jordfästningar. fotboll på Kaserntorget i Vasa vid solig Under de intensiva åren med arbete och väderlek. När min egen son blev i lämplig familj tunnades kontakterna ut mellan stu- ålder för solskensgrabbarna ringde jag och diekamraterna från Trädgårdsgatan i Åbo. frågade honom när han skulle dra igång I januari 1999 gjorde vi ändå en gemen- solskensgrabbarna igen. Svaret blev: ”Du sam nostalgitripp till Åbo och Sven- är precis som alla andra föräldrar, frågar Eriks doktorsdisputation. När livets vin- när någon skall göra något för deras barn. dar blåst emot har vi ibland ringt varandra. Nu skaffar jag spelskjortor, bollar, vissel- Ingen kan fånga Jokers hela verksamhets- pipor och sätter in en annons i Vasabladet. fält och ingen kan göra anspråk på att tala Sen får du själv börja dra.” Så blev det. för hela hans stora vänskaps- och kam-

155 ratkrets, men för navet i hans liv – Outi, pojkarna och deras familjer och för syster Fjalar Sundström Greta – är det bra att veta att Joker lever i mångas minne, med ett leende och med respekt. För att citera Vilhelm Moberg hade han ”en strävan utöver det korta och otillräckliga liv som är kroppens”.

BENGT STRANDIN

Elis Gustav Fredrik Strömsholm var född den 15.11.1945 och avled den 8.4.2008.

Det finns på sina håll en tendens i våra da- gar att betrakta vad man brukar kalla den gamla tidens folkskollärare med ett slags godmodig överseende humor. Vad man då tar fasta på är bland annat att de var något av allt i allo på vetandets område. I en skola där undervisningen skedde efter klasslärar- och inte ämneslärarprincipen var ju läraren tvungen att ha insikter i snart sagt allt, pre- cis som antikens lärde. Denna av ämbetet framtvingade mångkunnighet kunde också ta sig formen av en andlig vakenhet och en mångsidighet bland intresseinriktningarna som gjorde att en folkskollärare ofta kunde instämma i romaren Terentius ord att intet mänskligt är mig främmande. Sådan var i sanning Fjalar Sundström, som utförde sin lärargärning såsom föreståndare för Tammerfors svenska folkskola under åren 1947–1983. Den mångsidighet han ådagalade inom sina intressen kom fram på yrkesplanet också i hans långvariga redaktörskap för

156 tidningen Tammerfors Aftonblad, den enda om jubilaren: ”Urheileva kansakoulu” svenskspråkiga tidningen i Insjöfinland. (den idrottande folkskolan). Ända upp till Och den kom i ännu mer eminent grad snart åttio års ålder såg han det som ett fram på det privata planet. Det handlade nöje, ja rentav en nödvändighet, att gå ut om ett läsintresse som omspände såväl på skidturer till Kauppi friluftsområde i historien, från antikens värld till samtids- Tammerfors och utsändningar från större historien, naturvetenskaperna och den till- idrottstävlingar hörde till de program han lämpade språkvetenskapen. Belysande var oftast tog del av i etermedierna. de ord som fälldes av en japansk lexikograf Och slutligen, men ingalunda minst, må och kollega till författaren av dessa rader, bland hans ankarfästen i livet nämnas fa- som i sitt kondoleansbrev lät framskymta miljen. Trots hans många maktpåliggande sin oförställda förvåning över att i Tam- ämbetsuppgifter fann han alltid tid för fa- merfors ha diskuterat med en person för miljen och för att ta del i dess vardagligaste vilken det gåtfulla Ainu-folket på Japans göromål, långt innan dagens låt vara i sig nordö var bekant. nog så berättigade jämställdhetsdebatt ens Och likväl var denna mångsidighet inte blivit påtänkt. grogrund för ett planlöst sökande efter fas- Vilken var då den kronologiska inram- ta punkter i tillvaron. Få människor torde ningen till en livsgärning så i grund präglad ha haft sina rötter klarare än Fjalar Sund- av mångsidighet och allsidig omtanke? Vi ström. En av dem var kärleken till foster- har redan nämnt hans huvudsakliga uppgift landet. Som så många av sin generations eller, i beaktande av det släkte han tillhör- unga män blev även hans lott att tillbringa de, snarare hans kall, nämligen åren som flera år med att försvara det land som sett folkskolföreståndare. Till detta kommer att honom födas. Detta skapade en äkta och han även verkade som redaktör för Tam- stark känsla för Finlands väl och ett band merfors Aftonblad åren 1956–72. Därtill av samhörighet med dem som en gång va- kommer ett långt och aktivt medlemskap rit med. Denna känsla omsattes i handling inom krigsveteranföreningen i Tammer- i ett långt och aktivt medlemskap i krigsve- fors, i Svenska folkpartiet och i den i Tam- teranföreningen. I hans lärargärning fanns merfors verksamma svenskspråkiga sång- en underton av fosterländskhet, som utan föreningen Sångarfylkingen. Under krigs- att någonsin slå över i chauvinism, genom- tiden var han i aktiv tjänst åren 1941–44, klingade det budskap han förde ut till gene- med kommendering till reservofficerssko- ration efter generation av elever. lan 1942 och tjänstgöring som fänrik fram En annan fast punkt i tillvaron – vid för- till vapenstilleståndet med befordran till sta påseende måhända något självmotsä- löjtnant 1956. Efter pensioneringen syss- gande, eftersom ju hela begreppet präglas lade han ihärdigt med sina fritidsintressen av egenskapen rörlighet – var idrotten och såväl på läsningens som motionsidrottens friluftslivet. En gammal klasskamrat till område, tills en långvarig sjukdom bröt mig skrev en gång, enkelt och talande, att hans krafter och ledde till hans bortgång Fjalar Sundström var intresserad av sport, den 4 oktober 2007. Fjalar Sundström var särskilt skidåkning. På hans femtioårsdag född den 14.11.1920 och blev 86 år. den 14 november 1970 satte tidningen Aamulehti följande rubrik på sin artikel MATS-PETER SUNDSTRÖM

157 Gunnar Träskman

Vice häradshövding, teol. dr hc Gunnar Träskman avled den 10.7.2007. Med Gunnar Träskmans frånfälle har en unik representant för det finlandssvenska kul- tur- och kyrkolivet gått ur tiden. Gunnar Träskman – eller GT som han också kallades – var född den 8.1.1929 i Helsinge i en syskonskara av fem som nästäldsta barnet till Edvin och Alma Träskman. GT blev student från Åggelby svenska samskola vid 18 års ålder 1947, jur. kand. från Helsingfors universitet 1952 och vice häradshövding 1956. Efter att ha verkat som advokat några år blev han lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå stift 1959, därtill kallad av dåva- hans unika medlemskap i vår kyrkas cen- rande biskopen G. O. Rosenqvist. trala beslutande organ. Han torde som Även om fastighetsrätten var hans enda lekman genom tiderna ha suttit som egentliga specialområde kom kyrkorät- medlem i kyrkomötet, förstärkta biskops- ten att bli det område han blev mest känd mötet, biskopsmötet, kyrkostyrelsen och för genom sin långvariga tjänstgöring vid stiftsmötet. Sin kanske främsta insats domkapitlet, där han stannade till sin pen- gjorde han som enda svensk medlem sionering 1992. Han kom att bli en av vårt i revisionskommittén för kyrkolagen lands absolut främsta experter inom kyr- 1980–88. Under denna tid var han även kojuridiken, ja i hela Norden. Hans aktiva som tjänstledig från sin ordinarie tjänst tid som kyrkojurist sammanföll med en anställd vid kyrkostyrelsen i dryga tre år tid av stora förändringar i kyrkans rätts- för att på heltid arbeta för kommittén. Han liga status och han var rätt man för denna kom därigenom att göra en tungt vägande tid i vår kyrka. Det var därför en oskattbar insats för att skapa den nya kyrkolagen. förmån att få lyssna till hans utläggningar GT var även litterärt produktiv. Han gav vid sammanträdesbordet eller åhöra hans ut två upplagor av Lagbok för kyrkan som föreläsningar. Dessa gav en insikt i kyr- innehåller den viktigaste kyrkliga lagstift- kojuridiken som knappast stod att finna ningen jämte synnerligen värdefulla kom- någon annanstans, i synnerhet som den mentarer. Dessa upplagor uppdaterade befintliga litteraturen inom området på han kontinuerligt. Kommentarerna var den tiden var ytterst sparsam. en ovärderlig hjälp för kyrkoherdar och GT medverkade i ett otal kommittéer kyrkoekonomer ute i stiftet och lästes och arbetsgrupper, ofta som ordförande, flitigt också på finskt håll. Efter sin pen- och bidrog starkt till den utveckling som sionering övergick han till att medverka i ägde rum i kyrkan. Om detta vittnar även utgivningen av en motsvarande kommen-

158 tar på finska. Dessutom medverkade han han hade även en annan familj som var med artiklar i olika samlingsvolymer och viktig för honom, de anställda vid dom- tidskrifter. Det som man hade hoppats på kapitlet som för honom bildade domka- var dock en samlad framställning på kyr- pitelfamiljen. Han blev ju domkapitlet korättens område där han hade kunnat re- trogen trots att många andra möjligheter dovisa för all den kunskap han innehade. stod öppna för honom. Vid sidan om sin ordinarie tjänst skötte Frid över Gunnar Träskmans minne! GT sitt eget kommanditbolag där han spe- cialiserade sig på mera invecklade fas- GUNNAR GRÖNBLOM tighetsfrågor och bouppteckningar. Vi- stiftsdekan, mångårig arbetskamrat dare var han lärare i kyrkorätt vid Åbo Akademi under ett par decennier. För sina insatser förlänades GT flera utmärkelsetecken, bl.a. FVR R I redan 1983, SKSKs hederstecken i guld, FRTFO fk 1 och Borgå domkapitels medalj i sil- ver. Det som dock kanske gladde honom mest var hedersdoktorstiteln i teologi som Åbo Akademi förlänade honom. Som en av mycket få jurister erhöll han denna ut- märkelse. Och den var inte oförtjänt. Han var inte bara en expert på kyrkojuridikens område utan även intresserad av teologi. Men GT hade även många andra sträng- ar på sin lyra. Han kom från ett jordbru- karhem i Helsinge där släkten hade fun- nits i över 200 år. Han var mycket fäst vid traditioner och sin släkt och sålunda kom han att på senare tid släktforska. Han var synnerligen intresserad av växter och lade en ära i att kunna alla växters namn på latin. Kyrkosången stod honom nära och som yngre var han aktiv körsångare. Konstintresserad var han likaså och även en mycket skicklig diktare – alltså både jordbrukare och ordbrukare. Alltid då det behövdes något på vers glödde hans penna. Familjen betydde oerhört mycket för GT och därför var det en stor glädje för honom att ännu en månad före sin bort- gång få fira guldbröllop med sin Anhild och sina tre barn och sju barnbarn. Men

159 Bertel Widén

Pensionerade bankdirektören Bertel Jo- han Widén avled i Mariehamn den 18.2. 2008, två dagar före sin 93-årsdag. Han var sedan 1992 änkeman efter Anna-Lisa, f. Johansson. Bertel Widén föddes den 20.2. 1915 och var en genuin mariehamnare som förblev hemstaden trogen under ett långt och verksamt liv. Efter sju klasser i Ålands lyceum och studentexamen från Björne- borgs svenska samskola 1935 studerade han vid Svenska handelshögskolan i Hel- singfors. Han blev diplom ekonom 1938 och hade i ett tidigt skede sin bana inom affärslivet utstakad. Till Ålands aktiebank, som senare omdöptes till Ålandsbanken, knöts han till mängder av tunga företag knöts han redan under studieåren. Han och institutioner, bland dem Rederi Ab utnämndes till kamrer 1941 och utsågs Sally, Mariehamns telefon Ab, Ålands till bankdirektör och medlem av bankens penningautomatförening, Andelslaget direktion 1960. Som bankens utlandschef Samgång och Ålands centralandelslag. fungerade han ända från 1940-talet fram På det kommunala planet hade han till pensioneringen 1978. också en rad förtroendeuppdrag. Han Det var en dynamisk tid i ”national- tillhörde stadsfullmäktige i Mariehamn bankens” historia, där Widén bland annat 1954−60, var ordförande i stadens folk- hade en central roll i finansieringen av ny- skoledirektion och fungerade under 25 förvärv inom åländsk sjöfart, från slutet år som ordförande för stadsrevisorerna. av 1950-talet med tonvikt på färjetrafiken Inom landskapsförvaltningen anlitades och tankertonnaget. Under många år bi- han som räkenskapsgranskare. drog utlandsverksamheten i hög grad till Han hade länge en plats i kyrkofullmäk- bankens goda resultat. Bertel Widén hade tige och skötte under många år sekreterar- ett brett kontaktnät, som han också odlade sysslan i förvaltningsnämnden för Ålands inom ramen för Forex Club, en förening kulturfond. med experter inom internationell ban- Inom föreningslivet engagerade han sig king. redan i ungdomsåren i scout- och idrotts- Inom det åländska näringslivet hade rörelsen. Han var under tio år ordförande Bertel Widén en rad befattningar. Han i Mariehamns Lawntennisklubb och höll tillhörde länge Ålands Tidnings-Tryckeri på 1960-talet i klubban inom Mariehamns Ab:s styrelse och var dess ordförande un- bridgeklubb. Han hörde till grundarna av der en tumultuarisk tid i Ålandstidningens Lions Club i Mariehamn. historia. Som revisor med GRM-examen Nära Bertel Widéns hjärta låg frimu-

160 rarrörelsen, som han tillhörde ända sedan 1955. Det åländska frimurarhuset vid Tom Vuori Norra Esplanadgatan blev något av ett andra hem för honom under pensionärs- åren. Han har fungerat som ordförande för Brödraföreningen Morgonstjärnan och 2005 tilldelades han ett av det finländska frimureriets högsta utmärkelsetecken, S:t Augustins 200-årsmedalj i silver. Friluftsliv i alla former var länge ett av Bertel Widéns särintressen. I unga år fiskade han gärna i Föglö, hustruns hem- bygd, och vistades på sjön med en av Ålands första snabbgående motorbåtar. På äldre dar älskade han att pyssla med växthuset, plocka bär och sylta vid som- marstället i Lemland Hellestorp. Resorna blev många, inte minst till USA, och un- der decennier var Kanarieöarna ett givet resmål under soliga vinterveckor. Bertel Widén fick ett rikt och mångskif- Nyheten att den legendariska Hbl-repor- tande liv. Nästan in i det sista kunde han tern och nyhetschefen Tom Vuori, 58, bo kvar i sitt barndomshem vid Ålands- somnat in på Jorvs sjukhus den 11 juni vägen, byggt av hans far 1915, och den 2008 fyllde hans kolleger och vänner med dagliga vandringen efter kvällstidningen sorg och saknad. blev något av en helig ritual. En dag utan Tom Vuori, Tjommen bland vänner, var en ordentlig dos nyheter från Åland och född den 3 februari 1950 och en typisk stora världen var en förlorad dag. produkt av det glada sextiotalet. Den lo- De ekonomiska konjunkturerna följde vande gymnasten lämnade idrotten för att den gamle bankmannen med aldrig svik- grunda ett popband, sedan följde skolpoli- tande intresse. Men för den nya tidens tik på vänsterkanten och resor ut i världen. hårdföra affärsmetoder stod han främ- Vuori slutade skolan i gymnasiet. Det var mande, inte för inte kallades Bertel Widén innegrejen på den tiden. ofta för en bankingens belevade gentle- Det planerade bohemlivet i Paris kom man. av sig när Tjommen som nittonåring blev far. Ett år efter Rasmus kom andra sonen GUSTAF WIDÉN Jesper. Det gällde att försörja familjen. Skribenten är Bertel Widéns son. En dag gick Tjommen upp till Nya Pres- sen med ett reportage från hamnen. Trots stora rubriker dröjde honoraret. Redak- tionschef Carl-Johan Berg förklarade ef- teråt varför: ”Vi hade inte dina kontaktuppgifter,

161 därför lät vi bli att betala så att du skulle has av 3–4 chefer skötte han ensam. Han bli tvungen att ta kontakt. Vi vill nämligen bar ständigt på en inköpskorg av plast full anställa dig”, sade Berg. av tidningar, urklipp, brev, tips och upp- Tom Vuori hann uppleva de sista åren slag som han bearbetade och delade ut. med Nya Pressen innan den lades ner Dygnet runt ledde han tidningen. På 1974. Som de flesta andra journalister på kvällarna gick reportrarnas telefoner heta NP flyttade han till Hufvudstadsbladet när Vuori gav direktiv om nästa dags ar- och arbetade i många år som reporter och bete. på utrikesredaktionen. Världen blev hans Det hårda arbetstempot dygnet runt arbetsfält. Ju längre bort och ju omöjli- krävde sitt. Tjommen sparade inte på sig gare ett uppdrag var, desto ivrigare var själv när det gällde arbete, eller avkopp- Tjommen att komma ut. ling efter jobbet. Han vandrade i bergen med muslimsk Under 35 år på Nya Pressen och Huf- gerilla i Afghanistan, han bodde med ta- vudstadsbladet profilerade sig Tom Vuori milgerillan på Sri Lanka, hans taxi blev som en av de riktigt stora publicisterna i beskjuten i Libanon och de bedjande Svenskfinland. I sina bästa stunder hade männen såg snett på honom i en moské i han ett flyt i sina reportage och en briljans Bagdad – – Tjommen luktade whisky. i formuleringarna som står sig väl i vilken Hemma igen, när äventyren skulle om- internationell jämförelse som helst. Detta vandlas till text, genomgick hans repor- i kombination med ett sällsynt snabbt tage varje gång svåra födslovåndor. Vart sinne för nyheter gjorde honom till den han än gick bar han med sig rutigt papper, stora journalist han var. blyertspenna och radergummi. Ingressen Minnet av Tom Vuori förpliktar dagens skrevs om hundra-, om inte tusentals journalistgeneration, medielärare och gånger. Dagarna gick och högen med re- tidningschefer att inte nöja sig med det fuserade förslag bara växte. jämntjocka, bekväma och enkla utan inse När ingressen till slut satt som den att man ibland måste sikta på stjärnorna skulle tog resten av reportaget inte lång för att uppnå det som är extra och speci- tid att skriva. Felet var att Tjommen inte ellt, det som man minns och talar om efter alla gånger lyckades formulera en ingress att ha lagt tidningen ifrån sig. Även om som han ansåg att dög. Det var bara kvali- det ibland tar tid och kostar. tet som gällde. Texter skulle vara genom- Kanske finns det en liten möjlighet att tänkta, välformulerade, en läsupplevelse. Tom Vuori nu hamnat på samma ställe Vuori levde upp när det hände stora som Ernest Hemingway. I så fall ger det saker, då arbetade han dygnet runt. Sin oss som i dag så mycket saknar Tjommen intensivaste period hade han våren 1982 lite tröst att han äntligen funnit sin gelike då han i sex veckor dagligen rapporterade att diskutera ingresser med. om Falklandskriget från London. I slutet av 1980-talet blev Tom Vuori STAFFAN BRUUN först nattchef, sedan nyhetschef. Hans pe- riod i ledningen för nyhetsarbetet på nit- tiotalet är fortfarande legendomspunnen i Husis korridor. Det jobb som i dag hand-

162 Kurt Zilliacus

På valborgsmässoaftonen 2008 avled Kurt Zilliacus i sitt hem i Myrbacka i Vanda, drabbad av en hjärtattack. Han blev 80 år gammal och var aktiv in i det sista. Hans frånfälle är en stor förlust för en vid krets av vänner och kolleger här hemma och i de andra nordiska länderna. Så här uttryckte sig en av hans danska vänner när dödsbudet kom: ”Kurre eg- nede sig nok ikke til at blive en gammel, svagelig mand, så for hans skyld er det måske ikke det værste der kunne hænde. Men sørgeligt er det”. Kurt Zilliacus arbetade i över sextio års tid med de finlandssvenska ortnamnen och dialekterna. Geografiskt hade hans forsk- (1968) utsträcktes undersökningen till an- ning sin tyngdpunkt i Åboland. Hans sista dra delar av den finländska sydkusten. stora arbete var Forska i namn som utkom Ortnamnspublikationer av mer lätt- 2002, och som han privat betecknade som tillgänglig art är Skärgårdsnamn (1989) ”texter ur mitt liv”. Artiklarna ger en god och Orter och namn i ”Finska skären” belysning av hans livslånga arbete med (1994), där han sammanfattar huvudre- ortnamnsforskning i alla dess former: in- sultaten av sitt mångåriga utforskande av samling, registrering, fältundersökning, våra skärgårdsnamn. grundforskning och praktisk tillämpning Växelverkan mellan svenskt och finskt i vid kartläggning och i namnvårdsarbete. vårt ortnamnsskick var ett återkommande Bokens mest omfattande avsnitt gäller tema i hans forskning. Han initierade ett namnteori, ett område där han skapade ett projekt om lånenamn längs språkgränser- genomtänkt och hållbart teoretiskt under- na, skrev själv artiklar i ämnet och inspi- lag för den nordiska namnforskningen. rerade såväl svenska som finska forskare Kurre ville ha ordning och reda i namn- att arbeta vidare på egen hand. Han tog vetenskapen – liksom i allt annat. också initiativet till en socioonomastisk Han utgav en rad namnvetenskapliga undersökning av folks ortnamnskunskap. arbeten av bestående värde. I debutver- Där var han 1970 långt före sin tid. Som ket Ortnamnen i Houtskär (1966) tog han pensionär redigerade han bland annat ett avstånd från den då allmänt rådande mer Namnledslexikon, som blev klart 1999 eller mindre mekaniska lexikaliska analy- och numera föreligger också som webb- sen av ortnamn; i stället byggde han upp publikation. Arbetet bygger på ortnamns- en ny syntaktisk-semantisk klassificering arkivets samlade material av ca 300 000 av namnlederna. Arbetet har blivit en registerkort, som han systematiskt arbe- klassiker. I Sydfinländska skärgårdsnamn tade sig igenom från A till Ö.

