Bebyggelsehistorisk tidskrift Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812 www.bebyggelsehistoria.org

Nummer 79 Tryckår 2020 Sidintervall 63-89 Artikelns namn Korskyrkan och ”kastalen” i Brunflo. En ovanlig sockenkyrka med ett ovanligt klocktorn Författare Olof Holm

Abstract: The article examines the building history of Brunflo church and the origins of its large adjacent freestanding tower. Previous scholars have characterised the cruciform phase of Brunflo church as Romanesque, partly inspired by Gamla cathedral. However, the article argues that the church probably underwent two phases of construction in the Middle Ages, one in the 12th century and one probably in the 15th or early 16th century. Some previous scholars have characterised the tower as defence tower (Swedish kastal), whereas others have pointed out its lack of defensive features. The article demonstrates that the timber structure at the top of the tower is partly original. This construction resembles certain types of medieval Swedish timber bell tower, specifically the upper part where the bells hang. The author thus concludes that the Brunflo stone tower was originally built as a bell tower, as well as being a storehouse for valuable goods. Traces of storage space survive in the tower. The article also presents a dendrochronological study of the above timber structure, showing that the tower was built in the mid-13th century. When attempting to place these buildings in an historical context, the author concludes that although the origins of the earliest stone church remain obscure, the tower was probably built when (d. 1255) was . Given that the medieval archdiocese of Uppsala owned Södergård farm, adjacent to Brunflo church, the archbishop probably had a hand inbuilding the tower. The later expansion of the church, to include a new chancel and transepts to accommodate side altars, may be seen against the backdrop of the growing cult of saints in late-medieval .

Copyright of Bebyggelsehistorisk Tidskrift is the property of Bebyggelsehistorisk Tidskrift and its content may not be copied or emailed to multiple sites or posted to a listserv without the copyright holder's express written permission. However, users may print, download, or email articles for individual use. Korskyrkan och ”kastalen” i Brunflo En ovanlig sockenkyrka med ett ovanligt klocktorn

av Olof Holm

figur 1. Brunflo kyrka och klocktorn från nordost. Gården på sydsidan av kyrkogården är Södergård, som ärkebiskopen i Uppsala ägde under medeltiden. Gårdsplatsen och kyrkogården ligger på en liten höjdrygg och tornet kan sägas stå på högsta punkten. I bakgrunden Brunfloviken i Storsjön och Marieby.foto: Olof Lilljeqvist. Vykort från 1937.

en som besöker Brunflo kyrka i Jämt- varit förhållandevis goda. Intill den långsträckta land kan nog inte undgå att förundras Brunfloviken, Storsjöns östligaste del, etable- D över det gamla, mäktiga stentornet som rades under järnåldern en rad gårdar och byar står bredvid kyrkan (fig. 1). Kyrkan, av 1700-tals- som på medeltiden kom att ingå i Brunflo sock- snitt, är stor och pampig men såg tidigare helt en. Socknen var vid mitten av 1500-talet en av annorlunda ut. Före 1770-talet hade den formen de folkrikaste i Jämtland, bestående av ett 90-tal av en korskyrka, med en grundplan som bildade hushåll med nästan uteslutande självägande bön- ett latinskt kors. I det avseendet var den unik der – endast Oviken hade då fler.1 för Jämtland, vilket också väcker undran. Vad är Brunflo socken har haft ett kommunika- historien bakom dessa byggnader? tionsmässigt fördelaktigt läge. Huvudvägen från Jämtland utgör ett marginellt område i agrart Medelpad till norska Trøndelag, som har ett hänseende: höglänt, nordligt, fjällnära. Kring förhistoriskt ursprung, når här fram till bygder- Storsjön har dock förutsättningarna för odling na kring Storsjön.2 Dagens E14 löper i Brunflo

bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 63 olof holm

samman med inlandsvägen E45, liksom järn- ansetts vara uttryck för svenska kyrkliga am- vägarna genom landskapet gör. Detta läge har bitioner i området – Jämtland lydde ju under medfört att socknen i äldre tid fått vissa cen- Uppsalastiftet men tillhörde det norska riket un- tralortsfunktioner. För att nämna några som är der större delen av medeltiden.6 I det samman- kända: På 1340-talet förvarades den jämtländska hanget har Cornell (1918, 1920), Gustaf Hall- menighetens sigill, som hade givits dem av den ström (1931), Erik Lundberg (1940) och andra norske kungen, hos en bonde i Brunflo socken. forskare betecknat tornet som en ”kastal”, ett Från 1410-talet till 1645 bodde landskapets lag- försvarstorn, byggt redan på 1100-talet.7 1900- man som regel i socknen. Sistnämnda år blev talets första hälft var emellertid en tid då några Jämtland svenskt och i slutet av seklet reside- av de gotländska kastalernas uppenbara försvars- rade både häradshövdingen och landsskrivaren funktioner tilläts styra tolkningen av fristående i Brunflo. Där förvarades då också landskapets stentorn bredvid kyrkor på andra håll i Sverige, arkiv. Kungsgården i Jämtland – fogdens resi- trots att det är svårt att påvisa försvarsfunktio- dens och den civila förvaltningens knutpunkt i ner hos de fastlandssvenska tornen.8 Christian äldre tider – var däremot förlagd till Frösön i Lovén (1996) har påpekat att tornet i Brunflo Storsjön.3 Staden Östersund, grundad 1786, är saknar försvarsinrättningar.9 Så om detta inte var anlagd vid sundet mellan Frösön och fastlandet, ett försvarstorn, vad var det då? När och varför på mark som en gång hörde till Brunflo sockens byggdes det? västligaste och största by, Odensala. Att försöka reda ut dessa frågor är mitt mål Brunflobygden har också gynnats av sina för med den undersökning som här ska genomför- norra Sverige enastående kalkstenstillgångar. as. Därigenom hoppas jag kunna ge en klarare Här har i modern tid vuxit fram en industriell och mer rättvisande bild av Brunflo kyrkas bety- produktion av byggnadssten (”Gustamarmor”), delse över tid och även, i någon mån, skapa en men redan under medeltiden har man dragit bättre förståelse för det fristående, kyrkogårds- nytta av tillgångarna. Den lättbrutna Brunflokal- anknutna stentornet som byggnadstyp. kstenen har varit perfekt lämpad för kyrkobyg- gande.4 Det ligger nära till hands att anta att ovan- Källor och metod nämnda faktorer – socknens storlek, socknens Undersökningen börjar med kyrkobyggnaden. läge och socknens kalkstenstillgångar – har Genom att analysera och beskriva Brunflo kyr- spelat in vid utformningen av både kyrkan och kas utseende före dess om- och tillbyggnad på tornet i Brunflo under medeltiden. Men mycket 1700-talet, så långt det nu är möjligt, önskar jag är dunkelt kring dessa byggnader. Korskyrkan lägga en grund för att i nästa steg teckna en har till exempel i tidigare forskning betraktats trolig byggnadshistoria. Jag avser då att ta fasta som ett storstilat byggnadsverk redan från den på sådant som är tidsbundet när det gäller stil, romanska stilperioden (omkring 1100–1250). funktion, teknik med mera. Den har ansetts vara byggd med Gamla Upp- Skriftliga källor från 1600- och 1700-talen sala domkyrka och Sigtunakyrkorna S:t Olof och bildar det viktigaste källmaterialet om kyrko- S:t Per som förebilder och med Söderala kyrka byggnaden och kommer att utnyttjas omsorgs- i Hälsingland som sin närmaste parallell.5 Men fullt. Material av intresse har bevarats framför Henrik Cornell, som lade grunden för dessa allt hos följande arkivbildare: sockenkyrkan, tolkningar (1918), baserade sina slutsatser på ett prosten, domkapitlet och det kungliga kansliet. ganska tunt skriftligt källmaterial, som han en- Dock finns inte mycket i behåll som är äldre ligt min mening delvis feltolkade. Så var detta än 1690-talet.10 Antikvariska arkivsamlingar har verkligen en stor, romansk korskyrka? Eller var också genomgåtts, likaså uppgifter hos 1700- det snarare en kyrka utbyggd i flera faser? Vad talets topografer och krönikörer. Realistiska kan ha motiverat korsformen? avbildningar av korskyrkan saknas. I framtiden Kyrkans speciella arkitektur och tornet har borde det vara möjligt att komplettera och prö-

64 bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 korskyrkan och ”kastalen” i brunflo va vissa av de slutsatser som nu framförs med och södra korsarmen. Tornet omtalar jag här på hjälp av arkeologiskt material. Delvis bevarade försök och i anslutning till äldre källor som just grundmurar efter korskyrkan finns under golvet tornet eller klocktornet, trots att beteckningen i den nuvarande kyrkan, men är inte närmare un- ”kastal” har blivit etablerad. Jag vill undvika den dersökta.11 Medeltida murverk är bevarat under senare beteckningen eftersom den är historiskt 1700-talsputsen i den nuvarande kyrkans södra missvisande. Tornet saknar som sagt försvarsin- och östra väggar (se nedan), men har hittills ald- rättningar, har sin ingång i markplan och har rig kunnat studeras. Murverket går inte heller att veterligen aldrig fyllt någon försvarsfunktion. studera på kyrkans vindar.12 Undersökningen fortsätter sedan med tor- net. Det har tidigare inte lagts ned särskilt myck- Korskyrkans plan et möda på att försöka förstå dess ursprungliga En av många oklarheter beträffande korskyrkan funktioner. Detta trots att tornet är sällsynt väl- handlar om korets form. Det har antagits att ko- bevarat. Tornet har upptill infällda, uppstickan- ret var smalare och lägre, eftersom detta var det de trästolpar runtom, en konstruktion som jag vanliga när det gäller romanska kyrkor.13 Det har inte känner några motsvarigheter till i Sverige också förmodats att koret kan ha haft en absid.14 eller Norge. Att kyrkan var från romansk tid är ett grundan- I mina studier av tornet har jag genomgått tagande som gjorts baserat bland annat på före- arkivmaterial, gjort iakttagelser på plats, genom- komsten av en dopfunt från omkring 1175–1225. fört vissa uppmätningar samt tillsammans med Att dessa antaganden om korets form inte byggnadsantikvarie Björn Olofsson, Jamtli, av- håller streck avslöjas emellertid av en i tidiga- täckt några av de ovannämnda stolparna för att re forskning okänd ritning från 1770, förvarad undersöka dem och ta borrprover. Borrproverna i Westinska samlingen på Carolina Rediviva i har sedan analyserats i för att nå fram till Uppsala (fig. 2). Året innan den tillkom, 1769, en datering. Jag ser en framtida forskningspoten- hade den omfattande om- och tillbyggnaden av tial även här. Till exempel skulle det med lämp- kyrkan påbörjats under ledning av arkitekt Da- lig utrustning gå att klättra upp och undersöka niel Hagman. Nu tvistade man i församlingen kvarsittande trävirke strax under den nuvarande om kostnaderna och ledningen för bygget. Rit- klockstolen, som jag nu bara har kunnat studera ningen är bilagd en inlaga till hovrätten (en in- på håll. Lämningar som visar vad tornet använts laga som samlaren Jacob Westin senare förvär- till skulle kunna finnas dels under golvet, dels i hål och skrymslen uppefter väggarna. Paralleller till Brunflotornet presenteras och analyseras i ett särskilt avsnitt. Artikeln avslutas med en diskussion om kyrkans och tornets his- toriska bakgrund. I denna artikel omtalas korskyrkans västra del som långhuset, dess östra del som koret och delen däremellan som tvärskeppet. Tvärskeppet uppdelas i sin tur i norra korsarmen, korsmitten

figur 2. Plan av Brunflo kyrka1770 i UUB, Westin 1533, här vriden så att norr pekar uppåt. Tecken- förklaring: ”Alt hvad som med streck är upritat är gamla kyrckan och det som med puncter är tecknat är desseinen til nya kyrckan i stället för den gamla /…/.” Ritningen till den nya kyrkan var utarbetad av arkitekt Daniel Hagman. foto: förf.

bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 65 olof holm

vade).15 Den visar att södra muren i den gamla stämmoprotokollen från 1774–75.18 Det innebär kyrkans kor (”östra kårsset”) låg helt i linje med att i nuvarande kyrkan bör delar av den med- södra muren i långhuset (”västra kårsset”); dessa eltida korskyrkans murverk finnas dolt bakom murar skulle förbindas och bilda en rak långvägg putsen i öster och i söder. (Inte i väster, vilket i den nya kyrkan. Koret var alltså lika brett som har påståtts.19) långhuset. Ritningen visar också att ingen absid I Törnstens beskrivning finns mera av in- fanns och att den nya kyrkans norra långvägg tresse. Där anges att korskyrkan invändigt på skulle byggas där korskyrkans norra korsarm längden mätte 44 alnar (26,1 m) och på bredden hade slutat.16 exklusive korsarmar 10 ¼ alnar (6,1 m). Rummet Att korskyrkans kor och långhus var lika bre- var med andra ord lika brett som det var högt da framgår också av en noggrann uppmätning upp till takbandet.20 De brädtäckta öppningarna gjord inför en prostvisitation 20 juni 1773 av mot de före detta korsarmarna var 9 respektive den i socknen bosatte ingenjör Johan Törnsten 9 ¾ alnar breda (5,3 resp. 5,8 m), står det. En (mannen som senare kom att rita Östersunds källa från 1766 – innan ombyggnaden satte igång stadsplan). Hans beskrivning citeras i visitations- – uppger ett samstämmigt längdmått (43 ¾ al- protokollet och återges dessutom, kompletterad nar) och meddelar dessutom kyrkans bredd med någon annans anteckningar, på ett blad i tvärskeppet: 34 ½ alnar (20,5 m).21 Det sista som lagts till prostens arkiv.17 Beskrivningen måttet bekräftar att gaveln på korskyrkans norra redogör för dels vad som då återstod av den korsarm var belägen på samma ställe som där gamla kyrkans murverk, dels vad som hunnits den nya kyrkans norra långvägg skulle komma med på utbyggnaden. Det framgår att försam- att byggas. lingen alltjämt nyttjade den gamla kyrkan, men Av ovanstående uppgifter framgår att det korsarmarna hade till stora delar rivits och de inte fanns några murar mellan korsarmarna och öppningar som då hade uppstått norr och söder korsmitten på kyrkan. Så snart respektive kors­ om korsmitten var täckta av brädor till skydd arm rivits blev det nödvändigt att täcka för de mot väder och vind. En ny grund och nytt mur- cirka 9 alnar breda öppningarna som då upp- verk upp till fyra alnars höjd hade fogats till den stått, ”alt up ifrån takröstet ned”, med brädor, gamla kyrkans östra gavel, samtidigt som en ny så att kyrkan skulle kunna nyttjas under ombygg- långvägg mot norr grundlagts och uppmurats till nadstiden.22 ett par alnars höjd, med undantag av en sträcka Tydligen fanns det inte heller någon mur i mitten. En grund hade också lagts till dels en mellan koret och korsmitten (och därmed ingen ny västgavel, dels en mur som skulle förbinda triumfbåge). Det uppges nämligen i nämnda denna gavel med södra muren på den gamla kyr- protokoll 1773 att predikstolen var byggd allde- kans långhus. Med återanvändande av de södra les intill en av de brädtäckta öppningarna och väggarna i korskyrkans kor och långhus skulle enligt inventarium 1704 fanns det ett ”Christi den nya kyrkan mäta 23 alnar invändigt, noteras Contrefeij” på sidan av den då nya predikstolen, det, vilket förutsätter att nämnda väggar stod i ”vijd väggen”. Predikstolen var alltså tydligen linje med varandra. På längden skulle den nya placerad intill ena långväggen i koret. Denna kyrkan komma att bli 56 ¼ alnar lång invändigt, placering förutsätter att koret var öppet mot res- skriver Törnsten. ten av kyrkan i hela sin bredd. Här kan också Dessa mått, 56 ¼ × 23 alnar, överensstämmer nämnas att det år 1709 snickrades ett korskrank, med Brunflo kyrkas nuvarande storlek. Korskyr- med pyramider vid ingången genom skranket.23 kans höjd ”til takbandet” uppges ha varit 10 ¼ Skranket kan ha varit placerat på liknande sätt alnar och murarnas tjocklek 2 ½ alnar, vilket som till exempel i Ragunda gamla kyrka, med också överensstämmer med den nuvarande kyr- ena änden mot trappan till predikstolen och an- kan. Ombyggnaden av Brunflo kyrka kom så- dra änden mot väggen på motsatta sidan.24 ledes att fullbordas enligt den år 1769 utlagda Ytterligare en förbisedd källa, som bekräftar grunden, något som även framgår av socken- att korskyrkans kor och långhus var lika breda,

