Satan I Serier
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
ÖREBRO UNIVERSITET HumUS-akademien Satan i serier En karaktärsanalys av djävulsportträtten i fyra moderna serietidningar Linus Hansson Självständigt arbete på avancerad nivå Litteraturvetenskap Handledare: Lars-Åke Skalin Höstterminen 2010 Innehållsförteckning 1 INLEDNING s.1 1.1 Bakgrund s.1 1.2 Material s.2 2 TIDIGARE FORSKNING s. 6 2.1 Om serier s. 8 2.2 Att definiera en djävul s. 9 2.3 Djävulens roll i litteratur s. 10 2.3.1 Den skräckinjagande Djävulen s. 11 2.3.2 Den tragiske Djävulen s. 12 2.3.3 Den komiske Djävulen s. 13 3 ANALYS s. 13 3.1 Lucifer i The Sandman s. 14 3.1.1 Lucifers utseende s. 14 3.1.2 Lucifers karaktär s. 16 3.2 Djävulen i Chronicles of Wormwood s. 23 3.2.1 Djävulens utseende s. 23 3.2.2 Djävulens karaktär s. 25 3.3 Old Nick i Preacher: The Saint of Killers s. 29 3.3.1 Old Nicks utseende s. 29 3.3.2 Old Nicks karaktär s. 31 3.4. Satan i Ghost Rider: Vicious Cycle s. 33 3.4.1 Satans utseende s. 33 3.4.2. Satans karaktär s. 35 4 EN JÄMFÖRELSE AV DJÄVLARNA OCH EN KORTARE DISKUSSION s. 37 5 SAMMANFATTNING s. 40 LITTERATURFÖRTECKNING s. 41 1 INLEDNING 1.1 Bakgrund Djävulen är en karaktär som funnits i en form eller annan i hundratals år. 1 Han har porträtterats i flera olika medier och har ännu inte upphört att beröra människors innersta känslor, vare sig de roas, blir skrämda eller känner medlidande. 2 Sättet han har porträtterats på kan ses som en avspegling av tiden då just den avbildningen skett. I en allt mer sekulariserad Västvärld som den vi lever i kan det därför vara extra intressant att undersöka hur vi använder oss av en religiös symbol som Djävulen i våra medier och texter, det vill säga hur han framställs som karaktär både till det yttre och till det inre. För att kunna undersöka Djävulens utseende på ett mer bildmässigt sätt har jag valt att använda mig av serietidningsmediet som utgångspunkt för studien. Serietidningsmediet är en genre på frammarsch inom den litterära kanon. I USA är graphic novels 3 den snabbast växande litterära medieformen, (Eisner 2008, s. 148) vilket visar på att serietidningar, förkortat serier, blivit alltmer accepterade som litterär genre. Den har även allt oftare blivit ett mål för seriös litteraturforskning, både i Sverige och i utlandet. Det är en lättillgänglig form av läsning som riktar sig till såväl barn och ungdomar som vuxna. Som blivande gymnasielärare är det extra intressant att undersöka ett medium som ofta kopplas till ungdomar, men som tidigare inte setts som en seriös del av den litterära kanon. Eftersom många av de stora serietidningsförlagen är baserade i USA har jag valt att avgränsa mig till serier som kommer från det landet. På senare år har visserligen japanska manga-serier ökat i spridning utanför sitt hemlands gränser, men då dessa skiljer sig på ett markant sätt i fråga om kulturell bakgrund anser jag att deras syn på den kristna Djävulen är allt för olik den jag ämnar undersöka i denna uppsats. Det vore dock intressant att göra en sådan analys i framtida forskning. Sammanfattningsvis blir syftet med denna uppsats att undersöka hur Djävulen porträtteras i ett specifikt antal serietidningar utgivna i USA, vilka kommer presenteras nedan. Frågeställningen blir därför: Hur porträtteras Djävulen i några utvalda serietidningar? 1 Då jag kommer betrakta Djävulen som en egen karaktär genom uppsatsen kommer jag att skriva hans namn med stor begynnelsebokstav. 2 Jag har valt att benämna Djävulen som ”han” då denne oftast avbildas som just en manlig varelse, även om han skapades könlös som alla änglar. Det kan stundtals låta som om jag talar om en riktig person i min analys, men det är för att det är svårt att utreda om Djävulen är en idé, en karaktär eller något annat eftersom människors syn på honom förändrats under tidens gång. 3 En sorts genre inom seriemediet som ofta brukar betyda att man har klart avgränsade historier. Exempel på graphic novels är Alan Moores From Hell och Grant Morrisons Batman: Arkham Asylum . Det är inte en helt lätt term eftersom många olika innebörder kan sättas in i den. Kritiker anser bland annat att den bara används för att legitimera serier som seriös litteratur och i marknadsföringssyfte. 