Nummer 4 • 2006 Sveriges största musiktidning

Tool Snow Patrol Peaches David Lindh Dirty Pretty Things

SLMFZ

%BWJE
#B
6 SMT SX B JU O [
(

P 5

O I

P F

. "

O

S J

N P

G

B

M

E

'

J F

W

S

F J

8

5

I
F M
F ( Q P T

Cannibal Corpse • Hot Chip • Cult of Luna • Midlake • Atomic Swing Aerial • The Animal Five • L.T. Fisk • Peter Bjorn and John • Up Hygh Groove 4 • 2006

David Lindh sidan 5 Tre frågor till Niclas Frisk sidan 5 Några gör eget xxx? sidan 5 Att jag i förra numret gnällde på artis- jobba på detta sätt eftersom det var Cult of Luna sidan 6 ter som gör det lätt för sig genom att så det hela startade. Men även inom sno andras låtar nästan rakt av tror hiphopen har man gått varvet runt, xxx? sidan 6 jag många håller med mig om, speci- utvecklingen där handlar mest om Cannibal Corpse sidan 7 ellt artister med egna visioner. Bland bling, bilar & brudar – där kan obil- annat fick jag en kommentar från dade och historielösa producenter Favvoplattor sidan 7 duon The Attic som applåderade min kavla ut förutsägbara beats till den Omslag Kevin Midlake sidan 8 kritik och framhöll sig själva som allt allt mindre krävande publiken. Det är Westerberg Hot Chip sidan 8 annat än latmaskar då de gör i princip inte värt jobbet att försöka lägga ner allt själva. Och det gillar jag givetvis. lite mer själ i produkten helt enkelt. Groove är en oberoende musiktidning Aerial sidan 10 Kolla gärna in deras underhållande Kulturens förflackning och allt detta. som ges ut av Musiktidning i Göteborg AB. The Animal Five sidan 10 (och egenproducerade) video till A Kanske låter jag som en gnällkärring, Groove Life to Live på www.starbustermu- men finns det inte fog för en nystart Box 112 91 L.T. Fisk sidan 10 sic.com/video.html. Videon till denna även inom hiphopen? 404 26 Göteborg Peter Bjorn and John sidan 11 housedänga har ”fart och fläkt med Telefon 031–833 855 glimten i ögat”. Up Hygh sidan 11 Elpost [email protected] Hur paradoxalt det än låter så har http://www.groove.se Snow Patrol sidan 12 jag dock varit sjukt nere med gen- Plusgiro 18 49 12-4 Peaches sidan 15 ren som gjort rippandet till en egen konstart – nämligen hiphop – sen Chefredaktör & ansvarig utgivare Gary Landström, [email protected] Dirty Pretty Things sidan 16 början av 90-talet. Där är det på Tool sidan 18 något sätt mer accepterat att använda Redaktör andras material som byggstenar, gen- Gary Landström Niklas Simonsson, [email protected] Albumrecensioner sidan 21 rereglerna förmanar nästan folk att [email protected] Layout Egenproducerat sidan 22 Henrik Strömberg, [email protected]

DVD-recensioner sidan 26 Annonser Per Lundberg G.B., Bokrecensioner sidan 30 [email protected], 0706–44 13 79 Groove CD 4 • 2006 sidan 31 Groove-CD Per Lundberg G.B., [email protected]

Praktikant Johan Lothsson

Snart sommar och nästan evig sol. Groovearbetare Gabriella Fäldt har valt ut tio sköna Therese Ahlberg, Mats Almegård, soliga låtar som ger rätt stämning och Daniel Axelsson, Mikael Barani, Vinn biljetter till Roskildefestivalen får blodet i ådrorna att stiga i värme. Roger Bengtsson, Fredrik Eriksson, Tävla på www.groove.se senast 31 maj. Gabriella Fäldt, Torbjörn Hallgren, 1. Treehouse – I’m from Barcelona Annica Henriksson, Erik Hjortek, Med I’m from Barcelona i stereon kan Robert Lagerström, Gary Landström, man ha sommarlov året om. Nästan mer Per Lundberg GB, Isac Nordgren, somrigt än glass och brunbrända ben. Samuel Olsson, Niklas Simonsson, 2. Festival – Dungen Magnus Sjöberg, Mathias Skeppstedt, Festivaler känns som ett givet sommarinslag. Och detta är Henrik Strömberg, Christian Thunarf förmodligen Dungens skönaste, och fånigaste, låt. För icke beställt material ansvaras ej. 3. En midsommarnattsdröm – Håkan Hellström Citera oss gärna, men ange då källa. Bossanova-toner och Håkans falsksjungande stämma gör Tryckt på miljömärkt papper. även en sval sommardag het. Tryck STC 4. Yours and Mine – Calexico ISSN 1401-7091 Den som längtar till söderut men tvingas nöja sig med den svenska sommaren får här lite sydländska toner. Groove görs i samarbete med: 5. Summer Wine – Lee Hazlewood & Nancy Sinatra Kanske den bästa sommarlåt som någonsin producerats. En kärleksfull duett av två beundransvärda artister. 6. Summer Time, the Roughest Time – Jenny Wilson Lite elektroniska inslag under solen. Jenny Wilsons sköna nasalljusa stämma gör getingar & pollen lättare att uthärda. 7. Hungrigt hjärta – Pascal Pascals otroliga energi och karisma gör min sommar lyckli- gare, enklare och längre. 8. Solen i ögonen – Lars Winnerbäck Winnerbäck är min singer/songwriter-gud, dessutom på- minner han mig om somrarna i Linköping under gymnasiet. Prenumerera på Groove 9. Tralala lilla molntuss – Bob Hund Det finns inget som får mig på bättre festhumör än Bob CD med ny spännande musik med varje nummer! Hund. Den här låten har hängt med länge, men blir bara bättre och bättre för var sommar som går. Sätt in 319:- kronor (studenter 269:-) på plusgiro 18 49 12-4 10. A Greater Sum – David Sandström Glöm inte ange både post- och mailadress. Sandströms plattor är väldigt oförutsägbara, ungefär som de svenska somrarna. Men den här låten kan man lita på.

2 Groove 4 • 2006 Neil Young Paul Simon Zero 7 Living With War. CD 195· Surprise. CD 185· The Garden. CD 185·

Gnarls Barkley St. Elsewhere. CD 185·

Just nu på Åhléns! Välkommen in.

Priserna gäller t o m 15/6 så länge lagret räcker. PHOENIX - IT’S NEVER BEEN LIKE THAT I’M FROM BARCELONA - LET ME INTRODUCE MY FRIENDS

- STORT UTBUD - SÄKRA BETALNINGAR - SNABBA LEVERANSER

“De har ett mycket omfattande sortiment. Websidan är bra och det var enkelt att beställa. Bra med möjligheten att betala direkt via internetbank. En produkt var slut men nytt leveransdatum angavs på sidan och det datu- met levererade Megastore till mig. Det var bättre än förväntat.”*/ Nöjd Kund

CELTIC FROST - MONOTHEIST *Recension av Pricerunner Customer Evaluation

Nu kan du också köpa och sälja begagnat hos oss, precis KÖP & SÄLJ som på de gamla skivbörsrna. Skivor, filmer, musik, mp3-spelare, mobiler etc. Det är du som väljer. Och säljer.

Frågor? Tel: 08/506 212 71 E-post: [email protected] David Lindh

…Niclas Frisk, frontfigur i Atomic Swing som är aktuella med plattan The Broken Habanas.

Hur kommer det sig att Atomic Swing är Fredrik Harkén Fredrik tillbaka? – Det är många saker som har spelat in, alla stjärnor har stått rätt på himlen. Vi kom i kon- takt med rätt personer vid rätt tidpunkt. Dels

Dennis Blomberg diskuterades en samlingsplatta, dels hade jag Udda smakupplevelser skrivit några låtar som skulle passa in i Ato- mic Swing-konceptet så bra. Jag har kommit på att Atomic Swing är det perfekta bandet November 2004. Groove-fest på Storan Tiden som gått har förändrat såväl – Jag har varit ganska less på att spela för mig. Och när vi samlades så kändes det i Göteborg – men David Lindh mår inget personen David Lindh som hans musik. och till en början såg jag det som omöj- som att ”varför inte köra hela vägen istället vidare. Trots ett nästan färdigt album Några av låtarna som skrevs i förra ske- ligt att ge mig ut och spela och vara för att bara ställa ihop en samling”. känner han sig inte det minsta entusias- det finns kvar på det nya albumet men nykter, men nu har jag omvärderat det Ni är inte rädda att ni tappat den energi som tisk. Musiken som en gång var en driv- annars är det väldigt lite som är sig likt. och tror att det kommer att funka. Nu gjorde er populära när det begav sig? kraft går per automatik. Spelningen blir – Grunden är densamma, men det är en vill jag ut. Men det beror på med vilket – Det finns energi och så finns det övertänd- det sista han gör innan han lägger in sig helt annorlunda skiva, poängterar David. band. ning, och det blir inte alltid så bra om man är övertänd. Det finns ett citat ur Scarface som på avgiftning. – Jag har suttit varje dag i studion sedan Prioritet ett borde egentligen vara går ”don’t get high on your own shit”, och Ett och ett halvt år senare har lusten i juni, men det har det varit värt. Det har semester, David Lindh har haft ett hek- det är lite så man får tänka ibland. Många av kommit tillbaka. Och nya skivan har bli- varit härligt och roligt. Jag har verkligen tiskt schema för både kropp och själ den våra gamla låtar skulle förmodligen också bli vit färdig. Chocolate and Seafood doftar lekt fram den här skivan. senaste tiden. Men projekten är många bättre om man höll tillbaka dom lite. Stone inte det minsta Yvonne, men är förmod- David Lindhs fullängdare kan inte och det är svårt att ligga på latsidan. Me Into the Groove skulle heller inte bli sämre ligen det ärligaste som signerats David beskrivas som ett helhetsverk. Varje låt – Jag borde ta semester men jag blir lätt om man lugnade ner den lite. Sen har vi väl Lindh. är ett eget kapitel med en egen historia. rastlös. aldrig varit så där väldigt energiska på scen. – Jag är väldigt nöjd av den enkla anled- – Skivan har ganska spridda budskap Maj 2006 och David Lindh är till- Det handlar egentligen mer om reaktionen ningen att jag gjort precis det jag har men jag har haft en klar känsla för varje baka. än om utspelet. Det är ofta mer publiken som röjer, inte alltid bandet. Vi är mer elastiska i velat. Jag har inte kompromissat musi- låt, säger han. – Det är en helt annan vibb idag. Jag gör huvudet än i kroppen. kaliskt och jag har suttit med varje del Albumrelease föranleder också spel- bara grejer som jag mår bra av. Grund- Vad tror du återföreningen kommer att precis så länge som jag själv behövt. Nu ningar, eller med andra ord, att vistas på känslan jag får när jag lyssnar på min utmynna i, ett avslut eller en början? vågar jag mycket mer än vad jag gjorde scen och möta publik igen. I dagsläget skiva idag är att den är ganska fantasi- – Svårt att säga, The Broken Habanas är lite av tidigare, då gick jag mer på autopilot, nu finns inga turnéplaner men det mesta full och hoppingivande. en serie nya avsnitt av Atomic Swing. En liten lyssnar jag på musik igen och kan känna talar för att vi snart kommer att se David Gabriella Fäldt resumé, och sen kör vi på med ytterligare en glädjen. Lindh på liveaffischerna. säsong. Så får vi se om det är en dramako- medi eller en tragedi. Eller en fars. Vi får se var vi hamnar. Magnus Sjöberg

Fyra dansgolv och hej förresten Magnus Carlsson, Bob Marley, Kent och mindre dela lya med personerna. För två år musiksmak när man ska ha fest. Det blir lite jobb ombord på en båt. Har sett och upp- Sugababes – under samma tak? Skulle inte sedan tyckte jag att musiksmaken faktiskt grann som att köra random när vi spelar levt många musikkulturer i och med mitt tro det, va! Det trodde i alla fall inte ett avslöjade precis allt om en person och dess från samma skivspelare, eller som att ha fyra resande, men trivs dock bäst i den västin- trångsynt och naivt jag för två år sedan. Då värderingar. Precis som kläder och utseende dansgolv när vi spelar från våra rum. diska steeldrumvärlden, gärna sittandes på trodde jag aldrig att jag skulle kunna prata en gång gjorde fast jag sa att det inte var så. Hej förresten! Therese heter jag som nu ett berg med utsikt över en palmbeklädd med personer som lyssnade på annat än Tills jag lärde mig att helt enkelt fatta bättre. skriver på Moas gamla plats. Det är med vik. Reser gör jag fortfarande fast för till- reggae och hiphop och faktiskt ha något Nu bor jag i världens coolaste lya på gåga- stor aktning för den förre skribenten som fället blir det mest mellan Eskilstuna och gemensamt. Ni vet, man har ju lite fördo- tan i Eskilstuna. Vi bor fyra tjejer i en femma jag kommer skriva krönikor i Groove. Jag Malmö. Jag åker ofta hem för att kunna gå mar om folk och deras musiksmak. Och på 180 kvadrat med stuckatur, högt i tak och och Moa är väldigt olika, men har tre viktiga på konserter och utestäl- visst är det sant att man alltid kan se på en ett dansgolv på 70 kvadrat (men om hyres- saker gemensamt; Skåne, att vi har varsin len hemma eftersom person vad den lyssnar på för musik! Inte värden frågar så är det givetvis vårt vardags- klubb (min heter Klubb Gung) och det brin- utbudet av reggae i kunde jag umgås med någon som gillade rum). Jag hade turen att träffa tre tjejer som nande intresset för musik. en total popstad är schlager stenhårt eller konsumerade Crazy var olika mig vad gällde egentligen allt, men Jag är en totalt musikgalen malmötjej ganska obefintligt. Frog för att det var musik och inte en ring- framförallt musiken. Nu har jag lärt mig som bor i Eskilstuna för tillfället och läser Förutom på mitt signal. Än mindre trodde jag att jag skulle att uppskatta personer med svart hår, med Textdesign. Innan jag hamnade här reste dansgolv då så kunna dricka vin och prata med någon som intresse för hitlistor och med en förkärlek till jag jorden runt genom att jobba på olika klart. klädde sig nattsvart och lyssnade på lika Alcazar. Man kan ju faktiskt vara en bra per- fartyg i världen. Min resa började på ön svarta toner från Kent hela dagarna. Än son ändå! Det är en enorm fördel att ha olika Antigua i Västindien där jag fick mitt första Therese Ahlberg, [email protected]

www.groove.se 5 Cult of Luna Hålla käften?

Johannes Persson är en upptagen man. I förra numret av Groove berät- tade han om Khomas nya platta. Samtidigt släpps ett efterlängtat nytt album med Cult of Luna, bandet han länge frontat. Att han dessutom vill ha full kontroll över allting runt sin musik gör det inte lättare att få tiden att räcka till.

– Vi har spelat in skivan själva, produce- startade Cult of Luna var vi plötsligt kommer att sågas”. Jag sa det under hela Vi ska snart spela på Irland för första rat den själva. Vi skulle helst vilja släppa fria, vi hade inga genrebegränsningar. Vi inspelningen den här gången också men gången. Överhuvudtaget är jag inne på den själva också. Det finns berörings- ville göra det mer extremt, låta helt egna. jag ska hålla käften nu. Den nya plattan öar. Jag har som mål att spela på Island, i punkter mellan bolag och band som Utmana oss själva. Beträda ny mark. är det bästa vi någonsin gjort. Japan och Australien. Det hade varit kul aldrig kommer vara gemensamma. Vi ser Den nya skivan är ytterligare ett steg Trots att bandet funnits sedan 1998 att spela i Östeuropa också men proble- bara till det konstnärliga men dom age- framåt för bandet. Johannes har för första och har turnerat tillsammans med band met är att dom har dåligt med pengar till rar ju utifrån ekonomiska intressen. gången skrivit alla texter själv men istället som Mastodon och Isis så är de fortfa- gage. Men jag går gärna ner i gage för att Cult of Luna ligger på det legendaris- har han släppt in de andra medlemmarna rande relativt okända för den svenska få spela i Serbien. ka metalbolaget Earache så det är natur- mer i den musikaliska processen. publiken. Johannes har en naturlig för- Cult of Luna har förutom Johannes ligt att bandet oftast sorteras in i metal- – Fram tills nu har jag oftast haft en klar klaring på varför. ytterligare sju medlemmar, innebär det facket, något Persson egentligen inte är låt som sedan förändrats helt när de andra – Vi har spelat minst 95 procent utom- inte att många får stå sysslolösa på scen. helt nöjd med. satt tänderna i den. Först blir jag sur och lands. Vi har bara spelat i Sverige på väg – Visst är det så men det viktigaste en musi- – Vi har aldrig tillhört metalscenen. När irriterad men sedan slutar det med att allt ut till eller på väg hem från turnéer. Per- ker kan göra är att hålla käften. Att lära sig jag och vår sångare Klas Rydberg läm- har blivit bättre. Jag är den obotlige pes- sonligen så är min stora ambition att resa, att inte spela är det svåraste som finns. nade det hardcoreband vi var med i och simisten, jag säger alltid att ”nästa skiva till nya ställen och möta en ny publik. Isac Nordgren

Rika barn leka bäst Det är alltid Madonna. Madonna eller Rol- ska spela i ishallar och liknande som tar en biljett för att överleva, för att kunna ställa en kväll på Cirkus som ändå bara tar en ling Stones, det spelar ingen roll. De är lika 10.000 per kväll. Och bara för att visa vilka mat på bordet och fortsätta leva en dräglig 2.000 pers som mest. Och priserna stiger, rika. Madonna tar ungefär 3.000 spänn för reko killar de är och hur mycket de bryr sig tillvaro som nyskapande artister? jag tror inte att taket ens är nått än, men sina biljetter och Stones kör någon ny bluff om sina fans så har de satt biljettpriserna Jag vet inte, men visst är det konstigt att jag vet inte hur högt de kan gå utan att ta om att man ska få stå på scenen och se dom till $9.99. Det är med dagens kurs 73 svens- ju större och rikare en artist är, desto dyrare död på rocken helt. För ingen kan övertyga för 4.000. Helt vansinnigt självklart, men ka kronor. är deras biljetter. Men visst, jag ska inte mig om att Mick Jagger och kompani hellre sen var det ju också länge sedan som van- När gick ni senast och såg en konsert för låtsas som att jag inte vet vart pengarna spelar för 30.000 medelålders affärsmän i ligt folk gick och såg de gamla stenarna. 73 kronor? Så som biljettpriserna ligger just går, de har enormt stora produktioner, de kostym som fått biljetter av sitt företag än Anledningen till att jag klagar på de nu kan man knappt se sitt lokala coverband betalar för hyra av massor av grejor, betalar för 20.000 skrikande rock- redan rika som vill ha mer är att jag läste en på puben för 73 kronor. Och här åker Korn löner till stora crews, lokalhyra och så vidare ande fans. Men vad artikel om Korns nya turné. Korn ska i USA och Deftones ut med en stor produktion och vidare. Men tanken är ju ändå intres- vet jag. återuppliva The Family Values Tour som de och spelar arenor, ja till och med samma sant. Vad är det som Korn och Deftones Grejen är att en gång i tiden skapade och drog runt med arenor som Madonna, för vad en öl kostar lyckats räkna ut som ingen annan har? För Korn vet nåt. Jag så att Limp Bizkit kunde slå igenom och Ice på Café Opera. Senast jag såg ett band i jag menar, man ska inte bara sparka på undrar bara vad? Cube kunde spela för en vit hårdrockspu- Globen så kostade ett klistermärke i mer- stackars Madonna och gänget, vissa band blik. Men det var inte det som fångade mitt chandisebåset 100 spänn. som spelar på ställen som bara tar en 1.000 intresse. Grejen är att Korn tänker ta med Hur kommer det sig då att Rolling Stones personer lyckas ändå klämma ur en 400 sig Deftones plus tre band till ut och de och Madonna måste ta ut flera tusen per spänn per biljett, eller varför inte 800 för Mathias Skeppstedt, [email protected]

6 Groove 4 • 2006 Cannibal Corpse Några artister och deras

Mira Craig Marvin Gaye What’s Going On (Motown, 1971)

”Det är ett så genomfört album. Alla låtar går ihop, det är live, han har sjungit live och det är fantastiskt att de gjorde allt live back in the days. Man måste ha så mycket mer talang när man går in i studio och gör det live, än Liket lever att jobba som jag gör med pålägg på pålägg i datorn. Texter som är viktiga för människor! Jag blir avundsjuk på att jag inte kan skriva sådant, men det kanske kommer.” Efter att ha suttit fast i en buss mellan Vitryssland och Ukraina, förlorat en av sina viktigaste medlemmar och blivit totalförbjud- Karin Dreijer The Knife na att framföra en av sina skivor i Tyskland är Cannibal Corpse Yo La Tengo tillbaka med nya skivan Kill. Hårdare och argare än någonsin. And Then Nothing Turned Itself Inside-Out Det är konstigt, man har sina fördomar heliga stat Florida. Hur kommer det sig – När vi kom hem så ringde Rob [Bar- (Matador, 2000) och de är svåra att komma ifrån. Innan egentligen att de flesta i den amerikan- rett, gammal Cannibal Corpse-medlem jag skulle träffa Cannibal Corpse, kända ska extrem-metallen sitter och häckar i som bland annat spelade på klassikerna för sina extrema omslag och titlar som The Sunshine State bland blåhåriga pen- The Bleeding och Vile] upp oss och frå- Fucked With a Knife och Submerged in sionärer och tyska turister? gade om vi behövde hjälp. Han bodde Boiling Flesh, spelade min hjärna mig – Ha ha, jag vet, vi finns där allihop, fortfarande i Tampa, Florida och vi hade spratt. Hur skulle de vara, vad skulle vi men ingen av oss är från Florida. Deicide sprungit på honom genom åren. Så vi tog prata om? Givetvis var jag aldrig ens i kommer från hela landet, Morbid Angel oss en lång funderare, vi ville vara säkra närheten av att ha rätt. När trummisen kom från North Carolina, Death är från på att Rob kom tillbaka av rätt anled- Paul Mazurkiewicz kliver fram och tar i Kalifornien, Atheist vet jag inte var dom ningar, med tanke på att han lämnat oss hand är det i glasögon, hästsvans, mys- är ifrån. Men det är väl vädret skulle jag en gång förut, men allt kändes rätt. byxor och en sweatshirt. Han är otroligt tro. Vi kommer alla från deprimerande Kanske såg jag Cannibal Corpse sista ”Det här är svårt, så jag väljer bara en bra. pratglad och trevlig och visste jag inte skitställen, ha ha. gången under en av de turnéer som Jack Det är populärt att tänka i listtermer märker bättre skulle jag tvivla på att han ens vis- Paul pratar fort och gärna, det är hade gett upp på, för så vitt jag minns jag när man läser tidningar. Så jag har för- ste vilka Cannibal Corpse är. Paul till och svårt att få utrymme att ställa frågor. så gick jag efter fem låtar eftersom jag sökt pressa mig själv att komma på nåt sånt album, men det är svårt. Det är ett väldigt bra med erkänner att han mest lyssnar på Han har svårt att sitta still och vrider tyckte det hela hade blivit ganska trå- band. Skulle jag inte vara med i The Knife så James Gang och Grand Funk Railroad. sig konstant på stolen och trummar med kigt. Och även om nya skivan Kill är det skulle jag vilja vara med i Yo La Tengo.” – Våra texter är inte så allvarliga, det är fingrarna på bordet. absolut hårdaste och brutalaste de gjort bara rock’n’roll, du vet. Och vi är väldigt Efter att ha släppt framgångsrika så kände jag vid en första genomlyssning Olof Dreijer The Knife noga med att poängtera att texterna inte The Wretched Spawn 2004 lämnade ori- att något borde hända, Cannibal borde ska tolkas eller efterlevas, vi är anti-våld. ginalmedlemmen Jack Owen bandet för ha utvecklats åt något håll. Plastikman Vi träffas backstage innan deras spel- att han var trött på dödsmetall (för att Men efter att ha blivit smittad av Pauls Closer ning på Fryshuset och jag undrar var de senare dyka upp i Deicide!) och bandet entusiasm och sett den långa förväntans- (Minus, 2003) får sin kraft ifrån, hur orkar man spela hamnade i något av en knipa. fulla kön utanför Fryshuset så känns det death metal i 18 år. – Vi hade konserter bokade och en turné som att kanske har Cannibal Corpse gjort – Jag vet inte, det finns i oss skulle jag på gång och plötsligt ingen gitarrist, så helt rätt, kanske är de dödsmetallens egna gissa. Du vet, vi försöker bara vara killen som vi tog med fick två veckor på Ramones, kanske har de en så trogen och sanna mot oss själva, att spela aggressiv, sig att lära sig vad han skulle spela och beundrande fanskara just för att de inte brutal, primitiv dödsmetal. Vi älskar det sen var det bara ut igen. har utvecklats, de har inte ”svikit”. och sen när man har sådan otrolig sup- Kom det som en chock? Nej, det känns som Cannibal Corp- port från våra fans är det svårt att sluta. – Inte precis. Dom som såg på oss på se kanske är det sista flaggskeppet i en Vi har väl tur som fortfarande älskar att våra två sista turnéer med Jack vet att genre som sakta men säkert har tagit spela brutal döds. han inte var riktigt med längre, magin död på sig själv. Och ser man det så, så ”Jag tröttnar väldigt snabbt på skivor och har Cannibal Corpse bildades 1988 i fanns inte där och han bara stämplade ska vi alla vara glada att de finns och för inte någon stor favorit som alltid gäller, men Buffalo och utmärkte sig redan från bör- in. Vi såg honom inte ens utanför scenen, att de låter som de låter. Dödsmetallens en bra skiva är definitivt Plastikmans Closer, jan med sina morbida texter och stilbil- vi pratade knappt med honom. Ramones, jag gillar det mer och mer. den har varit mycket inspirerande för mig. dande groteska omslag. De har genom- När de var klara med de uppbokade Mathias Skeppstedt Jag gillar FM-syntesen och skivan är väldigt gått ett antal medlemsbyten och har spelningarna efter Jacks avhopp kom futuristisk och känslosam på samma gång. också omlokaliserat till dödsmetallens problemet med hans ersättare. Den har en skön stämning över sig.”

www.groove.se 7 Midlake Hot Chip Är du av uppfattningen att skolade musiker förpestar din tillvaro? Ägna då Midlake en lyssning. De har upptäckt hur man ”olär sig” sina teoretiska kunskaper. Eller snarare hur man använder dem på rätt sätt. Mer känsla och mindre ekvation, alltså. På gruppens andra skiva, The Trials of Van Occupanther, blickar de tillbaka mot 70-talets framstående folkrockartister som Joni Mit- chell, Traffic och Fleetwood Mac. Samtidigt finns den omisskännliga Radiohead-prägeln kvar, särskilt i utmärkta stycket Roscoe. – Jag tror att vår skolade bakgrund först och främst är till vår fördel. Åtminstone lär du dig att kunna fejka, skämtar Eric Nichelson, gitar- rist i kvintetten. Jason Upshaw

Vid intervjutillfället varvar han ner i Austin, Texas, en oas i marknadsföringskarusellen. Midlake bildades i den lilla staden Denton i samma delstat, där killarna fortfarande är baserade och känner sig som ”outcasts”. – När man ägnar ett helt år att spela in en skiva hamnar man lite utanför. Särskilt om man försöker bygga upp en musikkarriär, för- klarar Eric. Det finns många duktiga musiker här tack vare vår konst- och musikskola. Bara under den senaste tiden har fyra band häri- från blivit signade. På Midlakes debut, Bamnan and Slivecork Jason Manning kretsar komponerandet mer kring ett tema. Nu har de skridit framåt i verkstaden och svarvat till ett mer organiskt sound med min- dre yta för keyboards. Killarna har blivit mer hemma i sig själva. – Vi rörs mer emotionellt av nya plattan. Hela Om och om igen tiden arbetar vi mot vårt sound, ett som är unikt men fortfarande ärligt mot oss själva. Nu har vi nått ett steg närmare vårt mål, Repetition är kunskapens moder. Och ett av menar Eric. popmusikens äldsta tricks. Sverigeaktuella Där den första skivan var en koncept- platta tar uppföljaren en annan väg. Temat Hot Chips lilla danspoppärla Over and Over är nytt och lite mer jordnära. Enligt Eric kan handlar om upprepning i dubbel bemärkelse. lyssnaren lättare identifiera sig med Van Occupanther och hans eskapader. – Van Occupanther är en karaktär i en av ”The joy of repetition/really is in you”, – Det är avslappnande att sitta hemma till lunch. Så vi åt våra medhavda mack- låtarna. Han är en outcast i sitt samhälle, en sjunger Hot Chips Alexis Taylor över en med keyboarden i knäet och ha trum- or tillsammans. Någon vecka senare vetenskapsman som försöker skapa något smittsam dansrytm och knasigt gitarr- maskinen på en stol intill. Vår inställning kom Joe med i vårt lilla lunchgäng. ingen annan gjort förut. Det kan kopplas tugg. Låten heter Over and Over och har är inspirerad av alla lo-fi-band. Och vi – Sedan när vi var 17 fick Joe en fyraka- till andra låtar, men även till verkligheten. Dessutom kan man ju koppla det till vår egen gjort bandet till ett av Englands hetaste. gillar verkligen skivor där man bara tar nalsbandare och då bestämde vi oss för känsla av utanförskap. Och både text och musik går verkligen med grundelementen. Men vi vill kom- att spela in några av de låtar jag skrivit. Det fiktiva närmandet i lyriken hör kanske ”over and over”. binera kärleken till den typen av musik Och vi gör egentligen samma grej fort- inte till vanligheterna i Midlakes genre. – Vi lyssnade på en massa hypnotisk med kärleken till stora produktioner farande. Men Eric tror inte att bandet uppfat- musik när vi skrev låten, säger Alexis. som till exempel R. Kellys. I sommar åker kamraterna till Sveri- tas som särskilt konstigt för det. Som Aphex Twin. Och så gammal disco Något som sticker ut på The Warning ge för att medverka på den ambulerande

D – Det känns intressant att röra sig R förstås. Som ju också handlar om ett är Alexis ljusa, finstämda röst. Accelerator-festivalen. Något som Alexis UD utanför normen, utanför världen. V NN hypnotiskt, upprepande groove. Med – När jag var yngre skämdes jag en del ser fram emot. VV FQ Världen är inte alltid så spännande. texten frågar jag varför folk gillar att över min sångröst. Jag låter ju lite som – Vi har ju spelat i Stockholm en gång Första skivan var väldigt ”utomvärlds- lig”, men vår nya ligger närmare verkligheten. upprepa saker hela tiden. Som att lyssna en tjej. Och jag kan fortfarande känna tidigare och det var en av våra favoritspel- I sin egen hemmastudio har Midlake haft på samma skiva om och om igen. Eller att ”är det där verkligen jag som sjung- ningar någonsin. Publiken var otrolig. möjlighet att slipa sitt sound under obegränsad att ha sex med någon om och om igen. er” när jag hör en av våra låtar ute på en Men först ska Hot Chip-sångaren tid. Som alltid kan det vara till lika stor nackdel En tvångsmässig besatthet som finns i klubb. Men, det är min röst och inget jag gifta sig. Bara några dagar efter inter- som fördel. oss alla. uppfunnit. vjun ska han gå till altaret med sin flick- – No ride is smooth, especially not with us, – Men, tillägger han. Det är ju bara en Övriga medlemmar i Hot Chip är Joe vän sedan ett år tillbaka. som Eric uttrycker det. poplåt. Goddard, Al Doyle, Owen Clarke och – Jag har precis bokat en ljudanläggning Det klingande resultatet är dock ett faktum, Låten finns med på Hot Chips färs- Felix Martin. Några av dem träffades till festen, säger han. Joe från Hot Chip oavsett turbulens, och färdigt för släpp i början ka andraalbum The Warning. En skiva redan i 11-årsåldern. ska vara DJ och det kommer nog att bli av juni. Christian Thunarf full med lekfull och vacker electropop. – Första dagen det läsåret var jag och rätt högljutt. Inspelad hemma hos Alexis. Owen dom enda som inte hade pengar Daniel Axelsson

8 Groove 4 • 2006

Peter Bjorn and John

Sedan killarna träffades har de inte kunnat undvika att hålla sig i närheten av varandra. Detta har visat sig vara ett smart drag då ska- pandet aldrig slutat blomstra. – Det är något slags dåligt skämt kan man säga. Jag tyckte att det passade rätt så bra, för dels så bor vi ganska nära varandra vid Hornstull och där har vi replokalen, studion och den lokala restaurangen där vi hänger, säger Peter glatt innan han fortsätter berätta om hur skivans titel Writers Block kom till. – Jag tänkte först på skrivkramp eller block- ering, ”writers block”, och ändrade om begreppet till block of houses. Då kom tanken om The Brill Building i New York där en massa klassiska låtskrivare skrev låtar på löpande band. Så det handlar inte om att få skriv- kramp, utan tvärtom att alla tillsammans skriver och kreerar så att det sprutar och på omslaget har vi tre skyskrapor som symboli- serar oss i bandet. Två tredjedelar av bandet, alltså Peter och Björn, har spelat tillsammans i över 15 år och

Aerial

När Sandvikenbandet Aerial gjorde layouten till sin debutskiva designade de den medve- tet som ”en obskyr hardcoreplatta” och på sin pressbild sitter samtliga fyra medlemmar med varsin astronauthjälm på huvudet. Det är en fråga om integritet. – Vi har inget behov av att sälja ut oss som privatpersoner utan fokuserar bara på vår musik, säger sångaren och gitarristen Sebas- tian Arnström när jag frågar honom om ban- det medvetet vill vara lite hemliga. – Live så blir det ju fokus på oss hur man än vänder på det. Men när det går bra så spelar det inte så stor roll för oss om publiken gillar det eller inte, det är mer en bonus. För mig är musik en verklighetsflykt. När jag lyssnar på en platta ser jag ju inte människorna som gjort musiken framför mig. Det är tämligen ointressant. Nu låter inte Aerial så mycket hardcore The Animal Five utan snarare som postrock med indiekänsla och sporadiska sånginslag. I sin egen värld är Animal Five rockstjär- kan inte hjälpa det. En sjukdom vi har – Vi har lyssnat mycket på no wave och post- nor. Efter att ha blivit upplockade av ett fått, menar Martin von Ingelhardt. rock. Mycket postrock som görs idag är trist men vi ser att det finns outnyttjad potential storbolag kan de bli stjärnor även i ett Ett självbetitlat minialbum finns ute. i genren. Det finns stilistiska element som större medvetande. Formatet är inte bara en konsekvens av skulle kunna användas mycket bättre. Jag tror – Det är fåfängan som driver en. Hade bandets rastlöshet i studion utan också att vi kan erbjuda någonting fräscht. jag inte gilla att apa mig på scen skulle en anpassning för att sticka ut i dagens Bandet har redan material klart till en jag inte hålla på, säger sångaren Martin snabba utgivningsflöde. uppföljare men har inte börjat spela in ännu. von Ingelhardt. – Vi koncentrerar det men försöker vara – Det är en fråga om pengar när vi kan släppa Animal Five är ett ärligt rockband. varierade så att det ändå finns en mång- nästa skiva men förhoppningen är att den Inte rädda för att vara löjliga. Genom en fald på varje skiva. ska komma ut i början av nästa år. På vår blandning av förutsägbarhet och barnslig Tanken är att släppa två minialbum debutskiva släpps den energi som byggs upp inte riktigt ut. Det tycker jag att det gör i det naivitet hoppas bandet från Malmö att få om året för att vara ständigt aktuella. En nya materialet, det är hårdare och framförallt komma ut och spela. De är ett liveband. målsättning som blir ett test av lyssnar- mer intensivt. – Spela in skivor är mest bara ett nödvän- nas allt kortare tålamod. Aerial hittar mycket av sin inspiration i digt ont. När vi skrivit en låt, arrangerat – Det beror på vad man gör på skivorna. film och, som Sebastian uttrycker det, ”coola klart och repat in den vill man släppa den. Förnyelse behövs och det är upp till oss, grejer”. Titellåten på debuten innehåller en Inspelning har inte så mycket med musik förklarar Martin von Ingelhardt. filmsampling på japanska. att göra. Det handlar mer om sound och Likt alla band som harvar i reploka- – Den är hämtad ur en film som heter Grave det kan bli jävligt tråkigt. len tär de långa stunderna då det inte of the Fireflies. Det är en tecknad film som Till hösten är det tänkt att bandet ska händer något. I ett sådant läge hörde handlar om två barns öde under andra världskriget. Men efter vi samplat den fick vi göra en klubbturné. I samband med den Magnus Sveningsson i Cardigans av sig. höra att den visas varje jul på japansk tv. Så vill de spela på fritidsgårdar och skolor Ett år senare var saken klar. det är lite som om en japan skulle sampla ur under dagtid. – Opretentiös lekfullhet är vårt signum Karl Bertil Jonssons julafton. – Ungdomar uppskattar musik mest. Vi och det är nog därför vi blev signade. Isac Nordgren äldre ser det på ett så analytiskt sätt men Johan Lothsson

