Järnring Och Nyhetsöken – En Studie Om Rapporteringen Under Gisslandramat I Algeriet 2013

Södertörns högskola | Institutionen för Samhällsvetenskaper

Kandidatuppsats 15 hp | Journalistik | Vårterminen 2013

Järnring och nyhetsöken – en studie om rapporteringen under gisslandramat i Algeriet 2013.

Av: Otilia Bogen och Christian Lundblad Handledare: Karin Stigbrand Examinator: Göran Hök Förord Tack till journalisterna på Aftenposten, Verdens Gang, Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter som har tagit sig tid att prata med oss. Tack till vår handledare Karin Stigbrand som bollat idéer och hjälpt oss att hålla ögonen på målet.

2 Abstract Detta är en studie om hur norska och svenska dagstidningar hanterade problem med källkritik, nyhetsvärdering och krisjournalistik i samband med gisslandramat på gasanläggningen In Amenas i Algeriet i januari 2013. Syftet med undersökningen är att se hur journalisterna arbetade i en situation där det fanns extremt lite information att tillgå, samtidigt som allmänheten krävde ständiga uppdateringar. Tidningarna som ingår i undersökningen är Verdens Gang, Aftenposten, Dagens Nyheter, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Expressen.

Vi har valt att genomföra undersökningen i två steg. Första steget var att göra en kvantitativ innehållsanalys för att ta reda på vilka källor journalisterna har använt sig av. Till det har vi använt 93 artiklar författade under tidsperioden 16-30 januari 2013. Steg två var samtalsintervjuer med journalister som skrivit om händelsen.

Resultatet visar att tidningarna använde osäkra och tendensiösa källor i andra- och tredjehand i sin rapportering. Journalisterna ansåg att detta var rätt att göra i det svåra läge som rådde, dock under förutsättning att det framgick för läsarna att det var osäkra uppgifter och källor. Undersökningen visar också att tidningarna var beroende av nyhetsbyråer och andra medier för att klara rapporteringen.

Nyckelord: Algeriet, In Amenas, gisslan, källkritik, nyhetsbyråer, nyhetsvärdering, krisjournalistik.

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ...... 5 1.1 GISSLANDRAMAT I IN AMENAS ...... 5 1.2 ALGERIET ...... 5 1.3 TERRORISMEN I NORDAFRIKA ...... 6 1.4 UPPSATSENS SYFTE ...... 7 2. TEORI ...... 8 2.1 KRISKOMMUNIKATION ...... 8 2.2 KÄLLKRITIK ...... 9 2.3 NYHETSVÄRDERING ...... 12 2.4 VETENSKAPLIGA FRÅGESTÄLLNINGAR ...... 13 3. METOD ...... 14 3.1 KVANTITATIV INNEHÅLLSANALYS ...... 14 3.2 MATERIALURVAL OCH VARIABLER ...... 15 3.3 KVALITATIV FORSKNINGSINTERVJU ...... 16 3.4 INTERVJUPERSONER OCH UTFÖRANDE ...... 17 4. RESULTAT ...... 18 4.1 BEVAKNINGEN ...... 18 Analys av bevakningen ...... 23 4.2 JÄRNRINGEN ...... 24 Analys av kommunikativa konflikter ...... 25 4.3 NYHETSBYRÅER SOM KÄLLA ...... 26 De okända nyhetsbyråerna ...... 27 De välkända nyhetsbyråerna ...... 30 Analys av hanteringen av nyhetsbyråer ...... 32 5. SLUTSATSER ...... 34 5.1 DISKUSSION ...... 35 5.2 FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ...... 35 REFERENSER ...... 36 TRYCKTA REFERENSER ...... 36 ARTIKLAR ...... 37 ELEKTRONISKA KÄLLOR ...... 40

4 1. Inledning

1.1 Gisslandramat i In Amenas Tidigt på morgonen den 16 januari 2013 attackerades gasutvinningsanläggningen i In Amenas, Algeriet och omkring sexhundra personer togs tillfånga. Gärningsmännen bestod av militanta islamister från en grupp som kallar sig Blodsbataljonen, med kända kopplingar till terrornätverket al-Qaida. Delägare i gasanläggningen är norska Statoil och ett flertal av gisslan var därför norrmän. Gisslandramat pågick i fyra dagar, från den 16 januari till den 20 januari, innan algerisk militär stormade anläggningen och dödade alla gärningsmännen. I stormningen dödades även många ur gisslan.

För journalisterna som arbetade med bevakningen innebar gisslandramat en utmaning. Gasanläggningen låg mitt ute i öknen, i ett av algerisk militär avspärrat område. Algeriet är inte ett öppet demokratiskt land i västlig mening och journalister kan inte arbeta helt oberoende. Den avlägsna placeringen och stränga kontrollen av området medförde att det fanns väldigt lite tillförlitlig information att tillgå under de första dagarna.

1.2 Algeriet Algeriet ligger i norra Afrika med kust mot Medelhavet. Till väster gränsar landet mot Marocko, Västsahara och Mauretanien, i söder mot Mali och Niger. På östsidan ligger Libyen och Tunisien. Landet har uppskattningsvis 3 335 000 invånare (2012). Befolkningen består till 75 procent av araber och 25 procent berber. Landet blev självständigt 1962 efter att ha varit en fransk koloni sedan 1834. Statsskicket är republik, men landet betraktas inte som en fullt ut fungerande demokrati.

En tredjedel av Algeriets BNP kommer från olja och gasfyndigheter. Oljeproduktionen inleddes 1958 och 1971 förstatligades alla oljetillgångar. Under 1990-talet öppnades åter landet för privata investerare. Dock finns det en lag som säger att den algeriska staten måste äga 51 procent av alla samägda bolag som vill utvinna olja eller gas i landet. Det har medfört att många företag drar sig för att göra affärer i Algeriet.

5 Villkoren för journalister i landet har förbättrats något sedan en ny lag infördes 2011, vilket medförde något bättre press- och yttrandefrihet. Innan 2011 kunde journalister bli fängslade om de uttryckte kritik mot staten. Det finns både oberoende tidningar och tidningar som är lojala mot staten. Tillgången till internet har blivit bättre och kontrollen är inte lika sträng som i andra delar av Nordafrika och mellanöstern.1

1.3 Terrorismen i Nordafrika Redan den 17 januari kom nyheten om vem som låg bakom attentatet och kopplingen till al-Qaida gjordes. Alla kan relatera till al-Qaida på något sätt och har en förförståelse, vilket gör det till en enkel nyhet att leverera, oavsett om det är en relevant koppling eller inte.

Mokhtar Belmokhrar, den enögde, Mr. Marlboro. I tidningarna hade han många namn, men gemensamt var att han utpekades som den skyldige. Han utmålades som en terrorist med lång karriär. Han ska ha åkt till Afghanistan 1991 för att ansluta sig till al- Qaida. Han återvände 1992 i början av inbördeskriget som rådde mellan islamistiska grupper och den algeriska militären. Han har varit en ledargestalt i flera islamistiska och sedan i kriminella grupper i Algeriet och Mali. Smeknamnet Mr. Marlboro fick han på grund av den omfattande cigarettsmugglingen som finansierade hans verksamhet. Han är också ansvarig för kidnappningar av västerlänningar mot lösensumma.2

Belmokhtar är en del av en våldsam tradition vars anhängare kallats allt ifrån terrorister till frihetskämpar. Traditionen har sina rötter i en tid då han inte ens var född. I Algeriet inleddes våldet när organisationen FLN (Nationella befrielsefronten) kämpade för ett fritt Algeriet från 1954 till 1962. Först klassades de som terrorister för att sedan bli landets ledande, och ända tillåtna, politiska parti. FSI, det legitima politiska partiet som Belmokhtar anslöt sig till 1992, förbjöds och anhängarna deltog i inbördeskriget med den algeriska militären.3 Ett antal av personerna bakom al-Qaida var allierade med amerikanska underrättelsetjänsten under den sovjetiska ockupationen av Afghanistan i slutet på 1970- och i början av 1980-talet, innan de blev världens mest eftersökta terrorister.

1 http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Algeriet 2 http://www.jamestown.org/single/?tx_ttnews%5Btt_news%5D=34964 3 http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Algeriet/Modern-Historia

6 1.4 Uppsatsens syfte Den här uppsatsens syfte är att undersöka hur journalister i Norge och Sverige tänkte och agerade under gisslandramat, och hur de löste källkritiska problem samtidigt som de fullföljde sin plikt att leverera information till allmänheten.

Vår uppsats är den första publikationen som undersöker hur journalister arbetade under gisslandramat i Algeriet 2013. Alla personer som deltagit i undersökningen har påpekat att det var en mycket unik situation. Det var en ren nyhetsöken. Trots att nästan hela världen är uppkopplad mot internet tog mellan tre och fyra dagar innan man fick en klar bild av vad som verkligen hänt.

