innehåll 2012:1

Naturen och det kusliga...... 5 Nedslag i samtida svensk skönlitteratur Sofia Wijkmark

Kærligheden til det forsvindende...... 17 Om is, opvarmning og selvkritik i to klimaromaner Gregers Andersen

Platsen som inte finns...... 27 Fantasymiljöernas betydelse Stefan Ekman

Der natur og historie møtes...... 39 Om stedet i norsk topografisk lyrikk Hanna Mühlbauer

Inordning och uppror...... 49 Om det ambivalenta förhållandet till traditionen i modern svensk arbetarlitteratur Magnus Nilsson

Rapport från en konferens...... 63 Christina Sjöblad: Baudelaire i världen. Symposium i Paris den 8–10 december 2011

Debatt...... 67 Anna Williams: Den demokratiska avhandlingen

Enkät...... 75 Comparative literature? Svar på en enkät om internationell ämnesbeteckning

Recensioner...... 78 Anders Olsson, Ordens asyl. En inledning till den moderna exillitteraturen; Björn Sundberg, ”Om Du vill lära känna det osynliga…” Anteckningar till Strindbergs sena historiedramatik; Anna Clara Törnqvist, Likt ett brustet halleluja. Trons och tvivlets tematik i Christine Falkenlands prosa; Anka Ryall, Virginia Woolf. Litterære grenseoverganger; Ole Karlsen & Thorstein Norheim (red.), Volds linjer; Arne Toftegaard Pedersen (red.), På fria villkor. Edith Södergran-studier; Lennart Karl- ström, Hjalmar Gullberg. En bibliografi

Medverkande...... 94

Från redaktionen

”Natur och plats” är temat för detta nummer av TfL, det första år 2012. Artikelförfattarna har korn på såväl reella som imaginära platser och landskap. Sofia Wijkmark gör nedslag i samtida svensk prosa och skriver om kusliga platser i naturen och i människans psyke, Gregers Ander- sen behandlar fenomenet klimatromaner – dystopiska berättelser om förstörelse till följd av ex- ploatering av jordens resurser –, Stefan Ekman reflekterar över omgivningarnas betydelse inom fantasylitteraturen och Hanna Mühlbauer skriver om platsens implikationer i norsk topografisk poesi. Vid sidan av temat står Magnus Nilssons artikel, som behandlar nutida svensk arbetarlit- teratur och dess förhållande till traditionen. Utöver de fem artiklarna innehåller numret en konferensrapport signerad Christina Sjöblad, som i Paris i december 2011 deltog i symposiet ”Baudelaire dans le monde. Traditions critiques et traductions”. Anna Williams reflekterar i en debattartikel över det vetenskapliga språket, en text som fungerar som aptitretare till årets TfL-konferens. Den går av stapeln i Lund den 12–13 oktober under temat ”Litteraturstudiet och det akademiska språket”. Mer information om kon- ferensen finns på programbladet som medföljer detta nummer. Missa inte heller CSS:s konferens om platsens betydelse i nordisk litteratur – se annonsen på sista sidan i detta nummer. Avslutningsvis presenteras ett enkätsvar om den engelska ämnesbeteckningen inom svensk litteraturvetenskap, och allra sist återfinns en avdelning med recensioner. Numret innehåller originalillustrationer av Kari Mjåtveit.

Daniel Möller

Naturen och det kusliga Nedslag i samtida svensk skönlitteratur av Sofia Wijkmark

Vi lever idag i en värld som kan te sig irra- lösning av de gränser som skapar trygghet i vår tionell och svårhanterlig på många sätt. Det tillvaro. Vill man tala i termer av genre kan har människan förstås alltid gjort, men det man även säga att de laborerar med gotikens senkapitalistiska samhället har ändå sina sär- konventioner. Hur definieras eller problemati- skilda förutsättningar. En aspekt av tillvaron seras begreppet natur genom dessa texter? Hur som kommit att bli särskilt påträngande är ter sig relationen mellan det mänskliga och det vår relation till den miljö som omger oss. Vi Andra? Vilka platser har betydelse i samman- tar dagligen del av nyheter om hur den eko- hanget? logiska krisen på olika vis gör vardagen (väd- För den teoribildning som har utvecklats ret, naturen, våra omgivningar) främmande kring ’det kusliga’ är Freuds essä ”Das Un- och skrämmande. Samtidigt lyckas de flesta heimliche” från 1919 den primära referensen.2 av oss framgångsrikt förtränga den reella om- Det är ett mångtydigt begrepp som undflyr fattningen av problemet och bortse från att en klar och bestämd definition, vilket på sätt vi människor själva är en del av detta kusliga och vis ligger i dess natur eftersom det hand- genom vår roll som ödeläggare/skapare. Med lar om en skräck relaterad till osäkerhet och exempel hämtade ur Lars Jakobsons och John ambivalens. Men grundläggande är dock att Ajvide Lindqvists författarskap, och med hjälp en förnimmelse av ’det kusliga’ kan framkal- av ett teoretiskt ramverk där de idéer som har las när något välbekant plötsligt ter sig främ- utvecklats kring skräckbegreppet ’det kusliga’ mande eller, tvärtom, när något främmande (das unheimliche) kombineras med ett eko- och skrämmande glider över i det välbekanta. kritiskt perspektiv, ska jag i det följande un- Med Freud kan det också beskrivas som en va- dersöka hur den här problematiken kan ta sig riant av skräck vilken kan härledas till det som uttryck i den samtida skönlitteraturen.1 Text- borde ha förblivit dolt eller hemligt men har exemplens gemensamma nämnare är att de på trätt i dagen, det bortträngda omedvetna som ett eller annat sätt arbetar med ’det kusliga’ återvänder i kuslig gestalt. I den samtida teo- som ett centralt verkningsmedel; de gestaltar retiska diskursen har betydelsen av ’det kusliga’ en inbrytning i det vardagliga och familjära av expanderat och det relateras till begrepp som något främmande och skrämmande, en upp- dekonstruktion och alienation. Det har på

Sofia Wijkmark • 5 senare år fått en framträdande position inom viktigt för förståelsen av litteratur i en ekologisk bland annat litteraturteori, och har behand- kontext, men även för ett ekologiskt tänkande lats utförligt i Nicholas Royles The Uncanny överhuvudtaget.6 Mortons dekonstruktivis- (2003), som är den första monografin om ’det tiskt inspirerade utgångspunkt är att ett eko- kusliga’, och nu senast i Anneleen Masscheleins logiskt tänkande förutsätter att vi släpper taget The Unconcept. The Freudian Uncanny in Late om ’Naturen’, det vill säga föreställningen om Twentieth-Century Theory (2011), som är ett naturen som något förtingligat och fjärran, nå- försök att upprätta en genealogi över ’det kus- got som finns där borta, eller på andra sidan, liga’ som begrepp med Freuds essä som start- där gräset är grönare.7 Ett ekologiskt tänkande punkt.3 Masschelein summerar ’det kusligas’ måste, i stället för att hålla fast vid en idealbild betydelse i den samtida kulturen som ”a blend av ’Naturen’, se att alla former av liv är sam- of psychological and aesthetic estrangement, mankopplade – eller snarare intrasslade – i ett political and social alienation resulting from komplext nät. Det handlar om att lösgöra sig a deeply rooted, disturbing unhomeliness that från föreställningar om hierarkier och rigida characterizes human existence in the world, kategorier, och inse att det inte finns några but tempered by mild, surrealist undertones tydliga gränser och inte heller något centrum.8 and the guise of familiarity”.4 Längre tillbaka Morton kallar detta existentiella sammanhang i tiden blickar Terry Castle, som i The Female för the mesh. Detta vidsträckta och oöverskåd- Thermometer. Eighteenth Century Culture and liga perspektiv medför samtidigt en radikal the Invention of the Uncanny (1995) beskriver intimitet, en insikt om vår samexistens med hur 1700-talet och dess upplysningstänkande alla livsformer – med ­eller utan medvetande. gav upphov till ’det kusliga’, och därmed teck- Det öppnar också upp för möjligheten att in- nar ett slags förhistoria till begreppsliggöran- kludera varelser av alla möjliga slag som inte det.5 Seklets förnuftsdyrkan och rationalitets­ är strikt naturliga i den konventionella be- iver hade som sidoeffekt att det framkallade märkelsen, och för möjligheten att upptäcka ett nytt slags ångest. När spöken började upp- att gränsen mellan inre och yttre, eller mellan fattas som hallucinationer, det vill säga som olika livsformer, inte är skarp.9 Detta leder till hemmahörande i psyket, blev psyket därmed en produktiv osäkerhet över vad som kan räk- förvandlat till ett spöklikt territorium; vi själva nas som en individ. och vår egen verklighet blev kuslig och främ- Liksom Castle menar Morton att ’det kus- mande. Även om Castles studie i första hand liga’ kan betraktas som en effekt av ökad kun- handlar om 1700-talet beskriver hon födelsen skap, men där Castle inriktar sig på psyket av ett tillstånd i vilket vi lever kvar i högsta har han ett materiellt fokus. Ju noggrannare grad än i dag. Under 1900-talet har den erfa- vi granskar vår omgivning, desto mer märklig renhet av verkligheten och det inre som hon och osäker framstår den. Detta resonemang beskriver blivit helt integrerat i vårt tänkande. kan även appliceras på våra relationer till an- Dessutom har den teknologiska och mediala dra varelser (människor och andra) – fenomen utvecklingen bidragit till att verkligheten kan som symbios och endosymbios illustrerar till te sig fantastisk och overklig, medan å andra exempel svårigheten i att upprätta en gräns sidan de fantasilivets bilder som medierna mellan olika livsformer: ständigt projicerar framstår som verkliga. I Ecology Without Nature. Rethinking Envi- People commonly criticize science for dis­ ronmental Aesthetics (2007) och The Ecological enchanting the world, making it both utterly Thought (2010) har Timothy Morton med be- flat and highly profitable, to parody Hamlet. greppet dark ecology betonat ’det kusliga’ som Science isn’t necessarily enchanting, but I shall suggest that the more we know, the less certain

6 • TfL 2012:1 and the more ambiguous things become, both intrig där psykologisk realism samsas med on a micro and on a macro level. The current övernaturliga händelser. Men nästan genast ecological disaster, which we know about only infogas brottstycken av andra texttyper, bland because of very sophisticated interdisciplinary annat av sådant som förefaller vara nyheter ur science, has torn a giant hole in the fabric of dagstidningar och naturvetenskaplig facklit- our understanding. This isn’t just because the teratur, och efterhand blir det allt svårare att world has already changed utterly. It is also because of the philosophical and experiential lokalisera en huvudintrig. Romanen utspelar implications that engendered the ecological sig inledningsvis i tidigt 1900-tal och handlar thought. The ecological thought imagines om Karin, som i brevform (ett brev som vis- inter­connectedness, which I call the mesh. serligen vid romanens slut undertecknas av Who or what is interconnected with what författarens själv) berättar om hur livet ter sig or with whom? The mesh of interconnected efter det att hon tillsammans med sin man har things is vast, perhaps immeasurably so. Each flyttat till en ödslig villa på landet. I bakgrun- entity in the mesh looks strange. Nothing ex- den gnager en relationsproblematik. Karin ists all by itself, and so nothing is fully ‘itself’. har varit inlagd för psykiska besvär och det är There is curiously ‘less’ of the Universe at the tydligt att hon känner en stark press på sig att same time, and for the same reasons, as we see bli gravid. Snart börjar mystiska knackningar ‘more’ of it. Our encounter with other beings become profound. They are strange, even in- höras i Karins rum, och det framkommer så trinsically strange. Getting to know them småningom att det finns en historik av oför- makes them stranger. When we talk about life klarliga fenomen i vilka hon är inblandad. forms, we’re talking about strange strangers. När en nervläkare ditkallas och försätter Ka- The ecological thought imagines a multitude rin i hypnos förflyttas vi plötsligt till en främ- of entangled strange strangers.10 mande plats som av allt att döma är planeten Mars: marken är röd och det finns uttorkade Den traditionella ekokritiken har ofta låtit kanaler (det sistnämnda syftar på astronomen idén om ’Naturen’ stå i vägen för en fruktbar Schiaparellis spekulationer med anledning av reflektion menar Morton, som också är kri- de linjer han iakttog på planetens yta i slutet tisk till den traditionella ekokritiken eftersom av 1800-talet). Här möter de sista resterna av han anser att den har färgats av ett alltför ljust en civilisation som uppenbart håller på att gå synsätt.11 Det som åsyftas med ’den ekologiska under på grund av vattenbrist, och det främ- tanken’ är något som är svårt och obehagligt, mande sammansmälter med det välbekanta på som kräver fullkomlig öppenhet av uttänkaren ett obehagligt vis: ”Från kanalens balustrad såg och tvingar upp till ytan aspekter av vår ex- jag hamnanläggningar som inte längre låg vid istens som varit bortträngda. Ekologisk med- vatten, kajer och pirar som sträckte sig långt vetenhet är en kuslig känsla, ”as if we were see- ut i den växande sanden, framstupa famlande ing something we shouldn’t be seeing, as if we som en törstandes händer.”14 realized we were caught in something”.12 Spöket av den döende civilisationen på Lars Jakobsons texter rör sig ofta i ’det kus- Mars speglar våra egna undergångskänslor, ligas’ domäner och särskilt intressant i förhål- men det handlar också om något annat. Ett lande till Mortons teoretiska resonemang är spår i de inskjutna facktexterna rör liv på ex- hans Kanalbyggarnas barn (1997), en komplext trema platser, till exempel det ekosystem som sammanfogad berättelse som bearbetar frå- lyckats etablera sig i den ogästvänliga Movile­ gor om sambandet mellan olika livsformer, grottan i Rumänien, och som varit isolerat och om livets uppkomst, utveckling och ut- från omvärlden i över fem miljoner år. Grot- döende.13 Vi rör oss till en början i en gotisk tan ”anses så känslig att bara tre människor åt

Sofia Wijkmark • 7 gången får besöka den, och då måste de alltid ”Fraktaler kan ses som en berättelse om veck. byta kläder vid inträdet för att inte riskera att Fraktaler skildrar brutna eller vikta linjer, i en föra in mikrober från yttervärlden.”15 Det före­ dimension mellan yta och vanliga linjer eller kommer också ett par fragment som handlar kurvor. Brotten i en linje ger upphov till nå- om livets uppkomst på jorden, däribland en got som inte kan ses som en linje utan som en teori om att det härstammar från Mars: ny typ av objekt – eller en ’produkt’ om man så vill”.18 Beskrivningen stämmer väl överens I Antarktis is har forskare funnit en stenbum- med hur Jakobsons roman, i sin sällsamma ling de tror slets loss från planeten Mars yta blandning av gotisk spökhistoria, science fic- för fyra miljarder år sedan. Det är i så fall den tion, psykologisk fallstudie och vetenskapliga äldsta meteoriten från den planeten som har dokument söker efter alternativ till en mer hittats på jorden. [---] Enligt professor Karen konventionell romanestetik. Det är svårt att Davies, 47, vid Adelaideuniversitetet i Austra- skönja någon hierarkisk struktur i Kanalbyg- lien stärker meteoritens ålder de teorier som efter fynden vid Syrtis Depression säger att garnas barn – de olika textfragmenten be- livet på jorden kommer från Mars. Nedslaget smittar det som till en början förefaller vara har skett vid den tidpunkt då de flesta fors- huvudintrigen och romanens delar formar till kare uppskattar att mikrobiologiskt liv första slut ett invecklat nät av relationer som korsar gången uppträder på vår planet. Karen Davies varandra på olika vis och skapar nya sam- menar att 500 ton material från rymden lan- manhang. Samtidigt pekar citatet ovan mot dar på vår planet varje år och hon anser att det det tematiska sammanhanget. Morton lyfter inte alls är omöjligt att meteoriterna en gång fram fraktalgeometrin som exempel på hur fö- 16 burit med sig levande organismer från Mars. reställningen om ’Naturen’ kan nedmonteras, och relaterar den även till postmodern estetik, En kuslig likhet etableras mellan grottans som han menar kan ses som ett sätt att blotta känsliga ekosystem, som riskerar att besmittas the mesh: ”Fractal geometry denatures nature. med organismer från yttervärlden, och jordens If you can plot the coastline of Britain using relation till rymden. Är det vi som är kanal- well-formed algorithms […] the Nature, as a byggarnas barn, och handlar i så fall Jakobsons solid, comprehension-defying thing ‘over yon- roman om livet efter katastrofen lika mycket der’, has evaporated.”19 som den pekar mot en dystopisk framtid? John Ajvide Lindqvist arbetar i sitt förfat- Genom att låta oss pröva att identifiera oss tarskap med ett metodiskt utforskande av re- själva som utomjordingar och på så sätt göra lationen mellan det mänskliga och det Andra. det främmande till något välbekant, samtidigt Hans texter präglas av en tydlig civilisations- som vår egen värld framställs i all sin sällsam- kritik och det är som regel människan som står het, pekar romanen mot ’den ekologiska tan- för det destruktiva snarare än berättelsernas kens’ kusliga och vidsträckta perspektiv. Men monstruösa varelser. En välbekant och förmo- den kan också mana oss till en svår insikt om dat hemtam miljö gestaltad som främmande vårt tillstånd här och nu: ”We must create och kuslig fyller en viktig funktion. Detta sätt frameworks for coping with a catastrophe that att skildra platsen finns till exempel represente- 17 […] has already occurred.” Romanens form rat i novellen ”Gräns” (2006), där protagonis- kan dessutom i detta sammanhang läsas som ten är ett troll som har berövats sin trolliden- en visualisering av the mesh. I fragment berörs titet på grund av människornas oförmåga att fraktalgeometri och kaosteori, det vill säga sys- hantera det som avviker från normen. I denna tem som tillämpar en annan logik än den vi är berättelse representerar skogen det trygga vana vid, vilket kan knytas till romanens form hemmet som gått förlorat, medan de miljöer och tolkas som en metareflexiv läsanvisning:

8 • TfL 2012:1 människan skapat framstår som kusliga och ruösa. Efterhand blir det dock alltmer tydligt främmande, trots att de förväntas kännas som att vampyren inte utgör något större hot mot hemma.20 Tydligast återfinns det kanske emel- mänskligheten. Eli är snarare den av roman- lertid i Lindqvists debutroman, den socialrea- figurerna som det är lättast att sympatisera listiska vampyrberättelsen Låt den rätte komma med, och i stället framstår människorna själva in (2004). Romanen utspelar sig i Blackeberg som destruktiva och ibland rentav onda. Hu- och den kusliga platsen placeras här i förgrun- vudpersonen Oskars mobbare har till exempel den genom en prolog, där den med en ironisk knappast några försonande drag alls. Vampy- tvist beskrivs som själva förutsättningen för rens blodtörst liknas dessutom vid en sjukdom, intrigens utveckling. Nyinflyttade försöker in- och avdramatiseras även ytterligare genom att tala sig att det är en ”bra plats”, men samtidigt företeelser som missbruk och pedofili utfors- betonas det onaturliga, avgränsade och icke- kas i romanen. Kampen mot suget efter dro- organiska: ”Ingen naturligt framväxande plats, gen eller den perverterade driften, som i båda nej. Här var allting indelat i enheter från bör- fallen helt dominerar de utsattas liv och kan jan. Folk fick flytta in i det som fanns. Betong- utsätta andra för stor skada, blir en parallell hus i jordfärger, utslängda i grönskan.”21 Om- till vampyrens sug efter blod. Gränsen mellan rådet har alla bekvämligheter – ”ett centrum det mänskliga och det monstruösa luckras på […] [r]ejält tilltagna lekplatser för barnen detta vis upp, ett intryck som förstärks genom […] [v]idsträckta grönområden […] bilfria att huvudpersonen Oskars alkoholiserade gångstråk”– men saknar en historia.22 Skogen pappa ur Oskars perspektiv förvandlas till ”ett som fanns där före bebyggelsen betyder inte monster” när han dricker.25 Ett monster defi- något för den moderna människan: ”Där tre- nieras som en varelse där oförenliga kategorier våningshusen står nu, fanns förut bara skog.”23 förenas, och Lindqvists vampyr representerar De som bosätter sig där alieneras eftersom de fullständig gränsupplösning; mellan liv och inte känner någon naturlig förankring, varken död, man och kvinna, människa och vild- i den miljö som människan har skapat eller i djur, barn och uråldrig, ängel och demon.26 naturen. Som en lek med vampyrfiktionens Själv beskriver sig Eli ur ett mänskligt och konventioner beskrivs platsen dessutom som heteronormativt normalitetsperspektiv som helt sekulariserad: ”Man var utom räckhåll för ett ”ingenting”.27 Men Oskar, som kanske sett det förflutnas mysterier; hade inte ens en kyr- alltför mycket av det destruktiva i människan, ka. En ort med tiotusen invånare, utan kyrka. kan emellertid se potentialen i det gränslösa Det säger en del om platsens modernitet och även om det också innebär ett överskridande rationalitet. Det säger en del om hur fri man av det mest ohyggliga slaget. När Eli avslöjar var från historiens hemsökelser och skräck. att han inte bara är vampyr utan dessutom en Det förklarar till en del hur oförberedd man kastrerad pojke ändrar det inte Oskars inställ- var.”24 Det som åsyftas här är förstås vampyren ning: ”Oskar […] skakade på huvudet. ’Har Elis ankomst till Stockholmsförorten. jag chans på dig, eller?’”28 Ställd mot det så I Låt den rätte komma in tycks den ratio- kallat mänskliga illustrerar Elis karaktär det nella och välorganiserade platsen alltså vara problematiska i att överhuvudtaget göra gräns- en förutsättning för att skräcken ska kunna få dragningar. fritt spelutrymme. Den moderna människan En plats synonym med avgränsningar och har invaggats i en falsk trygghet i sina funktio- förkonstruerade moduler ställs alltså mot det nella och välorganiserade – men också välav- gränslösa som ett möjligheternas tillstånd i Låt gränsade – bostadsområden, och är därför inte den rätte komma in. Förorten ter sig också som beredda på en konfrontation med det monst- en plats som imiterar ett hem, en kuliss där

Sofia Wijkmark • 9 det förefaller omöjligt att leva ett autentiskt till att hon hamnar i Idolfinalen. Här tangerar liv, och vantrivseln som antyds är såväl existen- texten det fantastiska. Det är svårt att ratio- tiell som estetisk. De människor som flyttade nellt förklara hur det kommer sig att ett nyfött in när området var nytt sorterade sina saker barn, som återfinns nedgrävt i jorden, tar en ”i måttbestämda fack och hyllor, ställde sina klockren ton i stället för att gråta så fort det möbler i formation på korkmattorna. Köpte får andan tillbaka: ”Det var en enda klar och nytt för att fylla hålen. När det var färdigt lyfte ren ton som steg ur den vanvårdade kroppen. de sina ögon och såg på detta land som blivit Lennart hade gehör och behövde inte jämföra dem givet. Gick ut ur sina portar och fann att med en stämgaffel för att höra att det var ett allt land redan var brutet. Bara att foga sig i E. Ett klockrent E som fick löven att darra och det som fanns.”29 Under hemtrevnadens täck- fåglarna att lyfta ur träden”.33 Det visar sig mantel anas en avgrund, ett tomt hål som inte efterhand att Teres kapacitet till social inter- går att fylla igen, vare sig med det materiella aktion är väldigt låg och hon begår flera be- eller med andligt gods. Blackeberg sådant det stialiska våldsdåd med dödlig utgång. När hon gestaltas i romanen blir kusligt framförallt ef- kommer upp i tonåren möter hon den depres- tersom det skapar samma slags grundläggande siva och missanpassade Teresa som hon intro- tvivel kring liv och icke-liv som människolik- ducerar i dödandets frigörande kraft. Efter att nande automater, robotar och dockor. Platsen de tillsammans har begått ett mord drömmer tycks på ytan ha allt det som hör till en ge- Teresa att hon genomgår en metamorfos, från nuin hemmiljö, men ändå är det något som ”ett människobarn, en liten kraftlös varelse inte riktigt stämmer – det tycks sakna liv.30 En utkastad i skogen” till en varg.34 Efter denna viktig komponent i gestaltningen av den kus- dröm blir hon stark och hård och kan slå till- liga platsen är det likartades upprepning.31 På baka mot sina mobbare. Hennes känslor er- en plats där alla hus och gator ser likadana ut sätts av ”förnimmelser”.35 är det svårt att urskilja hemmet från det främ- Berättelsen är ambivalent och det är svårt mande, men lätt att gå vilse. Med Morton kan att upprätta en tydlig verkets norm. Vargen vi här tala om the poetics of anywhere: ”Our står som en symbol för våld och blodtörst, sense of place includes a sense of difference. men också för en säregen gemenskap i en värld When we think of the qualities (or lack there- som inte tillåter några avvikelser från normen. of) of uncanny place, we arrive at a strangely Kring Teres och Teresa formas så småningom familiar location – anywhere.”32 en ”flock” av tonårsflickor som dittills aldrig I Lindqvists roman Lilla stjärna (2010) ema- funnit något sammanhang att passa in i, och nerar ’det kusliga’ från naturen och det dju- tillsammans blir de livsfarliga.36 De identifie- riska står för excesser i våld. Flickan Teres hit- rar sig med vargar och begår våldshandlingar tas som spädbarn i en glänta i skogen, levande som leder till vad som närmast kan liknas vid begravd. Teres är en gränsvarelse, precis som religiösa upplevelser. Våldet ter sig som en vampyren Eli. Ingen vet varifrån hon kommer naturkraft som förhöjer livskänslan i en avhu- eller vad hon är, men det ligger nära till hands maniserad idolvärld där yta är det enda som att betrakta henne som ett naturväsen – även räknas. Hur kan vi då förstå romanens slut- om texten aldrig fullt ut tar steget över till ett scen? Flickorna bestämmer sig för att samla fantastiskt modus förekommer referenser till sina krafter i en slutgiltig våldshandling, och troll och bortbytingar. Hon är änglalikt vacker den äger rum på Skansen, mitt under all- och har en överjordisk (eller snarare underjor- sången. Delvis är det förstås ett slag mot det disk) sångröst som manifesterar sig redan när svenska gemytets högborg och devisen ’ju hon hittas i skogen – och som sedermera leder mer vi är tillsammans’ – både Teres och Teresa

10 • TfL 2012:1 hävdar rätten att inte nödvändigtvis behöva av enskildheter. Så och så många olika arter av trivas i andras sällskap. Men Skansen är också träd i varierade storlekar, de och de husen, ga- en av de platser i Sverige som kanske bäst re- torna. Ängen blommorna, buskarna. Vår blick presenterar föreställningen om ’Naturen’ som dröjer vid detaljer och står vi i en skog om något som kan infångas, avgränsas och njutas hösten låser sig tungan om vi försöker beskriva myllret omkring oss. Allt detta finns på land. med blicken på tryggt avstånd.37 Före massa- Men havet. Havet är något helt annat. Ha- kern har flickorna öppnat upp stängslet som vet är ett. [---] Havet känner inga gränser eller håller Skansens vargar instängda, ”för att ge hänsyn.41 [sina] gråa systrar och bröder möjligheten att 38 vara med”. Men vargarna dyker aldrig upp. Det handlar om vår oförmåga, eller ovilja, att ”Dom kom inte till oss” konstaterar Teres, [då] uppfatta vår omgivning i all sin komplexitet 39 går vi till dom”. Dessa ord är romanens sista. och om otillräckligheten i de rigida system Betyder de att flickorna har misslyckats i sitt vi har försökt använda för att mäta upp den. desperata försök till frigörelse? De väljer ju att Havet ter sig som en skrämmande, gränslös göra sällskap med vargarna i deras inhägnad i enhet, eftersom vi inte förmår mäta det med stället för att försöka locka ut dem. Skansens våra sinnen, till skillnad från omgivningen på vargar är dessutom domesticerade och ofarliga, land som lätt kan delas in i ”enskildheter”. en del av dess tama och estetiserade natur. Men stannar vi upp och ser oss omkring noga Människans relation till ’Naturen’ framställs räcker inte heller våra mått till på land – vi som problematisk och oroande i Lilla stjärna. förnimmer det komplexa myller som utgör the Å ena sidan gestaltas en vantrivsel i den civili- mesh. sation som människan byggt upp, precis som Gemensamt för Människohamn och Lilla i Låt den rätte komma in. Men å andra sidan stjärna är att de gestaltar en förändrad varse- leder avståndstagandet från det mänskliga och blivning som leder till att karaktärerna kon- sökandet efter ett alternativ till våld och ond, fronteras med något som har varit dolt, och bråd död. I ett par av Lindqvists andra roma- som när det uppdagas ter sig skrämmande och ner tangeras människans relation till ’Naturen’ svårt att uthärda. De tycks få tillfälliga insikter i stället genom att frågor om miljöförstöring i tillvarons komplexa nät av relationer. I Lilla och klimatpåverkan bubblar under ytan. I stjärna, där Teresa efter sin förvandling tycker Hanteringen av odöda (2005) aktualiseras de sig ha fått alla sinnen skärpta, framstår omvärl- yttersta frågorna om liv och död när de döda den i all sin mångfald och nyansrikedom och vaknar till liv i samband med en extrem vär- att vara människa, och uppleva omgivningen mebölja, vilket föranleder en misstanke om att med människans sinnen, känns därefter som det naturvidriga skeendet har orsakats av oss en sjukdom: ”Att människan kan gå runt på själva. I Människohamn (2008), som utspelar jorden och inte känna vad hon har omkring sig i skärgårdsmiljö, spelar havet huvudrollen sig. Vilket slöseri. Kunde lika gärna vara robo- som det hotfulla, ogripbara Andra, ett hav som tar, själlösa automater som tickade fram mellan 40 blivit ”trasigt” och farligt. Här finner vi en jobbet, banken, affären, teven till batteriet tog reflektion kring polariseringen mellan det av- slut.”42 Vargflickornas attack mot Skansen kan gränsade och det gränslösa som kan användas läsas som ett försök att konfrontera vår ideal- för att åskådliggöra den oro som på många sätt bild av ’Naturen’, den som blockerar oss från genomsyrar Lindqvists romaner: att se the mesh, men kanske kan vi emellertid förstå det som att även flickorna själva ytterst Går vi omkring i en skog, på en äng eller i en lider av denna blockering i sin oförmåga att se stad, då ser vi vår omgivning som uppbyggd det mänskliga som något annat än en sjukdom

Sofia Wijkmark • 11 och något som måste utplånas. Det skulle i så empel Mare Kandre, Inger Edelfelt, Carina fall förklara varför deras försök till frigörelse Rydberg, och Magnus Dahlström.47 Det vore endast leder till förstörelse och undergång. intressant att ta ett samlat grepp kring svensk I Människohamn, ger en övernaturlig kraft skräckorienterad litteratur från de senaste de- kallad Spiritus sin ägare förmågan att styra cennierna och undersöka hur den förhåller sig över vatten, men dessutom att kunna förnim- till den problematik och de frågeställningar ma allt vatten som finns i omgivningen: som har diskuterats i det föregående.48 För- utom de redan nämnda ter sig även författare Morgondaggen glänste i gräset och han tyckte som Gabriella Håkansson, Jerker Virdborg, sig se varenda droppe, kunde röra vid varenda Marie Hermansson och Anders Fager som droppe med tanken. I trädstammarna såg han relevanta att titta närmare på i det här sam- de dolda kärlen, vattnet som sögs upp av ka- manhanget, då vissa av deras texter har ett be- pillärkraften i lövens tunna ådror. [---] Han tydande inslag av ’det kusliga’.49 Vi har här sett såg allt vatten. Fukten i jorden och hur den några exempel på hur ’det kusliga’ kan fungera var beskaffad. Regnvattnet i tunnan var som en levande kropp sluten kring döda insekter som en estetisk kategori för att resonera kring och gamla löv. Genom gräsmattan såg han de vår relation till miljön, och mer specifikt till underjordiska ådrorna som löpte genom berg- en oro och ångest relaterad till föreställningen grunden. Och han såg hur allting, allt som om ’Naturen’. Kanalbyggarnas barn är intres- levde och var grönt eller gult eller rött… hur sant då den både formellt och innehållsligt det nästan bara var vatten. kan läsas som ett försök att gestalta the mesh. Han fortsatte ner mot bryggan och såg ha- Romaner som Dahlströms Nedkomst (1993) el- vet. ler Kandres Bübins unge (1987) skulle kunna 43 Trasigt. tolkas på ett liknande sätt. Lindqvists texter tycks snarare röra sig i spänningsfältet mellan Perspektivet beskrivs som ”[i]nte lämpat för en kvardröjande föreställning om ’Naturen’ 44 människor”. När karaktären Simon får till- och glimtvisa förnimmelser av the mesh. De il- baka sitt normala seende finns bara en svag lustrerar på så vis ett tillstånd som är lätt att re- förnimmelse kvar, ”en aning, inte mer. Var sak latera till. Effekterna av den ekologiska krisen fanns på sin plats, men utan inbördes sam- är idag så tydliga att det är lätt att se hur allt manhang. Han såg allt vad hans ögon såg, hänger ihop – the mesh uppenbarar sig för oss 45 men helheten undslapp honom.” I normal- som något välbekant som varit dolt och hem- tillståndet röjer sig samma slags tomhet eller ligt men nu träder i dagen och gör vår tillvaro främlingskap inför naturen som vi har sett skrämmande och osäker. Samtidigt har vårt representerat i de andra romanerna: ”Mor- tänkande så länge varit beroende av ’Naturen’, gonljuset föll snett över lönnens blad i tusen att det är svårt att släppa taget. Vår situation nyanser mellan gult och grönt men han såg idag är, som Morton påpekar, motsägelsefull. bara ett träd. Molnen på himlen var moln och Vi vet mer, men kunskapen vi har betyder att 46 bakom den en ofantlig tomhet.” vi tappar greppet om verkligheten sådan vi Lindqvist har haft en enorm genomslag- kände den: ”We have more detail and more skraft och det har talats om en ny våg av emptiness.”50 Textexemplen som har diskute- svensk skräck i kölvattnet efter hans genom- rats i det föregående väcker även en reflektion brott, men även om det har skett en boom de kring vad som räknas som mänskligt, vilket är senaste åren bör man snarast tala om en ut- en viktig fråga för ekokritiken. Mest akut blir veckling som startar på 1980-talet med skräck- kanske frågan i en av de texter som vi endast och gotikorienterade författare som till ex- har tagit upp i förbifarten i den här artikeln,

12 • TfL 2012:1 Hanteringen av odöda: hur ska vi förhålla oss till de döda som kommer tillbaka? Men den väcks också indirekt, genom att gestaltningar av ett främlingskap i relation till det mänsk- liga/normala ställs mot en sympati med det monstruösa och skrämmande. Ur Mortons perspektiv är det en viktig aspekt av ’den eko- logiska tanken’: ”Ecology is about relating not to nature but to aliens and ghosts.”51

Noter

1 För en översikt över den ekokritiska teoribild- Masschelein, The Unconcept. The Freudian Un- ningen och dess historik, se t.ex. Greg Garrard, canny in Late Twentieth-Century Theory,Albany Ecocriticism, London: Routledge 2004. I mer NY: SUNY Press 2011. komprimerad form även i Håkan Sandgrens 4 Masschelein 2011, s. 147. På svenskt område se ”Lyssna till jorden sång. Ekokritiska och eko- även Sofia Wijkmark, Hemsökelser. Gotiken i feministiska ståndpunkter i den litteraturteore- sex berättelser av Selma Lagerlöf, diss. Karlstad: tiska diskussionen”, i Tidskrift för litteraturve- Karlstad University Press 2009 där begreppet tenskap 2002:2, s. 3–16. På svenskt område har diskuteras i relation till Selma Lagerlöfs förfat- ekokritiken börjat etablera sig under det senaste tarskap. decenniet, se t.ex. Sven Lars Schulz (red.), Eko- 5 Terry Castle, The Female Thermometer. Eight­ kritik. Naturen i litteraturen, Uppsala: CEMUS, eenth Century Culture and the Invention of the 2007 och Sture Packalén (red.) specialnumret Uncanny, New York: Oxford University Press av Litteratur och språk 2009:5. 1995. 2 Sigmund Freud, ”Det kusliga” (1919), övers. 6 Timothy Morton, Ecology Without Nature. Re- Ingrid Wikén Bonde, i Samlade skrifter XI. thinking Environmental Aesthetics, Cambridge Konst och litteratur, Stockholm: Natur och kul- MA & London: Harvard University Press 2007, tur, 2007, s. 322–352. s. 177f; The Ecological Thought, Cambridge MA 3 Nicholas Royle, The Uncanny, Manchester: & London: Harvard University Press 2010, s. Manchester University Press 2003; Anneleen 50ff.

Sofia Wijkmark • 13 7 Slavoj Žižek har behandlat samma problem ur 18 Jakobson 1997, s. 64. ett Lacanskt perspektiv i Looking Awry. An In- 19 Morton 2010, s. 106. troduction to Jaques Lacan through Popular Cul- 20 För en mer utförlig diskussion av ”Gräns” ur ture (1991), Cambridge & London: The MIT ekokritiskt och queerteoretiskt perspektiv se So- Press 1992, s. 38: ”Homologous to the Lacanian fia Wijkmark, ”Trollen i Selma Lagerlöfs ’Bort- proposition, ’Woman does not exist’ we should bytingen’ och John Ajvide Lindqvists ’Gräns’” perhaps assert that Nature does not exist: it does i Maria Karlsson & Louise Vinge (red.), Spår not exist as a periodic, balanced circuit, thrown och speglingar, Hedemora: Gidlunds 2011, s. off its track by man’s inadvertence. The very no- 344–361. tion of man as ‘excess’ with respect to nature’s 21 John Ajvide Lindqvist, Låt den rätte komma in, balanced circuit has finally to be abandoned. Stockholm: Ordfront 2005, s. 7. The image of nature as a balanced circuit is 22 Ibid., s. 7f. nothing but a retroactive projection of man.” 23 Ibid., s. 8. 8 Morton 2010, s. 14. Mortons the mesh påmin- 24 Ibid. ner delvis om Deleuze & Guattaris rhizombeg- 25 Ibid., s. 227. prepp, vilket han också anknyter till, se Morton 26 Vampyrens gränsöverskridande i Låt den rätte 2007, s. 52f. komma in omnämns i Anna Höglunds Vampy- 9 Morton tangerar ett posthumanistiskt perspek- rer. En kulturkritisk studie av den västerländska tiv, både övergripande och mer specifikt i sitt vampyrberättelsen från 1700-talet till 2000-talet, resonemang om vad som kan räknas som en diss. Växjö: Växjö University Press 2009, s. 330. person: den ekologiska tanken omfattar även 27 Lindqvist 2005, s. 153. frågan om hur vi kan relatera till cyborgs och 28 Ibid. artificiell intelligens. Morton jämför sitt synsätt 29 Ibid., s. 7. med ett slags uppgraderad animism: ”Ancient 30 Se Freud 2007, s. 329f. Samt hans analys av animisms treat beings as people without a con- E.T.A. Hoffmanns Sandmannen på efterföljande cept of Nature”, Morton 2010, s. 8. Jfr. Donna sidor. Haraway, Simians, Cyborgs and Women. The Re- 31 Jfr Freud 2007, s. 338f. invention of Nature, London: Free Association 32 Morton 2010, s. 52. 1991. Marie Öhman tydliggör posthumanis- 33 John Ajvide Lindqvist, Lilla stjärna, Stockholm: mens relevans för ekokritiken i sin artikel ”Från Ordfront 2010, s. 14. humanism till posthumanism” i Packalén (red.) 34 Ibid., s. 345. 2009, s. 74–92. Se även Garrard 2004, kap. 7. 35 Ibid., s. 362. 10 Morton 2010, s. 14f. 36 Ibid., s. 373. 11 Ibid., s. 16. 37 Randy Malamud undersöker representationer 12 Ibid., s. 58. av djurparker i engelsk litteratur, se Reading 13 Lars Jakobson, Kanalbyggarnas barn, Stock- Zoos. Representations of Animals and Captivity, holm: Bonniers 1997. London: Macmillan 1998. Jfr även Öhman 14 Ibid., s. 161. 2009 om djurparken som humanistisk kultur- 15 Ibid., s. 96. yttring. 16 Ibid., s. 113f. Morton betonar att ekokritiken 38 Lindqvist 2010, s. 446. bör ta sig an alla typer av texter och vidga sitt 39 Ibid., s. 446. perspektiv, vilket överhuvudtaget är en tendens 40 John Ajvide Lindqvist, Människohamn, Stock- i det senaste decenniets teoretiska ansatser på holm: Ordfront 2008, s. 154. området, se t.ex. Karla Armbuster & Kathleen 41 Ibid., s. 163f. R. Wallace (red.), Beyond Nature Writing. Ex- 42 Lindqvist 2010, s. 420. panding the Boundaries of Ecocriticism, Charlot- 43 Ibid., s. 153f. tesville & London: University Press of Virginia 44 Ibid., s. 155. 2001. 45 Ibid. 17 Morton 2010, s. 17. 46 Ibid.