10 Groove 4 • 2006 Up Hygh sedan 1999 då John äntrade har konstellatio- Segeryran från Hearin’ Aids P3 Guld- nen varit fulländad. Idag känner de varandra pris har knappt hunnit lägga sig förrän innan och utan vilket även tydligt visas i duon Up Hygh från samma bolag släpper musikskapandet. debutalbumet The Venus Album. Det var – Vi har ju en lång historia, så vi har väl något slag ingrott sätt att arbeta. Vi vågar skälla på på Fryshusets musikproducentutbildning varandra och vara rätt så otrevliga mot var- som de idag 20-åriga producenterna Pure andra. Jag tror att det är bra, för det kan vara Purpose och Rick Skizzo träffades och jobbigt att vara så extremt demokratiska, tillsammans lät kreativiteten flöda. vilket vi faktiskt är. Det kan vara lite jobbigt – Man märkte snabbt vilken nivå alla som sagt, men i slutändan tror jag att det blir låg på ambitionsmässigt. Vi ville båda till något bättre faktiskt, då man tillåter att göra musik och det kändes som att det alla ska vara nöjda. fanns en stor skara som mest tyckte det Att bandet gillar att leka med olika ljud lät coolt att gå produktion, berättar Pure och använda sig av flera olika instrument för att skapa stämningshöjare märks tydligt i Purpose. bandets musik. – Up Hygh bildades egentligen automa- – Jaa, dels är det att man vågar prova olika tiskt efter att vi hade hållit på i flera år lösningar, som att vi byter instrument med och sen bestämde namnet, tillägger Rick varandra när vi spelar in och så där. Vi har Skizzo. inte en fast sättning att ”du spelar det här Up Hygh omskrivs ofta som nyska- och du spelar det här”, utan man kan prova pande och influerade av Detroit-funkens lite olika varianter. Vi kan alla göra lite vad vi hasande toner. DJ Spinna har ringt och vill, så länge alla tycker att det är en bra idé bett om en skiva och The Roots rappare naturligtvis, berättar Peter och gläder sig över att alla numera sjunger i bandet. ?uestlove uttryckte i ett mail sin stora Med de tidigare skivorna har de fått myck- uppskattning. Up Hyghs rymdiga vib- et positiv kritik från media utanför Sveriges bar och epitetet ”Intergalaktiska” för- gränser och det märks att Peter och de andra i klarar de båda producenterna enkelt och bandet är spända över att se vad samarbetet skämtsamt med att deras musik fungerar med det nya skivbolaget Wichita kan inne- överallt i och bortom Vintergatan. bära. – Jag kan tänka mig att folk blivit trötta – Fast vi släppte förra skivan i USA har vi ald- på att hiphop och r’n’b blivit så exploa- rig varit där och spelat. Och vi har bara varit terat och slätstruket och därför kanske i England en gång, så egentligen har vi inte spelat så mycket utanför Sverige. Nu tror jag börjat leta lite mer idag, spekulerar Rick att det finns möjlighet. Skizzo kring frågan varför deras avstick- Samuel Olsson are inom hiphopgenren blivit hyllad. – I och med att Hearin’ Aid och vi släppte plattor med ganska kort mellanrum gror det ett frö hos det svenska folket som kanske hade gett upp på den svenska funk/hiphop/soul-scenen, fortsätter Pure Purpose. Härnäst fokuseras arbetsivern på sidoprojekt såsom remixjobb och pro- duktioner till andra artisters skivor. Först när tankegången och idéerna från första skivan har förändrats tillräckligt blir en uppföljare aktuell förklara duon. – Nästa platta ska inte låta som del två… utan det ska vara något helt nytt, berättar Pure Purpose ivrigt. Erik Hjortek

L.T. Fisk

När skånska L.T. Fisk tar ton och sjunger att morbror utanför Trelleborg. Där han försökte han vill berätta sin historia står allt runt hitta ett eget uttryck. omkring stilla. I nästa andetag förklarar han – Jag kollade inte så mycket på förebilder att han inte har någonting att säga. Då väljer utan försökte hitta ursprungligheten hos mig man ändå att lyssna vidare – för det är ju så själv. Att utgå från vem jag själv var. vackert. Än så länge har det mest blivit spelningar L.T. Fisks andra album Man ska veta när i Malmötrakten men han hoppas att få inta man ska sluta smyger iväg på en stillsam färd, nya scener. fylld med underliga betraktelser och mystiska – Det är sättet att få nya lyssnare när man öden, till de mest besynnerliga av platser. som jag inte har någon stor apparat som Som lyssnare blir man nyfiken på om det rör backar upp mig. sig om verkliga händelser. I framtiden skulle L.T. Fisk vilja åka riket – Alltså, jag är inte intresserad av att tangera runt och spela upp en sång på varje lokalradi- verkligheten på det viset, förklarar L.T. Fisk. ostation. Erfarenheter jag fått av att växa upp eller bo i – Jag gillar radiostudios, att man kan köra ett särskilt område använder jag för att göra musik utan att direkt behöva synas. Det är något annat av. En egen parallell värld som så enkelt att bara sätta upp två mickar och jag kan göra lite som jag vill i. spela. En riktig dröm som jag har faktiskt, Han heter egentligen Johan Andersson och avslöjar Johan Andersson. är en heltidsarbetande 34-årig småbarnsfö- Hur går det med skivan? rälder bosatt i Arlöv. Och så hade det kunnat – Vi har tryckt upp 500 exemplar och går det få vara. Historien om L.T. Fisk tog sin början bra hoppas vi få ordentlig distribution den 1999 när Johan Andersson efter ”en hektisk här gången. period i Stockholm” lugnade ner sig hos sin Johan Lothsson

www.groove.se 11 Snow Patrol Musik från hjärtan och själar

Kungliga Hyde Park, London, 2 juli 2005. Mer än 2 000 människor befinner sig i parken. På en stor scen pågår Live 8. TV- tittare världen över följer Bob Geldofs masslobbykampanj mot orättvisan.

Snow Patrol spelar på huvudscenen. – Vet inte riktigt varför folk fastnade för egen del kände jag mig mer bekväm hon turnerade på Irland mot slutet av vår Efter singeln Run och en låt till går de av. Final Straw. Vi är bara människor som med att lägga fram idéer som dom andra inspelning. Gitarristen Nathan Connolly får käns- gör musik från våra hjärtan och själar. kunde lyssna på och tycka till om, säger Även om Gary Lightbody låtit de lan av att de smugit sig in bakvägen till Jag tror det når fram, svarar Nathan Nathan Connolly. andra vara mer involverade i det krea- någon annans fest. Snow Patrol befinner Connolly på frågan om varför förra ski- De rockiga låtarna har blivit distink- tiva arbetet finns det en angelägenhet han sig halvvägs genom en Europaturné som van blev en stor kommersiell framgång. tare och balladerna är mer finstämda på fortfarande håller hårt om – de person- förband till U2. Snow Patrol menar att tanken på att Eyes Open. De Stora Känslorna behand- liga texterna. Run är från bandets tredje platta Final följa upp succéalbumet var mer skräm- las. Tom Simpson berättar att det flitiga – Jag kan inte säga något om det. Då Straw. Skivan släpptes i början av 2004 mande än vad den faktiska processen turnerandet givit dem självförtroende skulle Gary förmodligen döda mig, säger och har idag sålts i två miljoner exemplar blev. När de väl gick in i studion för och att de lärt sig vad som fungerar. En Tom Simpson och skrattar lurigt. över hela världen. sig själva långt ute i ingenstans på den känsla för när det är läge att trycka på Tröttnar ni inte på att göra låtar med – Det var mycket tur men vi hade Run. irländska västkusten släppte pressen. eller hålla tillbaka. samma typ av känslor? Jag tror folk verkligen kunde relatera till – Det började flyta på och när upprymd- – Turnerandet med U2 påverkad oss mer – Alla handlar om känslor men det finns den, säger Tom Simpson. heten väl infann sig blev det faktiskt ett än vad vi insåg just då. Sättet deras låtar olika sätt att uttrycka dom på. På håll gör Snow Patrol promotion ganska enkelt men hårt arbete med ski- fyllde de stora arenorna gjorde att vi blev Vad har ni för utmaningar kvar? för sin nya skiva Eyes Open. Keyboar- van, berättar Nathan Connolly. ganska medvetna om att göra en större, – Kanske att minska glappet mellan oss disten Tom Simpson, som spelat live med Skapandet av låtarna till Eyes Open kraftigare, starkare och säkrare skiva, och U2. Om vi får en tiondel av dom bandet i sju år, har tillsammans med nya har sett lite annorlunda ut än vad det säger Nathan Connolly bestämt. publiksiffrorna U2 har blir det bra, skrat- basisten Paul Wilson som ersätter sparka- gjort tidigare. Inflytande har kommit En smygande pianoduett mellan Gary tar Tom Simpson. de Mark McClelland nu blivit permanent från flera olika håll. Lightbody och en kvinnlig röst sticker ut Vad betyder U2 för er? medlem i bandet. Kvar från originalupp- – Förut utvecklades låtarna kring Gary i låtlistan. Tom Simpson förklarar varför. – Tja, att växa upp i Irland där dom är sättning är trummisen Jonny Quinn och men nu har alla bidragit, vilket är intres- – Gary hade skrivit en sång med Martha som kungligheter, eller mer än det, är en frontfiguren och huvudlåtskrivaren Gary sant, menar Tom Simpson. Wainwright i åtanke. Vi har allihop lyss- av anledningarna till att jag började spela Lightbody. – Jag tror det är viktigt att olika person- nat på hennes album och älskat det. Hon i band, säger Nathan Connolly. ligheter blandas in i det hela. För min har en så ovanlig röst. Allt gick i lås när Johan Lothsson

12 Groove 4 • 2006

*œ«ÀœVŽˆ˜`ˆiÊ«œ«ÀœVŽˆ˜`ˆitÊ

*iÌiÀÊ œÀ˜Ê
˜`Êœ ˜Ê‡Ê»7ÀˆÌiÀ½ÃÊ œVŽ» ˆ`>Žiʇʻ/ iÊ/Àˆ>ÃʜvÊ6>˜Ê"VVÕ«>˜Ì iÀ» À>˜`>``ÞʇʻÕÃÌʈŽiÊ/ iÊ>“LÞÊ >Ì»Ê ,i`>˜Ê“i`ÊvŸÀÀ>Ê>LՓiÌÊ»>ˆ˜}Ê"ÕÌ»ÊwVŽÊvœŽÊˆÊÕ̏>˜`iÌÊ ˆ`>ŽiÊBÀÊi˜ÊŽÛˆ˜ÌiÌÌÊvÀF˜Ê/iÝ>ÃÊܓʘޏˆ}i˜ÊÛ>ÀʈÊ-ÛiÀˆ}iÊ -œˆ˜`ÀB˜ŽÌÊ «Ãގ>`iˆÃŽÊ œ‡wÊ «œ«Ê BÀÊ Û>`Ê œ`iÃ̜]Ê Õ««ÊŸ}œ˜i˜ÊvŸÀÊ`i˜˜>ÊÃÛi˜ÃŽ>ÊÌÀˆœ°Ê ޏˆ}i˜ÊLiÛʏ>Li˜Ê ܓÊvŸÀL>˜`ÊFÌÊ/ iʏ>“ˆ˜}ʈ«Ã°Ê iÌʘÞ>Ê>LՓiÌÊ»/ iÊ >ˆvœÀ˜ˆi˜ÊL>ÃiÀ>`iÊL>˜`iÌÊÀ>˜`>``ÞÊLÕ`ˆÌÊ«FÊÃi`>˜Ê 7ˆV ˆÌ>Ê ­ i“Ê FÌÊ œVÊ *>ÀÌÞ]Ê >«Ê 9œÕÀÊ >˜`ÃÊ “Ê y®Ê ÃFÊ /Àˆ>ÃÊ œvÊ 6>˜Ê "VVÕ«>˜Ì iÀ»Ê LŸÀ>ÀÊ “i`Ê `i˜Ê ÍÕÌ̈œÌ>ÃÊ `iÊ Lˆ`>`iÃÊ Õ˜`iÀÊ `iÌÊ Ìˆ`ˆ}>Ê ™ä‡Ì>iÌ°Ê i`Ê `i˜Ê ˜Þ>Ê vŸÀ̍ÕÃÌ>Ê>ÌÌÊ`iÌÊØ>ÀÌÊLiÛʎ>ÀÌÊ>ÌÌÊ`iÊÎՏiÊÏB««>Ê`i˜Ê œÃ>˜`iÊ»,œÃVœi»Ê‡Êi˜ÊFÌÊܓÊ}iÀÊÃFÊ«>ÃÃʓÞVŽiÌʓiÀÓ>ŽÊ ΈÛ>˜ÊÊ »ÕÃÌʈŽiÊ/ iÊ>“LÞÊ >ÌÊ»ÊÛBiÀÊvÀœ˜Ìw}ÕÀÊ>Ü˜Ê ˜Þ>ʜV Ê>`iiÃÊ}i˜œ“}Fi˜`iʏÞÃ>˜`iÊΈÛ>˜Ê»7ÀˆÌiÀ½ÃÊ >ÌÌʓ>˜ÊBÌÌÊÃBÌÌiÀÊ ‡Ã«i>Ài˜]ʈ*œ`i˜ÊiiÀÊÛ>`ʓ>˜Ê˜ÕÊ Þ̏iÊÃ>“̈`ˆ}ÌÊ>ÌÌÊ>ÛÏÕÌ>ʎ>«ˆÌiÌÊÀ>˜`>``ÞʇʜV Ê}ŸÀÊ œVŽ»°ÊŸÀÃÌ>ÊȘ}i˜Ê >ÀÊ`ÕÊÀi`>˜Ê ŸÀÌÊ«FÊ*Îʇʻ9œÕ˜}Ê >ÀÊvŸÀʏÞÃ؈˜}Ói`iÊ«FÊÃÌB˜`ˆ}ÊÀi«i>Ì°Ê iÌÊܓÊ}ŸÀÊ`iÌÊ `iÌʓi`ÊiÌÌÊ>ÛÊL>˜`iÌÃʓiÃÌÊ i}Õ̘>Ê>LՓ°Ê-«FÀÊÜ“Ê œŽÃ»Ê`ÕiÌÌi˜Ê“i`Ê œ˜VÀiÌiÃÊ6ˆV̜Àˆ>Ê iÀ}Ó>˜°Ê i>ÊB˜˜ÕÊÀœˆ}>ÀiÊBÀÊ>ÌÌÊ i>Ê«>ÌÌ>˜ÊBÀÊ}ÀޓtÊ » iÛ>ÌiÊ ÞÃiv»]Ê» ˆÃVœ˜˜iVÌ޻ʜV Ê»iiâÊ°°°œÕˆÃi»ÊŽœ““iÀÊ >ÌÌÊLˆ`À>}>Ê̈ÊÛFÀÊÃ>Ž˜>`ÊvÀF˜Ê`iÃÃ>ÊÎB}}ˆ}>Ê iÀÀ>À°Ê -ˆ˜}iÀÊܘ}ÜÀˆÌiÀÃÊȘ}iÀÊܘ}ÜÀˆÌiÀÃt

,œ˜Ê-iÝÓˆÌ ʇʻ/ˆ“iÊ iˆ˜}» iV>˜Ê"A,œÕÀŽiʇʻ-ˆ˜ViÊÞ>LÀ>“» â>ÀÃʇʻ-œÀÀÞÊÊ >`iÊ9œÕÊ ÀÞ» *FÊ ,œ˜Ê -iÝÓˆÌ ÃÊ ˜Þ>Ê >LÕ“Ê »/ˆ“iÊ iˆ˜}»Ê Ì>ÀÊ `i˜Ê ÀB˜`>Ài˜Ê iV>˜Ê"½,œÕÀŽiÊ >ÀÊLˆÛˆÌÊ Þ>`ÊvŸÀÊȘʏFÌÎÀˆ‡ 6ˆÊ >ÀÊvFÌÌÊvŸÀʜÃÃÊ>ÌÌÊ`iÊܓÊ}ˆ>ÀÊ
˜Ìœ˜ÞÊEÊÌ iÊœ ˜Ãœ˜ÃÊ Ž>˜>`i˜ÃˆÃŽiʏFÌÎÀˆÛ>Ài˜ÊœV ÊÃÛiÀˆ}iÛB˜˜i˜ÊÞÌÌiÀˆ}>ÀiÊ Û>ÀŽœ˜ÃÌÊ`BÀÊ >˜ÊL>˜`>ÀÊ«œiÈʓi`ʜvÌ>ÊÃ>“ BÃŽÀˆÌˆÃŽ>Ê “BÃÌiÀÛiÀŽÊ »Ê >“Ê >Ê LˆÀ`Ê ˜œÜ»Ê Žœ““iÀÊ >ÌÌÊ }ˆ>Ê `i˜˜>Ê iÌÌʎˆÛÊvÀ>“FÌʈʎ>ÀÀˆBÀi˜ÊÃ>“̈`ˆ}ÌÊÜ“Ê >˜ÊFÌiÀLˆVŽ>ÀÊ̈Ê ÌiÝÌiÀÆÊ >˜ÊŽB˜˜iÀÊÈ}ʏˆŽ>ÊLiŽÛB“Êi˜Ã>“Ê«FÊÃVi˜Ê“i`Êi˜Ê ΈÛ>°Ê }i˜Ìˆ}i˜Ê >ÀÊۈʈ˜}>ÊLÀ>ÊLiB}}ÊvŸÀÊ`iÌÊ‡Ê â>ÀÃÊ `iÃÃÊLŸÀ>˜]Ê`FÊ >˜ÊFÌiÀʍœLL>Àʓi`Ê«Àœ`ÕVi˜Ìi˜Ê ˆÌV iÊ }ˆÌ>ÀÀÊܓÊvÀ>“vŸÀÊi˜ÊÃ̜ÀʜÀŽiÃÌiÀ°Êi““>Ê«FÊ`i˜Ê}ÀŸ˜>Ê ÃF˜}>Ài˜Êœ ˜ÊÀ>˜ÌʏFÌiÀʈ˜ÌiÊ>ÃÊܓÊ
˜Ìœ˜Þ°Ê
LՓiÌÊ Àœœ“ÊܓʏF}ÊL>Žœ“Êë>Ž>À˜>Ê«FÊ`iÊÌÀiÊ}i˜œ“LÀœÌÌÃ>‡ Ÿ˜Ê >ÀÊ`iLÕÌi˜Ê»-ˆ˜ViÊÞ>LÀ>“»Ê«>ÃÃiÀ>ÌÊÌÀˆ««i«>̈˜>Ê »-œÀÀÞÊÊ >`iÊ9œÕÊ ÀÞ»ÊBÀÊi˜ÊVœÛiÀ«>ÌÌ>Ê‡Ê BÀÊw˜˜ÃʏFÌ>ÀÊ>ÛÊ LՓi˜>Ê»,œ˜Ê-iÝÓˆÌ »]Ê»"Ì iÀÊ-œ˜}ûʜV Ê»7 iÀi>LœÕÌû°Ê ÃÌ>ÌÕÃÊ œV Ê ˜ÕÊ vFÀÊ ÃŽˆÛ>˜Ê B˜Ìˆ}i˜Ê i˜Ê œÀ`i˜Ìˆ}Ê ÕÀœ«>Ê iˆÊ-i`>Ž>]Ê*>ՏÊ-ˆ“œ˜ÊœV ÊÌʜ“Ê>ÛÊ
LL>tʓi˜Êˆ˜}>Ê>ÛÊ ÊFÀÊ}ŸÀÊ >˜Ê`iÃÃÕ̜“Ê`iLÕÌÊ«FÊՏÌÃvÀi`ÃviÃ̈Û>i˜tÊ Àii>Ãi°Ê ÞÃØ>Ê «FÊ `iÌÊ Û>VŽÀ>Ê Ãˆ˜}iÃ«FÀiÌÊ »->À> »Ê iiÀÊ
˜Ìœ˜Þ°Ê i˜Ê`iÌÊBÀʘF}œÌʓi`ÊÃÌB“˜ˆ˜}i˜ÊœV Ê i iÌi˜Ê »>ˆiœ»°Ê ܓÊÃB}iÀʜÃÃÊ>ÌÌÊ`i˜ÊLŸÀÊ}ŸÀ>ʓF˜}>ʓÕȎv>˜ÃÊÀˆŽÌˆ}ÌÊ ÞVŽˆ}>ʇʜV ʍÕÃÌÊ
˜Ìœ˜ÞÃÊv>˜ÃÊ‡Ê œ««>ÃÊۈtÊ iŽÌÀœÊ‡Ê`>˜Ã>˜ÌʇÊiÝ«iÀˆ“i˜ÌiÌÊtÊ

ˆÕÀʇʻ˜ÌœÊÌ iÊ7>ÃÌi>˜`» >Ì>ÀœVŽÊ‡Ê» >Ì>ÀœVŽÊ >Ì>ÀœVŽ»ÊÊ ,ˆ˜žXjÀžÃiÊ‡Ê iÃÌÊ"v >˜ÃŽ>Ê`>˜ViÉiiVÌÀœ˜ˆV>Ê}ÀÕ««i˜ÊˆÕÀÊܓÊ̈`ˆ}>ÀiÊ >vÌÊ >Ì>ÀœVŽÊBÀÊi˜Ê`՜ÊvÀF˜Ê`i˜Ê«Àœ`Վ̈Û>ÊÃÌ>`i˜Ê iÀ}i˜ÊˆÊ iŽÌÀœ]Ê œÕÃiÊ œV Ê ÀœVŽÊ BÀÊ Û>`Ê `i˜Ê vÀ>˜ÃŽ>Ê }ÀÕ««i˜Ê ˆ˜ÌiÀ˜>̈œ˜i>Ê ˆÌÃÊܓʻ- >“i»ÊœV Ê»Ê7>˜ÌÊ9œÕ»ÊÏB««iÀÊ œÀ}i]Ê̈ˆŽ>Ê i““>«>˜ÊvŸÀÊ`iÀ>Ãʎœ“«ˆÃ>ÀÊ,ŸÞŽÃœ««]Ê ,ˆ˜žXjÀžÃiÊ}ŸÀÊ>À>ÊLBÃÌ°Ê iÀ>ÃÊëFÀÊ» ÕLˆVi»Ê ŸÀÃÊL>˜`Ê ˜ÕÊ`iÌʘÞ>Ê>LՓiÌÊ»˜ÌœÊÌ iÊ7>ÃÌi>˜`»°Ê ˆ˜}ÃʜvÊ œ˜Ûi˜ˆi˜ViʜV Ê
˜˜ˆi°Ê*FÊ» >Ì>ÀœVŽÊ >Ì>ÀœVŽ»Ê >˜˜>ÌʈÊi˜ÊÃ̜ÀÊ/6ʎ>“«>˜ÊvŸÀʈ*œ`°Ê*FÊ`i˜˜>ÊÃ>“ˆ˜}Ê i`ÛiÀŽ>ÀÊ«FÊ>LՓiÌÊ}ŸÀÊyiÀ>Ê}BÃÌ>À̈ÃÌiÀÊܓÊiÝi“«i‡ “ˆÝ>ÀÊ`՜˜ÊiiVÌÀœ]Ê«œ«ˆ}ÊÀœVŽ]ÊÃÞ˜Ì «œ«ÊœV ʘiÜÊÜ>Ûi°Ê w˜˜ÃÊ`iÊLBÃÌ>ʏFÌ>À˜>ÊvÀF˜Ê`iÀ>ÃÊÌÀiÊ̈`ˆ}>ÀiÊ>LՓ° ۈÃÊ-̈˜>Ê œÀ`i˜ÃÌ>“]Ê >ŽiÊÃF˜}>Ài˜ÊvÀF˜ÊˆÃB˜`Î>ÊÕÃÊ />VŽÊÛ>ÀiÊ`i˜˜>ʓˆÝÊ>ÛʜˆŽ>ÊÃ̈>ÀÊ«ÕÃÊi˜Ê iÊ`iÊ ՓœÀÊ ÕÃʜV Ê œ“ˆ˜µÕiÊii}>˜ÊvÀF˜Ê/ iʏ>ÃðÊ*FÊvŸÀÃÌ>ÊȘ‡ Î>«>ÀÊ >Ì>ÀœVŽÊFÀiÌÃʈ˜`ˆi`>˜Ã«>ÌÌ>°Ê iÊ >ÀÊiÌÌÊÀގÌiʜ“Ê }i˜Ê/ iÊ œ˜ÊÍ՘}iÀÊ`iÌÊ`>˜ÃŽ>Êvޘ`iÌÊœÃi« ˆ˜iÊ* ˆˆ«Ê È}ÊܓÊiÌÌÊëiŽÌ>ŽÕBÀÌʏˆÛiL>˜`ʜV Ê՘`iÀʍ՘ˆÊ“F˜>`Ê œV ÊȘ}i˜Êˆ˜˜i FiÀʓˆÝ>ÀÊ>ÛÊ*>ÞÊ*>Տ° LiߎiÀÊ`iÊ-ÛiÀˆ}iÊvŸÀÊ>ÌÌÊëi>Ê«FÊՏÌÃvÀi`ÃviÃ̈Û>i˜°Ê Peaches

Sex- lektioner med Merrill

För tre år sen fick hon pojkarna att skaka snopp. Nu leder hon ring- dansen kring ståkuken. Sexologen Peaches är tillbaka.

– I’m baaack and baaaad! Merrill ”Peaches” Nisker ylar över melodin till AC/DC:s Back in Black. Efter- åt brister hon ut i ett hest garv. Vi sitter mitt emot varandra på ett hotellrum i ett soligt Köpenhamn. Jag har hunnit fråga hur det känns att ha ett nytt album på väg. Som svar får jag en upphottad version av en gammal hårdrocksdänga i falsett. Peaches är inte vilken rocktjej som helst. Hon är faktiskt helt knäpp. Flera gånger under intervjun brister hon ut i oneliner-skämt eller små sångtrudelutter. Det märks att hon är på ett sprudlande humör och varför skulle hon inte vara det? Den kommande skivan Impeach My Mats Almegård Bush låter ljudmässigt proffsigare och bättre än både Fatherfucker och Teaches of Peaches. ken är toppklass. Faktum är att Peaches Med Teaches of Peaches chockerade Det är inte bara hiphopkulturens – Jag har blivit bättre på att skriva låtar valde stället för att det fanns tillgång till Peaches rätt många. Hennes frispråkiga machovärld hon ifrågasätter. Rocken och producera. Den här gången ville jag ett helt hus och framförallt för att det texter var för mycket för konservativa har lika trötta poser och symboler som också ha en medproducent i stället för att hade en uppvärmd swimmingpool. En människor. När sedan Fatherfucker dök hon gillar att utmana och vända på. Själv göra allt ensam i min lilla groovebox. del av samarbetena på Impeach My Bush upp – komplett med Peaches i skägg på säger hon att hennes musik egentligen är Medproducenten blev Mickey Petra- uppstod också när Peaches hade grill- omslaget – blev inte uppståndelsen min- rap metal. lia som tidigare arbetat med Eels, Beck och poolpartyn. Bland gästerna på ski- dre. Med på den skivan var också Shake – Fast inte sån rap metal som skitbandet och Saul Williams. Han hjälpte Peaches van märks den här gången Joan Jett som Yer Dix. På nya skivan Impeach My Bush Limp Bizkit gör. Eller varför inte bara att göra om hennes demos till fullödiga sjunger och spelar gitarr på ett spår. finns också en hel del godis för sexsugna kalla dem för Limp? låtar. Peaches själv tycker att resultatet – Joan var i stan för en spelning, så hon rockfreaks. Bland annat ordnar hon ring- Peaches dras till manliga symboler. blev fetare än någonsin. Kanske mest för hälsade på och fick höra You Love it som dans kring ståkuken i Tent in Your Pants Betraktar dem och vrider dem till något att de använde sig av analoga syntar och hon älskade! Det är helt fantastiskt. Hon – som en kommentar till en Busta Rhy- eget. Manliga gitarronanister finns det trummaskiner. är min stora idol och hon själv tycker väl- meslåt och hela hiphopkulturen. gott om. Deras guror har länge funkat Sedan några år tillbaka bor Peaches i digt mycket om Fatherfucker. Hon har – Jag älskar hiphop och dess macho- som fallosar. Men Peaches tycker att det Berlin. Men för inspelningen av nya ski- sagt att det var vad hon ville göra för 20 år skittexter! Men jag vill skriva likadana är ett lika starkt könsinstrument för tjejer. van drog hon till USA. Närmare bestämt sedan, vilket är hur smickrande som helst. själv också, utan att någon tycker det är – Man spelar ju precis över lustcentrat. Los Angeles, där hon hyrde en studio Andra grill- och poolgäster som dyker konstigt. Busta Rhymes rappar om ett Gnider och kör runt med plektrumet. som tillhört Jeff Porcaro som var trum- upp på albumet är Eagles of Deathmetal, arsle så stort att man får plats med en Hennes feminism går ut på att välta mis i Toto. Queens of the Stoneage och Feist. klubb i det i Light Your Ass On Fire. Men allt över ända och att inte låta sig cen- – Han dog tydligen i en bisarr trädgårds- – Feist kom över och kastade sig i poolen. det finns nog ännu mer plats i ett par kal- sureras bara för att hon är kvinna. Det olycka. Mycket skumt. Hon simmade runt i sin silverbikini och songer när en kille får stånd. Så jag vände är en viktig mission hon gett sig ut på. Fördelen med att vara i en gammal jag i min guldbikini. Det kändes lyxigt. på steken kan man säga. Länge leve den galna persikan! Totostjärnas studio är inte bara att tekni- Mats Almegård

www.groove.se 15 Dirty Pretty Things Brit-rockens ex-libertin De producerades av Mick Jones från The Clash och Bernard Butler från Suede, hade den gamle Creation- bossen Alan McGee som manager och turnerade med

artister som Morrissey och The Strokes. Libertines e .s e w ov var unga, begåvade och samtidigt ovanligt bra på att ww.gro skapa skandaler och rubriker. Självklart älskade hela England dem. Men alla sagor har ett slut.

