Verser I Svenska Poesialbum 1820–1970

Denna bok innehåller en alfabetiskt uppställd samling av verser och rim från 151 ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI CLI den tidsrymd då seden att ha poesialbum var levande i Sverige. De som skrev i albumen var främst unga flickor som betygade varandra sin vänskap och lovade att minnas varandra. Ofta prydde de sina alster med teckningar eller in Bengt klistrade bokmärken. Källmaterialet är hämtat från de drygt 300 poesialbum som 1968 lånades in

av Sveriges Radio genom ett upprop. Verserna utgör ett kulturhistoriskt doku af Klintb e rg • ment som har mycket att berätta om ideal och förhållningsregler bland unga flickor under olika tider. En del är författade av kända 1800-talsskalder som Wallin, Runeberg och Topelius, andra har diktats av numera glömda författa re, men det stora flertalet utgör en anonym diktning. Utgivaren Bengt af Klintberg har försett alla verser med kompletterande uppgifter, och han har även upprättat ett register över de cirka 80 författare som har kunnat spåras. Utgåvan är illustrerad med ett stort antal albumsidor som förmedlar poesialbumens tidstypiska charm. Verser i svenska poesialbum 1820–1970

Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur är en riksakademi med säte i Uppsala. Sin uppgift att främja forskning rörande svensk folklig kultur, begreppet taget i vid mening, skall Akademien enligt sina stadgar bland annat fullgöra genom att i sina skriftserier offentliggöra forskningsrön inom ämnesområden som den har till uppgift att vårda sig om. Huvudserien är Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, vars första nummer utkom 1933. Bland övriga serier kan nämnas Folklivsskildringar och bygdestudier, Kungl. Gustav Adolfs Akademiens småskrifter och Svenska sagor och sägner.

Redaktör för skriftserierna är docent Maj Reinhammar, [email protected].

Bengt af Klintberg Verser i svenska poesialbum

Distribution: 1820–1970 eddy.se ab e-post: [email protected] Box 1310, 621 24 Visby. Telefon: 0498-25 39 00 ISSN 0065-0897 Uppsala 2018 http://kgaa.bokorder.se ISBN 978-91-87403-29-3 Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur

ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI 151 2 sid2 3

ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI CLI

BENGT AF KLINTBERG Verser i svenska poesialbum 1820–1970

UPPSALA 2018

Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur 4

Abstract Bengt af Klintberg, Verser i svenska poesialbum 1820–1970 (Verses in Swedish autograph books, 1820–1970). Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi 151. Uppsala, 2018. 144 pp. ISSN 0065-0897, ISBN 978-91-87403-29-3.

Verser i svenska poesialbum 1820–1970 is an alphabetically arranged collection of verses and rhymes from a time when the custom of keeping autograph books or albums was alive in Sweden. Entries in these books were mostly made by young girls, expressing their mutual friendship and promising to remember one another. Often they adorned their verses with drawings or with embossed, die-cut scraps. The source material for this volume is drawn from just over 300 autograph books that Sveriges Radio (the Swedish Broadcasting Corporation) was able to borrow in 1968, following an appeal. The verses they contain are a rich source of cultural-historical information about the ideals and norms of behaviour that existed among young girls in different periods. Some are the work of well-known 19th-century poets such as Johan Olof Wallin, Johan Ludvig Runeberg and Zacharias Topelius, while others were written by now forgotten authors, but the great majority are anonym- ous. The editor, Bengt af Klintberg, has provided supplementary information on all the verses, as well as compiling an index of the roughly 80 authors he has been able to trace. The volume is illustrated with a large number of pages from autograph books that convey their characteristic charm.

Keywords: autograph book verses, friendship poetry, religious poetry, remembrance, adolescent girls’ socialisation, J. O. Wallin, J. L. Runeberg, Zacharias Topelius.

Årsgåva 2019 till medlemmarna i Samfundet för visforskning. Omslagsbild: Poesialbum från 1890-talet (PA 94). Ägare 1968: Elin Baumgardt, Mor- gongåva. © Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur och författaren 2018 ISSN 0065-0897 ISBN 978-91-87403-29-3 Printed in Sweden 2018 Textgruppen i Uppsala AB 5 Innehåll

Förord ...... 7 Inledning ...... 9 Verser ...... 13 Författarregister ...... 140 Källor och litteratur ...... 142 6 7 Förord

Arbetet med att lägga fram en presentation av de vanligaste verserna i svenska poesialbum och identifiera författarna bakom dem, i den mån det var möjligt, inleddes redan åren 1969–1970, då jag förberedde en artikel i ämnet som tryck- tes första gången 1971. Efter ett långt uppehåll kunde det slutföras 2017. Jag vill härmed framföra mitt tack till Kungl. Gustav Adolfs Akademiens styrelse, som har antagit manuskriptet för tryckning i akademiens acta-serie. Under slutskedet av redigeringen har tre personer varit till stor hjälp. Jörgen Adolfsson vid Svenskt visarkiv i Stockholm har besvarat mina frågor rörande poesialbumsverser och vistexter i visarkivets samlingar. Carola Ekrem vid Svenska Litteratursällskapets folkkultursarkiv i Helsingfors har letat fram finlandssvenskt material som gjort det möjligt för mig att komplettera ofullstän- diga texter. Litteraturvetaren vid Uppsala universitet Mikael Ylikorpi har för- sett mig med hänvisningar till tryckta källor och har även kunnat identifiera ett antal författare som jag tidigare inte kände till. Till alla tre framför jag mitt varma tack, liksom till docent Maj Reinhammar som har granskat det tryckfärdiga manuskriptet och kommit med värdefulla påpekanden.

Lidingö i maj 2018

Bengt af Klintberg 8 9 Inledning

På de följande sidorna återges, alfabetiskt ordnade, cirka 550 av de vanligaste verserna i svenska poesialbum under perioden 1820–1970. Källmaterialet ut- görs av de album som år 1968 sändes in till Sveriges Radio som svar på ett upprop av Maud Reuterswärd och utgivaren av denna bok. Albumen lades till grund för ett radioprogram som sändes i augusti 1968. Under hösten registre- rades samtliga på Svenskt visarkiv, varefter de returnerades till ägarna. Den totala skörden av uppropet blev 344 album. På Svenskt visarkiv doku- menterades innehållet i 328 av albumen i form av en förteckning över första raden i samtliga verser som ingick i böckerna. De sexton poesialbum som inte ingick innehöll verser på andra språk än svenska eller hade ett annat innehåll än poesialbumsverser; några av dem hade på ägarnas önskan återsänts innan av- skriften hunnit äga rum. Ett representativt urval av böckerna, ett 50-tal, mikro- filmades. I en tidigare artikel, »Förgät ej mig! Om albumpoesin i Sverige» (1978), har jag gett en översikt av poesialbumsseden i Sverige. Dess ursprung är att söka i den romantiska vänkult som från Tyskland nådde Sverige i början av 1800- talet. Inledningsvis förekom seden bara bland överklassens ungdomar, de flesta flickor. I vackert dekorerade album samlade de verser, där skrivaren betygade mottagaren sin vänskap och lovade att minnas henne. När flickskolorna blev vanliga under 1800-talets senare hälft spred sig seden i hela det borgerliga Sverige, nu enbart bland flickor. Under denna period gör allt fler av tidens etablerade diktare sitt inträde i albumpoesin och med dem dikter med ett moraliserande eller religiöst budskap. Vid 1900-talets början har seden att skriva verser i poesialbum även nått landsbygdens och arbetarklassens unga flickor. Det innebär att gratulationer som tidigare före- kommit på lösa blad förs in i poesialbumen och att lekfulla erotiska tonfall kan förekomma. Det fjärde och sista stadiet inleds på 1930-talet, då albumens ägarinnor blir allt yngre. Det leder till att ett begränsat antal korta skämtverser blir vanliga på de mera allvarliga versernas bekostnad. En rubrik som sammanfattar utvecklingen är »En tillfällig fluga i klassen». Det viktiga är att få så många verser som möjligt i albumet. Vid Sveriges Radios insamling 1968 levde seden fort- farande, men några årtionden senare verkar den ha upphört. De album som sändes in var inte jämnt fördelade över hela tidsperioden 1820–1970. Om man delar in den i intervaller på trettio år, så finner man att albumen från decennierna kring sekelskiftet 1900 dominerar. Fördelningen framgår av följande tabell: 10

Album från 1820–1850: 11 Album från 1850–1880: 8 Album från 1880–1910: 173 Album från 1910–1940: 78 Album från 1940–1970: 58

De tre årtiondena 1880–1910 framstår som den period då seden att samla verser från vänner i poesialbum (eller minnesböcker, som de också kallades) nådde sin absoluta höjdpunkt. Mitt intryck är att den senaste perioden, 1940–1970, möjligen är underrepresenterad. Jag har träffat på flera korta skämtverser i yngre poesialbum som inte ingår i Sveriges Radios insamling och som därför sak- nas i redovisningen på de följande sidorna. Redan tidigt på 1800-talet bidrog kända skalder som Wallin, Böttiger och Jo- han Nybom till albumpoesin. De dikter som de skrev i unga flickors album spreds sedan genom avskrift från den ena boken till den andra. Mot slutet av århundradet kunde den som så önskade hitta lämpliga dikter i de födelsedags- böcker som då blev populära. Där kunde ägaren anteckna vänners och släkting- ars namn på det datum då de fyllde år, och där fanns också en dikt (ofta en strof ur en längre dikt) för varje dag under hela året. Födelsedags-bok med verser samlade ur svenska författare av signaturen B. I., tryckt 1882, innehåller inte mindre än 60 dikter som återfinns i poesialbumen. Fosterländskt födelse- dags-album, vars andra upplaga utkom 1883, innehåller 35 dikter som lockat till avskrift i poesialbumen, delvis samma som i Födelsedags-bok. Det totala antalet verser som fick sin första rad nedskriven på Svenskt visarkiv kan grovt uppskattas till cirka 12 000. Ungefär hälften av dessa första rader förekommer bara en gång i källmaterialet och inleder dikter som till allra största delen verkar ha varit diktade av den person som förde pennan. De finns inte med i boken, trots att de ofta har ett kulturhistoriskt intresse. Inte heller in- går verser på andra språk än svenska. För att omfånget på boken skulle stanna på en rimlig nivå redovisas enbart verser som förekommer i minst tre album. Siffrorna efter de citerade verserna anger antalet belägg och är avrundade uppåt till jämna femtal. En liknande av- rundning i femårsperioder har gjorts för tidsangivelserna. Den första siffran anger starten på den femårsperiod där det äldsta belägget hör hemma, den sista siffran slutet på den femårsperiod där det yngsta albumet påträffas. Vid redigeringen av textmaterialet ställdes jag inför problemet att bara första raden har bevarats i ett trettiotal av de verser som finns i tre eller flera av albumen. Min kollega vid Svenska Litteratursällskapet i Finland (SLS), Carola Ekrem, har kunnat komplettera innehållet i tolv av dem med hjälp av finlandssvenska texter. På de följande sidorna följs de av textens accessionsnummer i SLS. De återstående förstaraderna, där fortsättningen inte har kunnat faststäl- las, har utelämnats. De texter som presenteras på de följande sidorna har både ett litteraturso- ciologiskt och ett kvinnohistoriskt intresse. Albumpoesin ger en idealbild av 11 hur en ung kvinna borde vara, och den speglar hur denna bild har förändrats med åren. Detta konstateras också i två studier av poesialbumens verser, båda främst baserade på finlandssvenskt material, som kom ut under det nya millen- niets första årtionde. År 2002 utgav Carola Ekrem Lev lycklig, glöm ej mig! Minnesböckernas historia, och 2007 utkom Blanka Henrikssons doktorsav- handling »Var trogen i allt». Den goda kvinnan som konstruktion i svenska och finlandssvenska minnesböcker 1800–1980. De båda studierna visar bland annat att de finlandssvenska och de rikssvenska poesialbumens verser är mycket lik- artade. För samtliga texter på de följande sidorna gäller att de återges med nutida stavning. Ordalydelsen i verserna uppvisar ofta en betydande variation, som inte kan redovisas i detalj. I stället återger jag den mest frekventa utformning- en. De viktigaste variationerna redovisas i kommentarerna som följer omedel- bart efter varje albumvers. Där finns också hänvisningar till tryckta källor i de fall då författaren är känd. Vidare har jag hänvisat till ytterligare några skrifter där texten återfinns, t.ex. de ovan nämnda födelsedagsböckerna och ett par vis- böcker. Slutligen hänvisas till Carola Ekrems översiktsverk, där mer än 80 av verserna i föreliggande bok citeras. 12

Vers nedskriven 1820 i poesialbum från Stockholm (PA 132:1). Ägare 1968: Disa Sundblad- Engström, Stockholm. 13 Verser

A A 1. Ack, dyrast ej i livet är det som oss fröjd och lön beskär. Men högst vid det vår själ är fäst, för vilket vi har lidit mest och våra tårar strömmat.

5, 1890–1910. Zacharias Topelius, »I Finlands vinter», strof 7, raderna 1– 5. Sånger 2 (= Samlade skrifter 2), 1904, s. 205. Födelsedags-bok, 1882 (28/12).

A 2. Ack, fråga ej vad kärlek är som andra tokar bruka! Nog vet du det, om du är kär, att kärlek är en sjuka. Den sjukan är en gängse gäst på landet som i staden, och mässlingen den liknar mest, ty alla måste ha den.

5, 1905–1925. Första strofen i en sex strofer lång visa, utgiven i skillingtryck 1905. Det äldsta belägget, troligen från 1902, finns i en handskriven visbok i Svenskt visarkivs samlingar. Första raden även: »Fråga ej vad kär- lek är».

A 3. Ack, lita ej på de snabba timmar! Ack, tro ej nöjet, ung och yr! Den ton som smeker, den blick som glimmar, det hopp som tjusar, den dag som gryr! Tids nog du röna får med smärta, hur glädjen är flyktig. Du ropar: Kom! Farväl! är hans svar; men är rent ditt hjärta han ser tillbaka och vänder om.

5, 1890–1900. Erik Gustaf Geijer, »Kom! Farväl!» Samlade skrifter 2, 1924, s. 205. Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (11/7). 14

A 4. Ack, när så mycket skönt i varje åder av skapelsen och livet sig förråder, hur skön då måste själva källan vara, den evigt klara!

5, 1890–1950. Johan Olof Wallin, psalm 654:5 i Den svenska psalmboken, 1937. Sjung, svenska folk, 1919, s. 113 (med titeln »Evighetslängtan»).

A 5. Akta ditt hjärta, min sötaste fröken! Det knipes så hastigt som duvan av höken.

5, 1885–1940. Andra raden även: »Det fångas så lätt som en höna av höken.»

A 6. Akta ditt hjärta, ty kärleken lurar! Den smyger sig in genom galler och murar. Blott genom dygd du betvingar dess makt. Lugna dig, sansa dig, var på din vakt!

5, 1900–1935. Ofta sätts mottagarens namn in i första raden, t.ex. »Akta dig, Karin …».

A 7. Aldrig den i striden dukat under, som i Gud sin fasta sköldborg haft: Bed och älska! – och i provets stunder skall du röna nådens segerkraft.

5, 1885–1900. C. W. Böttiger, »Bön och kärlek», strof 2. Samlade skrifter 2, 1857, s. 242. Födelsedags-bok, 1882 (7/7).

A 8. All möjlig sällhet som finns på jorden jag vill dig önska med dessa orden. Må glädjen blomstra i ditt bröst långt in i livets sena höst.

10, 1900–1920. Första raden även: »All fröjd och lycka som finns på jorden».

A 9. Allt, allt vad jorden äger skönt och rart och himlen högt och havet underbart, och mer än kronors och juvelers prakt, det äger den, som äger hoppets makt.

10, 1890–1945. Zacharias Topelius, »Miranda», näst sista strofen. Sånger 2 (= Samlade skrifter 2), 1904, s. 62. 15

A 10. Allt förändras, vänner svika, men den Evige ej svika kan. Herrens nåd skall aldrig vika, när han älskar, älskar evigt han.

5, 1880–1910.

A 11. Allt vad gott du kan dig tänka måtte du av himlen få, som en liten stjärna blänka och som rosens älskling stå. /Hjärtats skönhet skall du bära, Den skall bli din högsta ära./

10, 1895–1950. Första raden även: »Allt vad ljuvt du kunnat tänka».

A 12. Alltid glad och god och solig, så blir hela dagen rolig. Aldrig sur och stygg och bråkig, då blir dagen bara tråkig.

5, 1960–1970. Allting går på kors och tvärs: se Livet går på kors och tvärs

A 13. Arbete, kärlek, bön och tro, de bygga på livets lycka, de så ut glädje, de bädda ro för alla sorger som trycka.

30, 1885–1940. Zacharias Topelius, »Svalan från Egypti land», strof 3 i sagans avslutande fyrstrofiga dikt. Inleds där: »Men arbete, kärlek, bön och tro». Läs- ning för barn 1 (= Samlade skrifter 26), 1906, s. 50. Sjung, svenska folk, 1919, s. 59 (med titeln »Vad fåglarna sjunga»). Ekrem s. 85. Att glömma, rycka med roten opp: se Glömma, rycka med roten opp Att mötas och skiljas: se Mötas och skiljas

A 14. Att sjunga ut, vad fullt man känner, om det är sorg, om det är fröjd, det gör att smärtan mindre bränner och glädjen når en dubbel höjd.

5, 1890–1905. Frans Michael Franzén, »Tystnadens ålder», strof 4. Samlade dikter 2, 1868, s. 153. Att skriva verser i din bok: se Skriva verser i din bok 16

A 15. Att skåda tingen ljust och blitt med hjärtat rent och sinnet fritt, att älska vad det goda bjöd, att vara sann i liv och död, att handla rätt i dåd och ord, se där den största makt på jord.

5, 1890–1910. SLS 984 A, 2481.

A 16. Att solen lyser där du går, att blommor gror i dina spår, att livet vänligt mot dig ler, vad kan jag önska mer?

5, 1900–1950.

A 17. Att vara nöjd med litet som med mycket, att intet fordra, men med stadigt hopp se undergivet mot sin himmel opp är av all mänsklig vishet huvudstycket.

10, 1885–1900. Filip Tammelin, »Att vara nöjd», strof 1. Dikter, 1880, s. 121. Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (19/10). Att vid en flickas sida stå: se En vacker flicka skåda få

A 18. Att älska och att älskad bli, det är livets /sanna/ poesi. / – men att älska och försaka, det är livets pannekaka./

35, 1890–1955. Första raden även: »Älska och att älskad bli».

A 19. Av hela mitt hjärta jag önska dig vill en gubbe så god som potatis och sill.

5, 1935–1945.

A 20. Av hjärtat jag önskar dig glädjefyllt liv, god hälsa och bördiga ängar samt vänliga grannar och därtill ett viv som kan sköta om dina pengar.

5, 1905–1945. Versen förekommer på ett tryckt gratulationskort från 1900- talets början. 17

A 21. Av sol från gyllne sommartid, av doft från grönskande hagar, av vågors viskning i kvällens frid göm kvar för kommande dagar. Låt från ditt väsen sen stråla ut en glimt av sommar, när den är slut när hjärtan stelna och frysa.

5, 1890–1910. Signaturen S– U–n, »Göm kvar». Tryckt i Idun 2 oktober 1891.

A 22. Av vänskap en vers jag dig giver, tag detta till minne av mig båd nu och för kommande tider: Lev lycklig och glöm icke mig!

5, 1895–1905.

A 23. Av ädlaste rosor och liljor jag ville dig binda en krans, som aldrig sin doft skulle mista och aldrig sin friskhet och glans.

5, 1895–1910. Ett album innehåller en andra strof som inleds »Men vintern i högaste Norden / ej rosor och liljor ju har.»

B B 1. Bed som blomman, blomma du jämväl! Liv och tjusning älskar livets ängel. Bed som hon, men för din blomstersjäl, ty förgänglig är din blomsterstängel.

5, 1890–1895. Johan Ludvig Runeberg, »I en ung flickas minnesbok», sista strofen. Samlade skrifter 2, 1935, s. 68. Födelsedags-bok, 1882 (11/3). Ekrem s. 86. Se även V 31, Varm på fästet lyste vårens sol.

B 2. Bekymmer finnas på vårt klot till tusental. Ett gott recept jag vet emot förtret och kval. Vad ödet gett dig eller gömt av sorg och tår, kom blott ihåg att allt är glömt om hundra år. 18

15, 1885–1935. Elias Sehlstedt, »Om hundra år», strof 3. Samlade sånger och visor 1, 1861, s. 196. Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (18/3).

B 3. Bepröva den yngling du skänker ditt hjärta, ty kärleken ofta kan skänka dig smärta. Du märker det nog, men ack, alltför sent, då de orden uttalats: »De tu äro ett.»

5, 1895–1905.

B 4. Bevara ren din barndoms ljuva tro. Förutan den finns ej på jorden ro. Bevara jämt din första kärlek ren, förutan den är varje glädje sken.

25, 1890–1920. Carl David af Wirsén, »Den döda», strof 1. Dikter, 1882, s. 8.

B 5. Bland andra minnen som du gömmer, göm även minnet utav mig, men om du detta minne glömmer, jag glömmer likväl aldrig dig!

15, 1885–1955. Första raden även: »Bland alla minnen som du gömmer».

B 6. Bland ljung och mossa i djupa skogen, där trasten sjunger från furans gren, där jorden aldrig har rörts av plogen, där står en blomma, en liten en. Med rosenflammor på fina kinden och lilla hjässan mot jorden böjd, hon strör sin doft emot aftonvinden och doften stiger mot himlens höjd.

10, 1890–1950. Första strofen av en visa med text av Anton Vidén, tryckt i Sångbok för hemmet och skolan, Helsingfors 1896. Se även D 28, Du unga flicka, bland glada vänner.

B 7. Bland sommardagens barn en ros jag såg i första stunden av dess blomningstid. Med purprad kind i knoppens famn hon låg och drömde blott sin oskuld och sin frid.

5, 1890–1900. Johan Ludvig Runeberg, »Blommans lott», strof 1. I några album ytterligare tre strofer. Samlade skrifter 1, 1933, s. 248. 19

B 8. Bland vänner som du äger den minsta /sämsta/ är väl jag, men till dig vännen säger: håll mig i minnet kvar!

5, 1840–1950. Rad 3 även: »men ändå jag dig beder». Ekrem s. 55.

B 9. Bland vänners namn göm även mitt! Jag i mitt hjärta gömmer ditt.

10, 1840–1945. Ekrem s. 33, 56.

B 10. Blir den lugn, din levnads älv? Eller skall en storm den trycka? Vet, din enda sanna lycka, flicka, kan du skapa själv.

5, 1890–1905. A. A. Grafström. Tryckt i Stålberg Blomsterspråket, 1855, s. 27. Födelsedags-bok, 1882 (4/6).

B 11. Blir du älskad – älska varmt tillbaka, räds att såra den som vill dig väl. Blir du bortglömd – lär dig att försaka, slut med alla frid uti din själ.

45, 1890–1930. Jfr Ekrem s. 71.

B 12. Bliv en liten stråle på vår mörka jord! Hälsa dem du möter med ett vänligt ord! /Tiden är full av oro, möda och besvär. Sök att stilla hjälpa dem som bördor bär!/

20, 1920–1970. En omtyckt lärarinnevers i yngre album. Ekrem s. 66.

B 13. Bliv vad du är, bliv ren, bliv trogen. Blyg, men skön som sippan uti skogen dina blomblad sakta sammanslut för var tanklös fjäril, som vill komma och på kalkens brädd vill vila sig! Vakta på din krona, ljuva blomma! Fjäriln säkert icke vaktar dig. 20

Vers nedskriven 1824 i poesialbum från Stockholm (PA 239). Ägare 1968: Ebba Asperén, Stock- holm.

5, 1890–1910. Johan Nybom, »Till Minna II», sista strofen. Samlade dikter 2, 1880, s. 44. Födelsedags-bok, 1882 (7/5).

B 14. Blomma, blomma, unga tärna i din brudgums rosengård! Hult dig lyse dagens stjärna, må dig goda änglar värna, hålla om din blomkalk vård!

5, 1890–1945. Carl Boberg, »Vid nitton år. I en flickas minnesbok», strof 2, raderna 1–5. I moll och dur: blandade dikter och sånger, 1892, s. 60.

B 15. Blomman jag giver dig, liten förgät-mig-ej, ack, behåll henne väl uppå livets stig.

5, 1900–1915. SLS 1421 album 3.

B 16. Blommor och blad och så en liten rad, 21

så att du bättre minns att vännen [namn] finns.

5, 1925–1955.

B 17. Blommor äro sköna ting, sköna som en gyllne ring. Skönast är dock blomman blå. Kan du dess mening förstå?

5, 1905–1965. Illustration: en blå förgät-mig-ej.

B 18. Blomsterströdd må bli din stig, glädje aldrig fattas dig. Kärlek ren må bli din lön, detta är min varma bön.

25, 1905–1960.

B 19. Blott den kan glömma gamla vänner som trohetsbudet inte känner. Tillgiven vän ej glömmas kan av den vars vänskap varit sann.

5, 1905–1945.

B 20. Bryt ej varje ros du ser, kyss ej varje mun som ler. /Ty rosen den har törnen, och kyssen den har svek./

5, 1920–1950. Ekrem s. 146.

B 21. Böj din panna blott för Gud i bönen, låt ej sorgen böja ner ditt mod! Res dig opp till manlig strid och handling, och du röna skall att Gud är god. I ditt bröst, som i en bok med minnen, denna evigt klara sanning skriv: vad han skänker, vad han tar tillbaka, är oss nyttigt för vårt högre liv.

5, 1890–1930. Elias Sehlstedt, »Ett ord i bedrövelsen», strof 2. Samlade sånger och visor 1, 1861, s. 148. Födelsedags-bok, 1882 (28/11). 22 D Dagar komma, dagar fara: se Tider komma, tider fara

D 1. De växla, livets stunder, vad knutits löses opp. Gott är att stadigt fästa vid Gud sitt bästa hopp. Men gott är ock att äga ett minne ljust och klart och vid det minnet glädjas inunder tidens fart.

5, 1890–1895. Frithiof Grafström, »Anders Jonas Ångström», sista strofen. Dikter, 1884, s. 260. Den dig älskar mer än jag: se Den som älskar dig mer än jag

D 2. Den som denna boken tar, honom jag i näsan drar. /Han har syndat emot Gud och hans sjunde bud./

5, 1905–1935.

D 3. Den som älskar dig mer än jag, den får teckna sig på nästa blad.

60, 1885–1950. Skrivs på bokens sista sida. Ordet »dig» ofta utbytt mot ett flicknamn. Ett stort antal smärre variationer finns, t.ex. »Den som tycker om dig mer än jag».

D 4. Den som älskat kan ej glömma, den som glömt ej älskat har, den som älskat och dock glömmer, också glömt vad älska var. /Så kan du mig gärna glömma, och för mig ett glömma finns: jag kan glömma att du glömt mig, men dig själv jag evigt minns./

5, 1900–1915. Översättning från tyskan av Mauritz Krook. Tidigast tryckt i boken »I skilda färger», Lund 1900, som innehåller dikter av fyra unga förfat- tare, däribland Mauritz Krook. Bo Grandien, Min mammas förklädsband. En samling albumpoesi, 1963, s. 47. Ekrem s. 126. 23

D 5. Det finnes strängar i ett kvinnohjärta, dess toner mannen icke fatta vet. Ett låtsat lugn i livets högsta smärta är hennes rikdom, hennes hemlighet.

5, 1890–1900. C. F. Dahlgren, »Judinnan», strof 8. Samlade skrifter 1, 1875, s. 336. Första raden lyder i originalet: »Det gives strängar i ett kvinno- hjärta».

