Högskolan i Halmstad Sektionen för Ekonomi och Teknik

Näringsämnesretention i fyra nyanlagda våtmarker i Falkenbergs kommun

Bo Hansson Miljövetarprogrammet 180 hp Examensarbete C-nivå 15 hp VT 2010

Handledare: Stefan Weisner och Per Magnus Ehde

Sammanfattning I den här studien har en utvärdering av näringsämnesretentionen med avseende på kväve och fosfor gjorts i fyra nyanlagda våtmarker i Falkenbergs kommun som ligger i Hallands län. De fyra studerade våtmarkerna har valts ut specifikt eftersom de har anlagts med näringsämnes- retention som huvudsyfte och urvalsprocessen har skett i samarbete med länsstyrelsen i Halland.

Genom fältstudier i nära samarbete med markägarna på vars mark de studerade våtmarkerna är belägna har de tillrinningsområden som förser våtmarkerna med vatten ringats in. Tillrinningsområdena har därefter lagts in i ett GIS-program och storleksbestämts. Vilken typ av markanvändning som finns inom tillrinningsområdet har också bestämts. Vidare har under april månad 2010 gjorts en rad fältprover där vattenprover tagits, vattentemperaturer har mätts och vattenflödet har mätts eller beräknats. Senare har också vattenproverna analyserats med avseende på sitt innehåll av totalkväve och totalfosfor.

En stor och viktig del av arbetet har utgjorts av modellberäkningar för hur stor belastning av näringsämnen som når de studerade våtmarkerna samt hur väl retentionen av näringsämnen fungerar i samma våtmarker. Både simulerade värden och under april uppmätta medelvärden av totalkväve och totalfosfor har satts in i modellerna. Då vattenflödet och koncentrationerna av de sökta näringsämnena i våtmarkernas in- och utlopp också varit kända har även faktiska beräkningar gjorts på näringsämnesretentionen under april 2010. En annan viktig parameter som också beräknats i modellerna är hur kostnadseffektiva våtmarkerna är med avseende på näringsämnesretentionen. Samtliga av de studerade våtmarkerna är anlagda med hjälp av finansiellt stöd som betalas ut av länsstyrelsen i Halland som dessutom betalar ut olika skötselbidrag för att våtmarkerna ska behålla sin funktion.

Resultatet av både modellberäkningar och faktiska beräkningar visar på att de studerade våtmarkerna kan delas in i två grupper. I den ena gruppen har anläggningsarbetet varit betydligt mer kostsamt än i den andra gruppen. Samma grupp har också mindre tillrinnings- områden eller tillrinningsområden som innehåller mindre areal av jordbruksmark än den andra gruppen. Större tillrinningsområde som dessutom innehåller en stor andel åkermark ger ett större flöde och en större belastning av näringsämnen. Detta innebär i förlängningen att retentionen av näringsämnen också blir mer effektiv. Den grupp av de studerade våtmarkerna som har de största tillrinningsområdena med störst andel åkermark är också de våtmarker som har haft de lägsta anläggningskostnaderna. Dessa våtmarker är därför också betydligt mer kostnadseffektiva än de övriga.

De slutsatser som kan dras av studien är att ju större tillrinningsområde som en våtmark har och ju större andel åkermark inom samma tillrinningsområde desto bättre kan modellbe- räkningarna förväntas stämma överens med verkligheten. Vidare kan slutsatsen dras att om bara storleken på en våtmarks tillrinningsområde samt tillrinningsområdets markanvändning är känd kan man på förhand räkna ut hur stor retentionen av näringsämnen i samma våtmark kommer att bli. Om länsstyrelsen begär in en kostnadskalkyl innan en bidragsfinansierad våtmark anläggs samt erhåller uppgifter om storlek på tillrinningsområde och markanvändning går det att göra en kostnadsberäkning för det kväve och den fosfor som våtmarken förväntas rena bort. Vissa projekt kan därmed prioriteras framför andra.

Nyckelord: anlagda våtmarker, näringsämnesretention, modellberäkningar, kostnads- effektivitet.

1

Abstract This study evaluates the retention of nitrogen and phosphorus in four newly constructed wetlands in the municipality of Falkenberg, Sweden. The four wetlands have been selected because they have been specifically constructed with the aim to reduce nitrogen and phosphorus in farming areas. The process of selecting the specific wetlands has been done in collaboration with the county administration in Halland.

Through field studies in collaboration with the landowners where the wetlands are sited, the areas that provide the wetlands with water were determined. The size of these drainage areas were determined in a GIS computer program. The type of land use within the drainage areas was also determined. During April 2010, water sampling in the wetlands was done and the water temperature and the flow of water was measured or calculated. Later the water samples were analyzed for containment of nitrogen (N-tot) and phosphorus (P-tot).

An important part of the work was modeling calculation of the load of nutrients that reach the wetlands and the retention of nutrients in the same wetlands. Both simulated values and measured mean values during April 2010 of nitrogen (N-tot) and phosphorus (P-tot) were used in the models. Actual calculations of the nutrient retention during April 2010 were also done based on the flow of water and the concentrations of the nutrients in the in- and outflow of the wetlands. Another important factor that also has been calculated in the models is cost efficiency of nutrient retention in the wetlands. All four evaluated wetlands have been constructed with financial support from the county administration in Halland. The landowners may also receive a yearly benefit for maintaining the function of nutrient retention.

The results of modeling and actual calculations show that the evaluated wetlands can be divided into two groups. In one of the groups the cost of construction has been considerably higher then the other group of wetlands. The first group of wetlands has smaller drainage areas with a lower proportion of cropland than the other group. Larger drainage areas with a higher proportion of cropland provide the wetlands in the second group with a higher flow of water that contains a higher load of nutrients. This means that these wetlands remove higher amounts of nutrients on a yearly basis. The group of evaluated wetlands that have the largest drainage areas with a higher proportion of cropland is also the group of wetlands that had the smallest costs of construction. These wetlands are therefore considerably more efficient in the terms of costs for nutrient retention than the other wetlands.

The conclusions that can be drawn by this evaluation are that the larger drainage area that provide the wetland with water and the higher part of croplands within the same drainage area the better the modeling calculation describe the actual retention of nutrients. Furthermore the conclusion can be drawn that if only a wetlands drainage area is known and the land use within the same drainage area also is known; the retention of nutrients in the wetland can be calculated before the wetland is constructed. If the county administration request for an estimate of construction costs before a decision of financial support and obtains data of the size of the drainage area and land use within the drainage area, it is possible to evaluate the cost efficiency of nitrogen and phosphorus retention in the wetland. From this, wetland projects that should be given a higher priority than other wetland projects could be selected.

Keywords: constructed wetlands, nutrient retention, modeling calculation, efficient of costs.

2

Förord Det här examensarbetet har utförts i samarbete med Våtmarkscentrum på Högskolan i Halmstad samt länsstyrelsen i Hallands län. Arbetet har utförts under vårterminen 2010 och de erfarenheter och rön som jag gjort presenteras i den här rapporten.

Jag vill här rikta ett varmt tack till Stefan Weisner för förtroendet att få arbeta med det här projektet och för konstruktiv och rådig handledning under arbetets gång. Vidare vill jag tacka Per Magnus Ehde för hans handledning inför FIA-analysen av alla de vattenprover som jag tagit i de olika våtmarkerna. Jag vill också rikta ett tack till Hans Bjuringer på länsstyrelsen för hans behjälplighet med att välja ut rätt våtmarker samt tillhandahålla behövlig fakta kring dessa. Sist men inte minst vill jag tacka de markägare på vars mark de olika våtmarkerna ligger. Utan ert konstruktiva samarbete hade det här arbetet inte blivit vad det blivit.

Halmstad maj 2010 Bo Hansson

3

Innehållsförteckning 1. Inledning och bakgrund ...... 5 1.1. Syfte ...... 5 2. De studerade våtmarkerna ...... 6 2.1. Källarbolet, Asige ...... 6 2.2. Hanarp, Heberg ...... 7 2.3. Risarp, Eftra ...... 8 2.4. Jonstorp, Vinbergs Kyrkby ...... 9 2.5. Markägarnas syfte med att anlägga en våtmark ...... 10 2.6. Så fungerar en brunn med munk ...... 10 2.7. Våtmarkernas geografiska läge ...... 11 3. Metod ...... 12 3.1. Tillrinningsområden ...... 12 3.2. Beräkningsmodeller ...... 12 3.3. Vattenprover ...... 14 3.3.1. Källarbolets våtmark ...... 14 3.3.2. Hanarps våtmark ...... 14 3.3.3. Risarps våtmark ...... 15 3.3.4. Jonstorps våtmark ...... 15 3.3.5. Vattentemperatur ...... 15 3.4. Flödesmätning ...... 15 3.4.1. Hydraulisk ytbelastning och omsättningstid ...... 16 3.5. Vattenanalys ...... 16 3.5.1. Förberedelse av prov- och kontrollösningar ...... 16 3.5.2. Förberedelse av FIA-analys ...... 17 4. Resultat ...... 18 4.1. Tillrinningsområden ...... 18 4.2. Beräkningsmodeller ...... 19 4.2.1. Simulerade värden ...... 19 4.2.2. Uppmätta värden ...... 21 4.2.3. Hydraulisk belastning och omsättningstid ...... 24 4.3. Vattenprover ...... 25 4.3.1. Vattentemperatur ...... 25 4.4. Flödesmätning ...... 27 4.4.1. Hydraulisk ytbelastning och omsättningstid ...... 27 4.5. Vattenanalys ...... 28 4.5.1. Totalkväve ...... 28 4.5.2. Totalfosfor ...... 29 5. Diskussion och slutsats ...... 31 6. Referenser ...... 35

Appendix 1. Våtmarksdata ...... 36 Appendix 2. Planritningar ...... 37 Appendix 3. Kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur ...... 39

4

1. Inledning och bakgrund Våtmarkscentrum på Högskolan i Halmstad har på uppdrag av Jordbruksverket gjort en utvärdering av 70 nyanlagda våtmarker i södra och mellersta Sverige under 2009 (Weisner & Thiere, 2010). Utvärderingen visar på hur mycket kväve och fosfor som tas emot och renas bort i dessa våtmarker samt kostnaderna för näringsämnesretentionen. Av de 70 våtmarkerna är elva belägna i Halland och av dessa har sex våtmarker mottagit både statligt anläggnings- stöd och årligt skötselstöd från länsstyrelsen i Halland. Utvärderingen har i första hand gjorts med hjälp av modellberäkningar och antagna värden som baseras på enstaka mättillfällen.

De sex halländska våtmarker som erhållit både anläggningsstöd och årligt skötselstöd utgör en egen kontrollgrupp. De har enligt modellberäkningarna en påfallande hög kostnad för både kväve- och fosforretention i jämförelse med övriga i utvärderingen ingående kontrollgrupper av våtmarker. Av de sex utvärderade våtmarkerna är det dock endast två som är anlagda med växtnäringsämnesretention som huvudsyfte. Av de övriga är tre anlagda med biologisk mångfald som huvudsyfte och en med delat syfte mellan biologisk mångfald/växtnärings- ämnesretention. Detta kan medföra en inte helt rättvisande bild av låg kostnadseffektivitet när det gäller näringsämnesretention då allt för få av de ingående våtmarkerna har detta som huvudsyfte.

Det finns dock en hel del andra våtmarker som har växtnäringsämnesretention som huvud- syfte och hade dessa ingått i utvärderingen hade resultatet kunnat bli annorlunda. Därför är det av intresse att studera hur effektiva en grupp utvalda våtmarker är när det gäller växtnäringsämnesretention om endast våtmarker med detta som huvudsyfte ingår i studien. Det är likaså av intresse att beräkna kostnadseffektiviteten för dessa våtmarker för att få fram ett mått på kostnaden för det kväve och fosfor som renas bort. Detta är en viktig fråga inte minst av den anledningen att en stor del av våtmarkernas anläggningskostnader betalas via statliga bidrag och det dessutom betalas ut årliga skötselbidrag för att våtmarkerna inte ska växa igen.

