A Century of Swedish Narrative. Essays in Honour of Karin Petherick
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
Samlaren Tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning Årgång 115 1994 Svenska Litteratursällskapet Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel. REDAKTIONSKOMMITTÉ: Göteborg: Lars Lönnroth, Stina Hansson Lund: Ulla-Britta Lagerroth, Margareta Wirmark Stockholm: Kjell Espmark, Ulf Boethius, Ingemar Algulin Umeå: Sverker R. Ek Uppsala: Bengt Landgren, Torsten Pettersson, Johan Svedjedal Redaktör. Docent Ulf Wittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, Slottet, ing. AO, 752 37 UPPSALA Distribution: Svenska Litteratursällskapet, Litteraturvetenskapliga institutionen, Slottet ing. AO, 752 37 UPPSALA Utgiven med stöd av Humanistisk-Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet Bidrag till Samlaren skall lämnas dels på diskett (företrädesvis i ordbehandlingsprogrammen Word för Windows, Word för DOS eller Word Perfekt), dels i form av utskrift på papper. ISBN 91-87666-09-X ISSN 0348-6133 Printed in Sweden by Reklam & Katalogtryck, Uppsala 1995 190 Övriga recensioner skriftens inledande studie över »bamlitteraturforsk- A Century of Swedish Narrative. Essays in Honour of ningens dilemma», »kan detta synsätt ha fog för sig Karin Petherick. Edited by Sarah Death and Helena men i längden leder det till en olycklig forskningsiso- Forsås-Scott. Norwik Press 1994. lering.» Bamboksforskama får inte låta sig isoleras i en skyddad verkstad utan de måste ge sig i kast med och I förordet till den vackra festskriften har dess båda debattera »barnbokens än i dag kontroversiella ställning utgivare, »Sarah in Meopharm and Helena in Aber som litteraturvetenskapligt forskningsobjekt och de deen», berett Karin Petherick tillfälle att berätta litet om delvis självpålagda begränsningar som behärskar den sig själv. »Teaching is difficult. I have tried for a quar rådande forskningen på området». Boel Westins inlägg ter of a century», skriver hon. Vid sidan av sin lärar tycks mig synpunktsrikt och informativt. Hon noterar gärning har Karin Petherick, som de båda utgivarna hur seglivad föreställningen om barnbokens funktion framhåller, »made an international reputation as a som moralisk vägledare har varit; det fick Astrid Lind scholar, devoting herself to studies in a field ranging gren känna på när hon 1973 gav ut sin sago- och fanta- from August Strindberg and Selma Lagerlöf to Hjalmar syroman Rickard Lejonhjärta. Lite bittert anmärker Bergman, Per Gunnar Evander and Sven Delblanc». De Boel Westin att den som forskar om barnlitteratur inte 21 bidragsgivarna, John Townsend med sin Karin kan räkna med någon egentlig läsekrets utanför de egna Petherick-bibliografi inräknad, spänner som boktiteln specialistleden och hon gör gällande att forskarnas anger över A Century o f Swedish Narrative. »The fixering vid den presumtiva bamläsaren har varit avgö contributions are ordered according to the years of rande härvidlag. Det läsande barnets upplevelse av publications.» Sist i raden av dessa uppsatser över texten kommer vi inte åt hur vi än vrider och vänder litterära verk finner man Some observations on Ingmar oss. Skulle verkligen läsarundersökningar här vara så Bergman’s Den goda viljan, en betraktelse av Louise otänkbara, frågar jag mig; barn är ju meddelsamma. Vinge. När hon betecknar boken i fråga »as a post Tjugofyra uppsatser rymmer volymen av skiftande modernist work, where the writer’s ironical distance to omfång och av olika karaktär. En otålig läsare av Läse his fiction is constantly underlined», rör det sig om en bok kan tack vare Summaries i bokens slut bekvämt karakteristik likartad med den som Thure Stenström i inhämta kontentan av bidragen,. »Det är trösterikt att sitt bidrag ger av Lars Gyllenstens »postmodernist veta att materialet alltid förnyar sig», skall Anton procedures». Blanck ha sagt en gång och han menade givetvis att nya I ett brev 1901 till Sophie Elkan säger Selma Lager aspekter avvann förut utforskade ämnessfärer nytt löf att hon kände sig hopplös, då hon tänkte på vänin intresse. Man kan undra om samma lyckliga förhållan nan och på Heidenstam, »ni skriva ändå som bildade de också skall gälla bamboksforskningen när man - människor, medan jag verkligen skriver som ett barn». likaså i bokens slut - tar del av den långa följden av Vivi Edström reflekterar i sin studie I Write like a Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet, inalles Child: The Naive Code in Gösta Berlings saga inte 48 stycken och inledda 1971 av Pär Bergmans Studier över Selma Lagerlöfs missmod i den stunden, men hon kring Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. bemöter övertygande hennes nedvärdering av sin intel »Finns det en kvinnlig text?» är den fråga Eva lektuella