D 6. Det första gräset lyser grönast, den första rosen myser skönast och bäst är första lärkans sång. Din första kyss, den är den bästa, o, giv mig den – på det den nästa må bli den första nästa gång!

5, 1885–1915. Herman Sätherberg, »Den första kyssen». Dikter, äldre och nyare 1, 1862, s. 272.

D 7. Det ges en sällhet mera värd än glädjens lek och ärans flärd och lyckans glittergull. Med dygdens frid och hopp hon bor uti den rena själ, som lever för sin plikt och tror att då går allting väl.

15, 1880–1920. Johan Olof Wallin, »I en Stambok». Dikter 2, 1963, s. 293. Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (25/6).

D 8. Det gäller att så en ädel säd på vandringen genom världen, att giva det vackraste inom en åt dem, som möta på färden. /Det gäller att taga sitt hjärtas blom och strö dem ut till de många, det gäller att älska – förrn sol går ned och skuggorna falla långa./

15, 1890–1945. Ida Granquist, »Det gäller». Tro, hopp, kärlek, 1952, s. 24. Det spirar två örter på hjärtats grund: se Där spira två örter på hjärtats grund Det står en liten blomma blå: se Vid en liten å 24

D 9. Det växte i dalen vid bäckens strand en blomma med ögon så blå. Hon plockas så gärna av älskarens hand, hon plockas av tärnan också. Från hjärta till hjärta en hälsning hon bär. »Förgät icke mig», så den hälsningen är.

5, 1890–1925.

D 10. Det är en tröst i livets smärta att älskas av en dygdig vän. Det är en himmel för ett hjärta att veta sig förtjäna den.

5, 1840–1920. Första raden även: »Det är en fröjd i livets smärta».

D 11. Det är en ganska slipprig grund på andras tycken bygga, och uppå ryktets lösa mun sin levnads regel trygga. Den som för blott beröm och pris vill stränga dygdevägen gå, han lär få röna avunds ris och tröttna förrn han börjar på.

5, 1890–1900. Hedvig Charlotta Nordenflycht, »Andras tycke, en osäker grund», strof 2. Samlade skrifter I, 1925, s. 69.

D 12. Det är skönt att nya rosor finnas, nya vänner vid de gamlas slut. Skönare ändå att troget minnas vad man älskat, vad man ägt förut; skönast att det nya som det gamla sig en gång till evig blomning samla.

5, 1890–1920. C. W. Böttiger, »Rosenbusken. I en minnesbok», tredje och sista strofen. Samlade skrifter 3, 1858, s. 213. Ståhl Gratulationer, 1851, s. 139.

D 13. Det är stoltare våga ett tärningskast än att slockna med tynande låge. Det är skönare lyss till en sträng som brast än att aldrig spänna en båge.

5, 1900–1950. Verner von Heidenstam, »Ett folk VI: Åkallan och löfte», raderna 21–24. Samlade verk 19, 1944, s. 16. Sjung, svenska folk, 1919, s. 131. 25

D 14. Det är vackrast när det skymmer. All den kärlek himlen rymmer ligger samlad i ett dunkelt ljus över jorden, över markens hus. Allt är ömhet, allt är smekt av händer, Herren själv utplånar fjärran stränder. Allt är nära, allt är långt ifrån. Allt är givet människan som lån.

5, 1920–1955. Pär Lagerkvist, »Det är vackrast när det skymmer». Dikter, 1974, s. 28. Diktens tredje strof är oftast utelämnad.

D 15. Detta är hos människan det stora att hon kan sakna allt, kan allt förlora, och vara rik ändå och avundsvärd med sina skatter utur minnets värld.

10, 1885–1925. Esaias Tegnér, »J. Lundblad (på hans minnesfest i Lund 1822)», raderna 5–8. Samlade skrifter 4, 1848, s. 39. Ståhl Gratulationer, 1851, s. 146.

D 16. Din barndomstro, var rädd om den, den är din bästa vän. Bland alla pärlor jorden har den lyser som en stjärna klar.

5, 1900–1960.

D 17. Din ungdomstid skall flykta bort och ålderns dag skall komma. Av vårens liv, som är så kort, göm då en minnets blomma! Nöjet flyr bort i virvlande dans, men ack, hur kort i fröjdernas krans! Fläte du då en trohetens ros, den skall bestå, fly ock de andra sin kos. Vad är vårt fosterland, o vän? Där hjärtats sol gått opp, där kärlek värmt och värmer än och skänker himmelskt hopp.

5, 1890–1905. SLS 984 A, 2753. 26

D 18. Din vän och trogna slav Jag aldrig nånsin bliver Jag blir intill min grav Dig falsk och övergiver Om du får leva här Du all min fröjd förstör Det all min glädje är Om du ifrån mig dör.

15, 1885–1955. Jfr Sven Rothman, Östgötska folkminnen, 1941, s. 131.

D 19. Dofta, dofta, blomma min uti sommardagar! Le och älska, bed och brinn, ingen sorg dig jagar. Njut din sommar – tiden går, snart kanske du ensam står i din höst och klagar.

10, 1890–1920. Bernhard Elis Malmström, »Blomman», strof 2. Dikter, 1876, s. 56. Födelsedags-bok, 1882 (2/6). Ståhl Visbok, 1892, s. 488. Ibland är »blomma» i första raden utbytt mot flickans namn. Se även M 28, Må ej nattens frost dig nå.

D 20. Du bad mig i ditt album skriva en liten vers som kunde bliva en vänlig hälsning ifrån den som trogen är och blir din vän.

10, 1890–1945. Du bad mig skriva i din bok: se Skriva verser i din bok D 21. Du bad mig skriva, jag lydde dig. Men det blev bara: förglöm ej mig.

5, 1910–1940. Rad 2 även: »men det blir endast ett tack för mig».

D 22. Du glada barn! Snart tiden går och barndomsvänner, ungdomsår, de flykta bort, men göm du kvar de pärlesmycken dem du har av oskuld, glädje, frid. Göm uppå dem – och göm i tid!

5, 1890–1925. Johan Nybom, »Lilla Lotten», strof 2. Samlade dikter 1, 1880, s. 415. Se även E 19, En tidig blomma du i dag.

D 23. Du har många till att minnas, många minnas även dig. Men låt dock ett rum få finnas i ditt hjärta än för mig! 27

Sentens 1838 i en ynglings minnesbok från Stockholm (PA 259:1). Ägare 1968: Alma Nordens- son, Stockholm. 28

15, 1870–1950. Första raden även: »Många har du till att minnas». Ekrem s. 56, 76.

D 24. Du känner nog den blomman blå, som Gud lät himlens fägring få. Hon solens guld i hjärtat bär och minnets bild på jorden är. Tyst växer hon vid flodens stränder och plockas där av vänskaps händer. Dess namn jag sakta viskar dig: Min vän, det är – förgät ej mig.

5, 1895–1905.

D 25. Du lilla rara med ögon klara, må Herrens änglar dig väl bevara!

5, 1900–1965. Zacharias Topelius, »Behåll din krona», strof 1, raderna 1–2. Läsning för barn 8 (= Samlade skrifter 33), 1907, s. 80. Originalet lyder: »Du lilla kära med ögon klara / bed Herrens ängel dig väl bevara!» Ekrem s. 85.

D 26. Du måste vara ett, allenast ett, men detta helt! Själv jättekraft blott dvärgagärning gett, när han blev delt.

5, 1885–1945. Carl Snoilsky, »Helhet», strof 1. Dikter 1, 1896, s. 273. Se även E 13, En sökte pärlor, pärleskum en ann.

D 27. Du människobarn, hur tung din lott du känne, sök ej hos dina svaga likar tröst! Lägg ej din sorg på redan tyngda bröst! Din sorg är din, och du bör bära henne.

10, 1870–1915. Viktor Rydberg, »Din sorg är din». Dikter, 1996, s. 61.

D 28. Du unga flicka, bland glada vänner du ofta leker i skog och dal. Den lilla blomman du säkert känner: Linnéa, gömd uti granars sal. Ack, tag då henne till ditt exempel! Var ren och enkel som hennes knopp! Låt böner stiga från hjärtats tempel lik blomsterdoften till himlen opp! 29

10, 1890–1945. Andra strofen av en tonsatt dikt med text av Anton Vidén som börjar »Bland ljung och mossa i djupa skogen». Tryckt i Sångbok för hemmet och skolan, Helsingfors 1896. Se även B 6, Bland ljung och mossa i djupa skogen.

D 29. Du vårens barn, du friska, du glada lilla vän, med hjärtat av en siska och vingar liksom den, väx som en ängens blomma i morgonsolens glans, när bin och humlor brumma musik till myggans dans.

15, 1890–1950. Zacharias Topelius, »Till en flicka», strof 1. Läsning för barn 4 (= Samlade skrifter 29), 1906, s. 141. Ståhl Visbok, 1892, s. 119. Ekrem s. 82.

D 30. Du är rosen, jag är törnet. Glöm ej vännen som skrev i hörnet.

65, 1890–1970. Finns i otaliga smärre variationer, t.ex. »Du är blomman, jag är törnet». Ekrem s. 59. Då denna bok blir skriven full: se När denna bok blir skriven full

D 31. Där spira två örter på hjärtats grund med blommor så sköna och rara. Den ena är röd, och den andra är vit, men båda så underbara. Den röda hon doftar i själens djup när ungdomskänslorna väckas. Den vita hon vissnar och faller bort när hjärtat av synd befläckas. Stå båda i blom, efter ljuvare syn du vida i världen må leta. Ej skönare blomster i Eden gro, och KÄRLEK och OSKULD de heta.

5, 1900–1920. Erik Elfson, »De båda blomstren». Tryckt i Folkwännen nr 257, 5/11 1885. Originalet avviker på flera ställen, bl.a. på rad 2, »med blommor så skära och klara», på rad 7, »den vita, hon falnar och vissnar bort», och på rad 11, »Ej fagrare blomster i Eden gro». 30

D 32. Där växa ifrån Edens tider tre blomster på jorden än. Den första är skär som rosen, och KÄRLEKEN kallas den. Den andra är blå som himlen, den blomman vi nämna TRO. Den tredje är grön som gräsen som ljuvligt på ängen gro. Den blomman är HOPPET – alla från himlen härstamma de. O, måtte till livets skymning du äga dem alla tre!

25, 1890–1935. Svenskt visarkiv B 70:3, s. 259.

D 33. Döm ej alltid efter ytan! sök ej där ditt ideal, ty dess skönhet är förgänglig, kanske ångrar du ditt val. Pröva hellre själens skatter, pröva vad i hjärtat bor, och du kanske där skall finna vad du ej på förhand tror.

15, 1895–1955.

D 34. Döm ej vad du själv ej känner, säg ej vad du själv ej vet. Smicker vinner inga vänner men dess flera – ödmjukhet.

5, 1895–1905. Theodor Strömberg, »4 söndagen efter trefaldighet», strof 9. Andliga sånger för den enskilda andakten, 1883, s. 123. Se även V 43, Väg ditt ord, förrn du det sänder.

D 35. Döm lindrigt andras fel, så sker dig samma rätt. Var ädel, mild och öm i ord och levnadssätt.

5, 1890–1925. Hedvig Charlotta Nordenflycht, »Epigrammer och sinnebilder», sista strofen. Samlade skrifter 2, 1927, s. 400. 31 E E 1. Ej allt vad hoppet lovar en framtid hålla kan. Ej lyckans röda blomma slår ut för varje man. Men tröttna ej att lova gott, mitt hjärta, varmt och fritt! Gud drager väl ditt ödes lott, men löftet, det är ditt.

5, 1890–1910. Bernhard Elis Malmström, »Löftet», sista strofen. Dikter, 1876, s. 55. Födelsedags-bok, 1882 (12/10). Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (11/8).

E 2. Ej med granna färger liljan prålar, men dess inre halt nog röjs ändå. Kärlek uti månget öga strålar, fast du ej dess värde kan förstå. /Allt är icke guld som du ser glimma i förgängelsen och svekets värld, därför framförallt det bör påminna att fästa hjärtat – ej vid fåfäng flärd./

5, 1890–1905. Gustaf Kahlson, »Döm ej!», raderna 1–4 i första resp. tredje strofen. På lediga stunder, 1880, s. 27. Först tryckt i Norrköpings Tidningar 3 augusti 1861. Möjligen är Kahlsons dikt en omarbetning av en annan förfat- tares dikt; se Norrköpings Tidningar 28 augusti 1861. Skillingtryck 1866.

E 3. En blomma finns, den vi vår hyllning ge, en hälsoört för glädjen som för smärtan. Den heter kärlek. Blyg, ej skimrande den fostras tålig, gömd i edra varma hjärtan. Först där den hela kan, den blickar fram, i svaghet full av kraft och ljuv, fast allvarsam.

5, 1885–1900. Johan Ludvig Runeberg, »Till fruntimren» (vid Theologie Dok- torspromotionen 1857), strof 3. Samlade skrifter 2, 1935, s. 262. Födelse- dags-bok, 1882 (7/10).

E 4. En blomma är glädjen, i dag slår hon ut, i morgon förvissnar hon redan. Just nu, då du kan, hav en lycklig minut, och tänk på den kommande sedan. 32

10, 1890–1950. Frans Michael Franzén, »Bordvisa», strof 1, raderna 5–8. Sam- lade dikter 1, 1867, s. 203.

E 5. En dröm är livet: se med minnets öga på det förflutna. Var det ej en dröm? Och hoppets bilder i det blåa höga, de fly med böljorna i livets ström. Betydningsfulla äro likväl ofta de rosor, som i drömmens lustgård dofta.

5, 1830–1895.

E 6. En finns, vars hand dig leder från första steg du tog. En Gud, som när du beder dig skänker mer än nog. Blott honom tro och dyrka i allt ditt levnadslopp. Hos honom sök din styrka, han sviker ej ditt hopp.

10, 1895–1905. Konung Oscar II, »Punkt», sista strofen. Smärre dikter, 1887, s. 182.

E 7. En flickas hjärta liknas kan vid månens runda klot minsann, för hur den rullar fram i tiden så finns det jämt en gubbe i den.

5, 1895–1950.

E 8. En gång i bredd med mig prästen skall fråga dig om du vill vara min utvalda vän. Inte så sörjer jag om du mig ger ett nej. Nog finns det en igen som älskar mig.

5, 1900–1970. Folkvisa, upptecknad 1839 i Småland, ingår i ett stort antal tryckta vissamlingar.

E 9. En kyss utan kärlek, ett ägg utan salt, det smakar precis som en okokt palt!

5, 1910–1940. 33

Vers, författad av Zacharias Topelius, nedskriven omkr. 1895 i poesialbum från Falun (PA 27). Ägare 1968: Barbro Aberger, Tillberga. 34

E 10. En lilja i Guds rosengård du vara må och bliva och under Herrens hägn och vård din frukt åt honom giva. Han lede dig på livets stig, till sist han bär dig hem till sig.

5, 1895–1905.

E 11. En liten stuga med vita knutar, en hel hop ungar med röda trutar, en liten gubbe så tjock och rar, det önskar jag dig på gamla dar.

25, 1910–1970. Första raden även: »En röd liten stuga med vita knutar», »En liten stuga med röda knutar». Ekrem s. 75.

E 12. En matsked lycka, en tesked gräl, tre gånger dagligen, omskakas väl.

10, 1940–1970. Första raden även: »En matsked vänskap».

E 13. En nick, en blick när man är kär är ofta allt vad man begär. Likväl man stjäl en kyss ibland och mer kanske på tu man hand. Ty är man kär, gunås så visst är man en tok så först som sist.

5, 1890–1910. »En tok». Tryckt i Härnösandsposten 30 mars 1894. Som förfat- tare anges konstnären Egron Lundgren.

E 14. En oförgänglig vänskapskrans du går att för din levnad binda. I den vill jag en blomma linda, fast utan fägring, utan glans.

5, 1850–1900. Raderna 1–4 i en längre dikt. Ståhl Gratulationer, 1851, s. 137. Jfr Ekrem s. 59. 35

E 15. En pilgrimsfärd är detta livet. Vi vandra till ett bättre land. Och hoppets mål för oss står skrivet i ödets bok vid himlens rand.

5, 1895–1920. Tryckt i Hagberg 1893 och 1922.

E 16. En stilla ängel svingar från himlens dolda grund på lätta duvovingar till jordens låga rund. Utur hans blick ler friden så saligt mild och god. Följ honom här i tiden! Hans namn är Tålamod.

5, 1890–1900.

E 17. En sökte pärlor, pärleskum en ann i livets älv. Men klaga ej om skummet snart försvann, du valde själv.

5, 1890–1945. Carl Snoilsky, »Helhet», sista strofen. Dikter 1, 1896, s. 273. Se även D 26, Du måste vara ett, allenast ett.

E 18. En tavla är livet, med ljus och med dager, där sorger ge skugga och glädje ger glans. Tro ej att det ena det andra förtager! Vad vore väl ljuset, om skugga ej fanns?

5, 1895–1920.

E 19. En tidig blomma du i dag står uti barnsligt, blygt behag och tjusar varje blick och hjärta. Din sorg minutens endast är, din oskuldsrena glädje bär ej någon enda tagg av smärta.

5, 1890–1910. Johan Nybom, »Lilla Lotten», raderna 1–6. Samlade dikter 1, 1880, s. 415. Födelsedags-bok, 1882 (29/6). Se även D 22. Du glada barn! Snart tiden går.

E 20. En trevlig gubbe, ett lyckligt hem tillönskas av – gissa vem!

5, 1905–1940.

E 21. En vacker flicka skåda få och henne inte kyssa våga är som vid klara källan stå och känna törstens svåra plåga.

5, 1895–1925. Första raden även: »Att vid en flickas sida stå».

E 22. En var sin bana har, det säges så: en var sin tro, en var sitt mål att hinna. Högt över alla står ett mål ändå, för vilket alla hjärtan måste brinna. Det heter sanning: var de vises tröst mot våld och väld uti förtryckets tider. Det heter sanning: var den gudaröst, som leder härarna i ljusets strider.

5, 1890–1920. Bernhard Elis Malmström, »Till de unga», strof 2. Dikter, 1876, s. 226. Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (12/6).

E 23. Ensam i bräcklig farkost vågar seglaren sig ut på det vida hav. Stjärnvalvet över honom lågar, nedanför brusar hemskt hans grav. Framåt! så är hans ödes bud, och i djupet bor, som uti himlen, Gud.

5, 1890–1925. Erik Gustaf Geijer, »På nyårsdagen 1838». Samlade skrifter 2, 1924, s. 188. Sjung, svenska folk, 1919, s. 111.

E 24. Ett minne jag härmed dig giver i ungdomens lyckliga dar och önskar du alltid förbliver den samma vännen du var.

5, 1890–1940.

E 25. Ett vänligt ord, och sagt i rättan tid, det mäktar mycket i livets strid. /Det mäktar mera än du ana kan och ofta seger över hjärtan vann./ 37

20, 1890–1930. Filip Tammelin, »Ett vänligt ord», strof 1. Dikter. Ny samling, 1890, s. 128. En vanlig väggbonadstext; se Fredlund 1976, s. 82. Ekrem s. 134.

F F 1. Fann du på vägen genom livet en vän, som trogen är och sann? Det är ett fynd ej allom givet. Men om en sådan vän du fann, som dig i nöd ej överlåter, som med dig vill i faran gå, som glädjens tårar med dig gråter, men sorgens ock – en vän alltså, den du prövat, den du känner, slut honom till ditt hjärta varmt! Ty vet, att livet är på vänner, på riktigt sanna vänner armt. 5, 1890–1925. F 2. Fast vänner skiljas, fast de ej få vandra på samma stig till samma fosterland, dock mellan själar, som förstå varandra det givs ett oupplösligt syskonband.

15, 1835–1945. C. W. Böttiger, »Sambandet», strof 1. Samlade skrifter 2, 1857, s. 92. Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (17/1).

F 3. Fem gånger fem är tjugofem. Kyss /älska/ din fästman med kläm!

10, 1910–1970. Första raden även: »Två och tre är fem». Jfr T 26, Två gånger fyra är åtta.

F 4. Fem ord jag giver dig: Lev lycklig! Glöm ej mig!

40, 1830–1960. Första raden även: »Fem ord från mig till dig», »Fem ord till dig». Ståhl Gratulationer, 1851, s. 131. Ekrem s. 22. Danske poesivers nr 162. Jfr T 12, Tre ord till dig.

F 5. Fem ord jag vill dig skänka: Lyckligt gift men aldrig änka. 5, 1915–1920. Finner du en tistel på din stig: se Möter du en tistel på din stig 38

F 6. Flicka, du som dig berusar av tonerna i Nordens vår och i den vår som dig förtjusar en majbrud själv, en ljusalf går! O, lyss på fåglarna som gunga likt dig på egna sångers ljud, som nu, just nu sin brudsång sjunga: snart, snart skall även du stå brud!

5, 1890–1900. Bernhard Elis Malmström, »Vårsång», strof 8. Dikter, 1876, s. 71. Första raden i original: »Och flicka, du som dig berusar». Födelse- dags-bok, 1882 (21/7).

F 7. Flicka, du som leende och glad ilar ut i världen, var försiktig! Vandringen på livets väg är viktig. Ormen lurar under blommans blad.

10, 1890–1920. Wilhelmina Stålberg, Blomsterspråket, 1855, s. 186.

F 8. Flicka! vackrare är ingen vana än att vara glad och god. Tryggare ej vandras någon bana än i oskuld, frid och tålamod. Följ den vanan! Gå den banan! Bättre råd jag ej förstod.

10, 1890–1920. Johan Olof Wallin, »I Mina Almqvists album». Dikter 4, 1967, s. 164. Första raden även: »Vackrare är ingen vana». Flicka, var god men stålsatt ibland: se Min flicka, var god, men dig stålsätt ibland Flickornas kärlek hänger på bast /strå/: se Gossarnas kärlek hänger på strå

F 9. Flit bräcker mödans skal, kraft genom berg och dal bryter sin stråt. Gott samvet ger gott mod, gott arbet lycka god, trampar på drakablod, lögn och försåt.

5, 1890–1900. Johan Olof Wallin, »Tack och svar eller Vestmanno-Dala-sång Valborgsmässoafton 1837», strof 7. Dikter 2, 1963, s. 229. Fosterländskt födel- sedags-album, 1883 (13/2). 39

F 10. Flitig var, och du skall vinna hälsa, munterhet och bröd. Vägen till din hydda finna då ej ledsnad eller nöd.

15, 1890–1950. Fredrika Bremer, »Tre gyllne regler», den första av tre strofer. Läsebok för folkskolan, 1868, s. 33.

F 11. Fly till naturen, när världen är kall, sjung dig till fröjd när ditt hjärta vill klaga. När, vid din lyckas försåt eller fall vänner bedraga!

15, 1885–1910. K. A. Nicander, »Konung Enzio, den siste hohenstaufen» 10:IV, »Enzios sista sånger», strof 16. Samlade dikter 1, 1883, s. 602. Foster- ländskt födelsedags-album, 1883 (10/12).

F 12. Flyg, en ängel, genom livet, byt allt ont uti ett gott! Lider du, lid undergivet, det är kvinnans ljuva lott.

5, 1900–1905. Johan Nybom, »Till Tilda», strof 2, raderna 1–4. Samlade dikter 2, 1880, s. 47. Fordom gömdes vänners minne: se Förr man gömde vänners minne

F 13. Forska, granska, döm ej fort! Litet fel görs ofta stort. Hata sällan, älska snart! Älska är så underbart.

5, 1890–1910.

F 14. Fort, fort tiden går; blomma, njut din vår! Snart, snart vissnar den, kommer ej igen. Skuggorna växa så långa, sorgerna bliva så många. Blomma som knoppas, le än och hoppas. Fort, fort tiden går, Njut din glada vår! 40

5, 1885–1900. C. W. Böttiger, »Den slumrande lilla flickan», strof 1, raderna 1–10. Samlade skrifter 3, 1858, s. 210. Födelsedags-bok, 1882 (13/2). Fri från sorger, fri från smärta: se Följd av lycka, fri från smärta F 15. Frid i naturen! Frid i hjärtat! Frid med alla dem, som i det korta livet arbeta, lida här en liten tid på branta vägar och med målet givet.

5, 1895–1905. Zacharias Topelius, »Fridsböner i aftonens lugn», strof 5, raderna 1–4. Sånger 2 (= Samlade skrifter 2), 1904, s. 58. Fosterländskt födelse- dags-album, 1883 (19/6).

F 16. Frid och glädje, fröjd och lycka må din levnadsbana smycka.

10, 1895–1940. Jfr F 19, Fröjd och glädje, frid och lycka. Fråga ej vad kärlek är: se Ack, fråga ej vad kärlek är F 17. Från hemmets frid till livets strid är blott ett steg i världen, som du till slut nu tager ut. Tag Gud blott med på färden! Och om din plats blir ett palats eller en simpel hydda, skall änglar små ditt hem ändå och dina steg beskydda.

5, 1885–1900.

F 18. Främst i boken vill jag stå och främst bland vännerna också.

5, 1915–1955. Jfr F 35, Först i boken vill jag stå, S 7, Sist i boken vill jag stå och M 14, Mitt i boken vill jag sitta.

F 19. Fröjd och glädje, frid och lycka uti rikligaste mått må din levnadsbana smycka! Har du bättre önskan fått?

10, 1895–1940. Jfr F 16, Frid och glädje, fröjd och lycka. 41

Sentens nedskriven i slutet av 1800-talet i poesialbum från Bygdeå (PA 28). Ägare 1968: Maria Sjödén, Bygdeå. 42

Fyra och fyra är åtta: se Två gånger fyra är åtta Fyra ord som ej må glömmas: se Födas, leva, dö och dömas

F 20. Får du en gubbe som inte vet hut, så tag ’en i kragen och kasta han ut.

5, 1945–1965. Ekrem s. 74. Får jag sitta i ditt minne: se Låt mig sitta i ditt minne

F 21. Födas, gråta, di och lindas, jollra, krypa, rangla, gå. Agas och till läxan bindas, växa, stadgas, tankar få. Älska, giftas och fullbordas, stå i motgång, lycka, hopp. Sjukna, plågas, dö och jordas, det är allt vårt levnadslopp.

5, 1880–1905. Olof von Dalin, »Til Fru Grefwinnan Hedvig Taube på dess fö- delsedag den 31 October 1738», strof 1. Samlade skrifter 1:2, Poesi, 2017, s. 175. Stora variationer.

F 22. Födas, leva, dö och dömas – fyra ord som ej må glömmas.

5, 1895–1945.

F 23. Följd av lycka, fri från smärta vandra glad din levnadsstig och uti ditt goda hjärta göm ett litet rum åt mig!

10, 1845–1945. Första raden även: »Fri från sorger, fri från smärta».

F 24. Följe dig lyckan, följe dig friden! Min vänskap beständigt dig följe i tiden.

5, 1895–1945. Raderna 1–2 även: »Följe dig lyckan, / sällheten, friden». 43

F 25. För en, blott en du öppna skall ditt hjärta, för en förtro din glädje och din smärta. Ty bättre är till ingen vän sig trygga än på för många ord och löften bygga.

5, 1890–1905.

F 26. För mycken misstro föder agg, för mycken lättro ångerns smärta. Tänk ej i varje ros en tagg, ej dygd i varje manligt hjärta.

5, 1890–1915. Anna Maria Lenngren, »Några ord till min k. dotter i fall jag hade någon», strof 5. Samlade skrifter 2, 1918, s. 209.

F 27. För resan genom livet på mörk /brant/ och farlig stig ett valspråk blev mig givet. Det vill jag ge åt dig att skydda dig från fara och hinna målet »ro». Tre ord du äger bara: Att älska, hoppas, tro.