Förutom utformning finns en rad olika parametrar som påverkar hur väl en våtmark fungerar med avseende på växtnäringsämnesretention. Det handlar bland annat om hur stor belastningen av växtnäringsämnen är samt hur stort tillrinningsområde som förser våtmarken med vatten och vilken marktyp som dominerar inom tillrinningsområdet. Även vattenflödets storlek och vattnets uppehållstid i våtmarken samt hur våtmarken sköts är av stor betydelse (Tonderski med flera 2002, Naturvårdsverket 2009). Härav är det av stor vikt att ett noggrant planerings- och utredningsarbete föregår beviljade stödanslag vid anläggandet av en våtmark med näringsämnesretention som huvudsyfte. Detta för att få en så väl fungerande våtmark som möjligt.

1.1. Syfte Syftet med examensarbetet kan delas in i tre olika delar: • Hur mycket kväve och fosfor tillförs respektive renas bort i de studerade våtmarkerna räknat på årsbasis? • Hur kostnadseffektiva är de studerade våtmarkerna? Det vill säga hur hög är kostnaden räknat på varje kilo bortrenat kväve respektive fosfor? • Praktiska mätningar. Vattenprover tas två gånger i veckan under en månads tid (april) i samtliga av de studerade våtmarkerna och analyseras med avseende på totalkväve respektive totalfosfor. Förhoppningen är att resultaten från vattenanalysen ska ge en fingervisning om hur tillförlitliga de använda beräkningsmodellerna är.

5

2. De studerade våtmarkerna De våtmarker som ingår i den här studien har valts ut i samarbete med länsstyrelsen i Hallands våtmarkshandläggare. Samtliga våtmarker är anlagda med näringsämnesretention som huvudsyfte. Från början valdes sju olika våtmarker ut varav tre alltså senare utgått. Av dessa tre ligger en i Ränneslöv i Laholms kommun och utgick på grund av att den mer hade karaktären av en bevattningsdamm än en renodlad våtmark. De övriga två våtmarker som utgått ur studien ligger i Vapnö och i Skipås i Halmstad kommun. Anledningen till att dessa inte togs med i studien är att de anlades så sent som 2009 och därmed inte hunnit stabilisera sig ordentligt ännu.

2.1. Källarbolet, Asige Källarbolets våtmark består av tre dammar med en total vattenyta på 0,97 hektar1 och anlades år 2005 av Ulf Pettersson AB. Projektarbetet utfördes av Transportcentralen AB. Den totala våtmarksytan, det vill säga vattenyta och kantzoner (bidragsgiven yta), ligger på 1,73 hektar. Den totala projektkostnaden låg på 371 500 Skr och ett projektstöd på 320 000 Skr betalades ut av länsstyrelsen i Halland. Utöver projektstödet betalas ett årligt skötselbidrag (Lmiva) på 5 190 Skr samt ett årligt hävdbidrag (för bete eller slåtter av kantzoner) på 1 384 Skr också ut av länsstyrelsen i Halland. Båda bidragen söks för femårsperioder och kan erhållas under totalt 20 år.

Huvuddelen av det vatten som tillförs våtmarken når densamma via en kulverterad bäck som har sitt inflöde under vattenytan i den norra änden av den norra dammen (se figur 1). Dessutom tillförs vatten via dräneringsrör som ligger på ett avstånd av cirka tolv meter ifrån varandra till alla tre dammarna (i den minsta dammen tillförs vatten endast via dräneringsrör).

Dammarna är förbundna med varandra Brunn via tre brunnar med munkrör (se Bilaga 1) och i den tredje brunnen fungerar ett Inlopp munkrör med en diameter av 150 millimeter också som säkerhetsutlopp vid höga flöden. Säkerhetsröret mynnar Gården ut den intilliggande bäcken liksom Källarbolet våtmarkens utlopp från den södra dammen (se figur 1). Utloppsröret har Brunn en diameter på 100 mm. Från bäcken transporteras vattnet vidare till Suseån som är den egentliga recipienten. Bäck

I den norra dammen finns ett Utlopp grundområde strax efter inloppet för att bättre sprida vattnet över hela dammen och i den södra dammen finns en mindre ö som också har en vatten- spridande funktion. Medeldjupet i dammarna ligger på cirka 0,7 meter och Figur 1: Källarbolets våtmark (Hitta.se, 2010) nivåskillnaden mellan de två större

dammarna ligger på cirka 0,5 meter.

1 Den minsta dammen har inte något egentligt inlopp utan får huvudsakligen sitt vatten via grundvatten. Ytan på 0,18 ha ingår därför inte i beräkningen av näringsämnesretentionen.

6

2.2. Hanarp, Heberg Hanarps våtmark består av sex dammar med en total vattenyta på 1,82 hektar och anlades år 2006 av Axel & Hartvig Nylander AB som även utförde projektarbetet. Den totala våtmarksytan, det vill säga vattenyta och kantzoner (bidragsgiven yta), ligger på 3,99 hektar. Den totala projektkostnaden låg på 584 000 Skr och ett projektstöd på 525 000 Skr betalades ut av länsstyrelsen i Halland. Utöver projektstödet betalas ett årligt skötselbidrag (Lmiva) på 11 970 Skr samt ett årligt hävdbidrag (för bete eller slåtter av kantzoner) på 3 192 Skr också ut av länsstyrelsen i Halland. Båda bidragen söks för femårsperioder och kan erhållas under totalt 20 år.

Våtmarken får huvuddelen av sitt vatten via en kulverterad bäck som mynnar ut under vattenytan i den norra änden av den norra dammen (se figur 2). Varje damm tillförs också vatten via dräneringsrör som ligger i marken på cirka 15 meters avstånd från varandra. I den sjätte dammen mynnar dessutom en kulverterad bäck som förser dammen med vatten från högre liggande terräng. Flödet här är dock minimalt.

Mellan varje damm (i dammvallen) finns en brunn med ett nivåreglerande munkrör av en diameter på 300 millimeter. I dammvallen finns också ett säkerhetsrör som även det håller en diameter av 300 millimeter (den sista dammvallen innehåller dubbla säkerhetsrör). Säkerhetsrören är till för att minska risken för översvämning vid extra höga flöden. Den sjätte och sista dammen mynnar ut i en underjordisk kulvert som transporterar vattnet vidare till Suseån som också är recipient.

I flera av dammarna finns det vattenspridande grundområden och i den sjätte dammen finns också en mindre ö. Dammarnas djup varierar mellan 0,6 till 1,5 meter och nivåskillnaden mellan de sex dammarna varierar från 0,5 meter till 1,5 meter (se bilaga 1).

Inlopp Brunn

Brunn

Brunn

Brunn

Brunn

Brunn/utlopp

Suseån

Gården Hanarp

Figur 2: Hanarps våtmark (Google Earth, 2007)

7

2.3. Risarp, Eftra Risarps våtmark består av tre dammar med en total vattenyta på 0,77 hektar och anlades år 2005 av Axel & Hartvig Nylander AB som även utförde projektarbetet. Den totala våtmarksytan, det vill säga vattenyta och kantzoner (bidragsgiven yta), ligger på 1,84 hektar. Den totala projektkostnaden låg på 164 000 Skr och ett projektstöd på 147 000 Skr betalades ut av länsstyrelsen i Halland. Utöver projektstödet betalas ett årligt skötselbidrag (Lmiva) på 5 520 Skr också ut av länsstyrelsen i Halland. Bidraget söks för femårsperioder och kan erhållas under totalt 20 år.

Våtmarken erhåller den överlägset största delen av sitt vatten från en kulverterad bäck som mynnar ut under vattenytan i den sydvästra änden av den sydvästra dammen (se figur 3). Varje damm tillförs också vatten via dräneringsrör som ligger i marken på cirka 15 meters avstånd från varandra.

Precis som i Hanarp finns mellan varje damm (i dammvallen) en brunn med ett nivåreglerande munkrör av en diameter på 300 millimeter. I dammvallen finns också ett säkerhetsrör som håller en diameter av 250 millimeter. Säkerhetsrören är även här till för att minska risken för översvämning vid extra höga flöden. Den tredje och sista dammen mynnar ut i en underjordisk kulvert som transporterar vattnet vidare till Suseån som också är recipient.

I alla tre dammarna finns det vattenspridande grundområden. Dammarnas medeldjup ligger på omkring 1,2 meter och nivåskillnaden mellan dammarna ligger på omkring 0,5 meter.

Suseån

Gården Risarp

Brunn/utlopp

Brunn Brunn Inlopp

Figur 3: Risarps våtmark (Hitta.se, 2010)

8

2.4. Jonstorp, Vinbergs Kyrkby Jonstorps våtmark består av en damm med en total vattenyta på 0,77 hektar och anlades år 2002 av Axel & Hartvig Nylander AB som även utförde projektarbetet. Den totala våtmarksytan, det vill säga vattenyta och kantzoner (bidragsgiven yta), ligger på 1,75 hektar. Den totala projektkostnaden låg på 184 000 Skr och ett projektstöd på 161 000 Skr betalades ut av länsstyrelsen i Halland. Utöver projektstödet betalas ett årligt skötselbidrag (Lmiva) på 5 250 Skr också ut av länsstyrelsen i Halland. Bidraget söks för femårsperioder och kan erhållas under totalt 20 år.

Våtmarken erhåller större delen av sitt vatten från en kulverterad bäck som mynnar ut under vattenytan i den östra änden av dammen (se figur 4). Dagvatten från gården Jonstorp leds också ner till våtmarken via en kulvert som mynnar ut strax efter den kulverterade bäcken. Våtmarken ligger i en naturlig svacka med en nivåskillnad på upp till fyra meter mellan våtmarkens vattenspegel och svackans överkant. Detta leder till att även ytvatten rinner ner i våtmarken.

Precis som i övriga av de studerade våtmarkerna finns i dammvallen en utloppsbrunn med nivåreglerande munkrör. I det här fallet är det fråga om två munkrör med en diameter om 200 millimeter. Mellan överkanterna på munkrören är det en nivåskillnad på cirka 20 centimeter och avsikten med detta arrangemang är att det alltid skall vara ett utflöde genom åtminstone ett av munkrören. Intressant är också att munken i Jonstorp är ”omvänd” och i motsats till övriga våtmarker i studien pressas vatten upp ur rören istället för att rinna ner i dem (se kapitel 2.6). Vattnet rinner därefter ner i brunnen och tar vägen genom en underjordisk kulvert som mynnar ut i Vinån som också är recipient. Säkerhetsröret i dammvallen håller en diameter på 300 millimeter.

Våtmarken inleds med en grund, 0,3 till 0,4 meter djup, smal del som har karaktären av en kanal. Därefter breddas våtmarken och blir mer dammlik. Medeldjupet ligger på omkring 1,5 meter och i slutet av våtmarken finns en djuphåla på något över två meters djup. Djuphålan utgörs av en på området sedan gammalt belägen märgelhåla.

Gården Jonstorp

Vinån Inlopp Brunn/utlopp

Figur 4: Jonstorps våtmark (Hitta.se, 2010)

9

2.5. Markägarnas syfte med att anlägga en våtmark Gemensamt för alla fyra våtmarker som ingår i studien är att marken är mer eller mindre svår- brukad. I Hanarp och Risarp består marken av tät lera som gör den svår och tung att bearbeta. I Källarbolet och Jonstorp ligger marken i en blöt svacka vilket gör den svårbrukad och dessutom leder till att marken är lågavkastande.

I och med att länsstyrelsen i Halland har stått för 90 procent av anläggningskostnaden och dessutom betalar ut årliga skötselbidrag i upp till 20 år har markägarna sett våtmarks- anläggandet som en bra och billig investering. Dessutom är markägarna införstådda med den nytta en våtmark kan göra både för miljön (kväve- och fosforrening) samt för den biologiska mångfalden. Vidare är flera av markägarna naturintresserade och anser att våtmarkernas vattenspegel är ett vackert inslag i markerna.

Våtmarken i Källarbolet används även som viltvatten där markägaren planterar ut gräsänder på våren och ser våtmarken som ett rekreationsobjekt. Som tidigare nämnts (kapitel 2.4) används våtmarken i Jostorp också som dagvattenmottagare från själva gårdsområdet.