7 2. Teori

2.1 Kriskommunikation Stig Arne Nohrstedt, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet, beskriver begreppet kriskommunikation så här:

”Kriskommunikation handlar om kommunikation i speciellt allvarliga situationer, situationer där de vanliga rutinerna inte längre fungerar tillfredsställande och ansvarsförhållanden och maktutövning tenderar att ifrågasättas.”4

Vidare beskriver Nohrstedt kriskommunikation som en ge-och-ta-relation mellan journalister och kommunikationsstrateger där parterna har olika arbetsuppgifter och som ibland samverkar. Strategen har till uppgift att bistå med information. Journalisten vill ha information och kan erbjuda en kanal för publicering av informationen. Men strategen ska också försöka påverka informationsflödet till sitt företags och anställdas fördel och behålla kontrollen över vilken information som når allmänheten. Journalisten ska se till att informationen som passerar genom kanalen ska vara fri från textreklam, och att all information som allmänheten har rätt till kommer med. Dessutom ska journalisten granska informationslämnaren.5

Ibland uppstår konflikter mellan strategen och journalisten när de försöker sköta sina ansvarsområden.6 • Tidskonflikt – Medierna har bråttom men organisationen vill ha en helhetsbild över situationen innan de släpper någon information. • Källkonflikt – Organisationen vill ha ut sin bild, men medierna söker efter flera olika källor.

4 Nohrstedt, Stig Arne, ”Risk-, katastrof- och kriskommunikation” i Larsson, I. & Rosengren, K.E. (red) Kommunikationens villkor (Lund: Studentlitteratur 1995), 195 5 Ibid., 196-197 6 Flodin, Bertil, Myndigheters kriskommunikation. En kunskapsöversikt. (Stockholm: Styrelsen för psykologiskt försvar, 1993), 163:2

8 • Ansvarskonflikt – Medierna behöver inte ta på sig samma ansvar som organisationen. • Kunskapskonflikt – Medierna vill förenkla problemet medan organisationens ansvariga och experter behärskar alla nyanser. • Prioriteringskonflikt – Parterna har olika syn på vad som bör publiceras. • Trovärdighetskonflikt – Om den första informationen visar sig vara fel kan misstro uppstå från mediernas sida, som i sin tur kan anklagas för att ta för lite hänsyn till det komplicerade läget.

2.2 Källkritik Journalister kan inte hitta på nyheter, utan är beroende av källor som förser dem med information.7 I den här undersökningen använder vi skriftliga källor och muntliga källor. Skriftliga källor består av tidningsartiklar och skriftliga uttalanden från myndigheter och företag. Hit räknas även citerade källor (uppgifter som antingen kommer från nyhetsbyråer eller annan media, tidningar, tv, radio). Med muntliga källor menar vi intervjuer.8

Källkritiska riktlinjer ska hjälpa till att svara på frågorna: Vad har hänt? och Hur gick det till?9 Enligt Torsten Thurén finns det fyra källkritiska kriterier som i teorin är enkla att följa:10 • Äkthet – Om det gäller en person, ljuger personen om sin identitet eller position för att medvetet missleda? Det behöver inte vara en ren lögn. Det räcker oftast med att undanhålla en del av sanningen. • Tidssamband – Om det gått lång tid mellan händelsen och rapporteringen kan uppgifterna vara osäkra. Ju mer tid som gått, desto mer ökar osäkerheten. • Oberoende – Är det en första eller andrahandskälla? Citat från en annan artikel eller en egen intervju?

7 Berkowitz, Daniel A.”Reporters end their sources” i Wahl-Jorgensen, K & Hanitzsch, T, The handbook of journalism studies (New York: Routledge 2009) s.108 8 Thurén, Torsten, Källkritik (Stockholm: Liber Förlag 2005), s.9 9 Ibid, s.9 10 Ibid, s.13

9 • Tendensfrihet – Har källan anledning att ljuga? Sympatiserar källan med någon sida i konflikten på grund av politiska, ekonomiska eller personliga skäl?

Journalister som arbetar på stora dagstidningar måste skriva många artiklar varje dag och har därför inte tid att lägga ner på någon omfattande källkritik. För att upprätthålla denna snabbhet har journalister upparbetade rutiner för att hitta information. Om det gäller en stor och oväntad händelse är det främst nyhetsbyråer och andra medier som är de främsta källorna.11 Om tidningarna kan ha personal på plats kan man lägga till intervjuer av vittnen och myndighetspersoner till standardförfarandet. Om journalisterna måste gå andra vägar och hitta information på sätt som bryter rutinerna kommer det att ta tid, och det är en resurs som journalister har ont om.12 Detta innebär att journalistiska texter aldrig har varit och aldrig kommer att vara perfekta. Det kommer att finnas både små och stora fel. Felen kommer att bli fler och mer omfattande om rapporteringen sker kring en dramatisk och oväntad händelse.13

Tradering Med tradering menas att uppgifter går i flera led, från primärkällor till sekundärkällor, ibland i flera led. Trovärdigheten sjunker från den ursprungliga källan till andrahandskällan, och än mer om informationen går ytterligare steg nedåt på skalan till tredje och fjärdehandskällor.14 Om den första journalisten i kedjan missuppfattar en detalj kan denna missuppfattning växa i de efterföljande stegen. Detta kan ske helt omedvetet. Det kan också handla om att den första journalisten skriver om ett obekräftat rykte, medan den andra journalisten i kedjan sitter i en annan del av världen och inte uppfattar att det rör sig om ett rykte och därför rapporterar om det som en riktig nyhet.15

11 Thurén, Torsten, Källkritik (Stockholm: Liber Förlag 2005), s.12 12 Ibid, s.12 13 Ibid, s.12 14 Ibid, s.53 15 Ibid, s.57

10 Tendens Tendens är alltid ett problem för journalister. Vem kan man lita på? Är källan helt uppriktigt, eller har källan en anledning till att berätta dessa uppgifter? Varje journalist borde vara cynisk och misstänka att alla har intresse av att ljuga eller att framställa sig själv i bättre dager.16 Torsten Thurén har utformat två regler: • Om man misstänker att en källa är tendentiös måste den kompletteras med minst en annan källa med motsatt tendens (eller utan tendens) för att uppgiften ska anses vara trovärdig. • Ur en ensamstående källa utan tendens kan man tro på huvuddragen, medan en ensamstående tendensiös källa anses vara värdelös.

Dock är detta svårt att tillämpa i verkligheten när många av de tillgängliga källorna är tendentiösa på ett eller annat sätt. Tidningarna skulle bli väldigt tunna. Då får man bedöma hur stark tendensen är, och journalisten måste tydligt ange att uppgifterna inte är bekräftade.17 Om två motsatta tendentiösa källor är eniga om en uppgift finns det anledning att tro att den uppgiften stämmer.18

Förhållandet mellan journalister och deras källor handlar mycket om vem som har störst makt att påverka nyheterna. När det finns lite information att tillgå har de få existerande källorna stort inflytande över vad journalisterna kommer att rapportera om. Det är en tillfällig maktposition och då spelar det mindre roll hur stor trovärdighet källorna har.19 Internationella nyhetsbyråer har, tack vare resurser och gott anseende som sträcker sig långt tillbaka, stort inflytande på vad tidningarna skriver.20 När en nyhetsbyrå citerar en osäker källa får denna källa större trovärdighet för de övriga nyhetsorganisationerna. Stora nyhetsorganisationer och nyhetsbyråer har dock inte lika stort inflytande över en lokal händelse på en geografiskt begränsad yta.21 I dessa fall har de lokala nyhetsorganisationerna större inflytande tack vare närheten till egna källor.

16 Thurén, Torsten, Källkritik (Stockholm: Liber Förlag 2005), s.66 17 Ibid , s.67 18 Ibid, s. 73 19 Berkowitz, Daniel A. ”Reporters end their sources” i Wahl-Jorgensen, K & Hanitzsch, T, The handbook of journalism studies (New York: Routledge 2009), s.105 20 Ibid, s.109 21 Ibid, s. 105

11 2.3 Nyhetsvärdering Flera olika forskare har definierat vilka faktorer som spelar in i nyhetsvärdering:

Galtung & Ruge Gans Shoemaker O´Neill & Harcup Regelbundenhet Nyhetsvärde Uppföljning Tröskelvärde Dignitet Otvetydighet Konflikt Relevans Betydelse Närhet, intresse Relevans Överraskning Nyhetsvärde Sensation, oväntat Överraskning Elitaktörer Kvalitét Betydelse Elit, berömmelse Personifiering Underhållning Underhållning

Tabell 1: En jämförelse av viktiga nyhetsvärderingskriterier i medieforskningen (bearbetning av översikt i Campbell, 2004, och Nord & Strömbäck 2005) Källa: Nord, Strömbäck (2012) Medierna och demokratin

Tre av dessa faktorer har speciell betydelse i vår undersökning. Närhet, sensation och elitpersoner är de faktorer som hade störst inverkan på hur rapporteringen utvecklade sig under gisslandramat.

