Groove 9 • 2004 Blicka bakåt, Fyra frågor till färdas framåt Nicke Andersson sidan 6 Omslag Daniel Norrby Quit Your Dayjob sidan 4 Då var det dags att summera 2004. stjärnan som imponerar framför Hellre Jakob Helllman än... sidan 4 Musikaliskt sett har det inneburit micken medan hans light-rockande Groove mängder av fantastiska låtar och partners mest står med stora ögon Box 112 91 Andreas Tilliander sidan 6 sköna stunder på festivaler (där inför mogulen. Lite kul att se fak- 404 26 Göteborg En klassik toalett sidan 6 Las Palmas spelning i Groovetäl- tiskt. Synd om Jay-Z verkligen läg- tet på Arvikafestivalen var mest ger micken på hyllan. Telefon 031–833 855 Within Temptation sidan 7 underhållande). Som vanligt kän- Mitt i julbordsstöket orkar Elpost [email protected] http://www.groove.se Ett subjektivt alfabet sidan 7 ner man sig dock otillräcklig, tiden man annars inte tänka så mycket verkar ju inte räcka till för att kon- på musik. Dessutom är årets enda Chefredaktör & ansvarig utgivare Embee sidan 9 sumera all musik – jag har exem- semester från musik ett faktum för Gary Andersson, [email protected] Starmarket sidan 9 pelvis ännu inte hört Silverbullits mig, resan till varmare breddgra- nya och hyllade platta Arclight och der handlar bara om stressfri och Redaktör Caine sidan 10 inte nya Nas-plattan heller för den musikaliskt sparsam kontempla- Niklas Simonsson, [email protected] Douglas Heart sidan 10 delen. Snudd på tjänstefel inser jag, tion. Men snart är Groove tillbaka Layout men det ska snart rättas till. igen. Henrik Strömberg, [email protected] Fatboy sidan 11 Nya Ludacris-plattan The Red God jul, vi hörs och syns igen i Don Diego sidan 11 Light District har dock snurrat ett mitten av februari. Redigering tag, detsamma gäller CD:n/DVD:n Gary Andersson, Henrik Strömberg Ninja Massacre sidan 11 med Jay-Z/Linkin Park-samarbetet Annonser Per Lundberg G.B., på scen och i studio kallat Col- The Ark sidan 13 [email protected], 0706–44 13 79 lision Course som faktiskt växer Dizzee Rascal sidan 14 hela tiden. Jay-Z är den självklare Web Silverbullit sidan 16 Ann-Sofie Henriksson, [email protected] Albumrecensioner sidan 19 Gary Andersson Groove-CD Fredrik Eriksson [email protected] [email protected], 031–13 91 70 Egenrecensioner sidan 20 Praktikant Moa Stridde DVD-recensioner sidan 22 Groove CD 9 • 2004 sidan 27 För icke beställt material ansvaras ej. Citera oss gärna, men ange då källa. Tryckt på miljömärkt papper. Tryck Adargo Press AB ISSN 1401-7091

Groovearbetare Martin Adolfsson Johannes Giotas Kristofer Ahlström Torbjörn Hallgren Mats Almegård Annica Henriksson Groove Gary Andersson Johan Joelsson Daniel Axelsson Robert Lagerström topp Mikael Barani Per Lundberg G.B. ’04 Roger Bengtsson Kalle Malmstedt enligt Daniel Severinsson, [email protected] Jonas Elgemark Thomas Nilson Mattias Elgemark Daniel Severinsson Årets album 2004: Andreas Eriksson Niklas Simonsson 1. The Streets – A Grand Don’t Come for Free 2. Murs – 3:16 The 9th Edition Fredrik Eriksson Magnus Sjöberg 3. Mattias Alkberg BD – Tunaskolan Moa Eriksson Mathias Skeppstedt 4. Kanye West – The College Dropout Mattias Falk Henrik Strömberg 5. Silverbullit – Arclight Sandra Fogel

Årets låtar 2004: Groove görs i samarbete med: 1. Highwon – Känn igen 2. Vybz Kartel feat. Tony Curtis – Jiggy 3. Dead Prez – Hell Yeah (Pistol Pete Remix) 4. Snoop Dogg – Drop it Like it’s Hot 5. Capleton – That Day Will Come

Årets konsert 2004: Bounty Killer på Summerjam Övriga

Största förhoppning inför 2005: årsbästalistor M.O.P. släpper Ghetto Warfare och Immortal Technique släpper Revolutionary Vol. 3. hittar du på www.groove.se

2 Groove 9 • 2004 Eric Clapton Sessions For Robert. CD+DVD 239·

Jay-Z och Linkin Park Collision Course. CD+DVD 185·

Rilo Kiley More Adventurous. CD 175·

Just nu på Åhléns! Välkommen in.

Priserna gäller t o m 29/12, så länge lagret räcker. www.groove.se 3 Quit Your Dayjob

Huvudet in i väggen

Nicke Andersson, som turnerat med The Solu- tion under november och firar tioårsjubileum med The Hellacopters.

Hur var det att kontinuerligt sätta sig bakom trumsetet igen?

– Verkligen skitkul, även om jag var jävligt ros- Jens Nordström tig. Blir trött med en gång. Herregud, jag hade inte orkat en Entombed-låt i dagens form. De kallar sina fans för freaks och ser toner som expanderar för varje sekund. – Syftet är att vi ska sammanföra män- Måste börja gå på gym eller något för det här sina konserter som väckelsemöten. Men Låtar som Freaks Are Out (en hyllning niskor istället för att splittra dem. håller bara inte (skratt). det är ett kärleksfullt förhållande och till fansen), Tanktop, Wasted och Pigs Trion ser sig i första hand som ett Det är lättare att stå och veva med en gitarr? ingen hjärntvätt när man frälser Sverige. from Hell känns mycket innehållsrika. liveband. Det är helt enkelt på scenen de – Det är också skitjobbigt. Inte lika mycket, Nu är malmöiterna redo att sprida sin – Vårt mål är att vara befriande. Det hör hemma och från det att Jonass och men det kräver energi att göra spelningar. komprimerade syntpunk till resten av finns för många som försöker skriva nya Marcass sprang på trummisen Andre- Men det är mycket värre med trummor – så det var bra att jag gjorde detta så jag kan vara världen. Bob Dylan-epos. Även om det också är ass i Malmö för fyra år sedan har de lite schysstare mot Robban i Hellacopters. Det är musiken som ska stå i fokus. helt okej, säger Jonass. byggt upp en trogen skara fans. Med Kan ditt allmänna sug för musik ha ökat Hjärnan ska freaksen helst koppla bort. EP:n släpptes först på det lilla hyllningsskivan La La Love You Pixies! genom sidogrejen med The Solution? När Quit Your Dayjob får bestämma är indiebolaget I Made This i början av - A Tribute, där de tolkar låten Broken – Mycket möjligt, allt ger ju ringar på vattnet. det koncentrerad energi och ”springa sommaren och lyckades av egen kraft Face, hoppas de att antalet ökar. Jag har ju lärt mig att sakna Hellacopters. med huvudet in i väggen” som gäller. nå det något större bolaget Bad Taste – Jag gillar Pixies för att dom inte gör Gräset var inte grönare på andra sidan – bara – Alla människor känner sig som freaks Records som föll likt en balettdansös på musik efter ett standardformulär. För- annorlunda. För jag satte nog tajtare ramar någon gång i livet, säger keyboardisten en nyspolad isbana. Minialbumet har hoppningsvis gillar våra fans oss av musikaliskt för The Solution än för Hellacop- Marcass. Lyssnarna ska släppa loss den nu släppts igen, fast den här gången i samma anledning, säger Jonass. ters. Kommer man över årtalet 1973–74 så är vi ju nästan inne på disco, och då är det bara att inre freaken till vår musik, det är då det en betydligt större utsträckning. Första – Det finns nästa en sektkänsla över hämta spyhinken. bränner till. anhalt är Europa innan skivan når res- deras fans, men så är det med alla bra Men snart återtas arbetet i Hellacopters? – Vi försöker hitta fram till en kärna i ten av världen i början av 2005. band. Kan folk gå med i Pixies-sekten – Ja, vi firar ju tio år i år. Så vi hade en liten fest låtarna, säger gitarristen och sångaren – Nu när vi har Bad Taste i ryggen behö- så kan de lika bra gå med i Quit Your på Mondo i Stockholm, där Flaming Sideburns Jonass. Allt som är oviktigt skalar vi bort. ver vi bara tänka på att göra bra musik. Dayjobb-sekten, säger Marcass. Våra spelade bland annat. Och så håller jag på med – Om vi blir uttråkade så blir våra lyss- Det är vad vi vill koncentrera oss på, konserter är som väckelsemöten där du mina demos för nästa skiva. Vi går in i studion nare det också, säger Marcass. säger Jonass. får vara på ett sätt som inte är tillåtet första februari är det tänkt. Skivan ska komma Men uttråkad blir man inte. På – Det gäller att synas överallt. Vi kan på gatan. i maj. Det får inte ta för lång tid, tre veckor tog självbetitlade EP:n finns det inte plats tänka oss att spela på Bingolotto, menar – Fast vi talar inte i tungor, inflikar det senast och det var nästan för länge. Vi är ju inte Genesis direkt (skratt). för utfyllnad. Åtta låtar klockar in på Marcass. Jonass. Niklas Simonsson drygt tolv minuter. En explosion av – Vi vill inte vara ett elitistiskt band, Andreas Eriksson energi, humor och allvar i en egensin- fortsätter Jonass. Quit Your Dayjob är nig kompott av punk och elektroniska öppet för alla.

Hellre pannkaksstekande Jakob Hellman än supande rockkille Varje rörelse och varje trend kräver sin mot- sa att hans musik är rena motsatsen till The stoffer gör vacker skör popmusik utan några steker pannkakor åt sina barn än en super- reaktion. Senaste åren har killiga testoste- Hives. De snälla pojkarna är tillbaka! som helst machovibbar. macho rockkille som knullar runt och dricker ronstinna band som The Hives, Mando Diao När jag pratar om snälla pojkar syftar jag Jens Lekman är kanske den mest kända sprit. och The Strokes varit på var mans och kvin- inte på killar som gör lugn musik. Det jag av de snälla pojkarna. Även om hans musik Snälla pojkar som gör snäll musik är med nas läppar. Men plötsligt (ingen vet riktigt pratar om är verkligen motsatsen till The varken låter som Hellman eller Gärdestad andra ord lika viktigt för kvinno- och mans- hur det hände) är det inte längre tufft med Hives: killar som sjunger uppriktigt om käns- påminner han om dem på så sätt att han bilden i samhället som Le Tigre. Att musiken smala kaxiga killar i skinnjacka (alternativt lor. Killar vars musik leder tankarna till Jakob kan stå på scenen och härma sina hjärtslag dessutom är väldigt bra är bara ett plus. vita kostymer). Hellman och Ted Gärdestad. Killar som tycker – utan minsta lilla antydan till cynism eller Andres Lokko och Lisa Millberg som gör att det är okej att framstå som snälla och ironi. Det är modigt och fint. This is Our Music på MTV har uttalat sig om sårbara i motsats till rockbandens stöddiga Snälla killar blir visserligen sällan dollar- att en av anledningarna till programserien framtoning. miljonärer eller får horder av groupies efter är att de vill visa att det finns annat som är Som omväxling är de befriande. Det främ- sig men det betyder inte att det inte finns ett tufft och coolt än just män i små skinnjackor. sta exemplet är Kristoffer Jonzon, men det behov av dem. Att tjejer vill ha kaxiga killar Därför blev jag inte förvånad när jag inter- finns gott om andra snälla killar just nu. Emil kanske stämmer till viss del men de flesta vill vjuade Kristoffer Jonzon för ett tag sedan Jensen (aktuell med albumet Kom hem som nog hellre ha en snäll och romantisk Jakob Moa Eriksson (aktuell med albumet Stora saker) och han nån annan) är en av de som precis som Kri- Hellman-typ som håller handen på stan och [email protected]

4 Groove 9 • 2004 www.groove.se 5 Andreas Tilliander Hyllningsmusik i danstakt

Det har gått lite drygt tre år sedan Andreas Tilliander satt framför Mats Almegårds mik- rofon senast. Då pratade han knastermusik och My Bloody Valentine. Idag är han mer inne på dansmusik och gammal EBM-synth.

– Det är en kombination av att jag har svårt att komma på låttitlar och att jag vill hylla artister som betytt mycket för mig. Andreas Tilliander sitter i sin studio vid Karlaplan i Stockholm och förklarar varför en låt på World Industries heter Let Booty Loose, tolvan han just gett ut under namnet Lowfour Muscle and Hate, och ett spår på albumet FFT Pop (som aliaset Mokira) The Total Age. Allt mer eller min- dre tillskruvade anspelningar på engelska hårdsyntharna Nitzer Ebbs debutalbum That Total Age från 1987. – Jag har alltid gjort så, jag har anspelat på The Smiths, Sonic Youth, Depeche Mode och nu är det mycket Nitzer Ebb, kanske lite väl mycket, skrattar Andreas. Varför så mycket That Total Age nu? – Det är ett album jag älskat sedan 1989 då jag smyglyssnade på det i min storebrors Daniel Norrby rum när han var i skolan och som jag först tyckte lät som hårdrock. En vecka senare hade jag fattat och sen dess har jag lyssnat från Division of Laura Lee sjunger, är en poppigare tongångar. Men nu har popen Det knastrar fortfarande på ditt speciella på det minst en gång varje månad. hit som snurrar flitigt i P3 Pop. Andreas fått blomma ut på riktigt. sätt? Med World Industries har Andreas berättar att han bestämde sig för att göra Så här efteråt känns det som om det var – Ja, det är klart. Hmm, det gör det ju. Men Tilliander tagit ett rejält kliv bort från den en poppig skiva redan innan han gick in exakt det här du ville göra på Elit. det är faktiskt ganska omedvetet. På Moki- clicks & cuts-scen som han varit så intimt i studion, eftersom han var så trött på – Det kan jag hålla med om, men då låg ras Clip-Hop och delvis på Ljud samplade förknippad med sedan 2001 års debut beskrivningen ”konstnärlig laptopartist”. jag fortfarande på Mille Plateaux och det jag klickljud och använde som rytmer. Den Ljud. Visst finns det knaster och ljudskräp Han betonar att han lyssnar mycket mer begränsade mig. Sen kom Elit så nära inpå här gången har jag inte gjort så. Klicklju- kvar i låtarna, men fokuset är mycket tyd- på pop och dansant musik nuförtiden och Ljud och jag ville och vågade kanske inte den här är verkligen felaktigheter. Det är ligt inställt på dansgolvet. det avspeglas i musiken. Han ser det som förändra mig totalt. Idag vågar jag mycket för att jag slarvar lite när jag klipper ihop Experimentmusiktalibanerna har ett logiskt steg i utvecklingen. Och visst är mer. Och nu vill jag göra pop och dans, men samplingar, kapar ljud och så där. redan kallat den för en sellout och sing- det så, för redan på 2002 års Elit experi- förhoppningsvis låter det ändå som jag. Mats Almegård eln Back in the USA, där David Fransson menterade han med hiphop-rytmer och

En klassisk toalett Vissa saker måste man bara göra i New York. serats och gjort sina bästa spelningar på den der detta att man måste ta sig längst fram då troligtvis i trappan ner till toaletten, eller En av dom är gå och se ett band på CBGB’s, lilla, slitna scenen i hörnet. och sen runt den för att kunna uträtta sina ”omklädningsrummet” som är tre väggar kanske världens mest klassiska rockklubb. För sliten är den, trägolvet är så blank- behov. Sen kan man i stort sett glömma att bakom scenen utan dörr. Så vill du träffa Numera är det dock mest metal-band av den slitet att det är halt som såpa. Och inte nog ta sig tillbaka till sina kompisar, på grund av dina idoler är det bara att gå på toaletten sämre skolan som spelar där, men ibland med det, scenen står på snedden och är man detta har jag många gånger sett sista delen och morsa när du går förbi. Behöver de göra glänser det till och en riktig klassiker eller ett inte längst fram i publiken så ser man fak- av konserter antingen bakom trummisen (och sina behov så får de snällt följa med dig ner, nytt, hett band dyker upp. Vad som dock ald- tiskt ingenting. då är man faktiskt precis bakom trummisen för banden på CBGB’s har ingen egen toalett, rig ändrats är själva utseendet på klubben Men detta är inte det värsta – det är toalet- och kan, om man vill, prata med honom) eller antigen sitter de på tronen eller så står de – frågan är om den ens har städats. För om ten. Inte nog med att den varken är speciellt från sidan av scenen. bredvid dig ute på Bowery och pissar på väg- sanningen ska fram så är CBGB’s ett riktigt ren och fräsch, och inte nog med att man Vad som är fascinerande är dock att det gen. Tänk på det. skithål. hellre pissar mot en vägg ute på Bowery bland inte finns en enda fri yta på toaletten, eller Jag menar, jag älskar att vara där, jag blir de hemlösa, om man helt bortser från att den på hela CBGB’s för den delen, som inte är fullkomligt genomlycklig av att bara stå där enda toalettstolen där inne står ensam på en helt täckt av klistermärken eller klotter. Och och tänka på alla band som spelat på den tron helt utan väggar omgiven av urinoarer, då talar vi om bardisk, väggar, tak, air-con- scenen – alla som varit där, alla låtar som så är det värsta att den är bakom scenen. Jag ditioner, monitorer, PA, stolar, bord, dörrar, Mathias skrivits i båsen, alla affärer som avslutats på upprepar: toaletten på denna lilla rockklubb trappor och golv. Jag nästan lovar att 90% toaletten och alla band som upptäckts, lan- är bakom scenen! Mellan scenen och väggen av alla foton ni sett av tuffa band i ett rum Skeppstedt är det cirka en meter. Är klubben utsåld bety- helt täckt av klotter är tagna på CBGB’s, och [email protected]

6 Groove 9 • 2004 Within Temptation

Röst- åångest äö När Van Morrison träffar en latinamerikansk starka skönhet blir han förälskad och gör givetvis en jättetråkig platta. Man hoppas då att hon så fort som möjligt ska lämna honom. Så egois- tisk kan man vara när det gäller musik. Det vänner behövs ångest för att skapa stor musik. Ian Curtis, Nick Drake, Tim Buckley, Townes Van Zandt, Gene Clarke, Tim Hardin. Var de glada? Den röda tråden kallas ångest. Men det är inte behövs bara fördelar med ångest. Det kan vara små- jobbigt att ha det själv. JE älska Människor älskar musik. Människor älskar till musik. För precis som vi lyssnar på speciell musik när vi är arga, ledsna och glada gillar vi att ha något snurrandes medan vi snurrar runt under täcket. Du kanske har komponerat en egen låtlista för de där speciella stunderna. Ett soundtrack for love. Precis som med vilket blandband som helst gäller det att adminis- trera låtvalet väl. Det viktiga är att bygga upp en bra stämning, och artister som Povel Ramel är bäst att undvika – även om det är livat i hol- ken sent en lördagsnatt. Själv rekommenderar Within Temptation ligger jag Nine Inch Nails och Sigur Rós. Efter vad jag har hört gillar även Tommy Lee de senare. MB i skrivande stund etta på Hollands albumlista. Allting över startade med några e-mail Ja, nu är det över. Vårt subjektiva alfabet. och en tv-kanal som till slut Från A till Ö på tre år, från Hasil Adkins till hit. gav med sig. Men 2005 är ett nytt år med nya musikaliska upptäckter som bara ligger runt hörnet. Från Vad skulle metalband 1 • 2005 gör vi något annat i denna spalt, vi vara utan sina trogna fans? funderar redan på vad. Har du förslag? Hör av dig till [email protected] så kanske vi nappar. På återseende. GA

Sångerskan Sharon den Adels röst låter böcker, som påverkat holländarna när än en engelsk pub. Sharon den Adel har helt okej. För några dagar sedan var det de har skapat musik. däremot en annan favoritlåt, Forsaken. annorlunda. Hon drabbades av virus The Silent Force har producerats av – Det är en tung sång och det finns en på stämbanden och Within Tempta- gotlänningen Daniel Gibson. Det var känsla i den som tilltalar mig. Vi ska bandet och ville se videon. Och ännu tion fick ställa in en konsert. För andra också han som kontaktade den medver- nog släppa tre singlar på den här plat- fler. Och ännu fler. gången inom loppet av ett år. Den här kande symfoni-orkestern, som har sitt tan och åtminstone en av dom ska vara – Utan den framgången hade vi inte haft gången var det fansen i Gent som blev säte i Ryssland. lite tyngre. råd att göra det här albumet vi har gjort besvikna, förra gången var det en spel- – Men ingen av oss åkte till Moskva. Vi Som andrasingel lutar det åt Angels idag, med en stor orkester och kör. ning i Sverige som blev inställd. skickade allt via internet på mp3. Det eller Memories. Men redan i november Genom åren har Within Tempta- – Det känns bättre nu, snart kan jag var ganska kul faktiskt, för deras dator klättrade plattan till första plats på Hol- tions sångerska ofta blivit jämförd med sjunga igen. Jag har inte försökt idag, men gick sönder. Dom fick gå till ett internet- lands albumlista. I hemlandet har ban- engelskan Kate Bush. När Sharon den min röst är i alla fall tillbaka, säger hon. café för att ladda ner musiken, och det det för länge sedan lämnat undergroun- Adels pappa fick reda på det lånade han Nu för tiden sjunger hon allt själv. caféet var inte alltid öppet. När allt var den, ett faktum som till stor del beror på henne ett kassettband med Kate Bush, Annat var det för sju år sedan. På debut- klart skickade dom resultatet med kurir fansens gedigna arbete. på vilket Wuthering Heights och Run- plattan Enter axlade nämligen gitarris- till Holland. – Det var tack vare dom som Ice Queen ning Up That Hill var med. ten Robert Westerholt alla grymtande Varken Within Temptation eller blev en så stor hit. Vi spelade in singeln När sedan hon och pojkvännen sångpartier. Men sedan albumet efter Daniel Gibson träffade alltså musi- i juni 2001. Men ingen tv-kanal eller Robert Westerholt (de två var ett par det, Mother Earth, är det bara Sharon kerna, men skivbolaget BMG hyrde radiostation brydde sig om att spela redan innan bandet startade) lyssnade den Adel som sjunger. På nya albumet däremot ett kamerateam som filmade den, säger Sharon. på bandet hemma i lägenheten föddes The Silent Force har det hänt ännu mer inspelningen. – Så en dag satte en tv-kanal upp den idén till en cover. rent musikaliskt. – Till slut fick vi se ansiktena på dom på sin väljarlista, det är en kanal där tit- – Vi jammade lite i studion på Running – Vi har en orkester och en kör, det som spelade vår musik, det var minst tarna själva ringer och betalar för den Up That Hill, och det lät riktigt bra med har vi längtat efter att kunna använda sagt häftigt. Och jämfört med den fej- video dom vill se. Det var ett halvår tunga gitarrer och lite ändringar. Vi spela- oss av. Och så har sångerna blivit mer kade orkestern vi hade på förra albumet efter att vi släppt singeln. de in den och skivbolaget tyckte om det. melankoliska, mer mörka. är det en stor skillnad. På grund av ständig e-post från fan- Men den låten finns inte med på plat- Sedan förra albumet har George W Orkesterns blås- och strängarrang- sen satte tv-kanalen upp Ice Queen som tan. Bara på en singel som kom i våras, Bush blivit president, världen har för- emang gör musiken mer filmisk, vilket alternativ. När väl videon gick att välja som fungerade som en stödmacka för ändrats och extremister gör sig hörda. märks inte minst på förstasingeln Stand var det många som gjorde det. Och det fansen i väntan på den stora releasen. Det är sådana saker, förutom filmer och My Ground. Den låten har mer atmosfär ledde till att nya människor upptäckte Torbjörn Hallgren

www.groove.se 7 ViärenavSkandin Vi är e aviensstörsta bu tiker Leveransn a skev Skromgåandinaviens stö med ny viny l. för de som tycker att Levera ende. Vi tar Visarsta &b Mautiker med ny vin CDCD ärär för de som tycker säkersidnsasmenker o dmgående. Vi ta stercard överyl. kul" med musik. n20 säker si u kan ocks å bretViaslaamotp& Mastercard öve detdet är är "kul" " med musik. gata da men du kan också b ostförskott.r Andra Lång etala mot postförskott. i Göteborg.

Embee Ada Styrofoam Tellings From. Solitaria Blondie Nothing's Lost 2LP 169:- 2LP 179:- LP 159:-

Rex The Dog The Knife Soundtrack Of Our... Frequency Heartbeats Big Time 12" 89:- + nya remixar 7" 49:- 12" 89:-

Capleton The MFA Foreign Exchange Reign Of Fire The Different It... Connected 2LP 179:- 12" 89: 2LP 209:-

Embee Khonnor Mos Def Not Tonight | The... Handwriting The New Danger 12" 89: 2LP 169:r 2LP 189:

Gentleman Various Andreas Tilliander Confidence The Sound Of World Industries 2LP 189kr Philadelphiia 2LP 169kr 2LP 199kr

Various Skivväska Stanton Pickup Nicky Siano's för ca 50 st AL II PRO Legendary..3LP 575:- 369kr

Numark TT1610 Skivborste Numark PT-01 Skivspelare Kolfiber Bärbar skivspelare 1695:- 119: 1149:-

Webadres We s badre DJ Haul & Mason ss Soon - Mixtape CD Gratis om du beställer för mer än 300kr !

