Fredrik Gabriel Hedberg Som Sångförfattare1
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
Fredrik Gabriel Hedberg som sångförfattare1 Ett av de instrument som gav den evangeliska rörelsen spridning var de sånger Fredrik Gabriel Hedberg skrev och som han för det mesta publicerade i sina skrifter, såväl böcker som tidningar. Därutöver utgavs sångerna enligt Ingvar Dahlbackas doktorsavhandling i häften, som på sina håll var omtyckta. Sångerna fick också spridning i Sverige, där sångboken Andeliga sånger af Fredr. Gabr. Hedberg med flere författare. Samlade och med melodier försedda 1–2 utgavs år 1851. Hedbergs sånger ingick även i andra sångböcker som utkom i Sverige, t.ex. bröderna Palmqvists Pil- grims-Sånger. Sionsharpan började publiceras i form av häften år 1874, och de flesta sånger Hedberg skrev har ingått där. Hedberg skrev sånger både på svenska och finska. Jag koncentrerar mig på de svenska sångerna. Hedbergs sånger i forskningen och i olika upplagor av Sionsharpan Hedbergs verksamhet som sångförfattare nämns av praktiskt taget alla som har forskat i hans skrifter. I det här sammanhanget är det omöJligt att nämna dem alla. Artiklar skrivna av Jorma Laulaja om Hedbergs sånger ingår i SLEY:s årsbok Koti- matkalla 1968–1970. Seppo Suokunnas har i sin doktorsavhandling med titeln Siionin Kannel 1874–1892 undersökt sångernas ursprung. I Suokunnas bok intar Hedberg som ”den evangeliska rörelsens fader” en central plats. Predikant Walter Fredriks- son har skrivit en artikel om Hedberg i sin bok om sångförfattare i Sionsharpan. Fredrikssons bok utgavs till Sionsharpans hundraårsJubileum. Som ett litet kuriosum kan nämnas att Inger Selander i sin bok Folkrörelsesång berört Hedbergs sånger och då framför allt analyserat O land! du sälla andars land. Den sången är med nutida ögon sett litet speciell, eftersom det är en kontrafakt, d.v.s. omskrivning av en annan sång. Hedberg skrev sången inspirerad av Runebergs Wårt land. Att sången är en typisk kontrafakt är uppenbart när man synar sången. Som exempel citerar Jag Vårt land v. 11 och SH 1907 nr 26 v. 5: 1 Artikeln är skriven av Birgitta Sarelin och ingår i Evangelisk Årsbok Hemåt 2011. 1 Runeberg 1846: Hedberg 1848: Din blomning, sluten än i knopp, Som blomman, sluten än i knopp, Skall mogna ur sitt tvång; Dock mognar ur sitt tvång, Se, ur vår kärlek skall gå opp Så skall ock för vår syn gå opp Ditt lJus, din glans, din fröJd, ditt hopp, Guds paradis, som är vårt hopp, Och högre klinga skall en gång Och högre klinga skall en gång Vår fosterländska sång. Hos Gud vår hemlandssång! Hedberg lär ha varit mycket nöJd med sin sång, som i likhet med Runebergs dikt bar rubriken Wårt land, men Hedbergs sång handlade om det himmelska fosterlandet. Att Hedberg lät sig inspireras Just år 1848 har att göra med såväl att Runebergs dikt framfördes i Borgå redan 1846 och publicerades i Borgå Tidning 1847 som att den upphöJdes till nationalsång på Gumtäkts äng den 13 maj 1848. Sången ingår inte i den nuvarande Sionsharpan. Min artikel bygger framför allt på Laulajas och Suokunnas arbeten. Hedberg skrev eller bearbetade enligt Laulaja sammanlagt 41 sånger. Av artiklarna i Kotimatkalla framgår det att 15 (eventuellt 16) av sångerna skrevs på finska; exempelvis tio för tidningen Kristillisiä Sanomia och en för tidningen Nuorukainen. De finns mig veter- ligen inte på svenska. Däremot har en stor del av de sånger som från början var skrivna på svenska översatts till finska, ofta av kantor J.A.G. Hymander, vilket framgår både av Laulajas och Suokunnas arbeten. Hymander var en av Evangeli- föreningens grundare. Sångerna publicerades som redan nämnts i skrifter som Hedberg gav ut (t.ex. Allmän Evangelisk Tidning, Werklärans Wederläggning och Evangelii Förswar), utom En förargelig Wisa, tillkommen 27.4.1844, och ett fåtal sånger som blev till på hans ålderdom. Hedberg betonade att litteraturen och konsten skulle användas för evangeliets utbredande och verkade livet igenom i denna anda. Hedbergs fem första sånger var mycket långa. De är tillkomna under lärostridernas tid, när Hedberg gJorde upp med pietismen och kom till ”evangelisk klarhet”. Den längsta (och troligen mycket polemiska, eftersom den enligt Laulaja inte publice- rades i Hedbergs egna skrifter) var En förargelig Wisa, som hade 36 strofer. Du illsluge Satan hade 19 strofer. Som exempel på den polemiska tonen i den sistnämnda sången kan ett par strofer i sångens centrala del citeras: 2 SH 1907, 45:10–11 Träd fram, ho som vill om min salighet tvista; Min tro står nu fast, och mitt hopp skall ej brista: Jag skall er ej akta, I otrones trälar! Som Jesus bespotten och dräpen så sJälar. I, sJälfkloka andar! I, ruelsens fäder! Jag tillhör ej eder, – i tron jag mig gläder! Min synd jag nu kastar på Frälsaren kära, Förbannar till afgrund all otrones lära! Sångboksredaktörer har velat ta ett