163 Kurt Zilliacus inledde sin forskarbana men den f.d. laxbåten var samtidigt också som dialektolog. Redan som ung student en flytande namnvetenskaplig akademi. knöts han till Svenska litteratursällskapets Här har flera av de ledande nordiska Folkkultursarkiv, där han blev ordinarie namnforskarna fått en grundläggande ut- dialektarkivarie 1954. Arbetsuppgifterna bildning, med praktiskt åskådningsmate- var mångahanda: han byggde upp nätet av rial inom närmaste räckhåll. ortsmeddelare, utarbetade frågebrev och Ombord på Rödan hade Kurre också ordnade upp och katalogiserade samling- möjligheter att utveckla sina rika talanger arna. Under somrarna var han ute på fältar- som sällskapsmänniska. Han var den na- bete för att teckna upp ortnamn och dialekt, turliga mittpunkten i sällskapet, mån om framförallt i den åboländska skärgården. besättningens välbefinnande, outtröttligt Inom det dåtida stora dialektgeogra- slagfärdig och ordlekande – men alltid fiska projektet svarade han för fältarbetet intellektuellt skärpt, sunt skeptisk och i södra Finland, som han somrarna 1948– kritisk. Också i byhamnarna var Rödan 51 per cykel genomkorsade från Eckerö i och dess kapten välsedda gäster. Under väster till Pyttis i öster. Han skrev sedan sitt livslånga sjö- och skärgårdsliv hade sin kandidatavhandling om Kimitodialek- Kurre blivit förtrogen med skärgården, tens ljudlära. Hans största insats som dia- skärgårdskulturen och skärgårdsborna. lektupptecknare var djupundersökningen Hans förhållande till byborna var därför av dialekten i Houtskär, där han arbetade okonstlat och naturligt, vare sig de var in- på heltid under femton månader 1957–58. formanter eller gäster ombord. Alla triv- Han tecknade också upp ortnamnen i kom- des i Kurres sällskap. munen, vilket småningom ledde till att Under sina sista år citerade Kurre ib- namnforskningen blev ett förstahandsin- land schlagertexten ”en gång jag seglar i tresse för honom. I det populärvetenskap- hamn”, som han gärna ville ge en djupare liga arbetet Åboländska (1992) fick han mening. Forskningsbåten Rödan gjorde långt senare tillfälle att återkomma till de sin sista seglats för länge sedan. Nu har åboländska dialekterna. Boken bygger på också dess kapten seglat i hamn. de iakttagelser som han under fyrtio års Kurt Zilliacus föddes i Åbo 21.7.1927. forskningsfärder hade gjort om de olika Familjen flyttade till Helsingfors 1940, dialekterna: han beskriver de enskilda där han blev student 1945, fil.kand. 1953 målen och försöker att med ledning av de och fil.lic. 1965. Han tjänstgjorde som dialektgeografiska förhållandena lämna dialektarkivarie vid Folkkultursarkivet ett bidrag till diskussionen om hur skär- 1954–66 och som namnarkivarie 1966– gården en gång fick sin befolkning. 76, varefter han blev byråchef vid byrån Bland sina nordiska forskarkolleger för svenska språket inom Forsknings- var Kurt Zilliacus känd inte bara som centralen för de inhemska språken. Han namnteoretiker utan i högsta grad också avgick med pension 1992. Kurt Zilliacus som praktiker, nämligen som skeppare på var gift med Ebba Pettersson (1930–97). Svenska litteratursällskapets forsknings- Hans närmaste anhöriga är dottern Hen- båt Rödan. Rödan genomförde ett hund- rika och sonen Johan med familjer. ratal ortnamns- och dialektexpeditioner inom triangeln Kotka–Eckerö–Raumo, PETER SLOTTE

164 Eduard Zukale

En av Svenskfinlands främsta idrottsle- dare, Eduard ”Bubi” Zukale, gick ur tiden den 2 mars 2008 i en ålder av 80 år. Han var född den 12 maj 1927. Om någon tagit som sitt livs uppgift att verka för barnens och ungdomens fysiska fostran så var det Bubi. Bubi brukade säga att han var släkt med hela Europa. Fadern var österrikare medan modern, född von Collins, var rys- sinna med tyskt-engelskt påbrå. Hon var kusin till general Harald Öhquist, som i hög grad kom att påverka Bubis liv. I samband med revolutionen flydde föräld- rarna på general Öhquists försorg från S:t Petersburg till Helsingfors och tog fin- kriget skickat till Sverige för att hämta ländskt medborgarskap. handbollssporten till Finland. Handbolls- År 1939 flyttade familjen, nu med sex förbundet grundades sedan år 1941. barn, till faderns hemställe i Österrike. I I Esbo, Bemböle, fick Bubi genast bruk krigets slutskede ockuperade Sovjet den för sin ledarförmåga. År 1946 blev det av- delen av Österrike där de bodde. Då åter- brott för militärtjänstgöringen i Dragsvik. vände familjen till Finland. I samman- Där ledde han damhandbollen inom Eke- hanget fick den då 17-årige Bubi, igen på näs IF. Handbollssporten hade introduce- Öhquists försorg, inkallelse till vårt krig rats i Ekenäs av en annan pionjär, dans- men hann bara till Danmark då det kom ken William Olsen i Fiskars. Själv tränade besked om att kriget tagit slut. Han fick Bubi boxning med EIF-arna, som på den dock delta i evakueringen av Porkala. tiden dominerade boxningslandslaget. Familjen kom att bosätta sig i en stuga Bubi ordnade också danstillställningar på Jorf gård i Esbo. Här hade generalen i Ekenäs. Ända från Esbo kom ungdomar antagligen igen ett finger med i spelet. I till danserna sittande på öppna lastbilsflak granngården Glims, som genom giftermål mitt i vintern. ägdes av en jägarbroder, överste Bertil Då Bubi blev civil satte han med sin Heinrichs, bodde nämligen Haralds syster oförlikneliga envishet igång hela Esbos Martha Öhquist, Esbos första hälsosyster. idrottsliv. Han började i Bemböle, där det Under vistelsen i Österrike hade Bubi från tidigare fanns en idrottsförening, IF sysslat med olika idrottsformer och fått Start. Under Bubis ledning byggdes i slu- utbildning i ledarskap. I Finland blev han tet av 40-talet på talko den lilla sportplan en av pionjärerna beträffande handbollen. som fortfarande finns invid Fallåker. Se- Före honom var bland annat Harald Hjelt, nare drev han med Jalle Åkerlund igenom som marskalk Mannerheim under vinter- föreningshusets tillbyggnad.

165 I Köklax fanns också en idrottsklubb, var i cirka 50 år ledare för damhandbolls- Köklax Kamraterna, där en annan blivan- laget. Men mest tyckte han om att leda de ledare av format, Nils Lindstedt, eta- knattar (barnidrott). Det gjorde han i över blerade sig. Snart uppgick de två idrotts- 60 år. Han hann med tre generationer. klubbarna i Esbo IF, som kom att bli en Bubi var också en lång följd av år ordfö- ledande idrottsförening i Svenskfinland. rande for Nylands och Åbolands Idrotts- Bubi fortsatte i slutet av 40-talet med distrikt, NÅID. boxning och arrangerade turneringar på Naturligtvis deltog han i Föreningen Fallåker och i FBK-huset i Grankulla. På Finland-Österrike och var en tid dess den tiden förekom det slagsmål i byarna. ordförande. Bubi tog sig an ”slagsbultarna” och lärde På sidan om idrotten drev han ett fö- dem boxning, varefter slagsmålen upp- retag för kontorstillbehör. Hur han hann hörde. med allt är en gåta. Under hela sin karriär inom idrotten ställde Zukale alltid trivseln och samva- ULF JOHANSSON ron före segrarna. Att leda in ungdomen på sunda vägar var för honom den enda ledstjärnan. Nisse Lindstedt såg i sin tur till att det blev goda tävlingsresultat. På så sätt kompletterade de två varandra på ett lyckligt sätt. För att finansiera idrottsverksamheten gick den unge Bubi år 1947 resolut upp till kapellmästare George de Godzinsky och bad om en understödskonsert för för- eningen. Utan att en enda gång ta arvode gav Godzinsky därefter konserter 25 år i följd till förmån för Esbo IF. Alltid för ful- la hus. Godzinsky brukade därtill ta med sig andra stora namn, som då inte heller nändes ta betalt. Godzinsky kom härige- nom att under flera efterkrigsår vara Es- bos största idrottsfinansiär. På sidan om Esbo IF gjorde Bubi en an- nan unik insats i Esbo. I hela 40 år med- verkade han i kommunens idrotts/fritids- nämnd. Under alla sina år i nämnden såg Bubi bland annat till att idrotts- och fri- tidsbyråns tvåspråkighet knappast någon- sin felade. Inte minst för detta tilldelades han Folktingets förtjänsttecken. Bubi spelade uppskattningsvis bortåt tusen handbollsmatcher för Esbo IF och

166 Erik Ågren

”Ibland känns det som om jag hade svikit – som om jag skulle godkänt systemet ef- tersom jag hoppat av i stället för att stan- na kvar och göra det mänskligt. Men jag hoppas att jag utanför gjuteriets väggar kan göra någonting, säger Erik Ågren, som efter 33 arbetsår och 19 år före pen- sion, tar slutlikvid från Wärtsiläs gjuteri i Jakobstad. För att bli fri författare.” Decemberdagen skymmer på Staffans- näs i Jakobstad. Erik Ågren har tagit slut- likvid och berättar att många motiv låg bakom beslutet. Ett var detta: 200–300 man arbetar i gjuteriet, ett äldre med då- lig luftventilation, mycket rök, damm och gaser. En man, som arbetat på en angräns- som orkade leva. Bara ett solvarv hade gått ande avdelning och bara ibland funnits sedan Olga och Rudolf Ågren tvingats be- inne i gjuteriet, är pensionerad och lever reda sin förstfödda, Greta Maria, en grav. väl. Tre är sjukpensionerade. Ingen, som I sin sista roman, ”Olga. Historien om hela sitt arbetsliv stått i gjuteriet, har frisk en mor” (2004), skildrar Erik Ågren dra- nått pensionsålder. matiskt den växande familjens vandring Året var 1971. Intervjun med Erik från backstuga till backstuga ned längs Ågren publicerades i Vasabladet. Nykarleby älv till dess färden en dag slutar Två år senare debuterade han på ny- i mormors och morfars stuga i Lippjärv, startade Författarnas Andelslag, där han sannolikt en av de mest besjungna byarna själv var stiftande medlem, med romanen i den finlandssvenska litteraturen. ”Sårad”. Så inleddes ett betydande, rikt Fyra av sex syskon blev författare. författarskap. Leo (1928–1984), Inga (1934–1965) och Nu är det avslutat. Erik Ågren avled Gösta (född 1936) hann debutera innan onsdagen den 12 mars 2008 vid middags- storebror följde. tid. Han hade ett annat liv att klara av Tröst i saknaden ger vissheten att han först. aldrig svek vare sig arbetskamrater el- Tretton år gammal blev han skogshug- ler andra medvandrare i livet. Det blev gare, sen kom kriget. I debutboken ”Så- många artiklar, kåserier, hörspel, pjäser, rad”, en mäktig predikan, skildrar han romaner och dikter – där också arbetet såren, de som sved i kroppen och värkte och kamraterna på fabriken spelar en vik- i själen. ”Sårad”, som översatt till finska tig roll. kom ut i tvåspråkig nyutgåva 2001, är en Erik Gunnar Ågren föddes i Ytterjeppo av våra starkaste litterära vidräkningar den 4 augusti 1924, en kärkommen son, med krig, hat och kadaverdisciplin.

167 När kriget väl var över bildade han största. Vem av bröderna som slängde familj, fick tre döttrar, gick till gjuteriet tjuvrökarfimpen, den som brände upp – och därifrån. tre rior, femåringen eller sjuåringen, blir Erik Ågrens sjuttiotal var intensivt lit- kanske inte uttömmande klarlagt men så terärt skapande – pjäser för radio, televi- är det inte bara med skrönan utan också sion och Wasa teater, berättelser, romaner. med historien, de skapar den – lyssnarna, Efter några år i Helsingfors återvände han iakttagarna, berättarna, de där som vågar tidigt på åttiotalet till Österbotten, och bo- stegen i sitt liv, sin väg. satte sig i Korsnäs, med utvidgad familj: Vi är många som stillnar vid Erik Carita Nyström och sonen Dag. I Korsnäs Ågrens bår om än avskedet bärs tyngst tillkom 1984 förlaget ”Hantverk”, som av hustrun Carita Nyström, sonen Dag, publicerade böcker av Tatiana Sundgren, döttrarna Ann-Britt, Kristina och Siv med Anni Nyström och Gun Nygren, samt de familjer samt brodern Gösta Ågren. två initiativtagarna Carita och Erik. Romanen ”Arbetslust” från 1975 byg- ANNA-LISA SAHLSTRÖM ger på minnen från fabriken. Budskapet är solidaritet. Romanen ”Modellfilaren” från 1982 knyter också an till decennierna i gjuteriet. Sedan förändrades tematiken. Erik Ågren byggde hus, fiskade och skrev. Han tog vara på barnens – också de vuxnas – sagor och sånger, skrev nya och kom på senare år allt närmare sig själv. ”Sången om byn”(1983) är en berörande vacker diktsamling om barndomen och byn. I den ingår ett credo: ”… Hata krig och våld/hata utsugning och orätt, / men älska varandra…” Orden är lagda i mor Olgas famn. De är också sonens. I romanen ”Bockfliken” (1987) står kust och hav i centrum. Boken är en varm, humorfylld skröna, förankrad i Korsnäs- bygden. En dag kom en helt obekant läsa- re och tackade författaren och uttalade sin häpnad över att denne så på djupet hade fångat hans liv. Det är en läsarreaktion, som ganska många författare fått ta del av efter att ha publicerat sina mest levande verk. I romanen ”Edvin” (1991) lyckas Erik Ågren skildra en lillebror som var han egentligen den äldsta, klokaste och

168 SFV:s årsberättelse 2007

Ett festligt år

2007 firade SFV sitt 125-årsjubi- Ekonomiskt blev verksamhetsåret 2007 leum. Under året fortsatte planeringen av lyckat. Ab Västra Finlands yrkesinstitut, som fått Placeringsverksamheten var fram- namnet Axxell Utbildning Ab. Axxell blir gångsrik. Dividenderna ökade tack vare ett mångbranschinstitut med yrkesutbild- att de finländska börsnoterade bolagen i ning, vuxenutbildning och fritt bildnings- regel gick mycket bra, trots att man kunde arbete. Axxell inleder sitt arbete 1.8.2008. förebåda mörka moln på världens börser. Där kommer alla SFV:s folkhögskolor att SFV sålde sin fastighet vid Juhani Ahos- ingå. Under året trappade SFV ner sitt väg 12–14 med betydande vinst. Huset ägande i Solvalla genom att sälja ut en hade varit olönsamt under de senaste del av aktierna till Folkhälsan. 20 åren. Mot slutet av 2007 började den Under hela året fördes en annonskampanj amerikanska bolånekrisen ha tydliga åter- dels för att öka föreningens synlighet, dels verkningar även i Finland. Instabiliteten för att värva nya medlemmar. SFV:s utdel- ökade även i Europa men börsraset inträf- ningsfest den 28 mars och jubileumsfest fade först i slutet av januari 2008. den 19 oktober var extra festliga. Jubileet Under 2007 fick SFV flera betydande till ära utdelades två kulturpris och tre folk- donationer och testamenten. Det sam- bildningspris, fem Folkbildningsmedaljer manlagda värdet av tillförda medel var och sex Hagforsmedaljer. Jubileumsfesten 407 905 euro (1,1 miljon euro år 2006). på hösten för föreningens donatorer, testa- Flera nya fonder grundades under 2007. torer, förtroendevalda, anställda och sym- patisörer blev en formidabel succé.