8 Groove 9 • 2004 Embee n Starmarket ån att Fredrik Brändström är trött. När han inte fr sk sjunger och spelar gitarr i Starmarket jobbar i han som en vanlig dödlig för att få slantarna r f att räcka till. e t – Det är the daily grind, säger han och skrattar. s e Hade det funnits en tävling som hette Sve- l t riges alternativaste band hade Starmarket för- e modligen kammat hem trofén. De har funnits i drygt tio år men har inte sedan debuten fått t någon riktig uppmärksamhet. t – Vi tycker att det är ganska skönt att hålla det på den nivån som det är nu. Vi får spela utom- ä lands och det kommer bra med folk. Alla har r ju andra grejer vid sidan om, det är ingen som väntar på ett världsgenombrott. e

B

I Looptroop håller han sig i bakgrunden. Sitter i producentstolen och står bakom skivspe- larna. Med egna skivan Tellings from Solitaria Nya skivan Abandon Time har tagit två år på hamnar fokus äntligen sig att komma fram, ett år för repande samt på Embee. Som berättar demoinspelning och ett år i studion. Målet var om nattarbete, kokos- att göra en så enkel skiva som möjligt beståen- de av ösig gitarrock som skulle funka bra live. bollar och pressen att Hur är Abandon Time i jämförelse med det ni leverera. gjort tidigare? – Den är mindre melankolisk, mer rakt på sak. Den är inte lika emo och lite mindre melodiös. Fredrik säger att det med åren tar längre och längre tid att spela in ett album. När han var ung kunde han spotta ur sig två låtar per dag och blev knäckt om bandet inte gav ut en skiva per år. Å andra sidan har låtskrivaran- svaret förflyttats från honom själv mer ut mot bandet. – Det är annorlunda. Resultatet blir bättre, men det tar längre tid. Egentligen ska väl ett band styras av en diktator, skrattar han. Nästa anhalt för bandet är turnéer i bland annat Tyskland, Portugal och Japan, länder – Nä, vi pratar inte om den! Ja, dygnslånga studiovistelser kan För sju år sedan lämnade han hem- som alltid har gillat Starmarket. Bandet vill denna gång ge sig iväg till mer exotiska länder. Magnus Bergkvist, mer känd som Embee behöva. Förutom att göra beats staden Västerås för Göteborg där han ”Vi har varit på charterturné” som Fredrik själv Embee, kommer direkt från sin stu- till Looptroop och soloplattan har han nu har lägenhet i Majorna. uttrycker det. dio i Mölndal och arbetet med en ny jobbat med skäggige Looptroop-kol- – Jag jobbade med att sälja annonser, Även om det var två år sedan de sist stod på Looptroop-skiva. legan Promoe och en rad andra hip- och skulle sälja en annons till ett skivbo- scen tillsammans, har exempelvis trummisen – Det är ingen hemlighet att vi jobbar hopsvenskar. Dessutom har Looptroop lag här i Göteborg. Så jag åkte hit för att Pontus Levahn lirat med Tiger Lou och Fredrik med den, fortsätter gruppens producent gjort bortåt 150 spelningar världen över diskutera det och då fick jag jobb på det hängde med både Randy och Fireside på deras och DJ. Men det känns lite för tätt inpå sedan förra skivan The Struggle Conti- bolaget. Men jag tröttnade och gav mig turnéer. min platta. Att vi började jobba på den nues släpptes. På turné får Embee inte fan på att satsa helhjärtat på min egen Lärde du dig någonting av dom? för snabbt. Men nästa år kommer den mycket musik gjord, och väl hemma musik istället. På slutet satt jag uppe – Näe… dom dricker lite mer än vad vi i Star- market gör. Det är det enda. definitivt. kan pressen att leverera låtar vara häm- och gjorde musik till fem på mornarna Mikael Barani Så. Slutsnackat om hiphopgängets mande. och gick till jobbet vid åtta. Det funkade kommande album. Vi har förstås träf- – Ofta kan jag känna att varje dag som ju inte i längden. fats på lyxiga hotellet Elite Plaza i cen- jag inte gör en låt är en bortkastad dag. En rätt framgångsrik karriär inom trala Göteborg för att prata om Embee När De La Soul var här och spelade så försäljning och marknadsföring var till som klivit ut i rampljuset med sin egen var det mycket snack om att jag skulle ända. skiva Tellings from Solitaria. Tillsam- göra en låt med dom. Jag hade inte varit – Jag har jobbat sedan jag var tolv med Vill du ha ännu mer? mans med gäster som Vanessa Liftig, hemma på länge och inte gjort musik på att sälja en massa skit. Kokosbollar och Läs om José González och Reinis Zarins Quar- länge. Jag fick panikkänslor och blev slevar. Det var så jag byggde upp min tet skapar 27-åringen ett varmt möte osäker om jag verkligen skulle kunna studio från början. Jag tjänade mer än Marduk mellan jazz, soul och hiphop. Ett möte göra ett bra beat igen. morsan och farsan på den tiden. Fast jag www. som andas storstad och sena nätter. Och den klassiska, amerikanska hip- bara var 13-14 år. Det gick hur bra som Fixmer/McCarthy – På nätterna föds det mycket idéer, hopgruppen blev utan en Embee-signe- helst. groove säger Magnus. Jag brukar ha perioder rad låt. När Embee, lite björnlikt, lunkar då jag stänger in mig i studion i så där – Ja, det gick åt helvete, flinar han. ut från Elite Plaza är målet givet. Den Bird Blobs tre dygn. Och det kan bli jävligt skum På fritiden kan Embee unna sig att kokosbollsfinansierade studion. .se musik på nätterna. Man tycker att det syssla med, just det, lite mer musik. – Ska faktiskt dra och göra färdigt en och annat låter helt normalt, men sedan när man – Jag har hållit på med ett mixtape ett låt, säger han. på vår hemsida. lyssnar på morgonen efter så låter det tag och då kan det nästan bli som en Daniel Axelsson bara konstigt. hobby. Vilket blir lite konstigt.

www.groove.se 9 Caine Den drygt tjugoåriga Göteborgstrion Caine vill Douglas Heart provocera, festa och protestera med sin sam- hällskritiska musik. Ur högtalarna på den indonesiska restaurang- Gruppens namn kommer från uttrycket en i centrala Göteborg strömmar någon slags ”raise caine” som betyder starta uppror, men åttiotals-kavalkad. Fjärran från kvintetten det är menat mer som en metafor för deras Douglas Hearts eskapismpop. I takt till Michael musik förklarar Armin ”OP” Amadian. Jackson knapras det pepparkakor och dricks – Vi menar det inte på ett negativt sätt utan kaffe. Ramo säger att han alltid gillat Jackson, mer att vi vill göra en förändring, tillägger pro- att han står för det. Och där han sitter nu har ducenten Pontius ”Rokkz” Nokrach. han suttit förr – då var det en intervju med Gruppen som bildades för snart tre år sedan Franke som han och Douglas Heart-kompisen har hunnit spela in en hel del låtar. Fulllängda- Pontus är med i. ren låter dock vänta på sig tills senare i vinter – Min far säger att Douglas Heart är det lugna då den släpps på independentlabeln Hugga- och fina och Franke det skräniga. Mugga Records. 2001 startades Hal Blaine av Pontus och Singeln Sweden Ain’t Just White No More Malin, de spred ut att deras musik kallades har stört många som tolkat titeln som att dreamcore. invandrarna vill ta över hela landet, men så – Det var ett skämt från mig och Malin. Det är det inte menat. De tre andragenerationens Don Diego Persson Pontus skulle bli en ny stämpel och folk skulle kalla det invandrarna vill bara bli en accepterad del av för olika saker. det samhälle de växt upp i, trots sitt osvenska Den 30-årige Malmöpatrioten Diego så på nya plattan är det mycket konceptlå- Därefter utökades sättningen och bytte utseende. Men det är svårt när man placeras i namn, till och med Douglas Hart från The Jesus Javier Fagnani är klar med sin andra platta tar med historier istället. en förort med andra inflyttade svenskar. and Mary Chain ringde och kollade om bandet – Hade dom skickat oss till en by istället för Arbetarklass. Det har gått elva år sedan Men det är inte bara texterna som skil- var döpt efter honom, i alla fall enligt Pontus. Göteborg så hade det kanske varit lättare att singeln Get Away med gamla gruppen jer skivorna åt. Förra året kom den självbetitlade debutplat- lära sig språket och komma in i samhället, Latin Flavour, sedan dess har han utveck- – Jag tycker att produktionerna på Arbe- tan, som tog lång tid att göra. Resultatet blev menar Armin. lats avsevärt. tarklass är mer genomtänkta och tajtare, organiskt. De gjorde ett längre uppehåll och i De tror att alla invandrare vill komma in i – När jag började rappa så inspirerades jag första plattan hade grymma produktioner våras kom inspirationen tillbaks. Tre dagar tog samhället, fast man är orolig vilket bemötande mycket av westcoastens G-funk och gang- också men den här är bredare. Jag har det denna gång för att göra EP:n I Could See the man kommer få. sterrap men i dagsläget är jag mer influ- blandat salsa, ragga, hiphop – den följer Smallest Things som släpptes i oktober. Förra – Det är tryggare att vara någonstans där man erad av eastcoast. ingen röd linje. skivan är år noll och den nya är år ett i Douglas känner sig accepterad, tror Pontius som plug- Hearts historia... och resultatet är inte illa. Att Nu lyssnar Don Diego på Fat Joe, Big Don Diego var bara rappare från bör- gar till civilingenjör på Chalmers. lyssna på bandets musik är som att slungas Det finns en annan sida av problemet också Pun och Terror Squad och försöker blanda jan men började snart producera själv för tillbaks i det tidiga nittiotalets brittiska indie- – Caught Between Two Worlds handlar om det bästa från båda kusterna. Från att ha att få beats som passade. 1997 startade våg. Långa mellanspel (som inte är planerade situationen som uppstår när man varken är börjat rappa på modersmålet spanska för han studion Flejva Productions där han att vara lömska) med Ramos klaviaturspel, accepterad som svensk eller har en plats hos att sedan prova engelska har han nu hit- gör produktioner som stundtals glittrat Pontus malande gitarr, Daniels basgångar, Max invandrarna för att man är försvenskad. Alla tat sin identitet som rappare på svenska skarpare än hans insatser vid mikrofonen. trummor och Malins behagligt långsamma killarna pratar felfri svenska och på studioväg- efter ett samarbete med Dogge från Latin – Jag gillar min egen rap så klart, annars röst. gen hänger en jättelik svensk flagga. Kings. skulle jag ju inte hålla på, men jag tycker – Hennes texter och röst knyter samman Dou- Saman ”MOFO” Sohrabi beskriver Sveriges – Han övertalade mig att köra på svenska, jag gör bra produktioner också. glas Heart, menar Max. makthavare som personer kring ett bord där I mitten av december har de en spelning i fast jag tyckte det lät mesigt. Men när Första singeln Don’t Stop är favoriten man diskuterar viktiga beslut, ett bord där London och en låt är med på soundtracket till Caine vill sitta med. Rulla med oss med Petter och Timbuktu på albumet. Men rapmässigt gillar han filmen Fjorton suger. Och de vill gärna fram- – Vi startar debatt kring det vi tycker är fel i kom så hörde jag att det ändå lät grymt Mitt liv bäst där han berättar om det han kalla en filmisk känsla med sin musik, Ramo samhället och sen får man se vad som händer, på skånska, så jag testade och blev hooked tror är ett vanligt livsöde på Möllevången. hämtar till exempel mycket inspiration från säger han. direkt. Det känns mer äkta att rappa på Så du har inte tre barn då? smal europeisk film. Tänkvärda textrader som ”Young and det språk man använder varje dag. – Nej, inga faktiskt. – När det blir filmmusik, inte någon traditio- ambitious but all they see is trouble” levereras Arbetarklass, om livet i invandrartäta Men flickvän har han sedan elva år nell utan att det blir den där speciella känslan, på säker engelska med oklanderligt flow. Pro- bohemstadsdelen Möllevången, är hans tillbaka. Skulle de få barn flyttar de för- det är det enda jag kan sträva efter. duktionen är också riktigt bra med en impo- andra egna platta. Liksom den två år modligen från Möllevången, till ett lug- Och ur högtalarna anfaller Phil Collins... nerande bredd. Ambitionerna saknas inte, Sandra Fogel med vanliga jobb och studier vid sidan om blir gamla Mitt liv är den släppt på egna Flejva nare område. det som att jobba dubbelt, men drömmen om Records. – Även om det känns lite sell out att flytta Band som medlemmarna i Douglas Heart också musiken driver dem hårt. – Förra plattan var min debut och då vill så vill jag inte att mina barn ska få samma är med i: Franke, Laurel Music, Afraid of Stairs, – Vi satsar 120 procent på det här, säger Armin. man gärna tala om för alla hur bra man är. uppväxt som jag. Björn Kleinheinz, Maison Blanche och We Are Moa Stridde Men det gav mig ingenting att bara skryta, Moa Stridde Soldiers We Have Guns...

10 Groove 9 • 2004 Ninja Massacre

Robert Pörschke är den enda människan i electropunkiga Ninja Massacre. De övriga medlemmarna är en gitarr och en dator. – Kompisarna flyttar iväg och banden rinner ut i sanden. Det blir enklare att ha något eget. Och så slipper man att pusha andra att vara engagerade. Såna som tyck- er att musiken mest är kul som en hobby. För Robert är musiken inte reducerad till en hobby. Han går tredje året på Konst- högskolan i Umeå och pysslar mycket med ljud och musik. Ninja Massacre har släppt fyra DIY-producerade singlar med hem- magjorda omslag och hela baletten. Men Robert berättar att han gärna skulle vilja ha lite hjälp med andra grejer. – Distribution var ju inte det första jag tänkte på när jag startade upp Ninja Mas- sacre. Fatboy Efter att bland annat ha growlat i ett death metal-band och spelat komplicerad – Det är mycket roadmoviekänsla. Vår musik En central punkt i Fatboy är Pegges stadiga meckpop känner sig Robert någorlunda är som en metanoldoftande speedwaymatch vibrato. Han berättar att det inte går att få till säker på att han med Ninja Massacre har i mörkaste Dalarna, regisserad av David Lynch. det över en natt. funnit ett personligt uttryck som känns Orden kommer från sångaren och gitar- – Det gäller att sjunga länge. Rösten är ju bekvämt. Men det finns en ådra som löpt risten Thomas ”Pegge” Pareigis som beskriver värsta instrumentet och den är oerhört viktig genom alla hans projekt. Fatboy. Ett band som nyligen debuterade med för att kunna bära fram texterna med över- plattan Steelhearted. tygelse. Tror man inte på vartenda ord som – Jag satt och lyssnade på lite gamla grejer Grunderna till Fatboy lades redan i slutet sjungs så passerar musiken. Människor som jag gjort och det finns ett uttryck som går av 1970-talet när Pegge och basisten Alf Öst- kommer och lyssnar ska bli berörda. igen. Det är lite snett på något sätt. lund var delaktiga i den rått bubblande rocka- Och Fatboy är inte ett vanligt tråkband Från början var Ninja Massacre bara billyscenen i Grycksbo och Svartnäs i Dalarna. som bara existerar i replokalen och på scen. ett instrumentalt sidoprojekt i extremt Trots de gångna åren har det inte hänt så – Det är det fantastiska som finns mellan oss behov av en sångerska. Men eftersom det väldigt mycket rent musikaliskt. fem. Vi brukar bada bastu och laga kåldolmar. aldrig uppenbarade sig någon sådan grep- – Men idag är det inte samma hysteriska Det är så mycket mer än bara musiken. Så pade Robert själv mikrofonen. Och så var tempo och vi lägger större tonvikt på texterna vi kan tyvärr vara väldigt ineffektiva när vi bandet komplett. som har blivit ett viktigare inslag. träffas. Pegge berättar att han har mycket minnen Efter att ha varit i musiksvängen ett tag så – Idén är att hålla det väldigt enkelt. Jag är från rockabillyeran i Dalarna och att det är tror Pegge att det nog är dags för ett riktigt ensam utan musiker och använder enkla lätt att bli nostalgisk. genombrott i samband med Steelhearted. gratisprogram till datorn när jag spelar in. – Det var mycket som hände då. Precis som – Ja, det tycker jag. Vi är i alla fall väldigt nöjda För de som kommit i kontakt med punkarna i Falun åkte vi också över till London med skivan. Det känns som vi kan stå för den Ninja Massacre vet att politik är en av då och då för att insupa de nya trenderna. till 100 procent. hörnstenarna i Roberts texter. Sveriges rockabillyscen är enligt Pegge stor. Skivan innehåller förutom det egna mate- – När man sysslar med konst och musik är Inte alls är sådär smal och nischad som den rialet två covers, bland annat Smithslåten det svårt att undvika politik. Jag är trött oinvigde kan få för sig. Jeane. på att bli påtvingad all skitmusik. Dom – Det finns en gedigen undergroundrörelse – Det är ju kontrasterna man vill åt. Fixar man och ett antal skivbolag som ger ut den bästa inte det blir allt ju bara retro och nischat. En säger att kommersialismen leder till valfri- och mest genuina rockabillyn i hela världen. bra låt oavsett genre fungerar alltid. het. Men jag tror inte det. Så det är klart Men Fatboy är inte bara musikanter. Under Hur ser er drömturné ut? att en del politik dyker upp i texterna. Jag kulturhuvudstadsåret 1998 var bandet med – Det hade nog varit i en konstellation med vill skriva om något vettigt, inte nonsens och spelade och agerade i Nya Pistolteaterns andra artister på en tågturné runt om i Nor- eller påhittade fantasigrejer. uppsättning av Brechts Tolvskillingsoperan. den. Men sen har jag en inneboende dröm. Robert är ingen ninjafantast och han Det visade sig vara ett hästjobb att ta ut Kurt Att få föra tillbaka musiken till södern där berättar att han nästan har börjat tröttna Weills neobarocka och kabaréaktiga original- den en gång föddes. En gång var det en kille lite på sitt bandnamn. musik. som kom fram till mig efter en spelning och – Det är många som tar fasta på namnet. – Det tog oss flera veckor att hitta alla ackord. spände ögonen i mig. Han frågade om vi Fatboy är nu åter aktuella i skådespeleriets hade lust att göra en turné i den amerikanska Men det är något i känslan som jag gillar. värld. Den här gången är det bandets gitarrist södern. Jag svarade naturligtvis ja. Sen vände Jag tycker att det är lite lagom seriöst. Och Hannu Kiviaho som agerar karaktären Fatboy han sig bara om och gick, säger Pegge och vad jag har förstått så är det ganska myck- i filmen Komplett galen i vilken man även kan skrattar. et ninja inom dancefloorscenen. höra bandets musik. Johan Joelsson Johan Joelsson

www.groove.se 11 STINA NORDENSTAM THE WORLD IS SAVED

Expressen, Lennart

Aftonbladet, Håkan

La Musik, Martin Röshammar

Sonic, Billy Rimgard

MERCURY REV THE SECRET MIGRATION

26/1 släpps Mercury Rev’s efterlängtade nya album ”The Secret Migration”. Producerat av Dave Fridmann.

MERCURY REV Live 17/3 IN A FUNNY WAY Berns Stockholm Första singeln ”In A Funny Way” kommer redan 19/1.

THE DEARS Den Kanadensiska sextetten The Dears brukar jämföras med The Smiths och Belle & Sebastian samt har turnerat med Low och Tindersticks. Deras tredje fullängdare, “No Cities Left”, innehåller bland annat den otroligt vackra “We Can Have It”. Albumrelease 19 Januari.

THE AUTUMNS

LA-bandet The Autumns tredje självbetitlade album är snart här: “obeskrivligt vackra” - MOJO “imponerande och intensivt” - Q “Det bästa bandet på den här sidan av Velvet Underground” - Simon Raymonde Albumrelease 19 januari. 12 Groove 9 • 2004 The Ark Teatraliskt, såklart

Ola Salo en minimalist? Jo, han hävdar faktiskt det. Mannen som synts på scen i Sveriges mest glammiga kreationer den här sidan Di Leva har strävat mot enkelhet på nya Ark-plattan. – Fast jag har ju en barockhjärna, det kommer jag inte ifrån, säger Ola självinsiktsfullt.

Så nej, det blir inte ett pop-Sveriges svar på Neu! som landar på landets skivdiskar den 27 december med dubbelbottnade titeln State of the Ark. Men det är ett steg bort från förra bombastiska och rockoperalik- nande In Lust We Trust, tillbaka mot We Are the Ark, berättar Ola Salo. – När vi gjorde vår första skiva var ”atmos- färiskt”, ”melankoliskt” och ”suggestivt” skällsord. Så har det varit igen. På andra skivan handlade det mer om mörka ljud- landskap som vi kollektivt snöade in på. När vi var klara skojade vi om att vi nog behövde en riktigt bra ljusshow för att få dom låtarna att funka live. – Den här skivan är mer direkt. Jag har velat göra en platta som vi och våra kom- pisar kan ha fest och dansa till. Även om The Ark är ett kollektiv så är Ola Salo den kreativa, musikaliska motorn. Det är han som har visioner om vilken riktning bandet ska ta. När The Ark i kort följd spelade in sina två första plattor gjorde man förvisso musiken tillsammans, men efter Ola Salos direktiv – som den såg ut i hans hjärna. Men allt började då också röra sig lite för snabbt, så pausen som varit sedan senaste Sverigespelningen i augusti 2003 har bara varit av godo – för alla. – Vi har tagit det lugnt, varit lite lediga och rest lite. När vi började spela in vår andra platta var vi mitt uppe i allt och var egent- ligen för trötta, på allt och på varandra. Den här gången är det verkligen tvärtom. Vi har aldrig haft så bra stämning och velat umgås så mycket som nu! Men som den kreativa person Ola Salo Hällqvist Frans är har han ju självklart inte klarat av att vara helt ledig. Dels har han varit inblan- klart hade skivbolaget velat klämma ut främst jag som frontar bandet, så det är jag behöver. Det vi alltid saknat är snabbare, dad i musiken till Peter Birros och Agneta ännu mer pengar ur hitmaskinen Ark så som bär det största ansvaret. Jag har insett rockigare låtar. Det har vi nu, säger Ola Fagerström Olssons TV-musikal Kniven snart som möjligt, men Ola Salo ville inte att det enda sättet att klara av det är att Salo. i hjärtat och dels har han fått se ett ung- prata tredjeskiva innan han själv kände sig inte tycka att det är intressant vad sådana Men hur var det där med minima- domsverk uppfört hemma i Växjö dom- redo. När han så tog med sig sina demos som inte gillar oss tycker om det vi gör. Vi lismen, då? Blir det inte Ark utan något kyrka. till replokalen kunde också bandet börja gör musik som vi själva gillar och för andra jeansklätt rockband som ska värma upp i – De satte upp Lema Sabachaini som jag jobba i en helt annan ände än vanligt. som gillar den. vinterkylan? Ingen fara, Ola Salo lugnar: skrev när jag var 18 år. Egentligen är det – Jag har väl den här gången mer varit Och de som gillar bandet får förhopp- – Vi har strävat mot minimalismen, men ett verk för full orkester och kör, men jag konstnärlig ledare för hela projektet, kan ningsvis möta dem ute på vägarna i vinter jag har ju en barockhjärna, det kommer föreslog att dom skulle transkribera det för man säga, det bor ett litet kontrollfreak i då The Ark har tänkt sig en liten turné jag inte ifrån. Det intressanta är att se vad orgel, slagverk och tvärflöjt och kör. Det mig. – för första gången med tillräckligt många som föds däremellan. Teatraliskt blir det blev bra, säger Ola Salo nöjt. – Men samtidigt har det, eftersom jag haft rocklåtar. ju, såklart. Men han ägnade också den lediga tiden så mycket kontroll, blivit lättare att dela ut – Vi är bra på att skriva ballader, men vi Kalle Malmstedt åt att göra demos till nya plattan. Själv- kontroll till andra. Men visst, det är ändå insåg att vi nog har så många sådana vi

www.groove.se 13 Dizzee Rascal Pojken i hörnet

Vissa artister tappar fotfästet när kometkarriären rullar fram som ett ånglok. Men för en rastlös kille på nitton känns farten bara bra. Mats Almegård möter Dylan Mills.

– Det var hit jag ville och det var meningen – Dom är grymma, så det var kul. Jag job- – Javisst. Det är just såna saker som är det inte mer än människor. Men jag bor ju att det skulle bli så här. Jag har tagit kon- bade med dom en kort tid, eller snarare två dåliga med internet. Det sprids så mycket fortfarande kvar i London liksom. ceptet längre och visar min fulla bredd som gånger. Dom är proffsiga och duktiga och skit där. Visst finns det bra saker, men jag Så du bor fortfarande i östra London, där artist; rappare, textförfattare, producent så ligger våra studior bara tjugo minuter skulle aldrig hänga runt i chatrum och du växt upp? och showman. från varandra i södra London. snacka strunt om andra. Jag föredrar den – Jag bor i London, okej? Dizzee Rascal, eller Dylan Mills om Och det är väl här någonstans man kan riktiga världen. Har London som stad påverkat din han egentligen heter, sitter framåtböjd i börja spekulera i huruvida Dizzee, trots sin På Showtime visar Dizzee upp ett bre- musik? soffan på klubben Debaser i Stockholm. hårda uppväxt, ändå inte är född under dare register. Visst finns TV-spelsljuden – Definitivt. London är en ganska industri- Han har just soundcheckat och om några just en lycklig stjärna som han rappar där, liksom sub-basarna som river och sli- ell storstad, så det kan man nog höra i mina timmar ska han äntra scenen framför om i Basement Jaxx-låten. Han lade för- ter i ens inälvor när man lyssnar på lagom skitiga beats. Sen har jag påverkats av hela ett fullsatt och mycket förväntansfullt sta versen, försvann i några månader och hög volym för att få grannen att gå bana- drum’n’bass-scenen som fanns i London, publikhav. Hans ögon nitar fast mina i kom tillbaka och gjorde klart låten. Under ner på våningen under. Men samtidigt finns det var där jag lärde mig rappa fort. en bestämd blick. Han har just svarat på månaderna han var borta spelade han in det plats för mer lugna låtar, som singeln Han köpte sina första vinylspelare och om han tycker att det gått fort i karriären. hela Boy in da Corner. Dream som är baserad på ett gammalt började mixa skivor hemma i sovrummet. Utifrån sett kan det dock verka så. Han är – Jag vet inte om det är något särskilt för soundtrack som för tankarna till barnrim Det var jungle och drum’n’bass som gällde. bara nitton år gammal, förra året släpptes mig. Alla har en egen lycklig stjärna. Det och engelskt sextiotal. Till detta skrev han sina första texter. Nu hans debutalbum Boy in da Corner – en gäller bara att hitta det man är bra på. – Jag är bredare nu. Musikaliskt sett är försöker han lära sig att rappa långsam- skiva som sålde guld i Storbritannien och Musiken är min grej. Du skriver och han Showtime mycket mer omfattande än Boy mare. för vilken Dizzee belönades med det presti- fotograferar, ni ska väl tacka era lyck- in da Corner. Den var gjord mer för Men det är ingen temposänkning han gefyllda Mercurypriset. När vi träffas har liga stjärnor för att ni får göra piratradioformatet och den här visar när han några timmar senare. Det går uppföljaren Showtime just sålt guld i hem- det, menar Dizzee. gången kunde jag göra mer fort, otroligt fort. Uppbackad av en MC landet och Dizzee har lagt ett par verser på Du verkar jobba väl- vad jag ville. Samtidigt och en DJ levererar Dizzee det hårdaste, nyinspelningen av stjärnprojektet Do They digt snabbt? ville jag inte frångå tyngsta och elakaste man kan tänka sig. Know It’s Christmas. En karriär som ser – Det gör jag nog. mitt tidigare kon- Grym grime helt enkelt. Men någon grime- spikrak och übersnabb ut för mig. Men Jag har inte tid cept alldeles för scen vill han inte tala om. nej, det tycker han alltså inte. eller lust att ”Det finns mycket. Jag ville – Jag var en del av grimescenen innan den Det är helt klart hit han ville. Och sitta för länge att lyssnaren kallades det, innan journalisterna dök upp vägen har kantats med jobbigheter och med en grej. ingen väg ut skulle känna på våra rejv. Men Showtime är musik, inte mycket hårt slit. ”This journey started six Jag går in för igen sig. grime, inte hiphop. Den är för varierad för years ago” rappar han på titelspåret på det till hundra ur ghettot, men Nu är det att bara kallas en sak. Showtime. Då var han en ung kille som procent och då i mångt och På Boy in da Corner samarbetade Diz- inte gillade skolan och som skolan i sin tur går det snabbt. pengar förändrar mycket också zee med en annan av de stora inom grime- inte gillade heller. Det har talats mycket Sen blir det ju en säkrare Diz- scenen, nämligen Wiley. Det har ryktats om hans musiklärare, Tim Smith, som så när man job- ens värld.” zee Rascal som mycket om huruvida de båda stjärnorna var den ende som inte slängde ut Dizzee bar med folk som möter lyssnaren. fortfarande är vänner eller ej. Dizzee tyck- ur klassrummet, utan lät honom sitta och Simon och Felix [i Hans produktioner er att det är ”old news” och säger inte mer göra musik på skolans datorer. Och kanske Basement Jaxx], dom har blivit bättre, han har än att han känt Wiley en lång tid och att är det som en hyllning till denne Mr Smith har så mycket energi och får utvecklats som rappare och han under en kort tid var medlem i Deep som Dizzee rappar om hur viktigt det är att artister att göra saker som dom han har lyssnat på feedback han Roll Crew. Sen böjer han ner huvudet så fullfölja skolan på nya singeln Dream. aldrig skulle göra annars. fått från människor runt omkring honom. att skärmen på hans keps är det enda jag Han växte upp i östra London, ett seg- Boy in da Corner har redan under det Den här gången måste han inte bevisa att ser. Men när jag hänvisar till Hype Talk på regerat fattigt område, som han pratar om år den funnits ute börjat bli betraktad som han är något, utan kan lugnt peka på att Showtime där han behandlar Wiley-ryktet som ”the ghetto”, med sin ensamstående en av de viktigare skivorna i den England- han är ”Londons finest” som han själv ler han belåtet. mamma. Våld och kriminalitet tillhörde baserade form av hiphop som kallas grime. rappar på skivan. – Rykten kommer alltid att uppstå kring vardagen och Dizzee har själv berättat hur Grime betyder ungefär smuts och det är Tidigare har han talat om sina ameri- dom som träffar rätt i tiden. Som gör något han brukade råna pizzabuden på fritiden. så det låter; skitigt, enkelt, avskalat och kanska förebilder, samtidigt som han varit eget, nytt och får mycket uppmärksamhet. Men sen började han intressera sig för aggressivt. TV-spelsestetiken är närvarande ganska negativ till the american way of Jag ser det som ett bevis för att det jag gjort musik. För att få lite radiotid i piratradios- i form av de enkla syntljud som man bäst hiphop, det vill säga bling bling, brudar, är bra. tationerna gjorde Dizzee i princip vad som kan jämföra med Gameboy- och Playsta- bilar och pengar. Dizzee har mer än en Och visst har han gjort något bra. Två helst. Och det blev många rejv där han för- tionmusik. Dizzee gillar TV-spel men tar gång poängterat att han vill att de som fantastiska album på bara två år. Eventu- sökte få uppträda med sin speedade variant samtidigt död på ett rykte som cirkulerat lyssnar ska känna igen sig i hans värld. I ellt är ett nytt album på gång redan nästa av garage och hiphop. Det var många som länge på internet. videon till Stand Up Tall vimlar det dock år. När han inte är ute på turné arbetar han inte förstod, men andra som gjorde det. – Jag vet inte varifrån ryktet kommer som av brudar som skakar rumpa och det ser ut dessutom på ett projekt tillsammans med – Jag fick skivkontrakt och dessutom säger att jag producerade mitt debutalbum som vilken amerikansk rapvideo som helst. Class A, ett album är planerat till nästa år. hörde Basement Jaxx mig på piratradion på mitt Playstation, det är bara skitsnack. Hans energiska blick viker för en gångs Det är väl som han rappar i Fickle: ”Too och eftersom vi ligger på samma bolag frå- Hela skivan är gjord på en dator på min skull. much too say in too little time”. gade dom om jag inte kunde medverka på gamla skola. – Det finns ingen väg ut ur ghettot, men Mats Almegård Lucky Star på deras album Kish Kash. Så ryktet är falskt? pengar förändrar ens värld. Det är väl okej foto: Mattias Elgemark Hur var det att jobba med dom? så länge man är en god förebild, vi är ju

14 Groove 9 • 2004 www.groove.se 15 Silverbullit Vinterns bästa live

Det är lördag kväll och Silverbullit ska göra en spelning på Sticky Fingers i Göteborg. Soundchecken är lång och noggrann. Allt ska klaffa. Sirenmaskinen måste värmas upp, effektpedalerna måste få ström och syntar ska stämmas. Men så brukar en spelning med Silverbullit bli extraordinär, med Simon Ohlsson i centrum som en småstadspredikant som löper amok.