66 bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 korskyrkan och ”kastalen” i brunflo

är Hagmans plan- och fasadritningar från 1768 av allt att döma inte. Valvbågen måste i stället i domkapitlets arkiv.25 När dessa kom till plane- ha suttit i en mur mellan långhuset och korsmit- rade Hagman att återanvända östmuren i koret ten. Långhuset betecknas i källorna ibland som och norra murarna i koret och långhuset – inte ”yttre delen af kyrkan”, vilket också vittnar om södra murarna som senare blev fallet när byg- att det fanns en avskiljande vägg mellan denna get satte igång. På hans plan är mursektioner del och resten av kyrkan.32 Jag har också sett som var tänkta att återbrukas markerade med långhuset benämnas ”stora kyrkan”, vilket visar en mörkare nyans. Av detta framgår att de norra att den delen var längre och rymligare än kyr- murarna i korskyrkans kor och långhus stod helt kans övriga delar.33 i linje med varandra och att koret tycks ha mätt Baserat på ovanstående uppgifter kan en cirka 8,5 m från östgavelns insida till öppning- övergripande iakttagelse göras: arkitekturen i arna mot korsarmarna. Planritningen bekräftar korskyrkans långhusdel avvek från arkitekturen i även att det inte fanns någon absid på korskyr- övriga delar av kyrkan. Långhuset bildade ett av- kans kor. långt och relativt avskilt rum, med en välvd öpp- En intressant uppgift, som har förvirrat tidi- ning in mot korsmitten. Resten av kyrkan hade gare forskare, gäller en förändring av det med- däremot en öppen karaktär, utan murverk och eltida murverket gjord 1704. I inventarium från utan valvbågar mellan de olika delarna och med detta år beskrivs åtgärden så här: ”Det diupa och ett brett kor. Detta talar för att långhuset och trånga hvalfvet mitt i kyrkian, i krafft af sal. bi- övriga kyrkan representerar olika byggnadsfaser skop Micrandri befallning på visitationen 1698, men det väcker också en undran: Varför hade undanslagit till 4 alnar.”26 Som motivering till man behållit denna vägg som den var och inte åtgärden anges att detta ”hvalf” – som måste ha breddat muröppningen långt före 1704? Detta är varit en valvbåge i en mur, eftersom det kunde verkligen en märklighet – och det dyker upp fler. breddas – hade ”förtagit prospecten och liudet för dem som stått i södre deelen”.27 Här är väderstrecket fel angivet. Det är att märka att Innertak skrivaren, kyrkoherden Claudius Halling, på I korskyrkans långhusdel byggdes 1728 två valv flera ställen i sin text har råkat snurra till vä- av trä. Räkenskaperna upptar bland annat kost- derstrecken. Till exempel har han i föregående nader för ”brädor /…/ till begge kyrkio walfwen mening skrivit om kyrkans ena dörr på ”östre” /…/ i hela wästra dehlen af kyrckian” och för gaveln fast han menade södra, och om kyrkans samma välvda kyrkotaks ”öfwerstrykande och andra dörr vid ”södre” gaveln fast han menade öfriga zirat”.34 Arbetet utfördes av far och son västra (dessa fel har någon senare gått in och Sven och Anders Malm, som bodde i Jämtland rättat, medan felet i citatet ovan kvarstår).28 Vad och som tillhörde de byggmästare som flera kyrkoherden uppenbarligen menade var att de gånger kom att anlitas för att bygga trävalv som som under gudstjänsterna stått i långhuset (kyr- imiterade sengotiska stjärnvalv – något som var kans västra del) sett och hört dåligt, på grund av på modet här då.35 (I bl.a. Åre gamla kyrka kan att den välvda öppningen ”mitt i kyrkian” var så sådana stjärnvalv av trä ännu beskådas.) I res- trång och låg. Enligt kyrkans räkenskaper hade ten av korskyrkan i Brunflo fanns enligt ovan- ”hvalfvet” rentav varit ”myckit hinderligit”.29 nämnda besiktningsprotokoll 1751 blott ett plant Därför hade denna öppning i muren nu huggits innertak: ”In uti kyrckan är allenast then wästra upp och murats om av så att den blivit fyra alnar delen förssedd med hwalf; men norra, östra och (ca 2,4 m) bredare.30 södra delarne hafwa flatt innantak af bräder, Det har antagits att den år 1704 breddade som jemwäl äro förrottnade.”36 valvbågen utgjorde korskyrkans triumfbåge, det En spännande detalj som inte har noter- vill säga en öppning i en antagen mur mot ko- ats i tidigare forskning är att det dessförinnan ret.31 Men det stämmer inte med lägesangivelsen fanns ett murat takvalv. Detta framgår av kyr- ”mitt i kyrkian” och någon mur mot koret fanns kans räkenskaper för år 1692, då det utgick dels

bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 67 olof holm

10 daler silvermynt till två personer för ”kalck- tala för att det i Brunflo snarare rörde sig om två slagning på kyrckiomuren inuthi kyrckian” (d.v.s. betydligt yngre, ribbförsedda tegelvalv stödda av på innerväggarna), dels 8 ¹/³ daler till två andra pilastrar, liknande de sengotiska stjärnvalv som personer för ”klackslagning [sic] på kyrckio­ slogs i många i kyrkor utefter Norrlandskusten wallfwett”. För ändamålet införskaffades ”een och på andra håll under 1400-talets andra hälft såll till kalckens sållning”. En månad senare och 1500-talet.43 Men även valv av en sådan typ utgick ytterligare 2 ½ daler för kompletterande skulle ha varit ett udda inslag i en jämtländsk ”kalckslagning på kyrckiemuren”.37 Jag vill här kontext – ingen annan kyrka i Jämtland har såvitt gärna förtydliga att det inte kan vara fråga om känt välvts på det sättet och tegel var inte ett ett äldre valv av trä i taket, för ett sådant skulle material som man använde sig av här i någon inte ha putsats med kalkbruk utan vitlimmats större utsträckning. När ärkebiskopen och läns- med limfärg, alternativt målats med någon lämp- herren i Trondheim begär- lig oljefärg, om man hade önskat göra ytan ljus. de av fogden i Jämtland 1530 att skicka över en (Kalkbruk på trä i ett tak skulle inte klara träets tegelslagare svarade fogden att ”hier er inghen rörelser under årstiderna.) Vidare talar storleken i landit” (d.v.s. i Jämtland); han hade i stället på beloppet, 8 ¹/³ daler, i jämförelse med de an- begärt av prosten i Oviken, som då var stadd dra beloppen, för att det verkligen rörde sig om på marknadsresa till Uppsala, att eftersöka en att kalkslå ett helt takvalv i någon del av kyrkan. tegelslagare i Sverige.44 Tegel ingår i eller har in- Som jämförelse kan också nämnas att det år gått i blinderingar i gavelrösten, eventuellt även 1693 kostade 10 daler att kalkslå hela Näs kyrka i dörr- och fönsteromfattningar, i några kyrkor i utvändigt, i samma pastorat.38 Jämtland byggda i början av 1500-talet (Marby, Eftersom Brunflo kyrka bara hade ett plant Myssjö, Ragunda, Fors), men det rör sig om små brädtak i tvärskeppet och koret måste kyrkvalvet mängder.45 Inte ens i nyssnämnda Oviken, Jämt- som kalkslogs 1692 ha suttit i långhuset. Detta lands kyrkliga huvudort under hela 1500-talet, valv omtalas även 1718, då det vid en prostvisi- blev kyrkan valvslagen med tegel. Man höll sig tation anmärktes att ”kyrkiohvalfven” i Brunflo i stället med ett trätunnvalv (antagligen bemå- och Näs – i den senare kyrkan rörde det sig tydli- lat).46 Jag vill också framhålla att på 1710-talet gen om ett tunnvalv av trä – hade ådragit sig ska- uppgav prosten Abraham L. Burman i Offerdal, dor som behövde repareras.39 Det var antagligen som var varmt intresserad av kyrkoinredning, att efter det som planerna på att ersätta det murade ”tegelsteenshvalfven å te södre orter” utgjorde valvet i Brunflo med trästjärnvalv tog form.40 modell för de trästjärnvalv som han då hade lå- Men vilket material bestod detta murade kyrk- tit bygga i Offerdals och Alsens kyrkor.47 I ett valv av? Var det ett gammalt tunnvalv av kalksten annat sammanhang nämner han att dessa valv eller rörde det sig om två sengotiska valvkupor var ”af ny modell, som ingestädes förr varit här av tegel? Detta förtigs tyvärr av de källor som i Jemtel[and]”.48 Brunflo ingick i hans prosteri jag har sett. Kostnaderna för rivning och bort- och hans kommentarer måste ses som ett tyd- forsling specificeras inte i kyrkans räkenskaper ligt vittnesbörd om att Brunflo kyrka inte hade då det var en privatperson (kronofogden Anders några stjärnvalv av tegel. Sundberg) som stod för notan. Tjocka tunnvalv Jag håller därför för troligast att takvalvet av natursten är slagna över koret och korsarmar- som kalkslogs 1692 trots allt var ett gammalt na i Söderala kyrka i Hälsingland, en kyrka med tunnvalv av sten. Spännvidden över Brunflo kyr- en komplicerad medeltida byggnadshistoria.41 På kas dåvarande långhus, cirka 6,1 meter, är inte närmare håll byggdes stenvalv i de nu rivna ro- mycket större än spännvidden över Söderala kyr- manska västtornen i Frösö och Revsunds kyrkor kas kor och korsarmar, cirka 5,7 meter. Jag ser i Jämtland.42 Men ett tunnvalv av sten över ett det som möjligt att en byggmästare med självför- långhus skulle ha utgjort en udda konstruktion: troende och med tillgång till den lättbearbetade ett sådant valv hade blivit tungt och riskerat att Brunflokalkstenen kan ha slagit ett tunnvalv som trycka ut och skada sidoväggarna. Detta kunde inte belastade sidomurarna i detta långhus mera

68 bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 korskyrkan och ”kastalen” i brunflo

än att de höll bra – ja den södra muren står står på korskyrkan”. Formuleringen vittnar om ju där än (ingående i den nuvarande kyrkan). att takryttaren var byggd som ett torn bestående Denna valvkonstruktion får betecknas som kyr- av dels en underdel, dels en tornspira (en spet- kobyggnadskonst på högsta nivå i det medeltida sig tornhuv).54 Det som reparerades på tornet Jämtland. vid detta tillfälle var med andra ord tornspiran. Kontrasten mellan detta valv i långhuset och Mängder av takryttare av detta slag på socken- de enkla innertaken av brädor i kyrkans övriga kyrkor i Mellansverige är kända genom äldre delar förstärker intrycket av att dessa delar re- avbildningar och bevarade underkonstruktioner presenterar olika byggnadsfaser. Uppenbarligen på kyrkvindar. De var som regel sexkantiga och har långhuset från början ingått i en mindre kyr- tillkomna under senmedeltiden, i fallet Ängsö i ka, med ett smalare kor som rimligen också var Västmanland dock troligen redan 1340.55 välvt. Jag återkommer till detta. Vid en besiktning 1757 utdömde byggmästa- ren Daniel Hagman ”taket, jemte tornet” som så bristfälliga att de måste rivas och ersättas med Takryttare ett nytt tak.56 (Detta var innan han hade fått i I källorna nämns ett torn på korskyrkan som var uppdrag att bygga om hela kyrkan.) mindre än det fristående stentornet men spet- sigt. Till exempel talas det i en skrivelse från församlingen till konsistoriet i Härnösand 1751 Ingångar, fönster och interiör om ”thet lilla tornets oplagande som står på Två ingångsdörrar fanns i slutet av 1600-talet och sjelfwa kyrckan”.49 År 1630 utgick byggnadshjälp på 1700-talet. Den ena låg ”vijd västre gafvelen”, från sex socknar i Jämtland till ”denne forfallne varmed menas en dörr i långhuset – av preposi- kierck och dis spistorn” på befallning av den tionen att döma i södra muren nära västgaveln. dåvarande dansk-norske länsherren Oluf Pars- Den betecknas också som ”stora kyrkodören” berg.50 Den gången gällde det att byta ut och och var en låsförsedd trädörr tillverkad 1670 bä- rödtjära över 4 000 spån på nämnda torn, något rande prosten Jacob Holsts (d. 1668) namn.57 som två sockenbor ”wed stor liffs fare fuldfer- Dörren var tydligen bekostad genom testaments- digett”.51 pengar efter honom. Den andra dörren satt ”på Det har i tidigare forskning antagits att detta södre gafvelen”, varmed menas en dörr i södra var ett centraltorn av sten, alternativt ett trätorn korsarmen, tydligen på gaveln. Den saknade lås placerat över korsmitten, men källorna säger och hade endast en ”kasthaka innantill”, enligt något annat.52 En inlaga skriven av kyrkoherden inventarium 1704. Ett vapenhus av trä med gam- Isak Alstadius till biskopsvisitationen i Brunflo mal dörr omtalas i samma inventarium. Dess 1750 visar att tornet var en takryttare av trä pla- placering anges inte, men bör ha suttit framför cerad ovanpå långhuset. Till följd av skador på kyrkans huvudingång i långhuset. Det faktum att taklaget hade detta torn sedan några år börjat vapenhusets tak (och dess dörr) behövde bytas svaja, vilket gjorde att ”kyrckohwalfwet stod ut 1728 talar för att vapenhuset var förhållande- i fara”, skriver kyrkoherden. (Här avses alltså vis gammalt och att kyrkans huvudingång låg där trästjärnvalven från 1728.) För att råda bot på även före 1670.58 problemet hade en oenig församling 1748 anli- Antalet fönster i kyrkan uppgick enligt inven- tat en hantverkskunnig bonde, Olof Andersson tarium 1704 till sju, men några beskrivningar av från Aspås socken, som utfört vissa reparationer. deras form, som skulle kunna ha använts i en Men många i församlingen hade hellre sett att dateringsdiskussion, har jag inte träffat på. tornet nedrevs, vilket skulle göra ”hwalfwet fas- ”Östan på” kyrkan, vilket möjligen innebär tare”.53 norr om korskyrkans kor i öster, fanns en sa- I ett annat sammanhang nämner Alstadius att kristia av sten, varom inte mycket mera är känt Olof Andersson, förutom att han försökt laga än att den hade ett litet fönster ”på gafvelen”, korskyrkans tak, ”reparerat tornet på tornet som ett förvaringsskåp infällt i väggen med järndörr

bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 69 olof holm

samt en vinkällare med lucka. Dörren in till sa- Heliga korset, S:t Johannes, S:t Andreas, S:t kristian var av järn. Sakristian har jag sett tidigast Olof, S:t Erik, S:t Göran och S:ta Katarina.65 omtalad 1636.59 Att helgonkulten hade varit vital i Brunflo Som nämnts blev kyrkan invändigt kalkslagen i slutet av medeltiden framgår även av andra 1692. Tidpunkten kan tala för att det handlade poster i kyrkans inventarium 1704. Förutom om att täcka över mörka muralmålningar för nämnda S:t Göransgrupp nämns här bland annat att få ett ljusare kyrkorum, något som skedde i ”1 stycke af 13 bildter”, tydligen ett stort senme- många stenkyrkor i Norrland särskilt mot slutet deltida altarskåp eller en sektion av ett sådant, av 1600-talet och i början av 1700-talet (t.ex. i och ”5 gamla bildter, förgylte”. Vilka helgon moderkyrkan i grannpastoratet Sunne enligt be- alla dessa skulpturer föreställde anges inte. Vi- slut 1696).60 dare omtalas ”1 Christi beläte” och ”ett gammalt Två altaren fanns i kyrkan 1704: ”1 altare af crucifix, mäd 3 gamla bildter och ett foder till”. steen på östre gafvelen. 1 dito i en vråå på sö- Därutöver nämns i källorna ett för jämtländska dre gafvelen.” På det förra, högaltaret, stod en kyrkor typiskt inredningsföremål från den sena altaruppsats från 1688 (nu i Norderö kyrka).61 På reformationstiden (omkr. 1575–1630): en dansk- det senare, ett murat sidoaltare i södra korsar- språkig katekismustavla.66 Kyrkans präster, som men som måste ha tagits i bruk under katolsk då lydde under danskt herravälde (åren 1571–1645 tid (sidoaltare förbjöds i samband med reforma- var Jämtland en del av Trondheims stift), hade tionen), var en senmedeltida S:t Göransgrupp uppenbarligen pliktskyldigt flyttat bort det sen- uppställd. Placeringen ”i en vråå på södre gafve- medeltida altarskåpet från högaltaret och satt dit len” innebär rimligen södra korsarmens sydöstra en sådan textaltartavla i stället.67 Inget av ovan- hörn och inte dess sydvästra hörn, eftersom al- stående har bevarats; den sista skulptur som jag taren normalt var vända mot öster. Denna place- har hittat spår av i källorna föreställde S:t Olof ring gör det antagligt att det tidigare funnits ett och stod vid Nils Månsson Mandelgrens besök till murat sidoaltare i denna korsarm, placerat 1868 i klocktornet.68 Det är i sammanhanget värt någonstans mittpå den östra väggen men rivet att nämna att det inte är känt vilket eller vilka före 1704.62 I norra korsarmen bör det samtidigt som var Brunflo kyrkas skyddshelgon under ha funnits åtminstone ett sidoaltare. Dessutom medeltiden.69 kan det ha funnits kvar två ursprungliga sido- altare vid långhusets östra mur. Totalt kan det med andra ord mycket väl ha funnits fem eller Kyrkans murverk sex sidoaltaren i kyrkan vid medeltidens slut. Att Hela korskyrkan i Brunflo uppges av vice pastor just S:t Göran tilläts stå kvar på ett sidoaltare West-Eurén omkring 1770 ha varit murad med så pass länge efter reformationen får nog ses ”slät och wacker kalksten”, i likhet med tornet mot bakgrund av helgonets djupa förankring i intill.70 Kyrkan var alltså inte vitputsad utvän- folkfromheten i Norrland fortfarande under digt. Det fanns dock uppenbarligen en skillnad 1600-talet.63 Detta kvarvarande sidoaltare revs i murkvalitet mellan korskyrkans byggnadsdelar. dock kort efter 1704 ”såsom odugeligit”, varpå West-Eurén, som redogör för alla fyra kyrkorna muren bakom kalkslogs.64 i dåvarande Brunflo pastorat, framhåller västra Brunflo kyrka verkar alltså ha haft många si- delen (d.v.s. långhuset) i korskyrkan i Brunflo doaltaren i slutet av den katolska tiden. I det som särskilt ”wäl bygd”, liksom även det höga avseendet påminner kyrkan om en annan stor tornet intill. Långhuset i korskyrkan klarade sig kyrka i de nordliga delarna av det gamla Upp- också helt utan anmärkning när en noggrann be- salastiftet – ja faktiskt ännu större än Brunflo, siktning gjordes 1751.71 nämligen Skellefteå kyrka, invigd 1507. I dess Korsarmarna och koret, däremot, var skade­ kyrkoarkiv har en tidig inventarieförteckning be- drabbade. Värst drabbad var norra korsarmen, varats, daterad 1544, som uppräknar inte mindre där man tidigt verkar ha fått problem med än åtta sidoaltaren, vigda åt ”Wårfru” (Maria), sättningar och sprickor. I besiktningsprotokollet

70 bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 korskyrkan och ”kastalen” i brunflo

figur 3. Slänten nedanför Brunflo kyrkas nuvarande norra vägg. Korskyrkans norra korsarm nådde lika långt ut mot denna slänt. foto: Urban Norberg 1978, ATA.

1751 beskrivs två gamla förstärkningar: dels ett stället för platt brädtak) och 3) en högre bygg- murat stöd av gråsten som förhindrade gaveln nadsteknisk kvalitet. En fjärde skillnad var att att ”skrida ut neder åt backen, emot hwilcken långhuset var bättre positionerat för att ge plats thenna norra del av kyrckian är upsatt”, dels an- åt begravningar på en plan kyrkogård runtom, i karbjälkar förbundna med bjälkar med utstick­ jämförelse med korskyrkans övriga delar. Den ande rotben ”satte under taklaget”, som förhin- norra korsarmen slutade helt nära en slänt (fig. drade sidoväggarna att röra sig utåt. Den senare 3). Nedanför den låg förr ett sumpigt område förstärkningen var nu så gammal att ”träwärcket, (nu dränerat).72 Samtidigt måste den södra kors­ hwilcket på ofwanberörde sätt håller murarne armen ha slutat blott cirka sex meter från det tilsammans, är aldeles förrottnadt”. Hela norra fristående stentornet, vilket också gav ett be- korsarmen bedömdes vara utom räddning. gränsat utrymme. Allt detta talar för att korskyr- I koret och i södra korsarmen fanns 1751 koformen inte hade planerats från början, utan också sprickor ”mitt igenom muren”, som dock var resultatet av en om- och tillbyggnad.73 bedömdes kunna lagas. Enligt min mening är det möjligt att i grova drag teckna en trolig byggnadshistoria, base- rad på byggnadstypologi. Den trånga, välvda Kyrkans byggnadshistoria öppningen i långhusets östra ände tyder på att Jag har här ovan fört fram iakttagelser som vi- kyrkan från början var byggd under den roman- sar att Brunflo kyrkas långhusdel avvek från dess ska stilperioden. Öppningen har då utgjort en tvärskepp och kor genom 1) en mera sluten ar- triumfbåge eller, för att använda Hälsingelagens kitektur, 2) en exklusivare prägel (murat valv i term, en ’sånghusdörr’ mellan nämnda långhus

bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 71 olof holm tabell 1. Ursprunglig bredd på triumfbågen i romanska* sten- Det breda koret som ingick i korskyrkans kyrkor i Jämtland och Medelpad (kända fall) plan pekar mot en senare tillkomsttid. Att bygga breda kor blev vanligt i fastlandssvenskt stenkyr- Kyrka: Långhusets Triumfbågen: Källor: kobyggande omkring mitten av 1200-talet, det bredd: vill säga samtidigt som det gotiska stilidealet bör- ”Kvissle kapell”, 4,2 m 1 m Grundberg 1996 jade prägla kyrkobyggnaderna. Det var då den Njurunda sn rektangulära salkyrkan fick sitt genombrott.77 De Sundsjö 4,8 m 1 m Holm 2003, få kända romanska korskyrkorna i Sverige hade s. 78 i stället ett smalare kor i öster.78 Njurunda 5,4 m drygt 1 m Cornell & Rappe I det medeltida Uppsalastiftet finns några 1929–39, s. 414 uppländska kyrkor som under medeltiden erhöll

Skön ca 6(?) m ”allenast en HLA Tunæus 1766 samma planform som Brunflo kyrkas, alltså med liten öpning ett brett kor och korsarmar. I två sådana fall eller dör” med någorlunda känd byggnadshistoria – Sim- Norderö 7,2 m 1,2 m Holm 2003, s. 53; tuna och Torstuna kyrkor – skedde det genom Olofsson & Holm att en ursprunglig kyrka med smalare kor först 2013, s. 9 byggdes om till en avlång salkyrka omkring 1300 eller i början av 1300-talet, för att senare få kors­ Offerdal 7,4 m ca 1,8 m (3 Holm 2003, s. 59 79 alnar) armarna tillagda under 1400-talet. I ett tredje fall – Rasbo kyrka – skedde det genom att en * D.v.s. från den romanska stilperioden omkr. 1100–1250. Kännetecknande är bl.a. ursprunglig kyrka med smalare kor byggdes om rundbågiga muröppningar, små och smala fönster och smalare kor, ev. med absid. till en kyrka med nytt kor och tvärskepp vid ett Flera kyrkor i tabellen kan dessutom dateras till perioden genom myntfynd och Norderö kyrkas långhus är daterat till 1171–72 med dendrokronologi. och samma tillfälle under sent 1400-tal eller ti- digt 1500-tal.80 I Brunflo har det troligen gått till och ett smalare och lägre kor. Ifall murmästa- på det sistnämnda viset. De uppländska parallel- ren som år 1704 breddade denna valvbåge antas lerna talar för att denna om- och tillbyggnad i ha sparat åtminstone en meter mur på vardera Brunflo ägde rum under1400 -talet eller början sidan för att inte äventyra stabiliteten i gavelväg- av 1500-talet – under alla händelser före den ka- gen som helhet och det anslutande takvalvet, så tolska tidens slut omkring 1530/40. var öppningen dessförinnan i storleksordningen 1,5 m eller lite drygt det. Detta överensstämmer figur 4. Portring på Brunflo kyrka, troligen från 1100-talet. foto: författaren. med kända ’sånghusdörrar’ i romanska stenkyr- kor med smalare kor i Jämtland och Medelpad, vilka från början var mellan 1 och 1,8 m breda (tab. 1). Fyra romanska stenkyrkor med smalare kor i Jämtland har hittills kunnat dateras med dendro- kronologisk metod: Hackås, Norderö, Näs och Åre. Samtliga har hamnat i tidsspannet omkring 1150–75.74 Det talar för att även Brunflo kyrka i sin ursprungliga form byggdes runt 1100-talets mitt eller något senare. Denna föreslagna datering stämmer väl med att en portring, som sitter på nuvarande kyrkans port, på stilkritiska grunder bedömts vara från troligen 1100-talet (fig. 4).75 Kyrkans äldsta bevarade föremål är annars dop- funten av gotländsk sandsten från omkring 1175– 1225, tillskriven stenmästaren Sigrafs verkstad.76

72 bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 korskyrkan och ”kastalen” i brunflo

figur 5. Planskiss över Brunflo kyrka och torn med tolkning av kyrkans byggnadsfaser. Rivna murar är åter- givna i enlighet med i texten beskrivna skriftliga källor. Det exakta läget av långhusets östgavel och tvärskep- pets läge i öst-västlig riktning är osäkra. Kyrkans portaler har inte märkts ut, inte heller den murade sakristia som ska ha funnits före om- och tillbyggnaden 1769–75. renritning: Annika Björklund efter förf:s förlaga.

Slutsatsen blir att Brunflo kyrka sannolikt har och ersattes med ett tvärskepp och ett nytt, genomgått två medeltida byggnadsfaser (fig.5 ): brett kor i öster, så att kyrkan fick formen av en korskyrka. De nya delarna byggdes på ett 1. Under 1100-talet, sannolikt runt seklets mitt enklare sätt, utan några valv. eller något senare, byggdes en kyrka beståen- de av ett enskeppigt långhus och ett smalare och lägre kor. Långhuset var av allt att döma Takryttaren på långhuset tillkom sannolikt också försett med ett stenvalv och med hänsyn till under senmedeltiden, eftersom det var först då det var rimligen koret också försett med ett som dylika blev ett populärt inslag i kyrkoarki- sådant. Koret kan ha varit försett med en ab- tekturen i Mellansverige. Om detta skedde före, sid eller haft en rak avslutning i öster. samtidigt med eller efter om- och tillbyggnaden i fas 2 är oklart. Likaså är det okänt om sakristian 2. Någon gång troligen under 1400-talet eller byggdes samtidigt med nämnda ombyggnad el- början av 1500-talet revs det smalare koret ler vid ett senare tillfälle.

bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 73 olof holm

figur 6 a och b. Tornet vid Brunflo kyrka före och ef- ter restaureringen 1896–97. Över: Nordfasaden enligt osignerad teckning (av byggmästaren P.G. Edler troli- gen 1894) i ATA. Under: Tornets nuvarande utseende. Takhuven utgör en rekonstruktion av föregångaren från 1746, skapad av Jonas Granberg. foto: Bengt A. Lundberg 1998, Riksantikvarieämbetet.