I åtta år spelade Carl Barât tillsammans ligt trött på det, att det alltid ska handla klassiker som Jackie Wilson, Kinks, Jam med Pete Doherty i London-bandet Liber- om min och Petes relation. och Stranglers. tines som under ett par år enigt hyllades Men du spelar fortfarande Libertines- Är du en berättare? av den nyckfulla engelska musikpressen. låtar med ditt nya band. Är det inte svåra- – Jag vet inte riktigt. Det har nog blivit Men för två år sedan tog sagan slut då re att göra sig fri från jämförelserna då? lite överdrivet att mina låtar är berättel- Doherty tvingades lämna gruppen. Medan – Det är bra låtar så varför skulle jag inte ser. Låtarna kan tolkas på en massa sätt, Doherty fortsatte skapa rubriker på egen spela dom? Jag skäms inte över nånting. du skapar dina egna berättelser. hand tog Carl Barât ny sats och bildade Vi är vad vi är och det kan vi inte göra Bandets första singel heter Bang Bang sitt eget band, Dirty Pretty Things. någonting åt. You’re Dead och den engelska pressen – Jag är fortfarande stolt över det vi Barât har för varje fråga jag ställt ver- har mest försökt få Barât att erkänna åstadkom med The Libertines. Det var en kat bli mer och mer upprörd och jag inser att texten handlar om honom och Pete jättebra skola där jag lärde mig massvis. att jag kanske ska sluta med frågor om Doherty. Den senare är förstasidesstoff, Man skulle kunna säga att det bandet var Libertines när han upprört betonar: en status som Dirty Pretty Things inte min barndom. Jag skaffade mig livserfa- – Jag har ingenting emot att fortsätta uppnått förrän nu. renhet och en massa vänner. Libertines vara förknippad med Libertines, jag är – Engelsk press skriver bara en massa lärde mig att möta världen. bara trött på alla skitfrågor. skvaller. När man intervjuas av europe- – Det var väldigt smärtsamt när Pete läm- Efter att Libertines splittrades gick isk press frågar dom seriöst om texternas nade bandet. Jag ville verkligen inte att Barât genom en mindre kris och drog sig innehåll, det är ovanligt i Storbritannien. det skulle hända men det var oundvikligt. undan all offentlighet under en lång peri- I så fall är det mest för att tolka in sånt Det kom till en punkt då han inte kunde od. Förra året tillbringade han mestadels dom vill höra? sköta det han var tvungen till. Vi sa till i sin lägenhet med att titta på film och – Precis. Hur länge kan det hålla? Att honom att han var välkommen tillbaka läsa böcker. Och sakta växte ett gäng nya Bang Bang You’re Dead valdes som men han kom aldrig tillbaka, säger Barât låtar fram. Hans främsta stöd under den singel var mest bolagets beslut, men visst med ett uppgivet ryck på axlarna. här tiden blev vännen och basisten Didz – symboliskt kanske den passar bra. Även Dohertys heroinmissbruk hade under Hammond. Denne lämnade sitt dåva- om den inte bara handlar om Pete utan bandets framgångsår blivit allt värre och rande band Cooper Temple Clause och om flera relationer. problemen kulminerade då han bröt sig utnämnde sig själv till Barâts vattenbä- Musikaliskt är också första sing- in i Barâts lägenhet på jakt efter saker rare. Efter en tid växte ett nytt band fram eln representativ för hur albumet låter. att sälja för att finansiera sitt missbruk. och tillsammans med Libertines-trummi- Waterloo to Anywhere, som Barât döpt Doherty sattes i fängelse under två måna- sen Gary Powell och bandets tidigare liv- albumet efter området där han bor, bju- der och när bandet skulle fullborda sitt egitarrist Anthony Rossomando bildades der på energisk och trallvänlig punkpop. andra och sista album krävdes det livvak- Dirty Pretty Things. Libertines-fans lär inte bli besvikna. Sång- ter i studion för att hindra Doherty och Vad för slags band är Dirty Pretty Things? en är så där extrembrittisk och Barât låter Barât från att slåss. Situationen var ohåll- – Oj, det var nog den svåraste frågan du på ett charmigt sätt som om han precis bar och resten av medlemmarna gjorde kunde ställa. Ett rock’n’roll-band, antar ramlat hem från puben. Kompen är spat- vad som skulle bli Libertines sista turné jag. Egentligen så är det bara små saker tiga och gitarrslingorna sätter sig direkt. utan sin famöse sångare. Under tiden bil- som skiljer oss från Libertines. Vi har Det är energiskt och kompakt, elva låtar dade Doherty sitt nya band Babysham- andra medlemmar men vi är precis lika paketerade på trettiotre minuter. spelningar på Dirty Pretty Things turné bles och efter turnéns slut fick Barât inse passionerade. Vi har samma intentioner. – Jag har svårt att koncentrera mig någon är utsålda. att Libertines var historia. Hur skriver ni era låtar? längre tid och blir lätt uttråkad, säger – Jag ser verkligen fram emot spelningar- Är ni fortfarande vänner? – I Libertines skrev bara jag och Pete, nu Barât och skrattar. Jag skriver den typen na här i England, säger Barât. Jag njuter, – Ja, det är vi. är vi mer ett band som gör låtarna till- av låtar så därför blir inte plattan längre. det känns som att komma hem igen. Pete fortsätter att skapa rubriker. sammans. Allting började med att jag Att Libertines inte är bortglömda i – Först var jag orolig över förväntning- – Tyvärr kommer inte musiken i första hade några låtar och sedan åkte vi ut till England märks tydligt. Doherty har trots arna och tänkte att folk skulle komma hand vilket den alltid borde göra. ett hus i Cornwall, mitt ute i ingenstans, fortsatta personliga problem nått stora till spelningarna enbart för att bedöma, Är du trött på att diskutera det förflutna? och spelade tillsammans i en vecka. Vi framgångar med Babyshambles och nu för att se ena halvan av bilolyckan. Men – Jag förstår att det är nödvändigt. Att har en väldigt bra kemi i bandet eftersom konkurrerar de två tidigare parhästar- sen insåg jag att det var cyniskt, publiken sätta in det jag gör nu med Dirty Pretty vi känner varandra väl sedan innan. na på de engelska listorna. Bang Bang kom för musikens skull. I början fick vi Things i sammanhanget, var vi befinner – Som låtskrivare är jag mer influerad av You’re Dead gick direkt upp på singel- dåliga recensioner, det kändes som om oss historiskt. Men självklart är jag jäv- film än annan musik. Jag lyssnar mest på listans femteplats och nästan samtliga journalisterna redan skrivit recensionen

16 Groove 3 • 2006 Kevin Westerberg Kevin

innan dom sett showen men nu har vi fått London med alla distraktioner och man dom återstående fem låtarna till plattan berättar om deras egna liv. Allting hand- allt bättre omdömen. Skribenterna såg fick perspektiv på saker och ting. där i Glasgow under bara tre veckors tid. lar om ögonblicket, att fånga nuet. Jag att publiken blev som galna på våra gig Efter fem veckor tillsammans med Så det gick väldigt, väldigt fort. är väldigt tillfreds med var jag befinner och dom kan inte gärna säga att publiken Sardy, som tidigare bland andra har pro- Det låter som ni hade väldigt kul när ni mig för tillfället. Men vem vet vad som har fel. ducerat Oasis, åkte bandet till Glasgow spelade in det? händer i framtiden? Jag kanske startar ett När Dirty Pretty Things skulle spela för att spela in med Tony Doogan. Doo- – Absolut. Vi har väntat länge på att få band med dig, säger Barât med ett litet in sitt debutalbum så lämnade de London gan ligger bakom plattor med band som släppa något nytt så vi är väldigt glada skratt. och reste iväg, långt bort från alla rubri- Belle And Sebastian och Mogwai. över det. Isac Nordgren ker och förväntningar. – Vi spelade in sex låtar i Los Angeles Vilka är dina framtida mål med bandet? – Vår förste producent Dave Sardy såg varav vi skrev en där. Sardy var ändå väl- – Att göra ännu bättre låtar och röra vid oss på ett gig i Paris och ville spela in digt snabb när vi väl var i studion medan människors hjärtan, att utvecklas vidare med oss. Han bor i Los Angeles så vi åkte Doogan var mer avslappnad och tog till något nytt. Att kommunicera med dit. Det kändes bra att komma bort från fram personligheten i sångerna. Vi skrev min publik, att vara som en röst som

www.groove.se 17 Tool Med klinisk precision Det har gått fem år sedan Tool gav ut Lateralus. De senaste tre åren har killarna i bandet sysslat med andra saker. – Vi har accepterat vad vi är, säger trum- misen Danny Carey om varför de släpper nya plattan 10 000 Days.

18 Groove 4 • 2006 en gång i tiden spelade basisten Paul dets videor, som gitarristen Adam Jones nån. Eller om hon tillhörde nån model- Danny Carey tackar D’Amour i Tool. Men 1995, efter tre regisserar ihop med resten av bandet. lagentur. Det har ju gått 13 år, men jag för maten, men ägnar månaders harvande, när bandet inte Eftersom deras ansikten på så sätt inte har faktiskt träffat henne sen dess. Hon den ingen större upp- D R D V NU fick något gjort, gick sångaren Maynard syns i tv – trots att deras musik spelas var med i videon till Stinkfist och kom- märksamhet. Han berät- VV FQN James Keenan till en spåkärring. Hon tit- – kan de gå ut och äta utan att bli igen- mer och hälsar på oss när vi spelar i Los tar istället om när han åkte tade i sina spåkort, frågade vem Paul var kända. På en turné är det annorlunda. Angeles. Nascar för första – och hittills och föreslog att Maynard James Keenan Där känns de igen, och har inget emot Jag tar fram en helt annan bild. Danny enda – gången i sitt liv. skulle titta i London efter en lösning. Den det. Och redan mot slutet på den turné Carey spänner ögonen. – Det var en födelsedagspresent. En pola- där Paul verkade inte funka för bandet som följde på Lateralus, bland annat – Honom känner jag däremot inte. Vad re betalade och jag fick köra 25 varv på menade hon. ihop med Meshuggah, började die hard- heter han? en racerbana. Först fick man gå i skola Paul D’Amour och Tool skildes som fansen fråga efter nästa album. King Diamond. en timma och sen ut och köra. Det var vänner. Han är idag en del av Feersum – Men vi vill leva våra liv ett tag först, – Åh! Jag har hört talas om honom, men skitkul! Ennjin, som påminner om hur Tool lät på ta en paus och lära oss nya saker. Testa känner inte till honom. – Det går väldigt mjukt i kurvorna, och Undertow från 1993, med influenser från nåt annat. Då har vi nånting att säga till Jag trodde ni hade något gemensamt med ibland riktigt fort, typ 200 kilometer. Jane’s Addiction och Depeche Mode. varandra när vi träffas igen, förklarar det ockulta och så… Vi var åtta personer där, ingen av mina Och i London fanns Justin Chancellor, Danny Carey. – Jaså, han är inne på ockulta grejer. He kompisar, och om nån körde om fick som blev ny basist i Tool. Under den tiden har han spelat i he, det visste jag inte. man höra det på radion i en hörsnäcka. – He he! Maynard har berättat det där Pigmy Love Circus och jobbat ihop med Du då? Men om jag gör det igen ska jag ta med för mig också, säger Danny Carey när jag olika musiker, bland andra Les Claypool – Javisst. Jag gillar att läsa böcker om några polare. drar upp historien. och Skinny Puppy. Han har utvecklat sin ockultism och samla på dom. Förfat- Tjejen från skivbolaget smiter ut – Själv går jag inte till spågummor om hemsida, och slutat uppdatera den av slö- tare som Alistair Crowley och Kenneth genom dörren. Dagen innan hade hon råd. Jag sätter mig ner och försöker ta het. Och får nu e-post från besvikna fans Grant. Men jag bryr mig inte om LaVey, tvingat alla journalister att skriva under bort alla tankar. Om jag måste ta ett som tycker han är dum i huvudet som han verkar tråkig. kontrakt på att ingen musik fick smita beslut, och tvekar, är mer information aldrig uppdaterar den. Han har till och – Men han är fantastisk, säger Danny ut på nätet, ingen intervju fick publice- det sista jag behöver. Jag vill få bort all med hörts trumma live i en Hollywood- Carey när jag mitt i pratet om Anton ras före ett visst datum, och om bandet annan info. Det finns för mycket skräp i film, Jail Bait, men utan att kameran LaVey och hans Church of Satan tar fram skulle fotograferas så fick ingenting som våra skallar. lyckades fånga honom. en bild på en ung Arnold Schwarzenegger nån av killarna kunde tänkas säga under Vi sitter i en av sviterna på ett hotell i – Det var en kul dag. En kompis kompis i klassisk pose. Jag vill veta vad Danny fotosejouren användas i en artikel utan Amsterdam. Danny Carey är stor som ett var regissören. Det var bara två tagningar Carey, som bor i Kalifornien, tycker om tillstånd. Jag frågar Danny Carey varför hus, har på sig myskläder med bandnam- och gick ganska fort, men kul net Meshuggah och bläddrar lite plikt- var det. Och det där med hem- skyldigt i ett nummer av Groove med In sidan det måste jag ta tag i. Flames på omslaget. Varför kommer Tools nya plat- Intervjun har skjutits upp 40 minuter, ta nu efter fem år? Varför inte trots att jag är första reporter för dagen. vänta tio år som Axl Rose gör? Jag brinner av längtan att få ställa en – Vi har kommit till en tid där fråga jag snappat upp i Metallicas Some vi accepterar vad vi är, Tool. Kind of Monster-dokumentär från 2004. Visst, låtarna kan bli bättre om En fråga som länge har eggat mig. I fil- vi jobbar med dom ännu längre. men ber en reporter sångaren James Het- Men det är dags att komma ut field beskriva nya plattan i ett ord. James och spela live, att dela med oss, Hetfield blir förbryllad, men finner sig och jag längtar efter det. snabbt. När började ni jobba på 10 000 Kan du beskriva det här albumet med ett Days? ord? – Vi skrev låtar i ett år, och sen – Ehh… nej, säger Danny Carey och tar spelade vi in och mixade albu- snabbt ner mig på jorden. Han fnittrar ett met på fem månader. Den blev he he he. klar häromdan bara. – Vi har lagt ner alldeles för mycket arbe- Men innan alla låtar var te. Det är ett sånt krävande jobb att göra mixade och klara fick de kolla en ny platta, och vi försöker vara trogna upp hur långt ett album kan mot den kemi som uppstår. Det lönar sig. bli rent tekniskt. Utan att det Vilken kemi? måste bli en dubbel-CD. – Den som uppstår när vi fyra kommer in – Skivbolaget ville att vi skulle i ett rum tillsammans. Förhoppningsvis ha marginal, för att vissa CD- blir vi bättre och bättre. Vi jobbar ihop spelare kanske inte klarade för och bygger upp energi. Visst, vi bråkar långa versioner. I så fall skulle ibland, men det är en del av det. Det kan de tvinga oss att stå för alla returer från sin guvernör. det är så många regler. Låtar på nätet är bli jävligt hårt mellan oss. Men det ger skivaffärerna. – På den tiden blev han Mr Olympia sju en sak, men allt det andra. musiken nåt. gånger i rad. Helt otroligt! Jag röstade – Plattan ska komma ut när vi vill att den För att illustrera vad han säger låtsas precis som med förra albumet Lateralus varken på honom eller han den andre, kommer ut. Och det där med intervjuer han ha en fiol i händerna, sätter den mot handlar 10 000 Days om långa låtar. Och men jag gillar Arnold. – allt ska gå hand i hand. Vi vill skapa hakan. svårsmälta sådana. – Jag håller inte med honom i politiken en effekt när skivan kommer ut. Allt ska – En fiol är fylld av spänningar, träet är Det är i mångt och mycket ett syster- men jag tycker att han är en vinnare. Han följa vår plan, och ingen ska få stöka till böjt, strängarna sitter tajt, men när du album till Lateralus. Det märks inte att har gjort många bra saker och lyckats det. drar en stråke över dom… fem år gått mellan dem. Samma rappa, med mycket. Jag respekterar honom för Är Tool ett varumärke idag, så som Korn Fiolen går upp i rök när han sänker direkta plektrumslag mot strängarna. det. Han var en snubbe från Österrike, har fått rykte om sig efter ett uttalande av händerna. Samma blandning av tempo. Samma kli- blev bodybuilder, kung i Hollywood och sångaren Jonathan Davis? – … det är dom spänningarna som gör niska ljud. guvernör i Kalifornien. Ha ha ha! Det är – Lustigt! Det kanske är så han ser på sitt musiken så vacker. Jag tar fram en bild från sleeven till en makalös story. Jag har svårt att tro på band, som en kommersiell produkt. Jag Undertow, på en kraftig naken kvinna. den. försöker se på Tool som en profilering att vara en del av ett storsäljande och Jag vill veta vad hon betyder för Tool – är för fansen, och visst säljer vi grejer också. mystikomhuldat band som Tool leder så hon bara en cool bild för en cool booklet intervjun avbryts av en skivbolagstjej Men jag tycker det är heligare än så. Vi klart till uppmärksamhet. Men de flesta i eller vet Danny Carey vem hon är? som kommer in med en tallrik. På den försöker göra musik. bandet har lyckats gå runt kändisskapet – Visst känner jag henne. Det är Laurie ligger välstekt bacon, stekt potatis, grön- Torbjörn Hallgren genom att medvetet inte medverka i ban- Arden. Jag kände henne inte innan vi saker och ett stekt ägg. Ej vändstekt. gjorde sleeven, dock. Hon var kompis till

www.groove.se 19

THE AGGROLITES får frågan ”vad tycker ni om USA:s invasion av MIRA CRAIG DAISY The Aggrolites Irak?” under intervjuer. Mira Mira Daisy’s Places HELLCAT/BONNIERAMIGO Sedan kan man alltid diskutera deras beslut HOMEMADE/BONNIERAMIGO MOSEROBIE/BONNIERAMIGO Toots & The Maytals! Mustig reggae! Krispig att signa ett majorbolag. Argumentet är, som Norskamerikanska Mira Craig är en frisk fl äkt i Trots att jag dagligen vandrar omkring på rocksteady! Soul Jazz Dynamite-samlingar! alltid, viljan att nå ut till fl er, men Anti-Flag en ibland unken och stillastående musikvärld Göteborgs kaskiga gator har jag aldrig sett Vild soul! Mullrande funk! sålde ju runt 150.000 ex av sina senaste album där få artister eller skivbolag vågar satsa på till Daisy. Saxofonisten Joakim Rolandson, Allt ovanstående dyker upp i skallen när på punkbolaget Fat Wreck Chords också. Och något eget. Att hon gillar att ta kontroll över trumslagaren Thommy Larsson och basisten jag lyssnar på The Aggrolites härliga andra jag vet inte om så mycket mer är rimligt. Vad sin egen karriär förstår man av att hon har Peter Jansons band. Visst har jag skymtat album. Bandet bildades när den jamaikanska man kan säga med säkerhet är ju i alla fall att eget bolag, producerar och skriver låtarna namnet, visst har jag känt närvaron men reggaegubben Derrick Morgan behövde Anti-Flag, som på köpet av eventuella nyvunna själv och dessutom fi xar kläderna själv (nej, aldrig haft tillfället att se dem live, det kan ett liveband till en spelning i Kalifornien. fans, kommer att dra in en del dollars till stor- hon påminner inte om Lena Ph för det!). ha med namnet att göra. Fast öppningsspåret Sedan fortsatte samarbetet med Morgan i företaget Sony. Livet är fyllt av kompromisser. Hennes karibiskinspirerade dancehall- Sture och Stinas bästa stund kanske stannar skivstudion, men de inspelningarna skickades Texthäftet till For Blood & Empire är fyllt av variant innehåller benhårda tongångar och vid grundrytmen och sopransax är oftast ett av någon anledning aldrig till pressning. små essäer och information. Jag lär mig om vokala insatser av den tuffare skolan. Kryddat otroligt kinkigt instrument att tämja. Daisy Vilket inte gör så mycket. The Aggrolites klarar ”depleted uranium”, ett ämne som används med jojkliknande utsvävningar, japanska har mycket mer än namnet emot sig. Det är sig utmärkt på egen hand och har en egen, som hölje på den amerikanska militärens kulor melodier, operavibbar, norsk folkmusik och också något frihetstörstande i överkant. alldeles lysande, sångare i Jesse Wagner. En vit och bomber. Ett ämne så hårt att det kan väldigt moderna r’n’b-känningar. Och det Å andra sidan är Daisys musik betydligt snubbe med så mycket soul i rösten att han gå igenom i princip vad som helst. Ett litet blir inte alls så splittrat som man skulle kunna mer vågad och på kanten (till det dåliga) faktiskt på allvar kan jämföras med just Toots problem är bara att resterna av detta ämne tro. Snarare lyckas Mira Craig bygga ihop en än vad Jonas Kullhammar vanligen släpper, Hibbert i Toots & The Maytals. The Aggrolites är så giftiga att cancerfallen i vissa områden i otroligt stark och homogen platta av så skilda så bara det att han lämnar ifrån sig en har förstås inget originellt eller direkt nytt att Irak har ökat med 600%. Jag lär mig också att beståndsdelar, och det känns hela tiden Moserobie-produkt som har mage att fl irta komma med. De kör, pretty much, retrostilen alla kommunala high schools i USA är skyldiga väldigt naturligt också. med något så illa som världsmusik (Mercato) fullt ut. Men gör det förbannat bra. enligt lag att ge elevernas personuppgifter till Boogeyman är hård, skön och råsvängig, och svennetango goes Waits (The Song the Köp! Spela högt! Dansa! militären. Ingen ska missa erbjudandet att ”få Dizzy är en schmoove kanonlåt och Dinner in Pearl That Might Be) gör att jag lyssnar ett Daniel Axelsson slåss för frihet och demokrati”! Bed likaså, ännu ett gäng spår kräver omnäm- par gånger extra. Och bortom den glaserade AIR BUREAU Det skrivna materialet i texthäftet ger inte nande men det räcker att säga att Mira Mira linneytan fi nns något som även för mig känns Forever Love bara nya kunskaper. Det väcker också någon är starten på den nya tidens tuffare r’n’b-våg vågat, spännande och gaska ball. Basisten TEN BEATS/PLAYGROUND slags kampanda hos mig, en rätt bitter och trött – och den är grym att surfa på! Peter Jansson är grym, överdjävlig faktiskt. Bakom pseudonymerna Sunny Cide och Shiny 31-åring. Och det är väl hoppgivande om något. Gary Landström Det handlar om ekvilibrism under ansvar Shooz döljer sig malmöiterna Niklas Ehrlin och Daniel Axelsson CURSOR MINER och det gillar jag skarpt. Och utan Thommy Henrik Larsson. Producentduon som en gång AUDREY Dancefl aw Larssons polyrytmiska kaskader skulle de gick under namnet Headroom, och senare The Visible Forms LO RECORDINGS/DOTSHOP.SE knappast låta alls. Faktiskt kan också Joakim Aircrash Bureau, är till debutalbumet Forever A TENDERVERSION RECORDING/BORDER Uppbackad av vinande syntljud och metalliskt Rolandson dra till med några räkor som lyfter Love nedkortat till Air Bureau. Postrock är ett suddigt begrepp. På Audreys hårda beats upplyser en förvriden röst om att sig över saltvattenytan som döljer allt det där Forever Love är en tolvspårsresa som debutalbum innebär det levande och angenäm det är electro vi lyssnar på. Inledande This is obehagliga sopransaxandet. Sedan tycker jag förmodligen blir lite av en lightversion för skensömn utan elektriskt modifi erade utbrott. Electro får väl anses konsumentvänlig, men att Daisys balansgång mellan snygghet och den som sedan tidigare är van vid ren techno. Visible Forms kärnpunkt är stråkarna som egentligen är informationen onödig. De som porr också är rätt kul överlag om än lite väl Air Bureaus housemusik har tydliga spår av fl yter från apokalyps till andra mer behagligt inte fattar att det här är electro vet ingenting. bakslickat. Så jag lovar att kolla upp Daisy P-funk och en förnimmelse av Parliament och gestaltade situationer – tillsammans med För Cursor Miner gör den svettigaste och mest live, både på skiva och på riktigt, för jag tror tidig Daft Punk. Eftersom Malmö är marken sången formulerar de olika vemodiga tillstånd. avhumaniserade electro på länge. Motsägelse- att osten mycket väl kan försvinna under Air Bureau står på fi nns givetvis Timbuktu med. Gitarr, piano, blås smyger med. fullt? Ja, egentligen. Men Cursor Miner perso- andra omständigheter. I City of Us målar han cyniskt, och med en Biz När Audrey stannar upp, hämtar karma från nifi erar egentligen bara Daft Punks Human Fredrik Eriksson Markie-travesti, upp en slutligen älskvärd bild jazzen till sin redan melankoliska gloria, då är After All – nästan lika bra som fransoserna DIAMONDS IN THE ROUGH av staden. The Arks frontfi gur Ola Salo är även de som bäst. Fullt av liv men ändå så stilla. själva. För det är omänskligt hårt och kallt i Diamonds in the Rough han inbjuden för att på Love This fastslå sin Okej, det känns som jag hört en del förut alla robotars heliga namn. Samtidigt så fysiskt GRAVITATION/BORDER förtjusning. men det spelar inte så stor roll. När de emel- att det känns som om man ligger underst i Mindre sidoprojekt och äventyr kan vara bra Vocoder, saxofon och trumpet är några av lanåt lyckas få en intim atmosfär att infi nna en stor gangbanghög med ett gäng svettiga för en musikers karriär. Men inte för seriösa, de inslag som ger plattan dess drift och ett sig faller jag långsamt för Audreys musik. kåtgalningar över sig. Är det skönt? Inte för vips så tar sidoprojektet istället upp bredare sound. Överlag ger Forever Love känslan Johan Lothsson nödvändigtvis. Är Cursor Miners syntattacker all plats och tid. Det fi nns många fall som av att vara en väldigt välproducerad och BIOSPHERE nödvändiga? Absolut och utan tvekan. Leve bevisbörda – Dregen spelade ju ett tag enbart genomarbetad skiva. Precis där ett albums Dropsonde den kåta roboten! med Hellacopters istället för Backyard Babies, mångfacettering ofta omskrivs som spretig TOUCH/DOTSHOP.SE Mats Almegård Nicke Andersson slutade i Entombed för nyss blir Forever Loves olika låtar här snarare en Geir Jenssen arbetar fl itigt vidare från sin bas tillgång. Må sedan hända att den dystert i Tromsö. Det har blivit en hel del Biosphere- lagda lyssnaren kan sakna sitt material bland album vid det här laget. Dropsonde kom förra AMUSEMENT PARKS ON FIRE skivans genomgående glada läte. Albumets året, men då bara som en sex spår lång vinyl- Out of the Angeles starkaste – och tillika kanske mest hitpotentiel- skiva. CD:n är lite mer generös och bjuder V2/BONNIERAMIGO la – spår Good Times förenar vackert housens på elva spår. Fem av de låtar som fi nns på puls och den mer timida popens känsla. Ett vinylen plus sex nya. När det var dags att summera förra årets varmt välkommet spår precis lagom till vårsolen. En ”dropsonde” är enligt bifogat pressma- bästa skivor gick det inte att förbise Amuse- Erik Hjortek terial en sond som man skickar ner från ett ment Parks On Fires debutplatta. 19-årige ANTI-FLAG fl ygplan för att kartlägga väderförhållanden som Michael Feerick från Nottingham hade helt For Blood & Emipre vindhastighet, temperatur och luftfuktighet. på egen hand skapat ett solitt indiealbum SONYBMG Faktum är att Biospheres musik känns som en som fi ck mig att gå i taket. Som fi ck mig Melodiös, allsångsvänlig slagordspunk med slags sond – som skickas ut för att försiktigt att svepas med i en våg av gitarrer och viss hardcorekänsla. Ett recept som gjort registrera förskjutningar i det musikaliska drömma mig tillbaka till den underbara tid Anti-Flag till ett av de största amerikanska landskapet. Det må handla om 7/8-delsjazzen i då det fortfarande fanns människor som Nu har Feerick skaffat sig ett helt band punkbanden idag. Och ett av de bästa. Bird Fly by Flapping Their Wings eller Eno-am- stirrade ner i golvet och lösgjorde lager av och tillsammans har kvintetten lyckats göra Det om detta. Den här recensionen kom- bienten i From a Solid to a Liquid. Hela tiden harmonier på högsta möjliga volym. Band ett ännu bättre album än den självbetit- mer att handla om något annat än musik. är det känsligt och försiktigt. Registrerande som My Bloody Valentine, Swervedriver, lade föregångaren. Out of the Angeles är Anti-Flag är nämligen ett av de mest politiska och invävande. Det är musik som kräver full Slowdive, The Jesus And Mary Chain, Ride som en fet jävla vägg. Låtar som titelspåret, banden i USA överhuvudtaget idag. Pålästa uppmärksamhet, så låt inte det lätta och och Spiritualized. I Feerick hade jag äntli- Await Lightning, A Star is Born, In Flight och seriösa. Ett band vars politiska agenda lugna anslaget lura. Ambientmusiken har gen hittat en arvtagare. Ingen posör eller och Blackout känns i varje cell av kroppen. man kan ta på allvar, känns det som. Ett band tagit ytterligare ett steg framåt tillsammans billig kopia utan en ung man som tycktes Precis som på debuten fi nns det enstaka som – trots att många trendkänsliga personer med vår favoritnorrman. gilla de där banden lika uppriktigt och för- andningshål, som den instrumentala So nu spyr på allt som har med ”anti-Bush” att Mats Almegård behållslöst som jag. Han var en diamant, Mote it Be, men snart kippar man efter göra – behåller sin politiska framtoning hur fortfarande oslipad men tillräckligt glim- andan igen. Om knytnävsslag i magen kan vindarna än blåser. Ett band som inte ger upp rande för att få mig att älska hans musik. vara underbara så känns de så här. eller tröttnar oavsett hur många gånger de Isac Nordgren

www.groove.se 21 Så som lagen är skriven ska Egen-spalten rym- nämnda Hellacopters som först var ett hob- sägs vara hans solodebut, men Foxx släppte ett ED HARCOURT ma månadens fem bästa demoinspelningar. byband… Ja, listan kan göras lång. Därför kan mindre lyckat album redan 1994. The Beautiful Lie Med risk att vara olydig bryter jag mot denna fans av Soundtrack of Our Lives glädjas (och Titelspåret på Unpredictable där Ludacris HEAVENLY/EMI regel och nämner en bonusartist: Häxor och kanske lugnas) att gitarristen Ian Perssons gästar är en väldigt bra start på ett annars Harcourts fjärde fullängdare är den mest svår- Porr. Kanske inte för att deras musik är fantas- soloprojekt knappast kommer att ersätta tamt album. För trots gästande stjärnor som tillgängliga hittills, vilket på sätt och vis känns tisk, utan för deras underfundiga betraktelser gitarrtrakterandet i moderbandet. Mary J Blige, Twista, Snoop Dogg och The Game logiskt med tanke på att Strangers var väldigt av det vi kallar glesbygd. Defi nitionen återfi nns Diamonds in the Rough är resultatet av en är låtarna mest som sorgliga kopior av en direkt och fylld av hits. Ed Harcourt är ju inte i låten Fuck You glesbygd: ”Ett onödigt ont förfrågan om att skriva musik till en TV-serie. förgången R. Kelly. Och texterna är genomgå- killen som gärna upprepar sig, som medvetet som påminner mer om ett geografi ns Downs Och Persson har lyckats kombinera sin uppen- ende tröttsamma beskrivningar av vad denne gör samma platta igen. Däremot har han valt syndrom än en plats att leva på /…/ vägbulor, bara leklusta med ett småbrett register. Ibland Foxx vill göra med all världens kvinnor. Det att använda sig av samma producent, Jari kommunism, skit i vägrenen som ingen orkar låter det som ett akustiskt Soundtrack, för att är som om Persbrandt hade försökt sig på Haapalainen. plocka upp /…/ paltmiddag till Uutiset, att senare vara klockren 60-talspop eller fl um- att göra musik, eller nja kanske inte fullt så På The Beautiful Lie får man leta efter de vara 1.40 lång, plocka bidrag och kasta lasso migheter från det nästkommande årtiondet. illa. Men är det inte bara bättre att mr Foxx raka poppärlorna. Singeln, 70-talsdoftande i folkdräkt. Det är fi ka, det är kalops, det är En trevlig platta, om inte annat som bevis på fortsätter med det han faktiskt kan. Visit From the Dead Dog och Revolution in inställda bokbussar och att bedra sitt byalag Perssons kunnande som musiker. Och det låter Therese Ahlberg My Heart är undantagen. I övrigt är det med en annan bys byalag, och stå för det.” så avslappnat som en halvplojig grej kan göra GOTAN PROJECT experimentlusta som gäller. I Scatterbraine går Månadens otrendigaste överraskning står – utan att för den skull framstå som oseriös. Lunático verserna i valstakt samtidigt som skeva stråkar Oholics för. Om de fi nge bestämma skulle Niklas Simonsson YA BASTA/ROOTSY och cymbaler försöker göra så mycket oväsen Göteborg förvandlas till Manchester och DIRTY PRETTY THINGS Tangons förnyare? Det var inte snack om nå- som möjligt och tävla om vilket instrument Eriksbergshallen till The Hacienda. Färglösa Waterloo to Anywhere gonting annat när Gotan Projects debutalbum som först kommer över mållinjen. Det låter fasader skulle sättas i statisk blom. Det stinker UNIVERSAL La Revancha del Tango gavs ut för fem år sedan. som om det är Chico, Groucho, Harpo och Happy Mondays, Stone Roses och framförallt Carl Barât, känd från The Libertines, fi gurerar Ett mästerverk där smakfulla housebeats Zeppo som leker orkester. I Am the Drug sparar Primal Scream om denna psykedeliska electro- nu i Dirty Pretty Things. Ett grymt bra namn och dubeffekter subtilt växte samman med inte heller på krutet, den bankande Tom rock. Mer slipade beats, bättre produktion på ett grymt bra band. För det är småskitigt klassiska instrument (som bandoneon, gitarr Waits-melodin sköljs över av en våg av på tok och mindre krystad sång är allt som behövs. och rått, oborstat och strävhårigt. Det är spott och piano) vilket tog både klubbpubliken och för många instrument. Förresten går ryktet att en viss Ebbot gärna i nävarna, för mycket alkohol i blodet och rök tangoälskarna med storm. En ny musikalisk När jag sist träffade Ed Harcourt sa han stampar takten och lyfter på hatten… i näsan. Dirty Pretty Things är defi nitivt inga genre var född. att han skulle vilja att folk kunde se hans The Winston Solution är ett annat piggt änglar, tvärtom. Efter ett högklassigt remixalbum har den seriefi guriska sida, inte bara se honom som namn på den göteborgska demoscenen. Med Släktbanden till The Libertines har satt fransk-argentinska trion återigen gått in i en känslig, allvarsam trubadur. I You Only medlemmar från så vitt skilda platser som Fal- sina spår, men enbart till bandets fördel. studion, den här gången i tangons huvudstad Call When You’re Drunk kombinerar han de köping och Sydafrika sprider de sitt solidariska Waterloo to Anywhere påminner även om Buenos Aires. Där samarbetade Philippe Cohen båda sidorna. Låten skulle kunna vara den budskap på femte given Good Things Will Come Franz Ferdinand, John Frusciante och BRMC. Solal, Christoph H Müller och Eduardo Maka- försmådda vännens klagovisa, men Harcourts to Those Who Can’t Wait. Infl uenserna är lika Garagerock, retrorock och brittisk fi ngertopps- roff med en stråkorkester, två rappare och humoristiska text (”I guess you have me on delar Nick Drake och Belle & Sebastian som känsla. Bättre än så här blir det sällan, den pianisten Gustavo Beytelmann och spelade speed dial for your eyesight is too blurred to folk, jazz och soul. Det är varmt, avkopplande här skivan kandiderar på min årsbästa-lista. in ett dussin låtar. Och de låter hur bra som text me any words”) och melodins tvärvänd- och lika välkommet som sommaren själv. Riktig rock växer f-n i mig inte på träd. helst. På samma gång som soundet blickar ning ersätter tåren i ögat med ett leende. Det Mörkare och kallare är klimatet i Stockholm Gabriella Fäldt bakåt, låter mer traditionellt än tidigare, bombastiska slutpartiet är dock en darling där postpunkbandet The Exploding Boy tuggar ERASURE lyckas det också vara mer modernt och Harcourt borde döda. Jag vet att han gillar att lakrits och hyllar klubben Vampire Lounge Union Street klubb orienterat. På inledningsspåret gästar rocka, det märker man på hans spelningar, på The Vampire EP. Till och med Sophie Rim- MUTE/EMI amerikanska Calexico samtidigt som Cristina men ibland blir det på tok för mycket av det heden har fattat tycke och producerat första Att räkna ut Andy Bell och Vince Clark som Vilallongas sensuellt svala stämma förgyller goda. De lugna låtarna har problem åt andra spåret. Interpol, Editors och andra kollegor föredettingar känns inte särskilt kontroversiellt. hälften av materialet. hållet. Många känns anonyma, åtminstone med fäbless för det mörka 80-talet är inte Inte ens i tider då The Times rankar dem Självfallet känns musiken inte lika revolu- efter bara några genomlyssningar. långt borta. Det är välproducerat, skarpt och som mer betydelsefulla än Kraftwerk. Deras tionerande som första gången men gruppen Filmiska stråkar öppnar Rain on the Pretty träffsäkert. Om sången får mogna och inte nya ”vågade experiment” – ett akustiskt lyckas ändå utveckla sig. Gotan Project visar Ones där Harcourts jag-person är motsvarig- ansträngas för mycket kan det sluta lyckligt album – är precis lika briljant som det låter. att rap och pulserande beats är lika passande heten till Divine Comedys Gin Soaked Boy. för både svartklädda supporters och ett band Alltså rena defi nitionen av ”kompakt skit på för tangon som en ros mellan tänderna. Istället för att vara ljuset i mörkret eller det som verkar ha sunt höga ambitioner. compact disc”. Jag menar, Union Street får till Robert Lagerström bra i det dåliga är Harcourts fi gur inte lika Det bitska ursinne som av någon anledning och med ledmotivet till ärkefromma tv-serien lyckosam: ”I’m the doctor with a needle in präglar Umeå är något som även Movement Sjunde himlen att framstå som vår tids största his arm/I’m the cartoon that makes you feel från Västerås anammat. Det hamras, viskas, djävulsdyrkar-anthem. rivs, smeks och skriks om vartannat på bandets Christian Thunarf andra demo. Dynamik är A och O i den hårda FIELD MUSIC skolan (om det inte ska låta kängpunk av Write Your Own History GNARLS BARKLEY spektaklet) och Movement verkar kunna sitt MEMPHIS INDUSTRIES/BONNIERAMIGO St. Elsewhere alfabet. Lyssna bara på de fl ödande dissonan- “Amazing” lyder Memphis Industries motivering WARNER serna i Once More. Dessutom har de den goda till att släppa denna samling B-sidor och out- smaken att ge musiken en personlig touch. givna låtar med Field Music. Inte illa för ett En av årets mest spännande och givande My Way är ett namn som verkar bekant. band vars debutalbum släpptes förra året! Nu musikaliska upplevelser väntar dig som Vad som däremot inte verkar bekant är att jag är Field Music inga duvungar och de kommer ännu inte njutit av St. Elsewhere utan bara gillar dem. På de snabbfrågor som medföljer aldrig att nå ut till samma massa som exem- hunnit testsmaka undersköna mastodont- väljer trion bland annat svår framför enkel, pelvis Arctic Monkeys. Men de besitter andra hitten Crazy. För på plattan fi nns låtar som krokig framför rak och matt framför blank. kvaliteter. Jag applåderar John Lennon-spöket är bättre än Crazy. Ett helt gäng, faktiskt. Alla är de ord som med rättvisa beskriver den Breakfast Song, det snygga sångarrangemang- Såsom grooviga titelspåret. Och rockiga dämpade rocken i Espying Life och Oh, Pardon et i In the Kitchen och den lite mer utfl ippade Violent Femmes-covern Gone Daddy Gone. spår är lite experimentella men som helhet Me. Ärliga melodier och självdistans ger dem Test Your Reaction. Inledningen med dessa tre och Go-Go är detta dina bäst spenderade 37 minuter ett skötebarn att stolt visa upp. Vid vårt första möte lämnar Field Music Gadget Gospel är sinnesjukt stark. Och hur på mycket länge. Jag älskar när Cee-Los Tro nu för all del inte att jag försöker knyta inte något bestående intryck. Efter ett tag otroligt det än låter är inget av plattans 13 välkomnande och kramigt raspiga stämma ihop detta kåseri med att ”ingen bra musik trillade dock polletten ner och fi ck mig att andra spår speciellt mycket sämre än Crazy skjuter upp i Prince-falsett och jag beundrar härstammar från Glesbygden”. Eller något sånt. fatta tycke för deras knasiga, halvelektroniska, – då inser man vidden av St. Elsewheres verkligen det naturliga fl yt alla låtar besitter. Christian Thunarf brittiska rock. Därmed inte sagt att jag delar dimensioner. Finns ingen anledning att kategorisera dem skivbolagets epitet. Gorillaz-producenten Danger Mouse är som pop, hiphop, soul, r’n’b eller funk – de För kontakt: Christian Thunarf sidekicken till universums knäppaste och transcenderar våra normala måttstockar och Häxor och Porr: [email protected] JAMIE FOXX mest spejsade popikon: söderns knubbiga lockar bara till hänsynslös njutning värdig Oholics: www.oholics.com Unpredictable ros Cee-Lo Green. Denne fl umfunkrockande romerska härskare. St. Elsewhere är som- The Winston Solution: www.thewinstonso- SONYBMG Goodie Mob-medlem söker efter musikaliska marens säkraste lyckopiller alla kategorier. lution.com Ännu en skådespelare som bytt karriär för ett kickar med samma lätta handgrepp som Jag blir alldeles till mig i trasorna av att ha The Exploding Boy: www.theexplodingboy.se tag. De fl esta vet redan vem Jamie Foxx är sedan jag poppar in St. Elsewhere i CD-spelaren för välsignats med chansen att uppleva den. Movement: www.movement1.com hans Oscar för fi lmen Ray och hans gästspel på fyrtielfte gången denna vecka. Visst, en del Gary Landström My Way: www.myway.nu Kanye Wests hitsingel Gold Digger. Unpredictable