Närhet Närhet kan både vara tidsmässigt, geografiskt eller kulturellt. Det är en ganska enkel ekvation. Nya händelser får mer uppmärksamhet än äldre. Det som händer i närheten av oss är intressantare än det som händer långt bort. Är det människor som vi känner släktskap med får det större betydelse, till exempel det som händer i Norge har större betydelse än det som händer i Indien.22

Sensation och avvikelser Alla nyheter innehåller en viss mängd sensation, annars skulle det inte bli nyheter. Dock är det så att stora och oväntade händelser får extra mycket plats. Speciellt om det handlar om att människor blir skadade eller dödade: olyckor, katastrofer, krig. Avvikelser väcker uppmärksamhet.23

22 Ghersetti, Marina ”Journalistikens nyhetsvärdering” i Nord, L & Strömbäck, J (red) Medierna och demokratin (Lund: Studentlitteratur, 2012) s. 212 23 Ibid, s.213

Elitcentrering Personer som vi känner igen eller som har en hög ställning inom samhället har ett större nyhetsvärde än vanliga okända människor. Det kan bero på att de väljer att exponera sig själva, eller att de råkar ut för en händelse som är uppseendeväckande.24

2.4 Vetenskapliga frågeställningar Kriskommunikation, källkritik och nyhetsvärdering är teorier som till stor del formade nyheterna under de kaotiska dagarna som gisslandramat varade. Det övergripande syftet med undersökningen är att se hur redaktionerna agerade i en situation där det fanns extremt lite information att tillgå, samtidigt som allmänintresset för information var mycket stort. Utifrån det har vi valt frågor som är kopplade till de i sammanhanget lämpliga teorierna.

• Vilka källkritiska problem förekom under bevakningen av gisslandramat i Algeriet? • Vilka kommunikativa konflikter uppstod mellan journalister och uppgiftslämnare? • Hur påverkades rapporteringen av nyhetsbyråernas material? • Hur skilde sig bevakningen mellan de norska och de svenska tidningarna åt?

Vi tror att norska tidningar har bättre tillgång till förstahandskällor eftersom det var norrmän inblandade i gisslandramat och att det är ett norskt företag (Statoil) som är delägare till anläggningen i Algeriet. Eftersom händelsen skedde långt bort i en del av världen där varken norska eller svenska tidningar har någon utrikeskorrespondent placerad tror vi att vi kommer se mycket citat från andra medier och nyhetsbyråer.

24 Ghersetti, Marina ”Journalistikens nyhetsvärdering” i Nord, L & Strömbäck, J (red) Medierna och demokratin (Lund: Studentlitteratur 2012) s.213

13 3. Metod

3.1 Kvantitativ innehållsanalys Vi inledde med att göra en kvantitativ undersökning av källor i svenska och norska tidningar. Detta var delvis för att kunna besvara våra vetenskapliga frågor, men också för att vi skulle sätta oss in i händelseförloppet så som journalisterna upplevde det.

Kvantitativ innehållsanalys är en modell bestående av två delar för att beskriva substansen i de journalistiska artiklar som vi valt att undersöka. Innehållet kan vara skriftligt, muntligt eller bilder.25 Vi har valt att enbart analysera skriftliga verk. Den kvantitativa delen av undersökningen består av att hitta likvärdiga och jämförbara uppgifter i tillräckligt många analysenheter för att dessa kan kunna omvandlas till siffror och därefter analyseras.

Kvantitativ innehållsanalys är ett effektivt sätt att jämföra innehållet ett stort antal texter och få svar på hur gemensamma nämnare i de olika texterna förhåller sig varandra när det gäller antal och frekvens.26 Till exempel hur många gånger och hur ofta ett visst ämne förekommer under en specifik tidsram. Eller hur ofta en vis typ av källa som återkommer under en specifik tidsperiod. En kvantitativ innehållsanalys syftar alltid till att lyfta sig upp från det enskilda till det generella.27

Vi bedömer att en kvantitativ innehållsanalys är en bra inledning på vår undersökning. Det ger oss ett underlag till frågeformuläret till de efterföljande forskningsintervjuerna. Innehållsanalysen kommer att också identifiera lämpliga personer att intervjua med tanke på med vilken omfattning och frekvens de har skrivit artiklar i ämnet vi undersöker. Metoden kommer att hjälpa oss besvara vilka typer av källor, muntliga och citerade, som tidningarna använde sig av under gisslandramat, och i vilken utsträckning tidningarna använde citerat material kontra egeninsamlat material.

25 Esaiasson, P & Gilljam, M & Oscarsson, H & Wängnerud, L, Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och marknad (Stockholm: Nordstedts Juridik AB 2012), s.197 26 Ibid, s.197 27 Nilsson, Åsa ”Kvantitativ innehållsanalys” i Ekström, M & Larsson, L (red) Metoder i kommunikationsvetenskap (Lund: Studentlitteratur 2010), s.119

14 3.2 Materialurval och variabler Vi har valt att granska artiklar från Aftenposten, Verdens Gang, Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet samt Dagens Nyheter under perioden 16-30 januari 2013. Artiklarna har vi fått tillgång till genom mediearkivet Retriever. Vi har inkluderat alla artiklar i tidsperioden vars huvudfokus ligger på gisslandramat i Algeriet, till exempel bakgrund, intervjuer, beskrivning av händelseförloppet och möten med anhöriga osv. Vi har exkluderat några artiklar som handlade om terrorism i Afrika i allmänhet utan att gå in på bakgrund till gisslandramat i Algeriet.

Artiklarnas fördelning 40 35 n=93 30 25 20 15 10 5 Antal Artiklar 0

Diagram 1: Antal artiklar om gisslandramat i In Amenas publicerade av respektive tidning i undersökningen.

Vi har bara använt det material som publicerats i papperstidningen, inte webbmaterial och vi har inte inkluderat bildmaterial i vår undersökning. Vi har inte tagit med notiser, texter kortare än 800 tecken. Vi har inte heller med opinionstexter. Till opinionstexter räknar vi texter som publicerats under rubriker som ledare, debatt, insändare och krönikor. Aftenposten och Svenska Dagbladet kommer ut i flera utgåvor per dag och därför finns vissa artiklar eller sidor i flera versioner i Retriever. Där har vi valt att titta på den version som kom ut senast på dygnet. Sammanlagt blev det 93 artiklar (se diagram 1 s. 15).

15 Kodboken innehåller fjorton variabler. Vi kategoriserade vilka olika typer av källor som användes i rapporteringen av gisslandramat. Vi ville ta reda på om tidningarna använt muntliga eller skriftliga källor och var de kom ifrån: andra medier, nyhetsbyråer och sociala medier. Vi utgick ifrån Metodpraktikan när vi utformade kodboken.28 Testkodningen omfattade tio artiklar. Därefter justerade vi kodboken och kodmanualen efter resultatet vi fick. Vi lade till ett antal variabler och omformulerade kategoriseringar i kodmanualen. Under hela arbetet med kodningen, analysen och utformning av diagram har vi använt oss av Excel.

3.3 Kvalitativ forskningsintervju Vi har också gjort kvalitativa forskningsintervjuer med journalister som var delaktiga i bevakningen av gisslandramat i Algeriet. Vi valde samtalsintervjuer framför att göra en frågeundersökning, eftersom frågorna som vi ville har svar på var komplicerade och inte alltid hade ett tydligt svar.29 Samtalsintervjuer utgår från en uppsättning med färdiga frågor som ställs till varje intervjuperson. Dock behöver frågorna inte besvaras i en speciell ordning och formuleringarna behöver inte exakt de samma. Det beror till stor del på hur dialogen utvecklar sig under intervjun.30 Samtalsintervjuer är en bättre metod för att få oväntade och intressanta svar. Det är också lättare att ställa uppföljningsfrågor. 31

Vi valde också medvetet att göra en respondentundersökning framför en informationsundersökning. En informationsundersökning går ut på att skaffa sig information som man som forskare inte har. Intervjupersonerna används som vittnen som ska besvara frågan ”Vad har hänt?”.32 En vanlig journalistisk intervju är normalt en informationsundersökning. I en respondentundersökning vill forskaren hitta samband och skillnader i intervjupersonerna åsikter och tankesätt, till exempel med frågan

28 Esaiasson, P & Gilljam, M & Oscarsson, H & Wängnerud, L, Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och marknad (Stockholm: Nordstedts Juridik AB 2012), s.205 29 Esaiasson, P & Gilljam, M & Oscarsson, H & Wängnerud, L, Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och marknad (Stockholm: Nordstedts Juridik AB 2012), s.229 30 Ibid, s.228 31 Ibid, s.251 32 Ibid, s.227

16 ”Varför använde ni just den här källan i er rapportering?”.33 Vi ställde samma frågor till alla intervjupersoner för att se likheter och skillnader i tankesätt och agerande. Frågorna koncentrerade sig runt hur journalisterna tänkt och agerat i den svåra och stressiga situationen som rådde.

3.4 Intervjupersoner och utförande Tack vare att vi gjorde den kvantitativa innehållsanalysen innan samtalsintervjuerna hade vi en relativt god förförståelse om ämnet, både i form av ökad förståelse om själva händelsen (gisslandramat) men också om hur journalisterna hade arbetet med rapporteringen.34 Vi var inte speciellt bekymrade över etiska problem.35 De personer vi intervjuade är professionella journalister och är vana vid intervjusituationer. Dessutom fick de läsa sina citat innan publiceringen av denna uppsats.

Vi har intervjuat fyra norska och fyra svenska journalister om deras syn på bevakningen av gisslandramat. Intervjuerna varade mellan 30 och 55 minuter. Alla intervjuer skedde genom personliga möten förutom ett som på grund av praktiska skäl skedde via Skype. Under intervjuerna gjorde vi en ljudupptagning för att i efterhand kunna lyssna på samtalen i detalj.