169 1. ORGANISATION invald 1998 docent Per-Edvin Persson 1.1 Medlemskåren invald 1989 fil.dr h.c. Mikael Reuter SFV verkar aktivt i det finländska med- invald 1996 borgarsamhället, dels i samarbete med de fil.kand. Lisbet Ruth finlandssvenska organisationerna, dels återinvald 1998 genom sitt eget kontaktnät och sin stora författaren Gustaf Widén medlemskår. invald 2005 Föreningen har medlemmar i samt- undervisningschef Gustav Wikström liga svensk- och tvåspråkiga kommuner invald 1997 i landet, inklusive de sexton åländska kommunerna. Dessutom har föreningen Styrelsen sammanträdde under året till medlemmar på de så kallade språköarna åtta protokollförda möten. Antalet be- på helfinska orter, och utomlands. Vid handlade ärenden var 115. utgången av 2007 hade medlemsantalet Styrelsens sekreterare var kansliche- ökat till 10 059 (2006: 9 734). fen, docent Christoffer Grönholm. Vid sitt årsmöte den 26 mars 2007 fast- Styrelsens arbetsutskott bestod av ord- ställde Svenska folkskolans vänners un- föranden, vice ordföranden, sekreteraren derstödsförening medlemsavgiften till 10 och ledamöterna Mikael Reuter och Lis- euro. Den omfattar SFV-kalendern och bet Ruth. Protokollförare vid styrelsens tidskriften Svenskbygden som medlems- och arbetsutskottets möten var Catharina förmåner. Gripenberg. Arbetsutskottet har förberett ärendena till styrelsens möten och avgjort 1.2 Styrelsen löpande ärenden. Utskottet höll nio proto- kollförda möten och behandlade vid dem Hedersordförande i föreningen är fil.dr 79 ärenden. Carl Jacob Gardberg och skolförestånda- I tur att avgå ur styrelsen vid årsmötet ren Vide Strandvik. 2008 är ledamöterna Henry Olander, Mi- Hedersmedlemmar i föreningen är kael Reuter och Gustaf Widén. Lars Huldén, Brita Cavonius, Bo Lundell och Per Snickars. 1.3 SFV:s förvaltningsråd

Styrelsens sammansättning var under Förvaltningsrådet är styrelsens rådgi- året följande: vande organ i ekonomiska frågor. Det bestod under året av advokat Ralf Blom- professor Ann-Mari Häggman qvist (ordförande), jur.kand. Karl-Gustav invald 1976, ordförande Backholm och pol.mag. Kim Lindström. direktör Henry Olander Styrelsens ordförande är självskriven invald 1993, vice ordförande medlem i förvaltningsrådet. Sekreterare fil.mag. MBA Veronica Fellman och föredragande var SFV:s kanslichef invald 2007 Christoffer Grönholm. fil.mag. Stig-Björn Nyberg Förvaltningsrådet höll fem protokoll-

170 SFV:s kanslipersonal samlad på samma bild. Från vänster bokföraren Ted Österman, expedi- tionschefen Margit Karjala, kanslichefens assistent Christine Romberg, organisationssekrete- raren Johanna Carpelan, administrativa sekreteraren Catharina Gripenberg och kanslichefen Christoffer Grönholm. förda möten. Därtill har förvaltningsrådet Christer Nylander samt disponenten för hållit talrika diskussioner per telefon. vederbörande fastighet. Dipl.ing. Claes I tur att avgå ur förvaltningsrådet vid Stigzelius har varit föredragande i de årsmötet 2008 är ledamoten Karl-Gustav ärenden som berört SFV:s fastighet vid Backholm. Georgsgatan 18 i Helsingfors. Sekreterare för fastighetsutskottet var Catharina Gri- 1.4 Övrig förvaltning, revisorer penberg. Fastighetsutskottet höll två pro- tokollförda möten och behandlade därvid SFV:s fondförvaltning har handhafts dels 17 ärenden. Därutöver har utskottet verk- av Aktia Sparbank/Privatbanken, dels av ställt flera inspektioner av föreningens Nordea Private Wealth Management och fastigheter och bostadslägenheter. flera andra banker och fondbolag. Peter Estlander var disponent för SFV:s För fullföljande av särskilda uppgifter fastigheter och bostadslägenheter i Hel- har styrelsen tillsatt ett flertal utskott. singfors. Disponent för fastigheten Grö- Fastighetsutskottet besluter i ärenden nalundsgatan 7 i Ekenäs var Claes-Erik som gäller föreningens fastighetsförvalt- Johansson fram till 19 juni 2007, han ning. Utskottet bestod 2007 av Christoffer efterträddes av Petra Grönholm, medan Grönholm (ordförande), Henry Olander, Heikki Rinne var disponent för Fastighets

171 Ab Nya Karyll i Esbo. Sami Heinämäki 2 VERKSAMHETEN var disponent för fastigheten Oy Forum Seinäjoki – Forum Östermyra Ab. Över- 2.1 Administrativ verksamhet vakare för Beijarholmen, Stora Balghol- men och Fårbässen var Börje Björklöf, Årsmötet och övervakare för Lillholmen var Jonas Stenström. Föreningen höll sitt årsmöte i Helsing- Föreningens revisorer var CGR Jan fors den 26 mars 2007. Läraren Ragnar Holmberg och CGR-samfundet Pricewa- Hansson var ordförande för årsmötet. terhouseCoopers med CGR Petter Linde- Vid årsmötet kallades Brita Cavonius, Bo man som huvudansvarig revisor. Lundell och Per Snickars till föreningens hedersmedlemmar. 1.5 SFV:s kansli och personal Årsmötet återvalde enhälligt Stig-Björn Nyberg, Per-Edvin Persson och Lisbeth Föreningens sekreterare och kanslichef Ruth för mandatperioden 2007–2009. var docenten, pol.dr Christoffer Grön- I stället för Maria Oesch-Feldt, som holm (anställd 1.1.1987). önskat avgå på grund av anställning vid Pol.kand. Catharina Gripenberg (fast- SFV, valde årsmötet Veronica Fellman anställd 1.1.2006) var föreningens admi- till styrelsemedlem för mandatperioden nistrativa sekreterare och kanslichefens 2007–2008. sekreterare. Hon verkade också som pro- I förvaltningsrådet återvaldes enhäl- tokollist vid föreningens möten. ligt Kim Lindström för mandatperioden Expeditionschef var merkonom Mar- 2007–2009. git Karjala (anställd 1.11.1994). Expedi- tionschefen är också kansliets kassör. Utdelningsfest Organisationssekreterare var Johanna Carpelan (anställd 1.8.1990). Föreningen höll utdelningsfest i festsalen i Pol.kand. Christine Romberg var kans- G18 den 28 mars 2007. Rubriken för SFV:s lichefens assistent (anställd 1.8.1999). ordförande Ann-Mari Häggmans festtal Bokförare var merkonom Ted Öster- var Strömfåra, strid och stark, SFV 125 man (anställd 1.9.2007). Tidigare skötte år. Festtalet hölls av minister Ulla-Maj han även SFV:s bokföring som anställd Wideroos. Hennes rubrik var En lyck- vid Aktia Sparbank/Privatbanken. lig folkrörelse. För musikprogrammet Fil. mag. Ylva Uotila var anställd en stod Maria Kalaniemi, Olli Varis, Wivan dag i veckan för att katalogisera böckerna Nygård-Fagerudd och Peter Lönnqvist. i SFV:s bibliotek. Beställningsverket Nybyggarglädje eller Ett antal fristående medarbetare har an- Monte Rosa uruppfördes, texten var skri- litats under året. ven av Lars Huldén. Vid festen utdelades två Kulturpris ur Signe och Ane Gyllenbergs fond, tre folkbildningspris, Lillholmsstipendiet, Beijarholmsstipendiet, fem Folkbild- ningsmedaljer och sex Hagforsmedaljer.

172 Fyra lärare i svenska vid finska skolor Svenskfinland, företrädesvis sådana som premierades med stipendier. Pristagare, är medlemmar i Svenska studiecentralen. medaljörer och stipendiater presenteras Med dem utvecklar SFV ett nätverk på nedan i avsnittet Belöningar och heders- folkbildningens område. betygelser. Syftet med SFV:s kontaktverksamhet är att utveckla kontakterna mellan de svens- 125-årsmottagning ka bosättningsområdena och att verka för svensk sammanhållning i miljöer där den Föreningens 125-årsmottagning hölls på svenska befolkningen är som mest utsatt. SFV:s kansli den 19 oktober kl.12–14. Exempel på sådana satsningar är SFV:s Presidiet och en handfull intresserade engagemang för språkbadsdaghemmet i uppvaktade efter mottagningen vid Wil- Seinäjoki, för Svenska skolan i Varkaus, helm Grefbergs, Einar Pontáns och Evert den svenska skolan i Halikko och den Ekroths gravar på Gamla begravnings- svenska skolan i Lahtis. platsen i Helsingfors. SFV samarbetar med Svenska kultur- Jubileumsmiddagen hölls på restau- fonden, Föreningen Konstsamfundet, rang Börs i Helsingfors den 19 oktober stiftelsen Brita Maria Renlunds minne 2007. Festen var den största middag som och Folkhälsan när det gäller att bevara någonsin ordnats i SFV:s regi, 270 gäster små lågstadier på svenska orter samt att deltog i middagen. skapa förutsättningar för att bevara svens- Barytonen Gabriel Suovanen och te- ka lågstadier på finskspråkiga orter och att noren Niall Chorell uppträdde med tre starta helt nya skolor. sånger till ackompanjemang. av Gustav Djupsjöbacka. Samarbete och representation Kvällen fortsatte med dans till Martin Brushanes orkester. Utöver de 54 medlemsorganisationerna i Svenska studiecentralen samarbetade 2.2 Kulturpolitisk verksamhet SFV 2007 med en rad bildnings- och kulturorganisationer både i Finland och Studium och bevakning av bild- utomlands. ningsfrågorna SFV:s styrelse utgör Maria, Tyra, Margit, Emil Bernhard och Leo Bern- En angelägen uppgift för SFV är att initie- hard Liljefors stiftelses delegation, ra olika finlandssvenska kultursatsningar. medan stiftelsens styrelse består av en re- SFV har även sett som sin uppgift att presentant var för SFV, Samfundet Folk- utvärdera den europeiska och nationella hälsan i Finland och Stiftelsen Svenska kulturpolitiken med tyngdpunkt på bild- Blindgården. ningssektorn. Svenska folkskolans vänners styrelse fungerar sedan 1963 som styrelse för Kontakter Stiftelsen Barnens och Ungdomens Väl i Esbo. Stiftelsen understöder lekskolor, SFV stöder kulturella och samhälleliga daghem och barnträdgårdar i Esbo. föreningar och centralorganisationer i Stiftelsen Svenska brevinstitutet i

173 SFV fyllde och firade

SFV:s underenheter med utbildningschef Matts Granö i spetsen uppvaktar SFV.

Johan Johnson och Helen Svensson från Schildts förlag samt Pekka Mäkelä från Atena harang- erar föreningen.

174 Vd Mikael Westerback framför hyllningar från Signe och Ane Gyllen- bergs stiftelse.

Fotografier: Matias Uusikylä

Kaj Illman och Anders Nordman framför Veritas hälsningar.

175 Förbundsordföranden Dan Johansson från Finlands Svenska Lärarförbund FSL.

Förbundet Hem och skola framför hälsningar till SFV genom Pian Cronstedt och Micaela Romantschuk- Pietilä.

176 Kanslichef Magnus Pettersson och ordförande Håkan Andersson från SLS gratulerar föreningen.

Pensionerade administrativa sekreteraren Hedvig Stenman rosade SFV.

177 På festmiddagen på Restaurang Börs i Helsingfors myllrade det av gäster från när och fjärran. Foto: Erik Uddström

178 Finland grundades 1970 som huvudman och kultur) än en region i geografisk/ för dåvarande Svenska brevinstitutet i Fin- administrativ betydelse. Men just spän- land. Svenska folkskolans vänners styrelse ningen mellan nationellt givna språkliga är likaså styrelse för denna stiftelse. rättigheter och olika språkförhållanden i I styrelsen för den 1988 grundade Eu- kommunerna (minoritet-majoritet) gör att gène, Elisabeth och Birgit Nygréns stif- de lokala demokratiska positioneringarna telse har SFV en representant, Nordea en blir intressanta. och stiftaren en. Stiftelsens ändamål är att Genom Christoffer Grönholm är SFV främja litterär och annan kulturell verk- representerat i Föreningens för framstegs- samhet. vänlig forskning tankesmedja e2. I den 1998 grundade Stiftelsen Hangö sommaruniversitet, som består av repre- 2.3 I bildningens tjänst sentanter för SFV, Hangö stad, Åbo Aka- demi och Ab Utbildning Sydväst, har SFV Upplysning, information två representanter i styrelsen, båda med suppleanter. Stiftelsens ändamål är att ge Föreningen upprätthåller fortlöpande undervisning inom det öppna universite- kontakt med skolor, barnträdgårdar och tet och arrangera fortbildningskurser samt organisationer samt bedriver rådgivande övrig kursverksamhet eller seminarier verksamhet i frågor som gäller ekonomi för att främja universitetsutbildningen, och planering av verksamheten. Kansliet yrkesfortbildningen och allmänbildning har besvarat talrika förfrågningar från in- inom regionen. hemska och utländska institutioner angå- Stiftelserna avger särskilda årsberättel- ende det finlandssvenska bildningsarbe- ser till respektive årsmöte. tet. Ofta anlitar SFV i dessa frågor Kom- munförbundets och Utbildningsstyrelsens Tankesmedjor expertis. Likaså har enskilda personer och företrädare för skolor och institutioner Tankesmedjan Lokus bildades av Svens- erhållit information och handledning i ka studiecentralen i början av 2006 som bildnings- och utbildningsfrågor. Medde- den första i Svenskfinland. Den är också landen och notiser om föreningens verk- den enda svenskspråkiga som åtnjuter samhet och det fria bildningsarbetet har statsstöd. SFV är med i Lokus styrgrupp distribuerats till tidningspressen, radio genom Christoffer Grönholm och Catha- och television. rina Gripenberg. Tankesmedjan samarbe- Den 22 november 2007 gästades SFV tar med det liberala institutet vid Friedrich av fyrtio klasslärarstuderande vid Peda- Naumann Stiftung i Potsdam och med gogiska fakulteten vid Åbo Akademi, var- Humboldt-Universität i Berl vid kanslichefen presenterade föreningen Tankesmedjan Lokus bygger på den och dess verksamhet. basala insikten att alla medborgare bor och verkar i lokala miljöer, så även fin- Seminarier landssvenskarna. Det svenska Finland är, sett ur ett nationellt perspektiv, mer en Tillsammans med Kyrkslätts hembygds- historisk konstruktion (på basen av språk förening och Svenska studiecentralen

179 arrangerade SFV den 5 maj 2007 det Cityfolkhögskolan i Helsingfors, Östra XXXIV seminariet i serien På jakt efter Nylands folkhögskola (Kuggomskolan) en världsbild. Seminariet hölls på Finns i Pernå och Lappfjärds folkhögskola i folkhögskola och dess tema var Lyckans Lappfjärd. Till Ab Svenska folkhögsko- dimensioner. Ordförande var hembygds- lan–SFV hör också Institutet för distans- rådet Bo Lundell. Seminariet samlade 20 studier Distis som en autonom del av deltagare. Finns folkhögskola. SFV:s verksamhet vid Svenska Österbottens folkakademi Föredrag (SÖFF) i Närpes upphörde vid utgången av 2007, då tillståndet att driva Svenska Styrelsemedlemmarna har i olika sam- Österbottens folkakademi flyttades till manhang hållit föredrag eller svarat för Närpes stad. Svenska folkhögskolan i konstnärliga framträdanden inför all- Estland som var associerad medlem i AB mänheten och därvid belyst aktuella bild- Svenska folkhögskolan fick även den en nings- och kulturfrågor. Flera av dessa ny huvudman under verksamhetsåret. framträdanden har skett vid större sam- Under 2007 fortsatte planeringen av lingar med talrik publik. 24 föredrag, fest- AB Västra Finlands yrkesinstitut, som tal och konstnärliga framträdanden inför fått namnet Axxell Utbildning AB, i vilket en publik på 1 000–1 500 personer har AB Svenska folkhögskolan-SFV i sin hel- redovisats under året. SFV:s styrelsemed- het kommer att ingå. Axxell blir ett mång- lemmar har vid flera tillfällen framträtt i branschinstitut med yrkesutbildning, radio och television. vuxenutbildning och fritt bildningsarbete. SFV:s webbplats på Internet upp- Axxell inleder sitt arbete 1.8.2008. dateras kontinuerligt. Under adressen Vd för AB Svenska folkhögskolan-SFV www.sfv.fi ges överskådlig information var utbildningschef Matts Granö. om föreningen med länkar till SFV:s alla Till Ab Svenska folkhögskolan–SFV:s enheter. styrelse hörde kanslichef Christoffer Grönholm (ordförande), professor Ann- Utbildningsenheter Mari Häggman, utbildningschef Matts Granö, läraren Elisabet Fält-Grönqvist, 2007 blev det sista hela verksamhetsåret kommunalrådet Hans Ingvesgård och för Ab Svenska folkhögskolan–SFV, kantor Sam Lindén. vars verksamhet från och med hösttermi- Ab Svenska folkhögskolan–SFV avger nen 2008 kommer att ingå i det nya utbild- egen årsredovisning till sin bolagsstämma. ningsbolaget Axxell Utbildning AB. AB Svenska folkhögskolan-SFV:s tillstånd Vid Finns folkhögskola fanns under att driva folkhögskola och ordna grund- verksamhetsåret utbildningsprogrammet läggande yrkesutbildning och yrkesinrik- för grundexamen i ungdoms- och fritids- tad tilläggsutbildning flyttas över till den instruktion. Kursen Taktil Stimulering nya utbildningsanordnaren 1.8.2008. AB genomfördes som yrkesinriktad tilläggs- Svenska folkhögskolan-SFV har sedan utbildning. Bland sommarkurserna kan 1.1.2002 varit operatör för SFV:s folk- nämnas språkkurserna Yhdessä–Tillsam- högskolor, Finns folkhögskola i Esbo, mans och samarbetskurserna med Mar-

180 tin Wegelius-institutet. Samarbetet med Rektor för Finns folkhögskola/City- Esbobygdens ungdomsförbund (EBUF) folkhögskolan och vd för Ab Cityportal kring Finns sommarteater, som inleddes var Henrik von Pfaler. 2006 fortsatte sommaren 2007. Till Cityfolkhögskolans direktion, som också var Ab Cityportals styrelse, hörde Institutet för distansstudier (Distis) ver- 2007 kanslichefen Christoffer Grönholm kar som en fristående enhet inom Finns (ordförande), studierektor Björn Wallén folkhögskola, där det har sitt kontor. Insti- och rektor Henrik von Pfaler. tutets rektor var Matts Granö. Distansun- Ab Cityportal avger egen årsredovis- dervisningen handhades av 28 lärare och ning till sin bolagsstämma. Distis kursutbud omfattade 62 kurser av såväl allmänbildande som akademisk ka- Till Kuggomskolans (Östra Nylands folk- raktär. Antalet korrigerade brev uppgick högskola) fria bildningsverksamhet hörde till 1 450. Inom Distisprojektet ”e-smed- Dekorationsmålarlinjen, linjen Historiskt jan” har utvecklingsarbetet inom det vir- hantverk och Textillinjen. Skolan hade tuella lärandet fortsatt. En omfattande ny- även en omfattande kortkursverksamhet. produktion av kurser har pågått, bl.a. har Hantverksskolan Flink för barn och unga Distis under verksamhetsåret färdigställt fortsatte sin verksamhet. Utbildningspro- en avancerad kurs i rysk kultur i samar- grammen för grundexamen i båtbyggnad bete med Studium Russicum. Distis har med inriktning på träbåtar och grundexa- under verksamhetsåret samarbetat med men i träbranschen, som inleddes hösten KVS Etäopisto, Helsingfors Aftis samt 2006 fortsatte under verksamhetsåret resurscentret Dusör. Under verksamhets- 2007. Under våren arrangerades yrkes- året inleddes förhandlingar om ett större inriktad tilläggsutbildning i kajakbygg- samarbetsprojekt med Utbildningsstyrel- nad. En yrkesinriktad tilläggsutbildning sen angående nätbaserade grundskolstu- i skeppsrenovering genomfördes på gale- dier för utlandsfinlandssvenskar. asen Hoppet. Kuggomskolans/Östra Nylands folk- Cityfolkhögskolan, Finns folkhögskolas högskolas kost- och logiverksamhet samt filial i Helsingfors, som inledde sin verk- fria försäljning handhas av Kuggomsko- samhet höstterminen 1999 har huvudsak- lan Ab, som även äger Östra Nylands ligen fritt bildningsarbete på sitt program. folkhögskolas fastigheter. Bolaget ägs av Under 2007 fanns vid skolan linjer för SFV, Pernå kommun och Kamratförbun- dokumentärfilm, ungdomsreportage och det för Östra Nylands folkhögskola r.f. mediateknik samt skrivarlinjer. Cityfolk- Rektor för Kuggomskolan/Östra Ny- högskolan har även bedrivit yrkesinriktad lands folkhögskola var fil.mag. Leila tilläggsutbildning såväl inom media som Hedman fram till 31.7.2007, då hon över- dramaskrivande. gick till andra uppgifter inom AB Svenska Den till Finns folkhögskola anslutna folkhögskolan-SFV och efterträddes av fria försäljningen, kost- och logitjäns- Kim Wikström. Leila Hedman var vd för terna samt Cityfolkhögskolans produk- Kuggomskolan Ab fram till bolagsstäm- tions- och serviceverksamhet bedrivs av man 2007, då hon efterträddes av Carl det SFV-ägda Ab Cityportal. Henrik Andersson.

