78848 Ca Object Representation
Total Page:16
File Type:pdf, Size:1020Kb
RAPPORT 1994 :8 Arkeologiskundersökningav boplats från äldre jämålder (Raä 330)på fastigheten Vattjom 2:23, Tuna socken, Medelpad Länsmuseets Härnösand, december 1994 uppdragsverksamhet Magnus Holmqvist AR KEO LOG I INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sida I. INLEDNING 5 2. BAKGRUND 5 3. IDENTIFIKATlONS- OCH LÄGESUPPGIFTER 5 4. FÖRUTSÄTfNINGAR FÖR UNDERSÖKNINGEN 6 4.1 Målsättning 6 4.2 Naturgeografisk beskrivning 6 4.3 Fornlämningsmiljö 7 5. UTFÖRANDE 8 5.1 Utförande 8 5.2 Dokumentation 8 5.3 Undersökningstid och personal 8 6. ANLÄGGNINGAR 9 7. FYNDMATERIAL 10 8. ANALYSER II 8.1 MakrofossiJ II 8.2 Keramik och annat lermaterial II 8.3 Kol 12 9. UlVÄRDERING OCH RESULTAT 13 10. SAMMANFATTNING 18 II. TRYCKTA OCH OTRYCKTA KÄLLOR 19 BILAGOR 1. Anläggningsbeskrivningar 2. Fyndmaterial 1992 3. Fyndmaterial 1993 4. Beträffande undersökning av keramik från Sköte och Vattjom i Tuna socken, Medelpad. 5. Undersökning av keramik och råieror från Vattjom, Tuna so, Medelpad. 6. Analys av våxtmakrofossil i jordprover från arkeologiska utgrävningar vid Vattjom, Tuna socken, Sundsvall! kommun. 7. Botanisk rapport, Vattjarn 2:23. En undersökning av förkolnade växtrester från fastigheten Vattjom 2:23, Tuna socken i Medelpad. 8. Fotolistor 9. Schaktplan, SV delen 10. Schaktplan, NÖ delen ~ ,[ --_._-; , ,, ~ -. " . , , ! • , ~~ . Utdraa ur BH kar tan 175 Sundsval l ur ekonom iska kartan 17732 I. INLEDNING Med anledning av orndragning av väg 544, Ortsjön-Vattjom, genomrordes under fält• arbetssäsongerna 1992-93 en arkeologisk huvudundersökning inom fornlämning Raä 330, på fastigheten Vattjom 2:23, Tuna sn, Medelpad. Arbetet har utförts av personal från Länsmuseet Västernorrland på uppdrag av Län s styrelsen i Västemorriands län. Kostnadsansvarig har Vägverket Region Mitt varit. Redan här i inledningen vill jag påpeka, att samtliga planer och profiler inte är reo ritade och medtagna i rapporten. Detta var avsett att göras med CAD-program, men detta har inte gått att få åtgärdat i tid. 2. BAKGRUND Under försommaren 1992 genomfordes en arkeologisk rorundersökning inom exploa teringsområdet. Härvid påträffades 59 anläggningar av varierande karaktär: härdar, stclphål, m örkfärgningar ID m. Inom ett relativt begränsat område framkom dessutom rikligt med Jerklining. (Länsmuseets uppdragsverksamhet. Rapport 1994:4). Länsstyrelsen beslutade att ge tillstånd for en arkeologisk undersökning och borttagan de av fast fornlämning enligt §12 KML. 3. IDENTIFIKATlONS- OCH LÄGESUPPGIFTER Länsstyrelsen Dm: 220-7368·92 Länsmuseet Dm: 364-9 1 Fom1ämningsnr: Raä 330 Fastighet: Vattjom 2:23 Socken: Tuna Kommun: Sundsvall Landskap: Medelpad Län : Västemorriand Ekonomiska kartan: 17732 (J7H 3e Matfors) Blå kartan: 175 Sundsvall Koordinater: X 6916.90 / Y 1563,30 (Rikets nät) Höjdsystem: Sundsvalls lokala (RH70 - 0.66 m) ·5· 4. FÖRlITSÄTfNlNGAR FÖR UNm;RSÖKNINGEN 4.1 Målsättning Målsättningen har varit, fårutom att dokumentera och undersöka de framkomna an läggningarna, att utöka kunskapen om områdets förhistoria bl a vad gäller markan vändning samt i görligaste mån datera de påträffade anläggningarna. 