– Det har mycket att göra med kroppen. – På dom bästa spelningar vi haft har det – Du är så snobbig, säger Simon. som Winter Coat, Only Gold och Buddy Normalt sett rör jag inte kroppen alls och spelats bra musik precis innan vi gått på – Det smakar för jävligt, men det går ner. framkallar en skönt krypande känsla av helt plötsligt kommer en chock. Men det scenen, menar Simon. Då kan man stå och Folk springer in och ut. Anders försö- att det är Sveriges bästa rockband man har funkar inte alltid att chockstarta, ibland dansa innan och det blir naturligt. Vi bru- ker samla ihop de andra och drar en Ted framför sig. blir kroppen bara skrämd och drar sig kar sitta i logen och koncentrera oss och Nugent-vits. Dörren åker upp och en röst Efter en dryg timme går de av scen och undan och är inte närvarande för fem öre. tänka stenhårt på en viss låt och då kom- hörs: ”På scen om fyra minuter!” slänger sig in i logen. Men de är snabbt Man pressar sig verkligen allt vad man mer den… – Redan? Men folk är inte fulla än, säger på väg till scenen igen. Men Simon släpar kan men det är väldigt känsligt, man får Jon tar en salt pinne. Nu är de på hem- Simon som börjat med något som kan lik- efter. leta sig fram. maplan och det är alltid lite mer nervigt. nas vid stretching. – Jag vill inte gå ut igen. Jag vill inte köra Klockan är halv åtta och det är två – Man vill ju få bra rykte i sin hemstad. Så kommer plötsligt order om att alla mer! timmar kvar till de ska stå på scen. Simon Vår trummis Anders brukar vara rätt ner- som inte tillhör bandet måste lämna rum- De andra svarar inte och tillbaks in stretchar alltid innan en spelning, men än vös. Man ser det inte på honom men när met. Silverbullit vill vara för sig själva de på scen kommer ett Silverbullit om möj- så länge är det chips, salta pinnar och Red man pratar med honom märker man det. sista skälvande minuterna innan det är ligt ännu mer elektriskt än tidigare. I sista Bull som gäller. Som på beställning kommer Anders dags. Dörren stängs. Inifrån hör man hur extranumret I Love You kommer Simons – Oavsett vilket sinnestillstånd man är i Gustafsson in i rummet och förklarar. det spolar i toaletten och skumma dun- kompis Linus ut på scen som kvällens innan man ska på scen så har folk betalt – Jag har alltid varit det. Jag får sådan kande ljud. skrikare och tillsammans slänger de sig på för att få se oss, menar Simon. Då har man scenskräck men bara jag dricker några öl Till slut kommer de ut en efter en scen och skriker som bara två kompisar en skyldighet att ge hundra procent, annars är det lugnt. Jag har funderat på att testa och intar den rödupplysta scenen. Simon kan. Sen rusar alla tillbaks till logen. Kon- ska man inte vara där. Det är något som är betablockerare, det håller nere pulsen. chockstartar och de andra pendlar mellan serten är slut och alla är alldeles till sig. jävligt betungande men också en ära. När Hälften av alla i Göteborgs symfoniorkes- shoegazing och tända ljus. – Linus var bäst, skriker Simon! Det kan vi turnerade med Soundtrack of Our Lives ter käkar ju sånt. Redan som andra låt drar man igång man faktiskt säga. Linus blöder! var det väldigt skönt att se dom, det spe- Det börjar bli oro i lägret och Simon singeln Run och det som slår mig är att Men Silverbullit får inte vara ensamma lade ingen roll hur kasst dom mådde eller och Jon måste tillbaks ner på scen och alla ser så nöjda ut på scen. Det går bra för speciellt länge. Inom loppet av tio minu- hur bakfulla dom var. Varenda kväll var testa lite. Tillbaka i logen igen är klockan Silverbullit nu, nya skivan Arclight har fått ter förvandlas den lilla logen till ett lokalt det järnet och så är det för oss också. nio och hela bandet är på plats där det nu strålande recensioner. Det betyder inte att kändisnäste och det minglas hejdlöst på Jon berättar om en stadsfestival i Hjo är betydligt varmare och rökigare än sist de är ett tillbakalutat och nöjt band, men tio kvadratmeter. Simon kommer fram där de spelade mitt på dagen och publiken trots att fönstret står på glänt. Anders för- de behöver inte bevisa lika mycket längre. och viskar. bestod mest av folk med barnvagnar. söker skriva låtlistor till alla. Simon Ohlson tar av sig skjortan, knyter – Jag glömde att säga att jag på sistone – Men man kan inte bara skita i det, man – Vafan är alla? Är synten stämd? näven i luften, stirrar galet och slänger sig har börjat vila precis innan spelningar. Jag måste tänka att det alltid finns några där Gästgitarristen Jörgen Cremonese sit- ut i publiken. Det farliga, vilda finns där mår inte så illa då. Slipper spy. Det gjorde som jättegärna vill se oss. Nu har vi lärt ter nedsjunken i en fåtölj. Simon går fram men det görs nuförtiden oftare med ett jag alltid förr. oss att satsa hårt i alla sammanhang. Mest och frågar: leende på läpparna. Jonas Elgemark hänger det på Simon och han är väldigt – Ska du ha Red Bull eller Cola?? Musikaliskt är spelningen en av de foto: Emma Svensson bra på det. Cremonese tar fram en flaska vitt vin. bästa jag sett med bandet. Magnifika låtar

16 Groove 9 • 2004 show

www.groove.se 17

ANGRA spår.Bland andra vokalister på albumet hittar finningsrikedom. Lyssna bara på den skönt fläs- stänker vilt omkring sig, fäktandes med armarna ”Temple of Shadows” man rappare som Subtitle, Longevity och Thavius kiga Structure, Browns publikfavorit The Half som en bebis i ett badkar.I In Fact bjuder sång SPV/Playground själv.Tyvärr förlorar Decomposition fart mot som här heter The Truth och Open the Gate of och piano in mig på bara kroppen på Ebon Tale. Melodiös progressiv powermetall med inslag av slutet, låtarna blir mer enahanda. Kanske hade Rhodesia, en blytung version av Junior Delgados Paradigm 3 är en vitamininjektion in i den brasilianska rytmer låter inget vidare på pappe- Thavius inte tillräckligt med riktigt imponerande I’ve Got a Feeling. Extraspåret General Version musikkropp som allt för länge sargats av garage- ret. Det är en av förklaringarna till att jag helt material. agerade för övrigt B-sida på Dennis Browns rock. missat deras fyra föregående studioalbum. Några Henrik Strömberg singel (Don’t) Want to Be General. Mikael Barani större förväntningar fanns således inte på detta THE COUP Robert Lagerström EMBEE konceptalbum som behandlar en korsfarares ”Party Music” DOLLHOUSE ”Tellings from Solitaria” ifrågasättande av sin tro och den katolska kyrkan. Epitaph/BonnierAmigo ”The Rock And Soul Circus” David vs Goliath/Border Ett antal genomlyssningar senare står det The Coup håller inte tillbaka på sina stark Dim Mak/import Looptroops beatmästare Magnus Bergqvist har dock klart att mina slutsatser varit rejält för- vänsterorienterade politiska åsikter,ej heller MC5:s Michael Davis skriver i konvolutet nu fått ihop en soloplatta där inspiration sökts i hastade. Särskilt skivans andra hälft ståtar med tillbaka på ett fullkomligt underbart funkigt ”Watch as the daring young men take on the flera läger,där vyerna breddats rejält. På Tellings ett gäng ruggigt bra låtar,för tillfället känner sväng som sänder en hel armé av myror genom sleepy masses of indolent rock notes, and bring from Solitaria speglas nämligen Embees lounge- jag för att pressa hela min skivsamling genom kroppen. Det är med andra ord nästan omöjligt on the timeless sound of rhythm and blues juke- , soul- och jazzintresse bredvid mer väntade ett jazzigt och stämningsfullt etno-filter.Märkligt att sitta stilla när Boots Riley bakom mikrofonen joint noise, guaranteed to rock your plimsoul.” hiphopkonstruktioner.Dessutom har det bitter- nog har Kai Hansen (från Gamma Ray) som och Pam the Funkstress bakom skivspelaren Dollhouse är ett gäng svenska killar som ljuva samarbetet med José González i Send sjunger på Temple of Hate och Hansi Kürsch drar upp tempot. lyckats få Davis som producent. Det hörs. En Someone Away en vuxen och tankfull ådra som (Blind Guardian), sjungandes på Winds of Des- Det är alltid oerhört skönt att springa på hel del MC5-kriterier uppfylls av bara farten. jag faktiskt njuter oerhört av. tination, inte så mycket att tillföra.Tummen upp hiphopartister som inte bara sjunger om horor, Här finns även en cover på The Human Being Plattan golvar mig dock inte. Den är super- går istället till de spanska gitarrerna i The Shadow knark och hur mycket pengar de har på banken. Lawnmower. skön och lite drömsk i all sin jazzighet men jag Hunter, det softa svänget i Sprouts of Time och För mig har alltid riktig hiphop varit som punken Mindre kul är det att låtarna är yxade ur hade hellre sett att ett par spår varit lite mer till den sydamerikanska superstjärnan Milton en gång var,en kritisk röst mot de som sitter samma modell. Det blir tjatigt när killarna kör i direkta, att de varit kaxigare för att på så sätt Nascimento som onekligen får till det i avslu- inne med makten i samhället. 180 nästan hela plattan ut. Mot slutet bromsar väga upp all laidback attityd. Att döma av City tande Late Redemption. Skivan, med det klockrena namnet Party de in till r’n’b-tempo när de gör en skön version Lights skulle Embee i alla fall kunna göra en Känns faktiskt på tiden att någon försöker Music, släpptes egentligen för två år sedan men av James Browns I Got the Feeling. kanonplatta åt Daniel Lemma när han är på axla Sepulturas, sedan allt för länge, fallna nu är det Epitaphs tur att ge ut albumet som är Är Dollhouse nyskapande? Knappast. Är de gång igen. mantel som Brasiliens största glädjespridare. duons fjärde fulländare. Redan är en ny skiva värda din uppmärksamhet? Ja, om du får absti- Bästa spår på plattan är (förutom Send Roger Bengtsson inspelad, bara att hoppas att grabbarna fortsät- nensbesvär när du har lånat ut dina MC5-plat- Someone Away) Not Tonite med Vanessa Liftig A PERFECT CIRCLE ter med sitt politiska sväng. tor. på extremt eggande sång. Förvånansvärt är att ”eMOTIVe” Andreas Eriksson Annica Henriksson Timbuk är så blek som han ändå är,kanske saknar Capitol DENNIS BROWN PRESENTS PRINCE EBON TALE han Måns, sin egen beathovleverantör.Looptroop- Ett band som bestämmer sig för att tolka andras JAMMY ”Paradigm 3” arna känner sig mer hemma i Embee for Presi- låtar ger sig oftast in på en osäker stig där branta ”Umoja/20th Century Debwise” Dusklight Records dent, men jag är ändå inte helt såld på Tellings stup lätt kan stjälpa. Och sen finns det band som Blood/Playground Vive la grunge! Stockholms Ebon Tale har vridit from Solitaria. tar sig fram till den andra sidan med inte bara När producenten Dennis Brown mötte mixaren upp Big Muff-pedalen till max och bjuder på ett Gary Andersson ett väl genomfört arbete utan även med ett Prince Jammy i King Tubby’s studio blev resul- kuddkrig med distad stoppning. Men den rätta EMINEM bredare och djupare innehåll. eMOTIVe är ett tatet två pigga dubalbum. Umoja Love & Unity benämningen är nog grunge-pop. Här finns ”Encore” bra exempel på att gamla klassiska låtar kan få kom ut under sommaren 1978 men sålde urdåligt utrymme för både råa gitarrer och gungande Shady/Universal en helt ny form i händerna på andra musiker. och försvann snart i glömska. Det gick betydligt sextakts-låtar.Frida Franzéns röst placerar sig Alla miljoner sålda album, utsålda turnéer och A Perfect Circles nya skiva är inte bara en bättre för 20th Century Debwise, trots att den någonstans mellan Tori Amos och Courtney Love fans världen runt ändrar inte på en sak av stor coverskiva utan även en temaskiva om och emot släpptes endast ett par månader senare, men även – jag får kalla kårar av tillbakablickar till det betydelse: Eminem upprepar sig alldeles för krig och förtryck. En i många avseenden märklig den skivan drunknade i den djupa dubfloden. indiespäckade tidiga nittiotalet. mycket. Redan i förstaspåret Evil Deeds kommer och mäktig skiva som inte sparar på kreativitet När albumen nu ges ut på nytt kan det bara Nu ska ni inte tro att det är nostalgi som hans förhatliga mamma på tal igen. För vilken och fantasi. John Lennons Imagine, Devos konstateras att mötet mellan Brown och gör att jag gillar Ebon Tale. Paradigm 3 står bra gång i ordningen? Kompis, jag har tappat räk- Freedom of Choice och Joni Mitchells Fiddle Jammy innebar ett fruktbart samarbete. Här på egna ben, utan min sentimentalitet. Enough ningen. Och så trampar det på, ex-frun Kim and the Drum stöps om i en helt nya mallar, presenteras nämligen tjugo tunga och snortajta är en rörande bit vars pumpande instrumentering dyker förstås också upp, och ett antal artistkol- samma sak gäller med Depeche Modes People dubspår som vinner på både vitalitet och upp- arbetar sig in i mitt hjärta. Instrumentala Skövde legor får sig en känga. R. Kelly och Paris Hilton are People där textens innebörd blir ännu mer är några jag hinner uppfatta i svadorna. tydlig när Billy Howerdel sätter sin röst till Låtarna då? Jo, tyvärr är detta ett av Martin Gores ord. Och A Perfect Circle höjer DIVERSE ARTISTER Marshall Mathers III:s sämsta album. Första- Marvin Gayes What’s Going On till högre skyar ”DFA Compilation #2” singeln Just Lose it sätter standarden för det med ett dovt, vaggande tempo. Capitol mesta på Encore – hade det platsat på tidigare Men eMOTIVe är inte bara en coverskiva, album hade det bara varit utfyllnadsspår.Jag bandet smyger även in två nya låtar där Passive Det är något märkligt med tidens anda. Så gillar den mörka Mosh, Never Enough med 50 sticker ut mest. En suggestiv, dov och rak rock- flyktig och så nyckfull. Antingen koskällor Cent och Nate Dogg plus (förmodligen det sing- låt som förenar Maynard med Trent Reznor.Ett eller handklapp – släng saxofonen, greppa en elspår som kan rädda plattan) Like Toy Soldi- spår som gör att förväntningarna på Nine Inch Moog.Visserligen bara yta men ändå så väl ers. I övrigt är det för mycket tramsande, med Nails kommande skiva höjs ytterligare. den fångar upp en i ett rus av total närvaro i låtar ackompanjerade av spyor,rapar och fisar. Andreas Eriksson nuet. Eller något sådant. Så var det förförra Och det var förmodligen inte för att ta över THAVIUS BECK och förra året, allt som Tim Goldsworthy and Markoolios tron som Eminem släppte Encore, ”Decomposition” James Murphy tog i blev till glädje, svett, rik- den teoretiskt borde. Istället står man här i även om så verkar vara fallet. Mush/Dotshop.se tigt smala slipsar och tighta byxor.The DFA sin närförort och längtar bort. Bort till en Niklas Simonsson Mer känd som Adlib,Thavius Beck tar alternativ kunde klyschigt nog konsten att förena dans tillvaro med lyxiga droger och bubblande sprit, JOHN ALEXANDER ERICSON hiphop till nya höjder på Decomposition. Musiken och rock har vi hört. Men var det verkligen blinkande lampor och hi-hatar i baktakt. Lite ”Songs for Quiet Souls” har fortfarande mycket av strukturen av hiphop, det som gjorde att The Rapture eller LCD i alla fall. Fast det luktar inte längre under- Warsaw/Misty Music men med ljuden från dansant electronica och Soundsystem (som ju i princip är James Mur- jord. Istället, tyvärr,en ganska blek och inte Skivan släpptes redan i våras i Tyskland,där han breakbeat techno. Om Massive Attack legat på phy) och allt annat som de tog i blev så exta- särskild farlig tillvaro på en trevlig bar här bor sedan ett par år.Dessutom är hans andra Warp hade de kanske låtit så här idag. Många tiskt bra? Kanske var det så enkelt och i så hemma. Med låtsastuffa tredjeårsstudenter platta Savannah Songs bara månaden gammal. av låtarna skulle kallas instrumentala om det fall är väl hela den grejen väldigt bortglömd i och snäva byxor.Inga droger utan tråkig Och John Alexander Ericson jobbar med samma inte vore för att de var fulla av snygga sampling- tidens furiösa framstormande något år senare. flasköl och med en liten blick på klockan som små medel på båda skivor – viskande sång, piano ar från skumma filmer och annat: ”What’s Fast tyvärr,så enkelt är det inte. LCD:s närmar sig sista bussen hem. Samtidigt kom- och svävande arrangemang med lågmäldhet som wrong with you buddy, you sick or something?” Yeah är grym i alla sina versioner,J.O.Y. (ett mer jag att komma ihåg Yeah för att den är riktlinje. ”Sick, yeah, that’s me, sick.” av raden av Yoshimi P-wes projekt) får sig en rätt grym oavsett och Casual Friday med Arbetet med Songs for Quiet Souls skedde i Just när man tror att man vet var man har ordentlig ansiktslyftning från lite bös, likaså Black Leotard är inte helt tråkig heller egent- regel på småtimmarna i Berlin. Något man kan skivan överraskar Thavius Beck igen. Plötsligt proggarna Black Dice. Den tredje skivan på ligen. Radhusfunken har äntligen fått ett tycka sig märka under lyssnandet – låtarna sitter dyker Cedric Bixler-Zavala från The Mars Volta denna trippel, som också är en rätt befriande ansikte. Kul för dem, förvirrat för mig. på hustaken, i tystnad betraktandes och berät- upp och sjunger på ett (visserligen rätt tjatigt) mix-CD, känns inte trött och förbisedd som Fredrik Eriksson tandes storstadens alla öden och skeenden.

www.groove.se 19 När jag var liten och skulle starta band med Blue Victoria, Vampires in Searchlights, Sub- täckningsmatta blev standard i badrum. kan man återvända till hur många gånger som kamrater funderade vi väldigt mycket på band- nation och In Orbit Around Another Star är Som bekant fattar britterna inte mycket om helst. namnet. Det är viktiga saker.Det ska låta cool alla förträffliga små kreationer.Låtar att lyssna hiphop och givetvis är GLC inte värda alla, eller Daniel Axelsson men inte för pretentiöst. Inte för töntigt. Inte länge på. Repeat-favoriter. ens några, hyllningar.Vissa av deras poppiga KINGS OF LEON för krångligt. Inte för banalt.Vi skissade på Tidigare i år turnerade han tillsammans beats känns hyggligt fräscha men de förstörs ”Aha Shake Heartbreak” vårt namn så länge att vi glömde bort att det med Nicolai Dunger.Och fler borde vilja bjuda undantagslöst av talanglös rap och lam buskis- BMG viktigaste var att börja göra musik. in honom, för finns det någon rättvisa kommer humor.Goldie Lookin Chain har mycket mer Släkten Followill är tillbaka från sitt hem i syd- Några som har skojiga bandnamn enligt vi ofta få höra hans namn i stora sammanhang gemensamt med Stefan och Krister än Dave staterna och fortfarande är det garagefylld mitt tycke är The Brian Jonestown Massacre framöver. Chappelle. boggie som sneglar lite väl mycket åt The Strokes. och deras ärkefiender The Dandy Warhols (jag Niklas Simonsson Daniel Severinsson När debuten Youth and Young Manhood väntar spänt på filmen Dig! som handlar om DAVID FRIDLUND JACKIE O kom i juli förra året gjorde den inget större deras rivalitet). Göteborgsbandet The Basquiats ”Amaterasu” ”Poe Little Rich Girl” intryck på mig – kanske med undantag för sing- har också ett schysst namn. Av någon anledning Adrian/Border TVT/Playground eln – och efter att ha kämpat mig igenom upp- visste jag av bara bandnamnet att jag skulle Ibland finns det någon som lyssnar. Sydstatssnuskiga kraftpaketet Jackie O från följaren Aha Shake Heartbreak är det samma gilla de här killarna. Och omslaget till demon I en recension rätt nyligen efterlyste jag ett Miami har tagit hjälp av Jazze Pha,Timbaland, intetsägande känsla som far över mig. Det är få påminner,kanske med viss ansträngning från inte så enkelspårigt tänkande inom singer/song- Ying Yang Twins, Betty Wright,Trick Daddy och låtar som sticker ut, resten känns dåligt genom- min sida, av Warhols urintavla av just Basquiat. writer-genren. Jag skrev att det finns två Gyllene Ghostface att göra en vibrerande och ångande arbetad, saknar tydligt innehåll och starka låtar Nåväl. Låten Spider med klassiskt trumintro är Regler för att ta sig an detta musikaliska gebit, platta med beats som pulserar likt en ormgrop. som kan sätta sin klor i mig. en finfin popdänga med touch av new wave. två regler som – hur fundamentala de än kan Men hon framstår ändå alltid som stjärnan. Kanske borde släkten Followill dra sig till- Sångaren låter som en yngre (och svensk) upp- tyckas vara – de flesta inte lyckas greppa: Hon kör nämligen över all konkurrens med baka till sitt hem i sydstaterna och börja skriva laga av Paul Banks. Låten påminner smått om 1. Med medryckande historier. en lätthet som bara bottnar i totalt självförtro- riktiga låtar och låta tiden ha sin gång och inte just Interpol men är poppigare och utan de 2. Med intressanta och engagerande ende. Hon visar hud, rappar om sitt sexliv och stressa fram processen. snåriga texterna. Resten av demon tar dock en arrangemang. att hon är en gangsta bitch över beats tajta som Andreas Eriksson annan riktning som jag inte är lika förtjust i. Istället hamnar man oftast i något varken- XXXS-kondomer – hon tar över showen helt KULTIRATION Det verkar som om bandet inte riktigt bestämt styckat-eller-malet-limbo. Men nu har jag blivit enkelt! Tillsammans med hovproducenterna Red “Om Gaia” sig vilken väg de ska ta. Men de har tveklöst en bönhörd. Spyda och Gorilla Tek får hon Poe Little Rich I-Ration bra grund att bygga på. David Fridlunds, som ju är David i David & Girl att låta som ett hårt futuristiskt feministiskt Marcus Berg, sångare och låtskrivare i göteborgs- När ett gäng skåningar plus en stockholmare the Citizens, soloplatta är en ömsom soft tillba- sex-som-vapen-brandtal, och i tuffa hårda spår ka Kultiration, verkar vara en modig person. I hamnat i Göteborg startar de Foxtown Five kalutad historia, ömsom en bombastisk slå-på- som Champion, Somebody’s Getting Fucked pressreleasen till debutplattan Om Gaia bjuder och spottar ur sig en riktig floorfiller.Från det pianot-tills-fingrarna-börjar-blöda-litet-skiva. och Fine är hon i sitt esse även om TLC-doftan- han på följande uttalande: ”Alla låtar på albu- naivt lockande orgelintrot följt av handklapp Det är snyggt marscherande flyglar,mjuka strå- de soulstänkaren Pretty också är en höjdare. met handlar om det universella skapelseljudet, bär det raka vägen in på ett talkigt dansgolv. kar,doppat i samma balkanbadkar som man Utöver att plattan är en stenhård klubb- vår relation till jorden (Gaia) och var jag kommer Det är blås, tamburin, körsång och en kaxig känner igen från kompbandet. banger är den rolig. Jackie O är grymt under- ifrån.” Flummigt och pretentiöst så det förslår, sångare i Merc-kläder som inleder med ”So, Enligt Fridlund spelades skivan in som en hållande med sitt ständiga tugg om sex, sex och och de flesta i Musiksverige drar nog på munnen you’re better than me?” och fortsätter därefter ventil i en kris med David & the Citizens, och åter sex (skrytduellen med Trick Daddy på åt ett sådant citat. Marcus Berg bryr sig förmod- dissa den där jävla slackern som låtsas starta den ventilen visade sig inte vara bara räddningen Champion är härlig!). Och jag har i alla fall ligen inte. Han förverkligar sin vision oavsett rockband och skriva crap-poesi. Sångaren menar för bandet, utan dessutom en alldeles förträffligt inte tröttnat ännu. vad som anses rätt eller coolt. Huvudingrediensen att det är fan jag som har soul! Eller något i stabil plattform för Fridlund själv att jobba Gary Andersson i hans musikaliska kikärtsgryta är reggae på den stilen. Och undertecknad säger bara ”hal- från. Brorsan Joel har hjälpt till med produce- KEITH HUDSON AND FRIENDS svenska, som blandas upp med en hel del gammal lelujah”! Gud har hört bön! Det är uppkäftigt randet, Sara Culler (vars mellannamn fått ge ”The Hudson Affair” svensk folkmusik och en mindre dos latinovibbar och framförallt jävligt svängigt. Många skor titeln till skivan) fyller ut med varm körsång. Trojan/Border och visinfluenser. kommer bli nednötta. Hur sa han Dobie Gray? Kompetent, känslofyllt, varierat, hyfsat originellt. Jamaica sent sextiotal. DJ:ns roll är fortfarande På något sätt får han det att fungera.Till- ”I get my kicks out on the floor”. De säger att det kommer bli en lång och kall begränsad till öns dansställen. De snackar över sammans med sitt niomannaband skapar han Den syntdrivna åttiotalsdanspopen har fått vinter. skivor,peppar folket som dansar och gör reklam försiktigt sväng som räcker länge. Baktakt ett bra fotfäste de senaste åren. Ett nytt gäng Amaterasu sitter som tjugoenprocentig cog- för sitt sound system. samsas med dragspel.Texter om att ”Babylon att sålla in i det facket är Stockholmssextetten nacglögg innanför västen. Detta skulle snart ändras, och under sjuttio- ska falla” samsas med fiolgnissel. I sin röst har Girl With A Monkey (bandnamnet har jag dock Kristofer Ahlström talets första år kom deejayn att dominera reggae- ledarfiguren, utan att dra för stora växlar av de svårt för).Trespårsdemon har en förvånansvärd JAN GARBAREK musiken även på skiva. Mycket tack vare den jämförelserna, spår av både Bob Marley och tyngd, det låter nästan som om man stod framme “In Praise of Dreams” omåttligt populäre U-Roy. Och mycket tack vare Cornelis Vreeswijk. Ibland kan det förstås bli vid scenkanten och såg bandet live.Till saken ECM/BonnierAmigo producenten Keith Hudson, som gjorde tidiga, väl mycket stickade tröjor och folkhögskola, hör att de har en vanlig rockbandssättning i Han har sagt att hans spel och uttryck har sina banbrytande singlar med deejays som Dennis men på det stora hela är Om Gaia en överras- grunden och därtill en extra gitarr och synt. rötter i ”the north and nature, song and mystery”. Alcapone, Big Youth och just U-Roy. Innovative kande stark skiva. Och inte minst modig. Sångerskan har en intressant röst full av attityd Och även om det emellanåt kanske inte är helt Keith Hudson gick i första ledet för reggaemusi- Daniel Axelsson som ligger någonstans mellan Karin Wistrand självklart i de kammarmusikinspirerade inspel- kens utveckling även inom andra områden. THOMAS KÖNER och Karen O. Refrängerna känns tyvärr lite för ningar han gjort, så finns det ofta en slags folk- Bland annat blev han en föregångare inom ”Nuuk” bombastiska bitvis, men de är förlåtna tack ton i det han gör. roots reggae när han 1973 släppte albumet Mille Plateaux Media/import vare de nostalgiska syntslingorna i Yazoo-stil. In Praise of Dreams är mer folklig i sitt Flesh of My Skin, Blood of My Blood. Ett kon- Nuuk är en förtrollande skiva. Med utgångs- Misto Soon rappar över jazziga beats som uttryck än jag hört honom tidigare. Kanske ceptalbum där alla låtar handlade om de svar- punkt i Grönlands huvudstad som ju som bekant gör att hans hiphop känns skönt old school. mycket beroende på sättningen; Garbareks sax tas historia och deras kamp för sina rättigheter. heter just Nuuk skapar Thomas Köner ljudland- Denne göteborgare har en skön tillbakalutad kompletteras av Manu Katchés rytmer och Kim Den här generösa samlingen ger en fin över- skap så vackra och försiktiga att det är omöjligt attityd helt fri från ilska och testosteron. Jag Kashkashians viola.Tillsammans blir det ofta sikt över Keith Hudsons produktioner mellan att inte tänka på en annan albumtitel: Brian gillar att musiken tar upp så pass stor plats. släpande, vackert och stämningsfullt episkt. 1969 och 1975. Över 140 minuter musik och Enos Discreet Music. För Köners musik är just Det kanske låter elakt, men jag bryr mig inte Väldigt filmiska stämningar,landskapsnära, 55 låtar kläms in på de två CD-skivorna. Pro- diskret. Det funkar knappt att lyssna utomhus i om vad han försöker säga, jag är upptagen att natursvepande. Inte jazz, inte folk, inte filmmu- ducenten sjunger,med sin lite begränsade röst, hörlurar,för så många andra ljud tränger sig in digga till musiken. Jazz för den moderna män- sik. Kanske egentligen inget mer än ett lugn. Ett bortåt ett tjugotal låtar själv. Några av de övriga och stör.Alltså är det för hemmabruk och gärna niskan. roskapande rum, fyllt av konkreta melodier,med är instrumentala medan några sjungs av stora med hörlurarna på så att man inte går miste om Annica Henriksson Garbareks distanserade variationer ovanpå. Och reggaeartister som Alton Ellis, Delroy Wilson de små förskjutningarna i denna förtrollande det räcker längre än mycket annat. och Johnny Clarke. ambient. För kontakt: Magnus Sjöberg Här finns lite av varje. Opolerad roots reggae, Nu har Nuuk sju år på nacken och det nya The Basquiats: [email protected] GOLDIE LOOKIN CHAIN roliga deejay-nummer och tunga dubversioner. med Mille Plateaux Medias utgåva är att den Foxtown Five: [email protected] ”Greatest Hits” Jag hittar flera favoriter.Ken Boothes själfulla kommer med en DVD-skiva som extramaterial. Girl With A Monkey: girlwithamonkey@hot- Warner Old Fashion Way, Horace Andys efterhängsna På den har Köner själv filmat olika platser i den mail.com Det manstarka Newport-crewet Goldie Lookin Don’t Think About Me (I’m Alright) eller den grönländska huvudstaden. Inte mycket händer: Misto Soon: [email protected] Chain gör crazy-hiphop med vitsiga låttitlar som kittlande Riot med Dizzy & The Soul Syndicate. en gata i mörker eller i ljus, en långsam övergång Self Suicide, Your Mother’s Got a Penis och En sådan här mastig samling är väl knap- till en bild av kustlinjen (som också finns på Guns Don’t Kill People, Rappers Do. Enligt en past något man sträcklyssnar på så där väldigt omslaget). Nej, det är faktiskt ganska ointressant samstämmig brittisk rockpress är Mr.Love Eggs ofta. Däremot är The Hudson Affair en skiva det hela.Visst är det vackert och på ett plan och gänget det bästa som hänt världen sen hel- man gärna plockar ut valda delar ifrån. Dessa kompletterar bilderna musiken. Men å andra