10, 1890–1910. Första raden även: »På resan /vägen/ genom livet».

F 28. För vilken tror du livet skönast knoppas? – För den som hoppas. Vem menar du i stormen tryggast bor? – Jo, den som tror. Vem skådar tryggast emot gravens kulle? – Den kärleksfulle.

15, 1885–1925. J. M. Lindblad, »Tre frågor och tre svar». Skaldestycken, 1840, s. 44.

F 29. Förakta ej något och räkna för nog vad ödet gav. Den ringaste gren kan dig tjäna i skog till vandringsstav.

5, 1890–1945. C. F. Dahlgren, »Lefnadsreglor», strof 6. Samlade arbeten 1, 1847, s. 7. Födelsedags-bok, 1882 (11/2). 44

F 30. Förgät ej himlen den sköna för jordens stoft och mull, förgät ej den dig älskar för världens gods och gull.

5, 1890–1945. Charlotte Lindholm, »Förgät mig ej», strof 3. Sånger af Nanny, 1872, s. 10.

F 31. Förgät-mig-ej, den blomman skall du söka, och när du finner den, så tänk på mig! Då kan du dina vänners antal öka med en vän, som aldrig glömmer dig.

5, 1835–1905.

F 32. Förgät mig ej! hörs blomman stamma, och vännens bön är just densamma. Fast tiden ändrar allt, så har dock hjärtat samma känsla kvar.

15, 1840–1950. Första raden även: »Förgät ej mig! hörs blomman stamma». Ståhl Gratulationer, 1851, s. 132. Ekrem s. 50, 58.

F 33. Förlåt hasten, det är skrivet med kvasten. Pennan är sprucken, skrivarn är drucken och bläcket är av sur mjölk.

5, 1900–1965. Tidigast som påskbrevsvers. Rad 1 och 2 även: »Ursäkta hasten, / jag skrev med kvasten». Jfr U 6, Ursäkta, min lilla.

F 34. Förr man gömde vänners minne i ett ädelt, troget sinne. Nu, när allting är på tok, samlar man dem i en bok.

45, 1890–1930. Första raden även: »Fordom gömdes vänners minne», »For- dom samlade man vänners minne».

F 35. Först i boken vill jag stå och först bland vännerna också.

10, 1900–1970. Jfr F 18, Främst i boken vill jag stå och S 7, Sist i boken vill jag stå. 45

F 36. Förstå den vink naturen ger, var såsom solen varm! Och när du livet kvalfullt ser, bär hoppet i din barm!

5, 1895–1900.

F 37. Förälska dig ofta, förlova dig ibland men gift dig för sjutton så sällan du kan!

10, 1950–1970.

G G 1. Gack trygg i styrkan av ädel vilja igenom provets och mödans tid! Så kan dig världen från lyckan skilja men ej från dygdens och sinnets frid.

5, 1885–1945. Johan Olof Wallin, »Dödens ängel», strof 20, raderna 1–4. Dikter 2, 1963, s. 281. Första raden även: »Gå trygg i styrkan av ädel vilja». Födelsedags-bok, 1882 (23/4). Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (21/12). Ekrem s. 90, 91.

G 2. Gift dig aldrig, ty jag spår dig: gubben som du får, han klår dig.

5, 1930–1970.

G 3. Giv din kärlek åt en, din vänskap åt få, men var vänlig mot alla.

10, 1895–1925. Rad 1 även: »Giv /skänk/ ditt hjärta åt en», raderna 1–2 även: »Giv din vänskap åt få, / din kärlek åt en.» Hela versen även i omvänd ordning: »Var vänlig mot alla, giv din vänskap åt få och din kärlek åt en.»

G 4. Giv vänskap åt alla, giv kärlek också. Giv hjärtat åt en, giv det aldrig åt två. 46

5, 1940–1950. Versifierad form av G 3.

G 5. Gläd dig i din ungdoms vår, unga, ystra flicka, gläd dig! I de blomsterkransar kläd dig som man strör i dina spår.

10, 1890–1915. Anna Maria Lenngren, »Till Sophie, på hennes födelsedag». Samlade skrifter 2, 1918, s. 36. Ekrem s. 89.

G 6. Gläd dig medan ung du är, sorger komma nog med åren. Njut vad livet dig beskär, njut den korta ungdomsvåren!

5, 1885–1920.

G 7. Gläd dig åt livet i dina unga år, plocka dess rosor, snart de förgår.

10, 1900–1965. De första raderna i en längre sångtext, möjligen en översätt- ning av den schweiziska sången »Freut euch des Lebens, weil noch das Lämp- chen blüht» (text Martin Usteri, melodi H. G. Nägeli).

G 8. Glädje utan Gud ej finnes, utan Gud ej finnes frid. Tom den lycka är som vinnes, om vi glömma Gud därvid. Men ej högsta nöd skall rycka glädjens känsla ur vårt bröst, om i både nöd och lycka vi förnimma Herrens röst.

5, 1880–1945. Johan Olof Wallin, psalm 320:1 i Den svenska psalmboken, 1937. Glädjen bör adderas: se Inkomsterna adderas Glädjen är en fågel: se Nöjet är en fågel

G 9. Glädjens blomster i jordens mull ack, visst aldrig gro. Kärlek själv försåtlig är för ditt hjärtas ro. Men därovan, för hopp och tro blomstra de evigt friska. Hör du ej hur andar ljuvt om dem till hjärtat viska? 47

5, 1900–1910. Text till en folkmelodi, tryckt 1843 i Fyrstämmiga sånger note- rade med siffror för folkskolan och menigheten. Enligt visforskaren Margareta Jersild är texten troligen författad av bokens utgivare, prästen Erik Gustaf Öst- berg. Födelsedags-bok, 1882 (26/6). Ståhl Visbok, 1892, s. 383. Litt.: Marga- reta Jersild: Glädjens blomster. Noterat 2, 1996, 121–123.

G 10. Glöm aldrig bort din far och mor, den bästa skatt du äger. Den kärlek som hos dessa bor du ej med guld uppväger. Värdera dem för vad de gjort för dig och syskon flera! Sprid ständig glädje i ditt hem, så önska de ej mera.

5, 1915–1940.

G 11. Glöm icke mig, när solen ned sig sänker. Glöm icke mig, när posten återvänder. Glöm icke mig, när du mig icke ser. Glöm icke mig, när du till Himlen ber.

5, 1890–1900.

G 12. Glömma, rycka med roten opp sitt fagraste minne, sin levnads hopp, det lätt över tungan glider. Men tro mig, när allvar för dörren står just icke mången att öppna går – för bittert i hjärtat det svider.

10, 1895–1920. Ernst Beckman, »Fiskaren», 4, strof 1. Sånger, 1873, s. 160– 161. Första raden inleds ibland: »Att glömma». Många olika versioner finns. Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (26/6).

G 13. Goda tankar, goda ord sprider lycka på vår jord.

5, 1930–1970.

G 14. Gossarnas kärlek, den hänger på strå. Blåser det litet, så faller den å’. Flickornas kärlek, den hänger på bast. Hur det än stormar, så hänger den fast. 48

20, 1900–1965. Versen ingår i en längre visa. Den inleds även: »Pojkarnas», »Flickornas». En version i Svenskt visarkiv inleds »Å hören i flicker som ojefta gå». Jfr Imber Nordin-Grip, Mellösa i Sörmland. Folkminnen, 1964, s. 324.

G 15. Gråtande kom du till världen bland leende människor. Lev så att du kan dö leende bland gråtande människor.

10, 1905–1970. Inleds även: »Gråtande föddes du till världen». Många olika versioner finns.

G 16. Gud som haver barnen kär, hjälp mig klara upp det här! /Vart jag mig i världen vänder sticks ett poesi i mina händer./

5, 1950–1960.

G 17. Gud är det första. Din skapare känn! Själen han tände, en tindrande gnista. Gnistan han fordrar som flamma igen. Gud är det sista! /Offra åt honom från vaggan till grav blommor av handlingar, känslor och tankar. Han uppå levnadens svallande hav vare ditt ankar./

15, 1885–1910. K. A. Nicander, »Konung Enzio, den siste hohenstaufen» 10:IV, »Enzios sista sånger», strof 13–14. Samlade dikter 1, 1883, s. 601. Ekrem s. 92, 93.

G 18. Gå aldrig och bli kär, det är bara till besvär. Först får man krama så armarna blir lama, sen får man gråta så kinderna blir våta.

5, 1935–1970. Jfr C. F. Dahlgren, »Kärlekens snaror», strof 1. Samlade arbeten 1, 1847, s. 66 (Nej, jag vill ej bli kär: / kärleken medför så många be- svär, / än skall man gråta / ögonen våta … ). Ståhl Visbok, 1892, s. 233. Gå till botten utav tingen: se Låt dig ej av ytan fånga Gå trygg i styrkan av ädel vilja: se Gack trygg i styrkan av ädel vilja 49

Framsida av poesialbum från omkr. 1900 (PA 168). Ägare 1968: Isabella Magnusson, Nässjö. 50

G 19. Gå, vandrare på livets väg din bana fram med fasta steg, och mät ditt mål, ej dina fjät, ej dina faror mät.

5, 1890–1905. Zacharias Topelius, »Georg August Wallin», strof 1. Sånger 1 (= Samlade skrifter 1), 1904, s. 254. Födelsedags-bok, 1882 (30/12). Foster- ländskt födelsedags-album, 1883 (30/4). Ekrem s. 85.

G 20. Göm troget skatterna du äger, bliv vad du är, så blygsam, god och öm. Då livet skymmer på ditt sista läger, du drömmer än en gång din barndoms dröm.

5, 1885–1905. C. W. Böttiger, »Till den femtonåriga», tredje och sista strofen. Ungdomsminnen från sångens stunder, 1830, s. 87. Tryckt i Hagberg 1893 och i Stålberg Blomsterspråket, 1855, s. 47.

G 21. Gömd bland bokens blad här inne skriver jag mitt namn till minne.

5, 1935–1970.

G 22. Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt, snart de dyrbara tillfällen fly. Efter vår kommer höst, efter dag följer natt, då kanhända ej morgon skall gry. O, var flitig att så medan ännu är tid att en gyllene skörd måtte mogna i tid.

5, 1890–1905. Lina Sandell-Berg, »Gör det lilla du kan», strof 1. Samlade sånger 2, 1885, s. 71.

G 23. Gör nöjet bofast i ditt hus, äg i ditt hjärta samvetsfriden. Den gör vår uppsyn mild och ljus, den rår på sorgerna och tiden.

10, 1890–1950. Anna Maria Lenngren, »Några råd till min k. dotter i fall jag hade någon», strof 32. Samlade skrifter 2, 1918, s. 214. Födelsedags-bok, 1882 (20/10). Ekrem s. 88, 89.

G 24. Gör rätt åt alla, och lindra nöden och trösta sorgen, varhelst du kan! Försvara sanningen uti döden och vinn som kristen, och fall som man. 51

10, 1890–1920. Johan Olof Wallin, »Dödens ängel», strof 21, raderna 1–4. Dikter 2, 1963, s. 281. Födelsedags-bok, 1882 (2/9). Fosterländskt födelse- dags-album, 1883 (19/11).

H H 1. Hamstra kärlek, tro och lycka, det kan staten inte knycka! /Ty i sjunde budet står att man inte knycka får./

5, 1940–1970. Första raden även »Hamstra kärlek, hamstra lycka», »Samla många lass med lycka». Ekrem s. 75.

H 2. Har du en sann, tillgiven vän, var honom öm och trogen! men om han sviker dig igen, så bed ’en dra åt skogen!

5, 1900–1955.

H 3. Har du ingen vän i världen som du helt kan lita på, litet enslig blir nog färden, men var glad ändå! Vänskap brytes, bandet brister, knytes om igen. Ingenting så lätt man mister som en vän.

5, 1900–1930.

H 4. Har du på livets stigar märkt nån gång ibland de tusende du där sett vandra, hur av en okänd makt, ett inre tvång, en människa kan dragas till den andra? Man ser ett anlete, en röst man hör, och fängslas, glädes, vet ej själv varför.

15, 1885–1915. Johan Ludvig Runeberg, »Fänrikens hälsning», strof 1. Sam- lade skrifter 1, 1876, s. 226 (Fänrik Ståls sägner). Hej alla grabbar, kom och köp lotter: se Kom killar och köp lotter 52

H 5. Herre, på min gömda tuva låt mig blomma blott för dig! Låt mig tyst och stilla tjäna på den plats du valt åt mig!

5, 1895–1905.

H 6. Hit till jorden kom en gång liten krake, tre tum lång. Skrek hon gjorde: bu, bu, bu! Vem var det? Jo, det var du.

15, 1920–1970. Första raden även: »Hit till världen kom en gång». Ekrem s. 70. Hitåt grabbar och köp lotter: se Kom killar och köp lotter

H 7. Hjärtat skall gro av drömmar, annars är hjärtat armt. Liv, ge oss regn som strömmar. Liv, ge oss sol och varmt. Så blir det ax omsider, och med ett tack till allt gå vi mot skördetider, vemod och vinterkallt.

5, 1925–1950. Bo Bergman, »Hjärtat». En människa, 1908, s. 19.

H 8. Hoppas, tro, var nöjd och glad, det är livets lyckoblad.

5, 1900–1945.

H 9. Hoppet sviker. – Låt det svika! Du har dock ej bättre vän. Ve dig, om den skulle vika bort ifrån förgängelsen. Solen sjunker. – Låt den sjunka! Se, den stiger upp igen, land och hav i purpur prunka. Klagar du på hoppet än?

5, 1895–1905. Frans Hedberg, »Spridda stanzer 12». Dikter, 1866, s. 182. Även med titeln »Hoppet». 53

H 10. Hulda flicka, ljuv och öm, dagens tanke, nattens dröm.

5, 1900–1930. Första raden även: »Unga flicka, vän och öm».

H 11. Hur ljuvt att skåda i naturen! Säll den som däri blicka kan! Du ser i blommorna och djuren en skrift om världens upphovsman. I källans viskning, flodens brusning, i daggens prakt på blommans skrud, i åskans blixt, i västans susning du hör och skådar samma Gud.

5, 1885–1900. C. F. Dahlgren, »En Skål för Naturforskningen», strof 1. Sam- lade arbeten 1, 1847, s. 38. »Du ser» (rad 3) och »du hör» (rad 8) lyder i originalet »Han ser» och »han hör». Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (15/8).

H 12. Hur skönt ur vinterns dvala att våren vaknad se, då alla bäckar tala och alla blommor le. Men skönare än våren är hjärtats trofasthet som blomstrar genom åren och ej av vinter vet.

5, 1895–1905. Erik Gustaf Geijer, »Tillägnan». Samlade skrifter 2, 1924, s. 240. Här i boken vill jag pränta: se Mitt i boken vill jag pränta

H 13. Här är mitten, tack för titten i ditt lilla poesi.

10, 1940–1970. Första raden även: »Här i mitten». Skrivs mitt i poesialbumet.

H 14. Härligt är endast det unga och rena. Skönaste fröjden är oskuldens fröjd. Ungdomens oskuld erövrar allena livets förklarade, strålande höjd. Ljuvaste drömmen om sällhet och ära, kronan av livet, o ungdom, är du. Lycklig är den som i åldern kan bära glad dina törnfria rosor ännu. 54

15, 1885–1910. K. A. Nicander, »Ungdomen», strof 3. Samlade dikter 1, 1883, s. 87. Födelsedags-bok, 1882 (31/12). Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (5/11).

H 15. Höj dina växande vingar, o själ, ty när de höjas, de växa jämväl, och när de darra och blöda som mest tror jag att kanske de växa som bäst. Höj dem i bön och i hopp och i tro, vila dem långt bortom skuggornas bo.

5, 1885–1910.

H 16. Hör anderösten, den klara, djupa, och i Hans ärende upprätt gack; du sen ej spörje, om du skall stupa, ej heller sörje för världens tack.

5, 1895–1905. Johan Olof Wallin, »Dödens ängel», strof 19, raderna 1–4. Dikter 2, 1963, s. 280. Födelsedags-bok, 1882 (1/2). Fosterländskt födelse- dags-album, 1883 (23/5).

H 17. Hör min önskan: frid och lycka, kärlek, hälsa, munterhet må från levnadsstigen rycka upp allt törne – sorg, förtret!

5, 1910–15.

H 18. Höst är inne, dagens timmar ila, solen sänker sig i stormig sjö. Upp att verka! Sen är gott att vila. Lär att leva! Sen är gott att dö. Strid, att segerns krona ej du mister! Sjung, förrän den veka strängen brister, då du sover under vinterns snö.

5, 1890–1905. Ernst Björck, »Höstsång», strof 4. Valda dikter, 1869, s. 40. Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (oktober). 55 I I 1. I barndomens lyckliga dagar ett minne jag giver åt dig, och känner du vänskapens lagar så vet jag: du glömmer ej mig.

25, 1880–1960. Första raden även: »I ungdomens lyckliga dagar». Ekrem s. 70.

I 2. I barndomens lyckliga dagar vi blevo vänner, vi två. Jag hoppas den vänskapen varar tills vi blivit gamla och grå.

5, 1900–1945. Första raden även: »I ungdomens lyckliga dagar».

I 3. I det större som det mindre ser man endast på det inre, söker viljans lag. Hjärtat är en spegelskiva som skall troget återgiva plikten drag för drag.

5, 1890–1925. C. V. A. Strandberg, sign . »Talis Qualis», »Luther», strof 5. Samlade vitterhetsarbeten 2, 1917, s. 43. Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (12/12).

I 4. I det tysta, o hur växer vingen, stoftets fjättrar liksom falla av. Anden lyftes över jorderingen, svävar bortom tid och död och grav. I det tysta födes tanke mången, som i bullret skulle ofödd bli, i det tysta klarast brusar sången, kännes djupast livets poesi.

5, 1890–1910. SLS 1611, 33. I din minnesbok jag ville: se Uti din minnesbok jag ville

I 5. I glädje som i smärta du är mig lika kär. Dig älskar jag av hjärta om du är fjärran eller när.

5, 1905–1920. I lyckans lilla bil: se Må du köra många mil 56

I 6. I minnets krans låt även mig få fästa en blomma, alstrad utav vänskapen. Hon tyda skall min mening till det bästa, förgät-mig-ej, så heter den.

5, 1900–1925.

I 7. I ungdomens rosiga leende vår, när världen dig tjusar och lockar, hav akt på din stig, se till vart du går, se till vilka blommor du plockar!

30, 1895–1945. Lina Sandell-Berg, »I ungdomens rosiga vår», strof 1. Samla- de sånger 3, 1892, s. 19. Första raden även: »I ungdomens lyckliga leende vår», »I ungdomens leende vår». Ekrem s. 59, 75, 109 f.

I 8. Ihärdig var i dina företag, ty intet utan möda vinnes. Vet – en gång kommer skördens dag, då du blott glädje har, men mödan mer ej minnes.

5, 1895–1910. Vilhelmina Stålberg, Blomsterspråket, 1855, s. 100. Födelse- dags-bok, 1882 (21/4).

I 9. Inga mediciner, inga sura miner, ingen kassabrist, kärlek först och sist!

5, 1940–1965. Jfr I 11, Inkomsterna adderas.

I 10. Ingen stjärnas glans så klar är vorden, att den ej av molnet övervinns. Ingen evig glädje finns på jorden, liksom ingen evig smärta finns.

10, 1890–1900. Elias Sehlstedt, »Till Clara», strof 2. Samlade sånger och visor 1, 1861, s. 186. Födelsedags-bok, 1882 (24/3).

I 11. Inkomsterna adderas, sorgerna subtraheras, ingen kassabrist, kärlek först som sist!

5, 1910–1920. Första raden även: »Glädjen bör adderas». Jfr I 9, Inga mediciner. Invid stranden av en å: se Vid en liten å 57

Två verser nedskrivna 1903 i småländskt poesialbum (PA 13). Ägare 1968: Lotten Magnusson, Hovslätt.

J Jag dig önskar gård och kvarn: se Jag önskar dig gubbe, gård och kvarn

J 1. Jag har ej skaldens gåva fått, därför mitt namn jag tecknar blott.

5, 1900–1960. Jag i ditt minnesalbum ville: se Uti din minnesbok jag ville

J 2. Jag kan ej skriva poesi, därför får jag låta bli.

15, 1900–1970. Första raden även: »Jag kan inte skriva poesi», »Kan ej skriva poesi».

J 3. Jag kan inga verser skriva, blott mitt namn till minne giva.

25, 1895–1955. Första raden även: »Poesi kan jag ej skriva», »Verser kan jag inte skriva». 58

J 4. Jag skulle plocka blommor och binda dig en krans, men marken den var frusen och inga blommor fanns.

35, 1895–1970. Jfr K. A. Melin, »Tillägnan», strof 1 (»Jag ville blommor plocka / och binda till en krans, / men på den väg, jag fick att gå / just ingen blomma fanns»). Dikter 2, 1904, s. 5. Första raden även: »Jag ville plocka blommor», »Jag tänkte plocka blommor». Ekrem s. 109.

J 5. Jag svärmade med liv och lust i mina unga dar. Jag tyckte varje gosse just en liten ängel var. Men under tidens lopp jag fann, o ve! med saknad stor att inga änglar man får se i byxor och i skor.

5, 1895–1905.

J 6. Jag vet en hälsning mera kär än, värld, vad du kan ge. Den heter frid, Guds frid det är, och därom vill jag be.

10, 1890–1905. Erik Gustaf Geijer, »Första aftonen i det nya hemmet», raderna 1–4. Samlade skrifter 2, 1924, s. 181. Fosterländskt födelsedagsalbum, 1883 (6/6).

J 7. Jag vet en liten blomma blå som Gud lät himlens färger få. Dess namn jag sakta viskar dig: En liten blå förgät-ej-mig.

5, 1900–1905. Jfr K 6, Känner du den blomman blå. Jag vet nog vad jag ville vara: se Nog vet jag vad jag ville vara

J 8. Jag vet två blommor sköna som för dig dofta må. De äro evigt gröna samt städs i blomning stå. 59

Den ena kallas »minne», den blomman skänker fröjd. Hon eldar sorgset sinne i både dal, på höjd. Och hoppet är den andra, hon livets krydda är. Hur dina öden vandra, må hon dig vara när!

5, 1890–1910. Jag vill sitta i ditt minne: se Låt mig sitta i ditt minne

J 9. Jag är rosen, du är törnet, glöm ej vännen som skrev i hörnet.

10, 1900–1950. Första raden även: »Jag är blomman, du är törnet». Jfr D 30, Du är rosen, jag är törnet.

J 10. Jag är väl en riktig tok som skriver i min egen bok!

10, 1930–1970. Första raden även: »Jag är en liten tok».

J 11. Jag önskar dig all lycka, jag önskar dig en vän. Jag önskar dig en krona, om jag får binda den. En krona utav myrten med rosor runt omkring och på ditt lilla finger en blank förlovningsring.

25, 1895–1955. Ekrem s. 60.

J 12. Jag önskar dig gubbe, gård och kvarn, piga, dräng och tretti barn.

5, 1920–1955. Första raden även: »Jag dig önskar gård /hus/ och kvarn».

J 13. Jag önskar dig lycka i alla år och varje morgon en kaffetår.

10, 1900–1935. Första raden även: »Jag önskar dig lycka i många år». 60

J 14. Jag önskar dig lycka i stort som i smått men helst inte ungar som Knoll och Tott.

5, 1945–1970. Första raden även: »Jag önskar dig lycka och mycket gott».

J 15. Jag önskar dig lycka, jag önskar dig fröjd, jag önskar dig glädje i himmelens höjd! En karl som är vacker, en gård som är stor, en grönskande hage med trettio kor.

5, 1905–1935.

J 16. Jag önskar dig lycka, skor som ej trycka, inga bekymmer och ljus när det skymmer.

15, 1900–1960. Ekrem s. 55.

J 17. Jag önskar du må leva i nittio år, nio därtill och en höst och en vår.

5, 1900–1930. Ekrem s. 74, 116.

J 18. Jag önskar du må finna en man helt glad och nätt som sjunger för sin kvinna och dansar bra polkett. En man ej tvär och mulen men ständigt söt och rar. Jag önskar att till julen du honom säkert har.

5, 1895–1920.

J 19. Jag önskar lycka och börjar tycka att du bör göra ett gott parti. Bland gossars skara uppsök den bara som tycks den snällaste gubben bli.

10, 1900–1910. 61

J 20. Jorden åt oss alla gav, hur våra dagar än framila, två läger blott för sorgfri vila: en vagga först och sist en grav.

5, 1900–1925.

J 21. Jordisk kärlek är en dröm, vågskvalp uppå tidens ström. Leker lyckans sol däri, vackra skiftningarna bli. Men de äro också allt, i sig själv är skummet kallt. På en högre kärlek tänk än ett solglänst vattenstänk!

10, 1890–1920. Anna Wästberg, »Skum». I svart och rödt, 1885, s. 59–60. Första raden även: »Jordisk lycka är en dröm».

K Kan ej skriva poesi: se Jag kan ej skriva poesi

K 1. Klok och försiktig vare var man, i förtroende vaksam. Ofta de ord åt andra förtros man dyrt får gälda.

5, 1890–1910. Havamal. Födelsedags-bok, 1882 (10/8).

K 2. Klöver och timotej, kliv över och kom till mej!

15, 1900–1945.

K 3. Knota ej, om du ibland får lida, sköt din plikt och knalla sedan på. Livet – nog har det sin mörka sida men det har sin ljusa likaså. 62

5, 1895–1910. Gustaf Ulrik Schönberg (sign. »Gösta»), »Goda råd», strof 1. Först tryckt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 12 juli 1890. Se även S 12, Skulle vännen som du trott dig äga.

K 4. Kom killar och köp lotter! Högsta vinsten är [efternamn]s dotter. /Hon kan laga, hon kan lappa och sin lilla gubbe klappa./

15, 1945–1970. Första raden även: »Hej alla grabbar, kom och köp lotter», »Hitåt grabbar och köp lotter». Jfr L 24, Lyckan kommer, lyckan går.

K 5. Kämp för allt vad du har kärt, dö om det så gäller. Då blir livet ej så svårt, döden icke heller.

5, 1895–1910. Det danska originalet av Chr. Richart har i några album över- förts till dansk-svenska. Första raden även: »Strid för allt vad du har kärt». Danske poesivers nr 164. Ekrem s. 131.

K 6. Känner du den blomman blå, som Gud lät himlens färger få? Hon solens guld i hjärtat bär och minnet uppå jorden är. Hon växer invid havets stränder och plockas där av vänskaps händer. Dess namn jag nu vill nämna dig: Förgät – ej – mig!

5, 1900–1950. Jfr Ekrem s. 58. Jfr J 7, Jag vet en liten blomma blå.

K 7. Kärlek är som storm om våren, häftig, brusande och vild; vänskap som en sommarafton, stilla, susande och mild.

10, 1900–1955.

K 8. Kärleken är ostbiten på livets smörgås.

5, 1900–1930. 63 L Lev ej för världens villa: se Väx ej för världens villa L 1. Lev för himlen, ej för världen, älska dygden, hata flärden och så rosor ut bland törnen på din korta levnadsstig.

5, 1900–1930. Första raden även: »Lev för Jesus, ej för världen».

L 2. Lev för Jesus, intet annat kan med rätta kallas liv. Åt den vännen framför andra hjärtats första kärlek giv.

5, 1880–1950. Lina Sandell-Berg, »Lev för Jesus!», strof 1. Samlade sånger 1, 1882, s. 228. Psalm 528:1 i Den svenska psalmboken, 1937. Ekrem s. 63.

L 3. Lev glad och lycklig i många år och samla rosor i livets vår som icke vissna när höst och stormar bortjaga minnet från livets sommar.