4.2 Naturgeografisk beskrivning Fastigheten Vattjom 2:23 ligger ca l km uppströms Matforsen. på Ljungans nordöstra sida, i NV delen av det s k Marmen-området (d v s området kring sjön Marmen). Undersökningsområdet ligger i svagt SV-sluttande åkermark, som begränsas i NO av väg 568, i NY av en björkalle, i SO och SV av bäckraviner. Nivåerna inom den under sökta ytan varierar mellan 40 ID i SV och 50 m i NO. Under matjorden framkom ett ca 1,5 ID tj lager med mo och mjäla, därunder två lager lera (0,75 resp 0,65 ID tj) åtskilda av ca 0,3 ID mjäla. Under det nedre lerlagret fram kom morän. Anledningen till att denna lagerföljd kunde dokumenteras var, att man m for vägbygget var tvingad att gräva bort leran längs eploateringsytans SÖ kant för att skapa ett friktionslager. Utsikt över gr ävningsområdet. mot NO (Filmnr: 935147: I) -6- 4.3 Fornlämningsmiljö Sätter man in Vanjom i ett något större perspektiv och studerar området kring sjön Mannen, finner man ett av de fomlämningstätaste områdena i Västernorrlands län. Detta är den enda större järnåldersbygden i Västemorrland som inte haft omedelbar havskontakt, eftersom sjön Mannen senast vid Kristi födelse avsnördes från havet (Sclingc 1977, s 391). Den synliga förhistoriska kulturmilj ön domineras av högar och stensättningar, men det finns även husgnmdsterrasser och en fornborg. Under senare år har ett flertal boplatser utan ovan mark synliga anläggningar, påträffats i området. 1991 undersöktes Raä 325 vid Tuna kyrka. Här påträffades härdar, stolphål och nedgrävningar. 14C-dateringar visar på en dateringsmåssig spridning på ca 3000 år, från sen stenålder till sen vikingatid. Rester efter minst sju hus kunde konstateras (Holmqvist J994). Under fältarbetssäsongen 1992 undersöktes två boplatsområden (Raä 327 och 328) på fastigheten Sköle 6:12, på andra sidan Ljungart. Härvid framkom härdar, stolphål och nedgrävningar. Lokalerna har dateringsmässigt en spridning från övergången sten-/bronsålder till yngre järnålder (Egebäck 1993). Vettjorn 2:23 ligger inom ett område, som är uttaget som utredningsområde rörande riksintressen för kultunniljövården, KR 81014 Ljungans dalgång (Riksantikvarieäm• betet 1988). Inom 500 Dl radie från undersökningsområdet fmns 13 lokaler som är upptagna i forn lämningsregistret for Tuna snoAv dessa utgörs tre av hembygdsgården med en mnsten och en milstolpe. De andra utgörs av gravgrupper, ensamliggande bögar och stensätt• ningar, en husgmndsterrass samt en äldre vägsträckning (den s k Finnhuvudvägen). Några av gravarna har undersökts, huvudsakligen under slutet av 18aO-talet av Gottfrid Adlerz. De fynd han på- träffade kan dateras till äldre järnålder (Se1inge 1977, s 254 f1). Ca 1 km västerut ligger Raä 176, även kallad "Starkotters grav", den kanske mest be römda av gravanläggningama i Vanjorn. -7- 5. UH'ÖRANDE 5.1 Utförande Ett koordinatsystem, 5x5 ffi rutor (med koordinater i Sundsvalls lokala system) upprät• tades av personal från Tekniska kontoret, SundsvaJIs kommun . De satte också ut två fixpunkter med höjdvärden i Sundsvalls lokala h öjdsystem. vars nivåer är 0,66 ffi lägre än RH70 (Rikets höjd system 1970). Matjorden inom undersökningsområdet hade banats av med hjälp av Caterpillar i sam band med förundersökningen. Detta är en metod som trots relativ snabbhet inte kan re kommenderas, eftersom underliggande tager pressades samman och rördes ihop. Större delen av ytan "grovrensades" med hjälp aventraktorgrävare med släntskopa, samt manuellt med skyffel. De påträffade anläggningarna grävdes for hand med spade och skärslev. 