20 Groove 9 • 2004 #--'2/50

#$DUPLICERING

4RYCKSAKER

&ÚRPACKNINGAR

'RAlSKDESIGN

6I GER SAMMA PROFES SIONELLA OCH SNABBA SERVICE OAVSETT OM DINORDERËRPÍELLER CD SKIVOR

6IHJËLPERDIGATTSPARA TID PENGAROCHENERGI

4EL  INFO CMMGROUPSE "OX +ISTA ELTON JOHN med sina snygga animerade sekvenser med sidan är musiken på Nuuk så diskret att den ståndpunkt eller återigen hylla honom. En skiva ”Dream Ticket” musik som är svår att värja sig mot. lider lite när den används som soundtrack. som är lite mer än den genomsnittlige Ulf Lun- Universal Jonas Elgemark Mats Almegård dell man lärt känna, utan att vara en klassiker. Säga vad man vill om Elton John, men det är QUEEN LIL JON & THE EAST SIDE BOYZ Utan att vara den där milstolpen. Att han sedan inte minimalistiska och försynta saker som ”On Fire – Live at The Bowl” ”Crunk Juice” på omslagsbilderna gör allt för att se ut som karln släpper ifrån sig. Så ska det släppas en Capitol TVT/Playground Bob Dylan är en annan historia. live-DVD, så består den naturligtvis av fyra ski- Vissa artister är bara gjutna, självklara och helt Den extremt skrikiga och skräniga inledningen Magnus Sjöberg vor.Konserterna är från de senaste fyra åren, rätt på scen. Och även om jag inte är en döds- på Crunk Juice framkallar huvudvärk, men när MAGNOLIA ELECTRIC CO och visar Elton som den här lite mer resonabelt fantast av Queen är det svårt att inte se vad som väl sjundespåret Contract gungar igång faller ”Trials and Error” tilltagne stilmedvetne artist han ändå blivit. gjorde Freddie Mercury till en så stor scenper- bitarna på plats. Secretly Canadian/Border Inte så mycket av de Liberace-excesser som ju sonlighet.Vilket kan vara skönt, efter att i livet Plattan landar när tempot dras ner.Till och Hade detta varit en ny Neil Young-platta så ändå bidragit till att ge Elton John den status sett ett antal personer som absolut inte haft på med hårdrockssamplingarna i Rick Rubin-pro- hade den hyllats, det hade skrivits saker som att han har. en scen att göra. Så för riktiga Queen-fans är ducerade Stop Fuckin wit Me ligger rätt i luften. gubben är i högform igen. Men nu handlar det Mycket av fokus ligger istället på musiken denna dubbel-DVD en självklarhet för julens Sen passerar smörsången i Lovers and Friends om sångaren och låtskrivaren Jason Molinas och framföranden, och när det gäller låtarna så önskelista. För de som kan ge sig till tåls så tillsammans med Usher och Ludacris och heta (Songs: Ohio) nya band och man förväntas visar Dream Ticket också vilken rikedom som länge. One Night Stand. klaga på honom som en hopplös Young-kopia. finns i repertoaren. Allt finns med, i alla fall Konserten från Milton Keynes Bowl är rik- Innan höjdaren In da Club dyker upp. Men varför ska jag det? Molina har ett allt som man räknar med. Men visst kan jag tigt väldokumenterad – räknar man bort kläd- Ludacris och R. Kelly gör sitt men bäst är ändå skönt hängande gitarrspel, förmåga att skriva ändå, fastän han inte är min allra heligaste mode och liknande är det svårt att tro att den Lil Jons komprimerade produktion som gnuggar låtar och Trial and Error är en perfekt avslut- ikon, uppskatta många låtar,många av gästar- filmades för 22 år sedan. Redan då hade bandet sig fram som en ångvält. Astajt crunk när den ning på musikåret 2004. Den har en slags tisterna och en del mellansnack och publikreak- en repertoar som klådde det mesta i sitt gebit. är som bäst. behaglighet som för den skull inte är tillbakalu- tion. Den sista DVD:n med bilder och smakprov Flash, Under Pressure, Bohemian Rhapsody Tyvärr förstör ju Chad och Pharrell allt för tad, gubbig eller trygg. Snarare hörs här smy- från hela karriären känns mest angelägen. Och och Somebody to Love är ett axplock av vad Lil Jon när de strax efteråt visar hur man gör en gande och sprakande elektrisk musik tillverkad de ihopklippta videoinslagen till låtarna känns som erbjöds. Och kan man avsluta med We Will riktigt funkig låt byggd bara på en enkel liten av män med rutiga skjortor.Snyggt jobbat bara som en logisk kronologi över en artist som Rock You och We Are the Champions är vilken rytm. Luftigt och fint, intelligent men ändå grabbar. med samma goda mod kan träda fram i fjäder- genomsnittlig arenarock-publik som helst i direktträff i solar plexus. Men det är ju alltid Jonas Elgemark skrud och groteska glasögon som kavaj och extas. riskabelt att bjuda in The Neptunes att producera MARDUK jeans. Lite mums som intervjuer,backstage-snack, en låt på sin platta… Lil Jon, Big Sam och Lil ”Plague Angel” Magnus Sjöberg foton och lite mer konsertbitar finns på den Bo klarar sig ändå eftersom de inte försöker Regain/Sound Pollution ERASURE andra skivan. Lagom utfyllnad, för att ge lite konkurrera med The Neptunes, Lil Jons hybrid Redan efter åtta sekunder i inledande The Hang- ”The Tank,The Swan and The Balloon” mer kött på benen från turnén. För att visa lite av sydstatsfunken ligger mycket närmre hiphop man of Prague vet man vart den här resan ska Mute/Playground vad som hände när bandet nådde både Tokyo än pop. De kör mer på tyngd än på finess. Smart sluta. Rakt upp i himlen. Marduk är ännu ett i I två timmar och femton minuter får Andy Bell och Tyskland.För att visa vilken storhet bandet, val. Därför får de MVG. raden av svenska band som är enormt stora i leva ut sina fjolligaste pojkrumsdrömmar.Han i vissa kretsar,fortfarande är.Vilket helheten i Gary Andersson sin genre utomlands men hemma i Sverige nästan gör entré på en jättesvan, leker Judy Garland i Queen On Fire – Live at The Bowl lyckas för- LOGREYBEAM helt okända. Marduk landar någonstans kring Trollkarlen från Oz med röda paljettpumps på träffligt med. ”It’s All Just Another Aspect of Mannerism” Cradle of Filth, Dimmu Borgir och Darkthrone. fötterna, sjunger Stand By Your Man i glittrig Niklas Simonsson Type/Dotshop.se Men det blir aldrig löjligt eller plagierat för cowboyutstyrsel som blottar hans skinkor och När Logreybeam (Gabriel Morley) uppträdde Marduk är så pass smarta och egna i sina idéer. har givetvis en liten ABBA-show mitt i konserten. på Festival Rydal var det intressant att se hur Och sen har Marduk också en tyngd som jag Erasure befinner sig på toppen av sin karriär han ömsom fördjupade sig i sin laptop och tycker att många av banden i genren saknar. och utifall han aldrig skulle få chansen igen ska diverse effektboxar,ömsom lät sin klassiska Marduk levererar tyngd, snabbhet och atmosfär allt klaras av på den här turnén. utbildning komma till sin rätt vid en flygel. Han i alla sina låtar.På sitt tolfte studioalbum visar The Tank, The Swan and The Balloon är fipplade med sina svävande ljudlandskap vid de precis hur linjerna ska dras. Plague Angel inspelad i Manchester 1992 och påminner datorn, gjorde ett utfall mot flygeln, ångrade kommer att ta världen med storm. Hoppas bara ganska mycket om de teatraliska shower Pet sig halvvägs, vred på några knappar till, flyttade att lilla Sverige fattar också. Shop Boys brukade uppföra vid den här tiden. sig hela vägen till flygeln för några få toner,till- Per Lundberg GB Visserligen med mindre budget och betydligt baka till teknikparken för ännu mer delay och ALI SHAHEED MUHAMMAD kitschigare - men inte desto mindre underhål- ljudmanipulationer,och så åter till flygeln en ”Shaheedullah and Stereotypes” lande. Enda gången det blir för plastigt och stund. För att vara en spelning med laptop var Garden Seekers/Showtime trist är under ABBA-låtarna. Om de bara vetat det ovanligt underhållande. Vare sig Ali Shaheed Mohammad stått bakom vilket monster de var med och skapade. THE WHITE STRIPES Logreybeams debutalbum är fyllt av vaga mixerbordet i A Tribe Called Quest eller Lucy Thomas Nilson ”Under Blackpool Lights” fält täckta med morgondimma. Här och där Pearl så har han, utan att söka bekräftelse i PINK FLOYD XL/Playground skymtar rester av industrimaskiner från någon strålkastarljuset, alltid haft min respekt. Hans ”The Wall” ”Fell in Love with a Girl finns inte med” är min svunnen civilisation.Toner från både traditio- musik har ju letat (och hittat) nya sköna vägar Sony första tanke när jag kollar in låtlistan. Inte heller nella som digitala instrument når lyssnaren till både dansgolvet och hemmamyset i soffan. Det var 25 år sedan Roger Waters The Wall I’m Finding it Harder to be a Gentleman från genom dimman, ibland nära, ibland från långt Tribe har dessutom gjort ett par spelningar till- kom ut och nu släpps den på nytt i en snygg genombrottsplattan White Blood Cells. Det känns borta. It’s All Just Another Aspect of Manne- sammans nyligen, kanske finns det något på DVD-utgåva med bättre ljud och extramaterial. tråkigt. Men efter ett tag har mina invändningar rism känns lite som om Murcofs klassiska ten- gång där också. Det är kul att se den igen och man slås ännu en försvunnit. Jack och Meg krossar ju allt eventu- denser förlorat sig i Biospheres polcirkelambi- Men Alis solodebut Shaheedullah and Ste- gång av vilken kraft den ändå besitter. ellt motstånd genom att vränga ut och in på sin ens. Även fast albumet inte är vidare långt (38 reotypes är i alla fall en intim liten platta. Och Den handlar om Pink, den utbrände rock- bluesbaserade rock. Allt fångat på kornig super- minuter) känns det komplett. mycket njutbar.Riktiga instrument har använts stjärnan som spelas av Bob Geldof. The Wall 8-film. Henrik Strömberg och självklart är produktionen organisk och pendlar mellan verklighet och mardröm och Meg är ascool där hon halvstår barfota ULF LUNDELL levande, och väldigt lätt att fastna i. Inledande växlar mellan tid och plats.Vad den egentligen bakom några trummor och bankar medan Jack ”OK Baby OK” Lord Can I Have This Mercy med sin smygande handlar om verkar inte ens Roger Waters kunna är magikern som trollbinder publiken med sina Capitol och själfulla puls och pådrivande Put Me On förklara men filmen lyckas bygga upp en tung Robert Plant-vrål och totala gitarrdekonstruk- Jag kan nästan bli irriterad på Ulf Lundell. För tillsammans med grymme Stokley Williams är bild av ett mörkt samhälle. Och trots att Geldof tion. Att han är en av vår tids stora rockperson- den envishet han håller fast vid sitt uttryck två definitiva höjdpunkter på en väldigt jämn inte alltid känns helt rätt i sammanhanget så ligheter är lika tydligt som att hans tvåfärgade emellanåt, för det sätt han i mina öron framstår platta. utstrålar han en slags destruktiv tristess som Robin Hood-byxor är anskrämliga. Lyssna, rys som den medelålders rebellen som för länge Den här typen av fjäderlätta men samtidigt passar.Det är rakblad och blod och självmords- och sjung med i Jolene så förstår du varför sedan borde tappat sina uttrycksformer.Men, innehållsrika soul är det många som försökt försök och det är ett grådisigt Storbritannien Jack är nutidens Kurt Cobain. Ruggigt! som det brukar vara med envishet, ibland måste fånga, Ali är en av få som lyckats. D’Angelo styrt av Margret Thatcher och kopplingar finns Ska du önska dig en DVD i julklapp är det man också beundra den. (vad händer med nytt material?), Roots, Slum till Falklandskriget, arbetslöshet, Hitlers Tysk- definitivt denna – möjligheten att du blir miss- Inte för att jag tycker att OK Baby OK inne- Village och Erykah Badu har också gåvan men land och Nordirland-konflikten. nöjd är i det närmaste obefintlig. håller så mycket extraordinärt material att den för andra blir resultatet oftast bara mjuk pop- Som politisk film tycker jag den är lite för Gary Andersson är oundgänglig, men den innehåller ändå så musik utan värde. Jag är bara glad att få göra vag men den besitter ändå en slags kraft som pass mycket (i både text och musik) att man Ali sällskap på resan, fler fantastiska plattor är gör att man blir påverkad, men man vet inte Fler recensioner av DVD och CD finns på förstår,att man håller med i hans strävan och att vänta. riktigt av vad. Som musikfilm är den bättre www.groove.se uttryck och att man återigen måste revidera sin Gary Andersson

22 Groove 9 • 2004 www.groove.se 23 Release 27 december NIRVANA SICKBOY spännande infall och ett groove som känns i GWEN STEFANI ”With the Lights Out” ”Shake Hands with a Clenched Fist” maggropen går det inte annat än att skälla av “Love.Angel.Music.Baby.” Universal Tigerbeat6/Dotshop.se förtjusning. Interscope/Universal När man närmar sig projektet med att sätta Inte helt överraskande är Sickboys första album Fast, som vanligt när det gäller Snoop och Efter att ha sett videon till Gwen Stefanis What ihop en box ställs man (får vi förmoda) inför en imponerande uppvisning i hyperenergiska hans gangsta-polare fastnar ylningarna av för- You Waiting For (första singeln från hennes ett antal frågor.En av de mest väsentliga är var breakbeats, halvillegala samplingar och annat tjusning i halsgropen ibland. Måste han ha med första soloplatta) har jag höga förväntningar. man ska sätta sitt fokus – vilken del av bandets kul. Som om Kid606,Venetian Snares och Jason kvinnoförnedrande låtar som Can You Control Gwen befinner sig i en surrealistisk Alice i karriär som är värd en fördjupning. ”Donna Sumer” Forrest låst in sig på ett hotell- Yo Hoe? Men visst – det är G-funk, gott folk, Underlandet-värld där hon iklädd drottningkrona I april i år var det tio år sedan Kurt Cobain rum för lite energiska lekar. som med all annan sorts funk, flams och fantas- och långklänning jagar flickor i Bunnydräkter. satte pipan till pannan och gjorde världen en Men där ”Donna Summer” har en naturlig tiska idéer.Och det är oerhört imponerande att Hennes hår är blondare än blont och hennes musikalisk världsomvälvare fattigare. Om With förkärlek för discorelaterade samplingar är Snoop fortfarande kan göra så här bra musik. läppar är rödare än rött á la en tidig Madonna. the Lights Out är tänkt att hylla detta jubileum Sickboy mer inne på kommersiell amerikansk/ Det är inte ett mästerverk – men väl en av årets Låten är en riktig golvfyllare. Känner mig dock är väl tveksamt – men den hyllar det som inte australiensisk gitarrmusik. Andrew WK, Off- absolut bästa hiphopplattor. tveksam till att hon sjunger ”Take a chance you gavs ut. Demos, alternativa tagningar,liveupp- spring, AC/DC och Queen får finna sig i att hack- Kalle Malmstedt stupid ho” upprepade gånger.Det kan vara ett tagningar och akustiska versioner som täcker as sönder och sprutas över tungt feta breaks. BRITNEY SPEARS sätt att ta tillbaka ordet hora och göra om det det mesta av Nirvanas levnadsår.Första spåret Det är faktiskt sjukt roligt. Skivan är så full av ”Greatest Hits: My Prerogative” till något positivt men eftersom hon sjunger (en cover på Led Zeppelins Heartbreaker) är idéer och snabba vändningar att man nästan blir Jive/Zomba/BMG ”stupid” före låter det mer som vad det är – ett från bandets första spelning någonsin, inspelad utmattad av att bara lyssna på galenskapen, Britneys nio riktigt bra singlar: sexistiskt nedsättande tillmäle. Att det är Gwen på en husfest 1987. Ljudkvalitén går givetvis och även fast den är blott 45 minuter lång kan 1. Baby One More Time som sjunger och inte en kille gör visserligen att diskutera, men som klenod är den rakt igenom man bli tvungen att ta en paus mitt i. 2. Oops! I Did it Again saken bättre men det känns ändå inte riktigt okej. oklanderlig. Som mycket annat på denna box, Henrik Strömberg 3. Overprotected Men sak samma, det är en asbra låt, jag ger om man var och är ett fan av Nirvana. SILVERBULLIT 4. Stronger henne det.Tyvärr är resten av skivan inte till- Inte mindre än 68 av de sammanlagt 81 ”Arclight” 5. Born to Make You Happy närmelsevis lika lyckad. Gwen vill så gärna låta spåren ges ut i tidigare outgivna versioner.Och NEG/BonnierAmigo 6. Everytime tuff, cool, kitschig och japanskt kawaii (gullig visst, de traditionella Nirvana-samlingarna är ju Göteborg verkar vara ett jäkligt ruttet ställe. 7. Toxic och naiv) men trots producenter som Dr Dre, redan gjorda. Så det var ett klokt beslut. Även I alla fall om man ska lyssna på stadens 8. I’m Not a Girl, Not Yet a Woman The Neptunes och André 3000 blir resultatet det att låta Jack Endino, som producerade artister: Jens Lekman sjöng att han vill bränna 9. Sometimes slätstruket och krystat. Det spelar ingen roll att debutplattan Bleach, vara en av de involverade i ner Avenyn, Henrik Berggren i Broder Daniel En till jag gillar,vilket jag förmodligen inte skivan är så snyggt paketerad att man vill sluka detta projekt. Men på vissa ställen är det ju sjöng att Göteborg stal hans ungdom. Silverbul- borde erkänna: den som en chokladpralin – musiken är smörja. själva grejen att få höra något svårtillgängligt lit har i intervju efter intervju bett om att en Lucky Värst är de tålamodsprövande balladerna varav än att det nödvändigtvis är en överdrivet bra atombomb ska utplåna stan. Hennes största misslyckande alla kategorier: jag blir särskilt besviken på den smöriga duetten låt. Det fanns liksom en anledning till att vissa Å andra sidan kan man ju alltid applicera I’m A Slave 4 U mellan Gwen och André 3000 i Long Way to demos kasserades för det som slutligen hamnade klyschan att den största konsten föds ur Och två väldigt onödiga covers: Go. Att två av världens främsta stilikoner kan på skiva. existentiellt lidande, så kanske Simon Ohlsson 1. I Love Rock’n’Roll låta så här tråkiga tillsammans är närapå otro- Den sista av de fyra CD-skivorna är en live- bara borde vara tacksam över att han kom ut 2. My Prerogative ligt.Ytterligare ett minus i kanten får hon för att DVD, filmad under olika perioder.Roligast är de på baksidan. Två urusla nya låtar på den här samlingen hon så skamlöst försöker sälja in sig hos japans- inledande låtarna, som filmats hemma i Krist I vilket fall är Arclight stor musik. utan inbördes ordning: ka skolflickor.En låt heter Harajuku Girls och Novoselics mammas hus 1988. Som så mycket Arclight är stor musik för att den kräver I’ve Just Begun (Having My Fun) är en hyllning till japanska skolflickor av den annat på With the Lights Out stort i det avseen- motstånd. Man måste – liksom man penetrerar Do Somethin’ typ som avporträtteras i Shoichi Aokis fotobok det att det så tidigt började dokumenteras. För en genomsnittlig Bukowski-novell – tugga sig Ett tecken på att Madonna inte bara har Fruits och som lägger en förmögenhet på klä- demoversioner av låtarna till In Utero är inte genom all misantropi, rost, monotonins vansinne dåligt omdöme i fråga om filmroller: der och idolprylar.Där passar hon på att göra spännande på samma sätt som Kurt Cobains och missljud för att nå kärnan. Me Against the Music reklam för sin egen klädkollektion L.A.M.B. första hemmademoversioner av Polly – tre år Det är som att ta sig genom meditationens Ett tecken på att R. Kelly inte bara har genom att sjunga om hur hon inspireras av innan Nevermind släpptes. olika nivåer för att nå nirvana, även om nirvana dåligt omdöme i fråga om minderåriga: deras stil: ”Just wait till you get your little hands Boxen är intressant, för att man följer ban- innebär ett Neu! nedklämt på ett SID-chip. Outrageous on L.A.M.B. cause it’s super.” I en annan låt dets utveckling på ett helt annat sätt. Allt som ”Jag är över huvud taget trött på melodisk Thomas Nilson sjunger hon om hur hon inte kan vänta tills hon allt är det riktigt mycket mums som bjuds. Och musik. Jag vill ha oljud, mer noise! Jag lyssnar får ”göra Japan” och få massa nya fans. Det är då har jag inte ens nämnt den 60 sidor tjocka nästan bara på onämnbara norska black metal- osmakligt kommersiellt och min gissning är att bookletten… band”, som Ohlsson uttryckt det själv. Niklas Simonsson Once Upon a Time är en monotonins hög- SAFARI ON PLUTO mässa, en högtidlig förening av EBM-beats och NAS ”You Go to My Head” Jason Spaceman-drönande. På äkta krautmanér ”Street’s Disciple” V2/BonnierAmigo växlar man mellan introverta slamkrypare (Call Columbia/Sony En tanke som ploppade upp vid första lyssningen it In) och rungande rena arenaanthems (I Promi- på You Go To My Head: ”Kurre bor i Grebbestad se You) – det är Alan Vega och Bono som dansar Kungen av New York är tillbaka med sitt stor- och i hans sjöbod programmeras det eminent ner benen till flis över en glödande Deep Purple- hetsvansinne som får andra skrytmånsar att syntrock tillsammans med två polare. De lägger orgel. framstå som föredömen enligt Jantelagen. på några grymma beats och Kurre sjunger.Tyvärr Och det är just i avslutande I Promise You Street’s Disciple är ett dubbelalbum och det är Kurre inte sångare i ett hyllat rockband och som Simon Ohlsson, likt en oväsensrockens lär aldrig komma någon The Lost Tapes för hans bundsförvanter är varken DJ:s eller kända Slim Pickens, rider den soniska atombomb som Nas verkar ha tagit med varenda märkligt låtskrivare – så de får kalla handen hos bolagen”. är Arclight hela vägen ner i hjärtat av Göteborg. infall han fått. Eller vad sägs om en låt som Thompson men den innehåller allt från tradi- Cesar Vidal, frontman i Caesars Palace, gör Slutet gott, allting gott. U.B.R. (Unauthorized Biography of Rakim) tionella Isaac Hayes- och George Clinton- här debut med sitt hobbyband som först hette Kristofer Ahlström komplett med diskografi? Nästa del i serien samplingar och beat boxing av Doug E. Fresh Safari.Trots att unge herr Vidal har en vacker SNOOP DOGG kommer handla om KRS-One. The Makings of till hysterisk bounce med Busta Rhymes. stämma så är plattan rätt igenom ganska trist. ”R&G: Rythm & Gangsta – The Masterpiece” a Perfect Bitch är en Frankenstein-inspirerad Singeln Bridging the Gap med pappa Olu Johan Elmros tillför beats och Mattias Holm- Geffen/Universal instruktion till hur man skapar sin drömtjej Dara, är ett tvättäkta bluespekoral i samma lund experimenterar.Det uppstår en mängd blip- Man går ut rätt hårt från start när man kallar men på Getting Married vill Nas göra en ärbar skola som Mos Defs Blue Black Jack. blop á la TV-spel och på flera spår osar det Ted- sin nya platta ett mästerverk. Bara ber om att kvinna av flickvännen Kelis. Politiska Ameri- Stora delar av Street’s Disciple luktar dybears. lyssnaren ska sätta på sig sina allra känsligaste can Way är riktigt smart och sliskiga Me & ganska illa, och annat är bara konstigt. Men Singlarna Crazy Dream och Don’t Let Them hundöron och leta fel. Ett hundgöra, ska det You (Dedicated to Destiny) fungerar säkert det gäller ju alla Nas album utom Illmatic – Get You Down är förvisso okej. Och Seven Seas visa sig, eftersom R&G inte innehåller några för att döva Nas dåliga samvete för att han oförutsägbarheten är en del av hans storhet. funkar.Och på en hemmafest kan skivan agera större tabbar.Däremot är den inte riktigt lika tillbringar för lite tid med sin dotter.På Coon Dessutom är det värt att lyssna sig igenom bra bakgrundsmusik. Men mest för att man kan skönt tillbakalutad som Paid tha Cost… och i Picnic (These Are Our Heroes) passar Nas på skräp när belöningen är juveler som Disciple, prata utan att störas av att det kommer något den jämna kamp som råder mellan de båda ski- att dissa Kobe Bryant och ge props till Tiger Live Now, och Thief’s Theme. Och en sak fantastiskt ur högtalarna. vorna för att kora den bästa sedan debuten vinner Woods. ändras aldrig: God’s son, a.k.a. the Nazareth Sandra Fogel den förra. Men det är med hårfin marginal. När Musiken på Street’s Disciple är nästan lika savage, a.k.a. the Hitchcock of hip hop, kan minimalistiskt spattiga låtar som singeln Drop splittrad som Nas teman. Större delen är vis- göra grejer med en mick som ingen annan kan. it Like it’s Hot trängs med snygga gitarrer, serligen proddad av Salaam Remi och Chucky Daniel Severinsson