Personerna vi intervjuade: Andreas Bakke Foss, Aftenposten 2013-04-25 Lars Inge Staveland, Aftenposten 2013-04-25 Jarle Brenna, Verdens Gang 2013-04-26 Marianne Vikås, Verdens Gang 2013-04-26 Erik Ohlsson, Dagens Nyheter 2013-04-29 Jens Littorin, Dagens Nyheter 2013-04-30 Niklas Eriksson, Aftonbladet 2013-05-02 Daniel Alsén, Expressen 2013-05-08

33 Esaiasson, P & Gilljam, M & Oscarsson, H & Wängnerud, L, Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och marknad (Stockholm: Nordstedts Juridik AB 2012), s.228 34 Ibid, s.257 35 Ibid, s.257

17 4. Resultat

”Just det här var struligt, nästan ångestladdat att skriva om. Väldigt upp och ner, fram och tillbaka. Man visste inte vad det var. En strulig historia över huvud taget.” Niklas Eriksson, Aftonbladet

”Jag skulle inte ha vågat hålla på med mellanöstern för tio år sedan. Jag hade inte den erfarenheten som behövdes.” Erik Ohlsson, Dagens Nyheter

4.1 Bevakningen Under hela gisslandramat fanns det väldigt lite information att tillgå. Det gällde framförallt under de första dagarna. Redaktionerna hade svårt att bedöma hur de skulle förhålla sig till de få uppgifter som kom in.

”Statoil fick informationen tidigt onsdag morgon, men det var Stavanger Aftenblad som först skrev om händelsen. Det var på förmidagen. Efter det valde Statoil att gå ut med ett pressmeddelande. […] Från början var det väldigt oklart vad det handlade om. Första beskedet var att bara bussen hade blivit angripen. Ingen visste något om anläggningen.” Andreas Bakke Foss, Aftenposten

Men när beskedet om att även gasanläggningen blivit attackerad väl kom blev det fart på journalisterna. Vilken information skulle de gå ut med när läget var så oklart, och vilken information fanns det att tillgå? Hur många var kidnappade? Fanns det skadade eller döda norrmän på anläggningen? Det har en stor betydelse för att värdera omfattningen på nyheten och vilka resurser som ska erläggas.

”Vi prövade att få kontakt med folk som var där nere vid anläggningen. Vi visste inte hur allvarlig situationen var då.” Jare Brenna, Verdens Gang

”Under eftermiddagen och kvällen satte vi inte in extrapersonal. Först på torsdagsmorgonen började vi verkligen förstå omfattningen.” Andreas Bakke Foss, Aftenposten

De svenska tidningarna fick samma bristfälliga information som de norska. Initialt var reaktionen densamma, men de valde snart att handla annorlunda jämfört med de norska tidningarna när det stod klart att inga svenskar fanns på plats.

”Det första för oss är att ta reda på om det finns några svenskar inblandade. Niklas Eriksson, Aftonbladet

”Så cyniskt är det att om landsmän är inblandade så skriver man mera om det.” Erik Ohlsson, Dagens Nyheter

Inställningen till händelsen skiljde sig också mellan de svenska tidningarna. Expressen gjorde en annan nyhetsvärdering.

”Det var en stor nyhet för oss, framförallt eftersom det var norska medborgare inblandade. […] Vi hade minst ett uppslag varje dag de första dagarna.” Daniel Alsén, Expressen

”När fick klart för oss att det inte fanns några svenskar inblandade höll vi mest koll på situationen. Vi skrev inte jätte mycket om det i början. Det tog ett tag.” Niklas Eriksson, Aftonbladet

När omfattningen av händelsen stod klar blev det fart på journalisterna, framförallt på redaktionerna i Norge. Redaktionerna var under stor press att leverera material, men det fanns fortfarande inte mycket information att tillgå. Statoil ville inte gå ut med någon obekräftad information. Redaktionerna blev tvungna att använda all information som fanns tillgänglig. Journalisterna sökte andra källor.

”Vi satt ganska fort ner i grupper […] med att kartlägga personer som jobbade på In Amenas.” Marianne Vikås, Verdens Gang

”Vi ville ringa dem som vi trodde satt som gisslan men det vi gjorde var att ringa till familjerna i Norge för att fråga om de hade hört något.” Jare Brenna, Verdens Gang

De svenska tidningarna hade inte samma press på sig att producera lika mycket material. Inledningsvis behövde de inte heller ta ställning till hur de skulle använda den osäkra informationen, som var den enda som fanns.

”Vi förlitade oss på Dagbladet för att ta kontakt med anhöriga, kollegor och så vidare. Om det hade varit svenskar inblandade hade vi tagit dessa kontakter själva.” Daniel Alsén, Expressen

”Uppgifterna skiftade hela tiden. Vi försöket avvakta tills vi visste något säkert. […] Oftast skriver man snabbt om stora händelser. Man kan prata med svenskar som varit på plats. I Algeriet gick det inte att få någon information. […] Det var jävligt struligt helt enkelt.” Niklas Eriksson, Aftonbladet

Verdens Gang Aftenposten Dagens Nyheter Aftonbladet Svenska Dagbladet Expressen 16-jan 17-jan 6 3 1 1 1 18-jan 5 6 2 1 2 2 19-jan 5 6 4 1 1 20-jan 4 4 2 1 2 21-jan 2 6 2 1 1 1 22-jan 3 2 1 1 23-jan 1 24-jan 1 25-jan 1 1 26-jan 1 1 1 27-jan 2 28-jan 29-jan 1 30-jan

Tabell 2: Antalet publicerade artiklar om gisslandramat In Amenas i respektive tidning under perioden 16 januari till 30 januari.

Tidningarna i vår undersökning övervägde redan under onsdagen den 16 januari att skicka personal till Algeriet. Vi uppfattar att intentionen alltid är ha reportrar och/eller fotografer på plats när det händer något stort. Redaktionerna har alltid en diskussion om att skicka personal till stora nyhetshändelser, antingen en etablerad utrikeskorrespondent eller personal från redaktionen. De anser att det blir en annan nyhetsvärdering, att journalister på plats ser och upplever sådant som man inte kan göra från redaktionen. Det går också att fokusera och vinkla texterna så att de bättre passar till den egna målgruppen. Dock skulle det ta över en vecka innan de första norska journalisterna kom ner Algeriet.

”Vi provade ganska omedelbart att sända folk till Algeriet men det var ingen som fick visum. […] Vi gick ner till ambassaden också men det var bara stopp. Då var alternativet att ta sig in i Algeriet olovligen via gränsen men det ville man inte göra som situationen var, allt var så oklart. Det är inte ett land man vill ta sig in i olagligt heller.” Jarle Brenna, Verdens Gang

”Vi provade att ta kontakt med frilansjournalister i Algeriet som kanske kunde hjälpa oss med information från myndigheterna bland annat. Vi hittade en som senare blev viktig för den på redaktionen som reste ner. […] Det är alltid bättre att ha sitt eget folk på plats för att då vet [läsarna] vem det är.” Marianne Vikås, Verdens Gang

De svenska tidningarna släppte ganska snart idén med att skicka ner egen personal. Det var helt enkelt inte en tillräckligt stor nyhet för svenska tidningar för att det skulle vara värt besväret.

”Svårigheten här var att man inte fick komma nära, då finns det ingen mening med att skicka någon som bara står långt utanför. Om det hade funnit svenskar på anläggningen är jag ganska säker på att vi hade åkt dit, redan samma natt, eller åtminstone morgonen efter.” Niklas Eriksson, Aftonbladet.

”Nu hade vi jättetur att vi har en medarbetare som är stationerad i Afrika (Kenya) annars är jag osäker på om vi hade skickat någon.” Daniel Alsén, Expressen

Dagens Nyheters Norge-korrespondent Jens Littorin är stationerad i Göteborg, men var snabbt på plats i Bergen. Tidningarna Aftonbladet och Expressen samarbetar med norska tidningar och skickade därför inga reportrar till Norge.

”Vi förlitade oss mycket på Dagbladet i Norge, som vi har ett uttalat samarbete med. Deras reportrar är precis lika duktiga som våra och de har bättre kontakter med norska myndigheter än vad vi har, precis som vi har bättre i Sverige. […] Det rimliga är att låta dem ta dessa kontakter. Där kanske vi skulle sabotera om vi sökte egna källor på ett område där de är mycket bättre.” Daniel Alsén, Expressen

”VG är vår systertidning. […] Vi fick mycket information från dem.” Niklas Eriksson, Aftonbladet

”Jag måste erkänna att jag kände lite grann att vi kanske borde ha varit närmare själva händelsen. Att sitta i Norge för min del blev väldigt mycket andrahandskällor. Jag skulle tro att vi hade försökt vara närmare om det hade varit svenskar.” Jens Littorin, Dagens Nyheter

Hade journalisterna haft möjlighet till personal på plats hade de försökt bredda rapporteringen med miljöbeskrivningar, intervjuer med folk på gatan och liknande. Men flera av journalisterna vi talade med var dock övertygade om att de inte skulle ha fått tillgång till mer information eller kunskap om själva gisslandramat än vad de kunde få hemifrån Norge eller Sverige.