5.2 Dokumentation Schaktplaner i skala 1:20 upprättades ror varje 5x5 ffi ruta. De undersökta anläggnin• garna dokumenterades i plan och profil i skala 1:20. I vissa fall dokumenterades pro fileri skala 1:10. Fotomaterialet utgörs av svartvita bilder (fi1mnr 92S266, 92S267, 92S281, 92S301, 93S 147, 152, 94S 123) och diabilder (fi1mnr 93D11 I,116). 5.3 Undersökningstid och personal Undersökningen genomfördes under perioderna 920817-921013 och 930510-930803. Fältarbetsledare var Magnus Holmqvist Carina Öberg var vik faltarbetsledare under en vecka 1993. Anna-Karin Lindqvist arbetade som extra antikvarie under tre veckor 1992. Som amanuenser deltog Judith Crewford (1993), Mårten Ericsson (1993), Maria Nordlund (1992-93), Anders Olofsson (1993), Göte Salomonsson (1992,93) och Tarja Y1inen (1992). Som grovarbetskraft under 1992 deltog Stig-Erik och Ulf-Erik Sjölander. Som maskinförare och grovarbetskraft under båda säsongerna deltog Lars Sjöhmd. Judith Crawford har iordningställt fotolistoma; Anders Olofsson har flotterat proverna för makrofossilanalys; Maria Nord1und och Göte Salomonsson har sammanställt fynd listorna. 6. ANLÄGGN INGA R Anläggningarna harnumrerats i en bruten nummerserie och omfattar nwnren 38-50, 58-98 och 201-319. Orsaken till detta är att finna i den numrering som infördes i sam band med utredningen och som sedan fortlöpte vid förundersökningen. Totalt numrerades 173 anläggningar, av dessa utgick sedermera 57 st av olika anled ningar(t ex sorkbon och förko lnade rötter). Av de kvarvarand e 116 anläggningarna utgjordes en av en i sen tid igenfylld svacka. Delar av utfyllnadsmaterialet verkade komma från ett, i modem tid, avbanat område med lämningarfrån järnhantering (slagg och skörbränd sten). Utfyllnadsmaterialet kommer troligen från anslutningsvägen till E 14. De resterande 115 anläggningarna fördelar sig på följan de kategorier: Stolpb å~ 50 st, 0,18-0,66 m diam ocb intill 0,05-0,45 m dj. Flera av stolpbålen visade sig ingå i olika konstruktioner. bl a hus. Anläggningsnummer: 58, 75, 76, 84,206,213,216,221,223,227,230,233,235,238,239,240,241, 242,243,244,246,248,249,255,261,263,264,265,266,269,270,272,273,274, 275,276,277,278,279,282,283,284,286, 287,288,290,294,296,297,300. Några av stolphålen var dubbla och ytterligare några var stenskedda. Mörkfärgningar (dj < O, J m), vanligen oregelbundna, 0.6-13,8 m st. Anl äggningsnummen 47, 49, 50, 73, 74, 83, 90, 91, 92, 93, 97,205,207,208,212,214,217, 218,219, 220, 222,224,225,226,228,259,295. Nedgrävningar (dj > 0, 1 m), vanligenoregelbundna. 0,3-7,4 m st. An1äggningsnummer: 39, 79, 88,204,210,211,215,232,237,247,253,254,260,268,281, 292, 293. Nedgrävningar med stolphål, 0.7-13,5 m st. Anläggningsnummer: 40, 41, 45, 298, 299. Stensamlingar, vanligen oregelbundna, 0,7- 1,0 m st, delvis med skärvsten/skörbränd sten. Anläggningsnummer: 48, 78, 98, 229, 3 16. Härdar, 1.1-2.14 m st. Anläggningsnummer: 46, 72, 95. ... Sotgropar, 2 st, 0,98-2,26 ffi st. Anläggningsnummer: 44, 96. Vävstolsgrop, A77, 2,Oxl ,0 ffi st och intill 0,14 ffi dj. Rostbädd, A302, 1,83xl,5 ffi st ocb intill 0,13 In dj. Grop, A59, 0,48xO,32 ffi st och intill 0,24 ffi dj. AS} utgörs av sentida fyllnadsmassor i NÖ delen av undersökningsområdet. A65 är ett pinnhål beläget i SV delen av UO. De flesta pinnhålen återfanns annars i mellersta delen avexploateringsytan. 7. FYNDMATERIAL Övervägande delen av fyndmaterialet utgörs av lerklining och bränd lera. En påfallan• de stor andel bar tydliga grenavtryck.. På många lerkliningsbitar bar ytskiktet utsatts ror hög temperatur (ca 1250 "C} så att det deformerats och böljat smälta.