Lekman-I-Kyrkan-2018-02
Total Page：16
File Type：pdf, Size：1020Kb
LEKMAN 2 i KYRKAN 2018 Svenska Kyrkans Lekmannaförbund Jubileumsnummer Svenska Kyrkans lekmannaförbund 100 år Apostladagen ~ Sänd mig Till Simon: ”Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor”. Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom. Lukas 5: 1 - 11 LEKMAN I KYRKAN Ansvarig utgivare Anders Nordberg Nygårdsvägen 32 Nyheter i förbundsbutiken! 554 74 Jönköping [email protected] Redaktionskommitté Beryll Grandell Karlfeldtsgatan 8 632 27 Eskilstuna 016-51 60 73 [email protected] Medlemskap Juhani Ahonen Rådhusgatan 81 831 45 Östersund 063-12 30 30 070-557 82 41 [email protected] Blockljus 70 kr Gult paraply med logga Förbundsbutik Glasblock 195 kr 165 kr/st Gert Råvik, Planteringsvägen 102c, Standar 125 kr. Stång till standar 125 kr 252 31 Helsingborg. 0730-355689 [email protected] Berit Olsson, Rausvägen 57, Förbundsmärke 255 92 Helsingborg med klack 042-293933 25 kr/st Förbundets plusgiro Medlemsavgifter o gåvor Pg 50 27 87 - 5 Medlems- och lokalavdelnings- registrering – Prenumeration Allan Forsberg Kimröksgatan 5 Böcker 296 35 Åhus 85 kr/st 044-240527 [email protected] Inför förbundets hundraårsjubileum! Tryck: LH Tryck, Box 224, 523 25 Ulricehamn Hemsidan www.lekmanikyrkan.se Presstopp Nr 3-18 senast den 3 sept 2018 Mugg med logga och årtal Kassar med långa Magneter med logga och UPPHOVSRÄTTSSKYDD (tål att diskas i diskmaskin) och korta handtag, årtal samt magneter med Allt material, texter och bilder, som 50 kr/st logga och årtal Uppsala domkyrka och logga publiceras i ”Lekman i Kyrkan” och 50 kr/st 20 kr/st på hemsidan www.lekmanikyrkan är upphovsrättsskyddat. Dessa saker finns i Förbundsbutiken för beställning - köp gärna redan nu! Användning får ske endast med Svenska Kyrkans Berit Olsson, Rausvägen 57, 255 92 HELSINGBORG, tel. 042-293933 Lekmannaförbunds tillåtelse. Gert Råvik, tel. 0730-355689, [email protected] Redaktionen 2 LEKMAN I KYRKAN ”Sveriges folk. Ett Guds folk!” Min församlings och min kyrkas liv och arbete ska angå mig som en personlig angelägenhet. Det är också min sak det gäller. I år jubilerar Svenska Kyrkans Lek- diakoni och socialt församlingsarbete ansåg sig ha och rent faktiskt hade bli- mannaförbund, ett förbund som un- som av många uppfattades som myndig- vit åsidosatta sökte de ledande inom der 100 år har varit och fortfarande är hetsutövning utan tillräckligt hänsyns- dessa krafter verklig ledning och stöd en kraftkälla inom kyrkan, en kraft- tagande till och kommunikation med hos kyrkan själv, hos kyrkans innersta källa av män och kvinnor, unga och kyrkans frivilligkrafter t.ex. kommunika- kärna, slutligen genom att vända sig gamla, som räcker varandra händerna tion och samförstånd med Sällskapet för till ärkebiskop Nathan Söderblom. Är- till gemenskap i bön, tro och arbete. främjande av kyrklig själavård i Stock- kebiskop Söderblom, med kunskap om Förbundets medlemmar har alla Kris- holm och med den 1907 bildade s.k. och med förebilder från bl.a. England tus kär och står och faller som en enda Församlingsbyrån. De frivilliga kraf- (t.ex. Church-army) var mycket positivt person med hans kyrka. terna kom alltmer att känna att de ville inställd till bildandet av en organisation hävda de frivilliga krafternas existens med och för frivilligkrafter, till en en- Vid tidpunkten för Lekmannaförbun- och frimodighet gentemot kyrkan själv. gagerad