Id Skrift Itteraturvetenskap
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
idskrift orlO • . '. itteraturvetenskap.. & .. TIDSKR1Ff FÖR LTITERATURVETENSKAP Redaktörer: Clae'; Ahlund (ansvarig utgivare),'Margareta Björkman', Ekonomi (kassör): Nils Ekedahl Recension & debatt: Marta Ronne Pwdukti~n:' Erik Pimrell R,edaktion:MarikaAndrre, Nils Ekedahl, Otto Fischer, Bo Georgii-Hemming, Caroline Graeske, Ijva Hemmnngs \Vrrten, Maria Karlsson, Annika Olsson, Erik peurell, Marta Ronne, Dowthea Schweizer, Per Stltm, Petta Söderlund . Redaktionens adress: Tidskrift för Iitter-aturvetenskap , Uppsala universitet ' Litteraturvetenskapliga institutionen Slottet ing. AD 752 37 Uppsala fax: 018/50 3193 e-mail: [email protected] Bidrag på upp till 25 A4-sidor (radavstånd 1,5) tas emot av redaktionen. De skall helst . vara skrivnapå Macintosh, företrädesvis'i'pwgrainmet Microsoft Word 5.L-Eve,n "luella noter' bör, vara samlade i slutet av artikeln och utformas så att separat litterat)Jlf<i~kning inte behöver användas: Titlar och,eiiat bör vara väl kontrolle rade. Bidragen bör levereras dels i utskrift, dels på,diskett, alternativt per e-mail.' Korrekturändringar kan inte gÖras mot manuskriptet' ' Prenumeratibnsavgift för hel årgång om fyra nuquiler: 130 kr; föt studerande 100 kr. Lösnummerpris 50 kr. Dubbelnummer 75 kr.' , ' - }" .' .".. ( , Nummer ur äldre årgångar, 1993 och tidigare, 20 respektive 30',kr. LösnUmmer rekvireras fr~n redaktionen, 'postgiro 63 9() 65 ,- 2. Tidskriften utges av, Föreningen för utgivande av Tidskrift för LitteraturvetenSkap, Lund. Medlemskap i Föreningeh kan erhållas mot en avgift av 10 kr. Tidskrift för Li~erarul"etensk~p utges med bidrag fr~' Humanistisk-Sarnhälls~eten- ' skapliga Forskningsrådet. Omslag: Marta Ronne Tryckning: Civiltryckeriet, Kristianstad ISSN 11 (}4 - 0556 TIDSKRIFf FÖR l . 1995 LITTERATURVETENSKAP Tjugofjärde årgången INNEHÅLL Staffan Bergsten: Saknadens arvedel. 3 Birgitta Lillpers och Lim-Johan Eva-Britta Ståhl: Lösenord; broar. 13 Anteckningar till Lars N orens sena lyrik Lars Wendelius: Kriminalitet och modernitet. 37 Några iakttagelser kring förhållandet mellan klassisk detektivroman och modernistisk prosa Martin Zerlang: Det komiske tableau i Charles Dickens' 51 The Pickwick Papers Eva Hemmungs Wirten: Om konsten att läsa läsaren - och sig själv. 75 Ett samtal med Janice Radway Recensioner: 89 Ying Toijer-Nilsson & Boel Westin (red.), Omflickorförflickor. Den svenska flickboken - Vivi Edström, Astrid Lindgren - Vildtoring och lägereld - Solveig Lundgren, Dikten i etern. Radion och skönlittera- turen 1925-1955 - Birgitta Svensson, Den omplanterade svenskhe- ten. Kulturell självhävdelse och etnisk medvetenhet i den svensk amerikanska kalendern Prärieblomman 1900-1913 - Klas Ramberg & Ann Runfors, Bildning och nöje. Om IOGT- och ABF-bibliote kariers erfarenheter Från redaktionen Redaktionen för TFL återfinns under 1995 och 1996 i Uppsala. Detta första nummer innehåller huvudsakligen bidrag just från Uppsala, vilket har enkla och praktiska orsaker och inte alls betyder att vi eftersträvar att bli självförsör• jande. Vi ser tvärtom fram emot många intressanta bidrag från alla väder• streck, från skribenter av alla kategorier och från alla de forskningsområden som ryms inom vått brokiga ämne. Vi vill att TFL även i fortsättningen ska vara en mötesplats där mer eller mindre traditionella litteratnrvetenskapliga uppsatser kan blandas med aktuella debattinlägg. Dessutom är det vår ambi tion att vår tidskrift genom sin recensionsavdelning ska kunna spegla litteraturvetenskapens aktuella utveckling. Claes Ahlund och Margareta Björkman STAFFAN BERGSTEN Saknadens arvedel Birgitta Lillpers och Lim-Johan Birgitta Lillpers lyrik utgör bildkonsten en viktig inspirationskälla. Ofta I anspelar en dikttitel på något bestämt bildkonstverk, och iblandiåter hon en hel svit gå i en namngiven konstnärs tecken. Litterära texter med sådan bakgrund brukar med en teknisk term kallas ekfraser och därom fmns det en stor litteratur (kommenterad bLa. i den av mla-Britta Lagerroth redigerade antologin I musernas tjänst. Studier i konstarternas interrelationer, 1993). Men en lyrisk ekfras är sällan bara en beskrivning i ord aven tavla. Det insmyger sig alltid ett tolkande element och diktaren kan ta sig vilka friheter som helst med bildförlagan, dra ifrån och lägga till och associera vidare. Därtill kommer bilder från helt andra, ofta privata källor som på ett för både diktare och läsare okontrollerbart sätt blandar sig i ekfrasen. I några allmänna reflexioner över detta ämne skriver Lillpers i ett brev: Det är inte möjligt med någon så "ren" språklig tolkning aven bild, som man kanske kunde fordra aven e\dras. Vad för slags renat medvetande skulle krävas, vad för slags alldeles nytt, och "obesudlat"(och omöjligt) språk? Å andra sidan: självklart möjligt. [ ... ] Jag tänker bara att det ärså viktigt att man (som läsare, och med kännedom om anknytning till bild, hos viss text) vet, minns: att i dikten alltid och i högre eller lägre grad finns element av annat. (Även om bilden säkert i en eller annan utsträckuing påverkar vad av allt detta "andra" som kommer med, i e\dras-texten.) Kan då dikter som kommit till på detta sätt läsas som fristående skapelser utan kännedom om det bildmässiga underlaget, eller utgör de ett slags personliga kommentarer till tavlorna, vilka förblir huvudsaken? I lyckliga fall uppnår dikten en egen integritet vid sidan av den konkreta yttre bild som utlöst den. Bådaklarar sig då utan att läsaren eller betraktaren känner till motstycket. Men det ges lyckliga fall där båda vinner på en symbios. Birgitta Lillpers är en poet som ibland lyckas skapa denna diktens integritet samtidigt som bildförlagorna berikar texten och texten dem. Det gäller inte minst samlingen I bett om vatten (1988), som inleds med sviten "Saknad 4 1FL 1·1995 saknad" tillägnad Johan Erik Olsson. Denne Lim-Johan, som han brukar kallas, har bidragit med stoff till flera av dikterna. "Kungajakten" och "Kaffe utan dopp" t.ex. är namnen på ett par av denne naivistiske konstnärs mera kända tavlor liksom på två av Lillpers dikter. Vad är det då som lockat henne att skriva dessa dikter? Den första impulsen utgick sannolikt från Lim-Johans bilder, men även hans personlighet och livsöde har fangslat henne. Det varförst efter sin död vid nära 80 års ålder 1944 som han vann erkännande, denne oborstade, stammande jätte från landet och självlärde kuf på gränsen till galenskap. Tillnamnet Lim~Johan bar han efter sin födelsebygd Lima i Dalarna, men större delen av sitt liv bodde han i Ovanåker i Hälsingland där han arbetade som skogshuggare och dräng. En period tillbringade han på Ulleråkers sinnessjukhus i Uppsala, fastän han var mer egen än tokig. Målade gjorde han för sitt nöjes skull, och om någon berömde hans verk avfardade han det med orden "Bara skit, bara skit". Flera av hans tavlor hamnade först som prydnad på något utedass i bygden, senare på muse;et i Edsbyn, Han var också en skicklig snickare och förfardigade konstfulla rarnar till sina tavlor och som träsnidare gjorde han mycket verklighetstrogna djurskulpturer. Av hans tavlor har 28 bevarats till eftervärlden, och de reproduceras alla - somliga i färg - i Hans Lidmans Lim-Johan. Ett lev nadsöde (1971). Birgitta Lillpers måste stnndtals ha haft den boken uppslagen framför sig när hon skrev sina dikter, vilka ibland formar sig till regelrätta ekfraser. En beröringspunkt mellan Lillpers och Lim-Johan utgörrötterna i Dalarna, hans i Malungstrakten och hennes i Orsa. Det i god mening provinsiella draget i hennes författarskap har ofta framhävts, och kärleken till djur och natur liksom förtrogenheten med gammaldags smålantbruk delar hon med den store, råstarke skogsluffaren, som också var en g()d skytt men gladde sig var gång han bommade sitt byte, antingen det var en tjäder eller en räv. Han målade hellre av än dödade de jagade djuren. Solidaritet med allt levande och känslan av samhörighet med hela skapelsen förenar honom med Lillpers, liksom lusten att fånga och detaljskarpt gestalta det enkla livet. Ur hans fattiga och torftiga vardag spirade en längtan efter det storslagna och förnäma. "Slottet i saknadens dalar" heter en av hans tavlor (med anspelning på en rad i Karlfeldts dikt "Längtan heter min arvedel"), och "Saknad saknad" är namnet på den svit Lillpers tillägnat Lim-Johan. Vad han saknade frarnstår uppenbart i Lidmans biografi: kärlek, ett normalt liv i medmänsklig närhet, intellektuell stimulans, förståelse för sin konst - och dessutom givetvis pengar. Han hade inte ens råd att köpa riktiga dukar och pannåer utan fick nöja sig med gamla säckar eller kartongstycken som han ibland bemålade på både fram- och baksidan. Titeln "Saknad saknad" avser emellertid inte bara Lim-Johans levnadsvill~ STAFFAN BERGSTEN 5 kor. Sviten utgör lika mycket ett lyriskt uttryck för Lillpers egen livskänsla. Orden saknad, sorg och brist löper som ledmotiv genom hela hennes förfat• tarskiy). Ensärskild S()rts saknad utgör ämnet för den dikt som inledef'Lim J9:hansviten. En'saknad . håller arten samman och till det som kommer bort: alla som mistat klättrar i berg, får tabletter avemser och ännu rika på oersättligt. att när 'som helst förlora masI;<erar-de sig i gräna rockar för mete. Men för någon är själva saknaden rena i sig den enda möjliga förlusten. Griper 'därför om halsen som en god hängning En paradox bildar upptakten: "arten", människosläktet, hålls samman·()ch förenas av något som inte finns, av frånvaro och brist. Deima brist kan ha påtagliga orsaker, som förlusten av något värdefullt, aven älskad person, eller ge sig till känna som en kroppslig svaghet