14 • TfL 2012:1 47 I stället för skräck används ofta de närbesläk- 49 Yvonne Leffler har pekat ut ”skräcken för na- tade benämningarna gotik eller skräckroman- turen” som ett starkt inslag i svensk skräckfik- tik, särskilt när det handlar om att betona ett tion, både historiskt och i samtiden, i översikten litteraturhistoriskt sammanhang där dagens ”Svensk skräcklitteratur”, www.litteraturban- skräckfiktion kan kopplas till förromantiska ken.se, 2008, s. 11. Nutida svensk skräckfik- strömningar av skräck i framförallt engelsk tion är emellertid ett outforskat område. För och tysk litteratur. Skräck förknippas lätt med närvarande finns endast en större vetenskaplig genrestereotyp fiktion, men är dock ett begrepp studie som delvis inriktar sig på samtida svensk med många nyanser och innebörder. Det jag litteratur, Mattias Fyhrs De mörka labyrinterna. syftar på här är berättelser som bygger på en Gotiken i litteratur, film, musik och rollspel, diss. kuslig och skräckfylld stämning och kan defi- Stockholm; Lund: ellerströms 2003. Fyhrs av- nieras som icke-realistiska, antingen genom fö- handling är dock inte i huvudsak inriktad på rekomsten av fantastiska inslag eller genom att svensk litteratur, utan behandlar den gotiska den fiktiva verkligheten framställs som overklig, genren ur ett internationellt och tvärmedialt osäker och främmande. Med skräckfiktion avses perspektiv. Fyra svenska romaner analyseras här med andra ord både en mer renodlad form, mer ingående av Fyhr: Inger Edelfeldts Juli- liksom verk vilka på det ovan beskrivna viset anne och jag (1982), Mare Kandres Aliide, Aliide mer indirekt anknyter till skräckgenren. (1991), Per Hagmans Volt (1994) och Alexander 48 Det finns få ekokritiskt inriktade studier av Ahndorils Jaromir (1995). Gotik och skräck kan skräckfiktion. Stacy Alaimo har påpekat att förövrigt inte utan vidare likställas, utan sna- ekokritiken tidigare i stor utsträckning har prio- rare är skräck en av huvudingredienserna i den riterat studiet av texter där naturen inte fram- gotiska genren, men inte en nödvändig sådan. ställs som monstruös och hotfull, men under- Fyhr argumenterar för att melankoli är ett lika stryker med sin artikel att skräckfiktion lämpar viktigt känslotillstånd i gotiken och har inriktat sig väl för ändamålet genom att visa hur den sin underökning på det. Internationellt sett ser samtida monsterfilmen på flera sätt bearbetar det mycket annorlunda ut; framförallt på eng- fundamentala ekofilosofiska och miljöpolitiska elskspråkigt område är forskningen om skräck- frågor. Se Stacy Alaimo, ”Discomforting Crea- fiktion mycket omfattande, en naturlig följd av tures. Monstrous Natures in Recent Films”, i att den engelska och amerikanska litteraturen, Ambruster & Wallace (red.) 2001, s. 279–296. både historiskt sett och under 1900-talet, har Alaimo undersöker framförallt dess skildringar haft stor betydelse för dess utveckling. av en gränsupplösning mellan människa och 50 Morton 2010, s. 33. natur och problematiserar det faktum att en rad 51 Ibid., s. 100. andra levande varelser demoniseras i dessa fil- mer, när i själva verket människan är det största hotet mot livet på jorden. Se även Robert Azza- rellos ekokritiskt och queerteoretiskt inriktade analys av Dracula, ”Unnatural Predators. Queer Theory Meets Environmental Studies in Bram Stoker’s Dracula”, i Noreen Giffney & Myra J. Hird (red.), Queering the Non/Human, Alder- shot Hampshire: Ashgate Publishing 2008, s. 137–157. Ett större intresse har riktats mot den närbesläktade science fictiongenren, se t.ex. Pa- trick D. Murphy, Ecocritical Explorations in Li- terary and Cultural Studies. Fences, Boundaries, and Fields, Lanham: Lexington Books 2009, s. 89–109. Se även Morton 2007, s. 187f.; Morton 2010, s. 2, 56f., 59, 78, 110ff.

Sofia Wijkmark • 15 Summary

Nature and the Uncanny: Some Examples from Contemporary Swedish Literature

The relationship between humanity and the environment has become increasingly problematic in contemporary society. The news constantly confronts us with a variety of ecological crises which transform our everyday surroundings into unfamiliar places. However, the majority of society ignores the extent of the problem. By combining ideas related to the concept of the uncanny with an eco-critical perspective, this article explores how literature in a time of ecolo- gical crisis deals with the concept of nature: How is nature defined? What kind of relationship between the human and the other is depicted? What places are portrayed? Examples are drawn from two contemporary Swedish authors, Lars Jakobson and John Ajvide Lindqvist.

Keywords: The Uncanny, The Gothic, Contemporary Swedish Literature, Eco-Criticism

16 • TfL 2012:1 Kærligheden til det forsvindende Om is, opvarmning og selvkritik i to klimaromaner av Gregers Andersen

Det er bemærkelsesværdigt, at flere af de mest Heideggers filosofi vil i det hele taget in- velskrevne romaner om den krise, som men- fluere min analyse af de to forskellige former neskeheden i dag befinder sig i på grund af de for i-verden-væren, som romanerne fremstiller. menneskeskabte klimaforandringer, ender med Det er der to årsager til. For det første er Hei- et selvmord. Det er blandt andet tilfældet i de deggers tænkning efter Sein und Zeit præget af to romaner, som denne artikel skal handle om: en modernitetskritik, som minder om den an- The Ice Lovers (2009) af canadiske Jean McNeil tropokritik, den generelle kritik af menneske- og Eis Tau (2011) af østrigske Ilija Trojanow.1 I heden, der udfoldes i The Ice Loversog Eis Tau. begge romaner kulminerer hovedpersonernes For det andet kan man flere steder i den sidste ”ulykkelige" kærlighed til den is, der kloden halvdel af Heideggers oeuvre finde passager, over er hastigt smeltende, i et selvmord. der begrebsligt uddyber den oplevelse af na- Samtidig markerer denne kærlighed til det turverdenen, som romanerne fremstiller gen- forsvindende i begge romaner en kløft mel- nem deres hovedpersoners kærlighed til is. lem hovedpersonerne og romanernes øvrige karakterer, der generelt fremstår uberørte af den accelererende opvarmnings konsekvenser. Æstetik og antropokritik Artiklen vil derfor grundlæggende fokusere The Ice Lovers består af flere narrative forløb. I på romanernes fremstilling af to forskellige år 2016 tager historikeren og journalisten He- former for i-verden-væren (In-der-Welt-Sein). len til Antarktis for at skrive en bog om bio- Dette begreb, med hvilket den franske filosof logen Nara, der tre år tidligere er forsvundet Paul Ricoeur fremhæver en eksistentialistisk på kontinentet. Romanens fortælling er den erkendelsesdimension for den hermeneutiske historie, som Helen ud fra arkivmateriale for- tekstlæsning, gør det muligt at pege på eksis- fatter om Nara. Helen fortæller således, hvor- 2 tens-ontologiske forskelle i romanerne. Begre- dan Nara i sommeren 2011 tager til et hastigt bet, som Ricoeur henter i Heideggers Sein und smeltende Antarktis for at forske i den globale Zeit (1927), rummer netop den ontologiske opvarmnings konsekvenser for kontinentets pointe, at mennesket altid har en (om)verden, dyreliv. På flyveturen fra Falklandsøerne og som det på den ene eller den anden måde var- til den base på Antarktis, hvor Nara skal være etager.3

Gregers Andersen • 17 udstationeret, ændrer vejret sig, og Nara må – med sig selv som eneste passager. Romanen sammen med piloten Luke tilbringe flere dage slutter med, at passagerne reddes, mens en ind­ i et telt på isen. For Nara bliver dette første satsstyrke finder krydstogtskibet tomt. Zeno møde med Antarktis’ vilde landskab og vejrlig er sprunget over bord. begyndelsen på en forelskelse, der udvikler sig For at nå frem til en forståelse af Naras og til en kærlighed til is og til det kontinent, som Zenos kærlighed til is, deres særlige i-verden- isen er en synekdote for. væren, synes det oplagt at undersøge, hvilke Samtidig danner denne oplevelse basis for værdier romanerne angiver som baggrund for en fælles fortrolighed mellem hende og Luke, denne kærlighed – altså at søge dens årsag. Det der romanen igennem er tæt på at udvikle sig er i den henseende bemærkelsesværdig, at man til et seksuelt forhold. Luke er dog væsentligt i begge romaner finder stort set enslydende ældre end Nara, hvilket afholder hende fra begrundelser for denne kærlighed. I Eis Tau at indlede et sådant forhold. Nara indleder i svarer Zeno således, da han af en uforstående stedet et seksuelt forhold til glaciologen Alex- kollega bliver spurgt, hvorfor han elsker is: ander, der aldrig hengiver sig til hende i det omfang, som hun ønsker. På dette tidspunkt ”På grund af dets mangfoldighed”. ”Kan du – cirka midtvejs i romanen – begynder Nara uddybe det?”, Jeremy blev stående ”Det smuk- at høre stemmer. Hun oplever, at ”Jorden taler keste, der findes i verden, er mangfoldighed”. til hende”.4 Snart derefter begynder hun også ”Javist, vi elsker alle mangfoldighed, men i at se syner. Hun opsøges af spøgelseslignende is?”. ”Der findes ikke noget, der er så mang- foldigt som is”.5 væsner, der skræmmer hende. I denne periode beslutter hun sig for igen at tage ud for at se et Denne valorisering af is’ mangfoldighed og fjernt område af Antarktis sammen med Luke. dermed af den æstetiske erfaring ved at leve i Hun vil hengive sig til ham, men fortryder i en verden med biodiversitet, udfoldes endnu sidste øjeblik. På hjemturen styrter flyet, og tydeligere i The Ice Lovers. Her fremgår det da Luke vågner, er Nara forsvundet. Det be- gennem Helens fortællerstemme: skrives herefter, hvordan Nara er gået ud på en drivende isflage og derved har begået selv­ Der eksisterer så mange forskellige slags is i mord. verden: Isskyer, isdampe, isbjerge, isfjelde, Handlingsforløbet i Trojanows Eis Tau la- isplateauer. Dertil kommer havisen, isflager, der sig nemmere opsummere. Glaciologen pakis, tallerkenis, fedtet is, undersøisk is, råd- Zeno har brugt det meste af sit arbejdsliv på at den is, hævet is, isknolde. En isplanet, der er i forske i en gletsjer i alperne. Efter at gletsjeren gang med at smelte. Hvordan vil det være at er smeltet på grund af den globale opvarm- leve i en verden uden is? Uden dens hvide væv, ning, forlader Zeno universitetet. Snart efter dens spejl. Jorden og dens varme have tåget af 6 får han job som guide på et krydstogtskib, metan. der sejler turister til Antarktis. Han ønsker på den måde at bevare sin berøring med is, Begge citater knytter på den måde an til en men denne kærlighed overskygges i stigende større elegi over at være i en verden, hvor na- grad af hans vrede over de medrejsendes pas- turverdenens mangfoldighed eller biodiversi- sagerers adfærd. Denne vrede kulminerer, da tet generelt er ved at forsvinde. En elegi, der i en verdensberømt kunstner vil bruge skibets The Ice Lovers kommer særligt stærkt til udtryk passagerer til at danne et SOS på Antarktis’ is. i fremstillingen af Naras videnskabelige forsøg. Da stort set alle passagerer befinder sig på isen, Disse forsøg giver netop McNeil anledning til tager Zeno kontrol over skibet, og sejler videre at beskrive en mængde arter, der i takt med

18 • TfL 2012:1 den eskalerende opvarmning er ved at forsvin- gradvise affortryllelse var begyndt, lige før han de, uden at menneskeheden generelt ved, at mødte Nara, og han spekulerede nu på om den de eksisterer.7 Når dét er sagt, er det værd at var tilfældig: Om ikke den havde noget med hende at gøre: Som om, at han havde ventet holde fast i, at der i begge romaner er tale om 9 en særlig kærlighed til is. Som det fremgår af på én at give stafetten videre til. citatet fra Eis Tau, er det netop denne kærlig- Antarktis’ overvældende øde fremkalder her hed, der gør Zeno til en særling i omgivelser- ganske vist en respekt, der minder om det kan- nes øjne. Det samme gør sig gældende i The tianske sublime, men det er en respekt uden Ice Lovers, hvor denne egenskab også fremstår fortryllelse. I stedet fremgår det senere, at som mærkværdig for Alexander. Efter Naras Luke ønsker, at kontinentet helt ville smelte, død beskriver han hendes kærlighed til is på så han kan tage hjem til sin familie.10 En tilsva- følgende vis: rende forventning om Antarktis’ uundgåelige Nara havde været en af dem: Is-elskerne. At ophør findes ligeledes hos romanens to andre være fortryllet af is kræver en særlig form for mandlige hovedpersoner, der begge repræsen- sjæl, tænkte han. De fleste mennesker så død terer en territorial interesse. Mens den britiske eller mangel i det frosne kontinent. Det kræve- embedsmand David, som Helen under sit op- de en særlig natur – en person, der på en måde hold på kontinentet indleder et forhold til, er var adskilt fra sig selv, fra sine interesser og sin involveret i det territoriale kapløb om, hvilken skæbne – at sætte pris på dets bleghed.8 nation arealet under det smeltende kontinent skal tilhøre, kortlægger glaciologen Alexander Citatet gør det samtidigt muligt at udlede en isen i Fennoskandia.11 Begge kortlægninger anden forklaring på denne mærkværdige kær- repræsenterer en antropocentrisk beherskelse, lighed. Det indikerer nemlig, at denne kær- som er med til at affortrylle ”det mysterium”, lighed ikke kun beror på førnævnte æstetiske som kontinentet ellers beskrives som i roma- dimension, men også er resultatet af en sær- nen.12 Det samme gælder det blik, der rettes lig eksistentiel modus, en i-verden-væren, der på kontinentet af de videnskabsfolk, som Luke ikke er drevet frem af egocentriske interesser. flyver fra Falklandsøerne til Antarktis. Denne eksistentielle modus skal i den hense- Disse videnskabsfolk retter et desinteres- ende ses i forlængelse af en kritik i McNeils seret blik på kontinentet, der ikke opfanger roman, som jeg endnu ikke har beskrevet. For og sanser dets fortryllende virkning og førom- hvor Nara er beskrevet som værende fortryl- talte mysterium. Denne fortryllelse er i stedet let af is og af Antarktis generelt, beskrives især fortrængt af en antropocentrisk fortryllelse de mandlige karakterers blik som affortryllet. ved videnskaben selv og dens udfoldelse igen- Dette kommer blandt andet til udtryk, da nem teknologien.13 Samtidig varsler denne af- Luke i begyndelsen af romanen præsenteres på fortryllelse i romanen en apokalyptisk under- en flyvning over Antarktis tre år efter Naras gang for menneskeheden. Således antydes det død. Her beskrives hans kærlighed til konti- flere steder, at hvis Antarktis forsvinder, så kol- nentet som aftaget: lapser også den globale klimatiske balance, der holder en i romanen allerede vaklende, men- Tomheden formår ikke længere at fængsle ham neskelig civilisation oppe.14 Romanen synes på som tidligere. Nu ser han blot kontinentet den måde at påpege behovet for en genfortryl- som vertikalt og afpillet, enormt, ja, respekt- lelse af det menneskelige blik, der animistisk indgydende i sin simpelhed, men det griber og iklæder naturen den magi, som det moderne betager ham ikke med sin mærkelige, tomme vildskab, som det gjorde i begyndelsen. Denne menneskes cartesianske blik har frataget den. Naras fortryllelse af is, hendes i-verden-væren

Gregers Andersen • 19 er i den henseende interessant, fordi den der- da hun sammen med Luke i begyndelsen af ved kommer til at virke som en eksistentiel romanen fanges af en snestorm, og er nødt til strategi, der kan modvirke dette kollaps. at tilbringe flere dage i et telt på isen. Senere En tilsvarende antropokritik, eller kritisk i romanen må hun desuden opholde sig på fremstilling af menneskehedens generelt af- Antarktis vinteren over, da en dødbringende fortryllede blik på den is og biodiversitet, pandemi rammer resten af kloden. Det er i som det qua den globale opvarmning er i denne periode, hvor hun må dvæle i Antarktis gang med at begrænse, kan ligeledes findes i tomhed, at hun begynder at høre stemmer og Eis Tau. Dette affortryllede blik er, som Troja- se væsener.17 Man kan altså i både Naras og now fremstiller det, netop også turistens blik. Zenos tilfælde sige, at det er selve det forhold, Trojanow lader således sine krydstogtsturister at de tvinges til at dvæle et bestemt sted, der repræsenterer en ignorant menneskehed, der åbner deres kærlighed for dette sted. Tvangen ved sin manglende evne til over længere tid bliver, som det fremgår af Zenos beskrivelse at engagere sig i sin omverden, fører sig selv overstående, netop en indgang til en fordyb­ og store dele af klodens biodiversitet mod ud­ else, en skærpet sanselighed, hvorigennem en slettelse. Turisterne i Trojanows fremstilling er anden verden kan træde frem. Dette kan end- drevet frem af en overfladisk, adrenalinhung- da formuleres endnu mere markant: For i beg- rende interesse i Antarktis, der – ligesom det ge tilfælde beskrives det også, hvordan denne var tilfældet for de mandlige karakterer i The dvælen åbner for en slags stemme fra isen. Ice Lovers – snarere består i at territorrialisere kontinentet, end i at fordybe sig i dets mys- terium.15 I modsætning til denne overfladiske Stemmen fra isen interesse, som Zeno ser komme og gå med de Det er samtidig i denne stemme, at årsagen til forskellige passagerer, beskrives hans egen kær- Naras og Zenos selvmord skal findes. Hvor- lighed til is derimod som være beroende på et dan? Det forholdsvis simple svar er, at det er længerevarende forhold, der endog begyndte deres oplevelse af, at naturverdenen har en som tvang: egen væren, der gør det umuligt for dem at leve videre. Denne oplevelse forankrer dem I maj og september rejste jeg hvert år nogle i en uafrystelig skyldfølelse over den globale dage væk fra de studerende for uforstyr- opvarmnings konsekvenser, idet de via deres ret at hengive mine sanser til min gletsjer. dvælende i-verden-væren bliver konfronteret Denne gletsjer, som min doktorfar gav mig i et tvangsarrangeret ægteskab, der over årene med en lidende og forsvindende væren i det udviklede sig til lidenskab, i takt med at hver værende, som det affortryllede blik ikke ser. I måling bekræftede dens enestående væsen […] Zenos tilfælde fremstilles denne sammenhæng Hver gang sansede jeg den på en ny måde med kun indirekte. Det er således hans erkendelse mine øjne, med mine fødder. Jeg lagde mine af, at der findes mere i naturverdenen, end hænder på dens sider og berørte derefter mit menneskeheden generelt bemærker, der leder ansigt. Hver gletsjer har sin egen stemme. […] ham til den misantropi, for hvilken hans selv­ En dødende gletsjer lyder anderledes end en mord bliver en symbolsk handling. I Naras til- sund. […] Vi var som et gammelt ægtepar, fælde træder denne forbindelse direkte frem. hvoraf den ene var meget syg, og den anden Således er det budskab, som Nara udleder fra ikke kunne gøre noget ved det.16 stemmen i isen netop, at menneskeheden ikke har en plads på planeten, eller som hun fortæl- Denne passage røber en række væsentlige pa- ler Luke: ralleller mellem Eis Tau og The Ice Lovers. Som beskrevet opstår Naras kærlighed til is netop,

20 • TfL 2012:1 Jeg opfatter det nogle gange som en lettelse at i at se denne verdens reelle væren. En væsent- være et sted, hvor den menneskelige civilisation lig pointe i romanerne – og navnlig i forhold stort set ikke eksisterer. […] Der er en spæn- til The Ice Lovers– er her, at denne væren hos ding forbundet med at være et sted, hvor det Heidegger flere steder fremhæves som noget slet ikke er meningen, du skal være. […] Nogle grundlæggende uhyggeligt. For eksempel hed- gange tænker jeg, at det ikke er meningen, at der det i Der Ursprung des Kunstwerkes (1950), vi skal være nogen steder på planeten. Og at det først er, når du kommer til Antarktis, at at: ”Det trygge og hyggelige er i grunden ikke du opdager dette”. Hun holdt en pause i sin trygt og hyggeligt, men u-hyggeligt (Un-geheu- 19 talestrøm. ”Jeg føler mig mere forbundet med er).” Man kan i Heideggers tænkning på den planeten her, med hvordan den virker. Nogle måde finde konturerne af en animisme, som gange tror jeg endda, at den taler til mig.18 eller var blevet fortrængt med Descartes og den moderne videnskabs adskillelse af men- Zenos og Naras selvmord kan i den henseende neske og natur i subjekt og objekt. ses som den mest radikale form for antropokri- Det værendes væren (Das Sein des Seienden) tik, idet begge selvmord i sidste ende kommer er dog for Heidegger ikke noget, der umid- til at repræsentere en erkendelse af, at et biodi- delbart kan afdækkes. Det forbliver tildækket vers liv på Jorden først vil trives, når menneske- og unddrager sig derfor det menneske, der heden er væk. Selvmordene markerer i denne ikke meditativt fordyber sig i sin (om)verden. henseende en konsekvent udskiftning af et an- Dette fremgår for eksempel af Heideggers lille, tropocentrisk perspektiv med et økocentrisk men vigtige bog Gelassenheit fra 1959.20 Her perspektiv, der sætter naturverdenen forud for skelner Heidegger mellem to former for tænk- menneskeheden. Man kan her naturligvis ind- ning: Den kalkulerende tænkning (das rechnen- vende, at de stemmer og manifestationer, som de Denken) og den meditative tænkning (das Nara hører og ser, må fortolkes som resultatet besinnliche Denken). Den kalkulerende tænk- af en psykose, men min pointe vil være, at en ning ser Heidegger overalt i sin samtid. Denne sådan læsning overser noget væsentligt. Naras tænkning forvandler gennem teknologien det og Zenos beskrivelser røber netop en forestil- værende til et objekt, der fravristes al anden ling om, at naturverdenen manifesterer sig på betydning end at tjene den menneskelige vilje en radikalt anderledes måde, endog kommer som et økonomisk middel, eller som Heideg- til live, i det øjeblik sansningen får lov til at ger skriver: dvæle i dens nærvær og tomhed. Som allerede antydet finder denne forestil- I dag fremstår verden mere og mere som en ling i det 20. århundrede sin stærkeste begrebs- genstand mod hvilken den kalkulerende tænk- lige fremførelse i Heideggers filosofi. Navnlig ning retter sine angreb, som intet forestilles at forfiner Heidegger denne forestilling begrebs- kunne forsvare sig imod. Naturen bliver til en ligt i den sidste halvdel af sit oeuvre, hvilket stor benzinstation, til en energikilde for den moderne teknik og industri. […] Magten i vil sige fra midten af 1930’erne og frem til sin anvendelsen af teknikken bestemmer men- død i 1976. Dette sker i takt med, at Heidegger neskets forhold til det, der er. Den behersker mere og mere retter den kritik, der i Sein und hele Jorden.21 Zeit især var rettet mod den metafysiske tænk- ning, mod den moderne anvendelse af tek- På den måde er den kalkulerende tænkning nologien og videnskaben. En grundlæggende ifølge Heidegger i virkeligheden blot en vilje pointe i Heideggers kritik af denne anvendelse til vilje (Wille zum Willen), der med større og er netop, at det moderne menneskets instru- større hastighed og ambition territorrialiserer mentelle brug af naturverdenen forhindrer det og udpiner det værende: Altså, med andre ord,

Gregers Andersen • 21 en nihilistisk form for tænkning.22 Det er der- dvæler meditativt et bestemt sted. Dermed bli- for fra denne form for tænkning, at både men- ver de den lysning, der åbner sig for det væren- nesket og det værende kan finde en redning des væren. Omvendt er det nu også blevet i den meditative tænkning. Den meditative muligt at give en nærmere begrebslig beskri- tænkning er netop karakteriseret ved ikke at velse af den i-verden-væren, som romanernes have noget objekt, noget økonomisk formål.23 antropokritik var rettet imod. I romanernes Den opstår i stedet, når tanken giver slip på fremstilling af menneskehedens affortryllede sine objektive formål og placerer sig i det, som og overfladiske blik kan vi nu se den kalkule- Heidegger kalder for det åbne, hvilken vil sige rende tænkning spøge som en mulig årsag til den tilstand af modtagelighed, hvori fremsæt- den krise, som den globale opvarmning udgør telsen af det værende bliver mulig. for menneskeheden og naturverdenen.28 Mennesket er for den sene Heidegger ne- Denne pointe kan med Heideggers hjælp top det væsen, der afdækker sandheden (Ale- endda gøres endnu klarere. For hvad er i ly- theia) om det værende ved at sætte det frem set af den globale opvarmning i heideggeri- (her-vor-bringen).24 Hvor projektet for Hei- ansk forstand kærlig i-verden-væren? Vi må degger i Sein und Zeit var fænomenologisk at her se Heidegger som fortaler for en indivi- bestemme menneskets væren som tilstedeværen duel lydhørhed, der står i modsætning til den (Dasein) gennem tidsligheden, bevæger den fortrængning af det værendes urovækkende senere del af forfatterskabet sig således i en an- ”stemme”, som karakteriserer den nuværende den retning. Heidegger går her mere og mere menneskeheds manglende lydhørhed over for væk fra at tale om et transcendentalt forhold videnskabens advarsler. mellem mennesket og det værende, for i stedet For en heideggerianer må mennesket i dis- at fremhæve mennesket som en lysning (Lich- se krisetider atter blive den lysning, der i sin tung), der ventende modtager det værende for meditative fordybelse umiddelbart lader det at sætte det frem i lyset fra tænkningen.25 værende være (gelassen), for lyttende at kunne Den meditative tænkning kræver derfor et sætte det frem som det, det er. Heidegger un- engagement over for den adspredte fordybelse, derstrenger i sit essay ”Bauen, wohnen, den- der ikke søger at lukke sig over det værende i ken“ netop, hvordan den, der dvæler (buan) i en bestemt tanke- eller forestillingsform.26 Det den meditative tænkning ikke kun beskytter betyder ikke, som Heidegger understrenger i det værende, men også redder Jorden ved at Gelassenheit, at den meditative tænkning er lade det værende hvile i sig selv. 29 At kunne forbundet med en særlig filosofisk kundskab. lade det værende hvile i sig selv for derved at Den meditative tænkning kræver tværtimod kunne sætte det frem som det, det er, inde- blot, at mennesket funderer over det, der lig- bærer i den henseende mere end den omsorg ger det nærmest.27 (Sorge), som ellers var det centrale ord for var- etagelsen af det værende i Sein und Zeit. Det handler, som Heidegger skriver 20 år senere Kærlig i-verden-væren i ”Brief über den Humanismus” (1946), om kærlighed: Dette indblik i Heideggers tænkning gør det nu muligt med et udvidet begrebsapparat at Væren har fra begyndelsen af taget sig af dens præcisere forskellen i de to former for i-ver- væsen på skikket vis. At tage sig af en ”sag” den-væren, som romanerne fremstiller. Nara eller en ”person” i dens væsen, det vil sige: at og Zeno hører i en heideggeriansk optik stem- elske den: at nære sympati for den. Denne men fra isen, fordi de i modsætning til den sympati betyder, mere oprindeligt tænkt: at menneskehed, som romanerne ellers beskriver, skænke noget dets væsen. En sådan sympati er

22 • TfL 2012:1 den egentlige væsen i den formåen, som ikke blot kan præstere dette eller hint, men som kan lade noget ”være til”, det vil sige være, i sin herkomst.30

Kærlighed er med andre ord en forudsætning for at kunne lade det værende være og derved for at kunne behandle det værende mere bære- dygtigt. Romanernes fremstilling af Zenos og Naras kærlighed til den forsvindende is rum- mer i den henseende et relevant budskab til de- res samtid. Vi bliver i fremstillingen af denne kærlighed netop præsenteret for en anden i- verden-væren end den kalkulerende tænknings, hvilket medfører en mere indsigtsfuld omgang med det værende. Samtidig træder der overordnet en væ- sentlig kulturvidenskabelig pointe frem. Sel- vom Heideggers agrare og lokalt orienterede økofilosofi de seneste par årtier har mødt stor kritik, er forestillingen om en mennesketom naturverden som et sted, hvor mennesket kan få adgang til det værende, ikke sådan at ud- rydde.31 Den synes netop at trække på en ur- gammel animistisk erfaring af en bevidsthed i den naturverden, som menneskeheden efter Descartes generelt har forvandlet til en verden fuld af fremmedgjorte ting.

Gregers Andersen • 23 Noter

1 Et yderligere eksempel på dette er The Rapture 21 Martin Heidegger, Gelassenheit, overs. Gregers (2009) af britiske Liz Jensen. Andersen, Pfullingen: Verlag Günther Neske, 2 Paul Ricoeur, ”Distanceringens Hermeneutiske 1960, s. 19f. Funktion” i En Hermeneutisk Brobygger, overs. 22 Martin Heidegger, ”Wozu Dichter?” i Holzwe- Mads Hermansen & Jacob Dahl Rendtorff, ge, Frankfurt am Main: Vittorio Klostermann, Aarhus: Klim, 2002, s. 44. 1972, s. 270. 3 Martin Heidegger, Sein und Zeit, Frankfurt am 23 Heidegger 1960, s. 15f. Main: Vittoria Klostermann, 1977, s. 77. 24 Martin Heidegger, ”Spørgsmålet om teknik- 4 Jean McNeil, The Ice Lovers, Toronto: McArthur ken” i Spørgsmålet om teknikken – og andre skrif- & Company, 2009, s. 151f. ter”, overs. Jesper Goll, København: Gyldendal, 5 Ilija Trojanow, Eis Tau, München: Carl Hanser 1999, s. 42. Verlag, 2011, s. 154. Min oversættelse. 25 Ronald P. Morrison, ”Kant, Husserl, and Hei- 6 McNeil 2009, s. 301f. Min oversættelse. degger on time and the Unity of ’Conscious- 7 Ibid., s. 81f. ness’”, i Philosophy and Phenomenological 8 Ibid., s. 207. Research, Vol. 39, No. 2, International Phenom- 9 Ibid., s. 10. Min oversættelse. enological Society, 1978, s. 196. 10 Ibid., s. 81. 26 Heidegger 1960, s. 24f. 11 Ibid., s. 24, 309. 27 Ibid., s. 16. 12 Ibid., s. 26. 28 Jeg er ikke den første til via litteraturen at drage 13 Ibid., s. 80. denne forbindelse mellem Heideggers moder- 14 Ibid., s. 26, 134. nitetskritik og den nuværende økologiske krise. 15 Trojanow 2011, s. 32f. En lignende anvendelse af Heideggers filosofi 16 Ibid., s. 50f. Min oversættelse. findes således i den britiske økokritiker Jonat- 17 Det beskrives for eksempel, hvordan hun er han Bates The Song of the Earth(2000). ”fanget i en isørken”. McNeil 2009, s. 195f. Min 29 Martin Heidegger, ”Bauen, wohnen, denken”, i oversættelse. Vorträge und Aufsätze, Frankfurt am Main: Vit- 18 Ibid., s. 138. Min oversættelse. toria Klostermann, 2000, s. 152. 19 Martin Heidegger, Kunstværkets oprindelse, 30 Martin Heidegger, Et brev om humanismen, overs. Jakob Malling Lambert, Haslev: Gylden- overs. Søren Gosvig Olesen, Viborg: Akademisk dal, 1994, s. 62. Forlag, 1988, s. 26f. 20 Gelassenheit består af de to tekster ”Gelassen- 31 Heideggers økofilosofi har i takt med den sti- heit” og ”Zur Erörterung der Gelassenheit”. gende globalisering mødt kritik for dens indi- ”Zur Erörterung Der Gelassenheit” er en om- viduelle og lokale appel de sidste årtier. Således skrivning af ”Agcibasih. Ein Gespräch selbdritt synes Heidegger i sine beskrivelser af, hvordan auf einem Feldweg zwischen einem Forscher, det værende bør lades være, så det kan sættes einem Gelehrten und einem Weisen”, der før- frem som det, det er, hele tiden at have bon- ste gang udkom i tekstsamlingen Erdachte Ge- den, der i sin dyrkelse af jorden følger årstider- spräche (1944/1945), men i den samlede udgave nes rytme, for øje. Inden for økokritikken kan af Heideggers skrifter findes i bindetFeldweg- en kritik af Heideggers valorisering af et lokalt Gespräche (1995). ”Gelassenheit” betyder på mo- økologisk engagement blandt andet findes i den derne tysk ”sindsro” eller ”ligegyldighed”, men tysk-amerikanske økokritiker Ursula K. Heises det er ikke i den betydning, som Heidegger Sense of Place and Sense of Planet (2008) og i anvender ordet. Han bruger det derimod i dets den britiske økokritikker Timothy Mortons The ældre betydning, det vil mere konkret sige i den Ecological Thought (2010). Derudover kan en mystiske tradition fra den tyske middelalderfi- tilsvarende kritik rettet mod Heideggers lokale losof Meister Eckhart, hos hvem ”Gelassenheit” økoetik inden for filosofien for eksempel findes betyder ”at give slip på” en målrettet form for i Michel Serres’ Le contrat naturel (1990). tænkning.

24 • TfL 2012:1 Summary

Love for the Disappearing: On Ice, Warming and Self-criticism in two Climate-Change Novels This article focuses on the configuration of the love of ice in two novels from the emergent field of climate-change fiction: The Ice Lovers (2009) by the Canadian author Jean McNeil, and Eis Ta u (2011) by the Austrian author Ilija Trojanow. Both these works end with the suicide of the main character; a commonality which serves as the point of departure for this article. Additio- nally, the main characters’ love of ice is explored as a means of being-in-the-world, as opposed to the being-in-the-world of a humanity that is generally depicted as treating nature without love, i.e., unsustainably. In this regard the novels are also read as a site of self-criticism (or anthropocri- tique). In its pursuit of these two contrasting forms of being-in-the-world, the article draws hea- vily on the philosophy of Martin Heidegger. The ecological aspects of Heidegger’s philosophy have been firmly criticized by eco-critics and philosophers alike. However, as this article makes clear, Heidegger’s line of thought can still be detected in current writing on climate change.