www.groove.se 25 hon skulle ha satsat på musiken istället för på och en luftighet som känns som en essens i Northern Soul blev bråken mellan sångaren på dygnet och det känns befriande att de inte fjäsk för att bli Big in Japan. modern improvisationsmusik. Det rycker,sliter Richard Ashcroft och gitarristen Nick McCabe harvar på i gothens vanliga standardklyschor om Moa Eriksson och drar mellan olika teman som slingrar sig in så allvarliga att bandet splittrades. Efter något mest ensam, mest missförstådd och mest ledsen KELLEY STOLTZ och ut i varandra. Plötsliga och oväntade explo- år hotade dock Ashcroft att överge musiken helt i hela universum. Särskilt tydligt är det i refräng- ”Antique Glow” sioner i stillsamheten. Bitvis känns skivan nästan om inte McCabe ville återförenas.Ytterligare en till den strålande Pale: ”I have to try to break Jackpine Social Club/Border skulptural i sin form, utan att för den skull verka året därefter släpptes singeln Bitter Sweet free from the thougths in my mind/Use the time Jag har stor respekt för personer som sitter pretentiös, snarare avspänd. De individuella Symphony. Resten är historia. that I have/I can’t say goodbye, have to make it hemma och spelar in själva. Det är musiker som insatserna kommer lätt i skymundan för grupp- Tredje skivan Urban Hymns skiljer sig från right/Have to fight, cause I know in the end it’s inte vill närma sig dyra, moderna studior med spelet vilket jag tycker mycket om. Irrealis är de två tidigare. Inte enbart för att den omforma- worthwhile/that the pain that I feel slowly fades producenter som lägger sig i. Musikalisk nyfi- en otroligt spännande skiva. Stilren och bitvis de bandet från indieälsklingar till stadiumfavo- away/It will be alright”. kenhet och experimentlusta utan inblandning slick men också spretigt burlesk och ibland nästan riter.Låtarna är även rakare, det är mindre De lugnare partierna blir ibland lite väl smeti- från andra brukar leda till stor musik. irriterande såsigt ostyrig, bitvis lyrisk och mystisk, utsvävningar och mer arbetat efter en mall. ga, men när hela härligheten brakar lös går det På debuten som kom för några år sedan andra gånger tillsynes nästan planlöst sökande. Skillnaden var att sångare Ashcroft drog ett inte att bärga sig – skruva upp volymen och njut! spelade Kelley Stoltz, liksom på Antique Glow, Aparts båda släpp är på många sätt varand- tyngre låtskrivarlass. Men det där lilla fanns kvar, Roger Bengtsson alla instrument själv och allt är inspelat i var- ras motpoler trots yttre samhörighet. Det finns det speciella som var nog tydligt att särskilja ZORN dagsrummet. Det som kommer ut är en slags förstås små brister i båda men på det hela taget dem från en genomsnittlig lagom-massa. ”All We Can Do is Enjoy the Ride” charmigt släpig rockmusik fylld av skumma är de spännande och otroligt välgjorda musika- Kort därefter begravdes bandet åter,vilket Lux Nigra/Dotshop.se inslag, allt doppat i en varm ljudbild. Antique liska utflykter på var sina musikaliska kartor. är oerhört synd. Inte enbart för att man undrar Ett av de vackrare album jag hört i år.Så, då Glow är en sådan platta som lätt kan försvinna Fredrik Eriksson hur mycket mer stordåd bandet kunnat uträtta. fick jag ur mig det snabbt. För varför sitta och bland annan amerikansk lo-fi-rock, men Stoltz TITIYO Richard Ashcrofts solostrapatser kan inte mäta hålla på det när musiken som strömmar ut ur borde få mer respekt. Jag förstår också att den ”Best Of” sig med vad The Verve lyckades prestera. Något mina högtalare för vem-vet-vilken-gång-i-ord- här mannen är en lyriker och ordkonstnär.Detta Warner denna samling kraftigt tydliggör. ningen är så melankoliskt stilfull, så ren och så kombinerat med kvaliteter som fin låtskrivare ”...snälla, snälla portierflicka få henne att sluta, Niklas Simonsson harmonisk. Samtidigt som den innehåller kan- och ljudutforskare gör Stoltz till en kille man jag håller på att självdö, av egen vilja.‘Babe ååh WITHIN TEMPTATION tigheter och opolerad yta så det räcker för att måste vara rädd om. baby you know that I love you you know that I ”The Silent Force” skapa intressanta brott i en annars smidigt fly- Jonas Elgemark love you’, Mirjam gav sig inte, trodde hon sjöng BMG tande ström av digitala ljud. THE STONER fint, repeat repeat repeat,‘I don’t want to hurt För gemene man torde tulpaner,haschinrökta Detta är Michael Zorns andra album och ”Upp till kamp” you... I’m screaming at you when I should give coffee shops samt sexträsket Red Light District det låter mörkare än debuten. Men det är ett JOHAN ZAKRISSON/JOAKIM MILDER you flowers”. vara standardsvar för att beskriva Holland. Rock- mörker som inte känns skrämmande utan som ”Irrealis” Efter Linda Skugges Saker under huden är älskaren kanske nämner att bröderna Eddie och fångar och bär en. Bräckliga harmonier som Apart Titiyos debutalbum den otäckaste musik jag kan Alex Van Halen föddes i Amsterdam under fem- påminner om tidiga Autechre blandas med bas- Två skivor som absolut har mer än skivbolaget tänka mig, bara för att kapitlet tonåriga Linda tiotalet och sen blir det inte mycket mer.BeNe- gångar som för tankarna till Monolakes djupa gemensamt. Dels är det samma rytmsektion, på chartersemester med sina hemska kompisar Lux-länderna har inte direkt gjort sig kända som technodub.Till skillnad från det högteknologiska basisten Nils Ölmedal och trumslagaren Jon Fält, är bland det otäckaste jag läst. Så om ni ursäk- rockmetropol om man ska vara helt krass. När Monolake som gärna bygger egna ljudprogram dels var,eller kanske är,tydligen saxofonisten tar knappar jag helst förbi Flowers och Man in Within Temptation år 2003 släppte Mother Earth är Zorns skiva dock inspelad på det relativt Joakim Milder den yngre kollegan Nils Bergs the Moon på den här skivan. Med tanke på senare slog de igenom på bred front och med Silent simpla ljudprogrammet Fruity Loops. Ett enkelt (bandledaren i The Stoner) lärare. Som upplagt års transformering från soul-Titiyo till gitarrpop- Force lär deras popularitet ytterligare expandera nybörjarprogram som är kul att använda, men för jämförelser och sammanblandningar alltså. Titiyo är hennes Best Of förvånansvärt homogen. och Holland har äntligen fått sina rockstjärnor. som sätter gränser för hur bra produktionen kan Debutplattan Upp till kamp är en otroligt Men Titiyo är förstås en så stor sångerska att hon Vi har att göra med en stilfull mix av hård bli. Och det är lite synd. En låt som She Lights välljudande historia. Lika mycket reaktionär inte har några svårigheter att röra sig mellan rock och orkestrala arrangemang som till stora a Cigarette and Stops Time hade förmodligen som subtilt progressiv. Som det brukar vara. olika genrer.Att nya singeln Loving Out of Nothing delar producerats i Sverige. Sharon den Adels fått mig att svimma om den haft bättre ljudbild. Det känns så oerhört trist att återigen behöva låter väldigt åttiotal och att hon gör en cover på stämma framkallar gåshud precis när som helst Mats Almegård skriva det men det mesta av dagens svenska Fiction Factorys åttiotalshit Feels Like Heaven jazz må vara hur högkvalitativ som helst men är en tydlig indikation på vart hon är på väg. den kan knappast beskyllas för att vara särskilt Thomas Nilson U2 formalistiskt innovativ eller speciellt modig. Å THE UNICORNS ”How to Dismantle an Atomic Bomb” andra sidan bäddar de trygga ramarna och kär- ”Who Will Cut Our Hair When We’re Gone?” Island/Universal leken till historien till sällsynt fina enskilda pre- Rough Trade/Border stationer och faktiskt ofta uppstår någonting Snacka om att ha vansinnigt många bra idéer. Det stod klart ganska tidigt vad de hade i spännande i alla dessa så bekanta toner.Antag- Det kanadensiska rockbandet skapar stor magi kikaren. Det läckte ut rykten från inspelning- ligen för att jag tvingas lyssna noggrannare när med billiga syntar,skräniga gitarrer och knivskarp arna att det här var deras första garagerock- jag inte översköljs av avantgardism och hals- melodikänsla.Trion blandar allvar med humor platta och tillbaka till basic och sånt tjafs. brytande vändningar. och skriver löjligt starka låtar som framförs Tillbaka tänkte jag.Tillbaka till vad? Vad U2 Bergs tenor är en bluesig historia. Mycket lekande lätt utan några som helst pretentioner gjort är inte en rå garagerockplatta. De har Rollins och rökig hard bop i tonen. Jag gillar men med en ständigt närvarande melankoli. ”bara” gjort en otroligt bra U2-platta. det skarpt. Hans förmåga att ofta ligga säkert Faktum är att plattans 13 spår innehåller så Man kan aldrig komma hela vägen tillbaka. slår ingen honom på fingrarna. Som textför- mil under sin ekvilibristiska förmåga och också mycket impulser,uppslag och fantastiska melo- Man har alltid för mycket erfarenheter som fattare är han oklanderlig. Som frontfigur beundransvärd. Aldrig mer toner för mängdens dier att de skulle kunnat räckt till betydligt fler man plockat på sig under resans gång. Saker finns ingen starkare lysande stjärna. skull. Som kompositör är han också befriande låtar.Ibland dyker det upp en lysande syntslinga man inte kan lämna bakom sig helt enkelt. Aningen snett bakom står The Edge och enkel och lämnar mycket öppet för denna über- eller ett underbart stick som försvinner för att Därför går det aldrig att komma tillbaks till sprider kärlek genom sin Fender Explorer. komptenta grupp han dragit ihop med trumsla- aldrig mer återkomma. Så underbart slösaktigt. basic. Fast ändå på något sätt så lyckas ändå Tycker det är helt rätt att han fått så mycket garen Fält som ett välkommet yvigt element. Inte heller låtstrukturerna uppför sig som bruk- Larry och Adam få fram en känsla i kompet utrymme på den här skivan. Kanske lite mer Ölmedals bas är också stor och djup, Östholms ligt då gruppen ofta struntar i att hänga upp sig som har ekon från ganska långt tillbaka på än vanligt. Eller som det var på den tiden när är som vanligt begåvad och svängig, vackert är på en återkommande melodi och istället låter U2:s resa. Kanske inte så långt tillbaka som U2:s skivor hette War och The Joshua Tree det dessutom med Jimmis Del Korras steeldrum kompositionerna ta nya vägar.Med andra ord Boy och October. Men jag hör klart och tydligt eller varför inte bandets absolut bästa genom på sista spåret Guldfisk-trilogin (Love Theme är The Unicorns andra album ett av årets allra War. Enkelt. Stadigt. Hårt. En grund att stå tiderna i mina ögon/öron – The Unforgettable From). Upp till kamp är en knappast eftersökt bästa. En platta som gavs ut i Nordamerika på. Där de två övriga medlemmarna lämnas Fire.The Edge har ett säreget sound. Hans skiva men å andra sidan är det en otroligt väl- redan för ett år sedan. utrymme att briljera. kännetecken är eko och aningen distorsion. ljudande liten sak där man i detaljerna kan hitta Robert Lagerström Bono. Denne gigant. Med ett samvete och Rätt använt så är det oslagbart. Lyssna på storslagenheter och en och annan sanning om THE VERVE engagemang större än både Sting och FN. I Love and Peace or Else. Det är 2004 års ver- man lyckas ta sig förbi det lätta hindret av for- ”This is Music:The Singles 92-98” mångas ögon en patetisk publikfriare som sion av Bullet the Blue Sky. malistisk träighet. Capitol plockar lätta poäng genom att visa upp sig med Tillsammans är alla fyra byggstenarna, Konstigt nog är Zackrikssons och Milders De var ämnade för något oerhört stort. fattiga och utsatta. I ett konstant försök att Larry, Adam, Bono och Edge ett fantastiskt skiva betydligt mer lössläppt. Skivan är inspelad Redan förstasingeln All in the Mind var stor- frälsa världen från ondo. Jag anser att sådana band. Och ihop med producenterna Brian Eno, och arrangerad under en dag vilket för en lekman slagen, fantastisk och rymdfylld nog att inhysa ikoner behövs.Vi behöver någon att se upp till Flood, Daniel Lanois, Howie B och Steve Lilly- kanske skulle betyda hårdare tyglar och en mer en halv Vintergata. Stora ord, men The Verve var när ingen annan tar tag i saker och ting. white har de gjort en fantastisk U2-platta återhållsam attityd. Istället är det tvärtom. Det ett suveränt band. Som hade en underlig karriär. Som sångare i världens största band är som kommer att hålla i många år framöver. finns spänningar mellan rytm och tonmaterial Efter plattorna A Storm in Heaven och A Bono åtminstone störst. Bakom mikrofonen Per Lundberg GB

26 Groove 9 • 2004 CD 9 • 2004 Sista skivan för året är i princip en nationell angelägenhet. Det borde vara en liten hint om hur god den svenska musiken kan vara just nu. Från svullna gitarrväggar till skimrande beats. Också bland de mindre och knappt märkbara skivbola- gen, de som ryms i min garderob, sjuder det av liv och sådant uppmuntrar vi. Så håll till godo med en liten bit av den svenska musik-kakan så hoppas vi på ett lika gott nästa år.

1 Silverbullit 5Eskalator Five kan vara lätt att förstå. Gruppens högslå- EP:n Every Sense of You vittnar om gruppens Once Upon a Time När tunnelbanan slutat gå ende vita soulstomp bör tilltala många dans- vilja till att göra mångbottnad rockmusik som Det som inte sagts och skrivits om Silverbullit Det märkliga med Eskalator är inte att de sjung- sugna som inte räds kaxighet eller tamburiner, mycket troligt kommer ge dem mer uppmärk- den här hösten är antagligen inte värt att tas er ska på svenska utan hur de lyckas få sin handklapp och extatiskt blås. Att de redan har samhet i hemlandet också. Se upp för komman- upp. Sällan har väl en hype varit så massiv som baktakt att låta som den var inspelad på Jamaica en hipp klädsponsor bådar också för stilrena de fullängdare. denna och med all rätt. Arclight är inte bara Sil- för sådär fyrtio år sedan, eller släptes på något scenframträdanden. www.cryingbob.com verbullits efterlängtade tredje skiva, det är en svartvitt skivbolag i England omkring 1979. www.foxtownfive.tk stor pretentiös mördartagg rakt i hjärtat, infek- Knastrigt, fartigt småskevt och helt galet dans- 15 The Cloud terat med krauttrummor, bodysyntar och stirra vänlig musik. Numera också i lyxförpackning 10 Richard Reagh & wwnb2 She’s that Kind of Girl på skorna-gitarrer. med tillägget Deluxe. Color if the Birds Det här är tredje spåret från The Clouds debut- www.eskalator.net Det är en bisarr upplevelse att se Richard Reagh EP och en försmak på vad bandet kan tänkas 2 Douglas Heart och hans komband/dansakt wwnb2. Omringad åstadkomma med sin inplanerade fullängdare Always No 6 Those Pyjamas av två brats som svängt om en konstskolas sex- nästa år. Bandet bildades i Stockholm våren Douglas Hearts EP I Could See the Smallest Oh Ramona tiotalistiska konkreta gatuteater står Richard 2003 och spelar gitarrbaserad stämsångsrock Things livar inte bara upp utan lurar också fram Man ska väl luras att tro att Linköping-gruppen själv i mitten som en bortkommen backpacker med tydliga influenser från både country och vackra förnimmelser om några bedårande år i Those Pyjamas direkta powerpop bara handlar med akustisk gitarr och framför sina smått pop. Resultatet blir ett sound som man bara brytpunkten mellan åttio- och nittiotal. Gitar- om att göra smäckmusik när det istället är lika genomkluriga sånger. Låtar som inspelad form kan kalla för självklart och tidlöst. rer, gitarrer och gitarrer som Lars Aldman skulle mycket ett renade samtidsfilter. På hemsidan är lika delar clips and cut som vemodiga stirra www.ssschuitt.se ha sagt. Fantastik drömpop, världens vackraste skriver de att musiken är ett soundtrack till på väggen-dängor. Helt klart ett av årets mesta sång och så skimrande skirt. Douglas Heart hela det moderna samhällets hets, kaos och för- och konstigaste konstellationer. 16 Scraps of Tape sträcker sig numera ett långt steg bort i tid och virring. Det är lätt att förbise detta då Oh Ramo- www.reagh.net Hands are Tied rum, långt bortom all annan dussinpop. na istället är rock’n’pop i sin mest absoluta form. För vissa är postrock förenat med skägg och www.labrador.se www.promopop.com 11 Fatboy överdrivet pretentiösa jättelånga låtar, för This Tear Will Never Leave My Eye andra som Malmös Scraps of Tape,kan all denna 3 The Plan Grunderna till Fatboy lades i den bubblande unkenhet förvandlas till något enastående We Stopped Running rockabillyscenen i Grycksbo och Svartnäs i slutet vackert och storslaget. Som ett massivt instru- Även om hysterin är något mer dämpad kring av 1970-talet. Sångaren Thomas ”Pegge”Pareigis mentalt musikorgan som piskar upp kaskader Embrace Me Beauty än kring debuten så går det beskriver deras musik som en metanoldoftande av toner, sinnesstämningar och mörka toner. inte att komma ifrån att Theodors och Mikaels speedwaymatch i mörkaste Dalarna, regisserad Fullängdsskivan Read Between the Lines at All popband är något lite extra. Kanske handlar det av David Lynch. This Tear Will Never Leave My Eye Times injicerar hopp till alla oss som somnar om vingligheten, kanske om panflöjter och rätt fångar nog mer morgon efter, småfull och innan man hinner säga Constellation. mycket om att göra skandalöst snärtiga poplå- melankolisk hängandes utanför den stängda www.tendervision.com tar som denna. De livar i alla fall upp senhösten folkparken. med en liten turné och en ny singel. www.fatboy.se www.theplan.nu 12 Ett skelett 7 The Stuff Too Late Too Soon Förutom deras fantastiska bandnamn har Ett Pl-Pl-Please Skelett en finfin balansgång mellan det tokroli- Med gigantiska råtthuvuden och hemliga med- ga och dödsallvar. Deras musik är också en lemmar skulle man kunna tro att The Stuff var kalasfin röra av trummaskiner, programmerat ett i raden band som inte vill ge smutsrocken gnissel och skrammelgitarrer. En strålande röd något ansikte. Det gör de inte heller, istället egenproducerad EP finns att införskaffa från handlar det om retroskräppop av bästa märke. denna lysande Stockholms-kvartett. Rykten skvallrar om att de har någonting att [email protected] göra med Moder Jord Massiva, fast det är nog 17 Square bara rykten. Låt oss istället hoppas på att de Run Around Naked and Destroy (Party on snart lämnar kloakerna och ger sig tillkänna 13 Caine My Own) om vilka begåvade popsnickrare de är. U Örebrogruppen Square beskriver sin musik som www.illwindrecords.com Op, Mofo, Rokkz och Hypeman infinity utgör en blandning av high speed ska och sextiotals- göteborgska hiphop-akten Caine. Deras behjär- garagerock och är det något som dessa unifor- 8 Vector Lovers tansvärda politiska korrekthet blandas upp merade ynglingar inte saknar är det frenesi. De med strålande beats och en inte allt för avlägsen Yamanote Sundown kan också konsten att komma på luriga låttitlar. vilja till att festa. De högaktar tre p:n – Proteste- Vector Lovers är engelsmannen Martin Wheeler. www.squareband.com ra, Provocera och förstås Party – bara det är värt Han släppte ifjol EP:n Roboto Ashido Funk på att beundra. Läs vidare om dem på sidan 10. egna etiketten Iwari. Därefter värvades han till 18 Once We Were www.hugga-mugga.com 4 El Perro Del Mar Soma som först gav ut EP:n på nytt och nu också Em Coming Down the Hill Vector Lovers första album. Yamanote Sundown Denna Göteborgs-trio är betydligt mer spar- Egentligen är What’s New? El perro del mar, Saras rör sig emellan stillsam electro och något som smakade än vad bolagskollegerna Scraps of nya trespårs-EP,det bästa man kan knyta ihop man för tio år sedan kanske skulle kallat ambient. Tape är. Ändå kan deras minimalism också vara hösten med, kanske till och med året. It’s All Försiktiga melodier och mycket swischanden storslagen och episk. Faktiskt också de en livboj Good är en så knäckande bra låt i all sin glädje, men också passande lurmusik i mörka nätter. på det livlösa postrockhavet. På Em viskas det handklapp och katedralskörer. Det är sanslöst www.somarecords.com till och med fram lite sång och bland alla vackra att kunna tycka det efter dessa förkrossande 14 Moody Alan melodier. En EP, Winter Kept Us Warm producerad bra CDR-skivor hon gett ut på lilla Hybris under 9 Foxtown Five av Loghs Mathias Oldén, finns numera att värma året. Har du missat någon av dem får du ett Something New I’ve got Soul upp i snålblåsten. smakprov från den sista här. Moody Alan må slå underifrån i Sverige men Att Grooves Annica Henriksson går i taket, eller www.tenderversion.com www.hybrism.com har lyckats få viss uppmärksamhet i både snare i spagat på golvet, när hon hör Foxtown japansk och fransk radio. Nysläppta femspårs-

Text och musik: 1 S Ohlsson/J Ölmeskog/J Rintamäki/A Gustafsson/A Nilsson Neg Network Entertaiment Group 2 P Wallgren/M Dahlberg/R Spatalovic/M Sjöholm/D Brandt 3 T Jensen/M Furugärde Bow Music production/EMI Music Sweden 4 S Assbring 5 Dr Slide/M Burner 6 E Swahn/L Ekermo/ M Pettersson / B Lassebro/GJohansson 7 The Stuff 8 Vector Lovers Soma Publ 9 T Arnsby/P Engkvist/J Eriksson/J Knutsson/A Malm/M Sjödell 10 R Reagh 11 T Pareigis/H Kiviaho 12 Ett Skelett 13 Cain 14 J Sveningson/D Johansson/J Sveningsson 15 The Cloud 16 J Gustavsson/M Persson/K Jansson/M Nilsson/H Holster/M Björk 17 E Ficks/M Ficks/M Augustini/A Alm/C Persson/P Fridell/F von Ahn 18 E Rosén/U Christoffersson/P Tannergård