10, 1895–1930.

L 4. Lev hellre fri, bland stormars lek på nödens klippa hård än såsom slav vid västans smek i nöjets rosengård.

20, 1880–1930. Elias Wilhelm Ruda, »Gossen och Fogeln i bur». Skaldestyck- en, 1834, s. 62.

L 5. Lev lycklig och säll från morgon till kväll! /Glöm ej den vän på jorden som skrivit dessa orden./

20, 1850–1970. Första raden även: »Lev lycklig, glad och säll», »Må du leva glad och säll». Andra raden även: »intill livets sena kväll».

L 6. Lev lycklig och nöjd, njut ungdomens fröjd! Kan du följa de orden, har du nog här på jorden.

5, 1895–1940. 64

Vers, författad av Johan Olof Wallin, nedskriven 1903 i poesialbum från Malmö (PA 166:1). Ägare 1968: Jenny Terp, Roskilde. 65

L 7. Lev lycklig och säll, måtte gubben din bli snäll!

10, 1895–1945.

L 8. Lev och blomstra, lilla tärna i din ungdoms ljusa vår. Måtte lyckans hulda stjärna alltid följa dina spår.

5, 1935–1945.

L 9. Lev så ren, som räddes du att mista ditt korta liv i nästa andedrag! Då går du väpnad mot din mulna dag, och utan bävan möter du din sista.

10, 1885–1910. C. W. Böttiger, »Först och sist», strof 2. Rad 1 lyder i originalet: »Och lev så ren, som räddes du att mista». Samlade skrifter 2, 1857, s. 275. Födelsedags-bok, 1882 (25/8).

L 10. Lilla duva, sök och finn vägen fort till vännen min. /Hälsa henne varmt och ömt att jag henne ej har glömt./

15, 1920–1970. Första raden även: »Lilla fjäril /blomma, fågel, ängel/, sök och finn», »Lilla duva /fjäril, fågel, ängel/, flyg och finn».

L 11. Lilla fjäril /fågel/, ila fort hem till [flicknamn]s lilla port. /Hälsa henne varmt och ömt att jag henne ej har glömt./

5, 1930–1970.

L 12. [Flicknamn], lilla rosenknopp, mammas glädje, pappas hopp, Bli så god som du är nu, så blir du nog en duktig fru.

5, 1945–1970. Rad 3–4 även: »Bli så god som du nu är / så skall dig alla hålla kär.» Jfr Johan Nybom, »Lilla Lotten» (»Till modersglädje, fadershopp / du vecklar ut din rosenknopp»). Samlade dikter 1, 1880, s. 415. 66

L 13. Lilla [flicknamn], som du vet är jag ingen stor poet, men mitt i boken vill jag pränta att du är en bussig jänta.

5, 1930–1970. Jfr M 13, Mitt i boken vill jag pränta.

L 14. Lilla [flicknamn], söt och rar, var som källans spegel klar. Låt din levnadsstig bli solig och din fästman fet och rolig.

10, 1945–1970. Första raden även: »[Flicknamn] är så söt och rar». Många variationer. Jfr M 21, Må din väg bli ljus och solig.

L 15. Lita ej på lyckans tärning, overksam. Enig kraft i ord och gärning för dig fram.

5, 1885–1915. Victor Emanuel Öman, »Tre tänkespråk II». Lyriska blad, 1857, s. 156.

L 16. Livet går på kors och tvärs, det gör också denna vers.

65, 1895–1970. Skrivs i korsform. Många variationer, t.ex. »Livet det går härs och tvärs», »Livets väg går härs och tvärs». Danske poesivers nr 9.

L 17. Livet utan kärlek är som kaffe utan klarskinn.

5, 1895–1915. Livet är en fjäril, minnet är en ros: se Nöjet är en fågel, minnet är en ros

L 18. Livets kalk må bräddas, bittert eller lent, dödens säng må bäddas tidigt eller sent, endast hjärtat räddas, varmt och helt och rent!

5, 1890–1900. Johan Olof Wallin, »Hjärtat», de sex sista raderna i sista strofen. Dikter 2, 1963, s. 253. 67

L 19. Livets sanning är blott smärta, blott en kärleksdikt dess fröjd. Därför vid en älskads hjärta vila, vila du förnöjd.

5, 1895–1910.

L 20. Livets sällhet i sitt hela och en verklig gudafröjd är att hjärtat kunna dela med en vän som gör dig nöjd.

5, 1890–1900. Olof Bergklint, »Ode över Vänskapen», raderna 1–4. Vittra arbeten, 1837, s. 105.

L 21. Livets vår blott en gång blommar, och den har en enda sommar. Höstens anda inom kort susar fram – och våra väsen se! de blekna såsom gräsen, falla såsom löven bort.

5, 1890–1900. Johan Olof Wallin, »Höstbetraktelse», strof 3. Dikter 2, 1963, s. 144. Födelsedags-bok, 1882 (15/12).

L 22. Ljuvt det är att leva, då man solsken sprider. Ljuvt det är att älska och att älskad vara. Ljuvt att torka tåren bort från den som lider. Ljuvt att tankar tänka – ädla, underbara!

5, 1890–1920.

L 23. Lycka, lycka överallt önskar jag dig tusenfalt. Över sjö och över land och till sist en trogen hand.

5, 1880–1970. Raderna 3–4 även: »Över åker, över äng / och till sist en trogen vän». 68

L 24. Lyckan kommer, lyckan går, lycklig den som [flicknamn] får. /Hon kan laga, hon kan lappa och sin lilla gubbe klappa./

80, 1895–1970. Rad 3 även: »Hon kan både sy och lappa». Danske poesivers nr 192. Jfr K 4, Kom killar och köp lotter. Lyckan är en fågel, minnet är en ros: se Nöjet är en fågel, minnet är en ros

L 25. Lyckans solljus på din stig önskas innerligt av mig.

5, 1905–1950. SLS 1963, album 17.

L 26. Lycklig den med sorgfritt hjärta fridsamt hälsar morgonen och förutan ångerns smärta återskådar aftonen! /Lycklig den vars levnad flyter bäckens lugna bölja lik, och fast lyckans ynnest tryter är av egna dygder rik. Lycklig den som orädd lyder när hans sista timma slår och vars grav en blomma pryder, vatttnad av en ömhetstår!

20, 1830–1930. Anna Maria Lenngren, »Lycklig den!» Samlade skrifter 2, 1918, s. 343. Stroferna 2 och 3 förekommer även som separata poesialbumsverser, se L 29 och L 28. Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (16/5). Ekrem s. 89. Lycklig den osten: se Vem blir den lyckliga osten

L 27. Lycklig den, som lärt i livet älska det, som kan bestå. Lycklig den, vars hopp står skrivet högre upp än stjärnor gå. Vad han älskar kan ej tagas av förgänglighetens hand. Vad han hoppas måste dagas bortom evighetens strand.

10, 1895–1955. Victor Modin, »Lycklig den, som lärt att lida», strof 2. Dikter, 1878, s. 212. 69

L 28. Lycklig den som orädd lyder när hans sista timma slår och vars grav en blomma pryder, vatttnad av en ömhetstår!

5, 1830–1930. Anna Maria Lenngren, »Lycklig den!», sista strofen. Samlade skrifter 2, 1918, s. 343. Födelsedags-bok, 1882 (26/9). Ekrem s. 89. Se även L 26, Lycklig den med sorgfritt hjärta och L 29, Lycklig den, vars levnad flyter.

L 29. Lycklig den vars levnad flyter bäckens lugna bölja lik, och fast lyckans ynnest tryter är av egna dygder rik.

15, 1830–1930. Anna Maria Lenngren, »Lycklig den!», strof 2. Samlade skrifter 2, 1918, s. 343. Födelsedags-bok, 1882 (26/9). Fosterländskt födelse- dags-album, 1883 (16/5). Ekrem s. 89. Se även L 26, Lycklig den med sorgfritt hjärta och L 28, Lycklig den, som orädd lyder.

L 30. Lycklig den, vars ömma hjärta trogen, helig vänskap rönt! Lycklig den, vars sorg och smärta genom vänskap blir belönt! Han skall föras vid dess hand till ett sällt, lycksaligt land.

5, 1895–1910.

L 31. Lycklig färd på livets bölja, inga stormar, vänlig vind. Och en hjärtevän att följa, frid i hjärtat, ros på kind. Mod i bröstet, Gud i hågen, glad framåt på levnadsvågen.

5, 1900–1920.

L 32. Lyssna till den granens susning vid vars rot ditt bo är fästat.

10, 1890–1930. Ursprungligen ett finskt ordspråk, använt som motto till den svenska översättningen av Kalevala (1841), därefter genom Artur Hazelius även motto för Nordiska museet. Under många år stod orden att läsa på främre pärmen av Läsebok för folkskolan. Födelsedags-bok, 1882 (6/11). En vanlig väggbonadstext; se Fredlund 1976, s. 51, 77. 70

L 33. Lång är konsten, livet kort, handla med ditt pund försiktigt! Livet är för kort och viktigt att på lekverk ödslas bort.

10, 1890–1910. Karl Alfred Melin, »Målet», strof 1, raderna 1–4. Dikter 2, 1904, s. 92.

L 34. Lång är vintern, kort är våren, snart försvinna ungdomsåren. Gläds åt livet som du fått, njut det dock med sans och mått.

10, 1910–1945.

L 35. Låt bland dina vänners skara även mig få räknad vara.

5, 1905–1945.

L 36. Låt dig ej av ytan fånga, tro ej tingens sken! Vädersolar äro många, solen är blott en. Gå till botten utav tingen, pröva vänners halt! Många vänner det är ingen, en kan vara allt.

30, 1880–1950. C. W. Böttiger, »Sken och ljus», strof 1. Samlade skrifter 2, 1857, s. 83. Flera album innehåller enbart de fyra första eller fyra sista raderna. Födelsedags-bok, 1882 (6/10). Ekrem s. 91. Se även S 46, Sök i allt blott själva kärnan. Låt din farkost sakta glida: se Må din farkost stilla ila

L 37. Låt ej din nästa så hos dig gästa att allt ditt bästa du genast ger. Ibland en snara kan vänskap vara, ibland bor fara i blick som ler. 71

Vers nedskriven 1905 i poesialbum från Malmö (PA 130). Ägare 1968: Ester Fernegård, Kallinge. 72

Men om du funnit när år förrunnit att du har vunnit en verklig vän skall ej med kyla du längre skyla ditt hjärtas djupaste djup för den.

5, 1900–1920. Enligt en uppteckning i Svenskt visarkiv (SVA B 70:3 s. 44) är dikten författad av Oskar Stjerne och har titeln »Vänskap».

L 38. Låt icke tidens hand strö mossa /aska/ över minnen och lossa vänskapsband som knöts av unga sinnen.

45, 1870–1950. Första raden även: »Låt ej tidens hand», »Låt icke tidens tand».

L 39. Låt mig i din minnesbok få skriva ett ord till hågkomst av en trogen vän! Må du på jorden alltid lycklig bliva och evigt salig uti änglars hem!

5, 1885–1905.

L 40. Låt mig rulla /trilla/ i ditt hjärta på /som/ en liten, liten ärta. /Låt mig hänga på en trå i din lilla hjärtevrå./

20, 1900–1970.

L 41. Låt mig sitta i ditt minne på en liten, liten pinne.

80, 1895–1970. Första raden även: »Får jag sitta i ditt minne», »Jag vill sitta i ditt minne»

L 41:1.[- - -] men om pinnen blir för kort flyger /faller/ jag ur minnet bort.

30, 1900–1970. 73

L 41:2.[- - -] men om pinnen brister, laga den med Karlssons klister.

10, 1940–1970. Jfr O 9, Om ditt hjärta brister.

L 41:3.[- - -] Om du ingen pinne har, låt mig ändå sitta kvar.

5, 1920–1945. Första raden även: »Om pinnen går utav».

L 41:4.[- - -] Tycker du jag är för tjock, låt mig sitta på en stock.

5, 1915–1940.

L 42. Låt oss alltid vänner bliva, fastän skilda från varann och ej taga blott men giva trogen vänskap, ren och sann.

20, 1895–1950.

L 43. Lär dig hoppas när i mörka tider knappast solen du för molnen ser. Lär dig hoppas när det tycks omsider som hon aldrig skulle skina mer. En förlupen stråle kan ändå hitta vägen till din gömda vrå.

5, 1895–1905. Algot Ljunggren, »Mod». Lördagskvällen nr 9, 1 jan. 1890.

L 44. Lär dig livets /stora/ gåta: älska, glömma och förlåta.

30, 1900–1970. Första raden även: »Vill du lära livets gåta». Ekrem s. 65.

L 45. Läs så att och upp får du jag och du är är ner se min din.

20, 1900–1970. Många variationer, även på danska och engelska. Ibland med inledningen: »Du / har / en / vän / och / vem / är / den». Ekrem s. 149. 74 M M 1. Man säger att en ängel genom rummet går när efter glam och gamman en plötslig tystnad rår. Jag har min tro: att änglar i skaror lyssna glatt, när goda hjärtan skämta och brista ut i skratt.

5, 1890–1955. Albert Gellerstedt, »Min tro». Samlade dikter 1, 1914, s. 203.

M 2. Med bröst och panna utav hamrat stål, med andens skarpa klinga vid din sida, gack ut att kämpa för ett högre mål, om mod du har för detta mål att strida! Om du har sanning, så hav tillförsikt, om inre frid du har, gack trygg din bana. För ljuset offra dig; det är din plikt, om du en gång har svurit ljusets fana.

5, 1890–1905. Bernhard Elis Malmström, »Till de unga», strof 1. Dikter, 1876, s. 226. Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (21/4).

M 3. Med många /alla/ dela din glädje, med några få din vänskap och med en din kärlek.

5, 1910–1945. Jfr G 3, Giv ditt hjärta åt en.

M 4. Medan livet blommar än, var minut värdera! Dina femton år igen får du aldrig mera.

20, 1880–1955. Frans Michael Franzén, »Till en ung flicka», sista strofen. Samlade dikter 1, 1867, s. 105. Ibland som fortsättning på första strofen, »Unga flicka, i din vår» (U 2). Födelsedags-bok, 1882 (19/1). Ståhl Visbok, 1892, s. 652. Ekrem s. 88.

M 5. Medan man lever i världen här måste man det betänka, 75

att lycka och olycka tiden bär, han månde ej annat skänka.

5, 1890–1900. Gustav II Adolf. Födelsedags-bok, 1882 (22/10).

M 6. Mer än dig själv, hav kärt ditt hem, din moders bön, din faders bud, men fosterlandet mer än dem, och mer, långt mer än allt, din Gud!

10, 1895–1920. Zacharias Topelius, »Vad skall du älska?», strof 1. Läsning för barn 5 (= Samlade skrifter 30), 1906, s. 180. Sjung, svenska folk, 1919, s. 105. Ekrem s. 85. En vanlig väggbonadstext; se Fredlund 1976, s. 36.

M 7. Min flicka, var glad, men i nöjenas dans låt ärbarhet anföra ringen. Det glättiga suset är älskligt, med sans, men urväder älskas av ingen.

5, 1900–1910. Johan Olof Wallin, »Gummans råd», strof 2, raderna 1–4. Dikter 1, 1955, s. 339. Skillingtryck 1824.

M 8. Min flicka, var god – men dig stålsätt ibland mot älskarens suckar och eder! Besvara ej genast hans tryckande hand, och bönhör ej strax då han beder! Vad du ger till skänks, det värderar han minst, och bortkastar ofta en lättfången vinst. Nej! låt honom komma och låt honom gå; han kommer nog åter på slutet ändå.

15, 1890–1920. Johan Olof Wallin, »Gummans råd», fjärde och sista strofen. Dikter 1, 1955, s. 339. Första raden förekommer i många former, t.ex. »Flicka, var god men stålsatt ibland». Skillingtryck 1824. Ekrem s. 90.

M 9. Minnet är en ros, som evigt blommar; växer alltid lika frisk och skön. Livets vinter, höst och vår och sommar skänker det en evig, tröstrik lön. /Vårda henne trofast, och du äger i din levnads vinterdag en vän som ditt hjärta mången hälsning säger från ditt flydda, glada Eden än./

5, 1885–1945. Skillingtryck 1901 och 1904. 76

M 10. Minns du den ängel vit och god som fordom vid din vagga stod? Han följer än idag din stig, han varnar och beskyddar dig.

10, 1890–1950. Zacharias Topelius, »Skyddsängelns röst», strof 1. Läsning för barn 6 (= Samlade skrifter 31), 1906, s. 144. Se även V 23, »Var trofast, du, i lust och nöd». Ekrem s. 84.

M 11. Mitt hem är så ringa, dess dörr är så låg, men aldrig en kärare boning jag såg kring hela den grönskande jorden. Där lever mitt minne, där föddes mitt hopp, där lärde jag blicka till himmelen opp och älska mitt hemland i Norden.

5, 1890–1955. Carl Rupert Nyblom, »Mitt hem», den första av två strofer. Läsebok för folkskolan, 1868, s. 43. De två första raderna en vanlig vägg- bonadstext; se Fredlund 1976, s. 81.

M 12. Mitt i boken skriver token. /Namn och dagar har han glömt, för mor har almanackan gömt./

15, 1910–1970. Första raden även: »Sist i boken».

M 13. Mitt i boken vill jag pränta att du är en bussig jänta.

15, 1920–1970. Första raden även: »Sist /Först, Här/ i boken vill jag pränta».

M 14. Mitt i boken vill jag sitta och på dina vänner titta.

5, 1935–1970.

M 15. Myrtenkrona i ditt hår önskas dig till nästa år.

5, 1900–1925.

M 16. Må blommor dofta uppå din stig och sakta viska: Gud signe dig! 77

Framsida av poesialbum från början av 1900-talet (PA 48). Ägare 1968: Gertrud Emberg, Karls- krona. 78

5, 1900–1960. Första raden även: »Må blommor dofta kring /omkring/ din stig», »Må rosor dofta på din stig». Andra raden även: »och sakta viska: För- glöm ej mig».

M 17. Må dagen med solsken gå upp över dig och fagra små blommor bekransa din stig.

5, 1900–1930. SLS 1963, album 17; SLS 984 A, 739, 2610, 3546. Må din dag bli ljus och solig: se Må din väg bli ljus och solig

M 18. Må din farkost stilla ila mellan klippor, mellan skär, och uti den hamn få vila, vars lots tro, hopp och kärlek är.

15, 1890–1945. Första raden även: »Låt din farkost sakta glida».

M 19. Må din levnad bliva strålande och ljus, glädje, frid och trevnad bo uti ditt hus.

10, 1895–1910.

M 20. Må din lyckas barometer alltid uppå vackert stå och din kärlekstermometer aldrig under nollpunkt gå.

5, 1940–1950.

M 21. Må din väg bli ljus och solig och din gubbe fet och rolig.

15, 1900–1970. Första raden även: »Må din levnad bliva solig», »Må din dag bli ljus och solig». Ekrem s. 150.

M 22. Må ditt glada, goda hjärta lugnt få njuta sällheten, svikt på varje bitter smärta, rikt på mången trogen vän.

5, 1850–1925.

M 23. Må ditt hus små tomtar gästa och vid det sin lycka fästa.

5, 1895–1925. 79

M 24. Må du all sällhet njuta få, och dig aldrig sorgen hinna, och din väg bland blommor gå och så du kvällen finna så skön som morgonstunden var din hela levnad mild och klar.

10, 1895–1920. SLS 31, 275. Må du leva glad och säll: se Lev lycklig, glad och säll

M 25. Må du njuta glada /sälla/ dagar, glädje alltid bli din lott. Bryt den ros som dig behagar, men akta dig för törnet blott.

5, 1895–1925. Första raden även: »O, må du njuta glada dagar».

M 26. Må du åka många /tusen/ mil uti lyckans lilla bil. /Om bensinen ej tar slut kan du åka livet ut./

10, 1930–1970. Raderna 1–2 även: »Uti lyckans lilla bil / kan du åka många mil».

M 27. Må ej din hand så hårdna uti striden att den till bön ej knäpps när dag är liden.

5, 1945–1950. En vanlig väggbonadstext; se Fredlund 1976, s. 73.

M 28. Må ej nattens frost dig nå, dagens glöd dig skona! Må en blick så himmelsblå vredgad vind försona!

5, 1895–1905. Bernhard Elis Malmström, »Blomman», strof 3, raderna 1–4. Dikter, 1876, s. 56. Födelsedags-bok, 1882 (4/7). Ståhl Visbok, 1892, s. 489. Se även D 19, Dofta, dofta, blomma min.

M 29. Må en ängel från det höga rosor strö i dina spår! Må en ängel ur ditt öga alltid torka smärtans tår! 80

10, 1880–1970. Ekrem s. 63, 111, 113, 150.

M 30. Må fri såsom fågeln från sorgen du bliva och livet blott hälsa och glädje dig giva!

5, 1900–1935.

M 31. Må frid och lycka din bana smycka och aldrig sorger ditt hjärta trycka!

15, 1905–1945. Första raden även: »Må glädje, fröjd och lycka». Andra raden även: »din framtid /levnadsbana/ smycka». Ekrem s. 63.

M 32. Må glada dagar komma till dig ur österns sky och hoppets rosor blomma och nattens sorger fly!

15, 1895–1950.

M 33. Må glädjen och friden följa dig i spåren från ungdomens dagar till senare åren.

5, 1890–1910. Första raden även: »Må lyckan följa dig i spåren». Andra raden även: »och sorgen fly som drivan flyr för våren».

M 34. Må glädjens rosor dofta alltjämt uppå din stig och skogens fåglar sjunga sin bästa sång för dig.

5, 1900–1935.

M 35. Må glädjens rosor smycka och göra skön din levnads stig och sorg dig aldrig trycka, det önskar vännen dig.

5, 1890–1940. 81

M 36. Må goda änglar för din sällhet vaka och strö ut blommor på din levnadsstig! När vi blir skilda, tänk en gång tillbaka på flydda dar, på vänskapen och mig.

20, 1850–1930. Första raden även: »O, måtte änglar för din sällhet vaka».

M 37. Må goda änglar vaka kring din sällhet i en stilla ring och rosor strö uppå din stig, det är en önskan utav mig.

5, 1890–1920.

M 38. Må Herren allt gott dig beskära och mänskor dig hålla i ära. Må glädje du få uti tiden och sällhet sen den är förliden.

10, 1900–1925.

M 39. Må hoppets sol så klar, min vän i livet städs dig molnfri möta och livets farkost, må ej den mot klipporna och skären stöta. O, må i tidens stora hav din lycka aldrig gå i kvav!

5, 1890–1930.

M 40. Må hälsans rosor röda uppå din kind få glöda, sorgen aldrig nå din stig, glädjen evigt följa dig.

5, 1900–1950. Orden »uppå din» i rad 2 ibland utbytta mot »på» och ett flicknamn.

M 41. Må i ditt hem och i ditt hjärta blott goda alfer bygga bo! Må du bli fri från sorg och smärta men rik på kärlek, hopp och tro!

5, 1895–1920. 82

M 42. Må kärlek ren i hjärtat brinna och vid dess sken en vän du finna.

10, 1900–1950.

M 43. Må livets friska rosor planteras på din stig och himlens goda änglar vid handen leda dig!

5, 1905–1935. Tredje raden är i de yngre albumen: »må många vackra gossar».

M 44. Må lyckan alltid följa dig, därjämte sällheten. Må även minnet utav mig bevaras uti den.

5, 1860–1955. Må lyckan följa dig i spåren: se Må glädjen och friden följa dig i spåren

M 45. Må oskuldens änglar dig städse bevara vart du än vandrar på blomsterströdd stig! Och må dessa rader ett minne få vara av flydda dagar och vänskap med mig.

10, 1890–1920. Första raden även: »Må oskuldens änglar dig alltid bevara». Må rosor dofta på din stig: se Må blommor dofta uppå din stig

M 46. Må sol och lycka din framtid smycka och vid din stig små blommor blida beständigt sprida sin doft kring dig!

10, 1905–1945. Första raden även: »Må stilla lycka».

M 47. Må till din ålderdoms senaste dagar alltid din himmel bli molnfri och klar! Tynga dig åren av trötthet du klagar, tänk på de forna lyckliga dar!

5, 1890–1905. SLS 277 b, 670–671. 83

M 48. Må uti din levnads soppa lyckans klimpar alltid hoppa!

40, 1895–1970. Första raden även: »Måtte i din levnads soppa». Ekrem s. 53, 74, 112. Många har du till att minnas: se Du har många till att minnas

M 49. Måtte du uti ditt bo alltid hava egen ko, gryta, kittel och kastrull, kaffepannan alltid full /och en gubbe till på köpet, alltid mild och god i köket/.

10, 1900–1970. Ekrem s. 71, 72.

M 50. Måtte glad din tid förrinna, sorgen aldrig nå din stig. Måtte detta blad påminna om en vän som minnes dig!

10, 1890–1950. Första raden även: »Måtte glad din tid försvinna».

M 51. Måtte himmelen dig giva allt vad sällhet bringa kan, må din glädje ostörd bliva, må du minnas mig ibland.

15, 1860–1910. Måtte i din levnads soppa: se Må uti din levnads soppa

M 52. Måtte lyckans lilla fluga ständigt surra i din stuga!

5, 1945–1970.

M 53. Måtte lyckans tomtar små alltid vid din sida gå, skydda, leda dig så nätt, göra livet ljust och lätt.

10, 1900–1965. 84

M 54. Måtte nya blommor smycka varje dag du lever än, intet fattas i din lycka, helgad utav vänskapen.

20, 1850–1950.

M 55. Måtte sällhet, fröjd och lycka ständigt följa dina fjät, ingen sorg ditt hjärta trycka, kan jag önska mer än det?

5, 1895–1925.

M 56. Måtte änglar kring dig sväva, och från fara skydda dig! Måtte du få lyckligt leva, och med vänskap minnas mig.

10, 1875–1925. I några album är ordet »änglar» utbytt mot »gossar».

M 57. Mödan är vilans och njutningens frö, vila ej förrän ditt segel du revat. Leve du så som du önskar att dö! Dö som du levat!

10, 1880–1900. K. A. Nicander, »Konung Enzio, den siste hohenstaufen» 10:IV, »Enzios sista sånger», strof 22. Samlade dikter 1, 1883, s. 602. Foster- ländskt födelsedags-album, 1883 (26/10).

M 58. Mörkblå ögon skall han ha, kastanjebruna lockar. Små mustascher tra la la, det är just det som lockar!

5, 1900–1955.

M 59. Mötas och skiljas, älska och sakna, bättre ej livet bjuder oss än. Knappt våra ömmaste känslor fått vakna förrän de måste slumra igen.

10, 1895–1910. Sista raden även: »förrän vi nödgas att skiljas igen».

M 60. Mötas och skiljas är livets gång, skiljas och mötas är hoppets sång. 85

Vers nedskriven omkr. 1908 i västerbottniskt poesialbum (PA 68). Ägare 1968: Elvira Pettersson, Domsjöverken.

30, 1890–1945. Första raden även: »Mötas och skiljas är världens gång». Jfr Danske poesivers nr 209.

M 61. Möter du en groda /gris, apa, padda/ på livets stig, så dra den i svansen och hälsa från mig!

15, 1905–1970. Första raden även: »Om du möter en groda /gris, apa, padda/ på livets stig». Jfr Danske poesivers nr 208, 220.

M 62. Möter du en tistel på din stig, betrakta fulingen och tänk på mig.

15, 1890–1970. Jfr O 14, Om i minnets rosengårdar.

N N 1. Njut den sällhet livet skänker, dröm dig lycklig i dess famn, och när du på vänner tänker, glöm då icke detta namn!