Keywords: Climate-Change, Love of Nature, Eco-Philosophy, Cultural Critique, Martin Heidegger

Gregers Andersen • 25

Platsen som inte finns Fantasymiljöernas betydelse av Stefan Ekman

Ett av fantasylitteraturens utmärkande drag grundläggande värderingar i texterna som är dess påhittade platser.1 Oavsett om det rör strukturella kopplingar mellan berättelsen och sig om en magisk trädgård, en trollkarlsgata miljön. Utifrån relationen mellan natur och gömd i en storstad eller en helt främmande kultur i de Lints fiktiva storstad får man en värld dit man i bästa fall kan komma via gar- inblick även i hur andra undertryckta delar av derob så möjliggör genren skapandet av helt staden behandlas. En granskning av hur ond- fiktiva miljöer. En sådan miljö utgör inte bara skans landskap ser ut i Tolkiens Midgård av- en exotisk kuliss för handlingen; den är skräd- slöjar textens syn på vad ondska är. Genom de darsydd för att en viss berättelse ska kunna olika strukturer som tid och rum har i Hold- uppstå och utspela sig där. Fantasyvärlden är stocks mytmättade miljö framkommer tydligt således att betrakta som en för handlingen vä- hur huvudpersonerna färdas genom skogen sentlig komponent, tätt knuten till personer och berättelsen. Olika perspektiv framstår som och intrig. Det finns alltså all anledning att mer eller mindre lämpliga för olika fantasytex- undersöka fantasytexter genom att utgå från ter, men även genom de tämligen översiktliga deras miljöer. Ett sådant fokus på plats ger inte läsningarna nedan kan man se hur genrens bara insikt i hur specifika verks miljöer fung- miljöer är intimt förknippade med dess berät- erar utan kan leda till en större förståelse för telser. grundläggande mekanismer i genren i stort. Den här artikeln behandlar platsfokuserade läsningar av fantasylitteratur och hur sådana Stadens natur och kultur läsningar kan erbjuda sätt att närma sig tex- En av de mest intressanta mötesplatserna mel- terna. Med tre kortfattade exempel hämtade lan natur och kultur är staden. I sin enklaste från de erkända författarna Charles de Lints form utgör stadsgränsen kontaktytan mellan 2 Newford-berättelser (1987–[2006]), J. R. R. dessa två zoner, men varken verkligheten eller 3 Tolkiens The Lord of the Rings(1954–55) och litteraturen är vanligtvis så simpel. Istället är Robert Holdstocks Mythago Wood-­serie deras relation mer komplex och gränsen mel- 4 (1984–2009) demonstrerar jag hur olika lan dem otydlig. I fiktiva städer finns det dess- platsfokuserade perspektiv kan visa på såväl utom all möjlighet att konstruera förhållan-

Stefan Ekman • 27 den som mer eller mindre radikalt skiljer sig det; men i berättelserna utmanas hegemonin från dem som förekommer i vår värld. Oavsett ständigt. Eftersom dessa tre utmanare är sam- hur det framställs så tycks förhållandet mellan mankopplade i Newford kommer det magiska natur och kultur i fantasylitteraturens städer och den alternativa kulturen presenteras kort vara knutet till andra centrala teman i verken.5 innan relationen mellan natur och kultur ut- Ett exempel på hur natur/kultur-relationen är forskas närmare. intimt knuten till en ideologisk kärna i texter- I Widdershins förklaras det hur Newford na finner man i de Lints romaner och noveller byggts på ”a nexus of time and spirit zones, om den fiktiva staden Newford. which means the spiritworld rubs shoulders Att definiera begreppen natur och kultur with this one more than it normally would låter sig egentligen inte göras i en handvänd- otherwise” och att staden därför är skådeplats ning.6 För diskussionen nedan har jag låtit na- för såväl det magiska som det ordinära.9 New- tur beteckna ”everything which is not human fords magiska invånare inkluderar såväl inföd- and distinguished from the work of huma- da som invandrade övernaturliga väsen men nity”;7 kultur får stå för ett system av delade också människor med magiska förmågor. När trosuppfattningar, värden, seder, beteenden ordinära stadsbor får reda på att denna magiska och materiella föremål som medlemmarna i verklighet existerar reagerar de vanligtvis med ett samhälle använder för att handskas med sin att förtränga sina upplevelser, om de så måste omvärld och varandra.8 Jag gör även åtskillnad fly in i psykos och medicinerad glömska för mellan den natur som människan omskapat för att lyckas.10 Stadskulturen kan inte kontrollera sina syften – tam natur – och den som tillåts det magiska, och hanterar det därför genom sköta sig själv – vild (eller eventuellt förvildad) att ignorera och på så vis osynliggöra det. natur. Den centrala skillnaden är huruvida na- Denna teknik utnyttjas även för att osyn- turen står under mänsklig (kulturell) kontroll liggöra och därmed hantera dem som utgör en eller inte. En urskog är vild (”vildmark”) och social utmaning till Newfords kulturella hege- en planterad skog är tam – men lämnas den moni. En nittonårig husockupant konstaterar senare utan kontroll förvildas den och blir så att uppdelningen inte är så enkel som den mel- småningom vild igen. lan bemedlade och obemedlade. ”It’s more like I de Lints Newford finns det en hegemo- some people are citizens of the day and others nisk storstadskultur som utmanas på tre plan: of the night. Someone like me belongs to the fysiskt av den vilda natur som ligger inom night. Not because I’m bad, but because I’m stadens gränser men utanför dess kulturella invisible. People don’t know I exist. They don’t kontroll, ontologiskt genom förekomsten know and they don’t care”.11 ”Nattfolket” vill av övernaturliga väsen och magi, och socialt eller kan inte inordna sig i den hegemoniska av en alternativ kultur som omfattar de som samhällsformen och utgör en övervägande del frivilligt eller ofrivilligt lever ett liv bortanför av berättelsernas alla huvudpersoner. De flesta hegemonins sociala normer – kriminella, pro- av dem behandlas på samma vis som stadens stituerade och hemlösa men även konstnärer, magiska varelser och händelser: oönskade poeter och gatumusiker. Dessa tre utmanande människor ignoreras, förträngs och fås att zoner – vild natur, magi, och alternativ kultur försvinna. Newfords hemlösa och utstötta be- – överlappar varandra, och står i fokus för de skrivs ofta i termer av osynlighet som en del av Lints berättelser. Newford domineras av kul- en vidare samhällskritik, något som förekom- tur snarare än natur, av det ordinära snarare mer även i andra fantasyberättelser som utspe- än det magiska och av dem som följer sam- lar sig i modern storstadsmiljö.12 Metaforisk hällets normer snarare än dem som inte gör osynlighet hos ”nattfolket” knyts till faktisk,

28 • TfL 2012:1 magisk osynlighet. I ”The Invisibles” ser berät- [Y]ou get a fair amount of hookers and even taren människor ingen annan kan se, och får less-reputable types drifting down when förklarat för sig att ”[m]agic’s all about percep- they’re, let’s say, off-shift. But [the park is] tion. Things are the way they are because we’ve also close to the Barrio, so the seedy element agreed that’s the way they are. An act of magic is balanced out with mothers walking in pairs and pushing strollers, old women gossiping is when we’re convinced we’re experiencing in tight clusters, old men playing dominoes something that doesn’t fit into the conceptual and checkers on the benches. Plus you get the 13 reality we’ve all agreed on.” Storstadsälvor lunch crowds from the downtown core which lika väl som ”nattfolk” osynliggörs genom en faces the west side of the park.15 kulturell förnekelseprocess. Tonvikten i Newford ligger på den sociala Parken framstår här som ett socialt rum, vilket snarare än den fysiska miljön. Detta gör att är typiskt för Newford-berättelserna. I likhet det kulturella privilegieras framför det natur- med resten av stadsmiljön är den fysiska om- liga och uppdelningen av Newford i natur och givning underordnad mänskliga aktiviteter kultur betonas. I periferin, utanför stadens – natur underordnas kultur. En gräsmatta, kulturellt kontrollerade centrum, ligger en enstaka buskar och några träd är summan av vildmark som vanligtvis beskrivs i positiva ter- växtligheten i merparten av berättelserna. Det mer gentemot stadsmiljön. Denna vilda natur stora undantaget utgörs av Trader, där par- balanseras med parker, trädgårdar och andra ken är en av de huvudsakliga miljöerna. När öar av tam natur inne i staden. Dessa områden huvudpersonen vaknar upp i en annan mans med kontrollerad natur är emellertid få och kropp och står utan hem och pengar vandrar antyds oftast bara i förbigående, och de ställs han långt in i parken och finner skog som stått i kontrast till ett fåtal ”bubblor” av vild natur orörd sedan de första europeiska nybyggarna i det kulturellt dominerade stadslandskapet. anlände.16 Läsarens uppmärksamhet dras till Den största bubblan är den förfallna slum- hur skogen i parken är åtskiljd från staden i men, ”the Tombs”, som sträcker sig över flera övrigt: kvarter, men de flesta är inte större än en vild- vuxen flodbank eller en tomt övervuxen med The city seems impossibly far away. I can’t hear buskar och ogräs. I enstaka fall rör det sig om it, can’t see it except for a hint of its glow re- vildmark som byggts in i stadsmiljön och se- fracted in the boughs of the trees. We could dan lämnats orörd, som till exempel området be on a camping trip, up in the mountains be- runt konstnärskolonin i Forests of the Heart,14 hind the city, or out along the lake in cottage 17 men merparten av bubblorna är resultatet av country. att delar av staden övergivits och lämnats utan kontroll. Naturen har tillåtits att förvildas så Fångad i en kropp som inte är hans egen och att vildmark bubblar upp i stadslandskapet. utan några tillgångar tvingas huvudperso- I dessa bubblor av vildmark syns koppling- nen att acceptera såväl magi som hemlöshet i en mellan magi, natur och alternativ kultur Fitzhenry Park. Med denna förändring följer som tydligast, även om olika bubblor betonar även ett nytt perspektiv på naturen; där han ti- olika aspekter hos de tre. Som exempel på hur digare uppfattat endast kontrollerad natur ser dessa kopplingar kan se ut har jag valt Fitzhen- han vildmark och associerar detta vilda cen- 18 ry Park, en av de vanligast förekommande mil- trum med vildmarken som omger staden. jöerna i berättelserna. Parken skildras nästan Det huvudsakliga intrycket av Fitzhenry enbart i termer av socialt samspel: Park i de Lints noveller och romaner är dock som en del av stadsmiljön, där naturen ställts under kulturens kontroll. Denna kontroll

Stefan Ekman • 29 sträcker sig emellertid inte till vare sig det Here nothing lived, not even the leprous magiska eller ”nattfolkets” alternativa kultur. growths that feed on rottenness. The gasping I åtskilliga berättelser skildras det hur inte pools were choked with ash and crawling bara hemlösa utan även annat ”nattfolk” up- muds, sickly white and grey, as if the moun- pehåller sig i parken, som också beskrivs som tains had vomited the filth of their entrails upon the lands about. High mounds of crus- en magisk miljö. Ett exempel på det senare är hed and powdered rock, great cones of earth den ofta återkommande Silenus Gardens, som fire-blasted and poison-stained, stood like an i The Dreaming Place beskrivs som en plats obscene graveyard in endless rows, slowly re- skyddad av positiv magi, och i ”The Conjure vealed in the reluctant light. […] [T]he lasting Man” utses till en lämplig växtplats för ett monument to the dark labour of [Mordor’s] ”Tree of Tales” som fångar upp, och från vilket slaves that should endure when all their pur- man kan skörda, berättelser.19 Även magiska poses were made void; a land defiled, diseased varelser bebor eller besöker parken. I Widders- beyond all healing – unless the Great Sea 21 hins berättas det hur älvafolket får kraft av vild should enter in and wash it with oblivion. natur och hur parken rymmer nog av ”the wild and the green” för dem.20 Trots att Widdershins Detta stycke ger en tydlig bild av hur ond- saknar längre skildringar av detta ”vilda och skan tar sig uttryck i verket, och en närmare gröna” påminns läsaren om beskrivningarna i granskning ger vid handen vilka konkreta hot Trader samtidigt som kopplingen mellan magi som ligger bakom textens centrala konflikt. och natur betonas. Samtidigt som landskapet konkretiserar ond- När man läser de Lints verk ur ett natur/ skan visar det också på hur en i genren ofta kultur-perspektiv syns det tydligt hur han ge- förekommande miljö konstrueras. Skildringen nom att knyta samman tre marginaliserade zo- utgör kulmen på en serie miljöer som hobbi- ner konstruerar en ofta svidande samhällskri- tarna färdas igenom, var och en mer konkret tik. De många påpekanden om att ”vanliga” livlös än den förra. Ett kargt, stenigt landskap människor vägrar att se den magiska verklighet följs av vålnadsbemängda träskmarker och som omger dem blir en del av en mer omfat- kala, torra hedar, innan Frodo och Sam når tande diskussion om hur vi undviker att se det fram till Dagorlad, det ödelagda landet fram- som vi uppfattar som obehagligt. Oavsett om för Mordor. Att detta är ett landskap som är natur och kultur utgör motpoler i vår värld så ”diseased beyond all healing” understryks inte gör de det i Newford, där både hemlösa och bara av närvaron av slagghögar och avfallsgro- älvor lever ignorerade i bubblor av vildmark. par utan även av det intensiva bildspråk som används. Upplevelsen av sjukdom skapas ge- nom attribut som ”gasping pools”, ”sickly white Ondskans landskap [muds]” och ”reluctant light”, och understryks av liknelsen ”as if the mountains had vomi- The Lord of the Rings kan sägas skildra en kon- ted the filth of their entrails”. Själva landet flikt mellan gott och ont, där ondskan har har mördats och slätten utgör en obscen grav- många skepnader: skräckinjagande ringvålna- plats, en symbol för den fullständiga bristen der, Saurons flammande öga, kannibalistiska på hänsyn till vad som är vackert och levande; orcher och naturligtvis Ringens korrumpe- en avsaknad av respekt för livet och världen. rande habegär. En av de mest slående skild- Jämfört med denna livlöshet framstår den tidi- ringarna av ondska är förstörelsen av naturen gare skildrade förstörelsen av Isengårds vackra och den förödelse som möter Frodo och Sam dal som nästan harmlös, ”only a little copy, a framför Mordors portar utgör en av romanens child’s model or a slave’s flattery”.22 Boten som mest obehagliga miljöskildringar.

30 • TfL 2012:1 förordas är den samma – översvämning – men att dumpa det direkt utanför de svarta portar- där en uppdämd flod är nog för att sanera na ger Sauron en strategisk fördel. Att försvåra Isengård behöver Dagorlad sköljas ned i havet för en fiende att angripa därifrån är förnuftigt, för att ondskan ska kunna tvättas bort.23 inte minst med tanke på att Dagorlad var det I motsats till de personliga hot som Sau- slagfält på vilket Sauron senast besegrades.28 rons kreatur innebär är Dagorlads förödelse Det vidsträckta, livlösa området innebär ett en påminnelse om hur hela naturen hotas av hinder för en invaderande armé att belägra den onde fursten. Landskapet står inte enbart portarna alldeles bortsett från den demoralise- som en kontrast till de storslagna och vackra rande effekten, något som bekräftas av de svå- naturmiljöer som läsaren fått uppleva under righeter Aragorns styrkor senare möter där. hobbitarnas resa: texten visar på möjligheten Sett som en bild av industriell miljöför- att alla dessa miljöer skulle kunna utplånas. störelse är Dagorlad ett klart exempel på vad Striden mellan gott och ont framträder som John Garth kallar för Tolkiens hätska anti-in- en allt annat än abstrakt, ideologisk motsätt- dustrialism.29 Denna inställning märks även i ning. Saurons seger skulle innebära att värl- skövlingen av Fylke och Isengård och Garth dens många fantastiska platser skulle utplånas. finner ett annat talande exempel i Tolkiens Beskrivningen påminner om de varningar anteckningar för hur de döda träsken ska be- som givits tidigare i texten om detta: Isengårds skrivas: ”Describe the pools […] as like green gruvor och smedjor såväl som förstörelsen av pools and rivers fouled by modern chemical Fylke som Sam ser i Galadriels spegel.24 Detta works”.30 Spår av anti-industrialism återfinns ska emellertid inte tolkas som att ondska är från första början i romanen. I prologen be- det samma som att påverka naturen; det fram- skrivs det hur hobbitar inte förstår sig på eller står tydligt från beskrivningarna av såväl Fyl- gillar mer komplicerade maskiner än blåsbäl- kes jordbrukslandskap som alvernas parklika gar, vattenkvarnar och handvävstolar,31 och skogar att orörd natur inte har ett värde i sig.25 redan den inledande kartan över Fylke anty- Matthew Dickerson och Jonathan Evans dis- der att det gamla stenbrottet är något mindre kuterar natursynen i Tolkiens verk, och note- önskvärt.32 rar bland annat vikten av att naturen (och dess Förutom ondskans industriella sida kan resurser) ska förvaltas snarare utnyttjas.26 Sau- man i citatet ovan även se hur ondska fung- rons ondska framhävs genom hans hänsyns- erar som en osynlig kraft eller smitta. Det lösa utnyttjande och förstörelse av naturen. finns många tänkbara orsaker till varför fauna Detta utnyttjande av naturen är centralt för skulle kunna beskrivas som ”leprous growths” bilden av ondska i verket. Att utnyttja något (”varstinna svulster” i Erik Anderssons över- antyder emellertid att man har nytta av det. sättning) inklusive gifter och sjukdomar, men Dagorlad är inte ett exempel på meningslös i Saurons rike är det hans onda makt som in- förstörelse utan ett resultat av ett strategiskt ut- fekterar, förvrider och dödar.33 Detta utgör ett nyttjande av industriavfall. Giftiga gaser, slagg, exempel på vad Randel Helms kallar Midgårds schaktmassor och mångfärgat slam antyder att fjärde inneboende lag: ”[w]ill and states of det försiggår avancerad gruvdrift i Mordor, mind, both evil and good, can have objective uppenbarligen med slavar som arbetskraft.27 reality and physical energy”.34 Helms använ- Dessa gruvor och smedjor, framkommer det der den fruktan som ringvålnaderna sprider senare, ligger i landets norra del, praktiskt för- som exempel och Saurons ondska fungerar på lagda nära de svarta portarna och Dagorlad. liknande vis – vilket både Frodo och Pippin Att det är ett praktiskt läge beror inte endast får erfara – men den påverkar även naturen.35 på att avfallet enkelt kan forslas ut ur landet; Som ett osynligt gift förstör den sakta växt-

Stefan Ekman • 31 ligheten i hans rike. När hobbitarna lämnar Stephen R. Donaldsons The Power That Preser- Dagorlad kommer de efter en natts vandring ves och området kring Shai’tans fängelse i Ro- till ”a land that had only been for a few years bert Jordans The Eye of the World. Donaldson under the dominion of the Dark Lord and was beskriver ”a cracked, bare lowland of dead soil not yet fallen wholly in decay”.36 Även om om- and rock, a place which had lain wrecked and rådet inte direkt är grönskande så är det inte riven for so long that it had forgotten even the på långt när så fasansfullt som Dagorlad. Den possibility of life”.41 Det finns ett tydligt eko avgörande faktorn för i vilken utsträckning en här av Tolkiens ”a land defiled, diseased bey- plats har förstörts är hur länge den onda fur- ond all healing”, ett eko som återfinns även i sten har haft herraväldet där. Ondskan verkar Jordan. Shai’tan är fängslad i ett landskap där långsamt på vegetationen, så alldeles innanför ”[n]othing grew in the cold soil […], not so gränsen är Mordor ”a dying land, but […] not much as a bit of lichen. […] [D]ust coated the yet dead”.37 Det som växer där är förkrympt, stone as if never a drop of rain had touched grått och förvridet men har inte befunnit sig it”.42 Såväl Donaldson som Jordan noterar under Saurons makt länge nog för att helt ha även hur ondska förvrider växtligheten. I Do- dött. Vissa växter beskrivs som om de själva naldsons fall har Lord Fouls onaturliga vinter blivit onda: blommor som fördunklar förbi- dödat nästan all vegetation i hans land, men passerandes sinnen och taggsnår vars törnen är huvudpersonerna tvingas ta sig igenom ett krökta och knivskarpa. Landet påverkas emel- område med träd lika taggiga som Mordors lertid inte enbart av hur länge det tillhört Sau- snår.43 Jordan beskriver the Blight, där såväl ron utan även av hur långt bort från honom växter som djur har infekterats av ondskan det befinner sig. Medan den del av Mordor och nu är sjukliga, vanställda och muterade som ligger närmast hans fäste är ett torrt, livlös (ett tema som återfinns hos både Milton och vulkanlandskap, påpekas det hur andra områ- Browning).44 den är relativt bördiga. Landets ”kornbod”, de Dessa likheter är emellertid ytliga. Skär- stora fälten i rikets södra delar, kan inte vara skådande av miljöerna avslöjar att den ondska ett alltför sterilt ställe med tanke på att det ef- som ligger till grund för de hemska landska- ter kriget skänks till Mordors befriade slavar.38 pen skiljer sig drastiskt. Där man hos Tolkien Ondskans rike som ett dött eller döende ser hur det är ett respektlös (industriellt) ut- land har kommit att tillhöra fantasygenrens nyttjandet av naturen som är ondskefullt upp- mer vedertagna landskapstyper. I Mio, min täcker man att Donaldson skildrar en ondska Mio hittar man precis som i The Lord of the vars enda mål är att förstöra och hur Jordans Rings ett svart, livlöst rike där dagen är dun- ondska speglar den förstörande kraften hos kel och natten becksvart, vilket regeras från ett kärnvapen och radioaktiv strålning. Genom torn med ett glödande öga.39 Genrens typiska att granska ”onda” (och för den delen ”goda”) bild av ondskans rike ansluter till en längre landskap får man således en mer nyanserad litterär tradition där det kristna helvetet har bild av den grundläggande konflikten även en framträdande roll – ekon av Dante Alig- i verk som ofta beskrivs som att de ”endast” hieris och John Miltons skildringar är vanligt handlar om kampen mellan ont och gott. förekommande i fantasytexter – och en av de tydligaste föregångarna till många fasansfulla fantasylandskap är Robert Brownings ”Childe En plats i förändring 40 Roland to the Dark Tower Came” (1885). I de fem fristående romanerna i Holdstocks Två moderna representanter som har flera lik- Mythago Wood-serie tydliggör landskapets heter med Dagorlad är Lord Fouls hemvist i strukturer de krafter som påverkar huvudper-

32 • TfL 2012:1 sonerna. Böckernas huvudsakliga miljö, Ry- timmar i en förfallen borg motsvarar detta två hope Wood, är ett stycke urskog som visserli- dagar för hennes färdkamrater utanför.48 I The gen bara är ungefär en mil i omkrets men som Hollowing går tiden inte bara fortare utan även inom sina i det närmaste ogenomträngliga långsammare. Personer som fastnat i skogen gränser rymmer ett till synes oändligt skogs- åldras nästan inte alls medan år förflyter utan- landskap. Denna geografiska omöjlighet är en för, och huvudpersonens korta tvekan inför att följd av böckernas mest centrala fantastiska magiskt förflytta sig från en plats till en annan idé: att mytiska element kan plockas ur det resulterar i att hans kamrater tvingas vänta på kollektiva omedvetna hos människor som le- honom i över en dag. Tid och rum är båda så ver runt, eller vågar sig in i, skogen och där ges flytande och föränderliga att frågor som ”var?” fysisk gestalt. Dessa så kallade mytagor (eng. och ”när?” bara kan uppfattas subjektivt. mythago av myth imago) framträder tydligast Den mytotopiska struktur som bygger upp i form av aktörer från olika versioner av di- skogen i de fem romanerna förändras från verse myter, men läsaren inser så småningom bok till bok och är direkt knuten till respek- att landskapet i sig består av mytagor. När Ste- tive berättelse. Genom de tre första böckerna ven och Harry i första boken, Mythago Wood, kan man följa hur skogens struktur – och hu- beger sig in i skogen upplever de hur denna vudpersonernas färd genom den – förändras förändras allt eftersom de tränger djupare in, från att vara en slingrande men ogrenad väg hur träd från olika klimatzoner och tidsåldrar mot mitten till att bli en labyrint där vägen till blandas, och hur de färdas genom ”[a] hund- centrum försvåras av irrgångar för att i tredje red forests in one”.45 Varje myt och legend ut- boken skildras som ett nät i avsaknad av cen- spelar sig i en särskild sorts landskap, landskap trum, där varje plats erbjuder flera vägar till som återskapas i skogen tillsammans med de varje annan plats. De följande två verken illus- personer, föremål och byggnader som hör till. trerar sedan hur denna nätstruktur kan över- Miljöerna är mer än kulisser; de är komplexa vinnas, genom att sätta sig över den mytoto- kombinationer av hjältar, föremål och platser, piska strukturen eller byta perspektiv på den. kombinationer som jag tidigare har valt att I Mythago Wood beger sig Steven och Harry kallat mytotoper.46 in i skogen på jakt efter Christian efter att den- Mytotoper är väsentliga komponenter för na fört bort mytagon Guiwenneth, som båda att förstå hur skogens miljö är uppbyggd. För- bröderna förälskat sig i. Under sin färd inser utom sina specifika landskapsdrag består my- Steven att han och Christian tvingas att anta totoper av unika kombinationer av väder och roller i en av de ursprungliga myterna, där en årstider, och till och med tidens gång skiftar hotfull främling kommer utifrån, förföljd av från mytotop till mytotop. Redan i Mythago en anförvant som ska bekämpa honom. Den Wood framkommer det att tiden rör sig olika mytotopiska strukturen syns tydligt på vägen snabbt i Ryhope Wood och utanför. Veckor i som Steven och Harry följer in mot skogens skogen motsvarar dagar utanför, och under de mytiska centrum i sin jakt efter Christian. Rut- nio månader som Stevens bror Christian till- ten slingrar sig hit och dit, men de ställs aldrig bringar i skogen åldras han flera decennier.47 inför några egentliga val. Deras väg kan beskri- Precis som rummet i skogen sträcks ut så för- vas som vad Umberto Eco kallar för en ”linear längs tiden, vilket antyder att även tidens flykt labyrinth”,49 en bana som snirklar sig in mot bestäms av mytotoperna. Detta utvecklas i de mitten utan några förgreningar. Detta under- följande böckerna. I Lavondyss letar en person stryks av hur de till stor del följer den flod som upp en plats där hon kan åldras fortare, och också ringlar sig in mot skogens mitt. Vägen när huvudpersonen, Tallis, tillbringar några genom det mytotopiska landskapet utgör så-

Stefan Ekman • 33 ledes en parallell till brödernas förvandling till fångas den ena efter den andra av forskarna i Främling och Anförvant, vars oundvikliga öde nätet. Det må finnas vägar tillbaka, men de är det är att vid vägens slut, i den mytotopiska för långa eller för farliga, och även om Alex strukturens centrum, konfrontera varandra. och Richard visserligen återförenas i slutet, Harry försvinner i skogen, och i Lavondyss nämner texten inget om att de lämnar skogen. beger sig hans syster Tallis in för att söka efter De har fastnat i skogens mytotopiska nät. honom. Även hon lyckas så småningom ta sig Den fjärde boken, Gate of Ivory, Gate of till skogens centrum, men hennes väg är inte Horn, beskriver hur Christian första gången den oförgrenade rutt som Steven och Harry beger sig in i skogen och hur han blir en del av följer. Det främsta bidraget till Ryhope Woods Legion, en armé av mytagohjältar som söker struktur i Lavondyss är ”hollowings”, portaler dödsriket i skogens mitt. Skogsmiljön är fort- som leder från en plats (och tid) till en annan, farande strukturerad som ett nät, men nu med men i den här romanen är mytotoperna själ- ett tydligt centrum. Legion är emellertid kon- va mer föränderliga och hela skogen mycket struerad som en mytotop i sig själv, något som mer svårnavigerad. Skogslandskapet utgörs av blir särskilt tydligt i Christians beskrivning av irrgångar och återvändsgränder, en ”maze” i hur de marscherar genom det mytotopiska vilken Tallis är vilse i flera år. ”In a maze”, på- landskapet. ”Legion moved forward outside pekar Eco, ”one can make mistakes”,50 och det what you or I might think of as ordinary space är Tallis misstag som fångar henne och hennes and ordinary time” förklarar han och funderar färdkamrater i skogen. Dess komplexa struk- över hur de mytagor påverkas som plötsligt tur förändrar reglerna för tid och rum; att gå får se ”Legion flow for a few seconds through tillbaka samma väg som man kom betyder their time and space”.52 Legion rör sig som en inte att man återvända till samma plats, och bubbla av tid och rum genom skogens nät utan såväl samtidighet som orsak och verkan blir att ta hänsyn till denna kringliggande struktur rent subjektiva fenomen. Lavondyss klargör och Christian har inget val annat än att följa tydligare än Mythago Wood hur miljön i sko- med. Istället för att fångas i nätet är han fast i gen skapas från och förändras av de männis- en bubbla som obevekligt rör sig mot sitt mål. kor som befinner sig där. Huvudperson, miljö Relationen mellan den mytotopiska struktu- och berättelse interagerar med varandra, något ren och huvudpersonens färd genom denna som syns tydligast just genom hur miljön på- struktur krymps här ned till Christians förhål- verkar och påverkas. lande till Legion och dess ledare. Tallis vän Alex kidnappas av skogen i The Avilion är berättelsen om Steven och Hollowing, och hans far Richard får hjälp att Guiwenneths två barn. Hälften människa, söka efter pojken av en grupp forskare som hälften mytago är de invånare i skogen och undersöker mytagofenomenen. I motsats till tar således den komplexa strukturen för given. de två tidigare böckerna söker Richard inte ef- Perspektivet på skogen skiftar från en främ- ter skogens mytiska hjärta. Han försöker istäl- mande, oförståelig och farlig miljö till att vara let förstå sig på en miljö som inte bara sträcker något bekant, hemtamt och nästan banalt, ut sig i två dimensioner utan som existerar i la- medan det vardagliga i världen utanför främ- ger på lager, sammanbundna av ”hollowings”. mandegörs.53 Snarare än att betona vad John En sådan struktur påminner om det som Eco Clute beskriver som den ”mödosamma” fär- kallar för ett nät, i vilket ”every point can be den genom skogen så framställs syskonens res- connected with every other point”.51 Richard pektive resor som mycket rättframma.54 Texten och forskarna färdas mellan olika delar av sko- framhäver istället de gränszoner som omger gen, ofta via skilda vägar, och i likhet med Alex såväl skogen som dess mytiska centrum. Avi-

34 • TfL 2012:1 lion är en berättelse om att korsa gränser, om Oavsett vilket perspektiv man anlägger visar att gå in i och att lämna snarare än att, som i en platsfokuserad läsning på centrala tankar de föregående fyra romanerna, färdas genom. i fantasytexter. I de Lints Newford tydliggörs Gränsöverskridande dominerar Avilion men en bredare ideologisk polaritet genom natur/ utgör ett centralt tema i hela serien. Holdstock kultur-förhållandet, Tolkiens onda landskap har med sin skog skapat en av genrens mest avslöjar en djupare syn på vad ondska är i utvecklade exempel på en ”polder”, en fanta- Midgård, och Ryhope Woods föränderliga symiljö som (i likhet med de torrlagda områ- strukturer uppvisar en tydlig koppling till hu- dena i Nederländerna) aktivt skyddas från en vudpersonernas färd genom skogen. Platser, hotande omvärld.55 Definitionen av fantasy­ landskap, miljöer – de leder oss till nya insik- poldern kräver att området aktivt skyddas ter om verken. Så kan naturligtvis också vara från världen runtomkring, och de första fyra fallet med icke-fantastisk litteratur; för över böckerna skildrar alla hur skogen försvarar sig ett decennium sedan underströk ekokritiker mot intrång även om det är tydligast i Mythago som Cheryll Glotfelty och Scott Slovic vär- Wood.56 Poldern skyddas från de förändringar det av att utforska förhållandet mellan per- som omvärlden genomgår;57 likt insekter i soner, miljö och intrig i skönlitterära texter.59 bärnsten bevaras svunna tider i det fantastiska Till skillnad från fiktion som försöker skildra landskapet. Geografi och historia knyts sam- världen omkring oss på ett eller annat sätt har man genom dessa för genren karaktäristiska fantasy emellertid friheten att slippa reflektera miljöer och det förflutna skrivs in som en vår värld. Författaren kan istället skapa mil- oskiljbar del av fantasylandskapet.58 Att ta sig jöer som ser ut – och fungerar – precis hur in i en polder är att färdas bakåt i tiden, och i som helst, enbart styrd av genrens krav på Ryhope Wood går färden genom ett landskap inre konsekvens.60 Newford, Midgård och vävt av forntida myter, även om vävens struk- Ryhope Wood avbildar inga särskilda platser i tur skiljer sig åt mellan böckerna. vår värld utan är, som alla fantasymiljöer, först Skogens strukturer förändras genom serien och främst skapade för att ge upphov till de men de bibehåller fokus på att hålla huvud- personer och berättelser som hör hemma där. personerna fångna. Att färdas i skogen är, i de Personer, miljö och berättelse är tätt samman- tre första böckerna, bokstavligen att tränga in i knutna, vilket gör att en kritisk läsning som en selva oscura, en mörk, ogenomtränglig skog fokuserar på platser och miljöer inte bara ger där varje hopp om att hitta en rak stig är förlo- en djupare förståelse av texten; att ignorera rat. Steven, Tallis och Richard är utelämnade den värld som konstruerats i ett fantasyverk är till sina respektive labyrinter. Christian är li- att försumma en väsentlig del av vad som gör kaså utelämnad till skogen, men inte genom verket till vad det är. att vara fångad i labyrinten. Istället är han fast I sin banbrytande studie Strategies of Fan- i Legion-mytotopen och kan inte annat än föl- tasy slår Brian Attebery fast att fantasygenren ja den tvärs genom skogens nätstruktur. Som har egna narrativa konventioner. Han nöjer halv-mytagor rör sig Stevens barn obehindrade sig med att diskutera de konventioner som rör i skogen, men även de är fångar då deras my- berättelse och person,61 konventioner som har tago-natur inte kan existera utanför. Ryhope utforskats flitigt sedan dess. Som jag demon- Woods komplexa mytotopiska strukturer tyd- strerat bland annat med exemplen ovan är det liggör därmed hur personerna kontrolleras av emellertid också nödvändigt att undersöka vad de myter som får liv inom skogens gränser. som gäller för genrens hantering av platser, för enstaka verk och för miljöer som konstrueras i * flera texter, men även genom mer omfattande

Stefan Ekman • 35 studier för större delar av genren. I en genre där platser kan se ut på vilket sätt som helst, där det främsta kravet är att miljö, berättelse och persongalleri ska fungera tillsammans, är den viktigaste frågan: varför ser miljön ut som den gör? Oavsett hur man väljer att besvara den så kan man vara säker på att fantasylittera- turen kan erbjuda intressanta resultat när man sätter dess icke-existerande platser i fokus.

Noter

1 Fantasygenren har definierats och definierats New York: Avon, 1991 [1988]; The Hollowing, om av forskare som har försökt att ringa in just New York: ROC-Penguin, 1995:b [1993]; Gate of den sorts verk som de har föredragit att dis- Ivory [US: Gate of Ivory, Gate of Horn], London: kutera. Jag har i den här artikeln inget behov Voyager-HarperCollins, 1998 [1997]; Avilion, av att bifoga ytterligare en definition till sam- London: Gollancz-Orion, 2010 [2009]. ”The lingen. Fantasy kan här förstås som det Tolkien- Bone Forest” (1991) behandlar händelser före centrerade men tämligen vida ”fuzzy set” som Mythago Wood men har utelämnats från diskus- Brian Attebery beskriver i Strategies of Fantasy, sionen eftersom den inte bidrar mycket till ana- Bloomington: Indiana University Press, 1992, s. lysen här. 12–17. 5 För en bredare diskussion om detta, se Stefan 2 Nya Newford-berättelser ges fortfarande ut, Ekman, Writing Worlds, Reading Landscapes: An men diskussionen nedan utgår från det dryga Exploration of Settings in Fantasy, diss. Lund: dussinet romaner och fyra novellsamlingar som Lunds universitet, 2010, kap. 4. kommit ut fram till 2006. 6 För en mer omfattande diskussion se t. ex. An- 3 J.R.R. Tolkien, The Lord of the Rings, Boston: drew Brennan, Thinking About Nature: An In- Houghton Mifflin, 1993. Verket finns utgivet på vestigation of Nature, Value and Ecology, Athens: svenska som Sagan om Ringen (1959; övers. Åke University of Georgia Press, 1988; Kate Soper, Ohlmarks) och Ringarnas Herre (2004; övers. What is Nature? Culture, Politics, and the Non- Erik Andersson). Human, Oxford: Blackwell, 1998; Keekok Lee, 4 Robert Holdstock, Mythago Wood, London: Voy- The Natural and the Artefactual: The Implications ager-HarperCollins, 1995:a [1984]; Lavondyss, of Deep Science and Deep Technology for Environ-

36 • TfL 2012:1 mental Philosophy, Lanham: Lexington Books, 25 För ytterligare diskussioner om detta, se Ekman 1999; David Kaplan & Robert A. Manners, Cul- 2010, s. 76, 140, 180ff. ture Theory, Englewood Cliffs: Prentice-Hall, 26 Matthew Dickerson och Jonathan Evans, Ents, 1972; Peter Worsley, ”Classic Conceptions of Elves, and Eriador, Lexington: University Press Culture” i Tracey Skelton & Tim Allen (red.), of Kentucky, 2006, kap. 2. Culture and Global Change, London: Routled- 27 Tolkien 1993, IV/ii, s. 618. ge, 1999; Daniel G. Bates, Cultural Anthropo- 28 Ibid., II/ii, s. 236f.; jmf. app. B, s. 1059. logy, Boston: Allyn & Bacon, 1996. 29 John Garth, ”’As Under a Green Sea’: Visions of 7 Soper 1998, s. 15. War in the Dead Marshes”, i Sarah Wells (red.), 8 Bates 1996, s. 5. Tolkien 2005: 50 Years of The Lord of the Rings, 9 Charles de Lint, Widdershins, New York: Tor, vol. 1, Birmingham: The Tolkien Society, 2005, 2006, s. 77. s. 18f. 10 Se t.ex. Charles de Lint, Spirits in the Wires, 30 J.R.R Tolkien och Christopher Tolkien, The New York: Tor, 2003, särskilt s. 413–16; “Ghosts War of the Ring, London: HarperCollins, 2002, of Wind and Shadow” [1990], i Dreams Under- s. 105. foot, New York: Tor, 1994. 31 Tolkien 1993, prol., s. 1 11 Charles de Lint, ”But for the Grace Go I” [1991], 32 Ekman 2010, s. 76. i Dreams Underfoot 1994, s. 326. 33 J.R.R. Tolkien, De två tornen, övers. Erik An- 12 Om detta i Neil Gaimans Neverwhere (1996) dersson, Stockholm: Norstedts, 2005, s. 278. and Megan Lindholms Wizard of the Pigeons 34 Randel Helms, Tolkien’s World, Boston: Hough- (1986), se Stefan Ekman, ”Down, Out and In- ton Mifflin, 1974, s. 79, jmf. även s. 81. visible in London and Seattle”, i Foundation: 35 Tolkien 1993, II/vii, s. 355; III/xi, s. 579. The International Review of Science Fiction 94, 36 Ibid., IV/iv, s. 635. 2005. 37 Ibid., VI/ii, s. 900. 13 Charles de Lint, ”The Invisibles” [1997], iMoon - 38 Ibid., VI/ii, s. 902; VI/v, s. 947. light and Vines, New York: Tor, 1999, s. 217. 39 Astrid Lindgren, Mio, min Mio, Stockholm: Ra- 14 Charles de Lint, Forests of the Heart, London: bén & Sjögren, 1960 [1954], s. 90f., 106. Gollancz-Orion, 2002 [2000]. 40 En jämförelse mellan Brownings text och ond- 15 Charles de Lint, ”Waifs and Strays” [1993], i The skans landskap i fantasygenrens finns i Ekman Ivory and the Horn, New York: Tor, 1995, s. 34. 2010, s. 250ff. 16 Charles de Lint, Trader, New York: Orb-Tom 41 Stephen R. Donaldson, The Power That Pre- Doherty, 2005 [1997], s. 67. serves, New York: Del Rey-Ballantine, 1980 17 Ibid., s. 85. [1977], s. 431. 18 En annan ”nattperson”, strippan Nina, upple- 42 Robert Jordan [James Oliver Rigney, Jr.], The ver något liknande när hon besöker parken i Eye of the World, New York: Tor-Tom Doherty, sällskap med en vampyr i Charles de Lint, ”In 1990, s. 119. This Soul of a Woman” [1994], i Moonlight and 43 Donaldson 1980, s. 400ff. Vines 1999, s. 51. 44 Ekman 2010, s. 267f., 250ff. 19 Charles de Lint, The Dreaming Place, New York: 45 Holdstock, Mythago Wood 1995, s. 206. Firebird-Penguin, 2002 [1990], s. 24; ”The Con- 46 Stefan Ekman, ”Exploring the Habitats of jure Man” [1992], i Dreams Underfoot 1994, s. Myths: The Spatiotemporal Structure of Ry- 241. hope Wood”, i Donald E. Morse och Kálmán 20 de Lint 2006, s. 365. Matolcsy (red.), The Mythic Fantasy of Robert 21 Tolkien 1993, IV/ii, s. 617. Holdstock, Jefferson,NC : McFarland, 2011. 22 Ibid., III/viii, s. 542. Kapitlet diskuterar de olika mytotoperna i de 23 Ibid., III/ix, s. 555. första fyra böckerna mer utförligt än utrymmet 24 Ibid., II/vii, s. 353. Ett eko av Dagorlad återkom- möjliggör här. Se även Ekman 2010, s. 144–52. mer även i det senare kapitlet ”The Scouring of 47 Holdstock 1995:a, s. 185. the Shire”, III/viii. 48 Holdstock 1991, s. 338, 330.

Stefan Ekman • 37 49 Umberto Eco, Semiotics and the Philosophy of 57 Clute 1999, s. 773. Language (Advances in Semiotics), Bloomington: 58 För en mer omfattande diskussion om fantasy- Indiana University Press, 1986, s. 80. poldrar och en närmare undersökning även av 50 Eco 1986, s. 81. Tolkiens Lothlórien (The Lord of the Rings) och 51 Ibid. Terry Pratchetts Djelibeybi (Pyramids), se Ek- 52 Holdstock 1998, s. 139. man 2010, kap. 3. 53 Något Paul Kincaid också påpekar i sin recen- 59 Cheryll Glotfelty, ”Introduction: Literary sion av Avilion i SF Site, , 2010. Hämtat 2012-04- i Cheryll Glotfelty & Harold Fromm (red.), 04. The Ecocriticism Reader: Landmarks in Literary 54 I sin recension av Gate of Ivory, Gate of Horn Ecology, Athens: University of Georgia Press, beskriver John Clute romanen som en ”ardu- 1996, s. xviii–xix; Scott Slovic, ”Ecocriticism: ous tale which leads its protagonists,­ arduously, Containing Multitudes, Practising Doctrine”, i through many labyrinthine meanders, into the Laurence Coupe (red.), The Green Studies Read- arduous heart of fantasy”: Scores: Reviews 1993– er: From Romanticism to Ecocriticism, London: 2003. Harold Wood: Beccon Publications, 2003, Routledge, 2000, s. 160. s. 168. 60 Ett ofta påpekat behov som tas upp först i J.R.R.­ 55 John Clute, ”Polder”, i John Clute och John Tolkien, ”On Fairy-stories” [1947; urspr. före- Grant (red.), The Encyclopedia of Fantasy, New läsning 1938], i The Tolkien Reader, New York: York: St. Martin’s Griffin, 1999, s. 772 Ballantine, 1966, s. 37. 56 Se t.ex. skildringen av Steven och Harrys svårig- 61 Attebery 1992, kap. 4 & 5. heter i Holdstock 1995:a, s. 207.

Summary

A Non-Existent Place: The Importance of Fantasy Settings In fantasy literature, the setting is as important to the story as are character and plot. This article demonstrates how topofocal (place-focused) perspectives yield valuable insights into various fan- tasy texts. The examples include discussions on how the nature/culture relationship is tied to the ideological centre in Charles de Lint’s Newford stories; how a careful examination of Sauron’s land in J.R.R. Tolkien’s The Lord of the Rings reveals how the text views the nature of evil; and how the structure of the land develops along with the stories in the Mythago Wood novels by Robert Holdstock. In a genre where there are no limits to the shape a setting can take, the central question must be: Why is it shaped the way it is?

