Gunnar Heckscher AV OLOF RUIN

Gunnar Heckscher (1909-1987) började sitt sparsam med kommentarer om det liv han levt. mångskiftande liv som underbarn. Han växte upp Några memoarer publicerade han aldrig. En som son till Eli Heckscher. Fadern omfattade sin människas minne är, brukade han säga, bräckligt son med intensiv stolthet och omsorg; sonen sva och opålitligt. Memoarer blir lätt överdrivet ensi rade med stor öppenhet och närhet, ivrig att mot diga och självöverskattande. Nyss fyllda fyrtio svara alla förhoppningar som ställdes på honom. skrev han dock en artikel i Svensk Tidskrift som I Kungliga bibliotekets handskriftsavdelning indirekt speglade hans egen livssituation i tidig finns samlade över trehundra brev från Gunnar medelålder. Artikeln hade getts den talande ru Heckscher till Eli Heckscher. De ökar i täthet ef briken "En mångsysslares bekännelse". Heck ter det att sonen lämnar föräldrahemmet och i scher förvånade sig bl a över att Sverige, trots sin spetemberir1925iSkriver>.in^sig,vidi:Uppsalavuniveri, rlitenhet„hunnit,med-så,mycketvEn,anledning till sitet. Den nyligen sjutton år fyllda studenten bör att landet lyckats med detta sades vara att dess jade omgående läsa statskunskap och söka sig en medborgare, mer än medborgare i andra länder, kamratkrets i den konservativa studentförening åtog sig påfallande många uppgifter samtidigt en Heimdal. En av sina första kvällar i denna för (Heckscher [1950] s288): ening hade han länge suttit och samtalat med Georg Andrén om engelska politikerbiografier. Våra politiker är tillika lärare, fackföreningsmän, jour Den nästan tjugo år äldre statsvetardocenten blev nalister eller ämbetsmän, våra forskare får också bära tydligen mycket imponerad över vad den unge den vetenskapliga världens administrativa uppgifter, mannen redan hunnit läsa. Breven till fadern fort våra idrottsledare äro samtidigt aktiva affärsmän eller sätter att berätta om böcker, prestationer, männi militärer. Utan överdrift kan det sägas att vår standard skor, fester och politiska händelser. Gunnar är beroende av att var och en som duger något till tar på Heckscher ber ofta om råd och ger i sin tur också sig uppgifter svarande mot åtminstone två heltidssys råd. Ibland värjer sig sonen också inför en far selsättningar. Det har ibland sagts att det svenska sam som i överväldigande intellektuell kraft utfärdar hället är "top-heavy". Det kan vara sant, om man jäm föreskrifter och manar på. för samhällsklassernas relativa storlek här och annor De studier som påbörjats 1925 ledde två år se städes. Men det är sannerligen inte överflöd på folk nare till en filosofie kandidatexamen i statskun med kompetens för kvalificerade uppgifter som känne skap, historia och geografi. Ytterligare sex år se tecknar vårt samhällsliv. nare, fortfarande inte mer än tjugofyra år gam mal, disputerade Gunnar Heckscher och förord Gunnar Heckscher tänkte på sig själv. Han var nades som docent i statskunskap. 1941 flyttade själv i hög grad en mångsysslare: inte endast fors han tillbaka till Stockholm först som t.f. före kare och universitetslärare i statsvetenskap utan ståndare och därefter som rektor för socialinstitu också politiker, ämbetsman samt flitig skribent i tet. En personlig professur i statskunskap vid det tidningar och tidskrifter. ta institut erhöll han 1948 med samtidig under Den politiska verksamheten inrymde inte en visningsskyldighet vid dåvarande Stockholms dast olika uppdrag i ungdomsstaden Uppsala Högskola. Tio år senare slutligen efterträdde han utan även uppdrag på nationell nivå. Gunnar Elis Hastad som innehavare av Lars Hiertas pro Heckscher var ordförande för Högerns ungdoms fessur i ämnet, en professur som han definitivt förbund 1949-1952, ledamot av riksdagen lämnade för andra uppgifter 1965. 1957-1965, andre vice ordförande för Högerns Gunnar Heckscher var i allmänhet tämligen riksorganisation 1958-1961 samt, som kulmen på 204 Olof Ruin

(foto: Lisbeth Westerlund, © Scandia Photopress)