22 Groove 4 • 2006

sad”. Avslutande Good Friends are Hard to Find hiphop- och soulplatta med mycket infl uenser kan jag redan höra Antony & the Johnsons funna utomlands under resor. Elva spår tar inkludera som cover i sitt liveset. oss från det Tokyo-infl uerade titelspåret via Om Here Be Monsters var en handritad New Yorkiga Turkos för att slutligen landa i Disneyfi gur är The Beautiful Lie en japansk Stockholm och fi nalen Södermalm. anime. Kantig, hård och kall. Inte dålig, Har- Jesper ”Jeppe” Welander har en bakgrund court är oförmögen att göra skräp, däremot som ljudtekniker och har under fl era år gjort känns The Beautiful Lie som den platta som musik för olika hiphop-akter, bland annat är viktigare för honom själv än för lyssnaren. samarbetat med skivaktuelle Melodiq från USA Men Harcourt verkar göra mästerverk varan- och svenska Preem. Elias Ringquist är Shy och nan gång. Jag längtar redan till nästa platta. både musiker och låtskrivare. Det enda samp- Under tiden ska jag försöka bli klok på denna. lade på Söderbröderstyle är ett klipp från klas- Annica Henriksson siska fi lmen Dom kallar oss mods av Stefan Jarl HARD-ONS och Jan Lindqvist som fi nns med i interludet Most People Are a Waste of Time till låten Kan inte stanna kvar – en hiphopbal- BAD TASTE RECORDS lad om singellivet versus monogami. Australiensarna i Hard-Ons låter underbart Ibland känns Jeppe/Shy lite Afasi och Filthy, milda och naiva i all deras enkla poppighet. lite Snook, men på de souliga spåren mer som Det känns som om ens lillebröder startade Kaah, medan vissa spår inte alls känns som ett band och nu till slut fått släppa en skiva. något tidigare – då är det bara nytt. Det är då Jag vill verkligen klappa dem alla på huvudet musiken är som härligast! De lever inte rövare, och säga att de är jätteduktiga för att de de försöker inte vara något, de är bara på något lyckats få ut ett album som handlar om hur sätt otroligt ärliga och verkliga i det de gör. det är att vara tonåring. Att bandet släppte Therese Ahlberg sin debutskiva för 20 år sedan har inget med KAIZERS ORCHESTRA saken att göra. Live at Vega Most People Are a Waste of Time är för UNIVERSAL charmig för att strunta i. Bry dig inte om att Många har sagt det förut, jag också, att Kaizers det inte är något mästerverk per defi nition. Orchestra från Norge är något alldeles speciellt I stället kommer du att tycka om den på live. Har man upplevt en riktigt bra Kaizers- samma sätt som du gjorde när du fi ck ett spelning sitter den kvar länge. Så det känns taskigt inslaget paket av ditt sladdsyskon. Man helt naturligt, men också lite spännande, att behöver inte ha en hjärna för att tycka om det det kommer en liveplatta, inspelad på Vega i här, men däremot ett hjärta. Köpenhamn. Spänningen ligger framför allt i, Mikael Barani som det gör med alla liveplattor, hur allt ter HELIOS sig när bara ljudet fi nns där. När inte allt det Eingya visuella, det som kan lyfta en spelning till de TYPE/DOTSHOP.SE där himmelska höjderna, fi nns där. Keith Keniff byter tillbaka till sitt Helois-alias Och visst är farhågorna delvis befogade. för uppföljaren till förra årets Curduroy Road I bandets senare låtar, främst de från Maestro, (som Goldmund, också det på Type). Curduroy fi nns inte samma direktkontakt med publik Roads enkla små pianostycken har på Eingya och omgivning, allt är mer koncentrerat på bytts mot en betydligt större ljudbild, med melodi och arrangemang än på den direkta 3OMMARENS mycket akustisk gitarr och modern electronica. kontakten och konfrontationen. Knappt ens Precis som hans pianostycken har hans gitarr- ett slag på oljefaten. Men i de äldre låtarna spel en tendens till väl enkla melodier, och det fi nns den där; allsången, jublet, stämningen. MUSIKHËNDELSE
kan bli lite mycket minsta gemensamma nämna- Lyssna på Bønn fra helvetet. Jan-Ove Ottesen re-känsla över det hela, lite väl lättillgängligt. styr emellanåt publiken med en domptörs  AUG4IKEN*AH&AKOLY #) Men Keniff fi xar fram en skön atmosfär, och järnhand, speciellt i Resistansen, som alltid, skivan funkar bra som bakgrundsmusik. men det blir lätt konstigt utan att se hans  AUG"UNJI'ARLIN 44 Henrik Strömberg gester och uppenbarelse. Speciellt när det ISAN ändå handlar om en dubbel-CD med totalt 24  AUG$AARA* 3. OCH!RASH 3% Plans Drawn in Pencil låtar. Men det ska vara en DVD på gång också. MORRMUSIC För ett bra liveband gör inte bara bra ifrån sig I en recension av Isans förra skiva drog skriben- ljudmässigt. Jag förväntar mig att alla bitar 'RYMMALIVEKONSERTERPÍ(ÚTORGETMEDINTERNATIO ten en parallell mellan Isan och en radio som faller på plats när man också får se dem. försöker nå ut på någon frekvens men inte riktigt Magnus Sjöberg NELLA SUPERSTJËRNOR n AFRIKANSK REBELLREGGAE SOCA når fram. Träffsäkerheten i den beskrivningen DAVID LINDH går att applicera även på uppföljaren. Plans Chocolate & Seafood HIPHOP OCH PERSISK HITLISTEPOP
,YSSNA TILL SPJUT Drawn in Pencil låter som om Air skulle röra RAZZIA/BONNIERAMIGO sig mot tidiga Kraftwerk och dumpa sången Något har hänt. SPETSAR ELDSJËLAR OCH PROVOKATÚRER
(ÚGAKTUELLA på vägen. Varje steg är nödvändigt – och inget Jag gillade inte David Lindhs förra skiva väsentligare än det andra. särskilt mycket. Jag tyckte inte att han sjöng SEMINARIEROCHDEBATTEROMKULTURELLMÍNGFALDINOM Radion försöker fortfarande nå ut, knappt bra och att musiken var alldeles för platt. hörbar för alla brus och störningar. Genom Denna gång tar han dock en gruvlig revansch MUSIKOCHSCENKONST,ËSMERWWWTUNEINSE storstadens sovande andhämtning är Isan och slänger ut en av årets stora överraskningar. nöjda om sändningen så bara når en enda Chocolate & Seafood är imponerande ärlig. ensam lyssnare. Det är svart, krypande, Ämnena rör sig kring drogmissbruk och att droppande. Suggestivt, påträngande och leva ett skitliv, samtidigt tyder musiken och 4UNE )N   !5'534) nagelbitande. Plans Drawn in Pencil är en melodierna på att saker kan och har förändrats. försiktigt utforskande liten tripp i ej beträdda, Beats, dub och pop slingrar sig runt varandra 3TOCKHOLMS+ONSERTHUSOCH(ÚTORGET ambienta avantgarde-marker. till en DNA-strängsliknande regnbåge. David Christian Thunarf sjunger om hur det är att lämna en mörk period !22!.'«23ELAMISAMARBETEMED3TOCKHOLMS+ONSERTHUS JEPPE/SHY av sitt liv bakom sig, och han gör det genom Söderbröderstyle att låta musiken gestalta det vackra som vän- 3TOCKHOLMS+ULTURFESTIVALOCH)NTERCULTMEDSTÚDAV3TOCKHOLM TINY TIGER PRODUCTION tar när man inte längre tyngs ner av ångest. 3TAD 3TATENS+ULTURRÍD 3TOCKHOLMS,ËNS,ANDSTING Mm Trodde inte att svensk hiphop kunde vara Hans ärlighet ackompanjeras av lekfullhet. vacker. Det kan den. Jeppe/Shys debutalbum Musiken svänger oberäkneligt, och David visar WWWTUNEINSE Söderbröderstyle är årets fi naste hiphop-platta upp fl era olika sångröster. I Angel Dust låter hittills. Söderbröderstyle är en storstadspräglad han manisk predikande om hur han inte

24 Groove 4 • 2006 behöver droger, Dark Skies innehåller den fi na hitmakarna Bloodshy och Avant som bidragit textraden ”The city was empty left my worries till sångerskans två första album fi ck inte vara ’cause I had plenty”, och Evil Eyes borde göra med. Kanske för att Christina bestämt sig för Daft Punk avundsjuka. att satsa på mer hiphop-inriktat nu. Något har verkligen hänt. Något bra. So Amazin skiftar tempo, allt är inte glatt Mikael Barani och poppigt, nästan inga låtar är förresten LOUDERBACH poppiga längre. Låtarna handlar om kärlek, Enemy Love att bli kvinna och ex. För den som lyssnar noga UNDERL_NE/IMPORT på texterna kan en tydlig historisk tråd utläsas Troy Pierce släpper vanligtvis skivor på Richie i de olika texterna. Men det är knappt så att ”Plastikman” Hawtins bolag M-nus. Men killen man orkar lyssna igenom det välproducerade ville givetvis också ha ett eget bolag med ett albumet. Det blir liksom långtråkigt med alla streck i namnet där han kan släppa under dessa halvsjungna refränger där Christina alias som Slacknoise och Louderbach. Troy bara vrålar. Cool är i alla fall Gonna Tell Every- Pierce har själv berättat hur infl uerad han body som känns som en regning dag mest gör är av Plastikman och det är ingen tvekan om tills Christina läckert parafraserar R. Kelly. saken – det hörs hela tiden. Men inte på något Therese Ahlberg dåligt sätt. Det handlar inte om någon blind NATASJA beundran som resulterar i kopierad musik. Release Pierce gör det till sitt eget. PLAYGROUND Plastikman har aldrig låtit mer klaustrofobisk En dansk tjej med sudanesiska rötter som än på Closer. Anledningen till det var att Hawtin toastar på patois om att hon vill ”behave like började använda sig av rösten som beståndsdel Beyonce”. Det skulle kunna bli hur pinsamt i musiken. Likadant är det på Enemy Love. I som helst. Men Natasja Saad klarar av det Grace (Anxiety) rabblar Pierce hur svårt det är att tack vare sitt schyssta fl ow. Hennes danska sitta still när man lider av ångest. Tillsammans producenter har hängt på (den ett par år med de dovt minimala basgångarna ger den gamla) trenden med arabiska dancehallryt- där maniska rösten en krypande kall känsla mer men det funkar, kanske på grund av att som kramar åt från alla håll – som en svettig Natasja genom sitt ursprung har en genuin ångestriden mardröm. Minst lika fascinerande relation till den typen av harmonier. som den mest gastkramande fi lm. Och samtidigt Överhuvudtaget känns Natasja mer äkta helt dansant. Pierce går helt enkelt från klarhet än många andra försök i genren. Hennes till klarhet. Han är en av minimaltechnons allra känslor för jamaicansk musik känns inte starkast lysande stjärnor. bara som ett påklistrat PR-grepp utan hon Mats Almegård verkar verkligen känna för den här musiken. L.T. FISK Visst hamnar några låtar i fällan av lättviktig Man måste veta när man ska sluta popdancehall men det här är ändå en riktigt VENI PRODUKTION positiv överraskning. Förutom den fullständigt Johan Andersson är onekligen en man som vidriga My Dogg är produktionerna schyssta sticker ut i det svenska musiklivet. Inte nog för och framförallt är det Natasja själv som är det konstiga, och i ärlighetens namn ganska sensationellt bra. Hon är en klart bättre dåliga och missvisande, artistnamnet L.T. Fisk. toastare än exempelvis Ms Thing som var het Han har också ett sound som har få, om några, för ett par år sedan. Och Natasjas texter är svenska motsvarigheter. Beväpnad med en inte bara slackness även om de ibland slent- nylonsträngad gitarr och en uttrycksfull skånsk rianmässigt handlar om svettiga kroppar på stämma gör han musik som på samma gång gör dansgolv. Release innehåller också texter med mig vemodig och upprymd. Tänk om det var mer seriösa budskap som den apokalyptiska L.T. Fisk som dök upp när folk pratade om skån- War Anthem samt givetvis en obligatorisk ska vissångare istället för Wiehe och Afzelius. smögarlåt (Weedsong). Istället för politiska pamfl etter och hyllningar Hennes samarbetspartners imponerar till kvinnans mysterium sjungna genom näsan också. Ja, kanske inte Papa Dee – men hur kunde vi då diskutera Anderssons hjärtskärande många nordiska artister har gjort en låt med sång och intelligenta berättelser. Mad Professor? 45 Questions är väl inte det Jag brukar vanligtvis rygga inför termen spår där Natasja personligen gör sin bästa ”poetiska texter” men den här skivan innehåller insats men bara modet att ha med en sådan några av de bästa små poetiska betraktelser produktion på sin platta är hur coolt som jag hört på svenska. I Saxådeltat beskriver helst. Flera av gästerna sköter sina kort riktigt Andersson hur vattnet ”blänker som ett tappat bra, som toastaren Pharfar och sångaren Alex. bestick”, i titellåten hur ”huden lossnar som Produktionen gör Bonfi re till ett av plat- en blöt etikett”. I Kävlinge-Döjsebro skildrar tans mest spännande spår och Restless är en han en man som ”brukade klä sig i randigt för av de bästa dancehallåtar jag hört under det att inte se fet ut” och ”hade det varit en fi lm senaste året. Det känns väldigt kul att Natasja hade jag klippt om slutet”. José Cuervo är en inte är helt låst vid dancehall utan har med vacker skildring av en kärlek som förlorats. renodlade reggaelåtar på skivan också som Den extremt avskalade ljudbilden smyckas den utmärkta Real Sponsor och nämnda 45 ömt med små inslag av cello, vibrafon, orgel Questions. Det låter kanske otroligt men i sina och kör. Det här låter betydligt mer amerikanskt bästa stunder förtjänar Natasja att nämnas än svenskt. Det framlufsande tempot och i samma sammanhang som de allra bästa hudnära anslaget påminner om Bill Callahans dancehalltjejerna. Ce’Cile, Lady Saw, Lady G, bästa stunder med Smog. Skivan avslutas med Tanya Stephens... och en danska? raderna ”Det var större i mitt huvud men på Isac Nordgren papper blev det ingenting/Du kommer aldrig TIM NEU att glömma mig”. Nä, jag lär i alla fall inte Tim Neu glömma den här skivan i första taget. RCA/SONYBMG Isac Nordgren Här kära vänner har ni en skiva som kan få CHRISTINA MILIAN en deprimerande grå dag att kännas som en So Amazin underbart vacker grå dag. På 90-talet var det i DEF JAM/UNIVERSAL bandet Busty som Tim Neu underhöll. År 2006 Cool och Dre, duon bakom The Game och Ja är han aktuell med solodebuten och redan Rule, har producerat hela So Amazin. Svenska innan skivsläpp har du kunnat läsa och höra

www.groove.se 25 DIVERSE ARTISTER Då var det trött och oinspirerat och bandets rubriker om att det är Tim Neus år. På P3 Guld- uppföljare till Alphabetical är helt enkelt det Coachella slöhet smittade av sig på fröken Harvey. galan tidigare i år gav han oss ett smakprov underbara i skitigt ljud skapat av manglande GOLDENVOICE/BONNIERAMIGO Emellanåt märks detta även på DVD-for- och även med låten We’ll Make Them Fall som gitarrer och sköna melodier. För dig som En solig och storslaget alternativ festival i matet. Live är en helt annan sak, visst – men fi gurerat i en reklamfi lm för antimobbningsor- gillade repeterandet av ord i låtarna på förra Kalifornien skildras (via stor fi lmbudget) med det spruckna, lappade och blödande från ganisationen Friends skapat mersmak hos en skivan kan jag meddela att du inte blir besvi- storslagna vyer, fantastisk musik i palmträdens skivan går ibland helt förlorat. Hon är en stor publik. ken nu heller. skugga, kortintervjuer med artister backstage oerhört karaktärsstark artist, men det märks Med facit i hand är det med stor glädje jag Samuel Olsson som uttalar sig positivt om festivalen, karak- väldigt sällan på denna DVD. Om man haft uppmanar alla som inte har koll på denna PRETTY GIRLS MAKE GRAVES täristiskt inspirerande historier från besökare material från en hel turné borde urvalet ha artist att genast gå och införskaffa ett av årets Élan Vital och bilder från campinglivet ($35/person i av- varit bättre. Dessutom är låtvalet lite väl skralt. hittills bästa album. De tio spåren på detta MATADOR/PLAYGROUND gift för tre nätter!), mer eller mindre knäppa Hennes backkatalog kan knappast betecknas självbetitlade album är lika väl mottagna som Nocturnal House är resultatet av Bloc Party i events och projekt ute på området och än som hitdiger, men av hennes mer kända låtar då farmor dukat upp sina magiska sjusorters en höghastighetskrock med PJ Harvey. Pyrite mer fantastisk musik. fi nns endast Big Exit och Down by the Water kakor till eftermiddagskaffet. Höjdpunkterna är Pedestal är blödiga tonårsbetraktelser av Line-upen i denna tvåtimmarsfi lm är rena (som hon skrattar bort) med. Var är Mansize, förutom tidigare nämnda hit den underbara romantiska relationer med tveksamma sång- drömmen för oss indie-rock/pop/hiphoppare, Good Fortune, C’Mon Billy och 50ft Queenie? Springsteen-doftande balladen Lost Along the melodier. The Number är lite gulligt naiv med eller vad sägs om; Mars Volta, Belle & Sebastian, Who The F**k? är grym, men ganska ensam Way och låten Loopholes som för ett par mi- en sockersöt poprefräng, följt av överraskande Spearhead, Stooges, Squarepusher, White om att vara det. Istället väcks en längtan efter nuter får den gråa himlen att bli härligt blå. svart dramatik. Det är minst sagt en ambivalent Stripes, Kool Keith, Pixies, Björk, Flaming Lips, nästa album, när det nu kan tänkas anlända… Samuel Olsson upplevelse att lyssna på Élan Vital. Ibland är Radiohead, Morrissey och Saul Williams. För Niklas Simonsson PEARL JAM det (kanske medvetet) amatörmässigt, och att nämna några. Tyvärr så MTV-klipps fram- TYPE 0 NEGATIVE Pearl Jam ibland görs det anspråk på att spela progressiv trädandena sönder så det varken blir hackat Symphony for the Devil SONYBMG metal. Det blir aldrig särskilt dåligt, men jag eller malet. Allt som återstår är smakprov från SPV/PLAYGROUND En gång i tiden var Pearl Jam det band alla efterlyser mer ångest, som i Selling the Wind ett stort antal fantastiska artister, vilket möjligen Symphony for the Devil är Type 0 Negatives skivbolag ville ha i sitt stall. Ungefär samtidigt och lite mer sånginsatser från herrarna i är planerat att skapa ett sug efter att besöka första live-DVD. För ett band som funnits var Kevin Costner den skådespelare alla bandet, då musiken toppas av en sångerska Coachella – men vill man uppleva nåt liknande sedan 1990 är det ett bra tecken. Det bäddar fi lmbolag ville ha i sina fi lmer. Ingen av dem som har ett mycket begränsat register. Det blir på närmre håll är det bara att åka till Roskilde. nämligen för en genomtänkt produkt – men är number one idag, men jag tycker ändå att inte bättre av att de försöker maskera henne Gary Landström riktigt så är det inte. Mitt i konserten klipper Pearl Jam klarat av att förvalta sitt arv. med diverse effekter heller. MARVIN GAYE producenten in tokiga grejer med en skallig Pearl Jam är modiga. Inte bara för att de Att första plattan var mer elektroniskt The Real Thing in Performance 1964-1981 kille som funkar som motor och bollplank. battlar Ticketmaster och vägrar ha streckkoder uppbyggd hörs – den mekaniska spelstilen är UNIVERSAL Hans uppgift är att röra om i grytan under på sina album. De är modiga i sitt musikspråk. fortfarande närvarande. Räkna inte ut Pretty När det gäller världsartister av gudabenådad turnén – på buss, fl yg och backstage med Pearl Jam är mer än något annat band rockens Girls Make Graves. De verkar ha något på gång, rang som av olika anledningar tackar för sig mera. Det är bara irriterande. Lägg såna motsvarighet till gammelgrekernas Janus. Den men de har hittills bara kommit halvvägs. i förtid är det som upplagt att mytologisera pengar på ytterligare en live-kamera istället. traditionen fortsätter i självbetitlade albumet Christian Thunarf och analysera i smått överdrivna mängder. Konserten är annars fullskalig, med klassi- Pearl Jam. Lika ofta som de spelar smäktande THE RACONTEURS Men det är svårt att hålla sig ibland – i mitt ker som My Girlfriend’s Girlfriend och Black no. melodier som lyfter som duvor från mitt bröst, Broken Boy Soldiers fall speciellt när det gäller Marvin Gaye. Jag 1. Den spelades in i Tyskland under Bizarre- drar de på en rock som rycker och sliter. Och XL/PLAYGROUND har alltid tyckt att han haft så sorgsna ögon. festivalen 1999 och håller hög teknisk kvalitet. det kan gärna vara i samma låt, som fantastiska Jack White vill tydligen lira i ett band med några Så timida och fromma men samtidigt lidande, Många fans har redan haft den bootleggad, Marker in the Sand. Den måste ni bara höra. snubbar ett tag och för att få göra detta nöjer som att han någonstans visste att han inte och de kommer märka att ett Beatlesmedley Albumet Pearl Jam påminner om Yield, som han sig med att lira halvtaskiga låtar. Om man skulle få vara med på upploppsrakan och skåda är bortklippt. Peter Steele och kompani fi ck jag föredrar av Pearl Jams senare plattor. Den jämför The Raconteurs med The White Stripes målsnöret. En efterkonstruktion, javisst, men nämligen inte grönt ljus för rättigheterna. släpptes i februari 1999 men blev inte den så är det nämligen rejäl klasskillnad. Tillsam- han hade motgångar i sitt liv. Kokainmissbruk, Till konserten kommer även ett roligt comeback Pearl Jam hoppades på. Kanske kan mans med Meg producerar Jack nyskapande skilsmässor och en farsa som knäppte honom fotogalleri från bandmedlemmarnas barn- Pearl Jam göra det jobbet? rock med fi n känsla för vad som hänt tidigare under hans 45:e levnadsår. Om inte sorgligt så i och ungdomsår, liksom en kaotisk intervju Ett problem för stora band med säregen stil i rockhistorien men tillsammans med Bren- alla fall djupt orättvist. där utfrågaren upprepar frasen ”but seriously” är att deras musik kan bli för intern. De sitter i dan Benson blir det inte mer än dussinsväng The Real Thing in Performance är den första femtioelva gånger. Säger inte det allt? replokalen och bygger in nya delar i sitt gamla eller enkelt Zeppelin-plagierande. De riffar på DVD-antologin på en Motown-artist. Och valet Det här är Type 0 Negatives första släpp på koncept som tokiga uppfi nnare, och plötsligt gitarrerna men plattan vill aldrig lyfta. Kanske var ju inte det sämsta direkt, likaså håller tre år, och kommer som en väckarklocka för fattar de bara själva vad som får musiken att är Brendan nöjd med Broken Boy Soldiers, DVD:n riktigt god klass. Huvuddelen i denna att få igång lite surr om bandet – till hösten fungera. I bästa fall. Så är det inte med Pearl men Jack borde glömma den illa kvickt och gå dubbel är en god samling TV-framträdande kommer nämligen nästa studioalbum. Jam. Deras musik, och de gripande texterna, vidare med det han gör bäst. som sträcker sig över de tre decennier han Torbjörn Hallgren når fortfarande ända ut till lyssnarna. Jag blir Gary Landström var verksam. Från mer lättsmält Motown- gråtmild av Parachutes, och full av spring i REAL ONES soul till patostyngda 70-talsalster som What’s benen av Severed Hand och Life Wasted. Det Home with the Girls in the Morning Going On?. Till största del är det intressant som här är sommarens rockplatta. BPOP/BONNIERAMIGO dokumenterad TV-historia, eftersom många Torbjörn Hallgren När detta album släpptes i Norge förra året framträdanden är playback. När det blir live PHOENIX fi ck det väldigt bra kritik. Musikpressen verkar – som i strålande I Heard it Through the Grape- It’s Never Been Like That gilla det organiska, det jordnära och hem- vine-versionen från 1969 – slår det dock gnistor EMI vävda. Och så country så klart. Det gläder mig. rejält. Precis som a capella-valet man kan göra När jag försöker tänka tillbaka på sommaren I Sverige gillar pressen också country men det på ett antal låtar, då det blir extra märkbart 2004 måste jag erkänna att det inte är många verkar däremot inte lätt att få ett skivkontrakt vilket grymt krut i pipan Gaye satt inne med. KANYE WEST fragment som etsat sig fast i minnet. Troligtvis om man spelar den musiken. Killarna i Real Fyllig, snyggt utsmyckad och med ett starkt Late Orchestration regnade den väl bort precis som alla tidigare Ones klär sig i skön 70-talsstil; tjocktröjor, innehåll. Denna DVD lär inte lämna någon DEF JAM/UNIVERSAL somrar. Två saker från den sommaren måste rutiga skjortor och rufsiga frisyrer, och mu- med någorlunda mängder själsutrymme Hiphopvärldens poppigaste hitmakare bjöd dock markeras, hur många kan säga att det siken ligger någonstans mellan folkrock och likgiltig eller stillasittande. i höstas in några hundra branschmänniskor var lätt att stå still då Everything is Everything americana. Med en tvist av afrikanska rytmer. Niklas Simonsson till konsert i Abbey Road Studios. Uppbackad och Run Run Run pulserade ut ur högtalarna. De broderar ut sin musik med banjo, sitar, PJ HARVEY av en DJ och en taggad kvinnlig stråkorkester Phoenix hade visat att Frankrike inte bara ska steelgitarr och så förstås fantastisk stämsång. On Tour – Please Leave Quietly hoppar han omkring som en kalv på grönbete förknippas med datoriserade ljudvågor och Det är en smula Buffalo Springfi eld, Crosby, UNIVERSAL till alla sina välkända och älskade sånger. Pre- rappa käftar. Tydligt klev de fram och visade Stills, Nash & Young men även Beachwood Polly Jean avskyr traditionella upplägg i DVD- cis som när jag såg honom på Hammersmith att indierock med allra största säkerhet kan Sparks och The Elected. releaser. En rakt igenom fi lmad och oavbruten Apollo i London för ett par månader sedan. ha lika mycket soul i sig som hela Motown. På det stora hela är det härlig lyssning. konsert var mallen för hur det absolut inte Och orkestreringen är inspirerad, låtarna När de nu släpper ny skiva precis innan Jag applåderar bandets sound, det är härligt fi ck se ut, så resultatet i On Tour – Please Leave otvivelaktiga hits rakt igenom samtidigt sommaren är det inte konstigt om du ställer att de letat sig längre in i stränginstrumentsaf- Quietly blev ett lapptäcke av sammansydda som Kanye själv njuter av att inte bara vara dig frågan om den här sommaren kommer fären och inte stannat vid gitarrerna. Men tagningar från hela hennes senaste turné. Inte studioproducent. Jag är såld på Kanye, det var att svänga lika mycket. Svaret kan du bara en del låtar känns lite ofärdiga eller inte alltför otraditionell om någon frågar mig, men jag redan efter The College Dropout, trots att komma fram till själv, men potentialen fi nns helt utmejslade ur den ursprungliga idén. icke desto mindre intressant. Om inte annat han kan vara ocool och väl hurtig för den rätt- helt klart med låtar som Long Distance Call Everybody Feels Like Laughing har en tveksam befi nner hon sig i roligare sällskap, med ett trogne hiphop-katten från hooden. Men han som redan nu fi nns tillgänglig på landets refräng (och underlig stavning i titeln), men betydligt mer energiskt kompband, än när jag är ju i alla fall inte i P Diddys klass ännu… radiostationer. Det som höjer It’s Never Been inledningen och verserna är desto bättre. De såg henne på norska Quart-festivalen 2001. Gary Landström Like That och gör att den känns som en värdig där starka melodierna eller refrängerna fi nns