Keywords: Fantasy, Settings, J.R.R. Tolkien, Charles de Lint, Robert Holdstock

38 • TfL 2012:1 Der natur og historie møtes Om stedet i norsk topografisk lyrikk av Hanna Mühlbauer

”I litteraturen er landskapet eller det topogra- av bruddstykker fra brorens tekst.4 Rimbereid fiske et gammelt emne.”1 Dette fastslår Øyvind fastslår derfor at topografisk litteratur i tra- Rimbereid i essayet ”Om det topografiske dik- disjonell forstand som sikter mot ”det ytre og tet”, før han legger ut på å skildre den topogra- spesifikke”, ble tilbaketrengt av romantikkens fiske dikttradisjonen fra den antikke idyllen ”essensialiserende blikk på landskapet og geo- via krønikene, latindiktningen og Nordlands grafien”.5 Derimot viser Rimbereids egen dikt- Trompet frem til Claus Frimanns ”Fieldet samling Seine topografiar at stedet fortsatt står Hornelen i Norge” fra 1775. Diktet er ifølge sterkt som litterært emne. I det følgende siktes Rimbereid av stor betydning for norsk topo- det nettopp mot ”landskapet både som fysisk, grafisk diktning: På den ene siden vant det visuell attraksjon og som et rom der men- konkurransen i den ”malende poesien” som nesket spenner ut liv og historie” for å forsøke Selskabet til de skiønne og nyttige Videnskabers å trekke noen litterære tradisjonslinjer utover Forfremmelse alias Det smagende Selskab hadde renessansen. utlyst i 1772–1775. På den andre siden fremstil- Mens stedets natur og historie er viktige les diskusjonen om det prisbelønte diktet som elementer i litterære stedsbeskrivelser, går de ”selve begynnelsen til slutten på topografien også igjen som relevante faktorer i innflytel- som et viktig emne for diktningen.”2 Mens sesrike stedsteorier. Fenomenologen og hu- diktet skildrer ”landskapet både som fysisk, vi- mangeografen Edward S. Casey som ”mer enn suell attraksjon og som et rom der mennesket noen har skrevet stedsfilosofiens historie”,6 spenner ut liv og historie”,3 syntes mange at definerer stedet som ”the immediate environ- diktet som Claus Frimanns bror Peter Harboe ment of my lived body – an arena of action Frimann hadde innsendt og som også om- that is at once physical and historical, social talte Horneelen, burde ha vunnet førstepri- and cultural”.7 Han postulerer til og med at sen. Det svarte bedre til det gryende roman- ”the place-world defies division into two dis- tiske smaksregimes forkjærlighet for sublime, tinct domains of Nature and Culture. If it is fryktinngytende landskapsopplevelser, og så equally true that ’everything is natural in us’ redigerte juryen Claus Frimanns ”Fieldet Hor- and that ’everything is cultural in us’, this is neelen i Norge” før publikasjonen ved hjelp so primarily within the concrete and complex

Hanna Mühlbauer • 39 arena of place, where the coadunation of the tur og historie fremstilles og funksjonaliseres natural and the cultural arises in every experi- i nasjonalromantiske stedsbeskrivelser, nøyere ence and every event – and in every expres- sagt i utvalgte dikt av Henrik Ibsen og Andre- sion thereof.”8 Selve stedsopplevelsen sies å as Munch. Ettersom tekstene er opptatt av å være preget av fysiske faktorer og kulturelle skildre et bestemt sted og dens særegenhet og persepsjonsmønstre, individuelle opplevelser derved ”aktivt forholder seg til stedet”,12 skal og kollektive forestillinger, ikke minst av de de i det følgende kalles for topografisk lyrikk. kunstneriske reproduksjonene som assosieres Resultatene sammenlignes med et forholdsvis med stedet. nytt eksempel av topografisk lyrikk: Harudes Når blikket nå skal rettes igjen mot lit- av Erlend O. Nødtvedt trekker veksler på terære stedsbeskrivelser, trer dessuten den mange slags litterære tradisjoner når stedets språklige representasjonens særegenhet frem. natur og historie skal fremstilles og viser der- Ifølge Joseph Hillis Miller tilføyer den en re- ved at stedsbeskrivelser er fortsatt et aktuelt flektiv distanse til stedsopplevelsen.9 Mens den emne i norsk lyrikk. primære stedsopplevelse er nokså umiddelbar Et fint eksempel på såvel stedsopptatt ly- og subjektiv, hvor reflekterende og kulturelt rikk som nasjonalromantikkens fokus på na- preget den enn måtte være, nedtones den di- tur og forhistorie er Henrik Ibsens ”Paa La- rekte fysiske opplevelsen i de fleste litterære degaardsøen den 10de Juni” som ble fremført beskrivelser. Topografiske tekster varierer med ved kong Oskars lunsj for norske og danske hensyn til stedsbeskrivelsens abstraksjonsnivå, studenter på Ladegaardsøen (nåtidens Byg- subjektivitet og middelbarhet10 og fremhever døy) utenfor Kristiania i 1851. Tekstens histo- enten stedsopplevelse eller refleksjon.11 De kan riske bakgrunn er at øyen i 1299 ble gitt som vise stor detaljrikdom og intendert realisme morgengave fra kong Håkon V. Magnusson til eller være utgangspunkt for abstraherende me- hans dronning Eufemia. taforisering; de kan dra på alle slags subjektive sansninger og inntrykk eller sikte mot kollek- Paa Ladegaardsøen den 10de Juni tive forestillinger og opplevelser. Ikke minst kan de sette fokus på deskripsjonen av stedets Der gaaer en Luftning med dæmpet Klang utseende eller på narrasjonen av stedets histo- Igjennem Granen herinde, rier, hvor historiske eller mytiske, private eller Det er en dyb, en vemodig Trang, Som hviler Skoven paa Sinde; kollektive de enn måtte være. Det er imidler- Sin Længsel vil den hviske om tid ikke avgjørende om en handling faktisk har Og sine bedste Minder, funnet sted, men at den fremstilles som me- Og Røsten, som fra Hjertet kom, ningsfull og brukes for å investere betydning Forvist sin Gjenklang finder. i stedet – dette gjelder realhistorie og myter, sagaer og legender såvel som mere individuelle Der raaded’ engang en Dronning prud fortellinger, altså historier i vid forstand. I disse hviskende Skove, For undersøkelser av naturens og histo- Da vandred Fruer i Sølvmorsskrud riens rolle i stedsskildringen ligger det nært Ved Fjordens blinkende Vove, å ta fatt i den norske nasjonalromantikkens Den Sanger kvad om Elskovs Ild litteratur. Den er spesielt i lyrikken meget Til Harpens gyldne Strænge, Mens høvisk Skjemt og Ridderspil opptatt av såvel natur som forhistorie for å Klang over Blomsterenge. finne frem til en egen nasjonalitet, en volks- geist i herdersk forstånd. I det følgende skal Dog, Tiden vexled, i Slummer laa det analyseres hvordan forholdet mellom na- De gamle hellige Lunde,

40 • TfL 2012:1 De saa det freidige Liv at gaa mellom fortid og nåtid, forsterker opplevelsen I Stridens Hvirvel tilgrunde; av samhørighet og kontinuitet og skaper iden- Men evig er Naturens Aand, titet – enten ved hjelp av ”ekte” spor eller ved Den drømmer, slummerdysset, postulerte manifestasjoner av tid i landskapet.16 Paa Leiet, hvor en kjærlig Haand Når historien knyttes til stedet, overvinnes di- Har Mindets Blommer drysset. kotomien av natur og historie, naturen får en Nu vaagner atter den gamle Lund historie og historien blir tilgjengelig gjennom Af Seclers drømmende Dvale, kroppslig sansning og nærvær. En Alf beliver i denne Stund Når den sansende instansen på ”Lade- Paany de duftende Dale, gaardsøen” nokså passivt lytter seg frem til ste- Den fylder Skovens unge Blad dets historie, fremstilles et mye tydeligere jeg Og Strandens Blomsterranke, i neste eksempel. Ett tiår etter at Ibsen skrev Den aander ud et Høitidskvad hyllingsdiktet til Ladegaardsøens fortid, reiste 13 Om Nordens bedste Tanke! Andreas Munch til Trondheim for å overvære kroningen av Karl IV/XV i Nidarosdomen Kontrasten mellom tidens foranderlighet den 5. august 1860. Året etter utgis diktsyklu- og naturens kontinuitet (”evig er Naturens sen ”Fra Throndhjemsreisen” som en del av Aand”) er meget sterk. Uansett er det naturen, Munchs Nyeste Digte.17 Diktkransen innledes skogen, som tar vare på minnene, den står ikke med beskrivelsen av reisens høydepunkt, i imot sivilisasjonen og utsletter historien ved å hvert fall i geografisk forstand – det første av gro igjen – det er tidens omskiftninger (”Ti- tolv dikt går under navnet ”Paa Dovrefjeld”18 den vexled”) som utvisker sporene. Her finnes og begynner høytydelig med apostrofen av den klassiske dikotomien mellom en univer- selve fjellet: ”Du høie Tempel for mit Lands sell, tidløs natur som følger sine egne lover og Naturaand,/ Saa staar jeg endelig da nær din en dynamisk, sosiokulturellt preget historisk Tinde!” Forventningen om stedet økes enda utvikling: ”’nature’ is also the opposite of ’his- mer idet reisen dit beskrives nokså mystisk i de tory’, and certainly of that linear sense of his- to neste strofene: Det går ”[i]gjennem Dalens tory which is predicated on the idea of prog- lange Prophylæer” og forbi der ”mørke Klip- ress. ’Nature’ carries a connotation, not only per stod som Rad af Sphinxer”, allusjonene til 14 of pastness, but also of timelessness.” Samti- antikken forbereder på tekstens senere vending dig er det naturen som gir adgang til historien: mot stedets fortid. Først etter at diktets jeg har ”Mindets Blommer” gror i skogen, den er selve lært seg løsenordet av elven, åpner dalen seg folkeåndens vokter og bevarer, den hvisker om og ”Dovres brede Ryg” vises. Selve vidden ser i ”sine bedste minder” og overvinner kontras- det første ikke ut til å oppfylle forventningene, ten mellom historisk formet kultur og tidløs den karakteriseres av stillhet og tomhet: natur. Ifølge Anne Eriksen er det stedet som tjener som bindeledd mellom forskjellige tids- O, – hvilken Verden, fuld af Ensomhed! punkter: ”når historien – tiden – legges inn i Den brune Ørkens Bølgelinier strække rommet, får den en dramatisk ny tilgjengelig- Sig hen til alle Sider, kun begrændset het. Rommets bestandighet seirer over tidens Af steengraa Klipper og af Sneefjeldstoppe. flyktighet. Fortiden slutter å være forgangen Hvor her er stille! tid, den kan oppfattes som et nå fordi den er knyttet til et her – et her som samtidig er del Også selve skillepunktet fremstår som nokså av nåtidsmenneskets egne, direkte erfaring- upretensiøst: er.”15 Det er slik minnesteder ordner forholdet

Hanna Mühlbauer • 41 Ei nogen voldsom Stigning, intet Bratdyb Også denne teksten proklamerer assosiasjo- Betegner Fjeldets Højeste. Med Eet kun nen mellom historien og naturen og bruker Jeg mærker, alle Vande rinde med mig, stedet som adgang til fortiden. Dette samsvarer Og ei, som nys, imod mig. med Anne Eriksens konsept om stedliggjøring som hun utviklet i en sosialantropologisk ana- Det er først når stedets historiske betydning lyse av norsk historie og minnekultur. Hun dras inn at tonen blir mer høystemt igjen; definerer stedliggjøring som en sammenknyt- forandringen inntrer når Harald Haarfagre ning av historie, nasjon og landskap.19 Sted- nevnes og teksten veksler tilbake fra deskrips- liggjøringens mekanismer foregår i to trinn. jon til narrasjon: Først likestilles geografi og nasjon, et typisk landskap heves frem og brukes som grunn- Her drog han over, den Haarfagre, da lag for nasjonaliteten: ”Norge – som sådant Han vilde samle Nordmænds spredte – er furet, værbitt og fullt av fjell. […] Slik de Stammer Stærkt til eet Folk, med fælles Ret og Krone, beskrives fremstår de nasjonale landskapene Og derved vinde sig skjøn Gydas Gunst. dermed som uberørte av et kultiverende sub- jekt. Landskapet er blitt nasjonalt så å si på Her stod han, og lod Ørneblikket fare egen hånd, ikke på grunn av menneskers inn- Udover dette vide Hav paa Fjeldet, sats. Tvert imot er det dette landskapet som Og fandt i det et Billed’ paa de Tanker, gir nasjonalitet – og dermed både egenart og Hvormed hans stolte Sjæl omspændte Landet. beskyttelse – til de menneskene som hører til der.”20 Deretter knyttes historien til det nasjo- Sett fra et historisk perspektiv opplyses den nale landskapet og den gjensidige legitimasjo- ”brune Ørkens Bølgelinier” av en hel kong- nen finner sted: Gjennom stedliggjøringen erekke som dro over Dovrefjellet som ”En blir historien både nasjonal og naturlig, mens glandsfuld Stribe over Fjeldets Ørken”. Lysa- den leverer den historiske bakgrunn for land- nalogier som ”Elven/ i Sommernatten, naar skapets nasjonale tilknytning.21 dens hvide Skum/ i Maaneglandsen underligt Denne kombinasjonen er basal for ut- sig bryder”, ”Lyn av Sværd og Staal”, ”ildrødt viklingen av nasjonal identitet ettersom na- Skjær af Blod og Borgerkrig”, ”Korsets hvide turen og dens estetiske manifestasjon som Stjerneglands” og ”Ærens gyldne Straaler”, landskap ble fundamentet for norsk identitet representerer fortidens glans og kontrasteres under nasjonsbyggingen. Da medlemmene meget sterkt med mellomtiden som skildres av Norske Selskab i København skulle lage som natt og vinter: ”tilsidst den Lysstribe dog norsk litteratur, ble det mye naturlyrikk. Og blegner/ Og taber sig i Fimbulvintrens Mør- da de studerte forfedrenes historie på leting ke!/ Saa bliver det først rigtigt øde her/ Paa etter urnorske karaktertrekk, ble den frie og Ødefjeldet.” Denne mørketiden kan lett asso- utvungne levemåten sett på som begrunnet i sieres med dansketiden, som nasjonsbyggerne naturområdene, i miljøpåvirkningen.22 Selve gjerne betegnet som 400-årsnatten. Like som koblingen av natur og folkekarakter finnes i skogen i Ibsens ”Paa Ladegaardsøen” er det her ”Paa Dovrefjeld”s sjette strofe som sammen- ”Fjeldets Aand” som tar vare på minnene og til ligner granittens og folkets stadighet: sist ”ryster ved en Storm det gamle Fjeld,/ Saa Taagen spredes, Verden atter skuer/ Sneehæt- Fjeldvidden deler ikke Norges Rige, tens Tinde høit i Morgenlys”. Kongetoget vi- Den samler Dal til Fjeld, og Kyst til Skov – ses ”i frisk, forynget Glands” og er i stand til å Med dens Granit er Landet sammenkittet, ”bringe Norges gamle Pragt tilbage”. Og Haralds Værk var kun Naturens eget,

42 • TfL 2012:1 Fra døde Stene overført paa Folket. historie i fremstillingen, er derimot Harudes av Med Klippens Rolighed staar dette sammen, Erlend O. Nødtvedt en spesielt oppsiktsvek- Og synes koldt og stivt for Sydens Øine – kende aktualisering av dette landskap.25 Tek- Dog gløder Liv og Varme i dets Indre, sten bærer tittelen etter de germanske hordene Som fagrest Frugtbarhed i dybe Dal, som skal ha nådd helt frem til Hardanger og Og endnu kan det mærkes, at Kong Harald karakteriseres av forfatteren som ”et langdikt Vandt Landet for en Kvindes Kjærlighed. om Hordaland, en skrudd heimstaddiktning utført med en blanding av høyromantisk in- Selve rikets samling blir derved naturalisert, derlighet og forstadsironi.”26 det fremstår som om den naturlige folkeån- Harudes forener typisk nasjonalromantiske den krevde foreningen. Ved å gå over fra den elementer som landskap, myter og sagaer og konkret-subjektive deskripsjonen av reisen og blir en smeltedigel av diskurser om natur, his- stedets ytre til narrasjonen av den kollektive torie og identitet. En spådomskone – oppkalt historien, bruker teksten denne miksturen av Alexandra etter den trojanske Kassandra og natur og historie for å fornye og legitimere de apostrofert som volve – spår Hordalands un- nasjonale krav om egen konge, selv om han dergang i et digert steinras. Samtidig overle- i året 1860 ennå er svensk. Diktets diegetiske verer hun sin viten om gamle stedsnavns ety- plassering kunne neppe ha vært mere nasjonalt mologi og om de historiske, kunstneriske og ladet, det er ikke først med Eidsvoll-eden fra mytiske referanser i landskapet til diktets jeg. 1814 at Dovre blir et av Norges fremste nasjo- Det vises til kunstneriske representasjoner av nalsymboler. Apostrofen som ”Du høie Tem- Hardanger i musikk av Edvard Grieg og Geirr pel for mit Lands Naturaand” gjentas i siste Tveitt, i malerier av Hans Gude, Bernt Tunold strofen og kan nå forstås ut av tekstens bruk av og Nikolai Astrup og ikke minst i litteratur av stedlig- og derved naturliggjort historie: den Arne Garborg, Olav H. Hauge og Olav Ny- forhenværende stille og tomme fjellvidden har gard. Dette skjer dels i eksplisitte sitater, dels i fått tilskrevet nasjonal betydning. heller fri assosiasjon av kunstnernavn og land- Et annet landskap som ble et meget po- skap: pulært motiv under nasjonalromantikken er Hardanger, ikke minst i maleriet ”Brudeferden den grigg den edv! i Hardanger” av Adolph Tidemand og Hans de elver de juv Gude. Det ble til og med satt opp som tableau den olav hå hå! den frykt den frukt vivant i Christiania Theater i 1849 ”med Har- de tveitter den geirr de spyd dangerfjordens landskap som bakgrunnsde- de harudangr korasjon og med båt og mannskap som sang Andreas Munchs ’Der ånder en tindrende Det lyriske jeget resymerer: ”flere har det fyl- sommerluft/ varmt over Hardangerfjordens ket ritet/ mange har det fylket sett”. Allerede vann’. Melodien var av Halfdan Kjerulf, og her blir produksjonsaspektet til landskapet de opptredende var iført nasjonaldrakter. Mer tydelig – det oppstår gjennom betraktning og nasjonalt kan det neppe gjøres.”23 Men også beskrivelse. utover nasjonalromantikken ble området lagt Det finnes dessuten referanser til Vøluspá, merke til som kunstnerisk emne. Ikke minst Grimnismál, Gylfaginning, Ólafs saga hins Olav H. Hauges diktning er tett knyttet til helga såvel som runeinnskrifter. Når norsk Hardangerlandskapet, og Jon Fosse påstår til naturlyrikk ifølge Eirik Vassenden allerede står og med at ”Hardanger ser annleis ut etter at generelt i fare for å assosieres med ”tradisjo- Olav H. Hauge har skrive sine dikt”.24 Når nalisme, romantisk harmoniseringstenkning blikket skal rettes mot forholdet av natur og og i noen grad også en beintfrem nasjonalis-

Hanna Mühlbauer • 43 tisk dyrkning av sammenhengen mellom be- som navnet indeholder, kan se sig selv virkelig- traktet natur (turisme), selvforståelse (identitet) gjort og få kød, og navnet er et klangrum for og forvaltning (eiendomsrett)”27, så førte den stedet, et reservoir for følelse og mening uden eksplisitte tematisering av norrøne og nasjo- hvilket lokaliteten ikke kan blive til sted. Også nalromantiske tradisjoner i Harudes til høyst sproget er en begivenhed og et menneskeligt kontroverse resepsjoner. Flere anmeldere følte indgreb der forvandler lokaliteten til et sted.”29 at de ikke kunne gripe tekstens intensjon fordi I Harudes er stedsnavnene en måte å komme den spiller mellom patos og ironi, ærefrykt og nærmere inn på stedets kulturelle betydning dadaistisk parodi av litterære tradisjoner.28 Re- og konstruksjon; det lures til og med på om sipientene blir vist tilbake til deres egne forhold selve fjorden forandres når navnet byttes ut: til nasjonal identitet og litterær arv. Ambiva- lensen blir forsterket av forfatterens isceneset- dei har andre namn der no telse på coveret i lusekofta foran grønne fjell, er fjorden den samme fjord men med røyk og asymmetrisk punksveis. angre ny Angående stedsbeskrivelsens retorikk kombi- når gjendøpt nerer teksten meget subjektive sanseinntrykk fjorden like dyp er fjorden som er preget av væte etter regn ”i minst åtti Den performative aspekten i landskapsskild- dager i strekk/ o regn!” med refleksjoner over ringen blir enda tydeligere når diktets jeg opp- stedets kulturelle semantiseringer. Et sentralt trer som skald og synger landskapet frem: tema er stedsnavn, selve navngivingsprosessen skildres flere ganger langt og detaljert: jeg den fjordtunge skalder hordaland her lar trestokken tyst gjennom vinteren tørke risser i fjell de harudamyter til om våren hun lager en bue en pil fra forstad et fylkesnåm en bue! ladawarijaR en pil! sleiker bunadasølv av barlind en bue lage og pilespisse smi av volvebryst en streng av lin settes i horn i den barlindende o hjortebrud bøyde hal mar mauna linhaugen heter en haug møyenes møy alexandra skyter navnepiler i landskap i li setter horg på huglo risser runer på pilskaftet rette jeg den hordaskald står navn de navn! risser navn ved vebande streifefjord på askepil risse vætes av vær og hauglegger her pilen i angr hordenes angr de mine lindisfarne fedre pilen mot fjordbunnen stupe Jeget skriver stedets myter inn i fjellene og De praktiske detaljene viser hvordan topo- plasserer forfedrene og derved historien i land- logiske strukturer blir skapt i og gjennom skapet gjennom en symbolsk hauglegging. praksis, mens navnene oppstår også materi- Men ved siden av historien og tradisjonen fin- elt direkte av omverdenen da pilene lages av nes også et fremtidsrettet perspektiv som sik- ”vår skog vår sevje vår skog vårt tre vårt ly”. ter til tiden etter at raset har gått, når et nytt Samtidig fremtrer stedets språklige konstitus- lag av betydninger kommer til å bli lagt på det jon som åpenbares i stedsnavnet. Dan Ring- samme landskapet: gaard skriver om språkets betydning for stedet: ”Hvad sproget angår, så er stedet et klangrum de som etter oss kommer for navnet, en lokalitet hvor de forestillinger finner huler i raset

44 • TfL 2012:1 legger de hvite der nauberg og dens beliggende som eksempel for kaller fylket aga å vise hvordan det å bygge og å bo er en måte å være i verden på.33 Det er såvel de første to På denne måten oppstår bildet av et sted leddene av foredragets tittel (samt noen hei- preget av mangfoldige historiske, mytiske og deggerske etymologiske innslag) som byggets kunstneriske tradisjonslag, som minner om innføying i landskapet som Harudes ser ut til Dan Ringgaards konsepsjon av stedet som pa- å ta opp: limpsest: ”Man kan betragte et sted som en palimpsest, som en lokalitet der indeholder og den hordeskikk lag på lag af betydning, og som konstant over- og bygge og bu skrives med ny betydning. […] Et sted ændres buande bonde konstant, dels fysisk af alt fra erosion og byg- og byggeskikk ninger til vind og vejr, dels i mødet med hvert det hus det uthus i landskap ligge enkelt individs og gruppes tanker, følelser, er- i landskap smelte i landskap være indringer, handlinger og fortællinger.”30 Dette er landskap dynamiske samspill av fysiske og kulturelle faktorer virker også inn på litterære stedsbe- Ettersom ”Heideggers position inden for sted- skrivelser, da stedliggjøringsprosessene på det forskningen kan næppe overvurderes, og i en sosiokulturelle og på det litterære planet selv- lang række efterfølgende og nutidige reflek- sagt er gjensidig avhengig av hverandre. Mens sioner over stedet [… fremstår] som et selv- litteraturen refererer til geografiske steder og følgeligt referencepunkt”,34 kan Harudes med deres konvensjonelle betydninger, har litterære lov og rett kalles et stedliggjøringens meta- semantiseringer også innflytelse på stedenes dikt. Abstraksjonen og narrasjonen av stedets resepsjon, såvel på det individuelle som på det mangfoldige betydninger dominerer over den kollektive plan: ”stedet også altid skrives frem, subjektive opplevelsen og deskripsjonen. Det det er ikke blot repræsenteret i teksten, det er virker som om jeget ikke klarer å knytte de ob- skabt af teksten. Kulturen, og med den sproget jektiv-kollektive konnotasjoner til originære og historien, er med hele vejen”.31 egne erfaringer når det fastslår: Denne kulturelle konstruksjonen og se- mantiseringen av stedet står meget sterkt i kikk! å aldri alexandra smake Harudes på grunn av refleksjonsnivået i tek- det fylke hun lære meg skal sten. Med de mange implisitte og eksplisitte å dette det fylket bare referanser til andre betydningsskapende tek- skrive ster og teknikker får også selve diktet noe som ifølge Göran Printz-Påhlson ofte finnes ved to- Det er lært viten som står sentralt, og når pografisk lyrikk: en ”palimpsest-natur, skrift- jegets forhold til stedet skal ordnes inn un- tecken skrivna över skrifttecken på en väv av der Seamus Heaneys berømte ”two ways in tid och rum”.32 Intertekstualiteten er for det which place is known and cherished” som han meste meget åpenlyst konstruert som i den beskriver i ”The Sense of Place”, blir det ikke innledende radbrekkingen av Olav H. Hauges ”lived, illiterate and unconscious”, men deri- ”Det er den draumen” eller i de kursiverte sita- mot ”learned, literate and conscious”.35 Det tene i teksten. Det finnes til og med referanser er via Alexandras visdom og intertekstene at som tyder til Martin Heideggers berømte fo- stedet kan noenlunde gripes, ikke gjennom redrag ”Bauen Wohnen Denken” fra 1951 som umiddelbar sansning. I samsvar med denne ty- kom til å stå sentralt i stedsteoriens historie. delig beskrevne mangelen på egen erfaring, er I foredraget bruker Heidegger hytten i Todt-

Hanna Mühlbauer • 45 deskripsjonen meget sparsom på detaljer. Fjell Horneelen i Norge” som Øyvind Rimbereid og fjord er stadig presente som det endelige leser det: ”Er det noe denne diktningen viser steinrasets opphav, men forblir abstrakte som oss, så er det at topografien rommer flere sam- om de ikke kan gjengis i sin essens. Og når tidige verdener. Den viser oss hvordan stedet raset slipper løs, utviskes kulturens spor: eller det lokale er en verden av verdener […]. Ikke én, men mange Horneler – alt etter hvor- lysene fra nuten vi ser dan og hvorfra fjellet ses.”36 i fjorden i fjellet lyser ligger disse regnlys slukkes skal min avdagsvette du vonde i ras i fjord og navn og master skal falle og mørkre ligge

Naturen derimot står igjen uanfektet og ven- ter på å få innskrevet et nytt lag av betydning. Den bevarer ikke historien som i eksemplene av Ibsen og Munch, men er adskilt fra den og tjener bare som utgangspunkt for kulturelle konstruksjoner. Dette vises også i syntaksen: Harudes er meget assosiativ, rik på inversjoner og vers som henger heller løst sammen. Dette understreker karakteren av stedet som foran- derlig palimpsest, sammensatt av heterogene bruddstykker av litterære, historiske og my- tiske fortellinger. Derimot virker Munchs dikt ”Paa Dovre­ fjellet” meget stringent, det går fra den sub- jektive stedsopplevelsen via konnotasjon og refleksjon over til den kollektive semantise- ringen av stedet og viser til dets historiske be- tydning for å naturliggjøre og derved legitime- re nasjonale krav. Kongetoget fremstilles som realhistorisk, hele teksten viser høy intendert realisme og faktualitet. Undersøkelsen av må- ten stedene blir fremstilt i tekstene viser nøye at ”Paa Dovrefjellet” – like som Ibsens ”Paa Ladegaardsøen” – bruker stedet og naturen for å gjøre historien tilgjengelig, mens Haru- des sikter mot stedshistorienes sammensatthet og forgjengelighet og påpeker umuligheten av å litterært fastlegge selve stedets natur. Ved å ikke fortelle den ene historien av nasjonal betydning om stedet, men å henvise til dens mangfoldige fasetter, står Harudes til syvende og sist i slekt med Claus Frimanns ”Fieldet

46 • TfL 2012:1 Noter

1 Øyvind Rimbereid, ”Om det topografiske dik- mittelalterlichen Literatur, Berlin/New York: de tet. Eller i stedet for en poetikk”, i Øyvind Rim- Gruyter, 2011, s. 79–101. bereid (red.), Hvorfor ensomt leve. Essays, Oslo: 11 Disse motpoler finnes også i Henning Howlid Gyldendal, 2006, s. 84. Wærps analyser av Andreas Munchs naturly- 2 Ibid., s. 134. rikk, f. eks. i konklusjoner som ”Dette er ikke 3 Ibid., s. 140. et topografisk dikt med deskriptive ambisjoner, 4 Se ibid., s. 133f., og Joachim Grage, Chaotis- fjellandskapet er først og fremst et uttrykk for cher Abgrund und erhabene Weite. Das Meer in stemninger, som igjen utløser refleksjoner” eller der skandinavischen Dichtung des 17. und 18. ”[Det] er da også i liten grad bygd på sanseopp- Jahrhunderts, Göttingen: Vandenhoeck & Ru- levelser; diktet er først og fremst et refleksjons- precht, 2000, s. 197–228. dikt”; Henning Howlid Wærp, Diktet natur. 5 Rimbereid 2006, s. 136f. Natur og landskap hos Andreas Munch, Vilhelm 6 Anniken Greve, ”Den globale fornemmelsen Krag og Hans Børli. Oslo: Aschehoug, 1997, s. for sted”, i Norsk Litteraturvitenskapelig Tids- 93 og s. 97. skrift 2011:2, s. 200. 12 Anniken Greve, ”Poesi og sted”, Nordlit 2000:7, 7 Edward S. Casey, ”Between Geography and Phi- s. 137. losophy: What Does It Mean to Be in the Place- 13 Henrik Ibsen, ”Paa Ladegaardsøen den 10de World?”, i Annals of the Association of American Juni”, i Henrik Ibsens skrifter, utgitt av Univer- Geographers 2001:91/4, s. 683. Casey refererer sitetet i Oslo, bd. 11, Oslo: Aschehoug, 2009, s. både til Heidegger og humangeografien som 143f. ser i lag med Yi-Fu Tuan på stedet som ”way of 14 Joep Leerssen, ”Nature, History and Moder- being-in-the-world”, som dynamisk produkt av nity”, i European Studies 2002:18, s. 16. prosesser og praksiser i stadig forandring. Her 15 Anne Eriksen, Historie, minne og myte, Oslo: møtes fenomenologien og humangeografien, Pax, 1999, s. 92. Dette poenget finnes igjen i slik at Casey i samsvar med artikkelens tittel variant hos Casey 1996, s. 44: ”Time and his- kan plasseres i krysningspunktet av disiplinene; tory, the diachronic media of culture, are so jf. Tim Cresswell, Place. A Short Introduction, deeply inscribed in places as to be inseparable Oxford: Blackwell, 2004, s. 51. from them […]. Whether we are concerned 8 Edward S. Casey, ”How to get from Place to with dwelling places or places on a journey, Space in a Fairly Short Stretch of Time: Phe- with places in a landscape or in a story (or in a nomenological Prolegomena”, i Steven Feld & story itself indissociable from a landscape), we Keith H. Basso (red.), Senses of Place, Santa Fe: witness a concrete topo-logic, an experiential School of American Research Press, 1996, s. topology, in which time and space are operative 35f. in places and are not autonomous presences or 9 Se Dan Ringgaard, Stedssans, Århus/Køben- spheres of their own.” havn: Aarhus Universitetsforlag, 2010, s. 33. 16 Jf. Hans Krah, ”Räume, Grenzen, Grenzüber- 10 Selv om middelbarhet og umiddelbarhet opp- schreitungen. Einführende Überlegungen”, i rinnelig skildres som narratologiske konsepter, Kodikas/Code 1999:22, s. 9. f. eks. i kapitlet ”Distanz” i Matias Martinez & 17 Jf. Wærp 1997, s. 81. Michael Scheffel, Einführung in die Erzähltheo- 18 Andreas Munch, ”Fra Trondhjems-Reisen. I: rie, München: C. H. Beck, 2003, s. 47–63, kan Paa Dovrefjeld”, i Andreas Munch, Samlede det være lønnsomt å overføre dem til lyrikken; Skrifter, utgitt av M.J. Monrad & Hartvig Las- jf. Peter Hühn, ”Geschichten in Gedichten. An- sen, bd. 1, København: Gad, 1887, s. 477ff. sätze zur narratologischen Analyse von Lyrik, 19 Se Eriksen 1999, s. 46f. mit einem Ausblick auf die Lyrik Shakespeares 20 Ibid., s. 47; jf. Nina Witoszek, ”Der Kultur mø- und den Petrarkismus”, i Hartmut Bleumer & ter Natur. Tilfellet Norge”, i Samtiden 1991, s. Caroline Emmelius (red.), Lyrische Narrationen 11–19. – narrative Lyrik. Gattungsinterferenzen in der 21 Se Eriksen 1999, s. 53.

Hanna Mühlbauer • 47 22 Se Wærp 1997, s. 366. 29 Ringgaard 2010, s. 270. 23 Bjarne Hodne, Norsk Nasjonalkultur. En kul- 30 Ibid., s. 153f. turpolitisk oversikt, Oslo: Universitetsforlaget, 31 Ibid., s. 270; jf. Yi-Fu Tuan, Space and Place: 1999, s. 86. The Perspective of Experience, London: Edward 24 Jon Fosse, ”Om det same i litteratur og bilet- Arnold, 1977, s. 184: ”people can develop a pas- kunst”, i Jon Fosse, Gnostiske essays, Oslo: Sam- sion for a certain type of environment without laget, 1999, s. 88. the benefit of direct encounter. A story, a de- 25 Erlend O. Nødtvedt, Harudes, Oslo: Asche- scriptive passage or picture in a book suffices.” houg, 2008. 32 Göran Printz-Påhlson, ”Platsens poesi, satsens 26 http://www.litteraturhuset.no/pro- poesi”, i Göran Printz-Påhlson, När jag var prins gram/2010/06/noedtvedtforelesinga.html, utav Arkadien. Essäer och intervjuer om poesi och 15.06.2011. plats, Stockholm: Bonnier, 1995, s. 84. 27 Eirik Vassenden, ”’Dette som eig oss et oss.’ Litt 33 Se Martin Heidegger, ”Bauen Wohnen Den- om naturen i poesien – og om den ubestemte ken”, i Martin Heidegger, Vorträge und Aufsätze, gleden hos Kjartan Hatløy”, i Ratatosk 2008:1– Pfullingen: Neske, 1954, s. 145–162. 4, s. 41f. 34 Louise Mønster, ”At finde sted: en introduktion 28 Se Gunnar Wærness, ”Arvesølv eller flas- til stedbegrebet og dets litterære potentiale”, i ketørker?”, i Audiatur, http://www.audiatur. Edda. Nordisk tidsskrift for litteraturforskning no/bokhandel/?visning=omtaler&tekst=17, 2009:4, s. 360. 7.12.2008, og Sindre Ekrheim, ”Hordalandsbas- 35 Seamus Heaney, ”The Sense of Place”, i Seamus tardar. Nasjonalromantikk kolliderer i forstads- Heaney, Preoccupations. Selected Prose 1968–1978, landskap”, i Bergens Tidende, http://www. London: Faber & Faber, 1980, s. 131. bt.no/bergenpuls/litteratur/article639447.ece, 36 Rimbereid 2006, s. 143. 3.10.2008.

Summary

Where Nature and History Meet: On Place in Norwegian Topographical Poetry

This paper examines Norwegian topographical poetry, focusing on the underlying concepts of nature and history, and their function in the literary description of places. It considers literature’s capacity to establish places by attaching individual as well as collective stories to specific sites. To this end, the article provides a glimpse of national romantic poetry by Henrik Ibsen and Andreas Munch. These works naturalise both history and nation while recounting the story of a place. In contrast, Erlend O. Nødtvedt’s Harudes is interpreted as a recent example of topographical po- etry that presents place as a multifaceted palimpsest of literary, historical and cultural traditions only temporarily attached to a site.