Tornet Klocktornet intill Brunflo kyrka (fig.6 a–b, 7a–g) är byggt av kalksten från trakten.81 De block som är synliga i murarnas skal är tuktade och av olika storlek, men i stor utsträckning lagda i relativt jämna skift. Murarna är beundransvärt raka och jämna. Tornet mäter 9 × 9 meter och på höjden cirka 18 upp till murarnas krön. Detta ger en besökare intrycket av att tornet är överdimensio- nerat, byggt inte bara av praktiska hänsyn utan också som ett slags manifestation. Man går in i tornet från kyrkogården, genom en portal i norra muren. Före 1896–97, då tor- net restaurerades efter ritningar av arkitekt Carl Möller, hade denna portal en rundbågig omfatt- ning i murens yttre liv (fig. 6a). Denna portalom- fattning är nu ombyggd, men därinnanför är den ursprungliga ingångspassagen intakt.82 Från tornets bottenplan går en trång spiral- trappa utan mittpelare upp genom västra muren. Trappan leder i ett svep (utan några utgångar längs vägen) upp till klockvåningen. Där hänger sedan början av 1700-talet två klockor, varav den ena är gjuten 1665 och den andra blev omgjuten senast 1766. Enligt kyrkans äldsta inventarium från 1670 fanns det på den tiden tre klockor i tornet, varav två av okänd ålder.83 Runtom klockvåningen sitter tolv kraftiga stolpar av furu infällda (inmurade) på utsidan av murarna. De sticker upp cirka 1,5 meter ovan- för murkrönen och har i ändarna gamla urtag efter hammarband (remstycken) som förbundit stolparna upptill och bildat en ram (fig.7 b, 7c). Hammarbandens undersida bör ha suttit cirka 1,0–1,1 meter ovanför murkrönen. Högst upp kan även iakttas urtag efter snett uppåt och inåt gående konstruktionsdelar.84 På utsidan av dessa stolpar sitter sedan 1896 påmonterat virke, som sticker upp högre än de gamla stolparna och på

74 bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 korskyrkan och ”kastalen” i brunflo

(a) (b) (c)

figur 7a–g. Detaljer på klocktornet intill Brunflo kyrka.

figur a: En del av spiraltrappan i väst- muren; figur b: Två av de tolv uppstickande stolpar som har gett rum för ljudöpp- ningar högst upp, ovanför murkrö- nen, här med några av 1890-talets täckbrädor tillfälligt avtagna (det väs- tra murkrönet befinner sig ca3 dm under trägolvet på bilden); figur c: Urtag i toppen av stolparna, (d) här stolpen i SV; figur d: Västra innerväggen med spår av bjälklag m.m. på olika nivåer och med trätrappa installerad 1784; (e) figur e: Fönstret i öster i bottenplanet; figur f: Samma fönster från insidan med kvaderrits runtom; figur g: Runristning i kalkbruket i uppgången till spiraltrappan (klotter från byggnadstiden?), preliminär läs- ning och förslag till tolkning: starui ’tungt arbete’. foton: författaren.

(f) (g)

bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 75 olof holm

så sätt förlänger dem med ungefär en meter.85 I Den nuvarande klockstolen är från 1896 och botten står stolparna förankrade i grova bjälkar vilar på dubbla, moderna bjälklag insatta korsvis inmurade horisontellt i murarna; på den norra i murarna, med understa bjälklaget ca 2,5 meter muren kan en sådan bjälke delvis ses utifrån (se under murkrönen. Nedanför den finns spår av fig. 6b) och på den västra muren är en bit av bjälklag på tre nivåer (bjälklag A i riktning nord- motsvarande bjälke synlig invändigt i spiraltrap- syd; B–C i väst-öst):91 pan strax under den översta ljusgluggen. Trots att dessa stolpar helt uppenbart utgör A) ca 2,8 m under murkrönen: här sitter i väs- en del av byggnadens ursprungliga konstruktion tra halvan av tornet stumpar efter tre runda har jag inte sett några kommentarer om dem i bjälkar (troligen avsågade i samband med forskningslitteraturen. Den enda rimliga funktio- restaureringen 1896), i mitten en alltjämt hel nen som jag kan se är att de tillsammans med och mycket grövre, fyrkantig bjälke samt nära hammarbanden har hållit upp det ursprungliga östra väggen stumpar efter ytterligare en fyr- taklaget för att göra plats åt ljudöppningar runt- kantig bjälke av något mindre dimension (av- om. Min slutsats är alltså att den översta delen av sågad senast 1784, då trätrappan installerades tornet har haft funktionen av klockvåning ända i tornet); från begynnelsen. Taket har av de uppåtriktade B) ca 3,9 m under krönen: djupa hål efter fyra urtagen att döma troligen varit ett tälttak med runda bjälkar som suttit med utökade mel- upphöjd mittdel, likt huvarna på klockstaplarna lanrum mellan nr 1 och 2 respektive mellan vid Trönö gamla kyrka i Hälsingland (se fig. 9 nr 3 och 4 (se fig.7 d); nedan) och vid Häverö kyrka i samt C) ca 5,4 m under krönen och 12,4 m över gol- på Revsunds kyrkas västtorn enligt en målning vet: djupa hål efter fyra runda bjälkar som från 1635.86 har suttit ungefär som bjälkarna på nivå B. Tornets nuvarande huv, med sina svängda tak, byggdes 1896 och är utvändigt en rekon- Vidare finns på en fjärde nivå (D), ca2 ,4 m struktion av föregångaren, skapad av byggmäs- under C-nivån, fyra rektangulära, horisontella, taren och bildhuggaren Jonas Granberg 1746.87 grunda hål på såväl västra som östra muren. De Granbergs ombyggnation föranleddes i sin tur har troligen varit tänkta som fästpunkter i mu- av en anmärkning vid en prostvisitation i Brun- ren för plankor som skulle fungera som sned- flo 1744. Prosten Andreas E. Nensén begärde stöd till ett golvbjälklag på en högre nivå, men då att ”klåcke-tornet” borde ”försees med bättre eftersom bjälkhålen på C-nivån är grupperade tak, och lukor för gluggarna”.88 Härmed avses på ett annorlunda sätt (se fig. 7d) verkar det tydligen just ovannämnda ljudöppningar mellan som att man vid det fortsatta bygget av tornet de gamla stolparna – öppningar som kan upp- inte tyckte att alla dessa snedstöd behövdes. skattas ha varit inte ens hälften så höga som da- Möjligen kan man ha monterat snedstöd upp gens ljudluckor. till ytterbjälkarna på C-nivån, men knappast till Kyrkklockornas upphängning före 1746 har de två mittersta. jag hittat en vag ledtråd om i kyrkans räkenska- Slutligen finns på en betydligt lägre nivå (E), per för 1708. Där talas om ”anlagt arbete vijd drygt 4 m ovanför tornets botten, spår efter bielkarnas understödiande som den ena klockan möjligen ytterligare ett bjälklag. Man kan ana att ligger på”.89 I kombination med de befintliga någonting har suttit här men avlägsnats, varpå urtagen för hammarband och ljudöppningarnas murarna i norr och söder lagats. placeringar talar möjligen denna uppgift för att De kraftiga bjälkarna på B- och C-nivåerna klockorna var upphängda i bindbjälkar som vilat bör ha kunnat bära fasta golv. Bjälkarnas pla- på och varit fästa i hammarbanden, på samma cering i sidled tyder på att det varit öppningar sätt som ursprungligen var fallet i klockstapeln i golven, dels mellan nr 1 och 2 på varje nivå, i Trönö.90 Jag återkommer angående likheterna dels mellan nr 3 och 4. Det talar i sin tur för att med Trönöstapeln. den kraftiga bjälken i mitten på A-nivån, som

76 bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 korskyrkan och ”kastalen” i brunflo sitter på andra ledden (och som ses allra överst Tornrummet i markplan har golvytan cirka på fig. 7d), har fungerat som en bom där man 5,6 × 5,7 meter. I öster sitter ett vackert format har kunnat fästa vinschanordningar. På så sätt fönster med smal, rundbågig dageröppning i har man kunnat hissa upp gods som skulle stu- yttermurens liv och smygar som vidgar sig inåt vas in och magasineras på nivåerna B och C. i avsatser. På väggarna, speciellt på den östra Belysning har erhållits från ett omkring 60 cm väggen kring fönstret, finns rester av kvaderrits högt, rektangulärt fönster i södra muren som sit- – dekorativa skåror i kalkbruket runt byggnads- ter alldeles under bjälkhålen på B-nivån. Golven stenarna. Det rundbågiga fönstret i öster och på B-nivån kan dessutom ha varit öppna mel- ingången från kyrkogården bör ha skänkt detta lan bjälkarna 2 och 3, så att det har bildats en rum en sakral karaktär. Det finns dock inga spår praktisk arbetsgång med ståhöjd från golvnivån av något altare. C. Ifall det har funnits ett samtida golv även på E-nivån längre ned i tornet, vilket för närvarande ter sig mera osäkert, måste även det ha haft öpp- Dateringen av tornet ningar/luckor. I tidigare forskning har det framhållits att både Min tolkning av dessa spår och lämningar formen på fönstret i bottenplanet och kvaderrits- av träkonstruktioner nedanför klockvåningen är ningen tyder på att tornet byggts under romansk alltså att det drygt 12 meter upp i tornet har tid.93 Vidare finns det på höger sida i början av funnits förvaringsutrymmen, dit man kunnat vin- trappuppgången sex runor ristade i kalkbruket, scha upp och lasta in gods på två nivåer. För att vilka uppdagades under arbetet med denna ar- ta sig dit har man antagligen använt spiraltrap- tikel (fig.7 g). De sitter så till att de troligen har pan i muren upp till klockvåningen och sedan ristats under byggnadstiden, när murarna ännu klättrat ned via en stege. De som har haft hand inte var så höga och runorna gick att läsa i dags- om klockringningen eller av andra skäl velat ta ljus. Enligt min läsning, som är preliminär, står sig högst upp i tornet har inte behövt passera det starui, möjligen motsvarande ett fornväst- förrådsutrymmena. nordiskt ord starfi ’tungt arbete’ – en tolkning En intressant detalj i detta sammanhang är som skulle tyda på att det rör sig om klotter att det inte fanns någon upphöjd tröskelsten av någon som deltog i bygget. Runorna är av i den cirka 85–95 cm breda torningången före samma slag som ett runalfabet ristat på Hackås 1896–97 års restaurering (se fig.6 a). Det bör kyrkas yttervägg, men det är inte känt hur långt ha underlättat ifall till exempel tunga fat skulle fram i tiden dylika runor var i bruk i Jämtland.94 rullas in i tornet. Den nuvarande, höga tröskel- För att få fram en mera exakt datering av stenen i ingångspassagen, trappstenen utanför tornet har borrprover från tre av de inmurade, samt stenläggningen i tornets botten är Carl uppstickande furustolparna i toppen analyserats Möllers påfund.92 i laboratorium med dendrokronologisk metod. tabell 2. Dendrokronologisk analys av trävirke (furu) från tornet vid Brunflo kyrka

Provnr: Konstruktionsdel: Antal årsringar: Datering av yttersta Beräknat årsring i provet: fällningsår:

86353 stolpe i V, S om mitt 139 (splint 33, ej vankant) 1216 1243–1283

86354 hörnstolpe i SV 142 (splint 82, ej vankant) 1245 1245–1263

86355 hörnstolpe i NV 257 (splint 80, ej vankant) 1232 1232–1252 analys: Anton Hansson och Hans Linderson, Nationella laboratoriet för vedanatomi och dendrokronologi, universitet, 2020.

bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 77 olof holm

figur 8. Ruinerna efter Sunne medeltida kyrka och torn på en udde intill sundet i Storsjön mellan Andersön och fastlandet. Tornets ursprungliga höjd är inte känd. Kyrkan, som att döma av olikheter i murverket är sekundärt förstorad mot öster, betraktades av den norske kungen på 1340-talet som hans kyrka. Den ersattes på 1830-talet av en ny kyrka på annan plats. Vy från SO. foto: Göran Ekström, Ekström Naturfoto.