22 ”Först på lördagen kom vår personal till Algeriet […] De kom inte längre än till huvudstaden Alger. […] Som situationen var de första dagarna så fick vi mer information här i Norge han vad de fick där nere i Algeriet.” Andreas Bakke Foss, Aftenposten

Analys av bevakningen I bevakningen av gisslandramat i Algeriet har närhetsprincipen och sensationsprincipen spelat stora roller. Det är sensationellt och ovanligt när människor blir kidnappade av beväpnade terrorister. Närhetsprincipen stämmer väl in på skillnaden i bevakning mellan norska och svenska tidningar.

Händelsen utspelade sig på en av de mest avlägsna platserna i norra Afrika. Således var geografisk och tidsmässig närhet, eller brist därpå, den samma för både norska och svenska tidningar. Den stora skillnaden är kulturell närhet. När det är egna medborgare inblandade blir det automatiskt en större nyhet. Det är ett vedertaget faktum att läsarna är mer intresserade av händelser som de kan identifiera sig med, vilket är lättare om det finns landsmän mitt i händelsens centrum. Vår undersökning stödjer alltså teorin om att människoliv är olika mycket värda i nyhetsvärlden.

I det här specifika fallet rådde det enighet om att en reporter som satt i Alger inte skulle kunna få mer information än hemma redaktionerna under de första dagarna av gisslandramat. Den algeriska militären lät ingen komma i närheten av anläggningen. Under de första dagarna hade journalisterna hemma lättare att få tag på information av vad en journalist som satt i Algeriet skulle ha haft. Ändå övervägde tidningarna redan från första dagen att skicka personal, och de norska tidningarna gjorde också det.

Rapporteringen under de första dagarna av gisslandramat var tämligen likriktad. Alla skev om ungefär samma sak och alla använda samma bilder. Att ha reportrar och fotografer på plats förändrade inte på något avgörande sätt vilken information som förmedlades, bara på sättet den berättades. Med journalister på plats går det att skriva artiklar med större närhet, inlevelse och variation.

23 4.2 Järnringen Redan i början av dramat agerade Statoil för att hindra anställda och anhöriga i Norge från att prata med medierna. Alla belades med munkavle och fick instruktioner om att inte prata med några journalister.

”De tog alla anställda och deras anhöriga till ett anhörigcenter, ett hotell i Bergen, vid flygplatsen. Där slog de en järnring kring personerna. Det var ingen som fick någon tillgång till dem, de enda vi fick prata med var talesmän för företaget.” Jens Littorin, Dagens Nyheter

”Det var ingen här som hade kontakt med folk på anläggningen. Det var Statoil, de algeriska myndigheterna och de internationella tidningarna, det var bara de källor vi hade.” Andreas Bakke Foss, Aftenposten

Samtidigt var både Statoil och de norska myndigheterna försiktiga med att släppa någon information innan den blivit bekräftad. Och snart skulle journalisterna finna att de fick gå till andra källor om de ville veta saker.

”Jag pratade med säkerhetstjänsten och de sa inofficiellt att de inte hade mer information än vi på tidningen.” Andreas Bakke Foss, Aftenposten

Samtidigt som konflikten innebar ett problem för journalisterna hade de full förståelse för att både myndigheter och oljebolag agerade som de gjorde.

”Det är en pågående gisslansituation så man kan förstå att man inte kan gå ut med en massa information.” Marianne Vikås, Verdens Gang

”Man måste också tänka sig att gisslantagarna kunde läsa det som kom ut.” Lars Inge Staveland, Aftenposten

Det visar sig också efter dramats upplösning att en av de tillfångatagna norrmännen var styvfar till den norske utvecklingsministern Heikki Holmås.36 Statoil och myndigheterna var rädda för att informationen skulle nå gisslantagarna och ge dem ett övertag. Dessvärre hittades mannen bland de omkomna.

Analys av kommunikativa konflikter Här kan vi se en tydlig tids- och ansvarskonflikt mellan de båda parterna. Medan medierna hungrar efter nyheter, ju snabbare desto bättre, vill myndigheterna och Statoil kontrollera informationen och avvakta. De tar på sig ansvaret för gisslans liv. Medierna å andra sidan ser det som sin plikt att leverera information till allmänheten och försöker få fram uppgifter ändå.

Under liknande situationer har ansvarskonflikten som uppstått mellan myndigheter eller företag och medierna kunnat undvikas genom samverkan, vilket även en av de intervjuade journalisterna påpekar.

”De (Statoil) gör ju rätt i att vara återhållsamma. Men man kanske kunde ha funderat på att skicka fram en av de personerna som var med för att bara göra ett kort uttalande, för att döda spekulationer och få en mer korrekt redogörelse för vad som hänt.” Jens Littorin, Dagens Nyheter

En sådan lösning med ett språkrör för de utsatta har använts framgångsrikt vid liknande händelser.37 Då hade man kunnat behålla kontrollen över informationen, samtidigt som medierna hade försetts med material och information.

36 Säther, A.S & Heggvik G.K (2013). Måtte gjöre alt for å holde navnet hemligt. Verdens Gang, 22 januari. 37 Nohrstedt, Stig Arne (1995). Risk-, katastrof- och kriskommunikation. I Larsson, I. & Rosengren, K.E. (red) Kommunikationens villkor Lund: Studentlitteratur, s. 188, 199

25 4.3 Nyhetsbyråer som källa Vår undersökning visar att den mauretanska nyhetsbyrån ANI och den algeriska nyhetsbyrån APS användes som källor i lika stor utsträckning eller mer än de mer välkända nyhetsbyråerna (diagram 2 sid 26). Vi kan också se att de svenska tidningarna använde sig i högre grad av nyhetsbyråer och andra medier i sin rapportering om gisslandramat än de norska i förhållande till antalet publicerade artiklar (diagram 3 sid 27).

Nyhetsbyråer som källa i artiklar

Totalt antal artiklar: 28 Flera nyhetsbyråer används i samma artiklar.

6 Antal artiklar

0 ANI APS Reuters TT AFP Övriga

Diagram 2: Visar i hur många olika artiklar respektive nyhetsbyrå använts som källa vid minst ett tillfälle. Ibland har flera nyhetsbyråer använts som källa i samma artikel.

26 Användandet av andra medier eller mediebyråer

Totalt antal artiklar: 91 70 60 50 40 Antal artiklar i undersökningen 30 Artiklar som citerar 20 andra medier/byråer 10 0 Sverige Norge

Diagram 3: Visar andelen av artiklarna där journalisterna använder citat från andra medier eller nyhetsbyråer.

De okända nyhetsbyråerna Under gisslandramats första dag rådde informationstorka och brist på källor. Locket var på överallt, utom hos de två nordafrikanska nyhetsbyråerna ANI och APS. För journalisterna på de nordiska tidningarna blev det till att ta det man fick.

”Och så var det den märkvärdiga mauretanska nyhetsbyrån ANI. De hade kontakt med gisslantagarna. Vi hade aldrig hört talas om dem förr. Vi hade knappt hört talas om en endaste mauretansk tidning. Jag visste inte vad huvudstaden hette. De hade ju väldigt mycket bra information som för oss kunde vara noll värt, eller väldigt mycket värt.” Lars Inge Staveland, Aftenposten

ANI uppfattades som ett språkrör för gisslantagarna och därmed tendensiösa. Lars-Inge Staveland på Aftenposten ringde till nyhetsbyrån och gjorde en intervju med dem för att på så vis kunna använda dem som en källa i ytterligare ett led. Aftenposten ringde även den algeriska nyhetsbyrån APS och kunde konstatera att de mer eller mindre var ett

27 officiellt språkrör för den algeriska regeringen. Samma sak gällde flera av de algeriska tidningarna. Aftenposten, och de andra tidningarna i vår undersökning, valde att ändå citera båda nyhetsbyråer men samtidigt visa tydligt för läsarna var informationen kom ifrån.

På redaktionerna hade man mycket diskussioner med redaktionsledningen innan man använde ANI och APS som källor. Man arbetade med att balansera informationen med nyheter från flera algeriska nyhetsmedier. Men även där gällde det att vara försiktig eftersom informationen då gärna kom från staten.

”Vi jobbar ju inte dagligen med algeriska nättidningar. […] Det kan vara svårt att veta i ett land som Algeriet vilka kopplingar de har till myndigheterna.” Marianne Vikås, Verdens Gang

”Det var svårt att värdera källor som vi inte visste så mycket om i ett land där pressfriheten inte är som här. […] Vi citerade ju väldigt mycket algeriska källor som till viss del är myndighetsstyrda. Vi citerade också källor som franska tidningar hade pratat med, alltså tredje- och fjärdehandskällor.” Andreas Bakke Foss, Aftenposten

Jarle Brenna på Verdens Gang berättar att de försökte få den osäkra informationen bekräftad, både från norska utrikesdepartementet och Statoil, med ingen hade någon mer information att ge. Även Aftenposten hade samma idé.

”Jag pratade med källor inom säkerhetstjänsten och de sa inofficiellt att de inte hade mer information än vi på tidningen.” Andreas Bakke Foss, Aftenposten

Det betydde att situationen inte var bättre på de svenska redaktionerna. Alla använde sig av informationen som kom från ANI och APS.