kapacitet. Vivi Edström rör sig överhuvud i Adolfsson ställer sig - i likhet med Selma Lagerlöf för Gösta Berlings saga som på sin mammas gata. Hon tar 100 år sedan (se min uppsats ovan om Lagerlöf och fasta på Peter Hallbergs iakttagelse i Diktens bildspråk Ellen Key). Eva Adolfsson utgår från Roland Barthes att kavaljererna på Ekeby ofta nog uppträder som barn. som ju i en berömd essä har hävdat »författarens död». »The emphasis on childishness also accomodates a En mindre outrerad ståndpunkt än den Barthes och built-in accuse for the cavaliers», anmärker hon. Vivi Adolfsson företräder intar Kjell Espmark när han i en Edström utgår dessutom från Peter Hallbergs påpekan betraktelse betitlad Albatrossen på faltet tar upp frågan de av hur ofta ordet barn förekommer i romanens hur författaren i verket förhåller sig till författaren som bildspråk i sitt försök att komma åt »the naive code» i själv kommenterar sitt verk. »All I say is that the boken. Hon opponerar mot Sven Delblancs syn på author’s comments should not be expected to do the Selma Lagerlöf som en naiv skribent, en atavism; text total justice», summerar Espmark. Adolfsson som »Modem-day Lagerlöf research has stressed the com håller med Barthes om allt väsentligt tar vara på dennes plicated, modernist features of her oeuvre», betonar grundbild av texten som »en väv av citat, komna ur hon. Men i sin plaidoyer för Lagerlöf framhåller hon tusentals kulturhärdar» och vill på denna väg som också de svårigheter som Selma Lagerlöf hade att feministisk läsare eller kvinnoinriktad forskare komma kombinera »the naive tradition of folklore» med år »kvinnliga sammanhang» i Birgitta Trotzigs Ett »modem psychological insights»; »The originality of landskap. Ett upplivande inlägg i festskriften som Gösta Berlings saga», förklarar Vivi Edström, »lies not bryter mot all decorum i en dylik publikation är Ebba in the sometimes rather laboured psychological expla Witt-Brattströms uppgörelse med litteraturvetenskapens nations but in the primitive, naive power which gives ’analfabetism’ och där hon helt sonika deklarerar att impetus to the plot.» Och hon underbygger sin argu enligt hennes sätt att se »är den mesta, renodlat institu mentation i fråga om Selma Lagerlöfs konstnärliga tionella litteraturforskningen i Sverige en död anka». medvetenhet med ett brevuttalande 1894. En dansk UlfWittrock författarinna, berättar Selma Lagerlöf för Sophie Elkan, hade frågat henne om hon inte i Gösta Berling hade framkallat sin bamastämning och sitt barnsliga svär meri. »Jag svarade, nej. Jag är en skeptisk, blaserad Övriga recensioner 191 människa, sade jag, som med medveten konst diktade Strindberg, Lagerlöf och Ingmar Bergman betecknas fram en personlighet, som var nog överdriven och i omslagstexten som författare »already familiar to överspänd för att kunna skriva om dessa gamla saker så English-language readers»; till författare »who deserve som man borde skriva om dem. Själv ser jag dem fullt to be more widely known» förs de övriga som blivit klart och opoetiskt.» föremål för uppsatser i festskriften: Hjalmar Bergman, Ytterligare några uppsatser i festskriften har ägnats Harry Martinson, Arvid Brenner, Vilhelm Moberg, Stig Selma Lagerlöf. Peter Graves behandlar novellen De Dagerman, Lars Ahlin, Lars Gyllensten, Lars Norén, fågelfrie i Osynliga länkar och hävdar, fastän som han Sven Delblanc, Ulla Isaksson och Kerstin Ekman. Jag säger väl medveten om farorna med vad Wayne C. kan inte gärna här låta alla dessa studier passera revy. Booth döpt till »irony-hunting», förekomsten av »a Låt mig bara företa ett axplock. Göran Printz-Påhlson number of ironies and ambiguities present in the story». inriktar sig på berättarstrategier - om författaren som Helena Forsås-Scott åter spanar efter Textual Strategy strateg är numera ofta tal - i Lars Ahlins roman Kvinna and Feminine Identity i Selma Lagerlöfs berättelse om kvinna; boken har i likhet med Ahlins övriga större Astrid i Drottningar i Kungahälla och menar sig där verk inte översatts till engelska. Torborg Lundells möta »a pregnant multivocality, focusing feminine introduktionsbok (Twayne, Boston 1977) har således identity and desire in terms that are as challenging as inte lyckats bana väg. Jag kan vidimera att Kvinna they are modem». kvinna (1955) i recensionerna kunde presenteras som På sistone har Algulin och Delblanc i litteraturhisto »a passionate love story» i syfte att väcka presumptiva riska översiktsverk uttalat sig nog så negativt om läsares engagemang. Men Printz-Påhlson hävdar över Bannlyst. Linda Schenk som i uppsatsen What or Who raskande nog att romanen erbjuder »a unique map of is Banished in Selma Lagerlöfs Bannlyst? knyter an till narrative techniques» och att den på så vis tar sin plats Karin Pethericks essä om Dunungen