sina politiska uppdrag, ordförande för både riks också i den strikt statsvetenskapliga verksamhe organisation och riksdagsgrupp 1961-1965. De ten. administrativa uppgifterna utanför universitets världen omfattade föreståndarskap för Svenska Institutet i två år under 1950-talet samt ambassa- 1. Det dubbla uppdraget dörsskap i Asien i tio år som en avslutning på det Gunnar Heckscher var visserligen sparsam med yrkesverksamma livet. Den journalistiska verk kommentarer om sitt eget liv men han återkom samheten slutligen inrymde aldrig någon heltids ändå ibland till det dubbla uppdrag som varit ett anställning,' men Heckscher förblev publicistiskt så karakteristiskt drag i hans liv: att vara både verksam från början av 1930-talet till en god bit analytiker och praktiker, både forskare om poli in på det år när den cancer, som han länge och tik och utövare av politik. heroiskt burit på, slutgiltigt bröt ner honom. Det år han avgick som partiledare publicerade Det är i och för sig inte något unikt i svensk Heckscher en uppsats i Svensk Tidskrift om in statsvetenskap att, såsom Gunnar Heckscher tellektuella i politiken. De intellektuella sades of gjorde, ägna sig åt mångsyssleri. Många stats- ta bli hänvisade bara till en begränsad uppgift i vetarprofessorer före honom hade också hunnit praktisk politik. De utnyttjas som ideologer eller vara politiker, ämbetsmän eller journalister. Det experter. Heckscher, som själv mycket starkt unika när det gäller Gunnar Heckscher var bred kände sig som en intellektuell i politiken, ogillade den i detta mångsys^Jeri samtidigt med bredd denna inskränkning. "Den intellektuelle som_nö- Gunnar Heckscher 205

jer sig med att delta i en ideologisk debatt riske Det är en allmän uppfattning, delad av Gunnar rar att ingen lyssnar på honom. Den som nöjer Heckscher själv, att han misslyckades med det sig med att vara expert riskerar att bli utnyttjad som var hans mest centrala politiska uppdrag - för syften som han djupt ogillar. I båda fallen blir partiledarskapet - samtidigt som han i många resultatet därför ofta besvikelse och bitterhet." andra avseenden var en kunnig och effektiv poli (Heckscher [1965] s205). En intellektuell skall tiker. Han blev vår-vintern 1965 uttryckligen om delta i politiskt vardagsarbete och politiskt be bedd att avgå som högerns partiledare. Många slutsfattande under samma villkor och i samma förklaringar har getts till detta misslyckande. former som alla andra medborgare. Själv gjorde Heckscher hade verkat i en för partiet mycket be^ Gunnar Heckscher detta samtidigt som han, just svärlig situation med valmotgångar och splitt präglad av sin universitetsbakgrund, gärna ägna ringstendenser på den borgerligTsidan; häri hade de sig åt både ideologiska diskussioner och åt äm drivit frågor som i sin tur verkat splittrande; han nesområden där han besatt expertkunskaper. hade allmänpolitiskt uppfattats stå väl långt till Han var t ex som partiledare mycket aktiv i att vänster för att kunna samla partiet bakom sig. försöka samordna de borgerliga partiernas åsik Och - det anknyter till temat om intellektuella i ter i författningsfrågan och han verkade, efter sin politiken - han hade framstått som alltför be ambassadörstid, som ordförande i två olika för gåvad, rörlig och mångfacetterad. Han förklara fattningsutredningar. de själv, när han på 1980-talet recenserade Gösta Den intellektuelle, även om han deltar i poli Bohmans minnen, att han inte ägde de förtjäns tiskt vardagsarbete under samma villkor som alla ter som Bohman, Arvid Lindman och Jarl Hjal andra, ställs ändå inför speciella problem. Gun marson ägt, alla tre mycket framgångsrika ledare nar Heckscher tänkte igen på sig själv. En in- för högern. De var människor som vanligt folk .tellektuelLsades ha^en^benägenhet_att_\se_saker_ . kunde, identifiera sig med och som samtidigt ändå och ting från en mängd olika perspektiv och där var några nummer större än det vanliga formatet. med lätt dröja med beslut, att se bortom det Dessutom uppvisade de - och Heckscher tänkte dagsaktuella och engagera sig i frågor som ännu på sin egen vetenskapligt uppövade benägenhet inte är mogna för avgörande, att sky förenkling att anlägga olika perspektiv på ett problem - "en ar, att i presentation av politik känna osäkerhet i smittsam förvissning om att de hade rätt eller