Resultaten framgår av tabell 2. Proverna saknar andra fristående torn av sten, romanska kyrkors vankant men i fält bedömdes bara några års- västtorn av sten och klockstaplar av trä. Var alla ringar fattas i provet från den sydvästra stolpen. dessa avsedda för kyrkklockor? Den yttersta årsringen i detta prov har daterats Den mest näraliggande parallellen utgör det till 1245. I kombination med de andra provresul- fristående stentornet vid Sunne kyrka, blott taten kan fällningsåret för virket anges till några två mil sydväst om Brunflo, nu ruin (fig.8 ). år efter 1245. Tornet stod alltså färdigt runt 1250 Det hade också en spiraltrappa i västra muren och är ungefär 75–100 år yngre än de romanska och var nästan lika brett: 8,4 meter. Tornet be- stenkyrkor som hittills har daterats i Jämtland. skrivs 1733 ha varit konstruerat så att det ovanpå Ifall man klarade att mura fyra meter i höjdled murarna funnits ett ”träwärke”, som kyrkans per arbetssäsong, har det tagit fem år att bygga klockor hängt i.95 Det tyder på en konstruktion tornet. Byggstarten har då sannolikt skett på med ljudöppningar ovan krönen, likt i Brunflo. 1240-talet. Jag har inte sett något som tyder på Ljudöppningar nämns i en källa från 1713 och av att tornet skulle ha byggts i flera etapper. en annan källa framgår att man tog sig upp till klockorna via spiraltrappan.96 Tornet synes alltså ha varit inrättat på liknande sätt som i Brunflo, Paralleller till Brunflotornet med en klockvåning högst upp (två klockor av Brunflotornet kan jämföras med andra medel- okänd ålder hängde där 1694) och förrådsutrym- tida torn intill kyrkor. I Jämtland och dess grann- men därunder (som spiraltrappan ledde förbi).97 landskap finns torn av tre slag att jämföra med: Man går in i tornet från kyrkogården, precis som

78 bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 korskyrkan och ”kastalen” i brunflo i Brunflo, och det finns ingen upphöjd tröskel- äldre än kung Erik Magnussons tid, 1280–99.103 sten – åtminstone inte i ruinens nuvarande, res- Tornet är byggt av block av kalksten och andra taurerade skick.98 Ett kors, som någon verkar ha stensorter i förhållandevis ojämna skift och har åstadkommit med fingret i det våta kalkbruket inte stått emot tidens tand lika bra som Brun- längst ned i trappuppgången, har antagligen haft flotornet har.104 När blixten slog ned 1731 brann ett ontavvärjande syfte.99 inte bara träkonstruktionen i toppen upp, utan När det gäller tornet i Sunne finns det en en stor del av västra muren rasade.105 medeltida källa som visar på ytterligare en funk- För att ta ett exempel från en annan del av tion. Jag syftar på ett brev om en rannsakning det medeltida Uppsalastiftet, fanns det ett fri- vintern 1348, där följande episod beskrivs.100 Erik stående stentorn intill Harmångers kyrka i Häl- Gummearve, en välbärgad och stridbar jämtlän- singland. Det är numera helt ombyggt i nygotisk ning, hade fritagit sin för barnamord häktade stil och det saknas uppgifter om dess äldre vå- dotter Gro och fört henne hem till Fannbyn i ningsfördelning med mera.106 Av ett äldre foto Sunne socken. När fogden skickade sin tjänare framgår att det hade stora ljudöppningar i mu- för att be Erik återlämna fången tog Erik henne rarna högst upp, vilket tyder på att dess översta med sig och flydde ”upp i tornet i Sundum”, rus- del varit avsedd att fungera som klockvåning.107 tad ”med vapnum, bugum, arfvum, oddum ok Dateringen är oklar. I övrigt tycks det inte finnas æggium” (’med vapen, bågar, pilar, spjutuddar säkra belägg för några fler fristående stentorn och svärdsegg’). Han vägrade låta dottern återgå äldre än 1300-talet på kyrkogårdar i detta stift.108 till fängsligt förvar och vädjade till konungens Det visar hur ovanliga Brunflo- och Sunnetornen rätt i stället för landskapets lag och rätt. Fogden måste ha varit. infann sig då själv i Sunne och gav Erik två måna- Västtorn av sten, sammanbyggda med roman­ der på sig att inför konungen svara både i detta ska kyrkor, har däremot varit vanligare. I Jämt- mål och i annat som han stod åtalad för, står land försågs minst fem av totalt ungefär 18 det i brevet. ”Man kan tänka sig denna scen”, romanska stenkyrkor med västtorn, antingen skriver Ahnlund i en kommentar: ”sysslomannen redan när kyrkorna byggdes eller sekundärt: förkunnande sina villkor, Erik Gummearve lyss- Frösö, Revsunds, Hackås och Lockne kyrkor nande från sin tornglugg”.101 samt den lilla, under medeltiden privatförval- Beskrivningen av denna episod visar på ett tade kyrkan i Västerhus på Frösön (tornen här evident sätt att ett stentorn av detta slag, vid si- nämnda i fallande storleksordning).109 Samtliga dan av sina huvudfunktioner som klocktorn och torn är nu rivna. Österut, i Medelpad, har det magasin, även kunde användas av människor funnits i alla fall tre västtorn: vid Selångers, som ville söka skydd. Placeringen innanför kyr- Sköns och Njurunda kyrkor.110 Västerut, i Trøn- kogårdens avgränsning gjorde att den som be- delag och Namdalen, som ingick i Nidaros fann sig där inte bara var skyddad av de fysiska (Trondheims) stift, försågs troligen sju sten- murarna, utan också av den kyrkliga asylrätten, kyrkor med västtorn: Mære, Værnes, Alstad- som det finns gamla föreskrifter om i svenska haug(?), Sakshaug, Selbu, Nærøy och Austråt. landskapslagar.102 I fallet Erik Gummearve är De i Værnes och Selbu är fortfarande bevarade det tydligt att asylrätt på 1300-talet var knuten i full höjd.111 Några av de här nämnda västtor- till åtminstone Sunne kyrka och kyrkogård. Den nen, däribland Frösö kyrkas, var storleksmäs- respekterades även av fogden. sigt i paritet med det fristående tornet i Sunne, Om Sunnetornet är av ungefär samma ålder sett till murarnas vidd, och tornet i Mære var som Brunflotornet går för närvarande knappast rentav större än det i Brunflo (men rasade gan- att avgöra. Ifall det antas vara byggt samtidigt ska kort efter att det stod färdigt). Tornmurar- med Sunne kyrka bör det vara drygt ett halvsekel na i Værnes är hela 29,5 meter höga. I princip äldre (se diskussionsavsnittet nedan). Detta är har dock dessa tornbyggen krävt mindre ma- dock osäkert. Vid en arkeologisk undersökning terialåtgång, eftersom de har delat sin östmur av golvet 1966 påträffades sju mynt, men inget med långhusets västgavel. (Ett undantag utgör

bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 79 olof holm

Selbu kirkes västtorn, som av någon anledning nade som regel ingång utifrån, vilket har gjort står en meter ifrån långhusets västgavel.) dem opraktiska som förvaringslokaler för tyngre Tornen i Værnes och Selbu har murade ljud- gods. Häri ligger väl den viktigaste funktionella öppningar högst upp och tornet i Nærøy hade skillnaden gentemot de fristående stentornen.115 också det innan dess övre del revs. Det tyder Av de jämtländska västtornen hade åtmins- på att även dessa torn har varit avsedda som tone det i Revsund (som revs på 1870-talet) inga klocktorn. I Selbutornet är den nuvarande klock- murade ljudöppningar. Klockorna hängde där i stolen dendrokronologiskt daterad till några år stället ovanför murkrönen i en träöverdel, lik- efter 1283.112 För Jämtlands och Medelpads del som i Brunflotornet och av allt att döma också har jag funnit arkivuppgifter som visar att kyrk- i Sunnetornet.116 En motivering till att hänga klockorna hängt i västtornen åtminstone i Rev- klockorna i träöverdelar kan ha varit att få ljudet sund, Hackås, Lockne och Skön.113 Troligen har från klockorna att nå ut längre, genom att helt huvudfunktionen för alla ovannämnda västtorn undvika att murarna dämpade ljudet. varit att tjäna som klocktorn.114 Under klockvå- Klockstaplar av trä har nog annars varit den ningarna har det funnits utrymmen till andra vanligaste byggnadstypen för att hänga kyrk- ändamål, antagligen bland annat till förvaring. klockorna i, men i Jämtland är för närvarande Men västtornen i Jämtland och Medelpad sak- bara en stapel känd som kan dateras till medelti-

figur a–b.9 Klockstapeln vid Trönö gamla kyrka, Hälsingland. Till vänster klockstapeln från sydost, till höger från norr under restaurering 1914, med takkonstruktionen demonterad. foton: Bengt A. Lundberg 2010 res- pektive T. Erikson, Riksantikvarieämbetet/­ ATA.

80 bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 korskyrkan och ”kastalen” i brunflo den, nämligen den vid Ås kyrka, riven på 1870-ta- stället skulle ha varit byggt av tegel och därmed let.117 Den var av så kallad tornstapeltyp, samma långt yngre, men stannat vid ett romanskt sten- typ som till exempel stapeln vid Trönö gamla valv som det troligaste alternativet. Men vad kan kyrka i Hälsingland (fig. 9a–b), vilken Mattias ha föranlett att man satsade på sådana valv? De Hallgren (2017) utifrån byggnadstypologi och bör förstås ha givit kyrkan det bästa tänkbara hantverksspår har daterat till sannolikt 1200- el- brandskyddet men därutöver också en finare sta- ler 1300-talet.118 De flesta bevarade medeltida tus. Tillgången på lättbruten kalksten i kyrkans tornstaplar finns i Västergötland.119 Det intres- omgivningar underlättade. Huruvida prästen i santa i detta sammanhang är att dessa tornstap- Brunflo hade någon speciell ställning i Jämtland lar upptill är konstruerade på samma sätt som på den tiden och om det i så fall också kan ha träöverdelen på tornet i Brunflo var från början. spelat in, är okänt. Dock är det värt att notera Det handlar om tolv stolpar som står i fyrkant att Brunflo kyrka, som den enda i Jämtland (så- och som överst binds samman av hammarband. vitt känt i alla fall), troligen i slutet av 1100-ta- Urtagen i stolparnas toppar för dessa hammar- let eller början av 1200-talet utrustades med en band ser likadana ut i till exempel Trönöstapeln exklusiv, gotländsk stendopfunt. (Träfuntar var som i Brunflotornet. Hammarbanden bildar en annars det brukliga i jämtländska kyrkor i äldre ram som bär upp taket. Alldeles under dessa tid.) Enbart transporten hela vägen från kusten hammarband sitter ljudöppningarna, vilka i måste ha varit ett företag, vilket onekligen tyder viss mån skyddas av den utskjutande takfoten. på att det fanns personer inblandade som hade Som tidigare nämnts hade Brunflotornet troli- speciella önskemål. gen likheter med Trönöstapeln även beträffande Nästa stora byggnation var uppförandet av takhuven och klockupphängningen. Man skulle tornet, som stod färdigt omkring 1250. I tornets därmed kunna beskriva tornet i Brunflo, med topp finns en bevarad men nu mestadels dold, sin ursprungliga träöverdel, som ett fyrkantigt ursprunglig träkonstruktion som tyder på att stentorn på vilket monterats toppen av en klock- dess översta del var avsedd som klockvåning. En stapel av tornstapeltyp. bit ned i tornet ses spår av vad jag tolkar som Fristående torn av sten, västtorn av sten och magasinsutrymmen. Det finns inga bevarade käl- klockstaplar av trä har varit tre olika sätt att lor som nämner något som förvarats här under ordna kyrkklockornas upphängning. De ovanli- medeltiden och det är okänt i vilken omfattning ga, fristående stentornen erbjöd därutöver goda dessa magasinsutrymmen kom att användas. Det möjligheter att magasinera värdefullt gods. förefaller dock troligt att avsikten med dem har varit att möjliggöra stöldsäker förvaring av vär- defullt gods, som skulle samlas in eller inhandlas Historien bakom kyrkan i landskapet för att senare transporteras iväg el- och tornet i Brunflo ler distribueras på något sätt. Ovanstående undersökningar har resulterat i På flera håll i Jämtland försågs de romanska en ny kronologi för hur den forna korskyrkan stenkyrkorna med västtorn, där kyrkklockorna i Brunflo och dess fristående torn byggts. Kors- hängdes upp. Det gick åt mycket material för ett formen var inte ursprunglig, visar det sig. Jag ska sådant prestigebygge, arbetet tog tid och bygg- här ta upp några av slutsatserna till diskussion. mästaren skulle ersättas, men ändå fanns det up- Den äldsta kända byggnaden på platsen var penbarligen en vilja i lokalsamhällena att satsa den romanska stenkyrkan, som enligt vad jag har på sådant och även erforderliga resurser. Mot funnit såg ut ungefär som en vanlig stenkyrka i den bakgrunden är det troligt att även Brunflo- Jämtland från 1100-talets mitt eller andra hälft borna var villiga att satsa på ett stentorn vid sin utom i ett avseende: den hade sannolikt tunnvalv kyrka, i stället för att ha kyrkklockorna häng- av kalksten både i det smalare koret och i lång- ande i en enklare klockstapel. Men det går sam- huset. Långhusets valv var i behåll till 1720-ta- tidigt knappast att komma ifrån att både som let. Jag har prövat möjligheten av att detta valv i klocktorn och magasinsförråd framstår detta

bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 81 olof holm

torn som överdimensionerat och närmast skryt- detta sund kom kyrkan och (antingen samtidigt samt – som om även någon utomstående bygg- eller i ett senare skede) tornet att byggas (fig. herre varit inblandad, någon som kände behov 8). Av allt att döma var placeringen av kyrkan av att visa sin närvaro på orten på ett kraftfullt delvis motiverad av denna händelse. Investering- sätt. Vem kan det ha varit? arna i kyrkobygget kan enligt medeltida katolskt Nils Ahnlund (1948) argumenterade för att tänkesätt ha ansetts vara till själagagn för alla det sannolikt fanns ett ursprungligt samband dem som stupat och för bidragsgivarna också. mellan tornet i Brunflo och ärkebiskopen i Själamässor kan ha ingått i avtalet.123 Uppsala, med hänvisning till att ärkesätet (ärke- Vid bygget av tornet i Sunne samarbetade biskopsstolen) under medeltiden ägde gården alltså uppenbarligen någon av de norska kungar- Södergård alldeles intill (fig.1 ).120 Detta jord­ na med lokalbefolkningen, medan det förefaller innehav går tillbaka åtminstone till 1320-talet, ha varit Uppsalabiskopen som samarbetade med ovisst hur långt dessförinnan. Ahnlund utgick lokalbefolkningen vid tornbygget i Brunflo. Ahn- från att tornet byggdes redan under 1100-talet. lund beskriver detta elegant som att grannparet Med den datering som nu har framkommit Sunne–Brunflo ”betecknar något av en inbördes krymper tidsavståndet mellan tornets uppföran- motsats, en vaksam frontställning från både den de och det äldsta kända belägget för ärkesätets världsliga och den andliga maktens sida”.124 jordinnehav i Södergård. Det styrker tolkningen Enligt den dendrokronologiska dateringen om ärkebiskopen som inblandad i tornbygget, byggdes Brunflotornet när Jarler var ärkebiskop menar jag, speciellt med hänsyn till att ärkesätet i Uppsala (d. 1255, ärkebiskop från 1236). Käll- veterligen inte ägde någon annan gård i de cen- materialet från den tiden är tunt men det är i trala delarna av Jämtland på 1320-talet.121 Det går alla fall känt, genom en senare källa, att han i att anföra ett till argument. Det andra fristående närvaro av kung Valdemar (d.v.s. något av åren klocktornet av sten med magasinsutrymmen i 1250–55) avtalade med allmogen i Medelpad och Jämtland var uppfört vid Sunne kyrka och i det i Ångermanland om att en tredjedel av deras fat- fallet är det känt att kyrkan betraktades som den tigtionde samt en penning årligen av varje vuxen norske kungens helgedom (samtidigt som den person skulle gå till återuppbyggnaden av den var sockenkyrka). I ett brev 1343 omtalar kung brunna domkyrkan i .125 Detta Magnus Eriksson denna kyrka med ord som vittnar om att han var angelägen om att öka är- ”varar kirkiu” (’vår kyrkas’), ”vare kapellu j Sun- kesätets intäkter i de norra delarna av stiftet. dum” (’vårt kapell i Sunne’).122 Om nu tornet vid Ärkebiskop Jarlers auktoritet kan ha varit sva- Sunne kyrka var knutet till de norska kungarnas gare i Jämtland än i de andra norrländska lands- intressen, är det rimligt att räkna med att tornet delarna och det skulle kunna vara ett skäl för vid Brunflo kyrka var relaterat till de svenska är- honom att markera sin närvaro genom tornbyg- kebiskoparna som makthavare. get i Brunflo. Jämtland var ju ett gränslandskap, Sunne kyrkas kungliga anknytning gick enligt som lydde under den norske kungen och där ovannämnda brev 1343 tillbaka till kung Sverre dessutom kulten av det norska helgonet S:t Olof (d. 1202). I brevet förnyar nämligen kung Mag- (d. 1030) var stark.126 Det är känt genom ett sigill nus en skatt till förmån för Sunne kyrka, kal- använt år 1300 och senare brev att det av hävd lad sundamáli, som det ålåg hela landskapets samlades in en gärd till Sankt Olofs ära såväl i allmoge att betala och som Sverre hade avtalat Jämtland som i andra norrländska delar av Upp- med jämtarna om. En förklaring till Sverres och salastiftet – en skatt som ända fram till år 1314 an- jämtarnas satsningar på kyrkan i Sunne ges i sin märkningsvärt nog gick till ärkesätet i Nidaros.127 tur i Sverris saga, delvis författad på 1180-talet, Så till det sista stora byggprojektet i Brunflo där det i kapitel 26 beskrivs hur en jämtländsk under medeltiden: om- och tillbyggnaden av kyr- bondehär förlorade mot Sverre och hans män i kan under sannolikt 1400-talet eller början av ett blodigt slag 1178 på isen i sundet mellan An- 1500-talet. Varför byggde man ut med korsarmar dersön i Storsjön och fastlandet. Alldeles intill – varför så stor ombyggnad? En trolig förklaring