20, 1890–1945. Första raden även: »Njut den sällhet Himlen skänker». 86

N 2. Nog vet jag vad jag ville vara: en liten blå förgät-ej-mig. Fast stum jag skulle dock förklara hur innerligt jag älskar dig.

10, 1895–1915. Otto Lindblad, »Hvad? Hvar? Hur?», raderna 1–4 i första strofen. Första raden även: »Jag vet nog vad jag ville vara». Ståhl Visbok, 1892, s. 594. Ekrem s. 58.

N 3. [flicknamn] nu och [flicknamn] alltid, [efternamn] nu men inte alltid.

20, 1920–1970. Danske poesivers nr 212.

N 4. Nål, sax och kniv vännen aldrig giv! Nålen sticker, saxen klipper, kniven skär vänskapsbanden mitt isär.

15, 1900–1970.

N 5. När bröstet höjs i vågor, vad mildrar svallets ve? Ett M, ett I, ett N, ett N, ett E.

5, 1895–1915. P. D. A. Atterbom, »Guitarrklang på sjön», strof 2, raderna 5– 7. Poetisk kalender, 1821, s. 138. Ståhl Gratulationer, 1851, s. 147. Jfr Ekrem s. 38.

N 6. När denna bok blir skriven full av vänner, prövade i längden, minns att jag skrev för vänskaps skull, icke för att öka mängden!

25, 1885–1955.

N 7. När du bland vänner unga kringvandrar skogens stig, låt liten fågel sjunga en hälsning ifrån mig.

5, 1910–1950. 87

N 8. När du blir gammal och ingen vill ha dig, sätt dig på taket, låt kråkorna ta dig!

10, 1910–1970. Ekrem s. 74.

N 9. När du dina vänner minns, glöm då ej att jag [namn] ock finns!

20, 1900–1970. När du en gång blir kär: se Om du någon gång blir kär

N 10. När du om femti–sexti år till din byrålåda går och ser i minnesboken, så tänk på [namn], den glada token!

25, 1905–1970. Flera utformningar, t.ex. »När efter fyrti–femti år / du till din byrålåda går».

N 11. När du plockar blommor /rosor/, plocka en åt mig! När du räknar /dina/ vänner, räkna även mig!

65, 1890–1970. Första raden även: »När du blommor plockar», »När du dina blommor plockar», »När du plockar blad och blommor», »När du plockar dina blommor». De två sista raderna även som separat vers. Danske poesivers nr 212.

N 12. När du på minnets vingar far och flydda dagar ser, minns då att [flicknamn] funnits har, om hon ej finnes mer.

5, 1880–1915. Ekrem s. 56. När du räknar dina vänner: se När du plockar blommor

N 13. När du slumrar /ligger/ på din dyna, tänk på mej, din lilla slyna!

15, 1895–1950. Vanligast i Sydsverige. När du står i livets vår: se När än du står i livets vår 88

N 14. När du talar, o giv akt på de ord som från dig falla, ty det står ej i din makt att ett enda återkalla. Tänk ock vilken väldig kraft mången gång ett ord har haft!

5, 1890–1915. Lina Sandell-Berg, »För det dagliga lifvet», strof 2. Samlade sånger 3, 1892, s. 266. När du uppå livets stig: se Om du på din vandringsstig

N 15. När du vandrar bland rosor, förgät ej mig! När du vandrar bland rovor, förät ej dig!

10, 1895–1950. Första raden även: »Om du vandrar bland /uppå/ rosor». När efter fyrti–femti år: se När du om femti–sexti år

N 16. När en gång vi stora bli och vår skoltid är förbi, hoppas jag du tänker än på en gammal barndomsvän.

15, 1900–1955. Rad 1–2 även: »När vi en gång stora bli».

N 17. När grymt sig förbyter ditt jordiska väl, när höstvinden ryter, gråt icke, o själ! Det ler bortom haven mot fågeln en strand. På hinsidan graven är även ett land, förgyllt av den eviga morgonens brand.

10, 1890–1905. Erik Johan Stagnelius, »Flyttfåglarne», sista strofen. Samlade skrifter 2, 1913, s. 437. Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (26/4).

N 18. När i ditt hjärtas minnesbok du blickar och bläddrar bland de många, många blad, om då en tankens duvopost du skickar hit där du mötte mig, så mild och glad – o, slut mig då i denna tanke inne och vet – du evigt lever i mitt minne! 89

5, 1890–1920. Ståhl Gratulationer, 1851, s. 144.

N 19. När i nattens lugn du tänker, medan månen skiner klar, allt vad skönt som livet skänker, allt vad dyrt som döden tar, o, då når ditt tjusta sinne ren den stund som evigt säll sammansmälter hopp och minne, himlens morgon, jordens kväll.

10, 1890–1950. Frans Michael Franzén, »Det nya Eden», strof 3. Samlade dikter 1, 1867, s. 46. Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (12/2).

N 20. När livets sol ej längre brinner och njutningarnas fröjd försvinner, en högre fröjd har mänskan kvar: att minnas vad hon njutit har.

5, 1885–1900. K. A. Nicander, (utan titel). Samlade dikter 1, 1883, s. 352. Första raden även: »När lyckans sol ej längre brinner».

N 21. När lördagskvällen faller in, då kommer lilla vännen min, då sover mor, då snarkar far, tjo hej, så kvickt minuten far!

5, 1910–1935.

N 22. När någon gång uti en ensam timma du ser tillbaka på förflutna dar, och dessa blott på avstånd för dig glimma, och du av allt har endast minnet kvar; må även då en tanke du mig skänka, som uppå dig skall jämt med vänskap tänka.

5, 1890–1910. Ståhl Gratulationer, 1851, s. 135. När på detta blad: se Om någon gång på detta blad När uppå livets blomsterstig: se Om uppå livets blomsterstig När vi en gång stora bli: se När en gång vi stora bli N 23. När än du står i livets vår, bryt glädjens rosor då! Ty ålderns dag gör handen svag, du kan ej rosen nå. 90

10, 1890–1950.

N 24. Nöjet är en fågel, minnet är en ros. Rosen kan du gömma, fågeln flyr sin kos.

50, 1890–1970. Första raden även: »Glädjen /lyckan, livet/ är en fågel /fjäril/». Jfr Elias Sehlstedt, »Visa», sista strofen. Samlade sånger och visor 1, 1861, s. 29.

O O, flicka, var god men var stålsatt ibland: se Min flicka var god men dig stålsätt ibland

O 1. O, grymma öde att varenda jänta skall ha en bok, där man skall verser pränta!

5, 1895–1910. Raderna återgår på en tio rader lång poesialbumsdikt, som i ett album från 1895 har följande lydelse: »O, grymma öde att varenda jänta / ett album har, så prydligt fint och nätt, / där man till hennes fröjd skall verser prän- ta, / hon tror kantänka att det går så lätt. / Men om hon såge blott, hur rimmarn lider / när i sitt anlets svett den vers han smider / som hon så glättigt leende be- ställt / liksom ej någon möda alls det gällt / hon skulle finna att en sådan poesi / ibland är, rent ut sagt, – djurplågeri.»

O 2. O, må blott blommor hölja din bana vart du går. Må ljuset evigt följa som skuggor dina spår. Ej någon ros må knoppas, om icke på din stig, ej något hjärta hoppas, som ej är ömt för dig.

5, 1895–1910. O, må du njuta glada dagar: se Må du njuta glada /sälla/ dagar

O 3. O, må som blomman i det gröna du trivas i din ungdoms vår, och må du alltid vänskap röna varthän på livets stig du går! Och må bland stjärnorna stå skrivet att lycka finns för dig i livet. 91

Verser nedskrivna omkr. 1910 i skånskt poesialbum (PA 88). Ägare 1968: Edith Persson, Bjärnum. 92

10, 1900–1945. O, måtte änglar för din sällhet vaka: se Må goda änglar för din sällhet vaka

O 4. Och göms din gärning i en okänd vrå, så fyll din plikt med lust och fröjd ändå, fast ej millioner mänskoögon ser det. Där Gud Allsvåldig själv för hären fram, där är för stoftets son det ingen skam att stå som simpel krigare i ledet.

5, 1890–1910. Carl Ludvig Östergren, sign. Fjalar, »Till min son», strof 6. Nya dikter, 1879, s. 100. Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (27/2).

O 5. Och spinn och sy och baka, läs, spela, sjung också; bliv som en sockerkaka med hjortronsylt uppå. /Men mer än alla bjärta talanger som du lärt är dock ett troget hjärta, som har det goda kärt./

5, 1895–1930. Zacharias Topelius, »Till en flicka», strof 4. Läsning för barn 4 (= Samlade skrifter 29), 1906, s. 142. Ståhl Visbok, 1892, s. 120. Ekrem s. 82.

O 6. Odla oförtrutet fältet som du fått. Ilande minuten ser du en gång blott. När dig graven höljer, intet mer dig följer utom vad du gjort. När din väg du brutit trofast intill slutet, öppnas himlens port.

5, 1885–1905. Johan Olof Wallin, »Tidens värde», strof 2. Dikter 2, 1963, s. 264. Fosterländskt födelsedagsalbum 1883 (3/2). Se även P 01, Pengar kan du mista. Om allt gick redligt till på jorden: se Om äran fanns där äran blänkte 93

O 7. Om att fästa dig du äger mod, tillse vem du ägna vill din låga! Låt ditt eget hjärta därvid fråga icke »är han skön?» men »är han god?»

5, 1880–1905. J. M. Stjernstolpe, Kärlekens ordbok, 1880, s. 62. Stålberg Blomsterspråket, 1855, s. 202. Födelsedags-bok, 1882 (3/2). Ordet »han» på rad 4 har satts in i stället för originalets »hon».

O 8. Om blad och blommor blekna och rosor falla av, så bleknar ej vår vänskap, den följer oss i grav.

5, 1905–1925. Första raden även: »Om fält och lundar blekna».

O 9. Om ditt hjärta brister, laga det med Karlssons klister!

10, 1925–1970. Första raden även: »Om en gång ditt hjärta brister». Jfr L 41: 2, »men om pinnen brister».

O 10. Om ditt öga mörkt och kallt skådar kring, skådar kring, mörker själv du då befallt hölja jordens ring, överallt. Om ditt öga varmt och klart skådar kring, skådar kring, se, då klarnas också snart hela jordens ring, underbart.

5, 1885–1900. Daniel Klockhoff, »Ögat». Dikter, 1871, s. 62. Om du en gång på livets stig: se Om du på din vandringsstig Om du får en gubbe som inte vet hut: se Får du en gubbe som inte vet hut

O 11. Om du har en vän att älska, o, så älska honom då! Visa honom all din kärlek förrn livets afton kommer på. Spara ej din kärleksglöd tills han ligger kall och död. 94

10, 1895–1905. Om du möter en groda /gris etc/: se Möter du en groda /gris etc/.

O 12. Om du någon gång blir kär, så akta dig för militär! En sådan sprätt i blanka knappar tror visst att varje flicka nappar.

5, 1910–1955. Första raden även: »När du en gång blir kär».

O 13. Om du på din vandringsstig. möter en gosse som friar till dig, säg inte nej, lilla rara du, tänk så roligt att få heta fru!

10, 1910–1965. Första raden även: »Om du en gång på livets stig». Om du på livets blomsterstig: se Om uppå livets blomsterstig Om du vandrar bland /uppå/ rosor: se När du vandrar bland rosor Om en gång ditt hjärta brister: se Om ditt hjärta brister Om fält och lundar blekna: se Om blad och blommor blekna

O 14. Om i minnets rosengårdar, dem du ömt och troget vårdar, svärmande en gång du går och en tistel skåda får, full med taggar, vassa blader bland de andra blommors rader – minns då mig och tänk blott så: »Tisteln gärna kvar må stå!»

5, 1885–1915. Wilhelm von Braun, »I en flickas minnesbok». Samlade arbeten 6:1, 1870, s. 281. Första raden även: »Om du i minnets rosengårdar». Ståhl Gratulationer, 1851, s. 142. Jfr M 62, Möter du en tistel på din stig.

O 15. Om jag är vän, det kan ej sägas, så länge lyckans sol är klar. Det bör i motgångsstunden vägas och prövas i bekymrens da’r. Men står jag fast i nödens famn, minns då min vänskap och mitt namn!

10, 1850–1905. Ståhl Gratulationer, 1851, s. 131. Om lycka fanns där lycka blänkte: se Om ära funnes /fanns/ där ära blänkte 95

O 16. Om minnet av en /trogen/ vän dig någon sällhet giver, så glöm då aldrig den som dessa rader skriver.

40, 1830–1950. Ekrem s. 22, 33, 39.

O 17. Om någon gång din tanke svingar till minnet av förflutna dar, så sänd den då på tidens vingar till den som detta tecknat har!

5, 1890–1910. Sista raden även: »till vännen som du älskat har».

O 18. Om någon gång ditt hjärta lågar vid minnet av förflutna dar, tänk då på den, som hoppas vågar att i ditt minne få bo kvar!

5, 1855–1920. Ståhl Gratulationer, 1851, s. 134.

O 19. Om någon gång på detta blad dina sköna ögon falla, glöm ej den, vars hjärta bad att icke glömmas först av alla.

10, 1890–1945. Rad 1–2 även: »När på detta blad / dina sköna ögon vila».

O 20. Om trogen kärlek du begär, låt se att själv du trogen är. Ty Amor straffar den som knyter ett kärleksband och strax det bryter.

5, 1900–1915.

O 21. Om uppå livets blomsterstig du möter en förgät-ej-mig, så bryt den av och läs i den en hjärtlig hälsning från en vän.

50, 1845–1955. Första raden även: »Om du på livets blomsterstig», »När uppå livets blomsterstig» m.fl. Även en norsk version. Ekrem s. 30, 58, 114. 96

O 22. Om var och en som dig älskat har sitt namn på detta bladet skrivit, vad tror du därav följden blivit? Jo, den att bladen ej räckt till. Du ser hur litet här är kvar, och därföre jag sluta vill.

5, 1900–1915. Esaias Tegnér, »I en minnesbok». Samlade skrifter 4, 1848, 291. Rad 1 lyder i originalet: »Om hvar en, som Er älskat har».

O 23. Om vi trofast hålla samman dag för dag och år för år, skall vår vänskap härligt frodas lik en knopp i solvarm vår.

10, 1900–1950. Ekrem s. 135.

O 24. Om våra flickor ville lära det, som till hushållskonsten hör och låta bli att omsorg bära om sådant, som dem icke rör! Att vilja med i studier hoppa men ej förstå en havresoppa och grina för en smula rök! Det skulle gagna litet mera att flitigt mamsell Warg studera och bliva duglig i ett kök.

5, 1880–1890. Anna Maria Lenngren, »Tekonseljen», strof 20. Samlade skrifter 1, 1917, s. 30.

O 25. Om vänskapsbandet brister, knyt det om igen! Ingenting så lätt man mister som en vän.

5, 1895–1920.

O 26. Om än du har all världens guld och ärans stolta glans men ej en vän som är dig huld, ditt liv är blott en vissnad krans.

5, 1895–1925. Ekrem s. 60. 97

O 27. Om äran fanns där äran blänkte, om människan talte vad hon tänkte, om en den andre ej bedrog, då vore livet artigt nog.

5, 1885–1915. Jfr J. M. Stiernstolpe, »Grindborgs sista ord», skillingtryck 1850 och 1896. Den fullständiga texten i skillingtrycket lyder: »Om allt gick redligt till på jorden, / Om endast dygden blev belönt, / Om man den andra ej bedrog, / Om äran fanns där äran blänkte, / Om mänskan talte som hon tänkte, / då vore livet lyckligt nog.» Stiernstolpes »Kämpen Grindborg» är en litterär omdikt- ning av en folkvisa och utkom första gången i skillingtryck 1825.

O 28. Onda människors sällskap fly, som flyr du för kolet! Glödande bränner det dig – slocknar det, svärtar det dock.

5, 1890–1905. A. A. Grafström, »Elakt sällskap». Samlade skaldestycken 2, 1864, s. 256. Originalets text: »Sällskap af onda människor sky, som skyr du för kolet! / Glödande bränner det dig, slocknat det smutsar din hand.» Ståhl Gratulationer, 1851, s. 137. Stålberg Blomsterspråket, 1855, s. 48. Födelse- dags-bok, 1882 (10/3).

O 29. Oskuldsvän! Förbliv din känsla trogen! Måla dig en värld, där änglar bo! Tro, att där skall hoppets skörd bli mogen – och var länge lycklig av din tro!

10, 1880–1905. Johan Olof Wallin, »Till den okända», strof 6. Dikter 2, 1963, s. 264. Födelsedags-bok, 1882 (1/8).

P P 1. Pengar kan du mista, pengar återfå, lägga i din kista, och förvara så. Ack, men tiden, tiden, när den är förliden, kommer ej igen. Intet slags insegel, icke lås och regel mäktar hålla den. 98

5, 1890–1950. Johan Olof Wallin, »Tidens värde», strof 1. Dikter 2, 1963, s. 264. Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (15/9). Se även O 6, Odla oför- trutet.

P 2. Plocka livets rosor men med varsam hand! Vet att även törnen gömmas däribland.

25, 1900–1970. Första raden även: »Samla livets rosor». Ekrem s. 59.

P 3. Poesi kan jag ej skriva men önskar dock din vän förbliva.

10, 1900–1930.

P 4. Poesi och prosa, stora loppor i Trosa.

5, 1905–1910. Pojkarnas kärlek, den hänger på strå: se Gossarnas kärlek, den hänger på strå

P 5. På fjället, där molnet siktar sin snö över öde topp, där knappast ett grässtrå sviktar och alprosen själv hör opp, bland isarna vit där spirar en blomma ur grund av gneiss, hon gränsen för livet sirar och kallas för Edelweiss.

5, 1885–1900. Carl Snoilsky, Edelweiss, första strofen. Dikter 2, 3 uppl. 1900, s. 252.

P 6. På gröna ängar, till lugna vatten den gode herden ju för sin hjord. För sol om dagen, för köld om natten han skyddar dem efter löftets ord.

5, 1895–1905. Lina Sandell-Berg, »På gröna ängar, till lugna vatten», strof 1. Samlade sånger 3, 1892, s. 62. I några album ytterligare fyra strofer.

P 7. På intet lita i livets vimmel, tro ej på glädjen då du den ser, och tro ej solen på ljusblå himmel, ty inom kort går i moln hon ner. 99

Vers nedskriven 1919 i poesialbum från Stockholm (PA 69). Ägare 1968: Lilie Rosenhall, Västra Frölunda. 100

Så viskar tvivlet, men hoppet svarar: Allt bittert vändes i fröjd till slut, och som din vän jag önskar lyckan varar uti ditt hem hela livet ut.

5, 1900–1910.

P 8. På minnets blad, på marmorhällen ett ristat namn snart plånas ut. Men vänskapen, den liknar eternellen, den vissnar ej, den plånas aldrig ut.

5, 1870–1910.

P 9. På minsta känsla, som i hjärtat röres hav noga akt, min vän! Och vakta tanken; själva tanken höres i himmelen.

5, 1885–1905. A. A. Grafström, »Varning». Samlade skaldestycken 2, 1864, s. 229. Stålberg Blomsterspråket, 1855, s. 49. Födelsedags-bok, 1882 (11/10). På resan /vägen/ genom livet: se För resan genom livet

P 10. På silvermolnets kant satt aftonstjärnan, från lundens skymning frågte henne tärnan: »Säg, aftonstjärna, vad i himlen tänkes, när första kyssen åt en älskling skänkes?» Och himlens blyga dotter hördes svara: »På jorden blickar ljusets änglaskara och ser sin egen sällhet speglad åter; blott döden vänder ögat bort – och gråter.»

5, 1900–1925. Johan Ludvig Runeberg, »Den första kyssen». Samlade skrifter 1, 1933, s. 263. På sista sidan /bladet/ vill jag stå: se Sist i boken vill jag stå

R R 1. Ringa vattendroppar, ringa korn av sand bilda djupa havet och det vida land. 101

Så de små minuter fast så ringa, dock bilda tidens åldrar, evigheter ock. Så ock ringa felsteg leda mänskan av från rättfärdigheten ned i syndens grav. Ringa verk av kärlek, ringa kärleksord till ett himmelrike skapa om vår jord.

15, 1890–1950. Svensk översättning av Julia A. Fletcher Carneys dikt »Little things». Flera album innehåller enbart strof 4, som har blivit en vanlig väggbo- nadstext; se Fredlund 1976, s. 30, 62, 73. Jfr S 19, Små, små ord av kärlek och V 46, Vänlig liten handling.

R 2. Ros och törne om varandra växa på vår levnadsstig. Måtte du så kunna vandra att ej törnen såra dig!

5, 1900–1920. Ekrem s. 59.

R 3. Rosen blommar några korta dar; dröjer mer än rosens sommar mänsko-blommans kvar? Skön hon skjuter opp och prålar, kinden glöder, ögat strålar, men en fläkt vid hennes stängel rör, och hon bleknar, lutar, vissnar, dör.

5, 1885–1895. Johan Ludvig Runeberg, »Höstsång», strof 2. Samlade skrifter 1, 1933, s. 62.

R 4. Rosor äro röda, violer äro blå. Smultron äro söta och du är likaså.

65, 1900–1970. Översättning av en engelsk valentinvers. Första raden även: »Smultron äro röda». Rad 3 även: »Körsbär äro söta». Engelska och danska versioner förekommer. Litt.: Margit Brandt, Vintergæk og sommernar, 1975, 73. 102

R 5. Röda rosor, gröna blad, lilla vän, var alltid glad!

5, 1945–1965.

S Samla livets rosor: se Plocka livets rosor

S 1. Samla under vårens dagar minnesblommor som ej dö. Dem ej höstens storm förjagar eller vinterns frost och snö. Uti världen dem ej leta, i det tysta blott de gro. Evigt blomstra de och heta kärlek, tålamod och tro.

5, 1890–1925.

S 2. Se glad ut i medgång, ty då har du skäl och grubbla ej dårlikt på kommande öden. Se glad ut i motgång, då höves det väl, förtröstan och mod skola prövas i nöden. Och plundrar dig ödet på allt vad du har, se glad ut, så äger du dock något kvar.

15, 1885–1925. Gudmund Leonh. Silverstolpe, »See frisk op!» (Holberg), strof 5. Dikter 1, 1860, s. 131. Ståhl Visbok, 1892, s. 626. Ekrem s. 122.

S 3. Se konvaljerna små mellan tuvorna stå och de sprida sin ånga så sällt. Deras vällukt är sann, ty de ge ingen ann än just den deras Herre beställt.

5, 1885–1905. Adolf Fredrik Lindblad, »Varning». Sånger vid Forte-Piano 5, 1840.

S 4. Se med tacksamhet tillbaka. Se med förtröstan framåt. Se med kärlek åt sidan. Se med tro uppåt. 103

5, 1890–1915.

S 5. Se var och en i ögat klart som solens sken så uppenbart, och var så sann att Gud var stund i själens grund dig skåda kan.

15, 1890–1965. Zacharias Topelius, »Till en gosse», strof 2. Läsning för barn 4 (= Samlade skrifter 29), 1906, s. 137. Ståhl Visbok, 1892, s. 119. Ekrem s. 84.

S 6. Segla mellan alla skär varsamt och försiktigt! Varje klippa farlig är, varje vindkast viktigt.

5, 1885–1915. Bernhard Elis Malmström, »Flickans födelsedag», näst sista strofen, raderna 1–4. Dikter, 1876, s. 64. Rad 2 lyder i originalet: »tappert, men försiktigt». Sist i boken skriver token: se Mitt i boken skriver token Sist i boken vill jag pränta: se Mitt i boken vill jag pränta

S 7. Sist i boken vill jag stå men främst bland vännerna ändå.

80, 1895–1970. Skrivs på albumets sista sida. Första raden även: »På sista sidan /bladet/ vill jag stå». Jfr F 35, Först i boken vill jag stå och T 23, [Namn] trodde hon var sist.

S 8. Skepp på sin nattliga färd, de mötas och hälsa varandra, byta en hastig signal, ett rop hörs fjärran i mörkret. Så uppå levnadens hav varandra vi människor möta, byta ett ord och en blick, och på nytt är mörker och tystnad.

5, 1890–1910. Svensk översättning av Henry Longfellows dikt »The The- ologian’s Tale» (»Ships that pass in the night»). 104

S 9. Skilj noga kärnan från sitt skal och lyssna ej till fagert tal av tidens falska dårar. Men göm det ädla i din själ och vattna dygdens planta väl med känslans friska tårar!

5, 1890–1905. Gustaf R. Peterson, sign. Klippans son, »Den gamles råd», strof 5. Svenska Familj-Journalen 1872, bd 11. Omtryckt i I ungdomens vår: strödda rim, 1878, s. 33. Skiljas och mötas är livets gång: se Mötas och skiljas är livets gång S 10. Skriv mod och kraft uppå din fana och ryck framåt mot Ödets lott! Och du skall se att livets bana är ej så svår som du har spått. Visst har hon sina hårda nötter, men man har gjort sin plikt, minsann, om man med händer och med fötter har bjudit till så gott man kan.

10, 1890–1950. Elias Sehlstedt. »Det rätta sättet», strof 3. Samlade sånger och visor 2, 1862, s. 52. Födelsedags-bok, 1882 (29/3). Fosterländskt födelse- dags-album, 1883 (13/9).

S 11. Skriva verser i din bok, nej, [namn], det är rent på tok! Inte kan jag verser skriva, blott mitt namn som minne giva.

15, 1890–1925. Första raden även: »Att skriva verser i din bok», »Du bad mig skriva i din bok», »Skriva vers uti din bok».

S 12. Skulle vännen som du trott dig äga möta dig med köld en vacker dag, laga då att du kan säga: Det var han som svek och icke jag. /Om du grannar har som vilja gräla, låtsa deras uppsåt ej förstå. Om de dina höns på natten stjäla, skicka till dem tuppen dan därpå! Att av prövningar vi alla brännas, det kan ingen mänska neka för. Men jag påstår, att de mindre kännas om vi bära dem med gott humör./ 105

10, 1890–1920. Gustaf Ulrik Schönberg (sign. »Gösta»), »Goda råd», stroferna 6–8. Först tryckt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 12 juli 1890. Se även K 3, Knota ej, om du ibland får lida.

S 13. Skynda, skynda! Allt av stunden givet varar blott, så länge stunden rår. Skynda, skynda! Glädjen är som livet, livet åter som en flyktig vår.

5, 1890–1900. Johan Ludvig Runeberg, »Till en ros», strof 2 (ibland följd av ytterligare en strof). Samlade skrifter 1, 1933, s. 239. Stålberg Blomstersprå- ket, 1855, s. 80. Födelsedags-bok, 1882 (14/3). Se även Ä 6, Älska, njut och lå- ga, sköna blomma. Skänk din kärlek åt en: se Giv ditt hjärta åt en S 14. Skön är glädjen som en ros om våren, när lärkan slår i höga skyn sin drill. Må glädjen ständigt följa dig i spåren om Gud så vill, om Gud så vill.

5, 1900–1960. SLS 2283. Första raden även: »Skön är glädjen som en dag om våren», »Så skön är glädjen som ros om våren».

S 15. Skönt är allt som är av himlen givet, men det skönaste av allt är livet. /Ljuset, livet vill jag högre prisa än båd’ flickans kyss och skaldens visa./

5, 1890–1925. Ernst Björck, »Tussilago och blåsippan», strof 11. Valda dikter, 1869, s. 10. Födelsedags-bok, 1882 (17/9).

S 16. Slit ej vänskapsbandet alltför snart isär! Ty om det knytes åter, en knut dock finnes där.

5, 1905–1925.

S 17. Slumra trygg, och dagens kiv förglöm. Dröm det skönaste du vet och låt sen en gång din skönsta dröm bli i livet verklighet.