Keywords: Place and Literature, Topographical Poetry, Norwegian Poetry, Henrik Ibsen, Andreas Munch, Erlend O. Nødtvedt

48 • TfL 2012:1 Inordning och uppror Om det ambivalenta förhållandet till traditionen i modern svensk arbetarlitteratur av Magnus Nilsson

Modern svensk arbetarlitteratur präglas i stor reception innebär dock bara att det uppstår utsträckning av ett ambivalent förhållande till möjlighet att klassificera verket i fråga som ar- den arbetarlitterära traditionen. Många arbe- betarlitteratur. Nödvändiga förutsättningar för tarförfattare som själva gör anspråk på eller att så ska ske är dels att just denna kategori accepterar en tillskriven hemhörighet i denna är tillgänglig för läsaren, dels att det framstår tradition markerar samtidigt avstånd till den- som meningsfullt att använda den. samma, ofta med utgångspunkt i att den äldre Kategorin arbetarlitteratur (eller, rättare arbetarlitteraturens tematiseringar av fenome- sagt, de överlappande beteckningarna arbetar- net klass framstår som politiskt och litterärt litteratur, arbetardiktning, proletärlitteratur och otillfredsställande. proletärdiktning) tycks ha slagit igenom i den Syftet med föreliggande artikel är att upp- litterära offentligheten kring 1920.2 Och redan märksamma och analysera denna ambivalens. då verkar den ha använts för att beskriva en Först kommer jag att diskutera konstruktio- tradition (eller en strömning, en skola etc.). Så nen av svensk arbetarlitteratur som en tradi- var exempelvis fallet när Richard Steffen 1921 tion och undersöka vilken roll denna spelar i Översikt av svenska litteraturen presenterade såväl i som utanför den litterära offentlighe- ”proletärdiktningen” som den ”kraftigaste och ten. Därefter kommer jag att ge en översikt- i många avseenden intressantaste insats, som lig presentation av svenska arbetarförfattares gjorts i de två senaste decenniernas litterära ambivalenta förhållande till traditionen under produktion”.3 perioden 1945–2010. Idag hittar man – exempelvis i litteratur- historiska översiktsverk och litteraturveten- skaplig forskning, men även i litteraturkri- Svensk arbetarlitteratur som tik och kulturjournalistik – en relativt stabil tradition konstruktion av svensk arbetarlitteratur som en tradition. Denna ser i grova drag ut som Arbetarlitteratur är litteratur vars reception i följer: Arbetarlitteraturen uppstod inom arbe- hög grad präglas av att läsaren kopplar sam- tarrörelsens kulturella offentlighet under slu- man det lästa med arbetarklassen.1 En sådan tet av 1800-talet, och utgjordes inledningsvis

Magnus Nilsson • 49 främst av agitatorisk lyrik, sång och kortprosa. samman med arbetarklassen och därmed defi- Under början av 1900-talet blev en rad arbe- nierats som arbetarlitteratur.5 tarförfattare framgångsrika även utanför arbe- Även om konstruktionen av den arbetar- tarrörelsen med realistiska romaner och novel- litterära traditionen idag är relativt stabil har ler och under 20-talet ökade andelen svenska den i viss utsträckning förändrats över tid. författare med arbetarklassbakgrund radikalt Det har också vid olika tidpunkter och i olika (en process som ofta betecknas som ”parnas- sammanhang rått oenighet om traditionens sens demokratisering”).4 På 1930-talet fick gränser. Utifrån olika definitioner av fenome- arbetarlitteraturen sitt definitiva genombrott. net arbetarlitteratur har olika historier om den Under detta decennium – som betraktas som arbetarlitterära traditionen berättats, histo- arbetarlitteraturens guldålder – dominerade rier med olika intriger och karaktärer. Medan den självbiografiska bildnings- eller uppväxt- Axel Uhlén i Proletärdiktningens pionjärperiod romanen, men arbetarförfattare publicerade 1885–1909 räknade Ture Nerman och Verner också modernistisk lyrik och olika former av von Heidenstam till arbetardiktarna har dessa kollektivskildringar. På 1940- och 1950-talen exempelvis sällan tillerkänts hemvist i den ar- förnyades arbetarlitteraturen med samhälls- betarlitterära traditionen av andra kommenta- kritiska skildringar av arbetarklassens ställning torer.6 i det moderna industri- konsumtions- och En lång rad aktörer har varit delaktiga i välfärdssamhället. Samma temata domine- konstruktionen av den svenska arbetarlitterära rade i 1960- och 1970-talens arbetarlitteratur, traditionen. Det har gjorts åtskilliga försök som huvudsakligen utgjordes av dokumentära att presentera traditionen översiktligt, både av skildringar och realistiska romaner. Efter en akademiska och icke-akademiska litteraturhis- nedgångsperiod under framför allt 1980- och toriker, och recensenter och kulturjournalister 1990-talen har arbetarlitteraturen sedan början har ofta kommenterat den samtida arbetarlit- av 2000-talet åter fått ett uppsving. teraturens förhållande till äldre föregångare. Denna konstruktion av svensk arbetarlit- Dessutom har många författare haft synpunk- teratur som en tradition är inte essentialistisk. ter på vem som hör hemma i den arbetarlit- Exempelvis uppvisar de texter som inrangeras terära traditionen. Somliga har gjort anspråk i traditionen inga gemensamma drag som på hemhörighet i denna tradition genom att skiljer dem från andra typer av litteratur. Inte signalera samhörighet med äldre arbetarlit- heller hålls traditionen samman av någon en- teratur eller med samtida arbetarförfattare, tydig definition av vem som ska räknas som medan andra värjt sig mot att inrangeras i arbetarförfattare. Visserligen finns det såväl densamma. Till den förra gruppen hör exem- formella som innehållsliga drag som är särskilt pelvis Ivar Lo-Johansson, som framgångsrikt vanliga inom arbetarlitteraturen, och det finns marknadsförde sig som en centralgestalt i den också likheter mellan många arbetarförfattare, svenska arbetarlitteraturen. Som exempel på exempelvis vad gäller social bakgrund, politisk författare som försökt bryta sig ur traditionen övertygelse etc. Men det finns även stora skill- kan man anföra Ragnar Jändel, Ivan Oljelund nader mellan exempelvis texter som ”Arbetets och Harry Blomberg, som alla protesterade söner” och Godnatt, jord eller författare som mot att Steffen räknade dem till ”proletärdik- Martin Koch och Maja Ekelöf. Att dessa verk tarnas” skara.7 och författare ändå i allmänhet betraktas som Kategorin arbetarlitteratur är alltså (bland hemmahörande i den arbetarlitterära tradition­ annat) tillgänglig i den litterära offentligheten en visar att denna utgörs av texter och för- som beteckning på en tradition. Det är även fattarskap som av olika anledningar kopplats (bland annat) just som beteckning på en tra-

50 • TfL 2012:1 dition som kategorin framstått som menings- rära fältets symboliska ekonomi. Framför allt full. Genom att verk och författare definierats kan traditionstillhörigheten påverka (positivt som arbetarlitteratur respektive arbetarförfat- eller negativt) författares förmåga att ackumu- tare har dessa inordnats i den arbetarlitterära lera litterärt kapital.10 Under perioder då den traditionen och därigenom placerats i en be- arbetarlitterära traditionen åtnjuter en stark tydelseskapande kontext. (Dessa konstateran- ställning i det litterära fältet kan författare ge- den innebär för övrigt att den svenska arbetar- nom att hävda hemhörighet i densamma göra litteraturen kan definieras som litteratur vars anspråk på litterärt kapital som ackumulerats reception i avgörande grad påverkas av att den där. Under perioder när arbetarlitteraturens kopplas samman med arbetarklassen och därför status är låg kan inordning i traditionen emel- inordnas i den arbetarlitterära traditionen.) lertid utgöra en symbolisk utgiftspost, vilket i sin tur kan leda till försök att etablera distans till traditionen. Den arbetarlitterära traditionen Att ackumulera litterärt kapital genom att och det litterära fältets hävda hemhörighet i den arbetarlitterära tra- symboliska ekonomi ditionen är en strategi som har sina begräns- ningar. En sådan är att den, åtminstone poten- Att den svenska arbetarlitteraturen konstru- tiellt, står i konflikt med det originalitets- och eras som en tradition påverkar inte bara tolk- modernitetsideal som varit en central aspekt ningen av litterära verk och författarskap, utan av det litterära fältets doxa ända sedan detta har också en lång rad andra konsekvenser såväl fält först etablerades, en annan att författar- i som utanför den litterära offentligheten. rollen arbetarförfattare ofta förutsätter att det Traditioner är konstruktioner av det för- kulturella kapitalet ”arbetarklasstillhörighet” flutna som är produktiva i samtiden. Detta legitimeras som symboliskt kapital i det litte- framhålls av Raymond Williams, som defi- rära fältet, vilket står i konflikt med det auto- nierar fenomenet som ”en avsiktligt selektiv nomiideal som präglar den ”rena” produktio- version av ett formativt förflutet och ett redan nens delfält.11 Mot denna bakgrund framstår format närvarande, vilket då på ett kraftfullt ett ambivalent förhållande till den arbetarlit- sätt är verksamt i den sociala och kulturella de- terära traditionen som en rimlig strategi för 8 finitions- och identifikationsprocessen”. maximerad kapitalackumulation. Genom att En bra utgångspunkt för förståelse av hur både hävda hemhörighet i och markera distans konstruktionen av en litterär tradition är till traditionen kan arbetarförfattare samtidigt kulturellt produktiv finner man hos Pierre göra anspråk på det litterära kapital som re- Bourdieu. I Konstens regler skriver han exem- dan ackumulerats inom denna tradition och pelvis följande om beteckningarnas roll i det begränsa de negativa effekter som traditions- litterära fältet: ”Orden, namnen på skolor el- tillhörigheten har inom vissa delar av det lit- ler grupper, egennamnen är så betydelsefulla terära fältet. därför att de skapar tingen: de är särskiljande tecken som producerar existens i ett universum där att existera är att skilja sig från, ’göra sig Arbetarlitteratur som ett namn’, ett eget namn eller ett gemensamt subaltern klassdiskurs namn (gruppens) [mina kursiveringar]”.9 Att ett verk eller en författare betecknas som ar- Arbetarförfattarnas förhållande till den arbe- betarlitteratur respektive arbetarförfattare och tarlitterära traditionen påverkas utan tvekan inordnas i den arbetarlitterära traditionen får av denna traditions status i det litterära fältet. alltså konsekvenser inom ramen för det litte- Samtidigt måste man emellertid också beakta

Magnus Nilsson • 51 att dess ”produktivitet” inte är begränsad till som strukturerande princip, övertagit denna detta relativt autonoma fält. roll.17 Att det litterära fältet har just relativ au- Arbetarlitteraturens aktualiserande av feno- tonomi i förhållande till andra delar av den menet klass har skett i dialog med dessa socialt samhälleliga totaliteten är en av huvudteser- hegemoniska föreställningar. Därmed har det na i Bourdieus kultursociologi. Bland annat faktum att dessa förändrats inneburit att den hävdar han att skeendena i fältet är överde- äldre arbetarlitteraturen gång på gång kommit terminerade av klasskampen och att det råder att framstå som daterad. Den arbetarlitteratur strukturell homologi mellan det litterära fältets som på 1940-talet formulerade diskurser om interna motsättningar och ”den övergripande klass i dialog med folkhemsideologins löften motsättningen mellan de sociala klasserna”.12 om att demokrati, social ingenjörskonst och Detta faktum hänger i allra högsta grad sam- ekonomisk tillväxt skulle leda till klassamhäl- man med det ambivalenta förhållande till tra- lets försvinnande har exempelvis inte kun- ditionen som man finner hos många arbetar- nat spela någon viktigare roll i den kulturella författare. kamp om fenomenet klass som förts när före- Arbetarlitteratur är litteratur som aktualise- ställningar om det postindustriella eller mång- rar frågor om klass och därigenom bidrar till kulturella samhället varit socialt hegemoniska. produktionen av diskurser om detta fenomen. Nya generationer av arbetarförfattare har Därmed står den nödvändigtvis i ett dialogiskt alltså ständigt upplevt att den klassverklighet och konfliktfyllt förhållande till andra klass- i vilken de skriver varit radikalt annorlunda diskurser.13 Denna insikt har under senare år än den som föregångarna haft att förhålla sig legat till grund för flera akademiska studier till. Och detta har ofta lett till brott med de av skönlitterära klasskildringar som inspire- konventioner för klasskildring som utvecklats rats av den dialektiska och anti-essentialistiska inom den arbetarlitterära traditionen. (postmoderna) marxism som utvecklats av Eftersom arbetarlitteraturen aktualiserar fe- Stephen A. Resnick och Richard D. Wolff.14 nomenet klass, medan de socialt hegemoniska En grundläggande tes i denna forskning är att föreställningarna om detta fenomen under litterära klasskildringar inte är representatio- perioden från 1945 till idag har varit föreställ- ner av extra-litterära fenomen, utan delar av ningar om klassamhällets försvinnande, har ”an ongoing perceptual struggle that is part of arbetarlitteraturens diskurser om klass varit class relations”.15 subalterna. Och detta har inte bara varit fallet i Under perioden 1945–2010 kan man iden- samhället i stort, utan även inom den litterära tifiera flera olika diskurser eller föreställningar offentligheten. om klass som vid olika tidpunkter varit soci- Att arbetarlitteraturen konsekrerats som en alt hegemoniska i den svenska offentligheten. betydande tradition i den moderna svenska Under decennierna efter andra världskriget litteraturen kan illustreras av det faktum att dominerande exempelvis den folkhemsideo- Harry Martinson och Eyvind Johnson till- logi som förnekade att samhället skulle präg- delades Nobelpriset i litteratur i egenskap av las av antagonistiska klassmotsättningar och representanter för den arbetarlitterära tradi- hävdade klassamarbete som ideal.16 Senare har tionen.18 Denna konsekrering till trots har olika föreställningar om ”det postindustriella arbetarlitteraturens fokus på frågor om klass samhället” som ett samhälle där industrisam- emellertid förblivit ett subalternt ideal i det hällets klasstrukturer upplösts, eller föreställ- litterära fältet. Och arbetarlitteraturens status ningar om ”det mångkulturella samhället” som just en underordnad men relativt stark som ett samhälle där etnicitet efterträtt klass tradition i den moderna svenska litteraturen

52 • TfL 2012:1 kan utgöra en viktig del av förklaringen till vet av förnyelse motiverade Fridell med att att många arbetarförfattare uppvisat ett am- den ”moderne maskinbetjäntens frihetssång” bivalent förhållande till sina föregångare. Å ännu inte skrivits, det vill säga att arbetarklas- den ena sidan har traditionens förhållandevis sens ställning i den moderna industrin och det starka ställning gjort att den kunnat fungera framväxande folkhemmet förblivit outforskad legitimerande (såväl i som utanför det litte- i litteraturen.21 Det följande citatet ur artikeln rära fältet) för arbetarlitteraturens subalterna ”Arbetarna och proletärlitteraturen” från 1947 diskurser om klass.19 Å den andra sidan har belyser huvuddragen i Fridells syn på den äldre dess underordnade ställning inneburit att de arbetarlitteraturen: litterära former – exempelvis för klasskildring – som etablerats inom denna tradition kom- Vad som behövs är en förnyelse av proletär- mit att åtnjuta låg status i det litterära fältet, litteraturen; en diktning som vågar placera sig och därmed att de upplevts som estetiskt (och i ett förutsättningslöst centrum bland nuets politiskt) otillfredsställande. problemkomplex. På detta område har proletärlitteraturen svikit sin uppgift, sin självförnyelse, sin nöd- Förhållandet till traditionen i vändiga anknytning till modern nutidsanalys. [---] modern svensk Den proletärlitteratur som en gång mottogs arbetarlitteratur med entusiasm reagerade främst mot den eko- nomiska fattigdomen. Jag vill påstå att denna Arbetarlitteratur är litteratur som explicit art av proletärlitteratur idag är förlegad […]. kopplas samman med arbetarklassen och där- [---] Den nya proletärdiktningens signum med med en bestämd social position och ett måste bli en radikalism också på gestaltning- bestämt socialt perspektiv. Därför präglas den ens, analysens område.22 ofta av medvetenhet om sin ställning i såväl den litterära offentligheten som i samhället i Fridells tes om framväxten av ett nytt klas�- stort, en medvetenhet som, med Eva Adolfs- samhälle och om behovet av nya strategier för sons ord, ger upphov till en hög grad av upp- att skildra arbetarklassen uttrycks inte bara märksamhet på ”det egna talet, dess möjlighe- programmatiskt, utan tematiseras också i flera ter och plats i offentligheten”, eller, med andra av hans romaner, framför allt i Död mans hand ord, ”självreflexion”.20 (1946) och Greppet hårdnar (1948). Där skild- Självreflexionen i den svenska arbetarlit- ras det moderna industri- och välfärdssamhäl- teraturen från perioden efter 1945 tar sig ofta let som ett brutalt klassamhälle där arbetar- uttryck i en tematisering av den egna klassdis- klassen är exploaterad, alienerad och maktlös. kursens subalternitet, och av hur denna leder Och denna skildring formuleras genomgående till ett ambivalent förhållande till den arbetar- i dialog med den då socialt hegemoniska före- litterära traditionen. I det följande kommer ställningen om klass, nämligen folkhemsideo- jag att analysera denna tematik i svensk arbe- login. Som exempel kan man anföra följande tarlitteratur från perioden 1945–2010. stycke ur Död mans hand: När Folke Fridell slog igenom som förfat- tare på 1940-talet presenterade han sig som Det är sant att vi inte är så fattiga längre. Inte en förnyare av arbetarlitteraturen. Samtidigt om man bara tänker på mat och en säng att som han gjorde anspråk på hemhörighet i den ligga i. Kvävningsgreppet kommer inte från arbetarlitterära traditionen markerade han den hålgrinande nöden. Vår generations svält- alltså också distans till densamma genom att konstnärer dö mätta på samhällets kaloririka och effektiviserade pensionärsinrättningar. hävda att den behövde moderniseras. Beho-

Magnus Nilsson • 53 [---] Vi är kamrater och får medalj om halsen inte alls. Bara en vanlig arbetare”.24 På samma i stället för silkessnöret. Vi sitter i samma båt sätt som Bohms kritik av klassorättvisor fram- som herrarna och skruvar muttrar på civilisa- ställs som subaltern i förhållande till folkhems­ tionens maskineri. Men den hjärtliga kamra- ideologin skildras alltså hans försök att skriva tatmosfären kväver oss genom sin falskhet, sin litterärt om sina erfarenheter som arbetare som stinkande osannolikhet. Och bakom hjärtlig- ett brott med de dominerande litterära idea- heten ligger föraktet bart och skälvande. Vi har rösträtt och vitaminrik föda men föraktets gift- len. Att skriva om sitt liv är någonting som är gas tränger mot oss som en obotbar sjuka.23 förbehållet märkvärdiga människor. Och arbe- tare är inte märkvärdiga, utan vanliga. Senare Här beskrivs framväxten av en ny klassverklig- i romanen formuleras detta förhållande ännu het. Äldre tiders materiella nöd och politiska mer tillspetsat, när Bohm hävdar att hans be- 25 ojämlikhet har ersatts av välstånd och en anda rättelse inte är ”litterär”. av kamratskap. Samtidigt betonas emellertid I Greppet hårdnar, som utgör en direkt fort- att dessa förändringar inte är radikala, utan att sättning på Död mans hand, fördjupar och ut- arbetarklassen fortfarande intar en underord- vecklar Fridell sin diskussion av arbetarlittera- nad ställning i samhället. Dessutom framhålls turens ställning i den litterära offentligheten. att den nya klassverkligheten inte bara är reell, I denna roman skildras hur den självbiogra- utan även diskursiv. Att det ekonomiska väl- fiska berättelse som utgjordeDöd mans hand ståndet ökat presenteras som ett faktum, med- har publicerats, och hur Bohm bjuds in till an beskrivningen av ”kamratatmosfären” som en litterär diskussionsgrupp för att diskutera falsk är ett påpekande att folkhemsideologin­ sitt skrivande. I denna grupp förklarar man är lika viktig som de ekonomiska och politiska att Bohms text skäms av att den innehåller 26 samhällsförändringarna för den nya verklighe- för mycket ”skit”. Dessutom anklagar man tens framväxt. Bohm för att ensidigt ta arbetarnas parti, istäl- Genom att explicit gå i kritisk dialog med let för att belysa den skildrade situationen ur 27 den socialt hegemoniska folkhemsideologin flera synvinklar. Såväl innehållet (skildringen positionerar Fridell den egna klassdiskursen av en arbetares vantrivsel i folkhemmet och på som subaltern. Dessutom tematiseras i Död sin arbetsplats) som tendensen (partitagandet mans hand och Greppet hårdnar hur den ar- för arbetarklassen) i Bohms text förklaras alltså betarlitterära tradition som Fridell företräder bryta mot den goda litterära smaken. har en subaltern ställning i förhållande till de Fridells skildring av reaktionerna på Bohms dominerande litterära idealen. skrivarmödor är en självreflexiv tematisering Den episka situationen i Död mans hand av arbetarlitteraturens subalterna status i den och Greppet hårdnar är att romanernas huvud- litterära offentligheten. Medvetenhet om den- person och jag-berättare, textilarbetaren Da- na status skulle mycket väl kunna leda till en vid Bohm, skriver om sitt liv. Bohm är alltså distansering från den arbetarlitterära traditio- en skrivande arbetare, och i hans funderingar nen, eller till ett insisterande på att dess estetik kring denna identitet tematiseras arbetarlitte- borde anpassas till de rådande litterära idealen. raturens förhållande till såväl folkhemsideolo- Att Fridell skildrar Bohm med sympati tyder gin som till idealen i den litterära offentlighe- emellertid på att han inte ser någon anledning ten. att ta avstånd från arbetarlitteraturens fokus på I inledningen till Död mans hand gör Bohm klass eller dess partitagande för arbetarklassen, följande reflexion: ”Här sitter jag nu och skri- utan att han snarare är ute efter att kritisera de ver om mig själv precis som om jag vore en dominerande litterära idealen. Samtidigt visar högst märkvärdig människa. Men det är jag Fridell dock att det saknas ett litterärt legitimt

54 • TfL 2012:1 språk för att skildra klass och klassorättvisa. Salomonsons intresse för det ”autentiska” Och därmed formuleras implicit en kritik av och för det journalistiska/dokumentära pekar den arbetarlitterära traditionen. För genom fram mot det kanske mest radikala försöket att vara trogen denna traditions litterära ideal under 1900-talets senare hälft att förnya det lyckas ju Bohm inte få gehör för sin kritik av arbetarlitterära berättandet, nämligen de så det svenska klassamhället. kallade rapportböckerna om arbetarklassen Kurt Salomonsons romaner från 1950- och från 1960- och 1970-talen. Till de intressan- 1960-talen påminner i flera avseenden om Fri- taste av dessa hör Göran Palms Ett år på LM dells 1940-talsverk. I Grottorna (1956) temati- (1972) och Bokslut från LM (1974). I den förra seras exempelvis den egna klassdiskursens sub- diskuterar Palm – som titeln antyder – det han alternitet i förhållande till folkhemsideologin upplevt under ett år som monteringsarbetare på ungefär samma sätt som i Död mans hand på LM Ericssons fabrik i Midsommarkransen. och Greppet hårdnar.28 Dessutom tematiserar I den senare fortsätter han denna diskussion, även Salomonson svårigheten att på ett effek- men tar även upp mottagandet av den första tivt sätt skildra klass och klassorättvisor litte- boken. rärt. Ett ”sammanhållande grundtema” i LM- Liksom Fridell skildrar Salomonson klass böckerna är, som påpekats av Lars-Göran som ett osynliggjort fenomen.29 Och i be- Malmgren, frågan om ”hur man ska skapa ett skrivningen av hur det skulle kunna synlig- solidariskt klassmedvetande” bland arbetar- göras uttrycker han tvivel på den gestaltande na.33 Och detta tema behandlas med utgångs- fiktionsprosa som kommit att bli ett domine- punkt i följande ”huvudproblem”: ”Klassen i rande berättarmodus inom den arbetarlitterära ekonomisk och objektiv bemärkelse, definie- traditionen. Ett tecken på detta tvivel är hans rad efter sin plats i produktionen, existerar. starka dokumentära anspråk, som bland an- […] Men klassen i subjektiv bemärkelse, som nat kommer till uttryck i hans insisterande på en klassmedveten solidarisk och aktiv grupp att ”kärnpunkten” i Grottorna ”bärs upp av en existerar inte”.34 autentisk händelse”.30 Ett annat tecken är det Anledningen till att arbetarna inte är klass- faktum att Salomonson i Grottorna skildrar medvetna är enligt Palm den socialt hegemo- en icke-fiktiv genre, nämligen det avslöjande niska föreställningen att Sverige inte (längre) journalistiska reportaget, som en diskurs med skulle vara något klassamhälle, eller – för att möjligheter att utmana den socialt hegemo- använda Palms egna ord – ”den uppifrån niska föreställningen om klassmotsättningar- spridda föreställningen om Kroppsarbetaren nas försvinnande. Romanens huvudkaraktär, som en art stadd i snabbt utdöende i automa- Ambjörn, är en före detta journalist som är tionens tidsålder”.35 Genom att beskriva denna på flykt från sitt förflutna och tar arbete i en föreställning (som Palm anser vara ”en ren och gruva. Redan innan han börjat arbeta kallas skär bluff”) som kommande ”uppifrån” posi- han dock till platschefen för ett samtal. Denne tionerar Palm den egna klasskildringen som vill nämligen få en försäkran om att Ambjörn subaltern i förhållande till den hegemoniska inte planerar att skriva någon ”skandalartikel” ideologin.36 Detta kommer även till uttryck om gruvan.31 Senare i romanen skildras också i hans påpekande i Bokslut från LM att hans hur gruvbolaget tvingas ingripa mot vad de fokus på klass i Ett år på LM kritiserats för att uppfattar som ”FRUKTANSVÄRD SMUTS- vara dogmatiskt: ”Ja, många läsare har berömt KASTNING”, nämligen en veckotidningsar- mig för att vara odogmatisk så länge jag glöm- tikel som kritiserat dess ”metoder att förflytta mer klassen för individerna, men så snart jag silikosskadade arbetare mot deras vilja”.32 kommer ihåg klassen igen blir de besvikna och

Magnus Nilsson • 55 tycker att jag återfaller i ’dogmatism’. Den som är så grundligt upptäckta att de har blivit in- omfattar dogmen att arbetarklassen finns är vanda”.42 Därför måste författaren mobilisera alltså dogmatisk, och den som omfattar dog- det Palm kallar ”retorisk fantasi”.43 Det är (del- men att arbetarklassen inte finns är odogma- vis) mot denna bakgrund som Palms kritik av tisk”.37 den arbetarlitterära traditionen måste förstås. I LM-böckerna apostroferar Palm flera Eftersom arbetarförfattarna – enligt Palm – gånger äldre arbetarlitteratur. Exempelvis cite- aldrig lyckats bryta den borgerliga hegemonin rar han Helmer Grundström, rekommenderar på estetikens område har de inte heller lyckats läsning av Ivar Lo-Johansson och diskuterar bryta den borgerliga hegemonin i samhället i Fridells sentens om att arbetarna borde få vara stort. med och ”dela och bestämma”.38 Härigenom Även hos de av 1970-talets arbetarförfattare markerar han hemhörighet i den arbetarlit- som inte överger den gestaltande fiktionen hit- terära traditionen. Men han markerar också tar man en kritisk diskussion av arbetarlitte- – vilket kommer att visas nedan – avstånd till raturens möjligheter att skildra den moderna, densamma. föränderliga klassverkligheten. Som exempel I Ett år på LM ägnar Palm stor uppmärk- kan man anföra Aino Trosells Socialsvängen samhet åt att beskriva hur hans upplevelser på (1978). Där tematiseras fenomenet klass i LM Ericsson på ett radikalt sätt skiljer sig från självmedveten dialog med föreställningen om olika representationer av industriarbete. Bland folkhemmet som ett samhälle där den sociala annat påpekar han att han inte ”sett röken av” ingenjörskonsten desarmerat klassmotsätt- det ”helvete av hets, buller, smuts och över- ningarna. Bland annat skildrar Trosell hur vakning som industriarbetet ofta skildrats som socialarbetarna – en av de yrkesgrupper som på senare tid [min kursivering]”.39 Några av hade att utföra de sociala ingenjörernas order dessa missvisande skildringar av har han fun- – är helt oförmögna att förstå det samhälle i nit i arbetarlitteraturen. Exempelvis framhål- vilket de verkar. Romanens huvudkaraktär, ler han att även om han inte betvivlar att verk socialassistenten Elisabeth, hävdar exempel- som Sara Lidmans Gruva och Marit Paulsens vis att hennes kollegor varken vill ”erkänna Du människa skulle vara realistiska så får man problemens orsaker” eller ”lösa dom”.44 Och inte generalisera utifrån den bild av modernt det som inte begrips är att även välfärdsstaten arbete som de ger.40 Sverige är ett klassamhälle. De människor Eli- Palm formulerar också en mer teoretiskt sabeth möter i sin dagliga gärning är nämligen inriktad kritik av arbetarlitteraturen som en ”klassamhällets lägsta”.45 Men de behandlas tradition som inte förmått bryta med den bor- som misslyckade individer som borde under- gerliga estetiken. Som Malmgren framhållit kasta sig primalskriksterapi. kan Palms val ”av dokumentär metod för LM- Insikten om samhällets klasskaraktär sit- böckerna” ses som ett försök att ”bryta med ter dock långt inne för Elisabeth. Och anled- den borgerliga litterära institutionen och upp- ningen till detta är att hon inte har tillgång till nå en politisk funktion”.41 För att kunna bryta något fungerande språk för att beskriva den med den borgerliga ideologiska hegemonin samtida klassverkligheten. När hon hör sin måste litteraturen alltså bryta med den borger- marxistiske kollega Stig prata om klassamhäl- liga estetiken. Och i Bokslut från LM diskuterar let erkänner hon exempelvis att han nog har Palm hur ett sådant brott skulle kunna se ut. ”svaret på hennes frågor”.46 Men istället för att ”Det stora bekymret för den samhällskritiske ta över den marxistiska dogmatiken trevar sig författaren”, hävdar han, är inte att ”de flesta Elisabeth försiktigt fram i sina försök att för- missförhållanden är oupptäckta”, utan ”att de stå klassamhället. Bland annat funderar hon

56 • TfL 2012:1 mycket över hur hennes egen situation för- Å den andra sidan argumenterar de för att den håller sig till makens, bageriarbetaren Håkan. behöver förnyas, framför allt genom att dess Han lever upp till den traditionella bilden av realistiska berättarmodus berikas av ett när- en arbetare, medan Elisabeth officiellt gjort en mande till modernistisk och postmodernistisk klassresa. Men när hon grunnar på hur hon estetik. Ett typiskt exempel på denna hållning har det på sitt jobb framstår det inte som själv- hittar man i Andersson uppsats ”1970-talet klart att hon klättrat på klasstegen: ”Här fanns och den nya arbetarlitteraturen”. Där skrivs inga förmän som hotade eller stämpelklockor Fyrskift-medlemmarna in i en arbetarlitterär som gick på rött. Ändå hade hon aldrig varit så tradition som sträcker sig tillbaka till det tidiga rädd på någon arbetsplats”.47 1900-talet.50 Samtidigt betonas emellertid att Trosell skildrar alltså hur Elisabeth är oför- de står för en förnyelse av denna tradition, ex- mögen att förstå den egna klassverkligheten, empelvis genom att Andersson framhåller att eftersom hon är fångad i en daterad schablon- Lagerberg använder sig av ett modernistiskt föreställning om klass. Dessutom aktualiserar formspråk.51 Och en liknande argumentation hon på ett självreflexivt sätt litteraturens oför- finner man i Lagerbergs analys av Jönssons måga att undersöka det moderna klassamhäl- författarskap. Lagerberg inleder sin framställ- let. Elisabeth har tidigare varit bokslukare. ning med att placera in Jönsson i den ”stora Men när hon hamnat på glid i klassamhället tradition” som utgörs av ”arbetarskildrare och uppstår det en besvärande dissonans mel- radikala samhällsskildrare”.52 Dock betonar lan verkligheten och litteraturen: ”Vardagens han även att Jönsson också hör hemma i ”en prosa kilade ständigt in sig i dikten, ville vara modernistisk tradition”.53 med, kommenterade och kritiserade”.48 Sam- Efter 1980- och 1990-talens lågkonjunktur tidigt som Trosell ansluter till den arbetarlit- kan man iaktta ett arbetarlitterärt uppsving, terära traditionen genom att i den realistiska som kanske bäst symboliseras av framgångarna romanens form skildra klass, visar hon alltså för Susanna Alakoski och Åsa Linderborg med också att denna tradition (ännu) inte lyckats romanerna Svinalängorna (2006) och Mig äger etablera något fungerande språk för en sådan ingen (2007), i vilka klass skildras i kritisk dia- skildring. log med föreställningarna om det mångkultu- Under 1980- och 1990-talen var arbetarlitte- rella och postindustriella samhället.54 Samma raturens ställning i den litterära offentligheten dialog med de hegemoniska diskurserna om svag.49 Detta ledde bland annat till att arbetar- att det samtida Sverige inte längre skulle vara författare slöt sig samman för att kunna agera något klassamhälle hittar man även hos Maria kollektivt i litteraturdebatten. Ett exempel på Hamberg. I novellen ”Morgon” (2002) skild- detta är bildandet av författargruppen Fyr- rar hon arbetare som är på väg till sin arbets- skift, som bestod av Reidar Jönsson, Hans La- plats på ett sätt som leder tankarna till Martin gerberg, Gunder Andersson och Kjell Johans- Kochs beskrivning av samma fenomen i in- son. Fyrskift gav bland annat ut två antologier ledningen till romanen Arbetare (1912). Men – Vägarbete (1985) och Vägval (1987) – i vilka medan Koch beskriver arbetarna som ett rela- man presenterade de egna författarskapen och tivt homogent kollektiv visar Hamberg istället diskuterade arbetarlitteraturens historia och hur den hegemoniska föreställningen om det möjliga framtid. mångkulturella samhället leder till att arbe- I framför allt Vägval uppvisas ett ytterst tarna delar upp sig enligt etniska skiljelinjer.55 ambivalent förhållande till den arbetarlitterära Samtidigt som Hamberg etablerar en intertex- traditionen. Å den ena sidan hävdar grupp- tuell förbindelse till en äldre arbetarförfattare medlemmarna hemhörighet i denna tradition. markerar hon alltså distans till dennes klas-

Magnus Nilsson • 57 skildring genom att betona att hon skriver un- skildras i Yarden.59 Den döljer också att även der andra historiska omständigheter. den postindustriella verkligheten vilar på ar- En aspekt av det arbetarlitterära uppsvinget bete – på att någon producerar de värden som under de senaste åren utgörs av att flera rela- bekostar högre utbildning, lyxlägenheter och tivt etablerade författare närmat sig arbetar- gourmetmiddagar. litteraturen. Som exempel kan man nämna Lundberg tematiserar även hur klassdiskur- Johan Jönsson, vars diktsamling Efter arbets- sen i Yarden står i konflikt med de domine- schema (2008) genom sitt tydliga fokus på ar- rande litterära idealen. ”Får man inte lätt ett betslivet och frågor om klass tydligt signalerar löjets skimmer över sig om man som medel­ hemhörighet i den arbetarlitterära traditionen. ålders centrallyriker plötsligt börjar tala om ett Ett annat exempel är Kristian Lundbergs Yar- sådant diffust begrepp som klasskamp?”, frå- den (2009), som kommit att uppmärksammas gar sig exempelvis berättaren.60 Det implicita som ett av de viktigaste verken inom den sam- svaret på denna fråga är jakande, för i Yarden tida arbetarlitteraturen. skildras hur helt andra frågor än klasskampen Yarden är en berättelse om klass. Men i ännu står på dagordningen i den litterära offentlig- högre grad är den en berättelse om att skriva heten. Där pågår en ”en konflikt, en litterär om klass. Och i skildringen av detta tema ger strid” mellan ”anhängarna av romantiska för- Lundberg uttryck för en ytterst ambivalent bundet och en mer språkorienterad grupp”.61 hållning till den arbetarlitterära traditionen. Lundbergs förhållande till den arbetarlit- Jag-berättaren i Yarden betonar ständigt att terära traditionen tycks i allra högsta grad det är svårt att skriva om klass. Ett exempel på präglas av ambivalens. Vissa uppgifter tyder detta hittar man i följande fundering: ”Klass- på att han emellanåt anammat beteckningen kampen förs hela tiden; det är en annan klass arbetarförfattare.62 Men i en artikel i Helsing- som långsamt och ibland snabbt tvingar oss borgs Dagblad skriver han att han aldrig kallat längre och längre bort. Hur skall jag kunna sig arbetarförfattare och att han värjer sig mot berätta för min son vem jag är – varifrån jag begreppet eftersom det ”saknar både inne- kommer?”56 En anledning till dessa svårigheter håll och substans”.63 Oavsett om Lundberg är att den klassdiskurs som formuleras i Yarden bör betraktas som arbetarförfattare eller inte är subaltern i förhållande till de hegemoniska – en fråga som i praktiken kommer att avgö- föreställningarna om det samtida Sverige som ras i receptionen av hans verk – är det dock ett samhälle där klassmotsättningarna spelat uppenbart att han intresserar sig för den arbe- ut sin roll. Denna subalternitet tematiseras tarlitterära traditionens utveckling.64 I artikeln bland annat av Lundberg i hans beskrivning ”Statarberättelse, språkkritik” i LO-Tidningen av Västra Hamnen i Malmö som ett ”märk- skriver han exempelvis att föreställningen att ligt område” där ”allt vilar på ett arbete som ”arbetarlitteratur ska vara berättande realis- nu är osynliggjort”.57 Här aktualiseras hur fö- tiska romaner med sociala förtecken” utgör ett reställningen om det postindustriella samhäl- problem eftersom den aktualiserar ”den tradi- let osynliggör arbetarklassen. Västra Hamnen tionella arbetarlitteraturens maktanspråk, som – där Kockumsvarvet tidigare låg, men där vi nu håller på att frigöra oss ifrån”.65 Som ex- man idag hittar Malmö högskola och exklusi- empel på denna frigörelse nämner han bland va lägenheter och restauranger – är en symbol annat ”Emil Boss debutdiktsamling som […] för det postindustriella Malmö.58 Och denna använder sig av ett språk som försöker att symbol osynliggör att områdets historia är in- underminera själva språkets maktanspråk” timt förknippad med såväl det industriarbete och ”Katarina Frostensons undersökning av som tidigare utförts där som det arbete som språket”.66 Och i en artikel i Vasabladet med

58 • TfL 2012:1 rubriken ”Dags att gå ut i strid” argumente- klasskamp i litteraturen antyds exempelvis att rar Lundberg både för att den arbetarlitterära detta ord inte förmår uttrycka ”vad det verkli- traditionen är viktig och för att den behöver gen handlar om”: ”Det utgår från att klasserna förnyas. Först hävdar han att den vrede över skulle vara definierade, tydliga.”71 sakernas tillstånd som arbetarlitteraturen tidi- Även i Jenny Wrangborgs diktsamling gare uttryckt saknas i dagens litteratur: ”Tänk Kallskänken (2010) finner man ett ifrågasät- Ivar Lo-Johansson. Tänk arbetarlitteraturens tande av de former för klasskildring som växt vrede. Oförsonlighet. Vem är arg idag? Vem fram inom arbetarlitteraturen, och liksom hos skriver ’Hatets sånger’?”67 Därefter framhål- Lundberg (och Salomonson, Palm, Trosell, ler han behovet av en arbetarlitterär nyorien- Fyrskift etc.) leder detta till ett ambivalent för- tering, som dels bygger på ett återvändande hållande till den arbetarlitterära traditionen. till källorna, dels på ett överskridande av de Wrangborg kallar sig själv arbetarförfat- traditionella perspektiven: ”Arbetarlitteratur tare.72 Att hon nästan uteslutande skriver om består av två ord. Det blir inte litteratur bara och för arbetare (det senare huvudsakligen i för att man beskriver ett arbete. Det behövs en betydelsen partitagande för den socialistiska nyorientering också där, tillbaka till källorna. arbetarrörelsen) och att hon framhäver att hon Jag talar om en radikalitet som rymmer klass, själv är just arbetare gör också att hennes dikt- etnicitet och kön. Jag talar om en arbetarlit- ning till punkt och pricka lever upp till Lars teratur med existentiella förtecken.”68 Furulands definition av fenomenet arbetarlit- Även i Yarden tematiseras ett ambivalent teratur.73 Dessutom hittar man i Wrangborgs förhållande till den arbetarlitterära traditio- dikter starka intertextuella kopplingar till den nen. Å den ena sidan finner man en rad an- arbetarlitterära traditionen. Hennes dikt ”Jäm- spelningar på äldre arbetarlitteratur. Jag-berät- likar” påminner exempelvis så starkt om Stig taren nämner exempelvis flera gånger att han Sjödins ”Motsträvigt och med hjärtat fullt av läst och tagit intryck av Ivar Lo-Johansson och trots” från diktsamlingen Sotfragment (1949) ”statarlitteraturen”.69 Å den andra sidan mar- att den nästan kan läsas som en moderniserad keras distans till traditionen. Som exempel kan version av densamma.74 man anföra berättarens negativa inställning Det övergripande syftet med Wrangborgs till en författare som tidigare skildrat arbetet diktning är att skapa klassmedvetandet inom i Malmö hamn: ”[E]n lokal författare som för arbetarklassen för att därigenom möjliggöra tjugo år sedan arbetade i hamnen fotograferas kamp mot klassorättvisor.75 Dock tematiserar vid det nerrasade lagerhuset. Jag läser inter- hon hur förverkligandet av detta syfte försvåras vjun med honom i tidningen senare; han talar av att den egna diskursen om klass, klassorätt- nostalgiskt, talar med värme om alla kufar och visor och klasskamp är subaltern i förhållande särartsmänniskor som befolkade hamnen. Jag till de dominerande idealen i såväl samhället tänker: jag pissar på det.”70 i stort som i litteraturen.76 Det senare kom- Ett av problemen med den arbetarlitterära mer bland annat till uttryck i dikten ”Vi måste traditionen tycks alltså vara att den bygger prata”: på (ett nostalgiskt förhållande till) föråldrade klasserfarenheter. Men ännu viktigare tycks de säger att socialismen skymmer det faktum vara att den äldre arbetarlittera- sikten för läsaren turens realistiska berättarmodus inte förmår att själva ordet är för stort 77 blottlägga de klasstrukturer som berättaren i för att skrivas in i poesin. Yarden vill skildra. I anslutning till reflektio- nen om huruvida det går att använda ordet Wrangborgs klasspolitiska ambitioner för- utsätter alltså framväxten av en ny litteratur.