2.6. Så fungerar en brunn med munk I samtliga av de studerade våtmarkerna regleras dammarnas vattennivå med hjälp av ett snillrikt system av brunnar med munkrör. Det är röret i brunnen som utgör själva munken och det kan antingen vara fast eller bestå av ett löstagbart insatsrör som kan lyftas bort ifall det skulle uppstå ett behov av att tömma dammarna. Endast Jonstorp har ett fast munkrör medan de övriga tre har löstagbara insatsrör. Munken kan vara ”rättvänd”, det vill säga att vattnet trycks upp i brunnen för att sedan rinna ner i munkröret, vilket är fallet i Hanarp, Källarbolet och Risarp (se figur 5a). Munken kan också vara ”felvänd”, det vill säga att vattnet trycks upp i munkröret för att sedan rinna ner i brunnen, vilket är fallet i Jonstorp (se figur 5b).

Figur 5a: munkrörets höjdnivå bestämmer Figur 5b: munkrör med omvänd funktion vattennivån i damm 1 (Hansson B, 2010) (Hansson B, 2010)

10

2.7. Våtmarkernas geografiska läge

Figur 6: de studerade våtmarkernas geografiska läge(Hitta.se, 2010).

Våtmark 1: Källarbolet, Asige Inloppets koordinater: Latitud 56° 52’ 41,29’’ Nord Longitud 12° 44’ 11,40’’ Ost Våtmark 2: Hanarp, Heberg Inloppets koordinater: Latitud 56° 52’ 58,00’’ Nord Longitud 12° 38’ 08,97’’ Ost

Våtmark 3: Risarp, Eftra Inloppets koordinater: Latitud 56° 51’ 44,58’’ Nord Longitud 12° 38’ 15,94’’ Ost

Våtmark 4: Jonstorp, Vinbergs Kyrkby Inloppets koordinater: Latitud 56° 55’ 55,38’’ Nord Longitud 12° 33’ 46,43’’ Ost

11

3. Metod

3.1. Tillrinningsområden Utbredningen på de studerade våtmarkernas tillrinningsområden har bestämts i fält tillsammans med de markägare på vars mark våtmarkerna ligger. I samarbete med markägarna (som anser sig ha god kunskap om respektive tillrinningsområdes utbredning) har tillrinningsområdena sedan ritats in på Lantmäteriets Gröna karta (topografisk karta med skala 1:50 000). Markägaren till Hanarps våtmark hade även god kännedom om våtmarken i Risarp och var därför behjälplig med att bestämma tillrinningsområdet till denna då den egentliga markägaren inte gick att anträffa. Därefter har tillrinningsområdena ritats in på en karta i ett GIS-program (Arc-Gis 9.2) på länsstyrelsen Halland för att få en automatisk beräkning av tillrinningsområdenas storlek i hektar. Tillrinningsområdena har dessutom delats in i efter vad marken används till, det vill säga skog och övrig mark, åker inklusive vall samt betesmark . Detta har gjorts genom att kalkylera över markkartan till ett rutat papper och därefter vikta rutorna efter marktyp. För att kunna särskilja vall från betesmark har inspektion gjorts på plats, även här tillsammans med markägarna.

Uppgiften om storleken på tillrinningsområdena samt markanvändning är av väsentlig vikt för att kunna utföra nedanstående modellberäkningar.

3.2. Beräkningsmodeller För att få fram hur stor årlig retention av kväve och fosfor som sker i de studerade våtmarkerna har olika beräkningsmodeller använts. I dessa modeller har dels simulerade värden för kväve- och fosforkoncentrationer och dels under provtagningsperioden uppmätta medelkoncentrationer i våtmarkernas inlopp använts. De i modellberäkningarna ingående formler som beskrivs enligt nedan är samma formler som Weisner & Thiere använt i sin utvärdering (2010).

För varje våtmark beräknas kväve- och fosforbelastning, det vill säga årlig tillförsel av kväve respektive fosfor, utifrån koncentrationen av näringsämnena i det tillrinnande vattnet samt mängden tillrinnande vatten. Tillrinningen av vatten beräknas efter en årlig skattad medelavrinning för den urlakningsregion i Sverige som våtmarkerna ligger i (Johnsson & Mårtensson 2002) samt storleken på tillrinningsområdet. Eftersom samtliga studerade våtmarker ligger i samma urlakningsregion får de också samma värde för medelavrinningen (445 millimeter/år).

Hydraulisk ytbelastning (meter/dygn) beräknas som:

årlig medelavrinning (meter/dygn) x tillrinningsområdets storlek (kvadratmeter)/ våtmarkens storlek (kvadratmeter)

Vattnets genomsnittliga omsättningstid i våtmarkerna, det vill säga den tid det tar för vattnet att transporters från inloppet i våtmarken till utloppet, har beräknats genom att dividera våtmarkens hydrauliska ytbelastningen med medeldjupet i den samma.

Det tillrinnande vattnets kvävekoncentration har beräknats utifrån den utlakningskoefficient som gäller för den utlakningsregion som de studerade våtmarkerna ligger i (Johnsson & Mårtensson 2002). Den procentuella fördelningen för typ av markanvändning i våtmarkernas tillrinningsområde ligger till grund för beräkningen av hur stor kvävebelastningen är på de

12 studerade våtmarkerna. Markanvändningen har delats in i skog och övrig mark, åker inklusive vall samt betesmark. Kväveutlakningskoefficienter för åker inklusive vall har erhållits från Johnsson & Mårtensson (2002). För betesmark har samma utlakningskoefficient som för vall använts. För skog och övrig mark har ett schablonvärde på ett eller fem kilo kväve per hektar och år använts. Dessa värden antas ligga i under- respektive överkant av vad som normalt kan förväntas när det gäller kväveutlakning vilket ger att den verkliga kväveutlakningen bör ligga någonstans emellan dessa schablonvärden. Kvävekoncentrationerna (Tot-N) i de studerade våtmarkernas tillrinnande vatten har erhållits genom att den genomsnittliga årliga kväveut- lakningen dividerats med den årliga avrinningen.

Den simulerade medelkoncentrationen av fosfor (Tot-P) i det tillrinnande vattnet i de studerade våtmarkerna har erhållits från deras placering enligt beräkningsområden i Brandt med flera (2009). Partikulär fosfor (Part-P) beräknas i den simulerade fosforkoncentrationen som 0,72 x Tot-P. Koefficienten 0,72 baseras på ett genomsnittligt förhållande mellan Part-P (beräknat som Tot-P – PO4-P) och Tot-P i samband med provtagning i Weisners & Thieres utvärdering (2010).

För att erhålla hur stor kväveretention som sker i de studerade våtmarkerna har relationen

LR = 0,712 + 0,519LB använts. LR = log retention (kilo kväve per hektar våtmarksyta och år) och LB = log belastning (kilo kväve per hektar våtmarksyta och år).

För att erhålla hur stor fosforretention som sker i de studerade våtmarkerna har relationen

R = 0,1107B använts. R = retention (kilo fosfor per hektar våtmarksyta och år) och B = belastning (kilo fosfor per hektar våtmarksyta och år). Dessa två beräkningsmodeller för kväve- och fosfor- retention har benämningen ”kvävemodell 1” respektive ”fosformodell 1”.

För att erhålla en större säkerhet i bedömningen av hur stor retentionen av kväve och fosfor är har ytterligare två beräkningsmodeller använts. För kväveretention har här relationen

R = 383,59Ln(B) – 2 847 använts. R = retention (kilo kväve per hektar våtmarksyta och år) och B = belastning (kilo kväve per hektar våtmarksyta och år). Vid låg belastning (< 4 500 kilo kväve per hektar våtmarksyta och år) har dock relationen

R = (380/4 500)B använts. Denna beräkningsmodell har benämningen ”kvävemodell 2”.

I normalfallet ger kvävemodell 1 vanligen en något högre retention än kvävemodell 2 vid höga respektive låga belastningar medan kvävemodell 2 vanligen ger en något högre retention än kvävemodell 1 vid medelhöga belastningar.

13

Retention av fosfor sker till största delen genom fastläggning, det vill säga sedimentation, av partikulärt material (Braskerud 2002, Tonderski med flera 2005). Hög vattenhastighet och kort omsättningstid för vattnet i våtmarken hämmar dock fastläggning av partikulärt material. Detta kan istället medföra att resuspension av partikulär fosfor sker under sådana omständigheter. Med detta som bakgrund har en ny fosformodell där belastning av Part-P, hydraulisk ytbelastning och avstånd mellan våtmarkens in- och utflöde beaktats. Större avstånd mellan in- och utflöde medför att vattenhastigheten och därmed risken för resuspension ökar (Weisner & Thiere, 2010). Relationen mellan dessa parametrar har lett till relationen

R = 0,6Bp – 0,008(q x d)2 använts. R = retention av fosfor (kilo fosfor per hektar våtmarksyta och år), Bp = belastning av partikulär fosfor (kilo Part-P per hektar våtmarksyta och år), q = hydraulisk ytbelastning (meter/dygn) och d = avstånd i meter mellan våtmarkens in- och utflöde. Vid negativa värden för R anses ingen retention av fosfor ske. Denna beräkningsmodell har benämningen ”fosfor- modell 2”.

Samtliga fyra studerade våtmarker anses vara väl utformade med avseende på hydraulisk effektivitet, det vill säga hur stor del av våtmarksytan som kan sägas delta i själva näringsämnesretentionen. Den effektiva ytan har därför i samtliga fall satts till 80 %.

Kostnadsberäkningar har gjorts gentemot total anläggningskostnad, erhållet anläggningsstöd samt erhållet skötselstöd. Kostnadsberäkningarna grundar sig på antagandet att våtmarkerna ska innehålla den beräknade retentionen under en period av 20 år.

3.3. Vattenprover Under en knapp månads tid (31 mars – 28 april, 2010) har vattenprover tagits två gånger i veckan i de studerade våtmarkerna. Sammanlagt har det blivit nio provtagningstillfällen fördelade på fem onsdagar och fyra söndagar under den aktuella provtagningsperioden. Vattenproverna har tagits med hjälp av 60-ml plastburkar (provtagningsburkar) som fyllts till bredden och förvarats i en kylväska fram till dess att proverna frysts in på Högskolan i Halmstad i väntan på analys.

3.3.1. Källarbolets våtmark Sammanlagt har tre vattenprover tagits i Källarbolets våtmark vid varje provtagningstillfälle. Prov av inloppsvattnet har tagits på cirka tio centimeters djup i en brunn som delar av inloppskulverten cirka 50 meter från inloppet i damm 1. Därefter har vattenprov tagits på samma djup i den nivåreglerande brunnen mellan damm 1 och damm 2. Slutligen har också prov av utloppsvattnet tagits. Utloppsvattnet mynnar ut genom ett vridbart rör ovanför vattenytan i den intilliggande bäcken och vattnet har först samlats upp i en hink innan provtagningsburken fyllts.

3.3.2. Hanarps våtmark Sammanlagt har sju vattenprover tagits i Hanarps våtmark vid varje provtagningstillfälle. Prov av inloppsvattnet har tagits på cirka 40 centimeters djup rakt ovanför den punkt där inloppskulverten mynnar ut under vattenytan i damm 1. Inloppet ligger cirka tre meter ut från strandkanten och för att undvika att sediment virvlar upp och påverkar provet om man vadar ut till provtagningspunkten har istället en teleskoparm som håller provtagningsburken

14 använts. Därefter har vattenprov tagits på cirka tio centimeters djup i var och en av de nivåreglerande brunnar som följer på varje separat damm.

3.3.3. Risarps våtmark Sammanlagt har fyra vattenprover tagits i Risarps våtmark vid varje provtagningstillfälle. Liksom i Hanarp ligger inloppet i damm 1 under vattenytan och är beläget cirka två meter ut från strandkanten. För att undvika uppvirvlande sediment har samma teleskoparm som användes i Hanarp använts även här. Prov av inloppsvattnet har tagits på cirka 40 centimeters djup rakt ovanför inloppskulvertens mynning under vattenytan i damm 1. Därefter har vattenprov tagits på cirka tio centimeters djup i var och en av de nivåreglerande brunnar som följer på varandra efter varje separat damm.