åt balansgången mellan känslosamhet och distans. minstone att motståndarna alltid hade fel." Det blir helt enkelt lätt för en intellektuell att (Heckscher [1983] s 504). känna sig i otakt med sina meningsfränder. Gunnar Heckschers dubbla uppdrag inrymde Två decennier efter det Heckscher skrev denna en trafik också i en annan och motsatt färdrikt artikel om de intellektuella i politiken hade han ning: från praktisk politik tillbaka till analys av anledning att igen något beröra detta problem. politik. En statsvetare som samtidigt är politiskt Han talade i samband med att den statsveten starkt engagerad kan i sin forskning och under skapliga institutionen vid Stockholms universitet visning hamna i två icke-önskvärda positioner. 1984 överräckte en bibliografi över alla hans En är att lockas dra slutsatser som passar sam tryckta skrifter, redigerad av Gunnar Hellström man med och förstärker egna politiska värdering (Hellström 1984). Den vetenskapsidkare klarar ar. En annan är att han tvärtom, just i rädsla för sig lättast i politiken, betonade Heckscher, som att beslås med plädering för egna politiska värde kan nöja sig med att från sin bänk uppträda som ringar, lockas att på ett överdrivet sätt kritisera särling, förutsatt bara att han ändå kan bli om dem. Han blir, som Heckscher en gång sade, be vald. Om ambitionerna är större och vetenskaps- nägen att "lean over backwards" (Heckscher idkaren vill utöva verkligt politiskt inflytande blir [1985] 1142). det svårare att frondera: "Jag är deras ledare, jag Som forskare och lärare var Gunnar Heckscher måste följa dem". Denna sats sades vara lika till exemplarisk i sin strävan att inte låta egna politis lämplig nu som tidigare. Och Heckscher avsluta ka värderingar påverka och styra analysen. Han de sitt anförande med ett vemodigt anslag (Heck var i detta avseende starkt präglad av sin ung scher [1985] sl45): "Med den utveckling som doms Uppsala-miljö och de diskussioner som där präglat den svenska politiska debatten blir det hade förts kring den hägerströmska skolans teser. alltmer besvärande för den som har ambitionen En klar boskillnad måste upprätthållas mellan ut att syssla med både politisk vetenskap och prak sagor om verkligheten och värderingar. De förras tisk politik." sanningshalt kan prövas, de senares inte. Värde- 206 Olof Ruin ringar har karaktär av känsloyttringar. Statsveta 2. Den traditionsbevarande re i tidigare generationer som blivit politiker ha Svensk statsvetenskap hade, när Gunnar Heck de hämningslöst och oreflekterat låtit egna poli scher på sent 1920-tal och tidigt 1930-tal växte in i tiska värderingar också färga den egna ämnet, sin mycket karakteristiska och ofta fram forskarverksamheten. Man trodde på möjlighe hållna karaktär. Man ägnade sig framförallt åt ten att vetenskapligt kunna bevisa riktigheten i författningshistoria, grundlagsstudium och idé ideologier och politiska ståndpunkter. En sådan analys. Gunnar Heckscher vansläktades inte. sammanblandning av roller ogillades starkt av Han startade i denna tradition och fortsatte till Gunnar Heckscher. sitt livs slut att på olika sätt markera intresse just Det finns, inte minst i dag, statsvetare som tror för författningspolitik och idépolitik. att den omständigheten att de inte tillhör ett parti Det mest slående utrycket för den "traditions och ej heller berättar om det parti/de partier de bevarande" hållningen i Gunnar Heckschers röstar på skall göra just dem immuna mot att i statsvetenskapliga författarskap var hans första egen forskning bli präglade av ovidkommande stora arbete, avhandlingen Konung och statsråd i politiska värderingar. Heckscher misstrodde med 1809 års författning. Relationerna mellan de cen all rätt detta vaccin. Så här skrev han i en uppsats trala statsorganen - kung, statsråd och riksdag - i Statsvetenskaplig Tidskrift om sina lärofäder och deras utveckling stod i centrum för intresset i och markerade därmed ytterligare en berömvärd den lokala miljö där han vistades som ung stu strävan att hålla två principiellt olika verksam dent, alltså på Axel Brusewitz Skytteanum i Upp heter åtskilda (Heckscher [1982] s8): sala. Gunnar Heckschers