Magnus Nilsson • 59 Och denna insikt leder till att hennes förhål- utsträckning på att traditionstillhörigheten ger lande till den arbetarlitterära traditionen blir legitimitet åt deras subalterna klassdiskurser. ambivalent. Att samma författare ofta markerar distans till traditionen har flera anledningar. En av dessa * är att de hegemoniska föreställningar om klass i dialog med vilka arbetarlitteraturens diskur- I den moderna svenska arbetarlitteraturen fin- ser om klass formuleras ständigt förändras, ner man ofta ett ambivalent förhållande till den vilket får som resultat att den äldre arbetarlit- arbetarlitterära traditionen. I viss utsträckning teraturen ofta framstår som daterad. En annan kan detta förklaras med hänvisning till kam- anledning är att den arbetarlitterära traditio- pen om symboliskt kapital i det litterära fältet. nen förblivit en subaltern strömning i den Men i huvudsak beror det på anledningar som svenska litteraturen, vilket kan leda till att dess är specifika för just arbetarlitteraturen. konventioner för klasskildring kan komma att Att författare hävdar hemhörighet i den ar- uppfattas som estetiskt och politiskt otillfreds- betarlitterära traditionen, eller att de accepte- ställande. rar att inrangeras i denna tradition, beror i stor

Noter

1 Magnus Nilsson, Arbetarlitteratur, Lund: Stu- 1885–1909, Stockholm: Ordfront, 1978, s. 97 och dentlitteratur, 2006, s. 25 (= Nilsson 2006a). 143f. Magnus Nilsson, ”Arbetarlitteratur, identi- 7 Se Jan Stenkvist, Proletärskalden. Exemplet Rag- tet, ideologi”, i Tidskrift för litteraturvetenskap nar Jändel, Stockholm: Gidlunds, 1985, s. 227– 2006:3–4, s. 166 (= Nilsson 2006b). 232. 2 Nilsson 2006a, s. 10. 8 Raymond Williams, Marx och kulturen. En 3 Richard Steffen, Översikt av svenska litteraturen. diskussion kring marxistisk kultur- och litteratur- Femte delen. Tiden 1900–1920, Stockholm: P.A. teori, övers. Anette Rydström, Stockholm: Bon- Norstedt & Söners Förlag, 1921, s. 7. niers, 1980, s. 97. 4 Lennart Thorsell, ”Den svenska parnassens ’de- 9 Pierre Bourdieu, Konstens regler, övers. Johan mokratisering’ och de folkliga bildningsvägar- Stierna, Stockholm/Stehag: Brutus Östlings na”, i Lars Furuland & Johan Svedjedal (red.), bokförlag Symposion, 2000, s. 238. Litteratursociologi, Lund: Studentlitteratur, 10 För en analys av författaridentiteten arbetarför- 1997. fattare i det litterära fältet i Sverige under 1900- 5 Nilsson 2006a, s. 24. talet, se Magnus Nilsson, Den föreställda mång- 6 Axel Uhlén, Arbetardiktningens pionjärperiod kulturen. Klass och etnicitet i svensk samtidsprosa,

60 • TfL 2012:1 Hedemora: Gidlunds, 2010, s. 46ff. (= Nilsson 25 Ibid., s. 202. 2010a). 26 Folke Fridell, Greppet hårdnar, Stockholm: Fe- 11 Bourdieu 2000, s. 110 och 190. För en diskus- derativs 1948, s. 7. sion av författarrollen arbetarförfattare med 27 Ibid., s. 35. utgångspunkt i Bourdieus resonemang om det 28 Magnus Nilsson, ”Kurt Salomonsons ämne: litterära fältets olika hierarkiserings- och diffe- Kampen under ytan”, i Clarté 2010:1, s. 56f. (= rentieringsprinciper, se Nilsson 2010a, s. 47ff. Nilsson 2010b). 12 Pierre Bourdieu, Distinction. A Social Critique 29 Ibid., s. 54f. of the Judgement of Taste, övers. Richard Nice, 30 Kurt Salomonson, Grottorna, Stockholm: Pris- New York/London: Routledge, 2007, s. 240. ma, 1965, s. 5. Pierre Bourdieu (i samarbete med Yvette De- 31 Kurt Salomonson, Grottorna, Stockholm: Nor- sault), ”Modeskaparen och hans märke. Bidrag stedts, 1956, s. 12. till en teori om magin”, i Donald Broady och 32 Ibid., s. 110. Mikael Palme (red.), Kultursociologiska texter, 33 Lars-Göran Malmgren, Göran Palms LM-böck- övers. Thomas Gerholm m.fl, Stockholm/Ste- er. Två industrireportage och deras mottagande, hag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion, Stockholm: Författarförlaget, 1977, s. 78. 1993, s. 84. 34 Ibid., s. 90. 13 Nilsson 2010a, s. 13f., 54–68 och 159–192. 35 Göran Palm, Ett år på LM, Göteborg: Förfat- 14 De viktigaste av dessa studier är Eric Schocket, tarförlaget, 1972, s. 42. Vanishing Moments. Class and American Litera- 36 Ibid. ture, Ann Arbor: University of Michigan Press, 37 Göran Palm, Bokslut från LM, Göteborg: För- 2006 och Julian Markels, The Marxian Imagina- fattarförlaget, 1974, s. 98. tion. Representing Class in Literature, New York: 38 Ibid., s. 222, 309 och 197. Monthly Review Press, 2003. 39 Palm 1972, s. 61. 15 Schocket 2006, s. xi. 40 Ibid., s. 63. 16 Mikael Hallberg och Tomas Jonsson, ”Per Albin 41 Malmgren 1977, s. 71. Hansson och folkhemsretorikens framväxt”, 42 Palm 1974, s. 75. i Erik Åsard (red.), Makten, medierna och my- 43 Ibid., s. 77. terna, Stockholm: Carlssons, 1996, 125–147. 44 Aino Trosell, Socialsvängen, Stockholm: Ord- 17 Nilsson 2010a. front, 1978, s. 10. 18 Magnus Nilsson, ”Swedish working class litera- 45 Ibid., s. 65. ture and the class politics of heritage”, i Laura- 46 Ibid. jane Smith, Paul A. Shackel & Gary Campbell 47 Ibid., s. 10. (red.), Heritage, Labour and the Working Classes, 48 Ibid., s. 101f. London/New York: Routledge, 2011, s. 184 (= 49 Nilsson 2006a, s. 87f. Nilsson 2011a). 50 Gunder Andersson, ”1970-talet och den nya 19 Magnus Nilsson, ”Klassmärkt radikalism” i arbetarlitteraturen”, i Gunder Andersson m.fl. Clarté 2011:2, s. 55 (= Nilsson 2011b). (red.), Vägval: Om realismens möjligheter, Stock- 20 Eva Adolfsson, ”Hemlös och frusen, rädd och holm: Carlssons, 1987, s. 12f. hungrig”, i Arbetarhistoria 1995:73–74, s. 8. Se 51 Ibid., s. 22. även Sandra Mischliwietz och Magnus Nilsson, 52 Hans Lagerberg, ”Att tränga in i pyramiden. En ”Barnet, arbetaren, arbetarförfattaren”, i Tid- upptäcktsfärd i Reidar Jönssons romaner”, i An- skrift för litteraturvetenskap 2011:2, s. 11f. dersson m.fl. 1987, s. 162. 21 Folke Fridell, Återblick och framtidssyn, Göte- 53 Ibid., s. 173. borg: Författarförlaget, 1970, s. 37. 54 Nilsson 2010a, s. 159–192. 22 Ibid., s. 24f. 55 Ibid., s. 56. 23 Folke Fridell, Död mans hand, Stockholm: Fe- 56 Kristian Lundberg, Yarden. En berättelse, Stock- derativs, 1946, s. 180f. holm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Sym- 24 Ibid., s. 6. posion, 2009, s. 35.

Magnus Nilsson • 61 57 Ibid., s. 34. 65 Kristian Lundberg, ”Statarberättelse, språkkri- 58 Magnus Nilsson, From Industrial to Colorful, tik”, i LO-Tidningen 2011-03-03. Malmö: Malmö Institute for Studies of Mig- 66 Ibid. ration, Diversity and Welfare (MIM) Malmö 67 Kristian Lundberg, ”Dags att gå ut i strid”, i Va- University 2010, s. 4ff. (= Nilsson 2010c), sabladet 2011-06-21. http://hdl.handle.net/2043/10349 68 Ibid. 59 Ibid., s. 18. 69 Lundberg 2009, s. 120 och 123. 60 Lundberg 2009, s. 52. 70 Ibid., s. 76. 61 Ibid., s. 94. 71 Ibid., s. 52. 62 Se t.ex. ”Arbetarlitteratur och Arbetsplatslit- 72 Isabella Rothberg, ”Köket som fabrik”, i Ny Tid teratur”, http://hassleholmsbibliotek.blogspot. 2010-10-25, http://www.nytid.fi/2010/10/koket- com/2011/02/arbetarlitteratur-och.html. 2011- som-fabrik/ 2011-03-04. 03-04. 73 Lars Furuland, ”Arbetets ansikten i arbetarlit- 63 Kristian Lundberg, ”Jag är ingen arbetarförfat- teraturen”, i Arbetarhistoria 1984:1–2, s. 14. tare”, Helsingborgs Dagblad 2011-04-14. 74 Magnus Nilsson, ”Ord i rättan tid”, i Clarté 64 För en diskussion av frågan om huruvida Lund- 2010:4, s. 50 (= Nilsson 2010d). berg bör betraktas som arbetarförfattare – och 75 Ibid., s. 49. av denna frågas politiska dimensioner – se Mag- 76 Ibid., s. 50. nus Nilsson 2011b, s. 55ff. 77 Jenny Wrangborg, Kallskänken, Stockholm: Kata förlag, 2010, s. 78.

Summary

Fitting in and Rebelling: On the Ambivalence towards Tradition in Modern Swedish Working-Class Literature

This article analyzes the ambivalent attitude of several Swedish working-class writers towards the tradition of working-class literature during the period 1945–2010. To certain extent, this ambivalence is a product of some aspects of the general symbolic economy in the field of literary production. Primarily, however, it is the result of conditions specific to Swedish working-class literature. Working-class writers often motivate their membership to the tradition of working- class literature in terms of the tradition’s legitimizing of radical class discourses both within and beyond the field of literature. At the same time, however, the subaltern status of this tradition often makes its conventions for literary representations of class appear aesthetically and politi- cally unsatisfactory. Furthermore, over time, the general cultural production of class on a societal level necessitates a break with the class-political literary strategies developed within the tradition of working-class literature.

Keywords: Swedish Working-Class Literature, Tradition, Class

62 • TfL 2012:1 Rapport från en konferens Symposium i Paris den 8–10 december 2011: ”Baudelaire dans le monde. Traditions critiques et traductions”

Den 8–10 december 2011 ägde ett tredagars- på 1850-talet. Tredje dagen var det Bibliothè- symposium rum i Paris för att uppmärksamma que historique de Paris, som hyste symposiet att det gått 150 år sedan den definitiva utgåvan och där Baudelaireexperten Jean-Paul Avice av Charles Baudelaires diktsamling Les Fleurs hälsade välkommen. du mal kom ut 1861. Denna utgåva skiljer sig Hur har då introduktionen och receptionen från den första från 1857 främst genom att 35 av diktarens verk sett ut runt om i världen? nyskrivna dikter tillkommit, de flesta av dem Baudelaires författarskap hör ju till de interna- i ett nytt avsnitt kallat ”Parisiska tavlor”, där tionellt välkända och inflytelserika, som djupt flera av de mest lästa, älskade och analyserade påverkat framväxten av den moderna litteratu- dikterna ingår, såsom ”Till en förbipasseran- ren inte bara i Europa, USA och Kanada, utan de”, ”Svanen” eller ”De små gummorna”. Den satt spår även i Asien och Sydamerika. Redan första upplagan av Ondskans blommor som på 1920-talet skrev Paul Valéry om Baudelaires också kunde hetat Smärtans blommor firades världsrykte vilket främst bygger på dikterna i för övrigt med ett symposium och antologin Les Fleurs du mal, där allt är ”charm, musik, Utan poesi – aldrig! i Lund år 2007. mäktig och abstrakt sensualism… Lyx, form Professor André Guyau vid Sorbonne stod och vällust.” som ansvarig för kollokviet i Paris, som hade I ett förord till en av de många nyutgåvorna rubriken ”Baudelaire dans le monde. Tradi- kallas Les Fleurs du mal för ”le maître livre de tions critiques et traductions” (Baudelaire i notre littérature” (den viktigaste boken i vår världen. Kritiska traditioner och översättning- litteratur) av diktaren Yves Bonnefoy, som ar). Huvudsyftet var alltså att försöka få en fortsätter: ”Aldrig har orden, sanningens yt- bild av diktarens introduktion utanför Frank- tersta form, bättre visat sitt ansikte. Jag ser rike och hans inflytande i det internationella den som ett ljus.” För Bonnefoy är Baudelaire litterära landskapet från Japan till USA. Alla framför allt medlidandets diktare. världsdelar utom Afrika var representerade Men även prosadikterna har genom sin bland föreläsarna. nyskapande form inspirerat och sent omsider Då Sorbonne är under reparation och om- uppmärksammades också Baudelaires konst- byggnad ägde symposiets två första dagar rum kritiska artiklar, som idag ägnas stort intresse i Maison de la recherche i Quartier Latin, be- för sina insiktsfulla analyser av den samtida läget vid Rue Serpente, som för övrigt korsar konsten. den gata där Charles Baudelaire föddes 1821, Det fanns alltså flera spår att följa i de fö- Rue Hautefeuille, en medeltida gata som klövs reläsningar som startade med de romanska vid framdragandet av Boulevard St. Germain språken. Det visade sig att Baudelairebilden i under Haussmanns enorma omdaning av Paris Italien och Spanien inledningsvis, precis som

Rapport från en konferens • 63 i Sverige, var starkt påverkad av Théophile laire fanns inget utrymme i den svenska eller Gautiers förord till Les Fleurs du mals postuma danska litteraturen. utgåva 1868. I Italien skrev Benedetto Croce en hård ar- Gautier betonar här de dekadenta dragen tikel mot Baudelaire, vilkens poesi enligt ho- i diktsamlingen, satanismen, besattheten av nom dominerades av utsvävningar och döds- synd och galenskap, men också det moderna. tankar. Diktarens svåra livsupplevelser mynnar Dekadensstilen är enligt Gautier en revolt mot dock ut i sublima dikter, där Baudelaires hero- romantikens naturkult till förmån för det arti- ism drar en slöja av skönhet över dikternas tra- ficiella. I förordet blandas det artificiella med giska innehåll. Smärtan omformas till ”ordre det dekadenta och det moderna så att begrep- et beauté” (ordning och skönhet), melankoli pen nästan blir synonyma. Självfallet har också och estetisk harmoni. domen mot diktsamlingen 1857 betytt mycket, Även i Spanien var kritiken i förstone hård detta att diktaren tvingades lyfta ut sex dikter mot diktaren, speciellt från katolskt håll. Bau- ur samlingen då de ”sårade den offentliga mo- delaire ses dock som den främste modernisten ralen” och förläggaren dömdes till böter, för och redan 1905 översattes hela Les Fleurs du mal övrigt av samme domare som tidigare på året till spanska. Detta kan jämföras med Brasilien, frikänt Flauberts Madame Bovary, också den där första upplagan i sin helhet översattes först en blivande klassiker. 1957 – det vill säga hundra år efter publicering- Paul Bourget går på samma linje i sina in- en. I Brasilien blev Gautiers förord först sent flytelserika Essais de psychologie contemporaine, känt, men en som däremot blivit mycket läst från 1883, men han betonar det mystiskt sug- och diskuterad är Walter Benjamin, ja, enligt gestiva i Baudelaires dikter, som leder tanken Eduardo Veras läses Benjamins kommentar till Leonardo da Vincis tavlor och pessimismen mer än Les Fleurs du mal. som övergår i ennui – spleen. Bourget utveck- Två intressanta föreläsningar speglade lar liksom Gautier dekadenstanken, han finner mottagandet i Rumänien, där Baudelaire va- den som ett upplösningsfenomen i dikternas rit förbjuden under kommunismen, men där ämnen och – märkligt nog! – i deras form. dikterna ändå cirkulerade hemligt och lästes Dessa båda skribenter, liksom Huysmans i i både original och översättningar. Redan på den säregna romanen A rebours (1884), påver- 1870-talet översattes två dikter och i en anto- kade under många år Baudelairebilden och det logi från 1920 gavs Baudelaire stor plats. Han gjorde även Lombrosos Genio et follia, utgiven togs negativt emot av konservativa kritiker 1864 med Baudelaires bild på omslaget. som tog fasta på det sjukliga och morbida i I Italien ansågs länge Victor Hugo som vissa dikter, medan han särskilt bland rumän- den störste franske diktaren och motståndet ska symbolistdiktare lästes under perioden mot Baudelaire var starkt, precis som i nästan 1890–1920 och många översättningar infördes alla andra länder under 1800-talet. En dikta- i olika tidskrifter. Omkring 1900 översattes re med så utmanande profil kunde svårligen de första prosadikterna. Här kan man se ett inlemmas i de inhemska litterära strömning- mönster som återkommer i andra länder: det arna och de borgerliga läsarna, dessutom ofta är bland grupper av unga diktare som Baude- kvinnor, kunde knappast av tidens kritiker re- laires dikter och prosadikter läses med fascina- kommenderas att fördjupa sig i hans dikter. I tion, diskuteras och översätts. Så var det i Sve- Skandinavien kunde man se hur så skilda kri- rige, där kretsen ”Det unga Skåne” med främst tikerpersonligheter som Carl David af Wirsén Ola Hansson och Stella Kleve med beundran och Georg Brandes på den punkten var helt läste och började översätta diktaren på 1880- ense: för en så ”triste monsieur” som Baude- talet, och 20 år senare i Uppsala poeterna in

64 • TfL 2012:1 spe som kallade sig ”Les quatre diables”. Det res texter den framväxande storstaden glimtvis samma gällde i Danmark, där de unga diktar- belyses och det myllrande folklivet speglas i all na Johannes Jörgensen och Sophus Claussen sin komplexitet med sina våldsamma kontras- översatte ett tjugutal prosadikter i tidskriften ter mellan fattigdom och lyx, prostitution och Ny jord 1889. varufetischism, smuts och skönhet. Eller som Stort genomslag fick en artikel av Johannes det står i en halvfärdig dikt till staden Paris: Jörgensen 1891, där Baudelaire lyftes fram som framför allt storstadens diktare. Med denna Tu m’as donné ta boue et j’en ai fait de l’or. artikel kan Baudelaire sägas vara introducerad (Du gav mig din gyttja och jag gjorde den till i Norden och en viktig förskjutning har skett guld.) från den dekadente till den moderne, som speglar den framväxande storstadens lockande Från USA rapporterades om TheW.T. Bandy och frånstötande drag, dess alienation och en- Center for Baudelaire-studies vid Vanderbilt samhet, dess lyx och armod. University i Tennessee, vars arkiv och biblio- 1936 betonas i en viktig artikel ”L’actualité tek samlat Baudelaires skrifter i otaliga och av de Baudelaire”, hans verk speglar det mänsk- många framstående konstnärer illustrerade liga dramat, viljans svaghet och fantasins bety- upplagor och där litteraturen om diktaren delse. Under mellankrigstiden och efter andra ständigt växer. Det var W.T. Bandy, som 1968 världskriget framstår Baudelaire i flera länder grundade detta forskningscentrum, och det allt mer som en samtida, som med sin pessi- leddes under många år av den franske profes- mism speglar en mörk och osäker tid. Detta sorn Claude Pichois, den häromåret avlidne blir tydligt också i Sverige, där ett temanum- specialisten, som bland annat redigerat Bau- mer 1949 i tidskriften Prisma ägnas Baudelaire, delaire-utgåvan i Pleïadeserien. som i Erik Lindegrens presentation kallas ”den Detta gav Jean-Paul Avice tillfälle att under- efterhängsne” vars svarta blick såg rakt in i stryka det märkliga faktum att Baudelaire, Pa- framtiden mot världskrigens fasor. Baudelaire ris diktare framför andra, ännu inte har något är en fixstjärna ”som blossat upp och som för eget museum eller forskningscentrum i den närvarande lyser med nästan olycksbådande stad han besjungit i så växlande tonarter. Vic- glans.” tor Hugo, Balzac och Georges Sand har egna Ett viktigt drag som återkommer i flera av museer och Marcel Prousts sängkammare, där föredragen är hur Benjamin lyfts fram. När han sittande i den svarta sängen skrev A la Re- hans märkliga Paris 1800-talets huvudstad och cherche du temps perdu, kan man begrunda på Passagearbetet börjar sammanställas ur otaliga Musée Carnavalet. efterlämnade fragment och tryckas 40 år efter Men Baudelaire som flyttade runt i Paris hans död, blir de raskt översatta till olika språk mellan olika hotell, pensionat och lägenheter, och kommer att innebära en nyorientering ofta, enligt egen utsago, för att undkomma av Baudelairestudiet. För Walter Benjamin är fordringsägare och redaktörer han lovat en Baudelaire portalfiguren till 1800-talets laby- artikel, har inte ens ett eget arkiv. Jean-Paul rintiska värld, för vilken ”ingenting i hans eget Avice, som under rubriken ”L’horreur du Do- århundrade kommer närmare de antika hjäl- micile” (Skräcken för den fasta bostaden) kart- tarnas uppdrag än att gestalta moderniteten”, lagt diktarens adresser – minst 14 stycken bara som Ulf Peter Hallberg skriver i förordet till under det produktiva 1850-talet – har tillskri- Paris 1800-talets huvudstad, som i tre band kom vit staden Paris för att få de styrande att ordna ut på svenska 1990. ett museum i det ståtliga Hôtel Pimodan på För marxisten Benjamin är det i Baudelai- Ile St. Louis, där Baudelaire bodde några år i

Rapport från en konferens • 65 sin ungdom. Men staden har nu, efter det att palatset länge fått förfalla, börjat bygga om det för andra syften. Som ett kuriosum kan näm- nas att en av Baudelaires adresser under några månader hösten 1831 var just den i Marais där det Svenska kulturhuset ligger. Här skulle den då 11-årige skolgossen bättra på sina betyg, in- ackorderad hos en Mr Bourdon, som då ägde det Hôtel particulier som nu sköts av Svenska institutet. Under våren 2012 leder Antoine Compag- non seminarieserien ”Baudelaire moderne et antimoderne” vid Collège de France och i Lund färdigställs just nu den första svenska biografin över Baudelaires liv och diktning; författare är Lars Nyberg. I vår skall även Paul Tenngarts monografi över Les Fleurs du mal med titeln Den komplexe Baudelaire komma ut. Baudelaires verk fortsätter att fascinera och är i högsta grad levande världen över. Christina Sjöblad

66 • TfL 2012:1 Debatt Den demokratiska avhandlingen

I oktober 2008 fick vetenskapsjournalisten landar på månen, tabletterna ger lindring. Henrik Höjer ett utbrott i Språktidningen, en Kanske är kopplingen inte lika tydlig när det populärvetenskaplig tidskrift som tar upp ak- gäller humaniora. Vem ser arbetsinsatsen och tuella frågor om språk och kommunikation. den ackumulerade kunskapen bakom en dags- Han går till attack mot vad han kallar det aka- tidningsrecension, eller ”effekten” av den ge- demiska skitsnacket, forskare som gömmer sig nusorienterade performativitetsteorin? bakom floskler och ”rappakalja” för att marke- Frågan om vem vi skriver för är i grunden ra en grupptillhörighet eller, vad värre är, dölja en demokratisk fråga. En tillgång som vi som sin okunskap. Hans exempel är smått infama. humanister besitter är att vi har möjlighet att Här är ett: ”’På så sätt måste den processuella göra oss förstådda, att faktiskt skriva tillgäng- förståelse av genus som Butler ger uttryck för ligt. Huruvida vi alltid skall sträva efter en så- alltid sättas i relation till tanken om den dis- dan öppenhet råder det delade meningar om. kursivt reglerade genusbegriplighetens inver- För forskaren är det nödvändigt att använda ett kan på subjektivitet och aktörskap.’” Följande vetenskapligt språk, och det är inte alltid lätt påstående från en forskare, ”’En oerhört kom- att hitta balansen mellan det inomvetenskap- plex och heterogen process’” översätter Höjer liga och utåtriktade. Bland de skattebetalare helt frankt: ”Något svårt som jag inte kan eller som finansierar vår forskning finns dessutom orkar förklara.”1 alla möjliga kategorier, även andra forskare. Eftersom exemplen är hämtade ur den post- Den där bildade allmänheten som ofta är vår modernistiskt orienterade forskningen kan tänkta läsare när vi tänker utanför det akade- man få för sig att Höjer har ett horn i sidan miska rummet är en månghövdad skara, och till denna strömning inom kulturteorin. Så är dessutom förmodligen under förvandling. emellertid inte fallet – tvärtom menar han att I en krönika i Dagens Nyheter den 18 sep- det allvarliga ligger i att en brännande, kritisk tember 2010 efterlyser litteraturforskaren och vetenskap har fastnat i ordtuggeri som förlorat kritikern Ingrid Elam en översättning av den all begriplighet. världsberömde brittiske historikern Tony Vem skriver vi för som forskare? Frågan Judts bok Postwar: A History of Europe Since har stötts och blötts, och den har inte avtagit 1945 (2005). En viktig bok på tusen sidor om i betydelse. Forskning är som vi alla vet inte efterkrigstidens Europa, skriver hon – den är en angelägenhet enbart för forskarna. På sätt lättläst, personlig och vetenskapligt pålitlig. och vis har den teknisk-naturvetenskapliga Så avslutar hon med att önska sig en analytisk eller medicinska forskningen ett försprång ef- bok om vår samtid – inte ”svårgenomträng- tersom vi många gånger tydligt ser de direkta liga avhandlingar” pepprade med teoretikerna effekterna: e-posten fungerar, rymdfarkosten för dagen, utan ”brett läsbara, genomarbetade böcker”.2

Debatt • 67 Är detta bilden av humaniora idag? sofi. Det är inte humanioras uppgift att rädda En annan bild: i juni 2010 rapporterade mänskligheten. Humaniora är sin egen nytta Upsala Nya Tidning att svensk forskning har och inte en aktivitet som är en hjälpverksam- lågt förtroende hos allmänheten. Det allra lägs­ het för ett högre ändamål. ta förtroendet hade humanioraforskningen. Vad som slog mig var reaktionen på hans Endast en tredjedel (35 procent) litade på oss, artikel. Han fick bortåt femhundra svar. De- vilket kan jämföras med förtroendet för den battörerna polemiserar, håller med, berättar medicinska forskningen som låg på 77 pro- om egna erfarenheter från vardagen som stu- cent.3 Humaniora gör helt enkelt ingen nytta, denter, lärare på mindre högskolor eller världs- menar svenska folket. berömda universitet, både humanister och na- Det är ju siffror som borde göra oss för- turvetare. Vad de ger besked om är hur viktig skräckta. Man litar inte på oss! Min första rygg- den humanistiska utbildningen har varit för radsreaktion är defensiv. Vad vet då svenska dem. Den har gett insikter om människans folket egentligen om vad vi gör? Vid närmare tankevägar och en förmåga till kritisk bedöm- eftertanke är det ju en fråga som slår tillbaka. ning och reflexion som de inte fått någon an- Om allmänheten inte har en aning om vad vi nanstans.5 gör, beror det då på allmänheten eller på oss? I Men vad beror då vår kommunikationskol- bästa fall är svaret både och. Ett svar som ges i laps på? artikeln är att forskarna inte ”’syns tillräckligt En förklaring som många forskare är över- ofta och att människor har en diffus bild av ens om är den tilltagande specialiseringen vad de gör’”. under 1900-talet. Vetenskapens betydelse i Alltså: allmänhetens uppfattning är att vi samhället expanderade under hela seklet och inte kan skriva så att folk förstår – klokt, be- blev allt viktigare för den ekonomiska till- gripligt och med samtidsrelevans – och vi når växten och sociala välfärden. Forskning blev inte ut. Vi har gjort oss irrelevanta i ett bredare ett yrke, verksamheten professionaliserades. sammanhang. Texterna blir som en följd alltmer teoretiska, Vad beror detta på? informationstäta och språkligt likriktade, och Jag tror – hoppas – att få menar att det allt mindre personliga.6 Avhandlingsförfatta- beror på att humaniora i sig har blivit irrele- ren blir en närsynt expert på ett smalt område; vant. Jag skall ge ett exempel som stärker den ett verk, en begränsad tidsperiod, en metod; förhoppningen. För några år sedan publice- skärvor. Språket blir ogenomskinligt till och rade juridik- och litteraturprofessorn Stanley med för läsare som är akademiskt skolade. Fish en bloggtext i New York Times med den Idag är det inte ens säkert att vetenskapsidkare tillspetsade titeln ”Will the Humanities Save inom samma disciplin talar samma språk. Och Us?” (2008).4 Hur är det egentligen med hu- om förbistringen sätter tydliga avtryck inom- manioras rätt att existera, frågar han sig. Det disciplinärt, hur skall den då inte märkas när finns inga nationalekonomiska skäl att läsa forskarna meddelar sig med omvärlden? ’Om- Hamlet, och den humanistiskt allmänbildade världen’ idag börjar därför förmodligen strax medborgaren är ett förgånget ideal, aktuellt på utanför den egna innersta kretsen, lika mycket den tiden när förmågan att referera till Sha- för naturvetaren som för humanisten. Därför kespeare lönade sig, var gångbart kulturellt är ’populärvetenskap’ en besvärlig term. Så kapital. Idag väcker det bara irritation. På frå- fort man vänder sig till andra än de närmast gan om vilken nytta humaniora egentligen har berörda måste man kommunicera med ett an- svarar han: ingen alls. Man blir inte en bättre nat språk. människa av att läsa skönlitteratur eller filo-

68 • TfL 2012:1 Humanioras kris har ju blivit ett kliande Jag blev överraskad av hur välbesökt semina­ begrepp, och Henrik Höjer funderar över om riet var – mer än en av oss har nog varit med den hänger samman med att humanisterna om det pinsamma ögonblick då en gästförelä- inte förmår just kommunicera. Många disku- sare blickar in i tre trogna ögonpar, seminarie- terar krisen men få ”larmar om att den tydliga, ledarens inräknat. Men nu kom både littera- konkreta, vetenskapliga prosan verkar hotad”. turforskare, idéhistoriker och genusvetare. Han frågar sig vidare om språkförbistringen Hennes bok ger en ganska dyster bild av kan bero på en utbredd kunskapsrelativism hur det går till att förvärva ett akademiskt som generöst accepterar alla tolkningar och språk. Hon beskriver det som en kvävnings- språkdräkter. Eller på den publiceringskultur process, där kreativiteten måste hållas i schack som akademin utvecklat, där alla måste trycka för legitimitetens skull; beskriver avhandlings- snabbt och ofta för att överleva?7 formen som en tvångströja som begränsar den En granskning av dagens svenska litteratur- retoriska och metodiska rörelsefriheten. Mo- vetenskap gör Hanne-Lore Andersson i sin av- derna avhandlingar, skriver en av medförfat- handling Doxa och debatt. Litteraturvetenskap tarna, ”ser ut att hellre skriva in sig [sic] än ut runt sekelskiftet 2000 (2008). Ett anmärknings- sig ur föreställningen om hur en vetenskaplig värt resultat är att ämnets profil inte nämnvärt text konstrueras […].” Boken ger också vid har förändrats under de senaste femtio åren.8 handen att det akademiska språket är tätt för- En annan slutsats som sticker ut i hennes sam- knippat med identitet. Den svåraste konflik- manfattning av den svenska debatten om äm- ten uppstår när man skönjer ett glapp mellan net är att i stort sett alla känner sig – utanför. skrivsätt och vetenskapssyn eller forskaridenti- Det gäller även de mest etablerade forskarna.9 tet. Så vill boken också öppna gränsen mellan Feministen, litteratursociologen, kulturforska- genrerna, föra in det litterära och personliga i ren, didaktikern… Alla sitter på grenar i sam- den akademiska texten.11 ma forskningsträd, ändå tycks de inte känna För att utröna något om hur framtidens gemenskap med stammen och roten. litteraturvetare ser på sitt skrivande gjorde Beror detta på att litteraturvetarna är mer jag för en tid sedan en informell enkät bland upptagna av att titta på varandra än att titta doktorander och nydisputerade vid min insti- ut? I det kyliga utanförskapet är det framför tution i Uppsala. Frågorna gällde doktorsav- allt avståndet från de andra grenarna som handlingen. Vem skriver du för? Hur påverkar upptar dem. Endast någon enstaka forskare det ditt språk? Var hämtar du inspiration? Förs riktar blicken åt andra hållet och säger att det det en diskussion om avhandlingstextens stil viktiga måste vara hur vi når ut, och att detta och språk? Hur får avhandlingstexten se ut?12 borde vara ett grundläggande inslag i forskar- De skriver i första hand för andra littera- utbildningen: att utbildas i att förmedla kun- turvetare eller akademiker, men många vill skap i samhället.10 Göra sig relevant. Om en också nå en bredare publik. Någon vill skriva sådan prioritering blev praxis, skulle vi då ha ”kreativ litteraturkritik” och ser sig som en större fördragsamhet med varandras intressen? pedagogisk ”reseguide åt läsaren”. En annan Skulle genusvetarna sluta irritera sig på fyr- premierar ”korrekthet” framför ”tydlighet”. tiotalistgubbarna, estetikerna på kulturstudie­ En menar att inskolningen i det vetenskapliga forskarna? språket varit hämmande och att ”torftig sak- För ett par år sedan bjöd jag in litteratur- prosa” verkar löna sig bäst i det akademiska forskaren Annelie Bränström Öhman från fältet. Överlag verkar man brottas med svårig- Umeå till Uppsala för att tala om boken Genus heten att vara teoretiskt och analytiskt tydlig och det akademiska skrivandets former (2007). och samtidigt nå en bred publik – det senare

Debatt • 69 anses inte heller vara doktorsavhandlingens det system bättre som gör skillnad mellan en primära uppgift. doktorsavhandling och en bok avsedd att pu- När det gäller inspirationen är det andra bliceras på en marknad för en annan publik? forskare och skribenter med en ”personlig I vilket fall som helst borde den riktade skriv- röst” som lyfts fram, men också skönlittera- träning som nu börjar ta plats i universitetets turen. En har som förebild dem ”som lyckas grundutbildning egentligen vara ett ganska förmedla sitt eget ärende som just så angeläget självklart inslag. som de själva upplever det” – författarens pas- Företagsekonomen Emma Stenström har sion gör texten lättläst. Stil och språk disku- skrivit roligt om avhandlingsskrivandets tör- teras nästan aldrig i större sammanhang utan nevandring, extra taggig för en kvinna i fö- mest informellt med doktorandkamrater och retagsekonomins mansdominerade rum. En med handledarna. De flesta vill ge avhand- sak som hon med skärpa försvarar är avhand- lingsförfattaren stor frihet på skalan inåtvänt lingsförfattarens rätt att skriva personligt. Hon – utåtriktat, men somliga vill ha en tydlig berättar om den enda doktorandkurs hon gräns mellan populärt och vetenskapligt. Ett deltog i under sin utbildning som verkligen svar nämner orden ”samhällelig relevans”. satte skrivandet i centrum, en kurs i Montréal I ganska hög grad speglar doktorandernas i Canada: ”Det handlade om att skapa rika, förhållningssätt de som uttalas av de etablera- nyanserade och medryckande berättelser som de forskarna i Hanne-Lore Anderssons under- läsaren kunde förstå och leva sig in i. Att skapa sökning. Hon visar på skiljelinjen mellan dem insikt var forskningens huvudsyfte. För att nå som vill värna om gränsen mellan kritik och dit måste forskaren använda sin egen subjek- vetenskap å ena sidan, och å den andra de som tivitet samt inte minst hitta sitt eget språk och avfärdar talet om en sådan gräns som enbart sin egen stil.”15 maktspråk, de som menar att både utredning Det låter som en precis beskrivning av den och värdering hör hemma i den vetenskapliga process som kan föda den demokratiska av- texten. Den goda kritiken är också god veten- handlingen, den som strävar efter att skänka skap, säger en forskare.13 Och efter att ha pe- insikt genom största möjliga genomskinlighet kat på gränsöverskridande skribenter som alla och ett rum som håller dörren öppen för en lämnat det akademiska – Horace Engdahl, nyfiken läsare utanför den närmsta kretsen. Olof Lagercrantz, Peter Luthersson – frågar Att nå dithän kräver sin insats, och den akade- sig Andersson om det kanske är omöjligt att miska normbildningen är stark och svår att slå vara normbrytare och samtidigt vara kvar vid in kilar i. Sådana försök kan dessutom resulte- universitetet.14 ra i en än starkare uppslutning kring normen. Det är egentligen en ganska hisnande fråga. Dessutom ställs denna demokratiska strävan Ty några av de mest spännande litteraturhis- oavbrutet inför utmaningen att också bryta sig toriska insikterna har åtminstone jag förvärvat ut ur ”förenklingarnas fängelse”, med Anders genom texter av andra än akademiska littera- Johanssons ord, att möta mångtydigheten, gå turforskare – författare eller kulturjournalister in i labyrinterna.16 som kanske en gång läst litteraturvetenskap Just på grund av denna komplexitet kom- men som lämnat universitetsprosan och tving- mer litteraturvetaren att förlora den läsare som ats arbeta med sina språkliga verkningsmedel i har för bråttom. Det kanske inte är någon för- essäns eller artikelns form; göra must av äpp- lust. Men läsaren kan också gå förlorad därför lena, koncentrera, sovra bland sina exempel att forskaren haft för bråttom. De exempel på och möta en frivillig publik. obegriplig teorisörja som indignerade kritiker Doktorsavhandlingen är en svår genre. Är håller upp har, tror jag, ofta sitt ursprung i tra-

70 • TfL 2012:1 derad tankelättja eller, mildare uttryckt, tan- Ett av våra privilegier som humanister är att vi kebrådska. Med åren har jag lärt mig att en av inte måste leverera enkla svar på svåra frågor. de viktigaste frågorna jag kan ställa till (mig Som nog framgått har jag inga enkla svar på själv och) doktoranderna under skrivprocessen frågan om hur avhandlingstexten skall se ut, är: ”Vad menar du?” Då svarar de ofta med att och skall jag vara ärlig har jag nog framför allt begripligt berätta vad de menar. Då säger jag: varit ute efter att väcka diskussion snarare än ”Skriv det!” Naturligtvis är det inte så enkelt att leverera svar. som att bara skriva ned det sagda. Men samta- Det demokratiska dilemmat rör inte minst let om texten är en hjälp på vägen att konver- den vetenskapliga framställningen, språket, tera till ett eget språk. Det är bland annat detta oavsett om det handlar om en traditionell av- som gör texten vetenskaplig: att förmedla sina handling eller en mer normbrytande. Det är rön så att någon annan kan förstå dem och inte givet att till exempel den essäistiska fors- pröva dem. karen har en annorlunda läsekrets i åtanke, Vi skall heller inte underskatta det högst tvärtom kan essän vara teoretiskt svårtillgäng- begripliga behovet av att bli accepterad av li- lig. Frågan – som alltså inte har något enkelt kar. En smula lättsinnigt kan man kanske an- svar – är vilken publik vi tillåter oss att välja. vända performativitetsteorin för att illustrera Svaret rymmer förmodligen en vetenskaps- processen.17 Forskaren – och här är förstås uppfattning. Ibland också en orealistisk upp- doktorsavhandlingsförfattaren med sin ambi- fattning om intresset för litteraturvetenskap tion att träda in i en gemenskap särskilt utsatt utanför akademin. – upprepar vissa språkliga handlingar fram- Just här ligger utmaningen. Litteraturfors- tvingade av sociala sanktioner och tabun som karen kan aldrig automatiskt räkna med en uppfattas som en ”stabil” forskaridentitet men bred läsekrets. Men hon eller han kan instal- som i själva verket är sedimenterad genom de lera i sitt skrivsätt utmaningen att förklara sitt kollektiva handlingarnas upprepning. Denna ämne för någon med gott förstånd men med forskaridentitet ”görs” alltså, på samma sätt begränsad kunskap. En sådan siktpunkt gör som genus ”görs”, om man så vill. Den som skrivandet mer krävande men skänker antag- misslyckas med att ”göra” sin forskaridentitet ligen större belöning. straffas på olika sätt, genom osynliggörande, Vårt uppdrag förgrenar sig i ett attraktivt diskriminering, utdefiniering och så vidare. delta av förbindelseleder. Vi samtalar med Men eftersom detta är en repetitiv, perfor- vårt eget skrå. Vi utbildar lärare som i sin tur mativ handling betyder det glädjande nog att går ut och möter skolornas unga. Humaniora forskaridentiteten kan förändras genom att finns där i sin egen rätt och skall inte styras handlingarna upprepas på ett annorlunda sätt, av instrumentella krav. Men den humanistiska kanske subversivt. Till exempel borde kvin- utbildningen handlar om att förstå och tolka nornas inträde i det akademiska fältet under mänsklig erfarenhet samt öva i kritiskt tän- 1900-talet ha inneburit att handlingarna för- kande. I så måtto är det ett demokratiskt upp- skjuts eller ändrar karaktär. I det fria, kreativa drag. Det är en svindlande tanke. Humaniora rum som man gärna vill föreställa sig forsk- som vetenskap har inte till uppgift att främja ningen som, borde ju normkritiken vara ett tolerans, medkänsla eller moraliska normer. välkommet inslag. Den har varken större eller mindre ansvar än Om det inte också hade handlat om makt. andra vetenskapsområden att förmedla demo- kratiska värden och etisk medvetenhet. Men * den humanistiska forskningen kan tillhanda- hålla redskap för en rikare förståelse av det