181 SFV:s representanter i Kuggomskolan och en påbyggnadslinje för grundskolan AB:s styrelse var direktör Henry Olander, (10-klass). Koncessionen för det fria bild- fil.dr Mikael Reuter och kanslichef Chris- ningsarbetet, som under 2007 omfattade toffer Grönholm, medan Pernå kommun konstlinjen och invandrarlinjen samt en representerades av läraren Elisabet Fält- omfattande kortkursverksamhet och sam- Grönqvist (ordförande) och Kamratför- arbetskurser med bl.a. Martin Wegelius-in- bundet för Östra Nylands folkhögskola stitutet, flyttades vid verksamhetsårets slut representerades av banktjänsteman Mo- över till Närpes stad, som från 1.8.2007 an- nica Ekström. svarade för all utbildningsverksamhet vid Kuggomskolan Ab avger egen årsredo- Svenska Österbottens folkakademi. visning till sin bolagsstämma. Rektor för Svenska Österbottens folk- akademi var Ann-Sofie Smeds-Nylund Vid Lappfjärds folkhögskola, som se- fram till 31.7.2007. dan 1997 hör till SFV-gruppen, fanns un- der verksamhetsåret en musiklinje, som Lappfjärds folkhögskolas samt Svenska främst är inriktad på pop-, rock- och jazz- Österbottens folkakademis kost- och lo- musik och en linje för ljudteknik. Inom giverksamhet (till 31.7.2007) samt fria musiklinjen fanns olika fördjupnings- försäljning handhas av Ab Diktyon, som områden (studiomusiker, musikproduk- även äger Lappfjärds folkhögskolas fast- tion, blåsmusik, folkmusik samt prepa- igheter. Bolaget ägs av SFV, Kristinestad randkurser för studerande som söker till och Närpes. andra- och tredjestadiets utbildningar). Vd för Ab Diktyon var Håkon Hest- Lappfjärds folkhögskola ordnade även hammer fram till 31.7.2007 och efter det kortkurser inriktade på fortbildning. tog Ulla-Britt Berg vid. Rektor för Lappfjärds folkhögskola var Styrelsen för Ab Diktyon bestod av Håkon Hesthammer, som är tjänstledig kanslichef Christoffer Grönholm (ordfö- under läsåret 2007–2008. Han vikarie- rande) och professor Ann-Mari Häggman rades under tiden 1.8.2007–31.10.2007 som SFV:s representanter samt kommu- av Ann-Sofie Smeds-Nylund och från nalrådet Hans Ingvesgård som represen- 1.11.2007 av Casper Sahlström. tant för Kristinestad och kantor Sam Lin- Lappfjärds folkhögskola firade sitt dén som representant för Närpes. 100-årsjubileum 8.9.2007. I programmet Ab Diktyon avger egen årsredovisning ingick en konsert i den blivande nya stu- till sin bolagsstämma. diobyggnaden, som på detta sätt invigdes. Till jubileet utgavs även en bok om tidi- Svenska folkhögskolan i Estland bedri- gare och nuvarande elever och lärare vid ver vuxenutbildning, fortbildning och har Lappfjärds folkhögskola. kulturskapande verksamhet i Tallinn och Hapsal. Svenska folkskolans vänner bar Sedan höstterminen 2001 har SFV varit hu- det ekonomiska huvudansvaret för sko- vudman för Svenska Österbottens Folk- lan fram till sommaren 2006. Under 2007 akademi (SÖFF) i Yttermark, Närpes. avstod Svenska folkskolans Vänner från På dess utbildningsprogram fanns 2007 huvudmannaskapet för Svenska folkhög- linjen för ungdoms- och fritidsinstruktion skolan i Estland.

182 Lärarbandet uppträder på Lappfjärds folkhögskolas 100-årsfest med folkmusik, inspirerad av irländska tongångar.

Årets elever i skolan uppträder med sång i den nya studion. Foto: Lars-Eric Häggman

183 Svenska studiecentralen (SSC) har omnämns också i regeringsprogrammet. under 2007 fortsatt sin satsning på folk- Ett regionalt nätverk, ULA (Ungdom- bildningen under devisen ”Frivilligt på Lärande-Arbete), kopplat till Nationella svenska”. SSC stöder och stimulerar det verkstadsföreningen grundades med Fö- finlandssvenska civilsamhället inom tre regångarna som koordinator. strategiska satsningsområden: metodut- Lokala utvecklingsprojekt kring främst veckling och förankring, medborgarin- bya- och metodutveckling har pågått i flytande och samhällsansvar samt inter- svenska Österbotten genom Interreg-pro- regionalisering och småskalighet. jektet, Kompetenscirkeln 2 tillsammans SSC upprätthålls sedan 1920 av SFV. med Studieförbundet Vuxenskolan i Väs- De finlandssvenska organisationerna terbotten. Svensk Byaservice fungerade samarbetar med SSC genom Svenska som koordinerande länk för SSC:s lokala studieförbundet som 2007 hade 54 med- utvecklingsaktiviteter. SSC drev på till- lemsorganisationer. SSC:s centralkansli komsten av en finlandssvensk temagrupp finns på Nylandsgatan 17 B i Helsingfors. (SveT) kring landsbygdsutveckling, med Regionkanslier finns i Vasa och Åbo. riksdagsledamot Ulla-Maj Wideroos som Under 2007 var verksamheten indelad ordförande. enligt följande: Mentora – utbildning och Under 2007 fortsatte SSC:s satsningar utveckling genom kurser, studiecirklar på medborgarinflytande. European Citi- och regionala satsningar. Över 16 000 zen Consultation (ECC) ordnades i slu- finlandssvenskar deltog i SSC:s samar- tet av mars 2007 i Tammerfors med 30 betskurser som nästan nådde rekordet året slumpmässigt utvalda finländare som innan: 11 183 kurstimmar. Utbildning av konsulterades om Europas framtid inom Unga ledare, Tredje åldern och själv- temaområdet energi och miljö, social hjälpsgrupper var viktiga projekt under välfärd och familj samt migration. Dess- verksamhetsåret. SSC utgav tidningen utom deltog en organisationspanel som Mentora 4 ggr under året. referensgrupp. En separat rapport har ut- SFV och SSC gjorde en regional spe- givits, sammanställd av Alexandra Ram- cialsatsning på Ålands Bildningsförbund say. ECC-Finland var ett stort arrang- (ÅBF), då dess verksamhetsledare Mikael emang som gav värdefulla erfanheter av Erickson jobbade som projektombud på medborgarråd och ett europeiskt nätverk deltid (60 procent) med uppgift att bl.a. i deltagande demokrati, ett led i EU-kom- fungera som brobyggare i föreningskon- missionens program Plan D (demokrati, takter mellan Åland och övriga Svensk- debatt, dialog). finland, samt förmedla åländska artiklar SAG-projektet med Finansministeriet till Mentora och värva medlemmar till om samverkan mellan civilsamhälle och SFV under dess jubileumsår. förvaltning ordnade seminarier samt ut- SSC:s arbetsverkstäder Svenska pro- gav en mellanrapport. Medborgarforum duktionsskolan – SVEPS i Helsingfors ordnades i samband med Svenska studie- och Resurscentret Föregångarna i Vasa förbundets vår- och höstmöten. SSC var har hjälpt över 100 finlandssvenskar till aktivt med i olika nordiska demokratipro- utbildning eller till nya arbetsplatser. Ar- jekt. Under året fortsatte studiesekreterare betsverkstädernas betydelse ökar och de Beatrice Östman som ordförande för För-

184 bundet Nordisk Vuxenupplysning. och läromedelsproducerande Schildts Direktionen för SSC bestod av Chris- förlag. I huset finns också en studio som toffer Grönholm, ordförande, Tom Sand- liksom den populära festsalen och käl- ström (vice ordförande), Boris Björklund, larvalvet hyrs ut till utomstående. I G18 Veronica Granö-Suomalainen, Bo Lun- drivs också restaurangen Loft. dell, samt Christel Raunio. Studierektor Intendent för G18 är agronomie och Björn Wallén var föredragande. forstmagister Maria Oesch-Feldt och re- Svenska studiecentralen avger sepa- ceptionist på G18 är Camilla Nordblad. rat berättelse över verksamheten. SSC:s Vid sitt möte den 21 augusti 2006 beslöt bokslut fastställs av Svenska folkskolans styrelsen grunda ett gemensamt bolag för vänner r.f. G18, Kvarnuddens lägergård och SFV-sa- len med uppgift att hyra ut utbildnings-, Kvarnudden kurs-, mötes-, festsals- och inackorde- ringsutrymmen samt att sälja marknads- Genom Helsingfors folkskolors lärare- förings-, vaktmästar-, teknik- och övriga och lärarinneförenings fond anordnar tjänster. Bolagets namn är Ab Svenska SFV sedan sommaren 2004 sommarläger Rum Oy. G18:s intendent Maria Oesch- för lågstadieelever från Helsingforssko- Feldt var bolagets verkställande direktör, lor på Kvarnuddens lägergård i Pernå. medan värdinnan för Kvarnuddens läger- Sommaren 2007 deltog sammanlagt 120 gård Henrika Nordin var vice verkstäl- elever i de tre lägren om två veckor var. lande direktör. Föreståndare för sommarlägren var skol- föreståndaren Eva Holmberg. Publikationsverksamhet Värdinna för Kvarnudden är Henrika Nordin, anställd på heltid 1.1.2007. Hon SFV-kalendern 2007 utkom den 3 sep- koordinerar den verksamhet som sker på tember. Chefredaktör för SFV-kalendern Kvarnudden. Lägergården hyrs ut till ut- var föreningens sekreterare Christoffer omstående för kurser, seminarier och lik- Grönholm, medan redigeringen handha- nande verksamhet. des av Olle Spring. Till redaktionskom- mittén hörde, förutom chefredaktören, Kultur- och bildningshuset G18 föreningens ordförande Ann-Mari Hägg- man (ordförande), Bo Lundell och Chris- Verksamheten i kultur och bildningshuset tine Romberg. G18 vid Georgsgatan 18 i Helsingfors är SFV-kalendern 2007 är den 121:a vo- synnerligen livlig och SFV har kunnat lymen i denna skriftserie, vars första konstatera att den stora ekonomiska sats- årgång utkom 1886. I kalendern ingick ningen var lyckad. bland annat Ann-Mari Häggmans tal vid I huset arbetar utbildningsenheterna SFV:s 125-årsutdelningsfest den 28 mars, Cityfolkhögskolan, kulturproducent- likaså Ulla-Maj Wideroos festtal En lyck- linjen vid Yrkeshögskolan Sydväst och lig folkrörelse och Henry Ericsson artikel Åbo Akademis utlokaliserade utbildning med rubriken Klassbåtar kring våra strän- i vårdvetenskap och pedagogik. Andra der. Liksom tidigare ingick minnesrunor enheter i G18 är Labbet, Konstkompaniet och föreningens verksamhetsberättelse.

185 Kalendern distribuerades i en upplaga 12 oktober 2006 och del 5 den 4 oktober om 12 000 exemplar. 2007. Uppslagsverket Finland är nu kom- plett. Styrelsen för Föreningen Finlands- Svenskbygden, föreningens tidskrift för svenska Uppslagsverk, som ger ut Upp- finlandssvenskt bildningsarbete, utkom slagsverket Finland, bestod av professor under året med sin 86:e årgång. Tidskrif- Ann-Mari Häggman (ordförande), pro- ten utkom med fem nummer i en upplaga fessor Håkan Andersson, docent Chris- om 11 500 exemplar. Svenskbygden nr 1 toffer Grönholm, verkställande direktör uppmärksammade Solveig von Schoultz Kaj-Gustaf Bergh, kansler Bertil Roslin, 100-årsjubileum, nr 2 behandlade bland direktör Krister Ståhlberg och pol.dr Hen- annat SFV:s 125-årsutdelningsfest, nr 3 rik Ekberg (sekreterare). Huvudredaktör hade Åland som tema, i nr 4 ingick bland för Uppslagsverket Finland var Henrik annat en intervju med Henrik Ekberg. Ekberg. SFV stödde projektet ekonomiskt Svenskbygden nr 5 innehöll artiklar om med betydande belopp. Orhan Pamuk och Lapporörelsen. Gustaf Widén medverkade i varje nummer som Litteraturtjänst kolumnist och Jarl Stormbom med en serie om träd. Publiceringen av korsord inför- En av SFV:s ursprungliga uppgifter, in- des, vilket visade sig vara en succé. Chef- skriven redan i de äldsta stadgarna av år redaktör var Christoffer Grönholm och för 1882, är att ”sprida folkskrifter”. Före- redigeringen svarade Olle Spring. ningen genomför numera denna viktiga Svenskbygdens redaktionsråd har be- bildningsuppgift – utöver utgivningen av stått av Ann-Mari Häggman (ordförande), SFV-kalendern – genom Schildts Förlags Christoffer Grönholm, Mikael Reuter, Ab och Atena Kustannus Oy. Lisbet Ruth, Olle Spring, Christine Rom- SFV äger 82,63 % i Schildts Förlags berg och Christina Flemming. Ab, medan Finlands Svenska Lärarförbund äger 17,37 %. Förlaget ger ut skönlittera- I serien Skrifter utgivna av Svenska folk- tur, faktalitteratur och läromedel. Schildts skolans vänner utkom som volym nr 178 Förlags Ab äger å sin sida 40 % av aktierna SFV:s fondhistorik 1882–2007 ”Männis- i det svenska Alfabeta Bokförlag Ab, som kor och händelser” inkluderande 389 fon- med framgång verkar på den svenska bok- der. Redaktör för denna utgåva var Hedvig marknaden. Förlaget satsar främst på deck- Stenman. Som volym nr 179 Tre städer på are och barnboksutgivning. Kymmenekusten av Christoffer H Erics- Schildts förlag har haft framgång i sin son och som volym 180 Metodantologin utgivning under 2007. Förlagets förfat- – tankar bakom pedagogiska metoder som tare Klaus Törnudd erhöll Karl Emil redigerades av Marina Lindell. Tollanders pris om 30 000 euro och den I början av 2001 inleddes arbetet med Tollanderska medaljen. Svenska littera- en reviderad upplaga av Uppslagsver- tursällskapet i Finland belönade vid sin ket Finland. Första delen i nyupplagan årshögtid 2008 följande författare till utkom planenligt den 2 september 2003, böcker utgivna på Schildts 2007: Cat- den andra delen den 2 november 2004, harina Gripenberg, Anders Larsson, Pia del 3 den 1 december 2005 och del 4 den Rönnholm och Bror Rönnholm.

186 Serien Uppslagsverket Finland, förla- Bolaget avger sin verksamhetsberät- gets största satsning genom tiderna, blev telse för kalenderåret 2007 till bolags- klar under året och den nya delen nummer stämman i maj. 5 gav de största intäkterna till förlaget. Su- sanna Alakoskis ”Sikalat” var även en för- SFV är sedan 2005 majoritetsägare i Jy- säljningsframgång, den sålde i cirka 6 000 väskyläförlaget Atena Kustannus Oy exemplar. Läromedlens andel av försälj- med en aktieandel om 84,21 %. Genom ningen har alltid varit dominerande, och var Atena har SFV tillgång till och växelver- nu speciellt bra – läromedlen stod för över kan med den finska kvalitetslitteraturen. 60 % av förlagets omsättning. Speciellt bra Atena Kustannus Oy har sedan 1997 sam- sålde serien ”Min matematik 1-5”. Serien arbete med Schildts Förlags Ab. Atena har en marknadsandel på 75-80 %. Övriga Kustannus Oy hade framgång i sin ut- framgångar var bl.a. ”Vivi-Anns kök”, ut- givning 2007. Pasi Ilmari Jääskeläinens given på svenska och finska, Schildts ”At- roman ”Lumikko ja yhdeksän muuta” las för skolan”, Boel Westins ”Tove Jans- fick Kuvastaja-priset 2007 som utdelas son. Ord, bild, liv”, Camilla Lindbergs och av Finlands Tolkien-sällskap. Boken ”Ke- Tom Södermans bok ”Röster från Rosala” skiajan keittiö” som är skriven av Hanne- och Stefan Forss bok ”Tali-Ihantala 1944, le Klemettilä sålde bra och är nominerad Boken om filmen” även den utgiven på till Årets Vetenskapsbok 2007. En för- både svenska och finska säljningsframgång var även Outi Parikas Jörn Donner erhöll 2008 Axel Hirschs faktabok ”Äiti-Venäjän Aapinen”. pris som utdelas av Svenska Akademien. SFV representerades i Atena Kustannus Priset utgår ur en fond som överlämna- Oy:s styrelse av Christoffer Grönholm des till Akademien 1967 och skall till- och Johan Johnson. delas författare av ”en under de senaste Bolaget avger egen årsredovisning för två åren utgiven levnadsteckning av högt 2007 till sin bolagsstämma. konstnärligt och kulturhistoriskt värde eller ett betydelsefullt historiskt arbete”. Belöningar och hedersbetygelser Jörn Donner gav senast ut biografin över Elmer Diktonius ”Diktonius. Ett liv”. Ge- SFV:s 125-årsjubileumsår till ära utdela- nom Diktonius närmar sig också Donner des två Kulturpris och tre Folkbildnings- sig själv, och berättar på sitt karakteristis- pris. ka osentimentala sätt om sitt eget liv som Det av kommerserådet Ane Gyllenberg författare, kulturarbetare och ung radikal 1965 instiftade Kulturpriset ur Signe i dialog med Diktonius. och Ane Gyllenbergs fond ”för väl ut- Medlemmar i Schildts förlags styrelse förd gärning Finlands svenska kultur till var kanslichef Christoffer Grönholm fromma” tilldelades vid utdelningsfesten (ordförande), fil.mag. Stig-Björn Nyberg den 28 mars 2007 till Professor emeritus och direktör Henry Olander som SFV:s Fabian Dahlström, Mariehamn och pro- representanter samt förbundsordföranden fessor Marika Tandefelt, Helsingfors. Pri- Dan Johansson som Finlands Svenska Lä- sens storlek var 15 000 euro. rarförbunds representant. Förlagschef var Folkbildningspriset, 7 500 euro, tillde- pol.mag. Johan Johnson. lades konstnären och etnologen Kjell Ek-

187 Kulturpristagarna Marika Tandefelt och Fabian Dahlström.

Fotografier: Matias Uusikylä

2007-års pristagare.

188 ström, Mariehamn, musikmagister Wivan Ekberg (1899–1997) till SFV donerade Nygård-Fagerudd och pol.mag. Anders G. Beijarholmen i Ingå skärgård, skall enligt Lindqvist. Denna utmärkelse instiftades donatorn ges till ett lärarpar. Sommaren 1942 på initiativ av skolrådet John Öster- 2007 var Lisa och Lucas Nylund från holm och bar tidigare benämningen ”Priset Esbo Beijarholmsstipendiater. till folkbildningens trotjänare”. Vid utdelningsfesten 2007 utdelades Den år 1962 instiftade Folkbildnings- för sjätte året i följd stipendier till lärare i medaljen tilldelades vid utdelningsfes- svenska vid finska läroanstalter. Fyra lä- ten: läraren Lars-Erik Svahnström, Esbo, rare erhöll ett stipendium om 2 000 euro regionchefen Sixten Westerby, Åbo, bok- var: handlaren Andrew Eriksson, Helsingfors, Eija Heikkala, Tampereen Rudolf antikhandlaren Bernt Morelius, Esbo, Steiner-koulu, Tammerfors, Aki Korpe- bibliotekarien Benita Ahlnäs, Borgå. la, Tapainlinnankoulu, Hyvinge, Leena Hagforsmedaljen, SFV:s 100-årsme- Hämäläinen, Tampereen ammattiopisto, dalj, som av styrelsen utdelas för ”för- Tammerfors, Ullamaija Fiilin, Helsingin tjänstfull svensk kulturgärning” tilldela- yliopiston kielikeskus (Språkcentralen des vid utdelningsfesten: professor Hans vid Helsingfors universitet), Sjundeå. Andersin, Helsingfors, dipl. korr. Hedvig Stenman, Helsingfors, berättaren Neppe Topeliuspriset – det finlands- Pettersson, Vasa, verksamhetsledaren svenska publicistpriset Merete Jensen, Helsingfors, ekon. mag. Karl Stockmann, Helsingfors, rektor Ul- Det 1990 av SFV och Finlands svenska rika Hollsten, Björneborg. publicistförbund instiftade Topeliuspriset SFV:s styrelse har under året från utom- – det finlandssvenska publicistpriset, ut- stående organisationer fått förfrågningar delas med anledning av Topelius födelse- om möjligheten att tilldela förtjänstfulla dag den 14 januari. Undantagsvis delades personer Hagforsmedaljen. Sålunda be- Topeliuspriset 2007 ut den 31 mars 2007 viljades Anders Holmberg via Finlands i samband med Publicistförbundets 100- svenska spelmansförbund r.f. Hagfors- årsjubileum. Med anledning av SFV:s medaljen. 125-årsjubileum och Publicistförbundets Lillholmsstipendiet. Det av justitie- 100-årsjubileum utdelades två Topelius- rådmannen Walter Backman (1886–1970) pris. Med detta pris vill SFV dels lyfta till föreningen donerade sommarstället fram Topelius journalistiska gärning, dels Lillholmen i Västanfjärd, ett seglartorp premiera dagens svenska journalistik. från 1800-talet, används av föreningen Redaktören Ann-Kristin Schevelew till- som sommarhem för kulturarbetare, som delades det sjuttonde Topeliuspriset och under juni–augusti får förfoga över stället chefsanmälaren, musikproducenten och som ett särskilt stipendium för vetenskap- operakritikern Jan Granberg tilldelades lig, konstnärlig eller litterär verksamhet. det artonde Topeliuspriset. Sommaren 2007 var författaren Pirkko Prisen om 5 000 euro överräcktes av Lindberg gäst på Lillholmen. SFV:s kanslichef och Publicistförbundets Beijarholmsstipendiet, med rätt till ordförande Björn Månsson. tre månaders vistelse på den av fru Birgit Till årets prisnämnd hörde Ann-Mari

189 Kanslichefen Christoffer Grönholm (t.v.) och kanslichefens assistent Christine Romberg flanke- rar 70-årsfirande Caj Ehrstedt och pristagaren mezzosopranen Carolina Krogius. (Foto: Olle Spring).