doktorsavhandling är, såsom så många senare "Brusewitz-avhandling- I själva verket borde det för den som är politiskt aktiv ar", både förankrad i ett överväldigande rikt em vara lättare och inte svårare än för andra att identifiera piriskt material och buren av strävan att följa ut sina värderingar och försöka rensa sitt vetenskapliga vecklingslinjer över tiden. Den uppvisar samti tänkande från deras inflytande i stället för att antingen digt inte de svagheter som häftar vid flera andra ledas av dem eller försöka överkompensera dem. Vis avhandlingar i samma genre. Dels undvek den att serligen erfordras då en viss personlighetsklyvning, i sin framställning anlägga ett närsynt och dag för men den behöver inte vara omöjlig. I vad mån jag själv dag perspektiv. Dels var den klart systematise lyckats eller misslyckats därmed får andra avgöra. För rande i sin koncentration på frågor sådana som sökt har jag i alla fall och i yngre år, då mina åsikter inte statsrådens sammansättning, beredningsformer var så allmänt kända, kunde jag rentav göra det till en och arbetssätt. Dels slutligen uppmärksammade sport att låta mina elever gissa om dem. Gladast blev den också sin tids principiella debatt kring stats jag när de gissade fel. skickets utformning. Det är märkligt att en bok, så rik på insiktsfulla resonemang som den är, All denna betoning av principiella olikheter mel skrivits av en man som när han disputerade en lan politisk och statsvetenskaplig verksamhet in dast var tjugofyra år gammal. Prestationen har nebär självfallet inte att dessa verksamheter i för kommande generationer av statsvetare fram Gunnar Heckschers eget liv skulle ha bedrivits stått som omöjlig att upprepa. helt opåverkade av varandra. Alldeles som han i Det tema som var avhandlingens - relationerna sin verksamhet som politiker ofta utnyttjade de mellan statslivets centrala aktörer - återkom i en kunskaper han förvärvat genom sin forskning fick föreläsningsserie som han höll som ung docent i han i sitt statsvetenskapliga författarskap nya in Uppsala. Nu sysslade han dock inte med Sveriges sikter och värdefulla impulser genom de erfaren statsskick utan Englands. Föreläsningarna bilda heter praktisk politik och förvaltning gav honom. de grundval för boken Parlamentarism och demo Detta rika författarskap, som jag nu skall övergå krati i England. Det är lustigt att kunna kon till, kan med grov förenkling sorteras in under tre statera att tendenser, som uppfattades som "mo rubriker. Till en del var detta författarskap tradi derna" i detta statsskick för nästan hundra år tionsbevarande, till en del var det vägröjande, till sedan och som Heckscher själv tyckte var moder en del slutligen stod det i god samklang med ti na när han skrev boken på 1930-talet, fortfarande dens stämningar. i dag brukar karakteriseras som "moderna", allt så sådant som premiärministrars stegrade domi nans, enskilda departementschefers samtidigt Gum.ar Heckscher 207 förstärkta ställning och regeringars ökande ut att han skrev om den av honom högt beundrade åtriktade verksamhet. fadern Eli Heckscher. Och han tillade: "Något så Det andra uttrycket för det "traditionsbeva hemskt skulle aldrig Heckscher ha sagt, han var rande" i Gunnar Heckschers statsvetenskapliga för allmänbildad" (Tingsten [1962] s208). författarskap var hans intresse för idéhistoria. På väggen i styrelserummet för den statsveten Detta intresse koncentrerades, i linje med hans skapliga institutionen i Stockholm hänger nu fo allmänna samhällsåskådning, på de konservativa tografier både av Herbert Tingsten och Gunnar idéernas uppkomst och utveckling. Första delen Heckscher. Tingsten var förste innehavare av den av hans arbete Svensk konservatism före represen på 1930-talet inrättade professuren, Gunnar tationsreformen kom 1939, andra delen 1943. Ar Heckscher den tredje. De hade båda formats i en betet mätte sig inte i spänst och grundlighet med och samma statsvetenskapliga miljö och de hade avhandlingen som den i och för sig anknöt till. också till en början i sin forskning verkat tradi Men det framstår inte heller som så dåligt som tionsbevarande samtidigt som de sedan kom att