3.3.4. Jonstorps våtmark Sammanlagt har två vattenprover tagits i Jonstorps våtmark vid varje provtagningstillfälle. Samma situation och förfarande gäller för provtagning av inloppsvattnet i Jonstorps våtmark som i de två föregående våtmarkerna. Inloppet är här beläget under vattenytan en dryg meter ut från strandkanten. Prov av utloppsvatten har tagits på cirka tio centimeters djup i ett av de båda ”omvända” munkrören i utloppsbrunnen.

3.3.5. Vattentemperatur Från och med det fjärde provtagningstillfället (11 april, 2010) har även vattentemperaturen mätts upp med hjälp av en sprittermometer graderad med helgrader Celsius. Temperaturen mättes på omkring tio centimeters djup i de nivåreglerande brunnarna efter varje separat damm. Detta innebär alltså sex mätvärden för Hanarps våtmark, tre mätvärden för Risarps våtmark och ett mätvärde för Jonstorps våtmark (temperaturen har i dessa tre våtmarker inte mätts upp där inloppskulverten mynnar ut under vattenytan i de första dammarna). I Källarbolets våtmark har vattentemperaturen dock även mätts upp i den brunn som delar av inloppskulverten då denna är lätt åtkomlig. Detta betyder alltså tre temperaturvärden för Källarbolets våtmark.

Termometern har lästs av efter två minuter vid varje mättillfälle.

3.4. Flödesmätning Det mest exakta sättet att mäta vattenflödet (utflödet) i respektive våtmark hade varit att samla upp vattnet i en graderad hink och mäta den tid som det tar att fylla en viss mängd. Detta är möjligt om ett utloppsrör går ut fritt i luften och en hink kan placeras under flödet. Därefter är det lätt att omräkna den tid det tar att fylla hinken till att istället gälla för liter per minut. Dock har våtmarkernas konstruktion gjort det svårt att mäta vattenflödena på det här sättet och det är endast i Källarbolets våtmark som metoden varit möjlig och därför också genomförts.

I Hanarps och Risarps våtmarker bli utflödena först åtkomligt djupt ner i sedan gamla tiders dikningsföretag befintliga brunnar som är belägna strax efter den sista munkbrunnen. Det har därför inte setts som realistiskt att försöka ta sig ner i dessa brunnar och mäta den tiden det tar att fylla en hink med vatten. I Jonstorps våtmark är utflödet konstruerat som en omvänd munk (se kapitel 2.4 och 2.6) och är därför svårt att samla upp. Med utgångspunkt från det uppmätta värdet på utflödet i Källarbolets våtmark har istället de tre övriga våtmarkernas utflöden beräknats utifrån detta. För att erhålla utflödets storlek per hektar tillrinningsområde har Källarbolets utflöde dividerats med storleken på denna yta. Detta värde har sedan

15 multiplicerats med storleken på respektive tillrinningsområde i de tre övriga våtmarkerna för att få fram ett värde på utflödet i dessa.

Då markanvändningen med avseende på skog, åker och betesvall skiljer sig åt mellan de olika våtmarkerna innebär det dock en viss osäkerhet i de beräknade utflödesvärdena.

3.4.1. Hydraulisk ytbelastning och omsättningstid I kapitel 3.2. beskrivs modellen för genomsnittlig hydraullisk ytbelastning räknat på årsbasis som årlig medelavrinning (meter/dygn) x tillrinningsområdets storlek (kvadratmeter)/ våt- markens storlek (kvadratmeter)

För att beräkna den genomsnittliga hydrauliska belastningen under provtagningsperioden har istället beräkningsmodellen q = Q/A används (Kadlec & Wallace 2008). q = hydraulisk ytbelastning (meter/dygn), Q = vattenflöde (kubikmeter/dygn) och A = våtmarksarea (kvadratmeter).

För att beräkna vattnets omsättningstid i våtmarken, det vill säga hur lång tid det tar för vattnet att transporteras från inloppet till utloppet, under provtagningsperioden har beräkningsmodellen

τ = Vaktiv/Q använts (Kadlec & Wallace 2008). τ = omsättningstid (dygn), Vaktiv = våtmarkens aktiva volym (kubikmeter), det vill säga den del av våtmarken som har ett aktivt flöde och Q = vattenflöde (kubikmeter/dygn).

3.5. Vattenanalys De vattenprover som tagits i de fyra studerade våtmarkerna analyseras med avseende på koncentrationen av totalkväve och totalfosfor (mg Tot-N/l vatten samt µg Tot-P/l vatten). Vattenanalysen görs på Högskolan i Halmstad med hjälp av analysmetoden flödesinjektionsanalys – FIA. Mätinstrumentet är en Foss Tecator FIAstar 5000 som mäter det sökta ämnet med hjälp av spektrofotometri.

3.5.1. Förberedelse av prov- och kontrollösningar De frysta vattenproverna tinas upp dagen innan de ska förberedas för analys. Därefter görs en så kallad uppslutning av vattenproverna. Detta innebär att allt kväve i vattenproverna omvandlas till nitratkväve, NO3-N, och att allt fosfor omvandlas till fosfatfosfor, PO4-P.

Innan pipettering skakas vattenproverna för att eventuellt sedimenterade partiklar ska blandas upp i vattnet.

I uppslutningen inför analysen av totalkväve pipetteras 8 milliliter av vattenprovet ner i ett för FIA-analysen avsett provrör. Därefter tillsätts 1,6 milliliter peroxid i form av en lösning bestående av kaliumpersulfat (K2S2O8), borsyra (H3BO3) samt natriumhydroxid (NaOH). Peroxidlösningen har en koncentration av 0,5 milligram/liter. Provrören skakas därefter om lätt för att vattenprov och peroxid ska blanda sig ordentligt.

16

Efter förberedelserna av vattenproverna förbereds kontrollprover med en känd koncentration av kväve. Vid FIA-analys av totalkväve används en lösning av glycin med koncentrationen 8 milligram kväve/liter och 8 milliliter av denna lösning pipetteras ner i ett provrör. Till kontrollprovet tillsätts precis som i vattenprovet 1,6 milliliter peroxidlösning med koncentrationen 0,5 milligram/liter. Även här skakas provrören om lätt för att en sammanblandning ska ske. Tillräckligt många kontrollprover görs för att FIA-analysen ska börja och sluta med ett kontrollprov samt att var tionde provrör i provserien ska utgöras av en kontroll.

I uppslutningen inför analysen av totalfosfor pipetteras precis som vid uppslutningen av kväveproven 8 milliliter av vattenprovet ner i ett för FIA-analysen avsett provrör. Därefter tillsätts 1,6 milliliter peroxid i form av en lösning av kaliumpersulfat (K2S2O8). Peroxidlösningen har en koncentration av 0,5 milligram/liter. Till detta tillsätts också 100 mikroliter 0,09-molarig svavelsyra (H2SO4). Provrören skakas därefter om lätt för att vattenprov, peroxid och svavelsyra ska blanda sig ordentligt.

Precis som för kväveanalysen förbereds också kontrollprover med en känd koncentration av fosfor. Vid FIA-analys av totalfosfor används en lösning av fosfat med en koncentration av 100 mikrogram fosfor/liter och 8 milliliter av denna lösning pipetteras ner i ett provrör. Till kontrollprovet tillsätts precis som till vattenprovet 1,6 milliliter peroxidlösning med koncentrationen 0,5 milligram/liter samt 100 mikroliter 0,09-molarig svavelsyra innan provrören skakas om lätt. Vid FIA-körning av totalfosfor gäller precis som för totalkväve att en provserie ska inledas och avslutas med ett kontrollprov samt att var tionde provrör i provserien ska utgöras av ett kontrollprov.

För att skynda på uppslutningsreaktionerna placeras samtliga vatten- och kontrollprover i en autoklav som körs upp i en temperatur av 120° C och ett tryck av 200 kilopascal under 30 minuter.

3.5.2. Förberedelse av FIA-analys Vid analysen av vattenproverna körs separata analyser för totalkväve respektive totalfosfor. Inför analyserna kalibreras FIA-instrumentet med standardlösningar av känd koncentration av det sökta ämnet. För totalkväve används standardlösningar med koncentrationen 0,0; 1,0; 2,0; 4,0; 8,0 samt 11,0 milligram kväve/liter lösning. Under FIA-analysen görs sedan automatiska enpunktskalibreringar mot standardlösningen med högst koncentration. Vid kalibreringen av FIA-instrumentet inför analysen av totalfosfor används standardlösningar med koncentrationen 0,0; 10,0; 25,0; 50,0; 100,0 samt 200,0 mikrogram fosfor/liter lösning. Även här sker sedan enpunktskalibreringar mot standardlösningen med högst koncentration under själva FIA-analysen.

Vid FIA-analysen placeras kontroll- och vattenprover i en för FIA-analys avsedd provkassett och analysprogram för totalkväve eller totalfosfor väljs på instrumentet.

17

4. Resultat

4.1. Tillrinningsområden Tillrinningsområdenas utbredning redovisas i figur 7a – 7d. GIS-beräkning och viktning efter markanvändning redovisas i tabell 1.

Våtmark

Våtmark

Figur 7a: tillrinningsområde till våt- Figur 7b: tillrinningsområde till våtmarken marken i Risarp, skala 1:20 000 (läns- i Hanarp, skala 1:20 000 (länsstyrelsen i styrelsen i Halland, 2010) Halland, 2010)

Våtmark

Våtmark

Figur 7c: tillrinningsområde till våt- Figur 7d: tillrinningsområde till våtmarken marken i Jonstorp, skala 1: 20 000 (läns- i Källarbolet, skala 1: 10 000 (länsstyrelsen styrelsen i Halland, 2010) i Halland, 2010)

18

Tabell 1: våtmarkernas tillrinningsområden och markfördelning. Våtmark Tillrinningsom- Åker inklusive Skog och övrig Betesmark rådets storlek (ha) vall (ha) mark (ha) (ha) Källarbolet 38 38 (100,0 %) 0 0 Hanarp 106 63 (59,4 %) 32 (30,2 %) 11 (10,4 %) Risarp 241 122 (50,6 %) 91 (37,8 %) 28 (11,6 %) Jonstorp 150 143 (95,3 %) 7 (4,7 %) 0

4.2. Beräkningsmodeller Resultaten från de beräkningsmodeller som beskrivs i kapitel 3.2. redovisas i tre delar. I den första delen redovisas de resultat som erhållits med simulerade värden. I den andra delen redovisas de resultat som erhållits med uppmätta värden (se kapitel 4.5. vattenanalys). Slutligen redovisas i den tredje delen hydraulisk ytbelastning och vattnets omsättningstid under april månad.

4.2.1. Simulerade värden Nedanstående tabeller redovisar modellberäkningarnas resultat när simulerade värden sätts in i modellerna.