Häggman (ordförande), Henry Olander svenska Marthaförbund representerade. och Per-Edvin Persson för SFV samt Björn SFV representerades av Ann-Mari Hägg- Månsson, Kerstin Kronvall, Henrika Zil- man och Christine Romberg. liacus-Tikkanen för Publicistförbundet. Sekreterare var Christoffer Grönholm. Arvid Mörne-tävlingen Caj Ehrstedts pris om 2 500 euro till en finlandssvensk sångare i den klassiska Sedan 1986 utlyser SFV årligen en litterär genren tilldelades mezzosopranen Caro- tävling för finlandssvensk ungdom, Arvid lina Krogius och sopranen Ida Wallén. Mörne-tävlingen. Föreningen har ansett Prisen överräcktes av SFV:s kanslichef det vara viktigt att på olika sätt främja den och donatorn Caj Ehrstedt i Ekenäs i sam- litterära återväxten. band med Caj Ehrstedts 70-årsfest den 13 SFV:s Arvid Mörne-tävling inriktas november i Ekenäs. vartannat år på lyrik, vartannat på prosa Till årets Fredrika Runeberg-stipen- (noveller). Arvid Mörne-tävlingen 2007 diat utsågs teol. mag. Maria Sundblom gällde noveller och samlade 124 delta- Lindberg, som fick stipendiet för sitt gare. Vid prisutdelningen den 4 maj till- förtjänstfulla arbete för jämställdhet. Sti- delades Kaj Korkea-aho, Esse/Åbo första pendiet om 5 000 euro överräcktes den 2 pris (5 000 euro). Andra pris (3 000 euro) september i J.L. och Fredika Runebergs tilldelades Sebastian Johans, Mariehamn/ hem i Borgå. I Fredrika Runeberg-kom- Uppsala och Stefan Nyman, Närpes/Åbo mittén är SFV, Svenska kulturfonden, erhöll tredje pris (2 000 euro). Därtill ut- Svenska kvinnoförbundet och Finlands delades hedersomnämnanden till Jenny

190 Arvid Mörne-pristagarna 2007. Från vänster II-pristagaren Sebastian Johans, I-pristagaren Kaj Korkea-aho, hedersomnämnande Fredrik Bäck, III-pristagare Stefan Nyman. Jenny Björklund som även fick hedersomnämnande kunde inte närvara.

Björklund, Jakobstad/Åbo och Fredrik koncept som Arvid Mörne-tävlingen, Bäck, Helsingfors. Prisen överräcktes varför 2007 års tävling gällde noveller. av SFV:s ordförande Ann-Mari Hägg- Tävlingen samlade 99 deltagare. man och prisnämndens ordförande Kjell Vid prisutdelningen den 3 september Lindblad. tilldelades Katherine Laurent, Åbo, för- Till prisnämnden för Arvid Mörne-täv- sta pris (5 000 euro), Monica Fjällström, lingen hörde författaren Kjell Lindblad Pargas, andra pris (3 000 euro) och Mo- (ordförande), författaren Ralf Andtbacka nica Cleve, Helsingfors, tredje pris (2 000 och kulturredaktören Marit Lindqvist. euro). Hedersomnämnanden erhöll Su- sann Uggeldahl från Esbo och Christel Solveig von Schoultz-tävlingen Sundqvist från Vasa. Prisen överräcktes av SFV:s ordförande Ann-Mari Hägg- Sedan 2004 anordnas Solveig von man. Schoultz-tävlingen, SFV:s skönlitterära Till prisnämnden för Solveig von tävling för personer över 30 år. Solveig Schoultz-tävlingen hörde författaren von Schoultz-tävlingen följer samma Kjell Lindblad (ordförande), författaren

191 Pristagarna i Solveig von Schoultz-tävlingen 2007: från vänster Monica Cleve (III pris), Mo- nica Fjällström (II pris), Katherine Laurent (I pris), Susann Uggeldahl och Christel Sundqvist (hedersomnämnanden).

Ralf Andtbacka och kulturredaktören del av SFV:s arbete. Inom denna sektor Marit Lindqvist. är föreningens samarbete med övriga fin- De vinnande bidragen i SFV:s skönlit- landssvenska stiftelser och fonder av stor terära tävlingar publicerades i en dub- betydelse. belantologi, där de vinnande dikterna i Utöver de allmänna understöden till sko- Arvid Mörne-tävlingen samlades med lor och organisationer utgör understöden titeln Bastukväll, medan de vinnande till finlandssvenska ungdomar för deras dikterna i Solveig von Schoultz-tävling- yrkesutbildning en väsentlig uppgift. Till en fick titeln Volga. Antologin utgavs av de sektorer som SFV prioriterar hör också Schildts förlag. stöd för att upprätthålla den svenska skolan och skolbiblioteken, understöd till auskul- 2.4 Stöd till bildningsarbetet, terande ämneslärare och startpengar till stipendier och understöd kompetenta lärare på orter där de svensk- språkiga är i betydande minoritet. Under Vid sidan av den kulturpolitiska verk- 2007 beviljade SFV 90 000 euro i stipen- samheten och strävandena att fungera dier för läromedelsforskning. Ett särskilt som serviceorgan för det finlandssvenska understöd för språkgranskning av svensk- bildningsarbetet är föreningens bidrag till språkiga läromedel har gått till Forsknings- föreningar och organisationer en viktig centralen för de inhemska språken.

192 Ur fonder för bestämda ändamål har på drygt 18 miljarder euro jämfört med understöd utbetalats i enlighet med gåvo- 13,6 miljarder euro 2006. Vinsterna har urkundernas bestämmelser. trefaldigats från 2003. Under våren 2008 I stipendier, bidrag och understöd har stiger de sammanlagda dividenderna på SFV under året utbetalat 3,84 miljoner Helsingforsbörsen till 8,9 miljarder euro euro. Mottagare av dessa bidrag var 341 från 7,9 miljarder i fjol. Jämfört med dessa skolor, 409 föreningar och organisationer, rapporter ger de negativa nyheterna från 503 studerande, 373 lärare och 93 orga- USA en helt annan bild. Med början i den nisationsanställda. Antalet mottagare av amerikanska bolånekrisen och med fort- understöd för speciella ändamål var 58. sättning i betydande svårigheter för flera Dessutom har SFV betalat 328 000 amerikanska banker började börskurserna euro i understöd till den tredje sektorn i hela västvärlden komma ner mot slutet via SSC. av 2007. Det fortsatte med fullskalig pa- Ur Olof M. Janssons fond för åländska nik i januari 2008. I mars och februari har studerande på högskole- och institutnivå läget stabiliserat sig något. för studier med inriktning på tekniska äm- SFV:s ekonomiska verksamhet var nen eller språk utdelades tre stipendier om framgångsrik under 2007. SFV utdelade 400 euro var. i understöd och stipendier sammanlagt Ur Paul Janssons fond för främjande 3,84 miljoner euro. Detta är ett rekord i av amatörmusiken i Svenskfinland utde- föreningens historia. Utöver detta delade lades sex stipendier om 500 euro var. SFV ut 328 000 euro till Svenska studie- Ur Professor Henrik Cederlöfs fond centralen och dess 54 medlemsorganisa- utdelades ett stipendium om 250 euro till tioner. en elev vid Ekenäs gymnasium. Den största enskilda ekonomiska af- Ur medel som styrelsen för Gustaf Al- fären var försäljningen av fastigheten fred Hastigs stiftelse ställt till förfogande Juhani Ahos väg 12–14 för 6,0 miljoner utdelade styrelsen fem stipendier om 600 euro. Fastigheten hade länge varit olön- euro var. sam. SFV betalade bort alla de lån som SFV stödde tidningen Norden, den härstammade från förvärvet och repara- enda finlandssvenska tidning som utkom- tionen av fastigheten G18. mer i Amerika (New York), genom att stå Tillsammans med Svenska litteratur- för 132 årsprenumerationer. Tidningen sällskapet i Finland och Svenska studie- ger en utmärkt översikt av händelserna i förbundet äger SFV Kulturhuset Ab, de svenska bygderna i Finland. vars verksamhet är att äga och utveckla en Internetportal, att upprätthålla den och tillhandahålla tjänster inom den för fin- 3 EKONOMI landssvenska organisationer. Tillsammans med Stiftelsen Barnens Finlands ekonomi fortsatte att utveck- och Ungdomens Väl i Esbo äger SFV las positivt under 2007. BNP växte med aktier i Swinghill Ab, som driver slalom- 2,6% medan arbetslösheten i hela landet backen i Noux, Esbo. minskade med 0,9% till 8,2 procent. Våra SFV äger aktier i Fastighets Ab Svens- inhemska börsbolag nådde i fjol en vinst ka Gården i Hyvinge, som invigdes

193 2002. Den kom till med SFV, Stiftelsen daterat samma dag ett belopp om 10 000 Brita Maria Renlunds minne, Understöds- euro. Enligt villkoren i gåvobrevet skall föreningen för Svenska kulturfonden och donationen förvaltas som Synnöve och Samfundet Folkhälsan som investerare. Karl-Gunnar Skogbergs fond. Oy Forum Seinäjoki – Forum Öster- Avkastningen av fonden skall utdelas myra Ab är sedan 2001 helägt av SFV. som stipendier till Södra Paipis skola i Svenska föreningen i Östermyra har sina Sibbo. Fonden tillhör gruppen räntefon- lokaliteter i fastigheten. der. Med anledning av tidningen Västra Nylands mångåriga chefredaktör Frank 4 DONATIONER och Jernströms bortgång beslöt Svenska folk- NYA FONDER skolans vänners styrelse vid sitt möte den 22 maj 2007 grunda Frank Jernströms Under året tillkom tre nya fonder. Före- minnesfond. Initiativet till minnesfonden ningen mottog därtill gåvor och bidrag kom från Västnyländska kultursamfundet till tidigare fonder. Kapitalet för de nya som bidrog till fonden med 1 000 euro. fonderna och tillskotten till tidigare fon- SFV bidrog med 5 000 euro och 1 105 der uppgick 2007 till 303 156 euro. euro inflöt till fonden för att hedra minnet Stiftelsen för Åbo Akademi översände av Frank Jernström. Fonden tillhör grup- 271 736 euro som tillskott till Bröderna pen kapitalfonder. Oskar, Karl, Herman, Artur och Hjal- Svensk minnesfonds och Svensk hyll- mar Waselius fond. Beloppet utgör 2/8 ningsfonds adresstjänst har under året an- av nettoavkastningen av Ellen och Hjal- litats av en trogen kundkrets. mar Waselius fond, vars förvaltning hand- has av Stiftelsen för Åbo Akademi. Testamenten till förmån för SFV För att uppmärksamma föreningens 125-årsjubileum beslöt SFV:s styrelse på Också under 2007 har flera personer vid sitt styrelsemöte den 5 mars 2007 att i en- uppgörandet av sina testamenten ihåg- lighet med arbetsutskottets förslag grunda kommit Svenska folkskolans vänner. I SFV:s 125-årsjubileumsfond. Samtidigt många fall överlämnar testamentsgivarna beslöt styrelsen att föreningens öppnar sina testamenten till förvaring i SFV:s fonden med ett ingångskapital om 100 000 depå. SFV ställer avgiftsfritt sakkunnig euro. Genom fonden ville föreningen ge hjälp till förfogande vid upprättande av organisationer och enskilda personer som testamenten. önskade hylla SFV med anledning av 125-årsjubileet, en möjlighet att bidra till Övriga gåvor fonden med donationer. I samband med föreningens mottagning den 19 oktober Många gåvor utöver de nämnda har under utökades fonden med 68 725 euro. Fon- året överlämnats till föreningen, bland an- den tillhör gruppen kapitalfonder. nat gåvor till arkivet och boksamlingen. Vid sitt besök på Svenska folkskolans För alla dessa gåvor och bidrag uttalar vänner den 19 april 2007 överlämnade styrelsen ett varmt tack. Karl-Gunnar Skogberg genom gåvobrev

194 5 SLUTORD främja bildningsarbetet bland Finlands svenska befolkning förändras inte. Svenska folkskolans vänner har hela det svenska bildningsfältet i Finland inom Helsingfors den 17 mars 2008 sitt verksamhetsområde. Genom sin stora medlemskår och sin vittomspännande ANN-MARI HÄGGMAN verksamhet är föreningen en folkrörel- ordförande se. Att främja modersmål, kunskap och HENRY OLANDER bildning har också under 2007 varit de vice ordförande viktigaste målen. Föreningen har aktivt VERONICA FELLMAN verkat för att varje finlandssvensk på sitt STIG-BJÖRN NYBERG modersmål skall kunna stärka sin person- PER-EDVIN PERSSON liga kompetens. Varje nytt år medför nya MIKAEL REUTER krav och nya utmaningar. Svenska folk- LISBET RUTH skolans vänner vill verka som en flexibel GUSTAF WIDÉN och välfungerande folkbildningsorgani- GUSTAV WIKSTRÖM sation som är beredd att möta framtiden. Nya genomtänkta lösningar eftersträvas, /CHRISTOFFER GRÖNHOLM men den övergripande målsättningen att sekreterare

195 Svenska folkskolans vänner r.f.

Fondredovisning

KAPITALFONDER 1.1.2008 Professor Henrik Cederlöfs fond ...... 12 760,60 Hanna Agnisbäcks fond ...... 51 620,41 Signe och Åke Dalbergs fond ...... 8 896,64 Dir.cant. Emil Ahlskogs fond ...... 298 302,82 Sylvia Dahlmans fond ...... 526 627,85 Gerda Ahlströms minnesfond ...... 54 010,53 Olivia Dahls testamente ...... 5 610,24 Arthur och Aina Alléns fond ...... 1 659,85 Birgit och Ivar Ekbergs fond till förmån för Agnes Anderssons fond...... 15 336,72 finlandssvenskt bildningsarbete ...... 769 692,02 Dagny och Waldemar Appelgrens fond ...... 149 617,23 Hugo Ekhammars fond ...... 17 195,70 Arbetets Vänners i Wiborg fond ...... 83 661,55 Greta och John Ekholms minnesfond ...... 85 005,36 Elin och Hans Arppes fond ...... 66 392,86 Gabriella och Evert Ekroths fond ...... 488 306,27 Charlotte Askolins fond ...... 7 070,79 Elementarkursfonden ...... 8 996,20 Anna Elisabet Backmans fond ...... 19 287,12 Ebba M. Enboms fond ...... 1 659,85 Justitierådman Walter Backmans fond ...... 150 711,69 Hulda Rosalie Engbergs fond ...... 293 389,88 Birger och Rakel Berglunds fond ...... 350 666,59 Märta Engbloms fond ...... 24 366,23 Edith och Henrik Bergströms fond ...... 244 719,66 Nils Göran Engströms fond ...... 10 000,00 Jan-Henrik Björcks fond ...... 88 230,38 Östen Engströms fond ...... 39 810,92 Björkbacka skolas fond ...... 37 246,39 Thure Ertmans fond ...... 23 602,65 Heinrich Otto Blanketts fond ...... 106 892,51 Hedvig Falckens fond ...... 18 025,71 Frans Otto och Selma Catarina Blomqvists fond 1 659,85 Fallåker Teaters fond ...... 60 000,00 Johanna Alina Blomqvists fond ...... 2 921,26 Ax. Tor Federleys fond ...... 7 070,79 Ninno och Tage Blåfields fond ...... 13 544,17 Viktor Federleys fond ...... 45 047,45 Göran von Bonsdorffs fond...... 20 020,00 Femte februari-fonden ...... 12 614,60 Henrik Borgströms fond...... 12 017,03 Erik och Sylvi Feldts fond ...... 460 266,38 Hembygdsrådet Helmer W:son Bäckmans fond K. Fr. Forsius fond ...... 3 585,26 för den svenska saken ...... 236 263,18 Elna Forsmans stipendiefond ...... 6 639,22 Gunnar Bäcks minnesfond ...... 13 663,13 Bo Fredrikssons minnesfond...... 230 986,12 Signe och Anders Bäcks minnesfond ...... 10 625,08 Irene Frelanders fond ...... 7 635,23 Signe Böckermans fond ...... 22 057,02 Ivar och Aina Friemanns fond ...... 41 445,71 Friherre Bengt Carpelans fond ...... 109 083,33 Tekla Frostells minnesfond ...... 15 535,86 Tor Carpelans fond ...... 25 362,07 Föreningen Svensk-Finlands Vänners under- Brita Cavonius fond ...... 122 573,59 stödsfond ...... 68 027,36 Edvin Cavonius premiegåva ...... 16 432,30 Försäkringsbolaget Svensk-Finlands fond ... 28 172,49 Tandläkare Walborg Cederbergs fond ...... 24 631,79 Familjen Gahmbergs barnträdgårdsfond ...... 93 481,04