och ansvarsfull frivillighet, och dets tillkomst var frivilligheten inom vår Behöver kyrkan lekmän så behöver lek- ärkebiskop Söderblom lovade att han un- kyrka desorienterad med enskilda och männen kyrkan för att kunna känna den der hösten 1918 skulle hålla ett föredrag kollektiva initiativ inom ramen för ”det rätta solidariteten med henne. Tanken på i Stockholm för dessa krafter på temat allmänna prästadömet”, initiativ som re- en organiserad frivillighet fick dock vila ”Det allmänna prästadömet”. sulterade i både bakslag och framgång. i nästan 10 år. Det fanns flera omständigheter som sam- Även om man i Uppsala var klart och verkade i den blandade jordmån som re- En tredje och kanske direkt utlösande medvetet kyrkligt orienterad ansåg man sulterade i bildandet av Svenska kyrkans omständighet var den att en av frivil- att långt ifrån allt i kyrkan var som det lekmannaförbund. ligkrafter (Själavårdsällskapet) uppförd borde vara. Kyrkan kunde inte svara upp kyrka, Offerkyrkan i Enskede, överläts mot det andliga behov som fanns bland En av dessa omständigheter var kyr- utan särskild kommunikation med Själa- församlingsborna. Einar Billing se- kans brist på ekonomi till nackdel för vårdsällskapet eller andra frivilligkraf- dermera biskop i Västerås pekade, som utveckling och tillväxt inom kyrkan så- ter till Brännkyrka församling på villkor verksam i Uppsala, tidigt på budskapet väl med avseende på kyrkorum som med som ansågs orimliga av frivilligkrafterna. om Guds syndaförlåtande kärlek, sådan avseende på medarbetare och själavård. Överlåtelsen resulterade i följande utta- den tagit sig gestalt i Herren Jesus Kris- lande vid Själavårdsällskapets 25-årsju- tus och utvecklade därvid grunden för en En annan omständighet var kyrkans bileum ”Vi lekmän höra ock Guds rike ungkyrklig rörelse. beslut om en egen organisation för till!” Då frivilligkrafterna gång på gång Carl Alm. Manfred Björkquist. Nathan Söderblom. Algot Tergel. Carl-Axel Axelsson. 3 LEKMAN I KYRKAN Billings tankar omsattes av klarsynta nebild av det brödraskap den upprättade i vår församling och i vår kyrka. Detta prästmän inte minst av sedermera bisko- organisationen bör utgöra.” ansvar får inte kännas som en börda utan pen i Karlstad, J.A. Ekelund. som en stor förmån. Det fyller nämligen Så började det nya och enade Lekman- vårt liv med betydelse och gör oss allt Den som kom att betyda mest för vår naförbundets verksamhet om än lite tre- rikare delaktiga av gemenskapens goda. kyrkliga lekmannarörelse var dock bi- vande under åren 1918-1921 (42 kårer Ingen kommer in i en gemenskap utan att skop Manfred Björkqvist. Han kom till 1920), med något fastare organisation ta del av ansvaret. Men den som villigt Uppsala 1902 för att bli missionär och 1921-1932 och med stor expansion efter tar sitt ansvar blir också upptagen i ge- fann att det missionsfält som närmat 1932 (243 kårer 1944). Förbundet fick menskapen. Han eller hon behöver inte väntade på honom fanns här hemma en egen tidskrift 1925 ”Kyrkobröderna” känna sig ensam eller utanför. i Sverige. Björkquist ville ägna sig åt och en resesekreterare genom taxerings- den inre missionen d.v.s. samma uppgift kommissarien K.G. Fellenius. Ungkyr- Den rätta inställningen är det viktigaste. som Själavårdssällskapet hade åtagit sig. korörelsens intresse för lekmannafrågan Allra viktigast är att jag blir en mottagen Björkquists lösen var ”Sveriges folk, ett