82 bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 korskyrkan och ”kastalen” i brunflo

är, menar jag, att man ville ge plats åt många sidoaltaren för att befrämja helgonkulten, få olof holm är fil. dr i historia och innehar en till stånd en rikare liturgi och på så sätt kanske tjänst som redaktör vid Riksdagsbiblioteket, också locka fler besökare som gav penningoffer Stockholm, där han ansvarar för utgivningen i kyrkan. Som nämnts verkar Brunflo kyrka ha av riksdagsprotokoll från 1700-talet. För närva- haft flera murade sidoaltaren i korsarmarna vid rande arbetar han också med att skriva ett band medeltidens slut. Tack vare ortens läge bör det om Medelpad i serien Det medeltida Sverige, ha funnits goda förutsättningar att få pilgrimer på uppdrag av svenska Riksarkivet. Han dispu- på väg till Nidaros att stanna till i kyrkan.128 S:t terade vid Stockholms universitet 2012 med av- Olofs grav i Nidaros var under hela medeltiden handlingen Självägarområdenas egenart. Jämt- ett internationellt känt vallfartsmål.129 Detta öns- land och andra områden i Skandinavien med kemål om många sidoaltaren skulle också kunna småskaligt jordägande 900–1500. förklara varför man lät bli att bredda den gamla [email protected] triumfbågen när kyrkan byggdes ut – därigenom Riksdagsbiblioteket kunde utrymmena för kyrkans ursprungliga si- se-100 12 Stockholm doaltaren på ömse sidor om öppningen i muren behållas. Inledningsvis framhölls tre grundläggande faktorer som viktiga för utformningen av Brun- flo kyrka och torn under medeltiden: socknens storlek, socknens läge och socknens kalkstens- tillgångar. Nu när byggnadshistorien är lite bätt- re känd vill jag dessutom framhålla den historis- ka kontexten som förklaringsfaktor. Den äldsta Noter stenkyrkans utformning och införskaffandet av 1 Holm 2012, s. 21–25 (om odlingsbetingelserna); Mag- en stendopfunt ända från Gotland vittnar om nusson 1986, s. 399, 408 (gravar och fornfynd från järn- en specifik lokalhistorisk kontext under1100 -ta- åldern); Bromé 1945, s. 27 (befolkningsuppgifter). 2 Ahnlund 1948, s. 408 f. let och omkring 1200, som tills vidare förblir 3 Ahnlund a.a., s. 10, 16–19, 236, 509 f.; JHD Suppl., s. dunkel. Att ett fristående klocktorn av sten med 30 f.; Bromé 1945, s. 328–335; Petrini 1950, s. 370–373; magasinsutrymmen senare byggdes bredvid kyr- Holm 2012, s. 19. 4 ”[F]örsamlingen äger dels inne wid sielfwa kyrkan, dels kan har sannolikt att göra med att ärkebiskop icke långt derifrån, den ymnigaste tilgång på utwald Jarler i Uppsala omkring år 1250 kände sig för- mursten och kalk”, framhåller tre lärare vid Frösö skola anledd att befästa sin och ärkesätets auktoritet i en skrivelse 1772 om finansieringen av den då pågå- i detta landskap, som då hörde till det norska ende om- och tillbyggnaden av Brunflo kyrka HLA( Dk E III:73). riket. Att kyrkan slutligen byggdes ut med ett 5 Cornell 1918, s. 36, 48–50; Bucht 1923, s. 138–140; Lund- tvärskepp med nya sidoaltaren och ett nytt kor berg 1940, s. 404; Ahnlund 1948, s. 132 f.; Berthelson kan sannolikt ses mot bakgrund av den bredd- 1963, s. 27 f.; Almqvist 1984, s. 27, 113; dens. 2002, s. ning av helgonkulten som allmänt ägde rum i 29; Bonnier 1994, s. 122; Brendalsmo & Bonnier 2009, s. 115 f.; Holm 2012, s. 82. Skandinavien under senmedeltiden, där allt fler 6 Se Imsen 2011 för en historisk översikt. helgon gavs plats som förebilder och förebedja- 7 Cornell 1918, s. 36–38, 49 f., se även s. 19; dens. 1920, s. re i kyrkorummen och i människors vardagsliv.130 61–63; Hallström 1931, s. 121; Lundberg 1940, s. 416. 8 Lovén 1996, s. 365 f. Sockenkyrkomiljön i Brunflo kom på så sätt att 9 Lovén a.a., s. 370; se även Brendalsmo & Bonnier få en alltmera ovanlig och märklig sammansätt- 2009, s. 117. ning med tiden.131 10 Kyrkans äldsta räkenskapsbok är tyvärr förkommen. Den bör ha täckt åren 1582–1691 och omtalas tillsam- mans med annexkyrkornas motsvarande böcker i inven- tarier 1726 och 1753 (ÖLA Brunflo L I a:1–2). Förkomna är också 16 pergamentsbrev från 1300-talet och framåt och vissa andra äldre handlingar som tillhört kyrkan.

bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 83 olof holm

Protokoll från biskops- och prostvisitationer är inte be- 32 ÖLA Brunflo J I:3, tillägg till inv. 1738. varade längre tillbaka än till 1700-talets början. 33 Brunflo K I:1, s. 7. 11 Minnesanteckning JLM dnr 245/1999 med spridda ob- 34 Brunflo L I a:1, s. 237, 239. servationer av grundmursrester markerade på en bifo- 35 Hamberg 1974, s. 128–131; Holm 2003, s. 66 n. 182; gad plan. De bitar av en grundmur som är markerade Nodermann 2005, s. 254–257. som fig. 1 och 2 på denna plan överensstämmer i läge 36 SRA Skr. till KM:t från landshövdingen i Västernorr- med den gamla kyrkans norra långhusmur enligt fig. 5 i lands län 28/3 1752, bilaga. denna artikel. 37 Brunflo L I a:1, s. 7. 12 Vid undersökningar 2019 kunde förf. och 1:e antikva- 38 ÖLA Näs L I a:1, f. 6r. rie Björn Olofsson, Jamtli, konstatera att murkrönen 39 Brunflo N I:1, f. 7r. – I ett inventarium från 1691/92 i är helt släta, avjämnade med kalkbruk, och att kyrkans Brunflo J I:1 sägs uttryckligen att Näs kyrka hade ”gam- östgavel är vitputsad även på sakristians vind. F.ö. malt brätaak” både i ”kyrkian” (d.v.s. långhuset) och i kunde varken vi eller Peter Sjömar och Ola Storsletten koret. Ett valv (av trä) fanns också i vapenhuset (Näs (1992, rapport i JLM) finna något återanvänt virke från L I a:1, f. 6r), medan kyrkans murade sakristia var för- den medeltida kyrkans takkonstruktion. sedd med ett stenvalv (Brunflo N I:1, f. 34r–v). 13 Brendalsmo & Bonnier a.a., s. 115. 40 Att trästjärnvalven verkligen ersatte det murade tak- 14 Almqvist 1984, s. 18; Brendalsmo & Bonnier a.a., s. 116. valvet i Brunflo och inte bara byggdes upp inunder 15 Inlaga till Svea hovrätt 17/7 1770 av häradshövdingen det framgår av kyrkoherden Isak Alstadius inlaga till Jonas v. Engeström och häradsskrivaren Olof Gran- biskopsvisitationen 1750 (Brunflo J I:3) där det rappor- bom, UUB Westin 1533. Om tvisten, se Enström 1936. teras om att regnvatten läcker in genom yttertaket och 16 En äldre ”charta /…/ til underrättelse om kyrkians valvet. – I Näs byggdes trästjärnvalv av samma byggmäs- storlek” av lantmätaren Gabriel Esping omtalas i en tare 1729 (Näs L I a:1, f. 77r). skrivelse till konsistoriet från församlingen 1756 (HLA 41 Bonnier 1994, s. 119–121. Dk E III:48), men har inte gått att återfinna. 42 SRA Skr. till KM:t från landshövdingen i Västernorrlands 17 ÖLA Brunflo N I:1; ÖLA Jtl. n. kontr. A I:2, s. 509; Ling län 17/10 1687; Bergström 2001, s. 83; Brendalsmo & 1924, s. 126 f.; Holm 2012, s. 82 f. Bonnier 2009, s. 117. 18 Brunflo K I:1. 43 Karlsson 1986. 19 Ebeling 1998, s. 103. 44 DN 14, nr 676. 20 En felskrivning av breddmåttet som 16 meter anges i 45 Holm 2003. Almqvist 1984, s. 113. 46 ”Thess utom är hela kyrkiohwalfwet och korsswärket så 21 HLA Tunæus 1766. swagt och lutande, at thet ei längre kan med säkerhet 22 ÖLA Brunflo N I:1, prot. 20/6 1773. Om rivningen av stående blifwa”, sägs det i protokollet från en besikt- södra korsarmen se kyrkoherden Johan Nordings supp- ning av Ovikens kyrka 1751 (SRA Skr. till KM:t från land- lik till landshövdingeämbetet 13/9 1770 (HLA Vnorrl. shövdingen i Västernorrlands län 28/3 1752, bilaga). landskansli E XXVI:2). 47 ÖLA Offerdal C:2, s. 10 f. 23 Brunflo L I a:1, s. 239, 389. 48 ÖLA Alsen L I a:1, s. 352; se även Offerdal L I a:2, s. 1; 24 Se om Ragunda Telhammer 1992, s. 117. Hamberg 1974, s. 128 f. 25 HLA Dk J VI c:1, insända tillsammans med en skrivelse 49 HLA Dk E III:48. från landshövdingen 19/1 1769 i Dk E III:59. – På ett 50 ÖLA Jtl. bibl. dep. 1. annat ex. av samma ritningar, i kyrkans arkiv (ÖLA 51 Det större, fristående ”klåcktornet” intill kyrkan blev i Brunflo R I a), är det äldre murverket inte utmärkt på sin tur försett med nya spån år 1673 (ÖLA Brunflo J I:1, planen. tillägg till odat. inv.). 26 ÖLA Brunflo J I:1. Orden diupa och trånga är hos No- 52 Centraltorn av sten: Cornell 1918, s. 36, 48 f. Trätorn dermann (1963, s. 15) fellästa ”ringa och tunga”. över korsmitten: Almqvist 1984, s. 110; Brendalsmo & 27 Se SAOB, art. valv, betydelse 1. – Detta ”hvalf” misstas Bonnier 2009, s. 115. för ett välvt tak över korsmitten av Cornell (1918, s. 53 ÖLA Brunflo J I:3. Det uppges i besiktningsprot. 1751 36). Nodermann (1963, s. 2) och Almqvist (1984, s. 27, (se n. 36) att rötskadorna på kyrkans takkonstruktion 110 f.) bidrar till ytterligare förvirring genom att blanda var omfattande och att nya takspån ”ei kan fästas wid samman detta ”hvalf” med uppgifter om de år 1728 thet af murcknad lösse res- och korsswärcket”. byggda trävalven i västra delen av kyrkan. 54 Brunflo J I:3, tillägg till inv. 1738. – Betr. uttryckssät- 28 I en avskrift, som av handstilen att döma utförts omkr. tet ”tornet på tornet”, jfr med följande språkprov där 1723–24, kvarstår också felet (ÖLA Brunflo L I a:1, s. torn synes ha innebörden ’tornspira, spetsig tornhuv’: 383). ”Anno 1708 upbygdes en ny stapell med torn uppå 29 Brunflo L I a:1, s. 59. /…/”; ”Anno 1725 blef den gl. hufwen af kyrcko tornet 30 Betr. tolkningen av ”undanslagit till 4 alnar”, jfr med borttagen och i stället gio[r]t ett torn /…/ af Yt- följande språkprov där ökas till har innebörden ’ökas ter” (ÖLA Rödön N III:1, tillägg till inv. 1691). med’: ”Och som kyrkan enl. beslutet kommer att ökas 55 Sundquist 1966 och 1968; betr. Tensta se Redelius såwäl på längden til 10 ½ al:r, som på bredden till 14 2004, s. 82; betr. Vika och Ängsö se Skanser 2019, s. al:r /…/” (landshövd. P. A. Örnsköld till Härnösands 110 f., 114 f. konsistorium 19/1 1769, HLA Dk E III:59). 56 ÖLA Brunflo K I:1, s. 9. 31 Brendalsmo & Bonnier a.a., s. 115. 57 Brunflo J I:1, inv. odat. (1670) och 1704; ibid. C:1, s. 1.