196 Karl Knut Galetskis fond ...... 180 190,15 Ebba Kåhlmans fond ...... 11 552,32 General G. E. Galindos testamente ...... 72 069,37 Nils Källströms fond ...... 34 847,86 Carl Jacob och Nanna Gardbergs fond ...... 38 331,85 Agnes och Robert Lagus fond ...... 34 159,14 A. G. Geitlins fond ...... 8 996,20 Nanna Medea Lagus fond ...... 47 437,74 Florentin Granholms fond ...... 1 659,85 Lappfjärds folkhögskolas stipendiefond ...... 5 720,00 Rolf Grönbloms bildningsfond ...... 63 070,47 Georg Lauréns fond för kulturändamål i Frans Bruno Gröndahls fond ...... 225 669,18 Österbotten ...... 19 818,26 Maria och Frans Bruno Gröndahls minnesfond 3 286,39 Lars Algot Laurents fond ...... 2 821,69 Ernfrid Grönholms fond ...... 186 405,99 Frans Robert Leschs fond ...... 8 996,20 Ester Adéle Grönlunds fond ...... 328 976,43 Jenny Lesches minne ...... 1 346 666,06 Edmund Wilhelm Guerillots fond ...... 279 679,70 Oskar Jakob Lessʼ fond ...... 37 777,53 Filosofie doktor K. J. Hagfors stipendiefond . 28 748,03 Ebba och Gerda Linds fond ...... 132 785,55 Viva och Ragnar Hanssons fond ...... 25 000,00 Edit Lindbergs fond ...... 162 928,02 Otto Hartmans fond ...... 5 643,38 Gustaf Evert och Irene Lovisa Lindbergs Ester och Artur Heikkiläs fond ...... 5 178,67 minnesfond ...... 5 676,51 Skolföreståndare Georg Helmers fond ...... 38 275,54 Edit Matilda Lindbloms minnesfond ...... 3 000,82 Helsingfors folkskolors lärare- och Anna Sofia Lindbäcks fond ...... 76 019,77 lärarinneförenings fond ...... 1 700 000,00 Alice Lindebergs fond ...... 108 452,62 Gust. Ad. Helsingius minnesfond ...... 7 668,36 Johan Alfred och Charlotta Wilhelmina Linde- Adéle och Martha Henrikssons fond ...... 397 958,53 bergs fond ...... 5 676,51 Vilhelmina Hisingers donationsfond ...... 72 102,67 Astrid och Helmer Lindells fond ...... 47 238,44 Edit Holmbergs fond ...... 15 469,59 Tulluppsyningsman Lindéns fond ...... 25 229,20 Mårten Holmbergs fond ...... 4 547,97 Målarmästare C. A. och hans hustru Ulrika Elin och Karl Holmqvists minne ...... 98 327,71 Charlotta Lindfors testamentsfond ...... 70 841,09 Lärarinnan Maja Holmqvists fond ...... 65 496,58 Henry och Ulla Lindfors fond ...... 504 563,78 Ann-Mari Holmströms fond ...... 120 000,00 Anna och Evert Lindqvists fond ...... 326 918,14 Hanna Holmströms fond ...... 113 332,59 Göta och Erik W. Lindroos fond ...... 265 581,85 Konsul Victor Hovings fond ...... 2 821,69 Emil Arthur Lindroths fond ...... 113 332,59 Lennart Häggbloms fond ...... 7 037,66 Svea Lindström-Siréns och Sven Siréns fond 250 054,99 Paul Hägglunds stipendiefond ...... 4 697,54 Selma Lundells fond ...... 1 659,85 Marianne Häggströms fond ...... 210 000,00 G. A. Lundenius fond ...... 70 841,09 Elin och Gertrud Janssons fond ...... 1 659,85 Sofia Lundqvists fond ...... 18 058,84 Hilding Janssons minnesfond ...... 2 987,69 Sofia och Jakob Lundqvists fond ...... 558 496,27 Frank Jernströms minnesfond ...... 7 105,00 Svenska folkskolans i Lönnhammar fond .... 1 659,85 Lärare Artur Johanssons gåva ...... 2 423,42 Kommerserådet Otto Malms donationsfond 31 005,44 Oskar Johanssons fond ...... 12 282,60 Anna och Oskar Malmbergs minnesfond..... 70 841,09 Sanny Johanssons fond ...... 23 602,65 Alfred, Olga och Agda Malmgrens fond ...... 142 462,41 Johan Johnsons fond ...... 13 175,56 Fru Anna Malmqvists fond ...... 4 249,10 Ebba och Jaakko Juvas fond ...... 134 544,96 Ebba och Ragnar Mannils fond ...... 86 007,57 Elsa Karlssons och Inga Wiks fond ...... 29 445,16 Ethel och Birger Marnilas fond ...... 149 383,84 Karl-Erik Karlssons fond ...... 3 442,54 Gösta Masalins gåva ...... 1 659,85 Kasaböle privata svenska folkskolas fond ... 92 069,65 Lektor Signe Mattssons fond ...... 55 637,24 Sigrid och Jacob Kaustells fond ...... 5 875,81 Irina Matvejews fond ...... 5 794,12 Eva och Henrik Kihlmans fond ...... 2 093 910,43 Runar Meinanders fond ...... 21 544,54 Lennart Kihlmans donationsfond ...... 14 141,75 Ulla och Ragnar Meinanders fond ...... 11 570,37 Agnes och J. R. Korkmans fond ...... 30 640,31 Minnet av 1918 års frihetskamp ...... 38 275,54 Helena Korvelas fond ...... 49 150,00 Kollegan A. W. E. Modeens fond ...... 1 659,85 Ilmari och Nanny Kriegs minne ...... 142 744,63 Referendarierådet Karl Modeens fond ...... 188 920,79 Ethel och Ragnar Krogius fond ...... 24 034,22 Systrarna Aina och Alma Nordbergs fond ... 2 821,69 Mimmi Kroijerusʼ fond ...... 19 818,26 Valter och Ingrid Nordlings fond ...... 228 291,73 Vaktmästare K. J. Kymlanders folkskolefond 3 020,82 Gustaf Viktor och Emilia Sofia Nordlunds fond 276 094,44 Kamrer Henrik Kåhlmans fond ...... 4 713,97 Anna och J. A. Nordströms fond ...... 10 622,92

197 Else-Maj Nordströms fond ...... 233 035,63 Harry Waldemar Strömmers fond ...... 174 281,21 Mathilda Nordströms fond ...... 3 618,40 Ester och Georg Ströms fond ...... 23 071,52 Vilhelmina Nordströms fond ...... 48 665,85 Karin Ströms fond ...... 18 589,98 Hilma Nybergs fond ...... 1 659,85 Vivi Strömstens minne ...... 24 389,40 Gerda Maria Nyholms fond ...... 51 421,27 Axel Stålströms fond ...... 7 070,79 Vilhelm Nyholms fond ...... 28 847,59 Ständiga medlemmars fond ...... 57 529,35 Nina Nylunds fond ...... 46 475,03 Anders Gustaf Sundbergs fond ...... 1 659,85 Nyländska fonden ...... 6 705,48 Jarl Sundborgs minnesfond ...... 3 319,69 Kerttu och Arvid Nymans fond ...... 33 196,43 Anna Sundholms fond...... 70 841,09 Johan och Sofia Nyqvists fond ...... 57 230,65 Svenska Bildningens vänner i Brahestad fond 12 747,46 A. J. Nystedts fond ...... 1 659,85 Svenska Skolfonden ...... 526 162,97 Stig och Maire Nyströms fond ...... 62 850,00 Svenska Studieandelskassans fond ...... 24 152,79 Axel Immanuel Olins fond ...... 2 821,69 Svensk-Finlands Musikfond ...... 1 659,84 Hjördis och Hugo Olins fond ...... 728 242,45 Syföreningens Utbildningsfond ...... 84 949,53 Bröderna Paqvalins fond ...... 1 659,85 Kanslirådet Carl Synnerbergs fond ...... 180 190,14 S:t Petersburger-Liedertafel-fonden ...... 2 522,99 Eva och Bjarne Takolanders fond ...... 72 102,66 Publikationsfonden ...... 26 878,07 Nina Tallbergs fond ...... 6 606,08 Emil och Bertha Randéns fond ...... 18 025,71 Rosa Tammelanders minnesfond ...... 3 817,52 Åke och Wivan von Reehausens fond ...... 284 592,81 Josef Emil Teirs fond ...... 338 835,76 Maria Renfors fond ...... 253 188,93 Rusthållaren Frans Tennbergs fond ...... 94 443,73 Riihimäki svenska folkskolas fond ...... 1 659,85 Mathilda Thölgrens fond ...... 61 977,76 Överstelöjtnant Nils Roos fond ...... 259 496,31 Johan Fredrik Timpers fond ...... 22 673,08 Johan Rosbergs och fru Lycka Rosbergs fond 21 710,37 Karl Emil Tollanders fond ...... 89 955,12 Joel Rundts fond ...... 7 303,22 Vera Torkells minnesfond ...... 26 590,34 Johan Sigfrid Rönnbergs fond...... 10 390,48 Nikolaj August och Mathilda Maria Turdéns Johan Helmer Sandelins och Linnéa Backlunds fond...... 17 295,27 fond...... 1 518 005,19 Sigrid Vaenerbergs fond ...... 8 597,93 Ellen och Olga Sandholms minne ...... 405 626,90 Elsa Wasastjernas fond ...... 9 460,91 Karin Sandholms fond ...... 31 702,58 Bröderna Oskar, Karl, Herman, Anton och Håkan Sandströms fond ...... 13 490,00 Hjalmar Waselius fond ...... 5 284 017,85 Tom Sandströms fond ...... 10 035,00 Aug. och Matilda Weckströms fond...... 108 120,62 Estrid Schildts minne ...... 9 029,51 Leif Westerbergs minnesfond ...... 9 427,77 Auda Schulmans fond ...... 569 792,63 Christel och Hilding Westerholms fond ...... 4 182,67 Astrid och Valter Siemssens fond ...... 53 545,82 William Magnus Wickbergs fond ...... 1 147 886,79 Wolter Simbergs fond ...... 3 817,53 Einar och Ruth Wickströms fond ...... 25 228,19 Helmer och Anne-Marie Sippels minnesfond 14 000,03 Lilly Wickströms minnesfond ...... 4 713,97 Sigward W. Sippels fond ...... 14 000,03 Justitierådman Tor Wickströms fond ...... 3 186,82 Stig Sige Sippels minnesfond ...... 14 000,03 Nanny Widerholms fond ...... 2 821,69 Waldemar och Hjördis Maria Sippels minnesfond 14 000,03 Ruth och Paul G. Wiklunds gåva ...... 2 052,57 Matilda och Johan Viktor Siréns fond...... 167 489,02 Viks Småskolefond ...... 7 435,92 J. F. Skipparis fond ...... 56 666,21 Birger Rudolf Wikströms fond ...... 78 310,32 Kanslirådet Kaj Snellmans fond ...... 74 426,35 Elin Wilhelmssons fond ...... 119 507,11 Bergsrådet Seth Sohlbergs donationsfond ... 576 621,54 Ane Winqvists fond ...... 2 821,69 Evelina och Viktor Spjuts understödsfond ... 4 249,10 Hanna Winqvists fond ...... 33 030,43 Anna Stenbergs fond ...... 4 514,67 Lantbrukare Janne Winkvists fond ...... 2 821,69 Anna-Lisa Stenbergs fond ...... 6 041,81 Västra Nylands musikfond ...... 3 618,40 Ellen Stenbäcks fond ...... 6 705,65 Robert Ådahls fond ...... 3 618,40 Josef och Emma Stenbäcks minnesfond ...... 1 659,85 Alexandra Åhmans fond ...... 7 801,23 Irene och Halvdan Stenholms fond ...... 3 126 426,24 Viktor Öbergs fond...... 15 038,02 Agda Maria och Gigge Strandviks fond ...... 28 914,03 Östsvensk samling i Grankulla ...... 1 973,18 Adhemar Strengs fond ...... 2 854,82 Totalt ...... 36 169 881,44

198 RÄNTEFONDER 1.1.2008 Mårten Ingmans fond ...... 2 997,78 Handlanden K. G. Adolfssons fond ...... 19 241,37 Ingå Gillets minnesfond ...... 45 017,52 Bröderna Antells folkhögskolefond ...... 2 962,97 Professor Jan-Magnus Janssons fond ...... 85 988,00 Johan Askolins donationsfond ...... 21 576,83 Olof M Janssons fond ...... 123 745,03 Aurorafonden ...... 3 799,53 Paul Janssons fond ...... 12 873,11 Läraren Gustaf Knut Backmans fond ...... 137 408,69 Tove Janssons fond ...... 100 000,00 Dagmar och Oskar Bergenströms minnesfond 107 326,60 Fingal Juslins minnesfond...... 3 311,45 Elin Bergstadi fond ...... 1 742,93 Walfrid Juslins minnesfond ...... 1 742,93 Emil Björkells livräntefond ...... 34 857,62 Ester och Naema Kantzens fond ...... 20 252,35 Syskonen Björkells fond ...... 49 602,32 Konstitutionella arbetarföreningens i Kerstin Björklunds minnesfond ...... 24 400,37 Helsingfors bildningsfond ...... 18 997,33 Napoleon Björkströms skolfond ...... 5 333,24 Beda och Felix Kreanders minnesfond ...... 5 228,63 Nadine von Bonsdorffs minne ...... 1 742,93 Kristinestads kulturfond ...... 3 206,84 Gösta och Gertrud Branders gåva ...... 297 544,62 Kvinnliga teologiestuderandes fond ...... 2 522,82 Karl Theodor Brobergs fond ...... 8 774,59 Kyrkoby gamla syförenings i Kyrkslätt fond 3 555,49 Dipl.ing. Lennart Bromans fond ...... 9 235,50 Alina Lagus fond ...... 1 742,93 Ernst Mathias Calonius fond ...... 4 483,54 Carl Alexander Laurells biblioteksfond ...... 2 962,97 Alfhild och Maria Castréns fond ...... 117 365,57 Lars E. Lindfors stipendiefond ...... 1 917,17 Maria Castréns fond ...... 98 612,28 Roger Lindholms stipendiefond ...... 2 753,74 Margit och Gösta Cavonius fond ...... 30 988,46 Essi och Boris Lindstedts fond ...... 9 204,28 Professor Johannes Cederlöfs fond ...... 40 147,43 Bonden Adolf Adrian Långstedts fond ...... 25 974,51 Rafael och Viking Collianders fond ...... 17 428,81 Aina och E. V. Malmbergs fond ...... 14 884,13 Carl Magnus Creutz stipendiefond ...... 1 742,93 Folkskolläraren Maria Mangs fond ...... 1 742,93 Anders Edvard Dahls fond ...... 148 772,31 Henrik Wilhelm Mangströms fond ...... 4 523,36 Ninni och John Dahls gåva ...... 460 267,67 Marthaförbundets fond ...... 35 310,72 Axel Damstens fond ...... 59 013,95 Mataskärsfonden – Edvin Bergroths donation Jur.lic. Georg C Ehrnrooths fond ...... 70 000,00 för nyländska bildningssträvanden ...... 535 726,82 Eva och Caj Ehrstedts stipendiefond ...... 30 432,16 Björn-Erik Mattssons minnesfond ...... 10 568,75 Lärare Harry Ekholms minnesfond ...... 6 483,48 General C. O. Meláns biblioteksfond ...... 10 422,44 Johan Henrik Eklunds stipendiefond ...... 2 962,97 Ellen Emilia Mélarts fond ...... 22 308,95 Alina och Emil Erflunds gåva ...... 125 731,41 Ernst och Elsa Montells samt Aune Josefssons Fallåkers fond ...... 428 879,21 minnesfond ...... 27 642,02 Ida Federleys fond ...... 302 738,44 Professor Anders Myhrmans fond ...... 61 273,20 Irene och Rosa Frelanders minnesfond ...... 43 745,50 Petrus Nordmanns minnesfond ...... 43 920,60 Kronofogden F. B. Fröbergs biblioteksfond 9 481,26 Nordsjö-Botby skoldistrikts fond ...... 50 632,27 Föreningen Gabelsbergers fond ...... 9 000,00 Hovrådinnan Augusta Nummelins fond ...... 9 097,79 Eva Gardbergs fond ...... 69 715,24 Nybro folkskolas i Mörskom fond ...... 7 320,04 Stipendiefonden Gerkmans kamratskapspris 12 200,18 Gustil och Artur Nygréns fond ...... 12 409,24 Vilhelm Grefbergs stipendiefond ...... 20 321,98 Nylands svenska ungdomsförbunds Finns-fond 52 147,00 Vivi och Åke Gulins fond ...... 1 666 612,85 Adèle Ohlströms fond ...... 92 268,06 Ole Gustafssons stipendiefond ...... 14 100,30 Carl Alexander Palins fond för Estlands Signe och Ane Gyllenbergs fond ...... 740 031,19 svenskar ...... 101 770,97 Makarna Heikels idrottsfond ...... 47 301,85 Elin Palmros fond ...... 54 552,26 Eini Henrikssons fond ...... 144 726,34 Frans Palmros fond ...... 34 508,97 Ola-Hillevi och Rolf Herlers stipendiefond . 6 971,56 Hedvig Palmros fond ...... 31 755,23 Hertonäs-Degerö svenska småskoleförenings Eine Pihls fond ...... 167 072,67 fond...... 4 392,26 Einar Pontáns fond ...... 25 550,61 Anna och John Holmströms fond ...... 28 536,01 Fredrik och Wini Rosbergs fond ...... 27 014,68 Theodor Holmströms folkhögskolefond ...... 338 118,95 Ida Rosqvists folkhögskolefond ...... 1 833,25 Ester och Evert Huldéns minnesfond ...... 10 669,19 Olga och Robert Rostedts fond ...... 10 300,50 Anna och Johan Höglunds minnesfond ...... 10 314,85 S. Salovius fond ...... 4 522,83 Kerstin Inbergs minnesfond ...... 424 403,84 Holger Schildts stipendiefond ...... 73 410,16

199 Alida Skogs minne ...... 2 031,78 LEGATFONDER 1.1.2008 Karl-Gunnar Skogbergs fond ...... 10 000,00 Fru Maria Lovisa Blanketts gåva ...... 1 344 106,27 Småskolefonden ...... 5 573,75 Elina och Karl Bruhns fond ...... 114 042,85 Solvalla barnträdgårdsfond ...... 5 786,34 Eugenia Paulus fond för unga finlands- Sottungsby-Westersundom småskoleförenings svenska kvinnliga författare ...... 137 861,82 fond...... 70 970,09 Svenska föreningens i Östermyra fond ...... 939 182,24 Karl Gustaf Strandbergs fond ...... 2 932,12 Dipl.ing. Paul Thorwalls understödsfond .... 604 584,48 Stina Maria Strömbergs minnesfond...... 2 962,97 Pär Österbergs fond för Barösunds framtid . 210 632,99 Edla och Reinhold Ståhlbergs fond ...... 5 437,85 Totalt ...... 3 350 410,65 Svenska Bildningens Vänner i Sockenbacka fond...... 182 967,61 Svenska Brevinstitutets fond ...... 91 466,48 Svenska Dagens skolgåva ...... 1 742,93 SFV:s jubileumsfond 1972 ...... 1 310 019,27 SFV:s 100-årsfond...... 223 099,60 SFV:s studiefond ...... 164 527,99 SFV:s 125-årsfond...... 168 850,00 Erik Wilhelm och Else Maria Svarvars fond 194 411,37 Svenska Förbundets fond ...... 2 788,56 Svenska Småskoleseminariets i Helsingfors bostadsfond...... 93 802,79 Svensk Hyllningsfond ...... 225 240,06 Svensk Minnesfond ...... 854 978,50 Janne Söderströms skolfond ...... 18 927,70 Mårten Thors stipendiefond ...... 14 086,34 Ingrid Wasastjernas fond ...... 14 884,13 Selma Wasastjernas fond...... 141 312,04 Ellen och Hjalmar Waselius fond ...... 123 450,44 Martin Wegelius och Richard Faltins fond .. 6 518,46 Gustaf Wiklunds minnesfond ...... 2 509,70 Eric och Johannes Åkessons fond ...... 145 079,20 Totalt ...... 12 357 087,48

200 %*45*4 ,634&3  

 */45*565&5'v3%*45"/4456%*&3 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Välkommen till Distis!...... 204 2 2. Varför distansstudier?...... 205 3 2.1. Hur går det till? ...... 205 3 2.2. Vad innebär det att studera per distans?...... 205 3 2.3. Stipendier ...... 206 4 2.4. Rabatter ...... 206 4 3. Distis en del av Axxell...... 207 5 3.1. Folkhögskolor inom Axxell...... 207 5 3.2. Ab Svenska folkhögskolan – SFV ...... 207 5 3.3. Internationellt samarbete...... 208 6 4. Distis – de många utbildningarnas skola...... 209 7 4.1. Grundskola och gymnasium...... 209 7 4.2. Yrkesutbildningen på andra stadiet ...... 209 7 4.3. Akademiska kurser...... 210 8 5. Kursförteckning ...... 211 9 5.1. Akademiska kurser ...... 211 9 5.2. Språk ...... 21311 5.3. Bokföring och vardagsjuridik ...... 223 21 5.4. Övriga kurser ...... 224 22 6. Distis lärare läsåret 2008–2009 ...... 226 25 7. Allmänna studievillkor...... 227 26 8. Anmälningsblankett ...... 238 32

203 INFO

1. Välkommen till Distis!

Distis grundtanke har alltid varit att vem som helst skall kunna studera vad som helst, var som helst och när som helst! De studerande skall kunna studera i egen takt och få individuell handledning oberoende av förkunskaper, och Distis erbjuder kurser av allehanda slag: språkkurser, allmänbildande kurser, gymnasiala kurser och akademiska kurser. Totalt står ett femtiotal kurser till Ditt förfogande! Vi önskar Dig välkommen till Distis, det finlandssvenska institutet för distansstudier, och hoppas att vi skall kunna erbjuda Dig möjligheter till intressanta studier på egen hand, i egen takt med individuell handledning!

Distis är från hösten 2008 med om att utveckla ett helt nytt distansstudie- projekt, nämligen en hemgrundskola för utlandsfinlandssvenskar. Plane- rings- och utredningsarbetet är redan igång, och undervisningen torde kunna inledas 2009.