26 Groove 4 • 2006 PRE-LISTENING, MERCHANDISE AND MORE: WWW.NUCLEARBLAST.DE inte riktigt ännu. Förutom Ballad of an Old RIHANNA BRUCE SPRINGSTEEN Det låter i alla fall inte särskilt likt Depeche Man som man med ölglaset i luften vill skråla A Girl Like Me We Shall Overcome – The Seeger Sessions Modes gamla socialistskiva. Sumo har riktat med i redan efter första lyssningen. Det låter DEF JAM/UNIVERSAL SONYBMG all kraft mot housepartyt. Precis som vanligt lovande för framtiden dock. Barbados-födda Robyn Rihanna Fentu fyllde Trots att jag förstår Springsteens ikonstatus har alltså. Men den här gången låter det mer Annica Henriksson nyligen 18 år, debutplattan kom så sent han aldrig hittat nyckeln till mitt musikaliska afrikanskt än den sambayra som brukar råda RED HOT CHILI PEPPERS som i höstas (klättrade in på andraplats på hjärta, även om det funnits saker som varit i deras studio. Fokus ligger på percussion och Stadium Arcadium Billboard-listan) och redan nu kommer uppföl- ruskigt bra. Men inte generellt. Men jag är på beats. Ett sanslöst svängigt album med glada WARNER jaren. Jay-Z ville tydligen ha ett högt tempo i något sätt benägen att släppa in honom nu. miner. Handen på hjärtat, hur många dubbelalbum produktionen när han signade henne… Vill på något sätt att han ska bo där efter att Mats Almegård håller hela vägen? Jag kan i alla fall endast I likhet med Music of the Sun blandar A ha lyssnat några gånger på The Seeger Sessions. TOOL räkna upp ett fåtal – och Stadium Arcadium Girl Like Me friskt bland genrerna. Kisses är Traditionella låtar, med medmusiker som 10 000 Days hamnar dessvärre inte på den listan… Playmobil-ska i No Doubt-format, den småkle- med akustiska instrument skapar en helt tidlös VOLCANO/SONYBMG För att vara gjord av så starka personligheter tiga pianoballaden A Million Miles Away lånar och hypnotisk stämning. För även om jag vet Ungefär som att få sin hjärna penetrerad av en och egensinniga musiker är denna 28 låtar mycket från TLC:s Waterfalls. Lägg därtill r’n’b- att det handlar om trad-låtar, även om jag gåsfjäder. Så upplever jag den första genomlys- starka bjässe inte mycket mer än just en bjässe spår som Faith Evans varit stolt över samt en vet att det inte är den där fl anell-stompande sningen av 10 000 Days. Maynard, Adam, som spänner musklerna, men inte besitter så handfull partystänkare. Bland de sistnämnda Springsteen jag kommer att höra, inte ens Justin och Danny har skapat ett intelligent överdrivet mycket styrka när väl det kommer till sticker förstasingeln SOS och dancehall-pum- hans egna låtar, måste jag ändå stänga av stycke musik. Jag känner mig jävligt smart när tyngdlyft. Red Hot Chili Peppers har gjort en bra pande Break it Off tillsammans med Sean plattan ett par gånger för att andas ut. Första, jag lyssnar på Tool. För att jag förstår, typ. skiva, man kan inte peka ut speciellt många då- Paul ut mest. Han hjälper till med det spåret och största, gången efter att hört O Mary Don’t När jag var yngre lyssnade jag på den liga låtar. En handfull gjutna singelkandidater som funkar bäst på hela plattan. Men det You Weep, en gammal negro spiritual, framförd svenske tonsättaren Allan Pettersson för att fi nns där, men tyvärr ingen riktig känsla av när- bestående intrycket är som sagt bristen på på ett så livsbejakande, lyckogivande sätt att verka smartare och coolare än jag var. På varo. För det är varken eller, vilket får till följd fokus. Musikalisk bredd för en artist är inte att jag inte klarar gå vidare på ett tag. Svag för samma sätt som de som satt med Marcel att den blir tråkig. Musikaliskt sett en muterad spotta åt, men Rihanna är långt ifrån att till kör och blås, svag för fi ol, dragspel och banjo, Prousts På spaning efter den tid som fl ytt vid Californication eller By the Way, där lekstugan fullo bära upp någon av alla de kostymeringar svag för allt låten och plattan innehåller. cafébordet. Jag fattade inte mycket men det med pop, funk och småtokigheter haft öppet hon provar. Allt har sin gräns – Rihanna Det kommer fl er tillfällen. Bortsett från lät ju bra att droppa Allan och Schönberg när dygnet runt. Men där fi nns inga starka låtar, fortsätter att balansera farligt nära den. titellåten, som väl egentligen är svår att göra andra fi ck något vått i ögat på grund av Jarvis som sagt. Förstasingeln Dani California är små- Niklas Simonsson något med, är det hypnotiskt. Ofta när Bruce Cocker. Det är först på senare tid som jag inser kul, men att den efter några genomlyssningar THE SLAVES och bandet släpper loss och blåser liv i allt deras storhet och nu har man ingen man be- visar sig vara bäst på plattan är inget gott betyg. Save Me From Yesterday omkring dem, blåser liv i gamla låtar, blåser höver imponera på. Det är samma med Tool. Frågan är bara hur det blev så här? PLAYGROUND liv i alla spelandes, blåser liv i hela Springsteens Får en känsla av överlägsenhet. Att jag känner Brände den melodivälsignade gitarristen The Slaves är bröderna Robin och Nino Keller. varande. Blåser liv i allt. Forntid och nutid. mig utvald och speciell. John Frusciante sina bästa idéer under sitt Nino är trummis i Caesars och David är skådis. Glädje och hopp. På något sätt, vet inte hur, 10 000 dagar är lite drygt 27 år. Vet inte vansinnesrace då han under tolv månader De säger att The Slaves är ett hobbyband och skapas den här eviga magin man alltid vet vad Tool vill säga med titeln. Men musiken säger släppte åtminstone sex soloalbum? Är Flea sur inget de tänker sluta sina jobb för. Debut- musik kan bestå av, men allt mer sällan upplever. desto mer. Storslaget, kallt och ödsligt på när han inte får toka iväg på slapbas-äventyr singeln Suicide knockade mig totalt med sin Och det är vackert. samma gång. Maynard plågar sina stämband. lika frekvent? Vågar man vara så ofi n att speku- kompromisslöshet och sin totala intensitet. Magnus Sjöberg Det fi nns en spänning i hur låtarna är upp- lera i att sångaren Anthony Kiedis som helren Jag kunde inte sluta lyssna på den och måste SUMO byggda. Trots att du redan vet vad som ska ex-narkoman njuter av livet för mycket för att säga att jag på grund av den är lite besviken på The Danceband hända så blir du ändå förvånad och häpen fortfarande passionerat orka dyka handlöst in i debutplattan. Den är bra – ibland riktigt bra HEYA HIFI när virvelslaget kommer.10 000 Days är ett musiken? Frågor som i dagsläget blir utan svar. – men på något sätt känns det som att jag blev Man kan inte annat än beundra duon Sumo. stycke musik som ska avnjutas i ett svep. Alla För er som lyckas lägga vantarna på den bortskämd med singeln och vill ha mer primitiv Inte bara för att de fördubblat sig själva på 76 minuter utan avbrott. Precis på samma exklusiva boxen fi nns en hel del extragodis. pop på gränsen till totalt sammanbrott. Och omslaget och ser ut som ett tvättäkta dans- sätt som man tar sig igenom Allan Petterssons Bonus-DVD med intervjuer och videor – men det får man bara ibland på fullängsdebuten. band. Mest för att de är på så sjukt glatt humör Symfoni nr 5. Med sinnet öppet och hjärnan det ändrar tyvärr inte på faktumet att Stadium Men missförstå mig rätt, jag gillar Save Me From varje gång de närmar sig en studio. Den här nollställd. Den enda lilla malören med 10 000 Arcadium är en ljum bekantskap. Yesterday. Bitvis tycker jag att den är lysande. gången fanns det ju annars skäl att inte vara Days är att ljudbilden är exakt densamma Niklas Simonsson Den får mig att tänka på en mer sofi stike- på topp. Någon gång i vintras bröt sig någon som på Lateralus. På fem år borde de ha kunnat RIGO rad version av tidiga Broder Daniel. Det är in i deras studio och snodde ett nästan färdigt ratta in ett nytt gitarrljud. Men det är en Soundclash samma desperation, kärlekstörst och samma album med backuper och allt. Reaktionen petitess i sammanhanget. MONZA/BONNIERAMIGO primitiva, trallvänliga pop. Det är något visst att komma med ett album som spritter av Per Lundberg GB Så jäkla skönt att inte alla artister fastnar i en med ensamma unga män som skriker ut sina houseglädje i stället för att gräva ner sig är genre och stannar där. Rigo Pencheff är sedan känslor till ett skramligt popkomp. Varje låt konstruktiv. Kanske därför de sjunger om att 1991 huvudperson i kollektivet Infi nite Mass känns som deras sista, men tyvärr så går de det är ”construction time again”? där han kallas Rodde. Innan dess var han med ibland på tomgång, men det gör ingenting i Stockholms andra storhet The Latin Kings. när pop är så här äkta och ett band satsar så Medan Infi nite Mass just nu tar paus album- friskt som The Slaves gör. debuterar Rigo på egen hand med Soundclash. Mathias Skeppstedt Det enda som känns riktigt Infi nite Mass på ALEX SMOKE HOT CHIP albumet är She’s a Pro där Rigos vapendragare Paradolia The Warning Amir är med. Resten av Soundclash är en SOMA/DOTSHOP.SE WARNING/EMI härlig överraskning som visar Rigos storhet Det viktigaste är kvar. Alex Smoke följer upp som artist. Det jag gillar mest som inte känns sitt magiskt vackra debutalbum Incommunicado Med det knäckande titelspåret The Warning ett dugg oväntat ändå efter Rigos mix av Say som kom för drygt ett år sedan. Det briljanta förklarar Hot Chip varför de skapat en av Say Say med Pauline, är de starka reggae- med den skivan var dess mjuka mörker och årets mest intressanta plattor: ”Hot Chip infl uenserna som genomsyrar albumet. Men melankoliska melodier. Som en hård svart will break your legs, snap of your head/Hot det är inte bara reggae som Rigo lekt med, det diamant glittrade Incommunicado med de Chip will put you down, under the ground.” är även disco på den upphottade discodängan allra vackraste små melodislingor och de silkes- Ställ det i kontrast till en grund av mjuk Rock Disco & Roll där Paulines skönt karaktä- mjukt skarvade beats som ändå lät hårda. blipp-och-klick-pop. Utrustade med diverse andra leksaker ristiska röst är ett säkert kort för succé. Dogge Med tanke på hur mycket förväntan en Men de breder ut sig mer än så. Felix bildar de en så egen liten musikalisk värld Doggelito är med på dancehallspåret Vamos a sådan debutskiva bygger är det skönt att Martin, Alexis Taylor och Joe Goddard delar att man blir arg på dem för man tvingas bailar som osar sol och glädje och garanterad konstatera – Alex Smoke har inte glömt det på den vokala biten och sätter en egen me- använda sådana slitna klichéer. Colours är hitlistevarning. Soundclash är ett brett album viktigaste. Det är fortfarande hans melanko- lankolisk prägel på sitt arbete. Inte ens det nästan töntigt harmlös, gullig electropop, där Rigo förvånar och imponerar med sitt liska melodislingor som kommer att äta sig ettriga bruket av stämmor stör. Boy From medan efterföljande Over and Over är breda register. Bäst av allt är I Wanna Be Your in i hjärnbarken på oss. Bas och trummor School får mig att genom fuktiga ögon elak dansmusik med distade gitarrer som Friend som är en skön tryckare med jamaican- kommer att få oss att vilja kasta oss ut på blicka i backspegeln på min tid som parvel, huggtänder. Detsamma gäller för Arrest ska infl uenser att mysa till i solnedgången i dansgolvet. Men det fi nns samtidigt hela med sina ledsamma sångslingor över ett Yourselv som är iskallt syntetisk, medan man sommar. tiden en melankolisk melodi som får oss att skönt housedriv. I Careful återupplivas det i exempelvis Look After Me invaggas i falsk Therese Ahlberg fundera över livet, över kärleken och allt an- tidiga 90-talets svampmusik, i närheten säkerhet. nat viktigt. En vacker skiva som fungerar som av The Prodigys Experience, blandat med Du har blivit varnad. danspartner och terapeut på samma gång. atmosfärisk vocoder. Christian Thunarf Mats Almegård

www.groove.se 29 VI HJËLP

NEIL ALDIS/JAMES SHERRY VAPNET inte lyckats med på den här plattan. Men det Heavy Metal Thunder Jag vet hur man väntar kommer. ERER MITCHELL BEAZLEY HYBRIS/BORDER Jag vill ge extra beröm till ljudet. Det här låter När brittiska metalskribenterna Neil Aldis och Vapnet har precis släppt sitt debutalbum som fräscht och modernt, mer storstadsmetal än James Sherry satte ihop en bok över album- efter förra sommarens stora radiodänga Kalla skogsmetal, som många black metalband omslag inom hårdrocken hade de ett önskemål: mig troligtvis är efterlängtad i många glest verkar sträva efter just nu. Mannen bakom MED ett kapitel om män med svärd. Men det gick möblerade studentrum. ljudet, Mattias Wänerstam, kan räkna med inte. Det fi nns för många sådana omslag. Bandet som har sina rötter i Östersund har fl er uppdrag de kommande åren. Nu skulle man kunna tro att hårdrocks- varit noggranna med att både stoltsera med Torbjörn Hallgren omslag är enkelspåriga, men så är ingalunda att de just har sina rötter i staden som vaktas WOLFMOTHER #$PRESSNINGMM fallet. Musikens aggressiva framtoning är klart av det berömda Storsjöodjuret samt att de Wolfmother framträdande, vilket Heavy Metal Thunder stolt fått lämna hålan, som enligt dem själva MODULAR/UNIVERSAL visar. Boken är indelad i kapitel efter genre, så verkar förknippas med tonårens ångest. På Hur kan ett band som så uppenbart snor som hair metal, death metal och så vidare. Det Jag vet hur man väntar har varje låt fått sin titel inspiration från storheter som The Cult, Led gör boken lättöverskådlig och mindre spretig. efter ett gatunamn i staden, som de sedan i Zeppelin, Deep Purple, The White Stripes och Heavy Metal Thunder är en bok jag velat texterna tillägnar gamla kvalfyllda minnen. Queens of the Stone Age ändå leverera en så äga länge – långt innan den gjordes. Många av Det som slår mig när jag lyssnar är att det grym rockplatta? Kanske just för att de har mina favoritomslag är med på de 250 sidorna, för varje ny pop-generation behövs ett band så fantastiska förebilder? Och vet att förvalta som Slayers Reign in Blood och Nirvanas snygga som är mer poppiga än alla andra. För mig arvet med en egen twist. Nevermind. Och jämför man dem ser man att var det Hardy Nilsson och låtar som Popsång Denna krulliga powertrio kommer från grunge inte bara vände upp och ner på musik som tydligt visade vilket fack man tillhörde. Australien och är för närvarande hypade i och kläder. Även omslagen fi ck en ny riktning. Den här plattan har en hel del trallvänliga Storbritannien. Plattan värktes fram i LA och de Men jag önskar att fl er förklaringar till varför och välproducerade låtar som hjälper en att spelar dessutom på Roskilde i sommar. Och de vissa omslag har valts redogjordes för i boken. minnas och glädjas över att det som varit har är fetast i hela muskelgenren just nu, alla andra Som Scorpions Lovedrive, eller Manowars varit. Storgatan, Färjemansleden och Stuguvägen ”rockband” får snällt knäböja vid låtbestar Antholgy från 1997. Vad var det om? uppmanar kroppen att gunga lite lätt fram och som hitstänkande proggrökaren Dimension, Texterna är långt ifrån torftiga, men en enda tillbaka, fast dessvärre på ett sätt som lätt kan White Unicorn med sin episka struktur, riffglada intervju med Iron Maidens konstnär Derek Riggs förknippas med det som Raymond och Marias Woman och Pyramid vare sig de vill eller inte. är för lite. Aldis och Sherry har förstås satsat Ingen vill veta var du köpt din tröja bjöd på. Det fi nns en ny sheriff i stan, helt enkelt. Min på bilder istället, och det med bravur. Det är en Bästa spåret på plattan är den instrumentala uppmaning till dig blir därför att inte låtsas fantastisk insats, och de enda omslag jag saknar är E14 som med sin släpande trumpetslinga, som om det regnar – ge Myles, Chris och An- Ratts Invasion of Your Privacy och Exodus Impact glada basgång och 4/4-delstakt på trummorna drew den respekt de kräver och gör sig förtjänta is Imminent. Och att inte tala om att Mötley Crües får en att sväva i fyra minuters njutning. av. Hur gör du detta? Köp plattan! Too Fast For Love är en allusion på Rolling Stones Samuel Olsson Gary Landström Sticky Fingers är en miss som öppnar upp att ifråga- WIRED FOR MONO NEIL YOUNG sätta om författarna tagit för lätt på sin research. A Calling from Another Station; Radio Interrupt Living with War Boken lyfter fram Dan Seagrave som mu- KOOLJUNK COMUNICATIONS REPRISE/WARNER siker ville ha på sina death metal-album. Jag Att “Sverige rockar” är en kommentar som Den vrede Moses måste känt när han kom tycker att Kristian Wåhlin borde fått uppmärk- används rätt så fl itigt när det handlar om ned från berget med budorden och fi ck se samhet också. Inte desto mindre borde denna svensk musikexport. Likaså när det gäller sina oduglingar till följeslagare dansa runt bok fi nnas på alla hårdrockares nattduksbord. Stockholmskvintetten Wired for Mono som guldkalven i bara mässingen måste ha varit Torbjörn Hallgren av musiktidningen NME nämns som ännu en syn. Samma vrede måste Neil Young ha VICTOR BOCKRIS ett svenskt band som dominerar dagens känt innan han stängde in sig i Greendale och Keith Richards – Biografi n rockscen. gjorde Living with War. REVERB FÖRLAG Ebbot Lundberg, sångare och frontfi gur Du skall icke missbruka herrens namn löd ett En del biografi er känns mer intressanta än i The Soundtrack of Our Lives, har ljudligt av de tio budorden. Amerikas sittande presi- andra. Jag minns när jag först öppnade Wild kommenterat bandet som ”Sveriges mest dent gör det ideligen. Det är i USA:s invasion Years, en biografi om Tom Waits. Förväntan, för- lovande”, vilket kanske inte förvånar då likhe- av Irak som Neil Young tar avstamp. Och han tjusning. Så känns det även inför Keith Richards, terna med eget material tydligt lyser igenom. tar i så att det dundrar. inte bara för att båda är legender inom både Det är dock inte de enda infl uenserna, utan Neil Young är förbannad. Så in i helvetes musik- och alkoholbruk, utan framför allt för tydliga drag kan även höras från The Hel- förbannad och besviken på hur världen ser ut. att det fi nns något som kan ge en ram till den lacopters till Jimi Hendrix, The Rolling Stones Överkonsumtion, prostitution, krig och brott mytbildning som fi nns kring dem. och The Clash. mot mänskligheten. Upplagd i kronologisk ordning försöker Wired for Mono har redan lyckats bygga Living with War är storasyster till Ragged Bockris teckna bilden av Richards genom upp ett rykte utanför landets gränser och med Glory och Neils Les Paul är också förbannad. intervjuer gjorda av honom själv och andra – en A Calling from Another Station; Radio Interrupt Åtminstone låter det så. Körer, trumpeter och diger källförteckning. Det ger känsla av bredd i handen kan jag inte annat än hålla med mässande texter. Skivan har allt jag saknat och komplexitet i beskrivningen. Ofta fokuserar Ebbot och NME om att det här är ett band med Neil Young. Det här var vad han gick och Bockris väl mycket på drogerna och musiken, na- som vet hur ett riff ska sättas för att få en hel tänkte på när han släppte oengagerade Are turligtvis det man förväntar sig, men efter hand omgivning att bete sig som om de var på en You Passionate? och Prairie Wind. Man kunde saknar man en mer heltäckande bild av man- livespelning. höra spår av Living with War i Greendale. Den nen. Dessutom blandas många längre passager Samuel Olsson här skivan var helt enkelt nödvändig. Lika ur intervjuer med Bockris berättande text vilket WITHIN Y nödvändig som de mänskliga rättigheterna. känns snuttifi erat – vissa delar går förlorade Portraying Dead Dreams Så hör upp alla krigshetsare, knarkhandlare, medan andra ges väl stor uppmärksamhet. GAIN/SONYBMG barnamördare, månglare, procentare, oljeba- Det är intressant och roande läsning, precis Jag lyfter på hatten för svenska skivbolaget roner och kvinnomisshandlare. Lägg av med vad man behöver emellanåt. Kul också med Gain. Hardcore Superstar plöjer framgångar, ert förtappade liv och ge freden en chans. Och bilderna: resan från den oförstörde till den Sveriges mest spännande band Avatar debu- du George! Det är en ny sheriff i stan och han tärde. Men det går inte på djupet. Givetvis blir terade på bolaget i januari och nu kommer heter Neil Young. det lätt så när allt är baserat på intervjuer med nästa metallsläpp: Within Y, som inte längre Per Lundberg GB så många olika ursprung. Men man kommer tillhör holländska Karmageddon. #$AND$6$DUPLICATIONSERVICES inte ifrån känslan av att det är en TV-dokumen- Within Y låter som därifrån de kommer: tär i skrift. Man får kontexter till Keith Richards Europa och Göteborg. Bra referenser för ett Fler recensioner på liv och leverne, man får en lektion i personlig dödsmetallband med ett halvt ben i thrashen. www.groove.se TEL  historia. Men det känns ändå som att man inte Men så är också musiken lika bra. Within Y Bland andra vet mer om den undfl yende personen bakom skulle kunna dra hela plattan från spår ett till Atomic Swing, Built to Spill, Eskobar, Rob INFO CMMGROUPSE myten man hoppades på. Ur det perspektivet elva under en sommarturné. Mina favoriter Zombie, Das Bierbeben, Flamman, Kung WWWCMMGROUPSE blir biografi n bara underhållande. Men riktigt är Breeding Murder, melodiska Reckoning Day Kodum, Jolie Holland, U.S. Bombs... 4ORSHAMNSGATAN underhållande, det är den. och Unjust, med sitt underbart arga intro. Magnus Sjöberg En riktig hit med betyg fem har bandet dock BOX +ISTA

30 Groove 4 • 2006 Nu är sommaren här – hurra! Och med den följer Grooves CD#4. Ja till våra prenumeranter alltså. Dessutom kommer fem stycken att vinna biljetter till årets Roskildefestival, tävla på www.groove.se! För att få 10 nummer av Groove inkl skiva hemskickad och chans till härliga vinster: betala in 319 kr på PG 18 49 12-4 och uppge både post- och mailadress.

1 Elias platta. Dataforks hypnotiserande och sexiga 12 Merrygold våt trasa i en hemkunskapsklass – ingen par- Song of Unity beats funkar säkert alldeles utmärkt på dans- Getting Ready to Fly don, bara hitpotential. Reggae kan vara både tillbakalutad och med- golvet om du vill pröva. Merrygold är ännu en debutant, plattan kom- www.theanimalfive.com veten på samma gång, det bevisar skånska www.k-werks.com mer inom kort, men det innebär inte att med- popreggaebandet Elias med Song of Unity. lemmarna är nykomlingar. Väna sångerskan Rytmen är extremt avslappnad men tankarna 6 Takida Mia Löfgren känner vissa exempelvis igen vässade och humanistiska. Fullängdsdebuten Jaded från Fame Factory 2003 och Rednex. Getting landar i sommar, på den finns även singeln Rock’n’roll blir sällan muskligare än den Ready to Fly får hon att lyfta genom att ge sig Who’s da Man – en hyllning till Zlatan. Snacka hårda rock Takida serverar på ett melodiskt hän framför micken. om bredd i musiken! fat. Denna hårt turnerande grabbkvintett www.merrygold.org www.pamarecords.com från Ånge satsar allt på att få in blod, svett och tårar i sina låtar som storbolaget Univer- 13 Threat Signal sal nu ger ut i fullängdsformat kallad …Make Rational Eyes You Breathe. Borde kunna konkurrera väl Hackande metallriff och mullrande baskag- med mindre begåvade, snarlika, amerikanska gar är viktiga byggstenar i Threat Signals band. värld. Och avgrundsvrål. Attacken är total www.ninetone.com när dessa kanadensare spyr ur sig sin första demolåt Rational Eyes som nu finns på full- 7 Private Angus längdaren Under Reprisal. De jobbar även On the Road to Nowhere med små förskjutningar i låten som gör den 18 Gnarls Barkley Dessa fyra göteborgare snuddar vid emogen- riktigt intressant. Go-Go Gadget Gospel ren med sin medryckande singel On the Road www.threatsignal.com Bäst just nu av vårens alla nya plattor på 2 Wilner to Nowhere från aktuella plattan The Tragical marknaden är utan tvekan St. Elsewhere. Detta Peace & Love. Förlåt! Misery Tour. Intensitet och lugn varvas och jag 14 David Urwitz gränsöverskridande musikaliska storverk är Stockholmsinflyttade och snusande fotbolls- tror definitivt att de är på väg någånstans. Lycklig så beroendeframkallande att det nästan är smålänningen Björn Johansson leder styr- Vart bestämmer de nog själva. Hyllade Masthuggs-singer/songwritern David löjligt. Om du inte kollar in det blir jag ledsen. korna i småproggiga orkestern Wilner som www.privateangus.com Urwitz går vidare från förra årets debutplatta Nästa Groove innehåller dessutom (om allt går med elektriska instrument besöker postpun- Det var väl inget mer med det med uppfölja- i lås) en stor intervju med stjärnduon. kiga musikmarker även om refrängen sitter 8 From Behind ren I väntan på vad. Från den kommer varma www.gnarlsbarkley.com snyggt. Skön titel på en låt med stort hjärta Crutch kärleksbetraktelsen Lycklig där Davids varma och kort minne. From Behind spelar urkraftsrock med psyke- stämma styr den rullande farkosten. Ärlig 19 The Buckshots www.wilner.nu deliska vibbar. 70-talsflum och klassisk hård- poprock med innerlighet och känsla. Reb Ta2’s Back in Town rocksepik får du i massor i boogiemonstret www.davidurwitz.se Gamle rockräven Jörgen Westman går vidare 3 L.T. Fisk Crutch. Bandet är svenskt med undantag av från Groove (som han lämnade 1995/1996) Koncentration är när allt annat försvin- brittiske sångaren Nicky Moore (ex-Samson) och powerpopbandet Psychotic Youth till psy- ner och gamle Nazareth-gitarristen Manny chobillypumpande trion The Buckshots. Här Undersköna plattan heter Man måste veta Charlton som lägger ut bekväma riffmattor. hyllar de en lokal göteborgsk tattoo studio när man ska sluta trots arbetsnamnet Sam- Klassiskt. med intensiva och komprimerade Reb Ta2’s lade självmord. Där får L.T. Fisk mig att fram- www.from-behind.nu Back in Town. Med ståbas så klart. mana en ung och brinnande Springsteen www.thebuckshots.net som enda jämförelse. Det är intimt, nära och 9 Midlake hysteriskt bra. Raderna faller som blöta höst- Roscoe 20 Wired for Mono löv till marken. Detta är skånsk pop när den Denton, Texas är orten i Midlakes hjärtan. Out of Our Key är som allra finast. Där samlades de fem musikerna för att Skönt distade gitarrer, ett spattigt driv och www.ltfisk.se harmonisera ihop spår såsom sammetslena en lika spattig sångare är allt som behövs för Roscoe. Sommarens platta kallas The Trials 15 Centimeter att frammana en tår i ögonvrån hos landets 4 The Gospel of Van Occupanther och är fylld av klassisk Precis som jag samlade slackerrockare. Stockholmska fem- Skating Your Pool folkrock med sina rötter i 70-talet. Och visst Ännu mer catchy popmusik bjuder Centime- mannabandet Wired for Mono visar osedvan- Detta dansk-svenska band innehåller bland är det skönt att smekas av låtar varma som ter på, deras variant är lite mer kantig och lig spelglädje i denna explosiva garagerökare. annat Malmös mest kände poprockprodu- sommarbrisen. spretig utan att förlora gnistan och svänget. Och är helt rätt ute! cent Tore Johansson. Men den som utmärker www.midlake.net Sångaren Johan Landin påminner ibland om www.wiredformono.com sig mest är danska Patti Smith-liknande Jocke Berg men Precis som jag känns mycket sångerskan Kira Skov som med sin skönt 10 Sambassadeur mer sprittande än dystra Kent. Positiv över- 21 Am Main raspiga röst tar täten i denna blueslunkande Kate raskning. 60 sekunder låt där även yviga gitarrer flaxar förbi. Det är The Cure-klinkande Kate är ett av Sambassa- www.centimeter.nu Med bakgrund i Arvika försöker nu Am Main tydligen på kontinenten det händer. deurs nya alster av följsam och njutbar pop- ta sig ut i den stora popvärlden, bland annat www.gospeltheband.com musik med lätt snärjande effekt. Popmusik 16 The Bends med sin tre minuter långa låt 60 sekunder. som lägger sig som bomull runt en värkande We Can’t Go on Like This Denna fartiga singel är inspelad av Henryk led eller lurar dig att tro att värmen kommit Kärlekslåten We Can’t Go on Like This kommer Lipp där refrängerna får ta stor plats. Erik bara för att solen synts ett par dagar. Enkel- från debutplattan Better One som väntas Lindholms expressiva sång gör rättvisa åt het hyllas i låtbyggnaden vilket ger resultatet senare i höst från detta Uddevallaband. De textrader som ”jag ryms i en minut/en 60 hög mysfaktor. spelade in sina softpoppiga låtar i klassiska sekunder själ”. www.labrador.se Music-a-matic-studion och lyckades uppen- www.ammain.se barligen få till riktigt trallvänligt resultat. 11 Rogalski/Ström Somrigt värre! 22 Cumshot Hookers Varandra www.thebends.info Holiday Road Klang- och nynnvänliga berättelsen Varandra Javisst ska vi avsluta allt med lite skrålande smeker örat som en känsla från förr eller 17 The Animal Five brötrock med Ramones-riv i gitarrerna samt 5 Datafork en förhoppning om ett fortsatt lyckligt liv. Spare Parts fotbollskörer och banjokomp! Cumshot Hoo- New Hawks Södertäljes stolthet Joachim Rogalski har Detta ”mesrockband” som lider av ”replokals- kers intressen innefattar brudar, ölhävning Ett djupt och enträget groove ligger och pum- ett avslappnat handlag både i musik- och sjuka och hjärnbrist” lyckas på Spare Parts och GAIS – och punkig sleazerock förstås! Då par bakom sångaren John Brauns mustiga textskapandet vilket gör att Varandra vägrar övertyga åtminstone mig att de kan det här blir resultatet så här: Holiday Road mother- leverans, och det är extra skönt att inte bara släppa taget. Mmmm… med att leverera snärtiga popmelodier med fuckers! presentera pop och rock på denna Groove- www.rogalski.se energi och charm. Låten flyger förbi som en www.cumshothookers.com

www.groove.se 31 W810i kan uppgraderas med ett 4GB Memory Stick PRO Duo™ som rymmer ca 140 album. Stick PRO Duo™ som rymmer W810i kan uppgraderas med ett 4GB Memory kamera medautofokus •Stereo headsetoch USB-kabel• FM-radiomed RDS timmar•512• Speltidupp till30 Stick PRODuo™•2.0 MBMemory megapixel-

The Walkman® logo and symbol are registered trademarks of Sony Corporation. Locomotiv Groove 4 • 2006 / övriga recensioner / sida 1

Vinyl här var låtar som inte riktigt kom med på snygga blipp här och var, men dessa fyra skivan. låtar når inte riktigt hela vägen. Bpitch Control bjuder på oerhört intressan- Först ut på tyska etiketten Wir är Chicago Transit Authoritys Emotive/ ta vinylsläpp i vår (Bpitch Control/Import), svenska Minilogue med The Girl From Being There (Rescue Recordings/Import) Tomas Andersson följer upp sin brottarhit Botany Bay (Wir/Import). Inga andra än låter inte det minsta minimal. Vi har att Washing Up med dagcentertechno i Copy Marcus Henriksson och Sebastian Mullaert göra med banging housemusic även om Cat. Tomas kan konsten att göra enkelt är männen bakom Minilogue. Till vardags den är rätt djup till sin karaktär. Trippig struttiga melodislingor som hela tiden gör de plattor som Son Kite. Minilogue är och skön men kanske inte det mest spän- balanserar på gränsen till att vara totalt dock mer minimalt och techhouseinriktat. nande just nu. enerverande – utan att bli det. Ännu en Två topplåtar har de dunkat ur sig. Andra Olle ”Dibaba” Cornéer och Stefan Eng- toppentolva från en av Sveriges mest egna släppet på Wir är däremot inte något blom kallar sig Dada Life när de släpper technoskallar. Ellen Allien & Apparats al- att stoppa i DJ-väskan. G-Man bjuder Big Time på Mylos bolag (Breastfead/Im- bum Orchestra of Bubbles är det väl ingen med The Way You Move på techhouse port). Big Time är en dansgolvsbomb som som har missat? Inledningsspåret Turbo som stampar på stället. Jochen Trappes Mylo själv inte hade skämts en sekund Dreams är en av de fi naste, mest melanko- Organic (Conaisseur/Import) är lite fi nurli- för. Dibaba är helt klart en av Sveriges liska poptechnodängor på sista tiden. Kan gare. Detaljerad och rolig låt som kanske intressanta producenter och det här är bra man inte få nog av albumversionen är det inte välter klubben, men perfekt som kosttillskott i väntan på uppföljaren till helt klart nödvändigt att införskaffa tolvan skön skarv. En som man dock får ge allt Songs for Good Lives. också. Long Version är inte mycket mer än utrymme är Frank Martiniq som bjuder på En annan kommande klubbhit i som- just lång. Men både Pier Bucci och Marc högteknologiskt kalas under aliaset Roan. mar är The Knifes We Share Our Mothers Houle skojar till originalet minimalsnyggt Fyra spår långa Boskop innehåller studsigt Health i remix av Trentemöller (Rabid/Bor- i sina mixar. Ben Klock är resident DJ kantiga technolåtar som låter typiskt för der). Mer än så behöver väl inte sägas? Nej. på Berghain i Berlin och vet konsten att kölnbolaget Areal (Areal/Import); egensin- Hit var ordet. mata ett dansgolv med minimalt hårda nigt, humoristiskt och sjukt dansant. Mats Almegård beats. Det gör han också på sin nya tolva Ett annat Kölnbolag, nämligen Kom- Big Time. Titelspåret är pumpande och pakt, har också en hel del släpp på gång. Bok frenetiskt med en avskalad elegans. Eko- Många av dem är riktiga guldklimpar. ljud, blippande syntar och hela tiden den Precis som vanligt alltså (Kompakt/Import). NEIL ALDIS/JAMES SHERRY där basgången som tickar vidare. B-sidans Axel Bartschs Light in the Dark har varit Heavy Metal Thunder Point Blank når sedan den punkt där det ute ett tag. Men dess hittiga syntkaskader MITCHELL BEAZLEY knappt går att dansa längre, men man förtjänar ändå ett omnämnande. Ett av de När de brittiska metalskribenterna Neil bara måste fortsätta. Minimalism när den bästa släppen i Speicher-serien på länge. Aldis och James Sherry satte ihop en bok är som bäst. Sist ut på Bpitch för den här DJ Koze bjuder på Kosi Comes Around/Re- över albumomslag inom hårdrocken hade gången är Sascha Funke. Hans In Between mixes Part 1. Jan Jelinek har glitchat till det ett önskemål: ett kapitel om män med Days bjuder på tre riktiga pärlor. Minimalt plojlåten My Grandmotha men det låter svärd. Men det gick inte. Det fi nns för här också, men med starka acidinfl uenser inte så värst. Kozes bonusspår Bobby är många sådana omslag. som ger Funkes kalla ackordföljder ett bul- bättre. Men tolvan landar i sista spåret. Nu skulle man kunna tro att hård- tande varmt hjärta. Titelspåret är snyggt Där svänger det rejält och minimalt i rocksomslag är enkelspåriga, men så är uppbyggt med melodier och rytmer som Audions mix av Raw. Minimalt också på ingalunda fallet. Musikens aggressiva böljar fram och tillbaka. In Between Ways Speicher 34. Fransmannen Oxia dundrar framtoning är dock klart framträdande, på B-sidan är poppigt enkel med stil. Silent hårt på med Change Works, men bjuder vilket Heavy Metal Thunder visar. Shout-fans bör defi nitivt kolla upp den här på trancekalas på B-sidans Domino. Över- Boken är indelad i kapitel efter genre, så acidtrippen. raskande och kul. En av Sveriges främsta som hair metal, death metal och så vidare. För Bpitch har det minimala växt fram Kompaktfanatiker (han bloggar på kom- Det gör boken lättöverskådlig och mindre på sistone. För Richie Hawtins bolag Minus paktliving.blogspot.com) kallar sig The spretig. har det varit en väsentlig beståndsdel i Field när han klipper upp ljudfragment Heavy Metal Thunder är en bok jag alla släpp. Våren sprakar därför alldeles till episka små resor. Sun & Ice är repetitiv, velat äga länge – långt innan den gjordes. självklart minimalt även från Minus håll trippig och pumpande technoglädje. Många av mina favoritomslag är med på (Minus/Import). Gaiser bjuder på fyra spår Speicher 35 är en splittolva: Superpitcher: de 250 sidorna, som Slayers Reign in Blood på And Answer där det djupa klangex- Enzian/Stardiver: Borderline. Liten lätt och Nirvanas snygga Nevermind. Och perimentet egress sticker ut bäst. Men besvikelse från Superpitchers håll, sömnigt jämför man de båda så ser man att grunge Gaiser bleknar rejält i jämförelse med och inte något vidare driv. Stardiver är lite inte bara vände upp och ner på musik och Troy Pierce. Hans 25 Bitches Vol. 1 och trancefl irtig och det funkar bättre. kläder. Även omslagen fi ck en ny riktning. 25 Bitches Vol. 2 visar att bolagets slogan The Platform är John Dahlbäcks tredje Men jag önskar att fl er förklaringar till är sann. Det funkar att minimera för att tolva på Kompakts sublabel K2 (K2/Im- varför vissa omslag har valts redogjordes maxa! Skruvat, minifunkigt och genialt port). Han kallar sig för Hug och det är för i boken. Som Scorpions Lovedrive, eller – Troy Pierce är helt klart det bästa man en minimalt kallt plinkande kram vi får. Manowars Anthology från 1997. Vad var kan lyssna på för tillfället. Kanske lite över- Dock med tillräckligt mycket värme för att det om? dos med så många mixar och inget övrigt göra detta till en favorit. Särskilt hårda The Texterna i boken är långt ifrån torftiga, spår. Originalet och Berg Nixons ZigZag Chopper på B-sidan. Fler svenskar på K2 men en enda intervju med Iron Maidens remix känns dock helt nödvändiga. är Steadycam som bjuder Knock-Need/Ro- konstnär Derek Riggs är lite för lite. Neil Minus systerlabel Plus 8 fi rar också vå- tums kanoner som är mycket bättre än vad Aldis och James Sherry har förstås satsat på ren med blippigt minimala tongångar (Plus galenskaparnamnet antyder. Steadycam många bilder istället, och det har de gjort 8/Import). Madridbon Alex Under släpper vet hur man bygger sköna bryggor och med bravur. Det är en fantastisk insats, för första gången på Richie Hawtins bolag läckert glidande melankoliska ljud. Men och de enda omslag som jag på rak arm och bjuder på en skön trippig technopastill det är inte bara svenskar som ger ut på K2. saknar är Ratts Invasion of Your Privacy med lite lätt syrad smak. Collage består Franske Herve AK visar att han behärskar och Exodus Impact is Imminent. Att inte av tre låtar, varav El Encuentro är mest 808:an. Part Time bjuder på tre minimalis- tala om att Mötley Crües Too Fast For Love bubblande och frätande. Distantes känns tiska klickande experiment som är snyggt är en allusion på Rolling Stones Sticky mer som utfyllnad. Retroutgivning blir det uppbyggda. Fingers är en miss som öppnar upp för att också på Plus 8 genom Baby Ford & Eon Längre uppför gatan i Köln hittar vi ifrågasätta om inte författarna har tagit för Dead Eye/Link Amenity. Smärre klassiker Traum. Om Minilogues tolva på Wir är en lätt på det där med research. inom minimal techno alltså. Tolv år gamla god prestation är deras senaste Traum- Boken lyfter fram Dan Seagrave som Dead Eye har inte åldrats, utan funkar fi nt släpp helt ofattbart fantastisk! Trippigt ett namn musiker ville ha på sina death på vilket dansgolv som helst idag. Links minimal fl ummusik som samtidigt är metal-album. Jag tycker att Kristian Wåhlin Amenity är det lite värre med. Det är en pulserande dansant. Leopard EP är två borde ha fått lite uppmärksamhet också. skön låt, men ljuden känns daterade. Som omistliga spår som blandar minimal Inte desto mindre är det här en bok som en nostalgitripp duger den dock fi nt. techno med trance. borde fi nnas på alla hårdrockares natt- Sascha Ring fi ck ny energi när han Mer minimalt från Underl_ne där Matt duksbord. jobbade med Ellen Allien på Orchestra of John ger oss minst lika skruvat klaustrofo- Torbjörn Hallgren Bubbles. Hans Apparat-projekt tar också bisk musik som Troy Pierce på Behind the steget mot dansgolvet igen i och med tol- Atoms EP (Underl_ne/Import). Oluststäm- van Berlin, Montreal, Tel Aviv (Shitkatapult/ ningen känns dock riktigt bra i alla fyra Dotshop.se). Det är bra, men låter tyvärr spåren. alltför likt Allien-samarbetet. Som om det Den hyllar också minimalismen på Crossed EP (THEM/Import). Det fi nns en del Groove 4 • 2006 / övriga recensioner / sida 2