många samtida bedömare uppfattade det. Gun expandera i olika riktningar och bägge på olika nar Heckscher fick mycket stryk för denna idéhis sätt verka vägröjande i ämnet. toriska forskning. Avbasningen leddes av den drygt tio år äldre Herbert Tingsten. I samma nummer av Statsvetenskaplig Tidskrift där Gun 3. Den vägröjande nar Heckscher mycket uppskattande recenserat Det är framförallt på två statsvetenskapliga forsk Tingstens De konservativa idéerna fick han å sin ningsområden som Gunnar Heckscher framstår sida motta traditionella tingstenska skällsord för som vägröjande. Det ena är studiet av intresseor sin produkt: oklarhet, tankeoreda, brist på preg- ganisationer, det andra är studiet av förvaltning. nans^glidningar^osv.^l^brevrtill-fadernrvädrade^ -Impulserna-att-ägna-sig åtrjust-dessa-två-områden han bitterhet över denna kritik och oro över sin fick han i hög grad från sin politiskt-administrati- egen akademiska framtid. va verksamhet. Gunnar Heckscher och Herbert Tingsten för Det intresse som ledde fram till boken Staten stod varandra aldrig riktigt. Den ene var visser och organisationerna, första gången utgiven 1946, ligen tretton år yngre än den andre men de hade skall ha växt från de diskussioner som fördes in dock ett gemensamt förflutet i den statsveten om högerpartiet om tredje mans rätt i arbetskon- skapliga Uppsala-miljön där Tingsten verkat som flikter och om korporatism. Det organisations docent när Heckscher skrev sin avhandling. De väsende som uppstått i Sverige var enastående i förenades vidare i att ha ett intellekt som spraka sin styrka och märkligt i sin nära växelverkan de med snabba infall och vida kunskaper. De var med staten. Försök att teckna detta organisa också väl medvetna om sitt intellekts värde. tionsväsende i dess helhet, både dess utveckling Tingsten var dock den mer självironiske, själv och dess utbredning i nutiden, hade inte gjorts fö upptagne och självförbrännande medan Heck re Heckscher. Vad som dessförinnan funnits var scher var den mer präktige, på sitt sätt konventio framförallt enstaka festskrifter liksom avhand nelle och puritanske. lingar om enstaka organisationer. Gunnar Heckscher kom att ingå i den i och för Heckscher uppmärksammade i sin bok både sig stora och hedervärda uppsättning personer organisationernas inre liv, deras relationer till som Herbert Tingsten tyckte om att formulera varandra och framförallt deras relationer till sta elakheter om. En av hans elakheter var att Gun ten. Uttrycket "korporatism", som besudlats för nar Heckscher nöjde sig med att läsa endast en att det utnyttjats i fascistisk ideologi, återintrodu- eller två böcker av varje riktigt stor författare. På cerades av honom i anständiga sammanhang. det sättet hann han skaffa sig betyg också i all Sverige karakteriserades som ett system med "fri mänbildning. En gång skall han ha läst en bok av korporatism": självstyrande organisationer som Galsworthy och en av Dostojevskij och på Ting på olika sätt samverkar med staten. Organisatio stens fråga om det ändå inte förelåg någon skill ner som utvecklats i frihet och oberoende av sta nad mellan dem ha svarat "Nej, jag tycker de är ten sågs som en vinning för demokratin. De er lika bra". Denna historia, som Tingsten då och bjöd enskilda medborgare god träning i demo då berättade, kryddade han med en extra liten krati under förutsättning att de inte drabbades av elakhet när den sedermera inplacerades i hans hög grad av centralisering och byråkratisering. minnen. Han återgav historien utan att nämna Studiet av intresseorganisationer blev under Gunnar Heckschers namn, men i samband med många år, efter det Heckschers bok publicerats, 208 Olof Ruin