10, 1890–1930.

S 18. Små blå blommor på stranden nicka, två blå ögon emot dig blicka. De viska sakta: »Förgät ej mig! Jag aldrig, aldrig skall glömma dig.» 106

5, 1895–1905. Raderna 1–2 även: »Två blå ögon mot himlen blicka / små blå blommor på stranden nicka».

S 19. Små, små ord av kärlek, sagda varje dag, hemmet gör till himmel, livet ger behag.

10, 1890–1960. En strof ur den svenska översättningen av Julia A. Fletcher Carneys dikt »Little things». En vanlig väggbonadstext; se Fredlund 1976, s. 6, 87. Jfr R 1, Ringa vattendroppar och V 46, Vänlig liten handling.

S 20. Snabba äro livets stunder, liksom toner de förklinga, dem en skald på lyran slår. Men från minnets sköna lunder eko vill dem återbringa till ett bröst som dem förstår.

10, 1880–1905. Gustaf Henrik Mellin, »Cordula», strof 1. Samlade dikter, 1852, s. 133. Ståhl Visbok, 1892, s. 634.

S 21. Snart skola minnesord ditt album fylla och vänners namn på varje sida stå. Lär dig det falska från det sanna skilja, var vänskapsed är ej att lita på.

5, 1900–1945.

S 22. Snart är vårt liv förbi, dess sorger äro ringa, men stor dess glädje är, om du är glad och nöjd. Gå oförskräckt din stig, och under kval och fröjd låt himlens strängaspel uti ditt hjärta klinga!

5, 1890–1905. Elias Sehlstedt, »I en ung väns minnesbok», sista strofen, raderna 1–4. Födelsedags-bok, 1882 (25/6). Se även S 43, Säll den, vars rena bröst i livets blomstertid, och S 37, Så blomme i ditt bröst det eviga, det rena!

S 23. Sol ute och sol inne, sol i hjärta och sol i sinne.

25, 1915–1970. Valdemar Dalquist, »Sol ute sol inne». Copyrightår 1927. En vanlig väggbonadstext; se Fredlund 1976, s. 69. 107

Vers, författad av Zacharias Topelius, nedskriven omkr. 1919 i poesialbum från Älvsborgs län (PA 161). Ägare 1968: Astrid Larsson, Dals-Rostock. 108

S 24. Solen skiner, månen blänker, ingen vet vad [namn] tänker.

10, 1915–1970. Rad 2 även: »[namn] på sin älskling tänker». Jfr Klas Olofsson, Folkliv och folkminne i Ås, Vedens och Gäsene härader i Västergötland 2, 1931, s. 250.

S 25. Solskensdagar, lugna öden, skall jag önska dem åt dig? Önska att din levnads himmel alltid molnfri välver sig? Nej! I stormen härdas kraften, man blir vek i solig vår. Må det storma! – men jag önskar oböjd du i stormen står.

10, 1890–1925.

S 26. Som blommans soldröm är vårt liv så kort, vi älska, sjunga, hoppas – och dö bort; men bortom graven ligger himmelen, och där är ännu rum för kärleken.

5, 1885–1920. Johan Nybom, »Afsked», näst sista strofen. Samlade dikter 2, 1880, s. 52.

S 27. Som en eld och som ett väder, som en tanke, som en dröm, som en bro av tunna bräder brytes av den minsta ström, som en brand bland strån och stickor, som en gnista ibland krut, så är kärleken hos flickor: Tändes fort, men slocknar ut.

5, 1900–1920. Första strofen i en fyra strofer lång visa, utgiven i ett stort antal skillingtryck, tidigast 1794. Första raden även: Som en sol /stormvind, vind/, som ett väder». I några av poesialbumen har rad 5 ändrats till »som en brand bland strå och mossa» och näst sista raden till »så är kärleken hos gossar».

S 28. Som en länk uti en kedja ibland vänner som du har, vågar jag av hjärtat bedja: Hav ock mig i minnet kvar! 109

5, 1895–1950.

S 29. Som fågeln min tanke i rymden sig svingar ej avstånd, ej hinder den lyckliga tvingar. Till henne den flyger mitt budskap att bära, och tusende hälsningar för till den kära.

5, 1900–1910.

S 30. Som rosen mitt hjärta i vårsolen glöder, av längtan och kärlek det nästan förblöder. Ty du är den raraste flickan i nord. Ja, ingen finns bättre på hela vår jord!

5, 1900–1915. Första raden även: »Som vårsolens strålar mitt hjärta det glöder».

S 31. Som vän jag dessa rader skriver, som vän jag ägnar dem åt dig. Om de dig något nöje giver, jag beder dig: Förglöm ej mig!

10, 1850–1925.

S 32. Stor är den som ädelt talar, större den som tänker gott. Störst är den dock vilken handlar uti livet ädelt blott.

20, 1890–1940. Strid för allt som du har kärt: se Kämp för allt vad du har kärt

S 33. Strid på brädden av en grav, segling på ett vredgat hav, strävan på en stiglös stig, o mitt liv, jag nämner dig. Var är hamnen, lugn och klar, hjärtats frid från forna dar? Var är hoppets guldkust gömd, aldrig nådd och aldrig glömd? Vågen seglarns kosa stör, stormar vina ovanför; ack, ännu står purpurskyn lika fjärran för hans syn. 110

5, 1890–1915. Johan Ludvig Runeberg, »Mitt lif». Samlade skrifter 1, 1933, s. 320.

S 34. Strunt är strunt och snus är snus om ock i gyllne dosor. Men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.

10, 1895–1950. Gustaf Fröding, »Idealism och realism», sista strofen. Samlade skrifter 3, 1920, s. 105. Första raden i original: »Men strunt är strunt och snus är snus».

S 35. Står jag om en morgon på fjällets topp, med sin grönskande Majkrona krönt, och ser dagen i guld och purpur gå opp, jag ropar: Vad livet är skönt!

5, 1885–1895. Erik Sjöberg, sign. Vitalis, »Lifvet och döden», strof 1. Samlade dikter, 1853, s. 31.

S 36. Svik ej din vän, var trofast du. Sviks du igen, stå fast ännu! Var god, var öm, bryt glad ditt bröd, för andras nöd dig själv förglöm.

5, 1890–1945. Zacharias Topelius, »Till en gosse», strof 3. Läsning för barn 4, 1906 (= Samlade skrifter 29), s. 137.

S 37. Så blomme i ditt bröst det eviga, det rena! Där bildas mänskans värld, en mulen eller glad. Vårt liv ett album är, dess dagar äro blad. Säll den, dess sidor fyllt med sköna drag allena.

5, 1885–1905. Elias Sehlstedt, »I en ung väns minnesbok», strof 3, raderna 1–4. Samlade sånger och visor 1, 1861, s. 146. I några album återges endast de två sista raderna. Födelsedags-bok, 1882 (8/2). Se även S 43, Säll den, vars rena bröst i livets blomstertid, och S 22, Snart är vårt liv förbi, dess sorger äro ringa.

S 38. Så bygg på tidens grundval ej din lycka. Se! tiden flyr och lyckan bort med den. Lev för det eviga! På jorden än skall ingen makt dess himmel från dig rycka. 111

5, 1890–1910. A. A. Grafström, »Vid ett nytt år», sista strofen. Samlade skaldestycken 1, 1864, s. 228. Födelsedags-bok, 1882 (24/2).

S 39. Så fatta all Sanning, så våga all Rätt, och bilda det Sköna med glädje! De tre dö ej ut bland mänskors ätt, och till dem från tiden vi vädje. Vad tiden dig gav må du ge igen, blott det Eviga bor i ditt hjärta än.

5, 1885–1945. Esaias Tegnér, »Det eviga», sista strofen. Samlade skrifter 1, 1847, s. 145. Födelsedags-bok, 1882 (9/12).

S 40. Så högt flyge din lycka, så jämn vare din stig, så djup är min kärlek till dig.

20, 1890–1945. Första raden skrivs uppåtlutande, andra horisontellt, tredje nedåtlutande. Danske poesivers nr 281.

S 41. Så lycklig bliv som du förtjänar, så följer glada änglar dig. Du vet hur hjärtligt jag det menar, lev alltid säll, förgät ej mig!

10, 1895–1910. Så skön är glädjen som ros om våren: se Skön är glädjen som en ros om våren

S 42. Såsom stormen far, fly vår levnads dar; som en dag förflyter, sig vår lycka byter; som en afton sen viskar döden ren. En storm blott den fege förskräcker, en dag blott den andra ju väcker, och lugnets ängel är döden. Vi klandrar du då dina öden?

10, 1890–1900. Johan Ludvig Runeberg, »Tankespråk». Översättning från tyskan. Samlade skrifter 4:2, 1962, s. 162. Säg icke allt vad du vet: se Tro icke allt vad du hör 112

S 43. Säll den, vars rena bröst i livets blomstertid en inre, evig skatt mot tid och öden gömmer, vars hopp går över skyn, vars hjärta aldrig glömmer vad mången dåre glömt: att livets konst är frid.

5, 1880–1905. Elias Sehlstedt, »I en ung väns minnesbok», strof 1, raderna 5– 8. Samlade sånger och visor 1, 1861, s. 145. Födelsedags-bok, 1882 (27/8). Se även S 37, Så blomme i ditt bröst det eviga, det rena! och S 22, Snart är vårt liv förbi, dess sorger äro ringa.

S 44. Säll är den som troget gömmer barnasinnets enkelhet, den som ej för klokhet glömmer änglaspråkets alfabet, den som minns att glädjens manna skänks blott vid naturens bröst, minns att himlens hosianna sjunges blott med barnaröst.

5, 1890–1920. Victor Modin, »Sällhet», strof 1. Dikter, 1878, s. 46.

S 45. Sök ej att din framtid veta, längta ej till lyckans höjd. Den kan anses lycklig heta som är med sin lott förnöjd.

5, 1895–1905.

S 46. Sök i allt blott själva kärnan, skal är allt som bräcks. Finner du den rätta stjärnan, följ den, tills hon släcks!

35, 1890–1950. C. W. Böttiger, »Sken och ljus», strof 2, de fyra sista raderna. Samlade skrifter 2, 1857, s. 83. Födelsedags-bok, 1882 (16/12). Se även L 36, Låt dig ej av ytan fånga.

S 47. Sörj ej den gryende dagen förut. Njut av den flyende varje minut! Rosornas doft, druvornas ånga skynda att fånga: yngling! de vissna – du själv är ett stoft. 113

5, 1885–1925. Frans Michael Franzén, »Glädjens ögonblick», strof 1. Samlade dikter 1, 1867, s. 142. Även i skillingtryck. Ordet »yngling» är i några album utbytt mot ett flicknamn.

S 48. Söt är nyss utslagna rosenknoppen, söt är kungens lilla fru, söt är sexton skålpunds sockertoppen, men ingen är så söt som du.

5, 1895–1920.

T T 1. Tack, att du mitt namn vill gömma och bland vänner räkna mig. Aldrig, aldrig skall jag glömma att jag har en vän i dig.

15, 1850–1935. Ekrem s. 57.

T 2. Tag bort, min vän, från ordet »jaga» den sista bokstav som där är! Av ordet »väl» skall du borttaga den första, den behövs ej där. Tag sista stavelsen av »fiskar», lägg sista utav »ledig» till, så hör du vad mitt hjärta viskar. Säg sedan om mig vad du vill!

5, 1890–1920.

T 3. Tag mot en hälsning, sänd från mig, som aldrig, aldrig glömmer dig.

5, 1885–1910.

T 4. Tag ålen i stjärten och mannen på orden, de halaste handtag som finns här på jorden.

25, 1895–1945. Andra raden även: »och gossen /flickan/ på orden». Ekrem s. 125. 114

Vers nedskriven 1925 i poesialbum från Linköping (PA 64). Ägare 1968: Rut Bruno, Jönköping. 115

T 5. Tala vänligt! Solens stråle smälter klippans snö och is. Tala vänligt! Ord av kärlek smälta hjärtan till Guds pris. Tala vänligt! För den trötte likt en hälsodryck det är. Tala vänligt! Nästans börda du till hälften därmed bär.

10, 1890–1935. Lina Sandell-Berg, »Vänliga ord», stroferna 5 och 6. Samlade sånger 1, 1882, s. 233. Ekrem s. 64. Rader ur dikten har varit en vanlig vägg- bonadstext; se Fredlund 1976, s. 52, 90.

T 6. Tanke, se hur fågeln svingar under molnet lätt och fri; även du har dina vingar och din rymd att flyga i.

10, 1890–1955. Johan Ludvig Runeberg, »Tanken», strof 1. Samlade skrifter 1, 1933, s. 322. Även i Födelsedags-bok, 1882 (26/8) och Sjung svenska folk, 1919, s. 8. Ekrem s. 87. Se även Ä 8, Är det glatt på jorden, vila.

T 7. Tanken liksom duvan flyger från en vän till dig, sakta till ditt hjärta smyger, viskar: Glöm ej mig!

5, 1890–1930.

T 8. Tiden ilar, aldrig vilar sig dess snabba ström. Och vi följa tidens bölja – livet är en dröm. Sänk ej vingen – vänta ingen ro för hjärtat här! Över haven, bortom graven själens hemland är.

5, 1905–1950. Carl Boberg, »Tiden ilar», strof 1 och 3. Bilder och drömmar, 1895, s. 185.

T 9. Tiden skiljer barndomsvänner och man dem ej mera känner. 116

Men när här mitt namn du har, minns du nog vem [namn] var.

35, 1890–1970. Första raden även: »Tiden skiljer ungdomsvänner», »Åren skilja barndomsvänner». Ekrem s. 57.

T 10. Tiden är så kort, lek den icke bort! Sker dig något efter tycket, fröjda dig ej alltför mycket: tiden är så kort! Tiden är så kort, sörj den icke bort! Får du något svårt förfara, sörj ej alltför mycket bara: tiden är så kort! Tiden är så kort, dröm den icke bort! Verka medan dagen varar, domens dag allt uppenbarar: tiden är så kort!

10, 1880–1910. Lina Sandell-Berg, »Tiden är kort». Samlade sånger 2, 1885, s. 168.

T 11. Tider komma, tider fara, låt oss alltid vänner vara /jämt och ständigt liksom nu, även sedan du blir fru./

10, 1900–1955. Första raden även: »Dagar komma, dagar fara», »Vänner komma, vänner fara». Ekrem s. 56.

T 12. Tre ord till dig: Glöm ej mig!

35, 1895–1970. Första raden även: »Tre ord jag giver dig», »Tre små ord till dig».

T 13. Tro att på striden till slut följer ro, tro på den vän, vilkens hjärta du äger. Tro på det goda och rätta, tro sanningens seger! 117

/Var du i världen än bygger ditt bo, vare sig här, där linnéorna knoppas eller bland vaggande palmer, så tro, älska och hoppas!/

5, 1890–1900.

T 14. Tro att under livets lopp Gud det bästa åt dig giver. Gråt ej utan tröst och hopp, om än lyckan utebliver. Tro att Gud är ändå med! Bed, bed!

10, 1880–1915. Elias Sehlstedt, »Bed», strof 3. Samlade sånger och visor 1, 1861, s. 65. Födelsedags-bok, 1882 (4/11).

T 15. Tro den du älskar. Bedrager han ock, torka din tår, men bedrag ej tillika, Bättre och sällare kallar jag dock svikas än svika.

25, 1880–1930. K. A. Nicander, »Konung Enzio, den siste hohenstaufen» 10:IV, »Enzios sista sånger», strof 17. Samlade dikter 1, 1883, s. 602. Ståhl Gratulationer, 1851, s. 147. Fosterländskt födelsedagsalbum, 1883 (10/12).

T 16. Tro ej alla som för dig buga! En vacker gosse kan också ljuga.

10, 1895–1960. Replik i ett album: »Tro ej flickor som vackert niga, / ty vackra flickor kan inte tiga.» Ekrem s. 71. Tro ej allt vad du hör: se Tro icke allt vad du hör

T 17. Tro ej glädjen, den försvinner fort som livets sköna vår. Tro ej sorgen, den förrinner med det varma ögats tår. Kärleken, blott den bevara, ty den skall evigt, evigt vara, då det andra allt förgår.

20, 1855–1930. J. A. Josephson, »Tro ej glädjen! Tro ej sorgen!» Sånger eller visor från Sveriges bygder och dalar 30, Sthlm 1898. Ståhl Visbok, 1892, s. 649. Skillingtryck 1914. 118

T 18. Tro ej multna hjärtats kyla, ej det ungas romantik. Blommor, liksom drivor, skyla ofta endast skilda lik. Livet är ej dikt allena, är ock verklighet och tvång. Lycklig den, som får förena bägge i din famn en gång!

5, 1890–1900. Esaias Tegnér, »Till Vendela Å.». Samlade skrifter 3, I minnes- böcker, 1848, s. 298.

T 19. Tro ej vad böljan sjunger, dess visor hava många namn. Tro ej vad vinden viskar, förrän den för dig i hamn.

5, 1890–1940. I ett album ytterligare tre strofer.

T 20. Tro ej ytan! Troget sträva blott till ljus och harmoni. Det är målet för att leva, målet för att lycklig bli.

5, 1890–1925. Johan Nybom, »Till Emma», strof 3. Samlade dikter 2, 1880, s. 62. Födelsedags-bok, 1882 (26/12). Se även U 5, Uppå alla livets höjder.

T 21. Tro enkelt! Bed innerligt! Hoppas förtröstansfullt! Älska uppriktigt!

5, 1895–1915.

T 22. Tro icke hör Älska allt ser Säg vad vet Gör du vill

15, 1880–1920. Läses: »Tro icke allt vad du hör, älska icke att vad du ser» etc. Första raden även: »Gör icke allt vad du vill», »Säg icke allt vad du vet».

T 23. [Namn] trodde hon var sist, men den platsen har hon mist.

10, 1900–1970. Följer efter »Sist i boken vill jag stå». 119

T 24. Tror ännu på en fröjd ditt sinne, kläd i ord dock ej vad du tror! Slut det ödmjukt i hjärtat inne och var nöjd med att där det gror! Störst är lyckan, ännu ej njuten, fagrast blomman, ännu ej bruten men i knopp, lik en gåta, sluten. I dess tydning en sommar bor.

10, 1890–1910. Edvard Bäckström, »Tystnad», första strofen. Samlade skrifter 1, 1889, s. 109.

T 25. Träget arbete och sist en trogen bön göra dagen glad och göra kväll’n så skön.

5, 1890–1910. En vanlig väggbonadstext. Två blå ögon mot himlen blicka: se Små blå blommor på stranden nicka

T 26. Två gånger fyra är åtta, älska din gubbe /fästman/ med måtta.

10, 1900–1960. Första raden även: »Fyra och fyra är åtta». Jfr F 3, Fem gånger fem är tjugofem. Två och tre är fem: se Fem gånger fem är tjugofem

T 27. Två änglar, oskulden och friden må följa dig igenom tiden.

5, 1895–1905.

T 28. Tål intet ont i världen men var glad åt allt gott!

5, 1900–1915. Havamal 128, använt av Albert Engström som motto för tid- ningen Strix.

T 29. Tänk i kvällen, o min älskling, ej med bitterhet på mig, fast jag gick min väg i tysthet, lämnade så ensam dig. Din jag kunde ju ej bliva, hjärtat måste offra sig, bäst att skiljas åt för livet, bäst för dig och bäst för mig. 120

5, 1900–1915. Norrland.

T 30. Tänk någon gång, när du en blomma plockar, på den, vars liv av dig sin blomning har, som evigt minns de rika, ljusa lockar och evigt minns ditt blåa ögonpar.

5, 1890–1925. C. W. Böttiger, »I avskedets stund», andra strofen. Samlade skrifter 2, 1857, s. 152. Ståhl Visbok, 1892, s. 650. Se även T 32, Tänk någon gång, när nattens klara stjärna, och T 33, Tänk någon gång på den, vars hjärta gömmer.

T 31. Tänk någon gång, när du en tanke tänker på den, som aldrig någon tanke tänkt, och när du tänker, tänk på vad du tänker, att ej din tanke kommer oförtänkt.

5, 1895–1925.

T 32. Tänk någon gång, när nattens klara stjärna en hälsning vinkar ifrån fästet blå, på den, vars tanke flyr till dig så gärna! Nej, glöm mig du! – jag minns nog dig ändå.

20, 1890–1920. C. W. Böttiger, »I avskedets stund», fjärde och sista strofen. Samlade skrifter 2, 1857, s. 152. Ståhl Visbok, 1892, s. 650. Se även T 30, Tänk någon gång, när du en blomma plockar, och T 33, Tänk någon gång på den, vars hjärta gömmer.

T 33. Tänk någon gång på den, vars hjärta gömmer din änglabild så troget inom sig, på den, som ofta hela världen glömmer att blott i stillhet tänka få på dig.

10, 1890–1920. C. W. Böttiger, »I avskedets stund», strof 1. Samlade skrifter 2, 1857, s. 152. Ståhl Visbok, 1892, s. 650. Se även T 31, Tänk någon gång, när du en blomma plockar, och T 33, Tänk någon gång, när nattens klara stjärna.

T 34. Tänk, om några år ännu kanske sitter du som fru, fet och frodig och förnäm, bjuder mig på sylt och kräm eller på en kaffekopp med det härligaste dopp. Ja, vem vet hur det kan gå, kanske si och kanske så. 121

10, 1895–1965. Tidigast i Skåne.

T 35. Tänk stort! Tro ej, min flicka att Gud dig föreskrev till låga jorden blicka för det du flicka blev. Nej, älska varm i hågen ljus, ära, fosterland, men älska ljuvt som vågen slår mot en blommig strand.

10, 1890–1945. Zacharias Topelius, »Till en flicka», strof 5. Läsning för barn 4 (= Samlade skrifter 29), 1906, s. 142. Ståhl Visbok, 1892, s. 120. Ekrem s. 83.

U U 1. Under livets sorl och vimmel, äg dig själv och hoppet äg, att däruppe är en himmel och härnere blott dess väg.

10, 1890–1925. Johan Olof Wallin, »En mor till sin 14-åriga dotter», strof 5, raderna 1–4. Dikter 1, 1955, s. 278. Födelsedags-bok, 1882 (9/4).

U 2. Unga flicka, i din vår bind dig myrtenkransen! Dansa medan du det får, snart är du ur dansen. /Medan livet blommar än, var minut värdera! Dina femton år igen får du aldrig mera./

30, 1880–1955. Frans Michael Franzén, »Till en ung flicka», första och sista strofen. Samlade dikter 1, 1867, s. 105. Födelsedags-bok, 1882 (19/1). Ståhl Visbok, 1892, s. 652. Ekrem s. 88.

U 3. Ungdom, du vars hjärta hyser känslan i sin livlighet. Än dig glädjens fackla lyser, men betänk dess flyktighet. 122

Vers nedskriven omkr. 1930 i poesialbum från Göteborg (PA 61). Ägare 1968: Anna-Maj Tobias- son, Västra Frölunda. 123

Snart de sälla åren slutas, snart går nöjets tid förbi, det dig skänkes för att njutas, skynda då att lycklig bli!

5, 1890–1920. Anna Maria Lenngren, »Visa». Samlade skrifter 2, 1918, s. 49.

U 4. Uppför en backe, nedför en äng, där står [flicknamn] och kysser en dräng.

5, 1900–1960. Den äldsta formen: »Uppför en backe, utför en li’. / Den du inte vill ha, den kan du låta bli.»

U 5. Uppå alla livets höjder, uti varje minsta dal växa ibland törnen fröjder, bland de unga rosor – kval.

25, 1880–1920. Johan Nybom, »Till Emma», strof 2. Samlade dikter 2, 1880, s. 62. Födelsedags-bok, 1882 (26/12). Se även T 23, »Tro ej ytan! Troget strä- va». Ursäkta hasten: se Förlåt hasten

U 6. Ursäkta, min lilla, jag skriver så illa, ty pennan är sprucken, jag själv lite drucken. Vill du veta mitt namn så res till Köpenhamn. Där hänger det på sne på huset N:o 3.

5, 1900–1965. Tidigast en påskbrevsvers. Första raden även: »Förlåt mig, du lilla». Jfr Ekrem s. 139.

U 7. Ut du skall i världen, du också. Följe Gud på färden då! Räds ej vida världen: from och god har du guld för färden. – Mod! 124

5, 1895–1905. A. T. Gellerstedt, »Stamboksblad 1», första och sista strofen. Samlade dikter 1, 1914, s. 81.

U 8. Uti din minnesbok jag ville så gärna skriva något smått, men ser du, därtill fordras snille och jag, jag äger vänskap blott.

5, 1885–1955. Ekrem s. 56. Uti lyckans lilla bil: se Må du åka många mil

V Vackrare är ingen vana: se Flicka! Vackrare är ingen vana

V 1. Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill, vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas. Det är en skörd, som undan honom bärgas, ty den hör evighetens rike till.

55, 1885–1970. Viktor Rydberg, »Kantat vid jubelfest-promotionen i Uppsala den 6 september 1877». Recitativ, raderna 9–12. Dikter, 1996, s. 8. Födelse- dags-bok, 1882 (28/2).

V 2. Vad skall jag i din poesibok skriva som ej är skrivet än? Det är väl bäst jag ber att få förbliva din gamla trogna vän.

5, 1895–1905. Elias Sehlstedt, »Stamboks-vers», 1. Samlade sånger och visor 4, 1871, s. 57.

V 3. Vad skall man önska den som allting har, som alltid nöjd och alltid lycklig var? Jo, endast det att intill livets kväll förbliva lycklig, nöjd och säll.

5, 1895–1925.

V 4. Vad vore himlen utan stjärnor? Vad vore bröllop utan tärnor? Vad vore [ortnamn] i all sin glans, om inte lilla [flicknamn] fanns? 125

30, 1900–1970. Ekrem s. 79, 162.

V 5. Vad vore lycka och vad vore glans, om inte lilla [flicknamn] fanns?

5, 1950–1970. Jfr V 4, Vad vore himlen utan stjärnor?

V 6. Vad är livet? – Blott en fråga. Vad är döden? – Hennes svar. Vad är tiden? – Dunkel låga. Evigheten? – Solen klar.

5, 1880–1910.

V 7. Vad är livet? – Endast kval och smärta om ej vänskap följer på dess stig. Skaparen ju skänkte mänskor hjärta för att livet dela mellan sig.

5, 1835–1905.

V 8. Vad är livet? – Gåta löst av ingen. Vad är hoppet? – Poesi av tingen. Vad är kärlek? – Irrbloss som oss lär att gråta. Vad är döden? – Lösningen på livets gåta.

5, 1880–1920.

V 9. Vad är livet? – Möda, fröjd och plåga, rymd av storhet och fåfänglighet. Vad är döden? – Svar på livets fråga; livet tror, men blott den döde vet. Vad är kärleken? – Ett barn som dansar framför altaret med rosenkind. Vad är hoppet? – Barnets blomsterkransar; skönt de dofta, vissna för en vind. Vad är minnet? – Själva altarflamman, som dem alla samlar och förtär och dem livar åter. Minnet är kärlek, hopp och liv och död tillsamman.

5, 1880–1925. K. A. Nicander, »En blick i djupet». Samlade dikter I, 1883, s. 301. Ståhl Gratulationer, 1851, s. 130. 126

V 10. Vad är vänskap? – Jo, en blomma, vuxen uti hjärtats bo. Skön den är, då den omslutes utav kärlek, hopp och tro.

15, 1895–1950.

V 11. Vandra på rosor och förgät-mig-ej!

10, 1850–1920. Bildrebus, där ord och bilder kombineras. Även på tyska.

V 12. Vandra varligt ibland vänner, ty det ofta hända plär att man ej en enda känner, fast man mitt ibland dem är.