www.groove.se 27

Groove 9 • 2004 / övriga recensioner / sida 1

DVD som ger prov på hur stora The Rasmus bli- tänkt så är ju en annan fråga. A PERFECT CIRCLE vit internationellt. Gruppen spelar på festi- Det som däremot är intressant är doku- ”aMOTION ” valens stora scen inför uppskattningsvis mentären om Laibach. För mitt i min Capitol 79 000 människor och publiken får valuta avsmak för deras image finns ändå något Det är poppis av rockstjärnor att anlita fil- för pengarna. Alla hitlåtar är med och ljus- intressant som talar om vår tid och framför mregissörer till sina videor.Men det ska ju sättningen är oftast snygg och förhöjer allt om kalla kriget och murens fall. Lai- gärna tillföra något också. David Fincher intrycket. Faktumet att ljudet inte har redi- bach hade nog mer funktion på åttiotalet (Fight Club, Panic Room) lyckas mer än gerats i efterhand ger en perfekt live-käns- än de har idag. De känns som en dinosaurie väl – i alla fall när han tog sig an A Perfect la. från Sovjet-eran. Och samtidigt finns det Circles Judith. Mycket bra, precis som de Resten av skivan bjuder på klipp från riktiga pinsamheter här,bland annat får vi flesta av bandet videor. videoinspelningarna av In the Shadows, In lära oss att Laibach förutspådde elfte sep- A Perfect Circle verkar vara en bra My Life, Funeral Song och Guilty. Det är tember i sina låtar.Sen dras två textrader avlastning för sångaren Maynard James alltid trevligt att följa medlemmarna i ban- fram som skulle kunna passa på vilket ter- Keenan. Genom att inte enbart sjunga i Tool det på närmre håll, precis som i intervjun rordåd eller avfyrande av påsksmällare som slipper han snöa in fullständigt på svårtill- som också finns med. Där berättar bandet helst. Och deras framställning av andra gängligt introverta musikepos på åtta-nio om succén, låtarna och deras älskade Fin- världskriget får håret att resa sig på mig. minuter.A Perfect Circle är som ett Tool i land. Att det även finns stillbilder från vide- Trots många tveksamheter och dålighe- light-version. Vilket även avspeglar sig i oinspelningarna känns i sammanhanget ter är det här ändå en intressant dokumen- videorna. Men aMOTION är ändå lite fat- onödigt. Samma sak gäller för videorna tation av ett band som följt sin linje konse- tig, eftersom bandet varken har många som visas i sin helhet. Det är bara att slå på kvent och inte vikt en tum. Fascinerande plattor eller videor i bagaget att rota godis MTV så dröjer det garanterat inte lång tid och frånstötande på samma gång. Och som ur.Nio stycken finns med här.Lite bonus- innan de visas. sagt, är man fan så är det dags att bege sig material i stil med bildgalleri och remixer Andreas Eriksson till DVD-affären. på gamla låtar gör inte aMOTION avsevärt GLUECIFER Mats Almegård fetare. ”Royally Stuffed” De videor som finns är förvisso riktigt Sony Vinyl bra. Nyss nämnda Judith och framför allt ”Keep It Stupid Simple.” Vad var det han sa på Ängenscenen i Weak and Powerless. Liveversionen av The Livet är fullt av ledord och förmaning- Emmaboda förra sommaren? Jag minns Noose är också mycket bra. Så bra att man ar,försök och förpliktelser.Men ibland är inte men det hade någonting med bajs att ville haft lite mer… det den raka och enkla vägen som är den göra, tror jag. I vilket fall som helst har jag Niklas Simonsson rätta att vandra. Precis som i Gluecifers sett fram emot ett riktigt släpp med Musta- BRUCE SPRINGSTEEN värld. fa Et Monique. Vad passar bättre för deras ”In Concert” Biff Malibu med anhang bjuder på en söndertrasade drömpop än en vacker 10” Sony fartfylld resa i sin färska DVD-utgåva Roy- utgivet på Malmö-bolaget Oscillatone. The Denna semiakustiska MTV-inspelning från ally Stuffed.Tydligen är det ganska precis Houdini Aubergine EP handlar om fantas- 1992 utan E-Street Band (professor Roy ett årtionde sedan bandets första stapplan- tiska svetsgitarrer och slamriga källartrum- Bittan och Patti Scialfa är dock på plats) de steg. Och en bättre present åt sig själva mor som på ett förtjusande sett ramar in är bredbent och stompig värre (schysst är svår att tänka sig. just de där melodierna och den där popmu- klädstil och rörelseschema, bandet…). Konserten är filmad i Bergen i maj. En siken som någon långluggad lämnat efter Klassiker som Atlantic City, Thunder Road lagom tät miljö, med ett uppsluppet band sig genom fyra decennier.Visst stinker det och Growin’ Up klarar sig nätt och jämt som betar av ett antal höjdarspår – bland både Brad Laner och Kevin Shields ibland undan med hedern i behåll när bossen sam- annat Car Full of Stash, som är en av årets men det är så oerhört vackert att jag äls- lat ihop ett gäng musiker som presterar bästa låtar alla kategorier.Plus även för kar det! covers på hans låtar.Tyvärr gör han själv den egenhändigt ihopknåpade turnéfilmen, Fredrik Eriksson inget större intryck själv heller.Därför blir där bland annat samtal med tyska fans Helylle-bolaget Hej Musik! fortsätter det endast kuriosavärde på denna konsert. höjer humornivån rejält. prångla ut snygga vinyler i sin singelklubb. Gary Andersson Visst har de lite kvar till Turbonegros Denna gång blir det ett sidosteg från övriga CULTURE CLUB nivå, men Gluecifer bevisar att deras rock- poppiga releaser – Thieves Like Us lo-fi- ”Greatest Hits” maskin långt ifrån går på tomgång. Bara house består av mer lekfullhet och mindre Virgin/Capitol att sticka ut hakan och erbjuda kunglig genre-trogenhet än brukligt. Duon består av Hur saboterar man lättast en framgångsrik stockning är det inte alla som har stake att Björn Berglund och jänken Andy XXX, med karriär? Genom att byta namn till ett klara av… bas i Berlin. I den medvetna miljön borde fånigt tecken? Börja intressera sig för barn Niklas Simonsson de sticka ut en aning. Drugs in My Body på ett olämpligt sätt? Nej, ibland kan det LAIBACH dammar på i lagom tempo, och luktar faktiskt vara betydligt enklare än så. ”Laibach” betydligt mer rolig fest är trendriktig klubb. 1984 stod Culture Club på toppen av Mute/Capitol Ett beräknat val, kan man tolka det som. sin popularitet. De hade dominerat listor Håll i (uniforms)hatten Laibachfans! Den Det är i alla fall lika charmigt som bra. jorden runt med Karma Chameleon och Do här DVD:n kommer ni nämligen rusa efter i Förväntade mig något mer rockigt i stil You Really Want to Hurt Me? och sånga- galopp. Den innehåller tretton videor,från med Hellacopters eller liknande när nålen ren Boy George var massmedialt i samma Drzava (Der Staat) som är filmad 1986 till landar på Sofia Härdig And The Needles liga som Madonna och Michael Jackson. sprillans nya Das Spiel ist Aus. Förutom vinylsingel. Faktumet att Kenny Håkansson Världen väntade på deras comebacksingel. detta innehåller den A Film About WAT från Hellacopters återfinns i bandet lurade De fick The War Song. som är en slags kalla-kriget-möter-Lai- kanske en aning. Nu handlar Ooo Ooa Ooa Iklädd en förfärlig rödlockig peruk bach-dokumentär och som även innehåller Ooo (Pushing Myself) (Trewetha/Sound sjöng en tungt kokainmissbrukande Boy bandets kommentarer till alla låtarna på Pollution) lika mycket om vrickiga popto- George tänkvärda rader som ”War is stu- senaste skivan WAT. ner som tuggande rock. Smålarmigt och pid and people are stupid” till barnpro- För er,som jag, som har svårt för all- tilltalande. Hennes luriga röst låter emel- gramsmusik. De hade lyckats koncentrera varliga män som klär sig i SS-uniform är lanåt som PJ Harveys, i dennas bråkigaste allt som var fel med åttiotalet till fyra det här en videosamling som känns lika stunder.Två spelningar på CBGB:s i New minuter.Det var över.Men Culture Club tveksam som Laibachs image alltid känts. York i bagaget gör ju inte CV:n sämre fortsatte att existera ett tag till och gjorde i Men om man bortser från den ideologiska direkt. Längtar efter fullängdare… slutet på nittiotalet en lite fetare och lite tveksamheten (om man nu kan det) så är Niklas Simonsson tunnhårigare comeback. det här en bra dokumentation av ett band Om man har en förkärlek för åttiotalsi- som alltid väckt motstridiga känslor.Vide- koner på dekis är videokavalkaden från The orna är inte så mycket att orda om, de är War Song och framåt väldigt tilltalande, faktiskt rätt trista: från Drzavas korniga annars kan det nog vara rätt plågsamt att liveframträdande, Opus Dei-tidens panorer- titta på. Men glöm inte bort att de innan ingar av Alperna och de fyra allvarliga dess, i drygt ett år,var en av världens bästa männen i förgrunden, NATO-erans lek med popgrupper. digitala videoeffekter (som idag känns Thomas Nilson passé och enformiga) till nya videon som THE RASMUS inte heller är särskilt intressant. Lustigt att ”Live Letters” ett band som fokuserar så mycket på image Playground och konstnärskap ändå gör så tråkiga vide- Live Letters utgörs till stor del av en kon- or.Enda videon som duger någorlunda är sert som spelades in den 21 augusti i år på Sympathy for the Devil och det för att det Gampel Open Air i Schweiz. En konsert känns som en B-skräckis. Men om det var Groove 9 • 2004 / övriga recensioner / sida 2

ALBUM att AK-Momo inte har så mycket med trip- trummor bildar då den helhet som måste 3 INCHES OF BLOOD hop att göra. För det här är på något sätt finnas för att inte allt bara ska bli spillror ”Advance and Vanquish” mer förankrat i loungemusik, i någon slags eller enstaka fragment. Även om Blood är Roadrunner/BonnierAmigo mjukjazzig kostym sydd av en mycket egen- en sammanhållen skiva, så känns det Förra årets mest överreklamerade band var sinnig skräddare. Det svänger emellanåt ojämn, och den kombinationen känns inte The Darkness. Nu kommer deras gamla riktigt bra, något återhållet; i andra stunder helt bra. bolagskompisar 3 Inches of Blood med sin känns det nästan flummigt, men med pon- Magnus Sjöberg andra fullängdare, kryddad av orcher och dus, en autenticitet som känns bra. För alla ANTHRAX slagfältsromantik. som vill höra något eget, för alla som vill ”The Greater of Two Evils” Det handlar,precis som med The Dark- att musik ska gå bortom synliga murar Nuclear Blast/Sound Pollution ness, om en hyllning till det förgångna. utan att gå vilse eller bli destruktiv. AK- The Greater of Two Evils är ett svettigt 3 Inches of Blood påminner om Accept, Momo. resultat av två dagar i studion och en nyin- King Diamond och gamla Helloween, men Magnus Sjöberg spelning av de bästa låtarna från är inte ens hälften. Sångaren i The Dark- ALISON KRAUSS & UNION STATION 1984–1990. Det är folkets platta, för de ness, Justin Hawkins, lär gilla Deadly Sin- ”Lonely Runs Both Ways” som hellre dör än missar nya Anthrax-pry- ners. Det är också en av bandets bättre Rounder/Playground lar.Låtvalet har nämligen fansen bestämt. låtar,tillsammans med melodiösa Revenge Det känns nästan lite absurt att veta att Via hemsidan har de röstat fram vilka is a Vulture. Alison Krauss är drygt trettio år när hon i sånger som ska vara med. En kul idé. Torbjörn Hallgren nästan tjugo varit en respekterad bluegrass- Särskilt eftersom det är en del nya ansikten 4LYN artist. Respekterad inte bara för sin röst, i Anthrax. Sångaren John Bush kom till ”Take it As a Compliment” inte bara för musiken och det närmast exempel inte in i bandet förrän 1992. Playground stjärnspäckade Union Station, utan också Från bandets viktigaste milsten, Among Inlendande spåret Trains ståtar med ett för att hon inte fallit till föga och bara dra- the Living, kommer hela fem låtar.Enligt mäktigt primalskri som får mig att hoppas git nytta av framgången. Okej, nu har väl i gitarristen Scott Ian har all rutin från att detta är mer än bara vanlig keps-metal. och för sig de senaste albumen emellanåt livespelningar lett till att sångerna idag Och visst är det så. varit lite korsning av pop och bluegrass, låter bättre. Han menar att de borde ha Tyska 4LYN har mycket gemensamt men en rätt behaglig och bra korsning. Och låtit så här när de spelades in första gång- med The Lost Prophets melodiska variant konserten från Louisville, Kentucky som en. av nu-metal. Det är tungt och ljudbilden är släpptes i CD- och DVD-format härom året Trots det rekommenderar vän av ord- kompakt, men samtidigt ger bandet plats åt tillhör något av det bästa i liveväg som ning att ni lyssnar på originalen om ni vill harmonier som bryter av mot det tunga och släppts i genren. Men en sak som också bli- lära känna gamla Anthrax. Gamle sångaren malande. Intressanta popmelodier ur Foo vit tydlig är att där Alison Krauss kan vara Joey Belladonas insatser kan inte tippexas Fighters skola snurrar runt i låtarna, och fenomenal live, med en oerhörd närhet och över av The Greater of Two Evils. Och det det ger helt klart pluspoäng. Den sliskiga uttryck, så kan det också bli lite plastigt är förmodligen inte meningen heller. versen i Eobane ursäktas av de snygga och väl ytligt på skiva. Och dessvärre är Torbjörn Hallgren ackordföljderna i låtens refräng ett bevis Lonley Runs Both Ways ytterligare ett BALLBOY på att starka melodier tar en långt. exempel på det. ”The Royal Theatre” Jag är överraskad över att jag gillar det Nu finns det ju en riktigt hög lägstani- SL/Border här. vå, skam vore det väl annars, men jag tyck- Efter Gordons McIntyres mer eller mindre Mikael Barani er ändå det krävs så mycket mer.För det är akustiska soloutflykter,är det rätt gött att THE 69 EYES lika lätt att falla för hennes röst och sång, ha en bandskiva med Ballboy. Inte för att ”Devils” för Jerry Douglas dobro, för Dan Tyminskis jag egentligen tillhör hans, eller deras, mest Capitol och Ron Blocks spel och stämsång, som det hängivna skara men jag kan ändå uppskat- Just när jag blivit övertygad om att goth- är att bara låta dessa godbitar förläget pla- ta McIntyres lakoniska röst och ofta dråp- musiken för evigt dragit kistlocket över sig cera sig i bakgrunden. Inte i avsaknad av liga texter.Jag förstår också charmen med dyker det ständigt upp nya skivor.The 69 själ eller organiskt uttryck, men som alltför att rätt sinnesslött dista sig igenom ett Eyes är ett band som gärna fått stanna kvar välpolerad, alltför vardagligt bakgrunds- antal poplåtar,fina och vänliga i all sin på en undangömd plats. Deras blandning av ljud. Och det är inte så jag vill uppleva Ali- enkelhet, det har vi alla gjort. Jag blir på oattraktiv rock i Ramones-anda och trött- son Krauss. Det är inte så det ska vara. gott humör när jag läser texthäftet, små- körd svartrock är inte roligt på något sätt. Magnus Sjöberg skrattar åt alla fyllehistorier som andas Andreas Eriksson ERIC ANDERSEN skotsk diskbänkrealism, duggiga slott på THE 411 ”The Streets Was Always There” någon höjd och dragiga längenheter.Det är ”Between the Sheets” Appleseed Records svårt att, som min flickvän sa, inte dras Sony Det här är en hyllning till Phil Ochs. Eric med i hans lättsamheter,detta gemyt som Fyra airbrushade (?) multietniska unga tje- Andersen var med på den tiden då man i liksom genomsyrar hela honom, som han jer i vita linnen försöker prata och sjunga USA marscherade mot orättvisor och pro- delar med vår vän med tjejröven Darren över samplingar,orkesterarrangemang och testerade mot Vietnamkriget. Polare med Hayman. Plötsligt kan världens mesta moderna tongångar samtidigt som de trä- Dylan,Tim Hardin, Fred Neil och Buffy banaliteter få oproportionerligt stor upp- nar sig på att se flick-kåta ut. Grannflickan Saint-Marie. Amerikansk folksångare med märksamhet och det behövs egentligen inga som börjar utvecklas och få attityd, typ. mycket soul i rösten. Blandat med eget storslagna låtar eller fantastiska texter – Resultatet låter ”ching-ching” i kassa- material och covers på ovan nämnda artis- man blir mer eller mindre extatisk ändå. kistorna för gubbarna bakom konceptet när ter plus en i mina ögon/öron oförklarlig För The Royal Theatre är vid första hitsen trillar in. Alla vinner.Eller? duett med Wyclef Jean. När Eric Andersen genomlyssningen en oerhört jämntjock och Gary Andersson låter det lågmälda stå i fokus är det här en osmidig historia som egentligen bara rider AK-MOMO vacker platta, när han inte gör det är den på en våg av reaktionär folkmusik i indie- ”Return to N.Y.” bara tråkig och intetsägande. format. Sådant som man borde ogilla för Exergy/ Per Lundberg GB att det är så förbannat tråkigt, meningslöst Det finns skivor som inte låter som så ANDERS NILSSON’S AORTA och daterat till en tid av uppvik och randiga mycket annat man hört. Return to N.Y. är i ”Blood” tröjor.Fast det är ju ändå så att det kanske stort sett en sådan. I stort sett, eftersom Kopasetic behövs denna trista inramning för att jag den också är så pass fylld av superba sång- Ibland kan ett skivomslag och ett band- ska komma åt innehållet och kanske drab- er,sådana som inte bryr sig om hur de namn ge helt fel associationer.Ska erkänna bas av McIntyres charm även i plastad framförs eller i vilken miljö. För ljudbilden att det inte direkt var kombinationen jazz form. Vi får se nästa gång han kommer till är emellanåt speciell. Allt framfört på och rock jag tänkte på när jag såg omsla- Sverige (snart i en stad nära dig!) om ban- exempelvis optigan och mellotron, alltför get till Blood. Men på något sätt känns det det är med och det är lika ointressant dus- sällan använda i modern musik; ja, alltför ändå rätt naturligt när man hört den. Och sinpop då.Till dess hinner jag väl lyssna in sällan använda stämningsskapare och att beskriva den i termer av jazz och rock mig på I Don’t Have Time to Stand Here musikvidgare. Anna Karin von Malmborgs känns också lite fel, för det är just kombi- with You Fighting About the Size of My spröda sång, lika delar Stina Nordenstam nationen som är det viktiga. Det är varken Dick och ordna ett hemmaupplopp till The och återhållen Kate Bush, men ändå med eller,det är så pass upplöst i konturerna att Ghost of New Orleans. Hoppa högt eller tillräcklig personlighet att ingen jämförelse referenserna blir missvisande. Nu är det glöm bort. egentligen blir rättvis. Musiken rör sig ofta, inte alltid helt positivt, men när allt funge- Fredrik Eriksson naturligtvis på grund av stämningarna och rar och när stämningarna uppstår,blir det BEANS instrumenten, i samma filmiskt subtila och rätt bra. Anders Nilssons gitarr,Mattias ”Shock City Maverick” beskådande fåra som exempelvis Portishe- Carlsons sax och David Carlssons emellanåt Warp/Border ad gjorde för en tio år sedan. Nu ska det pumpande, drivande bas tillsammans med Det ska inte låta lätt att göra nyskapande för alla triphopens belackare också sägas Peter Nilssons rytmiska eller smygande hiphop.Titta bara på Def Jux, Anticon och Groove 9 • 2004 / övriga recensioner / sida 3

Stones Throw – vissa av deras artister gör Bandet har alltså hållit på i 20 år och Clark Nova är svenskar och låter inte det allt för att dölja sin genialitet bakom sjok lyckats sälja 100 miljoner plattor.Så det är minsta country. Clark Nova har lyssnat sön- av ogenomträngliga beats och over-the- ju bra att de håller sig till formeln. der alla sina Sonic Youth-, John Cage- och edge-stream of conciousnesslyrik. Eller som Gary Andersson My Bloody Valentine-skivor och insett att i Anticons fall – ibland blir det bara BRAUN AND THE MOB de också kan göra avig och spännande electronica av alltihop. ”As the Veneer of Dumbness Starts to musik som inte tar hänsyn till de konventio- Det är inte så med ex-Antipopconsorti- Fade…” nella metoderna att skriva en låt. Clark aren Beans. Även om han har tendenser åt Nonplace/Dotshop.se Nova är spännande och oförutsägbara. Gil- det lite mer skruvade lyckas han på sitt Oliver Braun har tidigare släppt skivor lar man Dialog Cet så gillar man det här andra album para det iskallt futuristiska under namnet Beige. Nu har han blivit också. med en upptäckarglad old school-känsla Braun. En liten förskjutning i färgpaletten Per Lundberg GB som bara har sin motsvarighet i hans über- således. På detta album tar han även hjälp CORNELIA intellektuella flow. Även om första soloplat- av en Mob bestående av bland Jahcoozi- ”No Dancing Queen” tan Tomorrow Right Now var lite mer över- gänget Oren Gerlitz, Sasha Perera och Element/Border raskande och charmigare i sin kantighet Robot Koch. Det finns tillfällen då en popskiva kan måste det tillstås att direktheten som bor- Musikaliskt kan man väl säga att Braun rädda hela dagar.Då man bara kan lägga rar in spåren på Shock City Maverick gör med funken vad Thomas Brinkmann saker och ting bakom sig genom att fly in i ibland är direkt berusande. gjorde med soulen på sina Soul Center- musik. Och så finns det popskivor som kan Kunde Beans bara hålla sig till att slipa släpp. Det vill säga styckar den i små små stjälpa en i övrigt rätt bra tillvaro. Nu är till gnistrande hiphopdiamanter som Death bitar,pillar lite med dem och sätter ihop väl i och för sig inte Cornelia någotdera, by Sopistication att strö på vägen mot mikrofunk – så svängig att man börjar men ibland när jag lyssnar till No Dancing framtidens musik skulle man inte behöva undra varför någon i hela världen behöver Queen blir jag, om inte irriterad, så i alla rota så mycket i skivbackarna efter ny, mer än en liten basgång, avskalade beats fall lite smågramse. Det är väl i och för sig fräsch rapmusik. Men så länge han blandar och klickande småljud.Till skillnad från inte någon renodlad popskiva. Även om det in rena electronicaspår finns det fortfaran- Brinkmann innebär det i Brauns fall dock är electronican som dominerar i ljudbilden, de plats för andra artister.Beans är bara ingen samplingshysteri. Han studerar och Cornelias sång i mycket närmar sig bland de bästa så länge han låter orden musikhistorien och så sätter han sig och soulen, kanske på grund av relationen till snirkla kring rytmerna. Som när de andra gör musik själv. Resultatet är en sjuk kär- Eric Gadd, som också varit med och skrivit artisterna får höra hans råa diss I’ll Melt leksförklaring till funken. låtar.Men det är helheten som känns trött- You. Det låter ju så lätt. Och – faktiskt – Största influensen är Mark Stewarts sam, det nya paketerandet av gamla svens- nyskapande. På samma gång. musik. Uppenbart med tanke på hans funki- ka musikaliska strukturer. Kalle Malmstedt ga industrirockskiva As the Veneer of Det känns som att det kunnat bli betyd- BEE GEES Democracy Starts to Fade och dess omslag ligt mer intressant, men det är bara fasad, ”Number Ones” som Braun kopierat så när som på en til- det är en chimär.Det enda som man riktigt Polydor/Universal lagd clownnäsa och ett inklippt ölglas. Och hajar till inför är singeln Teardrops, men Fenomenet att samla sina listettor började äntligen kom en hyllning till Stewart! Hans det är nog för att den spelats på radio och med Beatles och Elvis. Då handlade det funkindustri var ju så intrikat och nyska- för att den gjordes i en lite mer själfull ver- uteslutande om singlar som toppat den pande en gång i tiden. När Cabaret Voltaire sion av Womack & Womack. brittiska eller amerikanska singellistan. blivit hyllade och utsatta för ett digert åte- Magnus Sjöberg Michael Jackson fick nöja sig med låtar rutgivningsarbete har jag inte kunnat annat CREED som varit etta ”någonstans i världen”. Och än att hoppas på att Mark Stewart någon ”Greatest Hits” nu har Bee Gees utökat definitionen till att gång skulle få samma uppskattning. Det Sony även innefatta singlar som inte alls varit han gjorde var ju på många sätt besläktat På många sätt är Sverige ett fantastiskt etta men som varit med på ett listtoppande med CV, men uppmärksammades inte i land. Ibland får man anledning att frusta album. Konceptet börjar onekligen bli en samma utsträckning. Och så är den då här: och klaga – vintermörker,Bankomat-köer smula urvattnat. en hyllning som på samma gång är bland och A-Teens lockar sällan fram det bästa i Och när vi ändå är inne på konsumen- det knäppaste och roligaste för tillfället! oss. Men det kunde varit värre. Mycket värre. tjournalistik kan det påpekas att det bara Mats Almegård I USA finns så många band som leker gått tre år sedan senaste Bee Gees-sam- CAKE rock. Hoobastank, 3 Doors Down och Nick- lingen. Samt att det finns en uppsjö av sam- ”Pressure Thief” elback är några. Creed kvalar även de in i lingar och livealbum sedan tidigare. Men Sony denna kategori, svår att benämna med om man aldrig hört de förträffliga poplåtar Få band har utstrålat coolhet så mycket lämplig titel. Gemensamt är att de suger. de gjorde innan de sönderspelade discohit- som Cake.Tillbakalutad och soft rockmu- Riktigt duktigt. Det kvittar hur många mil- sen borde ju inte det spela någon roll. sik, allt det som exempelvis Fun Lovin’ Cri- joner köpare som snärjts av sångaren Scott Thomas Nilson minals trodde att de var.Det började med Stapps fagra hårman. Singlarna Higher, ANDREA BOCELLI grymma covern på Gloria Gaynors I Will With Arms Wide Open och My Sacrifice ”Andrea” Survive – bland det bästa som presterats i talar sitt tydliga språk – skval av värsta Universal tolkningsväg. Därtill kom plattan Pro- märke är gemensam nämnare. Ni minns kanske den skiva som Loa Falk- longing the Magic, som var just magisk. Att samlingen kryddats med en bonus- man släppte efter att ha varit med i Melo- Rakt igenom. Schyssta riff, kompat av lika DVD gör det snarare värre, vilket knappast difestivalen i slutet av 1980-talet? Ni schysst blås och John McCreas alltid lika var uppsåtet med det tilltaget. minns hur det lät, ni minns hur oerhört coola sång. Men inte nu längre. Niklas Simonsson krystat och konstlat det kunde bli när pop, No Phone är enda låten som håller DAN FRÖBERG OCH JERRY JOHANSSON musikalmusik och opera skulle mixas ihop måttet på Pressure Thief. Resten sitter med ”Dan Fröberg och Jerry Johansson” till en helhet? Det som räddade Loa Falk- Bran Van 3000 och dricker Gröna Hissen DAN FRÖBERG man var väl ändå hans självdistans, även en tisdagsförmiddag – undrandes varför det ”Can a Car Go and Do the Cargo” om skivan var hemsk. Parallellen kanske är gick som det gick… Håll Tjäften/Rönnells Antikvariat lite orättvis, men nog är det samma känsla Niklas Simonsson Herrarna Johansson och Fröberg verkar ha man får när man lyssnar till Andrea. Även CHINGY en naivistisk inställning till livet. I alla fall om allt här är storslagna ballader med ”Powerballin’” om man studerar skivomslaget till deras CD Amore en masse, så är det på något sätt Capitol och lyssnar på deras lätt flippade improvi- samma slags uttryck. En röst som kommit Chingy är redo att återigen regera listor sationsmusik där barnröster sprängs in lite lite fel, och där musiken gör allt för att världen över med sin studsiga popsoul. Han då och då. På Can a Car Go and Do the hålla samma steg – att hitta till samma spelar i samma division som St Louis andra Cargo dokumenterar Fröberg istället en domän där rösten dväljes annars. Som en rapstorhet Nelly där rapp käft och upptem- resa från hemstaden Göteborg till Kina. broilermusikal, där den största repul- po är två dominerande ingredienser.Men Mycket fältinspelningar och ljudexperiment. sionsfaktorn är avsaknad av distans. När många spår flyter förbi obemärkta och pro- Även här uppbackat av barnröster som seriositeten tar överhand finns inget kvar. duktionen är alldeles för ospännande och sjunger små ramsor,pratar och fnittrar.Det Magnus Sjöberg barnsligt fjösig för att man ska bry sig. blir lite väl naivistiskt för min smak, även BON JOVI Äkta popmusik i sin mest skrikiga och skit- om det är två intressanta och stundtals ”100,000,000 Bon Jovi Fans Can’t Be nödiga form. vackra skivor.Framför allt de låtar som Wrong” Gary Andersson försetts med ljudsjok från Kina känns Universal CLARK NOVA vemodigt fina. Där känns musiken mer Okej – här kommer den: feteboxen med ”Clark Nova” angelägen och får mig att vänta på ett nytt osläppta Bon Jovi-låtar! Nästan 40 ”nya” Lobotom/Showtime Fröberg-släpp. Och det ska helst vara utan spår finns på dessa fyra CD-skivor,det man Trodde först att, för mig okända, Clark barnsamplingar. slås av är att allt låter likadant… Nova spelade country och kom från USA. Mats Almegård Groove 9 • 2004 / övriga recensioner / sida 4