Album nya låtar, men någonting måste väl ha it to anyone we know”. Könssjukdomar? hänt sedan mitten av 90-talet? Ja, förutom Ecstasytabletter? Hemliga matlagnings- BARRY ADAMSON att Dream On och Lovin Out of Nothing knep? Jag har ingen aning. Flera bra låtar Stranger on the Sofa har hunnit tolkas av Jerry Williams och ryms på denna bandets femte fullängdare CENTRAL CONTROL/BORDER Titiyo… sedan starten 1993. Men Moonpigs, som Om inte minnet sviker mig fullständigt Det är bra, men främst av den lite tråki- jag tidigare nämnde, är dock högvatten- gjorde Barry Adamson en handfull ga anledningen att igenkänningsfaktorn är märket där en pubpublik i videon stäm- instrumentala godbitar till Lost Highway- hög och att man alltid längtar lite tillbaka mer upp i körsång med avslutande, skönt soundtracket för några år sedan. Lika till sitt 90-tal (bara för sakens skull). Då, levnadsmätta raden ”by the way I’m out of musikaliskt virriga och udda som fi lmen i när britpopen var stor, Blur tävlade mot control”. Inte alls tokigt. sig – och jag gillade det. På Stranger on the Oasis och Kent inte hade en tanke på att Några andra tyska pojkar har bandet Sofa är han inte lika vildsint och studsande skriva låtar med barnkörer i refrängerna. The Very Job Agency ihop och de inleder i utsvävningarna, även om det är eget. Han Atomic Swing funkar även i den nya tiden, sin självbetitlade platta med ett lovande sjunger ju till att börja med, och kan med men de gör inga revolutioner. Sanningen Television-intro som tyvärr sumpas helt små medel eller utsmyckningar få till det är att de knappt genererar mer än ett när sången gör sitt inträde. ”You stay with riktigt bra. På Who Killed Big Bird varvas hyggligt leende, lite lätt stamp med höger- me/I stay with you/Hey hey lady/Hey hey hård boogaloo med svängig jazz, och i foten och ett enkelt konstaterande att ”Där lady”. Det går helt bort. Resten av plattan nästa spår är det mer regelboksmässig pop ser man, de är tillbaka. Men, har de varit som är sjungen både på tyska och engelska som gäller. Knappast en platta för årets borta?”. består av furiösa punkgitarrer och en topplistor, men den säregna charmen är Gabriella Fäldt speedad trummis. Variationen är inte som sagt riktigt bra. Och sådant räcker gott BABOON SHOW alltför omfattande. Det är den här punken och väl ibland. Peptalk som är så trist, så trist. Inga snygga gitar- Niklas Simonsson NATIONAL/BONNIERAMIGO riff, mest bara ett malande. Jag föredrar AIDEN Charmerande punkrock. Baboon Show förresten de tyska texterna eftersom jag Our Gangs Dark Oath låter förbannade och sofi stikerade på inte förstår helt vad de sjunger, men då VICTORY/BORDER samma gång. Upprörda men förtjusande. slipper jag åtminstone skämmas över Aiden bjuckar på melodisk hardcore Kanske är det namnet, som det vilar något rader som ovanstående. Travis Bickle har – vissa skulle kanske kalla det för smör- barnsligt och färgglatt över. Eller så är det de samplat också. ”Listen you fuckers, core. Ni vet vad jag menar. Antingen låter faktumet att frontkvinnan Cecilia syr sina you screwheads, here’s a man who would sången som en serenad mitt i natten egna kläder. not take it anymore, a man who stood up under balkongen, eller så växlar det till att Baboon Show är också bandet där against the scum, the cunts, the dogs, the vara mer som grannen som ropar åt den busschauffören, dekoratören och små- fi lth, the shit, here is someone who stood kärlekskranke trubaduren att hålla käften. barnsfarsan möts och spelar energisk och up”. Det är det bästa på hela plattan. Ämnena rör sig kring kärlek blandat äkta rockmusik. Infl uenser fi nns nog från Punken är död. Ja, åtminstone den bra med ilska och revolution. Inte helt olikt den klassiska garagescenen med svenska punken. första maj-demonstrationerna jag nyligen band som The Hives och Silverbullit. Men, Annica Henriksson bevittnade. Precis som när det kommer till de kan egentligen bäst jämföras med Patti BLUDGEON dessa smälter budskapen samman med en Smith. World Controller mängd liknande protester. Att lyssna ger ungefär samma resultat PLAYGROUND Demonstrationståget vandrar vidare som ett Peptalk – efteråt känner man sig Vad som först slår mig är produktionen. och jag gör likadant. laddad, orädd och redo att ge sig ut i som- Den knockar mig totalt ur stolen, så torr, Mikael Barani marnatten och hitta lyckan vid slutet av så krispig och så glasklar. Dubbelkaggarna ANDERS F RÖNNBLOM BAND regnbågen. Eller bara på krogen… låter som om det var stenhårda kuddar Live från Den mixade zonen Gabriella Fäldt med en väldigt metallisk edge. Gitarrerna F-RECORDS DAS BIERBEBEN har givetvis övertaget men släpper även Det känns nästan lite svindlande att en Alles Fällt in de andra instrumenten som hörs precis artist som Anders F aldrig tidigare gett SHITKATAPULT/DOTSHOP.SE lika väl, det är en total metal-attack på alla ut en liveplatta, en sån ikon han ändå är Das Bierbeben följer upp technoattacken sinnen. Och när jag läser på skivan ser jag och har blivit. Och tyvärr känns det också från No Future No Past. Då handlade det att det är Joey DeMaio från Manowar som som att det är synd att den kommer först om full fart framåt, med DAF som stora proddat plattan. Alltså Joey ”jag-går-om- nu. Det är en oerhörd låtskatt han samlat förebilder. Den här gången har texterna kring-i-pälskalsonger-och-har-ett-jättest- på sig, det är en imponerande samling blivit lite bättre, stämningsläget lite ort-komplex” DeMaio från metallens eget titlar bland de 23 låtar som ryms på mindre aggressivt. Bierbeben har också svar på Mupparna. Det är helt uppenbart livedubbeln. Men det är också många låtar tagit sig bort från syntkaskaderna i riktning att mannen har talanger som han lyckats som man minns, har hört tidigare, har krautigare tongångar. De är lika politiska dölja riktigt väl. beundrat och dyrkat någon gång, som för- som tidigare säger de själva och de gör Bludgeons andra platta är som den modligen funnits med så länge att Anders sitt bästa att se ut som Baader-Meinhof- första en korsning mellan döds och hard- F själv hittar andra uttryck för dem. ligan på de svartvita bilderna de lagt ut på core fast den här gången mer betonat på När jag nu åter får höra gamla Europa hemsidan. Men vad vill de egentligen? Inte hardcore. Den rockar och kränger och far brinner (har för mig att den skrevs för en lätt att veta. Mest protestera lite grann i fram som ett skållat lokomotiv. Synd bara melodifestival, men blev aldrig uttagen allmänhet. Det känns lika uddlöst och ofo- att själva låtmaterialet inte är lika bra som till den svenska fi nalen), så tar det ett tag kuserat som Reclaim the streets-rörelsen. allt annat. innan jag känner igen den. Visserligen på Mats Almegård Mathias Skeppstedt grund av att kompet är begränsat, väldigt BLACKMAIL TOMMY BOLIN akustiskt baserat, men jag hade gärna hört Aerial View Whips and Roses 1 den live på skiva tidigare i Anders F:s kar- CITY SLANG/BONNIERAMIGO SPV/PLAYGROUND riär. THE VERY JOB AGENCY Det verkar ibland som att en för tidig död Men det fi nns ju annat. Jag kysste henne The Very Job Agency är den av de viktigaste faktorerna för att våldsamt. Osårbar, från Bravado Bra- GO KART/SOUND POLLUTION stjärnstatusen ska bibehållas till senare vado-plattan. Det är inte snön som faller. I tyska Koblenz möttes de fyra killar som generationer. Tommy Bolin hann med Mmm… Känns som en lite tunn ljudbild går under namnet Blackmail. Två tysk- några plattor med Zephyr och Energy och emellanåt, men när man hittar låtarna spanska bröder på stränginstrument, en Deep Purple-skivan Come Taste the Band fastnar man. Och om inte annat leder det italienare på trummor och så en turk på och soloskivorna Teaser och Private Eyes till att man åter söker upp originalinspel- sång. Tillsammans får de upp ett slamrigt innan han, blott 25 år gammal, dog den ningarna, blir ett F-head med åtmins- driv och ett sound inte helt olikt Placebos. sprit- och drogrusiga rockdöden. Sägnerna tone ett litet ”f”, och önskar man faktiskt Blackmail kan dock vara larmiga när det om hans vilda leverne och de explosiva någonstans får se honom. Igen. vill sig. De bygger upp täta gitarrväggar liveframträdandena har väst sig starka och Magnus Sjöberg som nästan dränker sångarens röst, något därför välkomnas denna samling av nya ATOMIC SWING som Placebo inte skulle kunna göra (vad versioner och någon exklusiv låt säkert av The Broken Habamas skulle Placebo vara utan Molko?). Black- en och annan ute i stugorna. För egen del NATIONAL/BONNIERAMIGO mails Aydo Abay (som även är med i ban- fi nner jag de långa långa gitarruppvisning- Atomic Swing bjuder på en riktig nostal- det KEN) lyckas för övrigt på sina ställen arna mer sövande än roande men lyssnar gitripp. Ett decennium sedan de försvann låta ganska lik Brian Molko. Däremot är gärna på de lugnare styckena där hans röst och nu är de tillbaka och låter som om inte texterna lika queera. Eller, det beror kommer mest till sin rätt. de aldrig varit borta. Plattan innehåller på vad som passas vidare i låten Moonpigs: Roger Bengtsson i och för sig en blandning av gamla och ”You pass it to me/I pass it to you/We pass Groove 4 • 2006 / övriga recensioner / sida 3

JOE BONAMASSA kontrollerat. Låtarna må ha sitt ursprung distinkt gitarrslinga som får hjärtat att öka You & Me i fritt jammande men resultatet är som takten och i sin tur triggar munnen till att PROVOGUE/BORDER vanligt genomarbetad episk rock. Bandet öppnas för att fylla innanmätet med luft Snälla nån! Vart kommer alla dessa vita har alltid levererat snygga gitarrharmo- från den snabbt förbifl addrande vardagen. killar som tror att de kan spela blues ifrån? nier men når alltför sällan ända fram till Samuel Olsson Mjärdgatan 89 i Kramfors? Bredgatan 1 i melodiernas kärna. CLARK Lund? Joe Bonamassa härstammar från Bäst på plattan är inte oväntat Goin’ Two of a Kind Utica, New York. Han borde stannat kvar Against You Mind som fanns med redan på ROASTING HOUSE/PLAYGROUND där och jobbat på macken. Visst. Joe vet aptitretaren Time Trap och som jag skrev Vilket ok att bära. Toto-oket. Svenska Clark vart på gitarrhalsen han ska sätta fi ngrarna gott om redan då (Groove #2/06). Det verkar vara ett gäng killar med hjärtat för få fram sina klichéartade licks. Men det fi nns många andra bra partier på plattan pulserande för vackra och bombastiska är så in i helvetes djävla själlöst och tomt. men aldrig så att det räcker till en hel låt. poplåtar. En otroligt välproducerad skiva Som om det inte vore nog så har han en Den korta Saturday håller möjligtvis rakt har de i alla fall knåpat ihop. Och sångaren låt som han döpt till Django. Plus att han genom, annars varvas snygga gitarrcollage Anders Grahn har en vacker röst som han försöker låta som Jimmy Page. Sluta upp med intetsägande låtsträckor. vet hur man använder för att få fl ickors fåntratt! Om man ska jämföra Built To Spill med hormoner att svalla. Men satan i gatan vad Per Lundberg GB någon annan grupp kan man onekligen intetsägande Two of a Kind är. Kompetent BOY OMEGA inte förbise Dinosaur Jr och precis som hos men tråkigare än att se färg torka. Byt ut The Black Tango J Mascis fi nns det här ett starkt släktskap Toto- och Chicago-plattorna mot annan VILLA RECORDINGS med Neil Young. På den här plattan känns inspiration. Hårdrocksuppfödde göteborgssonen det tydligare än någonsin. Det är en helt Per Lundberg GB Martin Gustafsson blottar på The Black okej comeback som Martsch och gossarna JOHN CLARKE Tango sitt allra innersta. Åtminstone är jammat fram men inte så mycket mer. Rootsy Reggae det så det låter. Under artistnamnet Boy Isac Nordgren Visions of John Clarke Omega skapar han bräcklig, atmosfärisk THE CELOPHANE FLOWER WACKIES/DOTSHOP.SE och mycket allvarlig musik. Hans andra In Their Best Album So Far Redan på 60-talet lämnade Lloyd Barnes giv är en hälsosam mix av akustiska gitar- FLOWERPRODUCTIONS/HOT STUFF Jamaica och hamnade i Bronx där han i rer, stråkar, datorprogrammeringar och För fyra år sedan släppte The Celophane början av 70-talet, under namnet Bull- fältinspelningar. Ett brus här, en knarrande Flower albumet Too Good to Be Famous, wackie, började göra egna dubplattor och dörr där. som på ett fl ertal olika redaktioner i producera artister. På sitt eget bolag gav A Flash in the Tunnel, By Midnight Sverige blev glatt mottaget och skapade en han ut skivor med Horace Andy, tjejduon We’ll Give it a Go och Fetch, Boy! Fetch! är önskan om att få höra mer. Resultatet blev Love Joys, Wayne Jarrett och Audley Rol- exempel på stiligt arrangerade låtar där en lyckad spelning på Arvikafestivalen och lens för att nämna ett fåtal. Originalplat- akustiskt möter programmerat på det en hyllning till Union Carbide Productions torna är självklart i praktiken omöjliga att naturligaste vis. Skönhetsfl äcken i sam- tillsammans med The Sonic Barrels. få tag i men tack och lov så ges nu stora manhanget är tyvärr Martins sångröst. Han Bandet är väldigt svårt att greppa, då delar av produktionen ut på nytt. Den kvider fram minsta stavelse som om den de på sin hemsida och i skivkonvolutet senaste utgåvan är två album med John vore återhållen gråt på en begravning. Det diktat ihop ironiska berättelser om sina Clarke, som inte ska blandas ihop med låter helt enkelt illa. Noll självdistans, för bandkaraktärer. Medan de i sin musik den mer kände Johnny Clarke (!). Visions of mycket blodigt allvar och bristande lyrik uttrycker ett allvar och vemod som skulle John Clarke gavs ut 1979 och spelades strax förvärrar situationen. Synd på en skiva kunna få ett hjärta av sten att smälta. Öpp- efteråt in på nytt under namnet Rootsy som annars inte är helt oäven. ningsspåret Wishing You Well som lätt kan Reggae på Brooklynetiketten Makossa. Christian Thunarf förknippas med Ed Harcourts Something in Wackies har här lagt de båda plattorna till- THE BUCKSHOTS My Eye tar med starka altcountryinfl uenser sammans på en CD. När Clarke spelade in Too Hot 2 Handle tydligt med dig in i den tröstande sinnes- på nytt behöll han bara fem låtar från det HEPTOWN RECORDS stämning som resten av skivan fortsätter. ursprungliga albumet så de två skivorna Det här är riktig rock’n’roll. Inte sådan vi Berättelserna och atmosfärerna i de olika skiljer sig markant från varandra. Rootsy ofta hör idag utan den som var 50-talets sångerna har samlats ihop under den jor- Reggae är ett riktigt bra album av klassiskt populärmusik. Vad Buckshots – sång och denruntresa som bandets två låtskrivare, snitt, särskilt andra halvan. Höjdpunkter är gitarr Jörgen Westman (tidigare Psychotic Jim och Andy, unnat sig sedan deras förra Polution, Wasn’t it You och tunga You Like Youth), Peter Brylde ståbas och Gustaf på skivsläpp. Kompositionerna är väldigt to Borrow. De två sistnämnda återfi nns trummor – gör är en modernare form av fylliga och ackompanjemanget består av också på originalalbumet som håller lika rockabilly med ett kraftigare sound. Kan- allt från fl öjt och fi ol till pedal steel och hög klass och innehåller andra bra spår ske helt naturligt med tanke på att det gått säckpipa. som Tell Me the Truth. drygt 50 år av teknisk utveckling. Med ett stort antal låtar som hjälper en Wackies sitter onekligen på en skatt Buckshots blandar ett riktigt svettigt att falla in i skön njutningsfull dvala, med med intressant reggae och John Clarke är sväng med några lite lugnare låtare. bara ett par låtar såsom Crosby, Stills & en trevlig ny bekantskap. Särskilt nu när Deras skicklighet och spelglada energi Nash-doftande 2: am som utmärker sig extra Blood & Fire och Pressure Sounds drastiskt når fram till mig som lyssnare. Men för har du en skiva som är bra och skön som dragit ner på sin utgivningstakt så fyller att säga någonting om hur Buckshots står stämningsskapare då behovet fi nns där. Wackies ett svårtillfredsställt behov. sig på rockabillyscenen skulle jag behöva Samuel Olsson Isac Nordgren titta ner i källaren hos min kollega Bosse CENTIMETER THE CLASSIC STRUGGLE Berglind på American Music Magazine. Mellanrum Feel Like Hell Det är nog ändå bland de inbitna entu- RADON MUSIC/BORDER METAL BLADE/BORDER siasterna detta hårt svängande hantverk Är du en av dem som tycker att det är lite I augusti förra året släppte Ironclad Recor- diggas – och tyvärr stannar. tråkigt att det inte levereras tillräckligt dings Feel Like Hell, The Classic Struggles Johan Lothsson mycket bra svensk emo? Kent har varit det debutalbum, i USA. Nu har turen kommit BUILT TO SPILL mest självklara och mediahypade svenska till oss i Europa. You in Reverse rockband under slutet av förra århund- Bandet härstammar från South Caro- WARNER radet och början av detta och frågan är lina i USA, har spelat ihop i fyra år och Efter många om och men så är Built To om det fi nns något band som kan och vill kommer från en generation som lyssnat Spill tillbaka med ett nytt album och för mäta sig med dem. på The Black Dahlia Murder, Hatesphere första gången har Doug Martsch släppt in Centimeter har lyckats producera en och The Haunted. De har också lyckats sina medmusiker ordentligt i låtskrivar- stor skara dängor, som utan tvekan kan få plita ihop en av årets mest iögonfallande processen. You in Reverse är till stora delar var mans stereo att önska att någon ville sångtitlar: It’s Not About Breaking Heart, skapad ur otaliga timmar med improvise- dra upp volymen så att ljudförstärkaren It’s About Breaking Faces. Det är dock inte rande i replokalen även om Martsch tog kan tillfredställas av skallrande fönster. bandets bästa låt musikaliskt. Jag föredrar med sig vissa halvfärdiga låtar dit. Tillsam- Mellanrum är en skiva som mycket väl kan From These Eyes och Amen to Artillery. mans med forne Faust-medlemmen Steve komplettera och förstärka en del av det The Classic Struggle spelar en kom- Lobdell har bandet dessutom producerat som Kent inte kunnat ge, men det kom- promisslös aggressiv mix av hardcore och skivan själva för att skapa ett avskalat mer krävas betydligt starkare låtar för att thrash/death, så kallad metalcore. Det är och naturligt sound som går i linje med övertyga en större massa. snortajt och avancerat. Ändå lyfter det inte de fria kompositionerna. Jag tycker nog Det fi nns dock en låt som har stor ka- helt och hållet. Kanske till viss del för att att de lyckats med just de intentionerna pacitet att få ett blandband att bli ultimat, sångaren Tim Zlinskys röst låter alldaglig men samtidigt så skulle inte Built To Spill så kolla gärna upp Fall med mig som med trots sandpappret i strupen. vara det band det är om de inte lät ganska den avlägsna orgeln öppnar upp för en Torbjörn Hallgren Groove 4 • 2006 / övriga recensioner / sida 4

THE CONGOS & FRIENDS fokus. I utkanten av fokusområdet vinglar AL DI MEOLA & FRIENDS Fisherman Style en del knäppa infall förbi. Bästa från Vocal Rendevouz BLOOD AND FIRE/ROOTSY Schweiz på mycket länge. SPV/PLAYGROUND På Jamaica har de varit populära i 30 år. Mats Almegård Så här tänkte Al: ”Fan! Min karriär står i Så kallade ”one-rhythm albums” där olika THE CZARS sin som den kossa jag är. Om man skulle artister sjunger eller toastar till en och Sorry I Made You Cry göra som Carlos [Santana]. Han är ju het samma musikaliska bakgrund. En enda låt V2/BONNIERAMIGO eftersom han gjort en del låtar med coola får alltså utgöra stommen för artisternas 2004 släpptes albumet Goodbye som för artister som kidsen gillar. Och så har han skilda uttryckssätt. många skulle räknas som det sista albumet ju solglasögon och hatt”. Precis så har det gått till på den här inspelat och släppt av The Czars. Fast nu Tyvärr Al, det här inte din platta. Du dubbeln som innehåller 22 nyinspelningar, är det inte alla som håller med om det överglänser inte Joe, Macy Gray, Angie en äldre dubversion samt den remastrade påståendet och då allra minst John Grant, Stone och MC Solaar. Du kommer fortfa- originalinspelningen av Fisherman med som 1994 startade bandet tillsammans rande att vara lika okänd för den breda duon The Congos. Sången härstammar från med basisten Chris Pearson. massan. det blytunga albumet Heart of the Congos Två år efter den så kallade avskeds- Du är en gudabenådad gitarrist, men som ständigt prisats och kallats klassiker. skivan då fem av bandets medlemmar allvarligt talat. Är inte Vocal Rendevouz en Med all rätt. Cedric Myton och Roy Johnson tackade för sig för att fi nna lyckan på ett mycket tråkig platta. När inte Angie Stone slog nämligen huvudet på spiken när de grönare fält på andra sidan staketet. Kvar kan få en låt att lyfta då är det inte en bra i slutet av 70-talet spelade in sina starka blev som sagt sångaren John som vägrat låt. och politiska låtar i den klassiska Black släppa tyglarna och istället vänt sig till sina Gör en ny platta med John McLaughlin Ark-studion, lät Lee ”Scratch” Perry vara gamla kompisar i skivbackarna för att få och Paco de Lucia som den akustiska ni producent och lånade körhjälp av bland lite hjälp på traven. gjorde ihop. Den var riktigt fi n. andra The Meditations. Slutprodukten resulterar i 50 minuter Per Lundberg GB Men 23 versioner av Fisherman blir fi na tolkningar av gamla dängor, där DIVERSE ARTISTER väldigt mastigt. Visserligen gör namn tonvikten hamnar just på fi na! Med en röst Elektronische Musik Interkontinental 5 som Max Romeo, Lutan Fyah och Prince som framtagen genom en kloning av Nick TRAUM/IMPORT Jazzbo strålande ifrån sig men efter ett Cave, Frank Sinatra och Paul Simon bjuder Nathan Fake gör stillastående vackert am- tag blir den musikaliska bakgrunden både han på ett hjärtskärande uppträdande där bienta klangskisser. Annars dansar Traum- enformig och tröttande. Och föredettingar han precis som i albumtiteln ber om ur- artisterna stadigt fram på dansgolvet på som Gregory Isaacs och U-Roy kunde gott säkt för sitt beteende. När han kombinerar den senaste interkontinentala samlingen. stannat hemma. För den som inte hört rösten med sin enkla markerade gitarr, Eller stadigt och stadigt. Det böljar fram Heart of the Congos är det en god idé att i som funkar lika bra inpluggad som akus- både hit och dit. Linus Quick ger oss stället börja med den. tisk är kvällen framför brasan fulländad. ett storslaget rejvmonster med ekande Robert Lagerström Det är roligt att se Björn och Benny trumslag, pumpande hihats och frätande COUCH som representanter med Angel Eyes som basgångar. Hans är bara en i raden av Figur 5 fått sig en kalifornisk pimpning, men fantastiska låtar på denna samling. MORRMUSIC/BORDER höjdpunkten är ändå My Funny Valentine Som label har Traum gått från klarhet Couch är ett München-band som debu- där Sinatras storslagenhet har bytts ut mot till klarhet på sistone. Frågan är om de terade i det tysta redan för mer än tio år en mystik som liknar det Thom Yorke med inte tillhör de fem mest intressanta och sedan. Detta är deras första släpp på fem mannar har att erbjuda. högkvalitativa för tillfället? Går väl inte år och även deras femte album, därav Samuel Olsson att svara på. Faktum är att de i alla fall är namnet kan man anta. Till stora delar DALMINJO bättre än någonsin. Den här samlingen låter Couch som instrumental indierock Some Day You’ll Dance for Me, Tokyo med frustande elektronisk fl ufftrancetech- även om man på fl era låtar drar åt det DEEPLAY MUSIC no är dessutom en utmärkt introduktion mer elektroniska hållet. Zwei Streifen Anja Öyen Visters stämma ligger I till bolaget. im Blau låter lite som Depeche Modes gränslandet mellan Karin Dreijer och Mats Almegård grejer de senaste femton åren. Bakom de Björk. I rollen som Morrissey i Dalminjos DIVERSE ARTISTER postrocksmonotona gitarrfi gurerna kan massakrering av Smiths-klassikern There is Exit Music – Songs with Radio Heads man skönja element som kunde hämtats a Light That Never Goes Out räcker det inte RAPSTER/PLAYGROUND från elektroniska kungligheter som AFX till. Resultatet blir bara platt och oinspire- När band tagit sig upp till den nivån att de eller Cylob. rat. Tokigt, eftersom intentionen är god. på ett eller annat sätt geniförklaras eller Ibland känns alla komponenter i en Norrmannen Dalminjos andra skiva avgudas av fans världen över faller det till artists musik så välbekanta att det på skulle passa utmärkt på en fl ashig mo- sin rätt att de får en eller fl era tribute- något märkligt vis kan vara svårt att hitta devisning, ett cocktailparty eller någon skivor inspelade att hedra deras verk. Att de rätta referenspunkterna. Visst låter halvhipp bar i Stockholm dit folk går för temat för de skapande artisterna denna det Mogwai, Bowery Electric och annan förfriskningar och ytlig bekräftelse. Han gång faller på Radiohead, bandet som postrock men Couch lånar också harmo- använder sig av fem olika sångerskor aldrig slutar bjuda på överraskningar och nier från hela indiehistorien, till och med som förstärkning över de loungedoftande vägrar förknippas med en nischad ljudbild, från band som Smiths. Tidigare gavs deras housebeatsen blandade med soul, jazz och känns både naturligt och välkommet. album ut av det klassiska amerikanska 80-tal. Ironiskt nog lyfter det inte förrän i Med ett projekt som detta tillkommer bolaget Matador. Det här är deras första avslutande numret Scars – en instrumental ett stort ansvar, då den stora frågan är om album på tyska Morrmusic som också ger drum’n’bass-låt inslagen i mjukplast. I det går att ge rättvisa till musiken genom ut artister som Lali Puna och Tarwater. övrigt lämnar Someday You’ll Dance for Me att omvandla låtar som för många redan Figur 5 tappar ordentligt sista fyra Tokyo inte annat en svag olivsmak efter ses som fulländade. Argumentet för dans- låtarna men trots att det inte är någon vi- sig. och hiphopbolaget BBE som står som ini- dare originell platta så är den bitvis riktigt Christian Thunarf tiativtagare till projektet är att det handlar bra, särskilt i indiedängor som Position: DEEP PURPLE om en kärleksförklaring. Då Radiohead Wieder Eins och öppningslåten Gegen Alles Live at Montreux 1996 vägrat att hålla sig inom vissa bestämda Bereit. EAGLE/PLAYGROUND ramar utan envist vänt bort huvudet från Isac Nordgren Låt oss en gång för alla slå fast att en alla med svar, för att likt Stravinsky och CROWDPLEASER & ST. PLOMB skivhylla utan Fireball, Pictures of Home, Zappa bryta mot konventioner, har de nått 2006 Black Night, When a Blind Man Cries och ut till en bred lyssnarskara. MENTALGROOVE/IMPORT Smoke On the Water är fattig, futtig och Det är med stor tillfredsställelse jag Early öppnar och det är lätt att tro att ofullständig. De allt mer ålderstigna her- avnjuter kreationen där breakbeats avlöser man klivit rakt in i ett yogapass med rarna i Deep Purple tycks dessutom tro djup, glädjesprittande soul för att ömt mjukisbyxor, rökelse och nyttiga örttéer. att en otalig mängd livevarianter med 30 reta de redan avnjutande öronen med New age-fl ummigt virrar syntljuden runt år gamla låtar är precis lika essentiellt. naiv, markerad jazz. Med öppningsspåret efter andlig ledning. En skiva om tid ska Denna gång hämtas materialet från Mont- No Surprises är det som om Shawn Lee väl vara så? Sökande, öppen, undrande om reux Jazz Festival 1996 och 2000. Hur jag försöker återspegla hela konceptet med sin världsalltets gåta. Tid är ju ändå en följe- än vänder och vrider på det kan jag inte gospelliknande chorus uppmana lyssnaren slagare på vägen från födelse till död. förstå vad det ska vara bra för. att sluta förvånas och istället inse den Nej, en skiva om tid behöver inte vara Roger Bengtsson kapacitet Radioheads låtar bär på. så fl ummig. Den kan vara lika rakt dansant Om du tvekar över värdigheten att som 2006 är. För efter inledningsstycket låta detta album kampera bredvid dina går allt den mer dansanta vägen. Avskalat Radioheadplattor, kan du släppa den och rakt. Utan krusiduller. Här är svänget i tanken. Avnjut de lysande versionerna av Groove 4 • 2006 / övriga recensioner / sida 5

