Ladda Ner PDF-Fil
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Tidskrift för litteraturvetenskap Redaktör och amvarig utgivare: Håkan Möller Ekonomi: Mattias Pirholt Prenumeration: Henrik Wallheim Recensioner: Alexandra Borg, Jerry Määttä och Sofi Qvarnström Temaredaktion: Otto Fischer, Patrik Meltrens och Ann Öltrberg Adress: Tidskrift för litteraturvetenskap Litteraturvetenskapliga institutionen Box 632 751 26 Uppsala e-post: [email protected] Bidrag på upp till 45 000 tecken inklusive mellanslag. Bidragen levereras i utskrift till redaktionen samt som e-postbilaga (helst i RTF-format) till [email protected]. Noter bör vara samlade i slutet av artikeln och utformade så att separat litteraturförteckning iute behövs. Titlar och citat bör vara väl kontrollerade. Datera alla manuskript och avsluta dem med ditt namn och adressuppgifter samt en kort formell författarpresentation. Korrekturändriugar kan iute göras mot manuskriptet. Redaktionen ansvarar iute för obestälIt material. Den som skickar material till TFL anses medge elekttonisk lagriug och publicering. Prenumerationsavgift för hel årgång om fyra nummer är 180 kronor, för stude rande 140 kronor. Lösnummerpris 75 kronor, dubbelnummer 100 kronor. Nummer ur äldre årgångar, 1997 och tidigare, 25 respektive 40 kronor. Prenumeration och lösnummer beställs från redaktionen genom iubetalniug på postgiro 63 90 65-2. F ör utrikes betalningar (samma pris): !BAN: SE47 9500 0099 6034 0639 0652 BIC: NDEASESS TFL utges av Föreningen för utgivande av Tidskrift för litteraturvetenskap, LWld. Medlemskap kan erhållas mot en avgift av 10 kronor. Redaktiområd: Eva Hrettner Aurelius (Lund), Lisbetb Larsson (Göteborg), Anders Mortensen (Lnud), Anders Pettersson (Umeå), Torsten Pettersson (Uppsala), Boel Westin (Stockhohn) TFL utges med bidrag från Vetenskapsrådet. Grafiskformgivning (omslag): Mia Frostner Grafiskformgivning (inlaga): Hanna Hård Tryckning: Fyris-Tryck AB, Uppsala. ISSN: 1104 - 0556 Tidskrift för litteraturvetenskap Trettiofjärde årgången"" Nummer 1-2 2005 Inledning 5 (Otto Fischer, Patrik Mehrens & Ann Öhrberg) Retoriken och dess bidrag till litteraturvetenskapen 1 O En subjektiv betraktelse Stina Hansson Retorisk och litterär kommunikation 1 6 Några historiska och teoretiska överväganden Otto Fischer Symbolen och den retoriska repertoarens gränser 38 Mats Malm Det retoriska maskineriet Det går an 56 eJ.L. Almqvist och det ideala övertygandets teknik Jon Viklund Film och retorik 74 Om retoriken som metod och teori i filmstudiet Patrik Mehrens En betraktelse över demokratins behov av retorik 96 Annika Olsson Recensioner 1 o7 J onas Andersson Rivalitet, våld, revolt Kain och Abel hos Willy Kyrklund, Bengt Anderberg, Lars Gyllensten (Mattias Pirholt ) 11 2 Stefan Ekman ,I skuggan afDin Graf, jag på min lyra slår« Carl Michael Bellmans dikter över döda i relation till dikttypens svenska tradi tion och funktion i nyhetspressen under senare delen av I70e-talet (Janne Lindqvist) 11 7 Lats Elleström En ironisk historia Från Lenngren till Lugn (Eva Lilja) 12 O Leif F riberg Från sonett till drömtext Gunnar Björlings väg mot modernismen (Mats Jansson) 125 Hans Helander Neo-Latin literature in Sweden in· the Period 1620-1720 Stylistics, Vocabulary and Characteristic Ideas (Bo Lindberg) 127 Samuli Hägg Narratologies of Gravity's Rainbow (Fabian Kastner) 1 32 Amanda Lagerkvist Amerikafantasier Kön, medier och visualitet i svenska reseskildringar från USA 1945-63 (Anna Williams) 13 6 Kerstin Munck Att föda text En studie i Helene Cixous författarskap (John Swedenmark) 1 Eva-Britta Ståhl 149 Allt är sönderslitet men strävar efter helhet Eva Ström I977-2002 (Birgitta ~ergsten) Anna Maria Ursing 152 Fantastiskafröknar Studier av lärarinnegestalter i svensk skönlitteratur (Kerstin Munck) Björn Vikström 159 Den skapande läsaren Hermeneutik och tolkningskompetens (Roland Lysel!) Medverkande i detta nummer 1 64 ·1- Inledning Kanske skall det ses som ett tecken i tiden att just retorik får uppta detta 5 temanummer av TFL - och kanske är det på tiden. Att retorisk teori och metodik kommit att inta en given position inom svensk litteraturveten skap under de senaste två decennierna är nära nog en självklarhet, även om termen retorik används på ett varierande sätt. Än använder man sig av den klassiska retorikens begrepp och modeller som deskriptiva och klassifikatoriska redskap. Än använder man termen för att i de Mans efter följd betona hur den språkliga, retoriska formen undandrar sig förfat• tarens intentioner och än använder man den för att diskutera texter som producerats i ett historiskt sammanhang där den klassiska retorikens syn- sätt på olika sätt varit bestämmande även för vad vi i dag uppfattar som »litterära« texter. Ibland kan man få intrycket av att den retoriska infallsvinkeln har kommit att