1 För att kunna besvara denna fråga kommer jag begagna mig av närläsning för att analysera såväl bilder som text i de utvalda serierna. Jag kommer även att använda mig av en stundtals komparativ metod för att försöka få en något rundare bild av hur han porträtteras. Jag har dessutom delat upp frågeställningen i några delfrågor: Vilken roll har Djävulen i serien, det vill säga: vilka reaktioner och effekter kan han vara tänkt att skapa hos läsaren? Hur förhåller han sig till andra karaktärer i serien? Hur påverkar hans relation till andra karaktärer serien? Hur är han avbildad i serien? Jag kommer att inleda med att beskriva det material jag använt mig av, följt av en kort genomgång av den forskning som tidigare gjorts inom ämnet. Eftersom det inte gjorts mycket forskning inom just detta område fokuserar jag på att beskriva några roller som Djävulen brukar inta inom skönlitteratur, samt en kort introduktion till serietidningsmediet. Därefter kommer analysen att ske, i vilken jag först beskriver och analyserar karaktärernas utseenden och sedan deras karaktärer och roller i serien. Slutligen kommer en sammanfattning utifrån det jag kommit fram till i analysen. 1.2 Material Det primärmaterial jag använder mig av har valts ut i ett försök att visa på likheter och skillnader i avbildandet av Djävulen inom seriernas värld. Tre av serierna, The Sandman , Preacher: The Saint of Killers och Chronicles of Wormwood har valts ut då de är skrivna av antingen Neil Gaiman eller Garth Ennis, två serietidningsförfattarna som brukar räknas bland de mest framstående under de senaste tjugo åren. Dessa tre serier är även kopplade till de serier som är riktade till vuxna läsare, vilket dels visar sig i deras innehåll och dels genom att två av dem givits ut av förlaget Vertigo. Vertigo är ett dotterförlag till DC Comics som är riktat mot en vuxen publik. Den tredje serien, Chronicles of Wormwood, har valts ut som ett exempel på serier från mindre förlag, i detta fall Avatar Press, Inc. Detta förlag är inte kopplat till något av de två stora förlagen, DC Comics och Marvel Publishing, Inc. Den fjärde serien, Ghost Rider , har valts ut av just den motsatta anledningen. Den publiceras av det stora förlaget Marvel Publishing, Inc. och är riktad mot en yngre publik. För samtliga serier gäller att jag enbart plockar ut de nummer och de sidor som är relevant för analysen. Det resterande innehållet är visserligen intressant, men inget fokus kommer att läggas på det i min analys. Materialet kan såklart påverkas av att det kommer från serier utgivna av amerikanska förlag. Fredrik Strömberg skriver att det finns en stor skillnad mellan amerikanska serier och europeiska serier i det att Djävulen är mer vanligt förekommande i amerikanska serier. Han skriver även att det finns en skillnad i att Djävulen oftare är till för att roa i Europa, medan 2 han är reellt skrämmande i USA, även om han ses som en intern ondska (Strömberg 2005, s. 285). Robert Muchembled skriver även om denna skillnad, men på ett större kulturellt plan, och menar att skillnader i kulturmönstret gör att man inte blir skrämd på riktigt av amerikanska skräckfilmer, på samma sätt som man skulle bli av europeiska (Muchembled 2003, s. 272). Rent tidsmässigt är serierna från 1988 och framåt, med fokus på de senaste tjugo åren. Jag ska nu presentera serierna som är underlaget för min analys. The Sandman är en serie skriven av den mångfaldigt belönade författaren Neil Gaiman och kom ut mellan åren 1988 och 1996 (Bender 2000, s. 2). 4 Serien är mycket väl uppbyggd och går från början till slut längs en röd tråd mot ett mål som med tiden blir allt tydligare. Den gavs ut i 76 nummer, exklusive några specialnummer, och blev så pass populär att DC Comics kom att skapa dotterförlaget Vertigo för att kunna ge ut serier riktade till en mer vuxen publik. De nummer jag plockat ur serien för att använda mig av i min analys är de där Djävulen, eller Lucifer som han kallas i serien, har en framträdande roll. Dessa är nummer 4, 22 och 23 av serietidningen. De är samtliga med i olika samlingsalbum, så kallade trade paperbacks. Det är vanligt att man samlar samman flera nummer av populära serier en tid efter att de utkommit för att man som läsare inte ska behöva köpa varje nummer. Nummer fyra kom ut 1989 och finns med i samlingen The Sandman: Preludes and Nocturnes (1995) medan de andra två kom ut 1991 och finns med i samlingen The Sandman: Season of Mists (1992).5 Jag kommer att hänvisa till de olika samlingsvolymerna och inte till de enskilda numren eftersom det är dessa som är vanligast förekommande. Samma urval har använts av i de andra tidningarna, som även de är samlade i trade paperbacks. För att lättare förstå sammanhanget mellan de olika historierna är en sammanfattning av den övergripande storyn på sin plats. Drömmarnas härskare Morpheus har i många år varit fången hos en magiker. Efter att ha lyckats fly sin fångenskap måste han samla på sig några av sina magiska artefakter. En av dessa är en hjälm som kommit i en demons ägo. Därför beger han sig till Helvetet för att få tillbaka den. Eftersom Morpheus är en stundtals ganska högfärdig varelse lyckas han förolämpa Lucifer, en av härskarna i Helvetets triumvirat.