20, 1890–1935. Ekrem s. 57.

V 13. Vandra ödmjukt vid din ängels sida, höljd i floret av ett blygt behag. Öva dig att älska, strida, lida och med dygder teckna full din dag!

15, 1880–1950. Johan Nybom, »Det lekande barnet», de fyra sista raderna. Samlade dikter 1, 1880, s. 338. Födelsedags-bok, 1882 (11/1). Ekrem s. 68.

V 14. Var finns en kärlek, som intill döden står oförändrad i alla öden, som likt Guds ängel oss övervakar, som fordrar intet men allt försakar? På denna jorden finns endast en: en moders kärlek är det allen.

5, 1895–1965. Zacharias Topelius, »Min moder», första strofen. Gamlakarleby Tidning 15.1 1895. Införd i senare upplagor av Läsebok för folkskolan.

V 15. Var glad alla dar, ty hjärtat ingen vinter har.

10, 1920–1945.

V 16. Var glad, som sparven kvittrar också en mulen dag; Ont lynne allt förbittrar, 127

men glädjen ger behag. Var hastig att förlåta och sen att felen se, och gråt med dem som gråta och le med dem som le.

40, 1880–1970. Zacharias Topelius, »Till en flicka», strof 3. Läsning för barn 4 (= Samlade skrifter 29), 1906, s. 141–142. Första raden även: »Var glad som fågeln kvittrar». De fyra första och de fyra sista raderna förekommer även som separata albumverser. Ståhl Visbok, 1892, s. 120. Ekrem s. 82.

V 17. Var gärna glad, då du är ung och lek och fröjdas, le och sjung som vårens glada lärka. Men glöm ej bort att tidig bön gör livets morgon dubbelt skön och skall i hjärtat verka ett himmelskt liv, vars späda knopp utvecklas under årens lopp.

20, 1895–1935. Carl Boberg, »Bed och arbeta», strof 1. I moll och dur: blandade dikter och sånger, 1892, s. 99. Var hastig att förlåta: se Var glad som sparven kvittrar

V 18. Var icke ett idag, igår och något annat om ett år. Men det du är, var fullt och helt och icke styckevis och delt!

10, 1895–1945. Efter Henrik Ibsen, »Brand» (Det som du er, vær fullt og helt / og ikke stykkevis og delt). Även på norska.

V 19. Var liksom lilla fågeln fri och lycklig livet njut! Var älsklig, du skall älskad bli intill din levnads slut.

10, 1880–1950. Ekrem s. 70.

V 20. Var liten i lyckan men stor i nöden! Var rädd i livet men modig i döden!

5, 1890–1905. 128

V 21. Var skog har nog sin källa, var äng sin blomma har. Vart hjärta har sin saga från flydda ungdomsdar. Skogens källa sinar och ängens blomma dör. Men hjärtats tysta saga ej någon tid förstör.

50, 1890–1920. Alfred Hedenstierna, sign. Sigurd, »Hjärtats saga». Utgiven i arrangemang för manskvartett 1892. Raderna 1–2 även: »Var äng har nog sin blomma, / var skog sin källa har.» Var snäll mot din fästman och sno hans mustascher: se Älska din gubbe och sno hans mustascher V 22. Var stark och vet att höja dig med ädel stolthet över smärtan. Den oftast här på livets stig plär drabba oskuldsfulla hjärtan.

5, 1890–1900.

V 23. Var trofast uti lust och nöd, bryt med den fattige ditt bröd. Var tacksam, kärleksfull och öm, minns egna fel och andras glöm. 5, 1890–1905. Zacharias Topelius, »Skyddsängelns röst», strof 13. Läsning för barn 6 (= Samlade skrifter 31), 1907, s. 146. Första raden lyder i originalet: »Var trofast du, i lust och nöd». Ekrem s. 85. Var vänlig mot alla: se Giv din kärlek åt en V 24. Var ädel och mild, ty det pryder en kvinna att hjälpa och trösta så gott hon förmår. När nöden är störst och när tårarna rinna, då synes det bäst vad en kvinna förmår.

5, 1895–1915.

V 25. Varje själ som längtan bränner till vad ädelt är och sant, bär uti sitt djup och känner evighetens underpant.

10, 1885–1925. Viktor Rydberg, »Kantat vid jubel-fest-promotionen i Uppsala den 6 september 1877», Arioso, raderna 1–4. Dikter, 1996, s. 8. 129

Vers nedskriven omkr. 1930 i poesialbum från Helsingborg (PA 49:2). Ägare 1968: Kerstin Klein, Stockholm. 130

V 26. Varje vinter har vår, och ett hopp har var höst, och i morgon var midnatt förgår. Jag vill tro på en sol och på rosornas röst och på ängarnas älskliga vår.

5, 1895–1910. Zacharias Topelius, »Lärkröster i maj», sista strofen. Sånger 1 (= Samlade skrifter 1), 1904, s. 120. Första raden i original: »Ty var vinter har vår». Födelsedags-bok, 1882 (26/11).

V 27. Varken njutning eller smärta är vår levnads mål och lag men att friskt med ärligt hjärta sträva framåt dag för dag.

5, 1885–1905. Henry Longfellow, »Livets psalm» (»A Psalm of Life»), strof 3. Valda dikter, 1892, s. 2. Hjalmar Edgrens tolkning i översättningsvolymen lyder: »Varken njutning eller smärta / är din levnads mål och lag / men att friskt med modigt hjärta / tränga framåt dag för dag.»

V 28. Varm på fästet lyste vårens sol, över fälten dagg och fjärlar blänkte och på ängen stod en ung viol. Vet du vad den unga blomman tänkte?

10, 1880–1910. Johan Ludvig Runeberg, »I en ung flickas minnesbok», strof 1. Samlade skrifter 2, 1935, s. 247. I några album återges alla diktens fyra strofer. Dikten kallas i en del poesialbum »Violens dröm». Ekrem s. 86. Se även B 1, Bed som blomman. Vart jag mig i världen vänder: se Gud som haver barnen kär

V 29. Vem blir den lyckliga osten som får följa [flicknamn] till prosten?

10, 1915–1950. Första raden även: »Lycklig den osten».

V 30. Verka i livet det goda du kan på platsen där Herren dig ställer! Om än på din väg dig prövningar hann, låt se att du modet ej fäller. Hur skönt är sig veta ha torkat en tår, ha lindrat en smärta och helat ett sår när klockorna ljuda i kvällen. 131

10, 1895–1915. Första raden även: »Verka i tiden det goda du kan». Verser kan jag inte skriva: se Jag kan inga verser skriva

V 31. Vid en liten å står en blomma blå. Hon viskar ömt: »Har du mig förglömt?»

10, 1890–1965. Första raden även: »Invid stranden av en å», »Vid bäckens strand». Rad 1–2 även: »Det står en liten blomma blå / vid stranden av en å.» Ekrem s. 114. Vill du bli lycklig och dansa på rosor: se Älska din man och stoppa hans hosor

V 32. Vill du i levande livet ha del får du ta sorgen som glädjen hel.

5, 1900–1930.

V 33. Vill du leva, lär att dö. Vill du älska, lär försaka. Vill du verka, bed och vaka. Vill du höra Herren till, säg då aldrig mer: »Jag vill.»

5, 1890–1910.

V 34. Vill du livets visdom finna, vill du vinna för ditt hjärta frid och tröst, lyft till Herren i det höga upp ditt öga, se hans verk och hör hans röst!

10, 1890–1945. Johan Ludvig Runeberg, »Den 19:de kon. Dav. psalm», strof 6. Samlade skrifter 4:1, 1959, s. 15. Rad 4 lyder i originalet: »lyft mot Herran i det höga». Vill du lära livets gåta: se Lär dig livets /stora/ gåta

V 35. Vill du naturens väg till verklig sällhet veta? Se här dess första bud: Arbeta!

5, 1905–1920. C. G. af Leopold, »Predikaren», raderna 17–18. Samlade skrifter 1:2, 2002, s. 275. Andra raden i original: »Se där naturens bud: Arbeta!» 132

V 36. Vill du se en skymt utav den höga kärleken, som ovan molnen bor, o, så blicka då i kvinnans öga, och du ser den närmre än du tror.

5, 1885–1900. Wilhelm von Braun, »Qvinnoögat», strof 1. Samlade arbeten 3, 1868, s. 88.

V 37. Vill du själv ha tillgift när du felat o, förlåt din broder helt och fullt! Vill du själv ha det du brutit helat, överskyl ock andras brister hult! Vill du se din hemlighet bevarad, göm ock du vad man förtrott dig än! Vill du när du fordrar bli försvarad, o, försvara också du din vän!

5, 1895–1910. Lina Sandell-Berg, »Det bästa umgängessättet», strof 2. Samla- de sånger 1, 1882, s. 133.

V 38. Vill du veta mitt namn så res till Köpenhamn. Där hänger det på sne på hus nummer tre.

10, 1935–1965. Tidigast som påskbrevsvers. Jfr Danske poesivers nr 131 och U 6, Ursäkta min lilla.

V 39. Vill du vårda enkla minnet av din barndomsvän? Tänk på mig och hav i sinnet vänskap, som dig skänks igen.

10, 1890–1950.

V 40. Visst är det bittert i livets öken att övergiven och ensam stå, att bli förgäten, att bli förskjuten, visst är det bittert, men le ändå. Visst är det bittert, när vad du drömde i livets morgon du ej kan nå, när vad du ädlast och senast tänkte blir grymt förhånat, så le ändå. 133

5, 1900–1910. Sign. »Pierre», »Men le ändå!», stroferna 1 och 3. Tryckt i Svenska Familj-Journalen Svea nr 7, 1888, s. 50. SLS 1953, 39.

V 41. Våga att ha karaktär, var böjlig, men inte som säven, kvinnan ej kvinna blott, utan ock människa är. Lita på ingen maxim, men lev så att känslan dig evigt säger: Vad världen är skön! säger: Vad Skaparn är god!

5, 1885–1900. P. D. A. Atterbom, »Till ett ungt fruntimmer», raderna 13–16. Poetisk kalender 1820, s. 206. Ursprungligen skrevs den till Mathilda Floderus, i vars poesialbum den nedtecknades av Atterbom den 20 december 1819. Fos- terländskt födelsedags-album, 1883 (9/5). Tryckt i Idun 7 augusti 1896.

V 42. Våren är ej evig, flickor, våren är ej evig! Gläd er, då ni glädjas kunna, älska, medan er man älskar, innan åldern snart försilvrar edra gyllne lockar!

5, 1885–1900. Johan Ludvig Runeberg, »Den korta våren» (efter ett spanskt original), sista strofen. Samlade skrifter 4:2, 1962, s. 135. Vårt liv ett album är: se Så blomme i ditt bröst det eviga, det rena

V 43. Väg ditt ord förrn du det sänder ut i världen löst och fritt! Aldrig mer det återvänder till sin källa såsom ditt. /Döm ej vad du själv ej känner, säg ej vad du själv ej vet! Smicker vinner inga vänner men dess flera – ödmjukhet./

10, 1895–1905. Theodor Strömberg, »4 söndagen efter trefaldighet», stroferna 6 och 9. Andliga sånger för den enskilda andakten, 1883, s. 122–123. Se även D 34, Döm ej vad du själv ej känner.

V 44. Väl dem, som redligt det ädla velat, det rätta sökt och det milda tänkt! Som älskat mycket, fastän de felat! Dem varder mycket ock efterskänkt.

10, 1885–1905. Johan Olof Wallin, »Dödens ängel», strof 30, raderna 1–4. 134

Dikter 2, 1963, s. 285. Födelsedags-bok, 1882 (23/9). Fosterländskt födelse- dags-album, 1883 (27/3).

V 45. Välj icke till förtrogen vem helst som vill! Tomt hus står gärna öppet, men rikt stängs till. Välj en, onödigt är det den andra leta, och världen vet, o [namn], vad trenne veta.

10, 1890–1920. Esaias Tegnér, »Frithiofs saga, II, Kung Bele och Thorsten Vi- kingson», strof 20. Samlade skrifter 1, 1847, s. 16.

V 46. Vänlig liten handling, vänliga små ord skapa ljuvligt Eden redan på vår jord.

5, 1895–1905. Första raden även: »Vänliga små tankar, vänliga små ord». Jfr R 1, Ringa vattendroppar. Vänner komma, vänner fara: se Tider komma, tider fara

V 47. Vänskap är en ljuslagd blomma, kärleken en mörkröd ros, som på en minut kan komma, lika fort ock fly sin kos. Trogen kärlek svalnar sakta, evig kärlek är blott prat, om man den ej noga aktar, ändras den så lätt till hat.

5, 1900–1905.

V 48. Vänskapen bröt en blomma och räckte den åt dig. Troheten gav henne färgen och sade: Förgät ej mig!

5, 1915–1940.

V 49. Vänskapen är kärleks syster, lika varm men ej så yster. Kärleken som livets sol lyser ifrån pol till pol. Vänskapen likt månen skiner än på sällhetens ruiner.

5, 1890–1930. Texten finns i Svenskt visarkivs samlingar (SVA acc.-nr 20 s. 95). 135

V 50. Väx ej för världens villa och blomstra ej i flärd! Det gör ditt hjärta illa, och du är bättre värd. /Väx hellre för Guds rike, så blir din himmel klar; bli goda änglars like, och deras syster var!/

60, 1880–1970. Zacharias Topelius, »Till en flicka», strof 7. Läsning för barn 4 (= Samlade skrifter 29), 1906, s. 143. Födelsedags-bok, 1882 (4/10). Ståhl Vis- bok, 1892, s. 121. Ekrem s. 82.

V 51. Väx som en blommas like, Guds goda barn förbliv och blomstra för Guds rike och dofta evigt liv!

15, 1890–1930. Zacharias Topelius, »Till en flicka», de fyra sista raderna i sista strofen. Läsning för barn 4 (= Samlade skrifter 29), 1906, s. 143. Födelse- dags-bok, 1882 (13/11).

Y Y 1. Yngling, du vars stjärna rullar över livets paradis, sola dig på dina kullar, hata ej, var glad och vis! Medan än bekymret tiger drick ur kärlekens pokal, drick dig varm, förrän du stiger ner i årens kalla dal!

5, 1890–1920. Esaias Tegnér, »Frids-röster», strof 10. Samlade skrifter 2, 1847, s. 158. Första raden även: »Flicka, du vars hjärta rullar».

Ä Ä 1. Älsk – men förälsk dig icke! Lova – men förlova dig icke! Gift – men förgifta dig icke! /Men tag du en man utan byxor och lapp. Kanhända får du både kyssar och klapp./ 136

5, 1900–1915.

Ä 2. Älska alla, förtro dig till få, gör ingen orätt, bevara din vän som ditt eget hjärta.

10, 1890–1905.

Ä 3. Älska din gubbe och sno hans mustascher, så får du gå med på alla kalaser.

10, 1900–1950. Första raden även: »Var snäll mot din fästman och sno hans mustascher».

Ä 4. Älska din man och stoppa hans hosor så får du gå genom livet på rosor.

15, 1890–1960. Första raden även: »Älska din fästman och stoppa hans hosor». Även på danska. Danske poesivers 57–61.

Ä 5. Älska din man och stoppa hans strumpor, ty genom hålen det drager så kallt, bort blåser lycka och allt.

5, 1890–1970. Jfr Ä 4, Älska din man och stoppa hans hosor.

Ä 6. Älska, njut och låga, sköna blomma, vecklad ut i fägring mer och mer. Innan hösten kan en ängel komma som dig bryter och åt himlen ger.

5, 1895–1905. Johan Ludvig Runeberg, »Till en ros», strof 3. Samlade skrifter 1, 1933, s. 239. Födelsedags-bok, 1882 (4/12). Se även S 13, Skynda, skynda! Allt av stunden givet. Älska och att älskad bli: se Att älska och att älskad bli

Ä 7. Älska är att tokig vara. Tokig är att vara kär. Därför vill jag fråga bara uti vem du tokig är.

10, 1900–1970. Ekrem s. 163.

Ä 8. Är det glatt på jorden, vila bland dess fröjder glad också. Är det sorgligt, ila, ila bort till högre världar då. 137

Vers nedskriven omkr. 1953 i poesialbum från Älvsborgs län (PA 138). Ägare 1968: Lena Vasling, Umeå.

15, 1880–1905. Johan Ludvig Runeberg, »Tanken», sista strofen. Samlade skrifter 1, 1933, s. 322. Födelsedags-bok, 1882 (16/10). Ekrem s. 87. Se även T 6, Tanke, se hur fågeln svingar.

Ä 9. Är det icke ljuvt /skönt/ att hoppas, drömmande i livets vår? 138

Fråga sippan, då hon knoppas, fråga trasten, då han slår.

5, 1890–1910.

Ä 10. Är du glad? Så sjung, min vän! Är du sorgsen? Sjung igen! Tonerna de bära än fröjd och sorg till himmelen.

5, 1890–1905.

Ä 11. Är du lycklig, väl, så gläd dig åt din lycka med envar, och ju mer du delar med dig, desto mera har du kvar.

15, 1885–1910. Esaias Tegnér, »Frids-röster», strof 8, raderna 1–4. Samlade skrifter 2, 1847, s. 157.

Ä 12. [Namn] är en duktig flicka, hon kan både sy och sticka. Om du inte detta tror kan du fråga hennes mor.

15, 1940–1970. Jfr Ekrem s. 66.

Ä 13. Är prövningen bitter som ödet beskär, så tänk, när i sorgen du gråter: om trohet och frid i hjärtat du bär, då glädjen en gång kommer åter.

5, 1895–1925. SLS 1502 f, 55. [Namn] är så söt och rar: se Lilla [namn], söt och rar

Ä 14. Ära ske kvinnan! Av kvinnliga handen knytas vid hjärtat de husliga banden, närs den ej slocknande kärlekens glöd, strös i vår sorgfulla jordiska levnad himmelska rosor, och tröst eller trevnad, sprids överallt, båd’ i liv och i död.

5, 1895–1915. Frans Michael Franzén, »Qvinnans värde» (efter Schiller), strof 1. Samlade dikter 1, 1867, 195. 139 Ö Ö 1. Ödmjuker er, när kärleken vill flyga från tusen skilda håll er famn emot. Ödmjuker er, när väna händer smyga en blomstermatta under eder fot. Ödmjuker er, när i en krets av vänner på hjärtats tungomål ert lov I sport. Ödmjuker er, när edert hjärta känner, att det var gott och ädelt, vad I gjort.

5, 1885–1900. Bernhard Elis Malmström, »Ödmjuker er!», strof 3. Dikter, 1876, s. 271–272. Födelsedags-bok, 1882 (8/10). Fosterländskt födelsedags-album, 1883 (23/2).

Ö 2. Önskar du ernå en varaktig frid, två medel jag känner: Försakelse, Strid. Försaka de fröjder som endast berusa och strid med begär, vilka inom dig brusa.

5, 1890–1900. C. F. Dahlgren, »Konung Salomo och hans narr Marcolphus», strof 27. Samlade arbeten 1, 1847, s. 452. Rad 1 lyder i original: »Men önskar du ernå en varaktig frid».

Ö 3. Över livets hav vi fara, fjärran syns vår lycka vara, långt på sjön ett purpursken. Detta sken blott himlen speglar, fåfängt, dödlige, du seglar, ljus är himmelen allen.

5, 1890–1900. Johan Ludvig Runeberg, »Viken», efter en dikt av Konstantin Massalski, sista strofen. Samlade skrifter 4:2, 1962, s. 152. Fosterländskt födel- sedags-album, 1883 (20/2). 140 Författarregister

Atterbom, Per Daniel Amadeus (1790–1855): N 5, V 41. Beckman, Ernst (1850–1924): G 12. Bergklint, Olof (1733–1805): L 20. Bergman, Bo (1869–1967): H 7. Björck, Ernst (1838–1868): H 18, S 15. Boberg, Carl (1859–1940): B 14, T 8, V 17. von Braun, Wilhelm (1813–1860): O 14, V 36. Bremer, Fredrika (1801–1865): F 10. Bäckström, Edvard (1841–1886): T 24. Böttiger, Carl Wilhelm (1807–1878): A 7, D 12, F 2, F 14, G 20, L 9, L 36, S 46, T 30, T 32, T 33. Carney, Julia A. Fletcher (1823–1908): R 1, S 19, V 46. Dahlgren, Carl Fredric (1791–1844): D 5, F 29, G 18, H 11, Ö 2. Dalquist, Valdemar (1888–1937): S 23. von Dalin, Olof (1708–1763): F 21. Elfson, Erik (okänt födelse- och dödsår): D 31. Franzén, Frans Michael (1772–1847): A 14, E 4, M 4, N 19, S 47, U 2, Ä 14. Fröding, Gustaf (1860–1911): S 34. Geijer, Erik Gustaf (1783–1847): A 3, E 23, H 12, J 6. Gellerstedt, Albert (1836–1914): M 1, U 7. Grafström, Anders Abraham (1790–1870): B 10, O 28, P 9, S 38. Grafström, Frithiof (1827–1883): D 1. Granquist, Ida (1872–1949): D 8. Gustav II Adolf (1594–1632): M 5. Havamal: K 1, T 28. Hedberg, Frans (1828–1908): H 9. Hedenstierna, Alfred, sign. Sigurd (1852–1906): V 21. von Heidenstam, Verner (1859–1940): D 13. Ibsen, Henrik (1828–1906): V 18. Josephson, Jacob Axel (1827–1883): T 17. Kahlson, Gustaf (1833–1895): E 2. Klockhoff, Daniel (1840–1867): O 10. Krook, Mauritz (1873–1912): D 4. Lagerkvist, Pär (1891–1974): D 14. Lenngren, Anna Maria (1754–1817): F 26, G 5, G 23, L 26, L 28, L 29, O 24, U 3. af Leopold, Carl Gustaf (1756–1829): V 35. Lindblad, Adolf Fredrik (1801–1878): S 3. Lindblad, Johan Michael (1817–1893): F 28. Lindblad, Otto (1809–1864): N 2. Lindholm, Charlotte (1836–1917): F 30. Ljunggren, Algot (okänt födelse- och dödsår): L 43. Longfellow, Henry (1807–1882): S 8, V 27. Lundgren, Egron (1815–1875): E 13. Malmström, Bernhard Elis (1816–1865): D 19, E 1, E 22, F 6, M 2, M 28, S 6, Ö 1. Melin, Karl Alfred (1849–1919): J 4, L 33. 141

Mellin, Gustaf Henrik (1803–1876): S 20. Modin, Victor (1843–1911): L 27, S 44. Nicander, Karl August (1799–1839): F 11, G 17, H 14, M 57, N 20, T 15, V 9. Nordenflycht, Hedvig Charlotta (1718–1763): D 11, D 35. Nyblom, Carl Rupert (1832–1907): M 11. Nybom, Johan (1815–1889): B 13, D 22, E 19, F 12, L 12, S 26, T 20, U 5, V 13. Oscar II (1829–1907): E 6. Peterson, Gustaf R., sign. Klippans son (1847–1911): S 9. Richart, Christian (1831–1892): K 5. Ruda, Elias Wilhelm (1807–1833): L 4. Runeberg, Johan Ludvig (1804–1877): B 1, B 7, E 3, H 4, P 10, R 3, S 13, S 33, S 42, T 6, V 28, V 34, V 42, Ä 6, Ä 8, Ö 3. Rydberg, Viktor (1828–1895): D 27, V 1, V 25. Sandell-Berg, Lina (1832–1903): G 22, I 7, L 2, N 14, P 6, T 5, T 10, V 37. Schiller, Friedrich (1759–1805): Ä 14. Schönberg, Gustaf Ulrik, sign. Gösta (1844–1927): K 3, S 12. Sehlstedt, Elias (1808–1874): B 2, B 21, I 10, N 24, S 10, S 22, S 37, S 43, T 14, V 2. Sigurd, se Hedenstierna, Alfred Silverstolpe, Gudmund Leonhard (1815–1853): S 2. Sjöberg, Erik, sign. Vitalis (1794–1828): S 35. Snoilsky, Carl (1841–1903): D 26, E 17, P 5. Stagnelius, Erik Johan (1793–1823): N 17. Stiernstolpe, Jonas Magnus (1777–1831): O 7, O 27. Stjerne, Oscar (1873–1917): L 37. Strandberg, C. V. A., sign. Talis Qualis (1818–1877): I 3. Strömberg, Theodor (1820–1889): D 34, V 43. Stålberg, Wilhelmina (1803–1872): F 7, I 8. Sätherberg, Herman (1812–1897): D 6. Tammelin, Filip (1839–1915): A 17, E 25. Tegnér, Esaias (1782–1846): D 15, O 22, S 39, T 18, V 45, Y 1, Ä 11. Topelius, Zacharias (1818–1898): A 1, A 9, A 13, D 25, D 29, F 15, G 19, M 6, M 10, O 5, S 5, S 36, T 35, V 14, V 16, V 23, V 26, V 50, V 51. Usteri, Martin (1763–1827): G 7. Vidén, Anton Teodor (okänt födelse- och dödsår): B 6, D 28. Vitalis, se Sjöberg, Erik. Wallin, Johan Olof (1779–1839): A 4, D 7, F 8, F 9, G 1, G 8, G 24, H 16, L 18, L 21, M 7, M 8, O 6, O 29, P 1, U 1, V 44. af Wirsén, Carl David (1842–1912): B 4. Wästberg, Anna (1832–1905): J 21. Öman, Victor Emanuel (1833–1904): L 15. Östberg, Erik Gustaf (1815–1880): G 9. Östergren, Carl Ludvig, sign. Fjalar (1842–1881): O 4. 142 Källor och litteratur

Otryckta källor SLS = Svenska Litteratursällskapet, Helsingfors: Uppteckningar i Folkkultursarkivet.

SVA = Svenskt visarkiv, Stockholm: Förstaradsregister över verser i 328 poesialbum, insända till Sveriges Radio 1968 (nr 1–275). Mikrofilmer av 47 poesialbum, insända till Sveriges Radio 1968.