Tabell 2: kvävebelastningen i de studerade våtmarkerna räknat per ha våtmarksyta och år upp- delat efter kvävemodell 1 respektive kvävemodell 2. Kväveurlakningen för skog och övrig mark är satt till antingen 1 kg per ha och år (SÖ 1) eller 5 kg per ha och år (SÖ 5). Kvävebelastning i de studerade våtmarkerna (kg N/ha våtmarksyta och år). Våtmarks- yta = vattenyta Kvävemodell 1 Kvävemodell 2 SÖ 1 SÖ 5 SÖ 1 SÖ 5 Källarbolet 2 261 2 261 2 261 2 261 Hanarp 1 771 1 841 1 771 1 841 Risarp 8 324 8 797 8 324 8 797 Jonstorp 8 735 8 771 8 735 8 771

Tabell 3: kväveretentionen i de studerade våtmarkerna räknat per ha våtmarksyta och år upp- delat efter kvävemodell 1 respektive kvävemodell 2. Kväveurlakningen för skog och övrig mark är satt till antingen 1 kg per ha och år (SÖ 1) eller 5 kg per ha och år (SÖ 5). Kväveretention i de studerade våtmarkerna (kg N/ha våtmarksyta och år). Våtmarks- yta = vattenyta Kvävemodell 1 Kvävemodell 2 SÖ 1 SÖ 5 SÖ 1 SÖ 5 Källarbolet 284 284 191 191 Hanarp 250 255 150 155 Risarp 559 576 616 637 Jonstorp 573 575 634 636

19

Tabell 4: kväveretentionen i de studerade våtmarkerna räknat per ha våtmarksyta och år respektive per ha ersatt yta och år efter kvävemodell 1 respektive kvävemodell 2. Kväveurlakningen för skog och övrig mark är satt till antingen 1 kg per ha och år eller 5 kg per ha och år. Kväveretention i de studerade våtmarkerna räknat per våtmarksyta, dvs vattenyta, respektive ersatt yta, dvs total yta (kg N/ha och år) per våtmarksyta per ersatt yta min max min max Källarbolet 191 284 87 130 Hanarp 150 255 68 117 Risarp 559 637 234 267 Jonstorp 573 636 252 280

Tabell 5: kostnaden (Skr/kg N) för kväveretentionen i de studerade våtmarkerna beräknat efter kvävemodell 1 respektive kvävemodell 2 samt uppdelat efter anläggningskostnad respektive bidragskostnad (anläggningsbidrag samt skötselbidrag). Kväveurlakningen för skog och övrig mark är satt till antingen 1 kg per ha och år eller 5 kg per ha och år. Kostnaden är uppdelad på 20 år. Kostnad för kväveretentionen i de studerade våtmarkerna under en period av 20 år (kr/kg N) per anläggningskostnad per bidragskostnad min max min max Källarbolet 83 123 101 150 Hanarp 63 107 89 152 Risarp 17 19 26 30 Jonstorp 19 21 27 30

Tabell 6: fosforbelastning i de studerade våtmarkerna räknat per ha våtmarksyta och år och beräknat efter fosformodell 1 respektive fosformodell 2. P simulerad = simulerad medelfosforkoncentration. I fosformodell två utgörs belastningen av partikulär fosfor. Fosforbelastning i de studerade våtmarkerna (kg P/ha våtmarksyta och år). Våtmarks- yta = vattenyta Fosformodell 1 Fosformodell 2 P simulerad P simulerad Källarbolet 10,70 7,71 Hanarp 12,96 9,33 Risarp 69,64 50,14 Jonstorp 43,34 31,21

20

Tabell 7: fosforretentionen i de studerade våtmarkerna räknat per ha våtmarksyta och år och beräknat efter fosformodell 1 respektive fosformodell 2. P simulerad = simulerad medelfosforkoncentration. Fosforretention i de studerade våtmarkerna (kg P/ha våtmarksyta och år). Våtmarks- yta = vattenyta Fosformodell 1 Fosformodell 2 P simulerad P simulerad Källarbolet 1,18 3,51 Hanarp 1,43 Retention sker ej Risarp 7,71 Retention sker ej Jonstorp 4,80 Retention sker ej

Tabell 8: fosforretentionen i de studerade våtmarkerna räknat per ha våtmarksyta och år respektive per ha ersatt yta och år efter fosformodell 1 respektive fosformodell 2 och med simulerad medelfosforkoncentration. Fosforretention i de studerade våtmarkerna räknat per våtmarksyta, dvs vattenyta, respektive ersatt yta, dvs total yta (kg P/ha och år) per våtmarksyta per ersatt yta min max min max Källarbolet 1,18 3,51 0,54 1,60 Hanarp 0,00 1,43 0,00 0,65 Risarp 0,00 7,71 0,00 3,23 Jonstorp 0,00 4,80 0,00 2,11

Tabell 9: kostnaden (Skr/kg P) för fosforretentionen i de studerade våtmarkerna beräknat efter fosformodell 1 respektive fosformodell 2 samt uppdelat efter anläggningskostnad respektive bidragskostnad (anläggningsbidrag samt skötselbidrag). Fosforurlakningen är simulerad. Kostnaden är uppdelad på 20 år. Eftersom det inte sker någon fosforretention i Hanarp, Risarp eller Jonstorp enligt fosformodell 2 blir maxvärdet här oändligt och kan därför inte anges. Kostnad för fosforretentionen i de studerade våtmarkerna under en period av 20 år (kr/kg P) per anläggningskostnad per bidragskostnad min max min max Källarbolet 6 695 19 845 8 136 24 118 Hanarp 11 184 -- 15 861 -- Risarp 1 381 -- 2 168 -- Jonstorp 2 490 -- 3 600 --

4.2.2. Uppmätta värden Nedanstående tabeller redovisar modellberäkningarnas resultat när uppmätta värden sätts in i modellerna. De uppmätta värdena utgörs av ett medelvärde för de kväve- respektive fosforkoncentrationer som uppmätts under provtagningsperioden, det vill säga april 2010.

21

Tabell 10: kvävebelastning i de studerade våtmarkerna räknat per ha våtmarksyta och år upp- delat efter kvävemodell 1 respektive kvävemodell 2. Kvävebelastning i de studerade våtmarkerna (kg N/ha våtmarksyta och år). Våtmarks- yta = vattenyta Modell 1 Modell 2 N uppmätt N uppmätt Källarbolet 1 411 1 411 Hanarp 856 856 Risarp 7 057 7 057 Jonstorp 5 350 5 350

Tabell 11: kväveretentionen i de studerade våtmarkerna räknat per ha våtmarksyta och år upp- delat efter kvävemodell 1 respektive kvävemodell 2. Kväveretention i de studerade våtmarkerna (kg N/ha våtmarksyta och år). Våtmarks- yta = vattenyta Modell 1 Modell 2 N uppmätt N uppmätt Källarbolet 222 119 Hanarp 172 72 Risarp 513 552 Jonstorp 445 446

Tabell 12: kväveretentionen i de studerade våtmarkerna räknat per ha våtmarksyta och år respektive per ha ersatt yta och år efter kvävemodell 1 respektive kvävemodell 2. Kväveretention i de studerade våtmarkerna räknat per våtmarksyta, dvs vattenyta, respektive ersatt yta, dvs total yta (kg N/ha och år) per våtmarksyta per ersatt yta min max min max Källarbolet 119 222 54 102 Hanarp 72 172 33 78 Risarp 513 552 215 231 Jonstorp 445 446 196 196

Tabell 13: kostnaden (Skr/kg N) för kväveretentionen i de studerade våtmarkerna beräknat efter kvävemodell 1 respektive kvävemodell 2 samt uppdelat efter anläggningskostnad respektive bidragskostnad (anläggningsbidrag samt skötselbidrag). Kostnaden är uppdelad på 20 år. Kostnad för kväveretentionen i de studerade våtmarkerna under en period av 20 år (Skr/kg N) per anläggningskostnad per bidragskostnad min max min max Källarbolet 106 197 128 240 Hanarp 93 222 133 315 Risarp 19 21 30 33 Jonstorp 27 27 39 39

22

Tabell 14: fosforbelastning i de studerade våtmarkerna räknat per ha våtmarksyta och år och beräknat efter fosformodell 1 respektive fosformodell 2. P simulerad = simulerad medelfosforkoncentration. I fosformodell två utgörs belastningen av partikulär fosfor. Fosforbelastning i de studerade våtmarkerna (kg P/ha våtmarksyta och år). Våtmarks- yta = vattenyta Fosformodell 1 Fosformodell 2 P uppmätt P uppmätt Källarbolet 3,00 2,16 Hanarp 6,74 4,85 Risarp 79, 39 57,16 Jonstorp 35,54 25,59

Tabell 15: fosforretentionen i de studerade våtmarkerna beräknat efter fosformodell 1 respektive fosformodell 2. P uppmätt = uppmätt medelfosforkoncentration i våtmarkernas inlopp. Fosforretention i de studerade våtmarkerna (kg P/ha våtmarksyta och år). Våtmarks- yta = vattenyta Modell 1 Modell 2 P uppmätt P uppmätt Källarbolet 0,33 0,18 Hanarp 0,75 Retention sker ej Risarp 8,79 Retention sker ej Jonstorp 3,93 Retention sker ej

Tabell 16: fosforretentionen i de studerade våtmarkerna räknat per ha våtmarksyta och år respektive per ha ersatt yta och år efter fosformodell 1 respektive fosformodell 2 och med uppmätt medelfosforkoncentration i våtmarkernas inlopp. Fosforretention i de studerade våtmarkerna räknat per våtmarksyta, dvs vattenyta, respektive ersatt yta, dvs total yta (kg P/ha och år) per våtmarksyta per ersatt yta min max min max Källarbolet 0,18 0,33 0,08 0,15 Hanarp 0,00 0,75 0,00 0,34 Risarp 0,00 8,79 0,00 3,68 Jonstorp 0,00 3,93 0,00 1,73

23

Tabell 17: kostnaden (Skr/kg P) för fosforretentionen i de studerade våtmarkerna beräknat efter fosformodell 1 respektive fosformodell 2 och samt uppdelat efter anläggningskostnad respektive bidragskostnad (anläggningsbidrag samt skötselbidrag). Fosforurlakningen är uppmätt. Kostnaden är uppdelad på 20 år. Eftersom det inte sker någon fosforretention i Hanarp, Risarp eller Jonstorp enligt fosformodell 2 blir maxvärdet här oändligt och kan därför inte anges. Kostnad för fosforretentionen i de studerade våtmarkerna under en period av 20 år (kr/kg P) per anläggningskostnad per bidragskostnad min max min max Källarbolet 70 878 128 465 86 137 156 123 Hanarp 21 508 -- 30 503 -- Risarp 1 212 -- 1 902 -- Jonstorp 3 037 -- 4 390 --

4.2.3. Hydraulisk belastning och omsättningstid Våtmarkernas genomsnittliga hydrauliska ytbelastning samt vattnets genomsnittliga omsättningstid räknat på årsbasis redovisas i tabell 18 nedan.

Tabell 18: hydraulisk ytbelastning samt omsättningstid för vattnet i de fyra studerade våt- markerna räknat på årsgenomsnitt. Våtmark hydraulisk ytbelastning Omsättningstid (m/dygn) (dygn) Källarbolet 0,057 12,3 Hanarp 0,071 14,1 Risarp 0,382 3,1 Jonstorp 0,238 6,3

24

4.3. Vattenprover Vattenprovernas kemi med avseende på kväve- och fosforinnehåll redovisas i kapitel 4.5. där resultatet av FIA-analysen presenteras.

4.3.1. Vattentemperatur Medeltemperaturen i de studerade våtmarkernas under hela provtagningsperioden redovisas i nedanstående diagram (figur 8a – 8d). Temperaturen för varje provtagningstillfälle redovisas i appendix 3.

°C Medeltemperatur i Hanarps våtmark 12,0

10,0

8,0

6,0

4,0

2,0

0,0 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6

Figur 8a: medeltemperatur i respektive damm under hela provtagningsperioden samt temperaturförändringen mellan dammarna i Hanarps våtmark. Temperaturen är uppmätt i utloppsbrunnen efter varje damm.

°C Medeltemperaturi Risarps våtmark 12,0

10,0

8,0

6,0

4,0

2,0

0,0 Damm 1 Damm 2 Damm 3

Figur 8b: medeltemperatur i respektive damm under hela provtagningsperioden samt temperaturförändringen mellan dammarna i Risarps våtmark. Temperaturen är uppmätt i utloppsbrunnen efter varje damm.

25

°C Medeltemperatur i Källarbolets våtmark 12,0

10,0

8,0

6,0

4,0

2,0

0,0 Inlopp Damm 1 Damm 2

Figur 8c: medeltemperatur i respektive damm under hela provtagningsperioden samt temperaturförändringen mellan dammarna i Källarbolets våtmark. Temperaturen är uppmätt i inloppet, mellanbrunnen samt i utloppet.

°C Medeltemperatur i Jonstorps våtmark 12,0

10,0

8,0

6,0

4,0

2,0

0,0 Utlopp

Figur 8d: medeltemperatur under hela provtagningsperioden i Jonstorps våtmark. Temperaturen är uppmätt i utloppet.

