Hednatemplet 'Ubsola'
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Hednatemplet ’Ubsola’ - Låg det en tempelbyggnad i området kring nuvarande ’Gamla’ Uppsala, under sen järnålderstid ca 500 – 1000 efk. eller var denna plats lokaliserad till dåvarande Östra Aros En akademisk debatt kring tidig historia i gamla Uppsala, platsens betydelse och tolkningar av utgrävningar runt ’Uppsala Högar’ har intresserat historiker under de senaste 600 åren. Debatten omfattar inte bara hednatemplet utan delvis även 3 kyrkoplatser i Uppsala-området som har blivitpusselbitar i de historiska inlägg och ifrågasättande som pågått och fortfarande är aktuella även i vår tid tillsammans med nya arkeologiska fynd som skapar nya frågor och tolkningar.. Debatten kretsar runt: 1. Platsen för det som nu ’kallas ’gamla Uppsala kyrka’. 2. Området runt nuvarande Uppsala Domkyrka 3. Helga Trefaldighetskyrkan och det närbelägna Odinslund Frågeställningen omgärdas av myter sägner/sagor eller citat där orginaldokumenten ofta försvunnit. Samtidigt vittnar dessa platser och omgivningarna inklusive reliker eller fornfynd till förmån för en tolkning och historiebeskrivning om vad som sannolikt ägt rum i Uppsala-området mellan 500 – 1300-talet. Adam av Bremen Adam av Bremen var en präst, författare och historiker som verkade på 1000-talet i Hamburg. I en skrift om ärkestiftet Hamburgs historia, runt 1070, kommer han även in på livet i de nordiska länderna. Källorna uppges vara en dansk kung, Sven Estridsson som i sin tur nedtecknat berättelser från förhållanden i bl a svearnas rike samt biskopen Adalvard den Yngre och hans följeslagare som alla tjänstgjort i Sigtuna – inte långt från det dåvarande Uppsala. Denne biskop – ville förstöra hedna templet i samband med kristnandet. Men enligt Adam avråddes biskopen av konung Stenkil (1060-66) då motståndet bland folket var för kompakt. I denna skrift säger Adam att detta folk ’har ett berömt tempel som kallas Ubsola beläget inte långt från samhället Sigtuna. I detta tempel prytt med guld dyrkades 3 gudar: Oden, Tor och Frei med offerriter. Kropparna som skall offras hängs upp i en lund (JFR offerlund), Varje träd med ett offer ansågs ha gudomlig kraft. Man hängde upp människor, hundar och ett stort antal hästar. Dessutom sjung man ’oanständiga sånger’. Runt själva templets tak hängde en guldkedja. Tempelområdet hade berg/kullar runt omkring som en sorts teater, Vart 9:e år samlades folk från alla svears landskap i dåvarande Uppsala till midvinterblot där sammanlagt 72 kroppar av människor, hästar och hundar hängs upp i en offerlund intill templet. Adams text är den enda äldre skildring av Uppsalas hednatempel som kan tillskrivas viss trovärdighet pga andra ’ögonvittnen. Samtidigt kan han agerat i egen sak för att framlägga argument för fortsatta missionsuppdrag i Sverige. Uppsala som kultplats har även omnämnts av Snorre Sturlasson .Den förstnämnda en Isländsk hövding och historisk författare, som levde under 1170-talet till 1240. 1220 utkom Snorre (eller Snorri) med en lärobok i nordisk mytologi. Informationen är sannolikt baserad på Snorrre’s resor till Norge och därefter till Västergötland. Snorre skriver bl a om midvinterblot som en av flera hedniska årsfester. En del historiker är idag tveksamma till innehållet i denna bok, äktheten – och om midvinterblot överhuvudtaget förekommit. Emellertid skriver Snorre; Till detta blot skulle alla bönder samlas där hovet var och forsla dit den förning som behövdes medans gillet pågick. Alla män skulle äga öl. Där slaktades all slags boskap inklusive hästar. Allt blod från slakten kallades blaut jfr blot och blauten användes att rödfärga stall,hovets väggar och sist männen själve. Slaktmaten gavs till allmogens fägnad. Runt elden samlades man och drack ’Oden full’ (skål)Till seger för kungen, sedan Njords full och Frös full till goda år och fred. Ordet blot har många tolkningar, såsom kult, dyrkan, åminnelse men även offer. Dock inte med blod att göra. I regentlängden återfinns enligt uppgift en kung som regerade en kort period under 1080-talet som benämns ’Blot Sven’ känd för att ha offrat hästar. Vidare sägs i Hervarars Isländska saga från (1100-talet) att Blot Svens svåger, Kung Inge var den som 1090 lät bränna ner/alternativt riva hednatemplet. Andra källor gör gällande att för att få en smidig övergång till kristnandet i Uppsala, så sammanbyggdes den första kristna kyrkan med hednatemplet. Flera uppgifter talar om att man åt just hästkött vid de större bloten och arkeologiska fynd bekräftar detta. Inför midvinterblotet anordnades hästkapplöpningar där segerpriset var att bli offrad. Dessa kapplöpningar kallades Skeir och återfinns i ortsnamnn som Skedvi, där ’Vi’ betecknar just en offerplats. Att äta hästkött var ett lagbrott bland de kristna och kring 1000-talet svartlistade kyrkan och påven hästkött som föda med tydlig adress till hedningarna i Norden. Många historiker har tolkat Adam av Bremens berättelser som att platsen för dessa offer och ett tempel var beläget i nuvarande gamla Uppsala, där kungshögarna representerar de ’berg’ som omnämns i skriften. Andra anser att han kan ha menat