THE DEADBEATS vara lagom mjuka och väloljade för att Det känns väldigt ärligt. I kombination med ”Long Hard Nights” kunna bidra till festsamtalet med utfyllnad. melankoliska Twin Peaks-samplingen blir Bootleg Booze/Sound Pollution Ni vet, så att någon slipper säga det där om det skivans bästa spår. Den sleazegaragerock som siktar mot MC5, att en ängel just gick genom rummet och le Roligast på skivan är Profet och Pro- Hellacopters och Thin Lizzy som The Dead- besvärat när det blir tyst. Istället kan man fessor P:s egen variant av D12:s How beats presterar känns alldeles för tradig, nicka med lite sofistikerat till någon upp- Come, kallad Varför. Den handlar precis förutsägbar och stabbig för att göra något hottad evergreen i fransk stil som på Hôtel som förlagan om krossad vänskap men tap- som helst intryck. Deras Status Quo-sväng- Costes. En samling som innehåller en del par allvaret tack vare svengelska översätt- ande boogierock är dessutom alldeles för fina melodier: My Funny Valentine, London ningar som ”jag hörde av nån annan att du tandlös och svag. Var finns attacken i sång- in the Rain och Shirley Basseys Where Do vill ha bråk/vi växte upp i samma kåk/vad en? Var är gitarrernas glöd? Allt lunkar ju I Begin. Allt i cover- (eller som i Basseys är det för språk”. bara på i behagligt pensionärstempo. Jag fall) remixversioner.Allt slätstruket utfört Men det här mixtapet är inget utöver hade i alla fall väntat mig tuffa snubbar och utan hjärta. Och i princip är det samma det vanliga. Det innehåller inga överrask- som kom för att parta. Denna kvartett ver- sega houselounge man möter på Paris- ningar,varken obehagliga eller glada, utan kar mest vilja såsa framför TV:n med en baren Hôtel Costes septemberskiva. Inget håller samma nivå som all annan svensk folköl i näven. Gäsp. som får mig att slänga mig in i taxin till hiphop som släppts den senaste tiden. Ett Gary Andersson Arlanda, för vidare transport till Paris skånskt hemmalaget skulle man kunna DEF LEPPARD direkt. säga. ”Best Of” Mer franskt på hyllningsskivan till Moa Stridde Universal mjukporrserien Emanuelle. För mig räcker DIVERSE ARTISTER Få band gillar att spendera så mycket tid i det att se det slitziga omslaget för att trött- ”Smallfunk” studio som Def Leppard. Ett par av plattor- na. En naken blondin som visar rumpa på Smallfunk Music na har krävt dagliga besök i över ett år. en öde strand, Emanuelle skrivet i rosa Fyra konstellationer som alla innehåller Men någonstans måste det varit värt det, snirkelstil, Claude Challe som satt samman sydafrikanske jazz- och electronicamusi- med tanke på basen av fans och miljoner samlingen sitter och myser i texthäftet med kern Alex van Heerden som en viktig sålda album det resulterat i. ett gäng unga damer.Det dröjer väl några beståndsdel. Från den minimala ”rural Minns första gången jag hörde Rocket år,men det är här Bingo och Mats Drougge techno” han skapar som Bushtech, via från Hysteria. Det var i högstadieskolans kommer att hamna. Och seriöst. Är det det samarbeten med Magnus Bank och Derek pingisrum, där de hårda killarna hängde. man vill ha i skivsamlingen? Avdankade Gripper i Hemisfär eller med Kate Ehrhar- Veckan efter hade jag själv ett ex av plat- gubbar som gillar lammkött? Skulle inte dt i evilPop till nofrete, där han står för tan. Och jämte Guns n´ Roses Appetite for tro det. Och Rhythm & Sounds magiska blås och Bank för klaviatur.De gör enligt Destruction och Mötley Crues mästerliga King in My Empire finns ju på andra håll. konvolutet ”insektsjazz”. Shout at the Devil är det den plattan som Inte heller någon anledning att köpa denna Bushtechs minimala klickrytmer påmin- spelades mest i mitt pojkrum. Bevisligen hemska mjukporr i skivförklädnad alltså. ner en hel del om Håkan Lidbos techhouse, håller bandet själva den högt också, efter- Bättre då på Nova Tunes 10. Inledande men utan att vara så finurlig. Istället vinner som samtliga sju singelspår finns med på General Electrics Tu m’intrigues har fak- denna funkiga landsbygdstechno på van denna samling. tiskt lite skit under fingernaglarna och det Heerdens sordinerade trumpet och de Retro-romantik är ju charmigt på sitt applåderar jag. Fastän jag i vinterkräksju- soundscapes som fångar in den sydafrikans- sätt, men sammanställt så här så märks kans tid vet att hygienen är viktig. Men här ka landsbygden. Hemisfär är en mer medi- varför man gillade Def Leppard. Det lite händer ju något, beatet hamrar,syntljuden tativ akt, där man kommer att tänka på stiffa och stela soundet, direkta refängerna gnisslar och kränger,breaksen är inte för- David Sylvian i hans bästa stunder.Samma och balladerna var vinnande. Även om kar- programmerat trista utan faktiskt lite sak med evilPop med skön sång av Ehrhar- riären kom av sig lite under grunge-eran oförutsägbara. Nu är det inte experimentell dt och van Heerden. Avslutande tre spår är har de fortsatt kontinuerligt producerat electronica direkt, men det är lounge som nofretes. Fascinerande små klickljud möter album. Enda invändningen är att jag saknar funderar på hur det kan se ut utanför en ytterst modest trumpet och det är intres- spåret Hello America från tidiga On hotellbaren. Man kan dra fram ytterligare sant att man ibland knappt kan urskilja om Through the Night. Men 34 låtar är en hel ett exempel: Sébastien Telliers ljuvt pampi- brusandet är samplat eller om det är van del för pengarna ändå… ga och stråkuppbyggda La Ritournelle. Heerdens trevande trumpetspel man hör.En Niklas Simonsson Vackert är inte samma sak som menlöst storartad samling låtar helt enkelt. DAVE DERBY och det har Tellier haft klart för sig när han Mats Almegård ”Even Further Behind” satt sig i studion för att leverera detta DIVERSE ARTISTER Badman/Border smått episka stycke. ”Trojan Christmas Box Set” Dave Derby var frontfigur i The Dambuil- Så letar du julklappssamling är valet i Trojan/Border ders och har gett ut soloalbum under nam- detta fall enkelt. Det är Nova Tunes 10 Trojan fortsätter prångla ut sina boxar.Vet net Brilliantine. Här gör han avskalad och tomten ska ha med sig i säcken. inte hur många de kommit upp i i dagslä- tillbakalutad pop med melankoliska texter, Mats Almegård get. Denna hör väl till de minst seriösa, om sjunger inlevelsefullt och tryggt och spelar DIVERSE ARTISTER man ser med kritiskt granskande finsma- flera olika instrument. Musiken lunkar på i ”Not the Same Old Blues Crap 3” karögon. Men är det jul så är det… makligt tempo men öser loss i tvåminuters- Fat Possum/BonnierAmigo Som variation till ljudkuliss vid glöggen rökaren You’re My Plus One. Produktionen Tredje plattan med blandad kompott från eller inför Kalle Anka kanske Yellowmans är luftig och snygg, signerad Thom Mona- världens coolaste skivbolag. Om man Santa Claus Never Comes to the Ghetto han som tidigare arbetat med Pernice Brot- någon gång får för sig att man ska lyssna skulle sitta fint? Eller lite upptempo-ska i hers och Beachwood Sparks. Även Lloyd in sig på Fat Possums artister så har man Santa Claus is Ska-ing to Town med The Cole har haft ett finger med i spelet. definitivt chansen här.Fred McDowell, Granville Williams Orchestra att tugga i Robert Lagerström Charles Caldwell, R.L. Burnside, Furry takt till pepparkakorna? Det finns ytterliga- DIVERSE ARTISTER Lewis, Bob Log III,T-Model Ford och re 48 spår att välja mellan, representerade ”Bad Boy’s R&B Hits” Robert Belfour.Alla är med på denna sam- av storheter som Desmond Dekker och The Bad Boy/Universal ling. Bäst och absolut tuffast är ändå Iggy Ethiopians. Mer roligt än traditionellt som Jaha, då var det dags igen. Att släppa en & the Stooges version av Junior Kimbroug- sagt. Fast vem har sagt att julen måste skiva med gammal skåpmat. Väldigt kost- hs You Better Run. Råast för tillfället. vara en fundamentalt strikt helg? Det fanns nadseffektivt är det givetvis, studiokostna- Per Lundberg GB en tid även före Carl-Bertil Jonsson, trots der och annat undviks och P Diddy får DIVERSE ARTISTER allt. chansen att ha med Biggie på en platta till. ”Papis Mixtape” Niklas Simonsson Men Mary J, Usher,Mase, Faith och R Saarvi Records DOLOREAN Kelly är ju med, vilket gör plattan souligt skön. Jag vet inte mycket om Fredrik Öris, aka ”Violence in the Snowy Fields” Dessutom är jag svag för samlingsplattor. T.R, som satt ihop Papis Mixtape. Men jag Yep Roc/Border Gary Andersson fattar ganska snart att det kretsar kring Visst lät det bra. Men samtidigt också all- DIVERSE ARTISTER Skåne, Skåne och återigen Skåne. Låten deles för mycket Neil Young och Buffalo ”Hôtel Costes. Best of by Stéphane Pom- Runt Höör avhandlar faktumet att det inte Springfield. Folkrock från sjuttiotalet. Efter pougnac” finns några ”fittor runt Höör” antagligen några genomlyssningar började emellertid ”Hôtel Costes. Sept by Stéphane Pom- för att det ligger mitt i landskapet omgiven Alex James musik leva sitt eget liv trots pougnac” av resten av Skåne. influenser från bland andra Nick Drake och ”Emmanuelle. The Private Collection” Chords, Organism 12, Professor P och Elliott Smith. Doloreans andra album är en ”Nova Tunes 10” Profet medverkar alla men det är Sebbe innerlig och komplex skiva med flera biblis- Wagram/BonnierAmigo som imponerar med sin Dåtid, nutid, fram- ka texter om alltifrån gudsrädsla till apo- I en aldrig sinande ström släpper skivbola- tid. Han berättar sorgset och personligt om kalypsens fyra ryttare. Andra handlar om gen loungesamlingar.Sammansatta för att jobbiga saker i hans liv och om sina brister. hämnd och misslyckade självmordsförsök. Groove 9 • 2004 / övriga recensioner / sida 5

Samtliga stämningsfullt presenterade med ter blir offer för samlingar i alla dess for- JA RULE en ordentlig dos vemod i botten. Inte alls mer – somliga bättre än andra. ”R.U.L.E.” lika snöigt som det låter. Enligt uppgift ska detta vara den första The Inc/Universal Robert Lagerström heltäckande singelsamlingen som Genesis Jas nya platta öppnar skönt med ett spiritu- DONOVAN gett ut. Ganska anmärkningsvärt i dagens ellt och gospeldoftande intro som strax ”Beat Cafe” klimat, då allt ska prånglas ut ett par gång- övergår i förutsägbart aggressiv rap med Appleseed Recordings er om året i olika förpackningar.Men just tunga beats. Sedan följer den sköna list- Skotske Donovan firar snart 40 år som detta faktum gör ju samlingen klart befo- r’n’b-låten Wonderful där R. Kelly och skivsläppande artist. För mig är detta förs- gad. Att den sträcker sig tillbaka till 1971 Ashanti förgyller på ett sätt som är svårt ta gången jag stiftar bekantskap med och är fylld med mycket som inte låter I att toppa. Extremt radiovänligt sväng som honom, och jag gillar det jag hör. Beat Cafe Can’t Dance och Jesus He Knows Me.De absolut funkar på klubben frampå småtim- är onekligen en passande titel på denna åtta–tio minuter långa utsvävningarna från marna. En stark början helt enkelt. skiva som pyr av känslan som finns i en sjuttiotalet hade knappast rosat dagens Sen brölar Ja på i gammal god stil. Och inrökt och sunkig sylta. Melodierna är singelmarknad. Och som Phil Collins själv vissa har ju problem att ta till sig hans jäsande och bär på en avskalad tomhet. fastslår i konvolutet finns det ju många fans hejaklackshesa stämma, men för mig fun- Donovans hotfullt väsande stämma ramar som inte har en susning om att han spelade kar raspen alldeles tillfredsställande. in melodierna med en hummande illvilja. trummor i bandet. Eller att Peter Gabriel Samarbetet med Fat Joe och Jadakiss i Det finns en cajun-aktig känsla över skivan var sångare i gruppens gryningstimmar… New York är också ett exempel på en tajt – en slöhet som känns cool och tilltalande. Detta faktum, plus att Platinum Collec- låt där flera emcees kompletterar varandra Tonerna sträcker ut en hand som tar tag i tion rymmer 40 spår på sina tre CD-skivor, alldeles utmärkt. Andra halvan av plattan mig som lyssnare och klär av mig allt vad gör att den inte skäms för att ta plats blir dock lite väl gråtmild och trött i tem- stress heter. Lord of the Universe är ett hemma i hyllan. Även om det mesta efter pot, jag gillar många av de Jimi Kendrix/Irv perfekt exempel på en sån låt. 1986 inte faller mig på läppen. Gotti-producerade spåren i början bättre. Ta en kopp java på Beat Cafe – här har Niklas Simonsson Där är Ja också mer taggad. du inte bråttom. GRAND NATIONAL Men i stora delar är R.U.L.E. en soulig Mikael Barani ”Kicking the National Habit” rap-platta som inte sticker ut från mäng- THE FEVER Sunday Best/Border den. Den är kompetent och väldigt början- ”Red Bedroom” Lawrence ”La” Rudd och Rupert Lyddon av-2000-talet-radio-anpassad-produkt, men Kemado/Border spelar en musik du hört förut men deras som sådan tillhör den toppskiktet. Mer Driven av desperat sång, ideliga taktbyten, musik är på samma gång unik. Referenser- snygg och harmlös än brännande het. allmänt tajt rytmsektion, shick-e-shack- na kan plockas från många håll men i förs- Gary Andersson gitarrer och orgelklink följer The Fever i ta hand handlar det om mitten av åttiotalet JARBOE AND LARY SEVEN spåret där Franz Ferdinand, Hot Hot Heat med reggaetakter i The Police-anda i ”Beautiful People Ltd” och The Rapture färdats (den stig som främsta ledet uppblandat med skönt gung- Atavistic/Border Devo tidigare röjde) och gör det med viss ande basgångar som i Cherry Tree går över En gång i tiden sjöng Jarboe i ångestmang- framgång. Jag följer med Red Bedroom i ett sjuttiotalsgroove som inte är långt larna The Swans.Tiden som gått har place- från inledande poprockraketen Cold Bloo- ifrån delar av Bee Gees repertoar. rat Swans-klassiker som New Mind och ded hela vägen till avslutande smått Jesus Och jösses vad det svänger när Grand covern på Joy Divisions Love Will Tear Us & Mary Chain-mässande Diamond Days. National gör sin egen version av dessa klas- Apart i ett musealt fack över riktigt lycka- Däremellan avhandlas en hel del inspirera- siska genrer. Kicking the National Habit de åttiotalslåtar.Att lyssna på The Swans de och roliga infall. Red Bedroom är en rik- innehåller tio nya potentiella favoritlåtar. idag känns nämligen så – att gå på museum tigt schysst platta, men jag tror inte jag Synd bara att de blandar in blåsinstrument och beskåda något historiskt fynd. Och det kommer att återvända så ofta. Den är lite i Playing in the Distance. Förutom den ynk- är tyvärr detsamma med Beautiful People för ytligt för det, dessutom är den ett par liga bagatellen är deras debut en skön gläd- Ltd. Den drivs framåt av samma olust- år för sen. jespridare i höstmörkret. känslor som gjorde Swans stora, men efter- Gary Andersson Andreas Eriksson som Jarboe samtidigt åldrats låter ångest- FINGERSPITZENGEFÜHLS HELMET känslorna som något hon gör av ren rutin. ”Fingerspitzengefühls” ”Size Matters” Och det är en ekvation som inte går ihop. Sound Pollution Universal Mats Almegård Hyfsat självsäkert att döpa sitt band till Besvikelsen hugger mig med skarpa knivar... JAZZANOVA fingertoppskänsla, men faktum är att Både skiv- och konsertmässigt ligger ”…Mixing” Jesper Skarin,Tomas Bergstrand, Mikael Helmet på höga listplaceringar.1992 års Sonar Kollektiv/Diesel Music Van Tuominen och Anders Bartonek gör det Meantime har alltid haft en speciell plats BUGZ IN THE ATTIC helt logiskt. hos mig för låtarna och det stenhårt mono- ”Got The Bug – The Bugz in the Attic Lika logiskt som att den självbetitlade tona soundet.Tillsammans med bland andra Remixes Collection” debuten är inspelad i en studio med namnet Biohazard satte de dåtidens hardcore-scen V2/BonnierAmigo Garaget. Den svenska kvartetten kan sin från New York på kartan. Deras spelning på Det är inte bara faktum att det finns en rockhistoria och visar upp en adrenalinfylld Hultsfred 1997 var kanske inte det bästa Jazzanovalåt i remixversion på Bugz in the framtoning som lovar gott inför framtiden jag sett, men att lyckas komma över en av Attic-skivan som gör att dessa båda album även om det är rejält bredbent ibland. trummisen John Steiners stockar gjorde ju känns förbundna med varandra. Vi har ju Andreas Eriksson att minnet idag är mer påtagligt rent att göra med två album till största delen FLORENCE VALENTIN fysiskt. Men att leva i det förflutna funkar bestående av remixer.Vi har även att göra ”Johnny Drama” inte alltid, även om det i Helmets fall är att med två akter som tillhör de mest ansedda Mistlur/Push Music föredra. inom genren kungliga hovleverantörer av Charmigt. Den där sortens svenska pop som Nyheten att sångaren Page Hamilton mjuk dansmusik för hotell och konferenslo- bara kan kallas svensk. Ni vet, så där återförenat bandet efter en handfull år gav kaler.Eller nåt i den stilen. lagom mycket Pontus och Amerikanerna så mig mycket hopp – helt i onödan. Size Mat- Och Bugz in the Attic känns verkligen att man inte blir irriterad, men inte heller ters är inte ens skuggan av bandets forna så trista som en kunglig hovleverantör bör begeistrad. För även om det ibland låter jag. Inledande Smart är enda låt som hål- vara. Säkra kort, hög standard, men inte en lite lantligt, utan att bli countryinfluerat, ler skaplig standard, resten är högst tvivel- centimeter utanför ramarna för då känner lite somrigt och lättsamt, så blir det ibland aktigt. Och det gör alltid lika ont när gamla publiken inte igen sig. Vi har hört det förr lite för lättsamt och för mycket vardag. hjältar gör bort sig eller misslyckas att leva helt enkelt. Just vardagsperspektivet stärks också i tex- upp till sin egentliga potential. Jazzanova, å sin sida, låter också som vi terna, visserligen kan vardagen vara extra- Storleken räknas – men så gör även är vana att höra dem. Men med den skillna- ordinär,men när den tar överhanden blir kvalitet, vilket bandet helt verkar glömt. den att det ändå finns ett driv i musiken på heller inte musiken något utöver det vanli- Niklas Simonsson …Mixing, en upptäckaranda och en glöd ga. Och då är till sist bara charmfaktorn HOPESFALL som för dem framåt. Det är fortfarande kvar.Och den räcker tyvärr inte helt för att “A Types” mjuka jazzbeats, men de har utvecklats och övertyga, även om det känns som att Flo- Roadrunner/BonnierAmigo det gör …Mixing till en skiva som är värd rence Valentin borde kunna göra det. Det är alltid svårt att skriva om grupper att inte glömmas bort. Magnus Sjöberg som Hopesfall, grupper som känns genoms- Mats Almegård GENESIS kinliga på gränsen till osynliga. Det finns så JOHANNA O ”Platinum Collection” många andra musikaliska kollektiv som är ”Come Undone” Capitol mer färgstarka och tydliga än Hopesfall. Almost Enough Music Det närmar sig jul – inte enbart en titt i Deras variant av amerikansk rock som Ytterligare en kvinnlig debutant i singer/ kalendern utan ett titt i releasehögarna för- möter hardcore räcker inte ända fram. songwriterfacket. Fast i och för sig är det täljer detta faktum. Så många stora artis- Andreas Eriksson lite fel att placera Johanna där.För Come Groove 9 • 2004 / övriga recensioner / sida 6

Undone är ändå så pass bred att den inte Hefners hemma hos Paul Stanley varvat LENA känns naturlig i det facket. Här trängs små med ett antal videor (från både sminkade ”Floating Roots” subtila influenser av allt från jazz och gospel och avsminkade karriärdelar). Mest uppse- Quatermass via country till pop och rock. Och det är nog endeväckande är väl de okristligt smaklösa Mathias Delplanque är mannen bakom det tur,för annars känns det som att hela skivan kreationerna de iklädde sig i videorna från svenskklingande namnet Lena. Musiken han skulle hamna lite för nära Rebecka Tör- 1985-86. Det ständigt återkommande låt- gör har inte mycket med svensk folkmusik nqvist för att kännas helt fräsch. Och det är sasslukandet av groupies mellan videorna att göra. Det handlar istället om fin dub just den där sammanhållna diversiteten som känns aningen daterat. I Love it Loud från som placerar sig i närheten av det som lyfter Johanna O ovan det alltför välbefolka- Brasilien 1983 sticker förvisso ut. Dels för österrikarna Kruder & Dorfmeister gjort. de landskapet av gelikar. den månghövdade publiken i Rio som näs- Det vill säga snyggt producerad, modern Nu är det dock inte något mästerverk tan överröstar bandet. Plus att bandet gjor- dubmusik som inte är lika skitig som myck- som Johanna presenterar,men det är ändå de ett av sina sista sminkade framträdan- et av dubtechnon är.Och det är lite proble- något som ger hopp om mer,som ger tro på den – med Vinnie Vincent på gitarr. met med Floating Roots. För hade Delplan- att influenser,genreblandningar och envis- Men eftersom den funnits i närmare 20 que strött lite grus i det annars så väloljade het fortfarande kan ge upphov till ett eget år – hur få den att sälja igen? Jo, man maskineriet hade det här kunnat bli en uttryck. Johanna O är på god väg att hitta paketerar den tillsammans med en dubbel kanonskiva. Nu låter det lite anonymt på det. CD-samling – med det bästa från de smin- sina ställen och det är egentligen mest upp- Magnus Sjöberg kade åren. Men Best of-samlingar har de ju lyftande i avslutande Mountain Dub i Dani- PAUL JOHNSON redan släppt i massor.Så tilltaget är inte el Meteos remix. ”MixConnexion Vol. 1” direkt det fräschaste. Men visst, för de som Mats Almegård Wagram/BonnierAmigo inte fördjupat sig i Kiss innan kan Gold LOWE Paul Johnson växte upp i Chicago på en vara en schysst aptitretare. Dubbel-CD plus ”Tenant” musikalisk diet bestående av bland andra DVD – inte illa för pengarna. Men för res- Megahype/Misty Music Frankie Knuckles och Ron Hardy. Inte kons- ten kan det nog kvitta. Om du inte vill upp- Det är inte enbart spåret The Vanishing tigt att han blev house-DJ och senare pro- datera din VHS-version av X-posed för- som låter Depeche Mode på den här skivan. ducent. Efter förra årets tragiska insjuknan- stås… Men den gör det med besked! Gitarrerna de och efterföljande benamputation var det Niklas Simonsson låter Never Let Me Down Again och när en och annan som trodde att Paul Johnson LADYMAN pianot kommer in och kör lite mellanspel är skulle lägga karriären på hyllan. En karriär ”Viagra Opus” det uppenbart att det är den låten som som rymmer släpp på legendariska etiketter The Agriculture/Dotshop.se stått förebild. Ingen dum förebild så klart, som Peacefrog, Moody och DustTraxx. Raz Mesinai är verksam som musiker,kom- men lite väl orienterad mot originalet. Så mycket mer glädjande då att Mix- positör,ljudtekniker och DJ. Normalt utgör Synd att Lowe inte litat mer på sin egen Connexion visar en Paul Johnson som är i han ena halvan av Sub Dub eller släpper kompetens. De gör ju fina poplåtar och är högform bakom skivtallrikarna. Det hand- material under eget namn. Men för denna helt klart ett bra alternativ till mycket av lar om pumpande house med en rejäl dos dub-platta har han tagit sig aliaset Lady- dagens pop. Men de måste bli mer egna om electroinfluenser.Bland annat The Hackers man. Under namnet Ladyman blir Raz de vill något mer än bara visa att de remix på Sinemas Confusion är en glittran- Mesinai en sexfixerad viagrastinn galning behärskar en formel. de svart diamant och det finns mycket i som gräver djupt i den jamaicanska myllan. Mats Almegård samma klass här.Smattrande, hårt och Dubrytmer blandas med dancehall, sveps LYDIA LUNCH energiskt. En mixskiva att köra om och om igenom av blåsarrangemang och piskas på ”Smoke in the Eyes” igen. av en kåt basgång. Men låt inte det eller Breaking Beats/Border Mats Almegård politiskt inkorrekta låttitlar som Womani- Alltså, jag vill ju gärna tycka att det NYC- JON BALKE & MAGNETIC NORTH zer Dub, Feely Hard, Sexy Beast och Lady ikonen Lydia Lunch gör är intressant och ORCHESTRA Killa lura dig. Eller omslagets kalsongbild bra. Numera ägnar hon sig åt vad hon kal- “Diverted Travels” för den delen. Det här är dub du behöver. lar något i stil med noirjazz, inspirerat av ECM/BonnierAmigo Mats Almegård trettio- och fyrtiotalets film noir med svart- Det har ibland lyfts fram samröre mellan LAIBACH syn, nattöppna barer och rappa repliker.Det norsk jazz och det nordiskt folkliga ”Anthems” handlar väl egentligen mer om pastischjazz uttrycket, ett broderskap mellan folk och Mute/Capitol kombinerat med spoken word och är egent- jazz. Och visst finns det där emellanåt. Parallellt med DVD-släppet Laibach kom- ligen sådär kul. Visst, hon har lämnat sin Ibland kan man urskilja det även hos Jon mer en dubbel-CD från de slovenska farbrö- värsta hemlandskritik och flytt till Spanien Balke. Men det intressanta är den chimär derna. På CD nummer ett återfinns klassis- för att rota reda i de inre demonerna vilket det verkar vara. För ibland när man tror sig ka Laibach-hits i omvänd kronologisk är ett steg i rätt riktning, men det hjälper ha funnit en struktur,en ingång, en ordning. Det börjar med en ny remix av Das föga. Lunchs oerhörda svada innehåller allt utgångspunkt, så löses det upp och tar en Spiel ist Aus och slutar med den tidigare från rödvinsmyter och sex. Särskilt det annan väg på Diverted Travels. Här finns outgivna Mama Leone. I övrigt är det sista har väl alltid dominerat hennes texter en slags ensamhet inneboende, en sån som redan tillgängliga spår som presenteras – vid sidan om politiken – men blir så man inte riktigt vet om den hör hemma i efter greatest hits-prinicipen. Slående är mycket mer påtagligt med den porrjazziga storstad eller småstad, men det spelar hur många covers som räknas bland de inramningen. Och det är väl där det faller. ingen roll. En ensamhet man kan identifiera bästa. Av sjutton spår är det endast sju som Med porrjazzen. sig med, oavsett referenser.Oavsett är författade av Laibach själva. Men som För det är en sak att, som hennes gamle ursprung. Dock lika nattligt frivol som det alla vet har de en tendens att verkligen vän John Lurie, flörta med jazzklichéer och sig bör. göra om låtar ordentligt och presentera en annan att totalt hänge sig åt tyskland- Det är inte så att det blir ren friform- dem som om originalet aldrig existerat. Det sfärjejazz av sämsta märke. Det spelar sjazz, det är inte så att det någon gång fungerar bra i hittarna Leben heisst Leben, ingen roll hur mycket den 45-åriga under- känns så konkret att man slutar söka, det Geburt einer Nation och Sympathy for the grounddrottningen åmar sig, kedjeröker och är inte minimalistiskt och heller inte stor- Devil. Mindre bra i den hemska versionen stönar,låtsasjazzen blir bara patetisk. Att slaget. Det är snarare en puls, en stötande av D.A.F:s Alle Gegen Alle. Laibachs stora vara på dekis kan mycket väl vara ett stilk- nerv i det midimalistiska som driver fram, problem är att de bara har ett läge, oavsett nep, men Smoke in the Eyes är bara en söker nya vägar,finner nya vägar.Tyvärr om de gör operastycken eller eurodisco och gröna hissen för mycket. Sorgligt. ofta utan att utforska dem, som om nyfi- det är en pompös stelhet – ljusår ifrån Fredrik Eriksson kenheten var den allenarådande drivkraften D.A.F:s svettiga kåtelektronik – som under- REGINA LUND i sig, som om resan är överordnad målet. stryks av den onyanserade sången. ”Everybody’s Darling” Ibland irriterande plottrigt, ibland sövande, Nej, det är i de tidiga spåren Laibach är Regina/Border men aldrig tillräckligt länge för att man som bäst. Då de fortfarande var industriella Regina Lund är som en oattraktiv kloning ska tröttna. Det finns alltid en ny puls vid och inte körde ändlösa covers. Lyssna på mellan Alanis, Courtney Love och Eva nästa vägskäl. Die Liebe, Panorama och Brat Moj så för- Dahlgren. I varje fall på skivans första del Magnus Sjöberg står du vad jag menar. som försöker vara ilsken och attitydfull KISS Andra CD:n innehåller remixer och de men som i slutändan bara känns stel och ”Gold” flesta är inte så engagerande. Men det finns tråkig. Universal undantag: Richie Hawtins Hardcore Noise Den andra delen har betydligt fräschare Video-samlingen Kiss X-posed såg jag Mix av Wirtschaft, Ouroborots mix av Das tongångar och det börjar egentligen redan redan på åttiotalet. Ganska smårolig tyckte Spiel ist Aus och Octex mix av Smrt Za med låten Falling som avslutar den första jag då. Men det var ju Kiss – det räckte Smrt är bra och lyckas göra något nytt. delen. Den andra delen innehåller mer käns- gott. Man var inte mer kräsen på den tiden. Fast bara delvis, för sångrösten gör ändå la och spelar mer på stämningen i musiken X-posed är en låtsasdokumentär,med allt så där konservativt Laibachskt. med lugna låtar som kräver lite mer av medlemmarna porträtterade som Hugh Mats Almegård lyssnaren. Ett krav som lyfter helheten även Groove 9 • 2004 / övriga recensioner / sida 7