I katalogen presenteras även Axxell Utbildning AB:s folkhögskolor. Dis- tis hör tillsammans med Finns folkhögskola i Esbo, Cityfolkhögskolan i Helsingfors, Kuggomskolan i Pernå, Åbolands folkhögskola i Pargas och Lappfjärds folkhögskola till det nya finlandssvenska utbildningsbolaget Axxell. Axxell har på sitt program såväl examensinriktad utbildning som fritt bildningsarbete. Det fria bildningsarbetet representeras i första hand av folkhögskolkurser. Kursutbudet är stort och skolorna har sina egna profiler: ungdomsarbete på Finns, media i Cityfolkhögskolan, turism i Åbolands folkhögskola, hantverk i Kuggomskolan, musik i Lappfjärds folkhögskola… Vi hoppas att Du bland utbudet av linjer och kurser vid dessa skolor eller vid Distis skall hitta något som passar Dig!

Matts Granö rektor

204 INFO

2. Varför distansstudier?

Det finns många fördelar med att studera per distans. Du kan själv välja tid och plats för Dina studier samt bestämma studietakten. Distis står till tjänst året om. Du lär Dig arbeta självständigt, samtidigt som Du får in- dividuell handledning och feedback och Du kan kombinera Dina studier med arbete och eventuella andra studier. Distansstudierna är dessutom förmånliga.

2.1. Hur går det till?

Du kan beställa en kurs genom att skicka in en ifylld anmälningsblankett per post (Distis, Finnsbacken 4, 02780 Esbo), per telefax (09-81900521) eller per e-post: [email protected]. Du kan också beställa kurserna via Distis hemsida www.svefol.net/distis

2.2. Vad innebär det att studera per distans?

Då Du studerar per distans träffar Du vanligtvis inte läraren personli- gen. Kontakten sköts per brev, telefax, e-mail eller i vissa fall genom direkt telefonkontakt. Studiematerialet, insändningsuppgifterna samt de skriftliga kontakterna ersätter närundervisning, som dock kan ordnas vid behov. Tag gärna initiativet och meddela oss på Distis, ifall Du anser att ett närundervisningspass skulle behövas. Speciellt gäller detta natur- ligtvis studiegrupper. Vi har också från Distis alla möjligheter att ordna undervisningspass via videokonferenser. Till vårt förfogande har vi ett telebildstudionätverk, som täcker stora delar av Svenskfinland.

Kursernas innehåll presenteras i korthet i denna kursbroschyr. Du får också information om kurserna på vår hemsida www.svefol.net/distis, och mera information får Du av personalen på Distis. Uppläggningen av en kurs framgår i allmänhet av det inledande kapitlet. Antalet svarsbrev varierar från kurs till kurs. I vissa fall utgör ljud- och videokassetter eller CD-skivor komplement till själva kursmaterialet. Allt kursmaterial sänds till Dig på en gång.

205 INFO

Läs noga igenom kursmaterialet, gör anteckningar och studera litteraturen noggrannt innan Du tar itu med insändningsuppgifterna. Svaren sänds alltid till Distis, som registrerar dem och sänder dem vidare till läraren. Vänta tills Du får de korrigerade svaren i retur innan Du tar itu med följande insändningsuppgift. På detta sätt undviker Du upprepning av eventuella fel. En lugn men jämn studietakt brukar ge det bästa resultatet.

I samband med kursmaterialet får Du kostnadsfritt en liten bok ”Distis stu- dieråd” med anvisningar och råd om hur Du kan uppnå bättre resultat i Dina studier. Boken, som är skriven av Anette Ringbom, kan också köpas skilt till ett pris om 8.50 `.

För tillfället kan Distis erbjuda Dig ca. 50 kurser. Personalen på Distis ger gärna råd om hur de olika kurserna kan knytas till examina eller andra hel- heter.

2.3. Stipendier

I samband med Svenska brevinstitutets 40-årsjubileum 1968 instiftades en särskild stipendiefond. Distis förmed- lar stipendieansökningar till styrelsen för Svenska folkskolans vänner, som årligen beviljar understöd för examensstudier. Blanketter sänds på begäran till elever inskrivna vid Distis. Ansöknings- tiden går ut den sista mars (poststämpel gäller). Svenska folkskolans vänner beviljar även arbetsstipendier åt lärare, som tar sig an att utarbeta nya Distiskurser.

2.4. Rabatter

Under studieåret 2008–2009 beviljas arbetslösa 50% rabatt. Arbetslös- heten bör bestyrkas i samband med kursanmälan. Om flere kurser beställs samtidigt beviljas 10% på varje kurs. Rabatten gäller också grupper. Rabatterna (10% och 50%) kan inte erhållas samti- digt. Observera att rabatterna inte gäller material som ingår i kurspriset! Rabatterna gäller inte CD-ROM-skivor och CD-ROM-kurser.

206 INFO

3. Distis en del av Axxell www.ssc.fi

Från och med 1.8. 2008 är Institutet för distansstudier DISTIS en del av Axxell. Axxell är en ny finlandssvensk skola som förenar folkhögskolutbildning med yrkesutbildning för unga och vuxna. I Axxell ingår utbildningsprogrammen från Västra Nylands yrkesskola, Yrkesinstitutet Sydväst, Åbolands folkhögskola/Språk- och turisminstitu- tet, Lappfjärds folkhögskola, Finns folkhögskola, Distis, Cityfolkhögsko- lan och Kuggomskolan.

3.1. Folkhögskolor inom Axxell

Lappfjärds folkhögskola, Åbolands folkhögskola/Språk- och turisminsti- tutet, Finns folkhögskola, Cityfolkhögskolan och Kuggomskolan bildar tillsammans en folkhögskolavdelning inom Axxell. I de olika folkhögskolorna erbjuds högklassig utbildning inom musik och ljudteknik (Lappfjärd), språk och turism (Åboland), ungdoms- och fritids- arbete (Finns), mediaproduktion och –teknik (City), samt hantverk i olika material (Kuggom). Distis samarbetar med samtliga folkhögskolor då det gäller distansma- terial och kursproduktion.

3.2. Övriga samarbetspartners

Bakom Distis står Svenska folkskolans vänner. SFV har i över 120 år stött det finlandssvenska bildningsarbetet. Inom SFV’s krets är Distis samar- betspartners bl.a. Svenska studiecentralen SSC och Schildts förlag samt Svenska produktionsskolan SVEPS. På nationell nivå samarbetar Distis med Kansanvalistusseura och dess distansinstitut Etäopisto.

207 INFO

3.3. Internationellt samarbete

Distis är sedan slutet av 1990-talet medlem i European Association for Distance Learning EADL, som är en sam- manslutning av skolor, institut och individer som arbetar med distansutbildning. Organisationen har medlemmar från över 20 europeiska länder och fungerar som ett fo- rum för utväxlande av information och idéer om utveck- lingsarbete inom distansutbildning, samt knytande av nya kontakter och samarbete över nationella gränser. Målsättningarna för EADL är bl.a. att befrämja inlärning, var och hur den än sker; befrämja distansutbildningens status i jämförelse med traditio- nella utbildningsformer samt att bedriva forskning inom distansundervis- ningens pedagogiska metoder. EADL betonar också kvalitetsmässiga, etiska och professionella kriterier då det gäller distanskurser.

Under de senaste åren har diskussionen under de årliga konferenserna främst rört sig kring de nya utmaningar som distansundervisningen står inför då det gäller ökade krav på individuella lösningar samt flexibilitet då det gäller tidsramar och geografiska avstånd. Renodlad e-learning betraktas redan som inaktuellt – nu talar man om mLearning istället, kurser som når deltagarna också oberoende av dato- rer, t.ex. via mobiltelefoner.

208 INFO

4. Distis – de många utbildningarnas skola

På sitt program har Distis ca. 50 distanskurser, och erbjuder dessutom skräddarsydda kurser med distans- och flerformsundervisning tillsam- mans med andra utbildningsanordnare. Kurserna är av allehanda slag – såväl allmänbildande som examensinriktade, såväl gymnasiala som akademiska.

4.1. Grundskola och gymnasium

Flere av Distis kurser lämpar sig utmärkt för den som behöver stöd för att nå bättre resultat i skolan. Skollagstiftningen innehåller bestämmelser om möjlighet för enskilda studerande att som privatelev avlägga grundskolexamen och student- examen. Som privatelev kan man också tentera ett enskilt ämne eller höja ett tidigare vitsord i ett ämne. Grundskolexamen kan avläggas vid vuxengymnasium (Helsingfors och Vasa), samt vid de folkhögskolor, medborgar- och arbetarinstitut som av utbildningsstyrelsen erhållit rätt att utfärda grundskolbetyg. För att avlägga studentexamen bör den studerande ha tenterat de gym- nasieämnen som är föreskrivna i gymnasiets läroplan. Studentexamen kan också avläggas av personer med grundexamen inom andra stadiets yrkes- utbildning (120 sv). I vissa fall krävs kompletterande studier i vissa ämnen.

4.2. Yrkesutbildningen på andra stadiet

I den grundläggande yrkesutbildningen på andra stadiet inom Axxell ingår ett stort antal gemensamma allmänbildande kurser. Distis har gått in för att producera dessa kurser i virtuell form och ställa dem till stude- randes förfogande, både för studerande inom Axxell och andra intres- serade. Under läsåret 2008-09 ska nya kurser sammanställas i samarbete med övriga enheter inom Axxell, och få en toppmodern elektronisk form. Den tekniska utformningen sker i samarbete med Axxells NBL-avdelning.

209 INFO

4.3. Akademiska kurser

Grip din akademiska chans – studera per distans!

Distis kan för närvarande genom samar- bete med Svenska social- och kommu- nalhögskolan vid Helsingfors universitet Högskolan och Högskolan i Örebro i Sverige erbjuda i Örebro följande akademiska kurser: approbatur i allmän statslära samt som fortsättning också B- och C-studiemängd i allmän statslära. Dessutom kan Distis erbjuda SSKH approbaturkurser i internationell politik.

En approbaturkurs motsvarar 10–20 studieveckor = ca 18–38 studiepoäng, vid högskolorna. C-studiemängd i statslära vid Distis omfattar drygt 40 studieveckor = ca 70 studiepoäng. För att få avlägga en examen bör man vara inskriven vid ifrågavarande fakultet, antingen som ordinarie studerande eller efter att ha blivit antagen via Öppna universitetets kvot. Närmare uppgifter fås från högskolorna, men också Distis står kostnadsfritt till tjänst med ansökningsblanketter och information om villkoren för studier vid Öppna universitetet.

210 AKADEMISKA KURSER

5. Kursförteckning

5.1. Akademiska Högskolan SSKH kurser i Örebro 3011 Approbatur i allmän statslära Pris: 218 ` Kursen ger sådana teoretiska grundinsikter som behövs i journa- listik och annat samhällsinriktat arbete. Allmänna statsvetenskapliga teori- och metodfrågor. Det poli- tiska systemet behandlas med särskild hänsyn till opinionsbild- ning, kommunikation och socialisation. Till sitt teoretiska innehåll motsvarar kursen enligt kursfordringarna i statskunskap/ allmän statslära. Kursen avslutas med en skriftlig sluttentamen. Tid och plats för sluttentamen kan skilt överenskommas mellan eleven och personalen på Distis. Svarsbrev: 12

3012 B-studiemängd i allmän statslära Pris: 218 ` Kursen är en teoretisk fortsättning på föregående kurs (3011) och ger fördjupade insikter i statslära, med särskild hänsyn till kom- munikationslära. Tillsammans med kurs 3011 motsvarar kursen i statskunskap/allmän statslära och förutsätter alltså att approbatur avlagts. Kursen avslutas med en skriftlig sluttentamen. Tid och plats för sluttentamen kan skilt överenskommas mellan eleven och personalen på Distis. Svarsbrev: 12

3013 C-studiemängd i allmän statslära Pris: 218 ` Kursen är en direkt fortsättning på B-studiemängd i allmän stats- lära (3012) och koncentrerar sig på fördjupad metodik, massmedi- er och massmediaeffekter, kommunikation och socialisation samt jämförande politik. Under kursens gång skall studeranden fram- ställa skriftliga uppsatser. Tillsammans med de två föregående

211 AKADEMISKA KURSER

kurserna (3011 och 3012) motsvarar den i statskunskap/allmän statslära (=cum laude). Kursens litteraturstudier avslutas med en skriftlig tentamen. Tid och plats för tentamen kan skilt överens- kommas mellan eleven och personalen på Distis. Svarsbrev: 12

3211 Approbatur i internationell politik Pris: 218 ` Kursen är en gedigen introduktionskurs i den internationella po- litikens teorier och problem. I kursen behandlas bl.a. Europain- tegrationen och demokratiseringsprocessen i Östeuropa. Kursen avslutas med en skriftlig sluttentamen. Tid och plats för sluttenta- men kan skilt överenskommas mellan eleven och personalen på Distis. Svarsbrev: 8

212 SPRÅK

5.2. Språkkurser Svenska

1034 Svensk grammatik Pris: 116 ` Kursen är avsedd för personer som vill fördjupa sina kunskaper i grammatik och för personer som helt saknar förkunskaper. En del jämförelser med andra germanska språk och framför allt med fin- skan. Allt läromaterial ingår i kursmappen. Rikligt med övningar. Svarsbrev: 12

1021 Kurs i uppsatsskrivning för gymnasiet Pris: 133 ` Målet för kursen är att ge eleven kunskaper och träning i att ut- trycka sig korrekt och ledigt i skrift. Eftersom teori och praktik ofta går hand i hand bygger kursen i hög grad på god, levande littera- tur. Allt läromaterial ingår i kursmappen. Svarsbrev: 13

1022 Kurs i svenska för finskspråkiga Pris: 99 ` Den nya kursen är avsedd för dig som har gymnasiesvenska som grund. Du övar läsförståelse, ordförråd och skriftlig förmåga. I lä- romaterialet ingår tidningstexter och intervjuer. Texterna behand- lar centrala teman som arbete, fritid och bostäder. Rikligt med öv- ningar ingår. Finns också som nätverkskurs. Svarsbrev: 8

Finska 1136 Nybörjarkurs i finska för vuxna Pris: 126 ` Kursen följer lågstadiets läroplan. Texternas motiv är valda med tanke på vuxna. Kursen kan läsas helt utan förkunskaper eller som en re- petition av finskans grunder. Till kursen hör ett kompendium med modellord för nomen och verb i finskan. Till kursen hör också en ljudkassett, som kan köpas skilt till priset 8 `. Svarsbrev: 10 213 SPRÅK

1137 Fortsättningskurs i finska för vuxna Pris: 143 ` Kursen är en direkt fortsättning på nybörjarkursen (1136). Denna kurs kan även läsas separat. Allt material ingår i kursmappen. Kur- sen följer den nya läroplanen i gymnasiets B-finska (den lättare kursen). Nu tillgänglig på internet www.svefol.net/distis. Svarsbrev: 15

1138 Sano vain! Pris: 109 ` En radiokurs i finska för vuxna som har baskunskaper men som inte är vana att tala finska. Rikligt med ord och uttryck ur typiska vardagssituationer. Distis har tagit fram ett kompletterande studie- material med grammatikkommentarer och insändningsuppgifter. Till kursen hör 3 st. CD-skivor. Allt läromaterial ingår i kurspriset. Svarsbrev: 5

1130 Repetitionskurs i högstadiets finska grammatik Pris: 109 ` En sammanfattning av de mest centrala grammatikavsnitten i hög- stadiets finska. Rikligt med exempel och övningar i kursmappen. Svarsbrev: 10

1123 Finska övningsstilar Pris: 84 ` En kurs för de högre gymnasieklasserna och för den som förbere- der sig för stora språkprovet. Texterna är av dubbel typ, utförliga ord- och grammatikkommentarer. Allt läromaterial ingår i kursmap- pen. Svarsbrev: 10

1126 Repetitionskurs i gymnasiets finska Pris: 109 ` Koncentrerad repetition av finska grammatikens ”knoppar”. Skrift- liga övningar med lösningar i facit. Allt läromaterial ingår i kurs- mappen. Svarsbrev: 10

214 SPRÅK

1127 Uppsatskurs i finska för gymnasiet Pris: 126 ` Kursen är uppbyggd enligt undervisningen i gymnasiet. Omfattande grammatikkommentarer i anslutning till uppsatsskrivandet. Allt läro- material ingår i kursmappen. Svarsbrev: 10

Engelska 1211 Ace 1 Pris: 92 ` En nybörjarkurs i engelska för vuxna. Kräver inga förkunskaper. Kursen kan även fungera som repetitionskurs för den som har bas- kunskaper men har glömt det mesta. Till kursen hör kursbok och kursmapp. Svarsbrev: 4

1212 Ace 2 Pris: 92 ` En fortsättning på kursen Ace 1 (1211). Till kursen hör kursbok och kursmapp. Svarsbrev: 3 1233 Engelska 1 Pris: 160 ` Kursen motsvarar den gamla mellanskolans kursfordringar i engel- ska. All läromaterial ingår i kursmappen. Kursen fungerar utmärkt som en repetitionskurs i engelska. Svarsbrev: 24 Kursen kan uppdelas enligt följande: 1231 Del 1: 100 ` (12 svarsbrev) 1232 Del 2: 100 ` (12 svarsbrev) 1222 Engelska övningsstilar 1 Pris: 84 ` Översättningsövningar av dubbel typ för de två första gymnasieklas- serna. Allt läromaterial ingår i kursmappen. Svarsbrev: 10

215 SPRÅK

1223 Engelska övningsstilar 2 Pris: 84 ` Översättningsövningar av dubbel typ för den högsta gymnasie- klassen. Allt läromaterial ingår i kursmappen. Svarsbrev: 10 1240 Working English BEGRÄNSAT ANTAL Pris: 84 ` En kurs som fordrar goda kunskaper i engelska, eftersom allt studiematerial är på engelska. Kursen tar upp engel- skan i yrkessituationer. ”Working English is designed for Europeans who need to use English in their work. The course concentrates on the following language themes: formal meetings, informal meetings, negotiations etc”. Svarsbrev: 3 CD-rom + Phrasebook

Tyska 1322 Repetitionskurs i gymnasiets tyska Pris: 109 ` En kurs för den som vill friska upp sin skoltyska eller vill ha stöd för pågående skolstudier. Kursmaterialet består av texter, ordlistor, grammatikgenomgång samt mångsidiga insändningsuppgifter. Svarsbrev: 10

Kursen kan också uppdelas enligt följande: 1323: Del I: 55 ` – Fördjupning av skolkunskaperna 1324: Del II: 55 ` – Förberedelse inför studentexamen

216 SPRÅK

Franska 1432 Bienvenue 1 Pris: 143 ` Grundkurs i franska, del 1. En klar och lättfattlig genomgång av grun- derna i franskan. Kursen har inköpts från språkinstitutet Translingva. Kursboken Bienvenue 1 ingår i kurspriset. Till kursen hör 5 ljudkas- setter, som kan köpas till totalpriset 33 `. Svarsbrev: 15 BEGRÄNSAT ANTAL 1433 Bienvenue 2 Pris: 133 ` Grundkurs i franska, del 2. Kursen är en fortsättning på Bienvenue 1 (1432). Kursboken Bienvenue 2 ingår i kurspriset. Till kursen hör 6 ljudkassetter som kan köpas till totalpriset 40 `. Svarsbrev: 12 BEGRÄNSAT ANTAL 1434 Allez-hop! Pris: 65 ` En fortsättningskurs i franska som bygger på franska visor. Kursen tar upp ord och uttryck samt grammatik. I kurspriset ingår en ljud- kassett och ett sånghäfte. Svarsbrev: 4

1451 Entrée libre 1 Pris: 65 ` Repetitionskurs i grunderna i franska för vuxna, som läst litet, men glömt det mesta. Tidigare radio-och TV-kurs. Kursboken Entrée libre 1 jämte radions studiehäfte ingår i priset. Svarsbrev: 4 BEGRÄNSAT ANTAL 1452 Entrée libre 2 Pris: 75 ` Fortsättningkurs i franska för vuxna. Tidigare radio-och TV-kurs. Kursboken Entrée libre 2 jämte radions två studiehäften ingår i kurspriset. Svarsbrev: 6 BEGRÄNSAT ANTAL

217 SPRÅK

1460 Pique-nique 1 Pris: 84 ` Självstudiekurs i franska för nybörjare eller för den som vill repete- ra. Kursmaterialet består av kursbok och två ljudkassetter. I slutet av kursboken finns övningarnas facit och en översikt av verbens alla former hittar man i grammatiksammanfattningen. Pique-nique 1 handlar om några vänner i yngre medelåldern, deras vardagsliv och deras familjer. Några av dem kommer från andra delar av Frankrike, men nu bor de i det lilla samhället Puyri- card och i staden Aix-en-Provence i Provence. Kursen lär dig klara av vardagliga situationer på franska, dessutom lär du dig en hel del nödvändig grammatik. Kursen består av ett stort antal skriftliga öv- ningar och hörförståelseövningar.