28 ”Om man citerar en nyhetsbyrå som står regimen nära så måste man försöka få med den andra sidan också. […] Vi lever i en värld med osäkra källor. Då är det elementärt att man värderar källorna.” Eric Ohlsson, Dagens Nyheter

”Det är en avvägning hela tiden. Hur mycket kan vi lita på informationen, finns det en bekräftelse? I den här typen av länder är det ibland jättesvårt att får en bekräftelse från myndigheter. Om de bekräftar eller dementera något behöver inte betyda något om informationen är sann eller inte. De har oftast en egen agenda. Då gör vi en avvägning om uppgifterna är rimliga eller inte. Om vi bedömer att uppgifterna är rimliga så kan vi publicera om vi är noga med att berätta var uppgifterna kommer ifrån, och ibland vara väldigt tydliga med att det är obekräftade uppgifter.” Daniel Alsén, Expressen

Även Aftonbladet använde uppgifterna som kom från ANI eftersom det var så pass sensationella uppgifter om vem som tog på sig ansvaret för attentatet. Uppgifter om antalet döda var de dock försiktiga med.

”Man vill inte dödförklara någon som inte är död. ” Niklas Eriksson, Aftonbladet

Samtidigt som journalisterna var medvetna om att de var tvungna att gå varligt fram med informationen från källorna, var trycket på redaktionerna stort. De behövde få ut information fort. Det uppstod en balansgång mellan snabbhet och kvalitét.

”Om det är en pressad situation där man måste få ut mycket material blir man nog mindre vaksam med att kontrollera och bekräfta källor. […] I det här fallet hade vi inte den pressen på oss, så vi var nog mer försiktiga än de norska kollegorna.” Niklas Eriksson, Aftonbladet

29 ”Det satt elva eller tolv familjer med anhöriga som var desperata efter nyheter, och då får vi in information som vi inte kan gå i god för. Vi hade massa debatter om det. […] Till viss del överväger allmänintresset framför risken att publicera uppgifter som kanske är fel.” Lars Inge Staveland, Aftenposten

I de allra flesta fall, i besvärliga situationer som denna, är det ett gemensamt beslut på redaktionen vad som går att publicera eller inte. Det är många faktorer som väger in i beslutet.

”Det finns inga klara regler för vilka osäkra uppgifter som går att publicera. Det är en avvägning från fall till fall. Det beror på hur spektakulära uppgifterna är, om det kan skada någon i vårt publiceringsområde. Det är lättare att publicera uppgifter från Afrika där man inte kan få samma publiceringsskada som man skulle kunna få i Sverige. Men det betyder inte att vi kan publicera vilka uppgifter som helst.” Daniel Alsén, Expressen

”Om man inte släpper lite på källkritiken så skulle vi inte haft något att berätta. […] Varenda droppe av information blev slukad av törstiga medier. Norska medier var dock mer konservativa än andra.” Lars Inge Staveland, Aftenposten

De välkända nyhetsbyråerna Alla journalister vi intervjuat har utryckt att förtroendet för etablerade nyhetsbyråer är stort. Framförallt Reuters hålls högt. Uppgifter som Reuters går ut med accepteras utan att deras källor kontrolleras vidare.

”Det finns en anledning till av vi abonnerar på Reuters, de är pålitliga i 99 procent av fallen.” Eric Ohlsson, Dagens Nyheter

30 ”Om en stor nyhetsbyrå skriver att de har en anonym myndighetskälla då kan vi använda det. [...] Om det kommer från en algerisk tidning att de skulle ha en obekräftad källa så har vi svårt att använda det. […] Det är inte en tidning som vi läser varje dag och har stenkoll på.” Niklas Eriksson, Aftonbladet

I våra intervjuer framgår också att journalisterna var medvetna om att inte ens de stora nyhetsbyråerna hade tillförlitlig information i gisslandramats början.

”I den här situationen var allt så kaotiskt, det var som att man inte kunde lita på någon. Man tänker naturligtvis att AFP och BBC är seriösa men de lade ut samma meddelanden som alla andra. Alla bara citerade varandra.” Andreas Bakke Foss, Aftenposten

”Reuters hade i grunden samma problem att ta sig till platsen.” Eric Ohlsson, Dagens Nyheter

I vår undersökning har Reuters vid ett flertal tillfällen citerat nyhetsbyrån ANI från Mauretanien, som enligt flera av journalisterna vi pratat med hade direkta kopplingar till gisslantagarna.38

”Vi får helat tiden flöden från AP, AFP och Reuters. Det var många av dem som snappade upp vad ANI skickade ut. Det blev mycket ’skriver ANI via Reuters’. Många tredje och fjärdehandskällor.” Niklas Eriksson, Aftonbladet.

”När en stor nyhetsbyrå går ut med en nyhet måste vi lita på dem. Det är så mycket som vi inte skulle kunna berätta om vi skulle behöva söka egen bekräftelse. […] AP är världen största nyhetsbyrå. Expressen kan då luta sig tillbaka och inte göra något för att vi inte har egen bekräftelse, eller så kan vi lita på att världens största nyhetsbyrå med källor har lite koll. I det läget

38 Lindahl, B & Robertsson, F (2013, februari, 19). Gisslandramat fick ett våldsamt slut. Svenska Dagbladet.

31 publicerar vi och säger att ’AP uppger’, men också att det är obekräftade uppgifter. […] Jag tycker fan-i-mig att det vore oansvarigt av oss att inte berätta om dessa uppgifter så länge som vi är tydliga att det inte finns bekräftelse.” Daniel Alsén, Expressen

Trots att de vi talat med tycker att det räcker att hänvisa till att uppgifterna är obekräftade, finns det någonstans i bakgrunden en misstanke om att det budskapet kanske inte alltid når läsaren.

”Det läskiga är om läsarna inte riktigt hänger med på att uppgifterna inte är säkra, att vi inte kan garantera detta. Vi skriver det, men det är inte alla som läser det så.” Niklas Eriksson, Aftonbladet

Analys av hanteringen av nyhetsbyråer Journalisternas inställning under gisslandramat i Algeriet var att det är bättre att publicera, med en hänvisning till var informationen kommit ifrån, och sedan korrigera om uppgifterna skulle visa sig vara fel. Det fanns självklart undantag. De vi har intervjuat beskriver att de generellt är extra försiktiga med att publicera dödsantal och nationalitet på döda.

Att journalister har stort förtroende för de stora och etablerade nyhetsbyråerna är ett måste om de ska kunna göra sina jobb. Redaktionerna blir mindre och det är få tidningar som har kvar merparten av sina utrikeskorrespondenter. Tidningarna skulle bli betydligt tunnare utan material från nyhetsbyråer. Detta kan dock bli ett problem. Ingen av de stora nyhetsbyråerna är hundraprocentigt tillförlitliga trots deras stora resurser.

De senaste åren har det flera gånger hänt att stora nyhetsbyråer publicerat felaktiga nyheter. Slarv med källkritiken, missförstånd och PR-kupper av skickliga informatörer har lett till att AP och Reuters sänt ut felaktig eller falsk information till all världens

32 redaktioner.39 Om någon av de stora nyhetsbyråerna går ut med uppgift om en stor och spektakulär händelse så kommer tidningarna med stor sannolikhet att publicera dessa uppgifter, även om de inte han möjlighet att själva undersöka uppgifterna innan publiceringen. Oftast framgår det att det är obekräftade uppgifter som kommer från antingen en nyhetsbyrå, eller en annan tidning.

Redaktionerna har den generella inställningen att det är bäst att publicera osäkra uppgifter för att i ett senare skede korrigera uppgifterna om de skulle visa sig vara felaktiga. Vi tror att problem som kan uppstå är att läsarna inte uppfattar att det är obekräftade uppgifter de läser och tar det som obestridliga fakta. Om läsarna inte håller sig ständigt uppdaterade kan det innebära att de får en felaktig uppfattning av nyhetsskeendet.

39 Thurén, Torsten, Källkritik (Stockholm: Liber Förlag 2005), s. 26-28

33 5. Slutsatser

Vilka källkritiska problem förekom under bevakningen av gisslandramat? De källkritiska problem som uppstod under bevakningen av gisslandramat handlade framförallt om tendentiösa nyhetsbyråer. Större delen av informationen som norska och svenska journalister kunde ta del av kom från nyhetsbyråerna ANI och APS som mer eller mindre var språkrör åt terroristerna respektive de algeriska myndigheterna. Journalisterna publicerade informationen ändå men med förbehåll i texten, samt arbetade med att försöka få den bekräftad inofficiellt.

Vilka kommunikativa konflikter uppstod mellan journalister och uppgiftslämnare? Mellan oljebolaget Statoil och journalisterna uppstod ansvars- och tidskonflikter när Statoil ville skydda anhöriga och frisläppta gisslan från medieuppbådet. Journalisterna behövde leverera nyheter till en informationstörstande allmänhet men Statoil, och de norska myndigheterna, ville hindra att potentiellt farliga uppgifter läckte till gisslantagarna.

