“Jag Är Ju Allt, Egentligen.”
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
“Jag är ju allt, egentligen.” En kritisk studie av könstillhörighetens relevans för framställningen av Mai Zetterling som auteur Ebba Tomani Institutionen för mediestudier Examensarbete 15 hp Kritiska blickar på auteurteorin Filmvetenskap, kandidatkurs 30 hp Höstterminen 2015 Handledare/Supervisor: Jakob Nilsson English title: “I’m everything, really.” – A critical study of the relevance of gender specificity in dealings with Mai Zetterling as an auteur Tomani “Jag är ju allt, egentligen.” En kritisk studie av könstillhörighetens relevans för framställningen av Mai Zetterling som auteur Ebba Tomani Abstract This essay deals with the idea of women as the ”the other sex” within the field of authorship, and aims to bring to together feminist, film and auteur theory with analysis of historic documentations of reception as well as context for academic treatments of Mai Zetterling as an auteur/director. This, in attempt to, through intertwined discussion, catch a glimpse of better understanding how gender specificity may have influenced and continue to influnce perceptions of auteurs of female gender and their works, yet keeping focus on the case of Mai Zetterling and hers in specific. Keywords Mai Zetterling, feminism, auteur theory, gender, canon, film theory, film history, Swedish film, film criticism, film journalism. 1 Tomani Innehåll 1. Inledning .................................................................................. 3 1.1 Syfte och frågeställning ..................................................................... 4 1.2 Metod och material ........................................................................... 5 1.3 Tidigare forskning ............................................................................. 7 2. Teoretisk bakgrund ................................................................... 9 2.1 Feminism och genus .......................................................................... 9 2.1.1 Kvinnan som Den Andre .......................................................................... 9 2.1.2 En notis om distinktionen mellan kön och genus ........................................ 10 2.1.3 Att vara man, kvinna och allt, egentligen: Queerfeminism? ......................... 11 2.2 Feministiskt/feminint i filmteoretisk mening ......................................... 13 2.3 Auteurteori ..................................................................................... 14 2.3.1 Caméra Stylo och filmen som personligt uttryck ........................................ 14 2.3.2 Premisser för ett auteurskap ................................................................... 15 2.3.3 Författarens död/Auteuren som genväg .................................................... 16 3. Analys ..................................................................................... 18 3.1 Ljuset på Mai Zetterling .................................................................... 18 4. Fortsatt diskussion och slutsatser ........................................... 25 5. Sammanfattning ...................................................................... 31 6. Källor ...................................................................................... 33 2 Tomani 1. Inledning [J]ag som kvinna [...] gör naturligtvis en slags kvinnofilm, men går inte ut från den ståndpunkten, att jag ska göra en kvinnofilm, utan det blir ju en personlig film. Och så är det händelsevis så att jag är en kvinna, men jag är ju man också. Jag har ju båda delarna, jag är ju allt, egentligen. [...] Jag ska ju kunna göra filmer om allt, inte bara om kvinnor. [...] Det är viktigt att vi ska kunna rota i allting, och inte bara i kvinnors psyken. Vi är våra egna. Nej, jag hoppas, och jag vill, göra mänskliga filmer.1 Detta citat är hämtat ur en intervju med regissören/auteuren Mai Zetterling från år 1984. Vid intervjutillfället har över ett och halvt decennium passerat sedan hon regisserat – och mer eller mindre skoningslöst sågats för – vad som skulle komma att bli hennes senaste svenskproducerade film på många år: Flickorna (Mai Zetterling, 1968). I intervjun talar hon om hur hon själv upplevt att, i sitt regissörskap, talats om som en kvinnofilmsregissör – eller en ”kvinnlig regissör” (”woman director”). Intervjun avser en regissörskarriär som startade på 1960-talet, och idag är det 31 år sedan Zetterling yttrade denna mening. Termen ”kvinnlig regissör” används emellertid, trots allt, även idag i viss mån, som benämning för – och i tal om – filmregissörer som, utöver sin yrkestitel, också kan identifieras som kvinnor. ”Manlig regissör” ter sig likväl vara ett högst ovanlig uttryck i tal om regissörer som, utöver sin yrkestitel, även kan identifieras som män. Kanske är detta vid första anblicken