bli ytterligare en anrättning på änmets ofta omtalade teo retiskt-metodiska smörgåsbord. Vid sidan av biografiska, psykologiska, sociologiska, formella, komparativa, idehistoriska, mediehistoriska och genusteoretiska perspektiv kan vi sedan i alla fall några decennier också lägga retoriska aspekter på vårt material, utan att vi för den skulle definie rar ut oss själva ur den litteraturvetenskapliga forskningsgemenskapen. Det råder nog inte någon tvekan om att den retoriska infallsvinkeln varit både produktiv och legitim. Men det gör också att vissa frågor väcks som har att göra med synen på vad som anses vara litteraturvetarens ob jekt och hur vi närmar oss detta objekt. Vad är en litterär text? Är det inte enhart dess estetiska dimensioner och funktioner, dess litteraritet,vi skall ägna oss åt? Ibland kan man därför fråga sig hur harmonisk denna sam levnad mellan retorik och litteraturvetenskap egentligen är. Så länge litteraturvetaren framför allt utnyttjar retoriken på ett deskrip tivt plan så uppstår inte några söm helst problem. Självfallet kan man använda sig av retorikens trop- och figurlära för att beskriva hur en dikt rent formellt är beskaffad. En metafor är en metafor, och en metonymi är en metonymi antingen vi gör observationen ur ett retoriskt eller ett lit teraturvetenskapligt perspektiv. I själva verket har som bekant stilistiken lånat en stor del av sin begreppsapparat från den retoriska läran om elo cutio, vilken därmed kommit att bli en hjälpdisciplin till estetiken, littera turhistorien och litteraturvetenskapen. Ylen så snart vi länmar den rent deskriptiva nivån så uppträder ett an tal kompabilitetsproblem, helt enkelt eftersom litteraturvetaren och retori kern uppfattar de språkliga elementen på helt olika sätt. För en retoriker betraktas de språkliga medlen mot bakgrund av ett specifikt persuasivt syfte. En författare har valt att uttrycka sig så och så därför att hon eller 6 han har strävat efter att uppnå en specifik effekt hos en specifik publik. Författaren har kort sagt velat övertyga om något. För en litteraturvetare ser det inte ut riktigt på samma sätt. Här be traktas den språkliga formen som konsekvensen av ett estetiskt snarare än ett retoriskt val. Det bokstavliga uttrycket har inte ersatts aven meta for därför att författaren trodde att budskapet på det viset skulle bli mer övertygande. Metaforen finns där av andra skäl, och dessa skäl återfinns inte nödvändigtvis i författarens medvetna intention, och kan inte nöd• vändigtvis förklaras rationellt. Resonemanget kan generaliseras till att gälla även innehållsliga och dispositoriska aspekter. Medan en retoriker förutsätter att dessa sidor hos texten åtminstone i teorin kan betraktas utifrån avsändarens medvetna intention (i praktiken erkänner ju naturligtvis också retorikern ett visst inslag av slump och irrationalitet, och måste ju för den delen också räkna med att författaren helt enkelt inte varit tillräckligt retoriskt kompetent för att förverkliga sina intentioner), så ser litteraturvetaren ofta saken på ett helt annat sätt Det finns som bekant en rad olika litteraturvetenskap liga teorier för att förklara varför en litterär text ser ut som den gör, men många av dem länmar ett mycket begränsat utrymme för författarens in tention, och få av dem är särskilt intresserade av att fråga sig om texten förmår övertyga eller inte. Så långt konma finns det anledning att stanna upp, för vi kan misstänka att många redan hunnit reagera på vad de uppfattar som en viss ensidighet i beskrivningen. Är verkligen alla retoriker nödvändigtvis intresserade av persuasion, och är alla litteraturvetare inriktade på att diskutera litterära texter i estetiska termer? Nej, så är det självfallet inte. I själva verket finns det åtskilliga litteraturvetare som i praktiken arbetar med ett genomfört retoriskt perspektiv på sitt material. Det gäller i synnerhet sådana fors kare som arbetar med ett äldre material, där retoriken om inte annat av historiska skäl måste tillmätas en avgörande betydelse för hur texterna har gestaltats. Och inte minst här har den retoriska infallsvinkeln visat sig vara utomordentligt givande. En god del av den i våra ögon mest spän• nande humanistiska forskllingen under senare år har i själva verket haft en retorisk vinkling, eller arbetat med frågeställningar som i vid mening kan definieras som retoriska. Men lika fullt kan det finnas anledning att åtminstone i en teoretisk disciplinär mening förutsättningslöst fråga sig vilka tänkbara konsekvenser det kan få att ett retoriskt perspektiv inte greras i en litteraturvetenskap som traditionellt definierat sig själv utifrån föreställningen om den litterära textens särart i förhållande till andra for mer av språklig kommunikation. De artiklar som publiceras i detta nummer av TFL visar hur varierad 7 och dynamisk