Hur påverkades rapporteringen av nyhetsbyråernas material? Rapporteringen blev mer övergripande och mindre personlig. Samma information spreds över världen. Samtidigt har beroendet av nyhetsbyråernas material ökat. Det är svårt för journalister att kontrollera information från nyhetsbyråer. Det finns varken tid eller resurser. Om en välkänd och etablerad nyhetsbyrå skulle publicera en felaktig nyhet är risken stor att många av medierna skulle sprida den.

Hur skilde sig bevakningen mellan de norska och de svenska tidningarna åt? Gisslandramat i Algeriet bevakades i större utsträckning av de norska tidningarna än de svenska. De norska tidningarna skickade ner folk för att ha reporter på plats trots att det var besvärligt, tog tid och knappt bidrog till ny information. Sverige använde sig i större utsträckning av andra medier i sin bevakning.

34 5.1 Diskussion Lektioner i källkritik på journalistutbildningen är inte det samma som källkritik i praktiken. Sannolikhet är ett viktigt och vida använt begrepp inom journalistiken, speciellt när det kommer till obekräftade källor. Journalister måste ha en känsla för vad som är rimligt och sannolikt i sitt dagliga arbete. Det är det vanligaste och mest använda av de källkritiska verktygen som utnyttjas på redaktionerna. Dock är detta en långt ifrån hundraprocentig metod. Om inte redaktionerna ska dra ner på sin nyhetsproduktion måste journalisterna chansa och använda osäkra uppgifter som i värsta fall kommer från tendensiösa källor.

Även om en källa är tendensiös och citerad i andra eller tredje hand går den att publicera så länge tidningen är tydlig med att det inte är en säker källa och att det inte är deras egen källa så att de har ryggen fri om det skulle visa sig att uppgifterna skulle vara felaktiga. Och visst blir det fel ibland. Journalistik har aldrig varit och kommer aldrig att bli helt perfekt. Alternativet till nyhetsrapportering som kan innehålla vissa felaktigheter är ingen nyhetsrapportering alls.

5.2 Förslag på vidare forskning Vi föreslår vidare forskning inom källkritik gentemot nyhetsbyråer. Tidningar litar i hög grad på uppgifterna som kommer från de etablerade byråerna. I arbetet med den här undersökningen har vi inte hittat aktuell forskning om hur nyhetsbyråer arbetar och vad som skulle hända om de rapporterade fel.

35 Referenser

Tryckta referenser

Backman, Jarl, Rapporter och uppsatser (Lund: Studentlitteratur AB, 2011)

Berkowitz, Daniel A. ”Reporters end their sources” i Wahl-Jorgensen, K & Hanitzsch, T, The handbook of journalism studies (New York: Routledge, 2009)

Esaiasson, P & Gilljam, M & Oscarsson, H & Wängnerud, L, Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och marknad (Stockholm: Nordstedts Juridik AB, 2012)

Flodin, Bertil, Myndigheters kriskommunikation. En kunskapsöversikt. (Stockholm: Styrelsen för psykologiskt försvar, 1993)

Ghersetti, Marina “Journalistikens nyhetsvärdering” i Nord, L & Strömbäck, J (red) Medierna och demokratin (Lund: Studentlitteratur, 2012)

Hadenius, S & Weibull, L & Wadbring, Massmedier. Press, radio och tv i den digitala tidsåldern (Stockholm: Ekerlids Förlag, 2011)

Häger, Björn, Reporter. En grundbok i journalistik (Stockholm: Nordstedts, 2009)

Kumm, Björn, Terrorismens historia (Lund: Historisk media, 2003)

Nohrstedt, Stig Arne, ”Risk-, katastrof- och kriskommunikation” i Larsson, I. & Rosengren, K.E. (red) Kommunikationens villkor (Lund: Studentlitteratur, 1995)

Larsson, Larsåke ”Intervjuer” i Ekström, M & Larsson, L (red) Metoder i kommunikationsvetenskap (Lund: Studentlitteratur, 2010)

Larsson, Larsåke, Tillämpas kommunikationsvetenskap (Lund: Studentlitteratur, 2008)

Nilsson, Åsa ”Kvantitativ innehållsanalys” i Ekström, M & Larsson, L (red) Metoder i kommunikationsvetenskap (Lund: Studentlitteratur, 2010)

Paterson, Chris, The international television news agences. The world from London (New York: Peter Lang Publishing Inc, 2011)

Thurén, Torsten, Källkritik (Stockholm: Liber Förlag, 2005)

Weaver, David H. & Willnat, Lars (red) The global journalist in the 21st century (New York: Routledge, 2012)

Artiklar

Aftenposten Staveland, L. I. & Andreassen, T. A. (2013, januari, 17). Han kan stå bak aksjonen, s. 17 Ronneberg, K. & Skjervold, H. (2013, januari, 17). ”Vi var bare to hundre meter fra lieren da de dukket opp fra mörkret og skjöt mot oss”, s. 18-19 Ronneberg, K. (2013, januari, 17). ”Vi gjor alt som kan gjores for gislene”, s. 19 Hultgren, J (2013, januari, 18). Afrika-eksperten og seniorforsker vid Fafo, Morten Boås, svarer om gissel- situasjonen, s. 4 Bakke Foss, A (2013, januari, 18). –Hade ikke noe annet valg enn å gå til aksjon, s. 4-5 Bakke Foss, A. & Skjervold, H. & Andreassen, T. A (2013, januari, 18). Står bak flere titalls aksjoner de siste 13 årene, s. 5 Ronneberg, K. & Ruud, S. & Harbo, H. & Tjerhaugen, K. & Kolsrud, K. (2013, januari, 18). Overrumplet av solospill, s. 6 Berg Bentzrod, S. & Andreassen, T. A. (2013, januari, 18). –Hadde hverken dekning av terreng eller nattemörke, s.6 Brekke, I. & Harbo, H. & Skjeggestad, H. (2013, januari, 18). Skjebnekveld i uvisshet, s. 8 Hagesater, P. V. & Svarstad, J. & Skjeggestad, H. & Christphersen, R. & Berg Bentzrod, S. (2013, januari, 19). De overlevde terrorn i orkenen, s. 2 Bakke Foss, A & De Rosa, I (2013, januari, 19). –Må vaere forberedt på dårlige nyheter, s.3 Johansen, P. A. & Andreassen, T. A. (2013, januari, 19). Utlovet dusor på 250 000 kroner for vestlige gisler, s. 4 Andreassen, T. A. & Staveland, L. I & Harbo, H. (2013, januari, 19). –Planla angrepet i to måneder, s. 5 Bleikelia, M (2013, januari, 19). – Et veldig sterkt samhold, s. 5 Ronneberg, K. & Bakke Foss, A. & Jonassen Nordby, K. & Staveland, L. I (2013, januari, 19). ”Nordmannen” holder nordmenn som gisler, s. 6 Bakke Foss, A. & Lohne, J. & Ronneberg, K. & Staveland, L. I (2013, januari, 20). –Må innse at norske liv kan ha gått tapt, s. 2

37 Bakke Foss, A. & Lohne, J. & Ronneberg, K. & Staveland, L. I (2013, januari, 20). Kun tre av 32 gisseltagere var algeriere, s. 2 Hagesaeter, P. V. & Bakke Foss, A. & Ström-Gundersen, T. T & Torgersen, H. O. & Valvik, M. (2013, januari, 20). ”Jeg har vaert på rommet siden onsdag”, s. 4 Knoop Rachline, V (2013, januari, 20). Besluttet tidlig å storme anlegget, s. 6 Valvik, M. E (2013, januari, 20). ”Aldri tilgi” er ekstremt sterkt, s. 6-7 Tjernshaugen, K (2013, januari, 21). Stefaren til Heikki Holmås blant de savnede, s. 2 Ronneberg, K. & Valvik, M. E. (2013, januari, 21). ”Vi står samlet i denne tunge tiden”, s. 2-3 Bakke Foss, A. & Skjervold, H (2013, januari, 21). ”Vi klatret gjennom gjerdet og löp ut i örkenen”, s. 4-5 Buanes, F. & Jansen, K. (2013, januari 21). Han er verdens mest ettersökte, s. 5 Johansen, P. A. & Bakke Foss, A. (2013, januari, 22). Sikkerhetsoppelegget besto ikke proven, s. 6 Mohr, K (2013, januari, 22). Austrheim lever i håpet, s. 6-7 Jonassen, A. M. & Johansen, P. A. (2013, januari, 23). Terroristene hade celle i Norge, s. 4 Jonassen, A. M. (2013, januari, 23). Rekrutterte folk til Irak-krigen, s. 5 Knoop Rachline, V. & Hellström, U. P (2013, januari, 25). Japansk avis: gisler skutt av algeriske luftstyrker, s. 5 Redaktionen (2013, januari, 26). Håpet i det lengste å få en annen beskjed enn denne, s. 6-7 Andreassen, T. A. (2013, januari, 27). Angrepet kom under ledermote, s. 4 Andreassen, T. A. (2013, januari, 27). Alle er snart identifisert, s. 4

Aftonbladet Stenquist, V. & Andersson, S. & Karlsson, J. (2013, januari, 18). Låg bakom attacken, s. 22 Eriksson, N. (2013, januari, 20). Blodigt slut på gisslandramat, s. 12 Karlsson, J. (2013, januari, 21). Nya terrorhotet: blir fler attacker, s. 12 Granlund, J. (2013, januari, 22). Terrorledaren jagad i morse, s. 12