26

4.4. Flödesmätning Flödesförändringarna i de studerade våtmarkerna under provtagningsperioden redovisas i nedanstående diagram (figur 9). Flödet är uppmätt i utloppet på Källarbolets våtmark och beräknat i de övriga våtmarkernas utlopp.

l/min 1400

1200

1000

800 Hanarp 600 Risarp

400 Källarbolet Jonstorp 200

0

Figur 9: flödesvariationer i de studerade våtmarkerna under provtagnings- perioden. Flödet i Källarbolets våtmark är uppmätt, de övriga våtmarkernas flöden är beräknade utifrån detta värde.

De vid varje provtagningstillfälle uppmätta och beräknade flödena ger ett medelflöde respektive totalflöde under april 2010 enligt tabell 19 nedan:

Tabell 19: medelflöde och totalflöde under april 2010 i de fyra studerade våtmarkerna. Våtmark Medelflöde Medelflöde Totalflöde Totalflöde (l/min) (m3/d) (l) (m3) Källarbolet 150 216,0 6 480 000 6 480 Hanarp 420 604,8 18 144 000 18 144 Risarp 950 1 368,0 41 040 000 41 040 Jonstorp 590 849,6 25 488 000 25 488

4.4.1. Hydraulisk ytbelastning och omsättningstid Den hydrauliska ytbelastningen samt vattnets omsättningstid i de studerade våtmarkerna under april 2010 redovisas i tabell 20 nedan:

Tabell 20: hydraulisk ytbelastning samt omsättningstid för vattnet i de fyra studerade våt- markerna under april 2010. Våtmark hydraulisk ytbelastning Omsättningstid (m/dygn) (dygn) Källarbolet 0,027 20,5 Hanarp 0,033 24,1 Risarp 0,178 5,4 Jonstorp 0,110 10,9

27

4.5. Vattenanalys Resultatet från FIA-analysen visar på en skillnad i koncentration av både totalkväve och totalfosfor i de vattenprover som är tagna i in- respektive utloppet av de studerade våt- markerna. Skillnaderna i koncentration samt hur mycket kväve respektive fosfor som renas bort eller resuspenderas under provtagningsperioden i de studerade våtmarkerna redovisas i nedanstående diagram och tabeller. Resultatet från varje enskilt provtagningsdatum i respektive våtmark redovisas i appendix 3.

4.5.1. Totalkväve Medelkoncentration av kväve i Medelkoncentration av kväve i mg/l Hanarps våtmark mg/l Risarps våtmark 7,0 7,0 6,0 6,0 5,0 5,0 4,0 4,0 3,0 3,0 2,0 2,0 1,0 1,0 0,0 0,0

Figur 10a: medelkoncentration av kväve i Figur 10b: medelkoncentration av kväve i Hanarps våtmark under hela provtagnings- Risarps våtmark under hela provtagnings- perioden. perioden.

Medelkoncentration av kväve i Medelkoncentration av kväve i mg/l Källarbolets våtmark mg/l Jonstorps våtmark 7,0 7,0 6,0 6,0 5,0 5,0 4,0 4,0 3,0 3,0 2,0 2,0 1,0 1,0 0,0 0,0

Figur 10c: medelkoncentration av kväve i Figur 10d: medelkoncentration av kväve i Källarbolets våtmark under hela prov- Jonstorps våtmark under hela provtagnings- tagningsperioden. perioden.

28

Tabell 21: skillnad i kvävekoncentrationer mellan in- och utlopp i de studerade våtmarkerna samt hur stor kväveretention detta leder till under provtagningsperioden. Våtmark Koncentration Koncentration Skillnad Totalflöde under Kväve- inlopp (mg/l) utlopp (mg/l) (mg/l) april (l) retention (kg) Källarbolet 6,591 5,500 – 1,091 6 480 000 7,070 Hanarp 3,301 2,448 – 0,853 18 144 000 15,477 Risarp 5,067 3,853 – 1,214 41 040 000 49,822 Jonstorp 6,172 5,963 – 0,209 25 488 000 5,327

4.5.2. Totalfosfor Medelkoncentration av fosfor i Medelkoncentration av fosfor i µg/l Hanarps våtmark µg/l Risarps våtmark 70 70 60 60 50 50 40 40 30 30 20 20 10 10

Figur 11a: medelkoncentration av fosfor i Figur 11b: medelkoncentration av fosfor i Hanarps våtmark under hela provtagnings- Risarps våtmark under hela provtagnings- perioden. perioden.

Medelkoncentration av fosfor i Medellkoncentration av fosfor i µg/l Källarbolets våtmark µg/l Jonstorps våtmark 70 70 60 60 50 50 40 40 30 30 20 20 10 10

Figur 11c: medelkoncentration av fosfor i Figur 11d: medelkoncentration av fosfor i Källarbolets våtmark under hela prov- Jonstorps våtmark under hela provtagnings- tagningsperioden. perioden.

29

Tabell 22: skillnad i fosforkoncentrationer mellan in- och utlopp i de studerade våtmarkerna samt hur stor fosforretention detta leder till under provtagningsperioden. Negativa värden för fosforretentionen uppträder då fosforkoncentrationen är högre i utloppet än i inloppet av våtmarkerna. Våtmark Koncentration Koncentration Skillnad Totalflöde under Fosfor- inlopp (µg/l) utlopp (µg/l) (µg/l) april (l) retention (kg) Källarbolet 14,398 30,988 + 16,590 6 480 000 – 0,108 Hanarp 25,916 39,849 + 13,993 18 144 000 – 0,254 Risarp 57,316 54,152 – 3,164 41 040 000 0,130 Jonstorp 41,229 46,224 + 4,995 25 488 000 – 0,127

30

5. Diskussion och slutsats Under det första besöket i mitten av mars vid Källarbolets våtmark i Asige, uppenbarade sig två faktorer av stor vikt. För det första visade det sig att den största dammen, den södra, hade brustit på grund av att tjälen hade lyft upp ett gammalt dräneringsrör mellan dammvallen och den intilliggande bäcken. Vattnet hade hittat en ny väg genom dräneringsröret och dammen var därför nästintill torrlagd med endast ett svagt flöde i en bäckliknande fåra i mitten av dammen. För det andra visade det sig att våtmarken inte var konstruerad så som planritningen visade (se appendix 2). Istället för det på planritningen beskrivan utloppet från den södra dammen vidare ut i bäcken låg utloppet istället i den norra änden av dammen och mynnade ut i samma munkbrunn som den norra dammen. Detta innebar att det aldrig varit något egentligt genomflöde i den södra dammen utan att den istället endast mottagit grundvatten. Innebörden av detta är att retentionen av näringsämnen har varit betydligt sämre än vad den kunnat vara. Efter att ha påpekat detta för markägaren rättades felet till redan innan vattenproverna började tas och våtmarken fungerar nu som det var tänkt från början. Vi har alltså genom detta erhållit 3 700 kvadratmeter ”ny” våtmarksyta.

En stor svårighet under arbetets gång visade sig vara att hitta de vattendelare som avgränsar en våtmarks tillrinningsområde. Att endast studera till buds stående topografiska kartor visade sig ge för dålig noggrannhet. Det är helt enkelt för stort avstånd mellan ekvidistanserna. Samma sak gäller även för de digitala kartor som finns. Lösningen på problemet blev att konsultera markägarna och i samarbete med dessa hitta vattendelarna genom fältstudier och samtidigt rita in dem på en karta. Samarbetet med markägarna visade sig dessutom vara mycket värdefullt då det i vissa fall var så att dräneringsrör ledde in vatten från utsidan av en naturlig vattendelare och därefter vidare mot våtmarken. Detta innebär att tillrinningsområdet kan bli både större och mindre än de gränser som de naturliga vattendelarna sätter. Utan markägarnas goda lokalkännedom hade detta faktum varit mycket svårt att upptäcka och vid bedömningen av hur stort tillrinningsområde som förser en våtmark med vatten är det därför av stor vikt att konsultera berörda markägare.

Ett viktigt syfte med arbetet har varit att få en fingervisning om tillförlitligheten på de beräkningsmodeller som Våtmarkscentrum använt sig av för att beräkna kväve- och fosforretention i tidigare utvärderingar av våtmarker. Vid jämförelse av de resultat som erhålls ur beräkningsmodellerna med simulerade värden kontra under april 2010 uppmätta värden fås ingen markant avvikelse. För våtmarkerna i Källarbolet och Hanarp ger de simulerade värdena en kvävebelastning på mellan 1 771 och 2 261 kilo per hektar våtmarksyta och år. Motsvarande belastning med uppmätta värden ligger på mellan 856 och 1 411 kilo per hektar våtmarksyta och år. En viktig faktor som här måste beaktas är att resultaten som baseras på uppmätta värden endast baseras på ett medelvärde av uppmätta värden under april 2010. För att få en riktigt säker jämförelse mellan simulerade och uppmätta värden för dessa båda våtmarker hade insamling och analys av vattenprover behövt ske under ett helt år. För våtmarkerna i Risarp och Jonstorp är skillnaden betydligt mindre. Simulerade värden ger här en kvävebelastning på mellan 8 324 och 8 797 kilo per hektar våtmarksyta och år jämfört med uppmätta värden som ger en kvävebelastning på mellan 5 350 och 7 057 kilo per hektar våtmarksyta och år. De båda sistnämnda våtmarkerna är de som har de största tillrinningsområdena och dessutom innehåller mest åkermark. Av detta kan slutsatsen dras att ju större tillrinningsområdet är och ju mer åkermark det innehåller ju mindre blir skillnaden i modellresultaten mellan simulerade och uppmätta värden.

Går man vidare och jämför kväveretentionen för simulerade och uppmätta värden fås inte heller här någon markant avvikelse. För våtmarkerna i Källarbolet och Hanarp erhålls en

31 kväveretention på mellan 150 och 284 kilo per hektar våtmarksyta och år. Med uppmätta värden ligger motsvarande resultat på mellan 72 och 222 kilo per hektar våtmarksyta och år. Motsvarande resultat för våtmarkerna i Risarp och Jonstorp ligger på mellan 559 och 637 kilo kväve per hektar våtmarksyta och år (simulerade värden) samt på mellan 445 och 552 kilo kväve per hektar våtmarksyta och år (uppmätta värden). Även när det gäller kväveretention kan slutsatsen dras att ju större tillrinningsområdet är och ju mer åkermark det innehåller ju mindre blir skillnaden i modellberäkningar mellan simulerade och uppmätta värden.

När det gäller fosforbelastningen uppvisar denna samma tendenser som kvävebelastningen. För våtmarkerna i Källarbolet och Hanarp är skillnaden i resultat baserat på simulerade respektive uppmätta värden större än för våtmarkerna i Risarp och Jonstorp. Ett större tillrinningsområde med en större andel åkermark minskar alltså skillnaden i resultat om man jämför modellberäkningar baserade på simulerade respektive uppmätta värden. Samma tendens gäller även om man går vidare och på samma sätt jämför resultaten för fosfor- retentionen.

I arbetet har det även ingått att göra faktiska beräkningar baserade på de skillnader i koncentrationer av näringsämnen som rått i inlopps- respektive utloppsvatten samt det totala vattenflödet i de studerade våtmarkerna under april 2010. För kväve gäller att retentionen i Risarps våtmark låg på 64,70 kilo per hektar våtmarksyta under april månad. Vid en mycket förenklad beräkning som inte tar hänsyn till att andra förhållanden (t ex vattentemperatur och flöde) råder under andra delar av året kan detta värde tas gånger tolv för att få fram ett årsvärde. För Risarps våtmark blir då kväveretentionen 776 kilo per hektar våtmarksyta och år vilket ligger över de modellberäkningar som baseras på simulerade värden (559 – 637 kilo kväve per hektar våtmarksyta och år). För Hanarps och Källarbolets våtmarker blir motsvarande värde 102 respektive 107 kilo kväve per hektar våtmarksyta och år vilket ligger under modellberäkningarnas resultat (150 – 255 respektive 191 – 284 kilo kväve per hektar våtmarksyta och år). Endast Jonstorps våtmark har ett kraftigt avvikande resultat när man jämför faktiska resultat med modellberäkningarna. Det faktiska resultatet låg på 83 kilo kväve per hektar våtmarksyta och år vilket ligger långt under de resultat som modellberäkningarna ger (573 – 636 kilo kväve per hektar våtmarksyta och år). Jonstorps våtmark avviker emellertid från de övriga på så sätt att den är anlagd över en gammal märgelhåla och att denna del av våtmarken har ett djup som överstiger två meter. Det är oklart hur stor del av den totala våtmarksytan som utgörs av denna märgelhåla men resultatet tyder på att en stor del av våtmarken har ett för stort djup för att ge en god kväveretention. En annan faktor att beakta är att under april 2010 hade Falkenbergs kommun en månadsnederbörd som endast låg på cirka 25 procent av det normala (SMHI, 2010). En större nederbördsmängd hade ökat både vattenflöde och belastning av kväve vilket också hade gett en större retention av kväve.