om det blir lite segt i längden. hand, varit en lyckad affär ökar intresset förstärkaren till elva så kör vi. Regina Lund har ett bra budskap om även på andra sidan Atlanten. - Mmm, hardcore. feminism och inre säkerhet att förmedla, Det går inte att komma ifrån bröderna - Det är fint. synd bara att hon inte gör det på ett annat Sandy och Rob Campbell då detta alster - Ja det är det. sätt. ska diskuteras. En skotsk moder som Mats Almegård Andreas Eriksson prompt ville att säckpipan skulle hanteras THE PADINTON ORCHESTRA NATHANIEL MAYER av dem båda kom omedvetet att bidraga ”You Know Nothing” ”I Just Want to Be Held” till nya element i den hårdare musiken. Har eget Fat Possum/BonnierAmigo mycket svårt att tänka mig att någon ens Livespelning direkt till CD med lågbudget- Legendariske soulsångaren Nathaniel skulle höja på ögonbrynen över Mudmens feeling funkar i det här fallet riktigt bra, Mayer levererar ett album fyllt till bredden ordinära skapelser om det inte vore för brö- jazzfunkiga The Padinton Orchestra får av soulfylld rock’n’roll från Detroit fast det dernas idoga blåsande i piporna.Tänker igång skönt sväng kryddat med blås och ibland låter väldigt mycket Chicago också. man bort dem under en lyssning är det scratch. Den 10 mars spelade de på Puster- Nathaniel är en gentleman på 60 bast. enbart tråkigt, men gör man inte det är vik i Göteborg och vad man kan uttolka av Trots att han är till åren kommen så har resultatet närmast bedrövligt. Jag bara skivan verkar bandet ha extremt trevligt. det inte blivit så många inspelningar.Det väntar på att någon förklädd bondmora ska Medveten beatsorienterad svart musik med här är hans tredje. Röstmässigt låter Mayer hoppa fram och grymta Cotton Eye Joe på nerv och närvaro handlar det om, kolla in som han är 22 år.Svängigt som fan och en känt Rednex-manér och trots att skräcksce- om du vill bli inspirerad. bra partyplatta. Så kan man summera I nariot uteblir plockas Southpark-sound- Gary Andersson Just Want to Be Held. tracket fram för en välbehövlig dos av PARKER Per Lundberg GB Blame Canada. ”Grandessa Tissen” THE METHADONES Roger Bengtsson Parker/Dead Frog ”Not Economically Viable” MÅNEGARM Parker fortsätter med sin hemliga image Thick/Border ”Vargaresa – the Beginning” vilket är det enda som är intressant med ”I just wanna find a place where I belong” Displeased/Sound Pollution bandet – det säger en hel del. sjunger The Methadones Dan Shafer i låten Mellan två plattor kan man släppa ett i- Skivan, som är gruppens fjärde, blev för- Bored of Television. Alienation, förvirring väntan-på-album. Det kan vara av LP-, EP- senad på grund av tekniska problem vid ett och frustration är genomgående teman på eller singellängd, och komma i otaliga for- tryckeri i Tyskland och med facit i hand bandets tredje fullängdsskiva. En skiva som mer.Covers, överblivet material, samling av hade skivan gärna blivit försenad lite till. är punkrock på den yttersta popkanten. En B-sidor,liveinspelningar,nyinspelningar av Jag ser liksom ingen större anledning till skiva jag tar till mig på stört. gamla låtar.Eller som Månegarm, en CD varför den släpps överhuvudtaget. Deras Grundaren och frontfiguren Dan Shafer med de gamla demolåtarna från tiden indiepoprock med texter som svämmar över har efter åratal av slit i band som The innan de fick skivkontrakt. Då får man ofta av nödrim och barnsliga formuleringar är Riverdales och Screeching Weasel slipat sin med lite outgivet material också, som extra så tråkig att det gör fysiskt ont att lyssna poppunk allt närmare perfektion.The Met- bonus. på den. hadones har fint flyt, direkta melodier och Ett i-väntan-på-album är för hårdnack- Andreas Eriksson riff lika enkla som effektiva. Om man vill ade beundrare, och Månegarms diton kom- PAUL RISHELL & ANNIE RAINES jämföra gruppen med andra band så funge- mer att älska Vargaresa – the Beginning. ”Goin’ Home” rar både Green Day och Ramones som CD-häftet består av bilder på löpsedlar, Artemis/Showtime namnkunniga referenser,men ett band som svärd, svenska flaggan och fulla bandmed- Det som får den countrybluesinfluerade sorgligt okända The Parasites är nog en lemmar.CD:n består av nio spår,där de plattan att lyfta är Little Annie Raines mer exakt jämförelse. fyra sångerna från 1997 års Ur nattvindar munspel. Naket och sprött i ena stunden för För det är ju så med många sådana här klart överträffar 1996 års demo att i nästa gå över till krigszon och bour- amerikanska, Ramones-älskande band. De Vargaresa. bon. Eget material blandat med Charley är hopplöst underground. Åtminstone här i Ljudet är uppfräschat, men precis som Patton och Big Maybelles Candy vackert Sverige. Och det kan nog inte ens en så bra många andra hårdrocksband på demostadi- framförda. Annie Raines har också en skiva som Not Economically Viable ändra et låter det lite så där.Distade gitarrer kan snygg sångröst när hon inte använder mun- på. till exempel lätt misstas för instrumentet nen till att blåsa i munspelet. Goin’ Home Daniel Axelsson plåtburk innehållande skruvar och muttrar. är en bra introduktion för den som vill in i DAVID MORALES Torbjörn Hallgren den amerikanska countrybluesen men ald- ”2 Worlds Collide” NERVED rig fått tummen ur. Ultrarecords/Playground ”Off Line” Per Lundberg GB David Morales är en av de stora. Jag tror Sphère de Feu/Sony PHOENIX man får kalla någon det som varit DJ på Är ett band bättre än sin sämsta låt, eller ”LIVE! - ThirtyDaysAgo” legendariska New York-klubben The Gara- lika bra som sin bästa låt? Frågan är moti- Source/Virgin ge, mixare så länge någon orkar minnas verad när det gäller Nerved och deras Phoenix har profilerat sig hårt som Sveri- och producent åt bland andra Mariah debut Off Line. För Believe in Me är en gevänner det här året, inget utländskt band Carey, Michael Jackson, Madonna, Björk stadionfyllare som lär få massorna att vilt lär ha slagit fransmännen i antal besök. Jag och Pet Shop Boys. Att han fortfarande är sjunga med, medan Expect No Mercy får såg dem två gånger,på Hultsfred och på aktiv DJ och producent, att han gärna visar publiken att undra om det verkligen är Göteborgskalaset, och det var ganska kul upp sin muskligt tatuerade kropp i diverse samma band. Stroke it Up är en rökare båda gångerna. LIVE! - ThirtyDaysAgo är ansedda modetidningar och på reklampela- som Soundgardens Chris Cornell skulle en liveskiva inspelad i olika nordiska städer re världen över gör sitt till också. Morales kunna ha skrivit på nittiotalet. Can’t Bring så sent som i september i år. Everything is är stor. Me Down är närmast tramsig. Samma Everything (som inte är den akustiska ver- Med detta sagt kan man bara konstate- guld- och grusdilemma är det mellan den sion de brukar framföra) kommer från ra att 2 Worlds Collide är en skiva som grymma versionen av covern Paralyzed och spelningen på Berns i Stockholm. Live är de andas kunnande, känsla och kompetens. bromsklossen Intermission II – Rue Saint- mer rock än den polerade sida de visade Konstigt vore det annars. Men roligt nog är Esprit. upp på Alphabetical – och som jag faktiskt det ingen trött och slätstruken skiva (som Off Line är en bra men ojämn platta. föredrar.Men så gillar jag ju Phoenix mer det ju också kan bli när stora stjärnor släp- Musik som gjorts av kärlek, om än ibland för deras melodier än deras attityd. per nåt nytt efter ett längre uppehåll). blind sådan. Det är hur som helst något för Thomas Nilson Morales låter de två världarna kollidera aficionados av stonerrock och svettigt DAVID POE fint, elektroniskt pumpade beats blandas betonglir.Dessutom ger Nerved ut på eget ”Love is Red” med r’n’b-doftande slingor,melodier och bolag vilket är berömvärt. Det är med Ulftone/Border röster.Resultatet är inte det mest nyska- andra ord ett band som inte kompromissar, Han värmde upp för Ed Harcourt när pande man kan hitta. Den här storslagna och som går sin egen väg. denne nyligen gästade Sverige. Helt solo housen har man hört förut och ibland kan Torbjörn Hallgren var Davis Poe lite ensam, med bara gitarren det bli lite arenavarning som i titelspåret. OPERATOR X och rösten till hands – plus att de flesta Men det är trots detta en skiva som känns ”Digital Defamation” förmodligen ivrigt inväntade kvällens angelägen. För den fullkomligen vibrerar av SPV/Border huvudakt. dansglädje och energi. - Grabbar,har ni hört nya Marilyn Manson- På Love is Red ger han musiken mer Mats Almegård samlingen? muskler och karaktär.Uppbackad av tradi- MUDMEN - Han e ju kommersiell. tionell bandsättning märks att de skisser ”Mudmen” - Ja visst, men lite bra ändå. han presenterade håller på riktigt. Åt sing- TB/Dogbreath Entertainment - Nja, vi kan väl sno lite och göra det er/songwriter-hållet, men ändå inte. Doser- Detta album släpptes på den kanadensiska mindre kommersiellt. na svårmod och självömkan är på tok för marknaden 2001 och när det, med facit i - Bra idé, jacka in gitarrerna och dra upp milda, trots att han en gång legat på major- Groove 9 • 2004 / övriga recensioner / sida 8

bolag. Fear the Winter men som jag ser det har vad han nu hette) som ni kanske minns från You’re the Bomb och So Beautiful sätter de inte tillräckligt bra grundmaterial för att melodifestivaler i mitten av åttiotalet. standarden, och det håller nästan hela vägen. få till en spännande konsertdokumentation. Behöver jag skriva mer? Faktumet att repertoaren är låtar plockade Roger Bengtsson Roger Bengtsson från hans första två album – med fyra RALLYPACK RUSLANA nyskrivna låtar – drar ner betyget en aning. ”Sod Off, God! We Believe in Our Rock- ”Wild Dances” Eftersom det inte är en samlingsskiva… band” Comp Music/Capitol Niklas Simonsson Curling Music/Border Ruslana från Ukraina vann som bekant PUNK OF COUNTRY På sitt sätt är Rallypack betydligt mer årets schlager-EM med den folkmusikinspi- ”Leaving the Trees Behind” intressant än Lok. Svängarna är inte lika rerade popdängan Wild Dance och om det Gain/BMG snäva musikaliskt, Martin Westerstrand hade funnits någon rättvisa i världen hade Göteborgsbandet spelade in sin debutskiva i sjunger dessutom på ett helt annat sätt och framgångssagan stannat där.Men i stället våras, endast ett år efter att de bestämde bredden och substansen gör inte att fokuset kommer nu skivan Wild Dance och det är sig för att skriva musik ihop. Vid den tiden på hårdhet går förlorat. Mindre beroende ganska logiskt att skivan är döpt efter hade de inte ens haft någon spelning, men av gallskrik och mer melodislingor,mer segerlåten för de flesta av spåren på skivan det har hänt en hel del sedan dess. I somras varierande och därigenom även mer under- låter likadant. Det blir inte bättre av att var de det flitigaste spelande bandet i Göte- hållande. titellåten förekommer i ytterligare tre borg och även Emmabodafestivalen föll för Tyckte inte förstasingeln Luke Skywal- meningslösa versioner.Om jag känner beho- grabbarnas charmiga pop. ker var speciellt bra, så jag förväntade mig vet av nyskriven schlager spelar jag hellre Första singeln Happy Days släpptes på inte direkt ett mästerverk i Sod Off God, Lena Philipsson. Det är ljusår mellan Lena internet och blev en stor succé med ett par We Believe in Our Rockband. Det är det på och Ruslana. tusen nerladdningar.En låt med en historia inga vägar heller,men förvånansvärt starkt Andreas Eriksson om barndomens förlorade värld med och varierat. Bra låtmaterial, där bland CHARLES SCHILLINGS dataspel, trädkojor och bekymmersfria tan- annat Book of Instructions sätter sig ”Not Correct” kar. Leaving the Tree Behind inleds med direkt. Och skönt att det inte blev en trött Wagram/BonnierAmigo den drömskt invirade Waltz for Orust, hyll- fortsättning eller medvetna flörtar med Om han bara visste hur rätt han har,Charles ning till hemtrakterna där en mekanisk något Lok redan gjort. Rallypack är musk- Schillings. För det han serverar på denna variant av sångaren Tomas Halberstad ger ligt, men på ett helt annat sätt. Och det är skiva är inte korrekt. Det låter som om han varm och mänsklig känsla till elektroniken skönt med bandmedlemmar som går vidare egentligen vill heta Felix Stallings Jr och och tillsammans med To Never to be Truly utan att gå ner sig. kalla sig Felix Da Housecat eller någon Happy, You are Numb och avslutande The- Niklas Simonsson annan förgrundsfigur inom det vi kallade re’s No Pollution in Sight är de enda gång- CLIFF RICHARD electroclash för några månader sedan. Nu erna som tempot sänks rejält. Annars rusar ”Something’s Goin’ On” lanserar skivbolaget det som electrorock. skivan sin egen väg där det bästa från den Decca/Universal Jaha, en ny term men samma soppa. Över- svenska nutida popen samlas och där det Ja. Det finns ju legendarer.Inom rocken styrda gitarrer,elektroniska beats och ett stundtals finns klara referenser till tidiga handlar det ju ofta om musiken, men också gäng taffliga låtar.Huskatten kom tillbaka, bob hund eller Ramones-takter som i You om lika delar sex och droger.Men sen finns Devin Dazzle är nästan förlåten! don’t Command. Helt enkelt en strålande det de som var svärmorsdrömmar från Mats Almegård svensk popdebut. start och inte kunde göra en fluga förnär. SEAL Andreas Eriksson Även såna växer upp och blir åldrade. Även ”Best 1991-2004” R. KELLY & JAY-Z Cliff Richard blir vuxen, om han nu någon- Warner ”Unfinished Business” sin varit annat. Och vuxenfaktor,ja herre- Seal känns kanske inte speciellt het 2004, Zomba/DefJam/BMG gud… Ett par lite rockiga spår,men ofta men att han haft en storhetstid som inne- Ja, sedan den avbrutna gemensamma tur- med så stompigt och naivt arrangemang att hållit mäktiga hits med rejäla refrängar- nén och dess miljondollarstämningar har de en elgitarr nästan känns som en trycklufts- rangemang står utom allt tvivel. Och jag definitivt oavslutade affärer,New Yorks och borr. har som alla andra nynnat med i Killer och Chicagos stora egon. Och parafrasen på Ett par nästan countrydoftande spår Crazy. Men nu känner jag mig bara gam- Slick Ricks textrad ”we don’t cause troub- som väl är det bästa på skivan, om än lite mal och trött när denna samling försöker le/we don’t bother nobody” från La Di Da malplacerade, även om skivan är inspelad i väcka mitt slumrande medvetande. De fles- Di som de använder i inledande The Return Nashville. Ett par pyjamasmysiga spår som ta av låtarna är också för förutsägbara och har blivit mer underhållande än som var i alla fall några över femtio kanske haft fejkat snyftiga för att kunna berättiga tänkt. glädje av för trettiofem-fyrtio år sedan. Och någon motprestation. Seal hamnar därmed Plattan i sig känns mer sval än något en del saker som avslöjar att Barry Gibb i skvalpopkategorin där man mottas med annat i deras relation. Låtarna är perfekta i varit med och producerat. Kort sagt: hu! en axelryckning. ljudbilden och den övervägande delen av Det är sällan begreppet moget går att Gary Andersson den softa kåt-r’n’b:n smyger sig fram som använda som skällsord på ett bättre sätt THE START den ska. Men monsterhitsen lyser med sin inom musiken än här.Och det är sällan det ”Initiation” frånvaro. She’s Coming Home with Me är också är så nära att det mogna börjar mis- Nitro/Sound Pollution rätt okej, Foxy Brown försöker hjälpa till i sfärgas, jäsa och spricka sönder. The Start låter på sin andra skiva Initiation Stop och Big Chips får mig att nodda för- Magnus Sjöberg som om Hole hade gjort covers på Siouxsie siktigt. Men som du förstår så är resultatet ROCK’N’ROLL TORPEDOES and the Banshees fast med undantaget att bara strax över medel i branschen. Och det ”Full Speed Ahead” The Start lyckas göra mixen till något väntar man sig inte av de som ska leda Dusty/Border intressant och eget. Främst beror det på intäktsligan. Det är rökigt så att ögonen fylls av tårar sångerskan Amiee Echos speciella röst som Gary Andersson och lungorna kippar efter luft. Rock’n’Roll blandar skrik och förförisk sång, men som RAGE Torpedoes musik är som gjord för små, varje gång förmedlar äkta känslor. ”From the Cradle to the Stage – 20th svettiga rockbarer där personer drömmer Det är mörkt och stundtals aggressivt i Anniversary” sig tillbaka till ungdomen eller längtar bort The Starts värld och ibland är det en väl- Steamhammer/Playground till Texas dammiga salonger.På Full Speed digt trevlig sinnesstämning. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i denna Ahead tolkas låtar av Ray Sharpe, Delbert Andreas Eriksson tyska hårdrocksorkester.Den nu fjorton år McClinton, Joe Fournier,Gene Vincent och SUSANNA AND THE MAGICAL gamla That Human Bondage fanns med på Håkan Wegeståhl. Det får säker en hel del ORCHESTRA några blandband när det begav sig, men i nostalgier att känna sig tillfredställda men ”List of Lights and Buoys” övrigt har de aldrig stått högt upp (om ens i min skivsamling platsar den inte. Rune Grammofon/ECM med) på önskelistan. När det nu är dags att Andreas Eriksson Dolly Parton är stor.Det har många upp- sammanfatta de tjugo år som gått sen RPM märksammat på senare tid. debuten görs det med en live-dubbel inspe- ”Rpm” Precis som White Stripes nyligen gjort lad i slutet av januari i Bochum,Tyskland MTM Classix/Showtime tolkar Susanna and The Magical Orchestra samt med en dubbel-DVD. Kan inte riktigt Detta ska tydligen vara ännu ett glömt Nashville-damens Jolene. Och det är en sätta fingret på vad, men något med pro- AOR-mästerverk. Som vanligt har jag svårt tolkning det handlar om – ganska långt duktionen stör.Ljudet är torftigt och sång- att ställa mig i hyllningskören. A Legend bort från originalet. Mycket mer nedstämt en ligger för högt i slutmixen. Givetvis är Never Dies var tydligen en hit när det begav och strängat i mollens tjocka toner.Basen det också så att gillar man inte låtarna i sig och framstår som skivans starkaste låter som den spelas med rep, sången vanliga fall brukar de heller inte vara spår.Halvvägs in i plattan sa min fru att stappligt nervös och darrande i mörkret. särskilt bra live. hon kände igen en låt. Det visade sig att Precis som resten av List of Lights and Av plattans hela 27 låtar finns själv- hon blandat ihop artisterna lite och den Buoys. Sången verkar styra, i makligt klart en del godbitar som exempelvis Don’t hon tänkte på var Fredrik Wihlstrand (eller tempo för instrumenten att tassa i takt Groove 9 • 2004 / övriga recensioner / sida 9

efter.Och det funkar,om man bara är på tillbaka i bilåkningssoundtracket igen. Segt jag slår inte dubbelvolter den här gången rätt humör.Skivan kräver en del, som bra men välgjort. heller.Men Wentus Blues Band från Fin- musik oftast gör.Så den förtjänar att inte Moa Stridde land gör inte bort sig på något sätt. Jag drunkna i floderna av medelmåttiga plattor ALI FARKA TOURE kan tänka mig att många äldre gärna – även om risken för det är överhängande… ”Red & Green” svänger sina kroppar till denna traditionella Niklas Simonsson World Circuit/Playground blues som kränger riktigt bra på sina stäl- SWEET JAZZ TRIO Ali Farka Toure är Malis egen Jimi Hendrix len. På Family Album har bandet samlat ”Very Personal” men oftast väljer han att spela akustiskt på sin musikaliska familj och förgyller sina Arietta Discs/BMG sina skivor.Nu har två av Alis mest fram- låtar med gäster som Omar Dykes och Svalt, vilande och ensamt. Ibland känns det gångsrika skivor The Red Album och The legenden Eddie Kirkland från Detroit som som att det inte finns något som kan överg- Green Album släppts på nytt. Det röda bland annat spelade med John Lee Hooker länsa en jazzplatta när antingen musikerna gjorde att Europa och USA fick upp ögo- redan på fyrtiotalet. Det är inga större funnit sitt uttryck eller där musiken tillåts nen för denne magnifike gitarrist. Han spe- utflykter som Wentus Blues Band bjuder på andas, där det finns utrymme för varje ton, lar på samma hårda plockande sätt elekt- men det är inte svårt att höra kvaliteten i för varje liten mikroskopisk detalj i riskt som han gör akustiskt men jag har framförandet. arrangemangen, att sjunka in och tolkas alltid varit lite besviken på att Ali inte väl- Andreas Eriksson och förstås. jer att spela in mer elektriskt på sina skivor. WESTLIFE Det intressanta med Very Personal är Men det blir ändå alltid en slags ökenblues ”...Allow Us to Be Frank” inte den halva låtar som väl kan karaktäri- som har en mystik som känns avlägsen BMG seras som standards, utan de egna låtarna. europeisk och amerikansk musik. Att han Robbie Williams gjorde en sådan här skiva Där man märker just personligheterna, där sjunger på olika språk från Mali-regionen för tre år sedan. Det var en dålig idé, men man lär känna både musikanter och musik, förstärker detta intryck. Han behöver ytter- det kändes i alla fall som hans egen. När där man tillåts hitta hem. Det är där Sweet ligare respekt i västvärldens musikvärld så det nu är Westlifes tur att ge sig på Fly Me Jazz Trio firar triumfer,för även om det ges stöd honom. to The Moon, Mack the Knife och andra spelrum för allt det ovan nämnda, så är det Jonas Elgemark uppenbara val misstänker man att det just det mer personliga som sticker ut. Den SHANIA TWAIN handlar väldigt lite om deras egen vilja att underbart vemodiga Visa i majregn visste ”Greatest Hits” göra någonting av det klassiska materialet man inte att man klarade sig utan. Ofta på Mercury/Universal och väldigt mycket om skivbolagets vilja att repeat, ofta sjunker man ned i den daggiga Shania Twain är världens framgångsrikaste vinna marknadsandelar hos en målgrupp myllan. kvinnliga artist. Någonsin. Come On Over, som inte laddar ner sin musik från nätet. Magnus Sjöberg skivan som gjorde henne till en angelägen- Thomas Nilson GEORGE THOROGOOD het för fler än bara den amerikanska WILLARD GRANT CONSPIRACY ”30th Anniversary Tour: Live” countrypubliken, har hittills sålt i ofattbara ”There But for the Grace of God” Eagle/Playground 36 miljoner exemplar.Hela åtta låtar från Playground När jag låg i lumpen så hade jag en kompis det albumet finns också med på den här En best of med amerikanerna i Willard som gillade George Thorogood. Då fattade samlingen. Grant Conspiracy känns faktiskt helt rätt. jag inte vad som var så jävla bra med Och visst, Shania och maken Mutt Dels för att deras tidigare plattor ibland honom. Det gör jag inte idag heller.Blues Lange har en imponerande känsla för ome- varit ojämna och dels för att det här bandet spelad av en vit medelklassnubbe från Wil- delbara melodier.Men den musikaliska kan få ur sig riktigt bra låtar.De spelar en mington, Delaware blir aldrig sexigt – så är inramningen påminner en alltför ofta om typ av rockcountry som de inte är speciellt det bara. Sen att det är en liveplatta gör ju varför det som idag kallas country och ensamma om och där alltför många gör inte saken lättare. Inte ens de riktiga fansen svensk dansbandsmusik egentligen är två ganska sömning och introvert musik. Men kommer att köpa den.Varför? De riktiga sidor av samma mynt. Jag klarar av det i Willard Grants låtar är emotionellt själv- fansen åkte givetvis och såg konserten live. en eller två låtar.Tre är för mycket.Tjugoen säkra. Lyssna bara på Child’s Prayer, Dig a Per Lundberg GB är tortyr. Hole eller Morning is the End of the Day så THROWDOWN Thomas Nilson förstår ni vad jag menar. ”Haymaker” THE VACATION Jonas Elgemark Roadrunner/BonnierAmigo ”Band From World War Zero” GARY WILSON Ibland är det näst intill omöjligt att skilja Playground ”Mary Had Brown Hair” på banden inom vissa genrer,metalgenren Problemet med vad jag här kommer att kalla Stones Throw/Playground är en sådan. Men då och då dyker det upp slyngelrock är avsaknaden av hits. Jag menar Att vara ”egen” och ”speciell” kan betyda band som i varje fall försöker göra något inte att de måste klättra på Billboard eller så olika saker för olika människor.För eget.Throwdown är i vissa fall ett sådant den svenska försäljningslistan (helst inte fak- Gary Wilsons karriär betyder dessa epitet band, men allt för ofta faller de tillbaka i tiskt), utan hits i bemärkelsen extra starka (som han definitivt personifierar) att han den traditionella mallen och försvinner i låtar som fastnar hos lyssnaren.The Vacation aldrig kommer att sälja några skivor.Hans mängden. från Hollywood lider inte helt av det proble- naiva electropop på bäbisnivå kommer bara Andreas Eriksson met. De har istället en hel del irriterande tilltala nördar och skeva kufar som hellre T.I. refränger. Liquid Lunch får vara typexemplet. gräver i dammiga magasin än interagerar ”Urban Legend” Flytande lunch? Kom igen. Rock’n’roll-attity- med oss andra. Bara ibland tycker jag att Warner den slår över till att bli patetisk. Helt värde- Garys låtar närmar sig en charmig Zappa- På omslaget till Urban Legend poserar en lösa är de dock inte. Sångaren har ett bra kvalitet (Newark Valley, Linda Wants to be ung kille i grå mössa, munktröja och darr på rösten och de är duktiga på att röja. Alone). Mestadels är de bara trassligt pre- kamouflagejacka framför ett litet radhus i Men det blir lätt tråkigt. tentiösa. tegel. Bara hans jättelika kristallring vitt- Annica Henriksson Gary Andersson nar om förblingningen den amerikanska WALLS OF JERICHO WOLF EYES hiphopen har genomgått.T.I. själv ser ”All Hail the Dead” ”Burned Mind” annars jämförelsevis nedtonad ut, utan vare Roadrunner/BonnierAmigo Sub Pop/BonnierAmigo sig tvåkilos guldkedjor,Louis Vuitton-skjor- Att tjejer kan sjunga, det var jag helt inför- Detta kan var det mest ondskefulla jag hört ta eller broderad skinnjacka. Spåren på ski- stådd med. Men att de lämpade sig för vilt på fruktansvärt länge. Låttittlar som Black van går i samma stil. Nedtonade och lugna skrikande hardcore-sång hade jag inte rik- Vomit, Urine Burn och Dead in a Boat beats i en långsam tillbakalutad headnod- tigt räknat med.Trodde knappt att Candace säger en del, men bara lite. För det handlar takt. Inte ens när truckerkeps-prinsen själv, Kucsulain stod för gapandet till en början. inte om mörkermetall eller finskt satans- Pharrell Williams, kommer in med sin Så gick några dagar.Några dagar som helt brus som man kanske kan tro utan istället kastratstämma på Freak Through ökas sonika innebar att jag blev fader till en om retroindustri á la Throbbling Grissle, tempot i någon större utsträckning. liten dotter.Och jag överbevisades.Tjejer väldigt tidiga Cabaret Voltaire och Minimal Lil’ Kims gäsrap Get Ya Shit Together kan skrika. Man. Fast samtida och tillskruvat. De präglas till och med den av en ovanlig till- På All Hail the Dead levereras ganska gamla referenserna återuppstår fräscha i bakahållenhet. Det är inte lika mycket sex klassisk hardcore med både punkiga och det nattsvarta manglet, domedagsgitarrer- som vi har vant oss vid.T.I. verkar vara ett metalliska inslag. Stabil och stenhård men na, rundgången och distorsionen och inte exempel på en av de efterlängtade rapparna utan större överraskningar.I mindre portio- som något coolt att droppa i pressreleasen. utan alltför stort självhävdelsebehov. Ski- ner funkar det ypperligt men i längden är Men Wolf Eyes är lika mycket en total van är uppfriskande befriad från vålds- och både sång och musik i enformigaste laget. ytterlighet som faktiskt ganska lättillgäng- streetlifeglamoriseringar. Roger Bengtsson ligt för sin genre. Det sistnämnda för att Efter tretton spår har han dessuitom WENTUS BLUES BAND det fortfarande handlar om musik med röt- värmt upp klart och Bring em Out väcker ”Family Album” ter i avantpunk som tidiga Swans som mig ur headnodkoman med klubbtempo och Bluelight Records modern gnissel-elektronika och noise. Inte snabbare flow. Men när den tonat ut är vi Blues brukar inte vara min påse chips och som till exempel vissa japanska motsvarig- Groove 9 • 2004 / övriga recensioner / sida 10

heter som har ett mer abstrakt förhållande till ljud. Ett avantgarde vars rock- och jaz- zrötter är totalt bortsågade. Wolf Eyes är helt klart ett rockband, fast med en fruk- tansvärd svärta, som kryddar sitt oväsen med engelskt träskindustri. Fredrik Eriksson