Just, Paranoid Android och Everything in och Del McCoury och son fi nns även med i ELF POWER it’s Right Place, så förstår du mig. uppställningen. Wiseman gör en fantastisk Back to the Web Samuel Olsson version av By the Side of the Road, medan RYKODISC/SHOWTIME DIVERSE ARTISTER far och son McCoury ger sig på My Lord När jag lyssnar på Back to the Web vet Friendly Integration Keeps a Record. Även Mavis Staples och jag inte om jag ska tycka att Elf Power är DETROIT UNDERGROUND/IMPORT Connie Smith gör bra ifrån sig. mångfacetterade eller splittrade. För det Första CD-skivan från Detroit Underground På sina ställen når Voice of the Spirit, the känns ibland som att man inte har den är en välmatad sak. Förutom sexton spår Gospel of the South nästan samma höjder ringaste aning om hur de kommer att låta för CD-spelaren fi nns också mixtejper av som soundtracket till O Brother Where art nästa gång. Från REM-pop via smygpsy- Jerry Abstract och Team Shadetek som Thou. Plattans första halvlek är fantastiskt kedelia till Velvet-infl uerad glamrock. bonusspår för ipoden och datorn. Konstigt bra och det är de som är äldst i gården som Inget av detta dominerar här, även om bara att förpackningen är så kluddig att sköter sig bäst. Man måste levt ett tag för det fi nns någonstans där i bakgrunden, man knappt ser att läsa vad som står. att göra en gospellåt rättvisa, det ska fi nnas mer eller mindre uttalat och exekverat. Dessvärre är det också fallet med en del något i rösten. En trötthet, en darrning, en Istället är det rätt folkinfl uerat, på det där av musiken på den här samlingen. Det blir heshet. Just därför funkar det inte lika bra stillsamma, episka sättet. breakbeatkludd som klimpar ihop sig till med Vince Gill eller John Cowan & Tony Och frågan är om inte det här känns en tjock gröt. Som värst är det i och med Rice. På det stora hela dock är Voice of som den mest intressanta sidan av Elf japanska Hlmawari. Jag har aldrig hört the Spirit, the Gospel of the South fylld av Power. Här fi nns både pop och rock, men maken till okritisk Björk-kopia. Då har fantastiska vita som svarta låtar. det är de där avbrotten som gör hela kon- man ju ändå hört en hel del i den ligan. Tro fan att folk är mer troende i Ame- texten. Där Rolling Black Water ger and- Positiva saker fi nns det så klart också. Det rika, de har ju bättre musik. ningspausen efter An Old Familiar Scene. är ingen dålig samling, men den hade Annica Henriksson Där den där nästan modernt mondänt mått bra av att skära ner på breakbeatsen. DIVING WITH ANDY rurala charmen får inrama allt. Trots att Som i Direkt Jives fantastiskt vackra Re- Diving With Andy det innehåller fl er musikaliska ingredien- mind och Emulgator 410 av Modeselektor SUMMERTIME/HARMONIA MUNDI ser än tidigare alster känns detta som det – som som vanligt har glimten i ögat, även Skärskådas musikbiblioteken geografi skt Elf Power man väntat ska uppenbara sig. om det är mörkare tongångar här än på har Frankrike ofta en undanskymd plats. I Magnus Sjöberg Hello Mom. mitt fall är Diving With Andy faktiskt första RAMBLIN’ JACK ELLIOTT Mats Almegård bekantskapen. En riktigt trevlig sådan I Stand Alone DIVERSE ARTISTER dessutom. Finlirad pop som i vissa stunder ANTI/BONNIERAMIGO Min2MAX påminner om Lampshade då de kvinnliga Skulle du lyssna på Eilert Pilarm istället för M-NUS/IMPORT vokalisterna i båda banden imponerar Elvis Presley? Föredrar du Josef Zackrisson Richie Hawtin är boss på M-nus och stort. Allra bäst blir det i bossapopstun- framför Thåström? The Poodles framför världsmästare på minimal techno. Han derna men då skivan är stark rakt igenom Mötley Crüe? Då kanske du bör städa beslutade sig för att dra tillbaka sitt spår rekommenderas den varmt. undan dina plattor av tidig Dylan, Pete Se- från den här samlingen. Till förmån för Roger Bengtsson eger och Woody Guthrie och bereda plats andra. Det säger en hel del. Visst är det DRESDEN DOLLS åt Rumblin’ Jack Elliott. Nu är det kanske väl strategiskt viktigt att föra ut de mer Yes, Viginia ganska orättvist att jämföra honom med okända namnen på bolaget. Men inte ROADRUNNER/BONNIERAMIGO ovan nämnda stolpskott till kopior, men bara. För de tolv låtar som fi nns på den Så här ska det absolut senaste, det hip- tro mig – även i det här fallet är originalet här samlingen är magisk minimalism från paste, det man ska lyssna på låta som. överlägset. Om nu någon tvivlade. början till slut. Inte för att jag tror att alla Och det är väl okej. Cabaret-rock, eller Christian Thunarf spår är bättre än det Hawtin själv hade burlesk-pop om det låter bättre, men vad ENOK kunnat bidra med, men det spelar ingen det egentligen låter mest som är en ratad Electric No Ordinary Kitchen roll. Det här är en fullödig samling. Inga musikalsångerska, en trummis och lite GAC ändringar nödvändiga. Nya minimalhits glatt piano. Skillnaden är att trummisen Hur jag än vänder och vrider på det har jag med bland andra Magda, Troy Pierce, Marc och sångerskan verkligen har låtar att djävulskt svårt för elgitarr i jazz. Jag kan Houle och Gaiser som kommer att rocka backa upp hela den engelska pubkänslan bara inte ta det. Tyvärr. Jag hoppades att många sena dansgolv i sommar. med. Men jag vill hela tiden att det ska det skulle fi nnas någon annan som kunde Mats Almegård vara mer spännande och farligt än det är, förbarma sig över Enok men nu blev det så DIVERSE ARTISTER hela plattan är ganska så snäll, och visst, här. Att de dessutom börjar med en dänga Superlongevity Four Brian Viglione är en gammal heavy metal- kallad Chicken Tikka Masala som just låter PERLON/IMPORT trummis och får släppet ibland – men det pseudoindisk, ja då har de svårt att hämta Med ett startfält innehållande Matt John, räcker inte. Vassast är det egentligen när upp något alls. Och sopransax, som jag Luciano och Ricardo Villalobos är Perlon Amanda Palmer är ensam med sin röst vid bara i undantagsfall uppskattar (Coltrane ständigt ett av Tysklands hetaste minimal- pianot, inte riktigt förrän då bränns det. förstås och några till) – tyvärr, jag fi xar technobolag. På denna samling får man Fast Dresden Dolls är på rätt väg, de vill det bara inte. Det svajar redan på gränsen allt i ett svep. Superlogevity Four är också väl och de kan defi nitivt skriva låtar – de till det outhärdliga. Skulle då datorerna karakteristiskt för bolaget som tagit sitt behöver bara nåt mer. Fråga mig inte vad, kunna fi xa något? Nej, det svajar ut i ett namn efter ett nylontyg som började till- men något saknas. fusionträsk utan mening, mål eller intresse. verkas i Tyskland på 1930-talet. Det låter Mathias Skeppstedt Fredrik Eriksson nämligen väldigt knarkigt och skevt. Där DUBLEE ESKOBAR M_nus alltid är avskalat kirurgiska i sin Pseudo Harmonia Eskobar minimalism är Perlon snarare stört sud- MULE ELECTRONIC/IMPORT GIBULCHI/BONNIERAMIGO diga. Det går inte riktigt att sätta fi ngret på Thomas Fehlmann bidrar med en remix Eskobar har tidigare varit ett substitut för vad det är. Kanske är det också en del av på Cliff som bonus på den här CD:n. Det The Ark, men på senare år tycks banden ha hemligheten bakom deras sköna releaser. känns logiskt. Fehlmann som själv reser utvecklats och blivit två olika. The Ark sat- För en sak är säker: Perlon är toppklass, så i dublandskapen både på egen hand och sade på fjädrar och kostym medan Eskobar även denna samling. med The Orb känns ganska nära till hands lagt fokus på sång och nya instrument; Mats Almegård på hela Pseudo Harmonia. Inte för att han som trumpet, stråkar och trälåda. DIVERSE ARTISTER gjort något mer än den där mixen. Dublee Den självbetitlade skivan kretsar myck- Voice of the Spirit, the Gospel of the South har gjort resten själv och han har gjort det et kring Daniel Bellqvists sång. Enkelt, DUALTONE/BORDER jävligt bra. Oerhört skön dubtechno som avskalat och ärligt. Dessutom inspelat live. Inledningsvis skulle plattan rymma gospel påminner om nyss nämnde Fehlmann, Eskobar tycks ha mognat med åren och in- från Appalacherna men det blev till slut men i ännu högre grad om Basic Channel sett att kvalitet alltid bör gå före kvantitet, gospel från södern. John Carter Cash står och Pole. Till skillnad från dessa giganter och därmed satsat på få men effektfulla som producent och har samlat ihop ett låter Dublee ändå lättare och luftigare. detaljer. Som ett extra rivigt gitarriff, ett gäng vänner till familjen som gör nyinspel- Han har jämförts med Monolake, men det snyggt trumsolo eller ett tillputsat avslut ningar av gamla klassiska, en del obskyra, är en missvisande riktning. Monolake är på en låttext. gospellåtar. Plattan är tillägnad Johnny också en fantastisk producent, men han Sammantaget, en riktigt bra popskiva och June som med bara några månaders går mer åt svärtan och det klaustrofobiska för 2000-talet. Att bandet dessutom startat mellanrum avled 2003. Johnny Cash själv i sin maskinpark. Dublee gör dub men skivbolag gör dem än mer tidsenliga. Att medverkar på plattan med Unclouded hela tiden riktad mot det ljust glada. Det gå sin egen väg och bygga integritetsväggar Day, en makalöst bra låt han spelade in som funkar så bra på ett dansgolv och det av betong är trendigt. Ola Salo-pastischer strax efter Junes död. Bluegrasslegender som gör våren rättvisa i dina hörlurar. är ett minne blott… som Earl Scruggs och son, Mac Wiseman Mats Almegård Gabriella Fäldt Groove 4 • 2006 / övriga recensioner / sida 6

EXENE CERVENKA & THE ORIGINAL drinktillbehör under förfesten, med sköna De låter post-grunge, besvärade och SINNERS britpoptoner och dansvänliga gitarriff. Per- småtyngda i texterna. Men bara lagom, i Sev7en fekt som bakgrundsmusik under middagen ett underligt vacuumläge mellan skvalrock NITRO/SOUND POLLUTION då det inte krävs någon större ansträng- som Nickelback och det tyngre gardet som 50-åriga punkdonnan Exene Cervenka har ning att njuta och ta musiken till sig. Och Slipknot och Slayer. Risken fi nns att ing- varit med ett tag. Mest känd är hon som dessutom lagom sofi stikerat och laidback endera av lägren tar till sig Godsmack den en av frontfi gurerna i Los Angelesbandet X för att även passa på efterfesten. här gången. För IV övertygar inte direkt. (som bildades 1977), men har även hunnit Med inslag av countryrock i bästa Neil Niklas Simonsson göra country i The Knitters, spoken word Young-anda är Flammans Surprising Sun GUBB & CALLE P med Lydia Lunch, soloprylar i folkmu- en verkligen solig överraskning efter en Illizit Biznizz Vol. 1 sikanda och så har hon, parallellt med lång vår då knoppar inte velat brista. Nu ILLIZIT MUZIK konstkarriären, detta band som nu släpper gör de det. Och jag säger, äntligen. Göteborgaren Gubb är trots sin korta sitt andra album. The Original Sinners Gabriella Fäldt diskografi lite av en veteran i den svenska utgörs av Jason Edge och några katter från THE FORECAST underjorden. Tillsammans med rapparen rockabillybandet The 7 Shot Screamers. In the Shadow of Two Gunmen Calle P släpper han vad de väljer kalla Med denna konstellation har Cervenka VICTORY/BORDER mixtapet Illizit Biznizz Vol. 1. letat sig tillbaka till punkrötterna, även om The Forecast låter som collegerock men Det fi nns en gräns Ken Ring stundtals plattan innehåller infl uenser från andra ändå inte, som powerpop men ändå inte. under sin karriär har tangerat. Gubb & håll. Tavern Love med sin twee-popdoft Sen vill de även låta altcountry vilket de Calle P klampar på majoriteten av de elva förvånar mig mest, annars är det psycho- gör minst av allt. Synd att de har svårt att låtarna rakt över den. Det är gränsen där billy som löper som en röd tråd. Extra bestämma sig för vilket sorts band de vill portionerna droger, brott och hårda ord tydligt blir det i Gun Club-covern Ghost on vara. Som med många band fi nns det bra blir alltför stor och det på något sätt näs- the Highway. Naturligtvis får man pluspo- grejer här som går till spillo på grund av tan blir lite parodiskt. För även om ärlighet äng så fort man gör en sådan låt, även om att idéerna blir alldeles för utblandade är något som alltid bör värdesättas – och Original Sinners inte når riktigt fram. Men med varandra. Vad som sedan återstår är det absolut inte fi nns någon anledning att vi vet ju alla att ingen sjunger blues som en tunn soppa med för många ingredi- betvivla Gubb & Calle P:s storytelling – så Jeffrey Lee Pierce… enser. landar det hela så klichéartat platt att jag Jag börjar fundera om man måste ha Mikael Barani ryser. Höjdpunkten i det hårda mörkret är varit med när det begav sig för att kunna THE GATHERING den mer laidback och känsligare levnads- spela bra punk. Det verkar inte bättre. Det Home berättelsen Världen e din som genast får fi nns ju inga bra punkband idag. Exene SANCTUARY RECORDS en att undra varför resten av skivan inte Cervenka jämnar alla dåliga efterapare The Gathering har vandrat från hårdhet kunde följa samma goda recept. med marken. Hon sjunger fantastiskt bra. till mjukhet. Gillade man bandet under de Absolut ingen platta att hänga i julgra- Det är svårt att fatta att hon hunnit bli 50, tidiga, tunga åren har man antagligen fl ytt nen, eller kanske bara en platta Sveriges hon snålar inte direkt på vare sig attityd el- för länge sedan. Men de som stannat kvar fromma hiphopklimat inte är mogen för ler energi. Låtarna körs med gasen i botten har tagit del av ett band i utveckling. än? Bedöm själv. och klockar in under tre minuter. Precis Skivan är en odyssé i gothig ambient- Erik Hjortek som det ska vara. pop med tonvikt på det softa. Det är till HAMPUS Annica Henriksson och med svårt att hitta en distad gitarr Hampus FALL OV SERAFIM bland atmosfärerna. I kombination med SNYTING Nex Iehovae att en norsk kvinnoröst mitt i låten Solace Här tänjs en gräns. Hampus har beskrivits REGAIN RECORDS läser upp ett recept innehållande ”guleröt- som en bisexuell Håkan Hellström och det Fall Ov Serafi m är resterna av kollapsen ter” är mysfaktorn total. Det skulle inte är inte bara en fånig liknelse utan också en av Misteltein. De beslutade sig för att förvåna mig om bandet i nästa led blev relativt sanningsenlig. Det självbetitlade fortsätta under nytt namn, med nya mu- ännu mer elektroniska. skivan innehåller en hel del Hellströmeu- sikaliska vägar och ett nytt skivkontrakt. Mikael Barani fori och förvirrade singer/songwriter- Detta är deras debut och, måste jag säga, GLISSANDRO 70 tendenser. Men, också tralala-pop och mycket lovande. Det är välproducerad och Glissandro 70 putslustiga ordvitsar. Och så ett högprisat välspelad black metal med dragning åt CONSTELLATION/BORDER kärleksbudskap i bästa Magnus Carlsson- det symfoniska hållet. Och med risk för att I en fi lmdiskussion med en god vän stil (nej, inte han i Barbados). totalt förlöjliga mig själv och hela genren häromveckan pratade vi om människans Frekvent spelade låten Gabriel känns på måste jag säga att det känns som att det är bakomliggande motiv till att utsätta sig för många sätt som en gammal schlager, och så här Marillion skulle ha låtit om de spe- deprimerande epos (läs: exempelvis Ing- skulle säkerligen inramas fi nt av Håkan lat black metal och läst helt andra böcker. mar Bergmans relationsdrama Saraband). Hellströms sjömanskostym, men i det här Och trots den hemska beskrivningen gillar Vi kom gemensamt fram till att en fi lm fallet riskerar ett sådant attribut att ge fel jag det detta skarpt. Fall Ov Serafi m är kan vara deppig, men samtidigt ge någon uttryck. Och även om det i 2000-talssam- defi nitivt ett band jag kommer att hålla form av lustkänsla, eller deprimerande hället borde vara självklart att skriva om ögonen på i framtiden. och bara göra oss psykiskt illamående. På all sorts kärlek så känns det fortfarande Mathias Skeppstedt samma sätt är det med musik. Jag älskar lite revolutionärt. Låtarna är dock inte CHRIS FARLOWE till exempel dysterkvistar som Elliott särskilt upproriska. Vardagsnära och enkla Hungry for the Blues Smith och Jeff Buckley, men jag blir inte texter med hög igenkänningsfaktor. Sköna SPV/PLAYGROUND deprimerad av dem. Snarare blir jag full poppiga melodier och nästan löjligt simpla HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA- av eftertanke, refl ektion och ibland styrka titlar. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! och hoppfullhet. Men Glissandro 70, med Det är som sagt svårt att komma ifrån HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA- detta svårt monotona elektroniska epos, jämförelsen med Hellström, även om HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! gör mig just psykiskt illamående. Hampus förtjänar att få en egen identitet. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA- Christian Thunarf Men utan det lilla gränsöverskridandet och HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! GODSMACK Hellström-pastischen är det faktiskt inte Första spåret heter I Don’t Wanna Sing IV särskilt spektakulärt. Alls. the Blues No More. REPUBLIC/UNIVERSAL Gabriella Fäldt HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA- ”So your sickness weighs a ton/And God’s CARL MICHAEL VON HAUSWOLFF HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! name is smack for some”. Leech HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA- Det är fyra år sedan Alice in Chains- RASTER NOTON/IMPORT HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! sångaren Layne Staley gick en alldeles för Som en blodigel har han samlat material HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA- tidig död till mötes. Men hans starka lyrik från andra ljudkonstnärer, svenske Carl HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! lever vidare (om inte annat så uppträder Michael von Hauswolff. Men i hans fall Ja! Han är vit! ju Alice in Chains på Hultsfredsfestivalen i innebär det inte någon idéfattig sampling Per Lundberg GB sommar, som jag förstått det hela tillsam- av en catchy refräng. Nej, von Hauswolff FLAMMAN mans med ett par olika gästsångare). har gett sig rakt in i electronicans hjärta Surprising Sun Ovanstående textrad avslutar låten Gods- – strömkretsarna, elkablarna och gene- BORDER mack från det fantastiska albumet Dirt. ratorerna. Det är såna ljud han hämtat Per “Flamman” Westling har länge varit Om bandet Godsmack förvaltar namnet från Olafur Eliasson, Carsten Höller och en bakgrundfi gur. Nu tar han ett steg lika väl går dock att diskutera… Tommi Grönlund/Petteri Nisunen. Det framåt som singer/songwriter och gitarrist Trodde inte att bandet fanns längre, sprakar, fräser och brusar. Leech visar upp i Flamman. Ett band som är som gjutet för men med IV i CD-spelaren märks att det de elektronikljud som knappt hördes i sommarens sköna fester. Uppiggande som dessutom inte är mycket som förändrats. originalformerna. Resultatet är rått och Groove 4 • 2006 / övriga recensioner / sida 7

opolerat, men väldigt stämningsskapande. väl i och för sig inte trott att den närmast sic-kitsch i A Letter From the Past. Där hade Likheter fi nns naturligtvis med Tommi varande buskerstiden hon har bakom sig det inte förvånat om Ry Cooder knackat Grönlunds egna bolag Sähkö. Men på Leech skulle ge upp och sluta ge avtryck i musi- på vilken sekund som helst. Det gör han fi nns det inte mycket till beats eller annat ken, men det har ju hänt förr. som tur är inte och skivan har ett par fi na som stör. Här är den rena elektroniken Och på samma sätt som det känns som låtar också. När det funkar bäst är det i i centrum. Det är ju saker som von ett gott välkomnande, känns det också melodier som Ripples in the Water. De är Hauswolff intresserat sig för tidigare i sina lite för förutsägbart; inte låtarna, men alldeles för beroende av sina inspirations- utställningar. Precis som i installationerna själva uttrycket. Ibland känns hon nästan källor Tortoise, men funkar ändå rätt bra. skalar han här av ljudkonsten till en hård som den fullständigt oväntade länken Mats Almegård och karg kärna. mellan Diamanda Galas, Tom Waits och CHRIS ISAAK Sista stycket DJ-set skiljer sig något. Joni Mitchell, men också utan att någonsin Best Of Kanske för att det inte är elektronik som fl ippa ut helt. Det är väl det som är hennes REPRISE/WARNER samplats utan Aphex Twins beryktade storhet. För även om jag inte hittar några Stilsäkre gamle charmören Chris Isaak sandpappers-DJ-set. Genast blir det lite riktigt utstickande spår här så är helheten, poserar i kostym, cowboyskjortor och hög mer industriellt och därmed tyvärr inte hantverket, plattan helgjuten. Även om jag lugg för denna silkesmjuka samling låtar lika intressant. självklart hade hoppats på en motsvarig- genomsyrade av hans intima musikaliska Mats Almegård het till Escondidas ruralt svängiga version sensibilitet. Massvis av år och nio plattor HAWTHORNE HEIGHTS av Mad Tom from Bedlam. har hunnit passera men denna platta lyfter If Only You Were Here Magnus Sjöberg bara när man möts av massiva hits som VICTORY/WARNER HOOBASTANK Wicked Game, Blue Hotel eller Roy Orbison- Det fi nns så mycket musik som man näs- Every Man for Himself covern Only the Lonely. Utöver dessa och tan aldrig hör talas om (särskilt om man ISLAND/UNIVERSAL bluesgungande Baby Did a Bad Bad Thing som undertecknad aldrig nyttjat DC++ Hoobastank är underliga och ibland tude- är materialet nämligen medelmåttigt. Och eller liknande för nedladdning). Speciellt lade, på ett lite lismande inställsamt sätt. inget att springa benen av sig för. amerikanska band som ofta inte behöver Som många band på den amerikanska Gary Landström göra sig besväret att lämna hemkontinen- rockkartan vill de visa upp två sidor av sig THE ISLEY BROTHERS ten. Affärerna går nog bra där – Pearl Jam själva. Två som inte alltid går ihop – de vill Baby Makin’ Music hade väl exempelvis en period på närmare inte överge radiopubliken och levererar DEF JAM/UNIVERSAL ett årtionde då de inte turnerade utanför sålunda gulliga halvballader som Reason Det blir mycket småstönande och sexvis- Staterna. (förra plattans titelspår, tillika en jättehit). kande på en sådan här platta. Ronald Isley Hawthorne Heights debutplatta Samtidigt vill de kunna riva till lite för att som leder styrkorna utger sig återigen ruskade tydligen om lite i USA. Har själv kunna kalla sig rockband, om man vill för att vara rejält horny – och som för inte hört den, men tydligen belönades den granska dem med det cyniska ögat. att understryka detta är R Kelly inbjuden med massiv speltid på MTV och deltagande På nya Every Man for Himself är det till micken på Blast Off. Det som bjuds är i turnépaketet Warped Tour. Meriter för den senare som är i majoritet. Mer drag än alltså sängkammarsoul så följsam att man somliga, personligen tycker jag att musi- mjäkighet, och The First of Me och Born to smälter. Kan funka vid speciella tillfällen. ken är tidstypisk men dessvärre tråkig. Kan Lead är tänkbara singelsläpp. Att påstå att Gary Landström räkna upp en handfull amerikanska unga Every Man for Himself är ett starkt album NIELS JENSEN rockband som låter både liknande och är väl att ta i, men i mina ögon är det i All min kärlek bättre. Hela If Only You Were Here passerar alla fall ett fall framåt i jämförelse med STUDIO 14 både en och två genomlyssningar utan att tidigare plattor. Det är mycket nostalgi över Niels Jensen. lämna några spår efter sig. Slätstruket är Niklas Simonsson Han är väl främst känd från ungdomsfi l- bara förnamnet… RYOJI IKEDA men G, men livnär sig även på skådespe- Niklas Simonsson Dataplex leri, konst och låtskrivande. Nog för att HOBOTALK RASTER NOTON/IMPORT det är bra att ha många strängar på sin Notes on Sunset Det tyska skivbolaget Raster Noton är ett lyra men i Niels Jensens fall känns det som GLITTERHOUSE/PLAYGROUND av de mer konsekventa. Varje release skul- om gitarren är något ostämd. För att vara Det är ofattbart hur en del musiker först le gå att bara titta på för att inse att vi har så där brutalt ärlig som krävs att man är kliver in i ens liv och gör sig hemma- att göra med ett nytt RN-släpp. Japanske ibland: några av låtarna på All min kärlek stadda för att vi en dag ska vakna upp elektronikakompositören Ryoji Ikedas nya är riktigt usla. Andra funkar men helheten och upptäcka att vi aldrig märkte när de skiva är inget undantag. Stramt omslag i blir trevande. försvann. År 2000 tog Marc Pilley och hans svart och vitt. Ett omslag som täcks av en För att förklara: All min kärlek är en band Hobotalk av sig sina ytterkläder och hel rad streckkoder. Det talar inte bara slags improviserad estradpoesi kombi- markerade tydligt att de hörde hemma i om att det är en ny Raster Noton-skiva, nerat med akustiska toner och rock. Kan rampljuset. Med albumet Beauty in Mad- utan också att vi har att göra med en skiva möjligen uppskattas av den som gillar ness lovprisades de var de än rörde sig och som ägnar sig åt data och databärande artister skolade i samma genre som Daniel spåddes en ljus framtid. strukturer. Boyacioglu men för mig blir det för mycket När Marc nu sex år senare tittar i När skivan sätter igång är det också nagellack. Det vill säga, överproducerat backspegeln, ser han strulet med sitt gamla typiskt RN. Avskalad, stram, minimal och pretentiöst. skivbolag och stora förändringar i både och högelektronisk musik väller ut ur Några underfundiga texter och lekfulla sitt liv och bland medlemmarna i bandet. högtalarna. Trots att det är så minimalt är tongångar lyfter det hela över godkänt- Det mesta av det som fanns vid debuten det här musik som tar stor plats. Inte så gränsen men inte mer än så. Det hjälper har försvunnit, med undantag för en sak konstigt med tanke på att Ikeda använder inte ens att Niels Jensens signerade – Marc Pilley och rösten som skulle få själv- sig av digitala skräpljud och i det här litografi som medföljer vissa av albumen aste Dracula att tacka ja till ett glas mjölk. fallet är det inte clicks’n’cuts – utan riktigt är en riktig pärla. Som konstnär: wow. Som När skivan funnit sig tillrätta i stereon högfrekvent ilskna digitalkaskader. Så är musiker: nja. är det svårt att få den att slita sig däri- det avskalat och maximalt samtidigt. En Gabriella Fäldt från. Det går att förställa sig den gamla skiva som bjuder på rytmer någonstans AKIRA KAJIYAMA + JOE LYNN TURNER nedstängda kyrkan där bandet spelade in i låt tio av 20 och som till största del är Fire Without Flame materialet till plattan. Blundar jag riktigt högfrekventa digitala ljud. Att den ändå AOR HEAVEN/BORDER hårt går det att se hur Ryan Adams, Badly fascinerar måste bero på Ikedas oerhörda Efter den skrattretande Deep Purple-kal- Drawn Boy och den avlidne Nick Drake sät- hantverkskunnande. konen Slaves and Masters från 1990 lovade ter sig ner i de dammiga bänkarna. Precis Mats Almegård jag mig själv att aldrig mer ägna Joe Lynn som mig sitter de helt avslappnade och I’M NOT A GUN Turner ett öra. Trots att han var långt ifrån kan inte undgå att fastna med blicken på We Think as Instruments ensam ansvarig för debaclet fi ck hans det klara ljuset som lyser upp bandet och CITY CENTER OFFICES/DOTSHOP.SE gröngölingsstatus i bandet klä skott för förstärker känslan som redan skapats av Det är mycket möjligt att de tänker som aversionen. den klara akustiken i salen. instrument, John Tejada och Takeshi Nis- Att den multiinstrumentelle japanen Samuel Olsson himoto. Tejada är väl i så fall den som spå- Akira, som spelar allt på Fire Without JOLIE HOLLAND nar fram de fl uffi gt mjuka bakgrunderna. Flame, föredrar Turner vid mikrofonen Springtime Can Kill You Nishimoto funderar på hur gitarrslingorna kanske är ett tecken på att Joe ska tillåtas ANTI/BONNIERAMIGO ska låta. Tyvärr borde de nog ha tänkt lite lämna skamvrån. Efter en hel platta med Man slås ganska snabbt att hon lyckas längre, planerat lite mer. För det här är geografi lektions-tråkig melodi(hård)rock hålla kvar vid sitt uttryck, det där lite lant- rätt oinspirerat. Tejada väver ljudmattor letar man helst syndabockar och, ja – det liga, lite skeva, aviga, lite minimalistiskt och Nishimoto spinner loss på gitarren. är säkert ditt fel igen, Joe. tillbakalutade. På gott och ont. Man hade När det är som värst är det etno/worldmu- Roger Bengtsson Groove 4 • 2006 / övriga recensioner / sida 8

KIKI och det är kul att han tar ett steg vidare, Låtarna förmedlar allt ifrån längtan till Boogybytes Vol. 1 eller åtminstone lite bredvid den trygga förlust, glädje och önsketänkande, vilket SASCHA FUNKE landsvägen. inte på något vis är unikt, men med kom- Boogybytes Vol. 2 Det här är ett album som går upp och binationen av Lindas längtande, ledsamma BPITCH CONTROL/IMPORT ner. Det fi nns många delar som inte riktigt röst och musik som komponerats för att Först ut i Bpitchs nya mixserie är fi nske funkar men minst lika många som gör det. få ett hjärta att känna tröst när allt runt- Kiki som alltid tillhört Berlinbolagets Personligen föredrar jag det framför en omkring slitits sönder öppnas en atmosfär blekaste skara producenter. Alltid på jämntjock produkt. Musiken domineras av som du vill njuta av så länge som möjligt. gränsen till att vara bra, alltid med någon Erik Walls imponerande gitarrspel och ofta Ett exempel är Goodbye som lätt skulle skön låt. Men aldrig riktigt övertygande. Så av elektroniska beats. Många medlemmar kunna utnämnas till tröstens nationalsång är det faktiskt när han DJ:ar också. Trots har fått ta ett steg bakåt. I vissa fall är det för brustna hjärtan. Med ett småleende högkaratmaterial i form av bland annat utmärkt som den snyggt återhållna blås- pianospel och underbart blåsarrangemang Marc Houles remix på Slams Kill The Pain sektionen, i andra fall är det sämre. Sång- utmanar hon lyssnaren och nöjer sig inte och vansinnigt vackra tranceglittret Rej erskan Frida Lindhart var en av bandets förrän mungiporna tagit en liten paus från från Âme lyckas han inte riktigt. Han petar främsta tillgångar på förra plattan men nu sorgen för att kunna njuta av stunden. in egna små låtstycken – eller Ellen Allien- är hon alltför ofta reducerad till körtjej. Samuel Olsson bitar – här och var, men det blir ändå inte Öppningslåten Skäl nog är ganska trist MANTA RAY riktigt intressant. Bra utan att beröra och tills den går loss i ett tungt hiphopreggae- Torres de Electricidad att det är bra beror nog mest på låtarna, parti med vocoder. Jag har tidigare hyllat ACUARELA/DOTSHOP.SE inte på mixen. Rodriguez som sångare men när sången Jag vet inte så värst mycket om spanska Betydligt bättre är Sascha Funke. närmar sig rap känns den styltig. 15 minu- Manta Ray. Kanske vill jag inte det hel- Låtvalet sitter som en smäck. Alla som ter är en mycket bra produktion som till ler. Det är ganska ointressant, de är nog har med Louderbachs Grace (Anxiety) och och med lyckas göra en tvärfl öjt snygg. ganska ointressanta. Torres de Electricidad Sleeparchives Acd-voice på en mix-CD Om soundet på förra plattan påminde börjar som en bortglömd Einstürzende förtjänar respekt och kan väl knappt om klassisk uptemporeggae som Peps, Neubauten-skiva från 1986 men utvecklar misslyckas. Men när han sen klämmer in Gladiators och Culture så låter det nu mer sig till en lätt sömnig postpunk/postrock- både Tomson & Daniel De La Curtis Synthic brittiskt, med referenser som Mad Profes- historia som känns lätt fel och unken men och Villalobos What You Say Is More Than sor och Augustus Pablos sena produktio- kanske inte helt värdelös. Jag kan ana att I Can Say är det grymt bra. Dessutom ner. Den lite rockiga lekfullheten får mig en viss PM Jönsson i GP/Sonic kan tycka att skarvar han ihop skivorna snyggt och visar att tänka på japanerna i Dry & Heavy. det är rätt okej och dra till med en 4:a/7: med sitt eget spår In Between Ways vilken Ett exempel på experimentlustan är det a i betyg. Är det exotiskt med spanska? Om kanonproducent han är. Gott folk, Sascha schyssta mellanspelet Kung Kodum och det är så kanske Manta Ray har något att Funke har levererat soundtracket till era Silvia. Silvia syftar inte på vår drottning komma med men å andra sidan tycker jag ljumma vårnätter! utan på gästsångerskan Silvia Magnusson. inte om Mogwai heller. Skottar och spanjo- Mats Almegård Plattan blir lite sämre i mitten, i rer – vad vet de, egentligen? Skit samma. ZIGGY KINDER synnerhet Balkan Ragga som låter som Fredrik Eriksson Akrobatik en gammal Les Negresses Vertes-remix. CHRISTIAN MCBRIDE WARE/IMPORT Men den tar sig igen mot slutet och knyts Live at Tonic Dansmusik är kortfattat beskrivet musik samman av Dimmern på lägsta nivå, en ROPEADOPE/SHOWTIME att dansa till. En ren självklarhet som ter avskalad och cool loverslåt där Rodriguez Ibland vill man bara ha fått vara på plats. sig fånig i tryck. Men ibland kanske man och Lindhart sjunger om sex utan att bli Att fått äran att närvara och vara en del ska påminna sig om att det faktiskt är smetiga eller pinsamma. när magi skapas. Och det oemotståndliga det det hela handlar om. För handen på Medicin som botar innehåller inte den jazzsvänget som Christian McBride med hjärtat: visst fi nns det dansmusik som du typ av hits som förra plattan, den låt som band skapade under två kvällar på Tonic inte kan eller vill ta ett steg till? Självklart sätter sig mest är Jag lovar och svär med Club i New York är ett sådant tillfälle av gör det det. Ska man sen gå och bli akro- eget dub i släptåg. Istället är det här en skimrande magi man velat uppleva. Live batisk på dansgolvet, ja då krävs det något spännande och lovande skiva, en mel- at Tonic funkar förvisso som en dugligt av Ziggy Kinders kaliber. För Akrobatik lanskiva fast i positiv bemärkelse. Kung substitut, men ändå… är en skiva som inbjuder till så mycket Kodum är på resa mot ny mark. Det är även skönt med jazzmusiker som mer än bara lite försiktigt fotarbete. Den Isac Nordgren jammar utan att fullständigt improvisera studsande basen, de intrikata trumpro- ALBERT LEE sönder musiken, utan lyckas bibehålla det grammeringarna, de gladmelankoliska Road Runner väsentliga – nämligen svänget. Så även om melodierna – alltihop har en uppgift: att SUGAR HILL RECORDS man inte kan ta på stämningen via CD- få dig att dansa. Och dansa kommer du att Albert Lee har varit med ett tag. Har gått skiva så kan man förnimma den. Inte fallet göra. Till nästan hela skivan, men särskilt igenom de fl esta genrer där man kan vara vid alla livealbum, så Live at Tonic kommer till hårt tillbakahållna men effektiva Der en snubbe med en Telecaster på magen undan med beröm godkänt. Trick mit der Kick. Det är bara sista spårets och se så där galet busig ut. Rockabilly, Niklas Simonsson gitarrplockande i Fingerkribbel som inte sä- rock’n’roll, r’n’b och soul. You name MESH ger någonting. Förmodligen för att Ziggys it. Albert har varit där. Han är faktiskt We Collide fokus bör vara riktat mot dansgolvet. fortfarande där. Samma bländvita leende MEMENTO MATERIA Mats Almegård nu som då. Road Runner är nummer tio i Stora tårar rullar i ögonen när de blickar MARK KNOPFLER AND EMMYLOU HAR- raden av soloalbum. Albert Lee var även upp på Depeche Mode runt Songs of Faith RIS en gång i tiden medlem i Everly Brothers & Devotion. Att Mesh gillar sina landsmän All the Roadrunning och har varit Emmylou Harris sidekick. är nog ingen hemlis. På We Collide driver WILL D. SIDE/UNIVERSAL Trots det är Road Runner inte en vacker de vidare mot mer och mer gitarrer. Med den karaktäristiska Dire Straits-plock- skiva. Stereotypt och stigmatiserat. Skit- Melodiös syntpop som vill vara lite farlig. ande gitarren och den vuxna gubbrösten tråkigt helt enkelt. Snälla, kan ingen tala om för dem att det leder Mark Knopfl er in Emmylou Harris i Per Lundberg GB är okej att vara snäll? För inget blir så ett antingen myspysigt eller countrydamm- LINDA MALMSTRÖM tamt som mjukissyntpoppare som vill vara ande musikaliskt landskap. Och i spår Red Valley hårda. som This is Us och vackra Rollin’ On där AUDEO/DEAD FROG Mats Almegård Emmylous väna röst får ta större plats Vi har under senare år varit väldigt MINOR MAJORITY funkar det någorlunda. Hennes skönsång bortskämda med fl era nya akter inom Reasons to Hang Around är plattans räddning helt enkelt. Annars den kvinnliga singer/songwriter-scenen. BIG DIPPER/TMC NORDIC låter det mesta på All the Roadrunning Linda Malmström må vara ett nytt namn Norska kvintetten Minor Majority har no- som trött medelåldersmuzak. Perfekt för för många, men i själva verket har hon en minerats till två Spellemannspris (norska Bingolotto-publiken som också fi ck sig ett hel del år bakom sig med skivsläpp och motsvarigheten till Grammis) och hunnit uppträdande. spelningar i Sverige och Kanada. med fem albumsläpp sedan starten 2000. Gary Landström Med Red Valley plockar hon fram Bandets smått countrydoftande musik KUNG KODUM en hel del av sin djupa musikalitet som är dock i det snällaste laget, det fi nns ingen Medicin som botar utvecklats av att spela mycket själv samt riktig edge, det låter helt enkelt inte som I-RATION i olika konstellationer under de gångna om det är på blodigt allvar. Det är lite trist Kung Kodum har bytt riktning sen åren. Produkten som sedan levereras är också med en platta som (nästan) bara debutplattan och musikaliskt börjat ömsa ett album som innehåller en stor variation handlar om kärlek. Speciellt eftersom det skinn. Medicin som botar känns än mer av låtar kryddade med blues, country, folk inte känns som om låtarnas ”jag” verkligen som frontfi guren Nicolas Rodriguez vision och progg. blöder. Pål Angelskår sjunger lugnt och Groove 4 • 2006 / övriga recensioner / sida 9