Debatt • 71 människan skapar och av vad det är att vara sedlarna eller parnasserna – och att göra det människa, och det är där dess skärpa och kraft med siktet att kunna besvara litteraturvetaren har sitt centrum. Min erfarenhet är att dagens Anders Johanssons utmanande fråga:21 ”Till studenter är utomordentligt intresserade av att vad behövs litteraturvetenskap?”. diskutera frågor om ideologi, livsåskådning Anna Williams och etik, och för den delen om vad som gör en berättelse läsvärd eller övertygande. Jag vill gärna räkna in dem i den ”kärnpublik” som Horace Engdahl (med hjälp av Hans Magnus Enzensberger) identifierar som oundgänglig för litteratursamtalet, en kritisk massa i ett kulturellt ekologiskt system. ”Om balansen rubbas”, skriver Engdahl, ”påverkar detta hela samhällets förmåga till konstruktiv självreflek- tion”.18 I polemik mot ett trångsynt och elitistiskt akademiskt förhållningssätt meddelar littera- turforskaren Edward W. Said sin definition av humanismen. Den måste förstås som de- mokratisk, öppen för alla oavsett klass och bakgrund. Den är en process, en oavbrutet kritisk och självkritisk undersökning som ge- nererar nya upptäckter, frigörelse. Detta är också navet i den utbildning vi ägnar oss åt. Edward W. Said har också något att säga om det akademiska språket. Undvik jargong som bara bidrar till att skrämma bort en potenti- ellt bred läsekrets är hans pragmatiska råd, och han använder faktiskt ordet antidemokratisk, ja till och med antiintellektuell om den oge- nomskinliga expertprosa som vi ser prov på i åtskilliga akademiska texter.19 Alla är nog eniga om att det inte är gjort i en handvändning att finna ett språk som når ut. Emma Stenströms handfasta recept till den krampande avhandlingsförfattaren kan skrivas ut även till den som har en demokratisk strä- van: ”Skriv! Skriv för fan! ”.20 Receptet ryms på en tumnagel men medicineringen är livslång och uppdraget ansvarstyngt. Det handlar om att bilda motvikt mot lättsmälta förklaringar och enkla genvägar, att reflektera över sin egen position som skrivande och tänkande män- niska, att dröja vid sådant som aldrig når löp-

72 • TfL 2012:1 Noter

1 Denna uppsats har sitt ursprung i ett föredrag Öhman & Mona Livholts, ”Utblickar. Kartor som hölls vid symposiet ”Den akademiska tex- och blickfång”, i Annelie Bränström Öhman ten som genre”, Litteraturvetenskapliga nämn- & Mona Livholts (red.), Genus och det akade- den, Svenska Litteratursällskapet i Finland, miska skrivandets former, 2007, s. 146–149. An- Helsingfors den 3 december 2010. Henrik Hö- nelie Bränström Öhman drömmer vidare om jer, ”Akademiskt skitsnack”, i Språktidningen en punkt ”[…] där litteraturen och vetenskapen 2008:5, s. 14f. kan sluta fred och samla sina samfällda språk- 2 Ingrid Elam, ”Jag skulle gärna byta hundra liga resurser och öppna ett nytt fönster, med en böcker om Hitler mot ett storverk om samti- ny utsikt. Visa något mer och annat.” Annelie den”, i Dagens Nyheter 18.9.2010. Bränström Öhman, ”Skrivandets urmörker. 3 Jennie Danielsson, ”Lågt förtroende för svensk En akademisk aria i fyra akter”, i Annelie Brän­ forskning”, i Upsala Nya Tidning 7.6.2010. ström Öhman & Mona Livholts (red.), Genus 4 Stanley Fish, ”Will the humanities save us?”, och det akademiska skrivandets former, 2007, s. http://fish.blogs.nytimes.com/2008/01/06/will- 47. the-humanities-save-us/?, 6.1.2008. 12 Enkäten sändes ut i september 2010 till dokto- 5 Se även Anna Williams i stafettdebatten ”Re- rander och nydisputerade vid Litteraturveten- flektion/Konfrontation/Diskussion. Litteratur- skapliga institutionen i Uppsala med följande vetenskap i omvandling?”, i Tidskrift för littera- frågor: 1. Vilken är/var din tänkta läsare när du turvetenskap 2008:1, s. 10. skriver/skrev din avhandling? Vem vill du skall 6 Björn Melander, ”Fackartikelns uppgång och kunna läsa den? 2. Påverkas ditt språk av den fall”, i Tvärsnitt 1992:2, s. 55–63. Bengt Land- läsekrets du tänker dig och i så fall hur? Påver- gren visar att specialiseringen inom litteratur- kar det din hantering av teoretiska texter, an- forskningen vad gäller doktorsavhandlingar gör vändningen av terminologi, ditt tilltal? 3. Var sig gällande redan vid 1900-talets mitt. Bengt hämtar du inspiration till ditt eget akademiska Landgren, ”Universitetsämne i brytningstid. skrivande? 4. Har du erfarenhet av seminarier/ Svensk akademisk litteraturundervisning 1947– samtal där avhandlingstextens stil och språk dis- 1956”, i Bengt Landgren (red.), Universitets- kuteras? Vid det akademiska högre seminariet? ämne i brytningstider. Studier i svensk akademisk Doktorander emellan? Med handledaren? Vilka litteraturundervisning 1947–1995, Uppsala: Acta aspekter tas i så fall upp? 5. Var går gränserna för Universitatis Upsaliensis. Historia litterarum, hur en avhandlingstext får se ut? Får den vara 25, 2005, s. 285. essäistisk; medvetet vända sig till en mycket 7 Höjer 2008, s. 15. begränsad alternativt bred publik? Vilka stilis- 8 Hanne-Lore Andersson, Doxa och debatt. Litte- tiska/språkliga krav bör den uppfylla för att vara raturvetenskap runt sekelskiftet 2000, diss. Göte- vetenskaplig? borg; Göteborg/Stockholm: Makadam Förlag, 13 Andersson 2008, s. 175f.; Birgitta Holm, ”Lit- 2008, s. 47. teraturhistoria, litteraturvetenskap, litteratur- 9 Andersson 2008, s. 9–15. kritik – likhet eller särart?” i Tidskrift för litte- 10 Louise Vinge, ”Litteraturvetarens uppgift och raturvetenskap, 1998:3–4, s. 33; Thomas Olsson, ansvar”, i Tidskrift för litteraturvetenskap, 2001:1, ”Litteraturforskningens dilemma – ännu en fel- s. 52–56. läsning?”, i Stina Hansson & Mats Malm (red.), 11 Annelie Bränström Öhman & Mona Livholts Gudar på jorden. Festskrift till Lars Lönnroth, (red.), Genus och det akademiska skrivandets Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag former, Lund: Studentlitteratur, 2007, s. 9, 34; Symposion, 2000, s. 558f. Se även Andersson Maria Jönsson, ”Byrackan vs knähunden. Tan- 2008, s. 182f. kespill från arbetet med ett feministiskt förfat- 14 Andersson 2008, s. 186. tarskap”, i Annelie Bränström Öhman & Mona 15 Emma Stenström, ”Formen är normen”, i Lars Livholts (red.), Genus och det akademiska skri- Strannegård (red.), Avhandlingen – om att for- vandets former, 2007, s. 31; Annelie Bränström mas till forskare, Lund: Studentlitteratur, 2003, s. 69.

Debatt • 73 16 Bränström Öhman & Livholts 2007, s. 132f.; Anders Johansson, Avhandling i litteraturveten- skap. Adorno, Deleuze och litteraturens möjlighe- ter, diss. Göteborg; Göteborg: Glänta Produk- tion, 2003, s. 23. 17 För en sammanfattning av performativitetste- orins användning i genusforskningen, se Judith Butler, ”Performative Acts and Gender Consti- tution: An Essay in Phenomenology and Femi- nist Theory”, i Sue-Ellen Case (red.), Performing Feminisms. Feminist Critical Theory and Theatre, Baltimore: Johns Hopkins University Press, 1990, s. 272–280. 18 Horace Engdahl, Stilen och lyckan. Essäer om lit- teratur, Stockholm: Albert Bonniers Förlag, s. 259. 19 ”[T]o understand humanism at all, for us as citizens of this particular republic, is to un- derstand it as democratic, open to all classes and backgrounds, and as a process of unending disclosure, discovery, self-criticism, and libera- tion.” Edward W. Said, Humanism and Demo- cratic Criticism, New York: Columbia University Press, 2004, s. 21f. Om det akademiska språket, se s. 72f. 20 Stenström 2003, s. 73. 21 Anders Johansson, ”Till vad behövs litteraturve- tenskap? Om en frågas frånvaro i svensk littera- turforskning”, i Tidskrift för litteraturvetenskap, 2000:3–4, s. 5–12.

74 • TfL 2012:1 Enkät Comparative literature? Svar på en enkät om internationell ämnesbeteckning

I förra numret av TfL, 2011:3–4, formulerade Institutionen för kultur- och medievetenskaper Anders Mortensen två frågor till landets litte- vid Umeå universitet. Anders Öhman: raturvetenskapliga avdelningar och institutio- 1. Att vi översätter Litteraturvetenskap till det ner (s. 125). Det skedde med utgångspunkt i engelska Comparative Literature beror i första den utvärdering av forskningen som gjordes hand på traditionens makt och det nationella 2008 inom ämnet litteraturvetenskap vid trycket. Tidigare var det så att alla litteratur- Språk- och litteraturcentrum, Lunds universi- vetenskapliga institutioner i landet översatte tet: ”1. Vilka orsaker och beslut ligger bakom ämnet till Comparative Literature. valet av engelsk beteckning för verksamheten 2. Funderar man närmare över Comparative på er avdelning i litteraturvetenskap? 2. Pågår Literature, och det har vi gjort på ett par pla- det för närvarande diskussioner eller besluts- neringsdagar, är det uppenbart att beteckning- processer för omprövning av den nuvarande en är otillfredsställande. Det kan dessutom engelska beteckningen?” leda till att vi vid internationella utvärderingar Ja, hur ser vi på detta inom ämnet? Svaren kommer till korta, eftersom merparten av den på frågorna presenteras nedan i den ordning forskning som bedrivs inom ämnet handlar de inkom till redaktionen. om svensk eller nordisk litteratur. Det före- kommer visst forskning om engelsk och tysk * litteratur, men frågan är om den är kompa- rativ. Vi har därför inlett diskussioner om att Institutionen för kultur och kommunikation vid förändra beteckningen av ämnet. Förslag som Linköpings universitet. Carin Franzén: cirkulerat är Literary Studies, Literary History, 1. Vi har valt att översätta ämnet Litteratur- men ännu har vi inte bestämt något. Tills dess vetenskap med Comparative Literature då det är beteckningen Comparative Literature kvar. bäst motsvarar ämnesinriktningen i ett inter- nationellt perspektiv. Institutionen för humaniora vid Mittuniversite- 2. Nej. tet, Härnösand. Eva-Britta Ståhl: 1. Vid senaste ämnesmötet i litteraturveten- Institutionen för litteraturvetenskap och idéhis- skap 2012-03-13 behandlade vi frågorna från toria vid Stockholms universitet. Boel Westin: TfL-redaktionen. Här kunde vi konstatera 1. Vår institutions- och ämnesbeteckning är att beteckningen ”comparative literature” be- Department of Literature and History of Ide- stämts ovanifrån i officiella dokument som as. studie- och kursplaner. 2. Det är inte aktuellt med någon omprövning 2. Vi diskuterade begreppets relevans och an- av den engelska beteckningen. tog att det använts på grund av den särart som

Enkät • 75 litteraturvetenskap har i Sverige, i det att vi Institutionen för litteratur, idéhistoria och reli- behandlar såväl svensk som internationell lit- gion vid Göteborgs universitet. Mats Malm: teratur. Vi berörde också den historiska inne- 1. Den nuvarande beteckningen är Compara- börden i ”comparative literature”, med breda, tive literature. Det är en gammal beteckning jämförande studier (som en del av oss saknar som var motiverad på sin tid och nu definitivt idag) och den betydelseförskjutning mot lit- behöver omprövas, men vi har ännu inte kom- teraturteori som begreppet undergått. Hög- mit fram till en slutgiltig diskussion av saken. skoleverket har gått ut på sin hemsida, under 2. Vi började diskutera beteckningen under hänvisning till Standard för svensk indelning 2010 då vår institution slogs samman med av forskningsämnen 2011, med översättningen idéhistoria och religionsvetenskap, men dis- ”General literary studies”. Det är hittills en- kussionen har inte drivits klart. Även om be- dast inom ämnesgruppen som frågan har be- teckningen Comparative literature som sådan handlats. är missvisande finns möjligheten att behålla den men omdefinierad (under inspiration av Sektionen för lärande och miljö vid Högskolan Lucia Boldrinis artikel i Comparative Critical Kristianstad. Lennart Leopold: Studies 2006). Innan vi fattar beslut behöver 1. Här kallas ämnet Swedish and Comparative vi granska hur olika beteckningar används och Literature. Ämnesbeteckningen fanns redan fungerar på olika håll i världen. Vi lutar åt ”Li- när undertecknad och mina kollegor började, terature Studies” eller ”Literary Studies”. så resonemangen nedan är något hypotetiska. Eftersom de flesta hos oss (både nuvarande och Avdelningen för litteraturvetenskap vid Språk- tidigare kollegor) har fostrats vid institutionen och litteraturcentrum, Lund. Anders Ohlsson: i Lund, antar jag att vi också ursprungligen 1. Den engelska beteckningen är numera har lånat ämnesbeteckningen därifrån. Över- ”Comparative and Swedish Literature”. Det sättningen av Barn- och ungdomslitteratur är erfarenheterna från den forskningsutvärde- (som är en livaktig gren hos oss) är Children’s ring som genomfördes vid Lunds universitet and Young Adults’ Literature. 2008 som ligger bakom förändringen. Den Min kollega Håkan Sandgren skriver föl- internationella bedömargruppen ställde sig jande när jag frågar: frågande till att nästan 90% av forskningen Jag tror att man stannade vid att kalla äm- inom ämnet litteraturvetenskap behandlade net comparative literature eftersom man ville svenska ämnen och publicerades på svenska, styrka uppfattningen om att det de facto rörde givet att ämnet på engelska då fortfarande sig om komparativ litteraturvetenskap. Nu är benämndes Comparative Literature. Från det väl egentligen få litteraturvetare som är medlemmar i fakulteternas Scientific Advi- komparatister i ordets rätta bemärkelse, men i sory Board uppmanades vi att på något sätt våra grundkurser ingår ju onekligen litteratur signalera att vi sysslade med svensk littera- från fler språkområden än det svenska, om än tur. Som en markering av att vi inte bara gör i översättning, vilket kanske skulle kunna mo- det ändrades då beteckningen enligt ovan. tivera ett sådant namnval. I vår forskning är vi 2. Det fanns och finns fortfarande krafter som dock tämligen strängt nationella. tycker att den engelska beteckningen borde 2. Hos oss pågår ingen diskussion kring om- vara ”Literary Studies”. prövning av ämnesnamnet.

76 • TfL 2012:1 Institutionen för språk och litteratur vid Lin- néuniversitetet. Maria Lindgren, Margareta Pe- tersson och Lars Elleström: 1. Vi brukar använda beteckningen Compara- tive Literature, och vi gör det för att det är en etablerad beteckning som stämmer ganska väl överens med hur ämnet ser ut inom undervis- ningen på i alla fall de grundläggande nivåer- na, där svensk och utländsk litteratur studeras och jämförs på olika sätt. För forskningen hos oss är beteckningen relevant särskilt för den postkoloniala forskningen som i hög grad för- söker leva upp till de komparativa traditioner- na. För andra forskningsområden är den dock inte lika relevant även om det finns en hel del komparativa inslag i den. 2. Nej, vi har inga sådana diskussioner på gång.

Litteraturvetenskapliga institutionen vid Upp- sala universitet. Ann Öhrberg: 1. Vi är alltså en fristående institution (inte avdelning) och vi har valt att översätta Littera- turvetenskapliga institutionen till Department of Literature. Ett möjligt alternativ skulle vara att benämna oss Department of Comparative Literature, men det täcker dels inte in bred- den i vår verksamhet (vi sysslar ju inte enbart med ”comparative literature”), dels skulle det kunna skapa förvirring för internationella betraktare, eftersom man internationellt ofta skiljer studier i comparative literature från an- dra studier av litteratur. 2. Beteckningen Department of Literature har funnits med en längre tid och vi har inga pla- ner i nuläget på att ändra den.

Enkät • 77 RECENSIONER

Anders Olsson sar, går det inte att befatta sig med exillittera- Ordens asyl. En inledning till den moderna exil­ tur utan att samtidigt ge sig i kast med de mer litteraturen abstrakta figurer som begreppet genomkorsas Stockholm: Albert Bonniers förlag 2011, 263 s. av. En absolut gräns mellan det metaforiska och det empiriska blir omöjlig att dra. ”Exile is strangely compelling to think about Olsson börjar sin framställning hos Ovi- but terrible to experience.” Med de orden in- dius. Syftet med det är inte så mycket att göra leder Edward Said en ofta citerad essä. Vad en rigorös textläsning, utan snarare att med Said sätter fingret på här är exilbegreppets till utgångspunkt i hans författarskap skriva fram synes motsägelsefulla innebörder. Dess etymo- en modell för en ”klassisk exil”. Denna mo- logiska ursprung, latinets exsilium, betecknar dell fungerar i nästa led som motpol till Ols- landsförvisning – både i termer av en upp- sons huvudsakliga undersökningsobjekt, den ryckande händelse, en fördrivning, och den moderna exilen. Att just Ovidius väljs ut för landsflyktiges mer eller mindre permanenta detta syfte, snarare än låt säga Homeros eller tillstånd. Samtidigt rymmer begreppet ett an- Vergilius – som båda skulle kunna sägas ha nat lager. Själva existensen har inte sällan be- skildrat exilens rörelser och erfarenheter mer skrivits som en exil. I en text som jag skall åter- uttömmande i sina verk – beror på att vi har komma till nedan skriver Jean-Luc Nancy att tillgång till författarens reflektioner kring sina förstådd så utgör exilen en retorisk figur som personliga erfarenheter av exil. Inte bara det, ”ensam skulle kunna sammanfatta en stor del Olsson visar hur Ovidius i och med verk som av vår grekisk-judisk-kristna tradition”. Å ena Klagosånger och Brev från Svarta havet vidgar sedan har vi alltså att göra med en smärtsamt ramarna för normerande genrer som elegin avgränsbar, materiell erfarenhet, å andra sidan och apologin. Det är inte den olyckliga kär- en vedertagen abstraktion som gjort djupa av- leken som står på spel i hans elegiska projekt, tryck i det västerländska tänkandet. utan ”det landsflyktiga jagets smärtsamma I sin senaste bok, Ordens asyl, synliggör An- förlust av såväl hem, familj och vänner som ders Olsson dessa lager av betydelser. Han gör etablerad status som författare och medbor- emellertid, som han själv uttrycker det, ett val, gare.” I sina apologier riktar han sig inte till en nämligen att ”hålla begreppets verkliga refe- statlig, juridisk institution, utan sträcker sig, i rens levande.” Han fokuserar med andra ord kraft av ett lyriskt lovtal, mot en ”osynlig och på den materiella erfarenheten av en brytning nyckfull domare”, kejsaren själv. Det Olsson med ett givet ursprung, och framförallt på hur därigenom uppmärksammar är hur Ovidius detta brott villkorar och uttrycks i den litterära faktiska exilerfarenheter kom att transformera skapelsen. Men, som hans läsningar också vi- litteraturens uttrycksformer. Och det är just

78 • TfL 2012:1 denna rörelse som han, i alla sina läsningar, moderna exillitteraturen att reflekteras av idén både utgår från och undersöker. Han frågar om en grundläggande existentiell hemlöshet. sig, och försöker oavbrutet framvisa, hur för- Det är i ljuset av den reflektionen som Anders fattare som Djuna Barnes, Vladimir Nabokov, Olsson formulerar sin dialektiska läsart. Ac- Paul Celan och W.G. Sebald – för att nämna cepterar vi hemlöshetens trop okritiskt blir det några – svarat på sina exilerfarenheter med lit- svårt, antyder Olsson, att läsa modernistiska terära medel. Han är inte nödvändigtvis ute klassiker som Sachs och Celan, vars verk på en efter att begreppsliggöra en hel genre (vilket rad raffinerade vis kretsar kring både uppbrott, bokens underrubrik låter antyda), utan sna- förlust och hemmets figur. Snarare än att för- rare att utforska en viss typ av sensibilitet inför kasta hemlöshetstropen som uttryck för ett det förflutna. Det handlar om en dubbel blick otidsenligt nostalgiskt begär, visar Olsson hur som dels fokuserar den djupaste av förluster dessa författare omskapar en längtan efter det och det mest avgörande av uppbrott, dels be- förlorade hemmet och låter den befrukta ett arbetar och låter sig skärpas av dessa händel- framåtblickande poetiskt arbete. Dikten blir ser i ett inte sällan obönhörligt presens. Men med andra ord de bägge fördrivna poeternas Olsson skisserar också ett slags exillitteraturens fristad i exilen, deras asylort. genealogi. Under antiken kan hemmet fortfa- I fallet Sachs och Celan blir den läsarten rande åberopas som en möjlig plats att åter- oerhört produktiv. Uppbrottet och tanken på vända till. Under medeltiden, skriver Olsson, ett förvisso omöjligt återvändande tematiseras kommer exilen att kodas i allt mer utpräglat öppet av dem. Att koppla samman deras per- kristna termer. Ordet abstraheras alltså, och sonliga erfarenheter med deras respektive verk blir ett tecken för människans avvikelse från låter sig göras på ett tämligen friktionsfritt sätt. den så kallade rätta vägen, en väg vars början Det ter sig emellertid svårare att göra en strikt och slut lokaliseras bortom jordelivet. Litte- tillämpning av läsakten på författare som Dju- raturen är underställd kyrkans mandat. Med na Barnes, Samuel Beckett och W.G. Sebald. den moderna epokens revolter följer enligt Alla tre kan visserligen, sägas utforska en exil- Olsson två rörelser. Å ena sidan ett återtagande tematik. Men att det skulle vara omöjligt för av det jordiska hemmet, det som kommer att dem att göra det, vilket Olsson ibland antyder, bli nationalstatens domän. Å andra sidan ett utan att först ha lämnat landet de fötts i fram- uppvärderande av exilen som litteraturens och står som långt ifrån lika självklart. De irrande konstens själva livsregel, ett uppvärderande rörelser som kännetecknar Becketts texter, el- som i sig ofta artikuleras som en misstro mot ler den omöjlighet att fly det förflutna som just de nationalistiska ideologiernas ramverk. Sebald utforskar i sina romaner, skulle lika väl Att James Joyce blir föremål för Olssons för- kunna förstås i termer av en för moderniteten sta längre läsning av en modern författare ter allmängiltig hemlöshet. Att Olsson inte förstår sig av det skälet naturligt. Få har väl som Joyce det så handlar återigen om att ett sådant tillvä- integrerat exilen så tydligt som del i ett uppro- gagångssätt enligt hans uppfattning skymmer rets stridsrop (betänk bara Stephen Daedalus mer än det belyser. Framförallt värjer han sig motton i Ett porträtt av konstnären som ung: mot ett ensidigt bejakande av den nomadiska ”non serviam” och ”tystnad, landsflykt, list”). figur som ett flertal forskare och kritiker ve- Och få har väl som han skapat en så expan- lat läsa in i den samtida litteraturen. Gilles siv litteratur med utgångspunkt i en exil utan Deleuze och Felix Guattari, vilkas filosofi på fast språklig hemvist. Men liksom antikens många sätt kan sägas kretsa kring denna figur och medeltidens exillitteratur speglas mot en framträder såtillvida, på ett ömsom nyanserat abstrakt, religiös överbyggnad, kommer den ömsom schematiskt vis, som Olssons kanske viktigaste teoretiska kontrahenter.

Recensioner • 79 I bokens slutstycken bemöter också Olsson Björn Sundberg den ovan refererade texten av Jean-Luc Nancy. ”Om Du vill lära känna det osynliga…” Anteck­ Nancy försöker lägga grund för en icke-dialek- ningar till Strindbergs sena historiedramatik tisk exilmodell, vars premiss, snarare än slut- Skellefteå: Artos & Norma bokförlag 2011, 288 s. sats, är den moderna människans belägenhet. För Nancy är det inte fråga om att säga att vi Ett gediget arkiv- och närläsningsarbete lig- en gång hade ett hem, men att vi nu nomadiskt ger till grund för Björn Sundbergs ”Om Du nöjer oss med vår hemlöshet. Det handlar sna- vill lära känna det osynliga…”, som är en både rare om att begreppsliggöra hemmet som ”det välskriven och omsorgsfull studie i Strindbergs egna”, det vill säga som en nödvändig del i det sena historiedramer: Siste Riddaren, Riksföre- hemlösa tillståndet eller det främmande land- ståndaren och Bjälbo-Jarlen. Som helhet ger skapet. ”Detta perspektiv”, skriver Nancy, ”går emellertid studien ett väl anspråkslöst och da- inte ut på den sorts generaliserande hyllning terat intryck. av förirringen, av förlusten, som man idag ib- Titeln och omslaget antyder att boken har land är frestad att praktisera på ett alltför en- en biografisk inriktning. Det stämmer delvis. kelt sätt. Perspektivet pekar ut en mycket svå- Textens disposition faller i två hälfter: en histo- rare uppgift: att förstå det egna som just denna riskt förankrad, som läser verk mot verklighet, exil – men att förstå denna exil just som egen.” och en textnära, som fokuserar på dramernas Det Olsson tar avstånd från i Nancys text är inre strukturer med avstickare till Strindbergs formuleringen av exil som en ”ren negati- övriga texter. vitet”, en ”olycka som inte leder tillbaka till Som helhet är det inte mycket som tyder på någonting och inte heller vänds i något”. Han att Sundberg i detta sammanhang velat något konstaterar att den moderna litteraturen vitt- annat och mer än att lyfta fram några försum- nar om vändningens faktiska möjlighet. Detta made verk i Strindbergs både rika och proble- må vara sant, Olssons läsningar av inte minst matiska litterära produktion. Underrubriken Sachs och Celan visar att så kan vara fallet. säger något om anspråkslösheten: Det här är Frågan är emellertid om inte Nancys perspek- ”anteckningar” till den sena historiedramati- tiv ändå är belysande för än mer samtida och ken, och inte Strindbergs då, utan Sundbergs. inte fullt så utforskade slag av exillitteratur, där Jag gissar att det är den problematiska ut- genealogin och erfarenheterna delvis skiljer sig gångspunkten som gör författaren ödmjuk. från dem som Olsson diskuterar i sin bok. Jag Boken kretsar kring Strindbergsdramer som tänker till exempel på den mexikanska poeten varken riktigt läses eller spelas. Samtiden för- Gloria Gervitz storslagna diktverk Migrationer, höll sig till Siste Riddaren, Riksföreståndaren där exilen skrivs fram som ett absolut tillstånd, och Bjälbo-Jarlen med något större intresse i empirisk såväl som i metaforisk mening. Där än eftervärlden, men som läsare av Sundbergs det egna; kvinnokroppen, det erotiska, språket studie frågar man sig ändå om det finns någon och samvaron, blir föremål för ett oupphörligt egentlig anledning att fördjupa sig i just dessa mystiskt sökande, ett planlöst nostalgiskt tän- dramer. kande, märkt av vardagens konkretioner. Med Det avgörande är förstås om Sundberg det sagt går det samtidigt inte att ta miste på kan uppenbara kvaliteter som få hittills varit att Ordens asyl utgör en oumbärlig inledning mottagliga för. Inledningsvis verkar det vara till den moderna exillitteraturen, och därtill, ett löfte från Sundbergs sida: forskningen har en grundläggande utgångspunkt för alla typer dömt ut dessa dramer – för att de är schema- av vidare forskningsansatser inom exillittera- tiska, grova, livlösa, för snabbt skrivna, alltför turens fält. anpassade till det rådande teaterklimatet och Gabriel Itkes Sznap

80 • TfL 2012:1 publikens efterfrågan, ”tecken på pragmati- hjälpa läsaren att skilja yt- från djupplan och kerns anpassning till marknadens villkor” (s. bidra till att man snabbare får överblick över 19) – men det finns andra fruktbara läsningar, dramat och ”vilka rollgestalter som genom sin antyder Sundberg. Och för övrigt har det tidi- närvaro dominerar spelplatsen” (s. 136). gare hänt att dramer som ringaktades av sam- Metoden gör det Sundberg hoppas att den tiden senare kom att räknas till Strindbergs ska göra; den hjälper honom att närläsa dra- främsta, vilket alltså även skulle kunna hända merna och komma åt de där understa skikten, dessa historiedramer! men de är inte djupare begravda än att de till Som framgår av bokens första hälft – Sund- slut kan redovisas på ett tjugotal sidor och det bergs omsorgsfulla och på många sätt läsvär- handlar i korthet om föreställningen att en da presentation av dramernas tillblivelse (s. osynlig hand styr människornas öden. 25–83) och reception (s. 85–108) – vacklade Jag undrar för min del om det inte finns an- Strindberg själv mellan att betrakta dem som dra lika intressanta meningsskapande mönster brödskrivande och att värdera dem högt, men som behöver friläggas. Skulle inte en kraftful- Strindbergs privata preferenser (som ofta dist- lare motläsning eller fler alternativa kritiska ribuerades till höger och vänster) kan inte i perspektiv kunna öppna dramerna för vår för- sig motivera undersökningen, som Sundberg ståelse? också påpekar. Samtiden läste, såg och skrev I mina ögon är den semiotiska modellens om dessa dramer, men Sundbergs genomgång främsta begränsning att den så envetet siktar av recensionsmaterialet visar att de varken efter den enda, av textstrukturen sanktio- upprörde eller engagerade som Strindbergs nerade tolkningen och blundar för de andra övriga, mer kända och senare också mer hyl- läsningar som kanske, på oväntade sätt, skulle lade dramer. kunna göra det osynliga synligt. Sundberg hävdar emellertid att man måste För läsaren gör Sundbergs sekvensscheman bortse från dramernas begränsade genom- inget vettigt arbete. På många sätt gör Sund- slagskraft och deras eventuella marknadsan- berg gediget arbete i något som visat sig vara passning. I ”textens understa skikt” kan han metodiska återvändsgränder. Författaren an- nämligen urskilja Strindbergs världs- och ser själv att han representerar en förskjutning historiesyn efter infernokrisen, de ”menings- inom Strindbergsforskningen: från de studier skapande mönster” som Strindberg läser ut ur som utnyttjar texterna för att ”vinna kunska- och in i det historiska stoffet. Enligt Sundberg per om Strindbergs person” till de studier som utnyttjar Strindberg i själva verket ”ett popu- fokuserar på ”texten själv, på dess struktur” (s. listiskt fenomen för att kunna framträda som 128). Som helhet har emellertid boken en up- existentiell förkunnare; han brukar en tradi- penbar psykologisk-biografisk inriktning och tionell form för en djupt personlig brottning det sena fjärmandet från det biografiska, den med tillvarons plåga.” (s. 20) semiotiska metoden, kan inte på något sätt För att blottlägga dessa skikt och mönster beskrivas som det fräschaste tillskottet inom distanserar sig Sundberg i bokens andra hälft litteratur- och dramaforskningen. från det biografiska källmaterialet och verklig- I studien finns flera frön till andra intres- heten bakom dikten. Han gör det med hjälp santa undersökningar som naturligtvis inte av en semiotiskt inspirerad analysmodell som kan genomföras inom ramen för detta arbete. utgår från sekvensscheman som, menar Sund- Sundbergs bok visar exempelvis att det saknas berg, tvingar oss att ”reflektera över hur förfat- en grundligare kartläggning av teaterkon- taren konstruerat sitt drama, hur ’skelettet’ ser textens inverkan på Strindbergs dramatiska ut” (s. 137). Enligt Sundberg ska denna metod skrivande. Dramat är ju en text som skrivs

Recensioner • 81 för att spelas och för att bli spelad måste man Anna Clara Törnqvist som dramatiker väga in en rad praktiska om- Likt ett brustet halleluja. Trons och tvivlets tema­ ständigheter. Frågan är i vilken utsträckning tik i Christine Falkenlands prosa Strindberg vägde in exempelvis skådespelarnas Stockholm: Makadam 2010, 327 s. (diss. Lund) färdigheter, teatrarnas tekniska resurser och pu- blikens krav och förväntningar i sitt skapande. ”Jag är ganska storvulen, sentimental i ordets Sundberg pekar även på outredda motstridig- goda bemärkelse.” Christine Falkenlands utta- heter när det gäller Strindbergs nationella och lande om sitt författarskap citeras i Anna Clara ideologiska persona. Strindberg var inte bara Törnqvists avhandling Likt ett brustet halleluja: vilja, han vacklade exempelvis i sitt förhållan- Trons och tvivlets tematik i Christine Falkenlands de till olika läsarkollektiv. ”[U]ppfattningen prosa. Sentimental betyder enligt Svenska Aka- att Strindberg mot slutet av sitt liv målmed- demiens Ordlista ”känslosam, gråtmild”. Det är vetet sökte erövra positionen som just arbetar- en träffande beskrivning av ett säreget förfat- rörelsens diktare kan inte omfattas utan reser- tarskap som inte väjt för de stora frågorna om vationer” (s. 14), betonar Sundberg, som, med tro, hopp och kärlek. I Christine Falkenlands hänvisning till Claes Rosenqvists forskning, författarskap brottas de kvinnliga huvudperso- understryker att Strindberg var en författare nerna ångestfyllt, desperat och förtvivlat med som kunde läsas och utnyttjas från både höger sin tro och sitt tvivel, ställda mot en dömande och vänster. Det var inte bara arbetarrörelsen och frånvänd Gud, en straffande man eller den som försökte dra nytta av Strindbergs person egna stränga spegelbilden. Törnqvists avhand- och texter. ”Strindbergs proteusartade natur ling utgår från denna falkenlandska urscen där gjorde honom brukbar i många läger” (s. 14). ”ett ensamt jag som i själsnöd, svårt plågat av Denna oklara position som folkets och/eller ensamhet och skuld, i bekännelse, bön och borgerlighetens författare borde granskas mer i klagan brottas med en fördold Gud” (s. 13). detalj; exempelvis utifrån de dramer som kret- Den kristna tematiken fanns redan i Falken- sar kring svensk historia. lands poesi från tidigt 1990-tal, men blir än Sundberg är utomordentligt påläst och vi- tydligare när hon går över till romangenren. sar fin, närmast dramaturgisk känslighet och Det är också den kristna föreställningsvärlden receptivitet i läsningen av de enskilda drama- i Falkenlands första fyra romaner som står i texterna. Man blir förstås klokare på Siste Rid- centrum för Törnqvists undersökning: Släggan daren, Riksföreståndaren och Bjälbo-Jarlen, och och Städet (1996), Skärvor av en sönderslagen för en framtida regissör är Sundbergs studie spegel (1997), Min skugga (1998) och Själens en lämplig startpunkt. I bokens abstract anger begär (2000). Sundberg att han ska studera dramernas struk- Syftet med avhandlingen är tvådelat och tur och analysera deras tematik. Det är precis harmonierar med titelns huvud- och underti- det han gör. Den som hoppas på nya perspek- tel. Törnqvist vill för det första visa hur Fal- tiv på Strindberg eller radikalare läsningar, kenland skriver in sig i och bryter mot en kris- som ska göra dessa försummade dramer mer ten litterär tradition. Brottet ligger i hur hon intressanta och deras osynliga kvaliteter mer gestaltar den moderna människans ifrågasät- iögonfallande, lär däremot bli besviken. tande av den kristna föreställningsvärlden: likt Rikard Loman ett brustet halleluja. För det andra vill Törn- qvist ”blottlägga, undersöka och foga samman de teman, motiv och bilder som återkommer i Falkenlands prosa” – något hon kallar för trons och tvivlets tematik (s. 12). Efter två inle-

82 • TfL 2012:1 dande kapitel där tillvägagångssätt, teoretiska grundläggande och existentiell mening möta begrepp och Falkenland som författare presen- en annan människas livsförståelse. Utfört på teras följer så fyra kapitel som behandlar ro- detta allvarliga sätt blir det faktiskt rafflande manerna i kronologisk ordning. Dessa kapitel läsning. Det går förstås att invända mot den- kretsar kring frågor om synd och straff, bekän- na sympatiska och identifikatoriska läsart. nelse och självrannsakan, tomhet och mörker, Mycket har hänt inom litteraturvetenskapen skuld och skam, begär och lidande och fram- sedan den tematiska metoden introducera- förallt den sadomasochistiska form Falkenland des, och det hade varit önskvärt att Törnqvist använder för att gestalta dessa fenomen. Störst tydligare förhöll sig till all den relevanta kritik plats tar analysen av den fjärde romanen Sjä- som formulerats mot såväl tematisk kritik som lens begär som Törnqvist menar fungerar som författarorienterade läsarter de senaste trettio en koncentration av de fyra romanernas tema- åren. Språkkritiska och dekonstruktivistiska tik. Avhandlingen avslutas därefter med en ut- perspektiv lyser med sin frånvaro – här är det blick mot Falkenlands fortsatta författarskap. mening, tolkning och betydelse som utgör en Törnqvist arbetar metodologiskt med självklar grund. Samtidigt är det uppfriskande grepp ur den tematiska kritik som utveckla- uppriktigt. Törnqvists intresseområde ligger des i Frankrike på 1950- och 60-talet av bland i gränslandet mellan litteraturvetenskap och andra Jean-Pierre Richard. I denna tematiska teologi. Det är alltså livsåskådningen i texten kritik, som Törnqvist placerar i en vidare her- hon i första hand söker efter – inte hur text meneutisk tradition, ligger fokus inte på den producerar livsåskådning (även om denna as- avgränsade texten, utan på hela författarska- pekt indirekt finns med i hennes analyser av de pet. Den övergripande tematik man söker är kristna intertexterna hos Falkenland). alltså sambanden mellan delar och helhet, där Ett problem med Törnqvists sympatiskt in- författarpersonligheten och hennes livsförstå- riktade läsart är att den blir så beroende både else fyller en enhetsskapande funktion. Dessa av vad Falkenlands ”kommunikativa författar- teman är dock inte individuella utan finns ut- jag” (termen är Törnqvists) vill uttrycka och anför författaren – i nedärvt språk, kultur och av vad Törnqvist själv ”svarar på”. Den gemen- litterär tradition. I Falkenlands fall är det den samma nämnaren verkar bli den kristna före- kristna litterära traditionen som aktualiseras ställningsvärlden. Detta gemensamma är vis- och omformuleras. Intertextualitet och dialo- serligen en styrka i avhandlingen – Törnqvist gicitet är således centrala begrepp i Törnqvists visar hur Falkenlands texter verkligen öppnar avhandling som i övrigt inte skyltar med spe- sig genom en teologisk läsart. Men det finns cifikt teoretiska anspråk. Likväl är det en högst också andra tolkningsmodeller och perspektiv teoretisk avhandling, men teorin är smält och som hade kunnat öppna andra dimensioner av integrerad i analyserna. samma grundläggande tematik kring tro och Som kanske redan framgått är jag mycket tvivel – och här tänker jag delvis på en genom- positiv till Törnqvists studie. Det är en djup- förd psykoanalytisk tolkning men framförallt lodande, grundad och lärd text man möter på ett genusteoretiskt perspektiv. – därtill skriven på ett ledigt och precist språk. En mindre sympatisk läsart där man söker Även om det kan vara intressant att läsa av- sig bortom både författarens och sina egna handlingar är det sällan medryckande, spän- perspektiv och läser texten mothårs eller stäl- nande eller berörande – vilket det faktiskt är ler den i relation till andra intertexter hade i det här fallet. Till stor del handlar det om kunnat synliggöra och artikulera den – i mina Törnqvists tillvägagångssätt. Som läsare får ögon – uppenbart könade och maktkritiska man följa hennes mödosamma strävan att i dimensionen av Falkenlands författarskap.