centralt inom svensk statsvetenskap. I popularitet förvaltningsprofessurer inrättades och förvalt började det nästan mäta sig med det tidigare in ningsmomenten i grundutbildningen byggdes ut. tresset för parlamentarismens utveckling. Det I detta sent påkomna men intensiva intresse för nya som publicerades, vare sig koncentrerat på förvaltning som en viktig del av statsvetenskapen enstaka organisationer eller på organisationsvä framstod Gunnar Heckscher genom sin bok från sendet i dess helhet, anknöt naturligen till Heck 1952 som svensk portalgestalt. schers undersökning. Grepp som han tagit i sin bok blev ofta modellbildande för andra. 4. Den med tidsandan samstämde Ett förnyat intresse just för det svenska organi I Gunnar Heckschers statsvetenskapliga förfat sationsväsendet uppstod under 1970-talet, efter tarskap finns ytterligare två forskningsområden viss svacka under sent 1960-tal. Fortfarande som bör lyftas fram. Det ena är jämförande poli framstod Heckschers bok från 1940-talet som tik: att jämföra olika politiska system eller delar fräsch och angelägen. Jag minns t ex hur jag själv, av system med varandra. Det andra är s k policy när jag i en engelskspråkig uppsats 1972 åter an analys: att koncentrera sig på politikens innehåll. vände mig av begreppet "corporativization", I sitt intresse för dessa forskningsområden kan kände trygghet i det språkbruk som Heckscher Heckscher varken kallas traditionsbevarande el använt ett kvartssekel tidigare. Överhuvud upp ler vägröjande. Snarare visade han sig härvidlag stod det under detta decennium en oro hos stå i samklang med strömningar i tiden. De böck många - statsvetare liksom icke-statsvetare - in er han publicerade inom dessa områden blev för utvecklingstendenserna inom det svenska or samtidigt de sista större skrifterna i hans omfat ganisationsväsendet: att organisationerna på en tande produktion. och samma gång både blev för topptunga och för Intresset för jämförande politik och för ett stu ivriga i att låta sig integreras i offentligt besluts dium av politiska förhållanden i utlandet hade fattande. Oron delades av den från Asien hem grundlagts tidigt. Några år efter det han påbörjat vändande Gunnar Heckscher. sina studier i Uppsala och, som sagt, redan visat Hans andra statsvetenskapliga pioniärarbete, sig ha läst mycket om engelsk politik tillbringade Svensk statsförvaltning i arbete, utkom 1952. Det han ett år av statsvetenskapliga studier i Cam intresse som lett fram till detta arbete hade också bridge. Under 1930-talet, innan svenska sam sin upprinnelse i praktiska erfarenheter utanför hällsvetares pendeltrafik över Atlanten ännu bör den strikt vetenskapliga verksamheten. Heck jat, vistades han en tid också vid amerikanska scher hade varit rektor för ett av landets social universitet. Han var mycket språkkunnig och institut och därtill haft en serie offentliga upp fortsatte efter andra världskrigets slut att resa och drag; han hade också nära samarbetat med och ha olika uppdrag utomlands fram till dess att han beundrat en av landets toppämbetsmän, lands på heltid, som ambassadör i Asien, hade sitt ar hövdingen och sedermera universitetskanslern betsfält utanför Sverige. Arthur Thomson. Det som dessförinnan skrivits I mitten av 1950-talet publicerade Gunnar om förvaltning hade i huvudsak haft starkt rätts Heckscher boken The Study of Comparative Go lig och institutionsbeskrivande karaktär. Nu er vernment and Politics. Den är en rapport från en höll vi ett arbete, baserat på ett omfattande mate s k round table som International Political Scien rial och ett stort antal intervjuer, om hur för ce Association hade anordnat i Florens. Heck valtningen de facto arbetade. Många av de scher var vid denna tidpunkt en av den stats distinktioner som presenterades, problem som vetenskapliga världsorganisationens vicepresi formulerades och iakttagelser som gjordes, fram denter. I rapporten blandas hans egna syn står fortfarande som i hög grad relevanta. punkter med andras. Den skrevs vid en tidpunkt Det är överraskande att detta annorlunda ar när behaviorismen med sina rötter i USA ännu bete om svensk förvaltning inte, såsom arbetet inte till fullo sköljt över världens statsvetenskap. om organisationsväsendet, omgående stimulera Resonemangen är försiktiga. Det sägs vara svårt de ytterligare forskning i samma genre. Det dröj att formulera hypoteser. Långtgående generalise de flera decennier förrän forskning kring förvalt ringar är inte tillrådliga. Förutsägelser är inte ning etablerades som en angelägen subdisciplin möjliga. Ambitionen bör vara att begränsa sig till inom svensk statsvetenskap. När det till slut sked välgjorda beskrivningar av olika politiska system de, under intryck av den offentliga sektorns fort eller delar därav. Sådana beskrivningar sades i sig satta expansion, blev aktiviteten omgående desto vara mycket värdefulla. De lär oss något väsent större. Många förvaltningsprojekt igångsattes, ligt både om det främmande och om oss själva - Gunnar Heckscher 209