1461 Pique-nique 2 Pris: 84 ` Självstudiekurs i franska för nybör- jare eller för den som vill repetera. Pique-nique 2 är en direkt fortsätt- ning på kursen Pique-nique 1. Kursen kan dock även läsas sepa- rat. Kursmaterialet består av kursbok och två ljudkassetter. I slutet av boken finns övningarnas facit och en sammanfattning av den grammatik som presenterats i Pique-nique 1 och 2. I denna andra del möter vi de människor som utgör kretsen kring en kaféägare och amatörteatervän i det lilla samhället Pleslin inte långt från St-Malo i norra Bretagne. Precis som kursen Pique-nique 1, utgår kursen Pique-nique 2 från det språk som du direkt behö- ver i vardagssituationer, dessutom lär du dig en hel del nödvändig grammatik. Kursen består av ett stort antal skriftliga övningar och hörförståelseövningar.

218 SPRÅK

Ryska 1534 Dobro pozalovat’ Pris: 143 ` Nybörjarkurs i ryska. Kursen har inköpts från språkinstitutet Studium Russicum. Inga förkun- skaper krävs. Till kursen hör två ljudkassetter. Svarsbrev: 12

Kursen kan också indelas enligt följande: 1532 Del 1: 75 ` (6 svarsbrev) 1533 Del 2: 75 ` (6 svarsbrev)

Som komplement till kursen kan köpas ljudkassetten ”Ryskt ABC- att läsa ryska bokstäver” samt tillhörande studiehäfte. Ljudkassetten och studiehäftet innehåller rikligt med uttalsövningar och uppgifter. Studiehäftet innehåller facit. Pris: 13 ` 1535 Svarta schalen Pris: 150 € Ny avancerad kurs i ryska som behandlar zigenarromantik. Förkun- skaper krävs, t.ex. genomgången kurs Dobro Pozalovat (1534). Kursen består av 16 tematiska läsestycken som behandlar bl.a. de ryska zigenarnas seder och bruk; yrken och näringar; mytologi och tro; zigenarnas hemliga edgång; sångart, musik och dans. Åtta zigenska och ryska romanser och visor med noter och ord- förteckningar ingår i kursen. Dessa visor finns också inspelade på en CD som ingår i kursen. Det sista stycket består av översättningsövningar från svenska till ryska, baserade på de tidigare kapitlens tema. Svarsbrev: 12

Spanska 1652 Este pais 1 Pris: 100 ` Nybörjarkurs i spanska. Kursen bygger på boken Este pais 1, som ingår i kurspriset. Inga förkunskaper krävs. Till kursen hör tre ljudkas- setter, som kan inköpas till totalpriset 25 `. Svarsbrev: 6 219 SPRÅK

1653 Este pais 2 Pris: 100 ` Kursen bygger på boken Este pais 2, som ingår i kurspriset. Kursen är en fortsättning på kursen Este pais 1 (1652). Till kursen hör tre ljudkassetter/ CD-skivor, som kan inköpas till totalpriset 25 `. Svarsbrev: 6

1654 Este pais 3 Pris: 100 ` Kursen är en fortsättning på kursen Este pais 2 (1653). Kursen byg- ger på boken Este pais 3, som ingår i kurspriset. Till kursen hör två ljudkassetter/CD-skivor som kan inköpas till totalpriset 20 `. Svarsbrev: 6

Nygrekiska

1851 Nygrekiska Pris: 109 ` En kurs i ett av Europas äldsta språk. Allt kursmaterial jämte ljud- kassett ingår i kurspriset. Målet är att eleven skall lära sig förstå grekiska. Första svarsbrevet behandlar det grekiska alfabetet och det sista svarsbrevet i kursen innehåller ett brev på grekiska, som eleven skall besvara. Kursen förnyas under läsåret 2008–2009. Svarsbrev: 10

220 SPRÅK

Italienska 1952 Buongiorno Italia 1 Pris: 116 € Kurs i italienska för nybörjare eller för den som vill repetera. Kurs- materialet består av kursbok med tillhörande CD. I slutet av kurs- boken finns facit till övningarna. Kursen tar upp bl.a. dialoger och intervjuer med italienare om de- ras vardagstillvaro. Målet med kursen är att man ska klara sig i vardagssituationer. Man lär sig bl.a. att fråga om vägen, köpa bil- jetter, inhandla mat, beställa måltider och dessutom lär man sig att berätta lite om sig själv, sin familj och sitt arbete. Man lär sig också en hel del nödvändig grammatik. Kursen består av ett stort antal skriftliga övningar och hörförståelseövningar. CD+bok. Svarsbrev: 10

1953 Buongiorno Italia 2 Pris: 99 ` Ny kurs i italienska för nybörjare eller för den som vill repetera. Fortsättning på kursen Buongiorno 1. Kursen kan dock läsas se- parat. Kursmaterialet består av kursbok med tillhörande ljudkas- sett. I slutet av kursboken finns övningarnas facit. Kursen tar upp bl.a. dialoger och intervjuer med italienare om deras vardagstillva- ro. Målet med kursen är att man skall klara sig i vardagssituationer. Man lär sig bl.a. att fråga om priser, begära om rabatter, man lär sig om italienarnas levnadsvanor, hus och hem dessutom får man veta om Italiens historia, seder och bruk. Man lär sig också en hel del nödvändig grammatik. Kursen består av ett stort antal skriftliga övningar och hörföståelseövningar. Kassett/CD-skivor+bok. Svarsbrev: 8

1954 Buongiorno Italia 3 BEGRÄNSAT ANTAL Pris: 84 ` Ny självstudiekurs i italienska för längre hunna. Kräver ca 3–4 års förkunskaper i italienska. Kursmaterialet består av kursbok med tillhörande ljudkassett. I slutet av kursboken finns övningarnas fa- cit. Kursen tar upp bl.a. dialoger och intervjuer med italienare, den här gången med italienare i Florens, Milano och Venedig. Målet med kursen är att öka elevens förmåga att uppfatta talad italien-

221 SPRÅK

ska och att själv uttrycka sig t.ex. genom att be om en tjänst, att ta reda på hur saker och ting görs eller att be om råd, anvisningar och varningar. Kursen består av ett stort antal skriftliga övningar och hörförståelseövningar.

1955 Buongiorno Italia 4 Pris: 84 ` Ny självstudiekurs i italienska för längre hun- na. Kräver ca 3–4 års förkunskaper i italienska. Kursen Buongiorno Italia 4 är en fortsättning på kursen Buongorno Italia 3. Kursen kan dock läsas separat. Kursmaterialet består av kursbok med tillhörande ljudkassetter (två). I slutet av kursboken finns övningarnas facit. Kursen tar upp bl.a. dialoger och intervjuer med italienare i Florens, Milano och Venedig. Målet med kursen är att öka elevens förmåga att uppfatta talad italienska och att eleven själv skall kunna uttrycka sig mer varierat i vardagssituationer. Kursen består av ett stort antal skriftliga öv- ningar och hörförståelseövningar.

Latin 1754 Grund- och fortsättningskurs i latin Pris: 126 ` Målsättningen är att ge kunskaper i textförståelse och grammatik, samt en inblick i den romerska kulturen. Inga förkunskaper krävs. I kurspriset ingår kursmappen. Kursen bygger på boken ”Liber Pri- mus Latinus”. Som bredvidläsning kan användas Tidners ”Latinsk grammatik” (39 `), vilken kan köpas från Distis. Svarsbrev: 12

222 BOKFÖRING OCH VARDAGSJURIDIK

5.3. Bokföring och vardagsjuridik 6042 Bokföring Pris: 166 ` Kursen bygger på manuell bokföring som är grunden för den ADB- baserade bokföringen. ADB-bokföring tas kortfattat upp. Bokfö- ringslagen och -förordningen samt allt behövligt material ingår i kurspriset. En nyttig kurs t.ex. för den som står i beråd att starta eget företag. Kursen är förnyad år 2000. Svarsbrev: 16

6070 Vardagsjuridik Pris: 116 ` Vill du veta hur avtal ingås, när skuldförhållandet upphör, hur äkten- skapet påverkar makarnas egendom, hur egendom går i arv, hur ett testamente uppgörs? Denna kurs behandlar olika juridiska frågor som vi alla kommer i kontakt med, såsom familje- och arvsrätt, fordringar, avtal, konsumentskydd, äganderätt etc. Boken ”Handbok i vardags- juridik” kan du använda som hjälp vid lösandet av svarsuppgifterna. En del av svarsuppgifterna utgörs av rättsfall. Som tilläggsmaterial kan köpas boken ”Svenskt lagspråk i Finland” à 32 `. Svarsbrev: 6

223 ÖVRIGA KURSER

5.4. Övriga kurser 4452 Känn dig själv – en grundkurs i psykologi Pris: 76 ` Distis´ kurs i psykologi är en praktisk och lättfattlig grundkurs, som med konkreta exempel och praktiska övningar visar hur du kan till- lämpa psykologi i ditt vardagsliv och hur du kan förbättra dina pre- stationer i olika sammanhang. Allt läromaterial ingår i kursmappen. Svarsbrev: 5

4455 Uttryck för tro – Religionernas värld Pris: 160 ` Kursen motsvarar gymnasiets religionskurs 4 och behandlar de s.k. världsreligionerna: kristendomen, judendomen, islam, hindu- ismen, buddhismen, Kinas religioner och därtill teosofin, ateismen och modern hedendom. Vårt material är en artikelsamling på 20 artiklar specialbeställd för detta ändamål. Varje religion är rep- resenterad dels av en religionsutövare. På det sättet kommer både den objektiva och subjektiva synen på religionen till uttryck. Den bärande idén är att vi behöver bekanta oss både med religionen från en vetenskaplig och personlig synvinkel för att få en möjligast djup förståelse för religionen som ett mänskligt fenomen. Svarsbrev: 20

3151 In Other Words – Being Yourself in Another Language Pris: 32 ` (+ postavgift) IN OTHER WORDS is a course, a handbook guide to avoiding, or to becoming free from, the ”reduced personality” straitjacket that som many people find themselves tied up in whenever they par- ticipate in the international events, situations and personal con- tacts that enter their lives with increasing frequency these days. This happens in a great variety of study, training, work, business, professional, political, religious, social and leisure time contexts where nearly everyone involved has to speak a language, or lang- uages, other than their own mother tongue. In Other Words focuses on one particular dimension of learning another language: how to develop a growing fluency in being yourself, together with others, in that language. The wiewpoints, the ways of working, and the tasks and excercises form a syste-

224 ÖVRIGA KURSER

matic whole that teachers of any language can integrate into their teaching. This material also can be utilized by leaders of interna- tional work groups where the work is being carried on in a langu- age that is not the mother tongue of most of the participants. The tasks and excercises can be integrated into the ongoing work for which the group has been formed. Fluency in being yourself in a language increases the scope, depth and quality of the work that you do in that language.(Brad Absetz) Boken är producerad i samarbete med Finns folkhögskola, Institu- tet för distansstudier, Distis, Kansanvalistusseuran etäopisto och Pro Gro Services.

6050 Grundkurs i Word Pris: 85 ` Kursen är avsedd för dig, som är helt nybörjare eller vill repetera dina nybörjarkunskaper. Word är ett ordbehandlingsprogram,där du bl.a. lär dig öppna och stänga dokument, skriva och formatera text, spara dokument, infoga bilder, datum, sidnummer och symbo- ler, göra spalter, skapa dokumentmallar och skriva ut dokument.

Förkunskaper: Kunna starta en dator. Någon kännedom om filer och mappar i Windows underlättar om du väljer att skicka dina övningsuppgifter per e-post. Till kursen hör övningsuppgifter. Allt material som behövs skickas till dig. Svarsbrev: 6

9152 Teckning Pris: 99 ` Kursen ger teoretiska kunskaper och praktisk stimulans som behövs för att väcka ett hållbart intresse för teckningskonsten, det mest uni- versella av alla språk. Talrika exempel och skisser garanterar en le- vande kurs. Svarsbrev: 8

9153 Musiken från antik till barock – läs och lyssna NY KURS!! Pris: 150 € Kursen behandlar den västerländska musikens historia och ut- veckling fram till och med barocken. I varje brev ingår en eller

225 ÖVRIGA KURSER

flera musiksnuttar och notexempel som presenterar den aktuella musikstilen. Kursen är avsedd för den som har ett levande intresse för musik, däribland elever vid musikskolor och andra läroanstalter som un- dervisar i musik. Svarsbrev: 12–15

5032 Matematik för grundläggande yrkesutbildning 1 Pris: 134 ` I del 1 som motsvarar 1 sv behandlar vi procenträkning samt un- dersöker samband mellan olika storheter. Som kursbok används Matematisk problemlösning (Söderströms). Svarsbrev: 5

5033 Matematik för grundläggande yrkesutbildning 2 Pris: 134 ` Del 2 (1 sv) behandlar geometriska problem. Vi räknar avstånd, areor och volymer. Vi använder skalor samt beräknar samband mellan vinklar och sträckor. Som kursbok används Geometri (Sö- derströms). Svarsbrev: 5

5034 Matematik för grundläggande yrkesutbildning 3 Pris: 134 ` Del 3 motsvarar 1 sv. Svarsbrev: 5

Kurserna kan också tas som en studiehelhet om 15 brev (3 sv). Pris: 395 ` 4251 Litteratur Pris: 99 ` Litteraturintresserade ges en god översikt av litteraturens olika slag. Såväl världslitteraturen som den inhemska litteraturen behandlas. Kursen finns inläst på ljudkassetter för synskadade till specialpriset 50 `. Ljudkassetterna (fyra stycken) kan också köpas som tilläggs- material till det skriftliga kursmaterialet till totalpriset 17 `. Svarsbrev: 8

226 6. Distis’ lärare läsåret 2008–2009

Absetz Brad, M.A., ”In Other Words” Airava Eva, fil.mag., finska, italienska Bergendahl Camilla, hum.kand., franska Berglund Sten, professor, statslära/journalistik, int.politik Blomstedt Maria, pol.mag., vardagsjuridik Eksten Viola, fil.kand., svenska Granö Anna, fil.mag., finska Granö Matts, rektor, psykologi Gripenberg Marica, teckningslärare, teckning Haglund Christer, ekon.mag., bokföring Haeggström Anna, fil.mag., nygrekiska Hård af Segerstad Gunnar, lektor, tyska Hällström af Karin, lektor, finska Johansson Nadja, fil.kand., religionsvetenskap Kuhlberg Svante, direktör, ryska, franska Långstedt-Jungar Anna, fil.mag., tyska Nordberg Hélène, fil.kand., spanska Nybo Alf, kapellmästare, musikhistoria Nygård Sonja, matematik Sandell Ralf, litteratur Stenwall-Albjerg Åsa, folkhögskollärare, litteratur Svenlin Gunvor, rektor, engelska Söderholm-Johansson Hannele, fil.mag., latin Their Siv, fil.dr, finska Westerberg Helena, informationsteknik Wistbacka Pian, fil.mag., engelska, svenska

227 7. Allmänna studievillkor

1. Beställ en kurs genom att fylla i den anmälningsblankett som finns inne i kursbroschyren och skicka den till Institutet för distansstu- dier, Distis eller ring och meddela motsvarande uppgifter. Anmäl- ningsblanketten kan också sändas per telefax eller per e-mail.

2. Eleven betalar den kursavgift som finns angiven i kursbroschyren (utkommer årligen). Kurserna sänds mot postförskott. Om försän- delsen sänds till utlandet debiteras postningskostnaderna skilt. Betalningarna är oberoende av studietakten.

3. Distis förbehåller sig rätten till prisändringar, både gällande kurspri- serna och övrigt material som inte ingår i kurspriset.

4. I kurspriset ingår en anmälningsavgift om 8 `. En annullering av kurs godkänns om den sker inom 14 dagar efter att kursen mottagits, varvid Distis behåller endast anmälningsavgiften. I övrigt återbetalas inte avgif- ter för avbrutna kurser, inte heller bytes påbörjade kurser.

5. Om flera kurser beställs samtidigt beviljas 10 % rabatt på var och en av de beställda kurserna. Rabatten (10 %) gäller också grupper (t.ex. stu- diecirklar). Arbetslösa beviljas 50 % rabatt. Arbetslösheten bör bestyr- kas med intyg från arbetskraftsbyrån. Rabatterna gäller inte material som inte ingår i kurspriset. Rabatterna (10 % och 50 %) kan inte erhållas samtidigt. Rabatterna gäller inte CD-ROM-skivor och CD-ROM-kurser.

6. Mot kursavgiften förbinder sig Distis att: – leverera kursen (senast inom 14 dagar från anmälningsdagen) – skicka elevernas lösningar till kursläraren för korrigering och tillbaka till eleven, samt sköta dataregistreringen – ge praktisk studiehandledning och i rimlig utsträckning service vid lit- teraturanskaffning – utfärda intyg över slutförd kurs

7. Eleven betalar själv postavgifterna för egna försändelser (dvs för de svars- kuvert som Distis står till tjänst med). I kursmaterialet ingår ett svarsku- vert per insändningstillfälle. I kursmaterialet ingår en svarsblankett per insändningstillfälle, utöver den används annat papper som eleven skaffar själv. Distis är inte skyldig att ta kopior av insända och vidarebefordrade lösningar.

228 8. Studierätten vid Distis kan inte överlåtas till annan person.

9. Om inte annat anges kan kursen påbörjas när som helst, och bör slutfö- ras inom två år från anmälningsdagen. Ifall tilläggstid behövs bör saken diskuteras med personalen på Distis.

10. Distis förbehåller sig rätten att göra ändringar i kursbroschyren, vilka för- anleds av att kurser förnyas och kursmaterialet byts ut.

229 Folkhögskola – för Dig som vill veta mera!

Folkhögskolan är en unik skolform, som i sin egentliga mening endast finns i de nordiska länderna. Dess hemland är Danmark. Till Finland kom den för snart 120 år sedan, och är i dag en verklig alternativskola, med egen pedagogik och egna verksamhetsformer. Den är avsedd för alla åldersgrupper och främst för unga vuxna, den har eget internat och dess utbildningsprogram har en fri inriktning. Men folkhögskolan kan även ha examensinriktad utbildning på sitt program och möjligheter att studera gymnasiala och akademiska ämnen finns också. Vissa utbildningspro- gram kan genomföras som flerformsstudier, med närstudiepass, inlär- ning i arbete och distansundervisning. Även undervisning via nätet och per telebild är numera möjlig. I sin pedagogik har folkhögskolan alltid utgått från de studerandes individuella förutsättningar och intressen!

Inom Axxell verkar fem folkhögskolor och ett institut för distansstudier: Lappfjärds folkhögskola, Åbolands folkhögskola, Finns folkhögskola med Distis, Cityfolkhögskolan och Kuggomskolan. På följande sidor får Du information om allt det Axxells folkhögskolor har att erbjuda. Tag för Dig, och tveka inte att ta kontakt med de skolor Du vill veta mera om!

Axxells folkhögskolor Lappfjärd, Pargas, Esbo, Helsingfors, Pernå

230

ANTECKNINGAR

236 ANTECKNINGAR

237 ANMÄLNINGSBLANKETT

Namn: ______Personnummer: ______Födelseort: ______Yrke eller titel: ______Adress: ______

______Hemtelefon: ______Tjänsttelefon: ______E-post: ______Grundutbildning: ______Fortsatt utbildning: ______Tidigare studier vid Distis (ja/nej): ______Tidigare elevnummer: ______Kursnummer: ______Kursnamn: ______Pris: ______

Underskrift: ______Denna anmälningsblankett sänds till Distis per post eller per telefax eller per e-mail. Motsvarande uppgifter kan också ges per telefon. Adress: INSTITUTET FÖR DISTANSSTUDIER, DISTIS Finnsbacken 4 02780 Esbo Telefon: 09-811 800 Telefax: 09-8190 0521 e-mail: [email protected] www.svefol.net/distis