par av de långa sångerna till vara genom att dela dem. Kunde det annars hända att de genom sin längd inte skulle sJungas? Sången Du vid din bortgång, Herre vår uppstod på så sätt att den tiostrofiga sången O Jesus Krist, vår Frälserman, som upp till himlen farit delades upp i två delar. Sångens rubrik är ”Bön om Andans gåfwa”. Den nämner himmelsfärden, men största delen av sången är en bön om den helige Ande. I den nuvarande Sionsharpan finns båda delarna bland pingstsångerna, men t.ex. i 1927 och 1946 års utgåvor ingick första delen av sången bland himmelsfärdssångerna. Också O, Herre Gud, låt nådens ord är frukten av en delning. Det är senare delen (från v. 14) i den 19 strofer långa O Jesus Krist, vår Frälserman, som seger över satan vann, som hör till vad man kunde kalla ”kampsångerna”. Den senaste upplagan (1993) av Sionsharpan upptar följande originalsånger av Hed- berg: 59 Du vid din bortgång, Herre vår; 63 Min vän är min, och jag är hans; 66 O Jesus Krist, vår Frälsare; 74 Trots alla otrons mörka makter; 92 O Herre Gud, låt nådens ord; 101 O Jesus Krist, vår Frälserman; 107 Lovsjunga må vi nu vår Gud; 288 O Frälsare kär; 331 Kom och låt oss nu lovsjunga; 339 Lovsjung vår Herrens Jesu kärlek; 357 Vänner, låt oss fröjdas här; 504 Nattens mörka skuggor viker. Av originalsångerna är alltså för när- varande tio införda i Sionsharpan enligt räknesättet ovan. Hedberg skrev, enligt vad man nu vet av det källmaterial som föreligger, sammanlagt 23 (eventuellt 24, se nedan) sånger på svenska, av vilka de tre sista aldrig publicerades. Det har nämnts i olika sammanhang att Hedberg har 13 sånger i SH 1993, därför att SH 109 Jag frimodigt sjunger, ty min Gud anges vara av Hedberg. Att Hedberg skulle vara författare till denna sång stämmer inte enligt Laulajas och Suokunnas forsk- ning. Hedberg har visserligen bearbetat sången ansenligt (”melkoisesti”), men från början är den skriven av åländskan Greta Lisa Danielsdotter, vilket Hedberg sJälv 3 påpekar. Den innehåller enligt Laulaja kraftig polemik mot de väckta och godkändes inte i censuren för publicering i Allmän Evangelisk Tidning. I SH 1907 nr 42 och SH 1927 nr 161 angavs sången vara omarbetad av Hedberg, men den ursprungliga författarens namn nämndes inte. MöJligen har man vid senare sångboksrevisioner ansett bearbetningen vara så omfattande att den därför har räknats vara Hedbergs original, eller så har man helt enkelt inte mera känt till Greta Lisa Danielsdotters sång. Det finns ytterligare ett par sånger under vilka Hedbergs namn är utsatt. SH 521 Vi bor ej här (EJ bo vi här) publicerades i Sändebudet år 1895 under rubriken ”Pil- grimen” två år efter Hedbergs död. Texten är en bearbetning av O.A. Ottanders sång med rubriken ”Tankar på vägen hem” (1876). Enligt Laulaja kan i synnerhet sångens senare del räknas till Hedbergs sånger p.g.a. stor sJälvständighet. Om man tar med denna sång bland originalsångerna blir antalet sånger som Hedberg skrivit antingen på svenska eller finska 41 stycken. SH 1946 nr 466 Höjom nu vår röst är en be- arbetning av Hedberg, originaltexten är skriven av den åländske prästen A.H. Sundel. Jag har hemma tillgång till tre äldre upplagor av Sionsharpan: 1907, 1927 och 1946. En granskning av dem visar att åtta originalsånger har utmönstrats under 1900-talet sedan 1907 års upplaga av Sionsharpan. I 1907 ingick Snart, snart vi få församlas, O land, du sälla andars land och Du illsluge satan! som listigt mig snärjer. I 1927 år utgåva fanns de inte mera. Där ingick ännu Himlaborna gudakärlek, Guds ord är visst vår fasta grund och Jag har en vän i himmelen som inte mera togs med år 1946. När SH 1993 sammanställdes utmönstrades Jag vet en brud utvald av Gud och Jesu kärlek evigt brinner. Eftersom Jag för denna artikel inte har haft tillgång till originaltexterna annat än indirekt i referenslitteraturen använder Jag 1907 års utgåva av Sionsharpan, som torde stå närmare originaltexterna än 1993 års utgåva. Redan antalet utmönstrade strofer i de senare upplagorna av Sionsharpan gör att vi inte riktigt kan komma Hed- berg in på livet om vi bara bekantar oss med den nu gällande sångboken. Hedbergs sånger om nådemedlen, Anden, kyrkan och bruden Grovt räknat kan man indela Hedbergs sångförfattarskap i tre perioder, som också följs av Jorma Laulaja i hans artiklar i Kotimatkalla. Den första omgången sånger är i huvudsak polemiska sånger i stridens hetta, när Hedberg tog avstånd från pietismen åren 1842–1845. Också den allra första sången som tolkar Hedbergs ”evangeliska 4 genombrott”, Bröder, låt oss fröjdas här (skriven i Replot 24.9.1842), innehåller ett avståndstagande till pietismen: SH 1907, 40: 9, 11 Ja, fast lagen dömer mig, Sådan tro tar Jesus an, Jag dock barnsligt flyr till dig, Mer af oss eJ fordrar han; Själabrudgumme och vän, Allt för intet vi undfå, Som i himlen lefver än. När vi blott till honom gå.