Dagens Nyheter Falkehed, M. & Kihlström, S. (2013, januari, 17). 41 tagna som gisslan, s. 14 Falkehed, M. (2013, januari, 18). Attackerna från luften, s. 14-15 Littorin, J. (2013, januari, 18). Spänd väntan i Norge, s. 15 Falkehed, M. (2013, januari, 19). Terroristerna hotar spränga anläggningen, s. 8 Löfgren, E. (2013, januari, 19). Låg gömd under säng i 40 timmar, s. 9 Littorin, J. (2013, januari, 19). ”Vi får bereda oss på dåliga nyheter”, s. 9 Nevéus, I. (2013, januari, 19). Den enögde terroristen ser sig själv som en stjärna, s. 12 Falkehed, M. (2013, januari, 20). Stormningen slutade i ännu ett blodbad, s. 8 Littorin, J. (2013, januari, 20). Norsk oro över de fem saknade landsmännen, s. 10 Falkehed, M. (2013, januari, 21). Tragedin kan få gamla ärkefiender att enas, s. 14 Littorin, J. (2013, januari, 21). Algeriet varnade Norge, s. 14

38 Expressen Hamadé, K (2013, 17 januari). Han tvingar gisslan bära bombbälten, s. 22. Alsén, D (2013, 18 januari). Al Qaida har mig, s. 10. Hamadé, K (2013, 18 januari). De gick från rum till rum, s. 8-9. Larsson, M(2013, 19 januari). Norrman flydde skottskadad genom öknen, s. 12. Cristiansson, T (2013, 21 januari). Han jagas av hela världen, s. 16-17.

Svenska Dagbladet Wadendal, I & Gustavsson, A (2013, 17 januari). Norrmän hålls som gisslan i Algeriet, s. 14-15. Lindahl, B & Robertsson, F (2013, 18 januari). Gisslandramat fick ett våldsamt slut, s. 6-7. Blomgren, J (2013, 18 januari). Ökänd terrorist pekas ut, s. 9. Blomgren, J & Brandel, T (2013, 19 januari). Fortsatt drama efter fritagningen, s. 26-27. Brandel, T & Thurfjell, K (2013, 20 januari). 55 dödades i algeriska dramat, s. 16-17. Thurfjell, K (2013, 20 januari). Överlevande hyllar insats av militären, s. 17. Alestig, P (2013, 21 januari). Gisslan vittnar om skräck, s. 16-17. TT-Reuters-AP (2013, 22 januari). Norrmän är ännu saknade, s. 13. Blomgren, J (2013, 25 januari). Tunga frågor kvar efter gisslandramat, s. 18-19. Wadendal, I (2013, 26 januari). Tre norrmän dog i dramat, s. 28.

Verdens Gang Amtsen, E (2013, 17 januari). Fanget i et hjörne, s. 6-7. Brenna, J (2013, 17 januari). Kulne flöy, s. 8-9. Skjaerli, B (2013, 17 januari). Den enöyde, s. 10. Johnsen, N (2013, 17 januari). Slik skal de reddes, 12-13. Roksvag Pedersen, T (2013, 17 januari). Planla angrepet nöye, s. 14-15. Östhus Erikssen, H (2013, 17 januari). De slap fri, s. 16-17. Redaktionen*40 (2013, 18 januari). Var et helvete, s. 4-5. Redaktionen (2013, 18 januari). Krever svar, s. 6-7. Redaktionen (2013, 18 januari). Her bodde de, s. 8-9. Redaktionen (2013, 18 januari). Skjuler seg i Sahara, s. 10-11. Redaktionen (2013, 18 januari). De nye målen, s. 12-13. Redaktionen (2013, 19 januari). Hjem i live, s. 6-7. Redaktionen (2013, 19 januari). Disse er savnet, s. 8-9. Redaktionen (2013, 19 januari). Krisegrep testes, s. 10.

40 * Tidningen skriver inte ut enskilda textförfattare utan klumpar ihop alla i en gemensam byline i slutet av artikelserien: Vikås, M & Brenna, J Bjarne Johansen, A Andersen, M.A Wideröj, R.J Barreli, T Grivi Brenna, J Tommelstad, B Hopperstad, M Johansen, N Vikås, M Mikkelsen, M Skevik, E, Svendasen, F, Gröttum, E, Remöe Hansen, N, Skavrvöy, L.J

39 Redaktionen (2013, 19 januari). Har det ikke bra, s. 11. Redaktionen (2013, 19 januari). Krigere fram ange land, s. 12. Hegvik, G.K (2013, 20 januari). Slik reddet de livet, s. 6. Peters, T (2013, 20 januari). Gemte seg på rommet i tre dögn, s. 7. Stine Säther, A(2013, 20 januari). Sjefens tunge uke, s. 10-11. Tryggestad Visjö, C (2013, 20 januari). Uenige om håndteringen, s. 13. Redaktionen (2013, 21 januari). Alvorets stund, s. 6-7. Von der Fehr, A(2013, 21 januari). Dödsjakten, s. 8-9. Hopperstad, M & Brenna, J (2013, 22 januari). Da var alt idyll, s. 6-7. Thömt Ruud, T & Vikås, M (2013, 22 januari). Den tunge jobben, s. 8-9. Johnsen, N & Moltberg Glommes, L (2013, 22 januari). Utrent på terror, s. 10. Säther, A.S & Heggvik G.K (2013, 22 januari). Måtte gjöre alt for å holde navnet hemligt, s. 11. Johnsen, A.B & Vikås, M & Johnsen, N (2013, 24 januari). Hade smuglet inn våpen, s. 12-13. Johnsen, A.B & Haugan, B (2013, 26 januari). Bortfört og drept, s. 8-9. Johnsen, N (2013, 29 januari). Så Gisler bil skutt, s. 12-13.

Elektroniska källor

Landsguiden (2013-05-15) http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Algeriet

The Jamestown Foundation (2013-05-15) http://www.jamestown.org/single/?tx_ttnews%5Btt_news%5D=34964

40 Bilaga 1: Kodbok

V1 Nummer

V2 Tidning 1 Aftenposten 2 Veldens Gang 3 Dagens Nyheter 4 Aftonbladet 5 Svenska Dagbladet 6 Expressen

V3 Datum

V4 Utskrivna källor V5 Reporter på plats 1 Ja 1 Ja 2 Nej 2 Nej

V6 Muntliga källor V7 1 Vittnen/anhöriga Myndighetspersoner i 1 Ja 2 Algeriet 2 Nej 3 Myndighetspersoner i Norge 4 Myndighetspersoner i Sverige 5 Myndighetspersoner i USA Myndighetspersoner i 6 Frankrike 7 Myndighetspersoner i GB 8 Utomstående experter 9 Oljebolag 10 Gärningsmän 11 Övriga

V8 Citerade källor V9 1 Vitt nen/anhöriga Myndighetspersoner i 1 Ja 2 Algeriet 2 Nej 3 Myndighetspersoner i Norge 4 Myndighetspersoner i Sverige 5 Myndighetspersoner i USA Myndighetspersoner i 6 Frankrike 7 Myndighetspersoner i GB 8 Utomstående experter 9 Oljebolag 10 Gärningsmän 11 Övriga

V10 Citerade medier V11 1 Norge 1 Ja 2 Algeriet 2 Nej 3 Storbritannien 4 USA 5 Frankrike 6 Mauretanien 7 Övriga

41 V12 Mediebyråer V13 1 Reuters 1 Ja 2 AFP 2 Nej 3 APS 4 ANI 5 TT 6 Övriga

V14 Sociala medier V15 1 Twitter 1 Ja 2 Facebook 2 Nej 3 Övriga

Bilaga 2: Intervjufrågor

1. När fick ni den första informationen om gisslandramat, och från vilken källa? 2. Vad kände tidningen var viktigast för era läsare att få reda på under gisslandramat i Algeriet? 3. Vad kände du var viktigast för läsarna att få veta? 4. Hur gick ni tillväga för att få fram den informationen? 5. Vilka var era främsta källor till information? 6. Hur stor trovärdighet har de? 7. Hade man använt motsvarande källor om händelserna hade ägt rum på hemmaplan? 8. Hur ser tidningens källkritiska policys ut? 9. Hur följer man dem i en sådan här krissituation? 10. När man väljer att publicera information från nyhetsbyråer, funderar man över om informationen vinklats på ett annorlunda sätt än om en journalist från den egna tidningen hade sammanställt den? 11. Vad är risken med att inte använda eget material? 12. Finns det en risk att information går förlorad eller att helhetsbilden blir ofullständig när nyhetsbyråer berättar för en bred målgrupp? 13. Spelar det någon roll när man rapporterar om nyheten är tänkt till egna tidningen eller till en nyhetsbyrå? 14. Hur många anställd skulle ni behöva vara för att fylla hela ert utbud med enbart eget material? 15. Vad skulle det krävas för att ni skickar egen person till platsen för nyheten? 16. Hur mycket material producerar/distribuerar ni nu kontra för 20 år sedan? 17. Hur stor del av internationella nyheter, som distribueras i Sverige, kommer från nyhets byråer? 18. Hur stor del av bevakningen av gisslandramat kom från nyhetsbyråer?