egentligen inte särskilt förunderligt; i filmhistorien finns betydligt fler manliga regissörer (regissörer som också är män, alltså) nedtecknade. Således kan att poängtera regissörens könstillhörighet när personen i fråga är just kvinna te sig tämligen givet. Å andra sidan för denna obalans – dvs. att poängtera könstillhörigheten endast när vederbörandes könstillhörighet är just kvinnlig och inte när vederbörande är en man – för en feministiskt programmerad hjärna så som min egen – röra upp viss frustration, inte minst med film (och konst-) historien i åtanke, där kvinnors konstnärliga betydelse förminskats, fallit i glömska och först långt senare förts fram i ljuset (ofta av andra kvinnor). Tanken för sig relativt kvickt till Simone De Beauvoir. (De Beauvoir har förövrigt skrivit om Zetterlings Flickorna och motsatt till svenska recensenter, beskrivit den som en poetisk, komisk, ironisk 1 Möte med Mai (Solveig Nordlund, Jannike Åhlund, 1996), (0:08:37), tillgänglig via http://filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=1151 (kontrollerad 2015-11-20). 3 Tomani – och inte minst vacker, subtilt öm film).2 Närmare bestämt De Beauvoirs reflektioner kring kvinnans social-/samhällsstrukturella roll som ”det andra könet” och mannen som norm, även i en bredare bemärkelse.3 Hennes analys kan även göras gällande i benämning av filmer som (ofta genom textuell analys) då och då tilldelas en egen genre-epitetet; ”kvinnofilm”, medan ”mansfilm/herrfilm” är en icke-existerande företeelse, då dessa rätt och slätt bara är ”film”. Tanken till denna uppsats har fötts ur min egen förundran (och frustration) över könandet av just kvinnors bedrifter; en slags oro över hur detta påverkar kvinnors position i kulturell kanon. Detta är jag naturligtvis inte ensam om. Även erkända regissörer som idag är verksamma, bl.a. Jane Campion, har uttryckt frustration över benämningen kvinnlig regissör, samt viss oro över att det specificerande epitetet kan bidra till fokusförflyttning från verkens egen mening till ett föreliggande (enligt henne tämligen irrelevant) faktum i auteurens person – dvs. hennes könstillhörighet – samt att detta i förlängning riskerar stjäla uppmärksamhet från verkens egna betydelse.4 Dessa tankar önskar jag kunna utveckla och betrakta ur olika vinklar; med auteurteoretiska glasögon såväl som feministiska, filmteoretiska och historiska. Ämnet är komplext och inför detta arbete är jag inte säker på att ett svar på frågan om könstillhörighetens relevans i tal om (film)kreatörer existerar. I denna uppsats ämnar jag dock utforska hur könstillhörighet kan påverka en kreatörs plats i kanon. Detta med Mai Zetterling, en regissör av kvinnligt kön, vars roll i kulturell kanon hamnat i skymundan i svensk filmhistoria, som mitt subjekt/undersökningsobjekt. 1.1 Syfte och frågeställning I det inledande citatet ovan insinuerar regissören/auteuren Mai Zetterling att hon själv förhöll sig motvilligt till att se sin könstillhörighet – detta enligt hegemoniskt förtryckande krafter ofrånkomliga faktum – diktera hur hennes verk och breddkompetens som regissör betraktats och beaktats. Med denna uppsats ämnar jag undersöka hur Zetterlings könstillhörighet uppmärksammats av hennes samtids filmkritiker och (i viss mån) andra journalister samt vilken roll den spelat i akademiska behandlingar av – och rörande – hennes regissörskarriär. Det handlar alltså om att ta en närmare titt på hur faktorn ”kvinnoskapet” kan ha 2 Wanda Bendjelloul, ”Mai Zetterling – Flickorna”, Feministisk Filmfasta, 2012-03-19, http://filmfasta.blogspot.se/2012/03/mai-zetterling-flickorna.html (kontrollerad 2016-01-03). 3 Simone De Beauvoir, Det andra könet, övers. Adam Inczèdy-Gombos och Åsa Moberg, (Stockholm: Norstedts, 2012), 24, 25 26. 4 Parafras av Jane Campion då hon förklarat varför hon, inför en ”face to face”-intervju i Filmhuset i Stockholm, 26 april 2015, på förhand mejlat och bett om att slippa diskutera ”att vara kvinna och filmregissör” vid intervjutillfället. 4 Tomani påverkat/ännu påverkar hur – och kontextuellt var – Zetterling och hennes karriär (hennes gärning och verk) behandlats och behandlas. Med andra ord handlar denna uppsats om framställningen av Zetterling och hennes verk. Frågeställningen lyder således: - Vilken roll har könstillhörighet spelat för uppfattningen och framställningen av Mai Zetterling som auteur i hennes samtid, samt för hennes plats i svensk kulturkanon? I större skala hoppas jag att de insikter jag når berörande Mai Zetterling kan bidra till en utvidgad förståelse för hur den könsbestämmande benämningen – och i viss mån (den ofta könade) kontexten för skildring – av ”kvinnliga” auteurer5 kan påverka och ha påverkat kvinnornas status i sin samtid samt position i kulturell kanon. 1.2 Metod och material För att få en inblick i – och överblick över – Mai Zetterlings karriär och