84 bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 korskyrkan och ”kastalen” i brunflo

58 Brunflo J I:3, inv. 1738. synlig från spiraltrappan, sekundärt utbytt och dessutom 59 Brunflo J I:1, inv. 1704; ibid. L I a:1, s. 69, 213; HLA avkapad i höjd med murkrönet. En närmare beskrivning Tunæus 1766; JD 2, s. 77. ges i Holm 2020a. 60 ÖLA Sunne C:1, s. 16. 85 Stolparna omnämns av Möller i arbetsbeskrivningen 61 Tillverkningsåret enl. tillägg till odat. inv. i Brunflo J I:1. 1895 (se n. 82): ”De gamla uppståndarna som äro inmu- 62 Om sidoaltaren i tvärskepp, se Karlsson 2015, s. 205 f. rade på yttersidan af muren får sitta qvar och utfordras 63 Hamberg 1974, s. 76–81. I Ragunda gamla kyrka i östra [d.v.s. utfodras ’beklädas’] med 6×12 tums virke /…/, Jämtland målades en framställning av S:t Göran så sent dessa utfordringar pålägges ytterligare enligt ritning som omkr. 1600 (Telhammer 1992, s. 41, 45 f.). med 6×12 tums virke /…/”. Se även prot. 7/7 1896 i 64 Brunflo L I a:1, s. 81; inv. 1738 i Brunflo J I:3. BrunfloO I a:2. 65 HLA Skellefteå landsförs. L I a:1, s. 6–8, 19; Bygdén 86 Urtagen ifråga på hörnstolparna är riktade snett uppåt 1923–26, 3 s. 296 f. och inåt mot tornets centrum. Urtaget på stolpen sö- 66 I inv. 1704 (Brunflo J I:1) beskrivs den som ”1 gamal der om mitten på västra muren är däremot riktat snett altartafla, bestående af några målade bräder”. P. West- uppåt och inåt i rät vinkel mot murens sida. Ifall övriga Eurén (omkr. 1770) beskriver den och en motsvarande i stolpar har eller har haft motsvarande urtag bör taksto- Lockne som ”altare-prydnader /…/ sedan landet lydde larna som suttit där ha sammanstrålat så att en fyrkant under danska cronan” (VSB Hülphers Cd 3:1). om ca 3 × 3 m bildats. – Om Häveröstapeln, se Anders- 67 För paralleller, se Holm 2017a. son 1944. 68 LUF Mandelgren, ser. 5. 87 Tillägg till inv. 1738 i ÖLA Brunflo J I:3: ”År 1746 ny- 69 En uppgift i nyare litteratur (bl.a. Almqvist 1984, s. byggt af byggmästaren Jonas Granberg et nytt torn med 113) om att kyrkan skulle ha varit helgad åt S:t Olof hela träwärket åvanpå den förra stenmuren med 2:ne är ogrundad. Den tycks återgå på en artikel av Sven omgångar af luckor”. Se även Brunflo L I a:2, s. 2, 32, Schylberg (1963, s. 47), som oriktigt kallar kyrkan för 56, 58. Granbergs konstruktion finns dokumenterad i ”Sankt Olovs kyrka” baserat på att helgonets namn i LUF Mandelgren, ser. 4. – Fasadteckningen fig.6 a (nu traditionsuppteckningar från 1700-talet är knutet till en i ATA), som hade insänts till Överintendentsämbetet källa i socknen. ”från orten” (av P. G. Edler, att döma av handstilen), 70 VSB Hülphers Cd 3:1. användes av Möller som utgångspunkt när denne rita- 71 Se n. 36. de sitt vinnande restaureringsförslag (tjänstememorial 72 Hülphers 1775, s. 38; Vikstrand 1995, s. 27. – Enligt febr. 1895 i SRA ÖIÄ F II aab:22; Edler insände också ett uppgift finns det mängder av skelett i backen mot kyr- eget förslag, som ogillades). kohärbret, norr om den nuv. kyrkogården, som slutar i 88 ÖLA Brunflo N I:1, prot. 21/12 1744. linje kyrkans nordvägg (muntl. uppg. av Sven Björling, 89 BrunfloL I a:1, s. 87. kyrkvaktmästare 1948–76, till Sven Schylberg och för- 90 Se bilder i Hallgren 2017. medlad av denne i e-post till förf. febr. 2006). 91 Jag bortser här från bomhål med träfragment efter till- 73 Samma slutsats drogs redan under korskyrkans bruks- fälliga byggnadsställningar, som finns spridda över alla tid: ”Kyrkan war i 12:te århundradet upsatt af gråsten, väggarna. – Alla angivna mått är ungefärliga. och sedan, när den blef moderkyrka, förändrad til 92 Se dennes arbetsbeskrivning i BrunfloO I a:2. korsskyrka, som illa bygd på norra sidan hade stöd af 93 Cornell 1918, s. 38; Lundberg 1940, s. 416; Brendalsmo en tilskaffad sten-hög, som räckte up til tak-laget” (E. & Bonnier 2009, s. 115. Tryggdahl 1772 i ATA Ekdahl A 5, stycke 20). 94 Holm 2020b. 74 Se Olofsson & Holm 2013, s. 9, 36. 95 Ur berättelse lämnad av prosten Petrus Klefberg till 75 Karlsson 1988, 1 s. 120, 2 s. 61. domkapitlet: ”/…/ wid pass 16 steg ifrån södra kyrko- 76 Se Karlsson Mbild; Åkestam 2010, s. 101, 110. dören och mitt i bogårdsmuren är uppbyggt ett sten- 77 Bonnier 2008, s. 145–151. torn, hwaruppå klåckorna sutit i ett twärke [sic], hwil- 78 Se Lovén 1990. ket träwärke icke allenast af ljungeld blifwit upbrändt, 79 Bonnier 2017, s. 46–48. dock klåckorna oskadde, utan och har en god del af 80 Nisbeth 1974. stenmuren nederfallit /…/”. HLA Dk A I a:7, s. 208 f.; 81 Olofsson 1996, s. 24. Bygdén 1923–26, 4 s. 44. 82 Ex. av Möllers ritningar från 1895 bl.a. i ÖLA Brunflo 96 ÖLA Sunne L I a:1, s. 67; ibid. C:1, s. 37. R I a; arbetsbeskrivning dat. Brunflo dec.1895 i Brunflo 97 Två klockor: Sunne C:1, s. 3. O I a:2. – N. J. Ekdahls förmodan (reseberättelse 1833, 98 Portalen är att döma av foton i ATA upptill rekonstru- s. 175, ATA Ekdahl II H) om att ingången skulle vara erad på fri hand. sekundärt upptagen genom muren tycks bygga på ett 99 Holm 2020b. missförstånd och kan tillbakavisas. 100 JHD 1, nr 73. 83 ÖLA Brunflo J I:1, inv. odat. (1670), 1704; ibid. J I:3, inv. 101 Ahnlund 1948, s. 241. 1738 med tillägg; ATA, inv. 1828. – Det fanns därutöver 102 Se Nilsson 1991. enligt de äldsta inventarielistorna en liten klocka i ko- 103 Rosén 1966; SML 7, nr Jä 78B. ret. 104 Se foton 1930 i ATA. 84 Vid undersökningen i sept. 2020 studerade förf. och 105 ÖLA Sunne C:1, s. 36 samt domkapitlets prot. 1733 (se Björn Olofsson hörnstolparna i SV och NV samt de två n. 95). Att döma av kyrkans räkenskaper lät man under stolparna däremellan. Av de senare är den norra, som är de följande åren riva delar av det skadade tornet för att

bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 85 olof holm

sedan laga det i ett stympat format (Sunne L I a:1, s. helgonbilder, men påpekar själv med hänvisning till en 137, 142 f.). Nya skador behandlas på sockenstämman konvention 1303 (JHD 1, nr 12) att detta kan ha gällt 1762 (Sunne C:1, s. 37). En prästs beskrivning från bör- flera kyrkor i Jämtland. jan av 1770-talet lyder: ”Tilförne ganska [d.v.s. ’synner- 122 JHD 1, nr 41; Holm 2017b, s. 63. ligen’] hög; men genom åskeslag 2:ne gångor afkortad. 123 Ahnlund 1948, s. 176 f.; Holm 2017b, s. 62–65. Nu ej högre än kyrkan.” (VSB Hülphers Cd 3:1.) 124 Ahnlund a.a., s. 133. 106 Hallström 1931, s. 115–120; Lovén 1996, s. 369. 125 MÄU, nr 2 (= SD, nr 445); Ahnlund a.a., s. 371 f. 107 Fotot återgivet bl.a. i Hallström a.a. 126 Ahnlund a.a., s. 539–545; Imsen 2011. 108 Se Lovén a.a. – En i litteraturen seglivad uppgift om 127 Ahnlund a.a., s. 184 f., 377; Brink 1996b, s. 122–124; ett fristående stentorn vid Hackås kyrka i Jämtland är Lundegårdh 1997. Ang. dateringen av de beseglade bre- felaktig, se Larsson 1972, s. 59–61. ven se JHD Suppl., s. 86. 109 Holm 2003, med tabell s. 73. Av Frösötornet återstår 128 Som exempel på en annan kyrka där korsarmar byggts nedersta delen (nu vapenhus). Om Västerhus kyrka, se för att inrymma sidoaltaren kan Kumla kyrka i Närke Holm 2012, s. 72–81. nämnas. Där förvarades ett lokalhelgons reliker (Dahl- 110 Cornell & Rappe 1929–39, 1, s. 18, 55 f.; 2, s. 274, 414. berg 2015, s. 30 f.). 111 Ekroll 2002; Brendalsmo 2006, katalog; Brendalsmo & 129 Krötzl 1994. Bonnier 2009, s. 104, 118 f.; bilder på Nærøy kirke hos 130 Pernler 1999, s. 144. Riksantikvaren, Oslo. – Hustad kirke har ett västtorn 131 Tack till Ann Catherine Bonnier och två anonyma gran- som är byggt av sten endast nedtill. skare för värdefulla synpunkter på texten och till Björn 112 Gjone 1941; Brendalsmo 2006, s. 536 f.; Fjellhammer Olofsson, Jamtli, som medverkat under fältarbetet. Seim 2010, s. 32. Tack också till Øystein Ekroll, Mattias Hallgren och 113 ÖLA Revsund L I a:2, s. 3, odat. inv. (1658); SRA Skr. Christian Lovén för givande diskussioner och till An- till KM:t från landshövdingen i Västernorrlands län nika Björklund för renritning. 16/9 1751, bilaga (om Hackås); ÖLA Brunflo J I:1, inv. Lockne kyrka odat. (1690-tal), 1704; HLA Vnorrl. lands­ kansli E VIII:5, besiktningsprotokoll Sköns kyrka 14/9 Käll- och litteraturförteckning 1732. 114 Detta innebär en reviderad syn på de jämtländska väst- Otryckta källor och arkivbeteckningar tornens funktion som klocktorn jämfört med Holm Härnösand: Landsarkivet (HLA) 2012, s. 77. Att Frösö och Rödöns kyrkor hade sina Skellefteå landsförsamlings kyrkoarkiv. klockor i klockstaplar av trä enligt uppgifter från sent Dk = Domkapitlets i Härnösand arkiv. 1600-tal/1700-tal (Holm 2002, s. 104 n. 12) kan ha sin Vnorrl. landskansli = Västernorrlands läns landskanslis arkiv. förklaring i att man där bedömt att västtornen inte Tunæus, H. J.: ”Präste-krönika”, manuskr. fullbordat 1766 längre höll för ringning med de stora klockor som man i Högre allmänna läroverkets i Härnösand handskrifts- då begagnade sig av. Jfr med en uppgift från 1703 om samling, vol. 95. att Frösö kyrkas torn var skadat (ÖLA Jtl. n. kontr. A I:1, Lund: Folklivsarkivet (LUF) s. 83; Ahnlund 1948, s. 130). Mandelgrenska samlingen. 115 Västtorn kan ha använts för begravningar. I det sekun- därt byggda västtornet vid kyrkan i Västerhus fanns en Oslo: Riksantikvaren kvinna (enligt osteologisk bedömning) begravd centralt Foton och teckningar: Nærøy kirke. under golvet, se Holm 2012, s. 77. Om tänkbara sym- Stockholm: Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikva- boliska föreställningar kring västtorn, se Nilsson 2009, rieämbetet (ATA) s. 67–76. – Brendalsmo & Bonnier (2009, s. 117) tolkar Foton: Brunflo kyrka, Sunne kyrkoruin, Trönö gamla kyrka. en öppning mellan övervåningen i tornet och långhu- Topografiska serien: Brunflo kyrka. set i Revsunds kyrka, återgiven av Mandelgren på en Ritningsregistret, ritning nr Jä 34. renritad sektionsritning (1883, pl. 13), som att våningen Ekdahlska samlingen. ifråga möjligen utgjort en empor (en läktarvåning), Stockholm: Riksarkivet (SRA) med en öppning mot ett galleri i långhuset. Men frågan Skr. till KM:t = Kollegiers m.fl., landshövdingars, hovrätters är om inte Mandelgren här bara missförstått sina egna och konsistoriers skrivelser till Kungl. Maj:t. skissartade ritningar gjorda i fält 1868, vilka är otydliga ÖIÄ = Överintendentsämbetet. Huvudarkivet. på denna punkt (LUF Mandelgren, ser. 4). 116 Om Revsund, se Almqvist 1984, s. 193–199. Uppsala: Uppsala universitetsbibliotek (UUB) Westinska samlingen. 117 LUF Mandelgren, ser. 4; Almqvist 1984, s. 224–226. 118 Lundberg 1940, s. 135 f.; Hallgren 2017. Västerås: Stiftsbiblioket, Västerås stadsbibliotek (VSB) 119 Bygdén et al. 2014. Hülpherska samlingen. 120 JHD 1, nr 27; Ahnlund 1948, s. 133, 381; se även Bucht Östersund: Jamtlis arkiv och bibliotek (JLM) 1923, s. 140; Vikstrand 1995, s. 30–32 och Brink 1996a, Foton: Sunne kyrkoruin, Ås kyrka. s. 180 f. Ämbetsarkivet (diarieförda handlingar). 121 Ahnlund a.a., s. 565 f. – Ahnlund nämner också (s. Sjömar, Peter & Ola Storsletten: Undersøkelser av opprin- 541 f.) att ärkebiskopen ägde rätt till en tredjedel av nelige takkonstruksjoner i middelalderske murkirker i offergåvorna på Brunflo kyrkas altare och till kyrkans Jemtland, okt. 1992. Opubl. rapport.