Ovanstående stycke stärker tidigare slutsatser att ju större en våtmarks tillrinningsområde är och ju mer åkermark den innehåller ju bättre stämmer också modellberäkningarna överens med verkligheten när det gäller kväveretention. Modellberäkningar för våtmarker med små tillrinningsområden bör därför beaktas med en viss försiktighet då resultatet verkar bli större än vad det verkliga utfallet är. Våtmarken i Jonstorp pekar även på att vattendjupet är en mycket viktig faktor vid anläggandet av nya våtmarker. Goda förutsättningar för kväverening när det gäller storlek på tillrinningsområde och markanvändning verkar till ganska stor del kunna spolieras om våtmarken har för stort vattendjup.

De faktiska beräkningarna när det gäller fosfor ger att det endast är Risarps våtmark som ger en retention av fosfor. Enligt modellberäkningarna (fosformodell 1) är det också i denna

32 våtmark som retentionen av fosfor ska vara som störst. I de övriga tre våtmarkerna resuspenderas fosfor och koncentrationerna är högre i utloppsvattnet än i inloppsvattnet. Dock är det Risarps våtmark som har det högsta vattenflödet under april 2010 vilket borde motverka fastläggandet av fosfor. Vidare borde fosfor fastläggas även i de tre övriga våtmarkerna om man endast beaktar vattenflödet i dessa eftersom de har lägre vattenflöde än Risarps våtmark. Detta tyder på att både fosformodell 1 och 2 bör användas vid beräkning av fosforretention och att det verkliga värdet bör ligga någonstans mellan de båda beräkningsmodellernas resultat. Hänsyn måste förstås tas till att det endast är mätvärden från en månad (april 2010) som ligger till grund för de faktiska resultaten och att för att få en större säkerhet i jämförelsen borde vattenprover tagits och analyserats under ett helt år.

När det gäller kväveretention kan man ganska tydligt se att ju högre vattentemperaturen blir nedströms i våtmarkssystemen så ökar också retentionen av kväve. Detta stärker slutsatsen att varma sommardagar borde ge den högsta procentuella kväveretentionen. Dock kan den absoluta kväveretentionen bli större vid måttliga temperaturer om vattenflödet är högt.

Vattnets omsättningstid, det vill säga den tid det tar för en vattenmängd att passera mellan in- och utlopp i våtmarken, är en viktig faktor (Tonderski med flera 2002). Omsättningstiden är kopplad både till våtmarkens storlek och hur stort vattenflödet är. Beräknat för april månad har Risarps våtmark en omsättningstid för vattnet på 5,4 dygn. För Jonstorps våtmark, Källarbolets våtmark och Hanarps våtmark ligger vattnets omsättningstid i tur och ordning på 10, 9 dygn, 20,5 dygn och 24,1 dygn. Räknat på årsbasis blir motsvarande värden 3,1 dygn, 6,3 dygn, 12,3 dygn samt 14,1 dygn. Ju längre omsättningstid vattnet har i våtmarken ju längre tid har de bakteriella processer som ligger bakom kväveretentionen på sig att verka. En minimigräns för en acceptabel kväveretention brukar sättas till två dygn (Tonderski med flera 2002). Dock verkar en hög kvävebelastning vara av ännu större betydelse än vattnets omsättningstid. Detta indikeras av att det är Risarps våtmark som har den högsta kvävebelastningen och trots sin korta vattenomsättningstid i jämförelse med övriga studerade våtmarker är den våtmark som har den överlägset högsta faktiska kväveretentionen.

När man studerar de resultat som modellberäkningarna ger ifråga om belastning och retentionen av näringsämnen framträder ett tydligt mönster. De studerade våtmarkerna kan delas in i två grupper. I Källarbolets och Hanarps våtmarker är både belastning och retention av näringsämnen betydligt lägre i jämförelse med samma parametrar för våtmarkerna i Risarp och Jonstorp (i verkligheten verkar dock som tidigare nämnts Jonstorps våtmark avvika ifråga om kväveretentionen). Går man vidare och tittar på anläggnings- och bidragskostnader erhålls samma tydliga gruppindelning. Om endast anläggningskostnaderna beaktas framträder att både Källarbolets och Hanarps våtmarker har betydligt högre anläggningskostnader än Risarps och Jonstorps våtmarker. Detta gäller både för total anläggningskostnad och om anläggningskostnaden är uppdelad på storleken för den bidragsgivna ytan (se nedanstående tabell).

Tabell 23: de studerade våtmarkernas totala anläggningskostnad samt anläggningskostnaden uppdelat på storleken för den bidragsgivna ytan. Våtmark Total anläggnings- Total anläggningskostnad per kostnad (Kr) hektar bidragsgiven yta (Kr/ha) Källarbolet 371 500 214 740 Hanarp 584 000 146 370 Risarp 164 000 89 130 Jonstorp 184 000 105 140

33

Om man därefter beaktar de resultat som modellberäkningarna ger för retentionskostnad erhålls att oavsett om det gäller kväve- eller fosforretention så är våtmarkerna i Risarp och Jonstorp betydligt mer kostnadseffektiva än våtmarkerna i Källarbolet och Hanarp. Slutsatsen av detta är det går att beräkna hur kostnadseffektiv en våtmark blir innan den ens anläggs. När länsstyrelserna beslutar om anläggnings- och skötselbidrag till nyanlagda våtmarker bör man därför inte bara beakta hur stor själva anläggningskostnaden blir och att tillrinningsområdet verkar vara av lämplig karaktär för att ge en god näringsämnesretention. Länsstyrelserna bör också använda sig av den typ av beräkningsmodeller som beskrivs i det här arbetet för att få en bättre överblick över vilka våtmarksprojekt som ska ges prioritet framför andra när det kommer till bidragsbeslut.

Vid en slutlig jämförelse mellan de sex halländska våtmarker som utgör en egen kontroll- grupp i Våtmarkscentrums utvärdering (Weisner & Thiere, 2010) och de i den här studien ingående våtmarkerna, finner man en stor skillnad i kostnadseffektivitet för kväveretentionen. De sex halländska våtmarkerna i Våtmarkscentrums utvärdering har en kostnadsspridning för kväveretention som ligger på 207 – 808 kronor (bidragskostnad) per kilo kväve som renas bort under en tjugoårsperiod. Samma kostnadsspridning för de i den här studien ingående våtmarkerna ligger på 27 – 152 kronor per kilo bortrenat kväve (tabell 5). Innebörden av detta är att om endast våtmarker som har näringsämnesretention som huvudsyfte ingår i modellbe- räkningarna erhåller man ett mer rättvisande värde för kostnaden avseende kväveretention. Om samma jämförelse görs för fosforretention får man en mer diffus bild. De sex våtmarkerna i Våtmarkscentrums utvärdering har en kostnadsspridning som ligger på 4 387 – 13 479 kronor (bidragskostnad) per kilo bortrenat fosfor. Motsvarande kostnadsspridning för de i den här studien ingående våtmarkerna ligger på 2 168 kronor upp till en oändlig kostnad (beroende på att fosformodell 2 inte ger någon fosforretention i tre av våtmarkerna) per kilo bortrenat fosfor (tabell 9). Om endast fosformodell 1 beaktas ligger kostnadsspridningen på 2 168 – 15 861 kronor (tabell 9). Det är våtmarkerna i Källarbolet och Hanarp som drar upp siffrorna i kostnadsspridning för fosformodell 1 och återigen framträder bilden av hur viktigt det är att försöka hitta kostnadseffektiva lokaler med ett stort tillrinningsområde innehållande en stor andel åkermark. Sammantaget har dessa faktorer en stor påverkan med avseende på hur kostnadseffektiv retention av näringsämnen blir.

34

6. Referenser

Litteratur Kadlec R H & Wallace S D, 2008. Treatment Wetlands, second edition, CRC Press, Taylor & Francis Group, Boca Raton, Florida USA.

Tonderski K S, Weisner S, Landin J, Oscarsson H, 2002. Våtmarksboken: Skapande och nyttjande av värdefulla våtmarker, Vattenstrategiska forskningsprogrammet rapport 3.

Artiklar och Rapporter Brandt M, Arheimer B, Gustavsson H, Pers C B, Rosberg J, Sundström M, Thorén A-K, 2009. Uppföljning av effekten av anlagda våtmarker i jordbrukslandskap. Belastning av kväve och fosfor, Naturvårdsverket, Rapport nr. 6309.

Braskerud B C, 2002. Factors affecting phosphorus retention in small constructed wetlands treating agricultural non-points pollution, Ecological Engineering 19, s 41 – 61.

Johnsson H, Mårtensson K, 2002. Kväveläckage från svensk åkermark. Beräkningar av normalutlakning för 1995 och 1999, Naturvårdsverket, Rapport nr 5248.

Rätt våtmark på rätt plats: En handledning för planering och organisation av arbetet med att anlägga och restaurera våtmarker i odlingslandskapet, 2009. Naturvårdsverket rapport nr 5926.

Tonderski K S, Arheimer B, Pers C B, 2005. Modeling the impact of potential wetlands on phosphorus retention in a Swedish catchment, Ambio 34, s 544 – 551.

Weisner S, Thiere G, 2010. Mindre fosfor och kväve från jordbrukslandskapet. Utvärdering av anlagda våtmarker inom miljö- och landsbygdsprogrammet (LBU) och det nya landsbygds- programmet, Jordbruksverket, Rapport nr. (under bearbetning).

Webbdokument/program Hittapuntse ABs hemsida, 2010. www.hitta.se, ansvarig utgivare Rui Brites de Sousa.

Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Instituts hemsida för klimatdata/temperatur och nederbörd, 2010. www.smhi.se, sidansvarig Leif Stenbom, sidan uppdaterad i maj 2010.

Google Earth, 2010. (figur över Hanarps våtmark från 2007).

Muntliga källor Bjuringer H, 2010. Länsstyrelsen i Halland, Slottsgatan 2, 301 86 Halmstad.

Hanarps våtmark, Svennson L, 2010. Hanarp 101, 311 96 Heberg.

Jonstorps våtmark, Weibull M, 2010. Jonstorps Gård 202, 311 94 Falkenberg.

Källarbolets våtmark, Andersson N E, 2010. Guntorp Källarbolet 103, 311 67 Slöinge.

Risarps våtmark, Svennson L, 2010. Hanarp 101, 311 96 Heberg.