Detta sätt att resonera, illustrerat med många Uppskattningen var störst när det gällde de konkreta exempel, framstod som något förlegat skandinaviska välfärdsstaternas tidigare historia. decennierna efter det denna rapport publicerats. De hade lyckats med att eliminera fattigdom och I början av 1960-talet hade också Gabriel Al- ge människorna grundtrygghet. Reformarbetet monds och James Colemans inflytelserika bok sades ha blivit underlättat av att det i Skandinavi kommit ut med dess betoning av funktioner sna en fanns en tradition av stark statsmakt och käns rare än strukturer som underlag för jämförelser. la för social rättvisa liksom av att ekonomin ut Nu, mer än trettio år efter det denna rapport kom vecklats tillfredsställande. Heckscher var samti ut, känns den igen som betydligt mindre "för digt inte ute för att förringa de socialdemokra legad", Detta i sin tur är betingat av att många tiska partiernas betydelse för den gynnsamma ut perspektiv i analys av politik i dag ofta knyter an vecklingen. De hade visat sig vara praktiskt in till dem som gällde under den första efterkrigsti riktade och inte försökt påtvinga länderna refor den. mer som en folkmajoritet inte var redo för. En första upplaga av Gunnar Heckschers bok De kritiska synpunkterna på de skandinaviska Asiatiskt maktspel kom ut 1976, strax efter det välfärdsstaternas utveckling koncentrerades han avslutat sin diplomattjänstgöring i Asien. framförallt på det som skett efter 1960 och allde Det kan tyckas förvånande att en man som i så les särskilt på det som skett i det egna hemlandet. hög grad varit europé som Heckscher - han hade Visserligen sades många av de senaste decennier t ex i fem år varit ordförande i europarådsförsam nas problem i Norden inte i sig vara en följd av lingens ekonomiska utskott - skulle visa sig ha lösningar som just välfärdsstaterna introducerat förmåga att i slutet av sitt liv ge en insiktsfull pre utan tenderade att uppenbara sig överallt, oav sentation av politiska och sociala förhållanden i sett typ av samhällsbygge. Ändå: den offentliga enrheltânnanrdelâvrvärldenÊnrviss-kontinuitet, -sektom^hade-tillåtitsêxpandera-alltför^mycket, fanns dock i detta avseende i hans liv. Som tjugo- skattetrycket hade blivit oroväckande högt, am åring hade han i en av sina första artiklar i Stats bitionen att uppnå jämlikhet i de tjänster som vetenskaplig Tidskrift recenserat en skrift just om staten erbjuder hade överdrivits, den ekonomis Japans politiska utveckling. Boken Asiatiskt ka tillväxten hade stagnerat och framförallt hade maktspel gör uttryckligen inte anspråk på att vara en skärpning uppstått i det politiska klimatet. ett vetenskapligt verk. Den ger däremot värdefull Sverige framstod för den åldrande Gunnar överblick och presenterar på ett klart sätt cen Heckscher inte längre som ett land av samför trala fakta samtidigt som den också ger en känsla stånd och kompromisser såsom i hans ungdom av närhet genom att Gunnar Heckscher själv, och medelålder. fortfarande ganska förtegen om sitt eget liv, ändå Det fanns en tendens hos 1970- och 1980-talens då och då berättar om möten och samtal i Asien. Gunnar Heckscher att idealisera det förgångna. Gunnar Heckschers intresse slutligen för vad Han tyckte, åter hemma efter sin tid i Asien, att som kan kallas policyanalys var en naturlig följd Sverige förändrats och försämrats. Alldeles sär av att han som politiker haft att sätta sig in i en skilt brukade han uppehålla sig vid de radikala serie olika politikområden. Han satt i olika ut idéer som tillåtits skölja över landet i samband redningar, interna inom högerpartiet liksom of med ungdomsrevolten i slutet av 1960-talet. Han fentliga; han debatterade i pressen; han skrev hörde också till dem som hyste misstro inför