sansat, han höjer aldrig rösten, låter den ON TRIAL uptempo, händerna i taket och hård tech- aldrig brytas, han är för distanserad. Det Forever noelectroglädje hela vägen. Fast toppar låter hemskt att säga det, men en smula al- BAD AFRO/IMPORT gör Rex The Dogs Prototype i M.A.N.D.Y.- koholproblem, pillermissbruk och depres- Balladen Too Late Too Loud får hjärtat remixen. Som vanligt. sion (tänk Jeff Tweedy) skulle inte skada. att skaka genom samma melankoli som Mats Almegård Nåja, de behöver inte misströsta, Chris Isaak en gång åstadkom med Wicked SOFIA PETTERSSON Reasons to Hang Around lär ju gå hem hos Game. En väldigt snygg och rörande pre- Still Here hemmapubliken ändå. station som är given på spellistan. Blood AJABU/CDA Annica Henriksson River byggs upp med ett grymt riff och har Sofi a Petterssons jazzinfl uerade soul- och NAKED APE den där frihetskänslan som all musik i den popmusik på Still Here är lika nordiskt For the Sake of the Naked Ape psykedeliska skolan borde ha. I övrigt är sval som en vårkväll i maj. Lågmält, lugnt LOBOTOM detta danska bands femte studioalbum en och emellanåt mycket vemodigt. Hennes Även om långt ifrån alla band kan ligga upplevelse i pastell som inte berör käns- spröda, snälla och sagolika änglaröst på samma innovationsnivå som MacGyver lorna tillräckligt mycket för att sätta fart ramar in de enkla men talande texterna. brukar ändå en liten nisch krävas för att på hårväxten. Det fattas färger och nyanser Pianomusiken påminner om gammal lämna någon form av avtryck i musikhis- för att variera låtmaterialet som helhet. I traditionell jazz i stil med Jan Johansson, torien. Stockholmsbaserade Naked Ape stället får jag lägga ett mentalt pussel med men givetvis med Sofi as nymoderna prä- verkar tyvärr omedvetna om sådana saker. fi na bitar här och var från Forever. gel. Infl uenserna tycks också komma från De ska tydligen vara fl itigt spelade i elec- Mikael Barani Rigmor Gustavsson, Stina Nordenstam och tronica-kretsar, men jag kan inte se varför OOMPH! Rebecka Törnqvist. ens den mest inbitne underjordsmänniska GlaubeLiebeTod Still Here är visserligen ingen vitaminin- har anledning att höja på ögonbrynen. SONYBMG jektion utan förstärker snarare vårtrött- Simpel syntpop utan vare sig minnesvärda Serietidningsbandet Oomph! är tillbaka heten, men man tröttnar inte i första melodier eller exalterande programmering igen. Medlemmarna heter saker som Dero, taget. Vissa dagar är sömnigt uppblandad gör sig bäst hemma i lekstugan. Crap och Flux. Första låten handlar om att sentimental jazz bland det bästa man kan Christian Thunarf Gud är en popstjärna. En annan försöker tänka sig. NOFX komma åt Tolkien-fansen med en låt om Gabriella Fäldt Wolves in Wolves Clothing ringen. Musikaliskt är det en snäll variant PLANNING TO ROCK FAT WRECK CHORDS/BONNIERAMIGO av Rammstein. Det låter för djävligt. Have it All Det senaste riktigt bra NOFX-albumet var Mats Almegård CHICKS ON SPEED/ROSTRON So Long and Thanks for All the Shoes. Det O.S.I. Planning To Rock ger mig rysliga vibratio- släpptes 1997. Det är rätt länge sedan. Free ner och associationer till coverband, lätt- Skivorna efter den har varit okej, men lite INSIDEOUTMUSIC/BORDER tillgängliga arenarockgubbar och fl äckfria jämntjocka och utan de där riktigt mo- O.S.I. består av Jim Matheos och Kevin studiomusikerlicks. Till min förvåning numentala skatepunkrökarna de skämde Moore. Vissa kanske känner igen Moore är det karismatisk, kraftfull musik av ej bort oss med under storhetstiden. från dagarna i Dream Theatre, eller från defi nierbar sort jag möts av. Skivan ges ut Och ungefär samma sak gäller väl det egna experimentellt lågmälda projek- på Chicks On Speed Records i alla fall, men för nya Wolves in Wolves Clothing. NOFX tet Chroma Key. Det senare går igenom minner inte värst mycket om brudar på fortsätter göra sin grej fast lite sämre. även här, parallellt med en tuffare och speed. Efter introt brakar Bolton Wanderer Med det inte sagt att det är dåligt. Här mer industriellt rockande sida av O.S.I. igång med ett massivt hiphop-beat, däm- fi nns en del bra låtar och vassa texter. Den av halvorna som faller mig minst pat brass och frenetisk sång. Jag har inte Som reggaepunklåten The Marxist Brothers i smaken är just den rockande varianten. hört något liknande tidigare, men ungefär som handlar om två rika revolutionärer Genomförandet är klanderfritt, men där stannar min fascination. Maken till på- som samlar fl ygpoäng för att slippa fl yga kombinationen av analogt och elektroniskt frestande platta har jag inte hört på länge andra klass nästa gång de besöker ”tredje kan defi nitivt göras på ett bättre sätt. Som – den är helt beroende av sinnesstämning. världen”. Som rockiga Leaving Jesusland det är nu ställer bandet upp en addition Oftast fi nner jag den ungefär lika stressre- där bandet välkomnar alla som är trötta utan att räkna ut svaret, utan att riktigt ducerande och behaglig som en dag med på bibelbältet i centrala USA till det mer kombinera de två halvorna. Resultatet blir högskoleprovet. toleranta Kalifornien. Och som i 60 %, en därför rock med lite häftiga effekter. Christian Thunarf låt som kommer i två versioner, och tar Home Was Good är ett perfekt exempel PORNO upp de unga, storbolagsägda ”punkban- på hur den lugna sidan av O.S.I. är mer Out the Wazooo dens” avundsjuka på NOFX. Som ju har genomarbetad. Här kommer det stilla i BOILING PANDAS eget skivbolag, inget management, men Moores projekt Chroma Key fram. Här Hiphopens översta skikt kan sägas vara de som faktiskt tjänar mer pengar på mindre fi nns samma fi nstämdhet fast i aningen artister som idag är skivbolagspampar och jobb. Som NOFX själva sjunger: ”It’s not tyngre version, en känslighet insvept i under dem följer fl era lager i hierarkin. that we don’t pull it/It’s just we only give elektronik som lämnar ett lätt avtryck i Långt ner i ordningen återfi nns de i it 60 or so percent”. Ironiskt nog börjar väl min själ. folkmun kallade internetrapparna där den det höras på deras skivor. Mikael Barani 20-årige MC Porno för den fl itige surfaren Daniel Axelsson OTUR förmodligen fi gurerat. Med sitt första of- OLLE NYMAN Pepperbox Hill fi ciella släpp Out the Wazooo tar Porno nu Behind the Clouds VAPEN & GODIS/DOTSHOP.SE klivet upp på skivmarknaden. A WEST SIDE FABRICATION/BORDER Ett ”thrilling life” sjunger hon om, Emma Sett till sin helhet är Out the Wazooo Äntligen kommer det ännu en svensk Bates. Det är skivans bästa spår och andas ett intressant och gott bådande släpp från uppstickare som visar att det fi nns stor så mycket Pet Shop Boys blandat med Ky- Sveriges underjordsscen som på sistone variation och bredd i detta avlånga land. lie Minogue att det är svårt att tro att det bevisligen fått en nytändning. Porno Ett band som arbetat sig upp genom att här är gjort i Malmö, Sverige. Men det är hinner under sina 50 minuter ta upp så ihärdigt spela och på egen hand kränga det. Och det hörs tydligare i andra stunder. väl mjuk kärlek som djupa halsbloss och runt 1.000 egenproducerade plattor i hem- När det inte är så ”thrilling”. Utan då man mer därtill. Beatsen har god variation med trakten runt Norrbotten. Att de sedan inte hör det där som folk brukar prata om tydlig förkärlek för 90-talets slut. Robin bara uppmärksammats av norrlänningar – vemodet. För här har vi den vemodiga, Banks och Sansprofi t är de två producenter utan även fått ett fl ertal låtar spelade i dagboksantecknande svenska electron som sticker ut mest och visar att de är att SVT-serien Möbelhandlarens dotter ger dem som ibland är närgången, ibland glad och räkna med. lysande förutsättningar. rätt ofta melankolisk. Hela albumet rakt På minuskontot hamnar MC Pornos Olle som har ett förfl utet inom den igenom är kanske inte toppen. Men det stundtals alltför hörbara iver och hunger. norrländska hardcorescenen, har sadlat glimrar till på lagom många ställen för att Av sina påtalade infl uenser Eyedea, Big om och bläddrat igenom föräldrarnas man ska kunna konstatera att det är tur Pun och Ill Bill blir texterna på sina ställen skivsamling. Sedan har han tagit ett plus att Otur fi nns. svåruppfattade och översvämmade. I ett ett och format ett sound som visar att det Mats Almegård land där stora delar av hiphoparna tycks mycket väl fi nns soul hos de pigmentlösa OXIA ha grava problem med det engelska uttalet nordborna. Resultatet är ett album vars Picture of Now känns det i fallet Out the Wazooo extra rättmätiga placering i hyllan är bredvid SCANDIUM/IMPORT synd att Porno, med sitt väl godkända ut- hjältar som Otis Redding och Sam Cooke Fransmannen Oxia är aktuell med en tolva tal, titt som tätt ska mumla bort de texter och om du ger den en lyssning så förstår på Kompakt (se vinylrecension). Precis vi alla vill höra. du att Van Morrison självklart bör vara som i sina egna låtar är det dundrande Erik Hjortek närmaste albumgranne. studstechno och electro som gäller när han Samuel Olsson sätter samman mix-CD:s. Picture of Now är Groove 4 • 2006 / övriga recensioner / sida 10

PROTEST THE HERO SAGA of Canada eller det vi fi ck höra i Firesides Kezia Trust tidigare alster. VAGRANT/BORDER INSIDE OUT MUSIC/BORDER Samuel Olsson Rody Walkers sång drar åt power metal- Den storvulna arenarocken hade ju en SHAKIRA hållet, instrumenteringen påminner mer storhetstid. Och därmed också Saga. Vill Oral Fixation Volume II om progressiv metal och runt musiken minnas att de under den tiden ändå kunde COLUMBIA/SONYBMG ligger en ram av emo. Det är svårt att låta rätt okej i mina öron. Men det var då. Någon sa om Shakira att hon är både greppa Protest The Hero. Är de ett tyngre Nu känns det inte speciellt fräscht längre, oskyldig och sensuell. I verkligheten är hon Glassjaw? Eller är de mer lika ett softare och har heller inte gjort de senaste årti- lika oskyldig som Britney Spears. Musiken Meshuggah? Sanningen brukar ligga nå- ondena. Men Saga har envist hängt med. är visserligen lite sakral, men Shakira är gonstans emellan. Därför fi nns här också På något plan undrar man varför. Speciellt inte speciellt religiös. Det handlar om det grund för en bred publik. Om bandets som de låtar som känns mest meningsfulla vanliga lättfl uktande småfl åsandet som breda infallsvinkel nu inte avskräcker bara låter som Styx anno 1982. Och på fi nns att lyssna sig till i mycket av musiken insnöade genre-diggare. den tiden lät Saga själva mer intressanta. inom genren. Mikael Barani Tradigt. Sydländskt och orientaliskt och inte PSAPP Magnus Sjöberg långt från kastanjetter och svepande sam- The Only Thing I Ever Wanted SATOR metsröda kjolar. Shakira har en bra röst, DOMINO/PLAYGROUND Basement Noise lite mörkare än sina blonda kollegor, vilket Hemgjorda leksaker, mekaniska askfat och PLANET OF NOISE/BONNIERAMIGO gör att några av låtarna får lite djup, ja till barnxylofon är lite av den kuriosa som är Sator var ett av mina svenska favoritband och med substans. utgångspunkten för Psapps ”barnsliga” under 90-talets första hälft. Nu är de tillba- Men tyvärr, this is not my cup of tea. laptop-pop. Duon släpper nu uppföljaren ka med sin första skiva på åtta år. Och de Och den som försöker övertala mig får till fjolårets Tiger My Friend. Genombrottet låter fortfarande bra. Ofta betydligt bättre det inte lättare genom att visa omslaget kom som ett brev på posten då singeln än många av dagens unga rockslynglar. och påpeka att den oskyldiga sångerskan Cosy in the Rocket valdes som ledmotiv Som i Escape from Pigvalley Beach, en faktiskt gör sig fi nt slingrad kring trädet. i den uppmärksammade sjukhusserien speedad surfpunklåt med uppenbara pass- Gabriella Fäldt Grey’s Anatomy. ningar till bandets gamla brottarhit Pigval- PAUL SIMON Psapps musik är mycket speciell och ley Beach. Eller i Goodbye Joey, en hyllning Surprise uppfi nningsrik, men det fattas substans. till Ramones-sångaren fylld med bitterljuv WARNER I längden blir det helt enkelt inte särskilt garagerock. Eller i You Ain’t Nothing to Me, Okej, jag är inte lika bekant med Paul roligt med låtar ackompanjerade av en där bandet visar att man åldern till trots Simons solokatalog som Simon & Gar- enarmad bandit. Gruppen gömmer sig fortfarande kan göra vildsint punk’n’roll i funkels. Jag tycker ändå att Brian Eno bakom en fasad av skojiga instrument, 190 knyck. är fel lekkamrat i studion för den gode men i grunden handlar det bara om trista Basement Noise, alltså. Sator. Ett kärt Simons del. Även om det är små, svävande poplåtar med föga nyanserad sång och återseende. utsmyckningar och inte gigantiska arrange- melodi. Jag som blev så imponerad av Daniel Axelsson mang så blir Simons röst inhägnad av Enos öppningen Hi, där elaka Tom Waits-ton- OSKAR SCHÖNNING sällskap. Den får inte kraft och tillräckligt gångar får härja fritt. Happy Jazz, Please rörelseutrymme utan blir inlåst på en liten Christian Thunarf BONNIERAMIGO bakgård, tjudrad till väggen med nosring. RAISE HELL Oskar Schönning ger direkt svar på tal på Melodierna är hans melodi, så att säga City of the Damned sin egen uppmaning. Glad jazz levereras – men på exempelvis Everything About BLACK LODGE/SOUND POLLUTION genom högtalarna. Eller åtminstone glad it is a Love Song låter han nästan som Omslaget till Raise Hells fjärde fullängdare i bemärkelsen glädjefylld. Själva tonarten Perry Farrells några år gamla soloutfl ykt i är en korsning mellan andra Batman- är snarare lite svårmodig, teatralisk och ambient/drum’n’bass-land. Då är det svårt fi lmen och Iron Maidens Somewhere in dramatisk. att kamma hem ett godkänt betyg. Time – vilket i sig självt är lovande men Musikaliskt är det instrumentalt och Niklas Simonsson tyvärr lever den inte upp till nån av dem. genreblandat. Ganska kul, även om det THE SLAVES Jag tycker inte att nya sångaren Jimmy varken genererar gåshud eller hungrigt Save Me from Yesterday Fjällendahl gör musiken rättvisa och jag hjärta. Jag hade gärna sett Oskar Schön- STARBOY/PLAYGROUND gillar verkligen inte falsettsången som ning live, eftersom jag tror att han kom- Ja, vad ska man säga. I princip renodlad ibland smyger sig in. Den känns daterad mer bättre till sin rätt då. På skiva är det garagerock i stil med Ceasars (där ena och gör musiken mer daterad än den aningen svårsmält, såvida man inte har halvan av The Slaves trummar). Skitigt, behöver vara. god fantasi och kan föreställa sig att man avskalat och rått. Eufori för dansgolv eller Annars är det här en korsning mellan har en hel jazzorkester framför sig. Men är galna fester. Pop med direkt tilltal. En trash och death som inte riktigt når ända man realist och söker något konkret, vill storebroder Daniel. Musik som passar på fram, trummorna smattrar inte riktigt som läsa texter och fi ngra på ett konvolut, då den inrökta rockklubben, eller hemma i de ska och gitarrerna är inte vassa nog. är det inte lika idealiskt. svårmodiga tonårsrummet. Eller i stora lu- Mathias Skeppstedt Gabriella Fäldt rarna i kombination med stuprörsjeansen, MARIA RÖJÅS SEIDENMATT basketkängorna och svarta t-shirten. Silverringar små och stora If You Use This Software Often – Buy it Det som bryter av är svaga undertoner NORDIC TRADITION/CDA TENDERVERSION/BORDER av syntrock. Men, de är få och förändrar Min första tanke: Tre solar. Richard Föreställ dig att du kommit till en kritisk inte huvudbudskapet eller de självklara Hoberts totalfi askofi lm där hela svenska punkt i ditt liv. Helt plötsligt stannar du poprefrängerna. Save Me from Yesterday är fi lmeliten leker medeltid och har felkon- upp och när du står där stilla passerar musik enligt den västgötska rockskolan. struerade rustningar och löjliga hästar. hela ditt liv förbi och påminner dig om Gabriella Fäldt Men, inte för att Maria Röjås album är alla lugna sköna avkopplande och lekfulla SLS ett fi asko utan för att det skulle vara stunder, samtidigt som den räknar upp all SLS perfekt ledmotiv till fi lmen. Svenska stress och alla kval som stuckit som nålar SLS MUSIC/BORDER medeltidsinfl uerade sånger och serenader inombords. Kaah har varit en bubblare i svensk musik (eller snarare sägner), ganska vackra men Dessa fyra gossar med rötter i Tyskland under några år. Inte riktigt så stor som han emellanåt lite fåniga. Silverringar små och har satt ihop en skiva som med bland- kunde ha blivit. Inte riktigt en Eric Gadd, stora tenderar nämligen att bli lite väl ningen av mangel och lugn kan beskriva men ändå på gång. Lite mer spännande. pretentiös och Maria Röjås stora leende just de känslor som du för tillfället sätter Fast den här gången har han (som alla vet på skivomslaget gör mig nästan lite rädd. in i ditt huvud. De har redan etablerat vid det här laget) gett upp solokarriären Musiken är klassiska fäbodmelodier och sig med sin postrock på den tyska kartan för en stund. I stället kamperar han ihop folkvisor från norr. och önskar nu med hjälp av det svenska med tre andra soulmän under namnet Maria Röjås har en stark och bärande bolaget A Tenderversion Recordings även SLS. Det är taget från Roy Anderssons En röst, värdig en operett, men hon gör sig erövra Norden. kärlekshistorias engelska titel. En tung förmodligen bättre på en akustisk spelning Genom att blanda försiktiga elektro- referens att leva upp till. SLS fi xar inte i Dalhalla än på skiva. Det krävs nämligen niska ljudmattor med det mer smutsiga i att göra musik som Andersson gör fi lm. charmiga miljöer, höga berg, djupa malande gitarrer och trummor som känns Så är det. Men de lyckas göra musik som dalar och frodiga ängar för att hitta den som de aldrig plockats ur replokalen är dramatisk, rolig och funkig på samma känsla jag tror att sångerskan själv velat utan att ett naturligt analogt brus fyller gång som den känns enkel och lågbudget. förmedla. rummet. Detta gör If You Use This Software Riktning Roy Andersson, men inte hela Gabriella Fäldt Often – Buy it till ett album som mycket vägen fram alltså. väl kan klassas in med Tortoise, Boards Groove 4 • 2006 / övriga recensioner / sida 11

SLS låter som om de lyssnat en del på vemodigt varmt. Skivan lär vara inspelad rers Son of Raw. Just mötet mellan lite mer Spaceks electronicasoul, men bestämt i ett övergivet lantgods utanför Uppsala. organiskt funk, om även väldigt avskalat, sig för att göra något sexigare. Mer som Kanske är det det som hörs. Sluter man och minimalelektronik ger denna skiva en Outkast och Prince. De lyckas i ett par ögonen kan man nästan höra ljudet av skön bredd och en bra spänning. låtar. Quickslap är oerhört tajt och bra. It’s damm som sakta rör sig i solstrålarna som Mats Almegård Over Now och Star är också givna electro- läcker in. TAKIDA funkhits på dansgolven. Den sistnämnda Mats Almegård …Make You Breathe är skönt trummaskinsdriven. Så det är i STARTERHEAD NINETONE/UNIVERSAL mångt och mycket ett coolt album. Tyvärr Inside Finns väl inte alltför många band vars har de inte lyckats skära bort segfl äsk- INDARK MUSIC födelsestad är Ånge. Det är ju dock mer soulen i låtar som Give it All Up. Det drar Petter Dennevi, den enda fasta medlem- smårolig kuriosa än avgörande fakta, ner betyget. SLS är kanske inte framtiden men i Örebro-baserade Starterhead, har men det kan ändå ha spelat sin lilla roll. som någon sagt. De är snarare vägvisare åtminstone två riktigt goda egenskaper. Att verka på hemmafronten istället för mot framtida musik. Hoppas svensk soul För det första är han en hejare på att att lämna landsbygd direkt och prova på tar samma avfart som SLS och tar upp komponera svartrockmelodier och för det lyckan som infl yttad storstadsbo är två helt biljakten efter dem. andra growlar han, om än något entonigt, skilda initiativ. Mats Almegård strålande. När dessa båda egenskaper Inledande förstasingeln Losing gick SNOOK sammanfogas faller dock inte bitarna helt tydligen bra under vintern. Ganska välför- Är på plats. Marie Stuberghs stämma som tjänt, för riffet är tungt och drivande, så POPE/PLAYGROUND förgyller delar av Deaths Route hade med även produktionen. Dessa komponenter Skojsiga Danne och Kihlen är tillbaka med fördel kunnat användas ytterligare för att sviktar dock resten av plattan. Deras mo- en bitvis allvarlig platta, men självklart är lätta upp Inside lite mer. Dysterkvisttexter, derna popinfl uerade hårdrock behöver sin den samtidigt underhållande och kvick. mörk musik och ödesmättad vocal blir för tyngd. Och när den som sagt saknas blir Duon blandar old school hiphop, fräsigt kompakt svärta på ett nästan utstuderat det lite för klent – för ”svenskt” är det väl soulsväng, beatboxande, brännande soci- vis. skällsord som är mest träffande. Småtrev- ala betraktelser och ordvitsar till en platta Roger Bengtsson ligt på sina ställen, utan att bli jättebra. det är svårt att få ur systemet. Ibland STRAPPING YOUNG LAD Låter Takida ändå intressanta bör du undrar jag om allt bara är ett skämt som Heavy as a Really Heavy Thing kolla upp dem, då de turnerar mycket de båda fnissar gott åt, men ändå kommer CENTURY MEDIA/EMI under sommarhalvåret. jag inte ifrån att många spår hookar mig Första problemet med den här återutgiv- Niklas Simonsson i alla fall. Som Kaah-smöriga Bejbi som är ningen är att musiken fortfarande inte TARKAN ett av plattans absoluta toppnummer. Bra lever upp till den briljanta titeln. Men Come Closer bruksmusik med botten. missförstå mig rätt, när SYL rockar, rockar UNIVERSAL Gary Landström de hårdare än alla andra –det håller bara Tarkan begick ett universellt misstag när SODOM inte hela vägen. Och här kommer vi till han skrev den gamla discodängan I Wanna DTO andra problemet. Nämligen att Devin Give You a Lick… åtminstone inför min SPV/PLAYGROUND Townsend själv säger det så bra i CD:ns musiksmak. Sedan dess har jag haft svårt Att uppkalla sig efter en stad som Gud, en- utvik. Att på den här skivan fi nns det två att smälta allting han producerat. Och det ligt Bibeln, lät drabbas av brinnande regn riktigt bra låtar (S.Y.L. och In the Rainy gäller även Come Closer. Framförallt för för sina stora missgärningars skull är som Season), resten är bara ofärdiga demo- att det låter precis som man väntar sig. ett förebud om att man inte kommer att tejper. Vilket är synd för dessa två lovar så En hitparad med låtar helt godkända att hålla länge. Detta till trots har den tyska otroligt mycket (vilket i och för sig bandet lyssna på till första drinken men som man thrashtrion passerat 20-årsjubileum och fi xade på sina nästkommande plattor) och lätt glömt redan före sista dansen. än fi nns det inga tecken på upplösningen. levererar så mycket mindre. Handklapp, sensuella viskningar, höft- Jag har lyssnat på deras tidigare skivor Men det är en bra skiva för att se var rullningar och Tarkans förföriska stämma. högst sporadiskt och det som i mångt och hela grejen startade och precis hur stort Exotiskt på sina sätt, det hörs att musiken mycket låter som ett thrashigare Motör- Devins geni var redan här. Synd bara att är signerad någon med lite eldigare blick head får mig inte heller nu att omvärdera det inte håller hela vägen. och hetare blod än Medelsvensson. Come mina tidigare ståndpunkter. Angelripper Mathias Skeppstedt Closer skulle därmed kunna beskrivas som och kompani ligger en bit efter tätklungan SUPAGROUP en musikalisk version av historiesamlingen och inte ens hyfsade låtar som Wanted Rules Tusen och en natt – dock utan spännande Dead och Lords of Depravity utgör något FOODCHAIN/SOUND POLLUTION slut. Vilket tyvärr är en förutsättning för att hot vis slutspurten. För Supagroup är det bara en sak som gäl- intresset ska bibehållas. Roger Bengtsson ler – att festa. De måste vara överlyckliga En sommarkväll Tarkan, men inte mer. SPEEDFREAKS över att få kombinera det temat med att Gabriella Fäldt Out For Kicks spela musik och tjäna pengar. Fram för allt TEITUR MONDONGO CANIBALE RECORDS måste de vara extremt nöjda med att livet Stay Under the Stars Andra fullängdaren från hastighetsgalning- som rockstar leder till gratis sprit. PLAYGROUND arna bjuder inte på så värst många kickar. Är man på samma spår som dem, Teitur kommer från Färöarna och vill vara Den fuzziga hårdrocken infl uerad av att festa alltså, har man här kvällens Nick Drake. Och även om det vid en första Motörhead, Black Sabbath och The Cult är partyskiva. För den som letar efter något lyssning kan verka störande så försvinner endimensionell och även om det stundtals som helst intelligent är det bara att spana snabbt den känslan för Teitur har något blixtrar till i till exempel Freakbeat och Mo- vidare. Varning dock för bakfylla. mer. Det är svårt att sätta fi ngret på vad, ney? tycker jag det är ett problem att jag Mikael Barani men hans version av ensam man som får för mig att jag redan hört detta förut. JERMOME SYDENHAM AS ”CASINO J” sjunger melankoliska akustiska visor har Roger Bengtsson Electric Pussycat en popkänsla som man nästan kan ta på. SPINFORM BBE/PLAYGROUND Jag vet inte vad det är precis, men något Bryter tystnaden Normalt brukar hans DJ-mixar innehålla hos Teitur gör mig glad. Det är avskalat HOBBY INDUSTRIES/DOTSHOP.SE en hel del referenser till hans nigerianska och ärligt och med en säregen röst och Under namnet Unai har Erik Möller precis uppväxt. Afrobeat brukar sparka mot en riktiga låtar så når han alltid ända fram. släppt en skiva som sprakar och sprudlar vägg av house. Men på Electric Pussycat Sen skadar det inte att han halvvägs av erotik och nyförälskelse. Den heter A vänder sig Jerome Sydenham mot mer mi- in i skivan bränner av årets bästa cover. Love Moderne och är fortfarande vårens nimalt elektroniska världar. Som han givet- Inspelad live under en konsert på Vega i bästa ljudspår till löv som brister och vis behärskar till fullo också. Rakt igenom Köpenhamn kör Teitur en slö, sagolik ver- kärlek som spirar. är det inte helt intressant och bottennap- sion av Jerry Lee Lewis gamla Great Balls of Som Spinform är det inte samma pet är Fudges Demoniac Lingus. Porrstön Fire – bara den värd hela skivan. euforiska techhouse Möller producerar. över beats har aldrig varit någon bra idé. Mathias Skeppstedt Det här är inte heller riktigt andra sidan Det känns som om man är tvungen att TROUBLESHOOTER av myntet – nedstämda låtar att lyssna på kliva rakt in i strupen på en porrfi lm- Switch-Flicker med krossat hjärta. Nej, det här är mer stjärna och där vill man faktiskt inte vara. IWARI/IMPORT melankoliskt. Mycket mer ”riktig” electro- Men i övrigt är det en skön samling låtar Mannen som letar problem heter egentli- nica och återhållet. Bryter tystnaden har som Sydenham mixar ihop till en tät väv. gen Rob Holloway och var en gång i tiden låttitlar som Som en fi lm, Framtidsminnen Fantastiska minimalanthems som Mathew medlem i Bitstream. Precis som Bitstreams och Det fanns en tid. Det förklarar rätt bra Jonsons Love Letter From the Enemy, Âmes musik är den Holloway gör på egen hand hur det låter. Det är fi lmiskt, nostalgiskt Rej och DJ Kozes Brutalga Square mixas väldigt cerebral. I Troubleshooters electro – utan att vara tillbakablickande – och med lite funkigare saker som Dennis Fer- fi nns det inte mycket utrymme för käns- Groove 4 • 2006 / övriga recensioner / sida 12

loutgjutelser eller andra mänskliga sidor. För på Hellbilly Deluxe – Deluxe Edition ges Det är avskalat, maskinellt och sterilt. Även man en visuell möjlighet att lyssna på hela om man givetvis kan ana – tänk på I, Ro- albumet, eftersom bonus-DVD:n innehål- bot – att det någonstans under teknikska- ler samtliga spår i videoformat. Knappast let ryms en mänsklig sida. Den tittar fram fantastiska eller prisade (fl era av videorna ibland och ger liv åt en vacker melodi eller påminner en hel del om varandra), men en glittrande syntkaskad. Men allt som ändå. Lägg även till ett par remixer. Lite oftast är det faktiskt bara trummaskiner extra godis för fansen, om man fortfarande på tomgång. tycker att plattan håller och är värd denna Mats Almegård uppgradering. THE TYDE Niklas Simonsson Three’s Co. THE ZUTONS ROUGH TRADE/BORDER Tired of Hangin Around Dagens lektion: amerikanska The Tyde SONYBMG spelar ”musik för surfare”. Visst är solske- On du missat The Zutons tidigare, är det net påtagligt på deras tredje fullängdare, dags att titta hit nu! Liverpoolbandet som men jag ser då varken brädor eller vågor anförs av sångaren och låtskrivaren David framför mig. McCabe släpper härmed uppföljaren till Kan tänka mig att andra recensenter 2004 års Who Killed the Zutons, debutski- nämner nyckelord som ”västkust”, ”L.A.” van som inte fi ck lika stor uppmärksamhet eller ”The Thrills” i samma andetag. Jag i Norden som i hemlandet England. Nu ska nöjer mig med att konstatera att The det bli intressant att se hur reaktionerna Tyde inte presterar annat än en fi n låt, blir i detta avlånga land denna gång. Brock Landers. I övrigt bidrar de endast Om förra albumet hade ett utryck av med medelmåttig powerpop som inte ens att bandet blandat jazz med funk och soul lämnar en fadd eftersmak. med country är det här en komposition av Christian Thunarf mäktig 60-tals-rock, glättig glamrock med U.S. BOMBS sarkastiska texter, mörker och Madness We Are the Problem svängiga basgångar. Känslan som slår dig PEOPLE LIKE YOU/SOUND POLLUTION när skivan drar igång är att du gärna skulle U.S. Bombs tillhör inte absoluta toppskiktet vilja vara omgärdad av en stor folkmassa av amerikansk punkrock, men de gör ändå och njuta av en scenshow, som om det rätt schysst, medryckande och skråla-med- var levererat av The Rolling Stones, David vänlig 77-punk. Slirigt, uppkäftigt och med Bowie eller Sly and the Family Stone. klara passningar till gamla storheter som Med ett brett register och stor låtvaria- Sham 69 och Stiff Little Fingers. tion, där markanta gitarrslingor och stick Dessutom älskar jänkarna förstås The fylls upp av underbara saxofoner, skitiga Clash. Så mycket att vokalisten, och gamla gitarrsolon, kraftfull stämsång som andas skateboardässet, Duane Peters döpte sin glam och slutligen sång som inte är något son till just ”Clash”. Rätt coolt. Men det är annat än en innerlig känsla, skapar de när U.S. Bombs försöker gå utanför den feststämning så fort stereon slås på. enkla punkmallen och inspireras av Clashs Samuel Olsson senare ”inte-så-punkösiga” period som de går bort sig helt. Piano-boogien i Julie’s Been Working for the Drug Squad-aktiga låten Heartbreak Motel är ytterst taffl ig. Spanish Bombs-doftande Guns of the West avslöjar hänsynslöst Duane Peters sångmässiga begränsningar. Och Tonight, försöket till en sentimental folkballad, är fylle sluddrande av pinsammaste sorten. Nä, U.S. Bombs ska nog hålla sig till det de kan och kan bra. Rak, simpel punkrock. Varken mer eller mindre. Daniel Axelsson WILLOWTREE What a Way to Go! UNDERTOW/WARNER I en av mina favoritserier av Kalle Anka & Co beger sig Farbror Joakim, Uppfi nnar- Jocke, Kalle och knattarna ut i den okända rymden för att söka intigheten (absolut, koncentrerat ”ingenting”). Syftet? Att smörja herr von Ankas jättelika affärsim- perium, så klart! Pengar är dock något Willowtree knap- past kommer att dra in stora kvantiteter av. Trots att de besitter en enorm samling integritet som de döpt What a Way to Go!. Christian Thunarf ROB ZOMBIE Hellbilly Deluxe – Deluxe Edition GEFFEN/UNIVERSAL Rob Zombie då han fortfarande hade småindustriella inslag i musiken. Rob Zombie innan han blev halvt om halvt folkkär. Rob Zombie innan han satt i Conan O’Briens soffa och småsnackade om sina eskapader i Hollywoodland. Kul att Universal har en bredd i sin Deluxe-återutgivningsserie. The Cure, Lynyrd Skynyrd och Rob Zombie täcker onekligen ett ganska vitt skilt spektra. Och med snygg paketering och roligt innehåll kommer man som sagt en bit på vägen.