Recensioner • 83 Törnqvist undviker dock nästan konsekvent studie. Däremot menar jag att gestaltningen att beskriva de mönster, förhållanden och dua- av masochismen och ”offret” kan tolkas också lismer hon finner hos Falkenland i termer av i termer av kritik eller motstånd. Masochistens kön. Trots att Falkenlands huvudpersoner ge- strategi – att gå ännu längre in i sin objekts- nomgående tycks vara kvinnor, trots att det är position, i sin bestämning som kropp, kvinna sexuella maktrelationer som beskrivs, trots att och offer – kan vara ett sätt att försöka ta mak- relationen mellan kropp och själ, orenhet och ten över situationen, att agera i ett läge där var- renhet, mörker och ljus, sexualitet och andlig- ken agens eller manöverutrymme finns. Den- het så uppenbart också korsas av en könspro- na kvinnliga masochistiska subjektsposition blematik utvecklar Törnqvist aldrig den tråden återfinns bland annat i Victoria Benedictssons ordentligt (även om den ibland antyds, som i ”Ur mörkret”, Rut Hillarps Blodförmörkelse den finkänsliga analysen av myten om Perse­ och Agneta Klingspors Köttryckningar och är phone/Demeter på s. 232 och framåt). som flera forskare visat tätt knuten till frågor Mest akut blir frånvaron av genusperspektiv om modernitet, kön, bikt, psykoanalys och när det gäller valet av intertexter som analyse- vad som händer med det kvinnliga subjektet ras. Törnqvist förhåller sig huvudsakligen till när tron på Gud och den romantiska kärleken Bibelns texter, medan hela den kvinnolitterära krackelerar. Törnqvist noterar visserligen det tradition som ekar i Falkenlands författarskap intertextuella sambandet mellan Falkenlands förblir stum. Det är olyckligt eftersom förfat- romaner och Södergrans dikt ”Dagen sval- tare som Edith Södergran, Rut Hillarp, Ag- nar”, men tar inte tillvara tillfället att genom- neta Klingspor och många andra också använt föra en analys där maktrelationen analyseras i den sadomasochistiska relationen som estetisk termer av kön. Istället beskrivs den kvinnliga form för ett utforskande av frågor om moder- huvudpersonens masochistiska hållning som nitet, Guds frånvaro, auktoritet, skrivande en ”förvriden teologi” (s. 68). och kön. Dessa frågor verkar stå på spel även Uttrycket ”förvriden teologi” är dock oav- hos Falkenland, men den potentiellt kritiskt- siktligt träffande för det man skulle kunna politiska dimensionen hos Falkenland kodas säga att Falkenland också utforskar – maktför- i Törnqvist avhandling enbart in i termer av hållanden mellan könen, heterosexualiteten etik och stannar inom ett kristet samman- och det som med sociologen Carin Holm- hang. Denna brist märks tydligast i Törnqvists bergs ord ”kallas kärlek”. Att Falkenland också läsning av just det masochistiska draget i Fal- – parallellt­ och förbundet med den kristna kenlands romaner. De kvinnliga huvudperso- föreställningsvärld hon arbetar med – gestal- nerna utsätter sig för kroppsligt, sexuellt våld tar en könad maktrelation förblir alltså en och förnedring i tvångsmässiga relationer. De- ständigt närvarande men outtalad undertext i ras kroppar bestraffas, skändas och kvinnorna Törnqvists avhandling. deltar själva i denna bestraffning. I Törnqvists På samma gång som Törnqvist genom sin läsning blir denna masochistiska hållning en läsart stänger dörren till möjliga samtidshisto- sorts offer – ett offer som överskrider och för- riska och politiska sammanhang öppnar hon låter även förövaren, analogt med Kristus för- också dörrar till en kristen tradition och ett låtelse av människorna genom korsfästelsen. teologiskt sammanhang som lever. En fin as- Ljuset segrar i Törnqvists tolkning av den fjär- pekt av studien är också att man – tack vare de romanen där den kvinnliga huvudpersonen Törnqvists medvetna och tydliga positione- mördas av sin sadistiske motpart. Jag vill inte ring av det egna perspektivet – lämnas med en argumentera emot denna tolkning – den är bibehållen känsla av att det mesta fortfarande övertygande inom den ram Törnqvist gett sin är osagt både vad gäller detta författarskap och

84 • TfL 2012:1 de stora frågor som där behandlas. Törnqvist Anka Ryall formulerar det bäst själv i slutraderna: ”Det Virginia Woolf. Litterære grenseoverganger finns något i Christine Falkenlands texter som Oslo: Pax förlag 2011, 317 s. jag inte har kunnat lägga till rätta, ordna el- ler fånga in med ord. Och det är som det ska Det är länge sedan Virginia Woolf skrev in sig vara” (s. 282). Att läsa Törnqvists insiktsfulla i den litterära traditionen genom att bryta mot avhandling innebär alltså att få tillgång till å den. Genom sin experimentella berättarteknik ena sidan ett fördjupat och nyanserat vetande, och sitt sätt att indirekt gestalta personer ut- å andra sidan en fördjupad vetskap om (och manade hon tidigare rådande föreställningar respekt för) allt vi trots allt inte vet. om hur en roman skulle konstrueras. Woolf Maria Jönsson räknas idag som en av de viktigaste av 1900- talets författare. Lika känd är hon i egenskap av feminist och samhällsdebattör. Vid sidan av Woolfs litterära produktion och en omfat- tande forskning kring denna kan den intres- serade läsaren ta del av brev och dagböcker i samlade utgåvor. Heltäckande Woolf-porträtt finns redan att tillgå, exempelvis Hermione Lees eller Julia Briggs fylliga beskrivningar av författarens liv och verksamhet. Ett gediget material står alltså framdukat, för den akade- miska världen såväl som för den allmänt in- tresserade läsaren. Så varför behövs det ännu en bok om Vir- ginia Woolf? Eller snarare, varför behövs det en bok om Virginia Woolf på norska, som Anka Ryalls aktuella Virginia Woolf. Litterære grenseoverganger? Enligt Ryall själv finns svaret i bokens undertitel, som ”er en henvisning til bevegelsen mellom Woolf i original og Woolf på norsk, så vel som til den oversettelsen det innebærer å formidle et engelskspråklig tekstunivers for norske lesere” (s. 10). Boken är alltså i sig själv en litterär gränsövergång då den syftar till att rama in författarskapet i ett nytt språkområde. Den är också den första på norska som täcker in hela Woolfs förfat- tarskap, och även om Ryall baserar boken på sina egna läsningar av originaltexterna är det för översättningarnas läsare hon skriver. Från denna norska common reader förutsätts en viss bekantskap med Woolf men ingen djupare kunskap om den engelskspråkiga Woolf-forsk- ningen eller om brittisk litteraturhistoria. Titeln anspelar naturligtvis också på Woolfs

Recensioner • 85 eget sätt att som författare överskrida gränser översikt. Ryall citerar flitigt ur Woolfs texter mellan genrer. Ibland tycks det exempelvis och varnar själv i förordet för en viss inkon- oklart om det vi läser är en biografi eller en sekvens vad gäller hänvisningarna, som pekar roman, och Woolf kallade som bekant själv sin mot både norska titlar och originaltitlar bero- roman The Waves ”a playpoem”. ende på sammanhang och naturligtvis på hu- Ryall följer Woolfs författarskap i krono- ruvida titeln finns i översättning. Som läsare logisk ordning. Varje kapitel har försetts med känner jag dock aldrig att detta blir ett pro- ett inledande citat hämtat från författarens blem. I samband med första utgivning känns brev och dagböcker, och i ett par fall från en det naturligt att originaltiteln används, precis samtida publicerad text. Första kapitlets rub- som det faller sig naturligt att hänvisa till den rik, ”Reisen ut”, ger associationer till debut- norska titeln vid ett citat som är hämtat från romanens titel, The Voyage Out (1915). Det är just denna version. Alla citat är för övrigt i dock inte en hänvisning till en norsk översätt- norsk översättning, även de som kommer från ning eftersom någon sådan ännu inte finns. verk som ännu inte översatts. I dessa fall har I stället utgör kapitlet tillsammans med det citaten översatts av Merete Alfsen, som med följande en biografisk bakgrund och redogör ett par undantag har översatt samtliga verk av för Woolfs egen resa ut från föräldrahemmet Woolf som hittills kommit ut på norska. till ett helt nytt liv i Bloomsbury och de första Något jag saknar i boken är fler spännande stegen i en karriär som författare. De två första fakta som är direkt kopplade till de norska romanerna kommer ut och det egna förlaget översättningarna. Dessa har, precis som Ryalls Hogarth Press startas tillsammans med maken egen bok, tillkommit lång tid efter original- Leonard Woolf. Samtidigt nämns i de båda texterna när författaren redan kanoniserats första kapitlen också sjukdom och depression, och mot en bakgrund av mångårig Woolf- något som sedan följde med Virginia Woolf forskning. Om just det här vill jag veta mer: under hela hennes liv. De följande kapitlen är Vad är ”Woolf på norsk” och vad sker i mötet vart och ett koncentrerat på något av de mest mellan läsare, författare och översättare i den centrala verken. Till de verk som behandlas norska kontexten? I epilogen ”Leseglede” åter- knyts också biografiska fakta och samtida hän- ges Woolfs beskrivningar av livgivande läsupp- delser som avspeglar sig i texterna. Ryall tolkar levelser vilka följs av reflektionen att ”[hennes] och analyserar tillsammans med Woolf själv, eget forfatterskap – også i norsk oversettelse som finns med i redogörelserna genom utdrag – åpner for mange slike øyeblikk” (s. 257). från brev, dagböcker och essäer. Efter de åtta Exempel på upplevelser som Woolf på norska kapitlen följer en epilog: ”Leseglede”. Här be- kan bjuda på dyker förstås upp i citaten, men skrivs Woolfs eget förhållande till läsning på som något man som läsare får upptäcka själv, ett inspirerande sätt, från barndomen och vi- inte som föremål för analys i förhållande till dare genom vuxenlivet, men också hennes syn originaltexten. Översättaren Merete Alfsen på läsning generellt, i mötet mellan läsare och prisas i förordet, både för sin språkbehandling författare. i förhållande till originaltexten och för att hon För de läsare av Woolf på norska som sägs i sitt arbete med romanerna medverkat till ett vara målgruppen är Virginia Woolf. Litterære utvidgande av det norska språkets möjligheter. grenseoverganger en utmärkt väg in i förfat- Detta vill jag veta mer om. I femte kapitlet görs tarskapet, genom vilket man leds naturligt en kort jämförelse mellan Alfsens översättning genom det kronologiska upplägget. Den som av To the Lighthouse (1927), Til fyret (1995) och redan är bekant med Woolf och vill lägga yt- den tidigare av Peter Magnus, De drog til fy- terligare bredd till sin förståelse har här en god ret (1948). Detta är det enda av Woolfs verk

86 • TfL 2012:1 som nyöversatts. Det som speciellt lyfts fram Ole Karlsen & Thorstein Norheim (red.) är den äldre versionens titel, vilken Ryall häv- Volds linjer dar skapar förväntningar som inte motsvaras Oslo: Unipub 2011, 332 s. av innehållet då den stänger vägarna för alla tolkningar utom den att boken främst handlar Det er helt på sin plads at gøre status over Jan om just en resa. Ryall påpekar att det är oklart Erik Volds forfatterskab og dets betydning i vem som är ansvarig för titeln, förlaget eller Norden. Gennem godt og vel 50 år har Jan översättaren. Eftersom ljuset riktas mot just Erik Vold (herefter: JEV) været en vigtig eks- titlarna och visar att nyöversättningens titel perimenterende og polemisk stemme med et ligger närmare originalet blir jag intresserad av stærkt engagement som poet, formidler og i vilken utsträckning detta gäller för hela ro- oversætter. Bestandigt skrivende – på jagt efter manen. Exemplet med titlarna intresserar mig inkonsekvenser og brudflader – har JEV skabt för övrigt som svenskspråkig läsare, eftersom sin egen stil og sat sin egen kritiske og artistiske också den svenska översättningens titel – Mot dagsorden. Han har digtet, gendigtet, skrevet fyren (1953) – antyder en resa. om, skrevet til, præsenteret, reciteret, sunget Virginia Woolf. Litterære grenseoverganger og belyst litteratur og strømninger og sat en behövs, för att besvara min egen inledande sjælden kritisk mangfoldighedsstandard, der fråga. Det är nu den behövs eftersom verken kalder på stillingtagen og nye læsere. Det er alt den behandlar äntligen har börjat komma ut i dette og mere til, der ifølge Torben Brostrøm översättning. Arbetet med att översätta Woolf gør JEV til et ”enmandsuniversitet”. och föra in henne i den norska litterära kontex- 2009 fyldte JEV 70 år og blev fejret efter alle ten kom igång på allvar först i början av 1990- kunstens regler med seminarier og festskrif- talet varför bokens målgrupp knappast fanns tet: Varmestafetten, redigeret af Bendik Wold, innan dess. Processen pågår dessutom fortfa- der udmærkede sig ved at rumme remixes af rande eftersom flera av Woolfs verk, drygt 70 Vold-tekster, foretaget af yngre digtere og med år efter författarens död, återstår att översätta. talrige læsninger af yngre akademikere og lit- I det perspektivet är detta också en oavslutad terater, der især satte fokus på den unge JEVs bok, vars framtida upplagor förhoppningsvis udgivelser. Han er desuden blevet udnævnt kommer att behöva utökas allteftersom flera som æresdoktor ved Oslo Universitet, der av Woolfs verk kommer ut på norska. I egen- markerede udnævnelsen og jubilæet med se- skap av heltäckande bredvidläsningsbok spe- minariet ”Poeten, essayisten og kritikeren Jan ciellt riktad till läsare av Woolf på norska po- Erik Vold”. Det fandt sted i Litteraturhuset i ängterar och förstärker Ryalls bok betydelsen Oslo, foranlediget af Ole Karlsen og Thorstein av översatt litteratur. För förlagen – också våra Nordheim, der også har stået for redigeringen svenska förlag – torde alltså boken vara en pas- af bidragene derfra, der udkom sidste år i an- sande uppmaning att hålla stora författarskap tologien Volds linjer, og som er genstand for levande genom initiativ till översättning och denne anmeldelse. även nyöversättning. Nästa år firar Mot fyren Bogen forbinder sig med Jan Erik Vold og 60-årsjubileum. Är det kanske dags för en om- Jan Erik Vold (Ole Karlsen, red. 2000), men arbetning, med en mer rättvisande titel? nu gælder det feltet mellem Volds poesi (inklu- Anna-Lena Pihl sive jazz & poetry), Volds sagprosa og Volds gen- digtninger. Når jeg skriver ”feltet mellem” skyl- des det Karlsens & Norheims bestræbelse på at belyse linjerne – og dermed spændingsfeltet – mellem JEVs forskellige praksisser. ”Linjer”

Recensioner • 87 spiller altså ikke kun på forfatterskabets gene- nismen” – med dertil hørende skrivemåder. riske hovedlinjer, men – nok så videnskabeligt Derfor kobler Mønster JEV til helt andre for- interessant – også på linjerne mellem forfat- fatterskaber og en ganske anden tradition, der terskabets forskellige områder og bestanddele tæller forfattere som Klaus Rifbjerg. JEV be- og mellem de faser, det har gennemløbet fra nyttede selv termen ”Den glade modernisme” 1960’erne til i dag. som udtryk for en verdensvending, der mar- Bogen består af fjorten bidrag, et interview kerer en tilnærmelse til en accept af de faktisk med JEV og en bibliografisk oversigt. Nogle givne splittende vilkår, hvilket også kan arte bidrag er essayistiske, andre videnskabelige. sig som en fascination overfor verden som den Bidragyderne er både yngre og ældre – fra for­ tager sig ud, som Mønster også påpeger. skere til venner. Bogens formål er at bidrage til I ”The short and long of it” har Ole Karlsen at forstå JEVs digtning og hans virke bedre fra fokus på ”Poetenes vandring”, og det vil sige: forskellige vinkler og ståsteder. Jeg skal til slut et 256 sider langt digt i bogen Mor Godhjertas komme ind på, hvorvidt målsætningen med glade versjon. Ja (1968), der gav den unge JEV hensyn til at skabe samtaler og indsigter på et digterisk gennembrud, hvor han brød igen- tværs af JEVs forfatterskab indfries. nem sin egen alvor. Karlsen påpeger, at lang- Andreas G. Lombnæs fokuserer på at læse digtet endnu ikke er introduceret ordentligt i og lytte sig frem til det særegne ved JEVs digt- nordisk lyrikforskning til trods for at formen ning, dens tematik, dens afbalancerede for- faktisk har været en af de mest dominerende holdsmåde, dens lydhørhed, skarpsynethed og inden for de sidste ti års norske lyrik. Karlsens særegne stemme, der er umulig at efterligne i pointe er, at langdigtet lader sig læse på det tale eller skrift. Dernæst også det ikke-identiske korte digts præmisser, hvilket bringer forny- i JEVs digte, det vil sige den rest, der optræder ende indsigt til veje –­ både når det gælder i mellemrummet mellem ordet og det ordet JEVs skrivemåde og mulighedsfeltet mellem betegner, som giver identitet til det, der slet langdigtet og de korte digtformer. ikke er identisk eller ligner noget. I det ikke- Rykkja, Mønster og Karlsen koncentre- identiske ligger både det særegne og det ufor- rer sig om et enkelt værk, mens bidragene af lignelige ved JEVs digterstemme. Ingmar Lemhagen og Frank Kjørup inddrager Forfatterkolegaen Helge Rykkja kaster nyt hele JEVs poetiske landskab i deres artikler. lys over JEV som avantgardist, hvor det er dyr- Det bidrager væsentligt til bogens perspektiv- kelsen af litteraturens formeksperimenter, der rige spændvidde. bryder med kunstens traditionelle fremstil- Kjørup eftersporer på interessant vis form- lingsformer, han gør rede for, og som hos JEV fornyelsen hos JEV helt ned på detaljeplan. rummer en implicit fundamental kritik af Han belyser især, hvordan JEV applicerer kunstinstitutionerne og samfundssystemerne. kendte former over på sine udtryksformer og Det er især i JEVs stadige omskrivninger, til- derigennem gør sig selv til en tekstlig innova- skrivninger, rettelser og selvafbrydelser indad- tor. Det er især versifikationsaspekter som en- til i digtene, at Rykkja sporer JEVs frigørende jambement (herunder overgangen og sammen- avantgardisme. hængen mellem digttitlen og det efterfølgende Sammenholder man Rykkjas diagnosti- vers) versets poetik (versets vending) og versets sering med Louise Mønsters anskuelser i ar- grammatik (samspillet mellem vers/syntaks og tiklen ”Den glade modernisme”, er der ifølge den semantiske effekt det har), der har Kjørups Mønster ikke tale om avantgardisme hos JEV, interesse. De fornyende former hos JEV har men om det, der inden for nordisk modernis- spredt sig som ringe i vandet – ind i teksterne mekritik er blevet kaldt for ”tredjefasemoder- hos forfattere som Øyvind Berg og Tor Ulven,

88 • TfL 2012:1 ligesom motiver fra JEV genbruges på opfind- Volds linjer lever ikke helt op til sin målsæt- somme måder af de yngre norske poeter. ning. Der etableres ikke de samtaler på tværs, Torben Brostrøm giver ikke blot et erind- redaktørerne lægger op til. Læseren må selv ringspræget venskabsportræt af JEV, men pe- trække i trådene og etablere linjerne. Det ger også på hans beherskede respekt for den kræver også indlæsthed i forfatterskabet at få akademiske tradition, der fik ham til selv at det fulde udbytte af Volds linjer. Men man får indstifte et fornyende ”enmandsuniversitet”, talrige fornyende indsigter vedrørende JEVs hvor JEV selv hentede forsømte og glemte po- praksisfelter. Der findes mange slags Vold, eter frem i lyset, for eksempel Sigurd Bodvar, udspændt mellem den empatiske og oppo- og dermed skabte grundlag for ændringer i den sitionelle tilgang til stoffet. Kort sagt:JEV = officielle historieskrivning. Brostrøm kalder på praksisser. Eller: x-antal praksisser ­– ikke at et tidspunkt JEV for en ”finurlig systematiker” forveksle med den danske poet Per Højholts med sin opstilling af sine tre udkårne helte: praksisopfattelse, som man kender fra hans Beckett, Vesaas og Ekelöf, som JEV vender til- Praksis-bøger. bage til igen og igen. Det bedste ved bogen er de bidrag, der Torstein Nordheim forholder sig netop til belyser, hvordan JEV skriver, diskuterer hans JEVs helteessays, hvor Ekelöf kaldes henholds- modernismesyn, reflekterer over hans praksis vis for ”Nordens Beckett” og ”poesiens Beck- og dens indvirkning på andres, hvordan han ett”. Nordheim påviser flere inkonsekvenser i tænker, eksperimenterer med anskuelser og JEVs kritiske praksis, der gør læseren til med­ sprog og hvordan han oversætter/gendigter og skaber, hvilket på flere måder strider imod hvad han lægger vægt på. Udover bidragene af hans egen foreslåede metode. JEVs kritiske Mønster og Kjørup skal Eivind Tjønnelands tilgang til heltene præges ifølge Nordheim af, veloplagte bidrag om JEVs enthusiastiske og at han hos sine helte henter det, der svarer til frisættende essayistik fremhæves. Det samme hans egen poetik, og hvor han, når det gælder skal Eirik Vassendens ”Den solidariske vurde- livets mørke sider – ikke mindst i Ekelöfs til- ringen? Jan Erik Vold og det kritiske forvars- fælde – fremkommer med idealistiske og har- verket”, Ole Karlsens beskrivelse af JEVs gen- moniserende læsninger. Men han viser også, digtninger af Dylan, Williams og Stevens – og hvorledes kritikeren og digteren tilnærmer sig endelig også Thomas Seiler, der kaster et til- hinanden, når humoren og spøgen er på tale trængt uddybende blik på JEVs betydningsful- hos forfatteren, som han forholder sig til. Det de jazz og poesi-projekt, hvor man faktisk kan samme stod undertegnede klart, da jeg inter- høre disse linjer læst op med Jan Erik Volds viewede JEV til filmen Ekelöfs blik (2007) og egen stemme i sig, mens begyndelsesøjeblikket min nyligt udgivne bog Nordens fyrste (2011), materialiserar sig for øjene af én: ”Hvitt ark/ hvor den karakteristik, JEV anvender til at be- foran deg/ du med blyant i hånd/ arket hviler skrive Ekelöf med, svarer nøje til det, JEV selv på bordet/ venter på blyantspissen”. har tilstræbt gennem sit eget forfatterskab. Så- Neal Ashley Conrad Thing ledes beskriver han Ekelöf i Nordens fyrste: ”Et så stærkt lyrisk forfatterskab som Ekelöfs har vi ikke i Norge. Den eneste, vi har at sammen- ligne med, var Henrik Wergeland, født hund- rede år tidligere. Kendetegnende ved Ekelöf var, at han havde et totalt poesiprojekt, hvor alt det, der kunne overgå et menneske i livet, kunne komme til udtryk.”

Recensioner • 89 Arne Toftegaard Pedersen (red.) Men här finns också texter som har mer På fria villkor. Edith Södergran-studier karaktär av grundforskning och kartläggning, Helsingfors/Stockholm: Svenska litteratursällskapet om än i det mindre formatet. Så visar exem- i Finland/Atlantis 2011, 239 s. pelvis Peter Stein Larsen i essän ”Visionära, (Skrifter utg. av Svenska litteratursällskapet i Fin- expansiva och extatiska Edith Södergran och land, 751) dansk sensymbolism” på hennes inflytande över danska poeter som Tom Kristensen, Thor- När jag läser Agneta Rahikainens essä ”Behovet kild Björnvig och Gustaf Munch Petersen; och av författarmyter” i den nya antologin På fria Benedikte F. Rostbøll i essän ”Edith Södergran villkor, redigerad av Arne Toftegaard Pedersen, och hennes danska barnbarn Inger Christen- kommer jag osökt att tänka på årets uppmärk- sen, Pia Tafdrup och Lone Hørslev” på hennes sammande av August Strindberg. För precis inflytande över senare dansk poesi. Rostbøll ta- som Strindbergs författarskap är ett återkom- lar till och med om en Södergranlinje i nordisk mande forskningsfält för svenska litteraturve- poesi, där olika delar av hennes metoder och tare som sysslar med prosa eller dramatik, så motiv används och vidareutvecklas av diktare är Edith Södergrans texter det för dem som som Pia Juul, Michael Strunge och Katarina sysslar med lyrisk modernism. Här finns också Frostenson. Det betyder ju inte någon reser- en likartad sammanblandning av biografi och vationslös beundran eller påverkan, snarare text; där brev, kriser, sjukdomar och vänskaper något att förhålla sig till estetiskt, etisk och po- färgat forskningen på ett märkligt sätt – och litiskt. Denna nordiska linje har delvis redan skapat myter om psykisk otillräknelighet. presenterats i Nordisk kvinnolitteraturhistoria, Det är alltså författarskap som både är in- men får här också en nynorsk utlöpare i Tarjei tressanta att undersöka i sig och som exem- Vesaas. I sin essä visar nämligen Idar Stegane pel på hur litteraturforskningen har bedrivits Södergrans påverkan på både Vesaas prosa och sedan början av 1900-talet. Det betyder att poesi, och hur hon är närvarande både i hans en del forskning i första hand vill avmytifie- tidiga och sena författarskap. ra författare och text, eller korrigera tidigare Torsten Pettersson vidgar den nordiska forskning. Det gäller självklart Rahikainens ramen och försöker att ringa in den finlands- initierade essä, men också Eva Kuhlefeldts svenska modernismens genombrott i ett euro- undersökning av Södergrans förhållande till peiskt perspektiv. Han pekar på ett intressant Hagar Olsson. Kuhlefeldt läser den av Olsson samband mellan tidiga modernister i Västeu- utgivna och kommenterade Ediths brev som en ropa och olika typer av mångkulturell identi- kärleksroman och provar ett queerperspektiv tet – och ett slags utanförskap. Det sätter in som vänder sig mot både Gunnar Tideströms Södergran i ett bredare perspektiv, även om biografiska linje och Ebba Witt-Brattströms hans definition av utanförskap är relativt vid. tes om en ”systermodernism”. Det är intres- Nämnas ska också Robert Åsbackas text om sant och i motsats till Judith Meurer-Bong- hur den med Södergran samtida författaren ardts essä om ungdom och utopi hos Hagar R.R. Eklund förhåller sig till hennes poesi i sin Olsson och Edith Södergran behåller Kuhle- egen kritik och poesi. Han och flera andra tra- feldt hela tiden fokus på antologins huvud- ditionella lyriker såg ju faktiskt tidigt hennes person. Meurer-Bongardts essä är uppslagsrik, storhet, upplevde den fria formens lockelse, men den har Hagar Olsson i fokus och avsnit- men kände också den Södergranska poetikens ten om Södergrans poesi är mer pliktskyldiga. avgrunder. Det gäller också försöken att sätta in texterna Antologins två mest ambitiösa texter är i en historisk kontext och att visa på deras ak- dock Holger Lillqvists essä om Södergrans tualitet i dagens samhälle.

90 • TfL 2012:1 förhållande till idealismen och den finske Sö- kan ju också vara en förklaring till varför hen- dergranforskaren Vesa Haapalas sätt att läsa nes författarskap har tilldragit sig ett så stort debutsamlingen ”Dikter” som ett heterogent intresse, men också varit så kontroversiellt. montage. Haapala menar att ”Dikter” i mot- Som bonus kan man sedan läsa Karl Johan sats till hennes senare samlingar inte består av Rahms beskrivning av de svårigheter det för sammanhängande sviter, utan istället liknar en med sig att översätta Södergrans dikt ”Vierge utställning där olika grupper av dikter placerats moderne” till Khmer. mellan den inledande ”Jag såg ett träd…” och Anders Nilsson den avslutande ”Smärtan”. Haapala visar sedan hur dessa tematiskt likartade dikter skiljer sig åt både vad gäller form och ideologi – och hur det påverkar läsningen av helheten. Med stor finess lyckas han urskilja hur ett retoriskt jag bakom själva dikten ibland ifrågasätter eller relativiserar dess mimetiska jag och på så sätt ger ett slags läsanvisningar. Om dessa olika jag strukturerar nivåerna för det talande jaget i de enskilda dikterna, beskriver Haapalas begrepp talarposition förhållandet mellan dikterna i samlingen. En talarposition utgör de röster som representerar liknande värderingar och tillstånd, och ordnar förbindelser mellan dik- terna utgående från likhet i världsåskådning. I förlängningen av sin djuplodande avhandling Avgrund och paradis undersöker Lillqvist här det han kallar det starka diktjagets gåta i första hand i Septemberlyran och Rosenaltaret. Och precis som i avhandlingen sätter han in Söder- gran i en romantisk och symbolistisk estetik, där en idealistisk syn på konsten och världen är central. Utifrån denna tolkningsram gör han sedan en spännande tolkning av ”Dagen svalnar…”. Här finns också en rad dikter tillägnade diktaren: från Elmer Diktonius ”Södergran” över dikter av bland andra Gunnar Ekelöf och Sonja Åkesson till avslutningen med Ca- tharina Gripenbergs ”Exit Edith”. De kan väl ses som en sammanfattning av det enorma, men stundtals problematiska, inflytande som Södergrans poesi har haft på modern svensk poesi. Men innan antologin är slut framhåller Ebba Witt-Brattström i essän ”Kvinnokrop- pens retorik” att det är med Södergrans poesi som det moderna jaget föds – som kvinna. Det

Recensioner • 91 Lennart Karlström enkätsvar och andra uttalanden förtecknas Hjalmar Gullberg. En bibliografi separat, liksom de många parodier, pastischer Stockholm: Carlssons 2010, 871 s. och travestier som skrivits på Gullbergs dik- Hjalmar Gullberg-sällskapets skrifter, 7 ter. En liten anmärkning ska anföras på ett an- ”Vildgässens rop, oktobers grå trumpeter” nars av allt att döma synnerligen komplett och – så börjar en dikt i Terziner i okonstens tid, noggrant utfört arbete. Undertecknad saknar Hjalmar Gullbergs näst sista diktsamling, från i litteraturförteckningen ett antal recensioner 1958. Att en bild av en flock gäss i flyttforma- och artiklar av Erik Lindegren, Karl Vennberg tion pryder Lennart Karlströms nya Gullberg- och Sten Selander som ibland bara i förbigå- bibliografi skvallrar kanske om att det inte rör ende tar upp Gullberg, men som belyser hans sig om något helt konventionellt bidrag till förändrade ställning i samband med 40-tals- genren. modernismens genombrott (se vidare Ing- Alla som använt Lennart Karlströms Trans- emar Algulins Tradition och modernism. Bertil trömerbibliografi (hittills i två band) vet att Malmbergs och Hjalmar Gullbergs lyriska förny- en bibliografi ingalunda enbart behöver bestå else efter 1940-talets mitt, 1969). av långrandiga kataloger. Den ”läsbara” avdel- Den generösa presskavalkaden erbjuder en ningen i Tranströmerbibliografin, en presska- guldgruva av allt från längre artiklar och re- valkad innehållande diverse klipp, har glädjan- censioner (flera för varje diktsamling) till små de nog sin motsvarighet i Gullbergbibliografin notiser med anledning av födelsedagar eller och upptar här nära nog halva den 800-sidiga utmärkelser. Genom det stora och skiftande volymen. urvalet ges en god bild av Gullbergs ställning Uppslaget att komplettera de sedvanliga och receptionen av hans verk. Det blir allt företeckningarna med en presskavalkad är glesare mellan pressklippen från decennierna hämtat från Otto Wangsons opublicerade efter Gullbergs död 1961, något som förmod- Gullbergbibliografi från 1958. Denna biblio- ligen speglar det faktum att Gullbergs stora grafi, över tiden fram till 1952, liksom den av popularitet hos såväl den breda läsekretsen Karlström själv sammanställda fortsättningen som akademiker har mattats avsevärt sedan för åren 1952–1979, korrigeras och ersätts av dess. Karlström undrar i sitt förord vad detta den nya bibliografin. Det register över kom- kan bero på. Ett svar kunde förstås vara att mentarer till enskilda dikter som finns i Karl- Gullbergs många antika och bibliska referen- ströms tidigare bibliografi saknas dock i den ser, jämte den svårfångade pendlingen mellan nya. Detta är naturligtvis beklagligt, vilket allvar och ironi, vilka även samtida recensen- också sammanställaren själv medger, även om ter kunde vara okänsliga för, gjort hans lyrik de bibliografiska notiserna i litteraturförteck- alltmer svårbegriplig. En förklaring som kan ningen allt som oftast upplyser om vilken eller infinna sig efter läsningen av presskavalkaden vilka dikter som tas upp i artiklarna, då detta är att en så uppburen ställning som den som inte framgår av titlarna. här dokumenteras måste få en motreaktion. Förutom förteckningen över litteratur om Hjalmar Gullberg är dock inte helt bort- Gullberg finns personregister, diktregister, för- glömd. Så relativt sent som 2002 kom en ny teckningar över Gullbergs verk, översättning- doktorsavhandling, Helena Brodins Hjalmar ar, inspelningar (om respektive av skalden), Gullberg och bysantismen, och sedan 1998 ut- tonsättningar (av Gullberg själv respektive av kommer en serie skrifter från Hjalmar Gull- andra), samt över manuskript till teateröver- berg-sällskapet (Karlströms bibliografi utgör sättningar och radioarrangemang. Intervjuer, nr 7). Lennart Karlström menar i sitt förord,

92 • TfL 2012:1 blygsamt men samtidigt utmanande, att tiden varit inne för en ”kanske definitiv bibliografi.” Sett till den minutiösa akribin och övriga, sto- ra förtjänster är hans bibliografi otvivelaktigt definitiv. Men låt oss hoppas att ett pånyttfött Gullbergintresse – ordentligt hjälpt på traven av Karlströms storartade gärning – så små- ningom kommer att göra nya bibliografiska insatser nödvändiga. Jimmie Svensson

Recensioner • 93 MEDVERKANDE

Gregers Andersen er ph.d.-stipendiat i litteraturvidenskab ved Institut for Kunst og kulturvi- denskab ved Københavns Universitet. Hans afhandling har arbejdstitlen Forestillede klimaer. Den globale opvarmning i litteraturen og vil komme til at handle om nogle gennemgående forestil- lingsformer i fiktionens og filosofiens portrættering af den globale opvarmning.

Neal Ashley Conrad Thing, doktorand i litteraturvidenskab, Lunds Universitet. Har skrevet mag. art.-speciale om Proust (1994), hvor receptionsdelen Proust i Danmark udsendes efteråret 2012. Har bl.a. udgivet monografienSkønheden er en gåde. Søren Ulrik Thomsens forfatterskab (2002), dokumentarfilmen Ekelöfs blik. En nordisk digterrejse s.m. filminstruktør Claus Bohm (2007). Seneste udgivelse: Nordens fyrste. Fire essays og seksten samtaler om Gunnar Ekelöfs værk og betydning (2011). Skriver på en tværvidenskabelig afhandling om Ekelöf og paradokset.

Stefan Ekman disputerade 2010 i engelsk litteratur vid Lunds universitet på en avhandling om fantasylitteraturens miljöer. Han är ansvarig för sektionen för fantasylitteratur vid The Interna- tional Association for the Fantastic in the Arts och granskare för Journal of the Fantastic in the Arts. Hans bok Here Be Dragons: Exploring Fantasy Maps and Settings kommer våren 2013 ut på Wesleyan University Press.

Gabriel Itkes Sznap är fil. mag. i litteraturvetenskap. Hans magisteruppsats handlar om flykt­ motivet i Witold Gombrowicz prosa.

Maria Jönsson, biträdande lektor i litteraturvetenskap vid Umeå universitet. Avhandlingen från 2006 handlar om självbiografi, estetik och politik i Agneta Klingspors författarskap. Är med­ redaktör till antologierna Livslinjer (2010) och Att känna sig fram (2011). Arbetar f.n. med en bok om Kerstin Thorvalls författarskap och med ett projekt om grafiska romaner.

Rikard Loman är universitetslektor vid Lunds universitet och frilansande teaterkritiker för Da- gens Nyheter. Arbetar f.n. med en bok med den preliminära titeln ”Gränser. En studie i teater och överskridande”.

Hanna Mühlbauer är doktorand i skandinavisk litteraturvetenskap vid Albert-Ludwigs-Univer- sität i Freiburg och arbetar på en avhandling om natur och historia i norsk naturlyrik.

94 • TfL 2012:1 Anders Nilsson är forskarstuderande i litteraturvetenskap vid Lunds universitet och extern lektor i svenska vid Syddansk universitet och Roskilde UC. Han arbetar på en avhandling om modern lyrik och plats.

Magnus Nilsson är docent i litteraturvetenskap och verksam vid K3, Malmö högskola. Hans huvudsakliga forskningsintressen är svensk arbetarlitteratur och frågor om litteratur och klass. Hans publikationer inkluderar Den moderne Ivar Lo-Johansson (2003), Arbetarlitteratur (2006) och Den föreställda mångkulturen (2010). F.n. arbetar han med forskningsprojektet ”Klass i svensk arbetarlitteratur 1945–2010”, som finansieras av Vetenskapsrådet.

Anna-Lena Pihl är doktorand i Moderna språkens litteratur med inriktning mot engelska vid Umeå universitet. Hon arbetar på en avhandling om Virginia Woolfs romaner i svensk översätt- ning.

Christina Sjöblad är professor em. i litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Hon har forskat på fransk-svenska förbindelser, t.ex. i avhandlingen om Baudelaires väg till Sverige. Två av hen- nes senaste böcker utforskar dagboksskrivande under 1700- och 1800-talen.

Jimmie Svensson är doktorand i litteraturvetenskap vid Lunds universitet och arbetar på en avhandling om versform hos bl.a. Tranströmer och Ekelöf.

Sofia Wijkmark är verksam som lektor i litteraturvetenskap vid Karlstads universitet och har disputerat på en avhandling om gotiska inslag i Selma Lagerlöfs författarskap.

Anna Williams är professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Hon forskar om mel- lankrigstidens svenska litteratur och demokratiska perspektiv i 1900-talets arbetarlitteratur.

Medverkande • 95 Den 7–9 juni 2012 kommer Centre for Scandinavian Studies Copenhagen–Lund (CSS) att arrangera­ en konferens med titel Scandinavian Spaces: Memory-Art-Identity på Språk- och litteraturcentrum­ vid Lunds universitet. En lång rad framstående forskare från Skan- dinavien såväl som från andra länder skall samlas för att diskutera rummets eller platsens betydelse i nordisk litteratur, film, bildkonst och kultur mer generellt. Det kan röra sig både om fysiskt konkreta lokaliteter och om olika typer av språkliga eller mentala konstruktioner, men i centrum står frågan om hur platsen eller rummet har inverkat på det historiska medvetandet, det konstnärliga skapandet och den kulturella identiteten i Norden.

På konferensen skall en serie föredrag varvas med brett upplagda panelframföranden och allmänt hållna diskussioner i plenum. Förutom särskilt inbjudna föredragshållare och ledare av panelerna inviterar CSS alla intresserade forskare, lärare och doktorander från universitet i och utanför Norden att delta i konferensen. Anmälan bör ske till centrets se- kreterare Helena Nilsson på SOL-centrum i Lund ([email protected]) senast den 11 maj. Ett mer detaljerat program finns tillgängligt påCSS :s hemsida (http://projekt. ht.lu.se/css).

Välkommen!

Rikard Schönström Professor i litteraturvetenskap Språk- och litteraturcentrum Lunds universitet