Olof riksdagsmotioner och gav ut småskrifter av olika Palme som symbol för något annorlunda i svensk slag. Sitt viktigaste vetenskapliga bidrag när det politik. Samtidigt var Palme i snabbhet, rörligt in gäller ett studium av politikens konkreta innehåll tellekt och hemkänsla i internationell miljö inte lämnade han med boken The Welfare State and så olik Gunnar Heckscher själv. Beyond. Success and Problems in Scandinavia, utgiven 1984. Den baserade sig på en föreläs 5. Slutord ningsserie som han hållit 1979 vid University of Gunnar Heckschers liv kunde, medan det levdes, Washington. Vid denna tidpunkt hade det blivit te sig osammanhängande i sina många tvära kast. vanligt, inte bara i partipolitiskt präglade debat Med facit i hand ter det sig dock överraskande ter utan även i samhällsvetenskapliga, att dis konsistent. Han var från unga år på en och sam kutera välfärdsstaten och dess olika problem. ma gång fascinerad av den värld som fanns utan Gunnar Heckschers bok var lugnt resonerande för Sverige som han var starkt bunden vid det eg med argument för och emot. Uppskattning blan na landet och dess historia. Ett arv både av ju- dades med kritik. 210 Olof Ruin diskt präglad internationalism och en på stora Heckscher, G. (1939) Svensk konservatism före repre kunskaper grundad stolthet över den svenska na sentationsreformen Dl: Den historiska skolans ge tionen fanns förenat hos honom. Han var vidare nombrott. Skrifter utgivna av Statsvetenskapliga från tidiga år en praktiskt lagd person som fick föreningen i Uppsala, 9. förtroendeposter och kunde fixa saker och ting Heckscher, G. (1943) Svensk konservatism före repre sentationsreformen D2: Doktrin och politik samtidigt som han var den läsande, skrivande och 1840-1865. Skrifter utgivna av Statsvetenskapliga debatterande. Han var ämbetsmannen som triv föreningen i Uppsala, 17. des med andra ämbetsmän samtidigt som han var Heckscher, G. (1946) Staten och organisationerna. KF:s den sprakande seminarieledaren och samtalspart bokförlag. nern. Framförallt var han på en och samma gång Heckscher, G. (1950) "En mångsysslares bekännelse", både upprepare och vägröjare, både förvaltare av i Svensk Tidskrift, 1950, s 283-294. gamla traditioner och skapare av nya. Detta visa Heckscher, G. (1952) Svensk statsförvaltning i arbete. de sig kanske allra tydligast i hans statsvetenskap Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. liga författarskap. Denna dubbelhet svarade väl Heckscher, G. (1957) The Study of Comparative Go vernment and Politics. George Allén and Unwin. mot den samhällssyn som han tidigt tillägnat sig Heckscher, G. (1965) "De intellektuella i politiken", i och förblev trogen hela sitt liv. Svensk Tidskrift, 1965, s 197-207. En gång hade Gunnar Heckscher som sjutton- Heckscher, G. (1976) Asiatiskt maktspel: Akademilitte åring lämnat sitt föräldrahem i Stockholm för att ratur. börja studera statsvetenskap i Uppsala. Det var Heckscher, G. (1982) "Mina lärofäder. Uppsala, Cam också till den staden som han till slut återvände, bridge och verkligheten", i Statsvetenskaplig Tid fortfarande nyfiken och rastlös och ofta ute på re skrift, 1982, s 1-9. sor och med en telefonsvarare, tidigt installerad, Heckscher, G. (1983) "Gösta berättar", i Svensk Tid som kunde inregistrera meddelanden från nära skrift, 1983, s 502-507. Heckscher, G. (1984) The Welfare State and Beyond, och fjärran. Success and Problems in Scandinavia. University of Minnesota Press. Heckscher, G. (1985) "Politisk vetenskap och praktisk politik", Statsvetenskaplig Tidskrift, 1985, s 141-145.. Referenser Hellström, G. utg (1984) Gunnar Heckscher. Tryckta skrifter och anföranden 1929-1984. En bibliografi ut Heckscher, G. (1933) Konung och statsråd i 1809 års given till 75-årsdagen 8 juli 1984. Statsvetenskapliga författning. Regeringsmaktens inre gestaltning under institutionen, Stockholms Universitet. det nya statsskickets första halvsekel. (Avhandling). Tingsten, G. (1962) Mitt liv. Mellan trettio och femtio. Skrifter utgivna av statsvetenskapliga föreningen. Norstedts. Uppsala, 3. Heckscher, G. (1937) Parlamentarism och demokrati i England. Hugo Gebers förlag.