35

Appendix 1. Våtmarksdata

Tabell 1: våtmarkernas anläggningsår, storleken på den bidragsgivna ytan (vattenyta inklusive kantzoner), storlek på våtmarkernas vattenyta samt storlek på våtmarkernas tillrinnings- område. Våtmark Anlagd Bidragsgiven yta (ha) = Vattenyta Tillrinnings- år total våtmarksyta (ha)1 område (ha) Asige, Källarbolet 2005 1,73 0,79 (0,97)2 39 Eftra, Risarp 2005 1,84 0,77 241 Heberg, Hanarp 2006 3,99 1,82 106 Vinberg, Jonstorp 2002 1,75 0,77 150

Tabell 2: våtmarkernas totala anläggningskostnad, anläggningsbidrag från länsstyrelsen samt vilken bidragstyp anläggningsbidraget utgår från. Våtmark Totalkostnad (Skr) Anläggningsbidrag (Skr) Bidragstyp

Asige, Källarbolet 371 500 320 000 Projektstöd Eftra, Risarp 164 000 147 000 Projektstöd Heberg, Hanarp 584 000 525 000 Projektstöd Vinberg, Jonstorp 184 000 161 000 Projektstöd

Tabell 3: storleken på våtmarkernas årliga skötselbidrag, vilken bidragstyp skötselbidraget utgår från samt storleken på våtmarkernas årliga hävdbidrag. Våtmark Skötselbidrag Skr/år (20 år) Bidragstyp Hävdbidrag Skr/år (20 år)

Asige, Källarbolet 5 190 Lmiva 1 384 Eftra, Risarp 5 520 Lmiva Ej sökt Heberg, Hanarp 11 970 Lmiva 3 192 Vinberg, Jonstorp 5 250 Lmiva Ej sökt

Tabell 4: Projektörer och våtmarksanläggare. Våtmark Projektör/Anläggare

Asige, Källarbolet Ulf Petterson AB, Transportcentralen Eftra, Risarp AB Axel & Hartvig Nylander Heberg, Hanarp AB Axel & Hartvig Nylander Vinberg, Jonstorp AB Axel & Hartvig Nylander

1Våtmarkernas vattenyta uppmätt i fält med hjälp av handburen GPS (Magellan Meridian gold), övriga tabelldata från länsstyrelsen i Halland. 2Den tredje och minsta dammen har inte något egentligt inlopp utan får huvudsakligen sitt vatten via grundvatten. Ytan på 0,18 ha ingår därför inte i beräkningen av näringsämnesretentionen.

36

Appendix 2. Planritningar

Källarbolets våtmark

Figur 1: planritning över Källarbolets våtmark

37

Hanarps Våtmark

Figur 2: planritning över Hanarps våtmark

Risarps våtmark

Figur 3: planritning över Risarps våtmark

Jonstorps våtmark saknar konstruktionsritning.

38

Appendix 3. Kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur

Kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur i Hanarps våtmark

mg/l N 31-mars µg/l P 31-mars 4,0 100 3,0 75 50 2,0 25

1,0 0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm

Figur 1a – 1b: kväve- och fosforkoncentrationer 31 mars.

mg/l N 4-april µg/l P 4-april 4,0 80 3,0 60 40 2,0 20

1,0 0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm

Figur 2a – 2b: kväve- och fosforkoncentrationer 4 april.

mg/l N 7-april µg/l P 7-april 4,0 60 3,0 40 2,0 20

1,0 0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm

Figur 3a – 3b: kväve- och fosforkoncentrationer 7 april.

mg/l N 11-april µg/l P 11-april ° C temp 11-april 4,0 40 13,0 3,0 30 11,0 20 9,0 2,0 10 7,0

1,0 0 5,0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm

Figur 4a – 4c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 11 april.

39

mg/l N 14-april µg/l P 14-april ° C temp 14-april 4,0 40 13,0 3,0 30 11,0 20 9,0 2,0 10 7,0

1,0 0 5,0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm

Figur 5a – 5c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 14 april.

mg/l N 18-april µg/l P 18-april ° C temp 18-april 4,0 40 13,0 3,0 30 11,0 20 9,0 2,0 10 7,0

1,0 0 5,0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm

Figur 6a – 6c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 18 april.

mg/l N 21-april µg/l P 21-april ° C temp 21-april 4,0 40 13,0 3,0 30 11,0 20 9,0 2,0 10 7,0

1,0 0 5,0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm

Figur 7a – 7c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 21 april.

mg/l N 25-april µg/l P 25-april ° C temp 25-april 4,0 40 13,0 3,0 30 11,0 20 9,0 2,0 10 7,0

1,0 0 5,0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm

Figur 8a – 8c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 25 april.

40

mg/l N 28-april µg/l P 28-april ° C temp 28-april 4,0 40 13,0 3,0 30 11,0 20 9,0 2,0 10 7,0

1,0 0 5,0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 4 Damm 5 Damm 6 Damm

Figur 9a – 9c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 28 april.

Kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur i Risarps våtmark

mg/l N 31-mars µg/l P 31-mars

6,0 90 5,0 70 4,0 50

3,0 30

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm

Figur 10a – 10b: Kväve- och fosforkoncentrationer 31 mars.

mg/l N 4-april µg/l P 4-april 6,0 60 5,0 50 40 4,0 30

3,0 20

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm

Figur 11a – 11b: kväve- och fosforkoncentrationer 4 april.

mg/l N 7-april µg/l P 7-april

6,0 50 5,0 40 4,0 30

3,0 20

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm

Figur 12a – 12b: kväve- och fosforkoncentrationer 7 april.

41

mg/l N 11-april µg/l P 11-april ° C temp 11-april

6,0 80 12,0 5,0 60 10,0 4,0 40 8,0

3,0 20 6,0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm

Figur 13a – 13c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 11 april.

temp 14-april mg/l N 14-april µg/l P 14-april ° C 6,0 80 12,0 5,0 60 10,0 4,0 40 8,0

3,0 20 6,0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm

Figur 14a – 14c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 14 april.

mg/l N 18-april µg/l P 18-april ° C temp 18-april 6,0 80 12,0 5,0 60 10,0 4,0 40 8,0

3,0 20 6,0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm

Figur 15a – 15c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 18 april.

mg/l N 21-april µg/l P 21-april ° C temp 21-april 6,0 80 12,0 5,0 60 10,0 4,0 40 8,0

3,0 20 6,0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm

Figur 16a – 16c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 21 april.

42

mg/l N 25-april µg/l P 25-april ° C temp 25-april

6,0 80 12,0 5,0 60 10,0 4,0 40 8,0

3,0 20 6,0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm

Figur 17a – 17c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 25 april.

mg/l N 28-april µg/l P 28-april ° C temp 28-april

6,0 80 12,0 5,0 60 10,0 4,0 40 8,0

3,0 20 6,0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm 1 Damm 2 Damm 3 Damm

Figur 18a – 18c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 28 april.

Kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur i Källarbolets våtmark

mg/l N 31-mars µg/l P 31-mars

7,0 60 6,5 40 6,0 5,5 20

5,0 0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 1 Damm 2 Damm

Figur 19a – 19b: kväve- och fosforkoncentrationer 31 mars.

mg/l N 4-april µg/l P 4-april

7,0 40 6,5 30 6,0 20 5,5 10

5,0 0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 1 Damm 2 Damm

Figur 20a – 20b: kväve- och fosforkoncentrationer 4 april.

43

mg/l N 7-april µg/l P 7-april

7,0 40 6,0 30 20 5,0 10

4,0 0

Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 1 Damm 2 Damm

Figur 21a – 21b: kväve- och fosforkoncentrationer 7 april.

mg/l N 11-april µg/l P 11-april ° C temp 11-april

7,0 40 12,0 6,0 30 10,0 20 5,0 10 8,0

4,0 0 6,0

Inlopp Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 1 Damm 2 Damm 1 Damm 2 Damm

Figur 22a – 22c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 11 april.

mg/l N 14-april µg/l P 14-april ° C temp 14-april

7,0 40 12,0 6,0 30 10,0 20 5,0 10 8,0

4,0 0 6,0

Inlopp Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 1 Damm 2 Damm 1 Damm 2 Damm

Figur 23a – 23c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 14 april.

mg/l N 18-april µg/l P 18-april ° C temp 18-april

7,0 40 12,0 6,0 30 10,0 20 5,0 10 8,0

4,0 0 6,0

Inlopp Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 1 Damm 2 Damm 1 Damm 2 Damm

Figur 24a – 24c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 18 april.

44

mg/l N 21-april µg/l P 21-april ° C temp 21-april

7,0 45 12,0 6,0 30 10,0 5,0 15 8,0

4,0 0 6,0

Inlopp Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 1 Damm 2 Damm 1 Damm 2 Damm

Figur 25a – 25c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 21 april.

mg/l N 25-april µg/l P 25-april ° C temp 25-april

7,0 40 12,0 6,0 30 10,0 20 5,0 10 8,0

4,0 0 6,0

Inlopp Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 1 Damm 2 Damm 1 Damm 2 Damm

Figur 26a – 26c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 25 april.

mg/l N 28-april µg/l P 28-april ° C temp 28-april 7,0 40 12,0 6,0 30 10,0 20 5,0 10 8,0

4,0 0 6,0

Inlopp Inlopp Inlopp

Damm 1 Damm 2 Damm 1 Damm 2 Damm 1 Damm 2 Damm

Figur 27a – 27c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 28 april.

Kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur i Jonstorps våtmark

mg/l N 31-mars µg/l P 31-mars

8,5 70 8,0 60 50 7,5 40

7,0 30

Inlopp Inlopp

Utlopp Utlopp

Figur 28a – 28b: kväve- och fosforkoncentrationer 31 mars.

45

mg/l N 04-april µg/l P 4-april

8,5 70 8,0 60 50 7,5 40

7,0 30

Inlopp Inlopp

Utlopp Utlopp

Figur 29a – 29b: kväve- och fosforkoncentrationer 4 april.

mg/l N 7-april µg/l P 7-april

9,0 70 8,5 60 50 8,0 40

7,5 30

Inlopp Inlopp

Utlopp Utlopp

Figur 30a – 30b: kväve- och fosforkoncentrationer 7 april.

mg/l N 11-april µg/l P 11-april ° C temp 11-april

7,5 70 12,0 7,0 60 50 10,0 6,5 40 6,0 30 8,0

6,0 Inlopp

Inlopp Utlopp

Utlopp Utlopp

Figur 31a – 31c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 11 april.

mg/l N 14-april µg/l P 14-april ° C temp 14-april

7,0 80 12,0 6,5 60 10,0 6,0 40 5,5 20 8,0

6,0 Inlopp

Inlopp Utlopp

Utlopp Utlopp

Figur 32a – 32c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 14 april.

46

mg/l N 18-april µg/l P 18-april ° C temp 18-april

5,2 80 12,0 60 5,1 10,0 40 5,0 20 8,0

6,0 Inlopp

Inlopp Utlopp

Utlopp Utlopp

Figur 33a – 33c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 18 april.

mg/l N 21-april µg/l P 21-april ° C temp 21-april

4,6 80 12,0 60 4,5 10,0 40 4,4 20 8,0

6,0 Inlopp

Inlopp Utlopp

Utlopp Utlopp

Figur 34a – 34c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 21 april.

N 25-april mg/l µg/l P 25-april ° C temp 25-april

4,1 80 12,0 3,9 60 10,0 3,7 40 3,5 20 8,0

6,0 Inlopp

Inlopp Utlopp

Utlopp Utlopp

Figur 35a – 35c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 25 april.

mg/l N 28-april µg/l P 28-april ° C temp 28-april

4,1 80 12,0 3,9 60 10,0 3,7 40 3,5 20 8,0

6,0 Inlopp

Inlopp Utlopp

Utlopp Utlopp

Figur 36a – 36c: kväve- och fosforkoncentrationer samt vattentemperatur 28 april.

47

Medelkoncentrationer av kväve och fosfor i hela våtmarkssystemet beräknat för varje provtagningstillfälle

mg/l Kvävekoncentration µg/l Fosforkoncentration

10,0 80 8,0 60 6,0 40 4,0 20 2,0 0

Figur 37a – 37b: medelkoncentrationer i Hanarps våtmarkssystem (samtliga sex dammar) under hela provtagningsperioden.

mg/l Kvävekoncentration µg/l Fosforkoncentration

10,0 80 8,0 60 6,0 40 4,0 20 2,0 0

Figur 38a – 38b: medelkoncentrationer i Risarps våtmarkssystem (samtliga tre dammar) under hela provtagningsperioden.

mg/l Kvävekoncentration µg/l Fosforkoncentration

10,0 80 8,0 60 6,0 40 4,0 20 2,0 0

Figur 39a – 39b: medelkoncentrationer i Källarbolets våtmarkssystem (båda dammarna) under hela provtagningsperioden.

mg/l Kvävekoncentration µg/l Fosforkoncentration 10,0 80 8,0 60 6,0 40 4,0 20 2,0 0

Figur 40a – 40b: medelkoncentrationer i Jonstorps våtmark (en damm) under hela prov- tagningsperioden.

48