kan spåras t.ex. redan i Vår lösen år människa, som dagligen får ny nåd, får Guds folk!” Skulle detta bli verklighet 1918 där en enkät ordnades kring temat: del av den kärlek som gör oss till red- krävdes även lekmännens aktiva med- ”Vad krävs av vår kyrka, för att den skall skap, som tar oss in i Guds tjänst. Ju mer verkan. Björkquist satte i gång de s.k. kunna bli icke blott ett gudstjänstrum jag tar emot, desto villigare blir jag att korstågen 1909-1911, evangelisations- utan också ett arbetsrum och ett and- ge ut. Det är denna villighetens anda resor kors och tvärs genom vårt land. ligt hem?” Tidningen gav uttryck för sin som man överallt ropar efter. Genom Björkquists medverkan bildades egen mening i ingressen: ”Lekmännens Kyrkliga frivilligkåren, folkhögskolorna medansvarighet för kyrkan utgör en av Regeln lyder: Den närmaste plikten först. i Hampnäs och Sigtuna, tidskriften Vår de nödvändiga förutsättningarna för att Vi har våra hem med dess mångfald av lösen samt Sigtunastiftelsen med biblio- en kristlig förnyelse av hela vårt folk krav och förväntningar. Vi har våra ar- tek och gästhem. på kyrklig grund skall komma till stånd. betsplatser, arbetsuppgifter, arbetskam- I alltför ringa utsträckning har denna rater, grannar, uppdrag m.m. Överallt Kyrkan själv började nu alltmer se beho- förutsättning hittills likväl blivit verklig- omkring oss har vi vår nästa – några som vet av lekmän i sitt arbete. Det som be- het.” Ledaren för Diakonistyrelsen och vi är närmast till att hjälpa, att intressera hövdes var någon som kunde förena de den blivande rektorn John Melander oss för. Farligast av allt är ”likgiltighe- båda grenarna i Stockholm och Uppsala, för Lekmannaskolan yttrade 1910: ”Ett ten” som frestar oss att gå ur vägen, att Stockholm med viljan och Uppsala med ordnat samarbete mellan präster och inrätta det bekvämt för oss, att blunda då både viljan och förmågan till en enhet. lekmän är absolut nödvändigt, för att det vi inte vill se. Farligast av allt är att se på Den som löste denna uppgift var ärkebis- inte skall bli villervalla i församlingsli- människor som om de var varelser, som kop Nathan Söderblom som följde och vet. Utan organiserat samarbete kan lek- inte angår oss. lät sig informeras om de båda grenarna männens insats aldrig bli fruktbärande.” och som så småningom såg sig skyldig Vi kristna, vi lekmän får aldrig i vårt att aktivt gripa in. Söderbloms första åt- arbete för vår kyrka och i samhället gärd blev att utarbeta stadgar för orga- glömma människorna. Vi får inte nöja nisationen, sådana som han själv tänkt oss med att vara talangfulla eller bli duk- sig desamma. Vid ett sammanträde i är- tiga yrkesutövare. Vi måste alla i våra kebiskopsgården den 30 september 1918 uppgifter och relationer vara goda med- anförtroddes denna uppgift till Manfred människor – syskon till varandra. Vi ska Björkquist, biskop Torsten Bohlin och förmedla det kristna syskonskapets väl- redaktören Oscar Mannström. Redan signelse till dem vi möter. Vi ska föra in den 10 oktober 1918 kunde ett sam- dess anda, där vi arbetar och där vi gör manträde med representanter från såväl våra insatser. Detta är av avgörande vikt. Stockholm som från Uppsala hållas. En samförståndskommitté bildades med Den kristna insatsen måste präglas av Söderblom som ordförande och tre leda- saklighet och ärlig vilja att rättvist tjäna möter jämte en suppleant från vardera det hela.