nuvarande platsen för Uppsala domkyrka där ´åsen på vilket slottet är beläget skulle utgöra åsyftade berg. Vad beträffar den guldkedja som omgav templets tak, skrev en tysk forskare, Kretzenbacher, 1973, att man i bayern och Österrike brukade omge kultbyggnader med kedjor i ’magiskt’ avvärjande syften redan under 800-talet. Det skall dock poängteras att Upsola som Adam av Bremen anger som namn på templet inte är liktydigt med ’Uppsala’ . Upsola betyder närmast bara en upphöjd plats och flera platser i Svea rike har gjort anspråk på det namnet bl en plats i Ledsjö socken norr om Skara. Gamla Uppsala - kungsgårdar och ärkebiskopssäte Enligt Adams beskrivning skulle platsen för templet mycket väl vara nuvarande gamla Uppsala Här finns t.ex tre 3 kungsgravarna daterade till 500-talet efter kristus. Först trodde man att dessa gravar enligt de fornnordiska myterna och med innehöll de tre Gudarna : Oden, Tor och Frei. En något mer sannolik beskrivning ger islänningen Snorre Sturlasson i Ynglinga sagan omkring 1220. Där anger han att i mittenhögen ligger Aun den Gamle, kung av Ynglingaätten, i en annan hans son Egil och hans sonson Adils i den tredje högen. Arkelogiska fynd har tidsbestämt gravarna till 500-550 talet. Aun är mest känd för att han vart tioende år offrade en son till Oden för att förlänga sitt liv. Egil vilket då måste vara en son som undgick att offras - är far till Ottar Vendelkråka, eventuellt begravd i Ottarshögen några mil norr om Uppsala. Aun dog av ålderdomssvaghet när folket tröttnat på att hålla honom vid liv, Egil sägs ha blivit ihjälstångad av en förrymd offertjur och Adils föll av en häst i samband med ett disablot och slog huvudet i en sten. Två av högarna är genomgrävda men fynden var inte alls sensationella och tillåter ingen exakt datering. I Ottarshögen, belägen i Tierps socken, har man hittat ett bysantinskt mynt från 477. Ett exempel på att dessa nordbor/vikingar sannlikt företog vissa längre resor eller ett exempel på omfattande varuhandel. Högen kopplas till Kung Ottar mytens Ottar Vendelkråka) som sannolikt gravlagts någon gång runt 600-700 talet. Även om en del av allt detta är mer en myt en historisk sanning, beskrivs mycket om offer och blot i Snorres saga. Ett antal historiker genom åren är ganska ense om att någon form av offerplats ibland benämnd ’offerlund’ legat i Uppsala-området. Numera benämns högarna kort o gott kungshögarna. Ytterligare belägg för ’Gamla Uppsalas betydelse, under forntid och tidig medeltid är de två kungsgårdsterasser på en platå norr om och strax invid nuvarande kyrko-plats. Undersökningar visar att här har legat två stora hallar. En daterad till 400 -500 efk, Ovanpå än ännu större byggnad som uppfördes på 600-talet. Tänkta modeller finns numera utställda baserat på ytterligare utgrävningar under sent 1900-tal. I tidigare nämnda källor upprepas att sveakonungens huvudsäte hörde hemma i Uppsala. Det finns flera båtgravar i området. Under denna period fanns viktiga sjöfararleder som utgått härifrån vilket gjort området till en betydelsefull handelsplats. Mälarfjärden var tillgänglig liksom Fyris (Sala) ån vars mynning låg mycket högre upp i landet vid denna tid samt Vendelån. Andra lokala kultplatser finns också i nuvarande Uppland och antyds av namn som Frövi, Odensala och Torsvi. Dock var Ubsola-templet, enligt Adam huvudort för barbarernas vidskepelse. Det sägs också att när Ansgar kom till Birka på 800-talet pågick även där s.k. hedniska riter Kyrkorna i Uppsala under tidig medeltid I Uppsala (nuvarande gamla Uppsala) fanns först på den plats där nuvarande kyrkan står en mindre träkyrka under första hälften av 1100-talet. Vissa vill hävda att denna kyrka var sammanbygd med ett hednatempel för att smidigt överbrygga övergången från heniska riter till kristnandet. Det sägs att övergången till kristendom gick långsammast i Uppsala just pga att det funnits ett hednatempel, samt att regerande kungar som bodde där – stödde bevarandet av hedendomen. Den första träkyrkan brann ner någon gång före 1150. Grunden för den nuvarande stenkyrkan sägs ha lagts av konung Sverker den äldre 1138 och enligt vissa källor skall Erik Jevardsson (Erik den helige) runt 1150- talet färdigställt denna biskopskyrka. 1164 blev kyrkan domkyrka när ärkebiskopssätet flyttades dit från Sigtuna på påvens befallning. På nuvarande domkyrkans plats i Uppsala (dåvarande Östra Aros) låg vid den tiden en enklare kyrka. Ev kallades den; Helga Trefaldighetskyrkan. I Erikslegenden omtalas att denna kyrka låg på ett berg ’vår herres berg’ – där sedermera nuvarande domkyrka började byggas i slutet av 1200-talet. Enligt Erikslegenden, (Registrum Upsalense handskrift från 1344) förvarad på Riksarkivet, var det i denna kyrka på Domberget som Erik Jevardsen bevistade en mässa på kristihimmelfärdsdagen, 1160, för att sedan möta sitt öde att bli halshuggen av fienden (av sverkersätten) som väntade utanför. Enligt sägnen sprang det fram en helig källa där kung Erik utgöt sitt blod.. Detta är ju en tillrättalagd sägen så Erik kan mycket väl ha blivit halshuggen på annan plats t.ex i Västergötland där han erkändes som Kung vid denna tid.