Tryckta källor och litteratur Atterbom, Per Daniel Amadeus (red.), 1820–1821: Poetisk kalender. Upsala. Beckman, Ernst, 1873: Sånger. Stockholm: Bonnier. Bergklint, Olof, 1837: Vittra arbeten. Stockholm: Hellsten. Bergman, Bo, 1908. En människa. Dikter. Stockholm: Bonnier. Björck, Ernst, 1869: Valda dikter. Stockholm: Bonnier. Boberg, Carl, 1892: I moll och dur: blandade dikter och sånger. Stockholm. — 1895: Bilder och drömmar. Stockholm. von Braun, Wilhelm, 1867–1870: Samlade arbeten 1–6. Stockholm: Bonnier. Bäckström, Edvard, 1889: Samlade skrifter 1. Stockholm: Beijer. Böttiger, Carl Wilhelm, 1830: Ungdomsminnen från sångens stunder. Upsala: Palm- blad. — 1857–1858: Samlade skrifter 2–3. Stockholm: Norstedt. Christophersen, Hans (red.), 1984: Danske poesivers. Birkerød: Rostra. Dahlgren, Carl Fredric, 1847: Samlade arbeten 1. Stockholm. — 1875: Samlade skrifter 1. Stockholm: Bonnier. von Dalin, Olof, 2017: Samlade skrifter 1:2, Poesi. Utg. av Ingemar Carlsson, James Massengale, Gun Carlsson och Barbro Ståhle Sjönell. (Svenska författare utg. av Svenska Vitterhetssamfundet.) Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet. Danske poesivers: se Christophersen, Hans. Den svenska psalmboken, 1937: Den svenska psalmboken. Av konungen gillad och stadfäst år 1937. Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag. Ekrem, Carola, 2002: Lev lycklig, glöm ej mig! Minnesböckernas historia. Helsingfors & Stockholm: SLS & Atlantis. Fosterländskt födelsedags-album, 1883: Fosterländskt födelsedags-album med poetisk text af olika svenska författare. 2 uppl. Stockholm. Franzén, Frans Michael, 1867–1868: Samlade dikter 1–2. Örebro. Fredlund, Jane, 1976: Små, små ord av kärlek … Bonader från förr och nu. Stockholm: LT. Fröding, Gustaf, 1920: Samlade skrifter 3. Stockholm: Bonnier. Födelsedags-bok, 1882: Födelsedags-bok med verser samlade ur svenska författare av B. I. Stockholm: Björck. Geijer, Erik Gustaf, 1924: Samlade skrifter 2. Stockholm: Norstedt. Gellerstedt, Albert Teodor, 1914: Samlade dikter 1–2. Stockholm: Norstedt. 143

Grafström, Anders Abraham, 1864: Samlade skaldestycken 1–2. Stockholm: J. Beck- man. Grafström, Frithiof, 1884: Dikter. Stockholm: Beijer. Granquist, Ida, 1952: Tro, hopp, kärlek. Göteborg: Lärarinnornas missionsförenings förlag. Hagberg, Karl August, 1893: »Ur en ung flickas poesialbum». Idun 1 september 1893. — 1922: »Ur ett gammalt familjearkiv». Idun 2 april 1922. Hedberg, Frans, 1866: Dikter. Stockholm: Bonnier. von Heidenstam, Verner, 1944: Samlade verk 19. Stockholm: Bonnier. Henriksson, Blanka, 2007: »Var trogen i allt». Den goda kvinnan som konstruktion i svenska och finlandssvenska minnesböcker 1800–1980. Åbo. Kahlson, Gustaf, 1880: På lediga stunder. Små versförsök. Eskilstuna. af Klintberg, Bengt, 1978: Förgät ej mig! Om albumpoesin i Sverige. Harens klagan och andra uppsatser om folklig diktning, 48–72. (2 uppl. 1982.) Stockholm: Nor- stedt. Klockhoff, Daniel, 1871: Dikter. Stockholm: Bonnier. Lagercrantz, Olof, 1961: Kattfötter på parnassen. Svenska lyriker, 189–194. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Lagerkvist, Pär, 1974: Dikter. Stockholm: Bonnier. Lenngren, Anna Maria, 1917–1918: Samlade skrifter, utg. av Theodor Hjelmqvist och Karl Warburg 1–2. (Svenska författare utg. av Svenska Vitterhetssamfundet.) Stock- holm: Bonnier. af Leopold, Carl Gustaf, 2002: Samlade skrifter, utgivna av Torkel Stålmarck. Förra av- delningen, andra delen. (Svenska författare utg. av Svenska Vitterhetssamfundet.) Stockholm: Bonnier. Lindblad, Adolf Fredrik, 1840: Sånger vid Forte-Piano. Ord och Musik af A. F. Lind- blad. Stockholm: Hedbom. Lindblad, Johan Michael, 1840: Skaldestycken. Stockholm: Hellsten. Lindholm, Charlotte, 1872: Sånger af Nanny. Göteborg: Handelstidningen. Longfellow, Henry, 1892: Valda dikter tolkade af Hjalmar Edgren. Göteborg: Wetter- gren & Kerber. Läsebok för folkskolan, 1868: Läsebok för folkskolan. (Faksimileutgåva efter första upplagan Stockholm: Gidlund, 1979.) Malmström, Bernhard Elis, 1876: Dikter. Sjunde upplagan. Stockholm: Beijer. Melin, Karl Alfred, 1904: Dikter 2. Stockholm. Mellin, Gustaf Henrik, 1852: Samlade dikter. Stockholm: Marcus. Modin, Victor, 1878: Dikter. Stockholm: Sievers. Nicander, Karl August, 1883: Samlade dikter 1. Femte upplagan. Stockholm: Bonnier. Nordenflycht, Hedvig Charlotta, 1925–27: Samlade skrifter 1–2. (Svenska författare utg. av Svenska Vitterhetssamfundet.) Stockholm: Bonnier. Nybom, Johan, 1880: Samlade dikter 1–2. Fjärde upplagan. Stockholm: Skoglund. Oscar II, 1887: Smärre dikter. Stockholm: Eklund. Peterson, Gustaf R., 1878: I ungdomens vår: strödda rim. Halmstad. Poetisk kalender: se Atterbom, Per Daniel Amadeus. Ruda, Elias Wilhelm, 1834: Skaldestycken. Örebro. Runeberg, Johan Ludvig, 1876: Samlade skrifter I. Stockholm: Beijer. — 1933–1935: Samlade skrifter 1–2. (Svenska författare utg. av Svenska Vitterhets- samfundet.) Stockholm: Bonnier. — 1959–1962: Samlade skrifter 4:1–2. (Svenska författare utg. av Svenska Vitterhets- samfundet.) Lund. Rydberg, Viktor, 1996: Dikter. Stockholm: Atlantis. [Sandell-Berg, Lina], 1882–1892: Samlade sånger af L. S. 1–3. Stockholm. 144

Sehlstedt, Elias, 1861–1876: Samlade sånger och visor 1–5. Stockholm. Silverstolpe, Gudmund Leonh., 1860: Dikter 1. 2 uppl. Stockholm: Norstedt. Sjung, svenska folk: se Tegnér, Alice. Sjöberg, Erik, »Vitalis», 1853: Samlade dikter. Stockholm: Philipp J. Meijer. Snoilsky, Carl, 1895–1897: Dikter 1–5. Stockholm: Geber. Stagnelius, Erik Johan, 1913: Samlade skrifter 2. (Svenska författare utg. av Svenska Vitterhetssamfundet.) Stockholm: Bonnier. Stjernstolpe, Jonas Magnus, 1880: Kärlekens ordbok med blandad vers och prosa. 2 uppl. Stockholm. Strandberg, C. V. A., sign. »Talis Qualis», 1917: Samlade vitterhetsarbeten 2. Dikter 2. Stockholm: Fritze. Strömberg, Theodor, 1883: Andliga sånger för den enskilda andakten. Stockholm: Nor- stedt. Ståhl, Axel Ivar: se Öberg, Ludvig T. [Stålberg, Wilhelmina], 1855: Blomsterspråket historiskt, mythologiskt och poetiskt tecknadt af Wilhelmina. Stockholm: Berg. Sätherberg, Herman, 1862: Dikter, äldre och nyare 1. Stockholm: Beckman. Tammelin, Filip, 1880: Dikter. Stockholm: Fritze. — 1890: Dikter. Ny samling. Stockholm: Svanbäck. Tegnér, Alice, 1919: Sjung svenska folk! En samling sånger av svenska diktare och ton- sättare utg. av Samfundet för unison sång under red. av Alice Tegnér. Revid. uppl. Stockholm. Tegnér, Esaias, 1847–1851: Samlade skrifter 1–6 + Supplement. Stockholm: Fritze. Topelius, Zacharias, 1904–1907: Samlade skrifter 1–33. Stockholm: Bonnier. Vidén, Anton Teodor, 1892: 137 valda sånger för skolan och hemmet. 2 uppl. Örebro. Wallin, Johan Olof, 1955–1967: Dikter utg. av Emil Liedgren och Sten Malmström 1– 2, 4. (Svenska författare utg. av Svenska Vitterhetssamfundet.) Lund. af Wirsén, Carl David, 1882: Dikter. 3 uppl. Stockholm: Seligman. Wästberg, Anna, 1885: I svart och rödt. Stockholm: Hökerberg. [Öberg, Ludvig T.], 1851: Vald Samling af Gratulationer på Nyårs-, Födelse-, Namns-, Bröllops- och andra Festliga Dagar, äfvensom Versar vid Silfver- och Guldbröllop, Begrafningar samt för Minnesböcker [- - -]. Samlade af Axel I. Ståhl. Stockholm: Östlund & Berling [= Ståhl Gratulationer]. — 1892: Svenska sångstycken. Sjuhundra valda svenska sånger och visor samlade af Axel Ivar Ståhl. Ny upplaga redigerad af Birger Schöldström. Stockholm: Huldberg [= Ståhl Visbok]. Öman, Victor Emanuel, 1857: Lyriska blad. Örebro: Hägerstrand. Östergren, Carl Ludvig (Fjalar), 1879: Nya dikter. Stockholm: Norstedt. 145

ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAVI ADOLPHI 1. Ivar Modéer: Småländska skärgårdsnamn. 1933. 2. Inger M. Boberg: Sagnet om den store Pans død. 1934. 3. G. Granberg: Skogsrået i yngre nordisk folktradition. 1935. 4. Gertrud Areskog: Östra Smålands folkmål. 1936. 5. B. Ohlsson: Blekingskusten mellan Mörrums- och Ronnebyån. 1939. 6. Johan Götlind (och Samuel Landtmanson): Västergötlands folkmål. 1–4. 1940–1950. 7. Lennart Björkquist: Jämtlands folkliga kvinnodräkter. 1941. 8. Sven Rothman: Östgötska folkminnen. 1941. 9. Erik Brevner: Sydöstra Närkes sjönamn. 1942. 10. Verner Ekenvall: De svenska ortnamnen på hester. 1942. 11. Lars Levander och Ella Odstedt: Övre Dalarnes bondekultur. 1–4. 1943–1953. 12. Helmer Olsson: Folkliv och folkdikt i Vättle härad under 1800-talet. 1945. 13. Folke Hedblom: De svenska ortnamnen på säter. 1945. 14. Lars Forner: De svenska spannmålsmåtten. 1945. 15. Johan J. Törners »Samling af Widskeppelser». Med inledning och anmärkningar utg. av K. Rob. V. Wikman. 1946. 16. Carl Ivar Ståhle: Studier över de svenska ortnamnen på -inge. 1946. 17. Bengt Holmberg: Tomt och toft som appellativ och ortnamnselement. 1946. 18. Oskar Loorits: Grundzüge des estnischen Volksglaubens. 1–3. 1949–1960. 19. Daniel Harbe: Folkminnen från Edsbergs härad. 1–2. 1950–1956. 20. Harry Ståhl: Kvill och tyll. En studie över några i svenska ortnamn ingående ord med betydelsen ’åmöte’, ’ågren’ o. dyl. 1950. 21. Lars Hellberg: Inbyggarnamn på -karlar i svenska ortnamn. 1. 1950. 22. Per Wieselgren: Ortnamn och bebyggelse i Estlands forna och hittillsvarande svenskbyg- der. Ostharrien med Nargö. 1951. 23. Einar Törnqvist: Substantivböjningen i Östergötlands folkmål. 1–2. 1953. 24. Valter Jansson: Nordiska vin-namn. En ortnamnstyp och dess historia. 1951. 25. Nils Tiberg: Ståndssamhället [i Svensk-Estland]. 1951. 26. Gunnar Linde: Studier över de svenska sta-namnen. 1951. 27. Gideon Danell: Ordbok över Nuckömålet. 1951. 28. Andrus Saareste: Petit atlas des parlers estoniens. 1955. 29. Sigurd Fries: Studier över nordiska trädnamn. 1957. 30. Nils von Hofsten: Eddadikternas djur och växter. 1957. 31. Aleksander Loit och Nils Tiberg: Gammalsvenskbydokument. 1958. 32. Lars Alfvegren: r-genitiv och are-komposition. 1958. 33. Gösta Franzén: Runö ortnamn. 1959. 34. Nils von Hofsten: Segerlöken, Allium victoralis, i folktro och folkmedicin. 1958. 35. Nils Tiberg: Runöbondens ägor. 1959. 36. Nils von Hofsten: Pors och andra humleersättningar och ölkryddor i äldre tider. 1960. 37. Sockenbeskrivningar från Hälsingland 1790–1791. Med efterskrift och register utg. av Nils-Arvid Bringéus. 1961. 38. Nils Tiberg: Estlandssvenska språkdrag. 1962. 39. Elis Åström: Folktro och folkliv i Östergötland. 1962. 40. Olof Gjerdman and Erik Ljungberg: The Language of the Swedish Coppersmith Gipsy Johan Dimitri Taikon. Grammar, Texts, Vocabulary and English Word-Index. 1963. 41. Per Wieselgren: Ormsö ortnamn och bebyggelsehistoria. 1962. 42. Gösta Franzén: Laxdælabygdens ortnamn. 1964. 43. Jöran Sahlgren: Valda ortnamnsstudier. 1964. 44. Allan Rostvik: Har och harg. 1967. 45. Karl Axel Holmberg: De svenska tuna-namnen. 1969. 46. Kustaa Vilkuna: Kainuu – Kvänland, ett finsk-norsk-svenskt problem. 1969. 47. Fridolf Isberg: Supplement till G. Danells Ordbok över Nuckömålet. 1–2. 1970–1971. 48. Dag Strömbäck: Folklore och filologi. Valda uppsatser utgivna av Kungl. Gustav Adolfs Akademien 13.8 1970. 146

49. Claes Åneman: Om utvecklingen av gammalt kort i i ord av typen vidja i nordiska språk. 1–2. 1970. 50. Gustav Ränk: Die älteren baltischen Herrenhöfe in Estland. 1971. 51. Nils Tiberg: Estlandssvenska husdjursnamn. 1972. 52. Sven Söderström: Om kvantitetsutvecklingen i norrländska folkmål. Gammal kort sta- velse i Kalix- och Pitemålen och målen i Nordmalings och Ragunda socknar. 1972. 53. Maj Reinhammar: Om dativ i svenska och norska dialekter. 1. Dativ vid verb. 1973. 54. Vidar Reinhammar: Pronomenstudier. 1975. 55. Roger Johansson: Svensk rommani. 1977. 56. Evert Melefors: Byngen, Smissen och Listar. Inbyggarbeteckningar och husbondenamn på Gotland. 1. Typologi och ordbildning. 1983. 57. Stefan Brink: Sockenbildning och sockennamn. Studier i äldre territoriell indelning i Nor- den. 1990. 58. Lena Moberg: Lågtyskt och svenskt i Stockholms medeltida tänkeböcker. 1989. 59. Bengt Odenstedt: On the Origin and Early History of the Runic Script. Typology and Graphic Variation in the Older Futhark. 1990. 60. Staffan Fridell: Ortnamn på -ryd i Småland. 1992. 61. Isländsk folkdiktning. Med inledning och kommentar av Hallfreður Örn Eiríksson. 1992. 62. John Insley: Scandinavian Personal Names in Norfolk. A Survey Based on Medieval Records and Place-Names. 1994. 63. Estlands svenskar och svenskbygd. Bibliografi sammanställd av Stig Appelgren. 1997. 64. Halvar Nilsson: De värmländska medeltidsbreven. Regester med kommentarer. 1997. 65. Gun Widmark: Stora vokaldansen. Om kvantitativa och kvalitativa förändringar i forn- svenskans vokalsystem. 1998. 66. Sven B. Ek: Polletik eller det föråldrade samhällets slingerbukter. 1998. 67. Eberhard Löfvendahl: Post- och järnvägsstationers namn i Götaland 1860–1940. Namn- givning i spänningsfältet mellan allmänna och enskilda intressen. 1998. 68. Annika Karlholm: Folkligt bildspråk. En studie över djurbenämningar i metaforisk användning i svenska dialekter. 2000. 69. Katharina Leibring: Sommargås och Stjärnberg. Studier i svenska nötkreatursnamn. 2000. 70. Eva Nyman: Nordiska ortnamn på -und. 2000. 71. Food from Nature. Attitudes, Strategies and Culinary Practices. Proceedings of the 12th Conference of the International Commission for Ethnological Food Research, Umeå and Frostviken, 8–14 June, 1998. Ed. by Patricia Lysaght. 2000. 72. Dag Strömbäck: Sejd och andra studier i nordisk själsuppfattning. Med bidrag av Bo Almqvist, Hans Mebius och Gertrud Gidlund. 2000. 73. Prosten Carl Nyréns Afhandling om Östgöthiska dialecten. Utgiven med inledning och kommentarer av Maj Reinhammar. 2000. 74. Etnologin inför 2000-talet. Föredrag och artiklar med anledning av uppsalaetnologins 50- årsjubileum den 8 juni 1998. Red.: Gösta Arvastson, Birgitta Meurling & Per Peterson. 2000. 75. Gösta Holm: Uppväxtmiljö och språk. Agneta Horns språk i dialektgeografisk belysning. Ett bidrag till textlokaliseringens metodik. 2000. 76. Gun Widmark: Det språk som blev vårt. Ursprung och utveckling i svenskan. Urtid – Runtid – Riddartid. 2001. (Nytryck 2004.) 77. Per Vikstrand: Gudarnas platser. Förkristna sakrala ortnamn i Mälarlandskapen. 2001. 78. Sigfrid Svensson som folklivsforskare. En minnesskrift i anledning av hundraårsdagen av hans födelse den 1 juni 1901 under redaktion av Nils-Arvid Bringéus. 2001. 79. Ulla-Britt Kotsinas: Lever Ekenssnacket? Om äldre och nyare Stockholmsslang. 2001. 80. En 1700-talsordlista från Piteå. Utgiven med inledning och kommentarer av Maj Rein- hammar. 2002. 81. Lennart Larsson: Varifrån kom svenskan? Om den svenska vokabulären i en fyrspråkig ordbok utgiven i Riga 1705. 2003. 82. Mats Rydén: Botaniska strövtåg. Svenska och engelska. 2003. 83. Carl Göran Andræ: Sverige och den stora flykten från Estland 1943–1944. 2004. 147

84. Ella Odstedt: Norrländsk folktradition. Uppteckningar i urval och med kommentarer av Bengt af Klintberg. 2004. 85. Sockenbeskrivningar från Gästrikland 1790–1791. Utg. av Nils-Arvid Bringéus. 2004. 86. Anna Westerberg: Norsjömålet under 150 år. 2004. 87. Språkhistoria och flerspråkighet. Föredragen vid ett internationellt symposium i Upp- sala 17–19 januari 2003. Utg. av Lennart Elmevik. 2004. 88. Suffixbildungen in alten Ortsnamen. Akten eines internationalen Symposiums in Upp- sala 14.–16. Mai 2004. Hrsg. von Thorsten Andersson und Eva Nyman. 2004. 89. Maj Reinhammar: Ord för begreppet ’hos’ i äldre svenska och svenska dialekter. 2005. 90. ”Slipp tradisjonene fri – de er våre!” Red. av Bente Alver och Ann Helene Bolstad Skjel- bred. 2005. 91. Andreas Nordberg: Jul, disting och förkyrklig tideräkning. Kalendrar och kalendariska riter i det förkristna Norden. 2006. 92. François-Xavier Dillmann: Les magiciens dans l’Islande ancienne. Études sur la repré- sentation de la magie islandaise et de ses agents dans les sources littéraires norroises. 2006. 93. Festmåltid och vardagsmat. Föredrag vid ett symposium till Anders Salomonssons minne 3–4 juni 2005. Redigerad av Mats Hellspong. 2006. 94. Nils-Arvid Bringéus: Carl Wilhelm von Sydow som folklorist. 2006. 95. Staffan Fridell: Ortnamn i stilistisk variation. 2006. 96. Kristina Neumüller: Vattensjön och Vattenån. Samband mellan sjönamn och ånamn i Medelpad. 2007. 97. Nya perspektiv inom nordisk språkhistoria. Föredrag hållna vid ett symposium i Upp- sala 20–22 januari 2006. Utgivna av Lennart Elmevik. 2007. 98. Masks and Mumming in the Nordic Area. Ed. by Terry Gunnell. 2007 99. Stefan Mähl: geven vnde screven tho deme holme. Variablenlinguistische Unter- suchungen zur mittelniederdeutschen Schreibsprache in Stockholm. 2008. 100. Carl Renmarck: Plurima Lingvæ Gothicæ Rudera. Utgiven med inledning och kommentarer av Maj Reinhammar. 2008. 101. Karin Wilson: Markusevangeliet i Lars Rangius samiska översättning från 1713. 2008. 102. Tingsprotokoll från Svärdsjö socken åren 1545–1619. Utgivna av Allan Rostvik. 2008. 103. Nils-Arvid Bringéus: Åke Campbell som etnolog. 2008. 104. Kartan i forskningens tjänst. Föredragen vid ett symposium i Uppsala 23–25 november 2006. Utgivna av Lars-Erik Edlund, Anne-Sofie Gräslund och Birgitta Svensson. 2008. 105. Samlade visor. Perspektiv på handskrivna visböcker. Föredrag vid ett symposium på Svenskt visarkiv 6–7 februari 2008. Utgivna av Gunnar Ternhag. 2008. 106. Folkkultur i fokus. Tretton jubileumsföreläsningar. Redaktör: Maj Reinhammar. 2009. 107. Döden speglad i aktuell kulturforskning. Symposieföredrag utgivna av Anders Gustavs- son. 2009. 108. Thet Gothlendska Tungomålet. Språkkapitlet i Lars Neogards Gautauminning (1732). Utgivet med inledning och kommentar av Lars Wollin. 2009. 109. Svenska etnologer och folklorister. Redaktörer: Mats Hellspong och Fredrik Skott. 2010. 110. Thorsten Andersson: Vad och vade. Svensk slåtter-, rågångs- och arealterminologi. 2010. 111. Klas-Göran Selinge: Språket i landskapet. Om runstenar, rågångar och byar. 2010. 112. Probleme der Rekonstruktion untergegangener Wörter aus alten Eigennamen. Akten eines internationalen Symposiums in Uppsala 7.–9. April 2010. Herausgegeben von Len- nart Elmevik und Svante Strandberg. 2010. 113. Studier i svenska språkets historia 11. Förhandlingar vid Elfte sammankomsten för svenska språkets historia i Uppsala 23–24 april 2010. Utgivna av Maj Reinhammar under medverkan av Lennart Elmevik, Staffan Fridell, Mats Thelander och Henrik Williams. 2010. 114. En medeltida ordspråkssamling på fornsvenska. Utgiven av Inger Lindell. 2011. 115. Rut Boström: Anders Sparrmans brev till Carl von Linné. En kulturhistorisk och språklig undersökning med naturvetenskapliga inslag. 2011. 148

116. Studier i dialektologi och sociolingvistik. Föredrag vid Nionde nordiska dialektologkon- ferensen i Uppsala 18–20 augusti 2010. Utgivna av Lars-Erik Edlund, Lennart Elmevik och Maj Reinhammar. 2011. 117. Anders Wepsäläinen: Stalotomterna. En kritisk granskning av forskningsläget rörande en omdiskuterad fornlämningstyp. 2011. 118. Matti Mörtbergs värmlandsfinska uppteckningar. Sammanställda och kommenterade av Torbjörn Söder. 2011. 119. Rolf Kjellström: Nybyggarliv i Vilhelmina. 1. Träd och växter som resurs. 2012. 120. Thorsten Andersson: Gamla strand- och önamn i Bråviksbygden. 2012. 121. Contact between Low German and Scandinavian in the Late Middle Ages. 25 Years of Research. Lennart Elmevik and Ernst Håkon Jahr (editors). 2012. 122. Rolf Kjellström: Nybyggarliv i Vilhelmina. 2. Åkerbruk och boskapsskötsel. 2012. 123. Växter och växtnamn – ett möte mellan botanik och språkvetenskap. Föredrag från ett symposium i Stockholm och Uppsala 25–26 november 2010. Utgivna av Lars-Erik Edlund, Inger Larsson och Staffan Nyström. 2013. 124. Mellan nation och tradition. Idéströmningar i 1800-talets insamlingar av folklore. Före- drag från ett symposium i Visby 27–28 september 2011. Utgivna av Ulf Palmenfelt. 2013. 125. Rolf Kjellström: Nybyggarliv i Vilhelmina. 3. Jakt, fångst och fiske. 2013. 126. Andreas Nordberg: Fornnordisk religionsforskning mellan teori och empiri. Kulten av anfäder, solen och vegetationsandar i idéhistorisk belysning. 2013. 127. Talemålsforsking i Norden dei siste 100 åra. Eit symposium i Åseral i 2011 i høve 100- årsjubileet for Didrik Arup Seips hovudfagsavhandling om åsdølmålet. Utg. av Lennart Elmevik & Ernst Håkon Jahr. 2013. 128. Nils-Arvid Bringéus: Örkelljungapåg och Lundaprofessor. 2013. 129. Sigvard Cederroth: Bondsagan. Utgiven av Iréne A. Flygare och Barbro Björnemalm. 2014. 130. Aspekter på ordspråk. Föredrag vid ett symposium i Uppsala 27–28 april 2011. Utgivna av Lars-Erik Edlund och Bengt af Klintberg. 2014. 131. Medeltida storgårdar. 15 uppsatser om ett tvärvetenskapligt forskningsproblem. Utgivna av Olof Karsvall och Kristofer Jupiter. 2014. 132. Rolf Kjellström: Nybyggarliv i Vilhelmina. 4. Hus, hem och handel. 2014. 133. Från renhållningshjon till modeaccessoar. 10 000 år av relationer människa–hund i Sve- rige. Föredrag vid ett symposium i Uppsala 15 februari 2013. Utgivna av Anne-Sofie Gräslund och Ingvar Svanberg. 2014. 134. Tryckta visor. Perspektiv på skillingtryck som källmaterial. Redaktörer: Märta Ramsten, Karin Strand och Gunnar Ternhag. 2015. 135. Åke Sandström: Hå och hamna. Ordhistoriska och ordgeografiska studier av paddlingens och roddens äldsta terminologi i Norden. 2015. 136. Mats Rydén: Johannes Franckenius och den svenska floran. En studie i växt- och namn- kunskap i 1600-talets Sverige. 2015. 137. Rolf Kjellström: Nybyggarliv i Vilhelmina. 5. Från vaggan till graven. 2015. 138. Pär Alexandersson: Ättestupans förvandlingar. Åldrande, hot och rädsla under 350 år. 2015. 139. »En alldeles egen och förträfflig National-Musik». Nio författare om Svenska folk-visor från forntiden (1814–1818). Redaktörer: Märta Ramsten och Gunnar Ternhag. 2015. 140. Lennart Elmevik: Ortnamnsstudier i urval. 2016. 141. Björn Bihl: Med stänk av dialekt. Dialektala och andra stilistiska drag i Frödings riksspråk- liga dikter. 2016. 142. Rolf Kjellström: Nybyggarliv i Vilhelmina. 6. Från nybyggarnas tankevärld. 2016. 143. Bengt af Klintberg: Kvinnan som inte ville ha barn. Sagotypen ATU 755, »Sin and Grace», i muntlig tradition och litterära verk. 2016. 144. Hiob Ludolf: Dictionarium Sueco-Germanicum. Utgivet med inledning och kommentarer av Gunnar Graumann och Lars Holm. 2017. 145. Samiskt liv i äldre tid. Edvin Brännströms uppteckningar från Arvidsjaur och Arjeplog redigerade av Ivan Eriksson med språkliga kommentarer av Olavi Korhonen. 2017. 149

146. Anders Hultgård: Midgård brinner. Ragnarök i religionshistorisk belysning 2017. 147. Musiketnologi – elva repliker om en vetenskap. Utgivna av Owe Ronström och Gunnar Ternhag. 2017. 148. Plurala ortnamn. Föredrag från ett symposium i Uppsala 6–7 oktober 2016. Utgivna av Staffan Nyström och Mats Wahlberg. 2018. 149. Bo Gräslund: Beowulfkvädet. Den nordiska bakgrunden. 2018. 150. Turismhistoria i Norden. Redaktör: Wiebke Kolbe, under medverkan av Anders Gustavsson. 2018. 151. Bengt af Klintberg: Verser i svenska poesialbum 1820–1970. 2018.

Redaktör för skriftserierna är docent Maj Reinhammar, [email protected].

Bengt af Klintberg Verser i svenska poesialbum