86 bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 korskyrkan och ”kastalen” i brunflo

Östersund: Landsarkivet (ÖLA) Dahlberg, Markus 2015. ”Medeltidens kyrkor”, i Marian Ul- Alsens, Brunflo, Näs, Offerdals, Revsunds, Rödöns resp. lén (red.), Närke. Landskapets kyrkor. (s. 23–40) Sunne kyrkoarkiv. DN = Diplomatarium Norvegicum 1847 –. Jtl. bibl. dep. = Jämtlands biblioteks deposition. Ebeling, Monica 1998. ”Katalog”, i Christina von Arbin m. fl. Jtl. n. kontr. = Jämtlands norra kontrakts prostarkiv. (red.), Kyrkobyggnader 1760–1860 4. (Sveriges kyrkor 221) (s. 73–258) Ekroll, Øystein 2002. ”Steinkyrkjene i Stjørdalafylket”, i Tryckta källor och litteratur Nord-Trøndelag historielag. Årbok 77. (s. 83–107) Ahnlund, Nils 1948. Jämtlands och Härjedalens historia 1. Enström, Per Vilhelm 1936. ”Ett kyrkobygge för hundrafem- Almqvist, Boel 1984. Jämtlands medeltida kyrkor. tio år sedan. Anteckningar ur sockenstämmo- och visita- Almqvist, Boel 2002. ”Medeltidens kyrkor”, i Jakob Lindblad tionsprotokoll”, Fornvårdaren 5. (s. 331–356) (red.), Jämtland. Landskapets kyrkor. (s. 24–32) Fjellhammer Seim, Karin 2010. ”«Dristige forkortning- Andersson, Iwar 1944. ”Häveröstapeln”, Fornvännen 39. (s. er»? En nytolkning av runeinnskriften i Selbu kirke 348–355) (N 460)”, Studia anthroponymica Scandinavica 28. Bergström, Erik J. 2001. Krutrök över Jämtland. Skansarnas (s. 27–39) intressanta historia. Gjone, Erling 1941. ”En middelaldersk klokkestol i Selbu Berthelson, Bertil 1963. ”Brunflo kastal och de äldsta kyrko- kirke”, Det Kongelige Norske Videnskabers Selskab. byggnaderna i Jämtland”, Jämten 57. (s. 17–28) Forhandlinger 14:2. (s. 5–8) Bonnier, Ann Catherine 1994. ”Medeltidskyrkornas vittnes- Grundberg, Leif 1996. ”’haffr waret ett gamballt capell …’. börd”, Bebyggelsehistorisk tidskrift 27. (s. 105–132) Kvissle kapell i tro och tradition – nya rön om en gam- Bonnier, Ann Catherine 2008. ”Sockenkyrkorna under me­ mal ruin”, Tidsspår 1995–96. (s. 83–99) deltiden”, i Markus Dahlberg & Kristina Franzén (red.), Hallgren, Mattias 2017. – Se under Internetkällor. Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. (s. Hallström, Gustaf 1931. ”Medeltida försvarsverk i Norrland 129–176) 2”, Norrlands försvar. Årsskrift. (s. 77–126) Bonnier, Ann Catherine 2017. “The Torstuna Medieval Hamberg, Per-Gustaf 1974. Norrländska kyrkoinredningar. Church”, i Gunilla Björkvall, Olle Ferm & Mia Åkestam Från reformation till ortodoxi. (red.), The Torstuna Missal. A Dominican Manuscript Holm, Olof 2002. ”Jämtarnas kyrkobyggande under medel- Produced in 14th Century France and Its Fate in Swe- tiden”, Jämten 95. (s. 86–106) den. (s. 44–49) Holm, Olof 2003. Träkyrkor, stenkyrkor, västtorn och ab- Brendalsmo, Jan 2006. Kirkebygg og kirkebyggere. Byggher- sider. Katalog till artikeln Jämtarnas kyrkobyggande rer i Trøndelag ca. 1000–1600. under medeltiden. Brendalsmo, Jan & Bonnier, Ann Catherine 2009. ”Steinkir- Holm, Olof 2012. Självägarområdenas egenart. Jämtland kebyggingen i Jämtland. Hvor kom middelalderens kir- och andra områden i Skandinavien med småskaligt kebyggere ifra?”, i Elisabeth Iregren, Verner Alexander- jordägande 900–1500. sen & Lars Redin (red.), Västerhus. Kapell, kyrkogård Holm, Olof 2017a. ”Förstörelsen av helgonbilder i reforma- och befolkning. (s. 92–129) tionstidens Jämtland”, Historisk tidsskrift (Oslo) 96. (s. Brink, Stefan 1996a. ”Kristnande och kyrklig organisation i 389–419) Jämtland”, i Stefan Brink (red.), Jämtlands kristnande. Holm, Olof 2017b. ”Namnet Andersön i Storsjön i Jämt- (s. 155–188) land – förhistoriskt eller medeltida?”, i Lars-Erik Edlund, Brink, Stefan 1996b. ”Land, makt och tro. Något om de Elzbieta Strzelecka & Thorsten Andersson (red.), Mel- norrländska landskapssamhällena och centralmakten lannorrland i centrum. Språkliga och historiska studier under medeltid, jämte S:t Olofskultens betydelse för tillägnade professor Eva Nyman. (s. 59–68) Norrland”, i Øystein Walberg (red.), Før og etter Stik- Holm, Olof 2020a. Brunflo kyrka. Datering av stolpar i lestad 1030. (s. 109–127) klocktorn. (Jamtli. Rapport 2020:32.) Bromé, Janrik 1945. Jämtlands och Härjedalens historia 2. Holm, Olof 2020b. – Se under Internetkällor. Bucht, Gösta 1923. ”Kristendomens införande i Norrland”, Hülphers, Abrah. Abr:sson 1775. Samlingar til en beskrif- i Från ådalar och fjäll. Härnösands stifts julbok. (s. ning öfwer Norrland. Andra samlingen om Jämt- 110–153) land. Bygdén, Bengt, Eriksson, Daniel, Hallgren, Mattias & Ore- Imsen, Steinar 2011. ”Uppsalakirken og det norske gren- bäck Krantz, Elisabet 2014. Klockstaplar i Skara stift – selandskapet Jemtland”, i Olof Holm (red.), Jämtland timmermännens perspektiv. Rapport från en pilotstudie och den jämtländska världen 1000–1645. (s. 136–175) 2012–2014. JD = Jämtlands domböcker och landstingsprotokoll, 1933– Bygdén, Leonard 1923–26. Hernösands stifts herdaminne 89. 1–4. JHD = Jämtlands och Härjedalens diplomatarium, 1943–95. Cornell, Henrik 1918. Norrlands kyrkliga konst under me­ JHD Suppl. = Holm, Olof (utg.), Supplement till Jämtlands deltiden. och Härjedalens diplomatarium, 1999. Cornell, Henrik 1920. Sigtuna och Gamla Uppsala. Ett bi- Karlsson, Ann Mari 1986. Stjärnvalv i det senmedeltida Sve- drag till kännedomen om de engelsk-svenska förbindel- rige. serna under 1000-talet. Karlsson, Lennart 1988. Medieval ironwork in 1–2. Cornell, Henrik & Rappe, Axel 1929–39. Sveriges kyrkor. Karlsson, Mattias 2015. Konstruktionen av det heliga. Al- Medelpad. (Sveriges kyrkor 30, 47) tarna i det medeltida Lunds stift.

bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 87 olof holm

Karlsson Mbild – se under Internetkällor. Redelius, Gunnar 2004. ”Tensta kyrka. Medeltida byggnads- Krötzl, Christian 1994. Pilger, Mirakel und Alltag. Formen konst på hög nivå”, i Uppland: Årsbok för Upplands des Verhaltens im skandinavischen Mittelalter. fornminnesförening och hembygdsförbund. (s. 71–98) Larsson, Rolf 1972. ”Hackås kyrka – en arkeologisk under- Rosén, Börje 1966. ”Undersökning av Sunnekastalen”, Jäm- sökning”, Jämten 66. (s. 56–62) ten 60. (s. 161) Ling, Matts 1924. Brunfloboken. SAOB = Svenska Akademiens ordbok över svenska språket, Lovén, Christian 1990. ”Romanska storkyrkor i Sverige”, Be- 1898 –. byggelsehistorisk tidskrift 20. (s. 7–26) Schylberg, Sven 1963. ”Sankt Olovs källa och sockennamnet Lovén, Christian 1996. Borgar och befästningar i det medel­ Brunflo”,Jämten 57. (s. 41–52) tida Sverige. SD = Svenskt diplomatarium, 1829 –. Lundberg, Erik 1940. Byggnadskonsten i Sverige under me­ Skanser, Lisa 2019. Medeltida taklag i Västerås stift. (Stiftel- deltiden­ 1000–1400. sen Kulturmiljövård. Rapport 2019:56). Lundegårdh, Ingrid 1997. ”Kampen om den norrländska SML = Sveriges mynthistoria. Landskapsinventeringen, Olavskulten”, i Lars Rumar (red.), Helgonet i Nidaros. 1982–. Olavskult och kristnande i Norden. (s. 115–137) Sundquist, Nils 1966. ”Gotiska kyrkor på norra mälarstran- Magnusson, Gert 1986. Lågteknisk järnhantering i Jämt- den med takryttare 1. Landskyrkor och ordenskyrkor”, i lands län. Uppland: Årsbok för Upplands fornminnesförening och MÄU = Algot Hellbom (utg.), Medelpads äldre urkunder, hembygdsförbund. (s. 7–64). 1972. Sundquist, Nils 1968. ”Gotiska kyrkor på norra mälarstran- Mandelgren, N. M. 1883. Atlas till Sveriges odlingshistoria 11. den med takryttare 2. Takryttarkyrkor i det övriga Sve- Nilsson, Bertil 1991. ”Frids- och asylföreskrifter rörande den rige”, i Uppland: Årsbok för Upplands fornminnesför- medeltida sockenkyrkan”, i Olle Ferm (red.), Kyrka och ening och hembygdsförbund. 1967–68. (s. 24–58) socken i medeltidens Sverige. (s. 473–504) Sverris saga, utg. Þorleifur Hauksson 2007. Nilsson, Ing-Marie 2009. Mellan makten och himmelriket. Telhammer, Ingrid 1992. Svenskt eller danskt. Kyrklig inred- Perspektiv på Hallands medeltida kyrkor. ningskonst i Jämtland 1520–1720. Nisbeth, Åke 1974. Rasbo kyrka (Upplands kyrkor 53). Vikstrand, Per 1995. ”Det jämtländska sockennamnet Brun- Nodermann, Maj 1963. ”Brunflo kyrka”,Jämten 57. (s. 1–16) flo”, Namn och bygd 83. (s. 25–37) Nodermann, Maj 2005. Mästare & möbler. Jämtländska Åkestam, Mia 2010. Bebådelsebilder. Om bildbruk under målare, bildhuggare, hantverkare och deras arbeten, 2 medeltiden. uppl. Olofsson, Björn 1996. ”Jämtlands län”, i Gunnel Friberg & Internetkällor Barbro Sundnér (red.), Natursten i byggnader. Norr- landslänen. (s. 49–59) Hallgren, Mattias, Trönö medeltida tornstapel, http:// Olofsson, Björn & Holm, Olof 2013. Dateringar av kyr- media.traditionsbararna.se/2017/07/Trönö-tornstapel- kor i Jämtland. Dendrokronologiska och byggnads- MH1.pdf (2020-11-13) historiska undersökningar 2011–2012. (Jamtli. Rapport Holm, Olof. Återupptäckt runfynd i Brunflo, Riksantikva- 2013:13.) rieämbetets K-blogg 6/10 2020, www.k-blogg.se (2020- Pernler, Sven-Erik 1999. Sveriges kyrkohistoria 2. 10-12). Petrini, Hasse 1950. ”Landskista och häradskista”, Donum Karlsson Mbild = Medeltidens bildvärld, databas, http:// Boëthianum. Arkivvetenskapliga studier tillägnade Ber- medeltidbild.historiska.se (2020-08-01). til Boëthius 31.1. 1950. (s. 347–386)

88 bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 korskyrkan och ”kastalen” i brunflo The Brunflo cruciform church and its ‘kastal’. An unusual parish church with an imposing bell tower

By Olof Holm

Summary The settlement of Brunflo is located in the form in plan. These new additions, although middle of the Swedish county of Jämtland, in rudimentary in design, provided space for the central Scandinavian inland. For much of additional side altars. the Middle Ages (from the late 12th century on- wards) the county belonged to the kingdom of The freestanding tower is an imposing building. , yet ecclesiastically it was administered Some previous scholars have characterised it as by the Swedish archdiocese of Uppsala. The ar- a defence tower (Swedish kastal), whereas oth- ticle examines the building history of Brunflo ers have pointed out its lack of defensive fea- church and the origins of its large adjacent free- tures. The article demonstrates that the timber standing tower. Today the church has an 18th- structure at the top of the tower is partly origi- century appearance, yet in an earlier phase it nal. This construction resembles certain types of was of cruciform design. The adjacent medieval medieval Swedish timber bell tower, specifically stone tower is well preserved. The surrounding the upper part where the bells hang. The author landscape boasts a rich supply of readily quar- thus concludes that the Brunflo stone tower was ried limestone, which was used to construct originally built as a bell tower, as well as being a these two buildings. storehouse for valuable goods. Traces of storage Previous scholars have characterised the cru- space survive in the tower. ciform phase of Brunflo church as Romanesque, The article also presents a dendrochronologi- partly inspired by Gamla . cal study of the above timber structure, showing However, after analysing the architecture of the that the tower was built in the mid-13th century. church in early written sources, the present aut- When attempting to place these buildings in hor has reached other conclusions. The article an historical context, the author concludes that argues that the church probably underwent two although the origins of the earliest stone church phases of construction in the Middle Ages (fig. remain obscure, the tower was probably built 5): when Jarler (d. 1255) was archbishop of Uppsala. Given that the medieval archdiocese of Uppsala 1. In the 12th century, probably in the midd- owned Södergård farm, adjacent to Brunflo le of the century or slightly later, a church church, the archbishop probably had a hand in was built comprising an aisleless nave with a building the tower. He may have wished to rein- more narrow, lower chancel. The ceilings of force his authority, and that of the archdiocese, both the chancel and the six-metre wide nave in this borderland, emphasising his presence probably consisted of limestone barrel vaults. by building a tower. The later expansion of the 2. Most likely in the 15th or early 16th century, church, to include a new chancel and transepts the narrow chancel was demolished to make to accommodate side altars, may be seen against way for a pair of transepts, with a new wide the backdrop of the growing cult of saints in chancel to the east, making the church cruci- late-medieval Scandinavia.

Keywords: Churches, bell towers, Middle Ages, Jämtland, Uppsala archdiocese

bebyggelsehistorisk tidskrift 79/2020 89